En studie av landskapet kring Norra Anundsjöån – med fokus på perioden 10000-7000 BP

En studie av landskapet kring Norra Anundsjöån – med fokus på perioden 10000-7000 BP

Martin Jonsson

Masteruppsats Martin Jonsson Vt 2014 Masteruppsats, 30 hp Handledare, Johan Linderholm Masteruppsats i miljöarkeologi, 30 hp

I

Abstract

This thesis investigates the landscape and archaeology of the Anunsjönån valley in the province of

Ångermanland in the north of Sweden. The investigations are based on GIS analysis of previous finds,

excavations and predictive modelling. The area was selected based on the author’s previous

knowledge of the area and participation in excavations. This thesis is part of a larger work produced

with Sjölander (Sjölander 2014), where the two authors collaborate on one geographic area but with

different scales and focus. The author has focused on a larger scale, the landscape and the use of its

resources, Sjölander has instead focused on intrasite scale in excavated settlements.

The study also have a temporal component focusing on the time between the deglaciation and 7000

BP. Results in the thesis point toward a possible earlier use of the study area than previously

believed, but so far finds are lacking to conclusively support the results. A predictive model is also

presented based on the natural geography of the study area and indicate possible locations to

further investigate in the future.

II

Figur‐ochtabellförteckning

Alla är figurer och tabeller är framställda av författaren om inte annat anges.

Figur 1: Översikt studieområdet (© Lantmäteriet 2014/0057, ©Natural Earth, ©RAÄ‐FMIS) .............. 2

Figur 2: Strandförskjutningskurva för studieområdet © SGU. ................................................................ 5

Figur 3: Hastighet strandförskjutning, vertikal hastighet. ....................................................................... 5

Figur 4: Arbetsgång boplatser baserat på jordart ................................................................................. 18

Figur 5: Arbetsgång boplatser avstånd vatten ...................................................................................... 20

Figur 6: Stenmaterial på boplatser ........................................................................................................ 21

Figur 7: Kalibreringskurva C14 ............................................................................................................... 22

Figur 8: Platser för pollenprov använda i rekonstruktionen. ................................................................ 24

Figur 9: Process prediktiv modell .......................................................................................................... 25

Figur 10: Skärvstenskoncentration i Angsjön. ....................................................................................... 30

Figur 11: Boplatser efter tidigaste möjliga datering.............................................................................. 31

Figur 12: Boplatser och väderstreck ...................................................................................................... 34

Figur 13: Boplatser och deras nutida avstånd till vatten ...................................................................... 34

Figur 14: Boplatser och lutning ............................................................................................................. 35

Figur 15: Boplatser och underlag .......................................................................................................... 36

Figur 16: Prediktiv modell 7000 cBP. Med inritade nutida vattendrag. ................................................ 46

Tabell 1: Definition väderstreck ............................................................................................................ 19

Tabell 2: cBP och kalenderår ................................................................................................................. 23

Tabell 3: Boplatser och underlag ........................................................................................................... 33

III

Innehållsförteckning

Abstract .................................................................................................................................................... I

Figur‐ och tabellförteckning .................................................................................................................... II

Innehållsförteckning ............................................................................................................................... III

1 Introduktion .......................................................................................................................................... 1

1.1 Inledning ........................................................................................................................................ 1

1.2 Studieområdet och forskningshistoria .......................................................................................... 1

1.2.1 Områdets geomorfologiskahistoria ........................................................................................ 2

1.2.2 Områdets kulturhistoria ......................................................................................................... 6

1.2 Syfte ............................................................................................................................................... 7

1.3 Hypotes och målsättning ............................................................................................................... 7

1.4 Urval och avgränsningar ................................................................................................................ 8

1.5 Termer och begrepp ...................................................................................................................... 9

2 Teori .................................................................................................................................................... 10

2.0 Introduktion ................................................................................................................................. 10

2.1 Miljöarkeologi .............................................................................................................................. 10

2.2 Forskningshistoria ....................................................................................................................... 11

2.3 Modellering ................................................................................................................................. 12

2.3.1 En kort historik ..................................................................................................................... 13

2.3.2 Typer av modeller ................................................................................................................. 14

3 Metod ................................................................................................................................................. 17

3.1 Val av metoder ............................................................................................................................ 17

3.1.1 Kronologiska skillnader mellan boplatser ............................................................................ 17

3.1.2 Skillnad i lokaliseringsstrategi av boplatserna ...................................................................... 18

3.1.3 Förändring i vilka resursers utnyttjande .............................................................................. 20

3.2 Dateringsmaterial ........................................................................................................................ 20

3.2.1 Stenmaterial ......................................................................................................................... 21

3.2.2 Absoluta dateringar .............................................................................................................. 21

3.3 Vegetationsrekonstruktion och datering .................................................................................... 23

3.4 Prediktiva modeller ..................................................................................................................... 25

3.5 Data och copyright ...................................................................................................................... 26

3.6 Kritisk granskning av metoderna ................................................................................................. 26

IV

4 Kronologiska skillnader mellan boplatser .......................................................................................... 29

5 Lokaliseringsstrategi ........................................................................................................................... 32

5.1 Boplatser eller aktivitetsplatser? ................................................................................................. 32

5.2 Boplatsunderlag .......................................................................................................................... 33

5.3 Boplatsorientering och vädersträck ............................................................................................ 33

5.4 Boplatser och vattendrag ............................................................................................................ 34

5.5 Boplatser och lutning .................................................................................................................. 35

6 Resursutnyttjande .............................................................................................................................. 37

6.1 Passivt eller aktivt resursinsamlande .......................................................................................... 38

6.2 Site catchment ............................................................................................................................. 38

6.1 Jakt och fiske ............................................................................................................................... 39

6.1.1 Älg ......................................................................................................................................... 40

6.1.2 Ren ........................................................................................................................................ 40

6.1.3 Bäver ..................................................................................................................................... 40

6.1.4 Övriga däggdjur .................................................................................................................... 40

6.1.5 Fisk ........................................................................................................................................ 41

6.1.6 Fågel ..................................................................................................................................... 41

6.2 Växtmaterial ................................................................................................................................ 41

6.3 Stenmaterial ................................................................................................................................ 42

7 Analys och tolkning............................................................................................................................. 43

7.1 En Prediktiv modell av boplatser i studieområdet ...................................................................... 44

8 Slutsatser ............................................................................................................................................ 47

9 Källförteckning .................................................................................................................................... 49

Tryckta källor ..................................................................................................................................... 49

1

1Introduktion

Anledningen till att denna uppsats skrivs är att för att författaren under sina seminariegrävningar

kommit att bli förtjust i studieområdet (Se 1.2 Studieområdet och forskningshistoria). Området har

valts på grund av dess mycket spännande landskap, som både inrymmer områden över högsta

kustlinjen samt områden som är lägre liggande och först senare höjts upp över vattnet.

I studieområdet finns en stor potential att hitta nya boplatser, vilket författaren själv erfor under

tiden i området, då dessa upptäcktes på flera nya platser. Som en del av uppsatsarbetet beslutade

författaren och Sjölander att arbeta enligt modellen, ”två uppsatser ett område”, detta för att täcka

in ett större geografiskt område och gå djupare i analyserna. Författaren valde att skriva om området

ur ett regionalt perspektiv, och vad som går att lära genom de fynd som gjorts i området. Under

arbetet har flera spännande och inspirerande nya kunskaper skapats. Samt flera områden

identifierats som skulle behöva ytterligare studier, för att öka kunskapen om Mesolitikum i Norrland.

Författarens förhoppning är att väcka samma intresse för området hos läsaren efter att ha läst

uppsatsen, som författaren har av området.

1.1 Inledning

Mesolitikum i Norrland, är något som flera författare som Baudou och Selinge, Olofsson, Huggert,

Andersson och Forsberg redan behandlat, varför finns då ett behov att skriva denna uppsats? De

tidigare nämnda författarna har alla behandlat Norrland ut olika perspektiv och med olika fokus, och

vissa av dessa texter börjar idag att bli något till åren. Då det under det senaste åren framkommit

flera nya verktyg och data från utgrävningar beslöt författaren sig för att i studieområdet försöka

tillämpa dessa landvinningar i teknik och data för att se om det är möjligt att få fram mer information

om området, med inriktning på landskapsutnyttjande och resurser. För att göra detta har författaren

använt sig av GIS för att analysera likheter och olikheter mellan boplatser och områden i det

förhistoriska landskapet.

Författaren har valt att fokusera på frågorna Hur, Var och Varför? Hur såg landskapet ut? Var bosatte

man sig? Och Varför bosatte man sig på olika platser? Detta med en medvetenhet om att det är i

princip omöjligt att besvara alla dessa frågor på ett fullständigt och uttömmande sätt, men kommer

ändå att våga sig på ett försök.

Målsättningen har varit att med alla de verktyg som idag finns tillgängliga, försöka besvara dessa

frågor. Många frågor som idag är obesvarade bör med nya infallsvinklar delvis kunna besvaras, eller

ge en indikation som går att använda i vidare studier och analyser av det mesolitiska landskapet.

Litteraturen som behandlar de mesolitiska boplatserna saknar många gånger tidigare dateringar,

vilket föranleder frågan: Vad gjorde man precis efter deglaciationen? Det är svårt att tro att ingen

rörde sig i Norrland direkt efter landskapet blivit fritt från isen? Författaren anser att det är något

som missats, då människan under andra tidsperioder ger uttryck för en stor upptäckarglädje och

viljan att utnyttja det naturen ger. Skulle man alltså inte ha utnyttjat en enorm yta och potentiellt

stora resurser som finns i det stora viltet och fisken under flera tusen år?

1.2 Studieområdet och forskningshistoria

Studieområdet som behandlas i uppsatsen är ca 30x33 km (1000 km²) och är beläget i

Anundsjösocken i Västernorrlandslän, en karta över studieområdet finns i figur 1. I avsnittet 1.4 Urval

2

och Avgränsningar beskrivs mer ingående om varför och framförallt hur området valdes ut. Området

ligger idag på gränsen mellan kust‐ och inlandszonen. Studieområdet omfattar i huvudsak Norra

Anundsjöåns dalgång från Sjön Gafselsjön i NV till byn Norrflärke i SO. I norra delen av området är

stora delar över högsta kustlinjen (HK), emedan de södra delarna är mer påverkade av en marinmiljö.

Figur 1: Översikt studieområdet (© Lantmäteriet 2014/0057, ©Natural Earth, ©RAÄ‐FMIS)

1.2.1OmrådetsgeomorfologiskahistoriaOmrådet som denna uppsats behandlar har haft en mycket rik och varierad naturhistoria, och för att

kunna beskriva de processer som ligger till grund för valet av en viss boplats är det av vikt att

beskriva flera olika aspekter som kan påverkar detta val. Perioden jag beskriver sträcker sig från

början av den Svekokarelska orogenesen till den senaste istidens tillbakagång och det instabila

landskapet som framträdde till värmeperiodens höjdpunkt (Andréasson, 2006a; Lindström et al.,

1991).

1.2.1.1OmrådetsgeologiochgeologiskahistoriaOmrådets geologiska historia börja redan vid den Paleoproterozoikumska eran, och sträcker sig in i

nutid med dess seismiska aktivitet. Området ligger inom den Svekofenniska delprovinsen (Lindström

et al., 1991). Den Svekokarelska provinsen som innefattar Karelsk‐lapponiska och svekofenniska

3

delprovinserna finns i sin tur på den Baltiska skölden som är en kontinental del av jordskorpan.

Skölden utsattes senast för orogena processer under proterozoisk tid (2500‐570 miljoner år

sedan)(Loberg and Shaikh, 2003). Berggrunden i den Svekofenniska delprovinsen består till stor del

av graniter som dateras till ca 1890‐1870 miljoner år. Det förekommer även ytbergarter med en ålder

på ca 1865‐1950 miljoner år, som kommit att intruderas av yngre graniter med en datering på ca

1800 miljoner år. Det ursprungliga underlaget för ytbergarterna är okänt(Andréasson, 2006b).

Huvuddelen av berggrunden består av metagråvackor och leriga metasediment som kallas

Härnöformationen. Merparten av bergarterna har en migmatit eller gnejsprägel. De olika intrusiva

bergarterna som finns i området är ofta djupbergarter vanligen av grandioritisk eller tonalitisk typ

med de surare ofta i form av ”ögonstruktur” där megakristallerna består av mikroklin (Andréasson,

2006b; Loberg and Shaikh, 2003).

Områdets berggrund består i huvudsak av sura intrusiva bergarter och sedimentära bergarter rika på

kvarts och fältspat är även vanliga, dessa härrör till stor del från den Svekokarelska orogenesen då

fjällkedjan bildades då hela skölden trycktes upp mot dagens Kola område, och marina sediment

avsattes. Sedimenten som då avsattes var en del av det ca 10km tjocka sedimentlager som var

resultatet av den Bottniska bassängen som sträckte sig mellan Bergslagen och Skelleftefälten i norr.

Det förekommer även yngre ultrabasiskabergarter i området. I området finns även intrusioner av

granit som skulle kunna vara resultatet av uppsmältningar av de sedimentära bergarterna

(Andréasson, 2006b). I området har även paleo‐seismisk och seismisk aktivitet förekommit

(Lagerbäck and Sundh, 2008).

1.2.1.2OmrådetskvartärageologiRedan under den Neogena perioden förekom det troligen nedisningar av den Baltiska skölden, något

som sedan fortsätter under den kvartära perioden. Det sker upp till 40 nedisningar som alla

kumulativt har bidragit till de olika spåren vi idag kan se idag i landskapet., kunskapen om de

nedisningar som föregick Weichsel istiden är dock begränsad, och kan idag endast ses på vissa platser

där spåren inte påverkats av senare nedisningar genom att finnas i skyddade lägen eller ovanför det

forna istäcket (Hägglund, 2011, pp. 3–4; Lundqvist, 2004, p. 401). Nedisningarna delar in i kallbasade

och varmbasade. Kallbasade glaciärer och nedisningar är fastfrusna i botten och eroderar inte liket

mycket, en varmbasad har en botten som rör sig över landskapet i en snabbare hastighet och skapar

mer erosion då den rör sig.

Från norra Norrland har organiska sediment påträffats vilka överlagrar sediment som härrör från Eem

interglacialen, detta ger en bra bild över Weichsel istidens tidiga skede, med bland annat två

identifierade interstadialer (Peräpoholja samt Tärendö). Dessa är troligtvis samma som Brøderup och

Odderade interstadialerna. Den första Weichel nedisningen (117‐105ka BP) var varmbasad och

påverkade underlaget med en kraftig erosion under sin rörelse NV‐>SO, detta bidrog mycket till det

kvartära landskap vi kan se idag. Den andra Weichsel nedisningen (93‐85 ka BP) som sker mellan

Peräpohjola och Tärendö interstadialerna är mindre känd, men anses ha varit frusen i botten över

stora ytor, då dess eroderande effekt var mycket svag. Utbredningen tros ha varit liten och endast

över en fjällområdet och ett mindre område runt omkring som haft ett tunnare istäcke som varit

fastfruset. Stratigrafiska spår av denna nedisning finns bland annat från Ångermanland (Lundqvist,

2004, pp. 402–403). Efter Tärendö interstadialen inträffar den maximala utbredningen av

nedisningen, som anses varit kallbaserad, och det var först under avsmältningen som delar av

4

nedisningen i vissa delar blev varmbaserad i stället. Isen sprider sig och når sin maximala utbredning

ca 22‐18 ka BP när den befinner sig i dagens Nordtyskland (Ehlers et al., 2011, pp. 141–142). Den

första del av dagens Sverige som blir isfritt är delar av Skåne som blir isfritt 15000 BP men på grund

av en kallperiod blir istäckt igen fram till 14600 Before Present (BP) (17200 calibrated BP (cBP))

(Lundqvist, 2004, pp. 404–405).

När isen sedan fortsätter att dra sig tillbaka sker detta inte kontinuerligt, utan det sker flera stop och

tillfällen när isen avancerar, vilket gör det svårt att säga exakt när isen lämnar ett område. Detta

beteende skapar flera randmoräner där isen först drar sig tillbaka och sedan avancerar under en

kallperiod (Lundqvist, 2004, pp. 406–407). Efter yngre Dryas då temperaturen steg igen drar sig isen

tillbaka utan att stanna upp eller avancera igen, isen smälter genom förtunning och kalvning (Bell and

Walker, 1992, pp. 67–69; Lundqvist, 2004, pp. 408–409). I området börjar isen smälta de högsta

topparna sticker upp över isen, därefter sjunker isens mäktighet sakta. Iskanten befann sig strax NV

om studieområdet ca 10000 cBP, och med en deglaciationstakt på ca 300‐500 m/år bör det ha tagit

100‐75 år för området att avisas, med stor sannolikhet låg det dock kvar dödis under lång tid innan all

is slutligen hade smält undan (Hägglund, 2011). Vissa arkeologer har diskuterat en delning av

istäcket, vilket skulle möjliggjort för Fossna jägare att befolka Norrland från väst, senare revisioner av

detta vill ha denna period till ca 9500 BP, detta är dock antagligen något som inte inträffat (Larsson,

1996, pp. 242–243; Mikko, 2014). Traditionellt har isens avsmältning i studieområdet satts till ca

8800‐8600 BP, vilket genom fynd vid Aareavaara, brister som upptäckts i lervarvskronologin, samt de

nya modeller som använts till följd av detta har kommit att revideras (Larsson, 1996, pp. 241–245;

Påsse and Andersson, 2005; Wohlfarth and Possnert, 2000, pp. 330–332).

1.2.1.3StrandförskjutningochhydrologiTyngden från isen under den senaste istiden pressade ner jordskorpan, och när isen började tunnas

ut och tyngden lättar börjar marken att höja sig. Havet når när isen smälter undan högsta kustlinjen

(HK) och stod då ca 245‐260m över dagens havsnivå i området, landskapet förändras sedan över

tiden då havet drar sig tillbaka mot SO, men finns kvar genom flera långa vikar som sträcker sig flera

mil in från kusten in mot landet. Vid ca (cBP 7400) lämnar havet undersökningsområdet. Att

jordskorpan varit nedtryckt gör att även sjöar och andra vattendrag rör på sig i landskapet mot NV.

5

Figur 2: Strandförskjutningskurva för studieområdet © SGU.

Strandförskjutningskurvorna från SGU som använts, se figur 2, har framställts genom att på en

höjdmodell använda en matematisk strandlinjemodell. Dessa visar tillsammans förändringen i

jordskorpans höjning samt havsytans nivåförändringar (Påsse, 1996). Till detta har sedan använts

empirisk data för att kalibrera kurvan och på så sätt producera en kalibrerad kurva (Påsse and

Andersson, 2005). Strandförskjutningen var ca cBP 10000 omkring 10‐12 cm/år vilket gjorde att

landskapet förändrades väldigt mycket på kort tid, se figur 3.

Figur 3: Hastighet strandförskjutning, vertikal hastighet.

6000

6500

7000

7500

8000

8500

9000

9500

10000

0 0,02 0,04 0,06 0,08 0,1 0,12

CBP

M/ÅR

HastighetStrandförskjutningVertikalt

6

Under perioden cBP 9500‐9000 finns det spår av en snabb regression under den senare delen

Ancylus perioden, detta skulle kunna ha att göra med Ancylussjöns dränering genom de danska

sunden. Strandförskjutningenshastighet mattas sedan av då Littorina havet har en större kontakt

med världshaven, som i södra delen av landet rent av innebar en transgression där den isostatiska

höjningen var lägre än värdshavensnivån höjning (Berglund, 2004, pp. 57–59). Ancylussjön ersätts av

Littorinahavet som hade en högre salthalt än Ancylussjön på grund av ett ökat inflöde av vatten från

världshaven, vilket medförde att andra djurarter kunde sprida sig, t ex Littorina littorea som är

snäckan som lånat ut sitt namn till perioden. Salthalten ökar hela tiden sedan sunden öppnats fram

till ett maximum som inträffar i Bottenviken runt BP 7000‐5000. Littorinahavet byt övergår sedan till

dagens hav, Limneahavet då den danska sunden blir smalare och inflödet av saltvatten minskar

(Westman, 1999, pp. 13–18).

1.2.1.4Vegetationshistoria Då det inte tagits något pollenprov inom studieområdet är det svårt att med exakthet säga när olika

perioder inträffar i området, dock går det med hjälp av prover tagna nära studieområdet att göra en

approximation av hur vegetationen kan sett ut i stort i studieområdet. De platser som använts för att

konstruera en vegetationshistoria är Bymyren i Västernorrlandslän samt Vojmsjön och Stalon, båda i

Västerbottenslän (Baudou, 1978; Rydström et al., 1986, pp. 9–32 ). Vegetationen i området har

ändrat sig mycket sedan isen drog sig tillbaka och marken lyftes över havet, och just

vegetationsutvecklingen är viktig att förstå, för att kunna förstå den miljö de människor som rörde

sig igenom studieområdet upplevde och påverkades av.

Efter deglacialationen utgjorde många myrar i studieområdet öppna vattenspeglar, kring dessa växte

Havtorn (Hippopæ rhamnoides), Vide (Salix spp), Björk (Betula) och halvgräs. De öppna näringsrika

jordarna gjorde att de första växterna kunde sprida sig lätt, avsaknaden av träd gjorde att olika

gräs(Gramineae) i början var mycket talrika. Tall och björk ökade i antal och blir de skogsbildande

träden, där tall förekommer på de torrare markerna och björken är mer talrik på de fuktigare

markerna. När Boreal tid sedan övergår till Atlantisk tid i studieområdet (ca 8500 BP), börjar alen att

sprida sig upp efter vattendrag och fuktigare marker, där den främst konkurrerar med björken. Efter

alen börjar även andra termofila träslag, som Ek (Quercus) , Ask, Lind samt Hassel att bli mer vanliga,

men kommer aldrig att bli skogsbildande som Tallen.

1.2.2OmrådetskulturhistoriaOmrådet som idag kallas Ångermanland, började bli isfritt för ca 10500år sedan, och de första

människorna började troligen röra sig i området strax därefter (Berglund, 2004). Landskapet som de

första jägarna och samlarna rörde sig i var mycket annorlunda från det landskap vi ser idag, och de

måste därför ha använt strategier som de utvecklat i liknande områden på andra platser längre söder

eller norrut. Vi vet idag att människan följde nära inpå isen när den smälte undan, och var tidigt ute i

det nyligen avisade landskapet för att utnyttja dess resurser. Sedan isen helt lämnat studieområdet

och växtligheten börjat vandra in, så börjar även djuren som vi associerar med skogslandskapen att

förekomma. De äldsta daterade boplatserna i Norrland faller i detta stadium, och skulle kunna tyda

på att man rör sig från en mer rörlig kringvandrande fångstekonomi till en mer säsongsbunden eller

territoriellt bunden fångstekonomi där boplatser utnyttjades under en längre period, eller

återkommande under en lång period. Denna form av utnyttjande fortsätter sedan fram till odlingen

gör sitt intåg och befolkningen blir mer bofast i området.

7

Fyndet av boplatserna i Aarevaara i Norrbotten gjorde att dateringarna för människans tidigaste

nyttjande av landskapet i norra Sverige var tvungna att ändras och skjutas betydligt bakåt (Möller et

al., 2011; Östlund, 2011).

En anledning till brist på dateringar av äldre boplatser skulle kunna bero på att man utnyttjat

annorlunda lägen eller platser, som inte upptäckts genom inventering eller som har påverkats av

sentida bebyggelse och infrastrukturutbyggnad. Det Aarevaara visar , är att de tidigaste

bosättningarna kan röra sig om platser med väldigt få fynd som är lätta att missa, eller som

kan ”drunkna” i mängden fynd från senare tidsperioder om platsen återanvänts under en längre

tidsperiod. Detta skapar ett problem, då man tidigare när man diskuterat kulturhistorien i området

använt 9‐8000 BP som perioden för de första boplatserna, vilket skapar ett glapp på ett par tusen år

(Baudou and Selinge, 1977, pp. 146–148).

Anledningen till detta beror antagligen på svårigheten att datera de norrländska boplatserna,

beroende på deras uppbyggnad, med tunna eller obefintliga kulturlager, där föremål från tillsynes

olika perioder kan ligga ihopblandade. Det är därför väldigt svårt att skapa en sammanhängande

kulturell kronologi för området, då det inte finns nog med dateringar av boplatser med tydligt

utbildade kulturlager att skapa en sådan. Därför finns i stället en mer allmänt hållen relativ kronologi,

med vissa absoluta hållpunkter (Westerlund and Huggert, 1978, p. 9).

1.2 Syfte

Syftet med denna uppsats är att tillsammans med Mattias Sjölanders uppsats skapa en överblick över

det forntida landskapet i studieområdet med fokus på området runt Lillsjön, som ligger efter Norra

Anundsjöån i Örnsköldsvikskommun i Västernorrlandslän. Författaren kommer att fokusera på hur

landskapet såg ut för de första människorna under perioden mellan deglaciationen och 7000 cBP,

samt hur de valde att bosätta sig och använda resurser. Sjölander kommer i stället att mer ingående

analysera ett antal boplatser för att undersöka organisation och brukande på en lokal skala, där

författaren i stället använder sig av en regionalskala. Detta möjliggör en större kunskap om området

då båda författare kan fokusera på ”sin” nivå och analysera den mer ingående. Sjölander kommer att

använda en i huvudsak miljöarkeologisk metod, medan författaren avser att använda

miljöarkeologisk metodik och landskapsarkeologiska metoder (Sjölander, 2014).

Ett delsyfte är att samtidigt skapa en större bild av spatial organisation och resursutnyttjande under

Mesolitikum, som är en period som ofta har studerats en boplats i taget och inte över en större yta,

detta har gjort att vi idag inte har en komplett bild över hur man har valt plats för sina bosättningar

och hur man valt att utnyttja landskapsrummet. Därför är all information som skapas på en större

skala av stor vikt, då det kan bidra till den ökad förståelse för det Norrländska mesolitiska landskapet.

1.3 Hypotes och målsättning

Målsättning med denna uppsats är att pröva hypotesens validitet genom ett antal frågeställningar.

Hypotes: När isen drog sig tillbaka från studieområdet var människan snabb med att utnyttja

området för fångst och samlande, när strandförskjutningen gjorde att man fick tillgång till mer och

mer landområden. Man har dock fortsatt att bosätta sig nära vattendrag för att utnyttja de resurser

som finns där i form av fisk och havslevande däggdjur.

8

Frågeställningarna för att pröva hypotesen är:

1. Hur har boplatslägen utnyttjats över tid?

2. Hur har man i relation till vattendrag och andra resurser valt att placera sin boplatser?

3. Hur har olika resurser utnyttjats över tid? 4. Hur har olika resurser utnyttjats geografiskt?

Målet med denna uppsats är att använda de arkeologiska ”verktyg” som finns i form av GIS,

inventeringar och undersökningar, för att undersöka landskapets förändringar och inverkar på

människorna i studieområdet under studieperioden tid. Detta genom att skapa modeller för att

försöka förklara utnyttjandet. En sekundär målsättning har varit att skapa en samling med relevant

information för studieområdet i form av GIS data som kan användas i vidare forskning. För att

besvara frågeställningarna sattes ett antal mål upp för att underlätta för författaren, målen i sin tur

har undermål som fungerat som milstolpar i framställandet av uppsatsen.

Mål 1: Skapa en landskapsmodell med data som finns tillgänglig.

Delmål 1.1: Skapa en höjdmodell över området med hjälp av laserdata.

Delmål 1.2: Skapa ett lager med relevant jordartsdata.

Delmål 1.3: Skapa kartor med strandnivån under olika perioder.

Delmål 1.4: Skapa kartor med boplatser och fynd relaterande till typ av fynd och nivå

över havet.

Mål 2: Använda den geodata som sammanställdes för att undersöka människans resurs‐ och

landskapsutnyttjande.

Delmål 2.1: Undersök hur resurser i form av land/hav påverkats av

strandförskjutningen.

Delmål 2.2: Undersök vilka lägen och landskap man valt att skapa boplatser på.

Mål 3: Skapa modeller och kartor som visar på nyttjande av resurser i tid och rum samt platser för

fortsatta undersökningar.

Delmål 3.1: Skapa kartor för all data som undersöks‐

Delmål 3.2: Skapa en prediktiv modell baserad på de data som framkommer i

sammanställningar och analyser.

1.4 Urval och avgränsningar

Denna uppsats har avgränsats kronologiskt och geografiskt, då tiden inte räcker för att göra en större

studie. De kronologiska och geografiska gränserna har valts baserat på detta och en uppskattad

tidsåtgång. Den kronologiska avgränsningen för uppsatsen är perioden från isens avsmältning till

7000 cBP, detta på grund av att det i studieområdet sammanfaller med när havet drog sig tillbaka

från området. Vidare har den valda tidsperioden delats upp i ett antal mindre intervaller för att

underlätta arbetet, dessa intervaller är satta till 500 år baserat på behovet att avväga intervallernas

9

längd, mot mängden arbete för att sammanställa dessa. Den geografiska avgränsningen är vald för

att inkludera största möjliga mängd olika lokaliseringsstrategier som möjligt utan att överdriva

områdets geografiska utbredning. Med lokaliseringsstrategier avses här hur boplatserna har valts,

vad de har gemensamt eller inte gemensamt. Detta för att försöka måla en så bred bild som möjligt

av tidsperioden utan att för den delen behöva generalisera, studieområdet innefattar över 3000år av

strandförskjutning samt områden över HK, under denna tid har människor rört sig och levt i området.

Avgränsningarna har baserats på den tid som författaren anser åtgår för att på ett bra och korrekt

sätt kunna gå igenom de beskrivningar och rapporter som behövs för att kunna minimera felkällorna.

Se vidare avsnittet: 3.1 Val av metoder.

I studieområdet finns det enligt FMIS (Se 1.5 Termer och begrepp) 176 boplatser, i begreppet

boplatser har det räknats in Boplatsgropar, Boplatsvallar och Boplatsområden, varav tre områden av

författaren delats in i under‐boplatser baserat på de koncentrationer som noterats enligt

inventeringsprotokollet. Detta gör att det totala antalet boplatser enligt dessa kriterier i

undersökningsområdet är 195st.

1.5 Termer och begrepp

Här presenteras vissa av de termer och begrepp som används i uppsatsen, dessa är baserade på

Baudou och Selinge 1977 (Baudou and Selinge, 1977, pp. 18–21), samt Riksantikvarieämbetets

definitioner på FMIS hemsida

(http://www.fmis.raa.se/help/WebHelp/boplatser,_visten,_fyndplatser.htm, n.d.).

Boplats: Beskrivs av Baudou som en ”Fyndsamling som ej utgörs av depåfynd, gravfynd eller

fångstanordning”(Baudou and Selinge, 1977, pp. 18–21), på FMIS hemsida beskrivs det som:

Plats där man under förhistorisk tid vistats och där föremål, råämnen för bearbetning, byggnadslämningar,

byggmaterial och/eller avfall lämnats kvar på

marken(http://www.fmis.raa.se/help/WebHelp/boplatser,_visten,_fyndplatser.htm, n.d.).

För denna uppsats har jag valt att använda definitionen som använts av RAÄ.

RAÄ: Riksantikvarieämbetet

FMIS: Även känt som Fornsök, RAÄs system för att söka och göra utdrag om platser eller områden

med fornlämningar.

Terminus post quem (TPQ): Den tidpunkt efter vilken någonting har ägt rum, i studieområdet syftar

det främst till tidpunkter när boplatslägen blottades till följd av strandlinjens förskjutning i området.

Då boplatser generellt inte anses kunnat ha skapats under vattnets yta. Dock finns det boplatser som

anlagts ovanför strandlinjen men som genom sjötippningen nu ligger under vatten.

10

2Teori

2.0 Introduktion

Inom arkeologi rör sig den teoretiska debatten mellan den Processuella och den Postprocessuella

arkeologin (som är en parallell till postmodernismen, (Johnson, 2010, pp. 199–204) ) i synen på

ämnet, och vad man kan eller inte kan veta om människans förhistoria. Miljöarkeologin är däremot

är rotad i naturvetenskapernas teoretiska utgångspunkter, och kan därför anses vara mer rotade i

uniformismen eller den senare utvecklingen, aktualismen. Uniformitarianism föreslogs först av

geologen James Hutton 1785 och 1795, som ett alternativ till Katastrofismen som hävdade att

jordens geologiska utveckling skett genom ett antal större katastrofer som t ex den

bibliska ”syndafloden” (Första Mosebok 6:5‐8:19) och andra katastrofer man ansåg skett i jordens

historia. Enligt uniformismen skedde det som vi kan observera i naturen idag, även i forntiden. Detta

gör att man kan anta att de processer och förlopp som vi observerar nu har skett även förut. Idag är

det dock få som anser att en strikt tolkning av uniformismen är korrekt, utan att man måste kunna ha

vissa förändringar i systemet, det nya sättet kallas ofta aktualism, eller metodologisk uniformism av

Gould (Bell and Walker, 1992, pp. 14–16).

2.1 Miljöarkeologi

Denna uppsats är skriven som en miljöarkeologisk uppsats, det är därför viktigt att först definiera vad

miljöarkeologi är, för att kunna bestämma med vilka ”glasögon” det är man ser världen igenom när

den tolkas och beskrivs. En av de bättre genomgångarna av vad miljöarkeologi anses vara görs av

Boyd 1990, som sammanställer de olika förklaringar och hur de har och förändras över tid och rum

(Boyd, 1990, pp. 64–67). Det är tydligt att miljöarkeologi inte är något som lätt går att definiera, men

förklaring som finns är Butzer (1982) som använder sig av Evans(1978), som beskriver miljöarkeologi

som: ”the study of the past environment of man.” (Butzer, 1982, p. 5), det vill säga studiet av miljön

som människan verkat i. I mitt tycke beskrivs detta väl av Reitz och Shackley:

The human past cannot be understood without integrating the full range of evidence contained

within archaeological sites and recognizing that cultural systems are inextricably linked to their

enviroments (Reitz and Shackley, 2012, p. 1).

Människan kan inte studeras utan att ta hänsyn till miljön I vilken den verkat och levat, på samma

sätt går det inte att studera naturen utan att ta hänsyn till hur människan påverkar landskapet.

Det finns flera liknelser om de olika typerna eller sorter av arkeologi, de har beskrivits som en kyrka

med olika personer i, som glasögon som man byter ut beroende på varierande uppgift som skall

lösas, eller som en verktygslåda med olika verktyg (Renfrew and Bahn, 2004, p. 16). Den beskrivning

författaren använder är liknande Butzers beskrivning, och utgår från det faktum att människan alltid

påverkar sin miljö, även om spåren är små så finns de där. Därför är miljöarkeologins roll att med

hjälp av dessa spår hjälpa den traditionella arkeologin med att berätta hela historien om ett område

eller en plats utifrån den påverkan människan haft. Det är inte osannolikt att miljöarkeologi per

undersökt ytenhet kan ge mer information, då undersökningen bara påverkar mycket små ytor men

ger mycket information ur materialet. I motsats till arkeologi där ofta stora ytor och volymer måste

tas bort för att en plats skall vara möjlig att undersöka.

11

2.2 Forskningshistoria

I Norrland har det tidigare företagits ett antal större undersökningar och avsikten är att i detta

avsnitt ge en översikt över den tidigare forskning som gjorts i Norrland avseende boplatser och

Mesolitikum. Fornforskningen i Sverige startade redan under 1600talet bland annat genom De la

Gardies insatser, men det var först på slutet av 1700 talet som den egentliga forskningen började i

samband med att Nils Hendrik Sjöborg gav ut sin ”Inledning till kännedom af fäderneslandets

antiqviteter”, och där i beskrev ”fornkännedomens ändamål och nytta” (Montelius, 1874, p. 16).

De första att beskriva en skillnad i kulturer i norra och södra delarna av Skandinavien var Worsae,

Hildebrand, Rygh och Montelius, som ansåg att det fanns en skillnad mellan syd Skandinavien och

områden längre norrut. Montelius beskriver bland annat att:

I trakten ar Skelefte lär man visserligen äfven harva funnit några andra fornsaker af flinta, men en

blick på tab. B visar,huru sällsynta dylika fornsaker för öfrigt äro icke blott i Vesterbotten utan

äfven öfver hufvud i hela Norrland och i Uppland, d. v. s. på en sträcka af omkring sextio mil i

längd (Montelius, 1874, p. 58).

Rygh lanserar redan 1876 den ”arktiska gruppen” och ville knyta den till dagens samer, där den

arktiska stenåldern skulle ha levt kvar i Nord Skandinavien och vara en ”kvarleva” från metoder och

redskap som använts i Syd Skandinavien (Baudou and Selinge, 1977, p. 17). Man börjar i början av

1900talet att diskutera den nordskandinaviska kulturgruppen, men intresset för denna dör sakta ut i

samband med att uppfattningen att kulturen i Norrland spridits långsamt söderifrån. När

Komsakulturen i Norra Norge upptäcks av Anders Nummedal 1925, ökar intresset igen och leder till

diskussioner om möjliga isfria refuger och och vad som av samtiden kallades ”protolappar”, som

redan innan diskuterats i forskningen. Några av de viktigaste forskarna i Norrland under denna

tidsperiod är Hallström, Tinnberg samt Santesson, där Hallström ansåg att befolkningen i Norrland

kom främst från sydliga delar av Skandinavien (Olofsson, 1995, pp. 4–5). En forskare som dock ansåg

att kulturen snarare skulle ses som cirkumpolär var Gjessing, som 1944 betonade beroendet av att se

kulturen i ett cirkumpolärt sammanhang (Baudou and Selinge, 1977, p. 17). År 1942 inleds

Riksantikvarieämbetets arbete med undersökningar och inventeringar i samband med de stora

vattenkraftsutbyggnaderna i Norrland under Curmans och Gustawssons ledning. Samma år

publiceras även Gutorm Gjessings arbete om yngre stenåldern i Norra Skandinavien som gör upp

med föreställningen om norra Skandinavien som kulturell utmark, och påvisar att området i stället

hade en egen kultur (Baudou and Selinge, 1977, p. 15; Forsberg, 1985, p. 2; Olofsson, 1995, p. 5).

Perioden efter andra världskriget ledde även till ett omfattande inventeringsarbete i samband med

att arbetet för ekonomiska kartan inleddes, vilket ledde till att ett stort antal nya boplatser

påträffades och registrerades, inventeringarna fortsatte sedan under flera perioder fram till dess

avskaffande, dock förekommer dock mindre lokala inventeringar i mindre skala fortfarande

(Olofsson, 1995, p. 6).

Vattenkraftsutbyggnadsundersökningarna gav stora mängder material som under slutet 1960talet

började bearbetas under ledning av Evert Baudou i forskningsprojektet ”Norrlands tidiga bebyggelse”

(NTB), även kallat ”Early Norrland”, som var i stort sätt samtida med projektet ”Nordarkeologi” under

ledning av Hans Christiansson och startade 1968, med vissa inkluderade undersökningar så tidigt som

1962 (Olofsson, 1995, p. 5). Projektet NTB var mycket ambitiöst med en avsikt att använda arkeologi,

botanik, ekologi, etnologi, kvartärgeologi, osteologi och petrografi för att skapa en översiktsbild över

Norrlands tidiga bebyggelse, projektet utförde även ett antal undersökningar i syfte att hitta

12

kronologiska hållpunkter (Baudou and Selinge, 1977, p. 17). Andra forskare och publikationer som

sammanfattat och belyst olika delar av Mesolitikum i Norrland är bland annat Baudou och Selinge

och deras bok ”Västernorrlands Förhistoria” som utkom 1977 och sammanfattar forskningen

Västernorrland fram till dess (Baudou and Selinge, 1977). Vidare så har serien ”Studier i Norrländsk

forntid” som gavs ut för att beskriva bland annat fältundersökningar vid Västerbottensmuseum och

deras projekt ”Arkeologiska undersökningar vid reglerade sjöar och vattendrag i Västerbottens län”,

varit viktiga då de ofta använt ett tvärvetenskapligt perspektiv (Rydström et al., 1986; Westerlund

and Huggert, 1978). Under 1980talet publicerades Lars Forsbergs avhandling ”Site Variability and

Settlement patterns”, som behandlar boplatser och deras utnyttjande, samt säsongs utnyttjande av

olika områden beroende på årstid under mesolitikum fram till järnålder (Forsberg, 1985). Olofsson

och Andersson publicerar båda under 1990 talet avhandlingar som berör Mesolitikum i Norrland

utifrån stenmaterialet (Andersson, 1999; Olofsson, 1995). Vid Umeå universitet bedrivs det under

tidigt 2000 tal undersökningar på mesolitiska boplatser och områden med mesolitiska lämningar, där

bland annat boplatser i studieområdet undersöks samt flera nya boplatser påträffas. Det påträffas

bland annat en tidigare okänd boplatsvall som undersöks med markkemiska metoder, dessa beskrivs

närmare av Sjölander (Sjölander, 2014).

2.3 Modellering

Det finns flera andra typer av modellering som används i arkeologi, det är dock inte syftet med denna

uppsats att gå in på djupet och historien av olika typer av modeller som används i arkeologi, varför

endast en enklare översikt kommer att göras.

En av grundpelarna i arkeologi är tanken att det finns ett underliggande mönster för de olika val

människan gör, en röd tråd om man så vill. Dessa val kan vara platsen som väljs för bosättning, vilken

kan baseras miljön i området, andra delar av mönstret som kan utgöras av sociala eller ekonomiska

faktorer, som lokaliseringen av gruvor eller andra platser med särskilda ekonomiska resurser. För att

undersöka olika faktorer i modeller eller hur redan tidigare upptäckta platser är det möjligt att bygga

modeller som kan användas för att pröva modellerna själva, eller för att lokalisera platser eller

områden där olika aktiviteter kan ha förekommit (Brandt et al., 1992, pp. 269–270). Antalet olika

modeller är stort och de används för de mest skilda uppgifter, i denna genom gången kommer fokus

att ligga på statistiska prediktiva modeller då det är denna typ av modell som använts i uppsatsen.

För denna uppsats har författaren använt definitionen som lades fram av Gilbert och Troitzsch:

Simulation is a particular type of modelling. Building a model is a well‐recognized way of

understanding the world: something we do all the time, but which science and social science has

refined and formalized. A model is a simplification – smaller, less detailed, less complex, or all of

these together – of some other structure or system (Gilbert and Troitzsch, 2005, p. 2).

De olika typerna av modeller eller simuleringar går att dela in i olika typer, även om det även finns

flera typer som är en kombination av två eller flera så är dessa tre grunden. Den första typen är de

prediktiva, som används för att förutsäga eller återskapa ett visst handlande eller beteende. Det går

även att utnyttja för att försöka förutsäga framtida beteenden av t ex väder, djur eller växter. Nästa

typ av modell är ersättningsmodellen eller simuleringen, där en modell skapas för att ersätta eller

hjälpa t ex en geolog eller läkare. Tanken är att modellen funderar som ett beslutsstöd som gör det

möjligt för personer utan expertkunskaper att komma fram till ett beslut baserat på vad som lagts in i

modellen. Modeller kan även skapas för att undersöka eller skapa förståelse för abstrakta eller

13

svåröverblickade system, där varje variabel kan testas individuellt för att se vad utfallet blir (Gilbert

and Troitzsch, 2005, pp. 4–6).

2.3.1EnkorthistorikEfter det andra världskriget påbörjades en utveckling på det teoretiska och metodologiska planet i

arkeologin, detta utvecklas under 1960‐talets början utvecklades till det som skulle bli den

modernistisk eller processuell arkeologin (Johnson, 2010, p. 15). Det börjar strax innan kriget en

utveckling mot det som sedan skulle komma att bli den moderna datorn. Utvecklingen accelererar

sedan under kriget och utmynnar det som vi idag känner som en dator. Datorer användes från början

endast av stater och till dessa knutna företag och organisationer, därefter spreds de till större privata

företag. Den första användningen inom arkeologin av datorer för beräkningar skedde under 1950‐

talets slut av Ihm och Gardin, varefter användandet ständigt ökat (Huggett, 2013, p. 13).

Bland de första företagen att använda datorer var försäkringsbolag, som tidigt insåg fördelarna med

datorer för beräkningar och modeller. Försäkringsbolagen hade redan tidigare använt sig av olika

modeller för risker, men då dessa var dyra att beräkna för hand eller med reläkalkylatorer, ville

bolagen ha metoder att räkna fram risker som var mer kostnadseffektiva. Bolagen använde sig av

modeller baserade på olika variabler som kunde reflektera risken med att försäkra en person, till

exempel ålder, kön eller vistelseort. Försäkringsbolagen använde sig av vad som kallas prediktiva

modeller för att beräkna hur stor risk en person, eller ett hushåll löpte att råka ut för någon olycka.

Inom arkeologi insåg man att det med rätt bakgrundsdata skulle det vara möjligt att skapa modeller

för till exempel bosättningsmönster. Detta baserat på kunskap om andra boplatser man redan funnit

i området eller teorier. Arbetet med dessa modeller baserades på arbeten av bland annat Willey,

som hade undersökt Viru dalen i Peru och Steward som arbetat med aborginer och sociopolitiska

grupper (Steward, 1938; Willey, 1953). Det går sedan att ur materialet statistiskt hitta miljömässiga

preferenser för vissa platser eller områden (Canning, 2005, p. 6). Användningen av modeller ökade

under början av 1970‐talet i popularitet, då den ökande tillgången av datorer skapade mer tillgänglig

beräkningstid, flera modeller skapades i främst USA under slutet av 1970‐talet (Verhagen and

Whitley, 2012, pp. 50–51).

Under 1980‐talet gick det att urskilja två typer av modeller, den första typen var mer teoretisk och

baserades på olika strukturer i ekosystemen samt relationer i dessa för att identifiera möjligt rumsligt

eller resurs utnyttjande baserat på teorier om till exempel socialt eller ekonomiskt beteende, denna

typ av modell kallas ”deduktiv” eller ”data driven”. Den andra typen av modeller baseras på

insamlandet av kvantitativ data från landskapet (lutning, jordart, riktning etc), där samband söks

statistiskt och sedan används för att skapa en modell för icke undersökta områden, denna metod

kallas även en ”induktiv” eller ”korrelativmetod”. Denna metod tar inte heller hänsyn till hur

människan uppfattat och nyttjat landskapet under förhistorian, utan bara på verkliga eller uppfattade

preferenser (Verhagen and Whitley, 2012, pp. 51–52) (Verhagen, 2007, pp. 12–16).

Under 1980‐talet blev persondatorn populär och antalet datorer ökade då allmänheten nu började

ha råd. Det dröjde dock till 1990‐talet innan den stora ”explosionen” skedde inom arkeologin i och

med att GIS blev mer populär. Utvecklingen hade dock börjat redan under 1980‐talets mitt efter en

konferens organiserad av Society for American Archaeology 1985, då bland annat en artikel

publicerades om intrasite analys med GIS presenterades (Chapman, 2009, p. 17). I samband under

ökningen av ökningen av GIS ökade antalet prediktiva modeller, vilka var enklare att skapa med hjälp

14

av GIS mjukvaran. GIS ökade även enkelheten att tolka modellerna, då resultatet nu kunde

presenteras enkelt grafiskt. Detta medförde dock även vissa problem då det var mycket lätt att

översimplifiera utan att upptäcka detta då slutprodukten ”såg bra ut” och inte kontrollerades korrekt

(Verhagen, 2007, pp. 15–17). Idag är processorkraften fullt tillräcklig även i mindre PC datorer för att

skapa modeller, mycket stora kräver dock större processorkraft. Detta har gjort det möjligt att även

studenter och forskare kan skapa och använda modeller utan att behöva speciella resurser.

2.3.2TyperavmodellerFörenkling är nödvändig för att det skall vara möjligt att undersöka olika företeelser effektivt. Det är

idag möjligt att skapa komplexa modeller med ett stort antal variabler, något som förr hade krävt

mycket stora resurser. I takt med att resurserna för att skapa modeller ökat så har även antalet olika

modeller ökat, det är därför omöjligt att i denna uppsats beskriva alla typer av modeller och

simuleringar som används inom arkeologin. Därför kommer endast en enklare beskrivning att göras

av vissa typer som av författaren anses viktiga och är vanligt förekommande. Detta gör att ett stort

antal modeller inte kommer att behandlas, för att få en inblick i ett antal av de som inte behandlas

rekommenderas boken: ”Simulation for the social scientist” av Gilbert och Troitzsch (Gilbert and

Troitzsch, 2005).

2.3.2.1PrediktivamodellerDen prediktiva modellen har som syfte att försöka förutsäga, att förutse var saker kan eller har skett

eller varit. Den prediktiva modellen beskrivs av Kohler och Parker som följer:

Predictive locational models attempt to predict, at a minimum, the location of archaeological

sites or materials in a region, based either on a sample of that region or on fundamental notions

concerning human behavior (Kohler and Parker, 1986, p. 400).

Det leder till att den första fråga som uppstår när en modell eller simulering skall skapas är om den

skall vara induktiv eller deduktiv. I 2.3.1 En kort historik beskrivs detta kortfattat. Den modell som

används i uppsatsen är vad som kallas en prediktiv modell av induktiv typ.

En prediktiv modell är således baserad på teoretiska antaganden, eller miljömässiga faktorer som kan

ha påverkat valen. De senare kan i sin tur vara baserade på teoretiska antaganden eller på en

statistisk grund. Det är dock viktigt att komma ihåg att modeller är just förenklingar, och att de aldrig

kan bli helt perfekta, utan skall ses som ett hjälpmedel. Just induktiva prediktiva modeller baseras

ofta på rent ekonomiska och miljömässiga hänsynstaganden, vilket gör att flera platser kan missas,

eller att platser som kan uppfylla alla krav för en ”perfekt” plats, men ändå inte utnyttjats av andra

okända skäl (Kohler and Parker, 1986, pp. 401–402).

För att bygga upp den induktiva modellen empiriskdata från faktiska platser eller områden, dessa är t

ex jordart, lutning, väderstreck osv. I modeller baserade på teorier kan andra faktorer vägas in som

synlighet av olika platser eller en geografisk närhet till platserna. Empirisk data analyseras sedan för

att se om det finns faktorer som förekommer på flera platser och kan antas vara betydelsefulla. Det

är viktigt vid arbetet med modeller av detta slag att verkligen analysera flera olika slags data för att

undvika att faktorer väljs ut som endast har en ytlig korrelation. För att faktorer som kan ha inverkan,

15

men som förekommer sparsamt skall framträda tydligare är det möjligt att öka deras påverkan

genom att multiplicera deras inverkan.

Den deduktiva modellen baseras på deduktiv logik med målet att röra sig från det abstrakta till det

icke‐abstrakta, i detta fallet den ”arkeologiska verkligheten”. Utgångspunkten är alltid frågan om hur

människan använt landskapet eller resurser och var man därför bör finna bevis för detta i form av t

ex verktyg eller boplatser. Man vill således gå från teoretiska antaganden via modellen till något som

liknar verkligheten. När grunden till modellen är skapad är det sedan möjligt att ytterligare förfina

den genom att inkorporera middle‐range teorier som kan hjälpa modellen (Canning, 2005, p. 7)

(Verhagen, 2007, pp. 12–16). En deduktiv modell måste uppfylla olika kriterier för att vara

användbar. Den måste ta i beaktande hur människan väljer platser, vilken mekanisk det är som

används för valen, och vad det är som avgör när mekanismen skall upphöra, det vill säga målet för

valen. Modellen måste kunna specificera de variabler som var de viktigaste i valen av platser baserat

på kronologi eller platsens funktion, eller blandningar där av samt vara kapabel till operationalism

(Canning, 2005, p. 7) (Verhagen and Whitley, 2012, pp. 51–52).

Det finns dock kritik mot prediktiva modeller, då modellerna i sig kan ses som allt för simplistiska

eller att de är miljödeterministiska. Mycket att denna kritik kommer från konflikten mellan

postprocessualism och processualism, men inte enbart. Ett problem är att en typ av modeller kan ses

som en universallösning, där en modell eller en uppsättning variabler skall fungera för prediktioner

under flera tidsperioder och platser (Ebert and Singer, 2004). En modell är ofta anpassad för en

specifik uppgift, vilket kan vara som den som används i denna uppsats att försöka lokalisera platser

där det är troligare att det kan finnas mesolitiska boplatser. Skulle samma modell användas i t ex

södra Sverige och för Vikingatid eller Bronsålder är sannolikheten stor att den inte skulle vara särskilt

effektiv, samma fel skulle uppstå om den användes i nuvarande geografisktområde men under en

annan tidsperiod. Det är därför viktigt att den som skapar och användare av modellen är medvetna

om begräsningarna som är inbyggda i modellen.

2.3.2.2AgentbaseradmodelleringAgentbaserad modellering simulerar en eller flera individer som har fått en uppsättning regler, dessa

baserade på sociala eller miljömässiga regler, och kan baseras på arkeologiska teorier. De simulerade

individerna får sedan ”agera” inom de regler som ställts upp och resultaten noteras efter varje

genomförande. Resultaten bearbetas sedan statistiskt för att undersöka resultatet. Efter detta kan

vissa regler ändras för att t ex reflektera externa förändringar som handel eller populationstryck,

modellen körs sedan igen och resultatet undersöks (Gilbert and Troitzsch, 2005, pp. 172–179).

Individerna behöver inte vara människor utan kan vara t ex kristaller, insikter eller bakterier.

Agenterna ges typiskt följande egenskaper:

Autonomi, att själva få välja mellan olika handlingsalternativ utan extern kontroll.

Social förmåga, de kan själva interagera med andra agenter.

Reaktioner, agenterna reagerar på händelser i den simulerade världen.

Proaktiva, agenterna kan få egenskaper som gör att de är proaktiva då en uppsättning regler

och agerar mot ett uppsatt mål.

(Gilbert and Troitzsch, 2005, p. 173)

16

Grunden är komplexitetsteori som behandlar komplexa system, som t ex cellers interaktion eller

stora samhällens interaktion på olika nivåer. Interaktionen mellan de olika delarna skapar nya

beteenden som inte kan förklaras med en reduktion till beståndsdelarna. Dessa typer av modeller

gör att mycket komplexa system kan analyseras, de lider dock av problemet att komplexa system kan

ta mycket lång tid att skapa då alla subsystem måste modelleras. Den prediktiva modell som används

i denna uppsats fungerar i stället genom att olika faktorer reducerats för att upptäcka statistiska

korrelationer, som t ex preferens till vissa avstånd till vatten och underlag. Den agentbaserade

modellen försöker i stället visa på icke‐linjära samband som inte kan förklaras enkelt genom orsak

och verkan (Doran, 1999, pp. 1–4).

2.3.2.3ArtificiellaneuralanätverkEn typ av modell som ökar inom arkeologin är Artificiella neurala nätverk (hädanefter ANN). Dessa

kan förenklat beskrivas som en simulering av en uppsättning hjärnceller som ”lär” sig, de räknas

därför till artificiell intelligens. Sättet modellen lär sig på är genom symmetriska relationer mellan in

och ut signaler, något som skapas av användaren. Det är således användaren som ”guidar”

inlärningen.

The training pattern contains and describes symmetric relationship between a output and input

signals. For example, with the analogy to a human brain is like a child lesson of good and bad

action. For example help the elderly (input) represents a good action (output) (Macchi, n.d., p.

10).

Ett neuralt nätverk består vanligen av tre lager sin har olika funktioner, input, hidden och output,

varje lager i består av ett par grundläggande byggstenar kallade units och connections, vilka liknar

neuroner och synapser i hjärnan. Varje unit kan ta emot och skicka data genom sina connections till

närliggande enheter. Genom inter‐konnektivitet kan ett artificiella neurala nätverk använda något

som kallas fuzzy logic, vilket kan jämföras med vanlig binär logik, där något är sant eller falskt eller

uttryckt med binära tal 1 eller 0. Fuzzy logic ger i stället möjligheten till att något kan ha grader

mellan helt sant eller helt falskt (1/0), något skulle således kunna vara nästan sant, nästan falskt,

hälften falskt och häften sant (Deravignone and Macchi Jánica, 2006, pp. 122–123).

Fördelen med ANN i arkeologi är att det inte krävs att något är sant eller falskt för att kunna arbeta,

vilket underlättar vid simuleringar och modeller av förhistoria där kunskap kan saknas från områden

eller tidsperioder. ANN äger även en annan mycket bra egenskap i form av adaptivitet, som gör att

det går att träna modellen genom att använda träningsmönster. Träningen gör att modellen lär sig

att en specifik output kräver specifika inputs. Varje unit styrs inte endast av mönster av flöden av

information, utan även av hur ofta de nås av information. Internt i varje unit finns en inbyggd regel

för hur mycket eller ofta enheten skall nås av input innan den aktiveras och släpper informationen

vidare till nästa enhet. Detta gör att ANN lär sig då informationen följer vissa sträcker beroende på

vilket träningsmönster som använts (Deravignone and Macchi Jánica, 2006, pp. 123–124).

När ANN är ”tränad” kan den användas, och det är nu den stora fördelen med denna typ av modeller

blir tydlig. Då en vanlig modell kan ge svaren ”sant” eller ”falskt” i en modell, så kan nu ANN ge

svaren delvis sant osv. Detta gör att platser, eller objekt som tidigare kanske skulle falla bort nu kan

finnas kvar. Nackdelarna med ANN är det stora arbete som krävs innan de kan användas för

simuleringar, vilket gör att de för närvarande inte används i större skala.

17

3Metod

I Metodkapitlet redovisas de metoder som använts för att för att samla in och bearbeta den

information som använts i uppsatsen, då mycket av informationen är geografisk kommer de metoder

som använts att beskrivas för att skapa och välja ut relevant information. Under ett uppsats arbete

som baseras till stor del på kartor och behandling av kartdata riskerar problemet med att sålla vad

som är relevant och vad som är irrelevant för uppsatsen. Det finns alltid en önskan att och frestelse

att samla mer och mer data. Det därför viktigt att försöka dra en gräns för vad som faktiskt behövs

och vad det är som bara vore roligt eller ”bra” att ha. I avsnittet granskas även de metoder som

använts kritiskt.

3.1 Val av metoder

De olika metoder som använts, är baserade på de frågeställningarna som ställts upp för att pröva

hypotesens validitet. Detta gör att ett flertal olika metoder använts för insamlande av information

samt skapande av kartdata, som kommer att redovisas grupperade på de olika frågor de skall försöka

hjälpa till att besvara. Grunden i arbetet är kartdata från SGU, Lantmäteriet samt

fyndsammanställningar och rapporter från undersökningsområdet (Se Urval och Avgränsningar 1.4).

3.1.1KronologiskaskillnadermellanboplatserFör att undersöka om det finns kronologiska skillnader mellan boplatser i studieområdet kommer

strandlinjeförskjutningskartor från SGU användas, terräng kartan och höjddata från Lantmäteriet,

samt egenframställda kartor över området. Med hjälp av SGUs strandförskjutnings data är det

möjligt att fastställa ett terminus post quem för flera av boplatserna som ligger under högsta

kustlinjen (HK). Boplatser som ligger över HK är svårare då deras terminus post quem är beroende av

isens avsmältningshastighet och hur dess tillbakadragande var från studieområdet. Tillsammans med

de fyndtypologier som finns, samt dateringar från andra områden gör det möjligt att försöka

avgränsa boplatsens användningsperiod. Något som dock gör detta svårt är det ringa antalet

boplatser som hittats med dateringsbara fynd i studieområdet. I området är det endast en boplats

som blivit daterad med absoluta dateringsmetoder, det gör det är svårt att skapa en bredare bild av

områdets boplatsers dateringar. Detta leder till att det enda verktyg att tillgå för att skapa ett

terminus post quem och Terminus ante quem för boplatserna är när platsen de ligger på först kom

ovanför havsytan, samt det vilka typer av verktyg och material det återfunnits på dem.

3.1.1.1SkapandetavkartoröverolikaförhistoriskahavsnivåerFör att kunna bestämma vilka boplatser som ligger på vilken nivå skapades en serie kartor (Se Bilaga

1), för att få en överblick när olika boplatser tidigast kunde ha lokaliserats till en viss plats. Kartorna

skapades i QGIS (Qgis Development team, 2014). Då ett antal boplatser ligger över HK så styrs deras

datering av tiden för deglaciationen i studieområdet, tidsperioden delades upp i 500års intervaller,

valet av 500års intervaller var en fråga om hanterbarhet, då en större mängd intervaller skulle kräva

mer tid att bearbeta. För att ta fram kartorna över tidsintervallerna har följande metod använts:

Data hämtades från FMIS (“Riksantikvarieämbetet ‐ Fornsök,” n.d.) för studieområdet, från vilket alla

kategorier utom boplatser, boplatsvallar samt boplatsgropar sorterades ut, från övriga typer av

fornlämningar. Därefter överlagrades resultatet på kartor med olika strandlinjer som representerar

vattnets nivå under olika intervaller. För varje intervall noteras vilken period i Before Present(BP), då

de tidigast kunde ha varit ovanför strandlinjen för den specifika intervallen. Därefter undersöks varje

18

boplats för sig med hjälp av de in‐scannade originalanteckningarna som är utlagda på FMIS. Har

något eller några fynd gjorts noteras material samt typ. Detta för att se om boplatsen har några

föremål eller tekniker som överensstämmer med vad som tidigare konstaterats för perioderna, detta

steg görs för att försöka identifiera boplatser som eventuellt är lokaliserade långt från den dåtida

strandlinjen. Har boplatserna dateringar, används dessa i sammanställningen. Den resulterande

kartan visar sedan vilka boplatser som ligger ovanför en viss havsnivå och när de första gången kom

ovan havsnivån.

3.1.2SkillnadilokaliseringsstrategiavboplatsernaFör att undersöka om det går att se skillnad på lokaliserings strategier mellan de olika boplatserna

undersöks ett flertal olika faktorer: närhet till vattendrag, den jordart boplatsen är lokaliserad på,

lutning samt orientering i vädersträck. Detta för att se om det fanns någon strategi när det gäller

boplatsernas lokalisering i landskapet, samt att se om det finns en förändring av detta under olika

perioden av förhistorian. Det är sannolikt att platserna som användes för boplatser valdes ut för

egenskaper vi idag inte tittar efter, men som var uppenbara för de personerna som valde dem. Då

urvalskriterierna varierar så har kan antagligen kriterierna för vad som anses vara en ”bra” boplats

varierat över tiden, precis som var som är ett bra hus har varierat(Forsberg 1996 s.246). Efter att de

boplatser som ligger på en särskild nivå sorterats ut gicks de igenom för att se vilka fynd som

eventuellt hittats vid varje boplats, detta för att senare kunna se skillnader i resursutnyttjande på

olika platser. (Se 6. Resursutnyttjande)

3.1.2.1Boplatserochjordart

Figur 4: Arbetsgång boplatser baserat på jordart

För att skapa en karta med boplatserna och deras lokalisering baserat på jordarter, användes

processen beskriven i figur 4. Boplatslägen importerades från FMIS, Kartdata för bakgrundskartan

från Lantmäteriet och jordartskartan från SGU. Data från de olika källorna klipptes sedan till för att

matcha studieområdet innan de sammanfördes. Därefter lades de olika lagren ihop för att skapa ett

lager med boplatser baserade på typ av underlag. Av de klassificeringar som skapades framställdes

en sammanställning som går att se i: 5. Lokaliseringstrategier.

FMIS SGU

Boplatser Jordarts‐

data Boplatser

sorterat på

Jordart

Kartdata

19

3.1.2.2BoplatserochväderstreckFör att analysera om väderstreck spelat någon roll i lokaliseringen av boplatser beräknades antalet

boplatser som är orienterade åt olika väderstreck med hjälp av ”Aspect” funktionen i Qgis (Qgis

Development team, 2014). Denna ger värdet i grader på boplatsens huvudsakliga riktning, det vill

säga åt det håll boplatsens underlag är riktat emot. Därefter delades de erhållna värdena upp i

väderstreck på följande sätt, alla värden i decimalgrader:

Tabell 1: Definition väderstreck

Väderstreck Från Till

N 315 45

E 45 135

S 135 225

W 225 315

Antalet boplatser som hamnade i respektive väderstreck summerades och plottades i diagrammet

som återfinns i: 5 Lokaliseringsstrategi.

3.1.2.3BoplatserochavståndtillvattendragBoplatsernas avstånd till vattendrag (Sjöar, bäckar och hav) räknades fram genom följande modell (se

process modell figur 5), ett kartlager omfattande allt vatten för varje period skapades och detta

omvandlades till ett raster för att kunna beräkna avstånd över hela studieområdet till närmsta större

vattendrag. Diken och små skogsbäckar användes inte, utan använde endast sjöar, tjärnar och större

bäckar och åar enligt lantmäteriets klassifikation. Därefter placerades boplatslagret över vattenlagret

och funktionen Point sampling användes för att på så sätt få fram avståndet till närmsta vattendrag,

detta gjordes för alla perioder för att se om avståndet är något som förändrats över tid eller något

som i den tillgängliga informationen varit konstant eller nära konstant.

20

Figur 5: Arbetsgång boplatser avstånd vatten

3.1.2.4BoplatserochderaslutningFör att ta fram de olika boplatsernas lutning användes höjddata för studieområdet, på denna lades

sedan en slope funktion för att räkna fram lutningen på de olika backarna. Därefter användes point

sampling på ett lager med boplatser. Resultatet blev en tabell med de olika boplatserna och deras

lutning. Det är dock viktigt att tänka på att alla kartdata är generaliseringar vilket gör att den verkliga

lutningen på boplatserna kan variera, och att det framräknade värdet är mer att se som ett

medelvärde på platsen. Metoden ger dock en fingervisning om hur stor lutning som finns på punkten,

resultaten visar även att boplatserna väldigt sällan lades i några extrema lutningar.

3.1.3FörändringivilkaresursersutnyttjandeDetta är en av de svåraste frågorna att besvara då det kräver en sammanställning av de båda tidigare

frågorna, och något som inte kommer att kunna besvaras för alla boplatserna i

undersökningsområdet. Författaren avser dock att försöka besvara denna fråga genom att använda

fynd från andra områden som har bäring på detta område.

3.2 Dateringsmaterial

Material som använts vid datering av boplatserna är i första hand stenmaterial samt strandlinjens

förskjutning vilket för flera boplatser skapar ett TPQ, dock finns i området ett antal boplatser som är

lokaliserade ovanför högsta kustlinjen, så för dessa blir i stället TPQ isens tillbakadragande från

studieområdet. För en boplats (Lillsjön 261:1) finns även C14 dateringar.

SGU

Forntida

strandlinje

Lantmäteriet

Nutida

strandlinje

FMIS

Boplatser

Total

Vatten

Avstånd

Vatten

21

3.2.1StenmaterialI studieområdet har det vid inventeringar och undersökningar framkommit mycket stenmaterial (Se

figur 6), en del av detta stenmaterial går att använda för att relativt datera vissa boplatser, dock får

en försiktighet iakttas då ett boplatsläge kan ha använts under flera olika tidsperioder. Detta gör att

det på samma plats kan hittas fynd som representerar flera olika tidsperioder, och som därför kan

påverka dateringen av platsen (Baudou and Selinge, 1977, pp. 25–26). De sten föremål som använts

är främst en kölskrapa och yxor och andra verktyg. Antalet boplatser som har någon form av fynd av

avslag eller andra föremål av stenmaterial av Flinta, Kvarts, Kvartsit eller Skiffer är 113 st, från dessa

är dock 4st stenmaterial okända. Kölskrapor anses av Olofsson (Olofsson, 1995) höra till

Mesolitikum, men skulle kunna förekomma in i Neolitisk tid, och är samtidig med handtagskärnan,

platsen där den påträffades (Raä Anundsjö 334:1) blev tidigast bebolig tack vare strandförskjutningen

strax innan 10000 cBP, och skulle kunna vara en mycket tidig boplats, på platsen påträffades även

kvarts med bruksretucher samt ett avslag i skiffer(Olofsson, 1995, p. 141). Detta sammantaget tyder

på att boplatsen kan ha använts under en lång tidsperiod, då kölskrapor anses tidiga, emedan skiffer

enligt Baudou förekommer från ca 6400‐6500 cBP (Westerlund and Huggert, 1978, p. 17). De flesta

fynd av föremål i området är koncentrerade till ett par områden, där det fynd tätaste är Raä

Anundsjö 143:1. Fynd som hittats här är bland annat Trindyxa, Skifferspets av rödbrun skiffer,

spånskrapa av rödgul flinta, håleggad yxa av grönsten, Skafthålsyxa samt flera olika avslag och

skrapor i kvarts och kvartsit. Detta tyder på att platsen har haft en långvarig användning, från ett TPQ

från ca 9500‐9000 till de Neolitiska formerna av skafthålsyxan. Boplatsen Anundsjö 61:1 grävdes ut

under 1960 och flera fynd gjordes av t ex: kvartsskrapor, skifferkniv, asbetskeramik, flintskrapor,

svinbete och en harpun i ben (Biörnstad, 1960).

Figur 6: Stenmaterial på boplatser

3.2.2AbsolutadateringarEtt problem med äldre litteratur är dateringarna, då det tidigare inte var praxis att kalibrera

dateringarna eller att man helt enkelt bara drog bort ett antal år, så man fick kalenderår. Baudou

beskriver problemen med dateringar 1977:

05101520253035404550556065707580

Kvarts Kvartsit, Allafärger

Flinta Skiffer Okänt

Antal boplatser

Stenmaterial

Stenmaterial på boplatser

22

Det ligger ännu en hel del osäkerhet i kalibreringen, varför många arkeologer tills vidare avstår

från att göra korrigeringar(Baudou and Selinge, 1977, p. 21).

Detta gör att flera av de dateringar som återfinns i böcker och artiklar ibland skapar problem, då de

inte har angivits om det är redan kalibrerade värden, okalibrerade värden eller om författaren till

publikationen använt någon egen version av kalibrering. För att göra det lättare att urskilja vad som

används kommer BP (Before present) att användas för okalibrerade eller RCYBP (Radiocarbon years

before present) som det även kallas i vissa artiklar, för kalibrerade värden kommer cBP (Calibrated

Before Present) att användas. I huvudsak kommer alla år att anges som cBP eller BP. Orsaken till

skillnaden mellan cBP och BP är den naturliga svängningen i kalibreringskurvan som används för att

konvertera RCYBP/BP till cBP eller kalenderår, något som gör att dessa måste vägas av mot kurvan. I

de fall där det i litteratur angetts som okalibrerade år, har dessa kalibrerats med hjälp av OxCal(Bronk

Ramsey, 2009). När dateringen angetts som okalibrerade år f.kr har 1950 år lagts till för at få värdet i

BP och sedan kalibrerats.

Figur 7: Kalibreringskurva C14

23

Tabell 2: cBP och kalenderår

Datering

cBP

Datering

Kalenderår

Arkeologisk Period

10000 8050 f.kr Mesolitikum









5500 3550 f.kr Neolitikum




3500 1550 f.kr Bronsålder

3000 1050 f.kr Bronsålder

2500 550 f.kr Järnålder

2000 50 f.kr Järnålder

1500 450 e.kr Järnålder

1000 950 e.kr Vikingatid

500 1450 e.kr Medeltid

0 1950 e.kr Nutid

3.3 Vegetationsrekonstruktion och datering

För skapandet av vegetationsrekonstruktionen användes pollendiagram från Stalon och Vojmsjö

områdena i Västerbottenslän samt ett diagram från Bysjömyren i Västernorrland. Studieområdet

ligger geografiskt mellan de olika punkterna för pollenproverna, och dateringarna har därför

interpolerats för de olika pollenprovens dateringar, samt att prover tagits med som gjorts för andra

lokaler i området för att beräkna de olika periodernas längd och dateringar. Prover som användes för

rekonstruktionen är Bymyren i Västernorrlandslän samt Vojmsjöområdet och Stalonområdet, båda i

Västerbottenslän (Baudou, 1978; Rydström et al., 1986, pp. 9–32 ). Jämförelser har även gjorts med

prover tagna i Hemavan för att undersöka den vegetationsutveckling som funnits längre

norrut(Tegby, 2004). Alla proverna som användes hade dateringar för övergången från Boreal till

Atlantisk tid, och det är dessa som har använts för att återskapa de förändringar som sker i

studieområdet under tidsperioden som undersöks. De tre proverna som använts har en likartad

utveckling med samma arter som dyker upp, dock är det skillnad i antal pollen av t ex Hassel. Andra

skillnader som förekommer är de växter som finns precis omkring provtagningsplatsen, då

utvecklingen varit olik på de olika provtagningsmyrarna. I Bysjön påbörjas vitmossans tillväxt snart,

och pendlar sedan mellan tillväxt och avstanning, emedan de andra två först i början av järnåldern

får en större tillväxt av vitmossa efter att tidigare haft en större andel Lummerväxter och Stensöta,

vilket tyder på att de från början har varit torrare, och samtidigt varit blötare vid Bysjön där det

24

under samma period är flera kortare perioder med vitmossetillväxt.

Figur 8: Platser för pollenprov använda i rekonstruktionen.

25

3.4 Prediktiv modell

Prediktiva modeller har använts i arkeologi sedan 1960talet, och idag används flera olika typer för

simuleringar av olika slag, se (2.3.2.1 prediktiva modeller) för mer bakgrunds information.

För att skapa den prediktiva modellen användes strandförskjutningsdata samt jordartsdata från SGU,

och höjddata och data om nutida vattendrag från Lantmäteriet, se processmodell i figur 9. Höjddata

användes för att skapa ett slope‐lager, som klassificerades 10‐1 där lägre lutning gav högre poäng.

Forntida strandlinje samt nutida vattendrag användes för att skapa ett lager med alla vattendrag

under olika perioder, från dessa lager skapades sedan ett avståndslager med avstånd till

vattendragen i meter. Detta lager klassificerades sedan beroende på avståndet till vattendragen där

mindre avstånd gav ett högre värde på en skala 10‐1. Klassificeringen 10‐1 utfördes av författaren

baserat på hur vanligt förekommande de olika kategorierna var, där vanligast förekommande

avstånd, lutning etc. sattes till 10 för att representera det som framkommit i kapitel 5, därefter

numrerades nästa med ett lägre värde osv. Detta gjorde att

Figur 9: Process prediktiv modell

Jordartslagret värderades, där olika jordarter fick ett värde som motsvarar hur vanligt det är med

boplatser lokaliserade på det underlaget, där max var 10 och 1 var det minst förekommande,

SGU Lantmäteriet

Forntida

strandlinje

Nutida

Vattedrag

Jordart Höjddata

Total

Vatten

Avstånd

Vatten

Slope

Prediktiv

Modell

26

anledningen att värdet inte sattes till 0 är att det förekommer boplatser även på underlag som inte är

så favoriserade, med ett värde på 1, så kan andra faktorer kan uppväga underlagets brister. När alla

lager förberetts och klassificerats adderades lagren och varje rasterrutas värde motsvarade ett värde

där de olika lagrens poäng adderats för att skapa ett ”Lämplighets” värde, där högre värde ger en

högre sannolikhet för en boplats, endast en lämplighet på 20 eller över plottades för att inte skapa

för mycket plottrighet. Författaren valde att inte använda en multiplicering av värdena, då det är

lättare att kontrollera och förhindra att vissa värden får ett för stort genomslag på totalen, detta

minskar dock mängden möjliga utfall.

3.5 Data och copyright

Den geodata som använts kommer i huvudsak från lantmäteriet, SGU samt Havsmyndigheten, för

lantmäteriet har medgivandenummer 2014/0057 använts och för SGU och Havsmyndigheten, anges

endast © SGU och @HaV. All data som använts har den ursprungliga producenten upphovsrätt till.

3.6 Kritisk granskning av metoderna

Metoderna som använts har varit beroende av främst två olika datakällor, kartdata samt information

från tidigare utgrävningar och inventeringar i studieområdet. Detta sammantaget gör att det finns

flera möjliga felkällor som kan ha påverkat det slutgiltiga resultatet. Den första felkällan är kvalitén

på de kartdata som använts, och de fel som kan uppstå på grund av dess kvalitet och produktion.

Kartor framställs som förenklingar av verkligheten och representerar en bild av verkligheten som är

framställd för ett visst ändamål. Kartdata som använts är till stor del framställd av människor, och det

gör att det alltid sker misstag och feltolkningar på grund av den mänskliga faktorn (Chapman, 2009,

pp. 79–81). Därför är det viktigt att man vid användandet av kartdata är medveten om att dessa fel

kan finnas, och att kartan ses som just en representation av verkligheten och inte en absolut bild av

verkligheten. När det gäller den andra typen av information som använts så är det inventeringsdata

som har de största felkällorna då det vid inventeringen prickades in på kartor eller flygfoton var de

olika fynden gjordes i fält, därför så var det viktigt att den som inventerade alltid visste sin exakta

position. Då detta inte alltid är möjligt på grund av brist på terräng som är lätt att orientera sig efter,

så är placeringarna inte alltid på den exakta positionen för det fyndplatsen, detta då inventeringarna

skedde innan GPS fanns lika tillgängligt som idag. När det gäller inventeringsmaterialet är ett annat

problem kunskapen hos den som inventerat samt hur marken sett ut, det vill säga hur lätt är det är

att på marken identifiera att där faktiskt finns fornlämningar och att sedan kunna avgöra vad

föremålen som eventuellt hittas är av för typ. Sammantaget gör detta att de slutgiltigt framställda

data kan vara behäftade med vissa fel som introducerats redan med indata. Utöver dessa felkällor

tillkommer fel som författaren gjort under arbetet med kartdata samt inventerings information och

tolkning.

3.7.1KritikmotmetodenanvändvidKronologiskaskillnadermellanboplatserMetoden som använts för att försöka finna kronologiska skillnader boplatser är baserad på

strandlinjedata som är baserad på empirisk data samt en matematisk bearbetning som använts för

att skapa sammanhängande kronologiska och rumsliga sekvenser (Påsse and Andersson, 2005; Påsse,

1996). Detta gör att strandlinjerna kan ha vissa fel då den empiriska data som använts inte täcker

hela landets yta, utan har interpolerats. Detta gör att det kan finnas lokala variationer beroende på

att hela ytan inte höjer sig med samma hastighet, utan kan ha områden med ett långsammare

förlopp. Förutom lokala brister i strandlinjedata som använts skapar de få undersökningar som

genomförts i Norrland att det endast finns en mycket grov kronologi utarbetat för de olika typerna av

27

föremål som påträffats genom inventeringar och undersökningar. När det gäller stenmaterialet är

den mest tillgängliga fortfarande Baudous, som publicerades 1978 (Westerlund and Huggert, 1978, p.

17).

3.7.2KritikmotmetodenanvändvidlokaliseringsstrategierMetoderna som använts vid studiet av olika lokaliseringsstrategier lider av ett antal problem som kan

påverka tillförlitligheten, där det största av dessa är hur inventeringen genomförts, och vilka platser

inventerarna besökt och varför. Om inventerarna haft en kunskap om att boplatslägen oftast

återfinns på isälvssediment skapar detta ett bias för att söka efter boplatser på just isälvssediment

det är därför viktigt att tänka på detta när man studerar materialet. I studieområdet finns flera

området där det förekommer isälvssediment men där ingen form av fornlämning är registrerad,

vilket tyder på att dessa områden inte har blivit inventerade. För att underlätta för senare forskning

har författaren framställt en karta över dessa områden som återfinns i bilaga 5.

Vidare är det möjligt att den som inventerat området av olika anledningar valt bort platser som inte

ansågs lika lovande, eller mer svårtillgängliga, men där det i själva verket kan finnas boplatser. Ett

exempel på detta skulle kunna vara öar eller holmar i myrar som förut varit öar eller halvöar men

idag är lokaliserade på myrar som är svåra att besöka under den isfria perioden av året när myren är

för mjuk att gå över. Vidare kan ett bias föreligga i att inventeraren valt bort platser som idag anses

otillgängliga eller ”dåliga” för boplatser, vilket i sin tur skapar ytterligare bias då det därför inte finns

några fynd från dessa områden av boplatser.

Gällande boplatser och deras lokalisering i närheten av vatten gäller samma problems som föreligger

vid inventering, är bilden idag av att boplatser oftast ligger vid vatten färgad av att det är lättare att

upptäcka dem då det svallats ut material som anknyts till boplatserna i stränderna, och att det därför

är lättare att finna dem vid sjö och åstränder? För att komma till rätta med denna fråga skulle

områden med boplatser behöva undersökas noggrant för att se om det går att se spår av boplatser

vid äldre strandlinjer, och på lägen som idag inte kanske anses som optimala.

Boplatser och lutning är baserat på slope funktionen i Qgis och är beroende av höjddatats kvalitet

och storlek, det gäller att hitta en bra medelpunkt mellan för stor yta och för liten yta. De olika

storlekarna har båda sina för och nackdelar, där man med 2meters data får väldigt noggranna

modeller, men får problem då raster rutorna blir så små. Med 50m data blir problemet i stället att

man får ett medelvärde på ett större område, vilket gör att mindre variationer i landskapet kan

försvinna. Mitt val har därför varit att för lutningen använda 50m data då 2m data inte gav

tillfredställande resultat och att rutorna inte täckte hela boplatserna. Det hade varit möjligt att räkna

ut ett medelvärde på alla boplatser och sedan räkna om 2meters data till den storleken, men

skillnaden i upplösning hade med stor sannolikhet inte motiverat arbetet med att framställa data.

Prediktiva modeller har alltid ett antal inbyggda fel baserat på vilken typ av modell det rör sig om,

den deduktiva eller den induktiva modellen. Den deduktiva modellen kräver att det finns en

förståelse och kunskap om mänskligt beteende avseende hur människan gör val samt målen för

dessa val. Modellen är mycket krävande och svårt att skapa då mycket kunskap krävs om människans

beteende och tankevärld. Den induktiva modellen använder i stället korrelationer mellan kända

boplatslägen och forntida miljöer. Det vanligaste data typerna som används är slope, riktning samt

underlag. Kritiker mot detta anser att den induktiva modellen tar för lite hänsyn till den sociala

aspekten av lokaliseringen och att den kan vara deterministisk (Fitch, 2011, pp. 122–126).

28

3.7.3KritikmotmetodenanvändvidresursanvändningEtt av problemen när resursanvändning analyseras med den metod som använts, är svårigheten att

faktiskt veta vilka djur och resurser man använde, då studieperioden är lång och preferenser kan ha

ändrats flera gånger under perioden. Vidare så är mycket lite av det organiska materialet från

perioden bevarat, vilket gör att mycket av bedömningarna av vilka resurser som faktiskt brukades, är

tvungna att vara baserade på fynd från andra platser och undersökningar. Bristen på faktiska

undersökningar i studieområdet gör att det inte går att göra något annat än väldigt breda

beskrivningar baserat på boplatser med bättre bevarat material från stora delar av det Fenno‐

skandiska området.

29

4Kronologiskaskillnadermellanboplatser

Då merparten av boplatser i studieområdet är endast inventerade, blir de i sammanställningen

generellt sett fyndfattiga, men ett fåtal har andra slags fynd än skärvsten, av dessa är det ännu ett

fåtal som har daterbara fynd i form av sten artefakter som hittats vid inventering eller vid

undersökningar. Den faktor som sätter gränsen för när boplatsen tidigast skulle kunna ha varit

nyttjad är när den inte längre låg under is eller vatten. Strandförskjutningprocessen och avisningen i

studieområdet pågick under ca 10300‐7000 BP, där de NV delarna snabbare blev is och vattenfria och

de SO delarna var de sista att komma ovanför vattnet. Om boplatserna plottas med den tidsperiod

när de först kom ovan vattnet syns detta tydligt. Dock är inte alla boplatser nyttjade samtidigt, utan

under tidsperiod som sträcker sig långt fram i tiden. Ett antal boplatser finns ovanför högsta

kustlinjen, vilket skulle kunna göra dem mycket gamla. Störst koncentration av boplatser återfinns

längst med Norra Anundsjöåns dalgång ned mot byn Pengsjö, från boplats RAÄ 260:1 finns även en

C14 datering på ca 7000 cBP (Linderholm, 2014). Ett område som är särskilt intressant är mellan

Myckelgensjö och Angsjön, där ett stort antal boplatser 68 boplatser är lokaliserade på stråket av

isälvssediment. Delar av stråket består av en ås, där boplatserna är lokaliserade på åsens krön. Det

som gör området särskilt intressant är att olika områden av åsen kom ovanför vattnet under olika

perioder. Boplatserna är lokaliserade efter nästan hela åsen, samt ned i vad som idag är Angsjön.

Sjöns nuvarande dämningsgräns är densamma som strandlinjen mellan 8000‐7500 BP, vilket gör att

flera boplatser blivit överdämda när sjön dämdes. Detta har dock medfört att boplatser som inte

tidigare var kända har eroderat fram och är synliga när vattenytan är lägre under våren innan

vårfloden. Författaren har själv observerat skärvstenskoncentrationer under ett besök när

vattennivån var mycket låg.

30

Figur 10: Skärvstenskoncentration i Angsjön.

I studieområdet har få arkeologiska undersökningar genomförts, vilket begränsar mängden daterbara

fynd till främst de fynd som hittats vid inventeringar och som lösfynd. Ett av dessa fynd är en trindyxa

som påträffades vid RAÄ Anundsjö 143:1. Trindyxorna brukar anses tillhöra perioden 7000‐4000 BP

och ett tiotal har påträffats i Ångermanland, dessa anser Baudou tillhöra perioden 7‐6000 BP

(Baudou and Selinge, 1977, pp. 41–42). Ett annat fynd på samma boplats är en håleggad yxa som

anses tillhöra perioden 7‐4000 BP. Från Myckelgensjö finns även ett lösfynd som påträffades vid

sjöns SV strand, av en pilspets i svart kvartsit som till formen påminner om de spetsar som

förekommer under perioden 3500‐2500 BP (Rydström et al., 1986, p. 17). Från boplatsen RAÄ

Anundsjö 151:1 påträffades en klubba med skaftränna, dessa anses tillhöra bronsåldern fram till

järnåldern (Eliasson et al., 1997, p. 120).

Från boplatsen RAÄ Anundsjö 332:1 tillvaratogs en stötkantskärna, vilka dateras till ca 6000 BP.

Stötkants och Plattformsteknikerna är båda reduktionsmetoder som använts i Norrland på tidiga

boplatser, ca 6000 BP minskar plattformsmetoden till förmån för stötkantstekniken som används

fram till ca 4000 BP. Reduktionsmetoden som sådan förekommer i Norrland fram till ca 4000 BP

(Hägerman, 2012, p. 12). På RAÄ Anundsjö 334:1 påträffades en kölskrapa, dessa dateras i Norrland

till perioden ca 8000 – 5000 BP, vilket gör dem till en mesolitisk typ (Olofsson, 1995, p. 141).

Kölskrapan påträffades ca 1.5 km från boplatsen där stötkantskärnorna påträffats vid sjön

Tällvattnet.

31

Figur 11: Boplatser efter tidigaste möjliga datering

32

5Lokaliseringsstrategi

Idag är det omöjligt att veta exakt vilka hänsyn som gjordes när det vi idag kallar boplatser som finns

inom studieområdet valdes, det går dock att jämföra vad de alla har, eller inte har gemensamt för att

försöka få en inblick i vilka faktorer som kan ha legat bakom valet av platserna. Vid arbetet med

uppsatsen visade det sig till exempel att det sig vara en klar övervikt av boplatser lokaliserade på

isälvssediment som underlag, gentemot boplatser på andra underlag som morän eller lera. Detta är

bara en av flera olika faktorer som undersökts för att försöka hitta något som binder valet av platser

samman, och som har använts som strategi för lokaliseringen av boplatsen. Dock är det viktigt att

vara medveten om att vi aldrig kommer att kunna läsa deras ”tankar”, utan bara se vad de medvetet

eller under medvetet sökte vid sitt val. Vid arbetet har det inte heller tagits någon hänsyn till om

boplatsen utnyttjats under lång eller kort tid, vilket skulle kunna göra att lokaliseringsfaktorerna

varierar, då platser som skall användas under längre tid torde vara mer noggrant valda än platser

som bara skall utnyttjas under en kortare tid.

5.1 Boplatser eller aktivitetsplatser?

Det vi idag kallar boplats är egentligen en konstruerad term, och definieras i FMIS som:

Definition: Plats där man under förhistorisk tid vistats och där föremål, råämnen för bearbetning,

byggnadslämningar, byggmaterial och/eller avfall lämnats kvar på marken (“Boplatser, visten,

fyndplatser,” n.d.).

Med konstruerad menar författaren att man skapat ett begrepp som inte bara behöver betyda en

plats där människor har bott, utan även en plats där man stannat en kortare period för ett eller flera

syften. Författarensavsikt är inte att beskriva boplatser och deras organisation då detta är något som

gjorts av Sjölander (REF till Mattias), men det är av intresse för att förstå valet av plats.

Fynd från Halskov fjord i Danmark visar på att den initiala indikationen kan visa på en boplats, men

att den i själva verket kan visa sig vara en plats som använts av ett fåtal individer som spenderat en

kortare tid på platsen. Man hittade flera gånger platser där vad som först tolkats som en boplats som

brukats under lång period i själva verket var en plats som brukats ett flertal gånger men under en

kortare tid (Pedersen et al., 1997, pp. 73–75). Hur länge boplatser och när under året de brukats är

frågor som flera forskare undersökt, och ett bra exempel är utgrävningarna i Star Carr i England, där

man använt fynd av horn från hjortdjur för att försöka avgöra platsens brukande, man fann att

hornen som hittats tyder på ett primärt vintertida utnyttjande av platsen (Clark, 1954, pp. 93–95).

Senare undersökningar har dock hittat bevis på att boplatsen använts under sommaren, även det

baserat på hornrester. Den nuvarande tolkningen av Star Carr är dock att den utnyttjats under en

kort period på våren‐sommaren (Mellars and Dark, 1998, pp. 215–217). I Norra Sverige beskrivs

samlingsboplatser, en typ av boplats som varit en plats där spridda grupper under en period av året

samlats för att ta del av en resurs. Denna typ av boplats skall användas av ett stort antal människor

under en årligen återkommande period. Vidare brukar sommar och vinterboplatser användas som

begrepp, där sommar boplatsen är av lättare mer temporär konstruktion och vinterboplatsen består

av en hydda som skulle kunna lämna en boplatsvall efter sig (Käck, 2009, pp. 12–13, 24–25). Av de

fynd som gjorts i studieområdet så finns det boplatser som skulle kunna representera allt från

aktivitetsplatser, som bara använts under en kort period för ett specifikt syfte, till boplatser som

täcker mycket stora området. I området har dock ingen lokal undersökts som skulle kunna vara en

33

samlingsboplats, men på flera platser har fynd påträffats i mycket stor omfattning som skulle kunna

tyda på en stor population under kort tid, eller en liten population under mycket lång tid.

5.2 Boplatsunderlag

Vid sammanställningen av underlagen visade det sig att ett mycket litet antal boplatser ligger på

annat underlag än isälvsunderlag, vilket kan tyda på att man medvetet valt detta i första hand som

underlag om andra faktorer vägt högre vid valet av boplats. En anledning till att isälvsmaterial valts

som förstahandsval är sannolikt att detta sorterat till skillnad från t ex moränen som är ett osorterat

underlag. I tabellen nedan är boplatserna uppställda baserat på boplatsernas underlag.

Tabell 3: Boplatser och underlag

Underlag Antal Boplatser, st %

Isälvssediment 156 80

Morän 25 13

Lera‐Silt 11 6

Torv 3 1

Totalt: 195 100

Isälvssedimentet som boplatserna är placerade på ligger som stråk i studieområdet främst i riktning

NV mot SO, och har många gånger åsar där boplatserna ibland är placerade på. Det tydligaste

exemplet på detta är boplatserna som ligger i boplatserna Anundsjö Raä 623:1, 623:2 samt 600 ligger

på en åsbildning ner mot Angsjön, där ytterligare delar av boplatsen är överdämda. Om man räknar

med andelen boplatser på morän så är det endast 7% av boplatserna som ligger på annat material, i

detta fall 6% på Lera eller Silt och endast 1% på torv. Dock är det viktigt när det gäller torv, så kan

dessa boplatser ligga på mindre holmar eller platser som i själva verket har en annan bas men som är

registrerat som torv i kartan på grund av karttekniska skäl.

5.3 Boplatsorientering och vädersträck

En annan faktor som skulle kunna påverka lokaliseringsstrategin av en boplats, är i vilket väderstreck

den är orienterad. Då en boplats lokaliserad mot syd får större nyttjande av solens värme och ljus,

och en med riktning mot Norr får minst. Detta gör att boplatserna, om det föreligger en strategi att

maximera solinstrålningen borde placerade i sydlig riktning. Störst andel av boplatserna i

studieområdet är lokaliserade i Sydlig och Västlig riktning (se figur 12), med 62% (114st) totalt och 33

respektive 29%, det ger en övervikt på 24% för en orientering mot S och V, med minst antal i Nordlig

riktning.

34

Figur 12: Boplatser och väderstreck

Det är dock ytterligare en faktor som måste tas i beaktande i studieområdet och det är det faktum

att området är mycket kuperat och att dalarna sträcker sig främst från NV ner mot SO, vilket gör att

boplatser lokaliserade på sydsidan av bergen får en orientering mot SV.

5.4 Boplatser och vattendrag

Boplatserna som idag ligger som ett pärlband runt Angsjön låg tidigare upp till 650m från den tidigare

vattenytan innan sjön blev dämd, detta är intressant då sjöns nuvarande yta är ca 125 meter över

havet, vilket motsvarar den nivån vattnet skulle haft i terrängen ca 7500 cBP. Detta visar att man

sannolikt föredragit att välja platser där kust/vatten är nära bosättningar, och att större vikt måste

läggas på att försöka lokalisera de boplatser som idag ligger långt ifrån nutida vattendrag (se figur

13), men som under förhistorisktid haft en strandnära placering.

Figur 13: Boplatser och deras nutida avstånd till vatten

18,00%

20,00%

29,00%

33,00%

N

E

S

W

Boplatser och väderstreck

procent

0

10

20

30

40

50

60

0‐10

10‐20

20‐30

30‐40

40‐50

50‐60

60‐70

70‐80

80‐90

90‐100

100‐200

200‐300

300‐400

400‐500

500‐600

600‐700

700‐800

800‐900

900‐1000

1000+

Antal boplatser

Avstånd i meter

Boplatser och deras nutida placering

35

En genomgång av alla tidsperioder och avståndet mellan nu kända boplatser och vatten, visade att

det är ovanligt med boplatser lokaliserade mer än 100m från vattendrag, och att huvuddelen av alla

idag kända boplatser i studieområdet ligger inom 30m från ett vattendrag. En metod för att

undersöka detta är att titta på 500års perioder, och plottar boplatserna och mäta deras avstånd till

den historiska vattenytan. Den absoluta majoriteten av boplatserna hamnar då inom 200m från

dåtidens havsnivå. Jämförelser mellan boplatser i studieområdet visar att de boplatser som idag

ligger på över 1000m avstånd från vattendrag, med stor sannolikhet ursprungligen varit placerade

närmare vattnet.

Det finns dock ett fåtal boplatser som inte legat precis invid vattnet utan varit placerade någon till ett

par hundra meter från vattendragen. Vad anledningen till detta är går idag inte att säga, men detta

skulle kunna tyda på att det funnits någon idag okänd anledning att placera boplatserna på ett längre

avstånd från vattnet. En komplett sammanställning av grafer över boplatser och deras avstånd till

vatten finns i bilaga 6.

5.5 Boplatser och lutning

Något annat som skulle kunna inverka på valet av boplats är markenslutning, någonstans måste det

finnas en gräns för vad som är accepterat när det gäller lutningen på en boplats, då det är opraktiskt

att bo i en backe. Av data från boplatserna i studieområdet går det att se att man eftersträvat

boplatser i intervallet 0‐4 graders lutning, det förekommer boplatser som enligt modellen skall ha

upp till 9 graders lutning, men dessa utgör en liten del, och det förekommer i studieområdet inga

boplatslägen med en lutning som överstiger 9 grader.

Figur 14: Boplatser och lutning

I grafen ovan går det att se hur många boplatser som är fördelade på olika lutning, det är dock viktigt

att ta i beaktande att de äldsta boplatserna på verkas av samma effekt som de tippande sjöarna, och

därför kan ha varit planare under perioden då de var i bruk.

0

10

20

30

40

50

60

0‐1 1‐2 2‐3 3‐4 4‐5 5‐6 6‐7 7‐8 8‐9 9+

Antal boplatser

Lutning i grader

Boplatser och lutning

36

Figur 15: Boplatser och underlag

37

6Resursutnyttjande

I studieområdet finns det idag ett stort antal resurser som människan kan utnyttja fördelat på flera

olika slag. En typ av resurser som idag finns i området är t ex. Ballast (Sten som används vid

byggnationer) och olika mineraler som kan brukas för olika ändamål, andra resurser är i form av vilt

som lever i områdets skogar och fisk i åarna och sjöarna samt olika slags växter och bär. Det var

områdets resurser som gjorde att människorna först kom till området och rörde sig i området. Även

om många slags resurser har förändrats, så är flera resurser fortfarande de samma som under

perioden författaren valt att studera. Vad som förändrats är främst beroende av två faktorer,

Strandförskjutningen och den tekniska utvecklingen, i de dalar som förr kan ha varit vikar där platser

för säljakt, är det idag åkrar och bostäder.

En ytterligare svårighet när det gäller mesolitiska boplatser är den långa tidsperioden sedan

föremålen använts, vilket har gjort att det mesta organiska materialet brutits ned. De platser där

även det organiska materialet bevarats ger oss en bild av ett samhälle där en så liten del som endast

någon procent av det totala materialet är litiskt. Områden där mycket material bevarats är fräst från

sådana platser att någonting bromsat eller minskat nedbrytningshastigheten av materialet, detta kan

vara låga temperaturer eller syrefattiga miljöer vilket gör att materialet endast långsamt kan

påverkas av organismer och kemiska processer. Exempel på platser med sådana

bevaringsförhållanden är t ex Thuleboplatseri Arktis, Tybrind Vig i Danmark, Starr Carr i England och

Motalaström i Sverige m fl. (Andersson, 1999, p. 8; Clark, 1954).

I Öresunds‐området samt vid Motalaströms inlopp vid Vättern, har flera fynd gjorts som kastar ljus

över Mesolitikum i Skandinavien, och då främst resursutnyttjande på boplatser. En anledning till

detta är att flera fynd gjorts under vattnet, vilket bevarat boplatserna i stort sett intakta med

organiskt material såväl som litiskt material. Detta gör det möjligt att till viss del förstå vad det är för

material som idag inte längre finns på boplatserna. Fischer skriver att det är mycket ovanligt med

mesolitiska samhällen som har levt hela året på vad sjöar och hav gav, men att andelen marin föda

var en stor del av dieten. Dock visar benrester från boplatser att man samtidigt jagade landlevande

däggdjur (Fischer et al., 1995, p. 431).

I Norra Sverige är dessa större däggdjur främst älg, då det är dessa ben som är mest förekommande i

de boplatser som undersökts, från Österbotten finns flera fynd av föremål tillverkade av älghorn,

vilket visar att älgens horn även var eftertraktade som råvara (Herrgård and Holmblad, 2005). I studie

området har det gjorts fynd på den undersökta boplatsen RAÄ Anundsjö 61:1 vid Angsjö av älghorn,

tyvärr har dit inte noterats om hornfragmenten var fällhorn, det vill säga horn som fälls av älgen efter

brunsten under vårvintern och våren, eller horn som ännu satt fast i skallfragment, som skulle kunna

tyda på under vilken period boplatsen utnyttjats. Från Star Carr finns flera exempel på fynd av horn

som ännu har benrester vid rosenkransen och därför har suttit fast på djuret när det fälldes (Clark,

1954, f. VIII). Detta gör att det till viss del går att få fram en period när boplatsen kan ha använts,

baserat på när olika djur förekommer eller inte förekommer. Vid RAÄ Anundsjö 61:1 har även

benfragment från bäverpåträffats, vilket tyder på en jakt av dessa. Bävern är även den en

eftertraktad råvara då den har kött, päls och gäll som är mycket användbart.

38

6.1 Passivt eller aktivt resursinsamlande

Det finns två olika metoder att samla resurser, den passiva där resursen kommer eller växer på en

plats där man vill ha den. Detta är t ex fisknät, fångstgropar, plantering av eller främjande av växter,

där resurser i form av tid initialt används för att skapa insamlingsresursen. Detta kan vara att bygga

en fångstgrop, fläta en mjärde, att knyta ett nät eller sätta ut snaror(Andersson, 1999, pp. 9–10;

Pedersen et al., 1997, p. 65). Den aktiva metoden är den vi oftast refererar när vi tänker på

begreppet och är när djur jagas eller fiskas aktivt med spjut, harpun etc. och man inte förberett

fångstanläggningen i ett tidigare skede.

Inom studieområdet har det gjorts fynd som tyder på att man varit både passiv och aktiv i sin

insamling av resurser, sänken tyder på att passiva insamlingsformer använts, och spetsar i form av

pilspetsar och spjutspetsar på att mer aktivt insamlande.

Skillnaden mellan de olika typerna av insamlande kan illustreras genom följande att använda följande

formel.

Där är den totala mängd energi en aktivitet ger, är den energi som åtgår för arbetet med

fångsten eller samlandet och den energi som aktiviteten kan ge upphov till. Vid passivt både

passivt och aktivt resursinsamlande skapar man en energiskuld då man utför en aktivitet, vid aktivt

resurssamlande kan detta vara t ex att röra sig i terrängen, medan det vid passivt resursinsamlande

kan vara att gräva en fångstgrop eller att fläta en mjärde. Målet är alltid att skall vara större än

då det annars uppstår ett underskott.

Underskott leder till mindre total energi som kan spenderas på arbete, vilket leder till en negativ

spiral. Däremot så kan underskott tillåtas om förväntas bli större än vid t ex grävandet av en

fångstgrop eller flätandet av ett nät, där stor energi/tid läggs ned för att skapa ett fångstredskap som

inte direkt återbetalar sig som t ex en aktiv jakt på säl eller storvilt. Med passiva insamlingsformer så

används energin längre tid i förväg, men kan potentiellt ge större utdelning under tiden. Ett exempel

skulle kunna vara en snara, som kanske tar 1 timme att framställa. En timmes aktiv jakt har en kanske

större potential att ge en högre avkastning om det finns stora bytesdjur i närområdet, emedan fällan

ger avkastning under längre tid. Aktivt eller passivt insamlande beror därför på vilken energivinst som

kan fås av en resurs över tid.

6.2 Site catchment

Site catchment (SCA) är ett uttryck som används för att beskriva det totalaområdet från vilket

resurserna som används vid en boplats kommer ifrån. Författaren har valt att inte välja ut några

specifika boplatser, utan att använda fyndmaterial från alla boplatser för att se från vilket område

resurserna hämtats. Den vanligaste tolkningen av SCA är den betydelsen som Higgs och Vita‐Finzi gav

det genom sin Site exploitation territory (SET) (Higgs and Vita‐Finzi, 1973), där en plats användning

kan härledas från de resurser som finns inom området som omger en plats (Renfrew and Bahn, 2004,

p. 264). SET bygger på att alla resurser ges ett pris, vilket är kostnaden för att skaffa resursen i form

av tid och energi. Ovanliga resurser som inte finns i det omedelbara närområdet får ett högre pris, då

de kräver mer arbete för att skaffa. En ekvation som är populär Etnografisks forskning har visat att

jägare‐samlare normalt utnyttjar ett SET som motsvarar en cirkel med radie 10km, eller en 2 timmars

vandring (Renfrew and Bahn, 2004, p. 264). En ytterligare metod som kan användas är Flannerys

39

kombinerade metod (Flannery, 1976), där SCA och SET används och där man utgår resurser som kan

identifieras vid en undersökning av en plats, och sedan arbetar man sig utåt genom att försöka

identifiera var resurserna insamlats ifrån. Detta gör att det går att skapa kartor över resurser och

även räkna ut mängden resurser som var tillgängliga, vilket sedan kan användas för till exempel

paleodemografiska beräkningar (Renfrew and Bahn, 2004, p. 265; Schacht, 1981, pp. 123–125).

För varje boplats i studieområdet har det inte skapats någon SCA eller SET, i stället har författaren

försökt att skapa en SCA för alla boplatser i studieområdet, detta gör att analysen blir mer generellt

hållen, men att vidare bild skapas som visar vilka utbyten och resurser som utnyttjades i området.

6.1 Jakt och fiske

Att jakt bedrivits i studieområdet går att se på de fynd som gjort av pilspetsar på bland annat: RAÄ

Anundsjö 544:1, 270:1 och 61:1, samt fynden av ben som gjorts i området av Älg, bäver, svin och

Björn (i form av en klo) (Biörnstad, 1960, pp. 7–10). Vid RAÄ 61:1 påträffades även ett par

harpunspetsar och en björnklo.

Fisket under den studerade perioden kan ha använt flera olika metoder varierande från Krokfiske, till

ljuster, harpun och nätfiske. Fyndtypen krokar har inte påträffats i studieområdet, men vid Raä

Anundsjö 639:1 påträffades ett sänke som kan ha använts till fiske med nät, eller med t ex

ståndkroksfiske. Krokar för fiske tillverkades ofta av horn från hjortdjur eller mellanfotsben från svin

(Båvlind, 2013, p. 17). Just en bete av Svin påträffades vid RAÄ Anundsjö 61:1, något som skulle

kunna tyda på att betarna använts som bytesvara, eller att det fanns ett bestånd av vildsvin i

området under perioden. Rester efter ett nät påträffades 1914 i Antrea socken på Karelskanäset, där

nätet gjorts av videbast och hade 18 st tallbarksflöten och 31 sänken av sten och var ursprungligen

mellan 27 och 30 meter långt och 1,5m brett med 6cm stora öglor. Nätet är daterat till ca 10400 BP

och återfanns med en stockkanot (“Bosättningen efter istiden,” n.d.). Även andra fasta fisken kan ha

använts som t ex mjärdar och fiskgårdar, dessa är inte funna i studieområdet, men har hittats i andra

delar av Skandinavien där bevarandeförhållandena medger att trä bevaras (Fischer et al., 1995, pp.

373–374).

Ljustret är ett annan fiskeredskap som kan ha bedrivits i studieområdet, men där inga fynd gjorts

som kan anses bara delar av ljuster. Ljustret användes på grundare vatten där ljustret användes som

ett spjut och fisken spetsades på någon av ljustrets spetsar. Fiskar som lämpar sig för ljuster är

laxfiskar som under kvällen beger sig närmare stranden för att jaga småfiskar, eller under dagtid

gäddor som solar sig i vattenytan. Ljustret behövde även olika långa skaft beroende på

bottenförhållanden, där ett längre skaft behövs vid en dybotten än vad som behövs på en stenbotten

(Båvlind, 2013, p. 18).

Även om harpunen är ett främst använts till jakt av sjölevande däggdjur så kan den även användas

vid fiske om fisken är stor. Harpunen består av en spets med hullingar som sitter fast vid ett skaft,

och som ibland är gjort för att fasta i bytesdjuret med en lina som man sedan kan använda för att

hala in bytet. Ett exempel på där man hittat både bytesdjur och harpun finns från Kallmossen i

Närpes, Finland, där ett skelett av en Grönlandssäl påträffades med en harpun av älghorn (Båvlind,

2013, p. 18; Herrgård and Holmblad, 2005, pp. 36–38, 52).

40

6.1.1ÄlgEn vuxen älg ger ca 190‐225 kg kött per individ, till detta kommer ben, hud och andra delar som

kunde användas av befolkningen i studieområdet. Förutom att ge stora mängder föda så kunde alla

delar på älgen användas. Den förhistoriska tätheten mellan älgar är dock okänd, men siffror från

nutida populationer tyder på ca 0,4 – 7 älgar km2, men lokal högre täthet under vintern då älgarna

uppträder i grupper i stället för enskild eller i familjer (Forsberg, 1985, pp. 20–21). Detta gör att älgen

är historiskt varit lättast att jaga på vårvintern på skaren då den är i fler antal och lättare att hinna

ikapp med skidor, då älgen går igenom skaren med skidåkaren inte gör det (Forsberg, 1985, p. 20).

Det är möjligt att det är detta hällristningen i Zalavruga vid Vitahavet i Ryssland föreställer, då den

visar tre personer som på skidor jagar ikapp och dödar vad som ser ut att föreställa en älgko och två

kalvar (Rydström et al., 1986, pp. 157–161).

6.1.2RenDet har inte gjorts några fynd av ben eller horn av ren i studieområdet, men detta betyder inte att

det inte funnits renar i området under tidsperioden som studeras. Då renen rör sig säsongsmässigt,

kan den under vissa perioder funnits i området, emedan ibland varit helt eller delvis borta från

studieområdet då vildrenen rör sig i små grupper (Forsberg, 1985, p. 21). Renen är mindre än älgen

och väger mellan 40‐150 kg beroende på kön, där tjurarna är större än vajorna, och har ett vikt

intervall på 70‐150 kg där vajorna har ett viktintervall på 40‐100 kg. Som älgen kan alla delar av renen

användas, även om vissa perioder är mer fördelaktiga beroende på om päls (augusti), kött

(September‐Oktober för tjurar och vår‐sommar för vajor), eller andra resurser skall

användas(Forsberg, 1985, p. 22).

6.1.3BäverBävern lever is små grupper om 3‐5 djur med en hydda i varje revir, och om man följer bäckar i är det

lätt att lokalisera platser där bävern varit verksam på spåren i form av fällda träd och upp och

nedgångar från vattnet som syns som små stigar. Även om bävern är lätt att lokalisera om den finns i

området är den svår att jaga, då den är mycket skygg och svår att komma åt. Historiskt sett så har

bävern fångats med fällor och nät (Forsberg, 1985, p. 23). Bävern är en viktig resurs, då köttet har

ett högt fettinnehåll, den är en källa till bävergäll och tänderna går att använda som verktyg.

Författaren har även sett bäverns hjärna användas för garvning av skinn då den är mycket fet och är

en bra resurs för fettgarvning. Hjärnan mosas och arbetas in i skinnet, vilket mättar det på fett och

bevarar det samt gör det smidigt. En vuxen bäver väger ca 12‐33 kg och har under hösten vintern upp

till 4 kg fett jämfört med sommaren 1 kg (Forsberg, 1985, p. 23). Från boplatsen RAÄ Anundsjö 61:1

har flera fynd gjorts av ben från bäver (“SHM inventarienummer 26515,” n.d.).

6.1.4ÖvrigadäggdjurFynd av björn är gjorda i form av en klo, men det är svårt att avgöra om björnen var ett vilt som

jagades, eller om det snarare var ett djur som jagades om det behövdes som resurs för ett specifikt

ändamål. Björnen är även sparsamt förekommande då det är det största rovdjuret i området och

därför har stora revir. Medelvikten på en björn är ca 400 kg, varav 220 kg är köttvikten, vilket gör det

till ett bra byte i form av kött och andra resurser när den väl påträffades (Forsberg, 1985, pp. 23–24).

Vid RAÄ Anundsjö 61:1 har fynd gjorts av en svinbete, vilket tyder på att vildsvin jagades eller att

betar användes i någon form av handel (“SHM inventarienummer 26515,” n.d.). Ben av säl har inte

hittats i studieområdet, men då studieområdet har varit kustnära under studieperioden är det inte

otroligt att säl har jagats, vilket harpunfynden från RAÄ Anundsjö 61:1 skulle kunna tyda på. Sälen

41

som bytesdjur har förutom kött ett mycket bra skinn samt är rik på fett som kan användas till tran

eller som föda. Sälarterna varierar i storlek, men varierar från 80‐140 kg beroende på kön och art. De

vanligast förekommande fynden av sälben är från Vikaren som hittats runt hela Bottenviken, och

hittats vid Bjästamon vid Örnsköldsvik, Ångermanland (“Artfakta ‐ Phoca vitulina

(östersjöpopulationen),” n.d., “Artfakta ‐ Pusa hispida,” n.d., “Naturen i ett föränderligt landskap »

Kvarkens skärgård,” n.d.). Vid RAÄ Anundsjö 151:1 har en stenklubba med skaftränna påträffats,

typen

6.1.5FiskFiskben i form av kotor har hittats vid RAÄ Anundsjö 329:1 dock ej dokumenterande till art,

tillsammans med fynd av sänkesstenar visar på att fisk utnyttjades som resurs i studieområdet. Vilka

arter som utnyttjades är dock svårt att avgöra då arten inte identifierades. Från andra platser vet vi

dock att fisk varit en viktig resurs och kompletterat kött och växtresurser.

6.1.6FågelFågel är ett vilt som ger förhållandevis liten mängd energi i förhållande till energin som krävs för

jakten, om jakten bedrivs passivt med snaror eller fällor så är det dock ett bra komplement till andra

näringskällor. Vissa fåglar ger dock mer avkastning då de har större mängd kött per fågel. Till dessa

hör tjäder, orre, och trana vid vatten förekommer även på vissa platser sjöfågel som svan eller gås.

Tjädern är en av de större och mest förekommande fåglarna med en kroppsvikt på ca 2kg, och

förekommer året runt till skillnad från t ex tranan som är större, men inte förekommer under hela

året. Orren har en kroppsvikt på ca 1kg och lever vid sankmarker vid björkbestånd (Forsberg, 1985,

pp. 24–25).

Till fåglarna hör även en annan resurs, och det är fågeläggen som på vissa platser där stora mängder

av fågel häckar under vissa perioder går att samla från fåglarna bon. Vid vissa mesolitiska och

paleolitiska platser ibland annat Tyskland har fynd gjorts av ägg, vilket visar att äggen utnyttjades

som resurs under mesolitikum (Jochim, 1998, p. 61).

6.2 Växtmaterial

Fynden av plantmaterial är mycket fåtaliga i studieområdet, vilket gör att det är svårt att beskriva de

resurser som användes i form av växter i studieområdet. Dock går det att via fynd av plantmaterial i

närliggande områden att bilda sig en uppfattning om vad som kan ha använts även i studieområdet.

Då det är väldigt ovanligt att påträffa växtmaterial vid undersökningar är detta nödvändigt för att få

en idé om vilka resurser som använts. Under studieperioden var temperaturen i området varmare än

idag, vilket möjliggjorde för växter som idag inte kan växa i området förekom. I Nätra sn i

Ångermanland på träffades vid en undersökning vid Kornsjövägen fynd av hasselskal, vilka daterades

till tidigneolitikum. Hasselnötter innehåller mycket energi, och i täta hasselbestånd kan mängden

nötter under hösten vara stor och lätt att samla då de ramlar ner på marken.

Från andra boplatser vet vi att trä användes i stor utsträckning till allt från hyddkonstruktioner till

redskap, det är dock bara på ett fåtal platser dessa bevarats i större utsträckning. En av dessa platser

är den Mesolitiska boplatsen vid Motalaström där mycket organiskt material bevarats, i form av trä

och ben (Hallgren, 2011, pp. 244–246). Nätet som hittades vid Antrea bestod av videbast och flöten

av tallbark, och i Danmark har flätade mjärdar hittats av vidjor (“Bosättningen efter istiden,” n.d.;

Fischer et al., 1995).

42

6.3 Stenmaterial

I studieområdet har det insamlats stenmaterial från flera olika platser som visar på en import till

studieområdet från ett olika områden, mycket av det material som använts är dock av lokalt

ursprung. Kvarts, Kvartsit samt Skiffer går att hitta i området i berggrunden eller i moränmaterialet

som transporterats till studie området av is eller vatten. Det finns dock vissa typer av stenmaterial

som inte förekommer naturligt i studieområdet, dessa är röd skiffer samt olika typer av flinta. I

studieområdet förekommer grå‐ och svartskiffer i form av block som transporterats av isen, eller som

förts dit av vatten. Däremot förekommer röd skiffer endast på ett fåtal platser i landet, vilket gör att

fynden av rödbrun skiffer på RAÄ Anundsjö 143:1 måste ha förts dit från en plats utanför

studieområdet. En sådan plats där rödskiffer förekommer är vid i Dorotea kommun vid Stora Arksjön

där ett skifferbrott finns och det har gjorts flera fynd av förarbeten till redskap av rödskiffer (“Spår

från 10 000 år ‐ Skiffer,” n.d.). Flinta förekommer i södra Skandinavien och i Ryssland, all flinta som

återfunnits boplatser i studieområdet har därför förts dit från söder eller öster.

43

7Analysochtolkning

Efter en genomgång av materialet visade det sig att det med tillgänglig data går att ta fram flera

intressanta uppgifter från redan existerande data. En analys av detta slag går dock kan dock aldrig

ersätta undersökningar på plats, då analysen som presenterats här är beroende av t ex

inventeringsdata som i sin tur är beroende av den som utför inventeringen. Vad denna typ av analys

dock kan tillföra är en snabbt och kostnadseffektivt metod att använda innan en undersökning för att

skapa en bakgrund rörande resurser i området, eller för att skapa en grund för vidare och djupare

forskning i området. Resultaten i främst kapitel 4 och 5, pekar på att metoderna skulle kunna

användas även för andra tidsperioder, dock med vissa modifieringar för till exempel vilka faktorer

som undersöks. Materialet som analyserats består av kartdata, fornlämningsdata, geologiskdata

samt data från undersökningar och inventeringar i form av rapporter. Det spretiga materialet har

dock när det organiserats varit mycket givande i form av de resultat som gått att ta fram.

När författaren först sammanställde data från upptäcktes att det fanns en ”Ideal” boplats, det vill

säga en boplats där vissa förutsättningar skulle uppfyllas för att vara populär. Den ideala boplatsen

inom studieområdet är placerad i ett sydväst‐läge nära ett vattendrag, på ett underlag av

isälvssediment med en liten eller obefintlig lutning.

Vid de första sammanställningarna var det mycket förvånande att se den preferens för att lokalisera

boplatserna nära vattendrag, detta är dock inte helt förvånande då vatten är en viktig resurs för alla

aktiviteter. Det gör att närheten till vatten förenklar livet, då mindre resurser måste läggas på att

varje dag hämta vatten till boplatsen. Vidare så gör en närheten till vattendrag att även andra

resurser i form av fisk och vid hav eller större sjöar nära havet, sälar finns närmare. Vid Danska

kustbosättningar har det vid mesolitiska boplatser påträffats fasta fisken i form av staket som skulle

leda fisken till mjärdar (Pedersen et al., 1997, p. 65).

Undersökningar har dock gjorts där boplatser som tolkats som fiske eller sälboplatser undersökt. En

av dessa är Övervedaboplatsen i Nordingrå sn, där ett stort antal Sandsten/skifferredskap samt ben

av säl påträffats. Boplatsen har tolkats som att den använts främst till säljakt under våren eller

hösten. (Baudou and Selinge, 1977, pp. 43–44). Vid samma boplats har ett stort antal sänkes‐stenar

hittats, som har mycket varierande storlek, dessa har tolkats genom den varierande storleken att de

använts för olika ändamål. Dessa ändamål skulle kunna vara fiske med nät och säljakt med nät.

Det stora antalet boplatser nära vatten väcker dock frågan om det är fråga om ett bias från den som

inventerat området, och att inventerarna främst har rört sig i områden nära vattendrag? Om så är

fallet så kan det finnas boplatser på tidigare helt okänd lägen som tidigare ignorerats eller valts bort.

På samma sätt kan vissa boplatser lokaliserade vid sjöar och vattendrag eroderat bort eller blivit

täckta av vattnet då sjön tippat, detta påverkar dock främst större sjöar då effekten blir större

(Bergstrand, 2002, pp. 1–2). Erosionen i studieområdet är mycket olika beroende på vilken del av

studieområdet som undersöks, i de norra delarna har den postglaciala erosionen haft längre tid att

verka, emedan den i de södra delarna haft en kortare tidsperiod då den kunnat påverka landskapet. I

södra delarna har även havet haft en eroderande verkan, vilket kan ses på områden med svallade

sediment och där vågor skapat strandlinjer. Erosionshastigheten påverkas dock av vattendragets

flödeshastighet och vattenföring, något som kan ha förändrats under tiden sedan isen försvann från

området. Detta gör att ett stort antal boplatser kan ha försvunnit på grund av naturliga processer,

44

ytterligare boplatser kan ha försvunnit på grund av mänsklig aktivitet. Det är viktigt att komma ihåg

att landskapet inte är något dött, utan att det hela tiden förändras och utvecklas som en levande

organism, de platser som idag ser ut att vara ideala, kan flera gånger ha pendlat mellan att vara bra

och dåliga beroende på läge, underlag och temperatur.

När det gäller boplatsers lutning så var inte resultatet så förvånande då det är ytterst opraktiskt att

sova och arbeta på ett lutande underlag, dock tar inte den höjddata som använts hänsyn till

mikrotopografin på en boplats, vilket gör att boplatsen kan vara lokaliserad på en flat yta, men på

grund av marken omkring så anses den ligga i en backe enligt höjdmodellen. Dock påträffades inga

boplatser vid analysen med en större lutning som tyder på att detta skulle vara ett vanligt problem

med höjdmodellen. Dock skapar detta tillsammans med landskapet problem, då lägen uppe på kullar

och berg kan ha valts bort av inventeraren på grund av att det är en större kostnad i form av tid och

energi att undersöka uppe på berg och höga kullar.

Något som framkom under arbetet och som inte var de förväntade resultatet var andelen boplatser

som var exponerade mot söder, rent teoretiskt bör söderlägen favoriseras då de har en högre

solinstrålning, och därmed en högre värme instrålning strålning, vilket inte minst på vintern torde

vara viktigt för att maximera värmen under den korta dagen. De flesta boplatser är lokaliserade i Syd

och Väst, men andelen som väger över är inte sådan att det varit ett aktivt val vid alla fall när

boplatserna skapades.

När arbetet med uppsatsen startades så lade författaren stor förhoppning vid att

strandförskjutningsdata skulle kunna ge en stor mängd information om de tidigaste boplatserna,

detta visade sig dock svårare än förväntat då föremålen som påträffats vid undersökningar och

inventeringar i området visar på att vissa boplatser i studieområdet användes under en lång

tidsperiod, vilket gör det svårt att avgöra deras ålder utan en undersökning av platsen. Vidare så har

vissa boplatser haft ett väldigt litet antal fynd, vilket även det gör dem svåra att datera och

strandförskjutningsdata endast kan fungera som ett QED, vilket ger många boplatser en väldigt lång

användningstid.

7.1 En Prediktiv modell av boplatser i studieområdet

Efter att ha arbetat med ett antal olika faktorer som kan påverka boplatsers placering i landskapet

togs ett antal faktorer fram för att används i en induktiv prediktiv modell för var mesolitiska

boplatser i studieområdet bör vara lokaliserade. De faktorer som valdes ut för att använda som

grund var:

Avstånd till vatten

Lutning på platsen

Underlag i form av jordart

Många modeller använder även väderstreck på boplatsen i prediktiva modeller, men författaren

anser att det inte är tillräckligt stora skillnader mellan de olika väderstrecken för att motivera att ta

med det i modellen, då det endast skulle leda till ytterligare beräkningar och en större risk för att fel

smyger sig in (Renfrew and Bahn, 2004, p. 93). Efter att modellen konstruerats användes den för att

räkna ut sannolikheten för olika strandlinjer, vilka motsvarar 500års intervaller av studieperioden

45

samt en period som motsvarar vattnets läge vid HK. Detta gav ett antal kartor där sannolika lägen

baserade på de tidigare faktorerna plottades.

Författaren besökte sedan vissa platser i fält, för att undersöka modellernas riktighet. Dessa besök

visar att modellerna har viss bärighet, men kan behöva finjusteras för att fungera bättre, då de är

beroende av återkoppling till inventering i fält för att fungera optimalt. Vidare upptäcktes problem

med jordartsdata, som på platser som indikerats vara isälvssediment visade sig bestå till största

delen av svallad morän och blockigt isälvssediment, vilket gör att författaren bedömer området som

mindre troligt för boplatser. En intressant upptäckt var dock att det genom det blockrika området

fanns paleokanaler med finare sediment i form av finsand, dessa kanaler skulle kunna användas som

områden för boplatser, vid besöket i fält hittades dock inga synliga spår av boplatser i området.

Prediktiva modeller har fått kritik för att vara naturdeterministiska och detta stämmer till viss del,

men anses inte av författaren vara ett större problem då människan alla andra val som görs är

beroende av miljön. Det är dock möjligt att man favoriserat vissa boplatslägen på grund av

ideologiska/religiösa övertygelser, men att man på platser som ansetts lämpliga ur den synpunkten

valt boplatslägen som ligger på den mest fördelaktiga platsen baserat på de tidigare faktorerna.

Något som är mer intressant att undersöka är platser med alla förutsättningar för att ha bra lägen för

boplatser, men som idag inte har några upptäckta boplatser. Detta beror sannolikt på att stora

området i studieområdet inte inventerats.

Försök har gjorts med viewshed analysis på vissa platser för att i stället försöka få fram andra värden

än de direkt miljöbundna, för att räkna ut vad som var synligt och inte. Detta är framförallt populärt

gällande så kallade rituella landskap under neolitikum och bronsålder, där platser med en religiös

innebörd borde vara eller kan vara synliga från många andra platser, något som visar på platsens

betydelse (Alblas, 2012; Renfrew and Bahn, 2004, p. 93). Förutom att försöka undersöka en plats

rituella betydelse har även viewshed analysis använts vid undersökningar av fort och vårdkasar för

att se hur stora områden de kunde övervaka och synas över (Kay and Sly, 2001, pp. 172–177).

Författaren har inte gjort någon viewshed analysis då det saknas kunskap om eventuella mesolitiska

rituella landskap i Norrland vilket gör att det saknas faktorer att testa.

46

Figur 16: Prediktiv modell 7000 cBP. Med inritade nutida vattendrag.

47

8Slutsatser

Tidigare forskning i Norrland om mesolitikum har haft 8000 BP som en startpunkt där en datering

från Vojmsjön ansetts som för tidig då den har en datering på 8600 BP vilket inte stötts av den

tidigare isavsmältningskronologin (Larsson, 1996, pp. 242–245). Isavsmältningen har traditionellt

använt De Geers lervarvskronologi och Catos korrektioner, men även dateringar där dateringar på

9500‐7200 BP finns, de tidigare har dock ansetts för tidiga. I och med att boplatserna i Aareavaara

upptäcktes skapade dessa ett problem, då det enligt alla tidigare modeller inte skulle vara isfritt i

området så tidigt, utan först närmare 8500‐8400 BP. Fynden ledde till ytterligare undersökningar och

omprövningar, och tillsammans med de fel som upptäckts i lervarvskronologin med ”förlorade” varv,

gör att isavsmältningen måste skjutas tillbaka (Wohlfarth and Possnert, 2000, pp. 325–327). Detta

gör att de tidiga dateringarna som tidigare ansett vara fel nu måste omprövas, och att kronologin för

Mesolitikum i Norrland måste omarbetas för att undvika ett glapp på ca 1‐2000 år.

Min hypotes har varit att människan tog snabbt tillvara det framtinande områdets resurser, och att

man bosatt sig nära vattendrag för att maximera antalet resurser som kunnat användas i landskapet.

Med befintliga data till denna uppsats är det svårt att belägga annat än att det i området finns

verktygstyper som skulle kunna härröra från denna tidigaste period, däribland kölskrapor och

trindyxor. Tyvärr är dessa föremål något som används under en mycket långperiod och därför inte

går att använda för att definitivt datera när människan först började röra sig i studieområdet.

Undersökningarna i Aareavaara tyder dock på att människan rört sig nära den bortsmältande isen.

Flera boplatslägen kan ha utnyttjats under flera perioder under en lång tid, vilket försvårar

möjligheten att begränsa tidsperioden närmare.

När människan en gång valt lägen för sina boplatser i studieområdet så har den valt lägen nära

vattnet och med ett underlag som är utan större block, vatten har även på andra platser visat sig vara

att föredra och då främst på ställen där man får tillgång till resursrika platser som vid utlopp, öar och

runt vikar, det är väldigt sällan det i materialet går att se val av platser på öppen kust, där boplatsen

skulle vara utsatt för direkt vind och vågverkan från det öppna havet. Vidare ligger boplatserna oftast

på sådana lägen att när de ligger efter åar så är de placerade så att de ligger på platser där mängden

resurser i form av mat maximerats där fisk, vilt och växter som kan ha nyttjats trivs.

Nyttjandet av resurser måste ändras i och med att klimatet förändrar, vilket påverkar mängden

biomassa tillgängligt för människorna. När isen försvinner påverkas det lokala klimatet då

solinstrålningen inte längre påverkas av iskroppen och mer solenergi finns tillgängligt. Detta leder

med sannolikt till att människan efter isens avsmältning och trädens intåg förändrar

resursinsamlandet samt nyttjandet av boplatser. Efter att ha haft ett mer rörligt beteende under

perioden direkt efter isens avsmältning när människan jagade ren som migrerade och rörde sig över

större ytor, till att ha ett område där en eventuell rörelse skedde på ett mer säsongsbaserat mönster.

Något som skulle kunna tyda på denna övergång är boplatserna vid Kangos och Aareavaara i

Norrbotten, som båda är mycket tidiga (Möller et al., 2013, 2011, p. 115). Båda boplatserna anses

vara fångstboplatser som använts under en kort tidsperiod för jakt av ren, vilket är den typ av ben

som hittats på boplatsen vid Aareavaara. När sker då denna övergången till älgfångst och från

renjakt? Författaren anser att detta sker senast 9000 BP då skog börjat att förekomma vilket gör att

Älgen blir antagligen blir mer talrik. Detta skulle även förklara glappet på 2000 år mellan isens

avsmältning och de första boplatsdateringarna. Det nya landskapet gör att man i stället för att följa

48

djuren i stället flyttar mellan olika säsongsboplatser som alla har sina egna uppsättningar med

resurser som människorna ville utnyttja.

De olika resurserna som utnyttjats av människorna i studieområdet har främst varit lokala med vissa

material som flinta som importerats över långa avstånd. För att komma över dessa material måste

människorna som levde i studieområdet haft kontakter som gör att det kunde komma i kontakt med

bytes eller handelsnätverk vilka gjorde att även boplatser i Norrland fick tillgång till flinta. Renfrew

och Bahn beskriver olika typer av handel, och den typ som är mest trolig för att föra flinta så långt

norrut från dess källa är det som kallas ”Down‐the‐line‐trade” där det inte är några större ”hopp”

som det är idag där handel lastas om vid logistik center, utan bytet sker över kortare avstånd, men

succesiva byten gör att flintan rör sig uppåt mot studieområdet (Renfrew and Bahn, 2004, p. 376). En

fråga som dock uppstår då är vad som byttes mot flintan, men detta är något som inte går att

besvara med dem data som finns tillgänglig för studieområdet utan får lösas med vidare forskning.

Författarens hypotes visade sig efter en genomgång av tillgänglig data bli svårare än tänkt att

undersöka, detta för att mängden data inte stödjer en vidare analys. Men det som har kunnat belysas

är hur boplatslägen utnyttjats över tiden. Den största överraskningen vid analysen har varit den

tydliga bindningen till vattendrag i undersökningsområdet samt att så stor andel av boplatserna är

lokaliserade på isälvssediment, vilket betyder att man antingen gjort medvetna val, eller att

inventerarna inriktats sig på just dessa lägen.

Är då detta en bra och lämplig metod att använda för att analysera ett landskap? Författaren anser

det då mycket information sammanställts och tillsammans kan visa på samband som inte direkt är

synliga om data från studieområdet skulle analyserats som en typ i taget. Tillgången till GIS program

som Qgis gör att det i framtiden även kommer att vara möjligt för personer utanför universiteten och

specialiserade företag och institutioner att genomföra analyser av material. Förhoppningsvis sker det

i framtiden även en förändring i tillgängligheten av data, så att priset för uttag blir något som även

privatpersoner har råd med, då data vars framställning är betald med skattepengar kostar pengar för

medborgarna att ta del av, när den redan betalts genom skatten.

Slutligen vill författaren tillägga att ny data och upptäckter gör att antalet möjligheter att skapa

kraftfulla modeller ökar och kommer att öka i takt med att LIDAR data och PC datorernas

processorkraft ökar, vilket medger kraftigare och bättre analyser som för några år sedan bara var

möjligt med hjälp av mycket kraftiga datorer.

49

9Källförteckning

Tryckta källor Alblas, L., 2012. ARCHAEOLOGICAL VISIBILITY ANALYSIS WITH GIS, The council for European Geodetic

Surveyors. Andersson, B., 1999. Människan i Norrland under mesolitikum : en bearbetning av tre boplatser med

hjälp av sammanfogning av avslag och bruksskadeanalys, Arkeologiska studier vid Umeå universitet, 1104‐3520 ; 6. Univ., Umeå.

Andréasson, P.‐G., 2006a. Geobiosfären, 1. uppl. ed. Studentlitteratur, Lund. Andréasson, P.‐G., 2006b. Geobiosfären, 1. uppl. ed. Studentlitteratur, Lund. Artfakta ‐ Phoca vitulina (östersjöpopulationen) [WWW Document], n.d. URL

http://www.artfakta.se/GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced (accessed 5.22.14). Artfakta ‐ Pusa hispida [WWW Document], n.d. URL

http://www.artfakta.se/GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced (accessed 5.22.14). Baudou, E., 1978. Archaeological and palaeoecological studies in Medelpad, n. Sweden, Early

Norrland, 99‐0108323‐0 ; 11. Vitterhets‐, historie‐ och antikvitetsakad. :, Stockholm. Baudou, E., Selinge, K.‐G., 1977. Västernorrlands förhistoria. Västernorrlands läns landsting,

Härnösand. Båvlind, I., 2013. 36 nyanser av torsk : en osteologisk analys av fiskben från Hemmor i Dalbo i När sn

på Gotland. Bell, M., Walker, M.J.C., 1992. Late Quaternary environmental change: physical and human

perspectives. Longman Scientific & Technical ; copublished in the U.S. with Wiley, Burnt Mill; New York.

Berglund, M., 2004. Holocene shore displacement and chronology in Ångermanland, eastern Sweden, the Scandinavian glacio‐isostatic uplift centre. Boreas 33, 48–60. doi:10.1111/j.1502‐3885.2004.tb00995.x

Bergstrand, T., 2002. Arkeologisk rapport över Insjöarkeologi i Västra Götalands regionen (Arkeologisk rapport No. 2002:25).

Biörnstad, M., 1960. Rapport över kulturhistoriska undersökningar vid AGNSJÖN med ÖVERSJÖN, Anundsjö sn, Ångermanland. 1959‐1960.

Boplatser, visten, fyndplatser [WWW Document], n.d. URL http://www.fmis.raa.se/help/WebHelp/boplatser,_visten,_fyndplatser.htm (accessed 5.26.14).

Bosättningen efter istiden [WWW Document], n.d. URL http://www.nba.fi/sv/nationalmuseum/undervisning/undervisningspaket/forhistoria/information/stenaldern/sten3 (accessed 5.21.14).

Boyd, W.E., 1990. Towards a conceptual framework for environmental archaeology: environmental archaeology as a key to past geographies. Circaea 7, 63–68.

Brandt, R., Groenewoudt,, B.J., Kvamme, K.L., 1992. An Experiment in Archaeological Site Location: Modeling in the Netherlands using GIS Techniques. World Archaeol. Anal. Field Surv. Vol. 24.

Bronk Ramsey, C., 2009. OxCal 4.2. Butzer, K.W., 1982. Archaeology as human ecology. Cambridge UP, Cambridge. Canning, S., 2005. “BELIEF” in the past: Dempster‐Shafer theory, GIS and archaeological predictive

modelling. Aust. Archaeol. 0, 6–15. Chapman, H., 2009. Landscape archaeology and GIS. History Press, Stroud. Clark, G., 1954. Excavations at Star Carr : an early mesolithic site at Seamer near Scarborough,

Yorkshire. Cambridge Univ. press, Cambridge. Deravignone, L., Macchi Jánica, G., 2006. Artificial Neural Networks in archaeology [WWW

Document]. Archeol. E Calcolatori N XVII ‐ 2006. URL http://www.progettocaere.rm.cnr.it/databasegestione/open_oai_page.asp?id=oai:www.progettocaere.rm.cnr.it/databasegestione/A_C_oai_Archive.xml:414 (accessed 9.16.14).

50

Doran, J., 1999. PROSPECTS FOR AGENT‐BASED MODELLING IN ARCHAEOLOGY. Archeol. E Calcolatori 1999.

Ebert, D., Singer, matthew, 2004. Modelling Erosion and Archaeological Potential Using GIS. Assem. Sheff. Grad. J. Archaeol. 2004.

Ehlers, J., Gibbard, P.L., Hughes, P.D., 2011. Quaternary Glaciations ‐ Extent and Chronology: A Closer Look. Elsevier.

Eliasson, L., Forsberg, L., George, O., Jonsson, R., Öberg, C., 1997. Arkeologisk undersökning på Lappnäset, Raä nr 5‐6, Nora sn, Ångermanland (No. 1997:1).

Fischer, A., Danemark, Skov‐ og naturstyrelsen (Eds.), 1995. Man and sea in the Mesolithic: coastal settlement above and below present sea level : proceedings of the international symposium, Kalundborg, Denmark 1993. Oxbow Books, Oxford.

Fitch, S.E.J., 2011. The Mesolithic landscape of the southern North Sea (d_ph). University of Birmingham.

Flannery, K.V. (Ed.), 1976. The Early Mesoamerican Village. Forsberg, L.L., 1985. Site variability and settlement patterns : an analysis of the hunter‐gatherer

settlement system in the Lule River Valley, 1500 B.C.‐B.C./A.D., Archaeology and environment, 0281‐5877 ; 5. Dept. of Archaeology [Arkeologiska institutionen], Univ., Umeå.

Gilbert, G.N., Troitzsch, K.G., 2005. Simulation for the social scientist [Elektronisk resurs]. Open University Press, Maidenhead, England ;

Hägerman, B.‐M., 2012. Särskild arkeologisk utredning av Tvärbäcksmyran och förundersökning av Arnäs Raä 232 (No. 2012:21).

Hägglund, T., 2011. Lycksabäcken, ett riksintresse med komplext deglaciationsförlopp : Presentation av ett möjligt scenario över deglaciationen i området.

Hallgren, F., 2011. Mesolithic Skull Depositions at Kanaljorden, Motala, Sweden, in: Current Swedish Archaeology 19, Current Swedish Archaeology. pp. 244–246.

Herrgård, M., Holmblad, P., 2005. Fornminnen i Österbotten : från neandertalare till sockenbor, Acta antiqua Ostrobotniensia, 0783‐6678 ; 6. Scriptum, Vasa.

Higgs, E., Vita‐Finzi, C., 1973. Prehistoric economies: a territorial approach. Pap. Econ. Prehistory 1972.

http://www.fmis.raa.se/help/WebHelp/boplatser,_visten,_fyndplatser.htm, n.d. Boplatser, Visten, fyndplatser.

Huggett, J., 2013. Disciplinary issues: challenging the research and practice of computer applications in archaeology, in: Earl, G., Sly, T., Chrysanthi, A., Murrieta‐Flores, P., Papadopoulos, C., Romanowska, I., Wheatley, D. (Eds.), Archaeology in the Digital Era. Amsterdam University Press, Amsterdam, pp. 13–24.

Jochim, M.A., 1998. A hunter‐gatherer landscape : southwest Germany in the late Paleolithic and Mesolithic, Interdisciplinary contributions to archaeology, 99‐0881485‐0. Plenum Press, New York ;

Johnson, M., 2010. Archaeological theory : an introduction. Wiley‐Blackwell, Chichester. Käck, J., 2009. Samlingsboplatser? : en diskussion om människors möten i norr 7000 f Kr‐Kr f med

särskild utgångspunkt i data från Ställverksboplatsen vid Nämforsen. Institutionen för idé‐ och samhällsstudier, Umeå universitet, Umeå.

Kay, S., Sly, T., 2001. AN APPLICATION OF CUMULATIVE VIEWSHED ANALYSIS TO A MEDIEVAL ARCHAEOLOGICAL STUDY: THE BEACON SYSTEM OF THE ISLE OF WIGHT, UNITED KINGDOM, Archeologia e Calcolatori. University of Southampton.

Kohler, T.A., Parker, S.C., 1986. Predictive Models for Archaeological Resource Location, in: Advances in Archaeological Method and Theory.

Lagerbäck, R., Sundh, M., 2008. Early Holocene faulting and paleoseismicity in northern Sweden. Sveriges geologiska undersökning, Uppsala.

Larsson, L., 1996. The earliest settlement of Scandinavia and its relationship with neighbouring areas, Acta archaeologica Lundensia. Series in 8o, 0065‐0994 ; 24. Almqvist & Wiksell International, Stockholm.

51

Linderholm, J., 2014. Linderholm muntligen. Lindström, M., Lundqvist, J., Lundqvist, T., 1991. Sveriges geologi från urtid till nutid.

Studentlitteratur, Lund. Loberg, B., Shaikh, N.A., 2003. Geologi, 6., rev. och utök. uppl. ed. ePan, Stockholm. Lundqvist, J., 2004. Glacial history of Sweden, in: J. Ehlers and P.L. Gibbard (Ed.), Developments in

Quaternary Sciences, Quaternary Glaciations Extent and Chronology Part I: Europe. Elsevier, pp. 401–412.

Macchi, G., n.d. From GIS to Artificial Neural Networks: ten years studies on fortified villages in central Italy [WWW Document]. URL https://www.academia.edu/252387/From_GIS_to_Artificial_Neural_Networks_ten_years_studies_on_fortified_villages_in_central_Italy (accessed 9.5.14).

Mellars, P., Dark, P., 1998. Star Carr in context : new archaeological and palaeoecological investigations at the Early Mesolithic site of Star Carr, North Yorkshire, McDonald Institute monographs, 1363‐1349. McDonald Institute for Archaeological Research, Cambridge.

Mikko, H., 2014. isavsmältning i Norrland. Möller, P., Barnekow, L., Sandgren, P., 2011. Rekonstruktion av paleomiljön för området kring

stenåldersboplatserna vid Aareavaara, Norrbotten – jägarboplatser vid randen av en inlandsis?! Department of geology, Quaternary Sciences, Lund university, Lund.

Möller, P., Östlund, O., Barnekow, L., Sandgren, P., Palmbo, F., Willerslev, E., 2013. Living at the margin of the retreating Fennoscandian Ice Sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden (No. 1 104‐116), The Holocene. Department of Geology Lund.

Montelius, O., 1874. Sveriges forntid : försök till framställning af den svenska fornforskningens resultat. Text, 1, Stenåldern. Norstedt, Stockholm.

Naturen i ett föränderligt landskap » Kvarkens skärgård [WWW Document], n.d. URL http://www.kvarken.fi/skolan‐och‐varldsarvet/utbildningsmaterial/landskap/ (accessed 5.22.14).

Olofsson, A., 1995. Kölskrapor, mikrospånkärnor och mikrospån : en studie med utgångspunkt i nordsvensk mikrospånteknik = Keeled scrapers, microblade cores and microblades : a study on north Swedish microblade technology, Arkeologiska studier vid Umeå universitet, 1104‐3520 ; 3. Univ., Umeå.

Östlund, O., 2011. Aareavaara – Tidigmesolitiska kustboplatser nära inlandsisen (No. 2011:24). Norrbottens museum, Luleå.

Påsse, T., 1996. A mathematical model of the shore level displacement in Fennoscandia, SKB technical report, 0284‐3757 ; 96:24. Svensk kärnbränslehantering, Stockholm.

Påsse, T., Andersson, L., 2005. Shore‐level displacement in Fennoscandia calculated from empirical data. GFF 127. doi:10.1080/11035890501274253

Pedersen, L., Fischer, A., Aaby, B., 1997. The Danish Storebælt Since the Ice Age: Man, Sea and Forest. A/S Storebælt Fixed Link.

Qgis Development team, 2014. QGIS Geographic Information System ‐ 2.2.0 Valmiera. Open Source Geospatial Foundation.

Reitz, E.J., Shackley, M., 2012. Introduction to Environmental Archaeology, in: Environmental Archaeology, Manuals in Archaeological Method, Theory and Technique. Springer US, pp. 1–39.

Renfrew, C., Bahn, P.G., 2004. Archaeology : theories, methods and practice. Thames & Hudson, London.

Riksantikvarieämbetet ‐ Fornsök [WWW Document], n.d. URL http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html (accessed 2.4.14).

Rydström, G., Spång, L.G., Lundberg, Å., 1986. Studier i norrländsk forntid. 2, Acta Bothniensia occidentalis, 0347‐8114 ; 8. Västerbottens läns hembygdsfören. :, Umeå.

Schacht, R.M., 1981. Estimating past population trends, in: Vol 10, Annual Review of Anthropology. SHM inventarienummer 26515 [WWW Document], n.d. URL

http://mis.historiska.se/mis/sok/invnr.asp?invnr=26515 (accessed 5.22.14).

52

Sjölander, M., 2014. Den ena boplatsvallen är den andra lik? ‐ Miljöarkeologisk intra‐site studie av boplatsvallarna vid Lillsjön, Anundsjö sn., Ångermanland (Masteruppsats). Umeå Universitet.

Spår från 10 000 år ‐ Skiffer [WWW Document], n.d. URL http://www.sparfran10000ar.se/sv/sparen‐i‐landskapet/fornlemningar‐och‐fynd/feremalstyper/skiffer.html (accessed 5.27.14).

Steward, J.H., 1938. Basin‐plateau aboriginal sociopolitical groups., Bulletin / Bureau of American ethnology ; 120. Bureau of American ethnology, Washington.

Tegby, I., 2004. Biostratigrafisk undersökning av en myr i Hemavan (CD‐uppsats i Arkeologi). Umeå Universitet, Umeå.

Verhagen, P., 2007. Case Studies in Archaeological Predictive Modelling. Amsterdam University Press. Verhagen, P., Whitley, T.G., 2012. Integrating Archaeological Theory and Predictive Modeling: a Live

Report from the Scene. J. Archaeol. Method Theory 19, 49–100. doi:10.1007/s10816‐011‐9102‐7

Westerlund, E., Huggert, A., 1978. Studier i norrländsk forntid. [1], Till Ernst Westerlund 9 november 1975, Acta Bothniensia occidentalis, 0347‐8114 ; 1. Västerbottens läns hembygdsfören. :, Umeå.

Westman, P., 1999. Salinity Change in the Baltic Sea During the Last 8,500 Years: Evidence, Causes and Models. Svensk kärnbränslehantering AB/Swedish Nuclear Fuel and Waste Management.

Willey, G.R., 1953. Prehistoric settlement patterns in the Virú Valley, Perú. Washington,. Wohlfarth, B., Possnert, G., 2000. AMS RADIOCARBON MEASUREMENTS FROM THE SWEDISH

VARVED CLAYS, in: RADIOCARBON.

Bilaga 1: Strandförskjutningen i studieområdet

Strandförskjutningen i studieområdet under perioden ca 10300 cBP till 7000 cBP

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

HK

N

© Lantmäteriet 2014/0057

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

10000 cBP

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

9500 cBP

N


Bilaga 2: Perioder och dateringar

Bilaga 3: Kartor över Fyndmaterial

Denna bilaga visar i ett antal kartor upp var det gjorts fynd av olika material, så som flinta, skiffer etc

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Fynd Kvarts

N


Kvarts

Teckenförklaring

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Fynd Skiffer

N


Skiffer

Teckenförklaring

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Fynd Kvartsit

N


Kvartsit

Teckenförklaring

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Fynd Grå-Kvartsit

N


Grå Kvartsit

Teckenförklaring

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Fynd Skiffer

N


Mörk Kvartsit

Teckenförklaring

Bilaga 4: Kalibrerade dateringar

Bilaga 5: Platser med isälvssediment utan kända inventerade boplatser

Platser som kan vara oinventerade och därför bör undersökas närmare.

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Områden utan inventerade boplatser

N


Områden utan registrerade boplatser på isälvssediment

Teckenförklaring

Bilaga 6: Boplatser och deras avstånd till vatten

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

0‐10 10‐20 20‐30 30‐40 40‐50 50‐60 60‐70 70‐80 80‐90 90‐100 100+

Antal

Avstånd till vatten i meter

Avstånd vatten från boplatser över HK

0

10

20

30

40

50

Antal

Avstånd till vatten i meter

Avstånd vatten från boplatser över strandlinjen 10000cBP

0

2

4

6

8

10

Antal

Avstånd vatten i meter

Avstånd vatten från boplatser över strandlinjen 9500 cBP

0

1

2

3

4

5

6

0‐10 10‐20 20‐30 30‐40 40‐50 50‐60 60‐70 70‐80 80‐90 90‐100 100+

Antal



0

2

4

6

8

10

12

0‐10 10‐20 20‐30 30‐40 40‐50 50‐60 60‐70 70‐80 80‐90 90‐100 100+

Antal



0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

0‐10 10‐20 20‐30 30‐40 40‐50 50‐60 60‐70 70‐80 80‐90 90‐100 100+

Antal



0

2

4

6

8

10

12

0‐10 10‐20 20‐30 30‐40 40‐50 50‐60 60‐70 70‐80 80‐90 90‐100 100+

Antal



0

1

2

3

4

5

6

0‐10 10‐20 20‐30 30‐40 40‐50 50‐60 60‐70 70‐80 80‐90 90‐100 100+

Antal



Bilaga 7: Prediktiv karta boplatser

0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Prediktiv HK

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Prediktiv 10000 cBP

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Prediktiv 9500 cBP

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Prediktiv 9000 cBP

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Prediktiv 8500 cBP

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Prediktiv 8000 cBP

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Prediktiv 7500 cBP

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Prediktiv 7000 cBP

N


0 2.5 5 7.5 10 km 1:175 000

Efter 7000 cBP

N


En studie av landskapet kring Norra Anundsjöån – med fokus på perioden 10000-7000 BP

Documents

Transcript of En studie av landskapet kring Norra Anundsjöån – med fokus på perioden 10000-7000 BP