Fängslande begravningar: en studie av påmage-gravar på gravfälten på Gotland under vikingatiden

Fängslande begravningar

En studie av påmage-gravar på gravfälten på Gotland under vikingatiden

Kandidatuppsats i Arkeologi

Stockholms universitet

HT 2012

Oscar Funegård Viberg

Handledare: Torun Zachrisson

InnehållsförteckningInnehållsförteckningInnehållsförteckningInnehållsförteckning

1.1.1.1. InInInIntroduktiontroduktiontroduktiontroduktion 1111

1.1. Inledning 1

1.2. Syfte 1

1.3. Frågeställningar 2

1.4. Metod 2

2.2.2.2. GravfältenGravfältenGravfältenGravfälten 3333

2.1. Översikt av gravfälten 3

2.2. Bottarve 5

2.3. Ire 6

2.4. Bjärs 7

2.5. Butter 8

2.6. Bjärge 9

2.7. Pejnarve 10

2.8. Grodde 11

2.9. Paviken 12

2.10. Kopparsvik 12

3.3.3.3. TolkningTolkningTolkningTolkning 22221111

3.1. Kontexten 21

3.2. Bebyggelse 21

3.3. Individerna 22

4.4.4.4. SlutsatsSlutsatsSlutsatsSlutsats 28282828

5.5.5.5. SammanfattningSammanfattningSammanfattningSammanfattning 29292929

6.6.6.6. ReferenserReferenserReferenserReferenser 30303030

Abstract:Abstract:Abstract:Abstract: This paper deals with the prone burials from the Viking Age on Gotland, Sweden.

The conclusion to what kind of social status these individuals that were buried prone might have had was that anyone could have been buried prone. It did not matter if the individual had a higher or lower social status, if they were a man or a woman, old or young.

OmslagsbildOmslagsbildOmslagsbildOmslagsbild:::: Illustration av anläggning A52 på Bjärge gravfält på Gotland, gjord av Eric Östergren.

1

1.1.1.1. IntroduktionIntroduktionIntroduktionIntroduktion

1.1 1.1 1.1 1.1 InledningInledningInledningInledning

På Gotland finns det ett flertal gravfält som är daterade till vikingatid där en del av de döda gravlagts på mage, det finns gravfält som är placerade vid kusten och det finns de som är placerade i det centrala Gotland.

Vissa av de som är gravlagda på gravfälten har flera saker gemensamt med människor begravda på andra gravfält på Gotland. En likhet mellan vissa av de begravda på olika gravfält är att flera människor som hade blivit gravlagda på mage också varit bundna vid lederna. Man kan se att benen hade varit bundna eftersom de låg i en onaturlig ställning, flera personer hade blivit gravlagda på mage och knäna låg tätt ihop med fötterna liggandes på varandra.

Dessa gravfält som har individer påmage finns i socknarna Fleringe, Hellvi, Hejnum, Väskinde, Vallstena, Visby, Västergarn, Fröjel och Levide (Arcini 2010a).

Dessa anomalier på de gravlagda förekommer inte bara på Gotland utan i flera olika delar av världen och inte heller bara under vikingatid. Den äldsta kända händelsen med en individ gravlagd på mage sträcker sig tillbaka 26 000 år och hittades i Tjeckien (Arcini 2009a). Det finns många olika teorier om vilka dessa individer som blivit gravlagda på just detta sätt kan ha varit och varför de har blivit begravda på detta vis. Det finns teorier om att de kan ha varit brottslingar, krigsfångar, individer som begått självmord, individer som dog utomhus eller i sin sömn (Arcini 2009a), individer av lägre social status, levande begravda, individer med speciella krafter såsom schamaner, individer som inte blivit accepterade av det religiösa samhället (Arcini 2009b:32) eller helt enkelt människor som har kastats i gravarna och utan avsikt hamnat med mage ner (Carlsson 1999).

Varför Gotland är värt att undersöka närmare är för att gravfältet Kopparsvik en bit utanför Visby har ett ovanligt stort antal gravlagda som placerats påmage, de utgör närmare 16 % av de gravlagda på gravfältet. Det är ungefär 330 begravda individer på det vikingatida gravfältet Kopparsvik och av dessa är ungefär 90% män och 10% kvinnor. Av de 330 gravlagda är 53 individer gravlagda på mage, de utgör 16%, varav 37 är män och 6 är kvinnor, det är osäkert vilka kön de resterande 8 individerna har. Av de individer som nämns i uppsatsen finns det de som ligger helt påmage och de som ligger till hälften påmage, jag anser att de som ligger till hälften påmage inte är en riktig påmage-grav men jag tar i vilket fall som helst med dem i redovisningen.

Jag kommer i denna uppsats att jämföra och undersöka skillnader och likheter mellan de olika gravfälten på Gotland som individerna gravlagda påmage är placerade på samt jämföra undersöka de individer som blivit gravlagda påmage med köns- och sociala skillnader i fokus.

1.21.21.21.2 SyfteSyfteSyfteSyfte

Syftet med denna uppsats är att förstå sambanden och skillnaderna mellan de gravfält som har de individer som blivit gravlagda på mage samt att förstå samband och skillnader mellan just de gravlagda på mage för att se vilka dessa individer kan ha varit och vilken social status de kan ha haft på Gotland under vikingatiden.

2

1.3 1.3 1.3 1.3 FrågeställningarFrågeställningarFrågeställningarFrågeställningar

Vad är likheterna och skillnaderna mellan gravfälten på Gotland som har dessa gravlagda individer på mage?

Vad är likheterna och skillnaderna mellan de gravlagda på mage på Gotland?

Vilken social status, kön och ålder kan de individer som är gravlagda på mage ha haft?

1.4 1.4 1.4 1.4 MetodMetodMetodMetod

1. Källkritik

Den kvalitativa metoden källkritik går ut på att bevisa trovärdigheten i påståenden och att kritiskt granska källmaterial, med denna metod kan jag undersöka och bedöma den litteratur och de primära och sekundära källmaterial som finns till hands. Att kunna belysa de samband mellan olika källor och material för en möjlig röd tråd.

2. Statistik, sifferdata

Den kvantitativa metoden statistik och sifferdata har hand om insamling, utvärdering och analys av information och data. Med denna metod ska jag kunna samla in den information och data jag anser vara viktig för uppsatsen, som till exempel litterära källor som handlar om de gravfält min uppsats kommer att beröra. Statistiken ska lyfta fram de likheter och skillnader mellan de gravlagda och mellan gravfälten.

3. Komparation

Den kvalitativa metoden komparation går ut på att jämföra likartade objekt, denna metod kan jag ha stor användning för vid bedömningen av de olika gravfält och gravlagda med de tidigare nämnda anomalierna. Med metoden komparation ska jag kunna besvara frågeställningen angående liknelser och skillnader. Den typ av resultat jag vill uppnå med denna metod är att det inte ska vara för stora skillnader mellan gravfälten och de gravlagda utan istället större liknelser för att kunna dra en slutsats på en likartad och jämn grund.

4. Avgränsningar och definitioner

Att avgränsa och definiera kommer användas mycket i uppsatsen, vad definitionen av en påmage-grav. Vad jag räknar som en påmage-grav och hur jag avgränsar det från materialet. Med denna metod vill jag uppnå ett resultat som innehåller enbart påmage-gravar och genom användningen av denna metod kommer jag att kunna avgränsa vilka som ligger påmage och vilka som inte gör det.

Resultatet genom användningen av dessa metoder kan redovisas genom diagram över liknelser och skillnader, jämförande kartanalyser och en sammanfattande slutsats.

3

2.2.2.2. GravfältenGravfältenGravfältenGravfälten

2.1 Översikt av gravfälten2.1 Översikt av gravfälten2.1 Översikt av gravfälten2.1 Översikt av gravfälten

De nio gravfält på Gotland som har dessa gravlagda individer på mage kommer jag att presentera och gå igenom detaljerat i detta kapitel.

De gravfält som har en anslutning till kust och stränder är Bottarve (Fröjel), Grodde (Fleringe), Butter (Väskinde), Paviken (Västergarn) och Kopparsvik (Visby) (Thunmark-Nylén 2006:596). Gravfälten Ire (Hellvi), Bjärs (Hejnum), Bjärge (Vallstena) Pejnarve (Levide) ligger mer inåt land på Gotland.

Figur 2. De röda prickarna och namnen i röd text markerar de socknar där gravfält med individer gravlagda på mage finns på Gotland. De blå kryssen markerar ungefär vart i socknarna som gravfälten ligger. Kartan är hämtad från gotland.net och vidare justerad av mig.

Som man kan se på kartan så är de nio gravfälten inte centrerade runt en specifik punkt eller ett område utan några gravfält är närmare varandra än vad andra är. Notera frånvaron av gravfält med individer gravlagda på mage på den östra sidan av Gotland.

4

Fröjel

(kusten)

Västergar

n(kusten)

Väskinde

(kusten)

Hellvi

(inland)

Hejnum

(inland)

Fleringe

(kusten)

Vallstena

(inland)

Levide

(inland)

Visby

(kusten)

Män 0 1 1 1 1 1 1 0 38

Kvinnor 0 0 0 0 0 0 0 1 5

Osäkert 2

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

20

22

24

26

28

30

32

34

36

38

40 Antal påmage-gravar

Figur 2. Antal män och kvinnor gravlagda på mage i de ovan uppräknade socknarna, diagrammet är sammanställt efter Arcinis uppräkning av samtliga fall av gravläggning på mage i världen, könsbestämningen är enligt en osteologisk bedömning (Arcini 2010b).

Som man kan se på diagrammet ovan så utmärker sig gravfältet Kopparsvik till en stor del, medan de andra gravfälten har som högst 2 individer gravlagda på mage så har Kopparsvik 43 individer gravlagda på mage. Det utmärker sig inte enbart för just Gotland utan även för hela världen under just vikingatid.

De individer som har blivit gravlagda på mage skiljer sig dock inte så mycket från andra gravar, vissa av de gravlagda har gravföremål och andra inte (Carlsson 1999:109), vissa ligger ovanpå varandra och andra ligger rakt på mage utan att kroppen ligger i onaturliga ställningar.

Jag kommer huvudsakligen att använda mig av tabellen ovan som grund men även jämföra och analysera den med andra källor, en arkeologisk könsbedömning kommer att genomföras av mig med hjälp av Bo Petrés artikel om att bestämma en individs kön utifrån fynd och gravkonstruktion (Petré 1993). Jag kommer även att använda mig av ordet ”påmage” för bestämningen av kroppställningarna. Mer om detta och detaljerade beskrivningar av de individer gravlagda på mage i gravarna och om själva gravarna i följande kapitel.

5

2.2 2.2 2.2 2.2 BottarveBottarveBottarveBottarve

Gravfältet i Fröjel socken heter Bottarve och där har det hittats två individer gravlagda på mage. I boken ”Ridanäs” beskriver Carlsson utförligt om de gravar som hittats och däribland även de individer som har blivit gravlagda på mage (Carlsson 1999). Bland de som medverkade i utgrävningarna var även dåvarande fil dr Berit Sigvallius och dåvarande fil mag Carola Liebe-Harkort (Carlsson 1999:111).

Figur 3. Översiktsbild på strandförskjutningar och landhöjningar vid gravfältet Bottarve (markerat Bottarve 1:17), de två mörka fyrkanterna är de tydligaste spåren av hamnplatsen (Carlsson 1999:49).

Gravfältet ligger nu en bra bit från kusten men det har beräknats att strandlinjen låg ca 3.0 - 3.5 m över dagens havsnivå som man kan se på bilden. Detta innebär att Bottarve gravfält var under den tid då det användes som ett kustgravfält. Det hittades 8 skelettgravar varav 3 var dubbelgravar, av dessa 11 individer var 2 individer gravlagda på mage. Gravfältet har en ungefärlig utsträckning på 420x30-190m (N-S), varför det är ungefärligt är på grund av att gravfältet enbart blivit delundersökt.

Den första individen ska enligt en osteologisk analys ha varit en kvinna i 23-40 års ålder med huvudet i SSV, 155cm lång och haft ett kraftigt pannben (Carlsson 1999:128). Eftersom det inte fanns några fynd i graven kan jag inte göra en arkeologisk könsbedömning.

Graven ska ha blivit skadad vid anläggandet av ett kraftigt stolphål. Carlsson tror att kvinnan mer eller mindre ska ha blivit nedslängd i graven eftersom kvinnans högra arm ska ha legat under magen, inga fynd som kunde knytas till graven hade hittats och det fanns ingen gravkonstruktion av något slag (Carlsson 1999:128).

Den andra individen ska ha varit en kvinna i dubbelgrav där den andra individen ska ha varit en man. Kvinnan ska ha varit i 34-45 års ålder, legat på mage med huvudet i V, haft sin vänstra arm under magen medan den högra armen ska ha varit vinklad åt höger. De fynd som ska ha legat i anknytning till kvinnan var en järnspets vid halsen, rester av någonting som tolkades som en börs där även tre delar av arabiska mynt ska ha hittats (dessa mynt daterades till 900 e Kr) och ett dosformigt spänne intill hennes huvud. Det dosformiga spännet daterades till vendeltid men nålen hade blivit utbytt på ett sådant sätt som var modernt under 900-talet (Carlsson 1999:146f). Utifrån de fynd som fanns i graven anser jag att individen ska ha varit en kvinna (Petré 1993:153).

6

Inga resta stenar, stenpackningar eller liknande som skulle vara i anslutning till dubbelgraven kunde hittas vilket Carlsson tolkar som att de båda individerna ska ha dött en våldsam död och blivit hastigt begravda.

I Carlssons bok ”Ridanäs” (Carlsson 1999) beskrivs två individer som kvinnor, den ena efter en osteologisk analys och den andra efter en arkeologisk analys. Dessa två kvinnor ska ha varit 23-40 och 34-45 års ålder enligt Carlsson men i gravrapporten beskrivs enbart en individ ligga på mage. Denna individ ska då ha varit en ung kvinna på 15-18 år och denna analys var en osteologisk sådan. Carlsson ändrar även numreringssystemet i sin bok angående gravfältet Bottarve, t ex står det i gravrapporten om en grav där det finns en individ som ska vara en kvinna gravlagd på mage och den anläggningen har fått numreringen 03604. I boken ”Ridanäs” skriver Carlsson om två individer gravlagda på mage på gravfältet Bottarve och där är anläggningarnas numrering 12/88 och 25/89, Carlsson har här ändrat på numreringssystemet och därmed orsakar det osäkerhet på vilka gravar respektive nummer tillhör och syftar på. Carlsson nämner inte i boken varför han har bytt numreringssystem utan beskriver alla gravar på detta sätt som jag tidigare har nämnt, själva numreringen som används i boken kan mena den ordning anläggningarna hittades och undersöktes under vilket år, som i detta fall kan anläggningen 12/88 vara den tolfte anläggningen som hittades och undersöktes år 1988 och likaså för 25/89.

Arcini menar däremot att det finns två individer gravlagda på mage och att könsbestämning på de två individerna inte är möjlig (Arcini 2010b). Carlssons bok ”Ridanäs” är från år 1999 medan Arcinis redovisning av alla kända fall av på-mage-gravar i världen är från år 2010, hon har i sådana fall kunnat ta del av mer uppdaterad information.

Jag väljer i detta fall att förlita mig på det Arcini menar angående de två individerna på gravfältet Bottarve i Fröjel socken, att den osteologiska könsbestämningen inte är möjlig och att jag fortsätter att beskriva den som inte har några fynd i graven som en individ medan den som hade fynd i graven ska ha varit en kvinna. Detta på grund av att boken ”Ridanäs” och gravrapporten från utgrävningen av gravfältet Bottarve inte överensstämmer. Det som dock överensstämmer till en viss del mellan gravrapporten och boken är de fynd som hittades i gravarna och utifrån detta har jag kunnat göra en arkeologisk könsbestämning.

2.3 Ire2.3 Ire2.3 Ire2.3 Ire

I Hellvi socken på Gotland finns det två gravfält som heter Lilla Ire och Stora Ire, på en av dessa gravfält finns det en individ som ska ha blivit gravlagd på mage och det är Lilla Ire. På detta gravfält ska det ha funnits uppemot 300-400 gravar och av dessa ska enbart en individ ha blivit begravd på mage, gravfältet är 385x40-70m (NNV-SSO) stort. GF C 9285:51-62

Individen som ska ha blivit gravlagd på mage låg i ett stenröse som fick beskrivningen ”Grav 226”, stenrösets topp var 50-60cm ovanför marken och diametern var ungefär 4-5m. På 60-70cm djup från rösets topp visade det sig att det var helt jordfritt. Stenmaterialet bestod av kullersten och kalksten, diametern på detta var 30-40cm uppifrån och ner, mellan dessa låg även skärvor av kullersten och kalksten. Under packningen av kullersten och kalksten fanns det stenfri sandjord som man tror kan vara den ursprungliga jorden och där hittades skelettdelar och diverse fynd, det fanns skelettdelar dels i det jordfria röset men huvudsakligen i sandjorden. De ben som hittades var relativt fullständiga fötter, handben, knäskålar och rörben samt delar av bäcken och halskotor.

7

Stenpackningen som fanns ovanför skelettdelarna fortsatte sedan neråt till ett djup på ungefär 80cm. Under detta lager av sten hittades kraniet, överkäken, underkäken och tänder, allt var deformerat genom stentrycket. Man hittade även lårben, skenben, fragment av bäckenbenet, minst en ländkota och fragment av revben (Blomberg 1941). Högst upp av de skelettdelar som fanns i röset låg fötterna så nära varandra att det inte var möjligt att kroppen hade uppnått skeletterad form innan den hade blivit gravlagd i röset utan kroppen måste ha blivit gravlagd och därefter ska huden, köttet och så vidare. förmultnat. Skelettet ska även sett ut att ha blivit förlängd eller utsträckt på magen med huvudet i VNV-riktning (Thunmark-Nylén 2000a:413).

De fynd som hittades i graven var ett spjut och en yxa av järn vid individens vänstra axel på mage, tre ringfibulor av brons med pyramidformade knoppar varav en hade koncentriska kretsar som låg tillsammans till höger om bröstkorgen, tre pärlor där två var av glas vid midjan och en av bärnsten närmare bäckenet, ett bronsbeslag av tunn plåt, en sölja av brons, ett bronsstift, ett remändesbeslag av brons som låg under bäckenet, en 25cm lång kniv med doppsko av brons där knivens fäste ska ha varit av svarvat horn som låg tillsammans vid samma lår och ett bronsbleck (Thunmark-Nylén 2000a:412f). Utifrån de fynd som fanns i graven anser jag att individen ska ha varit en man (Petré 1993:152f).

Enligt Arcini så ska denna individ ha varit en man medan både Blomberg, som har skrivit om graven och det som fanns kvar av individen, och Thunmark-Nylén inte ens skriver om vilket kön individen ska eller kan ha haft. Det enda Blomberg, som var amanuens vid den tiden, skriver om skelettet som kanske kan menas som en könsbestämning är ordet ”homo” (Blomberg 1941) men detta innebär enbart att det är ett människoskelett.

2.4 2.4 2.4 2.4 BjärsBjärsBjärsBjärs

I Hejnum socken finns det ett gravfält vid namn Bjärs som är 165x50m (NNV-SSO) stort, på gravfältet finns det 30 fornlämningar varav 20 är stenrösen och 10 är stensättningar, av dessa finns det en individ som har blivit gravlagd på mage. Den individ som har blivit gravlagd på mage låg begravd i en stensättning med huvudet i S. Det finns inte så mycket beskrivet om den gravlagda individen förutom om de få fynd som fanns i graven. Det hittades ett bronsarmband i två delar över individens rygg och en kniv som var på det vänstra höftbenet. Det hittades även en något stor grön glaspärla men det har inte blivit fastställt vart i graven den hittades (Thunmark-Nylén 2000a:381). SHM 8569:67 Utifrån de fynd som fanns i graven anser jag att individen ska ha varit en kvinna (Petré 1993:153).

Arcini menar att det finns enbart en individ som är gravlagd på mage på gravfältet Bjärs och att denna individ ska vara en man (Arcini 2010b). Thunmark-Nylén beskriver däremot en till individ som har blivit gravlagd på mage på gravfältet Bjärs, hon är dock osäker på om denna individ har blivit gravlagd på mage eller inte.

Den andra graven där en individ som möjligen har blivit gravlagd på mage är en stensättning, skelettet är dåligt bevarat men huvudet ligger vänt åt Ö. En kniv hittades i graven och den låg i midjan på skelettet (Thunmark-Nylén 2000a:382). SHM 8569:78 Utifrån fyndet som fanns i graven kan jag inte ge en klar könsbedömning, detta på grund av att en kniv som gravfynd ansågs vara både manligt och kvinnligt under vikingatid (Petré 1993:152f).

8

Fig. 4 Karta över gravfältet Bjärs i Hejnum socken. Kartan är hämtad från riksantikvarieämbetets fornsök.

Arcini har antagligen gått efter den information som tydligt och säkert visar att en individ ligger på mage, i detta fall finns det två individer där det är säkert i ett fall och osäkert i ett annat.

Jag väljer att ta det säkra före det osäkra och räknar med individen som man vet med säkerhet är gravlagd på mage.

2.5 Butter2.5 Butter2.5 Butter2.5 Butter

I Väskinde socken finns det ett gravfält vid namn Butter, gravfältet har enbart 6 gravar varav en av dessa är en individ som blivit gravlagd på mage. År 1980-1981 undersöktes gravfältet av antikvarien Ann-Marie Pettersson och den osteolog som könsbestämde de skelett som hittades var Berit Sigvallius (Thunmark-Nylén 2000b:705). Gravfältet är 80x20m (NO-SV) stort.

Vad för slags gravkonstruktion individen gravlagd på mage låg i är inte beskrivet. Skelettet ska ha varit utsträckt på mage med huvudet i NNO, armarna och händerna ska ha legat under kroppen. Inga fynd hittades i graven. Individen ska ha varit en man och 57-65 år gammal (Thunmark-Nylén 2000b:705). SHM 32426:1 Eftersom det inte fanns några fynd i graven kan jag inte göra en arkeologisk könsbedömning.

Även på det här gravfältet finns det en till grav där individen möjligen är gravlagd på mage, i det här fallet finns det ingen osäkerhet angående om individen verkligen ligger på mage eftersom det gör den, till hälften. Skelettet ska ha legat i vikt läge med överkroppen liggandes på mage mot underkroppen, skallen låg avskild från kroppen med ansiktet vänt neråt vid bäckenet. Den högra underarmen ska ha varit under kroppen medan den vänstra armen ska ha legat över den främre delen av kroppen. Händerna, fötterna och den vänstra underarmen saknades. Kroppen låg i NNO-SSV-riktning. I benmaterialet hittades en fiskkota men i övrigt fanns inga fynd. Individen ska ha varit en man och 40-60 år gammal enligt den osteologiska bedömningen (Thunmark-Nylén 2000b:706). SHM 32426:5 Eftersom det inte fanns några fynd i graven kan jag inte göra en arkeologisk könsbedömning.

9

2.6 Bjärge2.6 Bjärge2.6 Bjärge2.6 Bjärge

I Vallstena socken finns det ett gravfält vid namn Bjärge som är 165x35m (NNO-SSV) stort, gravfältet har blivit undersökt tidigare ett antal gånger då den första gången var år 1875. De år som undersökningar pågick vid gravfältet var 1875, 1879, 1924, 1933 och 1992. Det var år 1992 som två gravar utan några stenkonstruktioner blev utgrävda och då hittades två individer som var gravlagda på mage, ledaren för utgrävningen var Gunilla Wickman-Nydolf (Thunmark-Nylén 2000b:771).

I den ena graven var individen i liggande position på mage i en gravgrop med kroppen i NO-SV. Huvudet ska ha varit separerat från kroppen innan själva gravläggningen men det fanns inga tecken på halshuggning, huvudet ska också ha legat vid bäckenet. Dock är det väldigt svårt att se tecken på halshuggning och om en förnyad undersökning av skelettet skulle ske kanske den skulle visa att individen ifråga blev halshuggen. Armarna låg utsträckta utmed benen där det vänstra över– och underbenet låg på så sätt som om resten av kroppen skulle ha legat på rygg medan det högra benet låg rätt i förhållande till skelettet. Individen ska ha varit en man och ungefär 63 år gammal enligt den osteologiska bedömningen (Thunmark-Nylén 2000b:772). A52/1992

Fig. 5 Individ gravlagd påmage i anläggning A52 på gravfältet Bjärge. Foto av Gunilla Wickman-Nydolf.

I denna grav hittade man en ansenligt stor mängd fynd tillsammans med skelettet och jag kommer nu att redogöra fynden och dess position i förhållande till skelettet. Ett ringspänne av brons med böjda ändar låg på det högra nyckelbenet, ett brutet järnringsspänne med bronsnål låg på höger axel och ett tredje spänne av järn med rullad och böjd rygg låg bredvid vänster ben. En kniv, ett stort skifferbryne, en nyckel och en kam låg vid bäckenet och under skallen. Ett lås låg på bäckenet, två knivar låg på den högra överarmen och fingrarna på den vänstra handen omgavs av en järnenhet med en pip, 47 arabiska mynt blev framgrävda vid olika punkter mellan benen i överkroppen varav 18 st. hittades vid rester av organiskt material som kan ha varit från en läderpung (Wickman-Nydolf 1999:37). På baksidan av skelettet fanns flera långa mot medelstora objekt: knivar, krumknivar, pilspetsar, rostiga järnrör, fragment från en järnkedja, en mindre stång, en nål av järn, U-formade böjda järnstänger, bandformade tenar och rundade järnstänger, olika rostiga järnfragment, krampa av järn och tygrester (Thunmark-Nylén 2000b:772).

Denna grav är hittills den mest fyndrika påmage-grav jag har undersökt, det som står ut mest är antalet fynd i graven. Om man enbart ska bedöma mannens sociala ställning utifrån gravfynden så skulle han förmodligen haft en högre social ställning, men man måste även ta del av skelettets ställning och gravkonstruktionen när man bedömer en individs sociala ställning. Mannen låg på mage och bara det är anmärkningsvärt, huvudet är separerat från resten av kroppen och ligger vid bäckenet. Det finns inga tecken på att en halshuggning har inträffat men huvudet har blivit

10

separerat från kroppen redan innan mannen blev begravd. Sedan finns det ingen gravkonstruktion i form av stensättningar eller markeringar ovan jord som visar att det finns en grav. Det som fanns var en oregelbunden oval nedgrävning, man hittade skörbrända stenar på ungefär 10 cm och man har uppfattat det som att stenarna troligen är rester av en härd. Själva gravfyllningen utgjordes av sotig jord med inblandat grus (Wickman-Nydolf 1999:36). Utifrån de fynd som fanns i graven anser jag att individen ska ha varit en man (Petré 1993:152).

Den andra graven med en individ gravlagd påmage har inte blivit beskriven av Arcini utan det är Thunmark-Nylén som skriver om den. Även denna grav har ingen stenkonstruktion och i jämförelse till den andra graven har denna grav ytterst få fynd, likheten med den andra graven är själva gravkonstruktionen. Det fanns en ovalformad nedgrävning och även här utgjordes gravfyllningen grusblandad jord (Wickman-Nydolf 1999:42). Skelettet ska ha legat utsträckt påmage i S riktning där huvudet normalt ska finnas, i detta fall saknas skallen, vänster överarm, delar av både underben och fötter. De fynd som hittades var 22 pärlor i närheten av halsen av bärnsten, glas och glasfluss av varierande form och storlek, en kniv låg precis ovanför den högra bäckendelen (Wickman-Nydolf 1999:42). Individen ska ha varit en kvinna och ungefär 27 år gammal enligt den osteologiska bedömningen (Thunmark-Nylén 2000b:773). A112/1992 Utifrån de fynd som fanns i graven anser jag att individen ska ha varit en kvinna (Petré 1993:153).

Frågan här är varför Arcini (Arcini 2010b) inte har räknat med denna kvinna tillsammans med den äldre mannen som också blev gravlagd på mage. Thunmark-Nylén skriver inget om att det är osäkert att kvinnan är gravlagd på mage eller inte, dessutom är hela kroppen gravlagd på mage till skillnad från den äldre mannen som har sitt vänstra ben vänt på ett sådant sätt som om han skulle ha legat på rygg.

2.7 Pejnarve2.7 Pejnarve2.7 Pejnarve2.7 Pejnarve

I Levide socken finns det ett gravfält vid namn Pejnarve som är 135x30m (NV-SO) stort, det finns 23 runda stensättningar varav en av dessa är en grav med en individ gravlagd på mage. Gravfältet blev undersökt i samband med grusutvinning av prof. Greta Arwidsson 1956 och fil. stud. Peter Manneke 1957. Denna grav med en individ gravlagd på mage är den mest fyndrika graven på hela gravfältet. SHM 26714:25

Den runda stensättningen ska förmodligen ursprungligen ha varit 6 m i diameter och mellan 0,1-0,4m högt, den norra delen av stensättningen ska ha varit förstörd av att ha rasat samman. Individen var grunt begravd i den sydöstra delen av stensättningen. Skelettet låg utsträckt på mage med huvudet i S, den vänstra underarmen var böjd och handen var tillbakaböjd in under bröstet. Högerarmen låg till vänster under halsen och baksidan av underarmen låg mot huvudet. Den vänstra foten låg över den högra foten. I graven fanns även ett ringspänne på vänster axel, en nål av järn under halsen nästan helt parallellt med axlarna och en bennål diagonalt över ringspännet. En armring av brons satt på vänstra underarmen halvt under bröstkorgen och en fingerring av brons låg på den vänstra sidan av bröstkorgen. Det hittades ca 40 pärlor under den vänstra delen av bröstkorgen, en kniv och ett rörformigt nålhus av ben låg tillsammans på den vänstra höften, två andra knivar hittades också men det står inte vart i graven. En liten klump av slagg hittades på vänstra höftbenet (Thunmark-Nylén 2000b:503). Utifrån de fynd som fanns i graven anser jag att individen ska ha varit en kvinna (Petré 1993:153).

11

Eftersom individen ligger med armarna framför sig upp mot bröstet och halsen kan det troligtvis innebära att det var meningen att begrava denna individ påmage och att det inte har inträffat av en slump. Med tanke på att armarna och händerna ligger i just den positionen kan det även innebära att individen har blivit bunden och gravlagd påmage, dock har inga rester av rep eller liknande hittats vid halsen och bröstkorgen där händerna ska ha varit.

2.8 Grodde2.8 Grodde2.8 Grodde2.8 Grodde

I Fleringe socken finns det ett gravfält vid namn Grodde, gravfältet är 70x30m (Ö-V) stort med 13 fornlämningar. År 1998 gjordes en förundersökning och undersökning av gravfältet Grodde i Fleringe socken av Peter Manneke. I denna rapport framgår det att två individer var gravlagda på mage vid detta gravfält (Manneke 1998), både Arcini och Thunmark-Nylén menar att det enbart finns en individ som är gravlagd på mage (Arcini 2010b, Thunmark-Nylén 2000a). Det anmärkningsvärda är att Arcini själv ska ha utfört den osteologiska analysen av individerna på gravfältet, att hon sedan inte räknar med den ena av de två individerna är oförståeligt.

Den första graven har fått namnet ”Anläggning 15” och jag kommer framöver att kalla den ”A15”. Anläggningen var utgjord av en nedgrävning med spår efter en träkista, det fanns inga spår eller rester av kalk- eller gråstenar. Skelettet låg på mage med huvudet i NV och fötterna i SO, kraniet var krossat och låg ungefär 0,26 m under markytan. Den vänstra överarmen låg utmed kroppen men underarmsbenen och den vänstra handen saknades, hela högerarmen och den högra handen saknades likaså. Bäckenhalvorna var något rubbade och högerbenet låg snett över det vänstra benet, fotbenen var även omrörda. Individen ska ha varit en kvinna på 20-25 år enligt den osteologiska bedömningen (Manneke 1998:20). A15/1998

I graven fanns en dräktnål av brons som låg under vänster skulderblad och en till dräktnål av brons hittades bland de fragmenterade revbenen på vänster sida. Ett djurhuvudformat spänne, ett knivslidebeslag av brons och ett nålhus av ben med två järnnålar inuti låg nedanför dräktnålen som låg bland de fragmenterade revbenen. På höger bäckenhalva låg ett ringformigt spänne av brons och till vänster om bäckenet låg en kniv av järn (Manneke 1998:20). Utifrån de fynd som fanns i graven anser jag att individen ska ha varit en kvinna (Petré 1993:153).

Den andra graven har fått namnet ”Anläggning 17” och jag kommer framöver att kalla den ”A17”. Anläggningen var utgjord av en nedgrävning och i den södra delen av anläggningen fanns en täckande stenpackning kvar. Skelettet var utsträckt på mage med huvudet i SSV och fötterna i NNO, kraniet var krossat och ansiktet var riktat åt öster. Armarna låg utmed kroppen medan bäckenpartiet och lårbenens övre delar var helt förstörda på grund av att en telekabel hade blivit nedgrävd. De nedre delarna av underbenen och fötterna var krossade eller saknades till stor del på grund av en vägdikesgrävning. Individen ska ha varit en man enligt den osteologiska bedömningen (Manneke 1998:22). A17/1998

I graven hittades ett ringspänne av brons som satt fast i telekabalen ovanför skelettet. I kabeldiket hittades 5 viktlod, ändknoppen till ringspännet och 7 fragment av islamiska mynt (Manneke 1998:22f). Utifrån de fynd som fanns i graven anser jag att individen ska ha varit en man (Petré 1993:152).

12

2.9 Paviken2.9 Paviken2.9 Paviken2.9 Paviken

I Västergarn socken finns det ett gravfält vid namn Paviken, gravfältet i sig är inte så stort utan det är hamnen som väcker störst intresse. Paviken anses vara den största handelshamnen innan Visby i jämförelse till Birka (Lundström 1983). På gravfältet Paviken finns det en individ som är gravlagd på mage, gravfältet är 60x30m (N-S) stort med 9 fornlämningar.

Fig. 6 Individen gravlagd på mage på gravfältet Paviken (Lundström 1981:119).

Det ska inte ha funnits någon stensättning eller stenpackning för denna grav utan skelettet låg utsträckt på mage i en grund gravgrop med huvudet i NO, skelettet ska ha varit täckt av ett tunt lager jord och brunt förkolnat trä som kan ha varit plankor eller brädor. Fingrarna på den vänstra handen var förkolnade, det högra lårbenet saknades och det fanns inga fynd i graven. En C14 analys ska ha gjorts och daterat skelettet till 995 e Kr (Thunmark-Nylén 2000b:726). GF o. Nr. (Paviken)

Av de gravar jag hittills undersökt så är denna grav den fattigaste på fynd och en av de mer omarkerade gravarna. Thunmark-Nylén skriver ingenting om en könsbestämning medan Arcini menar att individen ska ha varit en man (Thunmark-Nylén 2000b:726, Arcini 2010b). Per Lundström nämner just den här graven i sin bok ”De kommo vida…” (Lundström 1981:120) och det han skriver om i boken stämmer överens med det Thunmark-Nylén har skrivit. Eftersom det inte fanns några fynd i graven kan jag inte göra en arkeologisk könsbedömning.

2.10 Kopparsvik2.10 Kopparsvik2.10 Kopparsvik2.10 Kopparsvik

I Visby socken finns ett större kustgravfält vid namn Kopparsvik, detta gravfält ligger cirka 800m söderut från staden Visby på Gotland och precis vid den gamla jurisdiktionsgränsen för Visby (Engeström 1988). Arkeologiska utgrävningar har skett vid flera tillfällen på detta gravfält, närmare bestämt fem gånger. År 1917 och 1918 var det O. W. Wennersten som undersökte gravfältet, år 1956 G. Arwidsson, år 1963 E. Nylén och år 1964-1966 Hilkka Pettersson. Sammanlagt har 330 gravar blivit utgrävda Kopparsviks gravfält men troligen har det funnits mer än så. Gravfältet består av två delar, en nordlig och en sydlig del varav den nordliga delen breder ut sig på 120m längs stranden (Thunmark-Nylén 2000b:829f). Gravfältet ska ha varit 120x60m (N-S) stort och är nu borttaget.

På detta gravfält finns 53 individer gravlagda på mage. Av dessa 53 individer är 44 av dem gravlagda helt på mage och 7 av dem gravlagda halvt på mage medan man är osäker på de

13

resterande 2 individerna kroppsställning. Här nedan följer beskrivningar av gravarna med de individer som var gravlagda på mage, jag kommer att redovisa dem i den ordning som deras nummer är och av vem som undersökte gravarna. Min egna arkeologiska könsbedömning av påmage-gravarna på gravfältet Kopparsvik kommer att redovisas i en sammanställningstabell.

De första 6 individer gravlagda påmage undersöktes av Arwidsson år 1956, köns- och åldersbestämningar av dessa gravar har inte blivit fastställda.

Grav 6/1956, GF C 10183:13Grav 6/1956, GF C 10183:13Grav 6/1956, GF C 10183:13Grav 6/1956, GF C 10183:13

Denna grav hade inget stenröse och skelettet i graven var bara delvis utgrävt. Individen ska ha legat påmage med huvudet i SV, armarna var tillsammans med händerna böjda en bit utanför höften. Det vänstra benet var utsträckt och det högra underbenet saknades. En kniv hittades nedanför underkäken (Thunmark Nylén 2000b:831).

Grav 8AGrav 8AGrav 8AGrav 8A----B/1956 GF C 10183:16B/1956 GF C 10183:16B/1956 GF C 10183:16B/1956 GF C 10183:16

Detta var en dubbelgrav där den ena individen var gravlagd påmage medan den andra inte var det. Båda individerna låg under ett gemensamt stenröse och den ena individens ena ben låg över den andra individens ben. Individen med beteckningen ”8A” var gravlagd på mage med huvudet i riktning mot NO, individens högra arm var böjd och den högra handen låg på höften, dock saknades vänsterarmen och fötterna. Ett ringspänne av brons låg på den högra axeln (Thunmark Nylén 2000b:831).

Grav 9A/195Grav 9A/195Grav 9A/195Grav 9A/1956666

Individen låg halvt påmage och halvt på vänster sida med huvudet mot SSV utan något stenröse över sig. Högerarmen låg diagonalt uppböjd medan den vänstra armen låg under kroppen, det fanns inga fynd i graven (Thunmark Nylén 2000b:831).

Grav 14/1956Grav 14/1956Grav 14/1956Grav 14/1956

Denna grav hade inget stenröse men den hade en kalkstenspackning som gravfyllning. Även denna individ låg till hälften påmage och till hälften på vänster sida, huvudet mot SSV. Båda armarna låg över kroppen varav en arm var böjd, det fanns inga fynd i graven (Thunmark Nylén 2000b:832).

Grav 16/1956Grav 16/1956Grav 16/1956Grav 16/1956

Individen i denna grav låg påmage men skelettet var ofullständigt och graven hade inget stenröse. Huvudet saknades men den tidigare riktningen var mot NO. Båda armarna var böjda uppåt under bröstkorgen, båda benen låg längs varandra med fötterna tätt tillsammans, det fanns inga fynd i graven (Thunmark Nylén 2000b:832).

Grav 18C/1956Grav 18C/1956Grav 18C/1956Grav 18C/1956

Denna grav var en trippelgrav där enbart en av individerna var gravlagd påmage. Skelettet var dock ofullständigt och graven hade inget stenröse. Huvudet, det vänstra benet och båda fötterna saknades medan den högra armen var krossad. Den tidigare riktningen var mot NNO, det fanns inga fynd i graven (Thunmark Nylén 2000b:833).

Resten av gravarna var undersökta av Mälarstedt år 1964-1966, nästan alla dessa individer har blivit osteologiskt köns- och åldersbedömda.

14

Grav 8, GF C 12675:8Grav 8, GF C 12675:8Grav 8, GF C 12675:8Grav 8, GF C 12675:8

Denna grav hade inget stenröse men var skadad av inlägg av hål som var 1,4m brett, den vänstra sidan skelettet var skadat. Individen låg utsträckt påmage med huvudet i NV, högra underarmen var vinklad något utåt och båda vristerna var korsade. Två nålar hittades på den vänstra axeln. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en kvinna (Thunmark Nylén 2000b:835).

Gr. 25Gr. 25Gr. 25Gr. 25----26, GF C 12675:2526, GF C 12675:2526, GF C 12675:2526, GF C 12675:25----26262626

Detta var en dubbelgrav där två skelett låg utsträckta på mage med mindre kalkstenar i nivå med bäckenet, bägge skallarna låg i SSV. Det västra skelettet av de båda är nr 25 och det östra är nr 26. Enligt den osteologiska bedömningen ska båda individerna ha varit män.

Båda armarna till nr 25 låg över nr 26 med högerarmen över halsen på nr 26. Benen på nr 25 var delvis förstörda, men enligt tecken på deras tidigare position ska den vänstra foten till nr 25 ha legat under den vänstra foten till nr 26. Till vänster om ryggraden till nr 25 hittades en nyckel (Thunmark Nylén 2000b:838).

Gr. 39, GF C 12675:39Gr. 39, GF C 12675:39Gr. 39, GF C 12675:39Gr. 39, GF C 12675:39

Denna grav hade inget stenröse utan det fanns några stenar på höger axel och en del på skallen. Skelettet låg påmage med huvudet i NNV, armarna och benen låg nästan rakt. Ett spänne hittades under det vänstra höftbenet. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:839).


Denna grav hade inget stenröse utan skelettet låg påmage i en oregelbunden stenpackning med huvudet i SV, armbågen var vinklad i sidled, händerna låg på höfterna och det högra benet låg över det vänstra benet. Det hittades ett spänne och två beslag som låg tillsammans på höger höft. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:839).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage i en vriden ställning med huvudet i NNO, den vänstra underarmen var kraftigt böjd och handen låg under bröstet, den högra armen låg snett över ryggen, fötterna låg nära varandra. Det hittades en kniv som låg utmed den högra underarmen och handleden utanför den vänstra höften. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:840).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i NNO, den vänstra armen var rak, högra armen var böjd in mot kroppen, benen var nästan raka. Det hittades en kniv på den högra höften och bronsbeslag strax ovanför det högra höftbenet. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:841).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage mot NO, skallen och fötterna saknades, både höger och vänster arm låg under kroppen, benen var nästan raka. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:841).

15


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i NV, den högra underarmen låg nedanför magen, vänstra över- och underarmen var böjda uppåt så att handen var under den vänstra axeln, benen var nästan raka. Det hittades ett ringspänne vid det högra höftbenet, ett spänne vid midjan till höger

om ryggraden, en hjorthornsspets på den vänstra lårbenshalsen. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:841).

Fig. 7 De fynd som hittades i grav 60 på Kopparsvik (Thunmark-Nylén 1995).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i NNO, armarna och benen var något raka. Det hittades ett armband av brons på den vänstra handleden. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:842).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i SV, armarna och benen vara nästan raka. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:842).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage mot SSV men var ofullständigt. Skallen, bröstet och det vänstra lårbenet saknades, armbenen var skadade. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:842).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i NNO men var ofullständigt. En grävning av ett hål på 1 m hade utförts, underkroppen och de nedre extremiteterna var borta. Överarmarna var något vinklade från kroppen och underarmarna var skadade. Det hittades ett ringspänne på den vänstra armbågen och en kniv i armhålan. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:842).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i N, både vänster och höger arm var böjda så mycket att händerna kom att vila på axlarna. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:843).

16


Denna grav hade ett stenröse där ett dåligt bevarat skelett låg under. Skelettet låg till hälften påmage och till hälften på höger sida med huvudet i NO, armarna var böjda uppåt och benen var uppdragna. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:846).


Denna grav hade inget stenröse utan skelettets huvud, knän och fötter var täckta av kalkstensplattor. Skelettet låg utsträckt påmage med huvudet i SSV, armbågarna var böjda och händerna låg vid sidan av höftlederna. Det hittades ett ringspänne av brons på halsen och en sölja på höger sida vid midjan. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:846).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i SSV. Armarna och benen var nästan raka, fötterna och ett halvt ben saknades. Det hittades en sölja av brons under bäckenet. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:846).


Denna grav hade inget stenröse utan skelettet låg påmage mot NO men det var ofullständigt i en oregelbunden stenpackning. Skallen saknades och detta förmodligen på grund av byggandet av ett tjänsthål som var beläget strax ovanför skelettet. Vissa skallben hittades på en högre nivå över bäckenregionen. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:847).


Denna grav hade ett stort och oregelbundet stenröse på 2x3m. Mitt i stenröset låg skelettet till hälften påmage och till hälften på höger sida med böjd rygg med huvudet i OSO, armarna var utsträckta nedåt vid vänster sida och benen låg längs varandra. Det hittades ett ringspänne av brons vid ena handen, två bronsbeslag där det ena låg vid bäckenet och det andra låg en halv meter utanför fötterna. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:848).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg till hälften påmage och till hälften på vänster sida med huvudet i SV. Vänsterarmen var böjd in under kroppen, högerarmen var nästan rak och benen var uppdragna. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en kvinna (Thunmark Nylén 2000b:849).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i SO. Armarna var raka, underbenen var böjda rakt bakåt (uppåt) och fötterna saknades. Det hittades ett ringspänne av brons på den högra underarmen precis nedanför armbågen. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:849).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg utsträckt påmage med huvudet i NV. Armarna var utsträckta och låren var korsade vid knäna. Det hittades ett ringspänne av brons på den vänstra höften, en

17

nål längst upp till vänster på ryggraden. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en kvinna (Thunmark Nylén 2000b:849).


Denna grav hade inget stenröse utan skelettet låg utsträckt påmage mot SV men det var ofullständigt. Skallen, högerarmen, högerbenet och båda fötterna saknades. Vänsterarm var utsträckt. Det hittades ett ringspänne av brons vid nacken. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:849).


Denna grav hade inget stenröse utan bäckenet och benen var täckta av kalkstensplattor, skelettet låg mot NV men var dock ofullständigt. Det hittades ett ringspänne och en nit som var ungefär en decimeter isär och ca 10 cm från det vänstra benet. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:849f).


Denna grav hade ett stenröse där skelettet låg påmage med huvudet i SV under den nedre högra delen. Båda armarna och benen var nästan raka. Det hittades ett stort ringspänne av brons bredvid den vänstra höften och ett mindre ringspänne av brons direkt under nacken. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:850).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg utsträckt påmage med huvudet i N. Armbågarna låg intill sidorna och var böjda. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:850).


Denna grav var en dubbelgrav och hade inget stenröse, i graven fanns nr 139 och nr 140 varav en av dem låg utsträckt påmage med huvudet i SVS, närmare bestämt nr 140. Högerarmen låg utsträckt upp på sidan av huvudet medan vänsterarmen låg i sidled med resten av kroppen. Underbenen låg nära varandra. Det hittades ett dosformigt spänne och ett djurhuvudformat spänne liggande tätt på det högra skulderbladet, ett annat djurhuvudformat spänne låg på bröstet precis ovanför armbågen. En nål med huvudet pekande uppåt hittades på den övre högra sidan av halsen. Pärlor och hängen låg samlade i ett utrymme under bröstet och halskotorna (det vill säga på framsidan av bröstkorgen). Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en kvinna (Thunmark Nylén 2000b:851).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg utsträckt påmage med huvudet i SV. Vänsterarmen var rak medan högerarmen var bara något rak. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:852).

Gr. 158Gr. 158Gr. 158Gr. 158----159, GF C 12675:158159, GF C 12675:158159, GF C 12675:158159, GF C 12675:158----159159159159

Denna grav var en dubbelgrav som hade en oregelbunden stenpackning där två skelett låg påmage mot SV. Det södra skelettet är nr 158 och det norra skelettet är nr 159.

Skelett nr 158 saknade skalle och hade höger armbåge under bröstkorgen till nr 159 och med handen under dennes bäcken. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man.

18

Skelett nr 159 låg över 158 och vänstra armbågen och underarmen var kraftigt böjd till sitt eget huvud, högerarmen var ofullständig. Benen var utsträckta och korsades vid underbenen. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:853).


Denna grav hade ett kraftigt stenröse vilket skelettet låg påmage med huvudet i SV under. Vänstra underarmen låg något inåt under kroppen medan högerarmen var böjd och handen låg under låret. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:854).


Denna grav hade ett stenröse som var sammanslaget med gravarna 172 och 174. Skelettet låg påmage med huvudet i SSO, armarna var lätt böjda på sidorna, benen var nästan böjda. Det hittades ett ringspänne på den övre högra halvan av bröstet och ett annat spänne på den högra höftleden (det vill säga på baksidan av kroppen), det hittades även ett remändesbeslag på det högra låret. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:854).


Denna grav hade inget stenröse utan skelettet låg påmage i en gles stenpackning med huvudet i SSV. Den högra underarmen var kraftigt böjd uppåt till hakan och benen var nästan raka. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:855).

Gr. 180, GGr. 180, GGr. 180, GGr. 180, GF C 12675:180F C 12675:180F C 12675:180F C 12675:180

Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg till hälften påmage och till hälften på vänster sida men huvudet i SV. Armarna och benen var nästan raka. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:855).


Denna grav hade inget stenröse utan det fanns stenar på benen. Skelettet låg påmage med huvudet i S, vänsterarmen låg rakt medan högerarmen var förstörd, benen var tillbakaböjda. Det hittades ett spänne mellan låren strax under bäckenet och ett monteringsbeslag av brons som låg ca 10 cm från det högra lårbenet strax nedanför höfterna. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:855).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage med huvudet i SSV med armar och ben utsträckta längs kroppen. Ett benföremål låg med den avsmalnande spetsen på det vänstra knäet. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:855).


Denna grav hade en gemensam samling av sten tillsammans med grav nr 187. Skelettet var utsträckt påmage mot NV men var ofullständigt. Skallen och högra sidan av skelettet saknades (inklusive armen) medan vänsterarmen var rak. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:855).

19


Denna grav hade inget stenröse utan hade en gemensam samling av sten tillsammans med grav nr 185. Skelettet låg påmage med huvudet i SSV, armbågarna var vinklade mot sidorna händerna låg något under höfterna, benen och fötterna låg ovanför varandra. Det hittades en sölja på den vänstra höftleden, ett remändesbeslag på ryggraden vid midjan och två armband som satt nära varandra på den vänstra handleden. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:856).


Denna grav hade inget stenröse utan låg strax utanför den gemensamma samlingen av sten till gravarna 185 och 187. Skelettet låg utsträckt påmage med huvudet i SSV, underarmarna var starkt böjda in under kroppen och underbenen låg nära varandra. Förmodligen hade armarna och benen blivit tillrättade före begravningen. Det hittades ett ringspänne av brons vid anklarna, en kniv längs kroppen vid den vänstra

höften och en nyckel låg under skelettet på höger sida av midjan. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:856).

Fig. 8 De fynd som hittades i grav 188 på Kopparsvik, kniven är inte avbildad (Thunmark-Nylén 1995).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg till hälften påmage och till hälften på höger sida med huvudet i SO. Högerarmen låg under kroppen medan vänsterarmen var kraftigt böjd uppåt, benen korsades vid underbenen. Det hittades en kniv som låg bakom det högra låret. Här har ingen osteologisk bedömning gjorts (Thunmark Nylén 2000b:857).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet låg påmage mot SSV men det var ofullständigt, skallen och den högra axeln saknades. Armarna och benen var nästan raka. Det hittades ett spänne och ett monteringsbeslag av brons bland bäckenbenen i midjehöjd, en kniv på lårbenshalsen. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:857).

20


Denna grav hade ett sekundärt stenröse och skelettet var ofullständigt med skador från ett stolphål. Skelettet låg utsträckt påmage med huvudet i SV, benen var nästan raka. Det hittades ett spänne som låg på

ena knäet, ett remändesbeslag av brons på den plats där höften ska ha varit och järnfragment i magen. Här har ingen osteologisk bedömning gjorts (Thunmark Nylén 2000b:858).

Fig. 9 De fynd som hittades i grav 207 på Kopparsvik (Thunmark-Nylén 1995).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet var ofullständigt varav endast de nedre extremiteterna och delar av den vänstra sidan av kroppen fanns kvar. Skelettet var utsträckt påmage mot ONO, den vänstra underarmen var vinklad under kroppen. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:858).


Denna grav hade en oregelbunden stenpackning där skelettet låg påmage under med huvudet i V. Båda armarna låg bakom ryggen och armbågarna var något böjda mot varandra, de kan ha varit bundna, benen var nästan raka. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:863).


Denna grav hade inget stenröse utan skelettet kan ha legat i en träkista eller ha varit täckt med plankor, i den avsmalnande fotändan fanns det en ram av stenar. Skelettet låg påmage med huvudet i NO, armarna var böjda vid den raka ryggen, högerbenet var nästan utsträckt, det vänstra benet låg under det högra låret och det vänstra underbenet över det högra underbenet. Det hittades en kniv ovanför den vänstra axeln nära baksidan av huvudet och en järnring på högra överarmen. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en kvinna (Thunmark Nylén 2000b:863).


Denna grav hade ett stenröse på ca 1,2 x 1,8 m. Skelettet låg påmage med huvudet i VSV, både högerarmen och vänsterarmen var rakt böjda. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en kvinna (Thunmark Nylén 2000b:866).


Denna grav hade inget stenröse och skelettet var ofullständigt, båda armarna, höger skulderblad och vänster ben saknades. Skelettet låg utsträckt påmage med huvudet i NNO. Inga fynd hittades i graven. Enligt den osteologiska bedömningen ska individen ha varit en man (Thunmark Nylén 2000b:867).

21

3333. . . . TolkningTolkningTolkningTolkning

3.1 Kontexten3.1 Kontexten3.1 Kontexten3.1 Kontexten

I det tidigare kapitlet har jag redovisat alla påmage-gravar på Gotland under vikingatid, gravfält för gravfält och individ för individ. I detta kapitel kommer jag att berätta mer om gravfälten i sig och var i landsbygden de befinner sig i förhållande till kusten, jag kommer även att redovisa tolkningar angående individerna om vad för slags social ställning de kan ha haft utifrån själva gravläggningen och fynden.

3.2 Bebyggelse3.2 Bebyggelse3.2 Bebyggelse3.2 Bebyggelse

De gravfält som ligger närmare kusten har troligtvis haft någon anknytning till en närliggande hamn eller liknande, detta på grund av de fynd som har hittats runt omkring och på gravfälten. Paviken har med största sannolikhet varit en vikingatida hamn på grund av den ansenliga mängden fynd som hittats och att den ligger i någorlunda anknytning till Västergarnsvallen (Lundström 1981; Lundström 1983:119; Jansson 1983).

Fig. 10 Diagram över gravfältens avstånd till kusten och i tre fall till närmaste sjö och träsk, sammanställd efter mätningar i modern tid i fornsöksfunktionen på Riksantikvarieämbetets hemsida http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html.

Här ovan är ett diagram som visar avståndet mellan varje enskilt gravfält till kusten och för tre gravfält låg en sjö och två träsk närmare än kusten. Dessa tre gravfält var Paviken som var närmare

22

sjön Paviken på ca 109m, Ire som låg närmare Fardumeträsket på ca 1709m och Bjärs som låg närmare Tingstädeträsket på ca 1713m.

De mer specifika avstånden mellan gravfält och kust var ca 100m för Butter, ca 186m för Grodde, ca 203m för Kopparsvik, ca 467m för Bottarve, ca 1232m för Paviken, ca 3576m för Bjärge, ca 4821m för Ire, ca 7987m för Pejnarve och ca 10082m för Bjärs.

De fem gravfält som har ett någorlunda litet avstånd till kusten räknas som kustgravfält och de resterande fyra gravfälten förmodas inte ha någonting att göra med till exempel någon hamn. Om man ser på fig. 2, som visade alla gravfält med påmage-gravar, så kan man även notera att kustgravfälten är placerade på den västra sidan och i ett fall på den norra sidan av Gotland, inga gravfält med påmage-gravar finns på den östra sidan av ön. De gravfält som ligger mer inåt land är placerade mer mot mitten än mot den östra sidan, gravfälten Ire och Bjärge ligger dock närmare den östra sidan på ön än de andra gravfälten.

Avstånden som jag har redovisat är baserade på fornsöksfunktionen på Riksantikvarieämbetets hemsida och havsnivåns förändringar sedan vikingatid är inte inräknade, jag nämner i beskrivningen om gravfältet Bottarve att det beräknades att strandlinjen ska ha legat 3.0 - 3.5m över dagens havsnivå (Carlsson 1999:49).

3.3 Individerna3.3 Individerna3.3 Individerna3.3 Individerna

Fig. 11 Diagram över alla påmage-gravarnas riktningar utifrån varje enskild individs huvud, sammanställd av mig efter att ha undersökt alla gravar.

Diagrammet ovan är en sammanställning av riktningarna som alla individer gravlagda påmage hade sina huvuden mot, det är ingen redovisning av gravfält för gravfält utan alla individer är tillsammans i detta diagram. Detta visar att riktningarna varierar väldigt mellan påmage-gravarna, men vissa riktningar är utmärkande i

sig av att en större mängd individer ligger i den riktningen. Detta kan man se på riktningarna NV, NO, SV, NNO och SSV. Den vanligaste riktningen för en gravlagd individ under vikingatid på Gotland ska ha varit V-Ö och här skiljer det sig märkvärt eftersom det inte är så utan majoriteten av individerna gravlagda påmage ligger i stort sett mot antingen N eller S.

Som jag har redovisat för varje enskild grav med en individ som är gravlagd påmage så är varje skelett inte fullständigt, vissa av dem saknar ben, armar, bäcken och skalle. Vissa individer saknar enbart skallen och detta kan förklaras genom att individen har blivit halshuggen innan den blev

23

lagd i graven, att skallen sedan saknas i graven kan betyda att huvudet har blivit uppsatt på en påle, detta är dock bara ett förslag. Vissa individers huvuden har blivit avskilda från kroppen men här saknas inte huvudena utan de ligger tillsammans med skelettet i graven fast de är inte placerade vid halsen och axlarna utan vid bäckenet, detta kan förklaras genom att individerna ifråga har blivit halshuggna innan de blivit lagda i gravarna och huvudena har sedan lagts ner i gravarna tillsammans med dem.

Vissa individers leder och ben är i onaturliga ställningar som kan liknas att de blivit bundna, däremot kan det vara svårt att ta reda på om de blivit bundna innan eller efter att de har dött. När det gäller leder som kan ha varit bundna så kan det ha varit ifrån transporteringen av den döde eller levande, att händerna och fötterna kanske blev bundna vid en påle som sedan två personer bar i varsin ände.

Om man ska tolka en individs sociala ställning utifrån de fynd som hittades tillsammans med den i graven måste man även räkna in vad för slags grav det var, hur stor den var, om det saknades någonting från individens skelett och på vilket sätt individen låg i graven. Jag tar nu några exempel på gravar som man kan tolka individens sociala ställning.

På gravfältet Ire var påmage-graven väldigt fyndrik till skillnad från fyra andra gravfält med påmage-gravar på Gotland. Det fanns 14 fynd i graven och med tanke på att det är ett röse så betyder det att en ansenlig tid har ägnats till att begrava denna individ och att individen kan ha varit någon speciell eller helt enkelt en individ med någon sorts ställning istället för t ex en slav eller träl.

På gravfältet Bjärge fanns det individ med flest antal fynd i sin grav jämfört med alla påmage-gravar på Gotland, det ska ha funnits över 60 fynd i graven varav 47 av dessa var mynt. Individen ska ha varit en man på ungefär 63 år enligt den osteologiska bedömningen, hans huvud var avskilt från kroppen och vid bäckenet, Thunmark-Nylén skriver att det inte finns några tecken på halshuggning men det är ovanligt att det ens syns om personen ifråga har blivit halshuggen eller ej. Om en förnyad undersökning av skelettet kan ske skulle man säkert kunna se om personen ifråga har blivit halshuggen eller på något konstigt sätt fått sitt huvud separerat från kroppen utan halshuggning. Om man utgår från fynden så kan denna man ha haft en av de högre sociala ställningarna vid sin levnadstid, det som dock kan göra detta mindre troligt är om man ser på gravkonstruktionen. Han låg påmage i en gravgrop utan några tecken ovan jord på att detta var en grav och hans huvud var placerat vid hans bäcken.

På gravfältet Paviken fanns det en individ gravlagd påmage utan någon form av stensättning eller stenpackning, det fanns inte heller några fynd i graven. Denna individ kan ha haft en av de lägsta sociala ställningarna om man utgår från gravmaterialet och saknaden av fynd.

Här nedan följer två tabeller med sammanställningar av alla påmage-gravar på Gotland. Den första sammanställningen inkluderar både de osteologiska och arkeologiska könsbestämningarna för samtliga individer gravlagda påmage. Kolumnerna ”Helt”, ”Halvt” och ”Osäkert” innebär om individen ifråga ligger helt och hållet påmage, till hälften eller osäkert. Kolumnerna ”1”, ”2” och ”3” innebär om individen ifråga låg i en enskild, dubbel- eller trippelgrav. Tabellerna med titlarna ”Saknade skelettdelar” är en sammanställning av alla skelettdelar som saknas för varje enskild individ som blivit gravlagd påmage, de gravar som inte är med i tabellen saknar inga skelettdelar utan tabellen rör enbart de gravar som saknar någon del av skelettet.

24

Som man kan se på den första tabellen ”Sammanställning” råder det en viss osäkerhet angående individernas kön utifrån både den osteologiska och arkeologiska bedömningen. I de fall där det står ett frågetecken istället för ”Man” eller ”Kvinna” har den arkeologiska och osteologiska bedömningen inte kommit fram till ett svar, i vissa fall är de två bedömningarna oense när det ibland står att den arkeologiska könsbedömningen säger att det är en kvinna medan den osteologiska könsbedömningen säger att det är en man. Detta är på grund av att fynden i graven har varit av kvinnlig karaktär medan skelettet ska ha varit en man.

Som man även kan se i sammanställningen under ”Riktning” så varierar det väldigt mycket, i en tabell kan det se ut som att det inte är så många som ligger i samma riktning och därför hänvisar jag till fig. 11 där alla de olika riktningarna är sammanställda i ett diagram.

I tabellen ”Saknade skelettdelar” kan man se att de som saknar sin skalle på gravfältet Kopparsvik är enbart män, åldern på dessa män är osäkert. Faktum är att dessa 8 män som blivit gravlagda påmage på Kopparsvik som saknar sin skalle är de enda män på hela Gotland som saknar sin skalle. På Kopparsvik finns det inget fall med någon kvinna som blivit gravlagd påmage som saknar sin skalle, det anmärkningsvärda är att det finns enbart 1 kvinna på hela Gotland som saknar sin skalle. Denna kvinna låg på Bjärge gravfält och var relativt ung på cirka 27 år.

På Kopparsvik finns det även två individer där varken den osteologiska eller den arkeologiska könsbedömningen har kunnat ta reda på vilket kön respektive individ ska ha haft, även dessa två individer saknade sina skallar.

I de fall där det står att skallen har blivit avskild betyder det att skallen fortfarande ska ha funnits kvar i graven och inte saknats som de andra individerna.

Där det står ”H. sid. Skel.” innebär det att högra sidan skelettet saknas, liksom där det står ”H. Axel” innebär det att högra axeln saknas och ”H. Skulderblad” att högra skulderbladet saknas.

28

4. Slutsats4. Slutsats4. Slutsats4. Slutsats

Det finns flera teorier om vilken avsikt eller skälet man kan ha haft vid gravläggandet av individer påmage. Individerna som blivit gravlagda påmage på Gotland under vikingatid har vissa saker gemensamt med vissa av individerna. Ett flertal individer har fynd i sina gravar medan andra inte har någonting alls, några individers skelett är någorlunda fullständigt medan andras är ofullständiga där skallen och flera delar av skelettet saknas. En del av individerna har leder och ben i onaturliga ställningar som kan betyda att de ha varit bundna medan andra individer ligger helt och hållet påmage eller bara till hälften påmage. Vissa gravar består av ett stenröse, stensättning eller har något tecken ovan jord som visar att det är en grav medan andra gravar inte har någon gravkonstruktion alls utan bara en gravgrop med ett tunt lager jord som täcker. Det är både män och kvinnor i olika åldrar som blivit gravlagda påmage, åldrarna sträcker sig från ca 20 års ålder (Carlsson 1999:128) upp till ca 63 års ålder (Thunmark-Nylén 2000b:772). Även de riktningar som individernas huvuden är mot skiljer sig från var och en.

Detta innebär att en individ som hade en något högre social ställning med mycket gravfynd och låg i ett någorlunda stort stenröse, som den äldre mannen i A52 på Bjärge, kunde ligga påmage precis som en individ utan gravfynd, gravkonstruktion och med saknade skelettdelar som till exempel skallen. Att bli gravlagd påmage kunde hända vem som helst och inte bara några få utvalda individer som alla hade någonting gemensamt i form av att de var brottslingar, slavar, lägre- eller högre sociala ställningar. Eftersom alla påmage-gravar på Gotland under vikingatid skiljer sig åt på flera olika sätt bekräftar det att vem som helst kunde bli gravlagd påmage.

Att bli gravlagd påmage kan ses som någonting skändande eller helt enkelt gå emot ens moral och tänkande vid ens sista viloplats, att ligga med huvudet vänt neråt i graven kan tänkas vara skrämmande och gå emot alla normer. Vem som helst kunde bli gravlagd påmage, men det förändrar inte faktumet att påmage-gravläggningen måste ses som ett speciellt sätt att markera individen. Individen kan ha varit gammal eller ung, varit en brottsling eller inte, haft en högre social status eller ingen social status alls. Att markera en individ på ett speciellt sätt som detta innebär att det måste ha funnits en anledning till att vissa har blivit gravlagda påmage medan andra inte har blivit det. Det måste ha funnits en motivation för själva påmage-gravläggandet, det kan med andra ord inte ha varit godtyckligt.

När det gäller den mer grundläggande frågan om varför påmage-gravläggningar har skett behövs det mer faktaunderlag.

29

5. Sammanfattning5. Sammanfattning5. Sammanfattning5. Sammanfattning

På Gotland finns det nio gravfält som är daterade till vikingatid där en del av de döda har blivit gravlagda påmage, fem av dessa gravfält ligger vid kusten och de resterande fyra gravfälten ligger mer inåt land. Dessa nio gravfält ligger i varsin socken och dessa socknar är Fleringe, Fröjel, Hejnum, Hellvi, Levide, Vallstena, Visby, Väskinde och Västergarn. Gravfälten varierar i storlek och i avstånd till kusten och varandra, mängden gravar på gravfälten varierar även.

Denna anomali av påmage-gravar är inte enbart frekvent på Gotland i Sverige utan det finns individer som blivit gravlagda påmage över hela världen, den äldsta kända situationen av en påmage-grav sträcker sig tillbaka 26 000 år och hittades i Tjeckien.

Det finns flera teorier om vilka dessa individer som blivit gravlagda påmage kan ha varit och varför de har blivit gravlagda på just detta vis. Några av dessa teorier är att de kan ha varit brottslingar, krigsfångar, individer som begått självmord, individer som har dött utomhus eller i sin sömn, individer av lägre klass, levande begravda eller helt enkelt individer som blivit kastade ner i graven och hamnat påmage.

På några av dessa gravfält finns det två individer som blivit gravlagda påmage medan på några andra gravfält finns det enbart en individ, det anmärkningsvärda är att på ett gravfält finns det 53 individer gravlagda påmage. Gravfältet heter Kopparsvik och ligger ca 800m från staden Visby, gravfältet har blivit utgrävt ett antal gånger och vissa av gravarna har blivit osteologiskt könsbedömda medan andra inte har blivit det. Dessa 53 individer utgör 16 % av alla 330 gravar på gravfältet, av de 53 individerna är 39 individer män, 6 individer är kvinnor och de resterande 8 individernas kön har inte blivit bestämt, könen på individerna är enligt den osteologiska könsbedömningen.

Enligt den arkeologiska könsbedömningen är det 7 individer som är kvinnor, 9 individer som är män och de resterande 37 individernas kön har inte kunnat bli bestämt.

Det finns stora variationer bland individerna som blivit gravlagda påmage på flera olika sätt. Individernas ålder, kön, sociala status, mängden gravfynd, saknaden av skelettdelar, gravkonstruktion, väderstrecksriktningar och kroppsställningar varierar mellan varje individ som blivit gravlagd påmage på varje gravfält på Gotland. Alla dessa individer ligger dock inte helt och hållet påmage, vissa ligger i onaturliga ställningar och andra ligger till hälften på sidan och till hälften påmage. En individ ligger med överkroppen vikt mot underkroppen, detta är ett exempel på en onaturlig ställning. Vissa av individerna saknar några skelettdelar såsom skallen, högra eller vänstra sidan av skelettet, fötterna, händerna och/eller bäckenet. Det finns individer som har ett fullständigt skelett och mycket fynd i sina gravar medan andra som inte har några fynd alls och ingen gravkonstruktion som är värt att nämnas.

30

6666.... RefRefRefReferensererensererensererenser

Arcini, Caroline. 2009a. Losing Face. Döda personers sällskap. Red. Ing-Marie Back Danielsson. Stockholm.

Arcini, Caroline. 2009b. Buried face down. Current Archaeology, vol. 231:30-35.

Arcini, Caroline. 2010a. Kopparsvik – ett märkligt gravfält från vikingatid. Gotländskt arkiv.

Arcini, Caroline. 2010b. Table 1. Finds of prone burials. Buried Face Down – an ancient worldwide fate. http://www.arkeologiuv.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeologiuv/publikationer_uv/ovrigt/utdrag/buried_face_down_ca.pdf 10/1 2013

Blomberg, Carl-Gustaf. 1941. Gravrapport – Grav 226. ATA.

Carlsson, Dan. 1999. Gravar och gravfält. ”Ridanäs” vikingahamnen i Fröjel. Visby.

Engeström, Ragnar. 1988. Visbys karta genom tiderna. Acta Eruditorum Gotlandica actum IV. Visby.

Jansson, Ingemar. 1983. Gutar och vikingar. Historia i fickformat. Red. Ingmar Jansson. Stockholm

Lundström, Per. 1981. De kommo vida… - Vikingars hamn vid Paviken på Gotland. Uddevalla.

Lundström, Per. 1983. Paviken – handelshamn, hantverksplats och skeppsvarv. Gutar och vikingar. s 119. Red. Ingmar Jansson. Stockholm.

Manneke, Peter. 1998. Arkeologisk Förundersökning och Undersökning: Grodde 1:2 RAÄ 12 Fleringe socken, Gotland: gravar från vikingatid – UV Visby Rapport 1998:3. Gotland.

Petré, Bo. 1993. Male and Female Finds and Symbols in Germanic Iron Age Graves. Current Swedish Archaeology vol. 1:152-153. Stockholm

Thunmark-Nylén, Lena. 1995. Die Wikingerzeit Gotlands I. Stockholm.

Thunmark-Nylén, Lena. 2006. Gräberfelder. Die Wikingerzeit Gotlands III-2. Stockholm.

Thunmark-Nylén, Lena. 2000a. Die Wikingerzeit Gotlands IV-1. Stockholm.

Thunmark-Nylén, Lena. 2000b. Die Wikingerzeit Gotlands IV:2. Stockholm.

Wickman-Nydolf, Gunilla. 1999. Arkeologisk Förundersökning och Undersökning: RAÄ 119, Vallstena socken, Gotland: gravfält och boplats, järnålder – UV Visby Rapport 1999:33. Gotland.

KartorKartorKartorKartor

http://www.gotland.net/sv/socknar 13/10 2012

Fängslande begravningar: en studie av påmage-gravar på gravfälten på Gotland under vikingatiden

Documents

Transcript of Fängslande begravningar: en studie av påmage-gravar på gravfälten på Gotland under vikingatiden