.:l

,i,,]]]:j

:ļļ,*ļtri,.ä

ii:iiiē

l:l

!lļ:{.ļ!'a

i','|l,|ļļiĮ'

Medeļ'hav skulturen och eddadįktningens forhistoria

Av Daniel Sävborg

ArtįkeĮn diskuterar Andreas Heuslers uppfattning att den genuinaforn-germanska diktningen yar ett "rengermanskt'' fenomen utan koppĮingtiļļ den kristna MedeįhavskuĮturen. I artįkeĮns huvudavsnitt undersrjkseĮitkretsarna hos de foĮkvandringstida germanfoļk dcįr den germanskahjtiĮtediktningen kan antcls hą uppkommit. Dessa miĮj er var kristnaoch stod under starkt infĮytande frān romersk-byzantinsk kuļtur ochciviĮįsation. Undersoknįngarna visar hcjrtiļļ att ļrtįnsk poesi uppskatta-des och odĮades į dessa germanska eļįtskįkt. SĮutsatsen bĮir att den ger-manska hjäĮtediktningen b r ha įnfĮuerats av en krįsten romersk ļįttercįrtraditįon redan "frän b rjan" . De uppenbara och sannoļika infĮuenser n

frän denna trądįtįon som finns į den bevarade germanska hjeiĮtedikt-ningen (säsomBeowulf ,Deor och eddaeĮegierna) b r därmed inte, somhos HeusĮer och hąns eftelfoĮjare, SeS Som ickegenuina sena inslag,utan Som en deļ ay det ursprungĮiga arvet. Artįkeļn aktuaļiserar qvsĮut-

ningsvis mojĮigheten att den germanska hjtiltediktningen uppstätt som

.fenomen under pāv erkan frän M edelhąv skuĮturen.

x

For nägra är sedan debatterade Uļrike Sprenger och Joseph Harris eddaeiegiernasursprung. Sprenger ansäg attvissa typiska drag (t.ex. formeln sitjayfir tsamband medlikvaka och ordet sārr ulvänt om känslosmärta) var uttryck f r dessa dikters ursprungi hogmedeltida religios litteratur (Sprenger 1988: 264-61 och 1992: 221 ,231) . Harrispäpekade gentemot delta alt dessa drag mtiter ocksä i fomengelska dikter, bl.a. i enhjältedikt som BeowuĮf (Harris 1988: 86), och han ansäg att sädana "elegiska" dragSnaĪaĪe kunde vittna om en äldre germansk tradition ftir elegierna. Sprenger under-kįinde dessa paralleller med hänvisning till BeowuĮfs tillkomst i en kristen miljti(1988: 262,266). Själv godtog jag i min avhandling Harris' paralIeller och utveckladeäven tanken pä en traditionshistorisk slįįktskap mellan fomengelsk hjiiltediktning och

* Artikeln bygger pä ett f redrag framf rt vid 12:e internationella sagakonferansen i Bonn 2003.

MaaĮ og Mīnne 2 (2003): 727_73'Ī t21

eddaeiegierrra (Sāvborg 1991: 158-60,278,3\8,363_64,424-25). Kļaus von Seeskrev en polemisk uppsats riktad mot mina teser där han fcirsvarade Sprengers synsättoch hävdade att dessa fornengelska dikter "einen genuin altgermanischen Wort_gebrauch nicht belegen konnen" (See 1998: 95; se hiironr Sävborg 2000: 53).

Jag kžinde väl igen talet om det genuint.forngermanska sonr skulle finnas i vissa avde fomengelska och fomnordiska dikterna men inte i andra. Kättan till Sees tankegäng(iiksonr säkerligen till Sprengers) var Andreas FIeuslers teorier frzLrr borjan av 1900-taļet. Vad som dāremot forvänade rnig var atį ledande norrcirrforskare vid seklets slutansäg dessa teorier fullt aktuelĮa, ja rentav sä självklara att de togs fcir givna som avgci-rande argument. For egen delhtill jag det inte aļls fijr självkĮarĮ att man kunde skiŲa utgenrrint och ickegenuint forngermanskt į sä gamla germanska dikter s orn BeowwĮf, ochintę ļreltręr ansäg jag att den kristna tillkomstnrilj n i sig diskvalificerade dikten somfomgermansk. L{err įįnnu 1998 kunde dessa tankaĪ styra debatten, och Sees algumen_tation har styrkt rnig i tanken att detta Heuslers synsätt bor prcivas i grunden.

Ī sin helhętsbild av eddadiktningen pekar Andreas l{eusler įļt en grupp om femdikteĪ (bt.a. AtĮaqvi a och Ham įsmāĮ) som mycket garnia; de har diktats fcire ellerunder vikingatiden och ār de nordiska foreträdarna fc}r derr ursprungliga SamgeĪ-nranska hjältediktningen (Heusler 1941: 153). Sonr en betydligt senare, h gmedettidagrupp eddadi_kter ser F{eusler det han kallar "eine isl. Nachbļįite der F{eldendichturrg"(i87). främst s.k. elegier sornGu r narqvi a Į,Gu r narqvį a ĮĮ ochGu r narhvqtĢ84 . FĪeusler betonar starkt den djupa ktryftan * vad gäller sävžįļ tilļkomsttid Sompoetisk karaktiįr - rneļlan dessa tvä gruppel ( 1 8 8, 1 86).

Denrra beskrivning rnäste fcirstäs utifrtln den rekonstrukĖiorr av den (icke belagda)ursprungliga SamgerĪnanska Ęältedikten Sorn Ī{elrsler ställer upp i samrna arbete.ĒĮeusler beskriver denna sin rekonstruerade urforrn pä fciljande sätt:

das F{eiderriied ist ein grciBeres Werk, etwa zwischen 80 und einigen 2aaLangzeĮ-len; vorbedacht und auswendig geĮernt, fiir Einzeivortrag bestirnrnt. E's gehort zuden objektiven Gattungen, ohne ausgesprochene Beziehung auf die Gegenwart.Sein Įr:haļt ist eine heroische Fabel aus zeitlosem Einst; eine einkreisige Geschi-chte von sįraffem UmriB, Sparsam rnit Auftritten und Menschen. Die DarsteiĮungist episc}r-drarnatisch Zu neĪmen: Erzälrlung aus Dichters Munde wechselt mithandeļndell Reden der Gestalterr (Ansprachen, Zwiesprachen, auch kurzen Mono-Įogen). Sr:mmarischer tsericht tritt zurįick hinter geschauten Szenen, die sichruckweise folgen ('springender Stii'). Zustandsmalerei, beschauliche R'ede, Įyri-scher Ergr:8 hatrten sich in engsten Grenzen. (FĮeusĮer t94t: I53).

Bäde iĮellsiers uppdelnirrg av och kronologi fdr eddadiktema fciruįsätter denna rekon-struerade urform. Heusler byggeĪ upp sin relativa kronoIogi (och lägger därrrred grun-den tįll den idag rädande synen pä dateringen av eddadįļ<terna) utifrärr graderr av ļik-het męd urformen; den "garnla" grļļppen eddadikter stärnrner nästan fuļistärļdigt in päurformen, nredan "elegiema" ofta awiker och skiļdrar en enstaka situation, lrar

Į22

DaNIgr- SÄVBoRG

mycket av direkt tal och inslag som kan beskrivas som lyriska, kontemplativa och till-ständsmälande.

Det žįr uppenbart att denna rekonstruktion ār avgcirande for Heuslers helhetsbildav eddadiktema och den fomgermanska hjältediktningen civerlag. Men pä vilka grun-

der fastställer han sin urform?Heusler hävdar att han bygger pä en jämfcirelse mellan eddadiktema och die sįįd-

germanischenResten(153). Dethandlarju i säfall om dikternedtecknadepä 800- och900-talen, alltsä "gammaļt" och vikingatida ur Eddans synvinkel, varfor en jämfÖrelse

med dem är helt rimlig. tr själva verket omfattar hans jžimfcire|ser ban HįĮdebrąnds-lied ochFinnsburh-fragmentet (154) _ fler kornparativa belägg fÖr den pästädda ger-

manska urfofinen ger inte Heusler. Ändä finns det ęn StoĪ mžĮngd västgermansk dikt-ning som FIeusler inte aktualiserar hār. Tvä fragment ur ännu en fomengelsk Ęiilte-dkt'WaĮdere, bestär av situationsskildring och nästan helt av direkt tal - den awikeralltsä starkt frän urformen. och de fullstįindiga fomvästgermanska dikter som

behandlar den gamla hjiiltesagan įįr fullstįindigt olika Heuslers rekonstruerade

urform. Pä fornengelska finns en monologisk dikt som gfu igenom den germanska

hjältesagans persongalleri , Wįdsį ' en likaledes morrologisk elegi rned Sorgesamrna

exempel ur trjältesagan, Deor, Samt ett hjälteepos, BeowuĮf' som dels har lyriska och

känslosarnma inslag, dels įįr ca 30 gänger liingre än Heusļers rekonstruerade urform.Men rned dessa dikter jįįmfor Heusler inte alls eddadiktema. om man vid dateringen

av eddadikterna använder fcirutsättningslcis komparation med de västgermanska hjäl-tediktęma fär Heuslers synsätt inget stcid. n denna västgermanska hjältediktning finnsgott om dialog, monolog, "beschauliche Rede", "lyrischer ErguB", "Zustandsmale-

rei" m.m. Mycket lite päminner om den pästädda urformen; i stället päminner mycketom Eddans pästätt unga "elegier". Mangfalden i fräga om form, tematik och gestalt-

ning Įir pätaglig. Den fomvästgermanska diktningen uppvisar civerhuvudtaget en oer-

hcird heterogerritet. Fcirutorn hjältedikter finns eiegieą lįirdomsdikter, reĮigicisa dikterm.m. - aļltsamrnans nedtecknat fcjre t0OO-arsskiftet och aļltsä gammalt ur Eddanssynvinkel. Men ingenting av detta tillrnäter Heusler nägon betydelse nār han faststäl-

ler sin germanska urform och sin Edda-kronologi. n sjiilva verket har Ī{eusler uppen-

barligen rekonstruerat sin pästädda urforrn utifrän just de fem eddadikter han betrak-

ta.r Som gamla, sä varken deras hciga älder eller'brf,orrnens" ursprunglighet kan sägas

vara väl styrkta slutsatser.Varfcir avstär dä Heusler frän att ta hiinsyn tili sä rnycken bevisligen gamrnal väst-

germansk hjältediktning? Varfor ļ.äter han en Įiten grupp eddadikter utgora grunden fcir

den uppkomsttes han lägger fram? Svaret iigger flämst i Heusļers definition av begrep-pet.forngermansk ach den grundsyn som ligger bakom den definitionen. Han definie-tat aĮtgermanįsch sorn "das von Kirche und antiker tsildung nicht greifbar bestimrnte

Germanentum" (8) och diktverk som skalļ kunna betecknas som "altgerma.nisch"

rnäste "auBęrkirchļichen Inhalt haben, keirle romįsche Kunstalt nachahmen" (6). t

Denna definition präglar helt hans behandxing av den fomengelska diktningen. Į

sarnband med de fomengelska eiegiema närnner han bl.a. deras fcirfining, känslighet

Į23

Mglrr-g,ąvsxULTUREN oCH EDDADIKTNINGENS FÖRHISTORļA

och naturkįįnsla och kommenterar: "Altgermanisch ist dies nicht. [. ..] In den engeren,den reingermanischen Kreis der Dichtung wird man diese Werke nicht stellen. Vieles,vielleicht das beste, verdanken sie äuBerer Anregung" (150). Idēn att ett yt e infly-tande automatiskt innebįir att diktema och deras drag inte kanvara aĮtgermąnįsch ar isig problematisk, men det mest anmžirkningsvįįrda žįr tanken att det tiverhuvudtagethar funnits nägot 'rein-germanisch' _ en poetisk egenart fullstiindigt opäverkad avyttre inflytande. Jag noterade ovan det fcirvänande i att han i. sin rekonstruktion bort-sžęfränBeowuĮf, dentidigast nedskrivna fullstŽindiga gerrnanska hjäitedikt som finnsbevarad. Men det žir logiskt utifrän hans aĮtgermanisch-uppfattning. BeowuĮf 'dT d1k-tad i en kristen kultur och innehäller diĪekta kĪistna hänvisningar, och i en lexikonar-tikel om fomgermansk diktning avstär Heusler frän att behandļa dikten med just detuttaļade argumentet att den fcirutsätter en kristen civilisation (1911-13: 440).I DieaĮtgermanische Dichtung hävdar han att det "Unreckenhafte, Verfejnerte" i BeowuĮfkan bottna i inflytande frän Vergilius (1941: 196). och ett sädant verk kan Heuslerdefinitionsmässigt inte betraktasom altgermanisch. Detta är ett synsätt som ār vanligtinom forskningen än idag.z

Pä detta aĮtgermanisclz-koncept bygger hela Heuslers rekonstruktion av den ger-manska hjältediktens urform. Rekonstruktionen StyIS av idēn att vikingatida eddadik-ter mäste vara mer lika urformen än samtida anglosachsiska hjättedikter. Det ār entanke som bygger pä overtygelsen att en hednisk germankuitur utanfcir den klassisk-europeiska civilisationen mäste vittna bättre om urformen än en kristen, klassiskt bil-dad germankuitur. Rekonstruktionęn tar medvetet fasta enbart pä sädana drag i debevarade germanska Ųältediktema som inte žir typiska fcir Medelhavslitteraturen ochexkĪuderar lika medvetet drag som ocksä finns i de hiir germanska diktema' men SomSamtidigį įįĪ vanliga i klassisk litteratur (säsom monolog, utmälning av känslotillständoch lyriska inslag). Rekonstruktionen av urformen utgär diirrrred frän f rutsättningenatt denna urform var ett germanskt särfenomen, helt opäverkat av kristen och antiktradition.

Det StÖrsta problemet med Heuslers aĮtgermaniscfr-koncept torde vara renhets-lanken, att konceptet fcirutsätter att det alls har funnits en kulturellt isolerad hedniskgermansk sārkultur, opäverkad av kontakter med den kristna och romerskt rotade tra_ditionen - till tydlig skillnad frän bevarade dikter sam BeowuĮf m.fl.

Vilket stod presenteIar dä Heusler ftir denna tanke? Vi mästę konstatera att haninte arguntenterar sarskllt utfdrligt. I sin korta beskrivning av den fomgermanskahjältediktens uppkomsi ger han endast en antydan till argument fcir den sä viktiga ren-hetstesen: "Ein fremdes Vorbild, wie fįir die Runen und das Kunsthandwerk, treibenwir nicht auf. Die hÖhere Dichtkunst der beiden Rcimerreiche um 400 bot keine Mus-ter, und das niedere, die der Mimen, wohl ebenso wenig [...]." (Heusler 1941 155).2Heusler hävdar alltsä att den äldsta fomgemranska hjältedikten sä helt saknar likhetermed annan samtida diktning (kristen, antik) att ett inflytande dfifrän är osannolikt -foljaktligen mäste den ha varit "ren", ett germanskt särfenomen. Men detta ār ett cir-keļbevis. Ty argumentet äI giltigt enbart om man accepterar hans rekonstruktion av

124

D,qNml SÄVBORG

den fomgermanska hjältediktens urform - alltsä Som en genre utan likheter med kris-ten eller romersk tradition. Men denna rekonstruktion bygger ju samtidigt pä hans

aĮtgermaniscfr-koncept - det var just detta koncept som läg bakom urvalet dikter och

Ņpiska drag som rekonstruktionen byggde pä. Hans aĪgument fÖr konceptet ftjrutsät-

ter att man Īedan har accepterat det. om vi dįiremot bortser frärr Heuslers rekonstruk-tion och i stället gär till dę bevarade germanska hjältedikterna, t.ex. Beowulf, Deoroch de pästätt unga eddadiktema, finner man som vi sett mänga drag Som mer pämin-ner om kristen och romersk litterįįr tradition (monologer, lyriska inslag, kristna hän-

visningar m.m.). om vi till skillnad frän Heusler tįinker oss att dessa elļer nägra av

dessa drag ar gamla och hor tili den ursprungliga, samge nanska traditionen fallersäledes Heuslers bevis, hans pästäende att denna ursprungliga germanska hjältediktskulle sakna likheter med kristen/romersk tradition. om vi väger in alla de fomnor-diska och fornengelska hjältediktema fär vi dįįrmed helt andra fcirutsättningar nįir det

gäller att fastställa ursprunget for denna Ęältediktning.Det iir tydligt att Heuslers helhetsbild av säväl eddadiktning som fomengelsk dikt-

ning iir direkt beroende av hans aĮtgermanisclz-koncept och av den renhetstarrke, ttrorļ

pä en germansk särkultur, som den bygger pä. Eftersom Į{euslers helhetsbild av edda-

diktningen i stort sett ār den rädande uppfattningen inom norrcinforskningena synesdet vara en angelägen uppgift att pr va grunden for detta aĮtgermąnisch-koncept ochdess renhetstanke. I f ljande arbete vill jag underscika vilket sttrd dessa teorier har.

H

Heusler diskuterar inte vad han närmare menar med sitt tal om en "urform" och dess"uppkomst". Det ārnaturligtvis problematiska begrepp. Enpoetisktradition kan ju haväxt fram och forįindrats mycket under läng tid, varftjr det inte gär att tala om en upp-

komst vid en viss tidpunkt, och denna poetiska tradition behciver heller inte nägonsinha varit ett sä ęnhetligt fenomen att det ginge att fastställa en "urform" sä precist somHeusler gcir. Icke desto mindre visar berciringspunkter i fräga om versmätt, hjältesaga,

stil, poetiskt spräkbruk och centraļ.a motiv att Ęältesagoinriktade germanska dikterfrän olika ornräden - fomisländska, fomengelska, runsvenska och fomhogtyska - hargemensamma roĮter, ett gemensamt ursprung av nägot slag. Det ār dessa gemen-

Samma r tteĪ jag diskuterar, den gemensamrna poetiska tradition som alla dessa ger-

manska dikter gar tillbaka pä.

Heusler fÕrlägger den germanska hjältediktningens uppkomst till ca 400 ochmenar att det sannolikt fu gotema som skallha āran hārav (l94I:- 155). De äldsta ned-

teckningama av germanska hjältedikter įir frän borjan av 800-talet (HildebrandsĮiedoch Rcikstenens Piaurikr-strof),5 vilket sätter en civre gräns. Det bor dock rimligen hatagit tid fdr genren att spridas och rota sig i sä skilda kulturomräden, varfcir man San-

noļikt bor gä rninst nägra generationer bakät i tiden. H2invisningar frän ca 800 titļ"urgamla" germanska tļjįiltedikter6 pekar i samma riktning. Mycket Senare än ca''J00

t25

MrnglgavsrULTUREN oCH EDDADIKTNINGENS FÖRHISTORIA

kan den germanska hjältediktningen knappast ha uppstätt. De historiska hįįndeĮsersor den gemensamma tįäĮtesagan bygger pä ägde rum fr.o.m. slutet av 300_taiet(Ermanariks dcid), ver 400-ta1ęt (burgunderrikets undergäng) t.o.m. 500-talet (däpersoner som Teoderik och Brunichild verkade;. Āven detta ger en fingervisning omtiden for den germanska hjältediktningens uppkomst och äldsta tid. Heuslers dateringsynes alĮtsä ha visst fog for sig, även om den m jliga tiden b<jr utsträckas nägot: detsynes rirnligt att fcirlägga den germanska hjältediktningens gemensamma usprungtiil perioden 400 -ta|ęt till 600-talet.

Även ndr det gäller miljcin fcir uppkomsten av det gemensamma ursprunget fär vigä till den historiska bakgrunden till hjältesagans händelser och persongalleri. Goter,burgunder och franker ār de germarrska folk som skiidras i den samgermanska hjäl-tesagan. Det įįr rimligt alt anta att den germanska hjäitediktens gemensammaulsprung och äldsta tid finns hos nägot eller nägra av dessa folk och/eller hos folk mednāra kontakter med dern (t.ex. vandaler).z

Slutsatsen blir att den germanska hjättediktningens gemensamrna ursprung ochäldsįa tid bor finnas i den ledande klassen hos goter, franker, burgunder eller med demreiaterade germanfolk under 400-taļet till 600-talet. Det ār säledes dessa miljcier somb r undersokas vid en prcivning av Heuslers aĮtgerrnanisch-tęoi. Vad slags kultur-miljtier uĮgjorde hoven och elitkretsarna hos dessa folk under den nämnda perioden?Fär Heusįers uppfattning om en 'Īen', Sä::getmansk poetisk kultur som uppstäĪ heltutan influens frän romersk eller kristen tradition nägot stcid vid sädana undersok-ningar? Eller finrrs tvfutom indicier fÖr detta slags influenser?

ĪĪĪ

Gerrnanema under den hĮir aktuelĮa perioden var fcirvisso i regel inte ļika integreradei det omgivande "romerska" samhäĮlet och i den klassiska traditionen som į.ex. delärda frankema, langobardema, gotema och anglosachsamavid Karl den stores hov isļutet av'/aa-taļęt. Likväl įįr sannolikt den tid fcirbi dä Ė.ex. 500-įalets goter och fran-ker enkelt avfžirdades som primitiva "barbateĪ". Att foļkvandringstidens germaner pämänga punkter snabbt anpassade sig tilt den rornerska civiļisationen i Medelhavsom-ržtdetāt väl känt for alla. Man kan erirra orn hur Teoderik den store anknot tilļ kejsar_hovets cęrernonier och skrudade sig i kungiig pĪļrpur (se t.ex. tsums 1984: 151), ochhan och hans genaanska kungakolleger lät i sąmrna anda slä mynt i romersk stil; denostrogotiska ęliten under 400- och 500-taien trät bygga sina paiats och kyrkor ibyzan-tinsk arkitektur; frankerkungen Chiiperik tät ilppfora cirkusanläggningar fcir atĪerbjuda sitt folk foreställningar i kejsartidens efterfciljd (Gregorius av Tours 1931_51:2 tr 6). Det latinska spräket spelade en central rol1 i de germanriken som įįr aktuetia hįįr:|rela forvaltningen var latinskspräkig; de germanska lagama nedtecknades pä latinunder päverkan frän romersk tradition; mänga gravillskrifter civer gefinaner i dessaomräden ār skrivna pä latin (se t.ex. R.ichė 1976: 60 och ZoļĪner t97Ū: 256_57).

726

DaNnl SÄVBoRG

Mänga inom de germanska elitskikten bcjr aļltsä ha kunnat läsa latin, vilket skapar en

forutsättning frjr litterįįr päverkan frän defta häll. Sammantaget visar detta slagsexernpel att de ledande germanska skikten tidigt anpassade sig till Medeļhavsciviļi_sationen och civertog mycket av denna.8

och vad som är väsentligare h2ir iir att denna anpassning till Medelhavstraditionenäven omfattade det kulturella omrädet. De germanska elitema lät säledes smycka sinakyrkor och palats med byzantinska mosaiker _ sä i t.ex. ostrogotemas Ravenna ochvandalernas Kartago. Vandalaristokratin vid 4OO-talets sĮut uppskattade teater, mimeroch dansfdreställningar (Prokopios Ī L9a5: 444).

Att de hįįr aktuella germanelitema vertog mycket av den befintliga Medelhavs-traditionen _ vad gälier säväl kultur som civilisation i stofc - įįr alltsä kļart. Men det

min underscikning gäller įįr om det finns nägon päverkan frän denna Medelhavstradi-tion pä den inhemska germanska kulturen. Det finns emellertid tydliga belägg ocksäfcjr detta. tr den germanska bildkonsten mdrks fr.o.m. 200-talet ett provinsialromersktinflytande, ett inflytande sorn forstįįrks under 300- och 400-talet (se t.ex. Seyer 1983:

175). Former, motiv, teknik har tydligt ett främmaĪļde ursprung, men ornformasändock till nägot nytt (Se Jenny 1940: 5L3). Byzantinska influenser och inhemskatransformationer inom bildkonsten gcir sig gällande i flera olika germankulturer under500- och 600-talen, säsom den visigotiska (se t.ex. Zetss Į934: 126, I42; Thornpson1969: 150) och langobardiska (se t.ex. Bierbrauer l99Į:1699; Roth |913: Ifi,2aĮ:-Christie 7995:2aa). ocksä i Norden uppvisar inhemska fynd redan frān 300-ta1et tyd-ligainfluenserfränromerskkonst(seAndersson&F{erschend t991:69).Detmestszir-präglat germanska av alla fenomen inorn bildkonsten, djurornamentiken, har uppstättunder direkt inflytande frän romersk konst (se t.ex. Bierbrauer ļ997:780-8 1 ; Arnent1'989: Į342; Jenny 1 940: 5 1 3 ). Pä ļiknande sätt uppstär den specifikt gernranska run-skriften under direkt päverkan frän det latinska (och mojligen det grekiska) alfabetet.

Det stär foljaktligen fuilstžindigt klart att ocksä den inhemska gerrnanska kultu-rella utvęckļingen päverkades av Medelhavstraditio en. De germanska konstnāremacivertar vissa drag och forändrar dem; pä detta sätt skapar de en specifik, sārpräglatgerrnansk bildkonst som likväļ har rcitter i Medelhavskuliuren. Är det dä inte rimligtatt tänka sig att nägot likartat kan ha gällt en annan konstart, diktkonsten? I{eusįeransäg inte det. Han notefaĪ verkligen det rornerska ursprįįnget fcir den germanskakonsten och runskriften (1941: 2Į, t55), men hävdar direkt att nägot rnotsvarandeinflytande inte finns i hjältediktningen - han ser tydĮigt diktkonsten som eĮt undantagi forhällande tilļ det omfattande romerska infĮytandet pä den germanska kulturen.Men hans avfärdande av tanken pä ett sarnband hiinger sorrr nämrrts pä ett cirkelbevisoch grundas pä att han inte ser nägra likheter rnellan MedelhavsĮittelaturen och sinegen rekonstruerade germanska urfonn. ĮJtifran de bevarade gerrnanska dikternasjälva kan däremot, som vi säg, knappast mdjligheten av ett samband avvisas. Viļkavittnesbcird kan dä en underscikning av de aktueĮla kulturrnitrj ema ge? Finns det hžįr

nägot stod fcir Heuslers tanke att de olika konstarįerna forhciļļ sig pä fundamentaltolika sätt till den klassiska kultur sorn omgav dem?

r21

MrogLgavs<ULTUREN oCH EDDADĮKTNINCENS FÖRHISToRIA

Vi vįįnder oss pä nytt till de germanska elitema i de akruella miljtierna. Titl attborja med mä konstateras att det i dessa eļiter finns personer som själva ägnade sig ätatt skriva latinsk poesi med fcirankring i romersk och/eĮler kristen litterär tradition. Sädiktade frankerkungen Chilperik under andra hälften av 500-ta1et poesi pä latin i densenklassiske 40O-talsdiktaren Sedulius' efterfdljd,g och han forfattade hžįrtill bl.a.hymner, varav en om St Medardus har bevarats.lo I brirjan av 600-talet diktade denvisigotiske kungen Sisebut latinpoesi likaledes i kļassisk och kristen tradition, bl.a. endikt om astronomiska fenomen som vittnar om fcirtrogenhet med antik poesi (se t.ex.tsrunhcilzl I97 5:94,522; Manitus 1911: 187-88). Bäda kungama forfattade dessutomätskilliga prosaverk pä latin.lļ De frankiske Stormannen Gogo, i tjänst hos kung Sigi-bert pä 560-talęt' f rfaftade ocksä latinsk poesi och retorik. For detta hytlas han av sinsamtida Venantius Fortunatus sorn en Orfeus och en Cicero (Carm. VII i-2; 1881:i53_55). Gogo själv hylĮade i ett brev sin frankiske landsman och diktarkollega Tra-sarik som en lāromästare fÖr andra diktare (Zollner 1910: 256). Härtilt kan nämnasytterĮigare en frankisk 5OO-talsaristokrat, Bertechramn' Som likaledes skrev dikter pälatin (Venantius Fortunatus, Carm. III 18; 1881: 70).

I de germanska kretsar džįr den fomgermanska hjältediktningen tcir ha uppkommitoch odlats under sin forsta tid diktades säledes även latinsk poesi i en klassiskoch/eller kristen litterär tradition. Men det finns ytterligaĪe ett antal belägg fcir frarn-stäende pelsoneĪ inom germanelitema i dessa miŲoer Som val väl bevandrade ilatinsk poesi och i ęn klassisk litterįir tradition verlag.

Teoderik IĪ, visigotisk kung under mitten av 400-talet, hade fätt en latinsk upp-fostran och studerat bl.a. Vergilius' dikrning (Sidonius Apollinaris, Cann. VItr; 1936:i61, jft även Wolfram 1919: 252,259). Den ostrogotiska drottningen Amalaswinthaprisas i borjan av 500-talet som framstäende i attisk och rornersk viiltatighet (Cassio-dorus, Var. XI 1; 1894: 328). Hennes make Teodahad, ostrogotisk kung och vandaliskkungason, betonas av flera samtida källor som bokligt bildad, oerhrirt kunnig i latinsklitĪeratur, platonsk filosofi och kyrklig litteratur (Prokopios, Hyp.t.p. 2,3;ĪI1905: 15;Cassiodorus, Var. X 3 och XI t3; 1894:299 rcsp.342).Yid Sį nma tid hyllas ocksäAmalabirga, thiiringsk drottning och vandalisk kungadotteĻ fcir sin lįįrdom och bokligabildning(Cassiodorus,Var.IV I;1894:Lt ; jft ävenEnsslin 194'1:21l).HennesmorAmalafrida, vandalisk drottning av ostrogotisk hįįrkomst, hade sjžilv fätt en klassiskuppfostran vid det byzantinska hovet under civerinseende av kejsarinnan själv (Richē1976: 56). Frankerkungen Charibert hyllas pä 500-ta1et fcjr sitt goda latin och sinlysande vältalighet (Venantius Fortunatus, Carm. VI 2; 1881: 133). Frankerdrott-ningen Radegund beskrivs under samma sekel som bokligt bildad (Venantius Fortuna-tus 1885: 38). Andra frankiska aristokrater under denna Įid beskrivs pä likartat vis. Enviss Dagaulf ägnade sig ät bokliga studier, och hans hustru Vilithuta beskrivs som'rornersk till kulturen' (Venantius Fortunatus, Carm. IV 2526;1881: 95-96; jfr ävenRichė 1976: 221). Vandalkungen Trasamunds fiļosofiska intressen framhävs i borjanav 500-talet även av hans motständare (se Diesner 1966:89). Visigoten Johannes avBiclarum studerade pä 560-taĮet grekisk och romersk tįirdom i Konstantilopel och fcir-

r28

DeNlgt- SĀv o .c

fattade SenaĪe en latinsk kronika (se t.ex. Thompson 1969:2I_25). En annan klonikcir,

ostrogoten Jordanes, skrev under Samma ärhundrade sin gotiska historia pä latin (se

t.ex. Mänitus 1911: 210_15), och kombinerar därmed ett germanskt innehäll _ ger-

manska "Littetära'' traditioner - med en latinsk form - en romersk litterār tradition.

Dessa belägg styrkeĪ bilden av att de ledande personkretsama i de folkvandrings-tida germanska elitema icke blott torde ha diktat och äh rt stavrimmade germanska

hjältedikter, utan ocksä ägnade sig ät diktande och studium av latinsk poesį och antikļitteratur.

Men dessa germanska furstehov och elitkretsar var iiverlag miljoer dįįr ļatinskpoesi diktades och framfcjrdes. Mänga germanska furstar och aristokrater tilltaladesoch hyllades i latindikter av tidens framstäende "romerska" poeteĪ. I det visigotiskahovet i 4OO-talets Toulouse uppvaktades kung Euric med dikter av säväl Lampridiuis(Wolfram t979:259; Rich6 1976: 53) som Sidonius Apollinaris (se t.ex. Richė i976:53); den Senare skrev även en dikt tiĮl drottning R.agnahilda (Wolfram 1919:259;Richē 1976: 53)' I vandalhovet i Kartago uppvaktades och hyllades i borjan av 500-

talet kung Trasamund med latinska dikter av poeter som Florentinus och Flavius Felix(Schanz 192o:1I; Diesner 1966: 88), och efterträdaren Hilderik hyllades pä likartatsätt i dikter av Luxorius (Schanz 1920:72). Nägra decennier tidigare hade diktarenDracontius uppvaktat säväl kung Gunthamund som hans brorTrasamund med latinskpoesi inom olika genrer (Scharrz 1920: 59)' I den latinska poesi frän vandalemasAfrica som samlats iAnthoĮogia Latiną finns cjverhuvudtaget mänga dikter tillägnadevandaliska stormän som Fridus, Fridamal, Blumarit och Hoageis (AnthoĮogia Lrtįna1894: '19 , 256-51 , 266 och 27 4, 285) . ocksä de frankiska kungama och stormännen

uppvaktades med dikterpä latin. Kung Sigibert och drottning Brunichild hyllas i fleradikter av Venantius Fortunatus (Carm. VI 1, la; I88t: \24-30), och dęnne skriverdikter även till kung Chilperik och drottning Fredegund (Carm. IX 1-3; 1881;

2aĻ2I0; se hārom Wallace-Hadri|l 1962: 196), kungama Charibert (Carm. VI 2;

188i:131)ochChildebertII(CarmX8;1881:24I),drottningamaTheudechildochUltrogotha (Carm VI 3 och 6; 1881: 134 resp. 146) och relativt mänga frankiska stor-

mįin. Hit h r hertig Lupus, till vilken Venantius Fortunatus skriver flera dikter (Carm.

YIĪ7-9 1881: 159_64). I en av dessa dikter jämfcir Venantius Fortunatus denna sinegen hyllrring av Lupus med den hyllning Lupus bor fä i germanska kväden; dessa

olika slags dikter mä klinga olika men likväl omfatta Samma slags hyllning.12 Passa-

gen ār intressant i denna underscikning, dä den verkligen omtalar att latinska och ger-

manska dikter forekom i samma miljti, riktade till samma person vid samma tillfälle.Det įįr ett teckęn pä att den germanska diktningen under folkvandringstiden inte aļlsbcjr ses Som ett fenomen isolerat frän den latinska litterįira kultur som fanns omkringden, säsom Heuslers aĮtgermaniscfr-koncept implicerar. Det kan nämnas att Venan-

tius Fortunatus forutom diktema till Lupus ocksä skrev poesi till dennes bror Mag-nulfus (Carm. VII 10; 1881: 164) och ytterligare ett antal germanska ädlingar, t.ex.

Berulf (Carm. VII 15; 1881: 170), Gunduarius (Carm. VII17; 1881: 172), Sigimund(Cann. VII 20; 1881: 174), Alagisel (Carm. VItr 21; 1881: 174), Faramod (Carm. trX

129

MpleLĪjA.vsKuLTUREN oCH EDDADIKTNINGENS FÕRHISTORIA

12; 1881: 217), Ckrodin (Carm. IX 16; 1881 219-20), Sigoald (Carm. X 17; 1gg1:249_51) och Agiutf (Ap. VxI; i 88 1: 280). {-atinskspräkig poesi till frankiska stormänhade for civrigt gammal tradition; redan under 400-talet skrev Auspicius frän Toul enhyllningsdikt till den fralkiske aristokraten Arbogastes.13 Vid det visigotiska hoveļ iToledo diktade biskop Eugenius II vid mitten av 600-talet ett epitafium civer kungChindaswinįh (Brunh lzl 1915:97). Den langobardiske 600-taiskungen Cunicpertgav Stephanus magister i uppdrag att skriva den latinska dikt dįir han hylĮar kungamaAripert och Ferctarit t-dr grundandetaY ęttkloster (Manitus I91I: I99).

De germanska elitema under den aktuella perioden fcirvžįntades uppenbarligenforstä och fcirmä uppskatta denna latinska, klassiskt grundade cliktning. och att dessagermanska hov och elitkretsar utģorde miljtier diir latinpoesi odlades kan ytterligarestyrkas aV ett antal belägg for tatindiktare i dessa miljcier. Man kal t.ex. erinra om detburgundiska hovet vid tiden kring är 500. DĄ som samtalspartners till kung Gundo-bad, vistades säledes diktare som Avitus, biskop av Vienne (Schanz 1920:38o_82),och Heraclirrs (Richē 1976: 54). Vid kung Eurics visigotiska hov verkade vid sidan avde tidigare nämnda diktama även Leo frän Narbonne, jurist och poet (Schanz 1920:56). vid sļutet av 500+alet och borjan av 600-talet vistades latinpoeten och kloster-gundaren Columbarļus tidvis vid hoven hos de frankiska kungarna Guntchramn, Chi1-dibert II och Theudebert IĪ samt vid kung Agilulfs larļgobardiska hov (Manitus i 911:181f;Schäferdiek2001: ļ14_11)'ÄvenvįdTeoderikdenStofesostrogotiskahovvarlatinpoeter verksamma; man erinre om t.ex. Ennodius (se t.ex. Burns 1984: 68).

Beläggen ovan samverkar till en tydlig bild. De miljcier dįir den fomgermanskahjältediktningen har sina gemensamma rcitter stod under starkt inflytande av Medel-havskulfuren. Į-atinsk poesi med fciralkring i säväļ kristen tradition som i denromerska anįiken var känd, fÖrstods, uppskattades och odlades i just de mil.joer och ide personkretsar dār den germanska hjältediktningen mäste ha uppstätt och haft sintidigaste blomsĮring. Denna forngermanska diktkonst uppkommer alltsä som feno-men i en kulturmiljti dār romersk kultur och kristen tradition _ d.v.s' det som HeuslerdefinitionsmäSsigt utesl t i sitt aĮtgermanįsch-koncept - vaĪ hcigst levandę fenomen.Vi erinrar oss att vi i den germanska bildkonsten frän samma tid och omräden finnerett direkt inflytande frän romersk konst ocksä i sädana faļl dįįr d-et med tiden utveck_las en specifikt germansk kultur, tydligt olik de ursprungliga fcirebildema. Det finnsinga belägg fcir att diktkonsten skulle ha varit immun mot Samma slags influenser.Tvįįrtom ār det osannolikt att den latinska poesi som odlades i de aktuella miljciemainte skulle ha utcivat nägot inflytande alls pä den folkspräkliga germanska poesi somSarntidigt odlades i samma miljci - i all synnerhet som detta slags influenser ār sä tyd-liga i rnycket av den stavrimmade germanska poesi (fran senare perioder) som fak-tiskt finns bevarad (t.ex. i den fomengelska lyriken och religicisa poesin, men även ieįt verk som BeowuĮfl. Fullstžindigt klart är att man inte kan utgä frän- och i ļikhetmed FIeusļer fasįslä Som ett axiom - att inget sädant inflytande har ägt rum.

130

DaNigL SÄvsoęc

Heusler betonade i sin altgermanisch-definition att detta fenomen mäste sakna kopp-ling till kristendomen, nägot som alltsä skulle gälla den germanska hjältediktningensgemensamma rotter. Finns dä nägot stod fÖr detta? De miljoer som kommer i fräga fcir

den germanska hjiiltediktningens gemensamma rotter var alļa kristna, och vi halredan sett exempel pä att kristendomen och kristen litteratur spelade en viktig roll idessa miljcier. Det b r päpekas att visigotema kristnades redan pä 300+alet (Thomp-son 1966:91,93),burgundemai telängtefter(Richard 1983: 1093 f) ochfrankerochostrogoter pä 400_talet. Det finns inga som helst tecken pä att den germanska hjälte-diktningen skulle ha uppstätt i en ickekristen miĻci. Tviirtorn var det bara perifera ger-

manfolk som nordbor och sachsarę Som Var ickekristna under den hžir aktuella perio-den. och dessa hedniska miljcier var säkerligen mottagande, icke givande, i fräga ornden äldsta germanska Ęįįltediktningen.ļa Det bcir noteras att den germanska hjäl-tesaga som skildras även i de nordiska hjältediktema (sävĮil den eddiska Som run-svenska) bygger pä hiindelser och personer hos kristrra foļk (goter, burgunder, fralker)

- även i det hedniska Norden mäste alltsä en central del av det fomgermanska arvet

sägas ha kristet ulsprung.Det finns civerhuvudtaget inget skäl att se nägot kontrastfcjrhällande me|lanforn-

gerrnanskt och kristet.I de äldsta bevarade hjältediktema finns Som nämnts kristnainfluenser, och det bor ocksä notelas att den äldsta nedteckningen av en germansk

hjältedikt, Hiļdebrandslied,firns i en teologisk handskrift; i ett tidigt anglosachsisktkonstverk som Franks Casket frän ca 700 finns avbildningar ur säväl den gemen-Samma germanska sagaa (VÖlundr) som Bibeļn och den antika romerska historien.t5Frän samma tid hžįrror de äldsta beläggen fcir metriskt regelrätt fomgermansk vers,

vilka utgÖrs av kristlig poesi pä foremäl med koppling till kyrkan, och den įildste tilļnamnet kände diktaren av fomgermansk vers ār kyrkomannerr Beda, som diktade ręntreligicis poesi pä säväl fomengelska som latin (fr Kabell 1918:259). Hįįr finns alltsäingen motsättning rnellan det "forngermanska" och kristendomen. Fcirhällandena istort _ med kristendomen som ett dominerande inslag i samhället och kulturlivęt - varļikartade under den tid den gerrnanska hjältediktningen bor ha uppstätt, varfor det

knappast finns st d fdr tanken pä en sädan motsättning under denna period.

ĮV

Vi säg tidigare att Heusler genom sitt aĮtgermanisch-koncept och sin rekonstrueradeurform uteslot att den germanska hjältediktningen redan vid sin uppkomst och ä].dsta

tid varit influerad av romersk och kristen litterįir tradition. Hans teorier om sävätr

eddadiktning som fomengelsk diktning f rutsatte i stället att den germanska hjiiite-diktningen frän borjaa varit ett "rent" sārgerrnanskt fęnomen. Mina slutsatser innebārdāremot att influenser utifrän inte alls kan utesĮutas - tvärtom žir det rimligt att anta att

ett sädant inflytande ägt rum. Tanken pä en "rengermansk' sįirkultur framstär somosannolik - lika osannolik hžįr under den germanska rļjįįltediktningens äldsta tid som

131

MgntLHRvst<uLTUREN oCH EDDADIKTNINGEŅS FÖRHISToRĪA

-ėlĮ!ļ:i.,..,.

den bevisligen žįr falsk under den tid ftan vilken de bevarade germanska hjältedik-terna Sįammaf.

Dessa slutsatser fär stora konsekvenser for synen pä fornengelsk diktning, edda-diktning, deras relationer, klonologi och kontext. Själva grunden fcir Heuslers aĮtger-manįsch-koncept rycks undan, och dįįrmed fcirsvinner argumentet fcir hans rekonstru-erade urform. Det innebžįr att hans typologiskautvecklingsschema faller och med dethans relativa kronologi for eddadiktningen. Eddadikter sorn awiker markant frän denrekonstruerade urformen behciver i sjālva verket inte alls vittna om en sen ufveckling- sädana drag kan tillhcjra det gemensamma germanskaNvęt. Den heterogenitet somkärrnetecknar säväl eddadiktning som fomengeisk diktning kan mycket väl utg ra ettgammalt germanskt poetiskt arv * den behciver alls inte belägga olika tidsskikt. EllerfÖr att anknyta till den debatt som jag refererade inledningsvis: Heuslels, SeeS,Sprengers, J nas Kristjänssons m.fl:s avfįįrdande av BeowuĮf som en ickegenuin ger-mansk hjžįltedikt saknar stcid om man accepterar att kristna inslag och litterįįra influ-enser frän latinsk poesi och romersk tradition har funniįs i den germanska Ęältedikt-ningen "frän b rjan", redan i dess įildsta tid. Likheter mellan t.ex. eddiska "elegier"och Beowulfblir dįirfijr relevanta vittnesbord om en gamrnal germansk poetisk tradi-tion. Avfįįrdarrdet av fornengelska Deor som ickegenuint germansk saknar stcid avSamma skäl. Likheter mellan denna dikt och t.ęx. "eddaelegier" blir likaledes viktigafcir fcirstäelsen av den Samgeflnanska poetiska traditionen. Den som vill underscjkaeddadiktningens uppkomst och utveckļing mäste genomfcira komparativa analyser avaiia slags västgermanska dikter _ inte enbart av dem som F{eusler, See m.fl. uppfattarsom genuint forngermanska. och även om det ār vanskligt att peka ut ett precistlatinskt ulsprĮļng for specifika drag i de bevarade germanska dikterna mäste mojlig_heten av ett ursprungligt inflytande alltid vägas in nār man skaĮl fdrklara inslag i bädeeddadikter och fomengelska dikter som mer ellermindre tydligt erinrar om Medelhavs-litteratur (säsom lyriska inslag, lang episk form, relationsmetaforik m.m.). Attavfārda sädana inslag som sena, ickegenuina inslag i en degenererad form av enursprungligen "ren" poetisk tradition leder dįirernot fei.

Beläggen for en koppling mellan den fomgermanska hjältediktningen och Medel-havslitteraturen įįr indirekta, och alla fcjrstik att utiflän det befintliga materialet fast-stälĮa inflytandets omfattning žir självklart diskutabla. Med denna reseryation vill jagdock gcira nägra avslutande kommentarer kring denna fräga.

tr ett antal ovan nämnda fall har ju forskare verkligen hävdat likheter mellan ger-manska hjältedikter och Medelhavslitteraįur. Överlag mäste man dock säga att denbevarade germanska hjältediktningen har en stilistisk egenaft och skiljer sig pätagligtfrän den latinska diktning som odlades och lästes i folkvandringstidens Europa. Detskuļļe kunna tyda pä att det hįįr fcireslagna inflytandet var av begränsat sĮag och hand-lade om enskildhęter. Kanske är det sä sambandet mellan fomgermansk hjältedikt-

I32

DeNnr,l Sav o c

ning och lVĪedeļhavslitteratur säg ut. Det įir emellertid m jligt att olikhetema var

mindre frän borjan - eventuella ursprungliga influenser har rimligen transformerats

underärhundradenas lopp och forvandlats till nägot inhemskt, alldeles säsom var faĻlet inom bildkonsten. Hįirtitt kommer att ocksä genomgripande influenser har en ten-

dens att osynligg ras om de moter i en annan litterįir form įin fcirlagan- influensema

kan alltsä vaĪa mer fundamentala än vad som ytligt framgär.to F r frägan om infly-tandęts omfattning ār problematiken kring den germanska hjältediktningens upp_

komst central. Vad fanns fcire denna gerrres uppkomst? Hur mycket gär tilĮbaka pä en

redan existerande poetisk tradition? Vi vet att stavrimmet tidigt odlades i den ger-

manska vārlden - stavrimmande germanska namlräckor kan beläggas hos Tacitus

och Jordanes (se t.ex. Gschwantler 1985: 93), och även urnordiska runinskrifter frän

400- och 500-taten nyttjar uppenbart medvetet stavrimmande konstruktioner (t.ex.

Tune- och KjOlevik-inskriftema; se t.ex. Bugge 1891-1903: 6,211 och Spurkland

20a!: 52' 54) - och att germanerna redan pä Arminius' tid besjting hjiiltebragder(Tacitus, Ann. II 88; 1981: 60). Det finns dock inga belägg for att det metriskt regle-

rade längradsversmättet existerade redan dä (de niimnda runinskriftema och namn-

längdema foljer t.ex. inte metriska regler och kan knappast beskrivas som vers), och

dęn heroic age, de historiska figurer, folk och hįįndęlser som skildras i den samger-

manska hjältesagan tillhcjr helt perioden 300- till 500-talęt, och inga tecken finns hįir

pä en äldre tradition. Fcirenandet av de formeļla och innehällsliga drag som ār gemen-

samma i den fomgermanska hjältediktningen - d.v.s. det som kan beskrivas Som gen-

rens "uppkomsį" _ bcir sarrrrolikt ha inneburit nägot genomgripande, att nägot nytt

skapades, även om det byggde pä žildre inhemskt material. Fcirutsatt att min tidigare

presenterade uppfattning ?ir riktig uppkofiļmer geffen i en miljci och en tid som just dä

stod under ętt Stalkt inflytande frän Medelhavskulturen och dess littelatuĪ _ ja, gen-

rens uppkomst tycks sammanfalla med den tid detta inflytande kommer pä allvar. Det

synes därmed inte orimligt att gä ett steg lžingre och tįįnka sig ett samband hįįremellan_ d.v.s. att inflytandet frän Medelhavslitteraturen spelade en ro11 ocksä fcir själva upp-

komsten av geffen. Dęt skulle i sä fall handla om ett verkligt fundamentalt inflytande:

incitamentet och en del av den grundläggande tekniken foĪ att dikta och strukturera sä

komplex och stilmedveten poesi som den fomgermanska hjältediktningen ār.17 Inte

heller i detta falĮ kan man dock bortse frän mojligheten av nedärvda drag frän en äldre

inhemsk poetisk tradition eller frän mcijligheten att viktiga inslag i gerļĪen uppstär

oberoende av men parallellt med inflytandet frän Medelhavskulturen (att utgä frän att

en muntlig germansk poetisk tradition mäste vara primitiv vore sjiilvklart uttryck ftiren len fÖrdom). Nägon direkt imitation eller nägot mekaniskt civertagande av latin-

diktningens egenheter handlar det inte under nägra omstiindigheter om - däĪtill äI

skillnadema redan i de žiļdsta beläggen alltfor stora.

Viļken av dessa skisserade losningar som ār riktig kan som redan anfytts inte fast-

stžįllas utifrän det befintliga materialet. Det handlar i žirrrru htigre grad iin ovan om giss-

ningar, spekulation och anatogibyggda rekonstrulrtioner. De hįįr uppstZillda altemativen

mä pä detta stadium enbart SeS Som uppslag att utgä frän i kommande underscikningar.

r33

Mgll'r-Havsr<ULTUREN oCH EDDADIKTNINGENS FÖRHISTORIA

.''ģta]il;':.,l.,.. ....-

Nofer

I andra arbeten trycker han starkare pä fenomenets ickekristna karaktār, t.ex. dä han beskriver"Das germanische Altertum" som'Jene [...] Gesittung der Germanen, die vorausliegt derBeke-hrung" och Som ett fenomen som įįr "irn Keme heidniscļr" (Heusler L969: l4).F rutom de inledningsvis nįimnda Ulrike Sprenger ocļr Klaus von See mā hįįr nįįmnas J nasKristjiinsson, som g I en pržiktig Heusler i sin beskrivningav BeowuĮf:..It is by no means a'pure' example of Germarric heroic poeŅ, in eitheĪ matteĪ or sŅle, for influence frorn classicalliterature and Cbristianity is pervasive" (1988: 31). J6rras sätter kļädsamtrĮogoĪdet pu].e inomcitattecken _ nägot mästaĪen sjĮilv iroĮl for civerflcidigt - men reingermanįsch-tankęnžir likvįi1densamma, och ursprunget fcir tankegängen framgār tydligt dä han andrar influenser frā kļas-sisk ļitteratur och kristendom som argument fcir att exkludera dikten ur de genuint germanskahjältediktemas krets.Liknande i Heusler (1911-13: 456): "Ein fremdes Vorbild, wie fįir die Runen und die Fibeln,k nnen wir ftir das Heldenlied nicht nennen. Byzanz und Rom hatten nichts Ähntiches.,,Se t.ex. Beck 1998: 308 och 1990: 12; Harris t985: 93_94,10 t; Fidjestol 1992: 6I.FarHįļdebrandslied,set.ex.Glaser1999: 556; fcirRcikstenen,set.ex.Brate1911: 252ochKraz1993:558.Einhard berāttar l,Vįta Karoļį omKarl den store: "Item barbara et antiquissima carmina, quibusveteĪum regum actus et bella canebarrtur, scripsit memoriaeque mandavit" (Einhard 1915: 30).De nžįmnda folken hade ndra fcirbindelser med sāvįil varandra som med andla germanfolk (t.ex.vaIrdalema) genom äktenskapsfcirbindelser och de sl2iktskapsrelationer som detta innebar.Detta slags inflytande kunde fcjr ctvrigt vara starkt redan fcire kristnandet. Som exempel kamnämnas att den hedniske frankerkungen Chitderiks grav frän 480-talet uppvisar en päfal1andebiandning av romerskt och germarrskt (se t.ex. Zo|Iner'}'97O: 43), och Chiīderiks sigillring harlatinsk text och įįr utformad efter romerska fcirebilder.

2

DeNml SĀVBoRG

4

5

9 Seduļius' poesi bestär av kristliga dikter skrivna under starkt beroende av Vergilius (se t.exSchanz 1920: 370).

l0 Se Gregorius av Tours 1931-51: 252_54, vilken bedomer kungens poetiska fcirmäga negativt;han hyllas fvärtom for denna av Venantius Fortunatus i Carm. xX l (1881: 204). om Medardus-hymnen, se Norberg 1954:3141.Fcir chiiperik, se Gregorius av Tours 193'7-5r:320; fcir sisebut, se Thompson 1969:163.Carm. VII 8: "nos tibi veĪsiculos, dentbarbara carmįnaleudos: /sic variante tropo laus sonetunaviro" (1881: 163).Se Schanz 1920:318,268. Samme Arbogastes hyltas fcir ovrigt av Sidonius Apoltinaris for sittypperliga Įatin (1965: 126).Dāremot utveckļas nya, inlremska varianter i Norden pä grundval av denna inlänade sydger-manska tladiĖion; hit bcir man riikna t.ex. hjältediktema om nordiska Ņžiltar, gudadiktningen ochrimligen även skaldediktningen.Se hįįrom KabeļI19'78:250, vilken nyttjar just Franks Casket som belägg f r tanken pä en ,,lat.-

ae. Symbiose'' och hävdar att den fomgeĪmanska poesin som helhet uppstod i det anglosach-siska Engiand ca 700 under päverkan av den latinska litteraturen.Man kan hžir j2imfcira med influensema frān hc'visk trubadurlyrik pā norrcin skaldediktningunder 1100- och 1200-talen, t.ex. Ārm6 rs och Rggnvaldrs Narbon e-strofer och ramstrofēmai Bjami Kolbeinssons Į msvīkinga&'āpa.Hzlt įir det h viska inflytaridet fundamentalt och präg-lar teman, kĮichēer och livssyn, men den yttre formen ār samtidigt traditionell dr6ttkvett och deaktueĮia strofema har skaldediktningens traditioneļļa struktureila och stilistiska egenheter.Det zir rimligt att tįįĪļka sig att även andra germanska poetiska genrer med samma metriska formuppstäĪ vid denna tid, t.ex. den kristet-religicisa, vilken f rns belagd relativt tidigt i ett flertal ger-

134

mankulturer. I denna genre ār inflytandet frän latinlitteraturen beŅdligt mera pätagligt. Jag

avstär dock i detta arbete fiān att diskutera aridra germanska genrer än hjiiltediktningen, vilkenįįr.den enda som kan betecknas som samgemansk.

Lįtteratur

Arnent, Hermann. 1989. "Germanen'''tr: Lexįkon des MįtteĮaĮtet's, vol.4: 133843. Mįinchen/-Zrrich: Artemis Verlag.

Andersson, Kent och Herschend, Frands. I99'l . Germanerna och Rozz. Uppsala: Institutionen f rarkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

AnthoĮogia Latįna. 1894. Utg. Alexander Riese, vol. 1 :1. Leipzig.Beck, Heinrich. 1990. "Eddatiedforschung heute: Bernerkungen zur Heldenlied-Diskussion". I:

ļļeļden und Heldensage. otto GschwantĮer zum 60. Geburtstag, utg. Hermann Reichert och

Gįinter Zimmermann, 1-23. Wien: Fassbaender.

. 1998. "Germanen, Germania, Germanische Altertumskunde. Dichtung''. Ī: Reaļlexikonder germtlnischen AĮtertumskunde,voĮ. 11: 305-09. BerlinAĮew York: Walter de Gruyter.

Bierbrauer, v. 1991. "Langobardische Kunst". Lexįkon des MįtteĮaļtet's, vol. 5: 1699_1700. Mįin-chen I Z:drrich: Artemis V erlag.

1997. "Tieromamentik bei Germanen und Reiternomaden in Spätantike und füihem Mitte-lalter". I: Lexįkon des Mįtteļalters, vol. 8: 78Ļ84. Miinchen: Lexma Verlag.

Brate, Erik. 19II. ÕstergotĮands runįnskrzfer. Sveriges runinskrifter, volr. 72. Stockholm: P.A.Norstedt & sciner.

Brunholzļ, Franz. t9'Ī5. Geschįchte der Įateinischen Lįteratur des MįtteļaĮters, vol.2. Mįinchen:

Fink.Bugge, Sophus. 1891_1903. Norges inlskrifter med de aļdl'e runer,vol. 1. Christiania.Bums, Thomas S. 1984. A tlistory of the Ostrogoths. Bloomington: Indiana U.P.

Cassiodorus. |894. Cassįodori SenatorįsVariae,lltg. Theodor Mommsen. Monumenta Germaniae

historica. Berlin.Christie, Neil. 1995. The Lombards: The Ancįent Lolzgobards. oxford: Blackweļl.Diesner, Hans-Joachim. 1966' Das VandaĮenreich: Aufstieg und Untergang. Stuttgart: Kohlham-

mer.Ehhard. |9I5. Eįnhard's Life of CharĮema ne:The LatįnText, utg. H.W. Garrod och R.B. Mowat.

oxford: Cļarendon Press.Enssiin, Wilhelm. 194'7 .Theoderich der grosse- Mįinchen: Mtinchner Verlag.Fidjest@l, Bjame. 1992. "oldemors aļder: om diskusjonen kring datering av eddadikta". Ī: Eyvilt-

darb k: Festskrift tiĮ Eyl,ind FjeĮd Hah,orsen 4. Maį 1992, utg' Finn Hodnebo m-fl. 4942.Oslo: Institutt for nordistikk og litteraturvitenskap, Universitetet i OsIo.

Glaser, E. 1999. "Hildebrand und Hildebrarrds1ied''. Ī: ReaĮĮexįkon der germanischen AĮter'tumskunde'vol. 14: 55ffil. BerlinŅew York: Walter de Gruyter.

Gregorius av Tours. 193'Ī_5I. Scriptores RetnmMerovingīcanm,voĮ.I'Gregorii EpiscopiTvro-nensįs Lįbrį Hįstorįat'vm X, utg. Bruno Krusch &-Wilhetm Levison. Monumenta Germaniaehistorica. Hannover.

Gschwantler, otto. 1985. "Älteste Gattungen germanischerDichtung".Ī'. Europäisches FrįihmįtteĻaĮter.ĮJtg. Kįaus von Sęe. Neues Handbuch der Literatut'wiSSenschart,voI- 6. Wiesbaden.

Harris, Joseph. 1985. "Eddic Poetry". Į: oĮdNorseJceĮandic Lįterature: A CrįtįcaĮ Guide, ltg.Carol J. Clover och John Lindow. Islandica, voļ. 45. Īthaca: Cornell University Press.

Mnoplgavs uLTUREN oCH EDDADiKTNINGENS FÖRHISTORIA

und HeĮdenįichtung im Germanįschen' utg. Heinrich tseck, 81_114. BerlinA{ew York: 'Walter

de Gruyter.

1988. "Hadubrand's Lament: On the Origin and Age of Elegy in Germanic".I: Heldensage

..,sį.}.ll'i:,,,L,l", -

t35

}įeusler, Andreas. 197I-13. "Dichtung". I: ReaĮļexįkon der germanischen AĮtertumskunde, utg'Johannes Hoops, voi. I,43942. Stra8burg: Ver1ag von KarĮ J. Trįibner.

7969: "Antittsrede in der preussischen Akademie der Wissenschaft" (1908). Hār efterKĮeine Schriften, vo]'. 2' utg. Stefan Sonderegger. Berlin: Walter de Gruyter & Co.

Jenny, V/ilhetm Albert von. 1940. Dįe Kunst der Germanen imfrlihen Mitteļaļter 'Ber]ln:DeutscherKunstverlag.

J n1_Kristjrānsson. 1988. Eddas and Sagas: IceĮhnd's Medįevaļ Literature. ReyĘavft: HiIslenska b6kmenntafēlag.

Kabell, Aage. 1978. Metrįsche Studien'vo\.7, Der AĮĮįteratįonsvers.Mįinchen.Kraz, Henry- 1993. "R k Stone Īnscription''.Į: Med'ievaļ Scandįnavia; An EncycĮopedįa:558_59.

New York/London: Garland Publishing, Inc.Manitus'Max. 1911. GeschichtederĮateįnįschenLįteraturdesMitteĮaļtet"s;VonJustinįanbįszur

Mįtte des zehnten.Īahrhunderrs. Mįinchen: C.H. Beck'sche Verlagsbuchhandlung.Norberg, Dag. 1954' La poėsie Įatine rhythmique du haut moyen age. Sfudia Latina Holmiensa, vol.

2. Stockholm: Almqvist & Wiksell.Prokopios. 1905.ĒftęrProcopiiCaesariensisoperaomnia,ltg.JacobllsHaury,vol. 1--2,Leipzig.Richard, J. 1983. "Burgunder".I: Lexįkondes MitteļaĮters,voį.2:7092-95. Mįinchen/Zįirich: Arte-

1941. Dįe aĮtgermanische Dichtung.2. uppl. Potsdam.

DaNm.l SÄv o .c

mis Verlag.Richė. Pierre. I9'76. Education and CuĮture įn the BarbarįanWest SįxthThrough Eigth

Övers. John J. Contreni. Columbia, S.C.: UniversiŅ of South Columbia.Roth, Heļmut. L9'73. Die ornamentįk der Langobarden įn Itaļįen: Eine Untersuchung

wickĮung anhand der Grabfunde.Borrrr. Habelt.Schanz, Martin. 1920. Geschįchte der rįjmįschen Litteratur bis zum Gesetzgebungswerk d'es

sers Įustinian,YoI.4:2, Dįe Lįtteratur des fiinjten und sechsten Jahrhunāerts. Mįinchen:Beck' sche Verlagsbuchhandlung.

Schäferdiek, K. 2001. "Kolumban". Ī: ReaļĮexįkon cler germanischen Aļtertumskunde, vo1. IJ:174-'Ī7. BerlinŅew York: Walter de Gruyter.

See, Klaus von. 1998. "Das Phantom einer altgermanischen Elegiendichtung: Kritische Bemer-kungen zu Daniel Sävborg'Sorg och eiegi i Eddans hjä1tediktning';'Skanāinavįstįk28:87-100.

Seyer, Rosemarie. 1983. "Kunst und ldeologie". Ī'. Die Germanen: Geschįchte und KuĮtur der ger-manįschen Sįrjmme in MitteĮeuropa, voI. 2, utg. Bruno Krtiger, 173j]69. Berlin: Akademie-Verlag.

Sidonius Apollinaris. 1936 resp. |965. Sidonius, Poems anrļ Letters, Ūtg.Loeb Classical Library. Cambridge, Mass: Harvard Universify press.

Sprenger, Ulrike. 1988. "Zum Ursprung der altnordischen Heroischen Elegie". I: HeĮdensage undHeĮdendichtung im Germanischen, tltg. Heinrich Beck, 245-81 . BerlinA.Įew York: Walter deGruyter.

7992. Der aĮtnordįsche Heroische EĮegie.Bertin/New York: Walter de Gruyter-Spurkland, Terje. 2001. Į begynneĮsenvarfuthark: Norske runer og runeinnskrifter. oslo: Cappe-

len Akademisk Forlag.Sävborg, Daniel. L997. Sorg och eĮegi i Eddans hjäĮtectiktning. Stockholm: Almqvist & Wiksell

Intemational.

Wallace-Hadrill, J.M. 1962. The Long-Hail'ed Kings and other Studįes įn Frankįsh History.Lon-don: Methuen.

Venarļtitls Forrunatus. t88l.Venanti Honori Cļementianį Fortunati Presbyteri ĮtaĮici opera Poe-tįca.Utg. Friedericus Leo. Monumenta Germaniae historica. Berlin.

MrltLgevsi<ULTUREN oCH EDDADIKTNINGENS FÖRHISTORiA

Bruno Krusch. Monumenta Germaniae historica. Berlin.Wolfram, Herwig. 19.l9.Geschichte der Goten.VondenAnfĮingenbis zur Mitte des secļzstenJahr-

hunderts. Ėntwu f einer historįschen Ethnographie' Miinchen: Beck.Zeiss, Hans. 1934. Dįe Grabfunde aus dem spanischenWestgotenreįch.BerltnĮ-,eipzig.ZoįIner, Erich. 1970. Geschįchte der Franken bįs zur Mįtte des sechsten Įahrhunderts. Mįinchen:

Verlag C.H.Beck.

Daniel SävborgFisknätsgatan 28SE-133 43 Saltsjobadensavborg@ebox.t inet.se

-. 2000. "Beowulf wtd sonatorrekareGenuineEnough: AnAnswerto Klaus von see,,. skan-

dįnayistik 30: 44-59 .

Tacitus. 1981.The AnnaĮs of Tacitus: Book 14. Vol. 2. Utg. F.R.D. Goodyear. Cambridge m.m.:Cambridge University press.

Thompson, E. A. 1966. The Visigoths įn the Tįme of ĮtĮfiĮa. oxford: Clarendon Press.

1885. Venanti Honorį CĮementįanį Fortunaiį Presbyteri ltaĮici opera Pedesu"ia. Utg.

Centurįes.

zur Stiļent-

1969.The Goths in Spain oxford: Cįarendon.

136

Kai-c.H.

W.B. Anderson, v oĮ. t-2.