JURIDISKA INSTITUTIONENStockholms universitet

SPE-bolag: En överstatlig bolagsform för små och medelstora företag i Sverige?- Särskilt om aktiekapitalets funktion somborgenärsskydd i svenska privata aktiebolag

Alexander Pflucker Johles

i

Sammanfattning

År 2008 presenterade Europeiska kommissionen (Kommissionen)

ett förslag om att inrätta en förordning om en ny europeisk

bolagsform, Societas Privata Europea (SPE-bolag). SPE-bolaget

är ett privat europabolag, med begränsat personligt ansvar

för ägarna, som riktar sig till små och medelstora

företagare. Förslaget till förordningen om ett SPE-bolag har

som syfte att harmonisera och främja nyföretagande inom EU

genom att underlätta för företagare att etablera sig och

samtidigt erbjuda ett mer flexibelt regelverk.

Aktiekapitalkravet för ett SPE-bolag vid bildandet är minst

en euro, detta utgör en kostnadsbesparing för potentiella

svenska nyföretagare. Det svenska privata aktiebolaget som

regleras i aktiebolagslagen SFS 2005:551 (ABL) stipulerar ett

aktiekapitalkrav om minst 50 000 kr vid bildandet.

Om aktiekapitalkravet i ett privat aktiebolag har en

borgenärsskyddande funktion beror i stor utsträckning på hur

högt kapitalkravet är. Det kan ifrågasättas om ett lagstadgat

kapitalkrav om 50 000 kr fyller någon som helst

borgenärsskyddande funktion för banker eller andra företag

som har fordringar på bolaget. Ett för lågt kapitalkrav

uppfyller alltså inte syftet att skydda bolagets borgenärer,

utan verkar snarare som ett kostnadshinder för nyföretagare.

ii

Ett slopande av aktiekapitalkravet för privata aktiebolag i

Svensk bolagsrätt skulle kräva stora ändringar i ABL. De

borgenärsskyddsregler som finns i ABL bygger på att det de

facto finns ett bundet eget kapital i bolaget. I ett privat

aktiebolag med en krona i aktiekapital blir således dessa

verkningslösa.

SPE-bolaget erbjuder, ett i praktiken, slopat

aktiekapitalkrav i kombination med borgenärsskyddsregler vars

funktion inte är beroende av ett bundet eget kapital i

bolaget. Även om den svenska ståndpunkten beträffande SPE-

bolaget överlag varit kritisk, är författarens förhoppning

att förslaget ska vinna genomslag.

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

1.1 Bakgrund 11.2 Syfte och frågeställning

21.3 Metod och material

31.4 Avgränsning

41.5 Disposition

5

iii

2 SPE-förordningen 6

2.1 SPE-förordningens bakgrund6

2.2 SPE- Förordningens syfte 72.2.1 Konsekvensanalys

8

3 SPE-förordningens reglering

11

3.1 Bildande och tillämplig rätt 11

3.2 Aktier 123.3 Kapital133.4 Organisation 143.5 Medlemsstaternas ståndpunkt

153.6 Den svenska ståndpunkten 16

4 ABL – Bakgrund och gällande

reglering för

iv

privata aktiebolag

18

4.1 ABL – en historik 18

4.2 ABL – kännetecken

22

4.3 Privata aktiebolag 234.3.1 Historik

234.3.2 Bildande

244.3.3 Organisation

264.3.4 Aktier

274.3.5 Kapital

28

5 Aktiekapitalet i privata aktiebolag

30

5.1 Bakgrund 305.2 Borgenärsskyddet325.3 Värdeöverföringsregler

35

v

5.3.1 Återbäringsskyldighet ochbristtäckningsansvar 37

5.4 Likvidationsreglerna och personligtbetalningsansvar vid kapitalbrist

38

6 Analys 40

6.1 Utgör dagens krav på aktiekapital i privataaktiebolag ett egentligtborgenärsskydd och bör det avskaffas? 40

6.1.2 Antal nystartade företag (1985 – 2006) efterjuridisk form

436.1.3 Kravet på aktiekapital omräknat enligt 2007

års penningvärde enligt index

456.2 Alternativa borgenärsskyddsregler vid

värdeöverföring 466.3 Alternativa borgenärsskyddsregler vid

kapitalbrist 476.4 Är SPE-bolaget ett lämpligt alternativ för

små- och medelstora företag i förhållande till det

svenska privata aktiebolaget?

49

vi

7 Källförteckning 52

7.1 Författningar 52

7.2 Offentligt tryck 52

7.2.1 Propositioner52

7.2.2 Statens offentliga utredningar 52

7.3 Litteratur 527.4 Artiklar 53

7.4.1 Artiklar i tidskrifter 537.4.2 Elektroniska artiklar53

7.5 EU-rättsligt material 547.5.1 Grundfördrag

547.5.2 Förordningar 547.5.3 Kommissionen

547.5.4 Rättsfall54

7.6 Utländskt lagstiftning 54 7.6.1 Nya Zealand

54

vii

7.6.2 Storbritannien 547.6.3 USA

55

viii

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Som ett led i den pågående harmoniseringen av bolagsrätten

inom EU ingår SPE-bolaget i det åtgärdspaket som Kommissionen

skapat för att underlätta företagsetablering för små- och

medelstora företagare på den inre marknaden. Tidigare har

bland annat Societas Europea (SE-bolag) införts, detta skedde

år 2001, dock gäller denna bolagsform endast för publika

aktiebolag. Det nuvarande förslaget om en SPE-förordning

riktar istället mot privata aktiebolag på den inre marknaden,

vilka i huvudsak utgörs av små- och medelstora företagare.

Kommissionens ambition är att öka nyföretagandet och minska

de kostnader som uppkommer till följd av att reglerna vid

företagsbildande skiljer sig åt mellan EU:s medlemsländer1.

Kommissionen har tidigare utrett vilket tillvägagångssätt som

ansetts lämpat för att åstadkomma ovanstående mål, och har

sedermera föreslagit stadgan för europeiska privata aktiebolag

(SPE-förordningen) som det främsta alternativet2.

1 FPM 2007/08:FPM133, s. 1.2 På anmodan av Kommissionen utförde Gallupinstitutet i Ungern enkonsekvensanalys år 2007 för att närmare utreda alternativatillvägagångssätt för att uppnå ett mer homogent och företagsvänligt

ix

Som en potentiellt alternativ bolagsform för svenska

företagare skiljer sig SPE-bolaget gentemot det svenska

privata aktiebolaget på ett flertal punkter. SPE-förordningen

överlåter en mängd frågor till aktieägarna att reglera i

bolagsordningen, och stipulerar samtidigt endast ett

aktiekapitalkrav om en euro vid registrering. Vid första

anblick kan detta anses vara fördelaktigt ur ett

företagarperspektiv, men den svenska lagstiftaren betonar

alltjämt aktiekapitalets borgenärsskyddande egenskaper.

Samtidigt har det skett en avreglering inom bolagsrätten

också i Sverige under de senaste decennierna. Kapitalkravet i

ABL har både höjts och sänkts, för att nu senast år 2010

satts ned till 50 000 kr för privata aktiebolag. Inom EU

finns en trend att helt avskaffa kravet på minsta

aktiekapital, alternativt att sänka detta. Detta har

resulterat i att många företagare väljer att starta en

verksamhet i ett land med en relativt förmånlig

aktiebolagsrätt, för att sedan bedriva verksamheten genom en

filial i exempelvis hemlandet. Det anses därför föreligga ett

behov av regelmässigt enklare och framför allt billigare

tillvägagångssätt att starta aktiebolag.

klimat i EU (se nedan 2.2.1).

x

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med detta uppsatsarbete är att utreda i huvudsak två

frågor. Den första är om förslaget om ett SPE-bolag är ett

lämpligt alternativ till det svenska privata aktiebolaget för

små och medelstora företag. Kommissionens förslag om

införandet av denna nya bolagsform innebär bland annat att

minsta tillåtna aktiekapital i privata aktiebolag sätts till

en euro, vilket i praktiken innebär ett avskaffande av

aktiekapitalkravet. I jämförelse med andra skillnader

gentemot nuvarande aktiebolagstiftning för privata aktiebolag

i ABL utgör det sänkta kapitalkravet i -bolaget nog den

främsta. I Sverige finns sedan länge en tradition av ett

kapitalkrav i aktiebolag, och detta har av lagstiftaren

motiverats med att det fyller en borgenärskyddande funktion.

I anledning av detta aktualiseras författarens andra

frågeställning, att utreda huruvida och i vilken utsträckning

det nuvarande kapitalkravet i ABL utgör ett borgenärsskydd i

svenska privata aktiebolag.

Uppsatsen kommer alltså att ha sin utgångspunkt i följande

frågor.

- Är SPE-bolaget ett lämpligt alternativ för små och

medelstora privata aktiebolag i förhållande till det svenska

privata aktiebolaget?

xi

- I vilken utsträckning utgör aktiekapitalet i små och

medelstora privata aktiebolag ett borgenärsskydd?

Uppsatsen bygger till stor del på en presentation av dels -

förslaget, men även gällande rätt för privata aktiebolag i

ABL. Ambitionen är att läsaren ska få en god förståelse för

dessa två institut varför gällande rätt kommer att

presenteras i en bredare bolagsrättslig och historisk

kontext.

1.3 Metod och material

Inledningsvis görs en grundlig presentation av -förordningen

för att bekanta läsaren med institutet. Här belyses SPE-

förordningens bakgrund, syfte och reglering. Särskilt

fokuseras på att redogöra för hur SPE-förordningen i sina

artiklar reglerar relevanta bolagsrättsliga frågor som

bildande, aktier och kapital m.m. Då SPE-förordningen ännu

inte ratificerats av olika skäl, redogörs även för den

svenska respektive utvalda medlemsstaters ståndpunkter i

denna fråga.

Vidare görs en översiktlig framställning av ABL ur ett

historiskt perspektiv för att skapa en förståelse för dess

nuvarande reglering beträffande privata aktiebolag. I samma

avsnitt beskrivs vad som kännetecknar ABL, och varför Sverige

xii

är ett av de få länder som reglerar publika och privata

aktiebolag i samma lag. Tanken har sedan varit att redogöra

för de bestämmelser beträffande privata aktiebolag i ABL som

har sin motsvarighet i SPE-förordningen. Relevant reglering i

ABL kring exempelvis bildningsförfarande, minoritetsregler,

kapital och organisation är här av intresse.

I SPE-förordningen föreslås att minsta tillåtna

aktiekapitalkrav i privata aktiebolag sätts till en euro.

Sett ur ett svenskt bolagsrättsligt perspektiv är detta

kontroversiellt och skiljer sig samtidigt från det nuvarande

kapitalkravet i ABL som stipulerar 50 000 kr. I dagsläget har

flera utländska rättsordningar gjort avkall på

aktiekapitalkravet genom att inrätta alternativa bolagsformer

utan kapitalkrav vid bildandet. I anledning av det svenska,

förhållandevis konservativa förhållningssätt i denna fråga

redogörs närmare för aktiekapitalets historik och syfte ur

ett svenskt perspektiv. Det nuvarande kapitalkravet i ABL har

även en direkt koppling till de ansvarsregler som utgör

kärnan av borgenärsskyddet i svensk aktiebolagsrätt. Vilka

ansvarsregler ABL inrymmer och vilken funktion dessa fyller

utvecklas därför i motsvarande del av arbetet.

Tyngdpunkten fram till den avslutande delen av uppsatsen

kretsar således kring att beskriva SPE-förslaget och gällande

rätt för svenska privata aktiebolag i ABL. Detta utmynnar

xiii

sedermera i en analys som ifrågasätter huruvida kapitalkravet

bör avskaffas för privata aktiebolag i ABL, samt om SPE-

bolaget utgör ett lämpligt alternativ för svenska små- och

medelstora nyföretagare som föredrar ett enklare

bildningsförfarande utan kapitalkrav. Tillvägagångssättet i

analysen bygger bland annat på att föreslå alternativa

borgenärsskyddsregler för det fall, likt i SPE-fallet, inget

krav på minsta aktiekapital föreligger. Författaren har även

valt att använda sig av diagram och statistik från svenska

och internationella myndigheter för att åskådliggöra

sambandet mellan storleken på kapitalkravet och

nyföretagande.

Vid beskrivandet av gällande rätt kommer författaren att

använda sig av en rättsdogmatisk metod, varpå tillämplig

lagstiftning, relevanta förarbeten, aktuell praxis och

doktrin utgör verktygen för framställningen av denna uppsats.

Internationella jämförelser och undersökningar sker i

arbetet, med undantag för USA och Nya Zealand, uteslutande

mellan europeiska medlemsländer som på sikt kan komma att

påverkas av SPE-förslaget.

1.4 Avgränsning

xiv

Uppsatsen tar sikte på att behandla Kommissionens

grundförslag till en SPE-förordning, och gällande rätt för

privata aktiebolag i ABL. Författaren gör inte anspråk på att

genomföra någon heltäckande presentation av varken ABL eller

SPE-förordningen. När SPE-förordningen behandlas kommer

detta att ske med utgångspunkt i reglerna kring

bolagsbildning, organisation, aktier, säte och kapital.

Motsvarande bestämmelser för svenska privata aktiebolag

presenteras sedan i den ordning de förekommer i ABL.

Det är i huvudsak svensk bolagsrätt och europeisk bolagsrätt

som resonemanget i denna uppsats vilar på. Detta ska särskilt

beaktas när läsaren i arbetet stöter på enstaka jämförelser

med rättsliga institut i andra länder. De internationella

jämförelserna ska läsas med försiktighet, och det bör

understrykas att varje land har rättssystem som bygger på det

landets egna rättsliga traditioner och normer, varför en

bolagsrättslig lösning som fungerar i ett land, inte

nödvändigtvis är gångbar i ett annat land i praktiken.

1.5 Disposition

Uppsatsen inleds i Kapitel 2 SPE-förordningen. Här

presenteras bakgrunden till Kommissionens förslag till

införande av SPE-bolaget och vilka problem förslaget syftar

xv

till att lösa. I Kapitel 3 SPE-förordningens reglering

behandlas förslagets innehåll och några av medlemsländernas

ståndpunkter i denna fråga. Kapitel 4 ABL och gällande

reglering för privata aktiebolag framställer en översiktlig

bild av ABL:s utveckling och väg till gällande rätt

beträffande svenska privata aktiebolag. Vidare utreds

aktiekapitalets funktion som borgenärsskydd och hithörande

ansvarsregler i Kapitel 5 Aktiekapitalet i privata

aktiebolag.

I det avslutande Kapitel 6 Analys, lyfts och analyseras de

initialt ställda frågorna om dagens kapitalkrav för privata

aktiebolag i ABL utgör ett egentligt borgenärsskydd, och om

SPE-förordningen är ett lämpligt alternativ för små- och

medelstora nyföretagare i förhållande till det svenska

privata aktiebolaget. I Kapitel 7 Källförteckning redogörs

för den lagstiftning, rättspraxis, förarbeten, utredningar,

doktrin, artiklar och övriga källor som använts i detta

arbete.

xvi

2 SPE-förordningen

2.1 SPE-förordningens bakgrund

Stadgan för ett europeiskt privat aktiebolag initierades på

1990-talet av främst näringsliv samt akademiska kretsar och

fick senare allt mer omfattande stöd av branschorganisationer

samt Europeiska ekonomiska kommittén3.

I juni 2006 anordnades ett offentligt samråd om SPE-bolaget

av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. Detta tog

sikte på att utarbeta ett initiativbetänkande och en

resolution där Kommissionen uppmanades att lägga fram ett

förslag i frågan4. Parlamentet kom även att uppvisa sitt stöd

för initiativet i en resolution av den 25 oktober 20075

I Kommissionens meddelande om en gemensam marknad för det

framtida Europa understryks att villkoren för företagande på

den inre marknaden måste fortsätta att förbättras6. SPE-

förslaget är alltså att uppfatta som ett led i denna strävan.

3 KOM/2008/0396 slutlig, s. 3.4 För europeiska privata aktiebolag (2006/2013(INI)), A6-0434/2006slutlig.5 Europaparlamentets resolution om europeiska privata aktiebolag och detfjortonde bolagsrättsdirektivet om flyttning av ett bolags säte (B6-0399/07)6 KOM (2007) 724 slutlig.

xvii

Hela 99 % av företagen i EU utgörs av små och medelstora

företag, men endast 8 % av dem bedriver handel över gränserna

och 5 % har dotterbolag eller samriskföretag i utlandet7. Även

om det har blivit mindre komplicerat att starta företag i EU

under de senaste åren ansåg Kommissionen att mer behövde

göras för att främja de små och medelstora företagens

tillträde till den inre marknaden, underlätta deras tillväxt

och stärka deras affärspotential. Stadgan för ett europeiskt

privat aktiebolag kom senare att ingå i det åtgärdspaket som

utformats till stöd för små och medelstora bolag (Small Business

Act) i Europa. SPE-bolaget fick sedermera en prioriterad

ställning i Kommissionens arbetsprogram för 20088.

Ärendet framlades återigen som en möjlig åtgärd i

handlingsplanen för 2008-2009 ”Modernare bolagsrätt och

effektivare företagsstyrning i Europeiska Unionen”9. Den 10

mars 2008 anordnade Kommissionen ett sammanträde som skulle

komma att vidare behandla framtida möjligheter för SPE-

bolaget10. Den 25 juni 2008 presenterade Kommissionen ett

förslag till en förordning om en ny europeisk

associationsform – ett europeiskt privat aktiebolag (KOM

2008/0396 slutlig).

7 KOM/2008/0396 slutlig, s. 3.8 KOM (2007) 640 slutlig.9 KOM/2008/0396 slutlig, s. 2.10 KOM/2008/0396 slutlig, s. 3.

xviii

2.2 SPE-förordningens syfte

Förslaget till SPE-förordning innebär en introduktion av en

ny bolagsform på överstatlig nivå vars syfte är att stärka de

små och medelstora företagens konkurrenskraft på den inre

marknaden. Detta främst genom att underlätta nyföretagares

etableringsmöjligheter. Ambitionen är att skapa en möjlighet

för företagare att bilda ett SPE-bolag på basis av en mer

lättillgänglig och homogen bolagsrättslagstiftning som blir

gällande i alla medlemsstater. Förslaget till SPE-

förordningen är anpassat till de särskilda behov som små och

medelstora företag anses ha. Ambitionen är att det ska bli

möjligt för företagare att bilda ett SPE-bolag genom samma

enkla och flexibla bolagsrättsliga bestämmelser i alla

gemenskapsländer. Ytterligare ett syfte är att utjämna de

kostnader som uppstår på grund av skillnader i medlemsländers

bolagsrätt. Här märks främst sådana kostnader i anledning av

regelefterlevnad som kan uppstå då ett företag etablerar sig

i ett annat land. Förslaget reglerar inte skatterätt,

redovisning eller arbetsrätt utan överlåter sådana

regleringar till medlemsstaterna. Aktieägarna ges i förslaget

stor frihet att reglera frågor om bolaget i bolagsordningen,

detta inbegriper vilka rättigheter och skyldigheter som är

knutna till aktierna, hur bolagets organisation ska se ut och

xix

hur aktieägarna ska fatta beslut i bolagets angelägenheter

(se 3.2 nedan).

Ett SPE-bolag föreslås vidare kunna bildas utan krav på

gränsöverskridande verksamhet. Detta anses motiverat då

företagare i praktiken vanligtvis grundar ett företag i en

specifik medlemsstat för att sedan expandera till andra

länder. Ett sådant krav skulle dessutom med enkelhet kunna

kringgås och tillsynskostnaderna för medlemsstaterna skulle

bli orimliga.

Syftet med SPE-förordningen är således att små och medelstora

företag ska kunna använda sig av samma bolagsform i hela EU.

Kommissionen anser inte att detta kan uppnås av

medlemsstaterna själva utan menar att även om alla

medlemsstater åtog sig att göra den inhemska

bolagslagstiftningen mer företagsvänlig, skulle de små och

medelstora företagen fortfarande behöva ta hänsyn till 27

olika nationella regelverk11. Då små och medelstora företag

får tillgång till en organisationsform som är enhetlig,

rättsligt säker och samtidigt flexibel anses SPE-bolaget vara

det mest effektiva och målinriktade sättet att nå upp till

ovanstående mål. Enligt Kommissionen skulle ett alternativ

vara att harmonisera de centrala bestämmelserna i

medlemsstaternas bolagsstiftning som gäller för privata

11 KOM/2008/0396 slutlig, s. 3.

xx

aktiebolag12. Denna lösning skulle medföra ett betydande och

förmodligen oproportionerligt stort ingrepp i

medlemsstaternas lagstiftning. Till skillnad mot en

harmonisering lämnar ifrågavarande förslag den nationella

lagstiftningen i princip orörd, eftersom SPE-bolaget är en

bolagsform som är ämnad att existera parallellt med

nationella bolagsformer.

2.2.1 Konsekvensanalys

På anmodan av Kommissionen genomförde Europeiska

observationscentrumet i Ungern en konsekvensanalys i

anledning av den föreslagna SPE-förordningen13. Utredningen

visar att särskilt små och medelstora företag stöter på

administrativa hinder som försvårar etablering på den inre

marknaden. Faktum är att de flesta företag som vill expandera

internationellt möter både rättsliga och administrativa

hinder. Och mindre företag som inte har lika stora ekonomiska

och personella resurser blir därför särskilt utsatta i detta

hänseende14.

Omfattande fullgörandekostnader för bolagsbildning, där

exempelvis krav på minimikapital, registreringsavgifter och

12 KOM/2008/0396 slutlig, s. 3.13 Undersökning från Europeiska observationscentrumet för små ochmedelstora företag (Flash EB nr 196) genomfördes av gallupinstitutet iUngern år 2007. 14 KOM/2008/0396 slutlig, s. 5.

xxi

kostnader för juridisk rådgivning pekas ut som några av de

svårigheter som små och medelstora företag ställs inför till

följd av en icke-harmoniserad aktiebolagsrätt. Små och

medelstora företag hindras i sin gränsöverskridande

verksamhet av bristen på förtroende för vissa utländska

bolagsformer i andra medlemsstater.

I konsekvensanalysen har man granskat fyra alternativa

politiska lösningar, som var för sig kan tänkas underlätta

etableringsmöjligheten för små och medelstora företag på den

inre marknaden.

- Inga åtgärder och tillämpning av befintlig lagstiftning och rättspraxis: Även om

insatser sker för att det ska gå mer skyndsamt att grunda

företag inom EU så ställs de små och medelstora företaget

fortfarande inför de 27 medlemsstaternas inbördes olika

rättsordningar på området15.

- Försök att harmonisera medlemsstaternas bolagsstiftning: För att minska

kostnaderna i samband med företagsbildande i medlemsstaterna

skulle krävas en omfattande harmonisering av de nationella

regelverken. Denna harmonisering skulle förutsätta stora

förändringar i den nationella lagstiftningen som inte

nödvändigtvis skulle stå i rimlig proportion till målet med

själva förordningen16.15 KOM/2008/0396 slutlig, s. 5.16 KOM/2008/0396 slutlig, s. 5.

xxii

- Förbättra stadgan för SE-bolag och anpassa den till små och medelstora företags

behov: Detta alternativ skulle kräva betydande förändringar i

stadgan för SE-bolag, som är tillskapad för publika

aktiebolag17.

- Förslag till SPE-förordning för små och medelstora företag: Införandet av en

ny europeisk bolagsform för små och medelstora företag

tillgodoser det befintliga behovet, av att underlätta

etableringsmöjligheten för nyföretagare, på bästa sätt. SPE-

förordningen utgörs av ett enhetligt regelverk som blir

gällande i hela EU, samtidigt som det är flexibelt och

kostnadseffektivt18.

17 KOM/2008/0396 slutlig, s. 5.18 KOM/2008/0396 slutlig, s. 5.

xxiii

3 SPE-förordningens reglering

3.1 Bildande och tillämplig rätt

SPE-bolaget är enligt förslaget en juridisk person som

förfogar över aktiekapital. Bolagsformen medför vidare ett

begränsat personligt betalningsansvar för aktieägarna. Då

SPE-bolaget är en privat bolagsform får aktierna inte bjudas

ut till allmänheten eller vara föremål för offentlig handel.

Ett SPE-bolag bildas från grunden i överensstämmelse med

artikel 3 i förordningen. Häri stipuleras att SPE-bolagets

kapital ska fördelas i aktier och att en aktieägare endast är

ekonomiskt ansvarig för sin tecknade andel samt att aktierna

inte får erbjudas allmänheten eller handlas offentligt.

Vidare kan SPE-bolaget bildas av en eller flera

bolagsstiftare, såväl fysiska som juridiska personer eller

genom fusion, delning eller omvandling från en annan

bolagsform. Förordningen stipulerar inte något särskilt

registreringsförfarande för SPE-bolaget, men grundar sig på

reglerna i det första bolagsrättdirektivet19. Varje bolagsform

enligt en medlemsstats lagstiftning, kan bli ett SPE-bolag.

Detta gäller även så kallade SE-bolag. Ett krav är dock att

SPE-bolaget har sitt säte och huvudkontor eller huvudsakliga19 (69/151/EEG)

xxiv

verksamhetsområde inom medlemsstaternas territorium. SPE-

bolaget får dock ha säte och huvudkontor i olika

medlemsstater20. SPE-bolaget kan flytta sitt säte till ett

annat medlemsland och samtidigt som det har kvar sin status

som juridisk person och inte behöver avvecklas. Till skydd

för tredje man tillåter dock inte förordningen att SPE-

bolagets säte flyttas om bolaget är under avveckling eller

har trätt i likvidation21.

SPE-bolag kommer i första hand att regleras av de direkt

tillämpbara bestämmelserna i förordningen. Innehållet utgörs

av 48 paragrafer som har en pragmatisk uppbyggnad. Till

förordningen hör även bilagor, bland annat en där det ställs

krav på obligatoriska punkter som ska regleras i SPE-bolagets

bolagsordning. SPE-förordningen regelverk är av ringa

omfattning, i synnerhet i jämförelse med den svenska och

övriga medlemsstaters regelverk beträffande privata

aktiebolag22.

I förslaget ska en rad frågor, exempelvis beträffande

bolagets organisation regleras i bolagsordningen. Intentionen

är att i största möjliga mån ge aktieägarna valmöjlighet att

bestämma hur dessa frågor ska regleras. Förslaget anger även

20 I enlighet med EU-domstolens dom i målet mot Centros. Mål C-212/97.21 KOM/2008/0396 slutlig, s. 9.22 Jmf. Aktiebolagsrättsliga regelverk Sverige, Finland, Danmark ochNorge.

xxv

att respektive medlemslands nationella lagstiftning ska agera

standardkontrakt för det fall bolagsordningen i SPE-bolaget

saknar nödvändiga bestämmelser eller vid andra

förordningsöverträdelser.

3.2 Aktier

Aktieägarna ges i förslaget stor frihet a besluta om vilka

rättigheter och skyldigheter som ska följa av ett

aktieinnehav. Samtliga aktieägare måste vidare registreras i

aktieägarförteckningen som upprättas och förs av SPE-bolagets

bolagsledningsorgan. Ägarförteckningen ska innehålla

information om aktieägarnas namn och hemvist, antalet aktier

som innehas av ägarna, det kvotvärde som gäller för aktierna

och förvärvsdatum m.m. Villkor som rör överlåtelse av aktier

ska fastställas i bolagsordningen och varje ny begränsning

eller förbud mot överlåtelse av aktier kräver beslut av

aktieägarna med kvalificerad majoritet23.

SPE-bolagets aktier får vidare inte handlas på en offentlig

marknad eller på annat sätt bjudas ut till allmänheten24.

Aktieägarna har inte något personligt ansvar gentemot bolaget

utan är endast ansvariga för sitt tecknade aktiekapital25, med

23 Artikel 27 2008/0130 (CNS)24 SPE-förordning 2008/0130 (CNS), Ingressen (9). 25 SPE-förordning 2008/0130 (CNS) Art. 3.1.b.

xxvi

de begräsningar som följer av eventuella ansvarsregler (se

nedan 3.3).

Vidare ger förslaget aktieägarna utrymme att i

bolagsordningen bestämma huruvida regler om tvångsinlösen av

minoritetsaktier eller skyldighet för majoritetsägare att

köpa minoritetsaktier ska finnas26. I förordningen finns dock

tvingande bestämmelser för både uteslutning och utträde av en

aktieägare under vissa omständigheter27.

3.3 Kapital

Med målet att underlätta företagsetableringar fastställs i

förordningen ett minimikapitalkrav på en euro i SPE-bolaget.

Det vanliga tillvägagångssättet vid bestämmandet av

aktiekapital har fram till nu varit att sätta ett högre

lagstadgat minimikapital som gräns, för att på så sätt skydda

bolagets borgenärer. Dock visar undersökningar att borgenären

idag beaktar andra aspekter såsom kassaflöde istället för det

egna kapitalet vid en bedömning av företagets solvens 28.

Olika bolag har dessutom ett olika stort kapitalbehov

beroende på verksamhetens ändamål och omsättning. Att bortse26 KOM/2008/0396 slutlig, s. 7.27 Se artikel 27 2008/0130 (CNS)28 Art. 19.4, 2008/0130 (CNS)

xxvii

från företags individuella förutsättningar och bestämma ett

fixerat aktiekapital för samtliga bolag menar Kommissionen

kan skapa effektivitetsproblem. Av förslaget kan därmed

utläsas att aktieägarna är de som är mest lämpade att avgöra

kapitalbehovet och därmed storleken på det egna kapitalet29.

Stiftande aktieägare är förvisade att välja vilken typ av

ersättning som erläggs för aktierna vid bildandet av SPE-

bolaget, eller vid emittering. I bolagsordningen ska därför

anges om ersättningen ska erläggas kontant eller i

apportegendom. I bolagsordningen ska vidare anges om en

värdering av apportegendomen ska göras av en sakkunnig. Av

förordningen följer att aktieägaren är ansvarig för sin

ersättning i enlighet med rådande nationell lagstiftning30.

Innan en utdelning får ske i ett SPE-bolag måste en kontroll

göras av balansräkningens ställning, det vill säga att

bolagets tillgångar efter utdelningen täcker dess skulder.

För ytterligare säkerställande av solvensen bereds

aktieägarna möjlighet att införa ett krav på solvenstest i

bolagsordningen, utöver den kontroll av balansräkningens

ställning som krävs enligt förordningen. Detta innebär att

SPE-bolagets ledning blir skyldigt att underteckna ett

solvensintyg innan utdelning beslutas, vid äventyr av

personligt betalningsansvar, som intygar att bolaget kan29 KOM/2008/0396 slutlig, s. 7-8.30 KOM/2008/0396 slutlig, s. 8.

xxviii

betala sina skulder. Solvensintyget ska sedan bli föremål för

offentliggörande 31.

3.4 Organisation

SPE-bolagets aktieägare ska för egen del kunna besluta över

bolagets interna organisation, med undantag för vissa

förbehåll som framgår av förordningen32. Häri framgår bland

annat att SPE-bolaget ska ha ett ledningsorgan som ska vara

ansvarigt för att leda SPE-bolagets verksamhet.

Ledningsstrukturen fastställs i bolagsordningen, där det får

specificeras vem eller vilka personer som ska inneha ledande

roller, dessa har i sin tur ålagds en skyldighet att agera i

bolagets intresse33.

Det finns enligt förslaget inget krav på att hålla

bolagsstämma fysiskt, utan det tillvägagångssätt som föredras

ska skrivas in i bolagsordningen. Vidare har aktieägarna

betydande rätt till information som angår SPE-bolagets

verksamhet. Förslaget innehåller även rättigheter för

minoritetsägare att hänskjuta en fråga till majoritetsägare

samt rätten att begära att domstol eller behörigt

31 Art. 21.2, 2008/0130 (CNS)32 Artikel 17 2008/0130 (CNS)33 Artikel 29-30 2008/0130 (CNS)

xxix

förvaltningsorgan utser någon oberoende expert som exempelvis

en revisor34.

De beslut som inte finns reglerade i förordningen eller i

bolagsordningen omfattas av behörigheten för SPE-bolagets

ledningsorgan. Vissa beslut som räknas upp i förordningen

måste fattas av aktieägarna, och det ska framgå av

bolagsordningen vilken majoritet som krävs vid

beslutsfattande35. För vissa beslut krävs enligt förordningen

kvalificerad majoritet om minst två tredjedelar av SPE-

bolagets röster. Bolagsledningsorganets förlust- och

skadeståndsansvar fastställs i förordningen och tar sikte på

skada som uppkommit genom att ledningens underlåtenhet att

fullgöra sina uppgifter enligt förordningen, bolagsordningen

eller beslut av aktieägarna. Övriga ansvarsaspekter är

delegerade till och regleras av nationell lagstiftning36.

3.5 Medlemsstaternas ståndpunkt

Medlemsstaterna har i stor utsträckning välkomnat det

ursprungliga förslaget. Dock har vissa medlemsstater,

däribland Sverige, Ungern och Tyskland, motsatt sig förslaget

34 KOM/2008/0396 slutlig, s. 8.35 Artikel 27 2008/0130 (CNS)36 Artikel 31 2008/0130 (CNS)

xxx

av olika anledningar. Det är främst två punkter som utmärker

de skiljaktiga uppfattningar som finns gentemot förslaget.

Den första punkten gäller sätet för SPE-bolaget. Förordningen

medger att SPE-bolaget kan ha sitt säte och huvudkontor i

olika medlemsstater. Denna punkt motsätter sig Tyskland då

man menar att risken för skatteflykt ökar om sätet och den

centrala administrationen är i olika länder 37.

Den andra omtvistade punkten rör det aktiekapital som krävs

för att etablera SPE-bolaget. Tyskland och Sverige har invänt

mot förslaget och menar att aktiekapitalkravet bör sättas

betydligt högre än en euro.

Under början av 2011 presenterade det ungerska

ordförandeskapet ett kompromissförslag rörande SPE-

förordningen. Syftet med kompromissen var att undersöka vilka

utsikter det fanns att föra förhandlingarna framåt. Där

pekades bland annat regleringen av bolagets säte och

aktiekapitalets storlek ut som problemområden.

Vad gäller bolagets säte har flertalet medlemsstater stått

bakom Kommissionens ursprungliga förslag att det ska vara

tillåtet för bolaget att ha sätet i annat land än där bolaget

har sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet.

37 Kompromissförslag till rådets förordning om SPE-bolag, 10611/11 DRS 84SOC 432.

xxxi

Ordförandeskapet förslår i kompromissen att saken ska

regleras av nationell rätt.

Ordförandeskapet föreslog vidare i kompromissen att

medlemsstaterna själva skulle ha rätt att bestämma en lägsta

nivå för aktiekapitalets storlek mellan 1 och 8 000 euro38.

3.6 Den svenska ståndpunkten

Regeringen och riksdagen har överlag varit skeptiska till

förslaget till SPE-förordning. Man har uppmärksammat främst

budgetkonsekvenser som grund till sin motvilja att

implementera förordningen. Detta samtidigt som regeringen är

positiv till åtgärder som gör det enklare för små och

medelstora företag att etablera sig och bedriva verksamhet.

Det kan konstateras att tidigare införda förslag på

associationsformer, till exempel SE-bolag och

europakooperativ har fått föga genomslag i praktiken. Mot

bakgrund av detta är initiativet från Kommissionen i och för

sig välkommet, då det enligt regeringen uppenbarligen finns

ett behov av en mer homogen reglering av bolagsrätten på den

inre marknaden39.

38 Kompromissförslag till rådets förordning om SPE-bolag, 10611/11 DRS 84SOC 432.39 2007/08:FPM133, s. 5.

xxxii

Regeringen framhåller även att det initialt kan finnas

svårigheter med Kommissionens förslag, exempelvis att man

valt att delegera så pass många frågor till aktieägarna att

reglera i bolagsordningen40. Detta menar man kommer att leda

till omfattande kostnader och svårigheter för dels de

personer som önskar bilda ett SPE-bolag, och dels för

borgenärer eller andra som ingår avtal med bolaget.

Även Bolagsverket anför att dess granskningsbörda kan komma

att bli betydligt mer omfattande än vad som är fallet i

dagsläget, och samtidigt bör märkas att bolagsverkets

verksamhet är avgiftsfinansierad41. Då det ankommer på

Bolagsverket att föra förteckning över registrerade bolag och

genomföra laglighetskontroll av dokument med mera så är det

denna myndighet som kommer att bära motsvarande arbetsbörda

vid registrering av ett SPE-bolag. Bolagsverket lägger vikt

vid det faktum att förordningens bestämmelser är

svårtillgängliga, inte minst för den avsedda målgruppen, det

vill säga små och medelstora företag. Vidare pekar

Bolagsverket på att erforderligt innehåll i bolagsordningen

är för omfattande för att kunna upprättas av mindre företag

utan hjälp av ombud, vilket förtar syftet att underlätta en

etablering på den inre marknaden. Med detta resonemang anser

40 2007/08:FPM133, s. 4.41 Bolagsverkets yttrande dnr AD 41-682/2008

xxxiii

Bolagsverket att det inte föreligger något starkt behov av

SPE-bolag i Sverige42.

Dessa frågor behöver därför analyseras ingående menar

regeringen. Det är också viktigt att regler som syftar till

att skydda borgenärer, minoritetsaktieägare och arbetstagare

utformas på ett lämpligt sätt och att det inte lämnas utrymme

för kringgående av sådana skyddsregler. Sverige är som nämnt

inte ensamt i att uttrycka tveksamhet beträffande förslaget.

Åtskilliga medlemsstater har uttryckt tvivel framförallt

beträffande lämpligheten i att så många frågor ska regleras i

bolagsordningen43.

42 Bolagsverkets yttrande dnr AD 41-682/200843 Källa:

xxxiv

4 ABL – bakgrund och gällande reglering

för privata aktiebolag

4.1 ABL – en historik

Det svenska aktiebolaget är ett förhållandevis sentida verk.

Sveriges första ABL kom först år 1848 men bolagsformen har

sin bakgrund i den svenska och västerländska rättens

historia. Sedan den första ABL har nya lagar tillkommit

1895, 1910 1944, 1975 och senast 2005.

Vad beträffar historiken bakom aktiebolaget har författaren

enbart utrymme för en begränsad presentation. Ambitionen är

dock att ge läsaren en någorlunda sammansatt bild av det

svenska aktiebolagets bakgrund.

Framväxten av det moderna aktiebolaget är starkt förenad med

den industriella revolutionen i Storbritannien under slutet

på 1700-talet44. Den industriella revolutionen i detta

sammanhang avser övergången från ett tillverkningssystem där

mycket av arbetet skedde i hemmet, till ett fabrikssystem där

arbetet förlades i hantverksfabriker, där man tog vara på

44 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 39.

xxxv

arbetsdelningens och stordriftens fördelar45. En produktion i

större skala krävde mer kapital och ofta från flera

investerare. Då investerarna ofta var många var det

fördelaktigt om riskerna kunde spridas och det personliga

ansvaret begränsas. Det faktum att företaget uppträdde som en

juridisk enhet, så att en eller flera delägare undgick att

vara avtalspart utåt förenklade en effektiv organisering46.

Den ekonomiska tillväxten i 1700-talets Storbritannien var

mycket hög. Den kommersiella miljön i kombination med

tekniska landvinningar och fria tankesätt gav resultat i form

av de första aktiebolagen i modern mening. Dock upplevde

britter och fransmän redan i början på 1700-talet sina första

börsskandaler. En minnesvärd sådan orsakades av en

hänsynslös utgivning av aktier i South Sea Company, vilket

byggde på en affärsidé som var helt beroende av nya

aktietecknare och en stigande aktiekurs som småningom

kraschade47. Detta tillvägagångssätt synes vara en föregångare

till Ponzi Scheme, vilket är den bedrägerimodell som bland

annat Bernard Madoff använde sig av.

South Sea Company hade bildats med statligt tillstånd och

flera ledande politiker var investerare. Kort innan detta

45 Den industriella revolutionen omfattas av olika skeden under 1700-taletoch 1800-talet. Tekniska, organisatoriska och ekonomiska framsteg somdenna förde med sig har haft betydande påverkan på aktiebolagetsutveckling. 46 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 40.47 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 45.

xxxvi

hade det brittiska parlamentet lagstiftat om det så kallade

Bubble Act, vilket kriminaliserade utgivning av aktier i

konkurrerande avtalsbolag, det vill säga sådana som inte fått

tillstånd av staten. Trots Bubble Act drevs affärsföretagen

vidare. Detta innebar således att utgivningen av aktier inte

stoppades, utan dåtidens jurister utvecklade metoder för att

säkra aktieöverlåtelser i partnerships. Detta medförde att

Bubble Act avskaffades 1825, då den visade sig tandlös. 1855

infördes Limited Liability Act, som medförde en begräsning av

aktieägarnas personliga ansvar till kapitalinsatsen. Denna

lagstiftningsprocess avslutades 1862 med en omarbetad

Companies Act som inrymde en stor del av de regler som idag

förknippas med ett aktiebolag.48

Under 1800-talets sista decennier infördes liknande

bolagsformer i flertalet nationer i västvärlden. Sverige som

var förhållandevis industriellt outvecklat visade god

framförhållning och redan 1848 tillkom en lag om aktiebolag.

ABL 1848 hade franska förebilder49 och byggde på ett system

där bolagets tillkomst var beroende av regeringens prövning

och offentlighet genom domstolarna. Något minimikapital

föreskrevs inte i ABL 1848. Flera av lagens blott 15

paragrafer existerar ännu i ABL 2005.

48 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 45.49 Främst Société Anonyme (SA) som inrymdes i 1807 års Code de commerce.

xxxvii

1895 års lagstiftning innebar Sveriges första moderna ABL.

Lagen innehöll 81 paragrafer och tillskapades efter tyskt

förebild50. Av stor vikt var slopandet av koncessionssystemet

varpå följden blev att antalet tvingande regler i ABL ökade51.

Företagets stiftare fick ansvar för bolagsbildningen, något

som Patent- och registreringsverket skulle kontrollera och

registrera. Vidare infördes regler om proceduren vid

bolagsstämma, klander av stämmobeslut och skadeståndsansvar

för ledamöter. ABL 1895 var ett omfattande reformprojekt och

huvuddragen lever kvar ännu idag. ABL 1895 föreskrev även ett

minimikapital om 5 000 kronor.

En ökning av antalet aktiebolag och en mer omfattande

aktiehandel gav upphov till ABL 1910. De förändringar som

infördes rörde främst fyra områden. För det första kom

bildningsförfarandet att regleras mer strikt. För det andra

blev reglerna om förvaltning och verkställighet mer

utvecklade – i och med nya regler om revision och

firmateckning etc. För det tredje gjordes reglerna om

avveckling av aktiebolag mer utförliga. Den fjärde

förändringen innebar införande av regler om godtrosförvärv av

aktier, där skuldebrevslagen var förebild52. I ABL 1910 kom

kravet på ett aktiekapital om 5 000 kr att bibehållas.

50 Den industriella tillväxten i Tyskland var under denna era synnerligenstark och den tyska rättsvetenskapen var på framfart.51 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 48.52 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 50.

xxxviii

Efter första världskriget genomfördes många företagsuppköp

och omstruktureringar. Det var huvudsakligen affärsbankerna

som var drivande i denna process. Men även enskilda

entreprenörer, exempelvis Ivar Kreuger, kom att påverka

företagskoncentrationen. Som bekant byggde Kreuger upp ett

världsomfattande företagsimperium som i slutändan ådrog sig

en för stor skuldbörda. Denna situation förvärrades av

världskrisen på 1920-talet vilken ledde till att Kreuger &

Toll AB försattes i konkurs. I krisens spår inleddes

socialdemokraternas fyrtioåriga innehav av regeringsmakten.

Det fanns en vision av ett nytt samhälle med en mer aktivt

reglerande stat. Detta satte sina spår i aktiebolagsrätten

och resultatet blev ABL 1944. Denna lag var detaljrik med en

mängd nya bestämmelser, främst avseende skydd för

minoritetsägare och för bolagets bundna kapital. I

propositionen till riksdagen föreslogs att aktiekapitalkravet

skulle höjas, men riksdagen lät 5 000 kr bli kvar som nedre

gräns53.

De följande decennierna medförde en stark industriell

utveckling. I förhållande till ABL 1944 blev ABL 1975

förhållandevis kortfattad; åtskilliga regler ansågs vara

allmänna grundsatser och överlämnades till

rättstillämpningen54. I ABL 1975 infördes ett krav på minsta53 Lag (1944:705) om aktiebolag54 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 52.

xxxix

aktiekapital om 50 000 kr. Denna höjning skulle efter viss

övergångstid, även gälla bolag som registrerats innan

lagändringen55. Kapitalkravet höjdes på nytt i samband med

uppdelningen i privata och publika aktiebolag den 1 januari

1995, där minsta aktiekapital för privata bolag sattes till

100 000 kr 56.

Vid en jämförelse är ABL 2005 mer omfattande än ABL 1975.

Vad som i stor del präglar ABL 2005 är det senaste

århundradets globalisering och IT-utveckling. Svenska

storföretag har intagit tätpositioner inom flera

internationella sektorer. Möjligheterna för

gränsöverskridande handel har ökat sedan andra världskriget

och har idag nått tidigare oanade höjder. Detta har även

medfört att svenska företag har betydande aktieinnehav

utomlands.

Denna utveckling stadfästes genom tillkomsten av en EU-

rättslig förordning om publika aktiebolag, SE-bolaget.

Förordningen om SE-bolag är i kraft sedan oktober 2004, och

är en bolagsform anpassad för publika aktiebolag, med ett

minimikapitalkrav satt till 120 000 euro. I likhet med SPE-

förordningen är SE-förordningen ett led i den bolagsrättsliga

harmoniseringsprocessen i EU. I Europa fanns i mars 2014,

2 125 stycken registrerade SE-bolag, varav endast fem är55 Prop. 1973:9356 Prop. 1993/94:196

xl

registrerade i Sverige. Under åren 2009 till och med 2014 har

antalet etablerade SE-bolag fyrfaldigats, vilket påvisar att

populariteten för denna bolagsform ökat markant57. Vad som

talar för bildande av SE-bolag är möjligheten att flytta

bolagets säte och eventuellt den europeiska imagen som

förknippas med SE-bolag58. Det är inte möjligt att förutspå

SE-bolagets fulla potential, det får framtiden utvisa. En

rimlig anledning till att det inte bildats särskilt många SE-

bolag torde dock vara osäkerhet inför institutet och

bildnings- eller ombildningskostnader. Det är dock viktigt

att poängtera att SE-bolag och SPE-bolag riktar sig till två

olika bolagskategorier, den senare till privata aktiebolag

med andra förutsättningar.

57 Worker-participation.eu, 2014. 58 Svenskt näringsliv, ”Konsultation om europabolag”, 2010

xli

4.2 ABL – kännetecken

ABL 2005 är en mycket omfattande apparat jämfört med

förslaget till SPE-förordning. Den ursprungliga versionen av

SPE-förslaget innehöll, som ovan nämnt, endast 48 paragrafer.

ABL innehåller i skrivande stund cirka 850 paragrafer. Även

vid en jämförelse med motsvarande lagstiftning i övriga

nordiska länder är ABL påtagligt mer omfattande. Det ska dock

nämnas att ABL reglerar både bestämmelser för privata och

publika aktiebolag, vilket i viss mån komplicerar dess

tillämpning59.

Ett aktiebolag kan driva vilken lovlig verksamhet som helst,

förutom sådan verksamhet som är förbehållen speciella

företagstyper. Verksamhetens beskrivning ska anges i

bolagsordningen och där vara bestämd till sin art. Av

fundamental betydelse är att aktieägarna inte svarar för

bolagets förbindelser. Aktiebolaget är den mest populära och

använda företagsformen. Anledningen till detta torde bero på

att aktieägarna inte personligen svarar för bolagets skulder

och förlorar därför, om företaget går med förlust, inte mer

än investerat kapital, medan de om verksamheten går bra kan

tillgodoräkna sig vinst genom utdelning och värdestegring.59 I exempelvis Danmark finns två bolagsformer utan personligt ägaransvar.Aktieselskab och anpartsselskab, den sistnämnda motsvarar det svenska privataaktiebolaget. Dessa två bolagsformer regleras sedan i två separata lagar.Situationen är densamma i Norge. SOU 2008:49 s. 69-71.

xlii

Aktiebolaget är också en flexibel företagsform som är

användbar för alla typer av verksamhet. Stora industriföretag

med miljardomsättning är i regel aktiebolag, men även mindre

bolag med endast ett fåtal anställda väljer i större

utsträckning denna bolagsform60. På grund av aktiebolagets

ökade popularitet bland småföretagare har det diskuterats om

det i Sverige borde finnas en särskild bolagsform utan

personligt ansvar för ägarna och med enklare föreskrifter

avseende organisation och kapitalkrav m.m. Sådana

bolagsformer finns i flera andra länder, exempelvis Danmark

(Anpartsselskab) och i Tyskland (Gesellschaft mit

beschränkter Hauftung, GmbH)61.

I Sverige förkastades länge idén om två olika bolagsformer

utan personligt ansvar för delägarna. Då Sverige åtog sig att

anpassa aktiebolagsrätten till EG:s normer förändrades dock

läget. Av Artikel 6 i EG:s andra bolagsdirektiv följer att

nationell lag måste innehålla att de bolag som ryms under

detta direktiv ska ha ett aktiekapital på minst 25 000 euro 62.

För det fall Sverige endast skulle ha behållit en

aktiebolagsform skulle minsta tillåtna aktiekapital behövt

höjas från dåvarande 50 000 kronor till omkring 300 000 kr.

En sådan höjning ansågs inte önskvärd, varför det svenska

aktiebolaget indelades i privata och publika aktiebolag, med

60 SOU 2008:49 s.4261 Källa. 62 77/91/EEG

xliii

olika nivåer på kapitalkrav. Endast publika aktiebolag

omfattas således i dagsläget av EG:s andra bolagsdirektiv.

4.3 Privata aktiebolag

4.3.1 Historik

I början på 90-talet fanns det minst en bolagsform utan

personligt ansvar för ägarna i varje kontinentaleuropeiskt

EU-land. Dock hade Storbritannien och Irland en uppdelning av

aktiebolagen i två kategorier, public companies och private

companies. En skillnad var bland annat att reglerna om

bolagets organisation och ledning var mindre ingånde för

private companies. För båda bolagstyperna gällde att aktierna

var fritt överlåtbara, dock fick aktier i ett private company

inte inregistreras på börsen eller vända sig till allmänheten

med inbjudan om förvärv av aktier. För ett private company

gällde till skillnad från ett public company – inte något

krav på visst minimikapital.63

Under samma tid fanns i samtliga EU-medlemsländer två

kategorier av aktiebolag förutom i Sverige, Norge och

Finland. I dessa länder fanns endast en aktiebolagsform, i

Norge och Finland hade det dock redan lagts fram förslag om

63 Prop. 1993/94:196 s. 72.

xliv

att dela upp aktiebolaget i två kategorier likt det brittiska

exemplet. Den svenska regeringen lade 1993 fram ett förslag

om att komplettera den svenska aktiebolagsrätten med

specifika regler för mindre bolag64. Motiveringen var att det

ansågs nödvändigt att den svenska aktiebolagslagstiftningen

överensstämmer med vad som gäller i de övriga EU-länderna.

Skillnaden i reglering av de båda bolagskategorierna ansågs

dock inte bli så betydande att de krävde skilda lagar, varpå

en uppdelning i privata- och publika bolag fördes in i ABL

1975.

4.3.2 Bildande

Bildningsförfarandet för såväl publika som privata aktiebolag

regleras gemensamt i 2 kap. ABL. I vanliga fall används dock

inte dessa regler i praktiken när någon vill starta en ny

verksamhet. Ett förekommande alternativ är att förvärva ett

redan bildat aktiebolag, så kallat lagerbolag65. När ett

aktiebolag bildas från grunden sker detta genom att

bolagsbildning beslutas av en eller flera stiftare för att

sedan granskas av Bolagsverket, som genom att besluta om

registrering förvandlar bolaget till ett rättssubjekt. En

stiftare till ett aktiebolag kan vara antingen en fysisk

64 Prop. 1993/94:196 s. 73.65 Johansson, Svensk Associationsrätt i huvuddrag, 2011, s. 58.

xlv

eller juridisk person. Som krav uppställs dock att en fysisk

person måste vara bosatt i ett europeiskt medlemsland.

I äldre aktiebolagslagar var successivbildning det enda sättet att

bilda aktiebolag. Detta förfarande utgår från att en liten

krets av stiftare träffade överenskommelse om att bilda ett

aktiebolag. Efter att stiftarna hade upprättat en

stiftelseurkund och ett förslag till bolagsordning hölls

stiftelsehandlingarna tillgängliga för potentiella

aktietecknare under begränsad tid. När tiden löpt ut hölls

ytterligare en stämma för att fatta ett definitivt beslut om

att bilda bolaget. Genom successivbildning sker således

bolagsbildningen etappvis.66

’Moderna aktiebolag bildas i vanliga fall genom simultanbildning,

det innebär att bildandet sker genom åtgärder av en eller

flera stiftare vid samma tillfälle67. Bildningsförfarandet

beskrivs i en stegvis ordning i 2 kap. 3 § punkt 1-5 ABL. Här

stipuleras fyra åtgärder som ska tas vid av stiftarna, punkt

1-4. Bildningen slutförs sedan genom registrering som företas

av Bolagsverket punkt 5. Totalt rör det sig alltså om fem

steg som utgör grunden i hur ett aktiebolag bildas (Steg 1-

5).

66 Prop. 2004/05:85 s. 221.67 Johansson, Svensk Associationsrätt i huvuddrag, 2011, s. 68.

xlvi

(Steg 1) Till grund för bildandet ligger upprättandet av en

stiftelseurkund, ett dokument som reglerar de frågor om

vilken förmögenhet som stiftarna ska bidra med för varje

aktie, samt vilka som ska vara ledamöter i bolagets styrelse,

detta regleras i 2 kap. 5 § ABL.

(Steg 2) Nästa steg är aktieteckningen, vilken genomförs av

stiftarna exklusivt. Det är alltså stiftarna som blir

bolagets aktieägare initialt. Aktieteckningen blir bindande

för stiftarna när stiftelseurkunden undertecknas.

(Steg 3) Sedan sker betalningen av aktierna. Beloppet som ska

betalas per aktie, teckningskursen, framgår av

stiftelseurkunden och får inte understiga aktiens kvotvärde.

Teckningskursen kan dock med beaktande av överkurs bestämmas

till högre belopp. I den praktiska tillämpningen sker

betalningen av aktierna kort tid efter teckningen.

(Steg 4) Undertecknandet av stiftelseurkunden innebär att

stiftaren genom rättsliga åtgärder kan tvingas fullgöra den

betalning som motsvaras av aktieteckningen. Själva

undertecknandet ses som ”point of no return”68.

(Steg 5) Bolagsverket registrerar aktiebolaget om stiftarna har

uppfyllt de ovan nämnda kraven. Detta ska ske genom att

68 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 70.

xlvii

bolagets styrelse inom ett halvår från undertecknandet av

stiftelseurkunden anmäler detta hos Bolagsverket i enlighet

med 2 kap. 22 § ABL. Bolagsverket har en granskande roll som

består i att undersöka stiftelseurkundens riktigt het sam att

bolagsordningen uppfyller ABL:s krav. Vidare åligger det

Bolagsverket att kontrollera att förmögenhet motsvarande

minsta tillåtna aktiekapital har tillskjutits bolaget. I och

med registreringen blir aktiebolaget ett rättssubjekt.

xlviii

4.3.3 Organisation

Som grundregel i ett aktiebolag brukar sägas att all makt

eller kompetens i bolaget direkt eller indirekt härleds från

bolagsstämman69. Med detta sagt så saknar en stor del av

reglerna i 7 kap. ABL praktisk betydelse för flertalet

aktiebolag. Vad gäller små privata aktiebolag med en eller få

anställda hålls stämmor och styrelsemöten i realiteten endast

som en formalitet på pappret. Dock anger de generella

bestämmelserna att aktieägarna har rätt att besluta i

bolagets angelägenheter vid bolagsstämma enligt 7 kap. 1 §

ABL. Vidare följer att alla aktiebolag har skyldighet att

hålla bolagsstämma minst en gång om året. En ordinarie

bolagsstämma ska hållas inom sex månader efter utgången av

räkenskapsåret, enligt 7 kap. 10 § ABL. På bolagsstämman ska

även fattas vissa obligatoriska beslut. Bland dessa inryms

fastställelse av resultat- och balansräkning, beslut om

vinstutdelning och ansvarsfrihetsfrågor, enligt 7 kap. 11 §

ABL.

Vad gäller bestämmelser om aktiebolagets ledning följer här

en kort presentation. Ett publikt aktiebolag ska ha en

styrelse med minst tre ledamöter, ett privat däremot tillåts

ha en styrelseledamot med en tillförordnad suppleant. Det är

69 Sandström, svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 173.

xlix

styrelsen som ansvarar för bolagets organisation och

förvaltning. Vidare åligger det styrelsen att fortlöpande

bedöma bolagets ekonomiska situation.

Det kan diskuteras huruvida nuvarande regler i ABL som tar

sikte på styrelsens förvaltning kan anses användbara för

småbolag med få anställda. Beslut i småbolag fattas i

praktiken efter mönster som inte svarar mot riktlinjerna i

ABL. Exempelvis tjänar kravet för ordföranden att kalla till

styrelsesammanträde vid behov enligt 8 kap. 18 § ABL, inget

syfte för ett privat aktiebolag med endast en

styrelseledamot. Även i fall då det mindre bolaget har fler

styrelseledamöter kan detta krav uppfattas som onödigt. Det

torde inte vara ovanligt att ledamöter i dessa situationer

fattar viktiga beslut utan ett formellt styrelsesammanträde,

genom att informellt rådgöra sinsemellan. Skillnaden i hur

beslut fattas i små privata aktiebolag gentemot större

publika aktiebolag är alltså betydande. Detta utgör ett

typexempel på när ABL enligt författaren anses mindre väl

anpassad får små bolag. Stora delar av 8 kap. ABL som

behandlar regler styrelsens förvaltning är oanvändbar för små

privata aktiebolag. ABL:s utformning kan alltså bitvis verka

båda komplicerad och överflödig för små bolag. Som en

konsekvens av detta blir ABL i vissa delar mer svårtillämpad

för små privata aktiebolag.

l

4.3.4 Aktier

Av 4 kap. 1 § ABL följer huvudprincipen i svensk

aktiebolagsrätt om att alla aktier ska ha lika rätt i

bolaget, den så kallade likhetsprincipen. Principen är

gemensam för både privata och publika aktiebolag. Genom

bestämmelser som tas in i bolagsordningen kan dock vissa, i

lagen angivna, undantag göras från likhetsprincipen. En sådan

bestämmelse ska ange olikheterna mellan aktieslagen och

antalet eller andelen aktier av varje slag, i enlighet med 4

kap. 2 § ABL. Ett svenskt aktiebolag kan ha aktier med olika

röstvärden. Dock får Ingen aktie ha ett röstvärde som

överstiger tio gånger röstvärdet för en annan aktie enligt 4

kap. 5 § ABL. Även då en aktie ska ge olika rätt till

bolagets tillgångar, vinst eller förenas med företrädesrätt

ska detta framgå av bolagsordningen, vilket framgår av 4 kap.

3 § ABL.

Vidare finns det i ABL tvingande lagregler beträffande

minoritetsinlösen i 20 kap ABL. Den som uppnår en viss

majoritetsställning i ett aktiebolag har rätt att lösa in

resterande aktier genom så kallad tvångsinlösen. I 22 kap. 1

§ ABL föreskrivs att en aktieägare som äger mer än nio

tiondelar av aktierna har rätt att lösa in resterande aktier

från övriga aktieägare i bolaget. Även den vars aktier kan

li

tvångsinlösas har rätt att få sina aktier inlösta. Reglerna

är tillämpliga oavsett om majoritetsägaren är en svensk eller

utländsk juridisk person, liksom för fysiska personer. Det

ska även nämnas att minoritetsinlösenreglerna i ABL inte kan

inskränkas genom bestämmelser i bolagsordningen.

I svensk aktiebolagsrätt gäller även principen om fri

överlåtbarhet för aktierna, i enlighet med 4 kap. 7 § ABL.

Med detta menas att aktier i princip ska kunna överlåtas och

förvärvas fritt. Rätten till en aktie är alltså inte, till

skillnad från exempelvis medlemskapet i en förening,

ovillkorligt knuten till en specifik person70. Även om

huvudregeln är att aktien överlåtbarhet är fri finns det

undantag från principen. Speciellt i små och medelstora

företag kan en absolut tillämpning av denna princip leda till

negativa konsekvenser. Eftersom dessa bolag ofta har få

anställda och kanske till och med har starka familjeband kan

det vara av intresse för aktieägarna att ägarkretsen inte

ändras. Med det sagt så är föreskrifter i bolagsordningen

som begränsar aktiernas överlåtbarhet endast giltiga om de

har uttryckligt lagstöd.

4.3.5 Kapital

70 Prop. 2004/05:85 s. 249.

lii

För privata aktiebolag gäller sedan 1 juli 2010 ett krav på

minst 50 000 kr i aktiekapital vid bildandet, enligt 1 kap. 5

§ första stycket ABL. Motsvarande belopp för publika

aktiebolag är 500 000 kr, vilket anges i 1 kap. 14 § första

stycket ABL. Vid bildandet ska bolaget tillskjutas ett belopp

som täcker det bestämda aktiekapitalet även om detta är högre

än det stipulerade minimikravet. Regeln om aktiens kvotvärde, det

vill säga aktiekapital delat på antalet utestående aktier,

anger det minsta belopp som ska tillskjutas per aktie, det

framgår av 2 kap. 15 § första stycket och 13 kap. 19 § första

stycket ABL. Som ovan anfört kan aktierna i publika

aktiebolag vara föremål för allmän handel, vilket motiverar

det förhållandevis högt ställda aktiekapitalkravet. I privata

aktiebolag som inte får vara föremål för allmän handel, är

således aktiekapitalet förhållandevis lågt. Det bör även

noteras att ABL i båda fallen stipulerar ett högre

aktiekapitalkrav än vad europarätten kräver71.

Formellt sett är aktiekapitalet endast en balanspost på

skuldsidan i bolagets balansräkning72. Aktiekapitalet står

alltså kvar i balansräkningen med oförändrat belopp även om

bolaget gör förluster så att det inte längre har kvar

tillgångar som täcker aktiekapitalet. Ökar det egna

kapitalet å andra sidan så betyder inte det att

aktiekapitalet ökar. Aktiekapitalet kan dock ökas genom71 Prop. 1975:93 s. 8672 Johansson, Svensk Associationsrätt i huvuddrag, 2011, s. 229.

liii

nyemission, det vill säga att nya aktier tecknas mot

betalning i kontanta medel eller apportegendom. Vidare kan en

ökning ske genom fondemission, vilket innebär att

aktiekapitalet ökar genom överföring från bolagets fria egna

kapital, reservfond eller uppskrivningsfond. En minskning av

bolagets aktiekapital kan också ske, då oftast för att täcka

en förlust som inte kan elimineras med fritt eget kapital,

det är då alltså frågan om att använda aktiekapitalet som en

buffertfond73. Vidare kan aktiekapitalet minskas genom omvänd

fondemission, det vill säga att aktiekapitalet minskar och

att ett motsvarande belopp blir fritt eget kapital. Det finns

även möjlighet till minskning av aktiekapitalet genom

återbetalning till aktieägarna.

Ytterligare en skillnad mellan privata och publika aktiebolag

är att endast publika bolag får vända sig till allmänheten

för anskaffning av kapital, i enlighet med 1 kap. 7 och 8 §§

ABL. Av detta följer att aktier i privata aktiebolag inte kan

handlas på börs eller liknande. Aktier i ett privat bolag får

inte heller utbjudas genom annonsering. Annonsering är dock

tillåten om syftet är att finna nya huvudägare, det framgår

av 1 kap. 7 § tredje stycket ABL. Vid överträdelse av ovan

nämnda regler finns även möjlighet till straffsanktionering

uppställd i 30 kap. 1 § första stycket första punkten ABL.

73 Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 125.

liv

lv

5 Aktiekapitalet i privata aktiebolag

5.1 Bakgrund

I följande kapitel är avsikten att redogöra för grunderna för

aktiekapitalkravet i privata aktiebolag. Då med fokus på

kapitalkravets ursprungliga syfte och vilken funktion

aktiekapitalet har som borgenärsskydd i dag. Då de privata

aktiebolagen omfattar över 99 % 74 av det totala antalet

aktiebolag finns det enligt författaren ett samtida behov att

utreda detta.

I svensk aktiebolagsrätt återfinns sedan länge principen om

skydd för det bundna egna kapitalet. Den nuvarande lydelsen i

ABL innebär som ovan nämnt att aktieägare måste tillskjuta

minst 50 000 kr i aktiekapital vid bildande av aktiebolag,

enligt 1 kap. 5 § ABL. Storleken på aktiekapitalet ska

bestämmas vid bolagsbildningen och utgör det lägsta belopp

som ska tillskjutas vid bolagets bildande. Beloppet ska

vidare framgå av bolagsordningen och kan där avse ett fast

belopp eller ett minimi- och maximumkapital, vilket regleras

av 3 kap. 1 § fjärde punkten ABL. Den som tecknar aktier i

bolaget ska tillskjuta ett belopp som motsvarar

74 I december 2013 fanns det 450 594 aktiebolag registrerade iaktiebolagsregistret. Av dessa var drygt 1 100 publika aktiebolag,Bolagsverket, 2014.

lvi

aktiekapitalet. Detta kan ske antingen i form av kontanta

medel eller så kallad apportegendom. För att bolaget ska

registreras krävs att full betalning har lämnats för de

tecknade aktierna, enligt 2 kap. 23 § ABL.

Aktiebolagets popularitet grundar sig i hög grad på att dess

delägare inte är personligt betalningsansvariga för bolagets

förpliktelser. Det är detta, som gör aktiebolaget unikt

jämfört med andra bolagsformer, exempelvis handelsbolaget. I

ett historiskt perspektiv har borgenärerna, i den mån de inte

har erhållit pant eller annan säkerhet, varit hänvisade till

aktiebolagets förmögenhet för att få betalt för sina

fordringar. Aktiekapitalkravet har i svensk rätt således haft

stor betydelse för borgenärskyddet75. Den eller de som vill

starta ett aktiebolag ska därmed vara kapabla att tillskjuta

ett förutbestämt aktiekapital i samband med registrering.

Företagare utan denna möjlighet har av lagstiftaren alltså

hänvisats till andra bolagsformer med personligt

betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

Då gränsen för minsta tillåtna aktiekapital höjdes år 1973

från 5 000 kr till 50 000 kr framhölls i förarbetena det

faktum att aktieägarna saknade personligt ansvar för bolagets

förbindelser och att ansvaret är begränsat till den

tillskjutna kapitalinsatsen i bolaget. Vidare anfördes att

75 SOU 2008:49 s. 82.

lvii

aktieägarnas kapitalinsats måste vara betydande om bolaget

ska kunna uppfylla sina förpliktelser gentemot anställda och

borgenärer. Att aktiebolagstiftningen utformades så att

bolagen hade tillräckligt ekonomiskt underlag för sin

verksamhet ansågs också nödvändigt. 76

Kapitalkravet kom sedan att höjas från 50 000 kr till 100 000

kr år 1995 i samband med att aktiebolagen delades in i

publika och privata aktiebolag. I motiven anfördes denna gång

återigen att syftet med en höjning av aktiekapitalet var att

det skulle förstärka skyddet för borgenärerna. Vidare angavs

att ett högre aktiekapital ansågs positivt då bolagen skulle

få det lättare att erhålla nödvändiga krediter.

Ett återkommande resonemang i förarbetena är att ett högre

aktiekapitalkrav i viss mån verkar som en seriositetsspärr

och samtidigt motverkar att aktiebolagsformen missbrukas för

ekonomisk brottslighet77. Exakt i vilken form detta missbruk

skulle uppenbara sig utvecklas inte nämnvärt i förarbetena.

Det finns sannolikt ett behov av en utredning som i detalj

klargör på vilket sätt ett högt aktiekapitalkrav kan tänkas

motverka ekonomisk brottslighet.

Som ytterligare argument för det högre aktiekapitalkravet har

regeringen anfört att detta skulle hindra att vissa76 Prop. 1973:93 s. 86.77 Prop. 1993:94 s. 82.

lviii

företagare försöker uppnå skattemässiga fördelar genom

aktiebolagsformen78. Det faktum att det i flera fall inte görs

någon skillnad mellan, ägarens egna och bolagets, ekonomiska

förhållanden ansågs bidra till svårigheter vid

taxeringskontrollen och underlätta skatteflyktsåtgärder79.

Förarbetena preciserar inte i detalj vilka skattemässiga

fördelar som kan uppnås genom ett aktiebolag.

Skatteflyktsåtgärder kan dock inte anses politiskt

eftersträvansvärda, och det bör utredas vidare på vilket ett

lågt aktiekapitalkrav kan tänkas ha en del i detta.

Inför sänkningen av aktiekapitalkravet år 2010 från 100 000

kr till 50 000 kr framfördes i förarbetena att syftet med

sänkningen var att det skulle vara lönsamt och enkelt att

starta och driva företag80. Vidare följde Sverige därvid

trenden med ett lägre aktiekapitalkrav inom EU. Flera

betydelsefulla ekonomier i EU hade redan före Sverige

antingen sänkt aktiekapitalet för privata aktiebolag, eller

instiftat alternativa bolagsformer. Danmark sänkte kort före

Sverige aktiekapitalet från 125 000 till 80 000 danska kronor

för sitt motsvarande privata aktiebolag (anpartsselskab).

Tyskland införde en ny aktiebolagsform

(Unternehmergesellschaft) med en euro i minimikapitalkrav.

Vidare fanns i Storbritannien sedan lång tid tillbaka

78 Prop. 1973:93 s. 89.79 Prop. 1973:93 s. 88. 80 Prop. 2009:10 s. 9.

lix

möjlighet att bedriva aktiebolag med ett pund i

minimikapitalkrav (private liability company).

Vad denna utveckling mot lägre eller avskaffade

aktiekapitalkrav har sin grund i råder det delade meningar

om. Det finns dock flera avgöranden från EG-domstolen som

delvis kan ha påskyndat denna process. I Centrosmålet81 slog

EG-domstolen fast att den etableringsfrihet som förespråkas i

EG-fördraget innebär en rätt att starta en verksamhet i ett

medlemsland, för att sedan bedriva verksamheten genom en

filial i ett annat medlemsland, och på detta sätt undvika det

senare medlemslandets reglering vid bolagsbildning. I fallet

Inspire Art82 fastställdes att medlemsländerna inte genom

särskilda regleringar som omfattar utländska bolag kan ålägga

dessa strängare krav i fråga om exempelvis aktiekapital, än

vad som följer av registreringslandets lag. Som konsekvens av

dessa avgöranden har näringsidkare i EU:s medlemsstater i

större utsträckning, bildat bolag med säte i en annan

medlemsstat, för att sedan bedriva verksamheten i hemlandet

genom en filial83, med syfte att kringgå hårdare

aktiekapitalkrav i hemlandet. I Sverige finns idag cirka 2

800 filialer med bolagshemvist registrerad i utlandet, varav

cirka 600 av dessa har bolagshemvist i Storbritannien84. EU-

81 C-212/97 Centros Ltd. 82 C-167/01 Inspire Art Ltd. 83 SOU 2008:49 s. 62. 84 Antalet filialer i Sverige har fördubblats under åren 2008 till 2013,Bolagsverket, 2014.

lx

domstolens praxis i kombination med den ”konkurrenssituation”

mellan medlemsländerna som uppstått, torde alltså till viss

del ha påverkat länderna att lätta på kapitalkravet.

Lättnaderna får antas ske för att undvika att de nationellt

tvingande reglerna i aktiebolagsrätten urholkas.

5.2 Borgenärsskyddet

Borgenärsskyddsreglerna i ABL är tvingande från bolagets

bildande till dess upplösning och är inte möjliga att frångå

ens med samtliga aktieägares samtycke. Dessa skyddsregler

syftar till att på olika sätt värna om bolagets egna kapital.

I följande avsnitt presenteras, i utvalda delar, de

befintliga borgenärskyddsreglerna i ABL. Presentationen

kommer att genomföras med utgångspunkt i de lagrum som

återspeglar borgenärsskyddet. Detta gäller då främst skyddet

för det bundna egna kapitalet vid värdeöverföringar i 17 kap.

och kapitalbristreglerna i 25 kap. 13-20§§ ABL.

En borgenär kan generellt anses ha ett intresse av att

aktiebolaget har ett substantiellt aktiekapital som kan

användas i sämre tider men som även kan göra aktieägarna

mindre riskbenägna i utövandet av sin verksamhet. För en

borgenär kan det vidare anses fördelaktigt att det finns en

viss marginal mellan ett bolags tillgångar och skulder, inte

minst när denne önskar säkerställa en fordran. Ur ett

lxi

historiskt perspektiv har aktiekapitalkravet uppfattats ha

stor betydelse för borgenärsskyddet85. Det ska dock anmärkas

att dagens lagstadgade krav om ett minimikapital på 50 000 kr

är så pass lågt att det kan förbrukas på mycket kort tid.

Vidare har olika bolag samtidigt ett varierande kapitalbehov

beroende på verksamhetens ändamål. Generellt kan göras

skillnad mellan tjänstebolag och tillverkare, då de senare

normalt har ett större kapitalbehov. I och med teknikens

utveckling bedriver även många företagsverksamheter på

internet med låga omkostnader.

Bolagsverket har i ett delbetänkande86 anfört att ju lägre

kravet på minsta aktiekapital i ett aktiebolag är, desto mer

troligt är det att borgenärerna måste ställa krav på

kapitaltillskott i bolagen, samt att i högre grad än vad idag

är fallet kräva säkerhet för sina fordringar. Ett lågt

kapitalkrav kommer vidare att medföra krav på en mer grundlig

finansiell analys av ett företag inför en eventuell

kreditgivning än vad som är aktuellt idag. Enligt

Bolagsverkets resonemang är det den enskilda företagaren som

i slutändan kommer att bli lidande till följd av högre

administrativa kostnader87.

85 SOU 2008:49 s. 82.86 AD 41-1134/2008, Delbetänkandet Aktiekapital i privata aktiebolag (SOU2008:49) och promemoria om minsta tillåtna aktiekapital i privataaktiebolag – kompletterande underlag s. 2.87 AD 41-1134/2008, Delbetänkandet Aktiekapital i privata aktiebolag (SOU2008:49) och promemoria om minsta tillåtna aktiekapital i privataaktiebolag – kompletterande underlag s. 2.

lxii

För de borgenärer som säkerställer sina fordringar avtalsvis

har aktiekapitalet i dagsläget mindre betydelse. Det är

vanligt förekommande att en leverantör vid försäljning på

kredit kräver säkerhet genom ägarförbehåll eller genom

personlig borgen. Dock har alla borgenärer inte samma

möjligheter att genom avtal säkerställa sina fordringar, och

därigenom begränsa sina risker. Det kan vara fråga om

borgenärer som av olika anledningar, av okunnighet eller

kostnadsskäl, inte har denna möjlighet88. Jan Andersson

beskriver i sin bok Kapitalskyddet i aktiebolag89 skillnaden mellan

anpassade och icke-anpassade borgenärer. Den förra kategorin

utgörs främst av banker och andra kreditinstitut som genom

avtal kan skydda sina egna intressen och är villiga att bära

den transaktionskostnad som uppkommer. Till den andra

kategorin kan konsumenter etc. anses tillhöra. Dessa har i de

flesta fall varken kunskap eller kapital att skydda sig

själva avtalsvis, utan är i stor utsträckning beroende av

konsumentlagstiftning på området. Icke-anpassade borgenärer

får alltså i högre grad än anpassade borgenärer förlita sig

till bolagets förmögenhet.

Lagstiftarens synsätt har hittills varit att borgenärerna

genom aktiekapitalkravet kompenseras för det förhållande att

88 SOU 2008:49 s. 83. 89 Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 2010, s. 55.

lxiii

bolagets ägare inte är personligen betalningsansvariga90. I

förarbetena91 har det föreslagits att bestämmelserna om minsta

aktiekapital ska ses som ett standardkontrakt för de

borgenärer som har svårt att säkerställa sina fordringar

avtalsvis.

5.3 Värdeöverföringsregler

De värdeöverföringsregler som syftar till att skydda det

bundna egna kapitalet återfinns i 17-20 kap. ABL. Utdelning

av förmögenhet till aktieägarna går under begreppet

värdeöverföring i 17 kap. ABL. Det finns olika typer av

värdeöverföringar vilka uppräknas i 17 kap. 1 § första

stycket punkten 1-4 ABL. De transaktioner som räknas som till

värdeöverföringar är benefika rättshandlingar och ofta rör

det rättshandlingar mellan bolaget och aktieägare92. I 17 kap.

2 § ABL återfinns i fyra punkter minoritetskyddsregler som

reglerar i vilka former värdeöverföring får ske från bolaget.

Här har de angivna formerna för värdeöverföring gemensamt att

de regleras i andra kapitel i ABL. Vinstutdelning i första

punkten regleras i 18 kap. ABL, förvärv av egna aktier i

andra punkten regleras i 19 kap. ABL och minskning av

aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till

aktieägare i tredje punkten i 20 kap. ABL. Den fjärde punkten

90 Prop. 2009:10 s. 1091 SOU 2008:49 s. 84.92 Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 291.

lxiv

åsyftar reglerna i 17 kap. 5 § ABL om gåva för allmännyttigt

ändamål.

Med utgångspunkt i borgenärsskyddet innehåller 17 kap. 3 §

ABL de viktigaste bestämmelserna vid värdeöverföring.

Lagrummet har två olika rekvisit, dels beloppsspärren i 17

kap. 3 § första stycket ABL, som förbjuder en värdeöverföring

från bolaget, exempelvis vinstutdelning, om det inte efter

överföringen finns full täckning för bolagets bundna egna

kapital. Vidare i 17 kap. 3 § ABL andra stycket återfinns

försiktighetsprincipen som ett kompletterande skydd till

beloppsspärren. I 17 kap. 3 § tredje stycket ABL finns ett

tillägg till försiktighetsregeln som riktas till moderbolag

vilka har att ta hänsyn till koncernverksamhetens art m.m.

vid värdeöverföring. Borgenärskyddet i 17 kap. 3 § ABL tar

sig alltså sammanfattningsvis uttryck genom beloppsspärren

och försiktighetsprincipen.

Beloppsspärren i 17 kap. 3 § första stycket ABL stipulerar

att ”värdeöverföring inte får äga rum om det inte efter

värdeöverföringen finns full täckning för bolagets bundna

egna kapital”. Bundet kapital avser bolagets aktiekapital,

reservfond, uppskrivningsfond, kapitalandelsfond och fond för

verkligt värde93. I praktiken innebär detta att exempelvis en

utdelning endast får ske om det bundna egna kapitalet efter

93 ÅRL 5 kap. 14 §

lxv

utdelningen inte är negativt. Om det dras till sin spets

innebär denna regel även att någon utdelning, överhuvudtaget

inte får ske, så länge det egna kapitalet är negativt i

bolaget. Annorlunda uttryckt kan principen om skyddet för det

egna kapitalet formuleras som att för värdeöverföringar

tillgängliga medel i ett aktiebolag är det fria egna

kapitalet, det vill säga årets vinst, balanserad vinst, fria

fonder och överkursfonder94. Det bör även framhållas att

beräkningen av om det finns full täckning för det bundna egna

kapitalet efter värdeöverföringen ska grundas på den senast

fastställda balansräkningen, detta följer av 17 kap. 3 §

första stycket andra meningen ABL.

Försiktighetsprincipen eller försiktighetsregeln som den även

kallas kommer till uttryck i 17 kap. 3 § andra stycket ABL

och torde som ett komplement till beloppsspärren fylla en

viktig borgenärsskyddande funktion95. Regeln stipulerar att en

värdeöverföring, trots att beloppsspärren inte utgör något

formellt hinder, endast får ske om den framstår som

försvarlig. Värdeöverföringen ska vara försvarlig med hänsyn

till; de krav som verksamhetens art, omfattning och risker

ställer på storleken av det egna kapitalet, 17 kap. 3 § andra

stycket första punkten ABL. Med det sagt ska även beaktas

bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i

övrigt, 17 kap. 3 § andra stycket andra punkten ABL.94 Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 2010, s. 116.95 Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 2010, s. 123.

lxvi

Sammantaget har sagts att försiktighetsregeln ska tillse att

ett aktiebolag inte genomför värdeöverföringar till

aktieägare eller andra med större belopp än att dess

ekonomiska ställning efter värdeöverföringen är betryggande

för bolagets borgenärer96. Situationen kan alltså vara sådan

att likvida medel måste finnas kvar i bolaget även efter att

en värdeöverföring skett, trots att täckning för det bundna

kapitalet finns. I och med detta verkar försiktighetsregeln

som en aktsamhetsnorm97.

96 Prop. 2004/05:85 s. 382 och Andersson 1995 s. 207.97 Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 303.

lxvii

5.3.1 Återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar

En värdeöverföring som har företagits i strid med reglerna i

ABL, det vill säga i strid med bestämmelserna om bland annat

öppen eller förtäckt vinstutdelning, minskning av

aktiekapitalet eller reservfonden eller gåva i 17 kap. 5 §

ABL ska enligt 17 kap. 6 § ABL återbäras av mottagaren98.

I 17 kap. 7 § första stycket ABL stipuleras att för brist som

uppkommit vid återbäring enligt 17 kap. 6 § ABL, svarar de

som medverkat till beslutet om värdeöverföring för bristen,

så kallat bristtäckningsansvar. Ansvar enligt 17 kap. 7 §

första stycket ABL kan enligt andra stycket komma att åvila

styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller

aktieägare. Bristtäckningsansvaret gäller i enlighet med

lagtexten vid fyra typer av medverkansåtgärder; medverkan

till beslut, verkställande av en olaglig värdeöverföring,

upprättande eller fastställande av en oriktig balansräkning

som har legat till grund för beslut om olovlig

värdeöverföring. I dessa fall blir styrelseledamot,

verkställande direktör och revisor samt likvidator ansvarig

om de handlat uppsåtligen eller med oaktsamhet. För att

aktieägare ska ådra sig ansvar krävs uppsåt eller grov

98 Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 2010, s. 204.

lxviii

oaktsamhet som subjektivt rekvisit, vilket framgår av 17 kap.

7 § andra stycket ABL.

lxix

5.4 Likvidationsreglerna och personligt

betalningsansvar vid

kapitalbrist

I 25 kap. 13-20 §§ ABL återfinns bestämmelser om

tvångslikvidation vid kapitalbrist. Dessa regler har sin

grund i att det har ansetts nödvändigt att sätta en gräns för

hur långt en verksamhet får fortskrida innan bolaget bör

inleda en avveckling eller vidta åtgärder för att stärka

bolagets ekonomiska situation99. Förenklat är syftet med

reglerna i 25 kap. 13-20 §§ ABL att sätta press på styrelsen

att göra något åt en eventuell kapitalbrist i bolaget100. I 25

kap. 13 § ABL inleds styrelsens handlingsplikt då de har fog

för uppfattningen att mer än hälften av aktiekapitalet har

förbrukats. Att den så kallade kritiska gränsen är passerad

är således ett krav för att styrelsen senare ska kunna

åläggas ansvar. 25 kap. 13 § ABL sätter alltså press på

styrelsen att agera för att en kontrollbalansräkning ska

upprättas enligt 25 kap. 14 §. ABL Om kontrollbalansräkningen

visar att den kritiska gränsen inte är passerad, det vill

säga att mer än 50 % av aktiekapitalen är täckt, så upphör

styrelsens handlingsplikt tills vidare. Är dock gränsen

99 SOU 2008:49 s. 91. 100 Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, 2010, s. 326.

lxx

passerad ska styrelsen, så snart som möjligt, lämna

kontrollbalansräkningen till bolagsstämman för kontroll

enligt 25 kap. 15 § ABL. Syftet med att överlämna denna till

stämman är att ägarna ska informeras om bolagets finansiella

situation. Efter den första kontrollstämman får aktieägarna

fundera över eventuella rekonstrueringar under en period på

åtta månader. Efter denna frist hålls en andra kontrollstämma

varpå en andra kontrollbalansräkning upprättas, 25 kap. 16 §

ABL. Visar sig aktiekapitalet även vid detta tillfälle sakna

full täckning ska bolaget normalt avvecklas, efter beslut av

stämman. Styrelsen måste då hos domstol begära att bolagets

försätts i likvidation, 25 kap. 17 § ABL. Sammanfattningsvis

kan styrelsens ledamöter bli personligt betalningsansvariga

om de underlåter att upprätta en kontrollbalansräkning,

sammankalla till första kontrollstämma eller ansöka hos

domstol om att bolaget ska gå i likvidation, 25 kap. 18 §

punkt 1-3 ABL. Ledamöterna svarar solidariskt för de

förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som

underlåtenheten består. En aktieägare kan också bli

personligt betalningsansvarig om denne deltar i ett beslut om

att fortsätta bolagets verksamhet trots att bolaget ska

likvideras enligt 25 kap. 17 § ABL. En aktieägare som

reserverar sig mot ett beslut kan dock inte bli personligt

betalningsansvarig.

lxxi

Huruvida likvidationsreglerna i ABL skapar de rätta

förutsättningarna för att upptäcka och komma till bukt med

kapitalbrist har ifrågasatts inför den senaste sänkningen av

aktiekapitalkravet101. Ett exempel på när bestämmelserna inte

uppfyller sin tilltänkta funktion kan således vara i följande

situation:

Bolag A har ett registrerat aktiekapital om 100 000 kr.

Styrelsen upptäcker att mer än halva aktiekapitalet är

förbrukat, varpå en kontrollbalansräkning påfordras. För att

undgå det och eventuell likvidationsplikt kan styrelsen

istället välja att sänka aktiekapitalet till 50 000 kr (den

lagstadgade minimigränsen) och därmed uppnå fullgod

täckningsgrad.

Konsekvensen i ovanstående exempel blir att bolaget kan

fortsätta sin verksamhet enligt likvidationsreglerna i ABL

trots att tillräckliga likvida medel för att finansiera den

löpande verksamheten kanske i realiteten saknas. En olägenhet

med likvidationsreglerna i 25 kap. 13-20 §§ ABL är således

att dessa endast tar sikte på ett bolags insufficiens, det

vill säga att skulderna överstiger tillgångarna102. Bolagets

solvens, alltså förmågan att betala skulder allteftersom de

förfaller till betalning, aktualiseras däremot inte.

101

10299 SOU 2008:49 s. 91.100 SOU 2008:49 s. 85.

lxxii

Bestämmelserna kan alltså bidra till att bolag tenderar att

välja lägsta möjliga aktiekapital för att undvika ansvar100.

lxxiii

6. Analys

6.1 Utgör dagens krav på aktiekapital i privata

aktiebolag ett egentligt borgenärsskydd och bör det

avskaffas?

Som framgår av tidigare avsnitt har kravet på aktiekapitalet

i aktiebolag en lång tradition i Sverige. Vad som kan vara

tveksamt är dock om Sverige idag nått en punkt då

aktiekapitalet inte längre utgör något egentligt

borgenärsskydd och dess ursprungliga syfte därmed inte

uppfylls. I och med den senaste sänkningen från 100 000 kr

till 50 000 kr den 1 april 2010 valde lagstiftaren att följa

den europeiska trend som gjort att ett flertal medlemsländer

redan avskaffat eller minskat sina aktiekapitalkrav. I

förarbetena till den svenska sänkningen övervägdes även en

sänkning till 20 000 kr eller ett totalt avskaffande av

aktiekapitalkravet. Dock kom inget av de två senare förslagen

att vinna bifall hos majoriteten. Även om det erkändes att

kravet på 50 000 kr utgjorde ett högst begränsat

borgenärsskydd, så ansåg lagstiftaren att detta krav ändå var

substantiellt i förhållande till ett avskaffande. Till detta

hör att ett avskaffande av kapitalkravet skulle kräva en

omfattande rekonstruktion av ABL, betydligt mer omständlig i

jämförelse med att sänka kapitalkravet. Många av de

lxxiv

lagstadgade borgenärsskyddsreglerna i ABL blir mer eller

mindre verkningslösa i det fall kapitalkravet slopas. Det

saknas principiellt fog för att upprätthålla beloppsspärren i

17 kap. 3 § ABL vid ett minimumkapitalkrav satt till

exempelvis 1 kr. Beloppsspärrens syfte är ju som redan nämnt

(se ovan 5.3) att skydda det bundna kapitalet och ett

aktiekapital om 1 kr kan knappast anses skyddsvärt genom en

sådan regel. Även likvidationsreglerna och det personliga

betalningsansvaret som uppkommer vid kapitalbrist i 25 kap.

13-20 §§ ABL (se ovan 5.4) skulle behöva ses över. Enligt de

nuvarande likvidationsbestämmelserna medför ett lägre

kapitalkrav större risk för att bolagen hamnar i en

tvångslikvidationssituation. Det får anses orimligt att en

styrelse ska åläggas att upprätta en kontrollbalansräkning om

bolagets egna kapital understiger hälften av ett registrerat

aktiekapital om 1 kr.

Då privata aktiebolag har ett varierande kapitalbehov finns

det många gånger ett behov av att detta bestäms till ett

belopp som står i proportion till verksamheten. Med ett

borttagande av den lagstadgade gränsen för minimikapitalet

blir detta lättare att uppnå, inte minst för exempelvis

småbolag utan något direkt kapitalbehov. Utgångspunkten i

detta resonemang är alltså att varje privat aktiebolag skulle

kunna bestämma aktiekapitalet utifrån bolagets storlek, dess

verksamhet och individuella risker m.m.

lxxv

Världsbanken varnar i en färsk rapport om affärsklimatet i

Sverige att det bör göras avkall på regelkrånglet vid

nyföretagande som ett led i att öka tillgängligheten för

aktiebolagsformen103. Kritiken består främst i att det tar för

lång tid att starta ett aktiebolag i Sverige och att kravet

på initialt kapital försvårar inträdesmöjligheten

ytterligare. Enligt utredningen tar det i Sverige i snitt 16

dagar i Sverige att starta ett aktiebolag vilket i

kombination med ett aktiekapitalkrav plus avgifter rankar

Sverige som nummer 61 i världen (sämst i norden) vad avser

enkelheten att starta ett aktiebolag. Detta kan jämföras med

Nya Zealand som rankas på första plats, där det tar en halv

dag i snitt och avgifterna för att starta ett aktiebolag

endast uppgår till motsvarande 130 USD. Att kapitalgränsen

nyligen sänkts beaktas i rapporten men trots detta anses den

svenska inträdesgränsen på 50 000 kr relativt hög. Av OECD:s

höginkomstländer har 48.4 % 104 i dagsläget gjort avkall på

kapitalkravet och av de nordiska grannländer är det endast

Danmark som har ett högre kapitalkrav än Sverige. I

Världsbankens slutsats slås fast att entreprenörer som önskar

etablera sig i Sverige måste ta sig förbi omotiverat höga

inträdeskrav i form av kapital och regelverk. Trots det

faktum att Sverige nyligen sänkt sitt aktiekapitalkrav anses103 World Bank, Sweden’s business Climate – Opportuninties forEntrepreneurs through Improved Regulations, 2014, p. 3. 104 World Bank, Sweden’s business Climate – Opportuninties forEntrepreneurs through Improved Regulations, 2014, p. 4.

lxxvi

det att det kan göras mer för att underlätta

företagsetableringen i Sverige105.

Att anställningsformen blivit en norm i Sverige har bidragit

till att antalet företagare i Sverige är lägre än i övriga

Europa. Sverige har historiskt dominerats av industrier och

större företag. Samtidigt är den offentliga sektorn i Sverige

relativt stor jämfört med i andra medlemsländer. Dock startas

idag allt fler företag inom exempelvis tjänstesektorn, vilket

tros vara ett resultat av en mer omfattande avreglering av

bolagsrätten på senare år106. Generellt kan sägas att denna

grupp av tjänsteföretag inte har lika högt behov av

investeringar i materiella tillgångar som exempelvis

industriföretag. En stor andel nya småföretagare inom service

skulle förmodligen uppfatta en sänkning av aktiekapitalkravet

som positivt och därmed överväga aktiebolagsformen.

Att det skulle finnas ett direkt samband mellan ett lägre

aktiekapitalkrav och nyföretagande är inte helt enkelt att

påvisa då även andra faktorer spelar in. Exempel på andra

faktorer kan vara allmänt rådande konjunktur,

konkurrenssituationer eller skatteregler. Det får även

förmodas att höga administrativa kostnader och omfattande

byråkrati påverkar nyföretagande negativt. I begreppet

105 World Bank, Sweden’s business Climate – Opportuninties forEntrepreneurs through Improved Regulations, 2014, p. 4.106 SOU 2008:49 s. 40.

lxxvii

administrativa kostnader ryms bland annat det kapitalkrav som

krävs vid start av ett privat aktiebolag.

Som tidigare redogjorts för mer detaljerat (se 4.1) höjdes

kapitalkravet år 1995 från 50 000 kr till 100 000 kr. Under

detta år minskade andelen nystartade aktiebolag samtidigt som

andelen enskilda näringsidkare ökade107. Med utgångspunkt i

denna statistik verkar aktiekapitalets storlek, i vart fall i

viss mån, korrelera med vilken företagsform som en

nyföretagare väljer.

I diagram 6.1.2 nedan beskrivs utvecklingen för de vanligaste

företagsformerna under tidsperioden 1985 till 2006. Här

framgår av den gröna linjen att antalet nya enskilda

näringsidkare steg kraftigt från och med 1995 års höjning av

kapitalkravet. Den blå linjen visar en nedgång av antalet

nystartade aktiebolag från och med 1995 års höjning,

samtidigt som den röda linjen visar att antalet nystartade

handels- och kommanditbolag under motsvarande period i stort

sett varit oförändrad.

107 År 1994 nyregistrerade bolagsverket 21 613 stycken aktiebolag, och år1995 sjönk antalet nyregistrerade aktiebolag till 16 424 stycken. Dettasamtidigt som antalet nya enskilda näringsidkare år 1994 uppgick till 33341 stycken och år 1995 till 33 726 stycken, Bolagsverket 2014.

lxxviii

Diagram 6.1.2 Antal nystartade företag (1985 – 2006) efter

juridisk form108

En studie baserad på fem109 europeiska medlemsländer har visat

att en sänkning eller ett slopande av aktiekapitalkravet har

gjort det lättare att etablera små till medelstora företag110.

I fyra av de studerade ekonomierna som sänkt sina krav har

antalet registrerade företag ökat. Förutom att detta

resulterade i en signifikant årlig ökning av limited liabiliy

companies i dessa länder, så bidrog denna avreglering även

till att det totala nyföretagandet ökade. Det är dock

förenat med svårigheter att dra några exakta slutsatser

108 Diagram från SOU 2008:49 s. 42. Ursprunglig källa SCB.109 Frankrike, Tyskland, Spanien, Ungern och Polen.110 Hornuf m.fl, “Does Charter Competition Foster Entrepreneurship?”, 2011.

lxxix

enbart på basis av ovanstående statistik. Dock kan

konstateras, i likhet med ovan, att det nuvarande

kapitalkravet på 50 000 kr har en mer avhållande verkan för

potentiellt nyföretagande än skyddande verkan för borgenärer.

Dessa effekter anses på vissa håll motivera en sänkning av

kapitalkravet.

I en politisk debattartikel har Sveriges näringsminister,

tillika Centerpartiets ledare, Annie Lööf föreslagit ett

avskaffande av aktiekapitalkravet och ett införande av ett så

kallat ”1-kronasbolag”111. I artikeln redogör hon för kritiken

från världsbanken och att det ligger i tiden att nu avskaffa

kapitalkravet. Att företagare allt som oftast redan i

dagsläget är personligt betalningsansvariga och behöver gå i

borgen för sina åtaganden oavsett storleken på aktiekapitalet

är något näringsministern vidare framhåller som ett skäl.

Trots det faktum att aktiekapitalkravet historiskt uppfattats

ha viktig betydelse för borgenärsskyddet kan dagens

lagstadgade belopp om 50 000 kr kritiseras från ett

borgenärsskyddsperspektiv eftersom detta är så lågt att det

kan förbrukas på väldigt kort tid. Frågan är därför om denna

insats utgör något rimligt skydd för bolagets borgenärer, om

inte kan det kanske lika gärna avskaffas. Av intresse i

sammanhanget kan vara att betrakta hur kravet på minsta

111 Aftonbladet.se, ”Låt det kosta 1 krona att starta aktiebolag”, 2 april2014.

lxxx

aktiekapital har förändrats över tid i relation till

penningvärdet.

I diagram 6.1.3 nedan framgår kravet på aktiekapital omräknat

enligt 2007 års penningvärde, med start år 1895. Det initiala

kapitalkravet på 5 000 kr infördes som nämnt år 1895. Med

beaktande av inflationen motsvarade alltså 5 000 kr år 1895,

ca 280 000 kr år 2007. Kapitalkravet kom att sedan att höjas

1975 till 50 000 kr. Med beaktande av inflationen motsvarade

alltså 50 000 kr år 1975, ca 290 000 kr år 2009. Nästa

höjning av kapitalkravet var år 1995 till 100 000 kr. Med

beaktande av inflationen motsvarade alltså 100 000 kr år

1995, ca 115 000 kr år 2007 osv.

lxxxi

Diagram 6.1.3 Kravet på aktiekapital omräknat enligt 2007

års penningvärde

enligt index112

Det är

som

synes

svårt

att

anpassa aktiekapitalkravet till inflationen. Om man

exempelvis ser till försämringen av penningvärdet från år

1995 till 2007, det vill säga strax innan den senaste

sänkningen, så framgår det att inflationens påverkan i

praktiken redan medfört en sänkning.

Om lagstiftaren önskar uppnå ett substantiellt borgenärsskydd

med hjälp av kapitalkravet bör detta i författarens mening

istället höjas betydligt. Med detta menas att

aktiekapitalkravet höjs till exempelvis 200 000 kr, eller

annat belopp som faktiskt innebär ett reellt borgenärsskydd.

Alternativet till detta får av uppenbara skäl bli att112 Diagram från SOU 2008:49 s. 45. Ursprunglig källa SCB.

lxxxii

kapitalkravet avskaffas i ABL eller att SPE-förordningen

införs. Ett införande av SPE-bolagsformen medför att svenska

nyföretagare får direkt tillgång till en aktiebolagsform utan

kapitalkrav. Utan omständligheten att behöva etablera säte i

annat medlemsland i jakten på en mer generös

aktiebolagslagstiftning.

En konsekvens som bör beaktas vid ett eventuellt avskaffande

av aktiekapitalkravet är hur principen om det begränsade

personliga ansvaret skulle påverkas. Så blir ju fallet när

borgenärer önskar någon form av personlig säkerhet som

substitut för att det inte finns något eget kapital i

bolaget. Resultatet av att fler borgenärer väljer att

säkerställa sina fordringar genom pant eller dylikt leder ju

de facto till att aktiebolagets särdrag, det begränsade

personliga ansvaret, urvattnas.

Sammantaget kan resultatet av ett avskaffande av

aktiekapitalkravet i ABL bli att det krävs att resurser läggs

på att hitta alternativa borgenärsskyddslösningar då många av

de nuvarande skyddsreglerna i ABL är kopplade till av det

nuvarande minimikravet på 50 000 kr.

6.2 Alternativa borgenärsskyddsregler vid

värdeöverföring

lxxxiii

Vid en internationell utblick kan det för lagstiftaren vara

av intresse att se vilka alternativa regelsystem som används

i de länder som inte har ett krav på minimikapital. Ett

alternativt regelsystem avseende värdeöverföringar är 6.40 §

Modell Business Corporation Act (MBCA) som återfinns i

modellakten i USA och har införts i flera delstater113.

Modellen bygger på att en värdeöverföring i ett aktiebolag

inte får ske om bolaget efter värdeöverföringen skulle blir

antingen insolvent eller insufficient. I jämförelse med

borgenärsskyddet vid värdeöverföringar i 17 kap. 3 § ABL

utlovas borgenärerna inte något ytterligare skydd utöver vad

som följer av själva insolvens- och insufficensprövningen.

Borgenärerna kan alltså inte förlita sig på att

aktiekapitalet per se skulle innebära någon form av

säkerhet114.

Även Nya Zeeland som också saknar krav på aktiekapital har

nyligen infört nya värdeöverföringsregler som förts in i

Section 52 Companies Act 1993. Vid framtagandet av dessa har

den Nya Zeeländska lagstiftaren haft 6.40 § MBCA som

förebild, dock med en betydelsefull skillnad. Styrelsen måste

i enlighet med de Nya Zeeländska reglerna underteckna ett

slags solvensintyg som intygar att bolaget efter en

113 Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 2010, s. 39.114 Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 2010, s. 40.

lxxxiv

värdeöverföring fortfarande är solvent, med risk för att

annars ådra sig personligt ansvar115.

Även i SPE-förordningen bygger borgenärsskyddet på bolagets

solvens. Av artikel 21 första stycket, framgår att utdelning

till aktieägarna får ske endast under förutsättning att

bolagets tillgångar efter utdelningen till fullo täcker

bolagets skulder. Som kompletterande borgenärsskydd i artikel

21 andra stycket, kan det även införas krav på ett så kallat

solvensintyg i SPE-bolagets bolagsordning. Solvensintyget ska

undertecknas av ledningen före utdelning och har till syfte

att intyga att bolaget kan betala sina skulder i den takt de

förfaller till betalning inom dess normala affärsverksamhet

inom ett år från det att utdelningen sker. Det undertecknade

solvensintyget ska sedermera offentliggöras116. Genom ett

införande av ett sådant solvensintyg tillförsäkras bolagets

borgenärer ett ökat skydd. Visar sig bolaget således inte

vara solvent trots att ledningen intygat detta blir

konsekvensen personligt betalningsansvar.

6.3 Alternativa borgenärskyddsregler vid

kapitalbrist

115 Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 2010, s. 40.116 Artikel 21 2008/0130 (CNS).

lxxxv

För det fall aktiekapitalkravet slopas finns anledning för

lagstiftaren att överväga en reform av likvidationsreglerna i

25 kap. ABL och de tillhörande bestämmelserna om personligt

betalningsansvar för styrelsen och aktieägarna. Ett bolag med

en krona i registrerat aktiekapital har i realiteten inget

aktiekapital att förbruka, varför likvidationsreglerna i 25

kap. ABL blir praktiskt taget verkningslösa. Dock behöver det

fortfarande kunna fastslås när en styrelseledamot eller

aktieägare ska kunna ådra sig ett personligt

betalningsansvar.

Ett alternativ kan vara att införa ett personligt

betalningsansvar för ledamoten eller ägaren när denne drivit

bolaget vidare trots att denne insåg att det inte fanns en

rimlig chans att bolaget skulle kunna undvika insolvens117. Ett

liknande institut återfinns i engelsk rätt som innehåller

bestämmelser om så kallat wrongful trading vid bolagets konkurs118.

Dessa regler syftar till att förmå bolagets styrelse att

försätta bolaget i konkurs när det inte finns någon rimlig

ekonomisk utsikt att bolaget kan komma på fötter. Reglerna

har sin grund i förutsättningen att ledningen i ett bolag

ofta har mer att förlora på en konkurs än aktieägarna, som

endast riskerar att lida en begränsad kapitalförlust. Detta

resulterar i att ledningen i ett bolag som är nära konkurs i

många fall fortsätter verksamheten i förhoppning om att kunna117115 SOU 2008:49 s. 91.118116 Section 214 insolvency act 1986.

lxxxvi

räddad den. Wrongful trading-reglerna har alltså som ambition

att förebygga oansvariga beslut som kan orsaka bolagets

borgenärer ytterligare ekonomisk skada.

Ytterligare ett reformalternativ kan vara att följa Finlands

tillvägagångssätt. Det finska exemplet bygget på ett

offentlighetskrav istället för tvångslikvidationsregler.

Detta innebär i praktiken att styrelsen har en handlingsplikt

när det saknas täckning för det registrerade aktiekapitalet

och dessutom är skyldiga att registrera detta offentligt.

Borgenärerna uppnår här ett ökat skydd då de får kännedom om

ett bolags kapitalbrist och kan följa vilka åtgärder som

vidtas på grund av detta119.

SPE-förordningen stipulerar inga bestämmelser som är ägnade

att skydda borgenärerna vid kapitalbrist i likhet med de som

finns i nuvarande ABL. Då SPE-förordningen endast har ett

kapitalkrav om en euro vore det motstridigt om förordningen

samtidigt innehöll regler som tvingade ledningen att upprätta

en kontrollbalansräkning i det fall 50 cent var förbrukat. De

borgenärsskyddsregler som finns uttryckligt reglerade i SPE-

förordningen är de som tar sikte på bolagets solvens i

artikel 21.

119117 SOU 2008:49 s. 92.

lxxxvii

6.4 Är SPE-bolaget ett lämpligt alternativ för små-

och medelstora företag i förhållande till det svenska

privata aktiebolaget?

I denna del analyseras huruvida SPE-förordningen och ett

införlivande av SPE-bolaget i svensk rätt kan komma att vara

ett konkurrenskraftigt alternativ för små och medelstora

företag i förhållande till det svenska privata aktiebolaget.

Det kan efter tidigare redogörelse konstateras att SPE-

förordningens struktur skiljer sig markant från de gällande

reglerna i ABL. Den förra har både färre och mer enkla

bestämmelser samtidigt som den innehåller ett mått av

flexibilitet och modernitet som saknas i nuvarande ABL.

Enligt SPE-förslaget ska ett flertal frågor om exempelvis

SPE-bolagets organisation, regleras i bolagsordningen.

Intentionen är att så långt det är möjligt ge aktieägarna

flexibilitet att bestämma hur dessa frågor ska regleras. Inte

minst för potentiella nyföretagare kan det anses vara av stor

betydelse att reglera verksamheten på ett sätt som passar och

står i proportion till verksamheten. ABL får också, till

följd av sitt omfång och sin komplexitet, anses svårare att

begripa för dem som inte besitter bolagsrättsliga kunskaper.

Gränsen för vilka bestämmelser som är gällande för publika

respektive privata aktiebolag i ABL är inte alltid tydlig.

Att ABL alltså är mer komplicerad och svårgripbar kan leda

lxxxviii

till kostnadsmässig ineffektivitet, då nyföretagare på grund

av detta blir tvungna att söka juridisk rådgivning för

relativt enkla företeelser. Det moment av avtalsfrihet som

SPE-förordningen skänker bolagsrätten får i författarens

mening anses eftersträvansvärt.

Vidare finns det både skillnader och likheter emellan SPE-

förordningen och ABL:s bestämmelser. Den med förmodan mest

kontroversiella skillnaden utgör kravet på minsta

aktiekapital som för ett SPE-bolag är bestämt till en euro.

Detta låga krav är att likställa med ett avskaffande av

kravet på bundet kapital. Att beloppet stipuleras till just

en euro torde ha sin förklaring i att SPE-förslaget utgår

från att det måste finnas en koppling mellan minst en utgiven

aktie och aktiekapital120. Så länge det nuvarande

aktiekapitalkravet i ABL kvarstår till beloppet 50 000 kr

blir förmodligen kravet på en euro ett av de starkare

incitamenten för företagare att överväga SPE-bolagsformen.

Till skillnad från i SPE-förordningen finns i ABL tvingande

bestämmelser om tvångsinlösen och minoritetsägares rätt att

få sina aktier inlösta under vissa förutsättningar. Även

detta är något som saknas i SPE-förordningen, då det istället

åligger stiftarna att reglera i bolagsordningen huruvida

några minoritetskyddsbestämmelser ska föreligga

120 Jan Andersson, Professor i Civilrätt, e-post den 20 maj 2014.

lxxxix

överhuvudtaget. SPE-förordningen innehåller inte heller några

krav för bolaget att hålla bolagsstämma. Detta kan

förmodligen ha en kostnadsbesparande verkan för små företag

som i realiteten inte har detta behov. Det finns heller ingen

revisionsplikt för ett SPE-bolag stipulerat i förordningen,

dock åläggs varje medlemsstat att reglera denna angelägenhet

i enlighet med nationell lagstiftning.

Det står klart att ABL inte kan mäta sig med SPE-förordningen

i mått av flexibilitet. Det ska dock påpekas att en kravlös

struktur inte alltid är fördelaktig. En potentiell nackdel

torde vara att SPE-förordningen inte erbjuder några

standardbestämmelser som träder in i fall då reglering saknas

i bolagsordningen. På senare tid har det blivit allt

vanligare att den svenska lagstiftaren hänvisar till ABL som

utgörande ett standardkontrakt121. ABL har i denna bemärkelse

den positiva egenskapen att den tillhandahåller

standardbestämmelser, varigenom behovet för individuella

lösningar i exempelvis bolagsordningen minskar. Konsekvensen

blir ju då ökad samhällsekonomisk effektivitet och minskade

transaktionskostnader. I det fall SPE-förordningen införs

finns det heller inget som hindrar svenska företagare att, i

mån av utrymme, använda sig av ABL:s standardsbestämmelser i

SPE-bolagets bolagsordning. Genom detta tillvägagångssätt kan

121 Andersson J. ABL – Monsters Inc.? Ett standardkontraktuellt perspektivpå ABL och förslaget till SPE-bolag, Juridisk publikation 1/2012, s.85

xc

företagare få del av de lindrigare kraven i SPE-förordningen,

samtidigt som ett inslag av ABL alltjämt gäller.

Det ska nämnas att företagare inom EU redan nu har möjlighet

att fritt välja i vilken medlemsstat de önskar starta ett

bolag. Nyföretagare kan således välja det land som erbjuder

den mest fördelaktiga lagstiftningen på det bolagsrättsliga

området, för att sedan bedriva verksamheten genom en filial i

en annan medlemsstat. Man kan redan se effekter av att denna

möjlighet utnyttjas för att uppnå bolagsrättsliga fördelar

och som en konsekvens riskerar medlemsstaternas nationella

regler att urholkas. Om SPE-förordningen införs harmoniseras

samtidigt en del av den bolagsrättsliga lagstiftningen på den

inre marknaden. Förfarandet att kringgå nationell bolagsrätt

genom att bedriva verksamheten genom filial i en annan

medlemsstat torde därför på sikt minska, förutsatt att SPE-

bolagsformen får tilltänkt genomslag.

Avslutningsvis kan det konstateras att turerna varit många

kring SPE-förslaget och att medlemsländerna ännu inte lyckats

enas i frågan eller nå en kompromisslösning beträffande SPE-

bolaget. I en faktapromemoria beträffande SPE-förslaget

framhåller regeringen att man ser positivt på åtgärder som

kan underlätta för små och medelstora företag122, men att det

samtidigt uttrycks tveksamhet inför det aktuella förslaget,

122 FPM 2007/08:FPM133, s. 1.

xci

och om det är ägnat att underlätta för just dessa företag.

Det senaste kompromissförslaget till SPE-förordningen

berättigar medlemsländerna att själva reglera den nedre

gränsen för kapitalkravet till ett belopp mellan 1 och 8 000

euro123, ett kapitalkrav med ett stort mått av variation. Det

kan ifrågasättas om kompromissförslaget ligger i linje med

det syfte som Kommissionen hade med det ursprungliga SPE-

förslaget, att harmonisera bolagsrätten inom EU.

123 Artikel 19, Kompromissförslaget till rådets förordning om SPE-bolag,10611/11 DRS 84 SOC 432.

xcii

7 Källförteckning

7.1 Författningar

Årsredovisningslag (1995:1554)

Aktiebolagslag (2005:551)

7.2 Offentligt tryck

7.2.1 Propositioner

Proposition 1975:103, Regeringens proposition med förslagtill en ny aktiebolagslag m.m.

Proposition 1993/94:196, Ändringar i aktiebolagslagen(1975:1385) m.m.

Proposition 2004/05:85, Ny aktiebolagslag.

Proposition 2009/10:61, En sänkning av kapitalkravet förprivata aktiebolag.

7.2.2 Statens offentliga utredningar

SOU 2008:49, Aktiekapitalet i privata aktiebolag.

SOU 2009:34, Förenklingar i aktiebolagen m.m.

7.3 Litteratur

xciii

Andersson, Jan. Kapitalskyddet i aktiebolag – En lärobok, 6uppl, Litteraturcompagniet, 2010.

Easterbrook Frank H. och Fischel Daniel R, The corporatecontract, Heinonline, Citation: 89 Columbia Law Review 1416,1989.

Johansson, Svante. svensk associationsrätt i huvuddrag, 10uppl, Nordstedts Juridik, 2011.

Kraakman, Reinier m.fl. Anatomy of corporate law – Acomparative and Functional Ap-proach, 2 uppl, OxfordUniversity press, 2009.

Sandström, Torsten. Svensk aktiebolagsrätt , 3 uppl,Nordstedts Juridik, 2010.

7.4 Artiklar

7.4.1 Artiklar i tidskrifter

Andersson J. ABL – Monsters Inc.? Ett standardkontraktuelltperspektiv på ABL och förslaget till SPE-bolag, Juridiskpublikation 1/2012, s.85-96.

Danelius J. Aktiebolagslagen och EG:s bolagsrätt i framtiden.svensk Juristtidning, 2006, nr 10, s. 918-933.

Dajmen P. Den europeiska bolagsrätten – igår, idag och imorgon, Svensk Juristtidning, 2002, nr 7 s. 588-607.

Hornuf, Lars, Horst G. M. Eidenmueller, Andreas Engert and

xciv

Reiner Braun. “Does Charter Competition Foster Entrepreneurship?”, 2011.

Skog R. Förslag till ny europeisk bolagsform för små företag,Balans, 2008, nr 10, s.22-24.

World Bank, Sweden’s business Climate – Opportuninties forEntrepreneurs through Improved Regulations, 2014.

7.4.2 Elektroniska artiklar

Annie Lööf, ”Låt det kosta 1 krona att starta aktiebolag”,Aftonbladet.se, 2 april 2014.

Svenskt Näringsliv, ”Konsultation om europabolag”,Svensktnaringsliv.se, 21 juni 2010.

Worker-participation.eu, ”Overview of current state of SEfoundations in Europé, 21 mars 2014.

7.5 EU-rättsligt material

7.5.1 Grundfördrag

Konsoliderad version av fördraget om upprättande avEuropeiska Gemenskapen C 321, 21 december 2006.

7.5.2 Förordningar

xcv

Förslag till Rådets förordning om stadga för ett europeisktprivat aktiebolag (SPE-bolag) 2008/0130 (CNS)

7.5.3 Kommissionen

KOM (2007) 724 slutgiltig, ”En inre marknad för framtidensEuropa”, Bryssel den 20 november 2007.

KOM (2008) 394 slutgiltig, ”Think small first, a smallbusiness act for Europe”, Bryssel den 25 juni 2008.

KOM (2008) 396 slutgiltig, “Om stadga för ett europeisktprivat aktiebolag (SPE-bolag)”, Bryssel den 25 juni 2008.

7.5.4 Rättsfall

Centros Ltd v Erhvervs- og Selskabsstyrelsen. (1999) C-212/97

Kamer van Koophandel en Fabrieken voor Amsterdam v InspireArt Ltd. (2003) C-167/01

7.6 Utländskt lagstiftning

7.6.1 Nya Zealand

Companies Act 1993

7.6.2 Storbritannien

Insolvency Act 1986

7.6.3 USA

xcvi

The Model Business Corporation Act (MBCA)

xcvii