AKADEMIENS Handlingar och Tidskrift - KUNGL ...

KUNGLKRIGSVETENSKAPS-AKADEMIENSHandlingar och TidskriftNR 4/2015Publicerad sedan 1797

THE ROYAL SWEDISH ACADEMY OF WAR SCIENCESProceedings and JournalNR 4/2015Published since 1797

Helårsprenumeration:400 kr (Sverige) 500 kr (Europa)600 kr (övriga länder)Lösnummer : 105 kr inkl momsissn 0023-5369© Kungl Krigsvetenskapsakademien 2015

anvisningar till författare

Författaren ansvarar för att artikel som in-sänds är språkgranskad och genomarbetad och sänder originalmanuskript i Word till redaktionen på [email protected]. Författarens namn, adress, e-postadress, telefon- och faxnummer an ges i mailet. Författare till inträdesanförande och årliga redo visningar bör begränsa antal tecken (inkl blanksteg) till högst 30 000 resp 60 000.

Vetenskapliga artiklar inom Akademiens område bör innehålla 7-10 000 ord (d v s max 50 000 tecken utan blanksteg = max 60 000 tecken med blanksteg = max 20 A4-sidor i normal text med 12 punkter). Artikeln skall starta med ett abstract på engelska om det är en artikel skriven på skandinaviskt språk eller på skandinaviskt språk om artikeln är skriven på engelska.

Bilder: Förslag till illustrationer bifogas separat. Obs! Det räcker inte att bilderna är inmonterade i ett word- eller powerpoint-dokument. För tryck krävs att bilderna är bifogade som separata högupplösta bildfiler, dvs minst 300 dpi.

Tips: Akademiens skrivhandbok med våra skrivregler finns att hämta på hemsidan.

Redaktionen språkgranskar manuskriptet och åter sänder det till författaren.

Författaren granskar redaktionens förslag till förtyd liganden etc och meddelar skriftligen eventuella synpunkter. beställning av särtryck och lösnummer

Särtryck beställs hos redaktionen, efter överens kommelse om pris, med uppgift om antal och adresser för leverans och fakture-ring. Lösnummer beställs hos redaktionen eller på [email protected] som också svarar för utsändning och fakturering.

Ur Svenska Krigsmanna Sällskapets Handlingar 1797 Carl Deléns Tryckeri Stockholm

vi gustaf adolph med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, m m. Arfving till Danmark och Norrige, Hertig till Schleswig, Holstein, m m.

Göre veterligt: att såsom Vi med mycket nöje inhämtat den berömliga omsorg, som det inrät-tade Svenska Krigsmanna Sällskapet föresatt sig att hafva ospard, till förbättrande och utvid-gande af de till Krigs Vettenskapen hörande delar, hvarigenom så väl Krigsmän, hvilka dels grånat under vapnen, dels jemte dessa på stridens bana af ära och mandom sig utmärkt, som ock andre Embets- och Tjenstemän, kände för deras grundliga insigter, nu beflita sig, att under fredens lugn bidraga till allmänt väl; Alltså, och emedan Vi anse Oss böra ett så nyttigt och hedrande företag uppmuntra; ty vele Vi härmedelst icke allenast för Sällskapet betyga det nådiga välbehag, hvarmed Vi sådant upptagit, utan ock försäkra Sällskapet, att såsom dess Höge beskyddare, detsamma med Vårt nådiga hägn städse omfatta. Det alla som vederbör hafva sig hörsammeligen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 23 Novem-ber 1796.

KU

NG

L K

RIG

SV

ET

EN

SK

AP

SA

KA

DE

MIE

NS

HA

ND

LIN

GA

R O

CH

TID

SK

RIF

T

NR

4 2

01

5

Europe Needs a Closer Union to Surviveby Constanze Stelzenmüller

Myten om de omoraliska drönarnaav David Bergman

A theoretical framework of Maritime Air Powerby Gjert Lage Dyndal

WWW.KKRVA.SE

HT_omslag.indd 1 2015-12-07 12:40:04

kkrvas handlingar och tidskrift nr 4 2015

redaktör och ansvarig utgivare (material till tidskriften)

Överstelöjtnant tommy JeppssonBodängsvägen 23, 761 13 rialakkrva tfn: 076-760 96 45e-post: [email protected]

prenumerationsärenden och adressändringar

Marie Brunnbergmobil: 073-656 09 03e-post: [email protected]

KKrVAHT utges fyra gånger per år och prenumeration kan påbörjas när som helst under året. Prenumerationspriset per helår är 400 kronor (sverige), 500 kronor (Europa), 600 kronor (övriga länder)

lösnummer kostar 105 kronor, äldre nummer kostar 70 kronor och kan i mån av tillgång beställas från redaktionen. avgift för porto tillkommer.

Bankgirokonto (pren): 760-1487

kungl krigs ve ten skaps aka de mienteatergatan 3, 1 tr. 111 48 stockholmtfn: se resp personfax: 08-667 22 53e-post: [email protected]: www.kkrva.se

akademiens verksamhet, hemsida, ledamotsärenden

Björn anderson (för kontaktuppgifter se t h under rubrik ständig sekr)

lokalbokningar, ekonomi, belöningar, bidrag m mgunnar Magnusson (för kontaktuppgifter se t h under rubrik andre sekr)

akademiens ämbetsmän

Styresmangeneraldirektör Mikael odenbergskeppargatan 56, 114 59 stockholmmobil: 070-206 14 75e-post: [email protected]

Andre styresmangeneralmajor Bo Waldemarssonskogsmyragatan 4, 749 45 Enköpingtfn: 0171-44 17 23mobil: 073-546 72 47e-post: [email protected]

Ständig sekreteraregeneralmajor Björn andersonvästra finnbodavägen 7B 1 tr,131 71 nackatfn: 076-760 96 40e-post: [email protected] adresseras till sekreteraren

Andre sekreterareÖverstelöjtnant gunnar Magnussonlugnets allé 69, 120 67 stockholmtfn: 076-760 96 41e-post: [email protected]

Skattmästaredirektör sven-christer nilssonUtsiktsvägen 2, 266 54 vejbystrandtfn: 0431-45 29 00mobil: 0708-99 66 11e-post: [email protected]

avd i (lantkrigsvetenskap)

Ordförande:Överste Jan MörtbergÖstermalmsgatan 78, 114 50 stockholmtfn: 08-660 06 37mobil: 070-556 56 45e-post: [email protected]

Sekreterare:Överstelöjtnant henrik sjövallÖvre slottsgatan 8 A, 753 10 Uppsalatfn a: 0171-15 71 16, b: 018-12 72 82mobil: 073-329 34 56e-post: [email protected]

avd ii (sjökrigsvetenskap)

Ordförande:kommendör Bengt lundgrenstarrängsringen 60, 115 50 stockholmtfn: 08-788 77 44mobil: 076-626 02 80e-post: [email protected]

Sekreterare:Brigadgeneral lars-olof corneliussonEnstavägen 5, 187 35 täbytfn: 08-122 077 66e-post: [email protected]

avd iii (luftkrigsvetenskap)

Ordförande:generalmajor Jan anderssontilskogsvägen 13, 193 40 sigtunamobil: 070-887 00 00e-post: [email protected]

Sekreterare:Överstelöjtnant claes BergströmTallflyvägen 9, 313 50 Åledtfn: 035-398 93mobil: 070-818 83 93e-post: [email protected]

avd iv (militärteknisk vetenskap)

Ordförande:Överste Jan-Erik lövgrenstarrängsringen 10, 115 50 stockholmmobil: 070-676 31 27e-post: [email protected]

Sekreterare:tekn dr Magnus rudingstyrmansgatan 19, 114 54 stockholmtfn: 08-782 41 17mobil: 070-682 41 17e-post: [email protected]

avd v (annan vetenskap av betydelse för rikets säkerhet och försvar)

Ordförande:generaldirektör Marie hafströmgårdsvägen 9, 182 75 stocksundmobil: 0708-553 441e-post: [email protected]

Sekreterare:fil dr thomas hörbergsköndalsbrovägen 41, 128 69 sköndaltfn: 08-604 93 91mobil: 070-343 95 06e-post: [email protected]

avd vi (säkerhetspolitisk vetenskap)

Ordförande:ambassadör Mats BergquistBergsgatan 16, 4 tr, 112 23 stockholmtfn: 08-651 60 64mobil: 073-339 33 60e-post: [email protected]

Sekreterare:forskningsledare niklas granholmfoi försvarsanalys, 164 90 stockholmtfn: 08-555 038 36mobil: 0709-27 73 70e-post: [email protected]

avdElningarna

innehållhandlingar

Minnesord över bortgångna ledamöter 2015 ................................................................. 6av Bo Waldemarsson

En nära turbulens ......................................................................................................... 13Styresmannens tal vid högtidsdagen den 11 november 2015av Mikael Odenberg

kungl krigsvetenskapsakademiens årsberättelse för 2015 ............................................ 16 – Ett år i orons teckenav Björn Anderson

Europe needs a closer Union to survive ...................................................................... 36Commemoration Speech at the 219th Annual Meeting of the Royal Swedish Academy of War Sciences, 11 November 2015 by Constanze Stelzenmüller

Myten om de omoraliska drönarna .............................................................................. 43Hur autonoma vapensystem kan leda till högre moral i krigföringBelönad tävlingsskrift av David Bergman

EU som försvarsunion ................................................................................................. 58Säkerhetsgarantier i en förändrad omgivningInträdesanförande i KKrVA Avd VI den 9 september 2015 av Teija Tiilikainen

the crisis over Ukraine ............................................................................................... 70A Conceptual Watershed in Western Defence PolicyInaugural speech to the Royal Swedish Academy of War Sciences on 20 May 2015 by Jyri Raitasalo

fredsteknik .................................................................................................................. 82Årlig redovisning från KKrVA avd IV den 11 mars 2014 av Bo Janzon, Lennart Axelsson och Jan-Erik Lövgren

har sveriges geopolitiska läge förändrats? ................................................................. 106Årlig redovisning från avd VI den 7 oktober 2015 av Mats Bergquist och Tomas Bertelman

tidskrift

a theoretical framework of Maritime air Power ........................................................ 109by Gjert Lage Dyndal

Samtliga artiklar som publiceras under Tidskrift har granskats enligt Peer review-förfarandet och publiceras i samarbete mellan Kungl Krigsvetenskapsakademien och Försvarshögskolan.

analys & perspektiv

”fingret i magen” ........................................................................................................ 129Ryska utmaningar för svensk-finskt försvarspolitiskt tänkandeav Lars Nicander och Linnéa Arnevall

on the future of conventional warfare ....................................................................... 136From closed minds to open systemsby Dennis Gyllensporre

sea Power and air Power. some thoughts about the future ..................................... 147by Lars Wedin

the normality of asymmetric Warfare ................................................................... 154av Tormod Heier

technology and Warfare – the implications of change, Especially for small states ............................................................................................................. 162by Tor Bukkvoll

litteratur

sverige före den 9 april .............................................................................................. 166av Olof Santesson

avgörande slag ........................................................................................................... 169av Bo G Hall

EU och den svåra säkerheten ...................................................................................... 172av Olof Santesson

En framgångsrik ämbetsman minns............................................................................ 175av Olof Santesson

sverige – det extrema ................................................................................................. 177av Olof Santesson

hur vi rustade hemma – så länge vi hade råd ............................................................. 179av Olof Santesson

En fallen reformman .................................................................................................. 182av Olof Santesson

giljotin och säkerhetspolitik m/1794 ......................................................................... 184av Olof Santesson

ihålig svensk säkerhetspolitik ..................................................................................... 186av Magnus Petersson

litteraturöversikt ....................................................................................................... 189

5

tibellska fonden

kungl krigs ve ten skaps aka de mien grun-da des 1796 av generallöjtnanten, friher-re gus taf Wilhelm af tibell. akademien ska, en ligt sina stadgar, främja vetenska-per av betydelse för fäderneslandets för-svar samt föl ja och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets sä-kerhet och försvar. aka demiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhets-debatten.

den 12 november 2012 har akademi-en antagit föreskrifter för en nyinrättad fond, tibellska fonden. Ändamålet med fonden är att stödja akademiens verksam-het som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

kungl krigs ve ten skaps aka de mi en tar tack samt emot bi drag till den tibellska fonden. gåvor kan ges i form av kontan-ta me del, värdepapper m m från enskil da och juridis ka personer.

för detta ändamål ska fondens bank-giro an vändas:

111-3075

Akademiens grundare Gustaf Wilhelm af Tibell.

För välvilligt bidrag tackar Kungl Krigsvetenskapsakademien särskilt;

Björn Anderson MilitärlitteraturföreningenCarl Björeman Jan MörtbergKerstin Fredga Erik NorbergMarie Hafström Björn von SydowInge Jonsson Bengt GustafssonSven-Christer Nilsson

6

n r 4 oktoBEr/dEcEMBEr 2015

sedan förra högtidsdagen har nio leda- möter avlidit. här följer en kort resumé över deras gärningar.

Avdelningen för lantkrigsvetenskapÖversten av 1. graden curt helmfrid av-led den 20 november 2013. han sörjs när-mast av barnen christina, Jan och torbjörn med familjer.

curt helmfrid föddes 1916 i stockholm, son till droskägare hartvig helmfrid och hans hustru greta. Efter studentexamen i norra real 1939 genomgick han krigsskolan och blev officer vid Upplands regemente I 1 8 1942. därefter följde ett antal år som elev vid olika skolor, stabs- och trupptjänstgöring. han utnämndes till kapten vid generalstaben 1956 med tjänstgöring vid arméstaben och artilleri- och ingenjörshögskolan. därefter följde tjänstgöring vid dalregementet i 13 och Militärhögskolan. curt helmfrid ut-nämndes till överstelöjtnant 1964 och blev 1965 bataljonschef vid hallands regemente i 16 och därefter chef för Militärhögskolans allmänna kurs. Utnämningarna till högre be-fattningar följde. 1969 blev han överste och befälhavare för Uppsala och västerås för-svarsområden. curt helmfrid krönte sin kar-riär med utnämningen 1974 till överste av

1. graden och chef för Upplands regemente s1 tillika befälhavare fo 47/48.

curt helmfrid var delaktig i och ansvarig för ett stort antal reglementen och anvisning-ar. hans litterära intresse tog sig även min-dre formella uttryck då han var sekreterare i Militärlitteraturföreningen under 60-talet och huvudredaktör för boken Polacksbacken – En gammal lägerplats. På sin fritid läste han mycket där deckare var särskilt upp-skattade. Han var flitigt engagerad i en rad föreningar med anknytning till försvaret och hade framträdande befattningar i en lång rad av dessa, exempelvis föreningen Upplandsofficerare, Uppsala läns skytte-förbund, allmänna försvarsföreningen i Uppsala län och ledamot av Upplands re-gementes historiekommitté. han var även president i Uppsala rotaryklub och ordfö-rande för societas intellectualis senorium Upsaliensis.

curt helmfrid kännetecknades av en ut-vecklad analytisk förmåga och var det akti-va lugnet personifierad både i sin tjänsteut-övning och i det privata. inom familjen var han den klassiskt trygga fadersgestalten.

curt helmfrid invaldes i avdelning i år 1981.

Överstelöjtnanten stellan bojerud avled den 19 juli 2015. han sörjs närmast av hust-run Manora och barnen fredrik och rita.

Minnesord över bortgångna ledamöter 2015av Bo Waldemarsson

7

handlingar

stellan Bojerud föddes 1944 i danderyd, son till stadsrevisor rolf Bojerud och hans hustru Magda. Efter officersexamen 1966 anställdes han vid göta signalregemente s 2 i karlsborg. Endast ett år efter exa-men övergick han till civil tjänst men åter-kom tio år senare som kapten vid svea livgarde i 1 1977. han befordrades till major 1983 och tjänstgjorde 1985 till 1993 som forskare vid Militärhistoriska avdelningen vid Militärhögskolan, sena-re försvarshögskolan. År 1990 befordra-des han till överstelöjtnant, och 1993 blev han chef för territorialförsvarssektionen vid stockholms försvarsområde fo 44. från 1999 till 2002 var han huvudlärare i militär-historia vid försvarshögskolan och stanna-de där till sin pensionering 2003.

stellan Bojerud var rikt begåvad och en originell och framstående militärhistoriker. han besatt en ofta häpnadsväckande lär-dom, ett närmast encyklopediskt vetande om militärhistoria och visade en unik för-måga att se sammanhang mellan kriget i stort, de operativa förloppen och detaljer-na. hans insikter var också djupt rotade i trupptjänstgöringens praktik. han tillförde Militärhistoriska avdelningen värdefull kom-petens med en ovanlig förståelse för krigets problem, strategi och operationer och skrev flera lysande studier på dessa områden. Här kan bland annat nämnas hans analyser av Polenfättåget 1939 och norgefälttåget 1940 i Mha-serien om andra världskriget. han hade även en styrka i att porträttera mili-tära ledare i krig som i boken Ivor Thord-Gray – Soldat under 13 fanor och i essäer-na om kustartilleriets förste chef generalma-jor fredrik centervall och om kommendör-kapten torsten hagman med italienjagarnas hemfärd till sverige under brinnande krig 1940 i boken Svenska officersprofiler un-der 1900-talet.

flera av hans studier är briljanta och re-dan klassiker. stellan var även en skicklig källkritisk forskare, vilket han visade i bo-ken om 1950-talsspionen frithiof Enbom, Livstidslögnen och i boken Nazismen i Sverige 1924–1945. han var också medförfattare un-der pseudonymen harry Winter i den skön-litterära bokserien Operation Garbo

stellan Bojerud var en engagerad person med mycket god allmänbildning och ett stort intresse för omvärlden. därför var det natur-ligt för honom att engagera sig inom politi-ken. i mer än 20 år var han engagerad i lo-kalpolitiken på olika förtroendeposter och som nämndeman. han blev också riksdags-man under förra mandatperioden.

stellan Bojerud var ledamot av kungliga Örlogsmannasällskapt och United states Naval Institute. Dessutom var han Officier dans l’ordre des Palmes académiques (frank-rike).

stellan Bojerud invaldes i avdelning i år 1991 och var akademiens redaktör 1992–1993.

Avdelningen för sjökrigsvetenskapÖversten av 1. graden per-erik berg strand avled den 30 november 2014. han sörjs när- mast av barnen karin, håkan och carl med familjer.

Per-Erik Bergstrand föddes i skara 1925, son till bankrevisor ragnar Bergstrand och hans hustru anne-Maj. Efter studentexamen i Borås följde han sin brors exempel med officersexamen vid Kungl. Sjökrigsskolan 1947. han började vid ka 4 i göteborg men kom senare att tjänstgöra vid flerta-let av kustartilleriets garnisoner och sko-lor. han var stabschef vid gotlands kustar-tillerikår ka 3 1964 till 1966 och chef för kustjägarskolan och ställföreträdande chef för vaxholms kustartilleriregemente ka 1

8


1968 till 1970. han utnämndes till överste och sektionschef vid marinstaben 1974 med ansvar för bland annat övergripande perso-nal- och idrottsfrågor. Efter utnämning till överste av 1. graden 1977 var han en upp-skattad chef för norrlands kustartilleriför-svar och härnösands kustartilleriregemen-te ka 5 fram till 1981. han avslutade sin militära karriär som kustartilleriets vapen-slagsinspektör och personalchef till han gick i pension 1985. Per-Erik Bergstrand utbilda-des också till flygspanare i flygvapnet och ge-nomgick arméns högre stabsutbildning.

Under hela livet var han engagerad i idrot-ten där också familjen involverades, och han tillhörde i sin ungdom eliten av sveriges ti-okampare och kom att bli stor grabb in-om friidrotten. Ända in i hög ålder behöll han sin spänst och engagerade sig livfullt i marina pensionärers motionsverksamhet. Under åren som kadettofficer och lärare vid sjökrigsskolan grundlade han sitt livslånga och varmt uppskattade intresse för särskilt de unga officerarnas utveckling. Han värna-de under hela sin tid i försvaret mycket om sammanhållningen inom officerskåren och var, med sin hustru Elisabeths hjälp, ange-lägen om att också involvera familjerna i kamratskapet. han spred i marinen glädje och trivsel omkring sig.

Per-Erik Bergstrand var medlem i svenska livräddningssällskapet och frimurarna vars generalsekreterare respektive sigillbevarare och kansler han senare blev. han lämnade ingenting halvgjort.

Per-Erik Bergstrand invaldes i avdelning ii år 1981.

Översten av 1. graden svante kristensson avled den 23 maj 2015. han sörjs närmast av hustrun May, barnen Ulf och lena med familjer samt en syster.

svante kristensson föddes i stockholm 1935, son till poliskommissarie John kristens-

son och hans hustru signe. Efter uppväxt i helsingborg påbörjade han sin militärtjänst vid karlskrona kustartilleriregemente ka 2 1955. Efter officersexamen 1958 anställdes han vid regementet. därefter följde befatt-ningar bland annat vid ka 3 i fårösund, vid norrlands kustartilleriförsvar i härnösand och vid gotlands militärkommando i visby. han utnämndes 1981 till överste och chef för Älvsborgs kustartilleriregemente ka 4 i göteborg vilket följdes av utnämningen 1984 till Överste av 1. graden och chef för västkustens Marinkommando. 1990 blev han stabschef för västra Militärområdet och därefter vikarierande militärbefälhavare 1992–93. han gick i pension 1995.

Svante Kristensson var en av få officera-re i kustartilleriet som tjänstgjort i en strids-zon, nämligen som chef for svenska fn-bataljonen på cypern 1974. han besatt ock-så en gedigen analytisk förmåga samt en sak-lig och grannlaga argumentationsförmåga parad med fin stilistisk känsla. Det gjorde honom lämpad bland annat som lärare på Militärhögskolan. han värnade i sina be-fattningar – i både debatt och verksamhet – särskilt om västsveriges försvar.

Svante var hedersmedlem i Sjöofficerssällskapet i göteborg och dessutom i många år uppskattad ordförande i organisationen Munskänkarna i göteborg. fritiden ägnade han åt bridge, golf, konsert- och operabe-sök samt resor. Sedan barnen flugit ut bilade han och hustru May under semestrarna och hann besöka de flesta länder i Europa. Från det han gick i pension vistades han och May årligen från januari till mars i sydafrikas sol och värme. svante var mycket intresse-rad av landets utveckling och de inhemska vinerna kunde han tala om i timmar. det är därför inte förvånande att han blev en ef-terfrågad och uppskattad föredragshållare om landet och dess viner och även som ar-rangör av vin- och golfresor.

9

handlingar

svante kristensson invaldes i avdelning ii år 1985.

Avdelningen för militärteknisk vetenskapcivilingenjör björn andersson avled den 13 januari 2015. han sörjs närmast av hus-trun laila och barnen Per, agneta och kris-tina med familjer.

Björn andersson föddes i Bollnäs 1934, son till skogsförvaltare arne andersson och hans hustru Maria. studenten tog han i gävle 1954. sin militärtjänst gjorde han i Boden på ing 3 där han också vidareutbildade sig till reservofficer. Därifrån tog han steget till vi-dare studier på kungliga tekniska högsko-lan, maskintekniska linjen i stockholm och avlade civilingenjörsexamen 1964. samma år anställdes han på då familjeägda hägglund & söner aB i Örnsköldsvik, företaget som han blev trogen under hela sitt yrkesliv.

Ett av de första uppdragen Björn kom att arbeta med var att delta i utvecklingen av ett nytt tunnelbanevagnskoncept för att slå sig in som leverantör till sl i stockholm. Hägglunds fick inte huvudordern den gång-en, men blev tunnelbanevagnsleverantör till-sammans med asEa 1972 och cirka 20 år framåt i tiden.

hägglunds första egenutvecklade militär-fordon var Pansarbandvagn 302, som gick i serietillverkning 1965. Björn andersson var med och utvecklade denna liksom infan-terikanonvagn 91. Ett för hägglunds fram-tid viktigt kontrakt var det på bandvagn 206, som var ett opansrat transportfordon. det gällde en order på 3 500 bandvagnar till svenska armén. Inför offereringen fick han ta sig an utmaningen att utforma ett fordonskoncept som skulle kunna klara de tekniska kraven. konceptet blev så bra att Hägglunds fick en utvecklingsbeställning på fordonet 1974. Ett mycket gott betyg

på hans skapelse gav chefen för hærens forsyningskommando i norge vid ceremo-nin då den 10 000:e bandvagnen leverera-des. han sa: ”Beltevogn 206 er et glitrende kjøretøy”. Björn andersson deltog även i ut-vecklingen av en motorcykel. den blev ingen framgångssaga för hägglunds, men samtidigt är det nog den enskilda hägglundsprodukt som väckt störst intresse i medierna. det skrevs spaltmetervis om den. Motorcykeln var unik och i den var Björn verkligen djupt engagerad. Ett tjugotal av dem tillverkades och de ägs i dag av ett antal entusiaster. En ägde han själv och med den deltog han i en-durotävlingen gotland grand national vid 70 års ålder, bland annat tillsammans med barnbarnet hanna. det om något visar väl vilket engagemang han hade.

han var en glad och omtänksam per-son som älskade motion och friluftsliv, inte minst skidåkning.

Björn andersson invaldes i avdelning iv år 1982.

direktör åke tidlund avled den 16 juli 2013. han sörjs närmast av barnen sören och anna med familjer.

Åke tidlund föddes 1929 i gamla Uppsala, son till bilmontör karl tidlund och hans hus-tru anna. då hans mor avled när Åke bara var något år gammal, skedde hans hela upp-växt i fosterhem i värmland. han tog vid 16 års ålder värvning i flottan och efter studier på försvarets läroverk i Uppsala tog han ci-vilingenjörsexamen på kth 1957 och an-ställdes samma år som mariningenjör i ma-riningenjörkåren. han utnämndes till ma-riningenjör av 1. graden 1961 och till marin-direktör och chef för materielkontrollen vid centrala torpedverkstaden i Motala 1962. han blev chef för Maskinutvecklingen vid torpedverkstaden 1963 och konstruktions-chef 1965.

10


Åke tidlund anställdes därefter som di-rektör och var enhetschef vid förenade fabriksverkstaden och chef torpedverkstaden under åren 1969–1987. han var även medlem i ffv ledningsgrupp för försvarsmateriel.

Åke tidlund kännetecknades hela sitt liv av en målinriktad, stark, energisk och drivan-de personlighet som tog honom från starten som fosterbarn till höga och viktiga befatt-ningar inom försvarssektorn. hans energi och drivkraft låg till stor del bakom det lyckade nordiska samarbetet med utveckling av tung och lätt torped som med stor framgång sål-des till såväl norge som danmark.

den fritid som blev över ägnade Åke bland annat åt arbete på sitt sommarställe i Stockholms skärgård samt fiske vid stugan vid vättern, där rikliga fångster av abborre kom till glädje även för övriga i familjen.

Åke tidlund invaldes i avdelning iv år 1983.

Avdelningen för annan vetenskap av betydelse för rikets säkerhet och försvar Översten av 1. graden börje wallberg av-led den 19 december 2014. han sörjs när-mast av hustrun Evabritta och barnen Ma-til da och Magnus med familjer.

Börje Wallberg föddes 1923 i södertälje, son till kontorschef John Wallberg och hans hustru Eugenia. Börje Wallberg ge-nomgick officersutbildning vid Karlberg och blev officer vid Livregementets husarer K 3 i skövde 1946. Efter sedvanlig trupptjänst-göring och fortsatt utbildning vid dåvarande Krigshögskolan blev han generalstabsofficer 1965 och tjänstgjorde då som militärassis-tent vid Överstyrelsen för civil Beredskap. han tjänstgjorde vid staber på såväl central som regional nivå samt vid Militärhögskolan, där han var förste lärare i strategi och från

1970 överste i generalstabskåren och linjechef. han utnämndes 1972 till chef för norrlands trängregemente t 3 i sollefteå och 1974 till överste av 1. graden och tränginspektör, en befattning som han innehade till sin pensi-on 1983. i nära ett decennium satte han sin prägel på trängtrupperna. Ökad mekanise-ring och motorisering inom armén ställde nya krav på organisation, utrustning och utbildning av personal och förband för un-derhållstjänst. inte minst gällde det inom sjukvårdssektorn. här kom Börjes breda kunskaper och förmåga att argumentera för truppslagets rättmätiga behov inom en väl balanserad armé till stor nytta. En inte helt lätt uppgift under en tid av totalt sett krym-pande ekonomiska ramar. Börje engagerade sig också i trafiksäkerhetsarbetet och värn-pliktigas medinflytande.

Börjes Wallbergs breda kunskaper och stora intresse för människor, historia, stra-tegi och pedagogik gjorde att han var myck-et uppskattad av såväl kolleger som elever. hans ledarskap var omvittnat vidsynt och lyhört. hans enskilda samtal med elever ge-nomfördes med stor respekt för individen och var ett stöd för unga officerares fort-satta karriär och verksamhet.

Utöver sin ordinarie verksamhet var Börje mycket intresserad av folkrättsfrågor, mänsk-liga rättigheter och krigets lagar. han tjänst-gjorde som lärare såväl inom det svenska för-svaret som internationellt. han var expert i 1978 års folkrättskommitté och vidare ordfö-rande i svenska röda korset och rikskårchef i frivilliga automobilkåren.

Hans stora fritidsintresse var filateli där han räknades bland landets största genom tiderna. han var hedersmedlem i sveriges filatelist-förbund.

Börje Wallberg invaldes i avdelning v år 1976.

11

handlingar

Avdelningen för säkerhetspolitisk vetenskap.ambassadören leif leifland avled den 3 april 2015. han sörjs närmast av barnen karl, cristina och Eva med familjer.

Leif Leifland föddes 1925 i stockholm, son till revisor Sigfrid Leifland och hans hustru Elna. han avlade en jur kand vid lunds universitet 1950 och anställdes där-efter vid Utrikesdepartementet. Efter ett an-tal befattningar inom utrikesförvaltningen, både i sverige och utomlands i aten, Bonn och Washington, blev han departementsse-kreterare 1965 och därefter ambassadörens närmaste man som minister vid ambassaden i Washington 1970. denna befattning skul-le under Leiflands tid bli särskilt krävande. den svenska synen på vietnamkriget och olof Palmes skarpa kritik mot de så kalla-de julbombningarna 1972 ledde till att den nyutnämnde svenske ambassadören Yngve Möller inte var välkommen i den amerikan-ska huvudstaden. leif kom därför under halvtannat år att i ett mycket kyligt svensk-amerikanskt klimat leda ambassaden. leifs karriär ledde 1974 till utnämningen till ut-rikesråd och chef för Ud:s politiska avdel-ning och 1977 till befattningen som kabi-nettssekreterare under åren 1977–1982. han kom att tjänstgöra under tre utrikesminist-rar. karin söder, hans Blix och ola Ullsten. Leiflands lugn, snabba uppfattningsförmå-ga, säkra utrikespolitiska kompass och be-slutskapacitet prövades under U-137 kri-sen. dåvarande statsministern thorbjörn fälldin har vittnat om vilken trygghet han kände i att ha Leifland som rådgivare i den-na den efter catalinaaffären 1952 svåraste svensksovjetiska konflikten under det kal-la kriget. Leif Leifland blev 1982 ambassa-dör i london. en post han lämnade 1991. som pensionär var han bland annat ordfö-rande i Utrikespolitiska institutets styrelse

och stiftelsen för internationalisering av hö-gre utbildning och forskning.

Han skrev flera böcker, bland annat om den kontroversiella svenske industrimannen axel Wenner-gren och om tyska fredstrevare mot krigets slutskede, General Böhmes val. leif var en klassisk svensk ämbetsman som förvaltade sina uppdrag med allvar och in-tegritet, samtidigt med en klar blick för till-varons absurditeter han läste mycket, både skönlitteratur och fackböcker. Men fram-för allt läste han noggrant inhemska och ut-ländska tidningar och tidskrifter. hans kun-skaper om svensk och internationell poli-tik var encyklopediska, och hans minne an-märkningsvärt.

Leif Leifland invaldes i avdelning VI är 1981.

Professor bo huldt avled den 26 maj 2015. han sörjs närmast av döttrarna camilla och susanna med familjer.

Bo huldt föddes i stockholm, son till di-rektör Bo huldt och hans hustru Märta. han avlade en Bachelor av arts i Usa och blev efter fullgjord militärtjänstgöring reservoffi-cer 1962 vid norra skånska regementet i 6 (1963 P 6) i kristianstad och kapten vid pan-sartruppernas reserv 1972. han genomförde sina universitetsstudier i lund, där han dis-puterade i historia 1974. därefter knöts han som forskare till sekretariatet för framtids-studier och till statsrådsberedningen 1975–78. Efter anställning vid Utrikespolitiska institutet utsågs han till direktör där 1988. Bos tid som chef för Ui präglades av de stora förändringarna i vårt närområde och Europa. samarbetet i norden och runt Östersjön låg honom varmt om hjärtat, men han förde också framgångsrikt ut Ui i europeiska och globala sammanhang.

Bo Huldt flyttade till London 1992 som chef för den prestigefyllda organisationen the international institute for strategic studies.

12


han återvände 1994 till stockholm och Militärhögskolan, nu försvarshögskolan, där han 1996 blev professor i säkerhetspoli-tik och strategi. som chef för den strategiska institutionen vid fhs bidrog han i hög grad till akademiseringen av officersutbildningen och han ledde sin institution föredömligt.

Ett nära samarbete med den finländska systerinstitutionen fick sitt erkännande när han tilldelades kommendörstecknet av fin-lands lejons orden. han tilldelades också h.M. konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band för framstående in-satser inom säkerhetspolitik och krigsveten-skapens område.

Bo huldt var en mycket intresserad och engagerad reservofficer vid Norra Skånska pansarregementet och flitigt anlitad expert i militärstrategiska frågor i radio, tv och i andra sammanhang, där hans militära och säkerhetspolitiska kunskaper kom väl till sin rätt. hans träffsäkra blick – att kunna se förändringar och förklara hur dessa hänger

ihop med den historiska bakgrunden – är få förunnad. hans enastående förmåga att i tal och skrift på svenska och engelska beskriva och förklara komplicerade säkerhetspolitiska förhållanden var unik. han var en mästare i konsten att sammanfatta de mest snåriga diskussioner i briljanta synteser. Bo huldt var en mycket social person med gott humör och ett smittande skratt. han var ledamot av kungliga Örlogsmannasällskapet.

Bo huldt invaldes i avdelning vi år 1985. han var akademiens styresman 2006–2010.

nio goda kamrater och framstående leda-möter har lämnat vår krets. vi saknar dem och tänker på deras anhöriga. genom si-na gärningar har de i hög grad levt upp till krigs vetenskapsakademiens motto: fäder-nes lan dets försvar – Mod och kun ska per

författaren är generalmajor och andre sty-resman i kkrva.

13

handlingar

när kungl krigsvetenskapsakademien för ett år sedan samlades till sin 218:e hög-tidssammankomst gjorde jag en återblick. Jag konstaterade då att ingen – ytterliga-re ett år tidigare – hade kunnat ana att ryssland snart skulle välja att bryta mot folkrätten, fn-stadgan och ingångna mel-lanstatliga avtal och kränka ett fredligt grann lands territoriella integritet och poli-tiska oberoende.

Men så skedde. krim-halvön bröts loss från Ukraina och införlivades med ryssland. därtill gick ryssland vidare och hotade ock-så östra Ukraina. sedan dess har vi levt med ett lågintensivt krig som utspelar sig inte mer än 180 mil från Börssalen i stockholm.

det ligger en stor, tillvänjningens fara i detta. det lågintensiva kriget blir i männis-kors och politikers medvetande till ett nor-maltillstånd. Men det kan och får aldrig uppfattas som ett normaltillstånd när en stormakt med sitt agerande i grunden rub-bar hela den europeiska säkerhetsordning-en. På den punkten har regeringen i allmän-het och försvarsministern i synnerhet varit mycket tydliga.

det är bra – och det är viktigt. vladimir Putin kommer att gå precis så långt som han tillåts att gå. därför är det avgörande vik-tigt att EU tillsammans med Usa uppträder enat och gemensamt.

när nu ytterligare ett år har gått – och vi skriver akademiens 219:e högtidsdag – kan vi konstatera att omvärldsförändring-arna sannerligen inte gjort halt.

Många länder – inte minst Usa – har an-ledning att betänka att en krigsplan har ett väldigt begränsat värde om man inte också har en plan för fred. kriget i syrien har vid-gats, intensifierats och spritts till Irak. IS har inträtt på scenen. libyen har fallit samman som fungerande statsbildning. oroligheterna blossar återigen upp i afghanistan.

En stor del av Mellersta Östern står idag i brand och flyktingströmmarna når nu ni-våer som de europeiska länderna uppenbar-ligen inte mäktar med att hantera.

när ryssland åter söker markera sin stor-maktsroll genom att intervenera i syrien har många iakttagare noterat att det sna-rare är Bashar alAssads fiender än IS som utgör den främsta måltavlan för de ryska flygangreppen.

ryssland har egna intressen att försvara i området, bl a sin enda flottbas i Medelhavet. och jag ska inte dra några långtgående väx-lar på detta men låt mig uttrycka saken på följande vis; Jag är inte övertygad om att kreml ser det som ett stort problem om rys-ka krigshandlingar i syrien adderar till öka-de flyktingströmmar som bidrar till problem i Europa och ökad splittring mellan EU:s medlemsstater.

En nära turbulensStyresmannens tal vid högtidsdagen den 11 november 2015

av Mikael Odenberg

14


den kaotiska situationen i Mellersta Ös-tern har också andra implikationer. det se-kulära turkiets utveckling mot ökad de-mokrati och medlemskap i EU har avstan-nat. President Erdogan har öppnat en kri-gisk front mot Pkk, som endast hjälpligt förmår dölja agendan att vilja genomdriva grundlagsförändringar som säkrar hans egen maktställning. risken är nu överhängande att de maktanspråken kommer att underlät-tas av ett EU som är beroende av turkiets stöd för att dämpa de ökade flyktingström-marna mot Europa.

också i vårt närområde har spänningar-na tilltagit. Utöver undervattenskränkning-ar av okänt ursprung har vi fått uppleva ett mer aggressivt uppträdande av ryska styr-kor till havs och i luften.

dessa provokationer må vara motiverade av ett ryskt behov att ånyo manifestera stor-maktens suveräna ställning men de är sam-tidigt djupt problematiska och kontrapro-duktiva. de försämrar det säkerhetspolitis-ka klimatet i Östersjö-området och bidrar till att nato vidtar just de dispositioner som ryssland säger sig vilja undvika.

i den miljön har sverige att upprätthålla en försvarsförmåga som medger att vi kan bidra till säkerhet och stabilitet i vårt närom-råde. idag är det si och så med den saken.

Jag har ofta framhållit att den svenska försvarsmakten har förband som håller en mycket hög klass. Men vår numerär är för liten, uthålligheten alltför begränsad och förmågebredden otillräcklig. Därför befin-ner vi oss idag i en situation där vi inte har fullt tillräckliga möjligheter att hävda vår territoriella integritet. det minskar i sin tur våra möjligheter att spela den stabiliseran-de roll i Östersjöområdet, som detta innan-havs största strandstat rimligen har ett an-svar för att fylla.

Mot den här bakgrunden är det positivt att en fyrpartiuppgörelse kunnat träffas om

försvaret och försvarsekonomin. En total-försvarsplanering har återupptagits och fo-kus riktas också mot vår förmåga att mot-stå olika former av subversiv verksamhet – det vi förr kallade psykologiskt försvar. Men vi ska inte göra oss några illusioner, myck-et slängdes ut med badvattnet och det är en mycket lång återtagandesträcka som vi har framför oss innan fullt nöjaktiga försvars-förmågor har kunnat återskapas.

vårt land har lämnat alliansfriheten bak-om sig. det gjorde vi med inträdet i den po-litiska union som kallas EU. frågan är nu om vi också borde ingå i den politiska alli-ans med vittgående militärt samarbete som omfattar snart sagt hela Europa – nato – och som är den enda effektiva krishanterare som finns och som har global räckvidd.

den svenska opinionen i den frågan har förskjutits successivt, närmast illustrerat av hur två tidigare starkt nato-skeptiska parti-er – centern och kristdemokraterna – bytt fot. Inom socialdemokratin finns alltjämt ett djupt rotat och traditionellt motstånd mot tanken. i allt högre grad kommer in-ställningen till nato också att bli en gene-rationsfråga. Många i den äldre generatio-nen har levt större delen av sitt liv i en bi-polär värld och präglats av 1970-talets sä-kerhetspolitiska liturgi.

samtidigt har sverige skrivit under solida-ritetsförklaringen i artikel 42.7 i lissabon-fördraget. den förpliktar oss att stödja EU-stater som utsätts för väpnat angrepp med alla till buds stående medel. därtill har sveriges riksdag lagt en nationell solidaritetsförkla-ring. den innebär att vi inte kommer att förhålla oss passiva om ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nord-iskt land och att vi dessutom förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om sverige drabbas.

sverige kommer så småningom att bli med-lem i nato. det kommer att ta ytterligare ett

15

handlingar

antal år men det kommer att ske. det följer nämligen som den obevekliga konsekvensen av vårt grundläggande val att sverige ska sö-ka sin säkerhet tillsammans med andra.

dagens lätt upphetsade natodebatt främ-jar dock inte denna utveckling. det känns inte särskilt seriöst när politiker som under åtta år aktivt har sökt lägga locket på all de-batt om ett svenskt natointräde nu plötsligt kräver en omedelbar sådan.

låt oss i stället notera att alliansregeringen fördjupade samarbetet med nato och att den nuvarande regeringen har fördjupat det ytterligare. sverige är idag en betydligt mer lojal Natospelare än flertalet av orga-

nisationens medlemsländer – låt vara utan att vi omfattas av de ömsesidiga försvars-förpliktelserna.

när regeringen nu fördjupar det militära samarbetet med finland borde ett mer kon-struktivt förhållningssätt i frågan vara att sverige och finland tillsammans värderar de fördelar och nackdelar som följer av ett inträde i atlantpakten. denna viktiga frå-ga kan därmed ges den seriositet och digni-tet som den förtjänar.

författaren är generaldirektör, f d försvars-minister och kkrva:s styresman

16


kungl krigsvetenskapsakademiens verk - sam het 2015 ska ses i skenet av ökad säker-hetspolitisk oro.

Konflikten i Ukraina fortgår, trots att va-penvila ingåtts. den ryska militära inbland-ningen i konflikten är uppenbar, även om den kategoriskt förnekas i kreml. kriget i syrien och norra irak har eskalerat. fortfarande sy-nes ingen få hejd på den terror som utövas av den islamiska staten. spänningen mellan israel och Palestina har inte minskat utan snarare ökat. vägen till fredssamtal mellan parterna synes stängd. I denna konflikt lik-som i Syrienkonflikten är FN förlamat, inte minst på grund av att stormakterna blocke-rar resolutioner i säkerhetsrådet.

Europa har under året fått motta en flyk-tingsström från Syrien och flera andra regi-oner på miljontals människor som flyr krig och armod. EU har svårt att finna gemen-samma lösningar och tendenser till splittring inom unionen synes bli allt vanligare.

inom ramen för denna oro som kryper allt närmare vårt närområde har regeringen lotsat ett flerårigt försvarsbeslut genom riks-dagen i syfte att stärka vårt försvar. Positivt är att det skett med en blocköverskridan-de överenskommelse. negativt är en eko-nomisk njugghet som gör att den organisa-tion riksdagen beslutade redan 2009, och som inte är byggd för att försvara vårt ter-ritorium, sannolikt inte kommer att kunna

intas. En anledning är personalförsörjning-en av armén. negativt är också regering-ens blockering av natofrågan som, oavsett vad man tycker i sak, bör kunna hanteras på ett bättre sätt.

i skenet av denna inramning arbetar aka-demien för närvarande i två spår. Ett som behandlar försvars- och säkerhetspolitiken i nuet, genom föredrag under akademis-ammankomster, särskilda seminarier samt i handlingar och tidskrift och på vår de-battblogg. Ett annat längs vilket vi studerar och forskar kring viktiga framtidsfrågor för såväl vårt civila som militära försvar genom det fleråriga projektet KV21. Ett projekt som spänner över hela akademiens kompetens-bredd och därmed mer eller mindre berör alla ledamöter.

Projektet KV 21i januari startade forsknings- och studie-pro jektet Det framtida slagfältet – Krigs-ve tenskap i 21. århundradet (KV 21) sin verk samhet på full bredd. Bakgrunden till pro jektet är dels paradigmskiftet i sättet att föra krig, där nya metoder att betvinga na-tio ner och samhällsbindningar föreligger och där gränsen mellan militära och civila be tvingels emetoder är diffus, dels 2015 års försvars beslut som konfirmerar ett försvar, civilt och militärt, som synes vara otillräck-

Kungl Krigsvetenskapsakademiens årsberättelse för 2015 – Ett år i orons tecken

av Björn Anderson

17

handlingar

ligt vid militära konflikter som berör vårt land.

studieperspektivet är kring 2030, en tid-punkt som valts för att dels vara intressant som underlag för kommande försvarsbeslut, dels kunna använda kompetensen hos leda-möter i aktiv tjänst. de bör därmed inte va-ra alltför låsta av ställningstaganden som de-ras arbetsgivare gjort.

Projektet är uppdelat i följande delpro-jekt:

• Omvärldens militära tänkande.

• Ickemilitära hot.

• Militärteknisk utveckling.

• Samhällets sårbarhet.

• Olika militära angreppsmetoder.

• Taktiskt och operativt nyttjande av för-band.

Projektet är flerårigt och planerat att avslu-tas med en syntes 2017/18.

En bas för projektet utgör boken Military Thinking in the 21st Century som publice-rades i våras och som innehåller uppsat-ser av ett antal framstående internationella militärteoretiker. En annan bas är det stra-tegiska/operativa spel som kv21 projekt-ledning genomförde med akademiens le-damöter under septembersammankomsten. spelet utgick från ett exempel där sverige år 2016 utsätts för en militär aggression på gotland. syftet var att visa på vad svenskt försvar förmår i en dylik situation under för-sta året i försvarsbeslutsperioden. genom spelet ska man kunna identifiera åtgärder som sverige bör vidta innan landet hamnar i motsvarande situation samt strukturfrå-gor som bör övervägas i ett längre perspek-tiv. För den intresserade finns spelet upplagt på akademiens hemsida.

några konstateranden kunde göras efter att spelet genomförts. Bland annat att det

kommer att vara stora brister under hela för-svarsbeslutsperioden vad gäller mekanisera-de förband, ytstridssystem, flygbaser och ci-vilt försvar. dessa brister får konsekvenser för den operativa effekten och uthållighe-ten, inte minst inom personalområdet. sist men inte minst viktigt, det operativa kon-ceptet för gotland synes inte hänga ihop. För framtiden finns ett antal frågeställning-ar som projektet har att hantera:

• Hur allvarliga angrepp ska Sverige or-ganisera/utrusta sig för?

• Är den långsiktiga utvecklingen av för-svaret ekonomiskt viktigare, än det kor-tare perspektivet?

• Ska landet fortsatt nedprioritera stöd-system, exv. logistik?

• Bör en high/low mix prövas m h t att landet är stort och har begränsade re-surser?

• Hur viktigt är samhällets robusthet för försvarsmaktens effekt? Bör det ske en omprioritering av resurser?

• Bör civila samhället planera för stöd till försvarsmakten? ska försvarsmakten i högre grad än idag klara sig själv i en krigssituation?

Projektet FörsvarsforumUnder året har projektet försvarsforum av slutats. det hade syftat till att informera all mänheten om det säkerhetspolitis ka lä-get och det svenska försvarets tillstånd in-för försvarsbeslutet 2015. det på bör jades under 2013 och var ett sampro jekt mel-lan allmänna försvarsföreningen, för svar s - ut bil darna och kungliga krigs ve ten skaps-akademien.

i slutfasen inriktades projektet på att enga-gera ungdomar varför de två sista seminari-erna arrangerades tillsammans med politiska

18


ungdomsförbund. temat var svensk anslut-ning till nato. liksom tidigare år var uppslut-ningen god. sammantaget har försvarsforum varit uppskattat som försvarsupplysnings-projekt samtidigt som det möjliggjort för akademien att verka med kompetenta le-damöter över hela landet.

Remissyttrandeni oktober yttrade sig presidiet över reger-ingens utredning om vapenexport, den så kallade kEX-utredningen. Även om den frå gan har en politisk innebörd ansågs ett yttrande var befogat, med den vikt svensk försvarsindustri har för vårt försvar och yt-terst vår säkerhet. Utredningens förslag om ett lagstiftat demokratikriterium kom att av visas av presidiet, eftersom i varje givet ögon blick utrikespolitiska, försvarspolitis-ka och säkerhetspolitiska skäl måste vägas samman, och ytterst är det endast regering-en som kan göra det.

Sammankomster, symposier och seminarier1

Vintersymposiet den 19 februari

vintersymposiet handlade om arktis’ strate-gis ka betydelse. avdelning för säkerhets-politisk vetenskap, med ledamoten gran-holm som sammanhållande, var ansvarigt för dess genomförande.

Ud:s arktisambassadör, ledamoten kris-ter Bringéus inledde med miljöaspekternas betydelse inom regionen. han betonade bland annat vikten av dialog med ryssland och menade att mycket i arktis ännu är okänt och att vikten av långsiktigt tänkan-de hålls i minne. Professorn vid ”institutet for forsvarsstudier” i oslo, ledamoten rolf tamnes påtalade att mycket har ändrats som följd av Ukrainakonflikten och den nya en-ergibilden, som för närvarande verkar gö-ra oljan och gasen i regionen mindre intres-

Krister Bringeus, Rolf Tamnes, Sam Gardiner och Nils Wang.

19

handlingar

santa. området förblir enligt honom fort-satt en fredlig region.

Pensionerade översten i USA:s flygvapen sam gardiner uppehöll sig vid ryssland och betonade att Moskva ”is militarizing in the arctic, but not the arctic”. den ryska upp-rustningen i arktis bör enligt gardiner ses som att ryssland vill svara på en ännu inte inledd amerikansk upprustning i norr samt för att skydda en kommande farbar strate-gisk farled – nordostpassagen.

chefen för danska försvarshögskolan, kon-teramiral nils Wang, betonade att förhål-landena i arktis är mycket varierande och varnade för att se regionen som en helhet. Konfliktområdena förblir desamma som un-der det kalla kriget, nämligen vägen ut från kola genom giUk-gapet (grönland-island-United kingdom). samtidigt har området stor betydelse för rysk exploatering av na-turresurser. Wang underströk att Moskva förhandlar från en styrkeposition, men att området i sig ändå inte är konfliktskapande och att ryssland säkert vill skilja arktis från andra områden och frågor. Wang underströk också det nya i kinas uppenbara intresse för nordostpassagen längs sibiriens kust.

Akademisammankomsten den 11 mars

hemlig gäst vid sammankomsten var gene-raldirektör lena Erixon som delade med sig av sina ”tankar för dagen”, från hen-nes mycket aktuella myndighet fMv. hon redovisade hur fMv är under stor föränd-ring som innebär en fördubbling av verkets personella numerär när logistikansvar tas över från försvarsmakten, samtidigt som krav finns på reducerade kostnader. Till det ska föras ett antal stora projekt att hante-ra som utveckling och marknadsföring av gripen E och ny ubåt.

Bo Janzon och Katarina Engberg.

ledamoten Bo Janzon presenterade av-delning för militärteknisk vetenskaps stu-die Fredsteknik, som omfattar civila (teknis-ka) åtgärder som kan bidra till att undanrö-ja hinder för återgång till (eller upprättan-de av) ett fungerande samhälle. studien är inriktad mot krigs och konfliktdrabbade nationer, i ett läge där storskaliga stridighe-ter har upphört och samhället borde kunna inriktas mot en normalisering.

ledamoten katarina Engberg, departe-mentsråd vid försvarsdepartementet, pre-senterade slutsatser från sin bok Varför mul-tilateral intervention. Under sina år inom försvarets verksamhetsområde och under tjänstgöringen vid EU och sveriges nato-delegation har hon upplevt de trendkan-tringar som skett med försvaret och hur nöd-vändig försvarsförmåga försvunnit onödigt. av hennes presentation framkom förtjänst-fullt bakgrunden till ett antal ställningsta-gande i det internationella samfundet – från afghanistan till Mali.

katarina Engberg har i sitt arbete använt en metod från försvarsplanering, där hon stu-derat inverkan av olika påverkansfaktorer.

20


slående var upptäckten att dessa inte var sta-tiska utan ändrats över tiden – en faktor som verkade negativt under en fas kunde verka positivt under nästa och vice versa.

Akademisammankomsten den 15 april

Programmet inleddes av dagens hemlige gäst, försvarsdebattören och bloggaren skip per (örlogskapten niklas Wik lund) som gav sin syn på läget inom försvars-mak ten inför stundande försvarsbeslut. te-mat för hans framställning var ”i otakt med tiden”. Wiklund tog i anförandet utgångs-punkt från försvarsbeslutet 2000 och pe-kade på den oerhörda minskning av för-svars förmåga som gjorts genom ekonomis-ka neddragningar och ominriktning av för-svars makten.

andra programpunkt var inträdesanfö-rande av ledamoten Jan-Erik nilsson. hans tema var svensk sjöfartsnäring, dess sårbar-het och skyddsbehov. han pekade på hur sjöfartens villkor kraftigt förändrats under senare år. de ekonomiska förutsättningar-na, globaliseringen och konceptet ”Just-in-time” inom logistiken är tre viktiga faktorer som tvingat sjöfarten till nytänkande. Enligt nilsson hänger den svenska sjöfartspoliti-ken inte alls med, trots att 90 % av svensk handel går på köl. för att visa på hur bero-ende försörjningen av folket är av sjötran-sporter använde han gotland som exempel. Även om det finns samverkansforum för att lösa problem efterlyste han den gamla typen av långsiktig totalförsvarsplanering där al-la intressenter sitter ner och gör en gemen-sam plan. nilssons konklusion är att det är billigare, effektivare och bättre att plane-ra för att möta eventuella problem än att tvingas till panikartade lösningar när pro-blemen uppstår. Återinför totalförsvarspla-nering var hans slutord.

avdelningen för sjökrigsvetenskap valde i år som sin årliga redovisning att lyfta fram ledamoten NilsOve Janssons förträffliga bok om ubåtskränkningarna mot sverige under 1970-, 80- och 90-talen. genom en metodisk genomgång av de kränkningar som skett från 70-talet och fram till idag och jämförelser med tekniska system och förband som funnits kring Östersjön påvi-sar Jansson inte bara förekomsten av kränk-ningar utan också vad som kränkts och in-kräktarens syfte och målsättning. han nöj-er sig inte med detta utan pekar också på di-rekta kopplingar till strategi och säkerhets-politik och den teknikutveckling som ägde rum under samma period. Efter genomgång av boken jämförde Jansson indikationerna från Utö-incidenten 1984 med de från under-rättelseoperationen hösten 2014 och kunde redovisa en nästan kuslig överensstämmel-se mellan de observationer som gjorts med 30 års mellanrum.

fokus för den slutna delen av samman-komsten var kv 21, där ledamoten Jan Mörtberg redovisade upplägget för delpro-jektet ”omvärldsutvecklingen”. Efter ho-nom belyste ledamoten tomas ries i myck-et korta ordalag de globala trender man kan se i dagsläget. ries målade en ganska dyster bild där utvecklingen snarare går mot ökad osäkerhet inom en rad områden än tvärtom. den globaliserade världen gör att händelser långt utanför våra gränser och vårt närom-råde kommer att påverka vår tillvaro.

KV21 seminarium den 27 april

seminariet arrangerades av delprojektet Icke-militära hot. cirka 130 deltaga re fick inledningsvis åhöra en beskrivning av ”hot-bilden” och därefter en mer problem orien-terad diskussion om hur it-säkerheten funge rar och hur problemen bör hanteras.

21

handlingar

Mikael Wedlin, it-säkerhetsforskare vid foi, visade på dystopiska exempel på vad som går att göra med avancerad datateknik för att skada en motståndare eller ställa till problem i samhället. Efter en effektfull de-monstration hur hackning via internet kan gå till framhöll han att inte bara stater ut-an även terroristorganisationer och andra grupper nu förfogar över denna avancera-de teknik.

därefter talade chuck Esposito, assistant legal attaché vid fBi i köpenhamn om

”identify, Pursue, defeat. the fBi´s view of – and approach to – cyber threatscape”. han framhöll bland annat att cyberhotet idag är ett hot mot intellectual property och kan orsaka stora ekonomiska förluster för företag och banker. det svåraste är att komma åt hackning från insidan av en or-ganisation. som samhällsproblem överträf-fas terrorismen nu av cyberhotet. Bland an-nat bedrivs förbekämpning (battlefield pre-paration) via cyberaktiviteter.

Christian Squalli vid finanspolisen redo-gjorde för de nya betalningssystemen och na-tionell säkerhet. han gav åhörarna en över-blick av det nya finansiella landskapet och beskrev detta under två rubriker. det ena var ”Elektroniska pengar” och det andra

”virtuella valutor, t ex Bitcoin”. Bägge områ-dena är på snabb frammarsch, och det är svårt att överblicka vad konsekvenserna kan bli för de finansiella systemen. Transaktionerna går ofta inte att spåra, och kriminella nät-verk och aktörer har stora möjligheter att dölja sin verksamhet.

den andra delen av seminariet inleddes av riksrevisorn claes norgren som redovi-sade sin rapport Informationssäkerheten i den civila statsförvaltningen. han beskrev en palett av problem, ofullkomligheter och utmaningar inom förvaltningen. hit hör att regeringen saknar en samlad bild, myndig-heternas sårbarhetsanalyser hänger inte med,

följsamheten gentemot givna föreskrifter är låg, det finns bristande kompetens på många håll, incidentrapporteringen är inte obliga-torisk etc. resultatet är bland annat att det är lätt att bryta sig in i samhällsviktiga sys-tem och ställa till stor skada.

christina goede, programansvarig vid MsB, beskrev översiktligt rapporten Trender i informationssäkerhet 2015 och redogjorde för de viktigaste slutsatserna. hon framhöll, föredömligt, att de civila aktörernas bristan-de it-säkerhet också har en säkerhetspolitisk dimension. om denna säkerhet inte håller måttet kommer inte heller det civila stödet till försvarsmakten att fungera i krig.

som avslutning på andra delen av semi-nariet före debatten redovisade generaldi-rektören och regeringens särskilda utredare Erik Wennerström sin rapport Strategi för cybersäkerhet som han tagit fram på reger-ingens uppdrag. I denna utredning finns fle-ra förslag som tillsammans skulle kunna ut-göra en nationell strategi för cybersäkerhet. också Wennerström framhöll att bristande resurser och förmåga på civil sida har en säkerhetspolitisk dimension. han framhöll också det viktiga att bevara förtroendet hos medborgarna för statliga myndigheter. En stor och spretig orkester fungerar inte utan en dirigent. regeringen måste därför leda it-säkerhetsarbetet, ansåg han.

den avslutande diskussionen leddes av le-damoten sven christer nilsson. han framhöll att de tidigare presentationerna tydligt visat att det finns ett gap mellan den nivå som ITsäkerheten har idag och den som krävs för att vi skall ha tillförlitliga it-system inom såväl den offentliga sektorn som det priva-ta näringslivet. frågan som riktades till pa-nelen var hur detta gap ska kunna minskas? flera paneldeltagare hänvisade till de rekom-mendationer man tidigare formulerat. Även åhörare i publiken ställde frågor.

22


Michael Wedin, Erik Wennerström, Christina Goede och Claes Norgren.

i sin avslutande kommentar lyfte inrikes-minister anders Ygeman fram de rapporter som regeringen fått in och sade att dessa utgör ett mycket bra underlag för den pro-position som förbereds inom området. det finns åtminstone tre områden som regering-en tänker ta itu med:

• Ansvarsfördelningen mellan de myn-digheter som har ansvar för it-säkerhetsfrågor kommer att tydliggö-ras.

• En obligatorisk incidentrapportering kommer att införas.

• MSB, SÄPO och MUST kommer att få ett ökat tillsynsansvar och rollerna dem emellan kommer att klargöras.

Akademisammankomsten den 20 maj

chefen för högkvarterets produktionsled-ning, ledamoten, generallöjtnant anders silwer, berättade som gästtalare om sina tankar i vardagen. hans föredrag inleddes med en genomgång av insatsorganisatio-nen och hur principerna för den legat fast sedan försvarsbeslutet 2004, om man un-dantar det nya personalförsörjningssyste-met som är byggt på frivillighet. han be-skrev vidare hur försvarsmakten arbetar

med att bygga upp olika förband till den förmåga och beredskap som efterfrågas. Bland annat kommer den negativa utveck-lingen i närområdet att mötas med ökad övningsverksamhet. avslutningsvis peka-de han på att kommande försvarsbeslut är ett trendbrott med tillskott av ekonomiska medel. silwer underströk dock överbefäl-hava rens budskap om att trots aviserad anslags höjning föreligger en operativ risk i den närmaste framtiden.

kallade ledamoten, överstelöjtnant Jyri raitasalo, höll inträdesanförande under rubriken ”the crisis over Ukraine as a conceptual Watershed in Western defence Policy”. sammantaget hävdade han att tre trender lett till att västeuropa strategiskt fullkomligt överraskades av den ryska in-terventionen i Ukraina, vilket kommer att leda till en omprövning av västeuropeiska ställningstaganden inom det internationel-la systemet och säkerhetspolitiken. den för-sta trenden är preventiv militär intervention utomlands, långt från det egna närområdet i syfte att bygga säkerhet. Exempel på det-ta är afghanistan och irak. den andra är tron på ett i grunden förändrat och min-dre militariserat internationellt system, vil-ket lett till västeuropas militära reduktion. den västeuropeiska försvarsförmågan har följaktligen urholkats alltmer vilket gör att möjligheterna att möta en rysk aggression i Ukraina är liten. den tredje är avsaknaden av en samlad europeisk säkerhetspolitik vil-ket gör att det inte finns en europeisk sam-syn på hur Ukraina och ryssland ska han-teras, som han uttryckte: ”militärt sett finns inget Europa”.

avdelningen för luftkrigsvetenskap valde att organisera 2015 års årsberättelse runt temat ”tröskeleffekt och luftstridskrafter”. ledamoten Magnus liljegren föredrog års-berättelsen, som bygger vidare på två foi-

23

handlingar

rapporter, och började med att definiera trös-keleffekt som bestående av tre delar:

En vilja till kamp och att när det så be-hövs nyttja militära medel.

En militär förmåga som på egen hand el-ler tillsammans med andra är stor nog att få motståndaren övertygad om att ett militärt angrepp kostar mer än det smakar.

En tydlig kommunikation mot omvärl-den avseende både viljan och den militä-ra förmågan.

liljegren redovisade att militär tröskelef-fekt kan byggas antingen genom att slå mot angriparens tät eller på djupet mot dennes svaga punkter. Möjligheten att slå på dju-pet kan möjligen också ses som den svagare statens möjlighet att eskalera en konflikt till en nivå att andra, större länder kommer till dess hjälp. liljegren argumenterade för ba-lanserad förmåga i båda strategierna.

Under sammankomstens slutna del sked-de inval av nya ledamöter och val av vissa funktionärer samt beslutades årsredovis-ningar för akademien och lars och astrid albergers stiftelse. Efter att sammankoms-ten avslutats bjöds ledamöterna till vårbuf-fé i fhs mäss.

KV21 seminarium den 28 maj

delprojektet ”Samhällets sårbarhet” ar- rangerade seminariet ”Ett modernt psyko-logiskt försvar” i ingenjörsvetenskapsaka-demins lokaler på grev turegatan. semi-nariet leddes av ledamoten Björn körlof, tidigare generaldirektör för styrelsen för psykologiskt försvar, seminariet i vilket cirka 60 personer deltog, öppnades av hu-vudprojektledaren frank rosenius, som bland annat ifrågasatte allmänhetens kun-skap om vårt försvar vilket ger öppning-ar för många diskussioner, t ex om beho-vet av ett modernt psykologiskt försvar. ledamoten Peter lagerblad konstaterade i

sin inledning att det är viktigt att analysera vilka hot som finns, såväl militära som icke militära. hur ser samhällsutvecklingen ut i ett längre perspektiv när det gäller den na-tionella säkerheten?

ledamoten sven hirdman, tidigare am-bassadör i Moskva, inledde sitt anförande med att dagens ryska beteende kan sökas i landets historiska erfarenhet och den slutsats landet dragit: aldrig mera krig på ryskt ter-ritorium. Efter att gått igenom hur ryssland idag propagerar i olika sammanhang kon-staterade han att det som är skrämmande är hur ryssarna idag utnyttjar sin militära makt för att visa musklerna gentemot opini-onen i väst. risken för allvarliga incidenter har därmed ökat. Propagandamässigt ansåg han denna verksamhet som kontraproduk-tiv. opinionsundersökningar visar också att inställningen till ryssland är mest negativ i sverige av alla västländer, vilket torde göra oss i stort sett immuna mot rysk propagan-da. sammanfattningsvis, menade hirdman, att effekten av den ryska propagandan och den s k hybridkrigföringen är minimal vad avser västländerna, men allvarligare gen-temot länder som Ukraina, georgien och Moldavien samt de baltiska staterna. här behöver olika motåtgärder övervägas. den långsiktiga ambitionen måste vara att ver-ka för bättre stormakts- och grannskapsre-lationer i världen och mer avspänning. då får vi mindre av de problem vi ser idag, slu-tade hirdman.

olle Wästberg, ordförande i demokrati-utredningen, konstaterade i sitt anförande att det ingick i alliansregeringens nedrust-ningspolitik 2008 att stänga ner det svens-ka civila psykologiska försvaret liksom fle-ra av de institutioner som förmedlade en sverigebild och byggde nätverk. En del av psykförsvarets uppgifter övertogs av MsB,

24


Olle Wästberg.

som inte haft så stor möjlighet att priorite-ra dessa uppgifter. i sin genomgång av hur propaganda fungerar citerade han bland annat clausewitz: ”kriget som en fortsätt-ning på politiken fast med andra medel”.

det kan handla om Pr och information. den slutna diplomatin, med direkta kon-takter med ett annat lands regering, får alltmer ge vika för att man försöker påver-ka allmänheten inom ett land. i öppna de-mokratier betyder väljarnas bild mycket för den utrikespolitik en regering kan föra. vi ska vara medvetna om att vi dagligen ut-sätts för desinformations- och propaganda-kampanjer. vi vet att i en ren krigssituation kommer det att finnas intresse av att öka misstron mot myndigheterna, sprida falska rykten, störa kommunikationer och varu-försörjning åstadkomma valutautflöde och kaos i ekonomin. Men i dagens läge hand-lar det också om makt över sinnena. här är beredskapen betydligt mindre. vi har svårt att se avsikten med budskapen och vet in-te hur vi ska hantera dem. källkritik och sund skepsis mot medieuppgifter är därför

25

handlingar

en viktig uppgift för skolan att lära ut enligt Wästberg. dåvarande skolöverstyrelsen gav 1957 ut en skrift om Propagandakritik och samhällssolidaritet i skolundervisning-en. Mycket i skriften handlar om källkri-tik, något som skulle behövas i långt högre grad idag då t ex sökning på google om

”förintelsen” kan hamna på historieförfal-skarnas skickligt uppbyggda hemsidor.

anders lindberg, ledarskribent på Af-tonbladet, talade om svenska medier och på-verkanskampanjer. han menade bland an-nat att det behövs ett kunskapslyft hos all-mänheten inom det säkerhetspolitiska om-rådet. kunskaperna är alldeles för dåliga idag. tidigare förmedlades kunskaper inte minst genom att den allmänna värnplikten fanns och att olika frivilligorganisationer i högre grad bidrog till att skapa medveten-het och sprida kunskap. han nämnde ock-så värdet av att det utförs forskning inom det säkerhetspolitiska området och att re-sultaten från den sprids ut i samhället och nämnde i sammanhanget den roll som foi spelar. han tyckte också att det är viktigt att återupprätta kontaktytor och även att skapa nya, men detta måste anpassas till en ny tid. dagens offentliga kommunikation behöver anpassa sig bättre till det nuvarande samhäl-let med krav på ökad öppenhet i kommuni-kationen. det är väldigt viktigt att hålla en tydlig rågång mellan medier och myndighe-terna. fria medier är helt avgörande för tro-värdigheten och det bästa sättet för att av-slöja och bemöta propaganda.

ingrid thörnqvist, chef för utlandsnyhe-terna på svt, talade om hur public service uppfattar och hanterar påverkanskampan-jer. det handlar om inte bara förmedla själ-va nyheterna, utan också ta fram de syften som finns bakom händelserna. Alla parter ska kunna komma till tals. inför nättroll, sociala medier, bluffintervjuer och ”köpta” journalister måste strikt källkritik tillämpas,

även om det kan vara svårt. Publiceringen måste gå snabbt, och tiden för kontroll finns inte alltid. Bilder måste analyseras med hän-syn till vilket syfte de kan tänkas ha. detta gäller också syftet med uttalanden, liksom språk och dialekter för att på så sätt kun-na bedöma och värdera sagesmännen per-sonerna. grunden är naturligtvis att Public service måste värna om sin trovärdighet. Journalisterna behöver också bättre kun-skap om säkerhetspolitiska frågor och hur sociala medier fungerar. det är viktigt att inse att den digitala världen gör att nyheter måste ut än snabbare än tidigare.

försvarsbloggaren Wiseman, majoren carl Bergquist, konstaterade att informa-tionsvapnet spelar en viktig roll i det mo-derna hybridkriget. informationskriget på-går oavbrutet hela tiden, vilket det militära inte gör. Så kallade ”falska fronter” finns bå-de i sociala medier och på övriga nätet, allt för att vilseleda. användningen av sociala medier är både ett problem och en tillgång. dessa är helt enkelt det sätt på vilket vi de-lar information idag. så kallade ”trollfabri-ker” påverkar det som skrivs i sociala medi-er. genom att bland annat länka till annan information vill man skapa tvivel och utså osäkerhet. de sociala medierna går ”rakt in” och sprids lätt och snabbt. i auktoritä-ra stater ser man ofta till att dessa kanaler stängs ned, men detta är ett trubbigt vapen som det finns genvägar att ta sig förbi. Inte minst bilder utgör ett tillförlitlighetsproblem. Det finns många exempel på att samma per-son agerar i olika situationer och förmedlar olika budskap på olika tv-kanaler. Bergquist pekade på vikten av att den enskilda infor-mationsmottagaren tar ansvar för källkriti-ken. har man bara en enda källa så är ris-ken stor att man hamnar fel. det är otvivel-aktigt så att många, inte minst ur allmänhe-ten, men även bland politiker och journa-lister är alltför okunniga om säkerhetspoli-

26


tiska frågor. för att skapa ett bra psykolo-giskt försvar krävs att samhället agerar för att stärka individens kunskap och därmed förmåga att värdera.

KV21 miniseminarium den 4 juni

i en mindre krets genomfördes seminari-et Alliera sig eller inte? med förre finske stats sekreteraren Pertti torstila. Efter en in led ning av torstila fördes sedan ett sam-tal mellan honom och ett femtontal akade-miledamöter. diskussionen behandlade det försvarspolitiska dilemma som både sveri-ge och Finland befinner sig i när det gäller en anslutning till nato.

Akademisammankomsten den 9 september

huvudinslaget i denna sammankomst öpp-na del var inträdesanförandet av kalla de ledamoten teija tiilikainen, verksam som chef för Utrikespolitiska institutet i fin-land. titeln på anförandet var ”EU som försvars union, säkerhetsgarantierna i dag”, ett i vår tid synnerligen aktuellt äm ne där tiili kai nens omfattande kunskaper på om-rådet delgavs en relativt talrik åhörar ska-ra.

Teija Tiilikainen.

i sitt anförande använde tiilikainen före-läsningsmetoden att ställa ett antal högst rele-vanta frågor. En var varför EU fick sin femte artikel? denna solidaritetsartikel hänger en-ligt henne intimt samman med grundandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspo-litiken, vilken uppmuntrade till en samman-slagning av EU och WEU. Bestämmelsen om ömsesidigt bistånd i händelse av ett militärt angrepp tog därmed formen av en mellan-statlig förpliktelse utan övernationella sär-drag. På frågan om vad denna artikel inne-bär tryckte hon på att den förpliktar alla EU-medlemmar att ge stöd och bistånd till den EU-medlem som råkar ut för ett väp-nat angrepp och den förpliktar direkt till att ge stöd – inte via konsultationer som natos motsvarande artikel. En stor svaghet ansåg hon är att artikeln som fundament saknar ett beredskapssystem/gemensam försvars-planering av unionens medlemsländer. En annan påtaglig svaghet är avsaknaden av bestämmelser för hur beslutsfattandet ska ske i en dylik situation

avslutningsvis behandlade hon frågan om finland och EU:s femte artikel. här fram-kom att ändringar till lagstiftningen förbe-reds som möjliggör för den finska försvars-makten att delta i internationellt bistånd med militära medel. I den finländska poli-tiska diskussionen uppmuntras till stöd och fördjupning av EU:s försvarssamarbete sam-tidigt som detta inte längre är ett alternativ till medlemskap i nato.

i övrigt under denna sammankomst utgjor-de den årliga redovisningen av avdelningen för annan vetenskap av betydelse för ri-kets säkerhet och försvar en lägesrapport från delprojektet Icke-militära hot i kv21. föredragande var ledamöterna lars nylén och Björn körlof vilkas innehåll i stort är redovisade i ovanstående text.

27

handlingar

Akademisammankomsten den 7 oktober

En sen flyttning av sammankomsten till skepps holmen och Östasiatiska museets hör sal gjorde att den missades av några leda möter. Mötet blev i alla fall välbesökt. för utom akademiens egna göromål och en fort sättning på kv21:s strategiska/operativa spel som redovisas på annan plats i den - na redogörelse ägnades sammankomsten åt två inslag.

först hade förre ambassadören i turkiet, ledamoten Michael sahlin ett anförande om situationen i turkiet. På ett insiktsfullt sätt visade han på den kaotiska situationen i landet med stora flyktingströmmar och inre spänningar som bland annat kurdfrå-gan utgör samt landets strategiska läge som fått Europas statschefer åter att närma sig turkiet för att hitta lösningar, inte minst i flyktingfrågan. Anförandet följdes av en lång rad frågor och kommentarer.

därefter följde den årliga redovisningen från avdelningen för säkerhetspolitisk ve-tenskap med två inlägg i natofrågan. först framträdde ledamoten Mats Bergquist som pekade på att sveriges geostrategiska och geopolitiska läge aldrig har förändrats och att sverige historiskt har klarat sig väl ge-nom att stå utanför allianser. av den anled-ningen och hur svenska folket ser på frå-gan såg han heller inte någon anledning till att söka medlemskap i nato. ledamoten tomas Bertelman företrädde en annan syn. Han ansåg att det finns inbyggt en viss re-duktionism och determinism i denna foku-sering. geostrategiskt läge är inte detsam-ma som säkerhetspolitiskt läge. det senare påverkas av den egna politiken. norges geo-strategiska läge är väl i den snävare bemär-kelsen detsamma som 1818. Men knappast dess säkerhetspolitiska läge. Efter att exem-plifierat hur Sveriges strategiska läge föränd-

rats konstaterade Bertelman att ett medlem-skap i nato gör sveriges position klarare och tryggare och landet mer motståndskraftigt på de nivåer där konflikten utkämpas, vil-ket också skulle göra våra grannländer tryg-gare och mer motståndskraftiga.

Höstsymposiet den 22 oktober

i år arrangerades höstsymposiet av del-projektet Teknisk utveckling inom kv21, som avsatt det för en lägesredovisning. rubriken var ”Morgondagens teknik – hur påverkar den vår förmåga?”. Efter en in-ledning av huvudprojektledaren för kv21, ledamoten frank rosenius, beskrevs syftet med dagen av den ansvarige delprojektle-daren, ledamoten Mats olofsson. han be-tonade att avsikten var att beskriva möjli-ga och sannolika trender inom teknologi-er med påverkan på militär och/eller sam-hällets förmåga, men också att man mås-te begränsa sig till ett axplock av sådana. därefter gav projektgruppen en exposé över några utvalda teknikområden och de-ras militära och civila applikationer. hela seminariet är inspelat och återfinns på Aka demiens hemsida.

ledamoten lennart axelsson, som belys-te markarenan, koncentrerade sin redovis-ning till robotik. han beskrev ett antal ut-vecklingsgrenar och visade med korta filmer exempel på befintliga, men inte desto min-dre fascinerande tillämpningar, av fyrbenta

”lastmulor, tvåbenta humanoider samt ex-oskelett”. det kändes plötsligt relevant att tro att robotar och autonoma farkoster av olika slag kan komma att införas relativt snart i militära förband.

Evorn Mårtensson beskrev den teknikut-veckling som pågår hos stormakterna avse-ende luft- och sjöstriden utgående från en doktrinutveckling benämnd airsea Battle concept. Utgångspunkten är att man räk-

28


nar med att rymdsystem kan bli utstörda/utslagna i motståndarens kontrollområden. för att hantera detta tillförs obemanna-de system (främst Uas/Ucas) som opere-rar framskjutet, passivt och med smygtek-nik. därtill samverkar långräckviddiga sen-sorsystem (flygburen radar, fartyg) som ge-nom datafusion med precision kan inmäta rörliga och stationära mål inom hela slag-fältet. detta ger möjlighet till avsevärt utö-kade räckvidder vid bekämpning. Åhörarna fick också se exempel på scenarier där des-sa vapen används i samordnade (nätverks-kopplade) stora system av system.

ledamoten sven-christer nilsson gav så en presentation av utmaningar inom cy-berområdet. han koncentrerade sitt tanke-väckande budskap till begreppet informa-tionssäkerhet och pekade på de stora ris-ker det innebär att exponera sig och sin in-

formation på nät och i molnet, utan vet-skap om var servrar eller system för back-up finns placerade.

Projektgruppen hade också bjudit in två externa presentatörer. tidigare forsknings-chefen vid Ericsson, Ulf Wahlberg, beskrev den pågående utvecklingen av 5g, som be-döms vara moget för driftsättning runt 2020. han konstaterade att allt som går att anslu-ta kommer att anslutas och visade i siffror hur det redan har skett en explosion av upp-kopplade enheter. det militära behovet kan inte hanteras vid sidan av den civila utveck-lingen, men krav på integritet, säkerhet och robusthet kommer att behöva prioriteras.

Magnus Brege, vd för vricon, visade hur företaget genom att utgå från högupplösta satellitbilder kan bygga 3d-kartor med en noggrannhet av tre meter – med global täck-ning! Med sådana kartor kan man, genom

29

handlingar

successiv jämförelse med vad man ser med realtidskameror ombord, precisionsnavi-gera och precisionsinmäta, även vid utstör-da GPSsignaler. Åhörarna fick exempel på högupplösta flygningar över såväl välkända geografiska områden som inne i Nordkorea. de militära tillämpningarna är naturligtvis enorma, t ex målutpekning, jämförelser av terrängbilder över tid för att se förändring-ar och simulering av dolda framrycknings-möjligheter, men även civilt ger denna tek-nik en uppsjö av möjligheter som inte tidi-gare varit tillgängliga.

ledamoten Martin rantzer gjorde en rundresa i forskningslandskapet, med ned-slag i flera av de områden som kan bedömas vara särskilt relevanta för krigföring – men också för det civila samhället. Ett övergri-pande budskap i flera av presentationerna var att nätverksförsvaret, som i sverige ”la-des i frysbox” för ett antal år sedan, är en grund för flertalet utvecklings områden för det framtida slagfältet.

Projektledaren Mats olofsson framför-de några funderingar kring risker och möj-ligheter som de nya teknologierna för med sig, t ex användning av små ”quadcoptrar” som kan köpas i hobbyaffärer men utrustas med sensorer och vapen. han presenterade också ett antal slutsatser från gruppens hit-tillsvarande arbete. den tydligaste var kan-ske behovet att fortsatt upprätthålla spets-kompetens inom relevanta områden, för att svenska myndigheter ska kunna förstå ut-vecklingen och vara intressanta som samar-betspartners. de resurser som idag avsätts för omvärldsanalyser och framåtblickande forskning är små och minskande, samtidigt som risken att ny teknik och nya tillämp-ningar ska förändra förutsättningarna bara ökar. Med dagens system med tioåriga ma-terielplaner riskerar man samtidigt att fast-na i äldre teknologier och förmår inte att ut-

nyttja resultaten från aktuell forskning och teknikutveckling.

Programmet avrundades med en fråge-stund. En slutsats som framfördes är att pro-jektets information och slutsatser är högst re-levanta för beslutsfattare inom såväl försvars-myndigheterna som den politiska nivån.

KV21 miniseminarium den 6 november

delprojektet Samhällets sårbarhet genom-förde ett seminarium om det civila samhäl-lets ledning i en gråzon till krig och under en krigsliknande situation. det leddes av delprojektledaren Peter lagerblad som ha-de ett tjugotal särskilt inbjudna gäster med stor erfarenhet från tidigare ledningsförhål-landen och dagens.

ansatsen för seminariet var att dagens led-ningsförhållanden som utgår från närhets-principen, ansvarsprincipen och likhetsprin-cipen inte kommer att fungera i beskrivna situationer. om detta var de församlade i stort eniga. några hävdade att dagens lagar och förordningar är tillfyllest. andra delta-gare ifrågasatte detta då regelverket inte är prövat, och då samhället ser annorlunda ut i förhållande till tid då regelverket kom till. Bl a har medielandskapets utveckling ska-pat helt ny villkor för ledning. Många pe-kade på att ledarskapets viktiga roll. ledare och ledningar måste utbildas och övas för att få tillräcklig förmåga att leda i svåra si-tuationer.

Högtidssammankomsten den 11 november

Årets sammankomst var flyttad till den 11 november med anledning av att Börshuset var upptaget av svenska akademien.

Programmet var traditionsenligt med tal av styresmannen, minnesord av andre sty-

30


resmannen och årsberättelse av ständige se-kreteraren. högtidstalare var den kallade ledamoten, constanze stelzenmüller från tyskland. hennes tal, som liksom övriga tal går att läsa i denna skrift, var i många stycken brilliant, vilket också bekräftades med en lång och varm applåd.

Constanze Stelzenmüller. Foto: Exray.se/Cecilia Österberg.

högtidsmiddag intogs på karlbergs slott i vilken ett 120-tal gäster deltog. hedersgäst var den nytillträdde överbefälhavaren, gene-ral Micael Bydén. ledamoten Patrik ahlgren passade på att inför alla gäster framföra yngs-te förbandschefs gratulation till Bydén, en återupptagen tradition enligt honom, sanno-likt en ny enligt andra. de belönades tack-tal svarade ledamoten lars nicander för. Överbefälhavaren överraskade sedan gäs-terna med en bejublad sång som tack för maten.

KV21 seminarium den 19 november

delprojektet ”Icke-militära hot” i kv21 ar-rangerade ett seminarium på försvarshög-

skolan med tema Hot mot försörjnings-säkerheten. det leddes av projektledaren lars nylén och samlade ett fyrtiotal delta-gare.

tre omfattande försörjningsområden av vital samhällsbetydelse hade valts ut: olja/drivmedel, livsmedel och elektricitet. tio sakkunniga hade engagerats som talare. de övergripande frågorna var: kan vital försörj-ning strypas? hur går det till? vad blir konse-kvenserna för samhället och invånarna? kan vi vidta åtgärder för att hindra eller minska skadorna? vilka åtgärder är möjliga?

Efter ett antal presentationer fördes en en-gagerad paneldiskussion där också auditori-et deltog. En sammanfattande slutsats är att sverige gjort sig av med stora delar av den tidigare beredskapsförmågan och blivit ett

”just in time beroende” samhälle med stort importberoende och med svag redundans. i dag finns många nålsögon i det svenska sam-hället. Allvarlig störning i godsflödet kan få allvarliga konsekvenser. därför måste vi åter igen börja tänka på och bygga upp en försörj-ningsberedskap. Ett bättre samarbete mellan regering, myndigheter och näringsliv måste komma till, påpekades det flera gånger un-der seminariet. Många ansåg att finland är ett föredöme inom detta område.

Publikationerakademiens Handlingar och Tidskrift har i år utkommit med fyra nummer. tack va-re stöd från försvarshögskolan har skrif-ten i år kunnat ges ut med fullt sidantal. samarbetet med skolan har bland annat lett till att fler artiklar med så kallat ”peer review-förfarade” har kunnat publiceras.

i maj publicerades boken Military Thinking in the 21st Century som innehåller anföran-den från deltagare i 2014 års internationel-la konferens. Boken är recenserad i num-mer tre av årets handlingar och tidskrift

31

handlingar

och får där ett högt betyg av recensenten tormod heier. Bland skribenterna kan näm-nas högt stående internationella militärteo-retiker som christopher coker, Martin von creveld, Beatrice heuser, ouyang Wei, John Mackinley, Emile simpson, nils naastad och Bettina renz.

Priser, belöningar och avtackningarEfter granskningsutskottets genomgång och rekommendation beslutade akademiens pre sidium att som vinnare till 2014 års täv-lingsskrift utse kapten david Bergman för upp satsen ”Myten om de omoraliska drö-narna”. Bidraget är ett seriöst arbete som är välskrivet och bygger på en god faktagrund med relevanta referenser. Uppsatsen är ana- lytiskt problematiserande kring en central och aktuell frågeställning i gränslandet mel -

lan krigföring, politik, folkrätt och etik. för - fattaren sätter in denna drönarproblema-tik i ett historiskt sammanhang och note-rar förekomster av tidigare, snarlika debat-ter kring andra då innovativa vapensys-tem. Pristagaren erhöll vid årets högtids-dag akademiens belöningsmedalj i silver, 8.storleken och 15 000 kronor ur lars och astrid albergers stiftelse.

granskningsutskottet hade detta år en-bart fyra skrifter att bedöma.

2015 har fem personer belönats av akademien och lars och astrid albergers stiftelse. det är förre forskningsledaren vid foa, vilhelm sjölin, örlogskaptenen i flottan, Gunnar Möller, utredningschefen vid fhs, lars nicander samt ledamöterna gudrun Persson och carolina vendil Pallin. ledamoten karlis neretnieks har avtackats efter fyra år som ordförande för avdelning-en för lantkrigsvetenskap.

gunnar möller till-delades akademiens be-löningsmedalj i silver, 8.storleken och 20 000 kronor ur lars och astrid albergers stiftelse för ut-vecklingen av en Marin-biologisk kalender. i av-sak nad av ett liknande verktyg har han, på eget initiativ och vid sidan av sina ordinarie ar-betsuppgifter samt till stor del på sin fritid, samlat och sammanställt tillgänglig marin-biologisk information. kalendern möjliggör, på ett enkelt sätt, erforderliga risk- och sår-barhetsanalyser i planering av verksamhet kopplad till prov, försök, övningar och in-satser i havsmiljö.

användning av den Marinbiologiska ka-lendern kommer utgöra en förutsättning för att försvarsmakten fortsättningsvis ska kunna planera och genomföra verksamhet i marin miljö.

David Bergman med hustru Viveca. Foto: Exray.se/Cecilia Österberg.

Gunnar Möller

32


lars nicander till-delades akademiens be-löningsmedalj i silver, 8.storleken och 20 000 kronor ur lars och astrid albergers stiftelse för att under en lång följd av år och med ett starkt person-ligt engagemang fungerat som motor i uppbyggna-

den av statsförvaltningens kunskap inom området informations- och cybersäkerhet. framsynt och med ett helhetsperspektiv har han arbetat inom ett område under snabb utveckling, och på ett sätt långt utöver vad tjänsten kräver.

vilhelm sjölin tilldelades akademiens be lö ningsmedalj i silver, 8.storleken och 20 000 kronor ur lars och astrid albergers

stiftelse för sin livsgär-ning inom civilförsvaret i allmänhet och brand- och räddningstjänsten i synnerhet, områden in-om vilka han gjort ban-brytande insatser för att sverige kunnat utveckla civilförsvaret på veten-skaplig grund. hans in-satser vid tillkomsten av styrelsen för svensk brandforskning har i hög grad bidragit till att höja samhällets brandsäkerhet. hans ar-bete har i många fall representerat ett ny-tänkande.

ledamöterna gudrun persson och caro-lina vendil pallin tilldelades akademiens belöningsmedalj i silver, 8.storleken för att ha initierat, planerat, genomfört och följt

Styresmannen Mikael Odenberg, Carolina Vendil Pallin och Gudrun Persson. Foto: Exray.se/Cecilia Österberg

Lars Nicander Vilhelm Sjölin

33

handlingar

upp akademiens internationella konferens ”Military thinking” 2014. genom sitt per-sonliga engagemang och genom att engage-ra ett stort antal internationella experter av hög klass, på stor bredd inom militärteorin, har de bidragit till att stärka akademien ur ett vetenskapligt perspektiv. för yngre le-damöter utgör de ett eftersträvansvärt ex-empel.

ledamoten karlis ne-retnieks tilldelades aka-demiens belöningsmedalj i guld, 8.storleken. han har under åren 2010 till 2015 varit ordförande för avdelning i (lantkrigsve-tenskap).

Ekonomiavslutningsvis går det i år inte att komma ifrån att nämna akademiens ekonomis ka situation. som alla förhoppningsvis för-står bedriver akademien en omfattande verksamhet, som baseras på ett oberoen-de från stat och myndigheter och utgår från den kompetens ledamöterna besitter. verksamhetens omfattning, bredd och djup har hittills varit möjlig tack vare det enga-

gemang ledamöterna visar genom att helt ideellt ställa upp i alla sammanhang samt ett litet kansli, utan anställd personal, och inte minst på de bidrag akademien får från olika stiftelser.

Marianne och Marcus Wallenbergs stiftel-se har under alla år alltid varit generös och är nu garanten för att kv21 kan genomfö-ra seminarier, bjuda in internationella exper-ter och möjliggöra studieresor och rappor-ter flera år framåt. Akademiens egen stiftel-se, lars och astrid albergers stiftelse är ga-ranten för utgivningen av Handlingar och tidskrift och Patriotiska sällskapet har i år bidragit till utgivningen av boken Military Thinking.

sist ska sägas, om akademien fortsätt-ningsvis ska fungera på nuvarande nivå, krävs det att akademiens administrativa stöd förstärks. det kan alla hjälpa till med, både genom personliga insatser men ock-så genom välvilliga bidrag till akademiens tibellska fond. Bidrag på 5 000 kronor el-ler mer kommer att synliggöras, bland an-nat i handlingar och tidskrift.

författaren är generalmajor och akade miens ständige sekreterare.

Noter

1. sammanfattningar av gjorda referat publice-rade på akademiens hemsida.

2. inkl. fem hedersledamöter. (tabellen s 34)

Karlis Neretnieks

34


Ur presidiet: fr vr Bo Waldemarsson, Mikael Odenberg, Björn Anderson. Foto: Exray.se/Cecilia Österberg

Ledamöter invalda 2015, fr vr Peter Thunholm, Martin Norsell, Lena Barholdson, John Rydqvist. Foto: Exray.se/C. Österberg

35

handlingar

Ledning och ledamöter

Akademiens ämbetsmänStyresman generaldirektör Mikael odenbergAndre styresman generalmajor Bo WaldemarssonStändig sekreterare generalmajor Björn andersonSkattmästare direktör sven christer nilssonAndre sekreterare Överstelöjtnant gunnar MagnussonRedaktör Överstelöjtnant tommy Jeppsson

Akademiens presidiumstyresmannen (ordförande)andre styresmannenständige sekreterarenskattmästarenÖverste Jan Mörtberg (ordförande avd i)kommendör Bengt lundgren (ordförande avd ii)generalmajor Jan andersson (ordförande avd iii)Överste Jan-Erik lövgren (ordförande avd iv)generaldirektör Marie hafström (avdelning v)ambassadör Mats Bergquist (avdelning vi)

Avlidna sedan högtidssammankomsten 2014direktör Åke tidlund (avliden 2013)Överste 1.gr curt helmfrid (avliden 2013)Överste 1.gr Per-Erik BergstrandÖveringenjör Björn anderssonÖverste 1.gr Börje WallbergAmbassadör Leif LeiflandÖverste 1.gr svante kristenssonProfessor Bo huldtÖverstelöjtnant stellan Bojerud

Invalda ledamöter 20 maj 2015Professor Peter thunholmProfessor Martin norsellgeneralsekreterare lena Bartholdson1.forskare John rydqvist

Antal ledamöter 11 november 2015Ledamöter Antal Varav under 70 år

invalda2 393 181kallade 31 19totalt 424 200

36


it was an extraordinary honor for me last year to be called as a fellow of this ven-erable academy. the fact that it has been meeting since 1796 is a testament to the resilience of swedish institutions. it is an even greater privilege for me as a newcom-er and as a german to be asked to give the annual commemoration speech today.

of course, this is a bit like taking the exam after being told you’ve passed. so i have been trying to decide what test of courage might help prove to you that you didn’t make the wrong choice. In a fleeting moment of delu-sion, i considered learning swedish, so that i might speak to you in the language of this academy tonight. But that would have guar-anteed failure. so i have decided instead to exercise courage in my choice of topic, and to talk to you about why we need deeper European integration – at a time when many people, including in your and my country, seem to be clamoring for the opposite.

i speak to you as a member of the postwar generation of Europeans. a liberal interna-tional order made and upheld by the West after 1945 let us be born into a life of seem-ingly endless peace, prosperity, and progress. that order is in danger today as never be-fore, and this is what i want to speak about to you tonight.

The most dangerous moment since 1962not much was expected of us, the child-ren of the post-war baby boom. the mes-sage conveyed – sometimes kindly, some-times with a distinct note of concern – by our elders was: you are inheriting the order we forged in the glowing embers of World War ii. don’t break it! But, never mind, they added: all you need to do is to oper-ate the system the way it was designed, and nothing really bad can happen.

so we in our generation were brought up to be managers, not creators. nowhere was this feeling stronger than in West germany, where we lived for forty-four years on the front line of the cold War, but under be-nign occupation, with limited sovereignty, and increasing material comfort.

Even the first seismic shock to that postwar order, the fall of the Berlin Wall, the end of the Warsaw Pact, and the dissolution of the soviet Union, had happier consequences for germany than for any other country in Europe. West and East germany were reu-nited, but that was not all: the enlargement of the EU and nato surrounded us with a cocoon of peacable, friendly trading partners on all sides. few of us realized that this had merely pushed our security problems out to our neighbors. for 1989 was supposed to

Europe Needs a Closer Union to SurviveCommemoration Speech at the 219th Annual Meeting of the Royal Swedish Academy of War Sciences, 11 November 2015 by Constanze Stelzenmüller

1

37

handlingar

be the „end of history“ and of ideological competition, after which everybody else in the world would want to be like us, so there would be no more conflict anyway.

things did not turn out in quite that way. genocide in rwanda and the Balkans, the 9-11 attack on america by al-Qaida, the wars in afghanistan and iraq: these were all massive shocks to the system.

now, the crises come in ever shorter in-tervals. and they don’t go away; they pile up and stay there. The financial crisis which hit the world in late 2008 continues to linger, particularly in Europe. then came russia’s illegal annexation of crimea. its continued aggression in Ukraine and its campaign of hybrid warfare are destabilizing not just Europe’s eastern neighborhood, but Europe itself. War is devastating iraq and syria, the PalestinianIsraeli conflict has reignited. The Middle East and northern africa are seeth-ing with tension. to quote carl Bildt, we are

„surrounded by a ring of fire.“that is, rather uncharacteristically for your

former foreign and Prime Minister, some-thing of an understatement. We may be living in the most dangerous moment since 1962

– the year that saw the building of the Wall, as well as the cuban Missile crisis, when america and the soviet Union very nearly went to actual war with each other.

Faced with an inflow of hundreds of thou-sands, perhaps millions of refugees, walls and barbed wire fences are going up all over Europe – and even within Europe. Western na-tions and russia are engaged in a proxy war in syria. and vladimir Putin’s government is not just prodding and probing the weak-nesses of the transatlantic alliance and the European Union, but – in a flagrant breach of the ultimate cold War taboo – has dan-gled the possibility of using substrategic nu-clear weapons in Europe.

so last year’s commemoration of the 100th anniversary of what was once called the great War felt disturbingly relevant for the present day. We were reminded that there are two lessons to be learned from 1914. The first is that war can spring from the tiniest of sparks. if the conditions are right, one assassin’s bul-let can engulf a continent in flames. The sec-ond is that we are bad at learning lessons from war. for after the great War, with its 20 million deaths, came another, even great-er war. it claimed 60 million lives.

1962 added two more lessons. The first is that it takes extraordinary leadership – by which i mean foresight, strong nerves, and the ability to be firm and at the same time stretch out a hand over a seemingly unbridgeable gulf – to prevent catastrophic accidents based on errors of judgment. the other lesson 1962 teaches us is strategic pa-tience. sometimes you just have to be able to wait, and play a long game. this partic-ular one lasted twenty-seven years.

With those sobering reminders, i am go-ing to discuss two questions tonight:

• How did we get here?

• Where do we go from here?

I will continue with a brief reflection on the role germany should play – and what i would like to see from sweden. finally i will suggest a lesson or two that a later generation might hope to learn from us.

Europe’s unique globalization problemOn my first question – how we got to where we are today – it is important to under-stand first what didn’t get us there. some of its critics say that the West is to blame for the current fragility of the internation-al liberal order. Military interventions, or

38


so they contend, destroyed effective state-hood and regional stability. the doctrine of human rights raised false expectations, say the critics; and the enlargement of the European Union and nato encircled rus-sia, forcing it to break out and protect its interests abroad. some even argue that mem bership in the EU and nato con-strains the nation-state, undermines its sovereignty, and prevents trade with states that may be authoritarian, but offer far higher returns on investment. the only es-cape, they argue, is for us to build walls, pull up the drawbridges, and disentangle ourselves from rules and alliances. then, and only then, will we be safe, free, and sovereign once more.

true, the West’s record on military inter-vention is mixed at best. there are wars we should have fought, and didn’t (rwanda). there are wars we fought too late, but for the right reasons, and got right in the end (Bosnia). then there are wars which we undertook for the right reasons, and man-aged to screw up all the same (afghanistan, libya). and there are some wars which we should never have fought at all (iraq). double standards? check. short attention span? What? oh, yes. check.

But human rights, international norms, the prosecution of war crimes, rule of law: all these are landmark achievements in the civi-lization of mankind. limiting might through right: that is the very essence of Western de-mocracy. We must be proud of these values, and defend them.

Yet we did make one key mistake in 1989: it was to assume that globalization—open borders, trade with the world, and the de-mocratization of mobility and communi-cation through technological innovation – would spread peace and prosperity through-out the world. in other words, that every-body else would want to be like us.

of course, globalization has immeasur-ably increased our freedom and our pros-perity, and empowered individuals as never before. solidarnosc, the velvet revolution, the candlelight demonstrations in leipzig, the students in Belgrade, the Euromaidan: these were civil societies standing up for their rights. leaders (some enlightend, some not so much) understood that they needed to accept this, and did. the EU and nato did not admit the new members because of some nefarious imperial plan, but because civil societies in Eastern Europe feared russia, and wanted to be part of a Europe that was whole, free, and at peace.

But globalization has also undermined state power, and sovereignty. states once pos-sessed monopolistic control over populations, territory, and the use of force. openness and interdependence ended this monopoly; gone with it, mostly, is the possibility of control. that makes states and societies more vul-nerable; vulnerability generates fear, com-petition, and friction. it is food for popu-list ratcatchers and ideological extremists everywhere.

so the single most important challenge of this age for the nation-state is to adapt to interdependence. By that i mean to pre-serve or to recover the effectiveness, legiti-macy, and flexibility necessary to respond to an environment that will be uncertain and volatile for the foreseeable future.

All states are struggling to make the nec-essary adaptations to interdependence. this is true even of the sole remaining superpow-er, the United states, which is lucky to oc-cupy much of a continent, and to possess most of the resources it needs. Moreover, it has two oceans as natural borders, and on-ly one neighbor that it really doesn’t trust: canada.

Europe, in contrast, must trade with the rest of the world to survive. its borders and

39

handlingar

coastlines are so extenuated that they are im-possible to seal off, or to defend against a sustained onslaught. the EU and nato en-able a remarkable degree of cohesion, unity of purpose, and sharing of capabilities. But they do not change the existential fact that our continent is deeply fragmented and di-vided in terms of size, wealth, resources, cap-ital, historical experience, and threat per-ceptions. last but not least, Europe’s pop-ulation is not renewing itself fast enough to sustain its economy and its welfare states without substantial immigration in the com-ing decades.

in short, Europe’s globalization problem is unique – and uniquely urgent.

A new rationale for European integrationthat brings me to my second question: where do we go from here? the critics’ an-swer is clear: it’s the European Union itself that is the problem. if you can’t dissolve it, leave it. do so, and all your problems will be over.

But that is a delusion, because no state can check out of globalization. small states are particularly vulnerable to the fragment-ing forces exercised by globalization—and, as we become more interdependent, we all become smaller and less powerful. not to understand this is the tragic mistake made by the advocates of a Brexit, or of separa-tist movements in scotland and catalonia. leaving the EU will lead them to lose sov-ereignty, not to regain it. on the contrary, Europe’s route to sovereignty, control, free-dom of action, and leverage lies in deeper integration.

let me be clear: i am not advocating for a European superstate. European unity is not an ideological postulate, but a pragmatic ne-cessity. Why? The European Union’s first two

founding rationales—to stop us from going to war against each other again, and to en-able us to maximize prosperity by reducing barriers to trade—have been achieved. so has the EU’s third historic rationale: after 1989, it enabled the peaceful democratic transfor-mation of thirteen ex-communist states, and the reunification of Europe (well, almost all of it). these three things—peace, prosperity, and transformative enlargement—are mag-nificent accomplishments. For these alone, the EU deserved its nobel Peace Prize.

so if all this is true, why more integra-tion now? of course the nation-state re-mains the essential unit of governance and democratic accountability. But after the ra-tionales of peace, prosperity, and enlarge-ment, there is a new, fourth rationale for European union today: it is protecting our nation-states against the forces of globali-zation. the EU is the enabler of our sover-eignty—not its destroyer.

the choice we face is stark: either we fail to act, and risk not just the collapse of the European Union project, but a failure of statehood in Europe. or we adapt, inte-grate, and survive.

it is not popular these days to advocate further European integration, or more com-mon institutions and rules. But institutions and rules create predictable, transparent processes for solving problems which affect us all. they promote effectiveness, solidarity, legitimacy, and trust. they also save a key resource—political energy—, because they let our leaders concentrate on the truly big decisions, and on planning ahead.

consider the alternative: Politics, and civ-il society, in permanent crisis management mode. nowhere is this more glaringly on view right now than in the refugee crisis. the ef-forts we see, particularly in sweden and in my own country, germany, are hugely im-

40


pressive. Yet we cannot expect politicians and ordinary citizens to be heroic forever.

there are three main areas in which Europe’s nation-states need to achieve deep-er integration in order to resolve common European problems: economics and finance; managing immigration; and foreign, defense, and security policy. it is this last point that i want to home in on.

Needed: a real European foreign & security policyEurope is strongest when it is united, and working with like-minded partners. the iran deal and the handling of the Ukraine crisis are good (if not ideal) examples: there, Europe and the U.s. have been work ing together extremely closely, and it is safe to say that major war was averted in both cases. When we cooperate like this, we give each other leverage, and legitimacy. Unfortunately, these two cases of success-ful European and transatlantic diplomacy are the exception.

republican and democratic candidates for the U.s. Presidential election in 2016 like to promise that america will „come back to“ or „lead more“ in Europe. But the next President will discover – just as Barack obama has – that while the United states continues to have global responsibil-ities and concerns, its options and resources have shrunk as a consequence of globaliza-tion. so it will continue to expect us to do more. not just that: it will also expect us to be able do more alone, if necessary. and it is quite right: we need to expect more of ourselves.

so if we want to become more effective on our own, and be better partners, we must (to take a phrase from the President of the European central Bank, Mario draghi), „do what it takes.“ If we want to shape our world,

and our surroundings—rather than be shaped by them—we need to reshape ourselves.

this effort begins at home, with strength-ening human and civil rights, separation of powers, pluralist democracy, a vibrant so-cial contract, and decent immigration poli-cies. only if we can be absolutely certain that these conditions are fulfilled can we safely attend to improving our strategic planning and foresight, our intelligence, our police, and the resilience of our societies. and on-ly then can we, as Western liberal democ-racies, lay claim to legitimacy in our exter-nal relations. (that is why viktor orbán’s re-molding of hungary into an authori-tarian state, which openly flouts Europe’s democratic values, is a danger not just to hungarians, but to Europe.)

in the arena of foreign policy, we see even the most powerful states in the West en-gulfed by the demands of crisis management, and seduced by the short-term gains of geo-economics. overcome by the realization of their limited resources, they promise their anxious citizens that they will do everything to protect the garden at home, even if that means that the world beyond our borders becomes a jungle.

syria proves that this is a terrible falla-cy. if we withdraw from the world and let it become a jungle, the world will come to us; the jungle will come to the garden. the truth is that promoting the stability and trans-formation of our neighborhoods, and sup-porting their civil societies’ right to choose, is not just in line with our most deeply held values—it is also an investment in our own security and stability. that is why we must support Ukraine, and other states in our neighborhood that seek our help.

Yet state failure, war, and chaos is not the only challenge we face. the Western order is being tested by a growing number of chal-lengers and spoilers—with a surging china

41

handlingar

and an assertive, aggressive Russia first and most dangerous among them. Both Beijing and Moscow are experts in unpicking trans-atlantic and European unity, and in apply-ing pressure to the most vulnerable links in the chain.

obviously, this challenge requires a re-sponse that runs the gamut from diploma-cy to deterrence and defense. it will unques-tionably require more spending on defense. still, we have to have the courage to face up to a grim truth:

Most (probably all, if we are honest) of Europe’s nation states are unable to afford full spectrum forces. so if we want to strike the right balance between deterrence and de-fense, and between the threats in Europe’s East and the threats in Europe’s south; if we want to be effective without free-riding on american capabilities, except in case of direst need, if we want to be able to make good on our promise of solidarity towards our fellow member states, then there is no way around common forces. the only intel-ligent way to go about this is by treating the EU’s common security and defense Policy and nato as complementary—perhaps even by making them converge.

i would sympathize if some of this strikes you as fanciful. But i say to you: we cannot go on as we are now; nor can we turn back. the way forward is all we have. greater in-stitutional unity will help reduce our vulner-ability, husband our resources and redirect our political and social energies. it is the only route towards regaining freedom of action.

Germany & Sweden: at the frontline againa word on Germany and Sweden. We may be more alike than we are accustomed to thinking. germany was buffered in its com-fortable checkbook pacifism for the last

quarter-century by a protective cordon of neighbors and allies. sweden, although of-ten pursuing a very active and wide-rang-ing foreign policy, has been somewhat in-sulated by its location on the periphery of European geopolitics.

this has changed radically for both of our countries. arguably, globalization makes us all frontline states in a highly volatile securi-ty environment. The RussiaUkraine conflict has brought geopolitics back to our neigh-borhood with a vengeance; and the syrian refugees have brought the Middle East to our doorstep. We are now even connected by our own bilateral security and solidarity conundrum, as syrian refugees land in the german Baltic port city of rostock, trying to get to sweden.

germany has, to its own surprise, beco-me the leader of Europe – the Economist calls chancellor Merkel the „indispensable European“ – even if this is mostly by default rather than by choice. it has responded by making a very deliberate effort to design a more forward-leaning foreign and security policy (including a defense budget increase). But its record on brokering consensus and leading by example is very mixed: success-ful and pretty good (so far) on Ukraine, suc-cessful and deeply unpopular on greece, and unsuccessful and unpopular on syrian refu-gees. and we, like you, are grappling with a deeply worrying upsurge in populism, led by politicians who fundamentally question the values our postwar orders were built on.

Meanwhile, sweden’s internal debate about whether to join nato is being keen-ly observed by others – and not just by its friends.

it is not for me to make recommendations on this point. i will note, however: whatev-er reinforces unity and integration, what-ever lets us focus precious political energy where it is truly needed, is good for you, for

42


us, and for Europe. and who knows how much time we have? can you, can we afford to wait until choices are forced on us?

still, let me say this much: We in the rest of Europe know that greater swedish engage-ment would benefit us. Specifically, Stockholm (together with Warsaw) played a very sig-nificant role in getting Berlin to pay more attention to Eastern Europe. Perhaps now you could step in to help us negotiate a more lasting security consensus in Europe over-all. That would fit in with the best Swedish tradition, and it can certainly not be done by germany alone.

But perhaps there are also ways in which we, and Europe, can be of assistance for you? alyson Bailes, in many ways the doy-enne of nordic security studies (and a men-tor for many of us here, including me), puts it with her usual dry tact and precision in

foi’s just-published „strategic outlook“: „it is wise to be open to the thought that some-thing good might come to sweden from the world, as well as vice versa.“

so what is the lesson from 2015 that i would like one day to be able to say my gen-eration learned in time to avert catastrophe

– as an earlier generation did in 1962, and still earlier ones failed to do in 1914 and 1933? i think it is very simple:

We European democracies were wise enough to recognize our best hope in each other. and our leaders had the courage, the nerves, and the patience, to act according-ly.

the author is a doctor, a robert Bosch senior fellow at the Brookings institution, Washington, dc, and a fellow of the royal swedish academy of War sciences.

Note

1. this is an edited version of the speech given on november 11

43

handlingar

under de senaste 20 åren har fjärrstyr-da flygfarkoster, vanligen kallade drönare, blivit allt vanligare i militära operationer. från Bosnien och kosovo till irak och af-gha nistan har de spelat en allt större roll och utvecklats från att ha tjänat huvudsak-ligen som sensorplattformar till att även genomföra fysiska bekämpningar. deras räckvidd och uthållighet samt att de redu-cerar risktagandet av människoliv har gjort dem till ett naturligt verktyg i den militära befälhavarens verktygslåda.

Men deras nyttjande har av många kri-tiserats som både omoraliskt och stridande mot krigets lagar, och i den omfattande de-batten har bland annat människorättsor-ganisationen human rights Watch propa-gerat för ett totalförbud. drönare har sagts orsaka civila dödsoffer, anklagats för krigs-förbrytelser och ofta benämnts med attribut som attackdrönare eller mördarplan1 (kil-ler-drones). att man tillskrivit ett dött ting

mänskliga och moraliska attribut och kri-tiserat själva vapenplattformen – inte det mänskliga beslutet att nyttja dem och till vad – är något som varit unikt för just den-na debatt. de många emotionella argument som hörts i debatten har indikerat att den tekniska utvecklingen av drönare sanno-likt sprungit ifrån den mänskliga förmågan att förstå och acceptera vad dessa tekniska framsteg inneburit.

för att förstå varför vi har kommit dit vi är idag och framförallt vart utveckling-en är på väg måste vi först titta närmare på de moraliska och juridiska aspekterna, samt inte minst den mänskliga psykologin av att döda på distans. denna artikel kom-mer att kritiskt granska hur dessa aspekter på verkat den aktuella debatten men även pre sentera ett alternativt, mer vetenskapligt grundat synsätt på de autonoma vapensyste-mens fortsatta utveckling och nyttjande på stridsfältet.

Myten om de omoraliska drönarnaHur autonoma vapensystem kan leda till högre moral i krigföring

Belönad tävlingsskrift av David Bergman

Résumé

during the last few years the use of military armed remotely piloted aircraft, most often re-ferred to as ”drones” has caused extensive debate of morality and legality in warfare. this article will present a slightly dissenting view from the mainstream debate, arguing that drones (although autonomous) are still dead things, and that a discussion of morality must be based on the human decision to use such systems. it is further argued that drones has been human-ized (attributed both intent and purpose) by being labeled e.g. as “killer-drones” while the pilot is portrayed as a victim. furthermore, it is emphasized that it is humans, not machines that make mistakes such as atrocities and war crimes and that autonomous systems are in that sense actually able to function better than humans on the battlefield. In conclusion, sev-eral problems concerning the use of autonomous systems are presented, but it is predicted that a military unit that uses autonomous systems naturally integrated will perform better on the battlefield from a moral perspective.

44


Gammal teknik – ny debattdrönare är i sig ingen ny företeelse. far-kosterna har funnits länge i många vari-anter och för ännu fler syften, och en en-hetlig benämning saknas. Ett vanligt fel är att benämna dem som förarlösa vilket är missvisande, då de inte på något sätt saknar flygförare och fjärrstyrda flygplan är en mer rättvisande beskrivning. Under vietnamkriget benämndes de ursprungli-gen för remotely Piloted vechicels (rPv). Ut vecklingen skulle komma att döpa om dem till Unmanned aerial vehicles (Uav) och Unmanned aerial systems (Uas) och efter att vapenbärande versioner tagits i drift har combat lagts till i akronymerna Ucav/Ucas. det är föga förvånande att ingen del av denna alfabetssoppa blivit ac-cepterad i vardagligt tal. Begreppet ”drö-nare” som syftar på manliga arbetsbin är idag det mest accepterade och tros kom-ma från femtiotalet när ett brittiskt skol-flygplan av typen De Havilland DH 82 tiger Moth byggdes om till fjärrstyrt mål-flygplan. Det fick namnet DH82B ”Queen Bee” som sedan förkortades till bara ”the drone”. Begreppet drönare var fött.

drönare benämns ibland för ”det ultima-ta mordvapnet”, men sanningen är att de är långt från optimala. för att man ska kun-na fjärrstyra en avancerad flygfarkost krävs en stor bandbredd för dataöverföring vilket gör dem sårbara för störning samt att en för-dröjning i kommandon (s k ”laggning”) gör dem relativt långsamma att använda. deras långa uthållighet i flygtid har kommit till pri-set av hastighet vilket gör dem till uppenba-ra måltavlor i luftstrid, något som reducerat deras nyttjande till områden där egna för-band kan garantera luftherravälde. att de skulle vara billiga stämmer förvisso på min-dre, taktiska system, medan en vapenbäran-

de MQ9 reaper kostar drygt 16,9 miljoner dollar exklusive sin vapenlast.2

den huvudsakliga kritiken runt nyttjan-de av drönare i moderna konflikter har varit att insatserna är omoraliska och tre vanliga anledningar som angetts för detta har varit 1) att drönare som autonomt vapensystem i sig är omoraliskt, 2) att det är omoraliskt att döda på distans utan att befinna sig i det faktiska konfliktområdet eller 3) det orätt-visa/osportsliga i att piloten ifråga inte själv utsätter sig för någon fysisk risk att bli ska-dad eller dödad. lås oss granska dessa ar-gument närmare.

den första frågan är kanske den mest centrala, men också den som tydligast sak-nar rationellt argument. ibland kan man nästan tolka kritikernas beskrivning som att drönarna skulle stiga upp på morgo-nen, ta en kopp kaffe och därefter bestäm-ma sig för att planlöst åka ut och kallblo-digt mörda civila. Men moral är en egen-skap i en mänsklig handling, och drönare är döda ting – 14 ton av högst ointelligent kompositmaterial och elektronik – som in-te kan uppbära moral. drönare är vad man kallar ett autonomt vapensystem vilket be-tyder att det efterliknar mänskliga beteen-den och är kapabelt att arbeta en längre tid utan mänsklig inblandning, när piloten väl-jer detta. Men autonom betyder inte mänsk-lig, precis som ett ”vanligt” stridsflygplan flyger en drönare (om än autonomt) enligt en rutt och angriper ett mål som dess pilot valt ut. att drönare nått gränsen för när de kan fatta begränsade beslut inom det ram-verk som piloten gett dem och även ”lära” sig genom att justera uppträdande efter en föränderlig miljö är sannolikt en av anled-ningarna att debatten försökt tillskriva dem moral. Men detta förändrar inte att en mo-ralisk debatt måste börja utifrån den opera-tionsofficer som väljer ut mål för bekämp-ning eller piloten som flyger drönaren, och

45

handlingar

inte det tekniska systemet i sig. då drönare inte kan tillskrivas moral kan de heller inte anses omoraliska.

Det finns en omfattande forskning runt begreppen artificiell intelligens samt tek-nologisk singularitet, när maskiner får för-mågan att utveckla sig själva oberoende av människor. Men inget av detta är ännu rea-litet och nutida nyttjande kan inte fördömas med framtida aspekter som grund.

detta är inte första gången som ett va-pensystem stämplas som omoraliskt av ora-tionella anledningar. Påve Urban ii bannlys-te redan 1097 armborstet som vapen mot kristna eftersom det ansågs för kraftfullt och dödligt. Med deras stora räckvidd och höga hastighet ansåg man att pilarna orättfärdigt kunde tränga igenom en riddares rustning innan denne kommit inom avstånd för när-strid, vilket inte ansågs passande på slagfältet. förbudet fastställdes av påve innocentius ii 1139, även om vatikanen förtydligade (mo-raliskt nog?) att muslimer och icke-kristna självfallet var undantagna och fick dödas med vapnet. dock ansågs vapensystemet så effektivt bland militära befälhavare att bannlysningen ignorerades.

om en operation med drönare stämplas som omoralisk är en relevant fråga om ex-akt samma operation hade ansetts moraliskt rättfärdigad om bekämpningen skett med ex-empelvis artilleri, flygbombning eller kryss-ningsrobotar? sannolikt kommer svaret bli att det mänskliga beslutet att nyttja vapen-makt mot ett specifikt mål har samma grad av moral – eller omoral – oaktat vilket va-pensystem som används.

Ett grundläggande antagande angåen-de autonoma vapensystem är att det alltid, oavsett hur stor autonomitet vi ger dem, all-tid kommer att finnas en människa kvar nå-gonstans i beslutsprocessen, om så bara för att programmera de autonoma vapensyste-men och ge dem ordern om att gå i krig mot

en specifik aktör. Så länge de är ett verktyg för människors beslut att gå i krig kan vi inte förskjuta den mänskliga moralen, eller bristen på densamma, till de tekniska va-pensystemen.

de ytterligare skälen som ofta framförts som argument emot drönare är att det är omoraliskt att döda på distans och utan att utsätta egna soldater för risk. Men var-för skulle det vara det? tvärtom vad vissa lekmän påstår har dödande på distans all-tid varit en naturlig del av krigföringen. de romerska legionerna nyttjade artilleri re-dan vid slaget vid syracuse 399 f kr, och det finns få konflikter i krigshistorien som har avgjorts utan artilleri, flyg, kryssningsro-botar eller annan form av indirekt bekämp-ning. krigets lagar anger inte heller någon minimi-nivå av risk som en soldat måste ut-sätta sig för i strid. tvärtom mäts framgång i militära konfliker ofta huvudsakligen ut-ifrån om målet uppnåddes och hur få egna försluster som krävdes.

i en av sina artiklar ställer sociologen amitai Etzioni en liknande relevant fråga an-gående nyttjandet av drönare mot terrorist-grupperingar i Pakistan: hade det varit mo-raliskt bättre om terroristerna istället för av drönare blev dödade av soldaters bajonetter och soldaterna tog stora risker för att upp-nå samma mål? krigföring är inte en gent-lemannamässig duell mellan adelsmän utan handlar om att vinna striden och skydda si-na egna underställda.3 Man kan möjligen klassa insatser med drönare som ”osports-liga”, men strid och sport är inte samma sak. snarare så måste målet med den militä-ra operationen beaktas. när väl ett politiskt beslut att nyttja militär vapenmakt har fat-tats finns en skyldighet hos de militära be-fälhavarna att vinna konflikten så snabbt och effektivt som möjligt, inte sportsligt el-ler gentlemannamässigt.

46


Ett argument mot drönare har varit att de ger ett ”orättvist övertag”. Men den pen-sionerade generalen John riggs ställde i ett anförande en relevant motfråga. ”Jag vill ha orättvist övertag, jag vill ha massor av orättvist övertag, varför skulle jag inte vil-ja ha det?”4 (förf översättning). Mänskligt lidande uppstår oftast som en effekt av ut-dragna konflikter och om fjärrstyrda dröna-re, särskilt vapenbärande sådana, kan erbju-da ett militärt övertag som antingen förhin-drar att konflikter uppstår eller avslutar dem snabbare finns snarare en moralisk skyldig-het att nyttja dem.

Ett av de mer rationellt riktiga argumen-ten runt det moraliska nyttjandet av drö-nare är att ”de gör det för enkelt att döda”. om en politisk ledning kan beordra militä-ra aktioner utan att utsätta egna trupper för risk att skadas kan det leda till en sänkning av den politiska beslutströskeln för när våld ska nyttjas. Ett vapensystem som gör det för lätt att döda kan därmed leda till att poli-tiska ledares villighet att använda militärt våld i konflikter ökar. Det finns dock inga belägg för att så skulle vara fallet, i själva verket finns det heller ingenting som säger att detta nödvändigtvis skulle vara något ne-gativt. ”de krig som stater inte utkämpar är de som de borde”, menar Zack Beauchamp and Julian savulescu och syftar på att många fall av övergrepp och brott mot de mänskli-ga rättigheterna hade kunnat undvikas med en tidigare militär intervention.5 skälen att avstå från en militär insats är ofta en ovil-lighet till eget risktagande, den presumtiva förlusten av egna soldater som i förlängning-en kan medföra ett minskat politiskt stöd. om drönare gör det lättare att gå i krig ef-tersom de minimerar risken för egna solda-ter betyder detta även att interventioner som tidigare ansetts för riskfyllda i proportion till ändamålet blir enklare att genomföra. i ett sådant fall skulle det kunna medföra att

drönare och andra autonoma vapensystem i själva verket bidrar till att rädda liv och förhindra civilt lidande.

Juridiska frågorvid sidan av de moraliska diskussionerna har den juridiska aspekten varit central i kritiken mot drönare. det har ifråga satts om insatser med drönare är lagliga, främst efter insatser där de nyttjats i gräns länder till konfliktområden, som i exemplet Afghanistan och Pakistan. kritiken har ofta me-nat att sådana insatser bryter mot suverä-nitetsprincipen då drönarna kränker andra länders luftrum samt att med anledning av skador som de vållat hos civil befolkningen är ett bevis deras oförmåga att göra dis-tinktion mellan civila och kom battanter.

tolkningen varierar mellan aktörer och faller ofta tillbaka på frågan om en väpnad konflikt råder och krigets lagar, Jus in bello, är tillämpliga. alla länder innehar en territo-riell suveränitet vilken andra har en skyldig-het att respektera. om inte krigstillstånd rå-der eller fn:s säkerhetsråd bedömt att situ-ationen i landet utgör ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet äger ingen annan stat rätt att kränka territoriet. Men den territoriella integriteten är inte unik för drönare. Principen är universell och gäller inte bara autonoma vapensystem, ändå har ofta drönare kritiserats specifikt för att bry-ta mot en universell juridisk princip.

Ett än mer omdiskuterat argument mot nyttjandet av drönare har varit att drönare dödar kvinnor och barn. att göra distinktion mellan militära mål och civil befolkning och att alla militära insatser ska vara proportio-nerliga med hänsyn till ändamålet är grund-stenar i krigets lagar och internationell rätt. i en av de mer grundliga sammanställning-arna går Medea Benjamin i sin bok igenom fall där insatser med drönare orsakat civila

47

handlingar

dödsoffer.6 trots Benjamins något ensidiga kritik mot drönare går hennes detaljerade sammanställningar inte att ta miste på och att insatser med drönare även orsakat ska-dor på icke-kombattanter är otvetydigt.

Men återigen måste vi ställa frågan: hade detta förhållande varit annorlunda om de aktuella bekämpningarna genomförts med en annan vapenplattform som t ex strids-flyg? I en jämförelse mellan militära opera-tioner i de religiöst kontrollerade så kalla-de fata-områdena7 i gränslandet mellan afghanistan och Pakistan granskar avery Plaw dessa uppgifter.8 Ur fyra databaser med öppna data jämför han operationer där drönare använts och ställer dessa i jämfö-relse med insatser med specialförband eller långräckviddigt artilleri. han fann att drö-nare hade en större effektivitet att elimine-ra målen, framförallt så kallade high value targets (hvt), men han fann även att drö-nar-operationerna i själva verket orsakade mindre skada på civilbefolkningen än andra vapensystem. därför, argumenterar han, kan frågan om proportionalitet inte utgöra en grund för att drönar-angrepp i allmänhet varken är oetiska eller olagliga.9

Begreppen suveränitet, proportionalitet och distinktion är inte på något sätt nya i krigets lagar och liknande juridiska dilem-man är inte svåra att hitta i historien. Ett av dem är nyttjandet av B52-bombare under Vietnamkonflikten. Planens enorma räckvidd på mer än 20 000 kilometer gjorde, och gör än idag, att de kunde operera från baser i kontinentala Usa eller guam halvvägs runt jordklotet och piloterna satte aldrig sin fot inom konfliktområdet. De bekämpade mål inte bara inom vietnams gränser utan ofta inne i laos eller kambodja, vilket födde dis-kussioner om brott mot suveränitetsprinci-pen. På grund av svårigheterna att identifie-ra motståndarens exakta gruppering nyttja-des bombplanen taktiskt i celler om 3 som

kunde lägga en matta med 30 ton högexplo-siva bomber vilket täckte otroliga 2 gång-er 10 kilometer. denna taktik var förödan-de för fientliga formationer, men självklart även för civila som råkade befinna sig i sam-ma område, vilket utifrån distinktions- och proportionalitetsprinciperna gjorde takti-ken högst tveksam.10 att planen fällde sina bomblaster från så hög höjd att målen på marken inte hade möjlighet att se eller höra faran innan det var för sent gjorde sanno-likt även att motståndaren uppfattade dem som orättvisa eller osportsliga.

insatserna med B52:or blev precis som in-satserna med dagens drönare kraftigt kritise-rade, inte minst på grund av civila dödsoffer och det överdrivna nyttjandet av bomblaster. Time Magazine liknade det vid att ”döda knott med slägga”, en analogi som sedan dess blivit populär i beskrivningar av insat-sen.11 Men vad som skiljer är att det var de ansvarigas beslut och vad de nyttjades till – inte flygplanen i sig – som kritiserades och ifrågasattes. den enkla sanningen även här är att det är det mänskliga beslutet att nytt-ja vapensystemet samt det taktiska sättet de användes på som måste kritiseras.

de juridiska frågor som diskuterats ovan är generiska, inte specifika för drönare, och den lagliga grunden – eller frånvaron av en sådan – är relevant för samtliga delar av en militär konflikt.

detta betyder dock inte att det saknas ju-ridiska frågetecken runt nyttjandet av auto-noma vapensystem, tvärtom! om det juri-diska ramverket varit solklart hade drönare sannolikt inte orsakat sådan debatt. i grun-den är såväl kritiker som förespråkare fullt eniga om är det att teknikutvecklingen inte kommer att gå bakåt. den ideella organisa-tionen human rights Watch har länge fö-respråkat ett förebyggande förbud och me-nar att även om utvecklingen ännu inte är där, så kommer fullt autonoma vapenplatt-

48


formar inte att kunna följa och göra bedöm-ningar om internationella humanitära lagar och standarder som principerna om distink-tion, proportionalitet samt militär nödvän-dighet.12 Ett exempel på en juridisk aspekt som ännu inte är utklarad är ansvarsfrågan i en situation där en komplex beslutsprocess med flera befattningshavare nyttjar ett antal vapensystem av hög autonomitet för att lösa en uppgift. Men andra menar att det är allt-för drastiskt att förbjuda något som ännu inte finns och manar till försiktighet.

linda Johansson framför i sin doktorsav-handling en god poäng rörande drönare och krigets lagar och menar att en anledning att olika experter kommer fram till olika svar rörande drönares moralitet och legalitet är sannolikt att ingen av de nuvarande delarna av krigets lagar skrevs för att reglera nyttjan-det av dessa. hon förespråkar att det i stället för att tolka framtida krigföring med föråld-rade lagar vore bättre att revidera eller utöka dessa för att även omfatta och reglera nytt-jandet av autonoma vapensystem i krigfö-ring.13 om vi är överens om att drönare är här för att stanna, är det då inte bättre att förespråka tydligare riktlinjer hur vi vill att de ska kunna användas istället för att före-språka ett förhastat förbud?

Är det inte möjligt att ett entydigt svar på de juridiska frågorna för närvarande inte går att nå eftersom krigets lagar är föråldrade, och att en naturlig lösning för detta vore att revidera dem för att även omfatta nyttjan-det av autonoma vapensystem?

Men det finns en ytterligare aspekt i för-längningen av det juridiska resonemanget som sällan belyses. krigets lagar syftar till att reglera krigföringen mellan två juridiskt likvärdiga parter, inte en parts ensidiga be-kämpning av en annan part. om vi kommer fram till att jus in bello gäller, och att be-kämpningar från andra sidan jordklotet är tillåtna, borde argumentet inte då naturligt

även innefatta det omvända scenariot och en acceptans av bekämpningar från motstån-daren mot det land varifrån de fjärrstyrda planen styrs? om vi har moraliskt och ju-ridiskt rättfärdigat att piloter från sitt hem-land kan bekämpa en motståndare på andra sidan jordklotet, har vi då inte också i för-längningen moraliskt och juridiskt rättfär-digat att vår motståndare kan göra detsam-ma mot mål i vårt hemland?

Framtiden för autonoma vapensystemDet saknas idag definition för exakt när en vapenplattform är autonom. i sin grundläg-gande form betyder begreppet ”självstän-dig” eller ”oberoende”. Men det är en be-tydande skillnad på att flyga utan mänsk-lig inblandning och att fatta självständi-ga beslut om när vapen ska avfyras, vilket medför att vi måste diskutera nyttjandet av drönare utifrån graden av autonomitet vi ger dem.

Än så länge har inga drönare förmågan att själva fungera helt fristående utan mänsk-lig befattningshavare och däribland fatta komplexa beslut om när vapen ska använ-das. Men om – och detta är ett stort om – den tekniska utvecklingen kan skapa arti-ficiella intelligenser som ersätter mänsklig kognition till den grad att de är kapabla att fatta beslut utifrån en egen etik och moral, varför antar vi då att den skulle vara sämre än en människas? Möjligen kommer denna uppfattning från populärkulturens dystopis-ka filmer som Terminator och I, Robot där självmedvetna robotar med artificiell intelli-gens vänder sig mot människorna som ska-pat dem. Men det är människan – inte va-pensystemen – som på grund av exempelvis stridsutmattning och känslomässig avtrubb-ning begår misstag som övergrepp och krigs-brott. vi måste rimligtvis ifrågasätta var-

49

handlingar

för vi sätter mänskligt beslutsfattande som gyllene standard för en maskin? robotar är idag snabbare än människor, uthålligare än människor, intelligentare än människor (exempelvis i schack-spel) och kan processa en större mängd information. finns det nå-got argument till varför de inte också skul-le kunna följa krigets lagar och fatta mora-liskt riktiga beslut om när de får och inte får öppna eld?

ronald arkin går ett steg ytterligare då han menar att robotar och drönare i själva verket vore mer etiska än människor i krig-föring. drönare har inget personligt egen-intresse, de saknar anlag för överdriven grym-het mot sina motståndare och blir aldrig ut-mattade eller får psykiska problem. arkin understryker att begreppet ”mänsklighet” även har en negativ sida och att det är emo-tioner som ilska, rädsla och frustration som gör att soldater begår krigsbrott. han argu-menterar att eftersom drönare saknar dessa skulle de fullt autonoma vara bättre på att följa krigets lagar och därigenom mer etis-ka än mänskliga soldater på stridsfältet.14

”Jag kommer aldrig, aldrig hävda att dessa system kommer att bli perfekta”, menar han,

”men jag hävdar däremot att dessa system kan prestera bättre än människor på strids-fältet ur ett etiskt perspektiv.”15 värt att no-tera är att hans resonemang utgår från att autonoma vapensystem kan anses bättre eftersom de inte är mänskliga, och därmed saknar humana attribut.

Psykologin att döda på distanshur kommer det sig då att drönare av alla vapensystem vållar en sådan debatt? En stor del av förklaringen ligger sannolikt i den mänskliga perceptionen av vad det inne-bär att döda på distans samt vilket grad

av mänsklighet vi tillskriver maskiner och män niskor.

att ta en annan persons liv är en extrem handling som inte lämnar någon oberörd. Militära förband förvaltar det statliga vålds-monopolet vilket gör att en soldat i sin yr-kesroll kommer att verkställa handlingar som under normala förutsättningar skul-le strida mot lagar och normer i det civi-la samhället.

den franske militärteoretikern ardant du Picq, en klassisk tänkare inom militär psy-kologi, menade att det alltid varit instink-tivt hos människan att strida på så stor dis-tans som möjligt och han förutspådde in-nan sin död 1870 att förmågan att strida på distans sannolikt skulle fortsätta öka. distansen, menade han, bidrar inte bara med en känsla av säkerhet utan reducerar även det psykologiska motståndet att döda andra människor.16

stressen att döda kan förenklat beskrivas med en distanslag där påfrestningen ökar ju närmare ens motståndare är – att döda en motståndare med ett prickskyttegevär på långt avstånd är generellt inte lika påfrestan-de som att göra det med kniv i närkamp. Ju närmare vi kommer desto mänskligare fram-står vår motståndare. genom ett kikarsikte ser vi endast en identitetslös kropp i uniform medan vi under närkamp genom samtliga våra sinnen upplever att denna motstånda-re är en person. att ta steget över den psy-kologiska tröskeln att ta dennes liv blir då mer påfrestande. distanslagen är självklart en förenkling och inte en absolut regel, indi-vider reagerar olika på stridens påfrestning-ar, men det är en central del för att förstå de psykologiska aspekterna av att döda.

Men de moderna distansvapnen är nu på väg att ändra denna distanslag. artilleri, kryssningsrobotar och drönare gör att sol-daten som avfyrar vapnet finns på en plats och effekten den får finns på en annan sektor

50


av stridsfältet, i ett annat land eller till och med en annan världsdel. Enligt distanslagen skulle dessa bekämpningar utgöra de minst påfrestande. Men vi måste skilja på den geo-grafiska distansen och den mänskliga distan-sen som anger hur nära individen upplever sig. Den geografiska distansen som kan upp-nås mellan en soldat och dennes mål har nu uppnåtts (på denna jord i alla fall) men den ständiga förbättringen av sensorsystem gör samtidigt att den mänskliga distansen kon-tinuerligt minskar då soldaten upplever sitt mål som närmare.

att den mänskliga distansen kontinuer-ligt minskar mellan piloten och dennes mål trots att den geografiska distansen ökar le-der inte till att den s k distanslagen rever-seras, oaktat hur bra sensorsystemen blir kommer de aldrig att leda till en intensiva-re upplevelse än att fysiskt befinna sig nära sin motståndare. Men det kan innebära att nyttjandet av drönare kommer att påverka en människa mer än att använda andra dis-tansvapen, även om de båda skulle nyttjas från samma fysiska distans. det är dessut-om också möjligt, till och med troligt, att en individ ur den civila allmänheten som på tv ser en bildupptagning från drönarens va-penkamera precis innan detonation i målet kan uppleva den bekämpningen som mer omoraliskt än att betrakta en kryssningsro-bot som avfyras från ett fordon eller ett far-tyg, även om de rationellt kan förstå att bå-da nyttjades mot samma mål och uppnådde liknande verkan.

det är den mänskliga, upplevda närheten till målet som avgör påfrestningen att döda

– inte den geografiska distansen eller vilket vapensystem vi använder för att göra det.

Ett vanligt argument har varit att dröna-re skulle distansera piloter från striden el-ler reducera krigföring till ett tv-spel. Men tvärtom gör förbättrade sensorsystem att den mänskliga distansen blir allt bättre även om

den fysiska distansen ökar, vilket kommer att föra krigföringen närmare både piloten och den civila publiken i tv-soffan.

Dehumanisering och humaniseringEn annan central men ofta förbisedd del av psykologin att döda är begreppet dehuma-nisering, att förvägra en individ mänskliga attribut, som ofta är centralt i kontexter som aggression och våldsanvändning.17 feno menet kan ske mellan hela grupper av människor eller som en intrapersonell process hos den enskilde individen. genom den na process förvandlas en individ till ett ob jekt; fienden.

dehumaniseringen fyller en ego-defensiv funktion. genom att man ser en motstån-dare som ett objekt och inte som en individ så förenklas det moraliska rättfärdigandet samtidigt som det generaliseras att gälla en specifik grupp. Detta förenklar de enskilda beslutsfattandena i striden och minskar en mental påfrestning som annars hade kun-nat vara individen övermäktig.

denna process är inte något som existe-rat endast i striden, den grundläggs utan att många tänker på det redan under den mili-tära grundutbildningen. På skjutbanan ut-görs måltavlorna huvudsakligen av siluet-ter med grova, elaka ansikten och fienden ges inte sällan öknamn. den unge rekryten lär sig att skjuta på en fiende, inte en män-niska. dehumanisering kan även ske i efter-hand hos en individ efter en oväntad strids-kontakt för att rationalisera det egna age-randet och normalisera ett icke-normativt beteende i syfte att undkomma moraliska skuldkänslor.

dehumanisering kan ske på många sätt exempelvis genom animalistisk dehumanise-ring där fienden utmålas som blodtörstande vildar jämställda med rovdjur. Ett annat sätt

51

handlingar

är genom en mekanisk dehumanisering, vil-ket betyder att individer fråntas mänskliga attribut som mänskliga känslor, rationalitet och förmåga till eget beslutsfattande. istället beskrivs fienden då som rigida, automatiska objekt som styrs av yttre faktorer och sak-nar egen vilja eller förmåga till rationell be-slutsfattande. individen dehumaniseras då genom att likställas med en maskin.

istället för den mekaniska dehumanise-ring som normalt förekommer ser vi i de-batten om drönare den exakta motsasen: En mekanisk humanisering där ett vapensystem tillskrivs mänskliga attribut.

När fjärrstyrda flygfarkoster inte bara benämns som ”drönare” utan med attri-but som dödsplan,18 Mördarplan19 eller attackdrönare20 så humaniseras de; de till-skrivs humana attribut som mänsklig avsikt, uppsåt och självbestämmande vilket förvand-lar dem från objekt till individer. följden blir att debatten ofta behandlar drönaren som ett mänskligt system som själv bestämmer sina mål, och helt bortser från den kedja av mänsklig betslutsfattande som styr den.

humaniseringen kan även ses i sättet på vilket vapensystemet beskrivs. i texter är det vanligare att drönare står som subjektet i en mening istället för objektet. istället för ”land X dödade… med drönare” skrivs meningen oftast ”drönare dödade…”. Många skulle sannolikt inte reagera över denna formule-ring, men om vi byter ut vapensystemet till automatkarbiner ”automatkarbiner döda-de X antal motståndsmän” blir problemet tydligare. att skriva om ett objekt till sub-jekt leder till en missledande humanisering som utesluter det egentliga subjektet, män-niskan som styr vapensystemet.

det är dock inte enbart i medie-debat-ten som tecken på humaniseringen kan ses. Även om drönare varit en vital del av krig-föringen i mer än 20 år så anger även pilo-terna som flyger dem att det inte alltid är de

själva som suttit bakom spakarna utan of-ta den maskin de flugit, som fått beröm vid framgångsrika operationer. detta har även identifierats som en möjlig anledning till de aktuella rekryteringsproblemen av drönarpi-loter.21 Även inom den egna organisationen finns tendenser att se planen som mänskliga och bortse från pilotens roll och arbete.

denna humanisering har i viss mån vuxit fram via andra vapensystem. Ett tidigare ex-empel är guidade bomber och kryssningsro-botar som ofta beskrivs som ”smarta” vapen. vad som skiljer guidade vapen från gravita-tionsvapen eller ”dumma” vapen är deras förmåga att själva korrigera sin egen flyg-bana med större precision mot ett givet mål. Men även om de beskrivs som ”smarta” är det självklart inte möjligt för soldaterna att föra några djupare existentiella diskussioner med dem. inte heller de besitter något själv-medvetande eller mänsklighet. Men genom att benämna dem som smarta har vi huma-niserat dem, vi har tillskrivit dem mänsklig intelligens när det i själva verket är deras styrsystem som fått en högre precision.

En rationell förklaring skulle kunna va-ra att humanisering är en naturlig följd av en högre grad av autonomitet och att va-pensystemen designats att utföra uppgifter som tidigare styrdes av en människa. Men samtidigt finns flera autonoma vapensystem operativa idag som inte humaniserats i de-batten. några exempel är det amerikanska fartygsbaserade Phalanx-systemet, israelis-ka luftförsvarssystemet iron dome eller det tyska nBs Mantis som nyttjats för att skyd-da baser i afghanistan. de är alla autono-ma vapensystem, av vilka ingen varit före-mål för någon mer omfattande moralisk de-batt. förvissa har alla dessa system defensi-va syften men samtidigt har de även ofta en högre grad av autonomitet och själva möj-ligheten att öppna eld utan eller med väl-digt liten mänsklig inblandning vilket rim-

52


ligtvis borde göra dem till ett större föremål för moralisk kritik (och möjligen även hu-manisering). så har dock inte skett.

det har även tidigare funnits goda skäl att ifrågasätta autonoma vapensystem. Ett exem-pel är nedskjutningen av iran air flight 655 den 3 juli 1988 där det autonoma aEgis-systemet på USS Vincennes misstog det ci-vila passagerarplanet för ett fientligt strids-flygplan med 290 civila dödsfall som följd. luftförsvarssystemet aEgis har en juster-bar grad av autonomitet och var under den-na händelse ställd på den högsta av fyra och avfyrade själv en luftförsvarsrobot mot ett uppfattat hot. det fanns tydliga varningssig-naler att målet var felaktigt, men av de in-blandade 18 sjömännen och officerarna var det ingen som försökte avbryta avfyrning-en eller vänta för att bekräfta målet trots att mänsklig kontroll gjorde det möjligt att när som helst bryta in.22 incidenten orsa-kade en massiv kritik av den amerikanska flottans agerande. Den efterföljande debat-ten underströk dock (förhoppningsvis helt korrekt) att det var mänskligt misslyckan-de som orsakat incidenten, och ingen mo-ralisering eller humanisering av det teknis-ka AEGISsystemet har kunnat återfinnas från debatten.

drönare ha en unik inverkan på männis-kors reaktioner och det råder ingen tvekan att det kommer vara dessa som i framtiden utgör måttstocken i diskussioner om moral och autonoma vapensystem.

Offerbeläggande av människansom tidigare påpekats har den ökade stress påverkan hos drönarpiloter varit fö-remål för en frekvent diskussion och även föremål för ett antal vetenskapliga studi-er.23 Även om stressen på en drönarpi-lot är större än på någon som avfyrar en

kryssningsrobot visar dock studierna rela-tivt samstämmigt att den huvudsakliga or-saken till stress är mer relaterad till arbets-miljö (exempelvis låg bemanning, långa och oregelbundna arbetstider samt tilläggs-uppgifter och ökad administration) än de rent operationella aspekterna av pilottjäns-ten. Även om enstaka fall av drönaropera-törer med utvecklad Ptsd uppmärksam-mats i medierna finns det tvärtom goda be-lägg för att de traumatologiska effekter-na av själva dödandet med drönare (trots minskad mänsklig distans på grund av för-bättrade sensorsystem) i själva verket fort-farande är signifikant lägre än hos direkt stridande förband.24

En nyligt publicerad studie i Military Medicine visade att punktprevalensen för stridsrelaterad (combat related) Ptsd var så låg som 1,57 % medan så många som 10,72 % visade tecken på yrkesrelaterad stress (occupational stress) över den gene-rella arbetssituationen.25 Sammantaget finns indikationer som visar att de stressrelate-rade problemen i större utsträckning beror på en organisatorisk oförmåga att integre-ra drönare som autonoma vapensystem än den psykologiska effekten som nyttjandet av dem har på individen.

trots detta har debatten huvudsakligen kretsat kring effekterna som ”drönar-kriget” haft på de individuella piloterna.26 Även om stressrelaterade symptom är en fullt naturlig effekt av dödande och en Ptsd-prevalens av endast 1,57 % är en låg siffra så kan vi aldrig bortse från att bakom statistiken finns verkliga människor vilka som en följd av sitt arbete upplever psykiska problem. detta ska aldrig underskattas. Men debatten runt or-saken till individernas psykiska ohälsa inne-håller även ett ologiskt offerbeläggande av operatörerna där dessutom för orsaken för psykisk ohälsa inte diskuteras utifrån själ-va handlingen att döda utan istället skul-

53

handlingar

den projiceras på det humaniserade meka-niska systemet.

En av de mest frekvent intervjuade per-sonerna är den före detta flygvapenpiloten Brandon Bryant som i flera världsmedier som nBc news,27 Der Spiegel,28 Huffington Post29 och Daily Mail30 beskrivits som en

”avhoppad” drönarpilot. Under sina år av tjänstgöring i flygvapnet mellan 2006 till 2011 var han stationerad på baser i nevada, New Mexico och Irak och flög ett stort an-tal uppdrag där vapenlast fälldes mot mål på marken. Även svenska medier som kalla fakta31 (”sverige och drönarkriget”) och svt:s dokument Utifrån32 (”död på dis-tans”) har intervjuat honom om hans upp-levelser. i dessa beskriver han att han verk-ställt bekämpningar av mål där han såg att kvinnor och barn fanns närvarande, samt att han under sina år av tjänstgöring nådde ett rekord bland drönarpiloterna genom att ha dödat 1 626 människor. Med detta som grund ifrågasätts drönarna som vapensys-tem, och flygvapnet kritiseras för att inte ta piloternas psykiska hälsa på allvar.

Jag har all sympati med piloten och tve-kar inte om att han mår psykiskt dåligt, men det finns två relevanta frågor som aldrig blev ställda i någon av intervjuerna. för det för-sta, finns det någon som inte skulle må dåligt av att ha dödat 1 626 människor? Pilotens psykiska ohälsa är sannolikt en effekt av det fysiska dödandet och inte beroende av va-penplattformen med vilken han gjorde det. Etzionis tidigare moraliska resonemang är även här: hade Bryant haft en annan psykisk hälsa idag om han dödat de 1 626 männis-korna med bajonett istället för med en drö-nare? sannolikt inte. Ändå fortsätter debat-ten att attribuera psykisk ohälsa till det hu-maniserade mekaniska systemet framför den mänskliga handlingen att döda.

den andra frågan är med vilken grund han beviljats moralisk och juridisk ansvars-

frihet? Bryant beskriver själv hur han obser-verat kvinnor och barn vid ett mål men än-då valt att verkställa bekämpningen. i in-tervjuerna med honom och andra kollegor till honom bortses tyvärr helt från pilotens ansvar och aktiva roll. En soldat är alltid ansvarig för sina beslut och sitt agerande på stridsfältet och om han upplevde några av dem som obefogade eller stridande mot krigets lagar, hur kommer det sig då att han fullföljde? Beslutsfattandet hos en ”vanlig” stridspilot som släppt motsvarande vapen-last och nått motsvarande effekt skulle san-nolikt blivit grundligt synat. Men med drö-nar-piloterna är förhållandet det omvän-da. de ges inte bara ansvarsfrihet inför si-na eventuella fel utan de tillåts ta en offer-roll där det humaniserade mekaniska syste-met dessutom skuldbeläggs för att ha orsa-kat deras psykiska ohälsa.

Orsaker till humaniseringenUr ett psykologiskt perspektiv har debatten om drönare hittills varit smått absurd: vi hu maniserar ett vapensystem och skuldbe-lägger det för mord medan piloterna som flugit det inte bara ges ansvarsfrihet utan till och med tillåts ta en offer-roll där även deras psykiska ohälsa skylls på det meka-niska systemet.

vad är då anledningen till denna humani-sering och hur kommer det sig då att dröna-re humaniseras och får utstå moralisk kritik istället för sin pilot?

En del av förklaringen kan vara att au-tonoma vapensystem är designade att över-ta uppgifter som tidigare genomfördes av människor. Med en ökad teknisk komplex-itet höjs även kravet på den kognitiva för-mågan att styra dem vilket leder till att tek-niska system designas för att förenkla för människan som styr. då vi designar teknis-ka system att ersätta, komplettera eller för-

54


enkla människans kognitiva processer är det i viss mån förståeligt att dessas förehavan-den kan tolkas som mänskliga. Men det-ta är inte hela sanningen. forskningen och framsteg med autonoma robotar sker inom många områden, inte bara inom militären. som ett exempel presenterade toyota un-der 2013 sin prototyp på en självkörande bil med målet att förbättra trafiksäkerheten.33 Även om en autonom, självkörande bil inte har förmågan att döda i krig kommer den att ansvara för sina passagerares liv. det är dock människan – inte bilen – som bryter mot högerregeln eller överstiger hastighets-begränsningen, och vi borde rationellt lita på att en autonom bil skulle följa trafikbe-stämmelserna så som den blivit programme-rad. detta föder en relevant fråga. om vi li-tar på att en fullt autonom bil följer trafik-bestämmelser bättre än en människa, bor-de vi inte då också lita på att en fullt auto-nom drönare bättre än en människa skulle följa krigets lagar?

En annan aspekt av frågan är även att det förutom en förmåga för ett autonomt system att fatta så pass komplexa beslut krävs en mänsklig vilja att överlåta dessa beslut till dem. Människan fungerar bäst – särskilt i extrema situationer – när hon/han upplever sin egen situation som begripbar, hanterbar och meningsfull.34 Människan vill i så stor utsträckning som möjligt uppleva en känsla av kontroll, överblicka men framförallt på-verka situationen runt omkring. I en konflikt med stora inslag av friktion och osäkerhet blir detta behov endast större. att den tek-niska utvecklingen kan göra det möjligt för människan att helt lämna över kontrollen är absolut inte samma sak som att en be-fälhavare vill lämna ifrån sig kontrollen till autonoma vapensystem.

kritiker som varnar att människan kom-mer ersättas av robotarméer har gravt un-derskattat det mänskliga behovet av över-

blick och kontroll. snarare så förespråkar både politiska och militära ledare med be-stämdhet att den s k Man in the loop-prin-cipen, att även delvis automatiserade sys-tem alltid har en människa i beslutscykeln, kommer att gälla.35 att autonoma vapen-system även har utmärkta sensorer är ytter-ligare en anledning att befälhavare sannolikt vill ha dem som en naturlig del av sin mi-litära verktygslåda, men aldrig helt lämna ifrån sig kontrollen över dem. så länge det är ett mänskligt val att gå i krig och så länge människor kommer att påverkas av dess ef-fekter är det högst sannolikt att människor kommer att vilja fortsätta kontrollera be-slut om liv och död på stridsfältet.

Sammanfattande slutsatser och framtiddrönare har på ett unikt sätt fått en sär-ställning inom modern krigföring. Både utifrån omfattningen av den debatt de or-sakat under de senaste åren och ur aspek-ten att vi har valt att humanisera en meka-nisk plattform – tillskrivit det avsikt och uppsåt – men i debatten endast undantags-vis granskat de mänskliga beslut som legat bakom. Även om deras förmåga till själv-ständigt uppträdande kommer att öka så är drönare fortfarande döda ting. Etik och moral är egenskaper i en mänsklig hand-ling och diskussioner om graden av mora-litet i insatser med drönare måste utgå från det mänskliga beslutet att nyttja dem och till vilka uppdrag de används, inte den me-kaniska vapenplattformen i sig.

samma förhållningssätt gäller de juridis-ka aspekterna. De flesta juridiska dilemman som rör nyttjandet av drönare är inte spe-cifika för detta vapensystem utan tvärtom generiska för krigföringen i allmänhet. det finns juridiska aspekter runt autonoma va-pensystem som är specifika endast för dem.

55

handlingar

Ett exempel är den befälsmässiga ansvars-frågan i komplexa beslutsfattningsmiljöer. Men där kan det juridiska läget faktiskt va-ra så enkelt som att krigets lagar inte kan ge ett bra svar på grund av att dessa dokument är föråldrade, de skrevs inte för att reglera autonoma vapensystem, och att en naturlig lösning vore att revidera dem för att även omfatta nyttjandet av dessa?

En bidragande anledning till den missvis-ande debatten är sannolikt att den tekniska utvecklingen sprungit ifrån den mänskliga psykologiska förmågan att fullt förstå dess innebörd eller den organisatoriska förmå-gan att integrera autonoma system. framtida samtal bör sträva efter en att skapa moralis-ka och juridiska ramverk för hur vi vill nytt-ja drönare på slagfältet istället för att pro-testera mot en teknisk utveckling som fun-nits länge och är här för att stanna.

det saknas dock inte frågetecken runt nytt-jandet av autonoma vapensystem i militära förband, tvärtom. En stor fråga rör struk-turen och ledningen inom den egna organi-sationen. Militära förband verkar i extrema situationer, och sammanhållningen mellan soldater samt tilliten till ledarskapet är ofta helt avgörande för att man ska hålla sam-man gruppen och fortsätta att lösa uppgif-ten. hur kommer en succesivt införande av mer autonoma vapensystem inom de militä-ra förbanden att påverka sammanhållning-en och ledarskapet? denna fråga har dock mindre med moral och juridik att göra men desto mer med psykologiska begrepp som grupprocesser och tillit.

Ett annat frågetecken rör relationen till ex-terna målgrupper. Många konflikter är idag lågintensiva och multinationella till sin na-tur vilket kräver att tillit byggs mellan olika koalitionsförband samt lokal befolkning. Är det inte möjligt, eller till och med troligt, att ett ökat nyttjande av autonoma vapensystem kommer att försvaga sammahållningen med

allierade förband samt riskera att alienera lokalbefolkningen i de insatsområden där vi verkar? dessa frågor är viktiga att besvara. Men åter är frågeställningarna varken hu-vudsakligen varken moraliska eller juridis-ka utan här militärt doktrinära.

En relevant aspekt som inte förekom-mit någonstans i debatten är den person-liga integriteten. Endast en liten del av da-gens militära drönare är beväpnade, snara-re så nyttjas den absoluta huvuddelen till informationsinhämtning. hittills har svens-ka Uav:er nyttjats uteslutande i internatio-nella insatser, men vad är det som säger att de i kontexten nationellt försvar inte skul-le kunna nyttjas i sverige för luftrumsöver-vakning och för att identifiera kränkning-ar av svenskt territorium? som en parallell fick Rikspolisstyrelsen i maj 2014 ett upp-drag att utreda hur drönare kan användas inom den polisiära organisationen.36 hur lång tid kommer det att dröja innan även polisen systematiskt nyttjar autonoma luft-burna system för att exempelvis övervaka demonstrationer eller detektera brott i vil-lakvarter? när något av detta sker kommer frågan om effektiviteten hos de autonoma systemens sensorer att ställas mot indivi-dens rätt till personlig integritet.

frågetecknen runt nyttjandet av autono-ma vapensystem kräver att vi definierar hur vi vill att militära förband ska integrera och nyttja dem och hur de faktiska problemen bör lösas med detta som utgångspunkt. som påvisats finns belägg för att autonoma va-pensystem har förutsättningar för att tvär-temot den vardagliga uppfattningen uppträ-da mer moraliskt på stridsfältet än en män-niska (det är människan som begår misstag och övergrepp, inte vapensystemen). det finns även belägg för att en reducerad risk-tagning av mänskligt liv skulle kunna sän-ka den politiska beslutströskeln för att nytt-ja militära insatser och därmed öka staters

56


villighet att intervenera tidigare i konflikt-förebyggande insatser.

Jag kommer inte att påstå att autonoma vapensystem ska ersätta människan på strids-fältet. så länge det är ett mänskligt val att gå i krig kommer människan att vilja fortsätta kontrollera beslut om liv och död på strids-fältet. Men jag menar att autonoma vapen-system har kapaciteten att prestera bättre än

människan på stridsfältet ur ett moraliskt perspektiv, och jag hävdar att förhållandet att ett militärt förband som nyttjar autono-ma system integrerat som ett naturligt verk-tyg i den befälhavarens verktygslåda kan le-da till en högre moral i krigföring.

författaren är kapten och doktorand i psy-kologi.

1. i engelska är begreppet killer drones det mest frekvent förekommande och i sverige har dödsplan, Mördarplan och attackdrönare förekommit. referenser till källor när respektive begrepp återfinns vid diskussionen om desamma senare i texten.

2. Us air force, President’s Budget Submission, Fiscal Year (FY) 2013, volym 1, februari 2012.

3. Etzioni, amitai: “Everything libertarians and liberals get Wrong about drones”, The Atlantic, 2013-04-30.

4. kommentar av generallöjtnant John riggs vid association for Unmanned vehicle systems international (aUvsi) panel-diskussion om “the Emerging role of armed Unmanned systems”, 2011-08-16, Washington dc.

5. Beauchamp, Zack och savulescu, Julian: “robot guardians: teleoperated combat vehicles in humanitarian Military intervention” i strawser, Bradley J (red): Source Killing by Remote Control: the Ethics of an Unmanned Military, oxford University Press, 2013.

6. Benjamin, Medea: Drone Warfare – Killing by Remote Control, verso, london 2013.

7. federally administered tribal areas (fata) är en semi-autonom region i gränslandet mel-lan afghanistan och Pakistan.

8. Plaw, avery: “counting the dead: the Proportionality of Predation in Pakistan” i strawser, Bradley Jay (red): Killing by Remote Control, oxford University Press, 2013.

9. ibid.

10. correll, John t: “arc light”, Air Force Magazine, vol 92, nr 1, januari 2009.

11. se exempelvis: Wendt, diego M: “Using a sledgehammer to kill a gnat”, Airpower Journal, sommar 90, vol 4 utgåva 2, sid 52 eller The USAF in Limited War, 1, special collections, United states air force academy library, 1958-03-20.

12. “Between a drone and al-Qaeda – the civilian cost of Us targeted killings in Yemen”, Human Rights Watch, 2013.

13. Johansson, linda: Autonomous Systems in Society and War: Philosophical Inquiries, kungliga tekniska högskolan, stockholm 2013.

14. arkin, ronald: Governing Lethal Behavior in Autonomous Robots, chapman and hall/crc, 2009.

15. arkin, ronald: citerad under intervju till Al Jazeera, ”fault lines – robot Wars”, 2013.

16. du Picq, ardant: Battle Studies, Military service Publishing co, harrisburg, Pa 1946.

17. för en bra översikt av dehumaniserings-processer se exempelvis: haslam, nick:

”dehumanization: an integrative review”, Personality and Social Psychology Review, vol 10, nr 3, 2006, s 252–264.

18. Östman, karin: ”här är saabs nya döds-plan”, Aftonbladet, 2013-04-16.

19. leander Per: ”det gränslösa skrivbordsdö-dandet”, Internationalen, 2013-02-24.

20. ”Europas attackdrönare i luften”, Tidningarnas Telegrambyrå, 2012-12-02.

21. Siminski, Jacek: “Nobody wants to fly dro-nes”, The Aviationist, 2013-09-06.

Noter

57

handlingar

22. singer, Peter W: Wired for war – The Robotics Revolution and the 21st Century Conflict, Penguin Press, new York 2009.

23. tvaryanas, anthony P: “the development of empirically-based medical standards for large and weaponized unmanned aircraft system pilots”, USAF 311th Human SystemsWing Technical Report HSW-PE-BR-TR-2006-0004, air force research laboratory Brooks city-Base, tX 2006; chappelle, Wayne; Mcdonald, kent och king, raymond E:

“Psychological attributes critical to the per-formance of MQ-1 predator and MQ-9 rea-per Us air force sensor operators”, Air Force Research Labs Technical Report AFRL-SA-BR-TR-2010-0007. air force research laboratory Brooks city-Base, tX 2010; ouma, Joseph a; chappelle, Wayne och salinas, amber: “facets of occupational bur-nout among Us air force active duty and national guard/reserve MQ-1 Predator and MQ-9 reaper operators”, Air Force Research Labs Technical Report AFRL-SA-WP-TR-2011-0003, air force research laboratory Brooks city-Base, tX 2011.

24. chappelle, Wayne; Mcdonald, kent; thompson, Billy och swearengen, Julie: Prevalence of High Emotional Distress and Symptoms of Post-Traumatic Stress Disorder in U.S. Air Force Active Duty Remotely Piloted Aircraft Operators, technical report afrl-sa-WP-tr-2013-0002, Wright-Patterson afB, ih U.s. Air Force School of Aerospace Medicine, 2012.

25. chappelle, Wayne; Mcdonald, kent; Prince, lillian; goodman, tanya; ray-sannerud, Bobbie och thompson, William: “symptoms

of Psychological distress and Post-traumatic stress disorder in United states air force

“drone” operators”, Military Medicine, 179, 8:63, 2014.

26. stern, Jessica: “Ptsd: Policy issues”, Psychoanalytic Psychology, vol 31(2), april 2014, s 255-26.

27. Peterson, hayley: “former drone operator says he’s haunted by his part in more than 1,600 deaths”, NBC News, 2013-06-06.

28. abé, nicola: “dreams in infrared – the Woes of an american drone operator”, Spiegel Online, 2012-12-14.

29. Wing, nick: “Brandon Bryant, former drone operator, recalls What it’s like to Watch target ’Bleed out’ on screen”, Huffington Post, 2013-06-06.

30. Peterson, hayley: “Ex-drone-operator-says-hes-haunted-carnage-caused-cover-screen”, Daily Mail, 2013-06-06.

31. sundström, lena: ”sverige och drönarkri-get”, Kalla Fakta, 2013-06-22.

32. schei, tonje: ”död på distans”, Dokument Utifrån, 2014-05-11.

33. “toyota sneak previews self-drive car ahead of tech show”, BBC News, Technology, 2013-01-04.

34. antonovsky, aaron: Unraveling The Mystery of Health – How People Manage Stress and Stay Well, Jossey-Bass Publishers, san francisco 1987.

35. Munoz, carlo: “army Wants ‘Man in the loop’ on armed Uas ops”, Breaking Defense, 2011-08-16.

36. ”Polisen vill använda drönare”, Tidningarnas Telegrambyrå, 2014-05-18.

58


lissabonfördraget tog för första gång-en i EU:s historia in en bestämmelse om ömsesidigt bistånd mellan medlemsländer-na i en angreppssituation – d v s den s k klausulen om säkerhetsgarantier – i unio-nens grundfördrag.1 skyldigheten förplik-tar medlemsstaterna till ömsesidigt bistånd. EU eller dess organ ges inga befogenhe-ter i detta sammanhang. för unionen in-rättas inte heller några gemensamma mi-litära system för att fullfölja skyldigheten. den hotbild som säkerhetsgarantierna gäl-ler, d v s ett militärt angrepp mot någon av unionens medlemsstater, var rätt avlägsen i Europa under den tid då lissabonfördraget förbereddes i början på 2000-talet. som följd därav fästes inte mycken uppmärk-samhet vid bestämmelsen om ömsesidigt bistånd i den dåtida politiska debatten.

Bestämmelsen fick även en särskilt allmän ordalydelse i fördragstexten och har hittills saknat någon som helst precisering beträf-fande dess eventuella tillämpningspraxis.

i dagens mera spända säkerhetspolitiska omgivning har även EU:s säkerhetsgarantier börjat figurera i medlemsländernas säkerhets-politiska debatt. i detta inträdesanförande analyseras garantiernas roll och betydelse i EU sammanhanget. dock först en inledning om hur denna för många EU-medlemmar ur-sprungligen rätt så kontroversiella bestäm-melse fann sin väg till EU fördragen.

Den historiska bakgrundengenom lissabonfördraget inskrevs i arti-kel 42.7 i unionsfördraget en skyldighet som lyder

EU som försvarsunion Säkerhetsgarantier i en förändrad omgivning

Inträdesanförande i KKrVA Avd VI den 9 september 2015 av Teija Tiilikainen

Résumé

the mutual defence clause was included in the lisbon treaty which entered into force in december 2009. the wording of the mutual defence clause originates in the old Brussels treaty and refers to an ‘armed attack’, which can be understood in a narrow sense referring to a traditional armed conflict between states. However, when taking into account the con-text of the obligation in the EU treaty, it cannot be entirely excluded that it could also be ap-plied on the basis of a common understanding between the member states to other types of serious threats. this assumption proved to be correct as the mutual defence clause was, for the first time ever, activated in the aftermath of the Paris terrorist attacks in November 2015. Similar flexibility seems to apply as regards the specific character of aid and assistance pro-vided. the political context for the application of the provision, as well as the threat that led to its implementation, essentially affects the character of assistance expected from the mem-ber states. the mutual assistance clause emphasises solidarity among the EU members, and in the long run it might form an incentive for the further deepening of the common defence policy, in particular when it comes to joint preparedness and defence planning.

59

handlingar

om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med arti-kel 51 i förenta nationernas stadga. detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.

Åtagandena och samarbetet på detta områ-de ska vara förenliga med åtagandena in-om nordatlantiska fördragsorganisatio-nen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det.

denna avtalsbestämmelse, som i artikeln kallad biståndsskyldighet, kan anses ha sin centrala bakgrund i förhållandet mel-lan den Europeiska unionen och den 1954 grundade västeuropeiska unionen (vEU). fem västeuropeiska stater slöt re dan 1948 det s k Brysselfördraget, som för utom eko-nomiskt, socialt och kulturellt sam arbete ock så omfattade en militär bistånds skyldig het2. för genomförandet av bi stånds - skyldigheten skapades ett militärt led ningssystem och en försvarsstrategi. des sa in-förlivades i den transatlantiska mi li tär-al liansen nato, som bildades ett år sena-re och till vilken förutom förenta stater-na och kanada även andra västeuropeis-ka länder anslöt sig. grundandet av vEU som ett institutionellt system år 1954 er-bjöd möjlighet för tyskland och italien, som dittills stått utanför organisationerna, att ansluta sig till de gemensamma förplik-telserna. för att leda vEU:s verksamhet in-rättades ett råd bestående av representan-ter för medlemsstaterna jämte berednings-organ samt en parlamentarisk församling. Under det kalla kriget spelade vEU inte nå-gon betydande militär roll, utan fungerade

i första hand som politiskt forum mellan medlemsländerna.

de natoländer som senare anslöt sig till EU anslöt sig i allmänhet också till vEU. så gjorde t ex spanien, Portugal och grekland. danmark är det enda natoland i EU som en-dast haft observatörsställning i vEU. samma ställning fick också Finland, Sverige, Irland och Österrike när de anslöt sig till EU. slutet på det kalla kriget och utvidgningen av in-tegrationssamarbetet till säkerhets- och för-svarspolitiska frågor ledde till att vEU:s roll måste omvärderas. vEU började så små-ningom uppfattas som Eg:s militära arm, och flera EGländer föreslog redan i slutet av 1980-talet att vEU och dess uppgifter skulle införlivas med Eg. Projektet drevs kraftigt av Eg:s ursprungliga medlemslän-der i samband med bägge regeringskonfe-renserna på 1990-talet, men det förverk-ligades inte på grund av motståndet från storbritannien och de medlemsländer som stödde storbritannien i denna sak.3

dessa länder ansåg att EU inte borde ges militär kapacitet i en situation där nato fung-erar som militärt samarbetsforum för sina eu-ropeiska medlemsländer. när storbritannien fr o m 1998 började inta en mera positiv ståndpunkt till försvarssamarbete inom ra-men för EU demonterades emellertid vEU:s institutionella struktur och för EU skapa-des det beslutssystem för de försvarspo-litiska befogenheter som inrättats genom amsterdamfördraget. vEU-fördragets mi-litära biståndsskyldighet överfördes emel-lertid inte då heller till unionens grundför-drag, trots att saken togs upp på nytt un-der regeringskonferensen år 2000. Bryssel-fördraget förblev i kraft, om än till stor del bara som en symbol.

tillfogandet av en militär biståndsskyl-dighet till EU:s grundfördrag togs följande gång upp i framtidskonventet i samband med beredningen av unionens konstitutio-

60


nella fördrag år 2002–03.4 i konventet fram-skred saken så att man beslöt att i det kon-stitutionella fördraget föreslå att alla intres-serade medlemsländer erbjuds möjlighet till en ömsesidig biståndsskyldighet. konventets förslag innehöll ingen uttrycklig koppling till vEU:s biståndsskyldighet, men dess till-komsthistoria gjorde vEU-kopplingen rätt uppenbar.

Under den regeringskonferens som hös-ten 2003 följde på konventet inträdde en mycket väsentlig ändring i skyldigheten till militärt bistånd. rådets dåvarande ordfö-randeland, italien, föreslog att den ömsesi-diga biståndsskyldigheten skulle ändras till en för alla medlemsländer gemensam skyl-dighet. samtidigt föreslog man att formu-leringarna gällande nato skulle preciseras och att de preciserade bestämmelser (artikel iii-214) som fogats till biståndsskyldigheten skulle slopas. finland, sverige, irland och Österrike föreslog att bestämmelsen skul-le ändras så att i stället för en biståndsskyl-dighet skulle man stärka rätten att i första hand enligt fn:s stadga begära bistånd vid ett militärt angrepp. slutresultatet var att i det konstitutionella fördraget inskrevs i en-lighet med italiens förslag en för alla EU:s medlemsländer förpliktande biståndsklau-sul, som kompletterades med en hänvisning till vissa medlemsländers säkerhetspolitiska särställning.5

sedan det konstitutionella fördraget stött på motstånd i synnerhet i frankrike och nederländerna började man ändra detta utgående från kritiken. denna kritik rik-tades dock inte på något sätt mot bestäm-melserna om säkerhets- och försvarspolitik, och de överfördes som sådana till det ”re-formfördrag” som förhandlades fram hös-ten 2007. skyldigheten till militärt bistånd i artikel i-41.7 i det konstitutionella fördra-get blev i detta sammanhang artikel 42.7

i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget, fEU).

Biståndsskyldigheten i EU-fördragenBiståndsskyldigheten återfinns i lissabon-för draget som artikel 42.7 (EUf) i det ka-pitel som gäller EU:s säkerhets- och för-svarspolitik, skyldigheten måste hållas isär från å ena sidan den bestämmelse om ett gemensamt försvar som ända sedan 1993 (Maastrichtfördraget) har hört till de mest centrala fördragsbestämmelserna om en ge-mensam säkerhets- och försvars politik och å andra sidan från den solidaritetsklausul som ingår i artikel 222 i lissabonfördragets EUf-fördrag. det gemensamma försvaret hänvisar till ett mera integrerat europe-iskt försvarssystem, beträffande vilket för-draget inte innehåller några mera detal-jerade bestämmelser, även om övergång-en till det har underlättats med upprepade fördragsändringar.6

solidaritetsklausulen omfattar åter be-stämmelser om unionens gemensamma hand-lande i händelse av en terroristattack, en naturkatastrof eller en katastrof som orsa-kas av människor. Unionens gemensamma handlande enligt klausulen sträcker sig läng-re än den gemensamma säkerhets- och för-svarspolitiken och omfattar även andra in-strument än den.

Biståndsskyldigheten avviker från EU-fördragens sedvanliga logik på så sätt att det, i stället för befogenhet som överförs till uni-onen om skyldighet uteslutande mellan med-lemsstaterna. Unionen eller dess organ, inte ges någon uttrycklig roll i anslutning till ge-nomförandet av skyldigheten. då konventet i sitt slutförslag bestämde att medlemssta-terna vid en begäran om bistånd enligt skyl-digheten skulle samlas på ministernivå, bi-trädda av sina företrädare i kommittén för

61

handlingar

utrikes- och säkerhetspolitik och i Militära kommittén, hade dessa bestämmelser stru-kits i det konstitutionella fördragets text. i rättslig mening kan biståndsklausulen anses ha rätt svag koppling till själva EU och dess gemensamma resurser, och i detta avseen-de skiljer sig klausulen också från solidari-tetsklausulen i artikel 222 i EUf-fördraget. den solidaritetsklausul som skapats för ter-roristattacker och naturkatastrofer samt ka-tastrofer som orsakas av människor befull-mäktigar EU uttryckligen att mobilisera al-la instrument som står till dess förfogan-de – inklusive unionens militära krishante-ringsresurser – om hotbilderna i fråga för-verkligas.

Biståndsskyldighetens form av en ut-fästelse mellan regeringar och dess knapp-händiga koppling till EU:s institutionssys-tem eller resurser avspeglar dess ursprung i Brysselfördraget. På samma sätt har uni-onens säkerhetspolitiska tyngdpunkter och skillnaderna i syn på inskrivningen av bi-ståndsskyldigheten fungerat som en broms för utarbetandet av bestämmelser som skul-le precisera genomförandet av skyldigheten eller procedurbestämmelser. Det finns allt-så rätt knapphändigt med rättsligt och po-litiskt material rörande tolkningen av bi-ståndsskyldigheten.

Biståndsskyldighetens utformning följer de traditionella försvarsalliansförpliktelser-na i det avseendet att den förpliktar till bi-stånd uttryckligen i en situation där någon medlemsstat blir utsatt för ett territoriellt angrepp. ifrågavarande kollektiva rätt till självförsvar baserar sig på artikel 51 i fn-stadgan, som det också hänvisas till i för-draget. det har förts en omfattande folk-rättslig diskussion om tolkningen av rät-ten till självförsvar i fn-stadgan, särskilt vad gäller rätten till förebyggande självför-svar och självförsvarsåtgärdernas dimensi-oner.7 den tolkningspraxis som utvecklats

kring fn-stadgan är av central betydelse även för tolkningen av unionens bistånds-klausul, och artikel 51 i stadgan sätter ock-så gränser för handlande med stöd av uni-onens biståndsklausul.

Med beaktande av EU:s långtgående in-bördes beroende accentueras ändå frågan om hur flexibelt biståndsskyldigheten kan tolkas med avseende på den hotbild den in-begriper, och i vilket avseende den kunde erbjuda en mera allmän grund för krav på solidaritet mellan medlemsländerna i sam-manhang som avviker från en egentlig an-greppssituation. allt handlande mellan med-lemsländerna skall naturligtvis vara i harmo-ni med de folkrättsliga bestämmelserna om bruk av våld och i synnerhet med artikel 51 i fn-stadgan. Biståndsklausulen är inte den enda fördragspunkten om solidaritet och ge-mensam säkerhet mellan medlemsländer-na, så i princip kunde bistånd mellan med-lemsländerna också förverkligas utan den. den skyldighet som den medför för med-lemsländerna är emellertid så pass konkret att det på denna grund är motiverat att be-döma hur extensivt den eventuellt kan tol-kas.8 genom skyldigheten skapas också en koppling till medlemsländernas lagstiftning, så de blir tvungna att på sitt håll överväga tolkningsfrågan ur den egna lagstiftning-ens synvinkel.

Inom ramen för såväl Nato som FN finns det exempel på hur organisationernas med-lemsländer har anpassat sin verksamhet i förhållande till hur hotbilderna utveck-lats utan att grundfördragen har ändrats. Utvidgningen av fn:s fredsbevarande verk-samhet till mångsidig krishantering är ett ex-empel på detta. likaså sker natos hela kris-hanteringspolitik och förskjutningen av or-ganisationens tyngdpunkt till genomföran-det av operationer utanför det egna territo-riet fortfarande med stöd av utfästelserna i det ursprungliga Washingtonfördraget. i

62


Natosammanhang finns det också exempel på hur motsvarande biståndsskyldighet (ar-tikel 5) i Washingtonfördraget, som funge-rar som grund för nato, de senaste åren har tolkats mera extensivt än sin ursprungliga innebörd. skyldigheten tillämpades första gången i samband med terroristattackerna mot Usa 2001 och övervakningsoperatio-nen i Medelhavet, som fortfarande fortgår, stöder sig på den.

när det gäller EU:s biståndsskyldighet tycks skyldighetens politiska kontext ge an-ledning till liknande extension vid tolkningen av den. i en sådan politisk union och valu-taunion som EU skulle hursomhelst aggressi-on ha direkta effekter på såväl unionens ge-mensamma politik som medlemsländernas ekonomiska och sociala stabilitet på ett vi-dare plan. Just via den gemensamma poli-tiken och dess mekanismer kopplas ett EU-land å ena sidan också till allvarliga säker-hetspolitiska problem i de andra medlems-länderna. detta skulle sannolikt leda till att även det gemensamma handlande som bi-ståndsskyldigheten omfattar skulle bedömas mycket pragmatiskt. Å andra sidan bör man lägga märke till att den allmänna sensibilitet med vilken vissa medlemsländer reagerar på biståndsklausulens existens kan inverka ne-gativt på deras vilja att gå med på flexibilitet när det gäller tolkningarna av hur den ska tillämpas. det tillvägagångssätt man tilläg-nar sig påverkas naturligtvis också av den militära samarbetsberedskapen.

EU:s biståndsskyldighet lämmar på sam-ma sätt som natos artikel 5 öppet på vil-ket sätt de andra avtalsparterna ska stöda en allierad som blivit utsatt för ett angrepp. lissabonfördragets formulering, enligt vil-ken medlemsstaterna är skyldiga att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel, baserar sig här starkt på Brysselfördragets ordalydelse (Brysselfördragets formulering medlemsstaterna är skyldiga att ge stöd och

bistånd med alla till buds stående militära och andra medel). det är klart att de tradi-tionella försvarsalliansernas ”anda” (ett an-grepp mot ett medlemsland är ett angrepp mot alla) förutsätter att de allierade erbjuds uttryckligen militärt bistånd.

inte heller på denna punkt är tolkningen av EU:s biståndsskyldighet nödvändigtvis helt entydig i en tid då de säkerhetspolitiska förhållandena och hotbilderna förändras. På samma sätt som det i dagens förhållanden kunde anses motiverat att åberopa bistånds-skyldigheten i samband med ett hot som av-viker från en ursprunglig angreppssituation, borde också det erbjudna biståndets eventu-ella karaktär ses vidare än militära instru-ment. Även i detta avseende påverkar den politiska och militära kontexten på ett av-görande sätt tolkningen av skyldigheten. EU skiljer sig alltså inte från nato när det gäl-ler själva biståndsskyldighetens omfattning. den avgörande skillnaden mellan systemen i detta avseende uppstår emellertid när man ser till formerna för de militära beredskaps-systemen och den gemensamma militära pla-neringen. natos strategi och gemensamma planering stöder sig för egen del alltid just på tolkningen av Washingtonfördragets cen-trala skyldigheter och ger dem på så sätt de-ras närmare innehåll. det faktum att EU in-te har något motsvarande gemensamt mili-tärt system lämnar större utrymme åt tolk-ningen av skyldigheten.

Biståndsskyldigheten i dagens politiska omgivningBiståndsklausulen hänför sig vad den exak-ta ordalydelsen beträffar till en sådan säker-hetspolitisk situation som med stöd av så-väl den europeiska säkerhetsstrategin som de flesta EUländers nationella försvars-strategier betraktas som osannolik. Enligt skyldigheten ska de andra medlemsstaterna

63

handlingar

komma till hjälp, om en medlemsstat skul-le utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium. Eftersom hotet om ett angrepp i nuvarande säkerhetspolitiska förhållan-den fortfarande är mera avlägset än under det kalla krigets förhållanden och eftersom nato för en bred majoritet av medlemslän-derna fungerar som grund för deras gemen-samma försvar, är det motiverat att bedö-ma i vilken mån unionens biståndsskyldig-het kunde få sin betydelse av andra sam-manhang än de som skyldighetens bokstav anger. kunde biståndsmekanismen som en del av EU:s andra eventuella gemensamma åtgärder utlösas även i andra sammanhang än angreppssituationer? folkrättens regler om bruket av militära medel och i synner-het artikel 51 i fn-stadgan anger gränser-na för även EU:s verksamhet.

På grund av biståndsskyldighetens tillkomst-historia (införlivandet av Brysselfördraget i EU-fördragen) och det länge rådande go-da säkerhetspolitiska läget har skyldighe-ten inte tills vidare lett till någon sådan dis-kussion mellan medlemsländerna, av vilken man kunde dra centrala slutsatser om tolk-ningen av densamma. hela gUsP:s existens och de mål som satts för den, liksom andan i de ändringar i lissabonfördraget som be-tonar den säkerhetspolitiska solidariteten mellan medlemsstaterna, talar för att med-lemsländernas beredskap till ömsesidigt bi-stånd inte nödvändigtvis begränsar sig en-dast till väpnade angreppssituationer enligt biståndsklausulens bokstav. för att skydda EU:s och dess medlemsländers gemensam-ma intressen har det skapats ett brett urval instrument, en dimension bestående av uni-onens möjligheter till gemensamt diploma-tiskt och ekonomiskt handlande. EU:s rela-tioner till sina grannländer och andra aktörer sköts i allt högre grad inom ramen för gUsP, och inom denna ram eftersträvas också en gemensam ståndpunktsbildning i en situa-

tion där unionens intressen eller avtal som den ingått överträds. i denna situation kan EU för det första besluta om diplomatiska åtgärder, t ex gemensamma ståndpunkter och deklarationer, som förmedlas till mål-länderna av unionens utrikespolitiska led-ning och som varje medlemsland i unionen är skyldigt att stöda med egna åtgärder. när relationerna tillspetsas kan EU besluta att begränsa eller bryta de diplomatiska kon-takterna och om olika handels- och ekono-miska sanktioner. de nuvarande sanktio-nerna i förhållande till ryssland är ett ak-tuellt exempel på denna politik som tidiga-re riktats till många i huvudsak utomeuro-peiska länder.

om EU, ett enskilt medlemsland, dess gränser eller territorium mera allmänt blir utsatta för ett allvarligt politiskt eller militärt hot som orsakas av en utomstående stat el-ler någon annan aktör, är unionens och dess medlemsstaters handlingsmodell beroende av hotets närmare karaktär. Konflikter utanför EU, men i omedelbar närhet av dess gränser, nämns som ett viktigt hot mot unionen även i dess egen säkerhetsstrategi. om det är frå-ga om sådana konflikter inom stater som de på Balkan erbjuder det övergripande kris-hanteringsinstrument unionen en möjlighet att främja en lösning på konflikten och för-hindra att oroligheterna sprids och får följ-der som avspeglar sig på unionens territori-um. EU:s agerande i anslutning till kosovos självständighetsprocess kan ses som ett ex-empel på detta. för det andra, den militära krishanteringsberedskap för snabbinsats som unionen har haft sedan året 2007 kan tas i bruk vid småskaliga oroligheter som bryter ut i närheten av unionens gränser, varvid dess roll just skulle vara att förebygga kon-fliktspridning. Sålunda skulle EU sköta om stabiliteten vid sina egna gränser innan si-tuationen ställs under mera omfattande in-ternationell kontroll t ex via fn.

64


om oroligheter som fått sin början utan-för EU skulle sprida sig till unionens terri-torium, blir möjligheten att använda unio-nens gemensamma instrument mer begrän-sad. detsamma gäller också en situation där en militär spänning riktar sig mot EU:s ter-ritorium eller ett medlemsland på grund av en annan stats åtgärder. Enligt grundfördra-gen står EU:s krishanteringskapacitet inte till förfogande för unionens ledning i en sådan situation, så i detta fall måste ett eventuellt militärt samarbete grunda sig på samarbete mellan medlemsländerna. Unionens gemen-samma kapacitet kan tas i bruk på dess ter-ritorium endast om det är fråga om hotbil-der enligt solidaritetsklausulen, d v s terro-rism, naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor. Även i dessa situa-tioner kan medlemsländerna dessutom be-gära hjälp av varandra vid sidan av unio-nens gemensamma handlande.

EU-länderna skulle sannolikt bedöma möjligheten att ta i bruk militärt samarbete mycket pragmatiskt i en situation där sprid-ningen av oroligheter eller militär spänning till unionens territorium skulle ha direkta ef-fekter även på unionens politiska och eko-nomiska trygghet och stabilitet i allmänhet. alternativet till att genomföra unionens bi-ståndsklausul vore i en sådan situation – om vi utgår från att konfliktens dimensioner in-te når över tröskeln för natos gemensamma försvar – att två eller flera EUländer sam-arbetar för att snabbt lugna ner situationen. genomförandet av biståndsklausulen skulle bedömas inte bara mot bakgrunden av oro-ligheternas volym och allvarlighetsgrad utan också mot den politiska betydelsen av hela EU:s engagemang.

Påtryckningsåtgärder mot någon av uni-onens medlemsstater eller t ex inverkan på strategiska transportrutter kunde likaså leda till ömsesidiga stödåtgärder medlemsländer emellan med stöd av antingen biståndsklau-

sulen eller andra avtalsförpliktelser. hot mot EU:s och dess medlemsländers strategiska in-formationssystem rör ett sådant säkerhets-politiskt fält som EU redan på grund av sina långtgående samarbetssystem har inkluderat som föremål för den gemensamma politiken. EU:s gemensamma strategi för cybersäker-heten kom till år 2013 med avsikt att skapa ramarna för unionens roll i förstärkandet av medlemsländernas cybersäkerhet.

Biståndsskyldigheten och EU-ländernas försvarspolitikBiståndsskyldigheten i lissabonfördraget medför skyldighet för unionens medlemssta-ter att försvara varandra ifall ett väpnat an-grepp riktas mot någon av dem. när man granskar de militära utgångspunkterna för genomförandet av biståndsskyldighe ten mås te man först beakta medlemsländer-nas existerande försvarspolitiska lösning-ar samt unionens biståndsskyldighets roll i denna helhet. den andra frågan som måste granskas är biståndsskyldighetens förhål-lande till EU:s gemensamma militära be-red skap.

när man bedömer EU-länders försvarspo-litiska lösningar måste man först beakta att av unionens 28 medlemsländer är 22 också medlemmar i nordatlantiska fördragsorga-nisationen, d v s nato. det samarbete som bedrivs inom ramen för nato är centralt för deras försvarspolitik. i sista hand grun-dar sig även natoländernas försvarspolitik nästan utan undantag på ett nationellt sys-tem där nato i hög grad är med och stöder och utvecklar.

för natoländerna betyder natos försvars-politiska roll att de deltar i organisationens gemensamma försvarssystem. det gemen-samma försvarssystemet omfattar politis-ka och militära ledningssystem samt en ge-mensam försvarsplanering. de strategiska

65

handlingar

riktlinjerna för detta försvars- system läggs fast i natos strategiska koncept, som sedan millennieskiftet har betonat hotbilder enligt ett brett säkerhetsbegrepp, medan hotet om ett omfattande angrepp har fått träda till-baka. På grund av den försämrade säker-hetspolitiska situationen i Europa har upp-gifterna kring det kollektiva försvaret dock återigen fått en större betydelse i natos po-litik och denna trend kan tänkas ha kon-sekvenser även för organisationens kom-mando- och ledningssystem och dess ope-rativa planering.

I centrum för Natos militärstrukturer finns den strategiska operationsstaben som leds av befälhavaren över natos Europastyrkor (sacEUr), som ansvarar för alliansens al-la operationer. sacEUr ansvarar för den militära planeringen inklusive bestämman-det av den kapacitet som behövs för allian-sens alla uppgifter (upprätthållande av sta-bilitet, krishanteringsuppdrag och gemen-samt försvar) och för begäran om att med-lemsstaterna ska ställa resurser till allian-sens förfogande. varje natolands beväpna-de styrkor är i princip med i alliansens mili-tära planering. Medlemsländerna delar emel-lertid in sina förband i sådana som man an-ser behöva för att försvara det egna territo-riet och dess omedelbara närområden och sådana som kan skickas till operationer ut-anför det egna territoriet. På denna grund samlar man med hjälp av en särskild kon-sultationsprocess ihop de trupper och de resurser som nato behöver från medlems-länderna för de strategiska behov som man slagit fast tillsammans. förutom styrkepla-nering omfattar planeringssystemet också planering av försvarsmateriel, resurser, led-nings- och signalsystem, underhåll, civilbe-redskapsfrågor och kärnvapen.

de europeiska natoländerna bedriver också i viss mån militärt samarbete obero-ende av nato. som exempel på detta kan

nämnas frankrikes, italiens, spaniens och Portugals multinationella snabbinsatsmark-trupp (EUrofor) och multinationella ma-rinstyrka (EUroMarfor). vardera är av-sedd för internationella krishanteringsupp-drag och de har överlåtits till bl a EU:s kapa-citetsförteckning. den äldsta multinationella kapaciteten utgörs ändå av EUrocorPs, som består av öronmärkta arméstyrkor från frankrike, tyskland, Belgien, spanien och luxemburg och som redan har använts i stor utsträckning även för natoledda kris-hanteringsoperationer.

av EU:s medlemsländer står finland, sverige, Österrike, irland, cypern och Malta utanför nato. för finlands, sveriges och irlands del vilar lösningen uteslutande på poli-tisk grund. Österrikes neutralitet har också en rättslig grund. Bestämmelser om Österrikes neutralitet skrevs in i landets grundlag 1955. finland, sverige, irland och Österrike har utvecklat sitt samarbete med nato genom natos system med partnerskap för fred och de har alla också deltagit i natoledda kris-hanteringsoperationer.

när man ska bedöma EU-biståndsskyldig-hetens försvarspolitiska betydelse för med-lemsländerna, måste man utgå från det fak-tum att skyldighetens ikraftträdande inte medförde några direkta förändringar i uni-onens nuvarande militära strukturer. det militära samarbete som bedrivs inom ra-men för EU är betydligt småskaligare än natosamarbetet, även om vissa gemensam-ma särdrag kan skönjas i och med natos transformation. då natos gemensamma för-svarssystem skapades uttryckligen med tan-ke på hotbilder som riktades mot medlems-staternas territorier, har den konkreta ut-gångspunkten för EU:s militära system varit att genomföra unionens gemensamma kris-hanteringsoperationer. för närvarande syf-tar unionens gemensamma militära system – liksom nivån på dess gemensamma resurser

66


– till att stöda dessa funktioner, fast man på nivån för de politiska diskussionerna redan länge har framhållit även någon slags mera allmän utveckling av unionens gemensam-ma kapacitet.9

EU har inte något sådant försvarsplane-ringssystem som nato utan en kapacitetspro-cess som är avsedd att skapa och utveckla EU:s krishanteringsresurser. Målet för kapa-citetsprocessen är att skapa krishanterings-resurser som överensstämmer med den ni-vå och karaktär som medlemsstaterna satt som politiskt mål utgående från medlemssta-ternas erbjudanden. i princip kan medlems-länderna ställa samma militära resurser till såväl EU:s som natos förfogande, så skill-naden mellan systemen uppkommer på ni-vån för den totala volymen och planerings- och stabssystemen snarare än på nivån för enskilda förband.

En central roll i natos gemensamma för-svarssystem spelar vid sidan av försvarspla-neringen även dess militära kommando- och ledningssystem. det omfattar två lednings-instanser på strategisk nivå (operation och transformation), tre gemensamma staber för försvarsgrenar på operativ nivå och ett fler-tal taktiska land-, sjö- och luftstridskrafts-staber. dessutom har nato landstridskrafts-staber i hög beredskap som medlemsländer-na ställt till alliansens förfogande.

EU har inte något kommando- och led-ningssystem som kan jämföras med nato. som stöd för EU:s beslutsfattande i anslut-ning till krishantering har det inrättats en 200 personer stark militär stab, vars uppgif-ter omfattar strategisk planering, men inte ledningen av operationer. för ledningen av EU:s krishanteringsoperationer skapades det s k Berlin plus-systemet, som grundar sig på unionens möjlighet att använda natos re-surser. i praktiken har detta betytt att som operationsstab för de två krishanteringso-perationer som överförts från nato på EU:s

ledningsansvar har fungerat operationssta-ben vid natos Europastyrkors högkvarter shaPE. det har dock visat sig att systemet inte är helt problemfritt på grund av avvi-kelser mellan unionen och natos, och vid sidan av det har unionens autonoma kapa-citet utvecklats med hjälp av de multinatio-nella operationsstaber som unionens stora medlemsländer har erbjudit. för närvaran-de har unionen erbjudits fem operations-staber, som görs multinationella i samband med att de tas i bruk. dessutom har det vid unionens militära stab inrättats en s k ci-vil-militär cell för planering och ledning av operationer som förutsätter användning av övergripande civila och militära instrument. sedan 2007 har det också funnits en sär-skild operationscentral i beredskap vid den militära staben, som aktiverades för första gången år 2012 i samband med unionens operation på afrikas horn.

om den försvarspolitiska betydelsen av EU:s biståndsskyldighet granskas utifrån da-gens förhållanden, är det lätt att konstate-ra att dess effekter på utvecklingen av med-lemsländernas militära samarbete eller ge-mensamma beredskap inte är lika konkre-ta som natos. Även om natos verksamhet länge tog sikte snarare på krishantering än ömsesidigt militärt bistånd mellan medlems-staterna, har nato redan tack vare sin his-toria och medlemsbas fortfarande hög be-redskap att genomföra också ett gemensamt försvar. förenta staternas insats har natur-ligtvis också en stor betydelse. På denna grund verkar det uppenbart att de flesta av de natomedlemmar som hör till EU inte har politisk beredskap att utveckla ett långtgå-ende, från nato separat system för genom-förandet av unionens biståndsklausul.

om det trots alla förväntningar skulle bli aktuellt att genomföra EU:s biståndsklausul i dess bokstavliga betydelse inom den när-maste framtiden, vore de militära bistånds-

67

handlingar

mekanismerna för det första beroende av om den stat som blivit utsatt för angrepp hör till nato eller inte. när det gäller natos medlemsländer bör det anses att natos ge-mensamma försvarssystem tas i bruk i för-sta hand, och EU samt dess medlemsländer som inte hör till nato har som roll att stöd-ja detta. det är klart att när en kris av den-na allvarsgrad drabbar något av EU:s med-lemsländer, har unionens gemensamma eko-nomiska och politiska åtgärder redan tagits i bruk och när situationen tillspetsats even-tuellt också militära stödåtgärder mellan medlemsstaterna. På detta sätt bör det anses att de säkerhetspolitiska system som funge-rar inom ramen för EU och nato i stor ut-sträckning kompletterar varandra.

Militärt bistånd utanför natos strukturer – antingen med EU:s alliansfria medlemssta-ter som biståndsgivare eller biståndstagare eller så att natos gemensamma försvar in-te genomförs – måste grunda sig på bilate-rala avtal mellan mottagaren och bistånds-givarna. krishanteringsberedskap som ska-pats inom ramen för EU eller andra gemen-sam militära resurser för EU-länder kan spe-la en egen roll för det ömsesidiga biståndet. ibruktagandet av dem måste dock i avsak-nad av en gemensam försvarsplanering grun-da sig på ad hoc-arrangemang.

EU:s biståndsklausuls försvarspolitiska betydelse kommer att konkretiseras på läng-re sikt, varvid den bör granskas som en bit i utvecklingen av EU:s oberoende säkerhets-politiska kapacitet. denna process tog sin början med unionens krishanteringsverk-samhet, för vilken nämnda oberoende först nu så småningom håller på att skapas. På motsvarande sätt kan man anse att först de senaste åren har unionens egen territoriel-la säkerhet i högre grad börjat visa sig som en gemensam utmaning för medlemsländer-na i och med de gemensamma yttre gränser-na, den gemensamma valutan och unions-

utvidgningen. de hotbilder som riktar sig mot det gemensamma territoriet är dock i huvudsak andra än sådana som hänför sig till ett traditionellt militärt angrepp eller an-nan aggression. också de gemensamma in-strument som utvecklats till stöd för säker-heten är andra än militära.

Med beaktande av EU:s allmänna utveck-ling verkar det motiverat att bedöma att uni-onens biståndsskyldighet på längre sikt ock-så inverkar på utvecklingen av det militära samarbetet mellan medlemsländerna och de-ras gemensamma beredskap. volymen och tidsperspektivet är i hög grad beroende av hur nato utvecklas likaväl som av hur den europeiska säkerhetspolitiska omvärlden ut-vecklas generellt. Utvecklingen av unionens militära instrument måste granskas i detta ljus. Även om det militära samarbete som bedrivs inom ramen för unionen i sin nu-varande form erbjuder instrument i första hand för krishantering, innehåller det ock-så ämnen till ett djupare samarbete. sådana är t ex Europeiska försvarsbyrån (Eda) och hela det försvarsindustriella samarbetet som under de senaste åren har fått politiskt stöd från högsta politiska nivån i unionen, d v s Europeiska rådets möten (2013 och 2015). det är dock klart att man inte med ett en-da kliv övergår till den samarbetsberedskap som genomförandet av unionens bistånds-klausul förutsätter. klausulens existens kan dock på längre sikt sätta fart på en fördjup-ning av det allmänna försvarspolitiska sam-arbetet som bedrivs inom ramen för unio-nen mot skötseln av mera mångsidiga för-svarspolitiska uppdrag.

KonklusionerUnder de sex åren som gått sedan lissabon-fördragets ikraftträdande har EU:s säker-hetspolitiska omgivning ändrats markant. EU har för det första blivit indragen i en

68


djup konfrontation mellan ryssland och väst som dels har förstärkt natos traditio-nella roll i Europa, dels också betonat EU:s betydelse när det gäller att ta vara på med-lemsländernas totalsäkerhet. samtidigt har först en långvarig ekonomisk och finansiell kris och sedan en flyktingkris som saknar motstycke i unionens historia utmanat so-lidariteten mellan medlemsländerna. Under dessa svåra år har man även försökt dri-va framåt det försvarspolitiska samarbetet inom unionens ramar närmast genom att skapa bättre politiska förutsättningar för försvarsmaterialsamarbetet. detta projekt kommer utan tvekan sätta fart även på för-svarspolitiskt samarbete och bättre koordi-nering mellan regeringarna.

Än så länge har tiden inte varit mogen för en närmare debatt av lissabonfördragets bi-

ståndsskyldighet. de ovannämnda proble-men kan för sin del ha förhalat att man går tillbaka till denna fråga som kan förväntas väcka kontroverser mellan medlemsländer-na. Å andra sidan, är det otänkbart att man inte skulle öppna diskussion om bistånds-kyldigheten inom ramen för förberedandet av unionens utrikes- och säkerhetspolitis-ka strategi som pågår år 2015. det gäller i synnerhet den påföljande vitboken om uni-onens säkerhets- och försvarspolitik – som troligtvis bereds strax efter att säkerhets-strategin godtagits.

Författaren är fil dr, direktör för Finlands utrikesplitiska institut och kallad ledamot av kkrva.

69

handlingar

1. I diskussionen på finska används vanligt-vis det allmänna begreppet ’turvatakuu’ (sä-kerhetsgaranti) för att hänvisa till EU:s och natos biståndsskyldigheter’. På motsva-rande sätt används på svenska i finland ofta ’säkerhetsgaranti’, medan man i sverige också använder ’kollektivt försvar’. Biståndsskyldighet sammanfattar mera ex-akt bestämmelsens karaktär och i den juridis-ka begreppsapparaten är det är den allmän-na termen i detta sammanhang. På engelska används i allmänhet termen ’mutual defence’ och på franska ’une clause de défense mutu-elle’ för att hänvisa till skyldigheten.

2. de stater som var med och bildade vEU var Belgien, frankrike, luxemburg, holland och storbritannien. innehållet i biståndsskyldig-heten lyder (art. iv ): ”if any of the high contracting Parties should be the object of an armed attack in Europe, the other high contracting Parties will, in accordance with the provisions of article 51 of the charter of the United nations, afford the Party so at-tacked all the military and other aid and as-sistance in their power”.

3. Under regeringskonferensen 1996-97 fördes EU och vEU närmare varandra, men målet var fortfarande att unionens krishanterings-uppdrag skulle skötas via vEU. Under reger-ingskonferensen 2000 skapades ett eget för-svarspolitiskt beredningssystem inom ramen för EU.

4. se Wd 036 – Wg viii, franco-german com-ments on the preliminary draft final report of Working group viii ”defence” .

5. samma år antogs EU:s första säkerhetsstrate-gi som utgick ifrån att de traditionella hotbil-derna var mindre aktuella i ett dåtida Europa. Ett säkert Europa i en bättre värld. En euro-peisk säkerhetsstrategi 13.12.2003.

6. hänvisningarna till det gemensam-ma försvaret har utvecklats som följer: i Maastrichtfördraget (art. J.4. i EU-draget) lydde formuleringen ”– inklusive utform-ningen på sikt av en gemensam försvarspo-litik som med tiden skulle kunna (kurs. här) leda till ett gemensamt försvar”. genom

amsterdamfördraget ändrades detta till for-men (art. 17) ”– som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, om Europeiska rådet beslutar det”. Enligt lissabonfördraget (art. 28a ) ”– den kommer att leda till ett gemen-samt försvar, när Europeiska rådet med en-hällighet har beslutat detta. Europeiska rådet ska i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser ”.

7. se t.ex. Ulkoasiainministeriön julkaisuja: voimankäytön oikeutus. selvitys eduskunnan ulkoasiainvaliokunnalle 5/2002. helsinki: Ulkoasiainministeriö.

8. artikel 11. 2 i EU-fördraget säger ”Unionen ska, inom ramen för principerna och målen för sina yttre åtgärder, föra, utforma och ge-nomföra en gemensam utrikes- och säker-hetspolitik som grundas på en utveckling av medlemsstaterna ömsesidiga politiska solida-ritet, på en identifiering av frågor av allmänt intresse och på förverkligandet av en stän-digt ökande grad av samstämmighet i med-lemsstaternas åtgärder.”; artikel 16 i EU-fördraget säger ”Medlemsstaterna ska ge-nom ett konvergent uppträdande säkerstäl-la att unionen kan hävda sina intressen och värderingar i internationella sammanhang. Medlemsstaterna ska vara solidariska sinse-mellan”.

9. genom lissabonfördraget företogs änd-ringar som framhäver detta i EU-fördraget. Exempelvis art. 28a.3 enligt vilken

”Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet. Byrån för ut-veckling av försvarskapacitet och för forsk-ning, anskaffning och försvarsmateriel (ned-an kallad Europeiska försvarsbyrån) ska identifiera de operativa behoven, främja åt-gärder för att tillgodose dessa, bidra till att identifiera och i förekommande fall genomfö-ra varje åtgärd som behövs för att stärka för-svarssektorns industriella och tekniska bas, delta i utformningen av en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel samt hjäl-pa rådet att utvärdera den militära kapacite-ten har för- bättrats”.

Noter

70


the ongoing crisis in Ukraine ever since late 2013 has been a surprise to many ana-lysts of security and defence policy as well as to statesmen in Europe and elsewhere. this article will probe what could be called the ”root causes” concerning this strate-gic surprise that particularly russian ac-tions have caused within the West. as a backdrop – or a starting point – this ar-ticle looks at the clear conceptual water-shed related to the end of the cold War. it was this abrupt change of the internation-al security system some 25 years ago that ushered Western states and others into the still ongoing and evolving process of rede-fining security, security and defence policy and the very principles according to which the West uses military force within the in-ternational system.

the above-mentioned theme will be ap-proached from two perspectives – or layers

– of international security. first, on the lev-

el of what has happened in the internation-al security environment during the last 25 years of the post-cold War era. this is the level of ”events” or “incidents”, so to speak. also, the article concludes that from the per-spective of Western states – or northern Europe for that matter – we have witnessed many positive developments during the last 25 years. in many ways, we are safer today than we were during the threat-penetrated years of the cold War.1 second, this article will examine the way that Western states – European states with the United states as the lead agent – have changed their perspective on international security and defence mat-ters during the post-cold War era.

this second layer reveals the dynamics and processes which have guided a change in the way that the West conceptualizes se-curity, namely: 1) whose security are we talk-ing about when we say ”international secu-rity”, and 2) how do we define the bound-

The Crisis over Ukraine A Conceptual Watershed in Western Defence Policy

Inaugural speech to the Royal Swedish Academy of War Sciences on 20 May 2015 by Jyri Raitasalo

Résumé

krisen i Ukraina som pågått sedan sent under 2013 har överraskat flera analytiker i säkerhets och försvarsfrågor och likaså flera statsmän i Europa och på andra håll. Förhoppningarna om ett positivt facit efter det kalla kriget av en värld med färre globaliserade konflikter har inte förverkligats. snarare är det så att vi bevittnat “återkomsten” av stormakternas sätt att hantera internationell säkerhet och det därmed tillhörande krisläget mellan ryssland och väst. På samma sätt som slutet på det kalla kriget blev en begreppsmässig vattendelare som

“tvingade” alla internationella aktörer att omdefiniera sina tillvägagångssätt avseende inter-nationell säkerhet, så är den pågående krisen i Ukraina med sina stormaktsrivaliteter och tu-sentals offer en liknande vattendelare. den belyser de traditionella statsbaserade militära ho-ten i Europa som många stater i väst har “försummat” under de senaste tjugo åren.

71

handlingar

aries or contours of international security? and this relates directly to the formulation of defence policy within the West and ulti-mately to the decision on when, where and how Western states develop and use their military forces in the world around us.

it is argued that the politically expedient and politically useful definitions of the postcold War era Western security and defence policy have not been based on a sober and sound analysis of the international security landscape. rather, there have been political-ly motivated attempts to redefine the rules of the international security architecture based on Western standards, which seem to have become contested in Ukraine – most-ly by the actions of russia. thus it will be argued that just as the end of the cold War was a conceptual watershed event ”forcing” all international actors to redefine their ap-proach to international security, the ongo-ing military crisis in Ukraine – with its great-power rivalries and thousands of casualties

– is a similar kind of conceptual watershed moment, bringing to the fore the traditional state-based military threats in Europe that the West has been ”neglecting” for the last two decades.

in short, the argument in this article pos-its that there has been a strategic myopia or short-sightedness in the West concerning the conceptualization of international security during the last 20 years.

it is noteworthy that even before the mili-tary crisis in Ukraine began to escalate, calls to re-examine the foundations of the post-cold War era Western strategic thinking were voiced. this mostly occurred with the end-ing of the isaf-operation – a decade-long Western military operation which has so far not produced too many positive outcomes in the post-cold War or post-9/11 interna-tional security system. after all, Western states have been engaged in state-building,

stabilization operations and crisis manage-ment for two decades. and for almost ten years, isaf was nato’s main effort. now this operation is over and afghanistan re-mains a failed state.

it is argued that in tandem the limited utility of the Western expeditionary mili-tary operations during the last 20 years and the ”surprise” that Western statesmen have witnessed in Ukraine provide ample materi-al for Western strategic analysts and states-men to rethink security, security-policy and defence policy. thus the Western strategic community could be approaching a concep-tual watershed in its shared understandings of what threatens the security of Western states and how they should be respond to these threats.

The end of the cold war as a strategic problemthe end of the cold War was much cele-brated. for most observers of international politics, it was a positive outcome in world affairs. the West literally won the cold War. at the same time, russia – the succes-sor state of the soviet Union – was deemed into a decade of internal problems, includ-ing a military crisis in the caucasus region.

With the abrupt and unexpected end of the cold War during the late 1980s and ear-ly 1990s, the cohesive power of the soviet threat that had been there for decades fad-ed quickly. at least Western states acted as if the existential threat was over and new rules of the international security needed to be defined.2 When leaving the cold War be-hind in the early 1990s, the West needed a new strategic narrative about the new secu-rity logic of the emerging international sys-tem. there were no ready-made easy alter-natives to the pre-existing strategic narrative of the threat-penetrated cold War that had

72


for decades guided how international secu-rity was conceptualized and how states re-sponded to the security threats that needed no interpretation.

thus the end of the cold War was highly problematic for the West. the old system of confrontation was over. no-one knew what the future rules of the game would be. these rules had to be envisioned and imagined – and most importantly – executed. in other words, they needed to be put into practice. and this needed to be done rather quickly, as states were spending billions of dollars on security and defence every month. thus, what we witnessed during the 1990s – af-ter the cold War was over – was a process of states creating these new rules of inter-national security and military matters with their concrete and rhetorical actions. But this was not done under the conditions of the Western states’ own choosing.

the new strategic narrative of the system-ic logic of the international security game ac-cepted widely in the West during the 1990s was that of globalization. it depicted a world system of interconnectedness, cooperation and interdependence. as we are all in this world together, and as our connections have been increasing by the advances of technolo-gy and by political decisions, the proponents of globalization advanced a position that the new security architecture of the post-cold War era is based on positive-sum outcomes and cooperative solutions to common secu-rity threats. interdependence was – and still is – the force behind this logic.3

Embracing globalization and a policy of engagement and cooperation, the West start-ed to muddle through the first decade of the post-cold War era. With the superpower confrontation gone and with the demise of the Soviet threat, nonstate armed conflicts were raised to depict the new reality of con-flicts. These were also said to challenge the

stability of the global system. these “new Wars”,4 “Low Intensity Conflicts”5, or how-ever one wishes to describe them, were raised to the focus of Western security and defence policy. this happened despite the fact that the number of these conflicts started to de-cline in 1991, and the same happened also to the number of casualties in these conflicts. When the West began to underscore the im-portance of armed conflicts within states, the number of them and their deadliness started to decline. as the human security report 2009/2010 noted:

in the new millennium, the average interna-tional conflict killed some 90 percent fewer people a year than the average conflict in the 1950s. in the 1950s, the average inter-national conflict killed some 20,000 people a year on the battlefield. In the postCold War 1990s, the average annual battle-death toll was less than 6,000; in the new millen-nium that figure has halved.6

the same report also noted that ”nation-wide mortality rates actually fall during most wars…today’s armed conflicts rare-ly generate enough fatalities to reverse the long-term downward trend in peace-time mortality that has become the norm for most of the developing world”.7 and the language of the 2012 human secu-rity report is even more blunt. as the re-port notes, ”in 2009 the number of dead-ly campaigns against civilians was the low-est recorded since 1989 – the earliest year for which the UcdP (the Uppsala Conflict Data Program) has data. the convention-al wisdom that civilians are increasing-ly being targeted in today’s wars is simply incorrect.”8

at the same time as the West was trying to engage russia and expanded the mem-bership-base of the EU and nato in ac-cordance with the new vision of coopera-

73

handlingar

tive security, it also started to manage some emerging new wars with military force: in iraq after operation desert storm, somalia, haiti, rwanda, Burundi, Bosnia, kosovo, and East-timor.9

New conflicts to be dealt with were there, although none of them had direct security-related effects to the West, and the West was willing to deal with them. Many states in the West needed a new framework – any frame-work – for defence policy and military op-erations as deterring the soviet Union – or Russia – had lost its significance. Also, there was no shortage of candidates for describ-ing the ”new” rules of the post-cold War era international security reality: ”the new World order”,10 ”the End of history”,11

”an agenda for Peace”12 and ”the clash of civilizations”13 are all examples of the pro-posed post-cold War era new reality that statesmen or academics presented in attempt-ing to change or to describe the post-cold War era international security situation.

thus, during the 1990s the new broad and comprehensive framework of security in a globalizing world was accepted and si-multaneously a military framework of going out-of-area was embraced.14 the following examples demonstrate the pace of Western security and defence policy redefinition af-ter the end of the cold War.

in 1988 nato member states stated that:

the soviet Union’s military presence in Europe, being far in excess of its needs for self-defence, directly challenges our security as well as our hopes for change in the political situation in Europe.15

in 1990 nato member states declared in london that:

Europe has entered a new, promising era. ... the soviet Union has embarked on the long journey towards a free society. ...

the atlantic community must reach out to the countries of the East which were our adversaries in the cold War, and ex-tend to them the hand of friendship.16

the 1991 strategic concept of nato not-ed that:

the alliance is purely defensive in pur-pose: none of its weapons will ever be used except in self-defence.17

and in 1996 – the new role of nato was presented in a different fashion:

the new nato has become an inte-gral part of the emerging, broadly based, cooperative European security struc-ture....We have... reconfigured our forc-es to make them better able to carry out the new missions of crisis management, while preserving the capability for collec-tive defence.18

the gradually emerging new Western secu-rity framework broadened the sectors and the referring objects of security from state-based military security towards environ-mental, economic and societal questions touching upon human security and the sta-bility of the international system as well. this new framework did not for long fa-vour the military security of states, as had been the case throughout the cold War and, arguably, centuries before that.19

stability of the global system, terrorism, climate change, cyber threats and others have been included in the new security-political framework within the West. Western secu-rity perspective – one could argue – expand-ed quickly, and so did the Western security-political perspective, i.e. the view of what threatens the interests of the West and what kind of crises all over the world that really are security questions for the West. as for this security:” political expansion has led to

74


the active use of military force in the post-cold War world. i call this the “Western expeditionary frenzy”.20 Participating in military operations out of national or alli-ance territory has become associated with the new and what could be called the post-modern Western security-political identity. Participating in different operations has be-come important – more important in many cases than the actual results that these oper-ations produce. Within the West, solidarity in participation has become important.

obviously, there were processes that facil-itated this shift in Western defence and secu-rity-political focus. states need some frame-work to guide their policies of how to main-tain or develop their militaries. nato also needed a raison d’être.21 in addition, the in-crease in the ability of the mass communi-cations media to report from locations all over the world with graphic pictures and live footage also provided momentum for the ar-ticulation of the Western humanitarian mil-itary agenda. the 24/7 media thus put pres-sure on statesmen to do something to alle-viate humanitarian suffering and the media also defined the agenda of what needed to be addressed in the security-political frame-work in Western states of the post-cold War era. in later years, the exponential growth of internet communications and social media has increased the possibilities of international security agenda-setting to many new actors. as strobel noted already in 1996:

Virtually every official interviewed agrees that the rise of cable news network has radically altered the way U.s. foreign poli-cy is conducted. information is everywhere, not just because of cnn, but through oth-er developments, such as the increasingly sophisticated media systems in develop-ing nations and the explosive growth of the internet. ”it’s part and parcel of gov-erning.22

thus, throughout the 1990s, Western statesmen were in a reactive mode, taking incremental steps in redefining their nation-al and alliance-wide perspective to interna-tional security and the use of military force. throughout the 1990s Western states re-constructed – intentionally and in many cases unintentionally by reacting to world events – new rules of when and where to use their armed forces and how to develop them.23 and they did so based on the crises that we understood to depict the new real-ities of the globalizing world order: small interstate or nonstate armed conflicts.

and as the United states enjoyed its “un-ipolar moment”,24 the rest of the West was appreciating its ability to almost free-ride in solving the new security problems of the globalizing world. it was enough for many Western states to participate minimally in expeditionary military operations – to show political support – when the Us was the on-ly actor harnessing credible offensive mili-tary capabilities ready to be used all around the world. the United states was, then, the only superpower with a great power tradi-tion for the use of military force. European states were – and still are – small or medi-um-sized states with either no tradition to use force outside their territory, or in the case of some states, they have the tradition to use force, but not really enough military capability to operate on their own.25

forwarding a globalization-based and positive-sum cooperative view to security, Western states were thus in the 1990s rede-fining international security architecture on their own terms. these Western terms, i ar-gue, almost ignored the more traditional ex-pressions of state security and military affairs and focused instead on new expressions of comprehensive security framework.

75

handlingar

Western defence policy in the post-cold war erataking what could be called a great-pow-er perspective to military affairs – based on Us lead and the emerging Western expedi-tionary mindset – many European states have had problems in articulating a coher-ent and credible logic for developing na-tional militaries and participating in mul-tinational military operations.

Firstly: a USled process in redefining Western military approach has been the adop-tion of a high-tech perspective to armed forc-es. the revolution in Military affairs and military transformation became the military

”hype” or buzzwords in the late 1990s and al-so during the decade after that.26 this proc-ess of ”going techno” is very expensive and has meant a need to cut military manpower heavily and has resulted in small European states developing tiny or ”lilliputian” ar-mies with only a few high-tech systems, as these states really cannot afford to develop balanced militaries with at least a critical mass of modern systems.27

European militaries are becoming dysfunc-tional and can only operate cooperatively. the problem with this is that there is no collec-tive European strategic outlook or European-wide common security interest. states from the Mediterranean see security different-ly from those facing the atlantic ocean or those located close to russia. Europe is too fragmented to form a credible and coherent military policy. in reality, a view of Europe as a military actor is mostly a fiction – it does not exist. furthermore, the transformed mil-itaries of European states cannot operate ex-cept in cooperation with others. and they have been preparing for operations against poorly equipped and ill-trained third-rate states during the last twenty years. counter-insurgency operations, based on high-tech

force protection, state-building and counter-terrorist operations have become the bread and butter of many Western armed forces. they are the kind of operations that small and expensive militaries of Europe can car-ry out. More large-scale deterrence and hard warfighting is a capability lost in Europe – or at least in many parts of Europe. it is note-worthy, however, that based on the redefined security and defence framework adopted in the West – most notably in Europe – dur-ing the post-cold War period, this develop-ment is fully logical. if one does not believe in state-based military threats, why should one prepare against them? on the contrary, this new Western security outlook offered a promise for cashing in on the so-called

“peace dividend”.28.the second aspect of the post-cold War

Western military development is based on this high-tech understanding of war. this second aspect touches on the professional-ization of Western militaries. since the ear-ly 1990s, many Western states have aban-doned conscription-based military systems and have moved to all-volunteer profession-al militaries. this line of development has meant an increasing pressure to cut down military manpower. small European states cannot afford to maintain soldiers on read-iness without constant duties and opera-tions in which to participate. European mili-taries have moved from division-based struc-tures to battalion-based organizations. the end strengths of European militaries can be counted in tens of thousands of soldiers – at best.29

the second aspect of this professionaliza-tion has been the process of creating a ”push” to contribute forces to operations out-of-area. this has been a way of showing the society that the armed forces are in a way earning their salaries and that taxpayer Euros have been wisely spent. for small states profes-

76


sional militaries mean ”use it – or lose it”. It is difficult for small states to have cred-ible professional forces for the mere pres-tige they bring, as is typical for great pow-ers. imitating great power militaries is most probably not the best way to develop a small-state perspective on armed forces.

the third aspect related to post-cold War Western militaries is associated with the shift in geographical focus. there has been a move away from own territory – at least in many European countries – and according to the extensively widened security frame-work Western states have been actively en-gaged in military operations in faraway lo-cations. the ”new normal” of the West is to commit troops into multinational operations for humanitarian and other reasons.

for many European states it has been as important to participate in the new crisis management operations as it has been to succeed in them. Participation has become a matrix, according to which European states measure themselves vis-a-vis other European states. this is the reason why many states send only token forces – symbolic forces – to many different operations simultaneous-ly. as katharina coleman has demonstrated in her research, in the post-cold War troop contributions to Un peacekeeping opera-tions the share of token forces – military contributions less than 40 persons – have risen from 10 % in the early 1990s to 55-65 % in recent years.30

it is argued here that in many cases par-ticipation in crisis management operations has become an end in itself. following this line of argument, Western states would ben-efit from more extensive research on the suc-cesses of our expeditionary military opera-tions. how has the West performed? there is much evidence for concern: the situation in afghanistan is still not very settled despite the fact that several elections have been con-

ducted; the american-led military operation in iraq that lasted for more than 8 years did not produce very promising results – when evaluated from the framework of the cost of operations in blood and treasure; and the news from Libya today makes it very diffi-cult to evaluate nato’s 2011 operation in libya a success.

of course reality is not as simple as this. there are naturally many reasons for Western military operations, whether in afghanistan or libya. But it should be acknowledged that not all operations have succeeded or that not all operations have actually de-creased the violence in the target country. as the human security report 2012 not-ed, outside interventions in armed conflicts may actually add to the cost in human lives. the report noted that:

Internationalized intrastate conflicts are, on average, twice as deadly as intra-state con-flicts where no military intervention occurs. ...with interventions comes the increased risk of conflict escalation, which means that even humanitarian military interven-tions may not be helpful. on the contra-ry, one-sided support for rebel groups ac-tually correlates with intensified and pro-longed conflicts.31

the potential negative feature that needs to be discussed in public about post-cold War era Western intervention policies is re-lated to the often ignored long-term effect of lowering the threshold on the legitimate use of force in international affairs. When in kosovo Western states intervened with-out a Un security council mandate, they created a first precedent of doing so – even when the motivations were good and noble – saving human lives amid humanitarian catastrophe. But as cases accumulate and the West and russia and china disagree on the merits of humanitarian intervention

77

handlingar

and the so-called responsibility to Protect (r2P)32 over and over again, it is possi-ble that the playing field has opened for more and more active use of military force in world affairs in the future – not only in Europe but more broadly.

Why Was the crisis over Ukraine a surprise to the West?

the violent events in Ukraine gained mo-mentum in december 2013 when President Yanukovych refused to sign the association agreement with the EU. after protests and ri-ots, the Yanukovych regime was ousted and a pro-Western government was appointed. following this, russia grabbed the crimean peninsula, a strategic piece of land which russia has been interested in controlling ev-er since the Ukrainian independence.

in early 2014 Ukraine fell victim to a vio-lent civil war between the separatists in the Eastern parts of the country and the mili-tary forces of the government. russia has been backing the separatists with money, military personnel and material whereas the West has been supporting the government of Ukraine, although not with robust mili-tary capabilities. the West has also imposed political and economic sanctions on russia

– officially making the crisis over Ukraine a traditional political greatpower conflict be-tween russia and the West.

so, why have many Western statesmen and security analysts become surprised with the conflict in Ukraine? Firstly, when Russia was trying to survive the post-soviet survival game during the 1990s and even during the next decade, struggling for existence literal-ly, the West was forging the new tenets for the post-cold War international security ar-chitecture. and in this process the West paid little attention to the arguments of russia. one can argue that this happened for a good reason: russia’s power was exhausted by in-ternal issues during that time.

there have been many factors, where the West has been defining with ”exclusive rights” the new rules of the game. Examples of the disagreement between russia and the West include: nato enlargement on several rounds of expansion, Western expeditionary military activity (kosovo, iraq, libya and lately also about the case of syria), the nu-clear case of iran, what was at stake in the arab spring, missile defence in Europe and the War in georgia (2008), to name some recent examples.

in 2012, russian president, vladimir Putin, expressed his own views on the differences of security perspectives between russia and the West. he noted that:

nato [is] an organization that has been as-suming an attitude that is inconsistent with a ”defensive alliance.” it seems that nato members, especially the United states, have developed a peculiar interpretation of secu-rity that is different from ours.33

Echoing the message of President Putin, the Minister of foreign affairs of russia, sergei lavrov, noted in february 2015 in a speech at the Munich security conference that:

European security is based on the Un charter and helsinki declaration princi-ples, long sabotaged by the actions of the Us and its allies. … We would like to un-derstand if our partners share our point of view or if they prefer to continue the course of deepening the split in the pan-European space and contrasting fragments. do they want to create an architectural security with russia, without russia, or against russia?34

thus after some two decades of post-cold War redefinition of the international secu-rity architecture mostly by Western states, in Ukraine russia has stepped up and

78


drawn a red line. secondly, the West has been forging a new security outlook based on the policies of cooperation, engagement and enlargement. this has been a political project to see the world and international politics in a new light – vis-a-vis the grim outlook of the cold War era superpower confrontation. now when this vision has been publicly contested in Ukraine, with rhetorical and politico-military action, the West has for the first time received the mes-sage that some have argued for several years should be taken seriously.

in other words, the West and russia do not have a common language or a shared framework to discuss and solve matters of international security. for the West, and moreover for Europe, denouncing power-political thinking and action has been a key in the process of redefining the security rules of the international system. russia has not followed suit, and even the United states has reverted to policies that have been typi-cal for great powers of the day for centuries. the most surprised parties in the crisis over Ukraine are the Europeans. the globalized world of new wars, humanitarian interven-tions and terrorist threats is just one – and a limited – interpretation of what are the core features of today’s security arrange-ments in the world.

Where should we be heading?next, some very preliminary thoughts on the potential avenues of the development of the Western security perspective and as-sociated security and defence policies will be presented. firstly, the potential rethink of Western security perspective could mean that the analytical usefulness of the com-prehensive approach to security would be separated from the implementation of sta-tes’ security policy. Many of the “problems”

that we can pinpoint with our comprehen-sive approach to security, conceptually, do not meaningfully fall within the sphere of state security policy. thus, for exam-ple, the effects of climate change would best be dealt with within the sphere of en-vironmental policy – not security policy at all. the same applies to many cyber threats and energy security threats as well. security-political logic is a special branch of state policy where decision-making and tools of statecraft differ from normal poli-tics – as has been noted by the copenhagen school within international relations theo-ry.35 securitization, i.e. dealing with “nor-mal problems”, such as security threats and even potential militarization of non-military issues such as climate change, ter-rorism or developmental issues, may actu-ally increase the occurrence and level of in-ternational violence.

second, one should critically examine whether the globalization-based strategic narrative on security – ”pressuring” Western states to manage global problems with dif-ferent means, including military ones – is ac-tually conducive to the pursuance of nation-al interests of European and other Western states, or international stability and peace.

thirdly, it has been suggested, one could critically consider the adverse side-effects of managing the contemporary international order with military means. the active use of Western militaries in expeditionary op-erations during the post-cold War era have not produced too many impressive security-related outcomes. in addition, small Western states are using their militaries in the same fashion that great powers have been doing for centuries.36 i call into doubt that this will actually increase the politico-military security of Westerns states in the long run. at least it is possible that the continued use

79

handlingar

of military force today in many different kinds of crises and operations could back-fire in the future – when we could witness the return of more traditional great-power logic of world affairs. if such a development were to occur, the lowered threshold on the legitimate use of military force in world af-fairs could call into question the security of Western, or at least European, states. thus, we should ponder the usefulness of the more traditional roles of military forces – being prepared, emphasizing deterrence and be-ing ready to defend territory. at least we should acknowledge the potential adverse side effects of expeditionary military opera-tions to a greater degree than we have done so far. furthermore, we should also prepare to manage these negative outcomes of our military commitments abroad more active-ly than we have done so far.

it has not been the intent of this article to suggest that the West or some other actors has got it all wrong when they pursue their security interests in the contemporary securi-ty environment. the aspects of Western secu-rity perspective and the use of military force that has been presented are only some pre-liminary thoughts on the matter. What we need in the near future is more critical dis-cussion about the future of Western security and defence policy, concerning both the prac-tice executed by statesmen on a daily basis and the analytical constructs at our dispos-al for analysing the world around us.

the author is a lieutenant colonel in the finnish army, a docent of strategy and security Policy at the finnish national defence University and a fellow of the royal swedish academy of War sciences.

80


1. see rasmussen, Mikkel, vedby: The Risk Society at War: Terror, Technology and Strategy in the Twenty-First Century, cambridge University Press, cambridge 2007.

2. nato: the alliances new strategic concept agreed by the heads of state and government participating in the Meeting of the north atlantic council 7-8 nov 1991, http://nato.int/cps/en/natohq/official_texts_23847.htm?selectedLocale=en. (2015-08-26)

3. cf. Wenger, andreas and Zimmerman, doron: International Relations: From the Cold War to the Globalized World, lynne rienner Publishers, Boulder 2003.

4. kaldor, Mary: New & Old Wars – Organized Violence in a Global Era, Polity Press, cambridge 1999.

5. Olson, WM. J.: “LowIntensity Conflict: the challenge to the national interest”, Terrorism, vol. 12, no. 2, 1989, pp. 75-80.

6. human security report 2009/2010: The Causes of Peace and the Shrinking Costs of War, human security Project, http://www.hs-group.org/human-security-reports/20092010/overview.aspx. (2012-09-21)

7. ibid.8. human security report 2012, http://www.

hsrgroup.org/human-security-reports/2012/text.aspx. (2014-07-31)

9. Weiss, thomas and collins, cindy: Humanitarian Challenges & Intervention, Westview Press, Boulder 2000.

10. Bush, george, h.: State of the Union Address, Washington 1991-01-29.

11. fukuyama, francis: The End of History and the Last Man, avon Books, new York 1992.

12. An Agenda for Peace – Preventive Diplomacy, Peacemaking and Peace-keeping, report of the secretary-general pursuant to the state-ment adopted by the summit Meeting of the security council on 31 January 1992, a/47/277-s/24111, 1992-06-17, http://www.un.org/Docs/SG/agpeace.html. (2004-05-26)

13. huntington, samuel: “the clash of civilizations?”, Foreign Affairs, summer 1993.

14. cf. Brown, Michael E.:”nato’s Biggest Mistake. the alliance drifted from its core Mission – and the World is Paying the Price”, Foreign Affairs, 8 May 2014, http://

www.foreignaffairs.com/articles/141404/michael-e-brown/natos-biggest-mistake. (2014-07-31)

15. nato: “conventional arms control: the Way ahead”, Statement Issued Under the Authority of the Heads of State and Government Participating in the Meeting of the North Atlantic Council, 3 May 1988, ht-tp://www.nato.int/cps/en/natohq/official_texts_23453.htm?selectedLocale=en. (2015-02-07)

16. nato: ”the london declaration”, declaration on a Transformed North Atlantic Alliance Issued by the Heads of State and Government Participating in the Meeting of the North Atlantic Council, london 6 July 1990, http://www.nato.int/docu/basictxt/b900706a.htm. (2004-11-06)

17. nato: The Alliance’s Strategic Concept Agreed by the Heads of State and Government Participating in the Meeting of the North Atlantic Council, rome 8 november 1991, http://www.nato.int/docu/basictxt/b911108a.htm. (2003-09-29)

18. nato: Final Communiqué – Ministerial Meeting of North Atlantic Council, Berlin 3 June 1996. Press communiqué M-nac-1(96)63, http://www.nato.int/docu/pr/1996/p96-063e.htm. (2004-11-16)

19. Buzan, Barry and Wæver, ole and de Wilde, Jaap: Security – A New Framework for Analysis, lynne rienner Publishers, Boulder 1998.

20. see raitasalo, Jyri: ”Moving Beyond the Western Expeditionary frenzy”, Comparative Strategy, vol 33, n:o 4, 2014, pp. 372-388, http://www.tandfonline.com/eprint/vz4aRiSUfBNzexX6ZZgS/full. (2015-02-09)

21. see e.g. Worner, Manfred: ”nato may have lost an enemy but it has not lost its raison d’étre: which is to be a provider of securi-ty and stability”. speech by nato secretary general to international Press institute, venice 10 May 1993, http://www.nato.int/docu/speech/1993/s930519a.htm. (2015-02-07)

22. strobel, Warren: “the cnn Effect – how much influence does the 24-hour news network really have on foreign policy?”, American Journalism Review, May 1996,

Notes

81

handlingar

http://ajrarchive.org/Article.asp?id=3572. (2015-02-07)

23. about “rules of the game” in social sciences and in international relations, see, for exam-ple, searle, John: The Construction of Social Reality, free Press, new York 1995; Wendt, alexander: “anarchy is What states Make of it: the social construction of Power Politics”, International Organization, vol. 46, no. 2, 1992, pp. 391-425; Wendt, alexander: Social Theory of International Politics, cambridge University Press, cambridge 1999.

24. krauthammer, charles: ”the Unipolar Moment”, Foreign Affairs, vol. 70, no. 1, 1990/1991, pp. 23-33.

25. raitasalo, Jyri: “Military-Wise there is no Europe”, 2015. http://warontherocks.com/2015/06/military-wise-there-is-no-eu-rope. (2015-09-01)

26. raitasalo, Jyri: Constructing War and Military Power after the Cold War, national defence college, helsinki, department of strategic and defence studies, series 1, no. 21, 2005, http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201202141362. (2014-07-31)

27. op. cit., raitasalo, Jyri, see note 25.28. cf. arndt, Michael: Peace dividend from

cold War`s End May not Pay off for Years, Chicago Tribune, January 12, 1992, http://articles.chicagotribune.com/1992-01-12/news/9201040110_1_peace-dividend-presi-dent-bush-budget-accord. (2015-09-01)

29. cf. The Military Balance 2013, international institute of strategic studies, 2013.

30. coleman, katharina P.: ”token troop contributions to United nations Peacekeeping

operations” in Bellamy, alex and Williams, Paul d. (eds.): Providing Peacekeepers: The Politics, Challenges, and Future of United Nations Peacekeeping Contributions, oxford University Press, oxford 2013.

31. op. cit., human security report 2012, see note 8.

32. “the responsibility to Protect”: Report of the International Commission on Intervention and State Sovereignty, international development research centre, ottawa, http://responsibilitytoprotect.org/ICISS %Report.pdf. (2012-09-21)

33. Putin, vladimir: ”russia and the changing world”, 27 feb 2012, http://valdaiclub.com/politics/39300.html, (2015-02-08) (original-ly published in Moskovskiye Novost, http://www.mn.ru/politics/20120227/ 312306749.html. (2015-09-01)).

34. lavrov, sergei: “European security sab-otaged by the Us”, speech by Minister lavrov in Munich 2015, http://orientalre-view.org/2015/02/07/minister-lavrov-in-mu-nich-european-security-sabotaged-by-the-us/. (2015-02-08)

35. E.g. Buzan, Barry; Wæver, ole and de Wilde, Jaap: Security – A New Framework for Analysis, lynne rienner Publishers, Boulder 1998.

36. see e.g. Morgenthau, hans: Politics Among Nations, alfred knopf, new York 1967.

82


avdelning iv:s årliga redovisning för 2014 handlar om ”fredsteknik”, d v s ci-vila tekniska åtgärder som kan bidra till att undanröja hinder för återgång till el-ler upprättande av ett normalt samhälle. Studien inriktades mot krigs och konflikt-drabbade nationer, i ett läge där de storska-liga stridigheterna har upphört och sam-hället borde kunna inriktas mot en norma-lisering. För detta finns oftast många hin-der. två länder, Bosnien-hercegovina och afghanistan anges som exempel. vidare förtecknas några svenska företag och or-ganisationer som bedöms kunna medverka med teknik och insatser.

Minor och minröjning är ett viktigt om-råde, som dock bedömts som långt utveck-lat och väl beskrivet2 i andra skrifter. det har därför bara behandlats kortfattat här, men stora behov av utveckling och förbätt-

ringar finns naturligtvis också inom det-ta område.

rapporten har utarbetats av en grupp in-om avdelningen, bestående av ledamöter-na Bo Janzon (ordf), Jan-Erik lövgren och Bengt vretblad, senare utökad med lennart axelsson. Övriga personer som bidragit med underlag och synpunkter är ledamöterna Ulf henricsson (avd i) och håkan rugeland (avd iv). Utom akademien har benäget medver-kat experterna fredrik Johnsson, swedec, conny Åkerblom, MsB, och Jan-inge kull, Polismyndigheten. redovisningen har i hu-vudsak utarbetats och redigerats av leda-moten Janzon.

En bakgrund till studien är det semina-rium som anordnades på fhs den 8 sep-tember 2014 med ämnet ”fredsteknik – säkerhetspolitiska och kommersiella möj-ligheter”. initiativtagare till detta var hans Wallin, cesium aB, professor lars ingelstam

fredsteknikÅrlig redovisning från KKrVA avd IV den 11 mars 2014 av Bo Janzon, Lennart Axelsson och Jan-Erik Lövgren

Résumé

the annual report for 2014 of section iv “the science of Military technology” of the royal swedish academy of War sciences, deals with ”Peace technology”, i e non-military (technical) measures that can help remove obstacles to the return to (or creation of) a nor-mal, peaceful society. The study focused on nations affected by war and armed conflict, in a situation where largescale fighting has ceased, and the community should be geared to-wards normalization. there are often many obstacles, but some might be possible to elimi-nate or at least reduce through the use of existing technology. this study has mainly focused on relevant technologies available in sweden, often as a spin-off from defence industry and projects. some possibilities are described for providing assistance to affected nations in the form of technical measures to facilitate the transition to a peaceful society. Peace technology could become a swedish niche, where many more companies and organizations could con-tribute to creating a more peaceful world, perhaps especially relating to weapons control and the handling and demilitarization of ammunition and explosives!

1

83

handlingar

och ledamoten Bo Janzon, som också utar-betade rapporten från seminariet,3 som har utgjort ett utgångsvärde för denna studie.

Bakgrunddagens teknologiska samhällen är anmärk-ningsvärt sårbara för haverier eller sabota-ge. inaktiveras några kommunikationsno-der eller kraftledningar kan elleveranser-na lamslås för lång tid; datavirus kan in-aktivera kommunikationsnät; gifter i cen-tral vattenförsörjning kan döda eller ska-da ett stort antal människor. dessa teknis-ka sårbarheter är särskilt akuta inför mi-litära angrepp. några bomber eller atten-tat som träffar viktiga industriella anlägg-ningar eller kommunikationsnoder kan va-ra förödande.

Ett sätt att minska den tekniska sårbar-heten är att skapa annorlunda strukturera-de tekniska system, särskilt decentralisera-de sådana. Ett energisystem baserat på en-ergieffektivitet och lokala, förnybara ener-gikällor, är mycket mindre sårbart för bom-ber eller sabotörer än enorma centralisera-de kraftkällor. internet är mycket mindre sårbart för angrepp än ett fåtal stora tv- och radiostationer. tekniska system base-rade på nätverk, oberoende av yttre för-sörjning, och med mindre konsekvenser vid påverkan, är i allmänhet avsevärt mer mot-ståndskraftiga mot angrepp än stora, cen-traliserade, expertberoende, och potentiellt riskabla system.

i utvecklingsländer, särskilt sådana som nyligen utsatts för en väpnad konflikt kan infrastrukturen vara mindre utvecklad, och dessutom ofta skadad av våldshandlingar-na. förekomsten av fortsatt väpnat våld4 kan utgöra ett svårt hinder för varje form av normalisering.

i sidas återrapport till regeringen om bi-ståndet 2014 på området minhantering5

anges under ”Övergripande observationer” (s.2): ”säkerhet och utveckling har ett starkt samband, vilket är tydligt för sida och även konstaterades i regeringens senaste utrikes-deklaration. i deklarationen nämns speci-fikt FN:s vapenhandelsfördrag Arms Trade treaty, att, som trädde i kraft den 24 de-cember 2014 och därmed utgör internationell lag, och är ett viktigt verktyg för att bekäm-pa olaglig handel med konventionella vapen, däribland små och lätta vapen. sida anser att vapenhandelsfördraget innebär ett erkännan-de av de globala konsekvenserna av väpnade konflikter och väpnat våld. Konsekvenserna, som inom biståndet ofta benämns som ut-vecklingshinder, mäts inte enbart i mänsk-ligt lidande utan även i brist på socio-eko-nomisk stabilitet och utveckling.”

fns åtta Millenniemål har under hös-ten 2015 ersatts av de 17 ”sustainable development”-målen.6 Bland dessa kan man bl a utläsa:

• Säkerställa livsmedelssäkerhet.

• Garantera ett hälsosamt liv, och en in-kluderande, rättvis utbildning.

• Uppnå jämställdhet.

• Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet, samt tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi.

• Uppmuntra hållbar ekonomisk tillväxt, och fredliga och inkluderande samhäl-len för hållbar utveckling,

• Bygga upp en hållbar infrastruktur.

inga av de här nämnda målen kommer att bli möjliga att uppnå i länder eller områ-den där inte ett normalt, fredligt samhälle kan upprättas eller återställas!

84


Folkrätt, avtal och internationella regelverk

folkrätten består av alla de internationella lagar och principer som reglerar hur sta-ter och andra internationella aktörer ska samarbeta och hur de får och inte får age-ra mot varandra. de folkrättsliga reglerna är bindande för stater, men möjligheten att utkräva ansvar när en stat brutit mot dessa regler är begränsad.

inom området nedrustning och icke-sprid-ning har världssamfundet överenskommit om ett antal avtal och regelverk som ska främ-ja fred och säkerhet:

genom icke-spridningsavtalet (nPt) har länder utan kärnvapen förbundit sig att in-te skaffa dessa vapen, medan de fem länder som hade kärnvapen 1968 har förbundit sig att nedrusta och att inte sprida teknologin att utveckla kärnvapen.

kemvapenkonventionen (cWc) förbju-der kemiska vapen. de stater som hade så-dana vapen har åtagit sig att förstöra des-sa. konventionen har även en fungerande kontrollmekanism genom organisationen för förbud mot kemiska vapen (oPcW), med säte i haag.

konventionen om förbud mot biologiska och toxinvapen (BtWc) förbjuder utveckling, produktion, införskaffande, handel och lag-ring av mikrobiologiska, biologiska agenter och toxiner som stridsmedel. konventionen har inte ett uttryckligt förbud mot använd-ning av dessa vapen men utgör en grundläg-gande norm mot produktion, handel och an-vändning av biologiska vapen.

vissa vapen som har setts som särskilt inhumana regleras eller förbjuds i 1980 års vapenkonvention, däribland brandvapen, vissa landminor och iEd, och permanent förblindande laservapen. En aktuell fråga på agendan är reglering av autonoma va-

pensystem, d v s vapensystem utan mänsk-lig kontroll.

ottawakonventionen förbjuder använd-ning av truppminor som kan detoneras av en människa.

konventionen mot klustervapen förbju-der klusterammunition.

Ett fn-handlingsprogram och en EU-strategi med handlingsplan har tagits fram för att bekämpa illegal handel med små och lätta vapen (salW).

genom fns vapenhandelsfördrag (arms trade treaty, att) har ett internationellt bindande instrument skapats för en effek-tiv nationell kontroll av konventionella va-pen, inklusive normer för vad kontrollen ska innefatta. detta är det första bindan-de avtalet avseende handeln med konven-tionella vapen.

inom de s k exportkontrollregimerna (Zangger-kommittén, nuclear suppliers group, australien-gruppen, Missilteknologi-kontrollregimen samt Wassenaar-arrange-manget) överenskoms på politisk grund om vilka produkter och teknologier som ska ex-portkontrolleras liksom andra exportkon-trollrelaterade frågor.

Ett genomgående problem är att inte alla länder har tillträtt dessa avtal. sverige har dock gjort detta för alla de nämnda.

IATG, SaferGuard m m

international ammunition technical guide - lines, iatg,7 är ett regelverk för han te ring och lagring av ammunition och spräng me-del, som utarbetats av ett stort antal experter på fns uppdrag, och som imple mente-ras genom fn-programmet safer guard.8 det får ses som ”state-of-the-art” inom am - munitionshantering.

iatg beskriver bl a principer för hur man ska administrera och avveckla lager av am-munition och vapen. alla relevanta områ-

85

handlingar

den berörs, som riskanalyser, risker för sam-hället, stölder och självantändning eller sa-botage. iatg utgör en utmärkt gemensam bas för internationellt samarbete, och är lätt tillgängligt för alla via internet. det kan in-föras i olika, logiska steg.

sverige har anslutit sig till iatg, men har ännu inte implementerat regelverket natio-nellt, och har ännu såvitt känt ännu inte med-verkat i något projekt inom saferguard.

Fredsteknik – några behov i olika länder

Bosnien-Hercegovina9

de motsättningar mellan Bosnien-hercego-vinas tre dominerande folkgrupper – bos-niaker, serber och kroater – som orsakade inbördeskriget i början av 1990-talet med-för fortsatta konflikter. Ungefär hälften av befolkningen är kristen, hälften muslimer, i huvudsak sunni. huvudstaden sarajevo domineras av muslimer. Politiken präglas av etniska konflikter, omfattande korrup-tion och tung och korrupt byråkrati. det har varit svårt att få i gång exporten ef-ter kriget, och Bosniens redan tidigare sva-ga ekonomi har ett stort underskott i utri-keshandeln. landet är naturskönt och har en mångtusenårig historia. turismen har ökat kraftigt, och bidrar till att minska underskottet.

landets statsskick skapades för att sätta punkt för det blodiga inbördeskriget 1992–1995, och innebär två självstyrande delar: det serbdominerade republika srpska och federationen Bosnien-hercegovina, med bosniaker och kroater. centralregeringen är svag, och landet styrs i praktiken fortfaran-de till stor del av det internationella samfun-det, med EU som dominerande part. tilltron till politiken är låg, och låga löner och stor arbetslöshet gör det frestande att bli en del

av det korrupta samhället. Kompetensflykt är ett stort problem, och många har läm-nat landet för att skapa sig en bättre fram-tid på annat håll.

Det finns fortfarande mycket stora mäng-der landminor och oXa kvar i landet, som inte kan beräknas bli röjda inom överskåd-lig tid. Under senvåren 2014 föll enorma regnmängder under kort tid över Bosnien, vilket ledde till omfattande översvämningar. En följd av dessa var att landminor från kri-get på 1990-talet sköljdes fram ur den upp-luckrade marken och ibland flyttades så att redan röjd mark återinfekterades.

ossE och sfor har lagt ner stor möda på att få kontroll och ordning på vapnen och ammunitionen i landet10 men det finns mycket kvar att göra. Man övervakar och samordnar vapenkontrollaktiviteter och för-söker att förbättra landets kontrollkapacitet när det gäller handeldvapen och lätta vapen, övervakar förstöring och försäljning av lag-ren av militärt överskott och instabil ammu-nition, stöder övervakning och verkar för att höja säkerheten hos bosniska ammunitions- och vapenlager, demilitariserar anläggningar, organiserar vapenkontroll-verksamhet till-samman med lokala och regionala partners och främjar deltagande i vapenkontrollut-bildning i landet och utomlands;

Afghanistan

En positiv utveckling i afghanistan är be-roende av det koalitionsstödda arbete som genomförs av afghanistans ledning för att modernisera landet och skapa en långsik-tigt hållbar politisk och ekonomisk situ-ation. Minst lika viktigt är det förstås att försvaga de krafter som verkar i motsatt riktning, bl a talibanerna.

Under de fjorton år som gått sedan den al-lierade interventionen har mycket förändrats i positiv riktning. tillgång till fri och obun-

86


den information har skapats genom att det nu finns mer än 50 tv- och 150 radioka-naler. nio av tio hushåll i städerna har mo-biltelefon. antalet skolelever har ökat från en knapp miljon, uteslutande pojkar, till ca 8 miljoner, varav 40 % flickor. Andelen läs och skrivkunniga har ökat från 12 till 39 %. 64 % har tillgång till rent vatten mot tidi-gare 22 %. den förväntade medellivsläng-den har ökat från 43 till 64 år, afghanistan har kommit ikapp och i flera avseenden gått förbi grannländerna i utvecklingen mot ett modernt samhälle.

stora kvarstående problem är statseko-nomin som i allt väsentligt grundas på stöd från omvärlden. På grund av bristande sä-kerhet och dålig infrastruktur är det svårt att utvinna de naturrikedomar som finns. skatteuppbördssystemet är inte utbyggt, ut-an endast ca 10 % av befolkningen betalar skatt och de förmögna placerar pengarna ut-omlands. korruptionen är omfattande inom hela den offentliga sektorn och utgör ett stort hinder mot att åstadkomma den känsla av säkerhet och förtroende som behövs för en fortsatt positiv utveckling i landet.

förtroendet för armén är relativt stort, både vad gäller förmågan att strida såväl som att uppträda korrekt med låg grad av korruption. det afghanska försvaret är re-lativt väl utrustat, utbildat och övat tack va-re det mångåriga stöd man fått från koali-tionen. i många avseenden är man också re-do att ta eget operativt ansvar. Ett resteran-de stort bekymmer är dock landets bristan-de förmåga att självt underhålla sin materi-el. den tekniska mognadsgraden generellt i afghanistan är låg, och för de få tekniker som finns lockar inte ett farligt och underbe-talt arbete i armén. En ändring skulle kunna ske med hjälp av modern datorstödd teknisk undervisning och interaktiv handledning vid reparations- och servicearbeten.

förutom att stödja de goda krafterna gäller det att försvaga de grupperingar som motsätter sig en fredlig, demokratisk utveck-ling. Bland säkerhetspåverkande affärer och transaktioner i ett land som afghanistan är vapenhandeln viktig. kunderna är främst talibaner men även kriminella gruppering-ar och i någon mån is under senaste året. huvuddelen av varorna/tjänsterna som för-medlas är redan producerade och ute i om-lopp. leverantör kan vara producenten, en slutanvändare (exempelvis en stat) eller en legitim tredje part, men alltför ofta tillhan-dahålls krigsmateriel av olika slag av kor-rupta aktörer inom exempelvis statsappara-ten. kunderna kan ha egna betalmedel men affärerna sponsras ofta, både politiskt och ekonomiskt, av tredje part som inte deltar aktivt i stridigheterna men som av olika skäl vill påverka händelseförloppet. kunder och leverantörer sammanförs av mäklare som övervakar marknaden avseende tillgång och efterfrågan och administrerar transferering av varor/tjänster och ersättning.

kontextuella faktorer har en större be-tydelse än vad man som svensk föreställer sig. Man skiljer stort på behandling av vän och fiende, och underliggande, och historis-ka konflikter kan återuppväckas generatio-ner efter begångna oförrätter. tankar på all-mängiltiga mänskliga rättigheter och ett uni-versellt lika människovärde är mycket dåligt förankrade och respekten för internationel-la överenskommelser är liten.

För att med fredsteknik minska dessa flö-den så bör man påverka producentledet så att produktionen av krigsmateriel begränsas, slutanvändaravtal upprättas (och efterlevs), produktionen sker transparent och att ma-terielen görs spårbar. leverantörsledet bör om möjligt begränsas till enbart aktörer med statligt stöd och acceptans från det interna-tionella samfundet. detta möjliggörs genom en strikt övervakning av marknaden och en

87

handlingar

uppföljning av producerad materiel relativt utfärdade slutanvändarintyg. Producenternas ursprungsmärkning etc. är ett värdefullt verk-tyg, men internationella krav på komplette-rande märkning av äldre krigsmateriel bör föras upp på agendan.

Sponsorers och mäklares inflytande kan minskas genom en ökad transparens inom den lagliga vapenhandeln men även genom en förbättrad analys av värdekedjorna, så att överföring av krigsmateriel kan spåras via ekonomiska transaktioner. Mäklarna är som regel påverkbara genom rent brottsbekäm-pande insatser där risken för upptäckt bör ökas och påföljderna skärpas. sponsorerna däremot är svårare att komma åt, dels för att de ofta är statliga aktörer och dels för att de som regel agerar utan kopplingar till världssamfundet och internationella över-enskommelser. de har också goda möjlig-heter att agera med mellanhänder, vilket gör det svårt att spåra deras påverkan. här krävs som regel kraftfullt internationellt agerande, vilket ofta försvåras av storpoli-tiska förhållanden i exempelvis fns säker-hetsråd. sammanfattningsvis behöver för-mågan att identifiera och spåra krigsmate-riel öka liksom möjligheterna att samköra olika databaser i jakt på illegala transfere-ringar av krigsmateriel och pengar.

Problemområden av betydelse för fredsteknik

Icke-våldsmotstånd och civilt försvar

System för kommunikation

för att man ska kunna planera och orga-nisera ett samhälle krävs kommunikation, som också blir allt viktigare i medborga-rens vardag. icke-våldsmotstånd är en eta-blerad metod för att undvika eskalering av

en inre konflikt. För att kunna organise-ra icke-våldsmotstånd krävs kommunika-tion, som i aktuella länder ofta är mindre utvecklad och otillförlitlig.11

kan god kommunikation skapas, t ex via mobilnät och smarta telefoner12 så ökar möjligheterna att organisera icke-våldsak-tioner snabbt och effektivt. sådana system görs bäst i mindre skala, men med möjlig-het att anknyta till omvärlden via länkar el-ler satelliter. Ett sådant system blir mindre sårbart, och kan också minska möjligheter-na för en repressiv regim att använda av-stängning eller spärrning av nätverken som åtgärder mot befolkningen.

System för rapportering

i en miljö med hög våldsanvändning och ibland flera väpnade grupper som bekäm-par varandra kan ett effektivt rapporte-rings- och varningssystem minska följder-na för civilbefolkningen,13 genom att ge den möjligheter att undvika strider och far-liga områden. Ett modernt mobilnät kan ge god möjlighet att skapa sådana system.

Skyddsutrustning

Utöver personlig skyddsutrustning som hjälm och skyddsväst finns det enkla åtgär-der som kan förbättra skyddet i befintliga byggnader. glas som krossas vid spräng-ningar eller beskjutning medför betydande risker för död eller svår skada för perso-ner som befinner sig inuti byggnaden. En enkel polymerfilm som klistras på ett föns-ters insida håller fast splittren om fönstret krossas och kan starkt reducera riskerna. För att vara effektiv bör filmen sitta fästad i fönsterramen. Byte av fönstermaterial till härdat eller laminerat glas minskar också riskerna starkt, liksom byte till rutor t ex tillverkade av polykarbonat. de senare läm -

88


par sig vid de högre risknivåerna, och för-bättrar också inbrottsskyddet starkt.

det starkaste skyddet mot stridshandling-ar kan nås i skyddsrum. Även relativt enkla sådana kan medföra starkt ökad sannolik-het för överlevnad hos civila. kan man grä-va ner sig i marken är förutsättningarna ofta goda för att kunna nå ett gott skydd.

också insatser av humanitär hjälp drab-bas av våldet, ibland så att man inte ens kan verka i ett område. Behoven av både personligt skydd och bättre skyddade for-don ökar.

Övervakning m m

Ett mobilt nätverk kan också användas för övervakning av kritiska punkter och zoner, för att vidarebefordra larm m m i syfte att varna och alarmera.

Samhällsstrukturen

samhället i berörda länder är ofta starkt stört och sargat, civila myndigheter saknas eller har inte kontroll.

Demokratiuppbyggnad

demokrati är en av de främsta garanter-na för ett samhälle där våldet kan trängas undan. demokratiutveckling kräver infor-mation och kommunikation, som kan er-hållas via mobila nätverk. kunskap och in-formation kan spridas på ett attraktivt sätt via mobildatanät, t ex via olika typer av dataspel.

Utbildning är ett kritiskt område för att förbättra förhållandena i detta avseende.

Kritisk infrastruktur

den kritiska infrastrukturen, som vatten-, el- och kommunikationsförsörjning är ofta skadad eller saknas. snabba och temporä-ra åtgärder krävs för att återställa funktion,

helst på ett sådant sätt att lösningen senare kan permanentas.

Uppbyggnad av småskalig infrastruktur

hellre än att försöka bygga upp/återskapa stora försörjningssystem kan det vara enk-lare och mer driftsäkert att återuppbygga dem som mindre, av varandra relativt obe-roende system. som nämnts minskar det-ta både sårbarheten och konsekvenserna av en skada.

Administrativa system

stater under uppbyggnad saknar ofta fung-erande administration och system för det-ta. Exempel kan vara folkbokföring och skatter.

Förekomst av objekt som främjar/underlättar våldsanvändning

Efter en nyligen inträffad konflikt finns det i samhället oerhörda mängder mate-riel som kan användas vid fortsatt vålds-användning.

Vapen, särskilt vapen av militär typ (t ex automatkarbiner, pansarskott)

Militära typer av automatvapen, t ex den ryska ak47, finns normalt mycket lättill-gängliga i berörda samhällen. En del är överskott efter striderna, andra är stulna eller förskingrade vapen från legala källor, t ex militär eller polis.

Många vapen stjäls, förskingras och ham-nar via illegal handel hos krigsherrar, terro-rister och i sista hand hos vanliga kriminel-la. nationer betraktar också ofta överskotts-vapen och -ammunition som tillgångar hell-re än som skulder, och exporterar hellre än förstör dem.

89

handlingar

länderna har också ofta dålig bokföring och kontroll över vapen, ammunition och sprängmedel, och de förvaras ofta med då-lig säkerhet. En del vapen har inte ens se-rienummer, vilket gör det svårt att lagföra någon som stulit ett sådant. Märkningen av ammunition är ofta också dålig.

det är inte ovanligt med katastrofala förluster av statsägda vapen, t ex ”för-svann” år 2003 hela 4,2 miljoner finkali-briga vapen i irak14 och så sent som 2014 kom 750 000 amerikanska vapen på villo-vägar i afghanistan.15

Ammunition och sprängmedel

också militära och andra sprängmedel bru-kar finnas tillgängliga i stor mängd efter en väpnad konflikt. Det kan röra sig om över-bliven ammunition, som ofta finns i stora

”dumpar” eller i förråd med otillräcklig sä-kerhet och övervakning. de senaste 10 åren har olyckor skett med ammunitionsförråd i mer än 60 länder, c:a 20 000 människor har dödats och många fler skadats.16

Blindgångare och annan oexploderad am-munition (oXa) är en annan källa, särskilt farlig eftersom de kan vara armerade och bringas att detonera för minsta påverkan. Ytterligare en källa är minor, som också är mycket farliga om de inte desarmeras eller röjs på rätt sätt. också civila sprängämnen som används vid anläggningsarbeten m m är ofta under otillräcklig kontroll och lätta att stjäla. stulen ammunition och sprängme-del är de viktigaste komponenterna för att tillverka vapen som används vid terrorist-angrepp, och denna typ av bomber och iEd används vid majoriteten av alla sådana.

Råvaror för sprängmedelstillverkning

i det civila samhället vanliga ämnen kan an vän das för att tillverka hemmagjorda spräng ämnen. i princip behövs bara ett

bränsle och en oxidator som blandas i rätt propor tioner och med rätt kornstorlek, el-ler binds i en kemisk förening.

inom EU har det på senare tid införts öka-de kontroller och begränsningar för en del ämnen som kan användas för att tillverka illegala sprängämnen. Usa har gjort likar-tade ansträngningar. i resten av världen sak-nas i stort restriktioner, men efter de senaste svåra spränglyckorna i kina, bl a den svåra olyckan i hamnen i tianjin, har också ökad uppmärksamhet skapats i kina för reglering och kontroll av denna typ av ämnen.

Minor, IED, oexploderad ammunition

Minor, iEd, oexploderad ammunition (oXa), överskottsammunition och -spräng - medel, finns ofta överallt i samhället och miljön efter en väpnad konflikt.

Landminor och minfält

särskilt minor, och iEd kan effektivt för-hindra tillträde till och användning av ett område för t ex jordbruk. flyktingar kan förhindras att återvända, transporter kan försvåras eller omöjliggöras. Minvapenkon-ven tionen innehåller ett förbud mot per-sonminor, men trots dess bestämmelser finns det och kommer det i framtiden att finnas ett mycket stort antal utlagda såda-na minor, för vilka resurser saknas att rö-ja dem. Militära styrkor måste enligt min-vapenkonventionen och också i självbeva-relsesyfte föra register och kartor över min-fält och enskilda minor, men för områden som beskjutits av bägge sidor, kanske in-kluderande relativt oorganiserade väpnade grupper, under en fram och tillbaka böljan-de strid, finns normalt mycket sämre eller alls ingen dokumentation. olika stridande, icke-statliga faktioner kan också anse sig obundna av konventionen och lägga ut nya

90


eller begagnade minor eller iEder. däri-genom kan områden som redan röjts åter infekteras, vilket stör samhällets verksam-het och uppbyggnad och medför behov av nya röjningsinsatser och tar resurser från huvuduppgiften, att röja befintliga minfält. t ex översvämningar och sandstormar kan också bidra till att redan röjd mark blir mi-nerad igen.

Oexploderad ammunition

oexploderad ammunition, oXa eller ”blindgångare” kan finnas överallt där stri-der förekommit, ibland också på andra plat ser, eftersom felaktig beskjutning eller bomb ning ofta kan ske.

Ammunitionsförråd och -dumpar

Överskottsammunition finns ofta i väldiga ”dumpar”, som i värsta fall ligger utomhus utan skydd. deras placering kan också vara mycket olämplig, mitt i städer, nära bostä-der, andra lokaler och transportleder, och ofta är de dåligt eller inte alls inhägnade och bevakade, vilket gör det enkelt att stjä-la explosiva ammunitionseffekter som kan användas som IEDer. Om inte finns ammu-nitionen i förråd, som kan vara lika dåligt säkrade och bevakade. Explosiv ammuni-tion som legat utsatt för temperaturcykling under längre tid kan bli farlig att hantera, och t o m explodera av sig själv. Är klima-tet varmt och fuktigt tillkommer ytterliga-re svåra problem.

Överbliven eller utgången ammunition kan ha dumpats på olika platser utan att den har blivit förstörd, som i havet, sjöar och floder eller i gruvor. ligger ammunitionen under vatten så förhindras en del av de mekanis-mer som gör den farlig, bl a temperaturcyk-lingen, men i stället kan stål- och metallkom-ponenter rosta sönder. Militära sprängäm-nen är normalt mycket resistenta om de lig-

ger under vatten och kan förbli ganska oför-ändrade under hundratals år, men de eller föroreningar i dem kan delvis lösas upp och spridas till grundvatten, brunnar m m. de flesta sprängämnen är mycket giftiga, med olika effekter, och kan påverka människor, djur och växter mycket negativt.

hantering av explosivämnen kräver sär-skild kompetens och erfarenhet. självständigt arbete med okänd explosiv vara är en av jor-dens farligaste verksamheter, där ett enda fel-grepp kan leda till ögonblicklig död!

ofta vill inte utbildade tekniker arbeta med sådana uppgifter, varför det krävs ut-bildning av nya specialister. Med modern teknik, som datorstödd utbildning och inter-aktiv handledning skulle situationen kunna förbättras. dessutom krävs mångårig prak-tik, effektivt övertagande av tidigare genera-tioners erfarenheter och rätt psyke.

C-stridsmedel och kemiska ämnen

Också i det civila samhället finns många farliga kemikalier som kan tänkas använ-das som kemiska stridsmedel, bl a insek-ticider. Många av dessa har förbjudits i väst, men kan tänkas finnas kvar i olika ut-vecklingsländer. att syntetisera och hante-ra dessa kräver dock viss kompetens. vissa c-stridsmedel, t ex nervgaser, kan man ock-så hitta syntesrecept för på internet, men c-stridsmedel och prekursorer till sådana är genom c-vapenkonventionen förbjudna att inneha, hantera eller handla med, vilket gör dem svårare att få tag på.

Några andra fenomen och objekt som utgör risker för samhälle och befolkning och hindrar uppkomst av ett fredligt samhälle

Brist på samhällskontroll. samhällsappara-ten är ofta störd eller förstörd. samhällskon-

91

handlingar

troll kräver statligt våldsmonopol, som är svårt eller omöjligt att upprätthålla om il-legala faktioner och miliser är överlägsna polis och militär, kanske i både numerär, utrustning och motivation.

Avsaknad av demokrati och inflytande. Detta skapar många konflikter som ökar frustrationen och benägenheten att männi-skor tar till våld.

Dålig respekt för människoliv. Efter en väpnad konflikt med stora förluster riske-rar man att människoliv värderas mycket lågt, och att således tröskeln för våldsan-vändning sjunker.

Korruption. Ett mycket stort och svårt problem i många samhällen, som starkt för-svårar återuppbyggnad och skapandet av ett normalt samhälle, och också ökar klyftor-na och motsättningarna mellan olika grup-per. korruption är också en starkt försvå-rande faktor vid olika hjälpinsatser, och medför ofta att hjälpen inte når dem som bäst behöver den. de enda sätten att mins-ka och eliminera korruptionen är utbildning och förändring av attityder, och att ett ef-fektivt och oberoende rättssystem finns och fungerar väl.

Inbyggda konflikter. dessa kan vara myck-et djupa, gamla och infekterade, mellan oli-ka folkslag, religioner, klaner, familjer eller andra grupper, och kan vara svåra eller omöj-liga att påverka eller eliminera. det kan krä-vas många generationer för att ändra de at-tityder som skapats genom konflikten.

Våldsanvändning. i ett samhälle med myck-et våld riskerar t ex humanitär hjälp att ald-rig nå fram, eftersom olika hjälporgan inte släpps in eller inte kan operera i området. Utsatta personer och folkgrupper drabbas därigenom ännu svårare.

våldsanvändning gynnas av riklig tillgång till vapen, ammunition och sprängmedel, som i sin tur gör att konsekvenserna av våldet blir allvarligare och drabbar fler. Detta gyn-

nar också uppkomst och permanentning av konflikter mellan grupper!

hög våldsanvändning försvårar eller omöj-liggör varje ansträngning till uppbyggnad av ett ”normalt” samhälle.

Brist på livsnödvändiga förnödenheter, som mat och vatten! detta kan bero på en sann brist, men ofta på otillräckliga resur-ser för transport m m och icke eller dåligt fungerande annan infrastruktur. ofta hin-ner mat ruttna innan den kan distribueras på grund av brist på lämpliga lager, trans-portmedel m m.

Bristande eller inte fungerande infrastruk-tur är ett naturligt uppkommande problem efter en väpnad konflikt. Mycket av infra-strukturen, som vatten-, el- och kommuni-kationsförsörjning kan vara skadad eller ut-slagen, och kan ofta ha varit bristfällig re-dan innan konflikten.

Andra hinder för uppkomst av ett fredligt samhälle

Konflikter mellan folkgrupper, klaner, ...

Sådana konflikter kan ibland vara sekel-gamla, och man kan t o m ha glömt varför de uppstod, utan man vet bara ”att det all-tid har varit så”. ofta handlar det om makt över ett område och dess resurser. gamla konflikter kan ibland komma upp till ytan genom mindre incidenter, reaktiveras och innebära stora steg i fel riktning.

Utomstående staters inblandning

det är vanligt att angränsande stater ser en intern konflikt eller en kollapsande stat som en anledning att intervenera på olika sätt, också militärt, för att skaffa sig förde-lar. också världssamfundet ingriper också, ofta med gott syfte, men också tyvärr ofta med negativa följder.

92


Bristande kontroll och avsaknad av en ef-fektiv statsapparat

kan inte en legal regering upprättas som kan skapa kontroll över det egna landet, kommer ett fredligt samhälle inte att kun-na realiseras. saknar regeringen förtroende hos den egna befolkningen fungerar sam-hället dåligt, och har man inte tillräckliga organ i form av polis, militär och rättssys-tem, eller är dessa korrupta, så är utsikter-na dåliga.

Brist på vatten17

det har alltid från tid till annan förekom-mit brist på vatten på vissa ställen på jor-den, vilket ibland kunnat leda till konflikter. Men människor har oftast lärt sig att han-tera dessa problem. de första människor-na följde vattnet, och flyttade allteftersom sjöar eller floder torkade ut. I vår tid flyttar vi i stället vattnet till människan genom att bygga dammar, reservoarer, kanaler, akve-dukter, vattenledningar, pumpstationer och vattentorn. Under de senaste hundra åren har världens befolkning ökat starkt, ur-baniseringen ökat enormt och många me-gastäder uppkommit. vattenförbrukningen per capita har också sjudubblats, och det naturligt förekommande vattnet räcker in-te längre till för att släcka vår törst, ren-göra oss själva och vår miljö, och att ock-så förse t ex jordbruket med tillräckliga mängder, varför konkurrensen om vattnet ökat både lokalt och regionalt. Många sto-ra floder har t ex i dag nästan inget vat-ten kvar när de når havet. dessutom med-för människans verksamheter och klimat-förändringarna risker för dramatiska om-fördelningar av vattenresurser.

Liknande problem finns också i Sverige!

Explosiva kvarlämningar finns också i stor omfattning på olika platser i sverige, fast-

än sverige haft fred och undvikit krigs-handlingar sedan 1814. det är självskrivet att andra europeiska nationer som varit ut-satta för både första och andra världskri-get har ännu mycket mer omfattande och ofta okända problem. för sveriges del gäl-ler det bl a övnings- och skjutfält, som i en del fall kan ha använts i hundratals år, och där ingen längre har överblick över vad som kan finnas inom dem. Mycket överbli-ven, utgången eller defekt ammunition har också dumpats i havet, sjöar och övergiv-na gruvor, såväl av försvarsmakten som av olika ammunitionstillverkare.

Röjning av mark och vattenområden

Önskemål om ny mark- eller vattenanvänd-ning uppkommer ofta när områden av-vecklas av försvaret. På vissa platser som haft regementen kan sådana områden vara nära lokaliserade till stadskärnor, och där-igenom vara attraktiva både för privata in-vesterare och kommuner.

i samband med behov av ny användning av sådana markområden uppstår problem. det är ofta kommuner som propsar på att få använda sig av markområden som försva-ret avvecklar, vilket skett i mycket stor om-fattning de senaste åren. röjningsuppdrag upphandlas ofta på marknaden, och nå-gon kvalitetssäkring av kompetensen hos det företag eller den organisation som vin-ner kontraktet finns inte. I många fall har de visat sig synnerligen inkompetenta, vari-genom både byggare och allmänhet utsatts för stora risker.

har ett område beskjutits med t ex artil-leri, eller i ännu högre grad med flygbom-ber, så kan OXA finnas många meter ner i marken. säker röjning av ett sådant områ-de skulle kräva att allt material ner till det djup som bedöms som säkert skulle schak-tas och fraktas bort, till en kostnad som of-

93

handlingar

ta bedöms som helt oacceptabel. själva ar-betet kan ibland också medföra betydande risker för både genomförandepersonal och allmänhet. En 15,5 cm artillerigranat har vid statisk sprängning ett normalt riskområde för splitter med radie 600 m, en stor flyg-bomb mycket mer, som 1 500 m! Även ut-anför dessa riskområden kan material kas-tas, deras storlek är resultatet av en riskav-vägning för försvarets ändamål, och med-för inte nödvändigtvis att området utanför är helt riskfritt.

En total riskbild saknas. rollfördelningen mellan olika aktörer är inte klarlagd. ingen har, eller har tagit på sig, ansvaret för om-rådena. tvärtom verkar de olika aktörer-na ofta för att frånsäga sig ansvar och där-av följande kostnader. ofta har regeringen beslutat om avvecklingen, försvarsmakten har disponerat området, som dock normalt ägts av Fortifikationsverket. Området kan komma att överlåtas t ex till en kommun, som i sin tur tar på sig ett ansvar för nå-got som man helt saknar kompetens för, in-te ens för att upphandla en röjningsinsats. kostnaden blir starkt styrande, och om fel-aktiga krav ställts kan både pengarna kom-ma att ”kastas i sjön” och stora risker upp-komma. att klara ut ansvarsfrågorna och fastställa riktlinjer hur saneringsärenden av detta slag ska handläggas får bedömas som högst angeläget.

Samhällsnytta

från samhällsekonomisk aspekt bör nyt-tan av en ny användning av ett ”inflekte-rat” område ställas i relation till kostna-den för att sanera det. En sådan jämförel-se skulle sannolikt i många fall visa att det är bättre att låta området ligga obearbetat. detta behöver inte hindra att det utnytt-jas på vissa sätt, t ex som rekreationsområ-de. allmänheten har länge haft tillträde till

olika skjut- och övningsfält utan att mer omfattande olyckor inträffat, och så länge man inte gräver i marken eller tar upp och hanterar olika ammunitionseffekter som kan finnas, så kan riskerna betraktas som små. Undantag kan naturligtvis finnas, och för sådana områden får man besluta om de ska röjas, eller inhägnas och tillträde ska förbjudas. dock medför ammunitionsef-fekter som finns i skog och mark två ty-per av risker – den ena är att de kan med-föra olyckor om någon skulle störa eller av okunskap ta upp något, t ex ett tänd-rör, som kan sprängas och skada eller dö-da, och den andra är att intresserade, t ex ungdomar eller kriminella, aktivt kan söka efter och omhänderta sprängladdade före-mål för att använda dem i olika syften. det finns ett förbud i Sverige mot att använda metalldetektorer, främst i syfte att hindra plundring av fornminnen, men detta tor-de inte hindra skrupelfria personer från att använda dem för att hitta sprängämnen.

Regelverk och standarder

det saknas regelverk och kvalitetsstandar-der i sverige för röjning av övergivna skjut-, övningsfält och andra berörda om-rå den. Enligt fns rekommendationer, som de t ex anges i IATG, skall sådana finnas och tillämpas, och det skall också finnas en central myndighet med samlat ansvar för all ammunitions- och minröjning. dessa finns i många utvecklingsländer, men ty-värr ännu inte i sverige. sverige har anta-git iatg, men ännu gjort mycket litet för att implementera dess regler och re kom-mendationer.

Dumpning

Det finns många platser i Sverige där am-munition och sprängmedel tillverkats, för- varats eller dumpats, bl a i havet, i sjöar och

94


i övergivna gruvor och stenbrott. vidstå-ende karta visar utbredningen av proble-men. En del dumpar är förhållandevis väl avgränsade, avspärrade och inte lätta att komma åt, medan andra kan vara myck-et dåligt skyddade. Det finns t o m exempel på sjöar där ammunition ibland syns över ytan vid lågt vattenstånd. i havet har många olika nationer dumpat enorma mäng der ammunition, och sjöminor från både första och andra världskriget finns fort farande, trots stora röjningsinsatser, kvar i myck-et stora antal i både Östersjön, och utef-ter västkusten. sjöminor, som normalt är förankrade vid havsbottnen, kan ibland ef-ter mångårig korrosion slita sig lösa och bli drivande med vind och strömmar! också c-stridsmedel, främst senapsgas, som dum-pats främst av Hitlertyskland, finns i södra delen av Östersjön, och fångas ibland upp av fiskare. Också dessa, mycket omfattan-de problem, skulle vinna på att en central myndighet fick ansvaret för att hålla sam-man alla insatser mot problemen.

Behov av svensk profil inom SALW och SCA

sakområdena small arms and light Wea-pons (salW) och stockpiles of con ven-tional ammunition (sca) har fått ett för-nyat internationellt fokus. sverige är en er-känd aktör som efterfrågas i de interna-tionella projekt som bedrivs för att främ-ja den globala säkerheten kring vapen och ammunition. främst genom resurser ur för svarsmakten deltar sverige i s k PssM-projekt (Physical security and stockpile Management), men verksamheten är frag-menterad och följer ingen uttalad svensk strategi. En svensk profil som inbegriper såväl myndigheter som näringsliv skulle gynna sverige.

Ett globalt problem

den bristande kontrollen av vapen och am-munition är ett globalt problem som i allt högre grad uppmärksammas av internatio-nella aktörer. den illegala handeln med va-pen och ammunition är nära relaterad till narkotikahandel, organiserad brottslighet, människohandel och terrorism, och är här-igenom ett av de dominerande säkerhets-hoten mot vårt globaliserade samhälle. att (arms trade treaty) förbättrar möj-ligheten att utöva kontroll av handeln.

genom att man begränsar spridningen på ett tidigt stadium kan konsekvenserna lindras. detta har gjort att aktörer som fn, ossE, aU (afrikanska Unionen) och EU dri-ver och främjar projekt som bedrivs i stater där kontrollen över vapen och ammunition är bristfällig. PssM-projekt är ett verktyg som används för att hjälpa den behövande staten och genomförs bara i stater som är positiva till hjälp och som efterfrågar stöd. sverige är en efterfrågad aktör som besitter unik expertis inom området.

de senaste åren har PssM-projekten ge-nomgått en transformation som inneburit att verksamheten gått från rådgivning till kapacitetsbyggande. tidigare genomfördes besök av expertgrupper som överlämna-de rekommendationer till den utsatta sta-ten för att höja säkerheten kring vapen och ammunition. det praktiska effektuerandet överlämnades sedan till staten själv att han-tera, i bästa fall med ekonomiskt stöd från det internationella samfundet.

den nya typen av projekt innebär avse-värt mer omfattande stöd. Ett antal frivil-liga länder går normalt samman och bildar en projektgrupp som ansvarar för en lång-siktig plan för kapacitetsbyggande i det be-hövande landet. inledningsvis levererar de stödjande staterna allt stöd, t ex utbildning och materiel. successivt överlämnas sedan

95

handlingar

ansvaret bit för bit till den mottagande sta-ten tills de utför all verksamhet helt i egen regi. detta innebär att åtagandena är mer långsiktiga än tidigare och efterfrågar en an-nan typ av resurser.

den nya generationen av projekt har även inneburit en tydligare profilering avseende vilken typ av stöd som levereras av olika ak-törer. Någon tydlig svensk profil är svår att urskilja, varför rollen upplevts som otydlig och fragmenterad mellan olika projekt.

Ammunitionsteknisk kompetens efterfrågas

det har visat sig att sverige har unik kom-petens inom det ammunitionstekniska om-rådet, vilket efterfrågas då den utgör ett naturligt komplement till övriga länders expertisområden. inom försvarsmakten är det nästan uteslutande resurser ur total-försvarets ammunitions- och minröjnings-centrum (swe dec) och försvarsmaktens logi stik (fM log) som används.

swedec har arbetat för att prioritera de områden som man har unik kompetens in-om, vilket har inneburit att en svensk ammu-nitionsteknisk profil har börjat ta form i de projekt som bedrivs. i det EU-ledda PssM-projektet i Bosnien-hercegovina ansvarade sverige för att dokumentera förekomman-de ammunitionstyper och producera en am-munitionsteknisk handbok. Produkten fyllde ett tydligt behov och efterfrågas nu i andra projekt. Motsvarande handbok kommer i år att tas fram av swedec i det ossE-ledda PssM-projektet i Moldavien.

hittills har den ammunitionstekniska pro-filen uteslutande byggts kring expertis som finns inom Försvarsmakten. Men, Sverige har ytterligare unik expertis och resurser som kan förstärka och komplettera denna profil. Sverige bedriver unik forskning (FOI) och har specialiserad industri inom ammuni-

tionsövervakning, världsledande industri av-seende säkra förvaringslösningar och exper-tis inom skyddsteknik. dessutom har sverige industri som är unik avseende miljövänlig destruktion. tillsammans skapar detta grun-den för ett komplett svenskt koncept inom det ammunitionstekniska området.

Några svenska företag/organisationer med möjliga lösningar18

ABB19

företaget är en global ledare inom elkraft och automation. Man levererar effektiva och högkvalitativa anläggningar med mini-merad miljöpåverkan, bl a för solkraft och därtill anpassade kraftlagringsanläggning-ar. ABB finns i många länder runt jorden. ABBs verksamheter i Sverige finns på ett 30-tal platser, bl a i västerås och ludvika.

Cesium AB

Ett helt svenskägt bolag20 med huvudkontor, utveckling och produktion i katrineholm, som utvecklar, tillverkar och marknadsför tillgreppsskyddade förråd och transport-containers, och andra kostnadseffektiva för - varingslösningar avsedda för säker för-varing av dyrbar eller farlig materiel och sprängämnen.

I produktprogrammet finns prefabricera-de säkerhetsvalv, förråd, dörrar, portar och större säkerhetsbyggnader som serverhallar och hangarer. Produktlösningar från cesium levereras skräddarsydda efter kundens öns-kemål och är certifierade enligt europeisk sä-kerhetsstandard (En 1143-1, grade iii el-ler högre) eller skottskyddade enligt stan-dard (En 1522).

Exempel på några produkter är:

96


• MSV Explosivämnesförråd (Grade IIIiv).

• MSV Mobila säkerhetsvalv (Grade v-vi).

• Säkerhetsbyggnader, permanenta eller demonterbara (grade iv-v).

• MSV Mobila säkerhetsvalv, max 60 ki-lo sprängmedel

• Säkerhetsdörrar (Grade IV–VI).

Företaget, som finns i Katrineholm, har mycket stor potential för tillväxt, bl a på-går ett joint venture-projekt i kina för att bygga en stor fabrik i chongqing för att förse den kinesiska marknaden, främst på statlig sida, med säkra förvaringsutrym-men för vapen, ammunition och spräng-medel. intresset i andra delar av världen för cesiums innovativa produkter är ock-så stort.

Dynasafe

dynasafe international aB21 är en interna-tionell koncern som är global marknads-ledare inom behandling av oexploderad ammunition och andra farliga material. am mu nitionsförstöring är ett segment av

”cBrnE”, som omfattar skydd mot och begränsning av kemiska, biologiska, radio-logiska och kärntekniska risker och spräng laddningar.

dynasafe har över tjugo års erfarenhet av arbete i regioner som drabbats av land-minor, oXa eller terroristverksamhet och kan leverera transport- och skyddssystem som integrerade lösningar.

dynasafe demil systems utvecklar, till-verkar och marknadsför säkra lösningar för återvinning, demontering och destruktion av ammunition, från militär sådan och spräng-ämnen till civila sprängämnen, -avfall och fyrverkerier. Man erbjuder bl a demonter-

ings- och förbränningsutrustning, från små mobila enheter till storskaliga anläggningar som kan hantera både konventionella och kemiska stridsmedel, från handeldvapen till stora kalibrar.

alla lösningar är utformade för att re-na gaser eller vätskor som produceras un-der processerna från alla skadliga ämnen, och anläggningarna kan fjärrstyras från sä-kert avstånd.

dynasafe Protection systems erbjuder inneslutningslösningar för att skydda perso-nal, företag och organisationer mot effekter-na av explosioner. Man levererar utrustning till bland annat försvar, polis, flygplatser, sä-kerhetsföretag, industri och forskning.

dynasafe area clearance har mer än 23 års erfarenhet inom min- och ammunitions-röjning och erbjuder röjning av minor och oXa på land och under vatten. Man har genomfört över tusen framgångsrika oXa-/minröjningsprojekt globalt, innefattande am-munitionsdetektion och -röjning med ma-skiner eller manuellt, och även med stöd av minhundar.

dynasafe-koncernen har huvudkontor i kista, och har bl a en fabrik för skydds- och destruktionssystem i karlskoga. År 2014 fanns koncernen i 16 länder.

Ericsson22

det är sveriges näst största och mest multi-nationella industriföretag, med verksamhet i mer än 180 länder, och är världens största och mest betydande tillverkare av telekom-utrustning. Man tillhandahåller kommuni - kationsnät, telekomtjänster och supportlös-ningar.

Ericsson är en drivande kraft bakom networked society och är världsledande inom kommunikationsteknik och -tjänster. Bolaget har långsiktiga relationer med alla större telekomoperatörer i världen. tidigare

97

handlingar

sålde man främst utrustning till telekomope-ratörer, i dag levererar man ofta kompletta system, inklusive uppsättning, idrifttagning och underhåll, och arbetar då oftast med lo-kala entreprenörer.

Utöver den vanliga verksamheten inom telekommunikation så finns också internt en hjälporganisation bestående av frivilli-ga Ericssonanställda − Ericsson Response

− som är ett globalt initiativ som tillhanda-håller kommunikation, kompetens, utrust-ning och resurser i tider av nöd. idag är ca 140 volontärer aktiva i detta nätverk. syftet är att underlätta för humanitära hjälporga-nisationer med kommunikationsteknik och kompetens, för att bidra till ett bättre och snabbare svar på mänskligt lidande när ka-tastrofen är ett faktum.

Folke Bernadotteakademien23

En statlig myndighet med den övergripan-de uppgiften att stödja internationell freds-främjande verksamhet, verka för en rätt-vis global utveckling och bidra till interna-tionell fred och säkerhet och att förbättra levnadsvillkoren för människor som lever i fattigdom och förtryck.

fBa bedriver utbildning, forskning och metodutveckling, och samverkar med en rad svenska och internationella organisa-tioner. Man rekryterar civil personal till in-ternationella fredsinsatser som leds av t ex fn, EU och ossE, och är en av de största utsändande myndigheterna för krishantering i sverige, och har ett samordningsansvar för andra utsändande myndigheter av civil per-sonal, t ex MsB och Polismyndigheten, in-om civil krishantering.

FOI

foi – totalförsvarets forskningsinstitut,24

en statlig myndighet, har bred och hög kom-petens inom hela området cBrnE, d v s

kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva stridsmedel.

fois forskningsområde ”vapen, skydd och säkerhet” arbetar huvudsakligen för för-svarets behov av kunskap inom vapen- och skyddsteknik. stödet till det civila samhäl-lets säkerhet ökar snabbt och fokus ligger på konsekvenser och möjliga motåtgärder vid terrorhandlingar. riskreducerande åtgärder i samband med farlig eller riskfylld verksam-het (t ex tillverkning och transporter av en-ergetiska ämnen) utgör en annan viktig del av stödet för samhällets säkerhet.

foi har framstående kompetens inom om-rådet energetiska material, deras hantering och säkerhet och har provplatser, avancera-de laboratorier för tillverkning och analys av sprängämnen och kraftfulla beräknings-resurser vid grindsjön på södertörn.

FortV

Fortifikationsverket25 är en statlig myndig-het, som också, utöver sin roll som äga-re och förvaltare av alla försvarsfastighe-ter, upprätthåller särskild kompetens inom skyddsteknik och säkerhet för byggnader för speciell användning, bl a inom fortifi-katoriskt skydd. FortV finns i Eskilstuna.

ISP

inspektionen för strategiska produkter26 är en statlig myndighet som, utöver sitt upp-drag att utöva kontroll och tillsyn för krigs-materiel och produkter som också kan an-vändas för militära ändamål, också har vik - tiga internationella uppgifter.

för att få den internationella exportkon-trollen att fungera är det viktigt att ha ett väl utvecklat samarbete, dels inom EU, dels med länder utanför EU. detta genomförs via ett antal exportkontrollarrangemang samt multi- och bilateralt samarbete.

98


genom att utbilda och informera stater där exportkontrollen inte är lika utvecklad, kallat internationellt stöd och bistånd eller

”outreach”, stärks arbetet med exportkon-troll och icke-spridning, och den globala sä-kerheten ökar. isP deltar regelbundet i out-reach-arbete arrangerat av EU eller isPs tys-ka motsvarighet Bafa.

LTEAB

life time Engineering aB27 har en perso-nalkärna av experter som är kvalificera-de specialister på livstidsbedömningar. de är experter på att hantera och utreda en-ergetiska material i samband med hållbar-hetsprovning och produktutveckling. des-sa material kombineras alltid med någon annan typ av material eller anordningar, vars livslängd också är begränsad av de miljöfaktorer som de kommer att utsät-tas för under sin livstid. analysmetoderna används både i produktutvecklingsaktivi-teter och för övervakning och underhåll. ammunition och missiler är typiska till-lämpningsområden

Ett område där ltEaB har stor expertis är att bedöma tillståndet för ammunition, krut och sprängmedel i olika typer av lager och som exponerats för besvärliga miljöer. Utbildning inom området är en annan akti-vitet. LTEAB finns bl a i Karlstad.

Milsec

Milsec aB28 leverar säkra rum för att tryg - ga människor mot attentat, rån, inbrott, ska degörelse och angrepp med vapen. Med globala möjligheter följer också nya hot-bilder. varje hotbild och situation är unik. Tillsamman med kunden definierar Milsec den aktuella hotbilden och som Bygg -mästare i säkerhet levererar man en kom

plett anpassad säkerhetslösning, bl a be-skjut nings skydd, fordons ram ningsskydd, tryck vågs skydd, metalldetektering och rönt gen, grindar och staket. Milsec finns bl a i Enköping, karlstad och stockholm.

Mojang AB

sveriges största dataspelutvecklare,29 som sedan 2014 ägs av Microsoft. Bolaget störs-ta produkt är ”Minecraft”, ett av världens mest populära dataspel.

MSB

Myndigheten för samhällsskydd och be-redskap30 har betydande resurser för in-ternationella hjälpinsatser, som är efterfrå-gade av EU, fn och andra. det hand-lar inte bara om att snabbt rycka ut och rädda människoliv efter en katastrof, ut-an det mer långsiktiga arbetet med kata-strofriskreducering får allt större betydelse. normalt driver MsB 50-60 insatser utom-lands samtidigt.

varje år dödas 20 000 människor av land-minor och oexploderad ammunition (oXa). MsB arbetar med det som internationellt kallas ”Mine action”, på svenska ”min-hantering”.

Urban sök och räddning – sWift Usar – är en avancerad sök- och räddningsstyr-ka som används vid händelser med kollap-sade byggnadskonstruktioner, orsakade av t ex naturkatastrofer, olyckor eller avsikt-lig förstörelse.

MsB ansvarar för en kunskapsbas be-träffande skyddsrum, deras konstruktion och byggnation, och är också tillsynsmyn-dighet för explosivämnen och deras hante-ring i Sverige. MSB finns på flera ställen i sverige, och huvuddelen av verksamheten finns i Karlstad.

99

handlingar

Nammo

nammo vingåkersverken aB31 har arbe-tat med demilitarisering och återvinning av ammunition i mer än 40 år.

företaget har utvecklat ett antal proces-ser för att miljövänligt avlägsna explosiväm-nen ur ammunition och har särskild höghas-tighetsdemonteringsutrustning för alla typer av sprängämnen och ammunition. Man pro-ducerar unika civila sprängämnesprodukter från det återvunna materialet och återvin-ner allt metallskrot. verksamheten bedrivs i vingåkers kommun.

NCC AB32

Ett av sveriges största bygg- och fastighets-utvecklingsföretag, med omfattande verk-samhet i andra länder, som utvecklar och bygger bostäder, kommersiella fastigheter, industrilokaler och offentliga byggnader, vägar och anläggningar. nära hälften av kon cern omsättningen skedde i utlandet.

Polisen

Polismyndigheten33 är sedan 1 januari 2015 en enda myndighet för polis i sveri-ge. sverige har en strikt vapenlagstiftning, med noggrann kontroll över legala vapen-innehavare och försäljningsställen för va-pen och stränga krav på hur de ska förva-ras. de vapen (kulgevär, hagelgevär och automatvapen) som polisen beslagtar (va-pen som är föremål för en brottsutred-ning inte medräknade) eller som lämnas in på polisstationer har ursprungsland till 75 % sverige eller Belgien, för enhandsva-pen oftast något av de forna östländerna, och vapnen är oftast tillverkade före 1960. Polisen tar emot ammunition, både civil och militär, vilket har ökat avsevärt de se-naste åren.

NFC – Nationellt Forensiskt Centrum – f d Statens kriminaltekniska laboratorium.

nfc arbetar i första hand åt rättsväsen-det och är sedan januari 2015 en avdel-ning inom Polismyndigheten. Man under-söker bl a vapens funktion, spår, fingerav-tryck o s v för att se om ett vapnen har an-vänts vid brott, och analyserar också patro-ner och tomhylsor. i ett nationellt register sparas alla uppgifter om vapen, patroner och tomhylsor, och detta register har en del andra länder tillgång till och omvänt. de kriminaltekniska laboratorier som finns in-om respektive EU-lander samarbetar i allt större utsträckning. nfc skrotar också all-mänhetens vapen, vilket inte längre är tillå-tet för vapenhandlare eller privatpersoner.

Svensk polis i utlandet

svensk polis medverkar i freds- och säker-hetsfrämjande missioner. Polisens interna-tionella engagemang är en viktig del av svensk polis arbete och man är efterfrågad för internationellt arbete. Uppdragen kom-mer från utrikesdepartementet som beslu-tar var man ska verka. de leds normal av fn, EU eller ossE.

Polisens roll i internationellt arbete är långsiktig och ska hjälpa det aktuella lan-det att få igång ett fungerande rättsystem och rättssäkert polisarbete. oftast är arbe-tet inriktat på att stödja uppbyggnaden av det lokala polisarbetet. det läggs mycket arbete på att ändra synsätt hos en korrupt poliskår som t ex kan sälja beslagtagna va-pen och ammunition, dock mycket olika i olika länder.

I ett fåtal missioner och i specifika funk-tioner arbetar poliser med exekutiva upp-gifter, d v s som ersättare eller komplement till den nationella poliskåren. då är svensk polis beväpnad.

100


varje år rekryteras ca 150 svenska poli-ser för tjänstgöring i polisens utlandsstyr-ka för tjänstgöring både i kortare och läng-re perioder.

2014 tjänstgjorde ca 110 svenska poliser i ca 25 olika insatser, bl a:

• Särskild familjevåldsenhet i Nicaragua.

• Närpolisverksamhet i Kenya.

• Kriminaltekniskt träningscenter i Serbien.

• Polisiära insatser i Moldavien.

Saab

saab aB34 är sveriges största försvars- och säkerhetsföretag, och arbetar, utöver inom flygsystem, annan aerospace, ubåtar, radar m m, också med avancerade lednings-, kon-troll- och kommunikationssystem. Man är aktiv inom många områden av betydelse för fredsteknik. några exempel ges nedan:

soft armour är en patenterad teknik som använder en stor mängd sfäriska kulor av hårt keramiskt material för att skydda män-niskor och känslig utrustning från finkali-ber- och pansarbrytande ammunition. soft Armour är självläkande, tål flera träffar i samma område, och är ett miljövänligt och rikoschettfritt skydd mot projektiler och splitter med en anpassningsbar skyddsnivå, som är lätt att transportera och sätta upp. soft armour kan också återanvändas och lagras i bulk. det kan användas i konstruk-tionslösningar, som väggar, sköldar och mju-ka beläggningar.

safE är en plattform som möjliggör säk-ra, robusta och kostnadseffektiva lednings- och samordningslösningar för säkerhetsar-bete. safE kan enkelt justeras och anpas-sas för att matcha olika krav, och är mo-dulärt. olika funktioner kan enkelt läggas

till eller tas bort, också för system som re-dan är i gång.

Paratus är en produktfamilj, speciellt ut-vecklad för räddningstjänster, brandkårer, ambulans och polis m fl. Systemet är använ-darvänligt och mångsidigt och omfattar allt från handdatorer och kompakta navigatorer för ambulanstransporter till komplexa sys-tem för brandkår och polis och ger bl a:

• Pålitlig och användarvänlig informa-tion, alltid till hands när den behövs.

• Gemensam lägesbild.

• Delning av information mellan lednings-centraler och operativa enheter.

saab har också specialiserat sig på robust och säker kommunikation och radiolös-ningar för både inom- och utomhusverk-samhet. saabs lösningar täcker alla stör-re radiotekniker, som tEtra, dMr, P25, LTE, UHF, VHF etc. Saab finns på många platser i sverige, med huvudverksamheten i linköping.

Secoil35

Namnet står för Secure Oil − Säker driv-medelsförvaring − och företaget utvecklar och säljer modulbyggda drivmedelsanlägg-ningar för användning på land eller marint, med högsta säkerhet inom miljö och stöld-skydd. anläggningarna är försedda med ett patenterat skalskydd mot stöld och in-brott, och samtliga produkter är certifie-rade. secoil samarbetar med de tre största globala företagen av dispenser- och betal-system, med tillhörande serviceavtal. secoil finns i Katrineholm.

Secrab

secrab security research36 är ett företag med lång erfarenhet av forskning och tek-nik för säkerhet och försvar, och är bl a:

101

handlingar

• Konsulter inom säkerhet, kampen mot terrorism, effekter, skydd, säkerhet och miljö kring explosivämnen och extremt snabba förlopp, vapen och avancerad bergsprängning

• Utvecklare av nya tekniker för outplånlig stöldskyddsmärkning, särskilt för stöld-begärliga metaller som koppar, brons och bly, och för vapen och ammuni-tion.

secrab samverkar nära med trace-in-Metal ltd,37 storbritannien, som marknadsför stöld skyddsprodukterna.

SIDA

sida38 administrerar större delen av det svenska utvecklingsbiståndet. Man verkar för att stimulera hållbar utveckling och räd da liv, och efter att leda de förändringar som utrotar fattigdom.

sida verkar inom många viktiga områ-den, som:

• Demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet

• Jämställdhet

• Miljö och klimat

• Hälsa

• Marknadsutveckling

• Lantbruk och Livsmedelsäkerhet

• Utbildning

• Hållbar samhällsbyggnad

• Konflikt, fred och säkerhet

• Humanitärt bistånd

SIDA finansierar bl a insatser inom min-hantering och humanitär minsanering.

Skanska AB39

Ett världsledande projektutvecklings- och byggföretag med synnerligen omfattande verksamheter i andra länder, och också sveriges största byggföretag sett till den totala omsättningen. Man har mycket omfattande erfarenhet av stora projekt och upp-byggnad av infrastruktur. Mer än 2/3 av skanska-koncernens verksamhet bedrevs utom sverige 2014.

Skatteverket40

skatteverket har i många år bedrivit en framgångsrik internationell verksamhet i ett flertal länder, stödd av Sida och utförd av egna experter. Mest omfattande har samarbetet varit redan under 1990-talet med sydafrika, där skatteintäkterna kun-de tredubblas tack vare samarbetet. På se-nare tid tycks tyvärr verksamheten ha stan-nat av, kanske beroende på tidigare före-komst av vissa oegentligheter och problem med viss ansvarig personal.

Swedec

totalförsvarets ammunitions- och minröj-ningscenter41 (swedish Eod and demining centre) är en del av försvarsmakten, är sveriges kompetenscentrum för nationella och internationella uppgifter inom ammu-nitions- och minröjning, och arbetar både i militär och humanitär verksamhet, med fokus på utbildning, utveckling och opera-tivt stöd.

swedec bidrar till ökad säkerhet och ef-fektivitet genom information och utbild-ning och ger tekniskt och praktiskt stöd in-om ammunitions- och minröjning. centret samordnar och driver materiel- och metod-utveckling inom ammunitions- och minröj-ning (Eoc). Personalens spetskompetens kompletteras av samarbete med internatio-

102


nella experter och humanitära organisatio-ner. En stor del av swedecs personal arbe-tar med utbildning och erbjuder en rad oli-ka kurser riktade mot både militär och civil verksamhet. Swedec finns i Eksjö.

swedecs kompetens omfattar bl a:

• Expertis inom ammunitionsteknik

• Teknisk informationshantering (helhe-ten)

• Utbildning och utbildningsutveckling (amtek)

• Fältmässig ammunitionsövervakning

• Risk management

• Anpassade skyddslösningar

• Mobila destruktionsanläggningar

Några möjliga svenska åtgärder Jämför man listan på företag och organisa-tioner ovan med den tidigare redovisade problemlistan så kan man lätt se många möjligheter till nya insatser. några tankar beskrivs i tabellen på nästa sida.

Några slutsatserav beskrivningarna av behoven och möjlig-heterna, och redovisningen av några svens-ka organisationer och företag ovan fram-går att det finns många områden där dessa effektivt skulle kunna framgångsrikt med-verka i svenska insatser. Många fler företag och organisationer som skulle kunna del-ta! I nuläget upphandlas de flesta tjänster för svensk biståndsverksamhet på den in-ternationella eller ibland de lokala mark-naderna i aktuella stödländer. genom det-ta missar man tyvärr att utnyttja en stor del av den betydande och framstående kompe-tens som finns i Sverige.

hantering, kontroll, röjning, destruk-tion och återvinning av ammunition och va-pen är områden som har särskild betydel-se för att undanröja hindren för och under-lätta uppbyggnaden av ett fredligt samhälle. dessa komponenter är givetvis viktiga även inom en militär insats, men här talar vi om tiden efter en sådan. Det finns ännu myck-et kunskap och teknik inom detta område i sverige, men som tyvärr är i riskzonen för att försvinna, bl a eftersom försvarets finan-siering inom området har minskat mycket kraftigt eller försvunnit. i utlandet känner man ofta till den svenska kompetensen och efterfrågar den. En satsning på detta områ-de, bl a som en del av utvecklingsbiståndet, skulle kunna medverka till att göra sverige till ett unikt land, där man försöker elimine-ra rötterna till det onda snarare än att för-söka lindra symptomen!

genom att utarbeta en svensk strategi och profil inom ammunitionsteknik kan en unik helhetslösning för ammunitionskomponen-ten i PssM-projekt skapas. sverige skulle kunna ta ett helhetsansvar som tydligt skulle profilera svenska myndigheter, expertis och forskning samt främja inhemsk industri.

det faktum att samma typer av problem med ammunition och sprängämnen som finns i krigsdrabbade utvecklingsländer ty-värr också förekommer i stor utsträckning inom vårt eget land borde öka motivatio-nen för att säkerställa att erforderlig kom-petens upprätthålls inom sverige.

sverige bör stöda arbetet inom saferguard och implementeringen av iatg i utvalda län-der, och att göra detta borde ligga klart i lin-je med svensk utrikespolitisk och humani-tär tradition. sverige behöver också införa iatg:s principer för bruk inom landet!

implementeringen av arms trade treaty (att) i olika länder stöds genom ett EU-finansierat projekt, där Sverige har en hög profil. Detta skulle kunna vara en av möj-

103

handlingar

Ämne Möjlig åtgärd Möjlig utförareIcke-våldsmotstånd och civilt försvarsystem för kommunikation snabbuppbyggda, småskaliga mobilnät för

gsM/4g, röst och datakommunikationEricsson

system för rapportering Utnyttja mobilnät saab, Ericssonskyddsutrustning förstärkning av bostäder och kontor till högre

skyddsnivå, skyddade rumsnabbyggda skydd

fortv, MsB, Milsecsaab

Övervakning m m Utnyttja mobilnät för övervakning saab, Ericsson

Samhällsstrukturendemokratiuppbyggnad Utnyttja mobilnät

dataspelsteknikEricssonMojang

kritisk infrastruktur Mobilnät, transportnät, vatten- och energiförsörjningskydd för infrastruktur

Ericsson, ncc, skanska, aBB, fortv, MsB, fortv, Milsec, secrab

Uppbyggnad av småskalig infrastruktur Uppbyggnad och iordningställande av mobilt kommunikationsnät snabbyggda lokaler, gator, vägar och broar, vatten och avlopp, Energiförsörjning

Ericsson, ncc, skanskaaBB

administrativa system stöd till utveckling och införande av t ex skatteadministrativt system

skatteverket, sida

vapen (t ex automatkarbiner, pansarskott)

säker förvaring varaktig, o- eller svårutplånlig märkning av vapen

cesium, fortv secrab

ammunition och sprängmedel kunskapsöverföring, PssM-projekt, implementera iatg, stöda saferguard, säker förvaring,livslängdsövervakningvaraktig märkning Återvinning och förstöringUtbildning av tekniker och annan personal

swedec, cesium, secrab, ltEaB, fortvltEaB secrabdynasafe, nammoswedec, ltEaB

råvaror för sprängmedelstillverkning detektion och ”denaturering” av prekursorer FOI m fllandminor och minfält Minkunskap, röjning, destruktion swedec, sida, dynasafeoexploderad ammunition ammunitionskunskap, röjning, destruktion swedec, dynasafeammunitionsförråd och -dumpar

kunskap och personal för bedömning och röjningimplementera iatg

swedec, ltEaBswedec, cesium, secrab, ltEaB

c-stridsmedel och kemiska ämnen detektion, förstöring foi, swedec, dynasafe

Några fenomen och objekt som utgör risker för samhälle och befolkning och hindrar uppkomst av ett fredligt samhälleBrist på samhällskontrolldemokrati m mrespekt för människolivkorruptionInbyggda konfliktervåldsanvändningBrist på förnödenheterBrist på infrastruktur

Stärka polis m flinformation och utbildninginformation och utbildninginformation och utbildning, uppföljning, lagföringinformation och utbildninginformation och utbildningorganisation. transporterUppbyggnad

PolismyndighetenfBa, sida, MojangfBa, sida, PolismyndighetenEricsson, Mojang, fBa, PolismyndighetenfBafBa, Polismyndighetensida, MsBFBA, SIDA m flsida, ncc, skanska

Andra hinder för uppkomst av ett fredligt samhälle

Konflikter mellan folkgrupper, klaner, ... information, kontaktmöjligheter, via bl a mobilnät och ”dataspel”Utbildning och information

Ericsson, saab, Mojang,fBa

Utomstående staters inblandning Övervakning via mobilnät Ericsson, saab

Bristande kontroll och avsaknad av en effektiv statsapparat

Utbildning, information fBa, sida

Brist på vatten Bygga upp infrastruktur med vatten och avlopp. sida, ncc, skanska

104


1. tzovaras, Mickos (foto): Non-violence, skulptur av C-F Reuterswärd, FN-byggnaden, foto: fn, new York.

2. se t ex www.gichd.org. (2015-08-24). 3. Janzon, Bo (red): Fredsteknik –

Säkerhetspolitiska och kommersiella möj-ligheter, 2014, www.secrab.eu/documents/Initiativ %20fredsteknik %20rapport %2014-09-16.pdf. (2015-10-05)

4. oEcd. Breaking cycles of violence. key is-sues in armed violence reduction, oEcd, 2011, http://www.oecd.org/governan-ce/governance-peace/conflictandfragility/docs/48913388.pdf. (2015-03-07)

5. sida, hUMasiEn, olofsson, karin: Återrapportering enligt Regleringsbrev år 2015 avseende sammanställning av Sidas bi-stånd år 2014 på området minhantering (landminor, klusterammunition och andra explosiva lämningar efter krig) och små och lätta vapen, SALW, sida, stockholm, 2015.

6. fn, sustainable development, new York 2015, https://sustainabledevelopment.un.org/sdgsproposal. (2015-10-05); United nations general assembly, a/68/l.61

7. Unoda, international ammunition technical guidelines, 2015, http://www.un.org/disarmament/un-saferguard/guide-li-nes. (2015-10-05)

8. Unoda, iatg implementation support toolkit, 2015, http://www.un.org/disarma-ment/un-saferguard.

9. henricsson, Ulf: Personligt meddelan-de (2015-01-30), http://www.so-rummet.se. (2015-10-05)

10. ibid.11. Martin, Brian: “technology, violence,

and Peace”, oxford i kurtz l r (red):

Encyclopedia of Violence, Peace, and Conflict, Elsevier, 2008.

12. Banks, Ken: “Reflections on a Decade of Mobiles in development”, Stability, international Journal of security & development, 2(3), vol. 51, 2013; Mancini, francesco och o’reilly, Marie: “new technology and the Prevention of violence and Conflict”, Stability, international Journal of development & security, 2(3), vol. 55, 2013; Puig laurari, helena och kahl, anne: “technology for Peacebuilding”, Stability, international Journal of security & development, 2(3), vol. 61, 2013.

13. Martin-shields, charles: “inter-ethnic cooperation revisited: Why mobile pho-nes can help prevent discrete events of vi-olence, using the kenyan case study”, Stability, international Journal of security & development, 2(3), vol. 58, 2013.

14. small arms survey, http://www.smallarms-survey.org/fileadmin/docs/AYearbook/2007/en/full/small-arms-survey-2007-chapter-02-En.pdf. (2015-10-05)

15. Williams, Carol J: “Pentagon audit finds poor control of weapons given to afghan forces”, Los Angeles Times, 2014-07-29, www.latimes.com/world/afghanistan-pakis-tan/la-fg-afghanistan-us-weapons-20140728-story.html.

16. small arms survey, 2014, http://www.smal-larmssurvey.org/weapons-and-markets/stock-piles/unplanned-explosions-at-munitions-si-tes.html. (2015-10-05)

17. cosgrove, William J (red): Water Security and Peace, UnEsco sc-2003/Ws/51, 2003, p. 122.

Noter

liga kanaler att föra ut och genomföra för-slagen i föreliggande rapport.

fredsteknik, inriktad mot att söka mins-ka våldet i världen genom att bl a ge stöd för kontroll av och minskning av tillgången till illegala vapen och ammunition och ökad sä-kerhet för deras hantering skulle kunna ut-

vecklas till ett unikt svenskt profilområde! Både kompetens och verksamheter finns re-dan! och ett starkt internationellt tryck, från både fn och en del berörda länder, gör att detta snabbt skulle kunna etableras!

författarna är ledamöter av kkrva.

105

handlingar

18. informationen om företag och organisation kommer i huvudsak från respektive hemsidor (2015-08-24).

19. www.abb.com20. www.cesium.se21. www.dynasafe.com22. www.ericsson.com23. https://www.fba.se24. www.foi.se/sv/25. www.fortv.se/ 26. www.isp.se27. www.lifetime-engineering.com28. www.milsec.se29. https://mojang.com/; Mojang har här angetts

som exempel på den svenska spelindustrin, det finns många fler varav en del ganska sto-ra.

30. www.msb.se

31. https://www.nammo.com/who-we-are/loca-tions/sweden/nammo-vingakersverken/

32. www.ncc.se . 33. https://polisen.se/34. www.saab.com35. www.secoil.se36. www.secrab.eu37. www.trace-in-metal.com38. www.sida.se39. www.skanska.com40. https://www.skatteverket.se/omoss/omskatte-

verket/varauppgifter/internationelltsamarbete.4.76a43be412206334b89800051601.html. (2015-08-24)

41. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisa-tion/totalforsvarets-ammunitions-och-minroj-ningscentrum-swedec/. (2015-08-24)

106


Mats Bergquist:debatten om vårt förhållande till nato ten derar att handla om kortsiktiga pro-blem som den sittande ryske presidenten Pu tins agerande, vårt svaga försvar, aku-ta hot mot Baltikum m m Men ett beslut om vi ska söka medlemskap i nato eller in-te rör mera långsiktiga frågor, ”grand stra-tegy”, en förändring som inte bara skul-le beröra vårt land, utan den nordeuro-peiska regionen och Europa som helhet. geopolitiken förekommer således sällan i debatten. Men den svenska – och numera

sedan 1917 – och den finska statens säker-hetsproblem är i grunden inte annorlunda än 1721, då freden i nystad stadfäste det maktpolitiska skiftet i nordeuropa från svensk dominans till rysk. sedan dess har asymmetrin cementerats. alla svenska och finska statsledningar har, sedan man efter den katastrofala freden 1809 och med hjälp av en importerad fransk marskalk insett sakernas tillstånd, haft att hantera denna asymmetri.

denna hantering kan i princip ske på tre olika sätt:

Har Sveriges geopolitiska läge förändrats?Årlig redovisning från avd VI den 7 oktober 2015 av Mats Bergquist och Tomas Bertelman

Résumé

the debate whether sweden should apply for nato membership tends to deal with imme-diate issues such as the state of the country’s defences, President Putin’s aggressive foreign policies, etc. But it is eminently a question of grand strategy that should be considered very carefully. sweden’s and – from 1917 – finland’s security challenges have not fundamental-ly changed during the last 300 years when, around 1700, swedish domination was replaced by a russian one. a smaller state’s relations with a great-power neighbour can be arranged in three different fashions: bandwagoning, seeking support from another great power or a neutral or non-aligned foreign policy. sweden (and finland) has tried all three strategies; for sweden’s part, for the last 200 years, a policy of non-alignment (with some rather short-term deviations). the adherents of nato accession argue that sweden and finland should act to-gether. But they never spell out that finland also has a bilateral agenda with russia, which must enter the picture. nor do they address the lack of domestic consensus, which, in both countries, would make an application for membership very complicated.

avd vi:s årliga redovisning består av två delar. ledamoten Mats Bergquist behand-lar frågeställningen om sveriges geopolitiska läge har förändrats och ledamoten to-mas Bertelman tar upp vårt lands strategiska läge. Under år 2015 har den årliga re-dovisningen getts formen av en dialog om natofrågan – som under 2014 och 2015 behandlats ett flertal gånger vid avdelningens möten – mellan avdelningens ordfö-rande vars argumentationslinje varit emot, medan ledamoten tomas Bertelman ar-gumenterat för en anslutning.

107

handlingar

• ”bandwagoning” vilket innebär att man försöker etablera ett rimligt gott förhål-lande med stormaktsgrannen som karl Xiv Johan gjorde med 1812 års poli-tik och finland med vsB-pakten 1948–1989.

• Allians med annan stormakt som Sverige med England 1808–1809, sverige med novembertraktaten 1855 (då oscar i var frestad ingripa i krimkriget på Englands och frankrikes sida), och finland 1918 och 1941–1944 med tyskland.

• Alliansfrihet syftande till neutralitet i krig för svensk del under större de-len av tiden efter 1812; helt linjär har politiken givetvis inte varit, men detta har varit huvudlinjen. alliansfriheten har efter det kalla krigets början suc-cessivt, och mot bakgrund av erfaren-heterna under andra världskriget, kom-pletterats med visst praktiskt samarbete med nato-stater, för den händelse det enda tänkbara krigsfallet skulle inträf-fa, nämligen någon form av rysk attack som skulle beröra sverige.

nu hävdar anhängarna av medlemskap i alliansen att det strategiska läget i nord-europa radikalt förändrats. de baltiska sta - terna har återfått sin självständighet och liksom Polen gått med i nato. alliansens ut-vidgning i vår region och provokativt ryskt uppträdande i luften och till sjöss har för-vandlat regionen från ett lågspännings- till ett högspänningsområde. Ett ryskt angrepp i någon form mot ett eller flera baltiska stater kommer därför oundvikligen att in-volvera svenskt territorium, menar man. risken har onekligen ökat markant. Men frågan blir då om man skall ta det poli-tiskt laddade steget att söka medlemskap vilket skulle garantera att sverige automa-tiskt kom med i en konflikt? Det finns ett uppenbart värde i att sverige – och finland

– står för ett slags strategisk kontinuitet i

regionen. skall man ändra vår ”grand stra-tegy” måste detta också ske i någon form av inrikespolitiskt samförstånd. Ett sådant föreligger inte.

och hur bedömer man finlands situa-tion? De allra flesta anhängarna av ett med-lemskap bedyrar att en ändring av vår hu-vudlinje ska ske i tillsammans med finland. Det finns onekligen mycket goda skäl för en dylik syn. våra säkerhetspolitiska problem hänger nära samman. Man undrar dock ib-land hur noga nato-anhängarna satt sig in i finlands läge, som ur geopolitisk synvinkel är annorlunda än sveriges och vars eventu-ella nato-anslutning oundvikligen får stör-re konsekvenser än en svensk dylik.

Tomas Bertelman:strategiskt läge, geostrategiskt läge, geopo-litiskt läge används vardagligen som syno-nyma, och de avser alla sveriges bilaterala asymmetriska förhållande till ryssland, så som ledamoten Bergquist har påpekat ovan. Men det finns inbyggt en viss reduktionism och determinism i denna fokusering.

geostrategiskt läge är inte detsamma som säkerhetspolitiskt läge. det senare påverkas av den egna politiken. norges geostrategis-ka läge är i den snävare bemärkelsen det-samma som 1818. Men knappast dess sä-kerhetspolitiska läge.

några teser hämtade från allmängods:

1. vårt strategiska läge har blivit bättre genom sovjetunionens upplösning och baltisk/polskt natomedlemskap.

2. Men livlinan har blivit tunnare: Usa är mer frånvarande, har mycket an-nat att tänka på, också de europeis-ka natoländernas styrkor är väsent-ligt mycket mindre. vad gäller hotbild och upplevda intressen råder också viss splittring. konsekvensen är att den hjälp som eventuellt kan komma kräver läng-re tid och mycket mer förberedelser,

108


samtidigt som överrumplingsmomen-tet har blivit mer framträdande i de se-naste årens konflikter.

3. Paradoxen är alltså följande: vårt lä-ge är mer gynnsamt, men det har sam-tidigt blivit mer sårbart om det utma-nas. framförallt blir vårt eget ageran-de mycket viktigare för både vår och andras säkerhet. det var förstås inte oviktigt under det kalla kriget, men den nya kraftmätningens ”frontier” går nu genom Östersjöområdet på ett an-nat sätt. fördelen av ett mer gynnsamt läge kombineras med den nya bördan av att vi själva har blivit mer betydel-sefulla för dess bevarande.

dessa punkter gäller objektiva förändring-ar i vår omgivning. härtill kommer föränd- ringar som vi själva svarar för. först och främst förstås vår kraftigt minskade förmå- ga till eget territoriellt försvar. Men fram-för allt har vårt eget agerande redan i and-ra avseenden ändrat vårt säkerhetspolitiska läge. genom 20 års medlemskap i en poli-tisk allians och genom vår nära samverkan med nato och vår solidaritetsförklaring de - klarerar vi, precis som försvarsminis tern, var vi hör hemma. ligger inte vår linje egent - li gen lite närmare gustav iv adolf än Ös-ten Undén?

i den mån diskussionen gäller ett svenskt natomedlemskap, snarare än frågan om vårt strategiska läge har förändrats, så finns det ytterligare en sak att begrunda. i dagens kon-flikt, vilken är som det numera heter ickelinjär, är oklarhet och tvetydighet om våra planer inte längre spänningsdämpande utan kan snarare bidra till missförstånd och där-med felkalkyler, det enda sätt på vilket en konflikt på lägre nivåer kan tänkas övergå till en på högre nivåer i vår del av världen.

Dagens konflikt manifesteras som ett slags geopolitiskt guerillakrig, som utkämpas främst med ickemilitära medel (gerasimov). det syftar till att underminera motstånda-

rens övertygelser och funktionsduglighet (’’hybrid war is a war on governance’’) och skapa osäkerhet och splittring. rysslands ambition är inte att dominera väst (det har man förstås inte resurser till). ryssland be-gränsar sig till att dominera västs vilja och förmåga att motsätta sig det som ryssland vill göra i sitt eget närområde, d v s återupp-rätta en egen inflytandesfär. Hur långt denna ambition sträcker sig vet nog inte ryssland självt, eftersom den är en funktion av det motstånd den möter.

i denna gerillakamp om övertygelser spe-lar traditionella militära resurser och militär planering mindre roll än tidigare, men de är förstås inte betydelselösa. ty föreställningar-na om styrkeförhållandena och om en even-tuell militär konflikt och dess utgång påver-kar just vårt och andras självförtroende, vår övertygelse och vår osäkerhet (d v s just det som ryssarna vill åt), och därmed vår och andras mottaglighet för den icke-linjära krig-föring som bedrivs på lägre nivåer.

därför gör ett natomedlemskap sveriges position klarare och tryggare och gör landet mera motståndskraftigt på de nivåer där kon-flikten utkämpas. Det skulle också göra vå-ra grannländer tryggare och mer motstånds-kraftiga. Eller i mer klartext: om natos ga-rantier till Baltikum framstår som mer tro-värdiga med ett svenskt natomedlemskap, så betyder det att självförtroendet på andra sidan Östersjön är större och därmed också motståndsförmågan mot ryska penetrations-försök med icke-militära metoder. därmed förstås inte sagt att vi skall gå med i nato för våra baltiska grannars skull. det är för vår egen säkerhets skull. Problemet med det förändrade strategiska läget är att det ena hänger mycket mer ihop med det andra än tidigare.

författarna är ambassadörer och ledamö-ter av kkrva.

109

tidskrift

maritime air power developments have from the earliest days of air power histo-ry fallen between the focus of the navies and the soon developed air forces. already from the beginning the communities sepa-rated, where air power enthusiasts argued the supremacy of air power, for the sake of creating independent services. due to the early separation there has hardly been de-veloped a theoretical common understand-ing between the air power and sea pow-er theorists. Still today, we find ourselves with a clear gap with regard to a cross-service body of literature and thought be-tween naval and air force researchers, strat-egists and philosophers. there exists great volumes of sea power literature on theo-ry, as well as some on air power, although few but any on the intersection. Ben laite’s book Maritime Air Operations from 1991 is the closest to be regarded as a theoretical

framework of maritime air power, but it clearly has its shortfalls and the perspec-tives put forward there need to be widened. Most obviously, laite disregards the ele-ments of naval air power in his approach to and understanding of maritime air pow-er, which i will argue against in this arti-cle. geoffrey till’s monumental book Sea Power partially discusses the issue, but on-ly indirectly deals with maritime air power as his main and wide perspective is on sea power in all its width. the same goes for ian speller with his book Understanding Naval Warfare. other literature, which is more explicit on air operations in the mari-time theatre, is either empirical or includes historical case studies, and does not place this in a wider theoretical framework. this article aims at nothing less than creating a practical theoretical framework for the subject of “maritime air power”.


Abstract

Maritim luftmakt har siden luftmaktens tilblivelse falt mellom forsvarsgrenenes fokus og doktriner. Dette på grunn av kamp mellom forsvarsgrener om innflytelse og makt, så vel som teoretikeres og utdanningsinstitusjoners naturlige interesse for enten sjømakt eller luft-makt. forfatteren argumenterer her for at maritim luftmakt må forståes som både sjømakt og luftmakt. det foreslås i denne artikkelen et helhetlig teoretisk rammeverk hvor sjømakts-teori legger grunnlaget for å forstå den maritime luftmaktens mål og hensikt. Basert på det-te utledes et naturlig sett med kapabiliteter: Informasjonsutnyttelse, overflate, undervanns og luftkrigføring, samt styrkeprojeksjon. fra disse kapabilitetene, som er varige og robuste, sorteres både varige og nye roller av utøvd luftmakt – avhengig av situasjon og teknologisk utvikling. for å forstå maritim luftmakt er det fundamentalt og vel så viktig å forstå det sjø-militære filosofiske teoretiske grunnlaget som å forstå den tekniske og taktiske utøvelsen av luftmakt, og vice-a-versa.

110


What should then such a framework, across the naval and air services, consti-tute? as there are few who have dealt with this exact issue before, the methodology will necessarily be explorative and philosophically theoretical in its approach. By the very term

“maritime air power” we see that this is fun-damentally about the maritime domain, and thus should be founded in sea power theory. We need to appreciate and understand sea power theory. however, it is also air power applied – with the principles, qualities and limitations of air power included. this gives a framework for the discussion towards a theoretical framework.

the article argues for a broad and three-level understanding of maritime air power based on an acceptance for sea power the-ory for developing maritime objectives, fol-lowed by a defined level of core capabilities and finally a fluctuating set of specialized roles for applied air power in the maritime environment. Understanding and accepting the link between the roles of air power and their maritime rationale is crucial for under-standing maritime air power.

as the basic foundation is sea power the-ory, a discussion of central terminologies and conceptual understanding of established thinkers is necessary for appreciating the ob-jectives of maritime air power and for fram-ing the development of some core capabil-ities for a theoretical framework. This first part is a theoretical discussion. the proposed and structuring of capabilities and roles de-rives from this basis. the following discus-sion of specialized roles are, however, origi-nal and based upon own practical maritime aviation experience, research and lecturing. throughout the discussion, i will mainly use the British debates and contemporary doc-trines as case-studies and examples, as the long British history of inter-service rivalry and organization of a maritime air force and

naval forces makes their challenges relevant for both smaller and greater nations with maritime interests. however, the article aims at meeting a wide international audience, as this classic challenge is equally relevant to most nations and armed forces.

Defining Maritime Air Power

in the British case, the Joint Doctrine Pub-lication (JdP 0-01, fourth edition), the Bri-tish Air and Space Power Doctrine (aP 3000, fourth edition) and the British Mari-time Doctrine (JdP 0-10) should provide a knowledge base for students, sailors and aviators. the British doctrines, profession-al practice and academic discussions pro-vide a great case study relevant to most na-tions due to its reasonable size of armed forces and air power capabilities in all services. however, even these contempo-rary doctrines largely fail to adequately ex-plain maritime air power and the intersec-tion between the naval and air forces. the British aP 3000, for instance, avoids defin-ing maritime air power, and jumps straight into the roles of anti-submarine warfare (asW), anti-surface warfare (asuW) and aerial Mining.1 is there not more to be said for maritime air power than these few spe-cialized roles?

the British Maritime doctrine neither gives a definition nor a thorough description of maritime air power. the maritime doc-trine states that “the military dimension of maritime power is delivered primarily by the royal navy, supported by the British army, the royal air force and other elements...”2 at least in the former maritime doctrine of 1999, the introduction made a point of the fact that: “An airforce fighter ... may well be components of a maritime force because the word ‘maritime’ refers to the environ-ment in which they are operating, not to that

111

tidskrift

institutional part of the Uk’s armed forces that might be providing them.”3

from the dispersed understanding of and great span between different definitions,

“maritime air power” might be summed up in the following perspectives:

one often used perspective is the naval organic aircraft category often expressed by navies, which by the naval heritage and physical integration and interaction is ob-viously an important part of maritime war-fare. Organic aircraft is a common and in-ternational naval term meaning sea-based aircraft, including anything from combat aircraft from carriers to light helicopters and unmanned aerial vehicles (Uavs) op-erating from the deck of ordinary surface ships. this is most correctly labelled naval air power. the old British naval War Manual from 1958 and 1961 stated: “the adjective ‘naval’ is reserved for matters which are the exclusive concern of the rn (e.g. naval discipline, naval Establishment)”.4 naval air power would consequently involve all air-assets and operations that are owned, ad-ministrated, executed and commanded by a navy. on the other hand, a great deal of the contemporary carrier-based naval air pow-er, specifically naval force projection by the use of air power, should be understood as solely air power in many cases, and all the-ories and principles for air power in gener-al should prevail. there is no point in de-scribing separate theories for different types of aircraft – depending on the take-off and landing platform. a naval combat aircraft operating over, for example, afghanistan uses the same concepts and is command-ed by the same structures as its air force counterparts.

the second perspective states that mar-itime air power is “land-based air power operating at sea”. this perspective is well exemplified by Laite’s book Maritime Air

Operations.5 the book was published in 1991, but is still relevant as it is one of the few that discusses maritime air power in a conceptu-al and theoretical framework. however, the definition of “maritime” made by Laite is evidently based purely on the (then) British organization of forces, and the trends of the cold War. “Maritime air operations may be defined as the activities of landbased, fixed wing aircraft in pursuit of a nation’s mili-tary policy, strategy and tactics at sea”.6 he separated maritime forces as land-based, as opposite to the naval seaborne forces. this has classically been, and still is, an often ex-pressed view. however, it should be irrele-vant where the aircraft are based – it should be about their purpose.

a third meaning of maritime air power, which is argued for in this article, is about all aspects of air power applied in the mari-time theatre. Even though it is hardly the un-derstanding you will get from reading doc-trines, this is a view shared by many military thinkers, for example till where he states that: “Maritime airpower includes land-based airpower intended essentially for maritime use whether ‘owned’ by the navy (as in case of Japan and the Us) or not (as in the case of Britain)”.7 there are also some useful ar-ticles by till, richard Mason8 and alan g. hicks9 which include both land-based and naval air power in their perspectives on mar-itime air power, but these are too short to give an insight into its complexity.

this broader understanding of maritime air power is the focus of this article. Whether the air asset is organic (sea-based) or land-based, administered and commanded by the naval forces or an air force – the “mis-sion objectives” are what defines the appli-cation of air power as maritime air power. consequently, the broader understanding is clear but there is a lack of a concise defini-tion of maritime air power. from the above

112


perspective, a cross-service, inclusive and descriptive definition of maritime air pow-er would be:

Maritime air power constitutes the parts of air power which are being applied in the maritime theatre to fulfil maritime objec-tives, as well as achieving the necessary de-gree of air control for maritime operations within this area of interest.

By this understanding, we notice that to the extent that there exists a theory of mari-time air power, this is – or should be – based on sea power theory. however, it is air-pow-er applied and thus a theoretical framework must deal with and accept the qualities and limitations of air power. this requires lec-turers and students, aviators and sailors in-volved in maritime air operations to under-stand the nature of both air and sea power and warfare to be able to understand mar-itime air power.

The Maritime Objectives

A Sea Power theory foundation

sea power is a concept that is hard to de-scribe. some of the reason may be that it has been a central part of warfare and in-ternational relations for centuries, long be-fore the theorists who largely defined the contemporary language of naval warfare in the late 19th century. Many have tried to define it, and some have tended to avoid it. these never-ending circles have proba-bly led to the various ways that the termi-nology of sea power has been understood. according to andrew lambert, historians tend to discuss sea power as cultural real-ities of historical studies, while strategists and political scientists are concerned with the utility of sea power rather than its mean-ing.10 lambert argues that we have seen a shift from debates of command of the sea,

which largely dominated from the 1890s till the end of the cold War, to an increased focus on power projection due to the fact that the West has largely been involved in such strategic challenges over the last two decades (e.g. the Balkans, the Middle East and afghanistan). We may expect that dis-cussions on command of the sea will re-emerge as the world again becomes more militarily multi-polar. however, it seems clear that there are some enduring elements of sea power including both commanding the sea and using the sea for greater pur-poses, and it is thus necessary to under-stand these two greater lines of thought.

the terminology Command of the Sea (or Mastery) has been a central part of mar-itime military literature for more than a cen-tury. alfred t. Mahan is seen as a represent-ative for a fight for Command of the Sea, and well known for his belief in the “de-cisive battle” as the main tactic for achiev-ing this aim. Julian corbett was in contrast to Mahan not so much occupied with the thought of command of the sea as that of

“communication”. Even though corbett is viewed as a counterpart to Mahan’s stress on command of the sea and the decisive battle as the means – corbett did appreciate it. he stated: “first, there is the general recogni-tion, always patent to ourselves, that by far the most drastic, economical, and effective way of securing control is to destroy the en-emy’s means of interfering with it”.11

corbett argued that the use of the sea – what he called “communication” – was the object of naval warfare. he argued that with safe communication as the sole purpose, the fundamental requirement was the means of exercising sea control for being able to use the sea.12 raoul castex also noted the importance of communication: “…(when) communication is open, this permits a dou-

113

tidskrift

ble action, economic and military, against the enemy.13

Mahan and corbett are viewed as the most significant classical writers on sea pow-er, and their main works should therefore be read by any student and reader interested in maritime military affairs. however, it may be challenging as they both wrote extensive-ly and then naturally expressed views in one context which may be the opposite in mean-ing in another. Many have since been influ-enced by Mahan and corbett and applied the general thoughts in their context and time, and may thus be just as good a start-ing-point in the discussion of central topics of sea power theory, and the constantly dis-cussed term “command of the sea”.

till, maybe the most reckoned with sea power theorist of today, argues that command should be understood in a rela-tive sense and introduced the term “…de-gree of command” some years back.

Being in command of the sea simply means that a navy, in that happy state, can exert more control over the use of the sea than can any other. the degree of command varies greatly and is primarily illustrated by the extent to which it confers the capac-ity to use the sea for one’s own purposes and prevent the enemy from using it for his. command of the sea is about the use of the sea, not its possession.14

till argues in his latest edition of “seapower” that: “… the value of commanding the sea lay not in its physical conquest or posses-sion…”, and he continues stating: “if mar-itime strategy is about the use of the sea, then commanding it means you can use it for your purposes and prevent the enemy from using it for his”. 15 these overall per-spectives are in line with corbett and are not much disputed today. however, is it useful to use the terminology “…degrees of

command”? or is it, rather, a cultural phe-nomenon or a state of affairs one arrives at as a result of a general capacity to use and deny others the use of the sea? With this, we touch a subject that has been at the centre of many discussions on sea pow-er (as well as air power) about control ver-sus command. one of those trying to clar-ify the difference is Bernard Brodie, argu-ing that command of the sea is something different than a complete degree of sea control. command of the sea is that state where one can use the sea for own com-merce and to stop that of the enemy. one may well suffer losses, but nothing so seri-ous that it will be decisive. like till, Brodie clearly thinks of command of the sea as a relative term, and ends by stating that he “…prefers to speak only of control”.16 he further argues: “sea power is the abili-ty of states to secure, deny and exploit the seas for military and political purposes, in war and peace – the destruction of the ene-my fleet was just one means by which these tasks were accomplished, not the sole ob-ject of maritime forces”.17 these percep-tions by Brodie stand out as a very includ-ing, sound and useful description of sea power.

Much discussion has been on sea control. castex was actually more occupied with those nations that were not able to seek out the enemy for any large or decisive battles. his answer was to build a navy on the mar-itime strategy and tactics of manoeuvre.18 this included naval raids on enemy commu-nication and less capable ships, the uses of mines, and amphibious operations. he con-stituted clearly an alternative to Mahan and those in favour of the decisive battle. his thoughts are very important for the medi-um and smaller powers that face superior forces. castex’s theories also leads one into the arms of sergei g. gorshkov. Early soviet

114


strategies (prior to the second World War) have been paralleled to the principles of the french Jeune Ecole19 tradition of the late 19th century, followed by a classical large-ship buildup under Stalin, and finally the new thoughts of gorshkov. the period from the late 1950s till the early 1980s saw a build-up of an alternative but impressive navy fo-cused around submarines and long-range air power, supported by the surface fleet. In this sense, gorshkov promoted much of the same fundamental ideas as castex. gorshkov built naval and maritime air forces for ma-noeuvre and sea denial.20

to conclude, i support the notion that one should understand command of the sea in a relative sense. this in line with Brodie, castex and till – who are all easily traceable back to corbett’s thinking. it is not about possession, but about achieving a situation where one safely and effectively can use and exploit the sea for all own purposes, both militarily and commercially. as Brodie says:

“command has never meant control which was either complete in degree or unbounded in maritime space”.21 Based on this notion, command of the sea cannot be a concept or aim of any naval forces – as it is, rather, a relative term one may use of a supreme sea power that is unchallenged on the general use of the sea. this is as lambert argues in his historian’s perception of sea power as a cultural phenomenon. for instance, the Us navy today may say that it has command of the sea by the fact that it can secure and use the lines of communication, maintain safe sea basing for force projection – and at the same time deny most opposing forces use of the sea in those areas they define. At the same time, it is important to note that they in many cases will hardly achieve full control of the littorals.

From general Sea Power theory to concrete Objectives

as we experience that command of the sea is not a concept or something one will be able to break down for applicable strate-gies or concepts, practical sea power boils down to the principles that enable the de-livery of effects at sea and from the sea, which in turn are the foundations for those aspiring to maritime power, and possibly com mand of the sea.

At sea: Sea Control – always to an accepted risk

in contrast to command of the sea, which has just been argued to be understood as a relative term, sea control differs by the fact that it is a definable and achievable aim of a military commander. sea control is lim-ited in both space and time – and must be safeguarded at all times.

the latest British maritime doctrine states: “sea control is the condition that exists when there is freedom of action to use an area of the sea for one’s own purpose for a period of time and, if necessary, deny its use to an opponent”. 22 it further refers to the nato allied Joint Publication 3.3.3 air Maritime coordination doctrine stating: “sea control depends upon control of the surface and sub-surface environments (including the seabed) and the air above the area in which sea con-trol is required”.23

consequently, it must be reckoned that sea control has two fundamental dimensions:

• First, control is about denying the op-ponent from effectively using the de-fined area for his purposes and to in-terfere with one’s own use of the sea. (sea denial may also be an objective in its own right. this is discussed in next sub-chapter).

115

tidskrift

• Second, control is about safeguarding own operations, military as well as com-mercial, to an acceptable risk level. this includes all the dimensions of subsur-face, surface and air.

sea control includes blockade and barrier operations, as well as embargo and inter-diction operations. this concept of control is offensive in nature, where one part has an aim of securing a defined area and uses his forces actively to expel or direct the op-ponent. the aim of area sea control is ex-tensive and will require both great and bal-anced fleets – still, this condition is not un-likely to be achieved by any major power over a weaker opponent. today, with the in-troduction of readily available smart muni-tions, with short to long range, precise satel-lite navigation and communication, stealth and computer technology, area sea con-trol may well prove hard to achieve in a conflict between greater powers. Till ar-gues: “…having control of great chunks of the world ocean does not necessarily mean controlling the littorals. finally, the world’s smaller navies may be able to mount asym-metric challenges to the larger ones, and may eye each other in distinctly traditional sea control terms.”24

in case of more local sea control aspira-tions, such as for the protection of offshore installations, ports and inlets, as well as the protection of sea lines of communication (sloc) by convoying and escorts, they are different in nature. concepts of local sea control become less extensive than area sea control, as this does not necessarily aim at denying the enemy the use of the sea for his own purposes – it is, rather, about safeguard-ing own defined forces and activities.

Sea Denial

an objective of sea denial has classically been the preferred concept of land-pow-ers or smaller maritime nations. if one is not able to secure the necessary degree of control, or finds the cost too expensive or unnecessary for the greater strategies, one should limit oneself to a strategy of sea denial.

the latest British Maritime doctrine de-fines sea denial as: “...when one party pre-vents an adversary from controlling a mar-itime area without being able to control that area oneself”. the purpose is to place an “unacceptable level of risk to enemy sur-face units”.25

sea denial is the most likely maritime ob-jective possible to achieve solely by the use of land-based air power and weapons sys-tems. air power may effectively deny an en-emy to freely use the sea for his own pur-poses. This was a definitive concept of the soviet maritime forces from the 1960s on-ward – and was one of the main factors of nato’s, great Britain’s and the Usa’s strong interest in keeping northern norway out of the hands of the soviet Union. With a soviet grip on northern norway, it would have had full access to use long-range land-based air power (with their emphasis on mis-sile technology) against naval surface forces, as well as directly against the British isles and opening a flank to northern continen-tal Europe. this was a soviet strategy of sea denial against the naval forces, rather than aiming for any positive degree of control of the norwegian sea, the north sea and the northern atlantic ocean.26

then and today, nuclear submarines and long-range aircraft with missiles are the most potent systems for sea denial on the blue oceans. surface forces may also be part of the forces used in a concept or strategy of

116


denial, but in this case we are soon in the grey areas where in reality one is fighting for a degree of control. for the littorals, land-based air power, missile systems, conven-tional submarines and mining are common sea denial forces. for concepts and objec-tives of sea denial, the main purpose is to pose such a threat that it will be unaccept-able for the opponent to carry on.

From the sea: Power Projection

Power Projection from the sea is also an important element of sea power and war-fare.27 strategic power projection, applied by military forces as “force projection”, has ranged from naval bombardment against targets on land – to full-scale invasion in amphibious warfare. today this may also include the global reach of both conven-tional and nuclear long-range smart mu-nitions, as well as organic air power. the British Maritime Doctrine defines that:

...maritime power projection is the threat, or use, of national power at a range from the UK mainland to influence events from the sea. it exploits sea control and mari-time manoeuvre to achieve access in order to threaten or project force ashore using a combination of amphibious forces, em-barked aircraft, land attack weapons and special forces.28

the doctrine further states that maritime force projection is fundamentally proactive, although not necessarily offensive. it also in-cludes the roles naval forces have of with-drawing forces or civilians ashore.29

By the definition of maritime air pow-er based on maritime objectives outlined in the beginning, force projection against na-val assets and infrastructure on or by land should also be defined as maritime air pow-er. However, force projection for influence on the land war will not be a part of mari-

time air power – though still be clearly de-fined as naval air power.

Thereby the Objectives of Maritime Air Power

Maritime objectives are the concretization of sea power theory. Using the British as a case, their maritime doctrine defines three

“strategic principles” that are clearly based on classic sea power theory, doctrine and tactical teaching. these strategic principles, which may also be defined as the enduring, or at least robust, maritime objectives in-cludes sea control and sea denial for con-cepts relating to the use of maritime (air) power at sea. in addition, sea power is about using maritime power from the sea. Force projection is an important naval ob-jective, and air power often plays a cru-cial part. however, this objective should be limited to amphibious warfare and tactical strikes against naval forces and support fa-cilities in the case of maritime air power. for ground-attack exceeding the imminent maritime facilities, such as docks and naval infrastructure, the theories or concepts are already well described by existing air pow-er literature and doctrines. this is a natural crossing-line between maritime air power and air power theories in general.

these “strategic principles” and mari-time (air) power objectives have been essen-tial since the early days, and are still with us. they are prerequisites for and include all the concepts of a more descriptive na-ture as littoral access and force protection, barrier and blockade operations, embar-go and containment, convoying and escort, and fleetinbeing, etc. These concepts, are variants of the enduring objectives, evolved to describe trends in the military and polit-ical state or focus of the time, but often in time disappear or give place to new con-

117

tidskrift

cepts. the contemporary application of sea power is well discussed in till’s Seapower and speller’s Understanding Naval Warfare, and those books should be a natural start-ing-point for any students or readers also of maritime air power.

Based on the British Maritime doctrine and the sea power theorists we may sum-marize that maritime operations include all forces and capabilities that may contribute to achieve the grand ideas of command of the sea, but foremost the more concrete and defined objectives of sea control and sea de-nial, as well as the ability to project power from the sea. it is also clear that maritime operations range from peacetime operations to operations in times of tension and warfighting. These elements may be placed un-der an umbrella of two main dimensions of sea power: first the aim for a degree of sea control (or denial) and secondly power and force projection.

Defining the Core Capabilities and (specialized) Roles

The Evolution

from the early days of aviation, the mili-tary explored the use of these modern and potential platforms – the new aircraft – for support of the commanders on land and at sea. The first and quite obvious role of the aircraft was to scout for enemy forc-es, both for surveillance of the battlefront, the coastlines and defined seas of the mar-itime theatre, as well as for directing fire-power from land-based and seaborne artil-lery. also, but to a lesser degree, the air-craft were used for delivery of small bombs or grenades at the enemy. still, reconnais-sance and surveillance must be recognized as the first and primary roles of military aviation. soon aviators needed to think

about the “fight” for controlling the air, both for being able to use it for their own purposes as well as denying the enemy to use it for his purposes.

after the first World War, theories evolved around the strategic effect of air power. the prospects of air power mobility could be used to avoid the static situation of the main bat-tlefronts between the industrialized great ar-mies. in British, italian and american army communities the thoughts of “strategic air power” won influence. In the Russian and german armies the use of aircraft in sup-port of the existing land forces became the primary focus. among the greater maritime powers “floating bases” – aircraft carriers

– were developed. these ship-based aircraft first had a reconnaissance role, but were soon able to conduct attacks on naval sur-face forces. aircraft in use against surface forces matured and proved effective during the second World War. great examples are the many battles of aircraft carriers at sea throughout the war in the Pacific; the hunt for the german cruisers and battleships by both land-based and carrier-based maritime air power forces; the British decisive attack on the Italian fleet in Taranto of 1940 and of course Pearl harbour of late 1941. as an answer to the evolving submarine fleet, especially that of germany, land-based air-craft were also put into the role of hunting and destroying submarines with great suc-cess. during the second World War, the air-craft made its permanent entry into the mar-itime theatre.

Maritime air power became crucially im-portant for reconnaissance and surveillance for the naval surface forces, as well as for fighting surface battles and hunting subma-rines. in addition, it was recognized that the fight for controlling the air domain, or at least for self-defence, was a prerequisite for all naval forces. Maritime air power had

118


set its position, but there ensued extensive political arguing on organization, develop-ment and fighting for control of the air as-sets. this has since restricted the evolution of maritime air power theory and conceptu-al developments. as noted, there hardly ex-ists complete and thorough descriptions of maritime air power, be it theoretical or doc-trinal, at least one that has been adopted by naval and air forces and philosophers.

Doctrinal discussion of Capabilities and Roles

according to the latest British air and space Power doctrine there are three roles of maritime air power: Anti-Surface War-fare (ASuW) and Anti-Submarine War fare (ASW), and Aerial Mining. 30 however, in study ing sea power, there is obviously a greater variety of roles played by air pow-er in the maritime environment. the mag-nitude may be lost if we do not define the roles air power should play in relation to sea power theory, concrete maritime objec-tives and core capabilities.31 as maritime air power theory and concepts are not de-fined, there is neither a directly useful de-fined terminology which naval and air force literature has agreed upon.

the contemporary British air and space Power Doctrine defines a set of “fundamen-tal roles”, zand introduces the term “special-ised roles”. the air force understanding of

“fundamental roles” includes Control of the Air and Space, Air Mobility, Intelligence and Situational Awareness and Attack. 32 the specialized roles of air power are subordi-nate to the former. and for maritime op-erations, the doctrine only defines three of them as earlier noted: Anti-Surface Warfare, Anti-Submarine Warfare and Aerial Mining, which is clearly an inadequate description of maritime air power.

What are then the equivalent naval terms and understanding? the contemporary British Maritime doctrine uses the term “role” in a different way from that of the air force, with an overarching three-level split of the doctri-nal roles of War Fighting, Maritime Security and International Engagement. 33 this arti-cle limits the discussion to the more classical roles of warfighting and maritime security. at a more practical level, and more paral-leled to air force doctrinal thinking and its use of the term “fundamental roles”, it is for naval concepts and tactics common to organize and think in terms of “warfare ar-eas”, suich as Surface, Subsurface and Air Control Warfare for the capabilities relat-ing to sea power concepts and tactics at sea, and the core capability of Force Projection in concepts and tactics from the sea. in ad-dition, for the ability to build and maintain a good situational awareness, various roles of Information Exploitation are recognized as a crucially important capability that air power plays for the maritime forces.

Towards a common cross-service understanding

as we see, there is no mutually agreed up-on and established set of capabilities (or whatever one chooses to label it) and roles of maritime air power. there are disagree-ments across the service doctrines, and even internally the naval and air force doc-trines have changed their definitions and terminology for each revision of the doc-trines.34 the aim of this article is to try to bridge this disagreement. as sea power the-ory and maritime objectives define the stra-tegic purposes, it is also natural to devel-op this into core capabilities more resem-bling the naval tradition. the specialized roles are derived from both naval and air force communities.

119

tidskrift

however, the main point here is not to create a new set of terminology, but most importantly to define a functional threelev-el comprehensive understanding where: (1) sea power theory and maritime objectives lay the foundation, (2) the term core capa-bilities describes the overarching and en-during capabilities – often joint – of mari-time power, and (3) the specialized roles in-cludes the tactical and technical air power roles applied. these specialized roles tend to come and disappear as strategic challenges change from scenario to scenario and over time, both due to political and geographical conditions, and not least as a consequence of technological developments.

Consequently, what we may define as the core capabilities of maritime air power in-cludes: Information Exploitation, Surface Warfare, Air Control Warfare, Subsurface Warfare and Force Projection.

After defining this set of core capabilities of maritime air power, it is possible to me-thodically define and sort the “specialized roles”, where a “role” describes the specif-ic purpose of a unit in military operations. for instance, subordinate to the core capa-bility of Subsurface Warfare, we will find the applied roles of anti-submarine Warfare, Mine Warfare and Mine countermeasures

operations. new roles, subordinate to the core capabilities, may well arise or disappear with different scenarios and technology. in addition, there might well be other forces in supportive roles, e.g. Electronic Warfare (for example jamming) support within the role of anti-surface Warfare.

this separation of core capabilities, spe-cialized roles and even supporting roles, as separate levels are important for not losing sight of the span of maritime roles. too of-ten maritime air operations are simply di-vided into asW and asuW, which are only two out of all the important roles of mari-time air power. this is the pitfall if one does not first describe a supreme level of core ca-pabilities. as mentioned, this is an apparent problem in the contemporary British air and space doctrine (and many other air force doctrines), where it fails to mention many of the actual roles air power plays in the maritime domain.

the span and complexity of core capa-bilities and specialized roles of maritime air power may be visualized in the following model, where the core capabilities are ro-bust and enduring, and the specialized roles are more fluctuating as scenarios change and technology evolves:

AIR CONTROL WARFARE

AD

dcaINFORMATION EXPLOITATION

air isr

aaW

surface and subsurface isrSURFACE WARFARE

asuW and MioSUBSURFACE WARFARE

MW. McM and asW

FOR

CE

PRO

JEC

TIO

N

Figure 1: The fi-ve Core Capabilities and the contempora-ry Specialized Roles of Maritime Air Power.

120


Describing the Core Capabilities and (specialized) Roles

The first Core Capability: Information Exploitation

The first core capability – Information Ex-ploi tation, includes the specialized roles of intelligence, surveillance and reconnais-sance. this capability with its three roles is important for all dimensions of warfare, both for the success of most tactical mis-sions and for the greater operations and campaigns. information Exploitation in-cludes the process of collecting data, as well as the evaluation and fusing of the in-formation for achieving an integrated in-telligence picture. in contemporary writ-ing and concepts this is often refereed to as ISR – intelligence, surveillance, and reconnaissance.

intelligence operations range from the lower tactical levels to the top political level. as for maritime air forces, they are constant-ly involved in roles of intelligence gathering. Military intelligence must truly be stated as a necessity for military and state power. By holding the relevant information and mak-ing the correct evaluations, the strategic de-cision levels are able to take the correct ac-tions. These will in most cases stop conflicts before the parties commit themselves to un-necessary military confrontation.

Surveillance means systematic observa-tion of all the dimensions of cyber, space, air, land and sea (both surface and subsurface). Maritime theatre surveillance includes the surveillance of all activity that would be in-flicted on the maritime theatre. Surveillance is conducted and compared over a period of time. the maritime core capability of information Exploitation also includes the

surveillance of the air dimension. for air surveillance and early warning, both land-based and seaborne aviation, as well as sur-face ships are important. contemporary airborne Early Warning (aEW) also includes command and control capabilities and re-sponsibility.

the third role within information Ex-ploitation is Reconnaissance and this is about obtaining information on the positioning, ac-tivities and resources of an opponent. this level of information gathering is more lo-cal in both time and space than surveillance. reconnaissance is basically all spot-observa-tion, and an integrated part of most activity at the tactical level. surveillance, as well as reconnaissance roles performed by air power, are perhaps some of the most significant ones for the naval surface forces. in maritime war-fare the reconnaissance role gives invaluable inputs to the recognized Maritime Picture (rMP), which includes the subsurface, sur-face as well as the air dimensions.

today the isr roles of maritime air pow-er, both with greatly enhanced sensors, ef-fective space-systems and a rapid introduc-tion of new unmanned aerial systems (Uas), have dramatically changed the tactics and concepts of maritime warfare. to a great extent, no naval surface forces are able to operate concealed – not even the “stealthy” vessels. however, asymmetric surface forc-es, for example small civilian vessels load-ed with explosives or armed with small but sophisticated missiles, and piracy from fish-ing vessels still pose great challenges to mar-itime forces.

finally, it is important to realize that all the elements of information Exploitation are integrated in and make up the foundation for the three following core warfighting capabil-ities of surface, subsurface and air control Warfare for securing sea-basing.

121

tidskrift

The second Core Capability: Surface Warfare

the second core maritime air capabili-ty is Surface Warfare. surface Warfare is about controlling the enemy or denying him the use of the sea, and if necessary de-stroying his maritime forces and capabili-ties. surface Warfare for maritime air forc-es may be divided into the two specialized roles Anti-Surface Warfare (ASuW) and Maritime Interdiction Operations (MIO).

to start with the latter, Mio have to a great extent become the “daily” role of mar-itime air forces in peace, crisis and limited war operations, especially in the case of or-ganic helicopters and maritime patrol air-craft. Mio encompass seaborne enforcement measures to interdict the movement of cer-tain types of designated items into or out of a nation or specific area, for example smug-gling, piracy and drug trafficking.

For the classical warfighting roles within surface Warfare, they are all embraced by the role of asuW. the common contempo-rary understanding of asuW is that this in-cludes all actions against an adversary’s sur-face forces or merchant ships in order to achieve sea control or sea denial and to dis-rupt his sea lines of communication. in lit-toral waters fast attack boats, which are op-erated by many nations, may pose a threat to own civilian shipping and naval oper-ations. due to political as well as naviga-tional constraints, larger warships may not be suited to operate freely in these waters. fast patrol boats, operating together with larger warships and helicopters, may at the same time offer the best solution to counter this threat. air power may (and should) in these operations both be tasked for build-ing a recognized maritime picture, as well as for delivering lethal and non-lethal ef-fects of power.

today, there are three major missile tech-nologies developed for strikes against sur-face forces. the traditional missiles are wide-spread, and they are still useful. they are relatively cheap, and may actually strike most targets except for the most modern and larger vessels with effective self-defence systems. today, hard countermeasures such as anti-air missiles and guns, as well as soft systems as chaff and flares, defend the larg-er naval vessels. These targets are difficult to strike with older generations of missiles, unless they are launched for a “missile over-load” purpose from an attacker or attackers. More modern missiles are either based on low-signature (stealth) to be able to close in on the bigger targets, or are being developed to have multiple times supersonic sprint at the final stage towards the target to pene-trate modern defences.

the role of asuW is crucially depend-ent upon the roles of isr and effective tar-geting to be able to direct the application of force. non-lethal asuW includes any-thing from third-party target-reporting to electronic warfare. third-party targeting is a contemporary terminology, but the ideas and use have obviously been around since the birth of air power. the spotting and re-porting of gunfire has since evolved to in-clude specified procedures for voice over radios, later for link systems and the evolv-ing networked concepts. all types of com-munication are used for this purpose, and as missiles were designed for long ranges during the cold War, third-party targeting became crucially important and necessary. Electronic Warfare (EW) includes both of-fensive and defensive exploitation of the electromagnetic spectrum for the purpose of combat.35 Jamming, an effective role of air power, either aimed at electronics, com-munication or other, is considered offensive although still non-lethal.

122


to sum up on surface Warfare: it is about the all-embracing asuW concept and Mio for control of the activity at sea. for asuW, the fleets of aircraft armed with missiles have largely become the successor to the battle-ships for fighting the surface war.

The third Core Capability: Subsurface Warfare

the third core capability of maritime air power is Subsurface Warfare. this core ca-pability classically as well as contemporar-ily comprises the roles of Anti-Submarine Warfare (ASW) and Mine Warfare (MW), including Mine Countermeasure opera-tions (MCM).

Both during the second World War and the cold War ASW in the conventional na-vies became focused on the convoying sys-tem. operations were intended for denying the opponent the effective offensive tacti-cal use of his submarines against one’s own forces and shipping. the protection of forc-es has been conducted by a principle of ”de-fence in depth” and has required close co-ordination between ships, helicopters, mari-time patrol aircraft, shore-based facilities and friendly submarines. additionally, asW was developed to hunt the nuclear armed strate-gic submarines that saw the light of day by the end of the 1960s. the force of strategic submarines came to be a dominant part of the cold War stand-off, and thus asW be-came central for fighting these warships. The strategic submarines did not diminish after the cold war, but have attracted less focus. today, as the stand-off between russia and the West has re-emerged, the strategic forc-es will most likely again come to the fore-front of strategic thinking.

anyhow, over the last decade many smaller nations have been investing in conventional submarine forces. conventional submarines

are affordable and still pose a great, often strategic, threat to greater nations. due to the strong focus on land warfare and asym-metric challenges for more than two decades, the expensive and long-term investments in asW technology and capabilities have large-ly stopped. as the gap between submarine technology and asW technology and con-cepts widens, the classical conventional per-spective of asW as a defensive way of war-fare should come to an end. for the limit-ed wars of today and nearfuture conflicts between asymmetric forces, the greater na-tions should, rather, aim for an offensive asW approach. Offensive ASW here means operations aiming at finding and neutral-izing or controlling enemy submarines be-fore they can constitute a threat. this has to a limited degree existed, not in the main naval concepts, but more as a secret part of the cold War with the triad of sosUs36 and intelligence ships in co-ordination with the offensive capabilities of hunter subma-rines and asW aircraft. for the last decade, the Us navy has promoted and used a term

“hold at risk,” which describes and can be used about offensive asW. a great mari-time power today must be able to achieve full control of the limited numbers of sub-marines of smaller nations. the convention-al, smaller, yet powerful submarines pose a significant threat to the greater democratic nations. not so much as an equal adversary (mainly because of the small numbers) to stop military forces in total, but they might easily overthrow the campaigns or opera-tions, as the willingness of a state or alli-ance to accept the loss of one or a few of the naval or commercial ships has its limits. in today’s global political and media world, the few and small conventional submarines have met with a far greater relative impor-tance – almost strategically. therefore, the greater nations and alliances should apply

123

tidskrift

offensive asW concepts to seek out and control the limited numbers of submarines of their asymmetric adversaries for safe ac-cess to the littorals and ensuring a strategic safety of own military and significant civil-ian shipping. going out and searching for, and knowing their location at all times for achieving sea control – this is “holding at risk” in offensive asW. this issue of offen-sive asW operations raises the delicate ques-tion of pre-emptive actions against a poten-tial capability of another state. if one should choose to neutralize a submarine “held at risk”, this may well be against internation-al law and may also escalate the situation. this should not normally be the option to choose. offensive asW, and the concept of

“holding at risk” are not necessarily about destroying (in peace or crisis) enemy forces

– it is also about knowing the position and status of the enemy. through the use of mar-itime aircraft and satellites with long-range cameras and synthetic aperture radars, or human intelligence, one may even achieve control just by detecting the enemy forces in port. if they leave port, deployable sur-veillance systems, hunter submarines and aircraft must try to maintain contact, and if they do so – the commander at sea does have control of the enemy.

for future large-scale wars between some-what equal forces in the maritime theatres, one will still probably have to fall back on the defensive perspective of asW to avoid the threat or limit the submarines’ possibil-ity to operate effectively. the submarine is still a potent and demanding opponent.

Mine Warfare (MW) includes the laying of mines, as well as actions taken to coun-ter the threat of an adversary’s mines. for MW, including Mine Countermeasure op-erations (McM), organic and autonomous unmanned underwater sensors for detect-ing mine threats are evolving. for the sur-

face ships, self-protective defensive systems against torpedo-mines are being implement-ed, but the true capabilities are at best ques-tionable.

McM may for aircraft involve actions taken to prevent an adversary from suc-cessfully laying mines by attacking adver-sary minelayers and by traditional mine hunting and sweeping. Most nations use surface ships in this latter role while some, especially the Us, have extensively used or-ganic helicopters in this mine-clearing role since the vietnam War. today the Us navy further explores this McM role with their Mh-60s helicopters using lidar37 system for mine search, as well as for shallow wa-ter asW search. for the destruction, the hel-icopters may use a gun-system of a special precision 30mm supercavitating projectile38 to penetrate and destroy surfaced and near surface mines. the technological company thales has even developed mine-hunt dip-per sonars for helicopters.

Minelaying, or the threat of mining, can either be protective, defensive or offensive.39 Protective minefields are laid inside territo-rial waters with the aim of securing friendly forces or shores. Defensive minefields laid in international waters must be announced, and are aimed at restricting or channelling an adversary’s movements. Offensive minefields are laid in waters controlled by an adversary in order to force the adversary to take action such as closing ports or re-routing shipping. aircraft capable of carrying large quanti-ties of mines have been used for mining by many nations. this is an important capac-ity of maritime air power, though it is sel-dom talked about. Mine Warfare, especial-ly in the case of minelaying, is clearly an im-portant role for maritime air power, though not too often acknowledged and discussed.

124


The fourth Core Capability: Air Control Warfare

the fourth core capability, Air Control War fare, deals with the necessary degree of control of the air. this includes the prereq-uisites of radar and electronic air surveil-lance, command and control, as well the fundamental fighting capabilities of com-bat aircraft and surface-based air defence systems from naval ships and land. Both naval organic and land-based combat air-craft have an important role to play for achieving the necessary degree of air con-trol for other maritime forces to function. in the maritime warfare perspective, the approach to air control is in fact defensive. the aim is seldom air control per se, but denying all enemy air activity to be able to freely use own submarine and surface capabilities.

the navies and nato maritime doctrines define the total effort as Anti Air Warfare (aaW), including all defence of friendly forces in the maritime environment against air threats posed by aircraft and weapons launched from air, land, surface, or sub-sur-face platforms. contemporarily, aaW is car-ried out by a principle of “layered defence”: first, by obtaining early warning by passive means such as intelligence and signal inter-ception, as well as long-range air surveil-lance radars from land, ships and aircraft. the organic aEW aircraft has in the mar-itime theatre an especially important com-plementary capability to cover the low-lev-el axis below the cover of the surface radars. after the early warning and recognition cy-cle, the combat forces of fighter aircraft and long-range missile systems cover the outer defences, complemented by medium-range missile systems. the short-range systems of missiles and guns are for self-defence. this is further complemented by chaff and flare

systems, and in some instances active jam-mers against incoming missiles. this com-plete and layered aaW system is still a ne-cessity for ships with reasonable self-de-fence systems, since even the most sophis-ticated systems do have a critical “missile-overload” threshold.

it might further be useful to break down aaW into point air defence and area air defences for getting into discussions on air power. Point air defence systems consisting of guns, short-range missiles and lasers are solely for self-defence of a unit, and should not be labelled as air power. area air de-fences are, on the contrary, an important element of maritime air power. area air de-fences include integrated medium-range to long-range surface-to-air defence systems, as well as fighter aircraft in the outer ar-ea on combat air Patrols (caP) in direct support of the naval surface force. the role and these operations are labelled Defensive Counter Air operations by air forces. With all these different roles of air power a com-mander will try to achieve an effective air defence and a necessary degree of air con-trol or denial, which is crucial for other air and sea operations.

the joint effort of air defence – or aaW in the naval case, is interesting for examin-ing the intersection, or crossing-lines, of air and sea power. it clearly includes roles of air power, but it obviously also has a mar-itime objective for the defence of and as a pre-requisite for all other maritime opera-tions to take place.

to achieve a higher level of air control (air supremacy or air superiority) over any ex-tensive area in the dimensions of time and space – air power is normally most effec-tively used in more offensive concepts. We are then discussing the applied air power role of Offensive Counter Air operations, such as attack on airfields, aircraft logisti-

125

tidskrift

cal facilities and suppression of enemy air defences. arguably, we then move the dis-cussion on use of air power over into ordi-nary air power concepts and theory, and this may be viewed as a natural limit or grey ar-ea between sea power and air power con-cepts, theory and doctrines. We may iden-tify another crossing-line between maritime air power and air power theories and doc-trines in general.

the core capability of air control Warfare for achieving the necessary degree of air con-trol has been – and will be – a pre-requisite for all conventional maritime forces.

Force Projection – a “fifth” Core Capability

Force Projection is a fifth core capability. It is about using military forces for amphibi-ous warfare and for using firepower attack/strike towards land – perhaps even far in-land. it is about using sea-based military forces to actually influence the land war it-self. in many cases, this includes no mar-itime objectives. When discussing opera-tions of Force Projection we often find our-selves in a hazy area of objectives, reason and responsibility between the three mili-tary services (and maybe even a fourth part-service, the “Marines” territory). i will ar-gue that some of the operations of force Projection are within the scope of maritime air power, while others are not.

Effective amphibious operations are im-portant for the safe and timely delivery of seaborne forces to a coastal objective. access to the littorals and coastlines have historical importance, for example, with the landings in normandy and during the korean War. contemporarily, the iraqi wars are good ex-amples. great efforts were put into prepa-ration of the landings and ensuring access followed by the landings. this was very im-

portant both for opening a new front and for logistical support by sea. amphibious operations became less important in the greater cold War play, but have become the prime focus of the larger maritime forc-es over the last two decades as navies have largely been unchallenged at sea, and there-fore gradually have focused more on stra-tegic concepts from the sea. the Us navy went from the cold War blue ocean focus, last described in their “Maritime strategy” of 1986, through the doctrines “from the sea” of 1992, “forward from the sea” of 1994, the “sea Power 21” concepts, and most recently the much debated air-sea Battle concept, in co-operation with the Us air force.40 these offensive force projection concepts all require sea control forces (asW, aaW, asuW and McM) for the defence of shipping and own naval forces.

there is normally talk of four types of amphibious operations41, which shows the width of this field: “Amphibious demon-stration”, “amphibious raid”, “amphibi-ous assault” and “amphibious withdrawal”. Amphibious assault is the principal type of amphibious operation, which involves es-tablishing a force on a hostile or potential-ly hostile shore. Amphibious withdrawal of forces by sea has often been used to evacu-ate political personnel or special forces. an amphibious demonstration is a show of am-phibious force with the purpose of influenc-ing an enemy into a course of action favour-able to friendly forces. an amphibious raid is a landing from the sea on a hostile, or po-tentially hostile, shore involving swift incur-sion into, or a temporary occupancy of, an objective followed by a planned withdraw-al. raids are conducted for such purposes as: inflicting loss or damage, securing infor-mation, creating a diversion or capturing or evacuating individuals and/or materiel.

126


Maritime forces can contribute to fire-power strikes against targets ashore using carrier-based strike aircraft, sea-launched cruise missiles, as well as classical naval guns.42 in maritime operations, particularly in the coastal environment, air forces work in close co-operation with naval forces to ensure the most effective use of available air assets for air cover and in strike roles. as for the roles of strikes on naval forces by aircraft, these operations are mainly covered in the chapter on surface Warfare. the cases that differ are when aircraft are to attack naval support facilities and ships in harbour. this strike role, in contrast to strikes against tar-gets out at sea, requires more understanding of air strikes in general: land avoidance, tac-tical flying for hiding in the terrain, contin-uous short-range saM threats, and the tar-geting itself. during the second World War, Bomber command and Us bomber aircraft contributed to the maritime war by attack-ing ships in harbour, production and repair facilities and oil supplies.43 this should be reckoned as maritime air power.

discussing strikes against targets out-side of the immediate naval support facili-ties and harbours, the theories and concepts of sea power may no longer be best suited to describe all elements and their ration-ale, even though the aircraft may be oper-ated from carriers. general air power the-ory and doctrine comes into play. this is another crossing-line between maritime air power, which is about maritime objectives, and general air power concepts. force pro-jections from ships against targets far inland (e.g afghanistan) are not about maritime ob-jectives – it is in fact aircraft operating from carriers for purely land warfare objectives. this is, or ought to be, more correctly la-belled naval air power, which is an admin-istrative and organizational rather than ob-ject-based description.

Conclusion: a theoretical framework of Maritime Air Powerthis article has had a twofold purpose; first of all to try to define a broad and com-mon perspective on maritime air power, for both students and readers of air and naval services, to understand and accept. secondly, i have argued for a conceptu-al framework which takes its basis from sea power theory, but also acknowledges that it is air power which is being applied. Mari time air power is both sea power and air power in nature.

Understanding the elements of maritime air power starts with appreciating and creating an understanding of the maritime objectives and then, based on this knowledge, appreci-ating the two levels of applied air power in the maritime environment, both the core ca-pabilities and the applied specialized roles of maritime air power. these specialized roles come about and disappear over time, as the strategic framework changes and technolo-gy develops. it is essential to appreciate all these three levels to have a comprehensive understanding of this special field of military art, which is both about sea and air power. one can hardly achieve a complete under-standing of the operational and doctrinal aspects without a study of the tactical and technical aspects of air power. similarly, one can hardly understand maritime air power without knowledge about sea power theo-ry and the maritime objectives.

the study of maritime air power shows that it is fundamentally “joint” and thereby it is necessary to take into account the differ-ences in culture, terminology and doctrine. the argument is that maritime air power must be recognized wholly as both air pow-er and sea power. the one- service, sailor or

127

tidskrift

aviator, student or reader disregarding this has not grasped the subject.

the conceptual framework of maritime objectives, core capabilities and (specialized) roles is essential. this split in levels is too of-ten overlooked, and thereby one often los-es sight of the great span of roles within the field of maritime air power, and their pur-

pose. Maritime air power is so much more than just asW and asuW, which is often stated in air force doctrines.

the author is a colonel and doctor, head-ing the department for Military studies and doctrine at the norwegian national defence college.

1. British air and space Power doctrine, AP 3000, Fourth Edition (2009).

2. British Maritime doctrine, JDP 0-10 (2011), p.vi.

3. British Maritime doctrine, BR 1806 (1999), p.3.

4. British naval War Manual, BR 1806 (1957/1961) (declassified RESTRICTED), p.3.

5. Ben c. laite, Maritime Air Operations (london: Brassey’s, 1991).

6. laite, Maritime Air Operations, p.4.7. geoffrey till, “Maritime airpower in

the interwar Period: the information dimension” in The Journal of Strategic Studies (vol.27, nr.2, June 2004), p.322.

8. richard a. Mason, Air Power, An over-view of Roles (london: Brassey’s defence Publishers, 1987), pp.101-117.

9. alan g. hicks, “Maritime air Power”, in richard a. Mason ed, War in the Third Dimension. Essays in contemporary air pow-er (london: Brassey’s, 1986), pp.169-186.

10. andrew lambert, “sea Power” in georges kassimeris and John Buckley, The Ashgate Research Companion to Modern Warfare (farnham: ashgate, 2010), p.82.

11. Julian s. corbett, Some Principles of Maritime Strategy (annapolis: naval institute Press, 1988), p.118.

12. corbett, Some Principles of Maritime Strategy, p.112.

13. raoul castex, Strategic Theories (annapolis: naval institute Press, 1994), p.41.

14. geoffrey till, Maritime Strategy and the Nuclear Age (new York: st.Martin’s Press, 1982), p.16.

15. geoffrey till, Seapower, 3nd edition (london: routledge, 2013), pp.144-146.

16. Bernard Brodie, A Guide to Naval Strategy (Princeton: Princeton University Press, 1944), p.91.

17. Bernard Brodie, A Guide to Naval Strategy (new York: Praeger, 1965), p.226.

18. castex, Strategic Theories, pp.184-202. 19. the terminology “Jeune Ecole” was in-

troduced in 1884 by admiral hyacinthe-laurent-theophile. it advocated torpedo boats and fast commerce raiders (castex, Strategic Theories, p.xiv). for a good ac-count of the Jeune Ecole tradition, see arne røksund, The Jeune Ecole. The strategy of the weak (Boston: Brill, 2007).

20. gjert lage dyndal, “the rise of the soviet navy, a re-visited Western view”, KKRVA, nr 3 July/september 2013.

21. Brodie, A Guide to Naval Strategy (1944), p.91.

22. British Maritime doctrine (JdP 0-10), pp.2-10.

23. ibid. 24. geoffrey till, “the royal navy in a new

World, 1990-2020”, in Patrick o’Brien ed, Technology and Naval Combat in the Twentieth Century and Beyond (london and Portland: frank cass, 2001), p.227.

25. British Maritime doctrine (JdP 0-10), p.2-11.26. dyndal, “the rise of the soviet navy, a re-

visited Western view”.27. readers will experience for the terms “power

projection” and “force projection”. the dif-ference is essential, and must be noted. the difference is that “power” refers to the great-er strategic outcomes. the term “force” is more useful for the description of applied

Notes

128


roles of air power. the British Maritime doctrine labels the total concept as “mari-time power projection”. (JdP 0-10, pp.2-14)

28. British Maritime doctrine (JdP 0-10), pp.2-14.

29. ibid., pp.2-15.30. British air and space Power doctrine, AP

3000, Fourth Edition (2009). 31. air force terminology does not cover a mar-

itime air level above the roles of asW and asuW. however, the aP 3000 has a good de-scription of the general air power capabili-tites, and this is a derivation from this termi-nology.

32. British air and space Power doctrine, AP 3000, Fourth Edition (2009).

33. British Maritime doctrine, JDP 0-10 (2011). 34. There are no agreed and robust definitions

of the various levels of applied air power. Terminology, including definitions and the relationship between the definitions, is con-stantly changing. this has been the case for British development, as for most other na-tions. the current Us air force doctrine document 1(2011 edition, pp.42-43) labels this mid-level as “core functions”, while it previously labelled this as “core duties and responsibilities” and “capabilities”.

35. British Maritime doctrine, BR 1806 (1995), p.213.

36. description: the established term sosUs stands for “sound sUrveillance system” – and provides deep-water long-range detec-tion of faint acoustic signals. the antennas consist of highgain long fixed arrays. The first detection systems were operational by early 1950s. downloaded from http://www.fas.org/irp/program/collect/sosUs.htm

37. lidar (light illumination detection and ranging), laser which detects targets at

depths between 5-50 metres, depending on the clarity of the water. this technolo-gy came as a asW search system in the early 1960s, but until the 1990s, component tech-nology has not been capable.

38. raMics (rapid airborne Mine clearance system).

39. nato even divides minelaying in strategic and tactical mining.

40. there are often references to the air-sea Battle concept. however, the main docu-ments are classified. Basically this is a con-cepts created in the period 2009-12 for meet-ing the threats of enemies posing anti-access and area-denial challenges to the Us global forces. (Philip dupree and Jordan thomas,

“air-sea Battle: clearing the fog” in Armed Forces Journal (May 2012). increased use of both unmanned aerial and underwa-ter systems are defined as especially rele-vant in high-risk areas as the asBc tries to cope with daniel goure, “a new kind of carrier air Wing”, in Proceedings Magazine (september 2012 vol. 138), and John richardsson and Joel holwitt, “Preparing for today’s undersea Warfare”, in Proceedings Magazine (June 2012, vol 138).

41. nato allied Joint Publication, AJP 3.1 (2004), pp.2-23.

42. naval guns may again get a renaissance with the evolving technologies. the Us 127mm rocket assisted ErgM (Extended range guided Munitions) has ranges several times those of ordinary naval guns and are gPs guided. With the evolution of electronic rail-guns with 155mm canons – ranges of 200nm are proposed. this may give the gun-ship a re-birth…

43. British naval War Manual, (1957/1961), p.65.

129

analYs & PErsPEktiv

den säkerhetspolitiska försämringen i Ös tersjöområdet de senaste åren beror i mycket på rysslands förändrade atti tyd gentemot omvärlden. detta har tydligt åskåd liggjorts genom olika former av asymmet risk krigföring, dels de ”anonyma” cy-ber attackerna mot Estland 2007 och vid georgien-kriget 2008, dels metodiken vid annekteringen av krim 2014 och den ännu fortgående konflikten med Ukraina. Fortsatta påverkanskampanjer kan även skön-jas i de tre baltiska staterna, vilka har upp-märksammat hotet och förbereder sig för olika former av hybridkrigföring.1 Ubåts-kränkningen mot sverige i oktober 2014 im plicerar att även de nordiska länderna kan vara i blickfånget.

det strategiska syftet verkar vara att åter-skapa en geopolitisk buffertzon runt ryssland likt den som sovjetunionen hade under det kalla kriget – trots att detta då kan trigga natos kollektiva försvarsgarantier å de bal-

tiska staternas vägnar. den överenskommel-se om närmare operativt samarbete som den svenske och finske försvarsministern tillkän-nagav den 17 februari 2015 ligger i linje med att det traditionella militära hotet från ös-ter nu börjat uppmärksammas.2 den kan-ske viktigaste aspekten är dock att fundera kring de nya formerna för icke-traditionell maktutövning.

Operativ-taktisk nivå – hybridkrigföringdet ryska säkerhetspolitiska agerandet har skett på tre skilda men koordinerade nivåer. På den första nivån, den operativ-taktiska, har vi upplevt så kallad hybridkrigföring som likt cyberattacker handlar om att ut-nyttja anonymiteten med omärkta militära enheter (”små gröna män”) som t ex i fal-let med krim och i Ukraina.3 avsaknaden av nationalitetsbeteckningar gör det svårt

”Fingret i magen”Ryska utmaningar för svensk-finskt försvarspolitiskt tänkande

av Lars Nicander och Linnéa Arnevall

Résumé

this research note describes the triggered challenges as a result of the last few years’ change in the Russian threat posture in Europe and among the NordicBaltic countries – specifical-ly regarding planning against these types of pre-war asymmetric threats. they will have a di-rect impact on the operational-tactical level within the national defence planning efforts, as well as on the strategic/national and the international/security policy levels. the bureaucrat-ic seams and responsibilities for countering these types of asymmetric threats between mil-itary and civilian authorities are in many important respects blurred; therefore, specifically sweden – and also in some cases finland – faces a couple of extensive challenges as the gov-ernment’s stove-pipe structures could be at odds on how to manage these threats. one ap-proach could be to revisit the total defence concepts and their robust holistic structures that existed until the turn of the millennium, but which all the nordic countries in several impor-tant respects have dismantled.


130

för ett utsatt land och omvärld en att öppet anklaga en stat som förövare. dessutom är de nationella regelverken i ett utsatt land att bekämpa denna typ av förband i många fall också begränsad av uppdelningen polis-iärt-militärt.

Ett annat inslag på denna nivå är möjli-ga militära förberedelser såsom den under-vattensverksamhet som pågått i sverige, el-ler ryska privatpersoners tvivelaktiga inköp av fastighetsmark vid militärgeografiskt vik-tiga områden i finland.4

Strategisk nivå – påverkansoperationer och cyberattackerPå den andra nivån, den strategiska, tillkommer cyberattacker och påverkansoperatio-ner med desinformation, där så kallade nät - troll har i syfte att styra mediedebatten i väst. nättrollen utnyttjar västliga mediers

”krav på opartiskhet” vilket gör att ren des-information på så sätt får oproportioner-ligt stort inflytande. Detta förstärks sedan med en omfattande etablering av Moskva-styrda tv-kanaler såsom russia today och sputnik i drygt 20 länder – bland annat i finland.5

samtidigt skapas ett informationsmonopol för den inhemska befolkningen i ryssland. Befolkningen utestängs i hög grad från alla åsikter och nyheter som går emot dem som regimen vill framhäva.6 detta försvårar i sin tur ett kritiskt förhållningssätt eftersom alternativa informationskällor stängts ner, och internet samt sociala medier kontrolle-ras hårt. Jämfört med sovjetunionen under kalla kriget finns det en kvalitativ skillnad där befolkningen närmast utgick från att re-gimen överdrev och for med osanning, vil-ket medförde ett klimat där satirtidskrifter

och regeringsskämt kunde frodas men som idag inte är fallet.

Säkerhetspolitisk nivå – tre påverkansvägarPå den tredje nivån, den säkerhetspolitis-ka, har det ryska agerandet under en läng-re tidsperiod varit tydligt kopplat till att förminska västvärldens – främst EU:s och natos – förmåga till enighet, t ex rörande sanktioner mot den ryska militära expan-sionen på krim och i Ukraina. detta har skett med hjälp av ekonomisk-politiska åt-gärder eller ”vapen” gentemot europeiska länder i form av påverkan i energi, finans och handelsfrågor.

Energivapnet användes inledningsvis främst mot Ukraina, men även slovakien, rumänien och framför allt tyskland har påverkats. tysklands beslut om att avveck-la kärnkraften har gjort landet än mer bero-ende av den ryska energin. det har funnits en strategi7 att skapa flera gasledningsnät som går utanför ryskkritiska länder som t ex Polen i norr, detta tillsammans med tillkom-sten av gasledningen nordstream. i det sena-re projektet värvades även som styrelseord-förande den tidigare tyske socialdemokratis-ke förbundskanslern gerhard schröder, vars opartiskhet kan ifrågasättas då han umgåtts mycket nära med Putin och firats av denne i Petersburg på sin 70-årsdag. föga förvånan-de tillhör även schröder dem som i tyskland vädjat om förståelse – både inom och utan-för sitt parti – för Putins agerande.8

finansvapnet har som ett exempel använts i form av ryska investeringar på finansmark-naderna i london city, vilket i sin tur gett upphov till ett visst försiktigt agerande från brittisk sida gentemot ryssland.9 t ex avhöll britterna sig från att åtala mördarna av den ryske dissidenten aleksandr litvinenko, vil-ket i dagens mer skärpta läge omprövats.10

131

analYs & PErsPEktiv

stora penningbelopp och lukrativa uppdrag har också getts till utpekade politiker och lorder i överhuset, vilka i tidningsartiklar – i likhet med schröder i tyskland – manat om återhållsamhet rörande sanktioner mot det ryska agerandet.11

handelsvapnet12 i sin tur illustreras bäst av de två amfibiefartygen av typ Mistral som frankrike överenskommit om att till-verka och sälja till ryssland – en affär med sidoavtal värd cirka 20 miljarder Euro. Ett psykologiskt spel har pågått, där Usa och andra länder försökt gjuta mod i premiär-minister françois hollandes vankelmodiga hållning samtidigt som ryssland skickat ut inbjudningskort i samband med det tänkta överlämnandet. till slut skickades de ryska besättningsmän som flyttat ombord på far-tyget hem igen med oförrättat ärende.13

till de politiska åtgärderna på den säker-hetspolitiska nivån hör även kultiveringen av högerpopulistiska partier i t ex Ungern,

slovakien och i storbritannien, men också vänsterpopulistiska partier i t ex grekland. En uppenbar risk – och troligen det avsed-da ryska syftet – är att dessa länder kan bli

”trojanska hästar” som blockerar beslut i det Europeiska rådet (EU) eller i north atlantic council (nato), där det i bägge fallen krävs koncensus rörande sanktioner respektive mi-litära aktioner.14

Utöver kultivering av partier tillkommer också stödet till nystartade ickestatliga or-ganisationer i syfte att värna ryskspråkiga minoritetsbefolkningar i de baltiska grann-länderna.15 detta för att skapa en förment bild av missförhållanden som kan motivera ryska interventioner likt Ukraina.

dessa tre hotnivåer i ”gråzonen” – som alla äger rum i fredstid innan krigshandling-ar har brutit ut – skulle kunna beskrivas en-ligt bilden nedan, där förenklat fas 0 avser fredstid medan fas 1 avser ett skede med nå-gon form av höjd beredskap.


132

Utmaningar för försvarsplaneringen i vid meninghur kan då berörda länder som sverige och finland bemöta denna form av asym-metrisk krigföring och utmaningarna den medför i och med rysslands förändrade sä-kerhetspolitiska agerande? debatten synes ha varit mer tidig och öppen i finland än i sverige där bland annat försvarsmaktens kommendör Jarmo lindberg betonat vik-ten av att det nya hotfenomenet beak tas.16 Låt oss först definiera några delkompo-nenter i denna form av asymmetrisk krig-föring.

den gamla klassiska formen av ren mili-tär krigföring vidgades under andra världs-kriget när Joseph goebbels talade om ”det totala kriget” vilket drabbade hela samhäl-let. detta ledde till att sverige – och till del även andra nordiska länder – under efter-krigstiden byggde upp ett totalförsvar med både militära och civila försvarsverksamhe-ter som samplanerades. inte minst uppbyg-gandet av det psykologiska försvaret för att detektera och skydda den fria opinionsbild-ningen mot styrd vilseledning förtjänar här att framhållas.

i och med it-revolutionen och informa-tionssamhällets framväxt på 1990-talet ska-pades nya sårbarheter i samhällets kritiska informationsinfrastruktur, där el- och tele-system kopplas samman med internet och andra digitala nätverk och därmed kan sty-ras digitalt. denna utveckling av sårbarheter och hur de kan utnyttjas för säkerhetpolitis-ka syften hade få länder tagit höjd för, och ett första tecken på det nya läget var de (rys-ka) digitala överbelastningsattackerna mot Estland 2007. i de militära doktrinerna till-kom dessutom på strategisk nivå begreppet informationskrigföring/informationsopera-

tioner, där bland annat cyberattacker kom-bineras med ”mjuka” påverkansoperatio-ner via internet och medier i ett samlat syf-te att få motståndaren att bete sig som den attackerande parten önskar.17

för att framgångsrikt motverka denna typ av asymmetriska krigföringsmetoder krävs samverkan och lagspel på flertalet oli-ka byråkratiska nivåer. den mellanstatliga nivån med EU och nato är svår att påver-ka, men på den nationella nivån finns det ett antal utmaningar för både regeringskans-lier och myndigheter vilka beskrivs närma-re nedan.

Totalförsvarsarvetde nordiska länderna hade under det kalla kriget någon form av totalförsvarssystem, där lagrum och samverkan civilt-militärt var harmoniserade. grundförutsättningen var i de flesta fall att det fanns en klar åt-skillnad på fredstid och beredskapstillstånd. En del kunskaper och samverkansmönster kan troligen återskapas från totalförsvars-koncepten, men med dagens ”gråzonskon-flikter” i åtanke måste samverkans och samarbetsmönster ses över, då det numera krävs ett lagspel. det handlar om att iden-tifiera och förstå såväl öppna påverkans-kampanjer som dolda it-attacker. detta kompliceras ytterligare av att samhället måste kunna agera innan en händelse, eller en serie, identifierats som ett antagonistiskt hot med en ”tydlig” avsändare.

idag har den svenska fredstida krisbered-skapsmodellen ett nerifrån-perspektiv byggt på frivillig samverkan mellan de starka och självständiga myndigheterna vid olika kris-situationer, till skillnad från det mer inrik-tande och sammanhållna totalförsvarssystem med ett uppifrån-perspektiv vilket sverige vid millennieskiftet avskaffade.

133

analYs & PErsPEktiv

totalförsvarssystemet bestod under drygt 50 år av fyra komponenter – militärt försvar, civilförsvar, ekonomiskt försvar och psyko-logiskt försvar. till detta kom en omfattande så kallad administrativ beredskap som gjor-de att sverige skulle kunna styras även om delar av landet var ockuperat – alltsammans minst vart fjärde år övat på alla nivåer.

Uppdateringsbehovförutom den rent militära planeringen och styrkeuppbyggnaden finns det i ljuset av de utmaningar som den ryska icke-linjära krigföringsmetodiken medför viktiga om-råden att uppdatera för svensk inrikes sam-verkan.

för det första handlar det om en översyn av regelverken för att täppa till legala och verksamhetsmässiga ”glapp”, så att mili-tära och polisiära enheter kan hantera an-grepp av ”små gröna män” utan tidsspillan. finland har i förhållande till sverige ett för-steg genom det militärt organiserade gräns-bevakningsväsendet ordnat under inrikes-ministeriet, till skillnad från den skarpa åt-skillnad på militär medverkan under fredstid som rått i sverige sedan Ådalenhändelserna 1931.18

Ett andra område är återtagandet av ge-mensamma planeringsgrunder byggt på ett övervägt risktagande. Under det kalla kri-get planerade sverige för 30 dagars avspärr-ning, varför viktiga komponenter, drivmedel etcetera skulle förrådshållas. det uppdrogs då åt alla civila beredskapsmyndigheterna att planera för detta. Det finns idag ingen sådan planering.

Ett tredje område är översyn av samhälls-kritiska försörjningssystem, där outsourcing och tillämpning av new Public Management medfört prioritering av kärnverksamhet på bekostnad av redundans.19 detta har i sverige inneburit mer av stuprör och mindre av

hängrännor mellan olika samhällssektorer. försvarsmakten har t ex efter övergripande politiska inriktningar tvingats optimera sin helikopterverksamhet endast för egen verk-samhet och inte som tidigare kunna utgö-ra en kostnadseffektiv resurspool för övri-ga samhällsintressen som räddningstjänst, polistransporter etc. denna fråga ser dock nu ut att ha lösts av en snabbtillsatt statlig utredning.20 Ett ytterligare exempel är när försvarsmakten ålades med den statliga eko-nomimodell som infördes på 1990-talet att betala ränta på ett fiktivt anläggningsvärde för befästningar vilka redan en gång är be-talda.21 Med andra ord är det inte ovanligt att skattebetalarna kan tvingas betala sam-ma sak två gånger.

Ett fjärde område är detektering av des-informationsförsök och påverkanskampan-jer från ”främmande makt”. till detta mås-te kopplas utbildningsinsatser för att öka källkritik gentemot mediainformation – så-väl i tryckt och etersända media som i so-ciala medier.

En femte avgörande och helt central frå-ga är en nationell samordning inom reger-ingskansliet, där hot och planering vägs mot varandra oberoende av ekonomiska utgiftsområden. Det finns ett antal områ-den i många länders regeringsapparater där ansvaret är splittrat mellan de olika departe-menten – krishantering, underrättelsetjänst, förebyggande och motverkan mot terro-rism, skydd mot påverkansoperationer samt cybersäkerhet. den gamla termen ”civilt försvar”, där även andra departement än försvarsdepartement blev inkopplade, har varit närmast bortglömd.

dessa nya samverkansmönster måste se-dan, som tidigare, prövas vid regelbund-na övningar på regeringsnivån för att man ska komma in i rätt ”mindset” och hitta flaskhalsar i beslutsprocesser. Tankar kring att återskapa ett uppdaterat totalförsvars-


134

systemen ”2.0”, så att sverige och finland får ett hybridförsvar kombinerat med ökad samhällelig motståndskraft, mot påverkans-kampanjer och cyberattacker, är något som både försvarsberedningar och forskare i finland och sverige börjat uppmärksam-ma.22 finlands president sauli niinistö har till och med föreslagit att EU borde skapa ett hybridförsvar.23 det faktum att det fort-farande finns ett slumrande totalförsvarsarv har gjort att både sverige och finland kan-ske är relativt sett bättre rustade än andra länder i vårt närområde.

SlutordMed ovan förändringar skapas nödvändi ga och bättre förutsättningar att hantera den nygamla ryska maktutövningen, där an gri -

paren likt inom manöverkrigföringen för-söka hitta de svagaste och mest sårbara flank erna hos en motståndare. Det kan ock-så uttryckas som om provokatören stick er fing ret i magen på en opponent så långt det går tills det tar emot. Men, nota bene, till slut måste handla om att de folkval da po-litiska ledarna har egen inneboende kraft, vilja och integritet för att stå upp mot den-na typ av politisk maktutövning.

lars nicander är Politicies doktor och chef för centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (cats) vid försvarshög-skolan samt ledamot av kkrva.

linnéa arnevall (Ma) är forskningsassistent vid cats vid med en inriktning på under-rättelsestudier och civilt försvar.

1. “Ambiguous Threats and External Influences in the Baltic states and Poland, Phase 1: Understanding the threat”, asymmetric operations group, John hopkins applied Physics laboratory, 2014.

Berzins, Janis: “russia’s new generation Warfare in Ukraine: implications for latvia defense Policy”, Policy Paper no 2, National Defence Academy of Latvia Center for Security and Strategic Research, 2014.

ljungman, Jakob: ”rysk psykologisk krigfö-ring i lettland”, Frivärld, 2015-02-23, http://www.frivarld.se/rapporter/rysk-psykologisk-krigforing-lettland/.

2. regeringen: ”förslag på närmare svensk-finskt försvarssamarbete”, 2015-02-17, http://www.regeringen.se/artiklar/2015/02/forslag-pa-narmare-svensk-finskt-forsvars-samarbete/.

3. Bergquist, Mats: ”skev maktbalans i Europa”, http://kkrva.se/skev-maktbalans-i-europa/.

4. landor, Pär: ”il: airiston helmi övervakar och kan stänga farleder”, 2015-01-19, http://

www.abounderrattelser.fi/news/2015/01/il-ai-riston-helmi-overvakar-och-kan-stanga-farle-der.html.

5. laurén, anna-lena: ”ryssland gör storsatsning i informationskriget”, Hufvudstadsbladet, 2014-11-10, http://hbl.fi/nyheter/2014-11-10/680421/ryssland-gor-storsatsning-i-informationskriget.

6. gatov, vasily: ”how the kremlin and the Media Ended Up in Bed together”, 2015-03-11, http://toinformistoinfluence.com/2015/03/11/how-the-kremlin-and-the-media-ended-up-in-bed-together/.

7. szabo, stephen f: Germany, Russia, and the Rise of Geo-Economics. Bloomsbury Publishing, 2014. http://www.bloomsbury.com/uk/germany-russia-and-the-rise-of-geo-economics-9781472596321/.

8. rP online: ”in der sPd wächst die kritik an gerhard schröder”, Rheinische Post, 2014-07-28, http://www.rp-online.de/poli-tik/gerhard-schroeder-und-putin-in-der-spd-waechst-der-unmut-aid-1.4413943.

Noter

135

analYs & PErsPEktiv

küchler, teresa: “schröder får kritik för stö-det till Putin”, Svenska Dagbladet, 2014-03-28, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kritik-mot-schroder_3413928.svd.

9. cohen, nick: ”Why london turns a blind eye to russia’s adventurism”, The Guardian, 2014-03-15, http://www.theguardian.com/commentisfree/2014/mar/15/ukraine-crimea-sanctions-russian-investment-london.

10. Buxton, charlotta: “Polisen: tre mordför-sök på ex-spion”. Svenska Dagbladet, 2015-01-27, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ny-utredning-tre-mordforsok-pa-alexander-litvinenko_4286165.svd.

11. holehouse, Matthew: “lord Mandelson to attend Putin’s ‘vanity summit’, The Telegraph, 2014-05-07, http://www.te-legraph.co.uk/news/worldnews/europe/russia/10813114/Lord-Mandelson-to-attend-Putins-vanity-summit.html; ”Uk lord nomi-nates Putin for nobel Peace Prize over syria plan”, Russia Today, 2013-10-15, http://rt.com/news/putin-peace-nobel-syria-222/.

12. det är ofta svårt att skilja legitim affärsverk-samhet från utnyttjandet av finans och han-delsvapnet. Jämför t ex med den svenske af-färsmannen och tillika svensk honorärkon-suln i genève thorbjörn thörnqvist och hans köp av gennady timchenkos ande-lar (43 %) i gunvor group. En affär som genomfördes mycket snabbt och precis in-nan timchenko sattes upp på Usa:s sank-tionslista med anledning av rysslands age-rande i Ukraina. för mer information se: råvarumarknaden.se: “torbjörn törnqvist tar över gunvor group”, 2014-03-21, http://ravarumarknaden.se/torbjorn-tornqvist-tar-over-gunvor-group/.

13. “russian sailors hope to return to saint Nazaire to take first Mistralclass helicop-ter carrier in March”, Russia Beyond the Headlines 2015-01-13, http://rbth.co.uk/news/2015/01/13/russian_sailors_hope_to_return_to_saint_nazaire_to_take_first_mist-ral-cl_42838.html.

14. ”nato’s assessment of a crisis and de-velopment of response strategies”, North Atlantic Treaty Organization, 2011-05-10, http://www.nato.int/cps/en/natolive/official_texts_75565.htm.

Pabst, sabrina: “is the kremlin financingEurope’s rightwing populists?”, Deutsche Welle, 2014-11-29, http://www.dw.com/en/is-the-kremlin-financing-europes-right-wing-populists/a-18101352.

15. goble, Paul: “Moscow Using russian organizations to destablize lativa, riga Officials Say”, Window on Eurasia – New Series, 2015-03-09, http://windowoneurasia2.blogspot.co.uk/2015/03/moscow-using-russi-an-organizations-to.html.

16. von kraemer, Maria: ”försvarets kommen-dör: krissituationer allt diffusare”, Svenska Yle, 2014-09-15, http://svenska.yle.fi/artikel/2014/09/15/forsvarets-kommendor-krissituationer-allt-diffusare.

17. franke, Ulrik : “War by non-military me-ans – Understanding russian information warfare”, FOI-R--4065—SE, 2015-03-12, http://www.foi.se/en/Top-menu/Pressroom/News/2015/War-by-Non-Military-means/.

18. “gränsbevakningsväsendet”, rajavartiolaitos, 2015, http://www.raja.fi/gransbevakningsvasendet.

19. hood, christopher: ”a public management for all seasons?”, Public Administration, vol 69 1991 s 3-19, http://www.ipf.se/static/files/12/hood_the_paper.pdf.

20. ”helikoptern i samhällets tjänst”, soU 2008:129, 2008-12-15, http://www.regering-en.se/contentassets/a3f811c0b5304cb9855-af822149430b1/helikoptern-i-samhallets-tjanst-hela-dokumentet-sou-2008129.

21. ”kapitalkostander inom försvaret – nya for-mer för finansiell styrning”, SOU 1991:20, 1991, https://data.kb.se/datasets/2015/02/sou/1991/1991_20(librisid_16888883).pdf.

22. salonius-Pasternak, charly och limnéll, Jarno: “Preparing finland for hybrid war-fare: social vulnerabilities and the thre-at of military force”, The Finnish Institute of International Affairs, 2015-02-17, http://www.fiia.fi/en/publication/488/preparing_fin-land_for_hybrid_warfare/.

23. Bjon, sylvia: ”sauli niinistö: EU kunde skapa hybridförsvar”, Hufvudstadbladet, 2015-01-23, http://hbl.fi/nyheter/2015-01-23/710866/sauli-niinisto-eu-kunde-skapa-hy-bridforsvar.


136

this article provides reflections on the future of conventional warfare against the backdrop of thoughts provided by military theoreticians Martin van creveld and Emi-lie simpson during the conference on mil-itary thinking in the 21st century held in stock holm last spring.1 notwithstanding the value of their individual contributions the common denominator may not be ap-parent at first glance. The aim of this chap-ter is to synthesise their findings to address the seminar questions:

• Does the future lie in new technology or in new approaches?

• Is there a single future for convention-al warfare or several?

• How can we cut through the exagger-ations that often accompany new con-cepts?

indeed, these questions are challenging and beg for more elaborative considerations than are possible in this entry. consequently, the ambition is to provide one narrative to

On the future of conventional warfareFrom closed minds to open systems

by Dennis Gyllensporre

Resumé

vid den internationella konferensen Military Thinking in the 21st Century som genomfördes våren 2014 i stockholm presenterade Martin van creveld och Emilie simpson varsitt per-spektiv på teoriutvecklingen för konventionell krigföring. Denna artikel reflekterar över deras bidrag och konstaterar att interaktion är den gemensamma nämnaren, trots att perspektiven och argumenten skiljer sig åt i flera avseenden. Utveckling av teorier för konventionell krig-föring måste i större utsträckning beakta ömsesidiga beroenden. krigföring bör ur ett teore-tiskt perspektiv betraktas som ett öppet system med växelverkande delsystem och en ständig yttre påverkan. linjär och deterministisk logik ger inte längre en tillräckligt god grund för att förstå konventionell krigföring. Metaforer och koncept som utvecklas inom andra veten-skapliga områden kan vara till stor nytta. i detta sammanhang är det särskilt värdefullt att studera kaos- och komplexitetsteori.

in connection with the presentations which were made at the seminar on military pow-er conducted at the royal swedish academy of War sciences on 14-16 May, 2014 and which are to be found in the book Military thinking in the 21st century, a number of prepa red comments from some specially invited participants were added in a supple-ment. the comments have been assessed as being of interest to our readers, and for this reason the authors have been asked to elaborate on their comments in the form of ar-ticles. four of these are reproduced below.

Tommy Jeppsson, Editor

137

analYs & PErsPEktiv

approach the questions. the key argument is straightforward; a theory for conventio-nal warfare must to a larger extent be un-derpinned by the notion of interconnec-tivity and increasingly be construed as an open system.

A generational typology of warfareBefore reviewing the contributions a frame of reference is needed. to this end the con-cept of generational evolution of warfare, postulated by William s lind et al., is cho-sen as a point of departure.2 it is a con-cept that has received broad acceptance amongst scholars and practitioners.3 for the purpose of this study it is straightfor-ward and addresses key aspects beyond the core of warfighting, including actors, tech-nology and societal aspects.

the original article, summarized in this paragraph, posits that first generation war-fare (1gW) revolved around the tactics of line and column without any operational art, although exercised by some commanders like napoleon.4 in second generation war-fare (2gW) smoothbore muskets were re-placed by rifled muskets, barbed wire, ma-chineguns and indirect fire. Other techno-logical advances included the telegraph and the railway. operational art emerged pri-marily from the Prussian army. instead of massing manpower, success was achieved by massing firepower. The battle was line-ar, or at least there was a desire for lineari-ty on the battlefield. While third generation warfare (3gW) emerged after World War i, doctrine, for instance in the Usa, remained focused on 2gW until the 1980’s. in prac-tice warfare made the leap into 3gW dur-ing World War ii. Mindful that several na-tions had new technologies in their military inventories, like aircraft, radars, telecommu-

nications, armoured vehicles, only germany excelled in making full use of them through her Blitzkrieg.

3gW is encapsulated in manoeuvre war-fare. like its predecessors, 3gW is associ-ated with technological advances and new weapons systems, however to a lesser extent. as the germans understood that they could not overcome the U.s. industrial base, focus was shifted from attrition to manoeuvre. this shift complicated a move towards non-line-ar tactics. still the conceptual ideas revolved around the sovereign enemy and the duel between forces that served as instruments to their political leadership. operational art became more occupied with time than location. combined and joint forces, at sea, on the ground, in the air, are coordinated in time and space to outmanoeuvre the enemy. this concept was further developed by John Boyd in his ooda (observe-orient-decide-act) loop.5 arguably, this is the convention-al way for nation states to plan and conduct warfare against other nation states. during the gulf War, in 1990–91, 3gW was at its pinnacle. the success of the coalition pro-pelled the debate on revolution in Military affairs. it is underpinned by the idea of net-working of a well-informed but geograph-ically dispersed force and enabled by new technology.6

in the late 1980s fourth generation war-fare (4gW) theory gained traction in the face of new challenges.7 nation states mo-nopoly on violence eroded and forces had to prepare to fight nonstate opponents, in-cluding insurgence and guerrilla forces.8 in a provocative statement sir rupert smith, a retired top British general, went even fur-ther, claiming that: “War no longer exists… War as battle in a field between men and ma-chinery, war as a massive deciding event in a dispute in international affairs: such war no longer exists”.9


138

4gW has its roots in Mao Zedong’s upris-ing and his ‘long march’ to ascend in power in china.10 this development marks a sig-nificant change, for the first time the ideas emanates from a non-western society. at the core lies the formula for a weak actor to defeat a superior power. Persistence to fight for decades and the willingness to ac-cept casualties are important factors. in re-sponse western forces, spearheaded by the U.s. and the United kingdom have devel-oped counterinsurgency (coin) doctrines. however their effectiveness remains disput-ed.11 thomas X hammes should be recog-nized as a key contributor to refine this con-cept. also Martin van creveld has been in-strumental in the early phase of forging a notion of 4gW.12 notably, 4gW does not equal terrorist action by employment of low-technology systems.13 terrorism is mere a tactics, and the original paper on 4gW identified directed energy weapons, robot-ics, and artificial intelligence as viable for the future. 4gW puts primacy on psycho-logical objectives as opposed to physical ob-jectives. lind et al. recognise that 4gW is in essence a return to warfare conducted pri-or to the Westphalian peace in 1648 when the nation states emerged, the new aspects being ‘who fights’ and ‘what they fight for’. furthermore the novelty also includes the use of ‘new tools’ and operating in a new international system.14

There is a growing acceptance of fifth generation warfare (5gW) as a notion to encompass unrestricted warfare. it is at-tributed to Qiao liang and Wang Xiangsui based on their book Unrestricted Warfare: China’s Master Plan to Destroy America.15 in essence they argue that “the use of all means whatsoever; means that involve the force of arms and means that do not involve the use of arms, means that entail casual-ties and means that do not entail casual-

ties – to force the enemy to serve one’s own interest”.16 they argue that the american way of warfare is myopic. Mindful of the rMa it is too focused on technical aspects in the military realm. Six other fields are el-evated to nullify the Usa advantage in high-technology weaponry: diplomatic, econom-ic, financial, cyber, media/information and network warfare.17 the concept uses the term ‘super-empowered individuals’ that relates to individuals and small groups that have the ability to render western military power obsolete by for instance by employ-ing weapons of mass destruction or launch-ing cyber-attacks. John robb calls this ‘open source warfare’.18

Most recently sixth generation warfare (6GW) has been fielded as a way to capture the russian warfare in relation to Ukraine. It currently receives significant attention, albeit under different labels. the EU and nato seem to gravitate toward the term Hybrid Warfare. it combines the logic of realpolitik with legalism and soft power. According to Jãnis Bērziēš Russia subscribes to the notion that the strong and power-ful will ultimately successful and thus de-fining what is legitimate.19 the perceived weakness of the west, including the Usa, in their early responses perpetuates this point. seizing the legal high ground is important. the russian president, Mr. vladimir Putin, requested authority from the Parliament (duma) to use force. Moreover the annex-ation of crimea was based on the outcome of a referendum, i.e. self-determination. the number of russian troops in crimea never exceeded those that were authorised under the bilateral agreement. clearly, in the view of the west these legal aspects are eclipsed by the breach of international law as well as the Budapest Memorandum on security assurances. also russia did not employ its forces directly into the conflict. Instead she

139

analYs & PErsPEktiv

intimidated Ukraine at its borders, convey-ing a deterrent message on her ability to act militarily if needed. the russian forces also mixed personnel and equipment into sepa-ratist units without the insignia that would alter the jurisdiction of their actions under international humanitarian law. The conflict also created and exploited a porous bounda-ry between war and peace. according to the chief of the russian general staff, valery gerasimov, ‘military actions starts by groups of troops during peacetime, war is not de-clared at all’.20

New science in support of new thinkingthe generational topology has received crit-icism for inter alia its simplicity and lack of novelty.21 another area that has been sub-jected to criticism is the distinct sequencing of phases of warfare.22 rather than quan-tum leaps they should be regarded as in-tellectual bannisters that coexist. however for the purpose of this treatise these short-falls can be neglected. instead we focus on some trends in the overview provided.

van creveld argues that soldiers are ex-posed to chaos and that their perspective has not been properly reflected in military theory. this misses somewhat a key point, namely that chaos is present at all levels of warfare, and is discretionary to neither spe-cific command levels nor selected personnel categories.23 if chaos is the norm in warfare, perhaps chaos theory could be useful in the progress of military theory? indeed, theory on chaos and non-linear systems has made significant strides the last decades and is increasingly being applied in other scien-tific fields.24

one of the key features is increased com-plexity with regards to the actors involved. the early generations of warfare were based

on a closed and linear system. their deter-ministic nature was reinforced prescriptive guidance by theorists like antoine-henri Jomini. this thinking can be traced back to sir isaac newton.25 By defining absolute time and space and explaining the universe with a Majestic clockwork metaphor made people understand an orderly and predicta-ble nature.26 newton’s laws of motion pro-vided exhaustive explanatory power in the realm of physics. the trajectory in warfare is towards less determinism and increased complexity. it is a far cry from being con-fined to duels between two military forces of similar composition under clear political au-thority by acclaimed nation states. While it is tempting to predict the evolution of war-fare through the development of technology and weapons, studies show that technology is a necessary but not exhaustive condition to make leaps in warfare. other critical fac-tors include societal change, and economic progress.27 arguably, globalisation with its instant and universal connectivity has not yet been fully captured. there is an increasingly blurring of the line between war and peace. Warfare is also migrating to other domains than the military, partly to offset the Usa military supremacy. other areas of society are becoming increasingly nested in activi-ties that relate to war and new actors have entered the scene.

this approach opens up for new enti-ties and new interactions. according to hammes there is an “exponential increase in the number and type of players on the in-ternational scene,” including international, transnational and subnational actors in ad-dition to states, economics (greater interde-pendence, which has eroded sovereignty, and a greater divide between rich and poor), and society (with a huge variety of non-tradition-al networks – including ethnic, cultural, and religious – reducing the allegiance of citizen


140

to state, and meaning that less and less of “international politics” is actually conduct-ed through official channels).28

today we know that newton’s laws fail to provide a sufficient explanation as to how nature behaves, but we remain committed to the Majestic Clockwork metaphor despite the significant progress from the early gen-erations of warfare. in his seminal work on scientific revolutions, Tomas Kuhn argued that intellectual and scientific advances dis-placement of one paradigm, which has be-come incapable of providing a framework for new findings, as well as acceptance of a new paradigm that it is perceived as better than its predecessor.29 “today science has provided us with more refined tools to un-derstand how complex systems behave. the nonlinear paradigm encapsulates a cognitive approach to enhance understanding of com-plex systems in uncertain environments”.30 the next generation of paradigm, or scien-tific theory, consistent with the aforemen-tioned evolution of warfare has to accept complexity, uncertainty and interactive be-haviour as the norm.

arguably, relevant theories are emerging, albeit under different labels; chaos, complex-ity, non-linear, chaoplexic, string systems.31 these systems defy proportionality. they may demonstrate unpredictable behaviour through disproportionately large or dispro-portionately small outputs, or they may in-volve interactions in which the whole is not equal to the sum of the parts.32 the collec-tive behaviour of a nonlinear system can be greater or lesser than the addition based on the interactions. systems are sensitive to in-itial conditions (sic), nearly similar inputs, can diverge into two trajectories with no correlation. systems bifurcate into multi-ple states and eventually reach the equilibri-um zone, where the system is stable without change, organization of the system changes

without significant external influence.33 it is claimed to be the same variation and natural selection processes as the driven processes of evolution.34 albert saperstein describes self-organization criticality (soc):35

Elements and their interactions come into and go out of existence as part of the on-going process; the field of endeavour may change in size, structure, and constituents with time. thus states, armies, military and civilian units, may be born, grow, thrive, decay, die and disappear, as part of the process which also creates, distorts, and dissolves, the structures of which they are

– if perhaps only temporarily – parts and foundations. states may be created out of, or dispersed back into, smaller groups of people as a result of war or other interac-tions between other states or people group-ings. ‘Official’ or ‘unofficial’ military units form or dissolve as a result of anticipated or actual conflict between existing, nascent, or hopeful nations. Economic, political, or other classes, come and go through turmoil engendered by other groupings in the sys-tem of nation or nations. in sum, the sys-tem determines its apparent elements rath-er than conversely.

although introduced by a biologist, sys-tems theory is an interdisciplinary theory.36 systems thinking originate from a desire to shift focus from the part to the whole.37 as such it resonates with the operation-al desire for comprehensive approaches to conflicts.38 to fully understand a phe-nomenon it is not sufficient to disintegrate it into subparts, a holistic perspective is also required.39 its basic feature is a con-stant interaction with its external environ-ment, which is not controlled by the sys-tem. the application of open system think-ing to understand how nature behaves has drawn on modern science and several com-plex systems concept have evolved, one of those is complex adaptive systems. the

141

analYs & PErsPEktiv

importance interaction is further manifest-ed in the concept of complex adaptive sys tems, another important construct of the non-linear approach. systems in nature, for instance the immune system, that are cha - rac terized by complex behaviours that arise as the result of nonlinear interactions among a large number of components or subsystems and lack of (strong) central di-rection, are defined as Complex Adaptive systems.40 they are made up of large num-bers of active and diverse components; all living organisms satisfy the requirements of complex adaptive systems.41 the basic building blocks of the complex adaptive systems are agents that seek to maximize some measure of goodness or fitness, by evolving over time.42

Mitchell Waldrop describes complex sys-tems as: (1) having a great number of inter-acting independent agents, (2) allowing the system to undergo spontaneous self-organ-ization, (3) active adaptation to gain ad-vantage, and (4) possessing a dynamism compared to static but complex systems.43 Mindful that the generational shift of war-fare is moving towards a human centred concept the non-linear paradigm is a better reflection of human behaviour than the lin-ear paradigm.

Martin van Creveld’s ten dictumsin van creveld’s “the crisis of military thought” the main proposition is that there is no relevant theory for conventional war-fare. only two theorists have prevailed, sun tzu and clausewitz. van creveld under-pins his proposition with ten concise argu-ments outlining areas in which these great minds failed to anticipate influences in fu-ture warfare. indeed, these observations are insightful. it is striking that in laws of war,

causes of war, economical aspects have by and large been ignored. still there are some points of reflections regarding his state-ments. although sun tzu and clausewitz stand out as the most brilliant minds, many others have certainly made critical contri-butions. imagine what the collective body of knowledge on warfare would be with-out the contributions of Beaufre, Boyd, corbett, douhet, du Picq, fuller, galula, Jo - mini, liddell hart, Mahan, Mitchell, and tukhachevsky, to name a few?

the aspiration of formulating a general unified theory on warfare that would sur-vive the generational evolution is admira-ble, but is it realistic? clausewitz, a prod-uct of 2gW, is recognized for his non-linear thinking, something that distinguished him from his contemporary colleagues, Jomini and von Bülow, who also aimed at provid-ing a comprehensive theory.44 arguably few scientific fields enjoy that convenience of a comprehensive theory. for instance, is there any comprehensive theory in political sci-ence? arguably neither of the two original schools, realism and idealism, provides a complete body of theory, although they have evolved over time with many scholars pro-viding key input. notwithstanding the as-piration is sound, but perhaps the question should be revised: Why has the contempo-rary sizeable body of scholars in military theory failed to shoulder the responsibility of moving theory forward in a comprehen-sive manner?

rather than spending efforts on scruti-nizing van creveld’s arguments further it is more fruitful, for the purpose of this chap-ter, to briefly reflect on the reason for this theoretical deficit and at the same time re-flect in why Sun Tzu and Clausewitz have managed to prevail. My observation is that both their strength and weakness have a


142

common trait; the embraced interconnectiv-ity and open systems thinking.

in the case of clausewitz interconnectiv-ity had an internal and external dimension. the trinity connected the military, the peo-ple and the government within a belligerent. clausewitz argued that ‘the very nature of in-teraction is bound to make it unpredictable’.45 in fact he makes a compelling case of self-organization criticality (soc) how an enti-ty, mainly by internal factors, changes. his elaborations on fog, friction and chance on the battlefield testify on the complex-ity and uncertainty that would follow an encounter with an opposing force. still his view was narrow of the battlefield perspec-tive resembling a closed system with clear-ly confined and limited military actors. Sun tzu, on the other hand, had a wider scope of war beyond the military. Peace and war are connected and difficult to distinguish in war, military and non-military activities interact. as a consequence warfare is asso-ciated with infinite complexity something that he illustrates with several poetic met-aphors. this mind-set correlates to that of an open system.

sun tzu viewed warfare as a process of ‘ceaseless change’ and he recommended that principles of warfare should be applied fluid-ly in response to the actual moves of the en-emy. hence, his thinking also correlates with some the principles of complex adaptive systems.46 the combination of clausewitz and sun tzu provides a powerful combi-nation to build a lasting theory on. at the same time their perceptions had significant limitations as articulated by van creveld. in particular in relation to causes of war, tech-nology, legality and new forms of asymmet-ric warfare they bear witness of their ina-bility to fully view warfare as an open and evolving system.

Emile Simpson’s enemiesEmile simpson offers another perspecti-ve on the subject in his The Concept of the Enemy in Contemporary Conflict. his point of departure is understanding war-fare through the perception of the enemy. to this end three jurisdictional conceptions are presented: the sovereign enemy; the common enemy of mankind; and the ene-my within the sovereign state.

the sovereign enemy provides a clear ex-ample of a closed concept. the belligerents as well their contexts are well defined. It is one sovereign military force under state control against another similar force, confined geo-graphically by their territories. the logic of the battlefield is essentially defined by mil-itary organisations’ duel. It fits well within the accepted legal and political frameworks. in many ways the construct resonates with the thinking unpinning the first three gen-erations of warfare (1-3gW).

the common enemy of mankind disrupts this orderly construct. this enemy poses a universal threat that transcends national bor-ders and state controlled actors. Methods and laws become blurred as new entities and interactions enter the fray. international terrorism and piracy are cases in point. the threshold to become an enemy is low. a loose network of like-minded in possession of for instance any type of weapons of mass de-struction and the will to inflict mass casu-alties and other losses can enter the world stage. there is not necessary military log-ic that will dominate the struggle as the ac-tors have other affiliations.

the third construct, the enemy within a state, reflects the increased relevancy of in-terstate conflict. In this case the belligerent do not acknowledge the legitimacy of the nation state’s jurisdiction. consequently, if the state denies the legality of the state’s en-

143

analYs & PErsPEktiv

emy actions it will render peace treaties un-attainable. as for the enemy of mankind, this belligerent will operate with an ambig-uous status, between criminal and warfight-er. simpson concludes that the two latter enemies are regarded as open systems. the openness makes the boundaries of the ene-my opaque and in absence of a clearly de-fined entity to oppose, victory becomes an elusive concept.

Moreover, it is argued that all three ene-my construct can coexist, afghanistan be-ing a case in point. as important the de-lineation between war and peace becomes blurred. notably, these features are highlight-ed in later generational warfare (4-6gW). Both the enemy of mankind and the enemy within the state change the role of the citi-zens. the will of the people becomes a fac-tor of strategic importance in that their sup-port cannot be taken for granted. a salient point in Emile simpson’s thesis is the infor-mation revolution as agent for driving in-terconnectivity.

a key characteristic in 4gW is longevity. simpson also alludes to this notion when elaborating on common enemy of mankind and the enemy within the state. this cor-relates with another characteristic of open systems; negative entropy or ‘negentropy’. it suggests that eventually all systems will disorganize into decay, referred to as entro-py. however with external input to the sys-tem, this could be put on hold indefinitely.47 If we regard conflict as an open system, in-cluding its actors, then the logic becomes useful. simpson refers to the insurgents in afghanistan as a franchise movement, rather than a cohesive force, that attracts different audiences. By exploiting global interconnec-tivity through social media outlets success-fully, when attacked as well as when attack-ing, new operatives are recruited and exter-nal funding generated. hence, both success

and failure breeds resilience. Moreover, it in-validates the traditional logic of body count as a means of measuring success on the bat-tlefield. Inherent in the notion of ‘franchise warfare’ is a decentralisation in the con-duct of operations. clearly, clusters of en-emies can operate differently yet reaching the same objectives. in open systems theo-ry this is explained through ‘equifinality’. it is the principle that refers to open systems reaching the same end state, starting from conditions and/or taking different paths.48 to advance the application of open systems simpson contends that the analytical para-digm of war should be complemented with a construct based on armed political activity that could harbour an alternative jurisdiction in conflicts with porous boundaries.

Observationsthe presentations by Martin van creveld and Emile simpson suggest that there is a need to further develop the theoretical foundations of conventional warfare. this article has identified one common concep-tual denominator based on their contribu-tions. they address interaction, albeit in different ways. their combined effort point in the same direction; a theory for conven-tional warfare must to a larger extent be underpinned by the notion of interconnec-tivity and understood as an open system. consequently, the aforementioned ques-tions should be addressed accordingly:

Does the future lie in new technology or in new approaches?

the brief review on the evolution of gen-erational warfare suggests that the impact of military technology is descending. technology is a necessary but not exhaustive condition to make leaps in warfare. the


144

increasingly wider perspective on warfare, beyond the confined military battle space, puts technology in a broader context. the introduction of new technology does not take place in isolation; rather it represents a trigger for interaction. While it can be sensitive to new input and demonstrate an un-proportional reaction and exhibit oscil-lating, chaotic, or exponential behaviour, it will find a new steadystate system in-cluding entities that seek equilibrium. the new technology is “integrated”. a new steady state for the system is accomplished. consequently, the impact of the new tech-nology will be tempered. Every manoeu-vre has a counter-manoeuvre, the impact of the initially superior technology will be mitigated in different was such as new doc-trine and/or counter-technology. for in-stance, van creveld asserts that the impor-tance of airpower reached its peak during WWii, ever since it has been descending due to its reduced cost/benefit ratio.49

Is there a single future for conventional warfare or several?

Equifinality suggests that success in war-fare can be accomplished in different ways. conventional warfare must be regarded as a ‘big tent’ with plenty of room to accom-modate different developments and con-cepts. simpson’s conceptualisation of the enemy is a case in point. new concepts are generated through interaction; the future of warfare becomes less of a revolution but rather an evolution. although beyond the scope of this chapter, an examination on current conflicts would reveal panoply of concepts. the belligerents in, for instance, gaza, afghanistan, iraq, Ukraine, Mali, nigeria, democratic republic of congo or South Sudan apply significantly differ-ent concepts. however, to comprehend the

disparity it can be underpinned by a com-mon theoretical foundation. this founda-tion needs to reflect the current scientif-ic regime. open systems and connectivity do not only provide a common thread be-tween van creveld and simpson, these con-cepts have to conflate and influence cur-rent thinking. survival through adaptation based on negentropy suggests that in order to maintain a viable theory of warfare re-quires a mind-set of inclusiveness to adapt to the changing operational environment. Clausewitz utilised linear scientific meta-phors, such as culmination, pendulum, and friction. Based on kuhn’s understanding on scientific paradigms they were the dom-inant theories at that time; the mechanis-tic view, as discussed above, dominated by newton’s laws. notably there is progress. for instance military theorists in airpow-er (douhet, Mitchell, trenchard, Warden, Mcnamara), products of 3gW, have in-creasingly recognised the non-linearity in operational art of airpower and the enemy has by the more recent theorist been per-ceived as a complex adaptive systems.50 Military theory is developed and should be understood based on its scientific context51 and military history.52

How can we cut through the exaggerations that often accompany new concepts?

While sic can explain an initial dramat-ic change in outcome given, even small changes, in new concepts, the new scien-tific paradigm also anticipates that the in-teractive system involving the new con-cepts as well as the plausible enemy re-sponses will bifurcate into multiple states and eventually reach the equilibrium zone, where the system is stable without change, innovation, growth, or progress implying

145

analYs & PErsPEktiv

1. their contributions are provided in the con-ference proceedings by Persson, gudrun and vendil Pallin, carolina and Jeppsson, tommy (eds.): Military Thinking in the 21st Century, the royal swedish academy of War sciences, stockholm, sweden 2015.

2. lind, William s. et al.: “the changing face of War: into the fourth generation”, Marine Corps Gazette, 73(10), 1989, pp. 22-26.

3. see for example hoffman, frank g: Conflict in the 21st century: the rise of hy-brid wars, Potomac institute for Policy studies, arlington, va 2007; and Phelan, Pat: “fourth generation warfare and its chal-lenges for the military and society”, Defence Studies 11(1), 2011, pp. 96-119.

4. op. cit. lind, William s. et al., see note 1.5. Boyd, John: A discourse on winning and los-

ing, A collection of unpublished briefings and essays, document no. M-U 43947, airforce University library Maxwell afB, al 1987.

6. cebrowski, art and garstka, John: “network-centric warfare: its origin and future”, US Naval Institute Proceedings, 124(1), 1998, pp. 28-35.

7. op. cit. lind, William s. et al., see note 1.8. van creveld, Martin: “through a glass, dark-

ly”, Naval War College Review, 53(4), 2000, pp. 25-44.

9. smith, rupert: The utility of force: the art of war in the modern world. (p.1), random house llc, london 2008.

10. hammes, thomas X: “The sling and the stone: on war in the 21st century”, Zenith Press, st. Paul, Mn 2006.

11. see for example Evans, Michael: “Elegant ir-relevance revisited: a critique of fourth-gen-eration warfare”, Contemporary Security Policy, 26(2), 2005, pp. 242-9; Eland, ivan: The Failure of Counterinsurgency: Why Hearts and Minds Are Seldom Won: Why Hearts and Minds Are Seldom Won, Praeger, santa Barbara, ca 2013; and Ucko, david & Egnell, robert. Counterinsurgency in Crisis: Britain and the Challenges of Modern Warfare, columbia University Press, new York, nY 2013.

12. van creveld, Martin: The transformation of war: The most radical reinterpretation of armed conflict since Clausewitz, the free Press, new York, nY 1991.

13. Benbow, tim: “talking ‘Bout our generation? assessing the concept of

“fourth-generation Warfare”.”, Comparative Strategy, 27(2), 2008, pp. 148-163.

14. somkuti, Balint and kiss, Peter: “are we there yet? a critique of 5gW”, Academic and Applied Research in Military Science. 8(2), 2009, pp. 261-274.

15. Qiao, liang, and Xiangsui Wang: Unrestricted warfare: China’s master plan to destroy America, Pan american Publishing company, Panama city, Panama 2002.

16. ibid., p.43.17. ibid.

Noter

that the system will settle down in a steady state. at that point the impact of the new concept has been mitigated and stabilized. the emergence of 3-5gW have all been ef-forts by adversaries to mitigate the mili-tary supremacy of the Usa. the discussion on history also suggests that the progres-sion of new concepts need to be put in con-text. for instance, warfare involving non-state actors is habitually ascribed to as new warfare. however this has been rule, not the exception. arguably state centric war-fare is to be regarded as modern as it has

a short history, dating back to the peace of Westphalia.

to prepare for the future of conventional warfare, modern scientific metaphors will be instrumental to enhance the cognitive aware-ness regarding interconnectivity, open sys-tems and other key concepts. the future be-longs to open minds.

the author is a lieutenant general, associate professor at the swedish national defence college and fellow of the royal swedish academy of War sciences.


146

18. robb, John: “The Open-Source War”, New York Times, op-Ed, 15 october 2005.

19. Bērziēš, Jãnis: Russia’s New Generation Warfare in Ukraine: Implications for Latvian Defence Policy, national defence academy of latvia center for security and strategic research, riga, latvia 2014.

20. ibid.21. op. cit. Phelan, Pat, see note 2.22. op. cit. Benbow, tim, see note 12.23. gyllensporre, dennis: Adding Nonlinear

Tools to the Strategist’s Toolbox, army command and general staff college, ft leavenworth, ks 2001; gyllensporre, dennis: “decision navigation: coping With 21st-century challenges in tactical decisionmaking”, Military review, 83(5), 2003, pp. 20-31; and vego, Milan: “systems versus classical approach to Warfare”, Joint Force Quarterly, 52, 2009, pp.40-48.

24. overman, E. sam: “the new science of man-agement: chaos and quantum theory and method”, Journal of Public Administration Research and Theory, 6(1), 1996, pp.75-89.

25. vego, Milan: “science vs. the art of War. Joint Force Quarterly”, 66, 2012, pp. 62-70.

26. op. cit. gyllensporre, dennis 2001, see note 22.

27. hammes, thomas X.: “War evolves into the fourth generation”. Contemporary Security Policy, 26(2), 2005, pp.189-221.

28. op. cit. Benbow, tim, see note 12. the par-agraph as whole is cited from page 150. Within this paragraph thomas hammes is quoted.

29. kuhn, thomas: The Structure of Scientific Revolutions, 2d ed. University of chicago Press, chicago, il 1962.

30. op. cit. gyllensporre, dennis 2001, see note 22, p.21.

31. see for example Bousquet, antoine: The sci-entific way of warfare: Order and chaos on the battlefields of modernity, colombia University Press, new York, nY 2009; lawson, sean t.: Nonlinear Science and Warfare: Chaos, Complexity and the US Military in the Information Age, routledge, new York, nY 2013; and osinga, frans: Science, strategy and war: The strategic the-ory of John Boyd, routledge, new York, nY 2007.

32. see Beyerchen, alan: “clausewitz, non-linearity, and the unpredictability of war”. International Security, 17(3), 1992, pp.59-90; and gyllensporre, dennis: “how much

is enough? an examination of military stra-tegic planning at the swedish armed forces”, The Royal Swedish Academy of War Sciences. Proceedings and Journal, 2.häftet 2014, pp. 6-27.

33. czerwinski, thomas J: Coping with the Bounds: Speculations on Nonlinearity in Military Affairs, national defense University, Washington, dc 2003.


35. saperstein, alvin: Complexity, Chaos, and National Security Policy:Metaphors or Tools?, p.106, in complexity, global Politics, and national security, eds. david s. alberts and thomas J. czerwinski, national defense University Press. Washington, dc 1997.

36. von Bertalanffy, ludwig: “general system theory”, General systems, 1(1), 1956, pp. 11-17.

37. Jackson, Michael: Systems Thinking: Creative Holism for Managers, John Wiley & sons, ltd, chichester, Uk 2003.

38. op. cit. vego, Milan, see note 22.39. von Bertalanffy, ludwig: General System

theory: Foundations, Development, Applications, george Braziller, new York, nY 1968.


41. holland, John: Hidden Order: How Adaptation Builds Complexity, addison-Wesley Publishing, reading, Ma 1995.

42. ibid.43. Waldrop, Mitchell: Complexity: The emerg-

ing Science at the Edge of Order and Chaos, simon and schuster, new York, nY 1992.

44. kelly, Patrick: Modern Scientific Metaphors of Warfare: Updating the Doctrinal Paradigm, school of advanced Military studies, army command and general staff college, ft leavenworth, ks 1993.

45. op. cit. Beyerchen, alan, see note 31.46. dent, Eric B, and cameron g. holt: “cas in

war, bureaucratic machine in peace: the Us air force example”, Emergence, A Journal of Complexity Issues in Organizations and Management 3(3), 2001, pp. 90-107.

47. katz, daniel, and kahn. robert : The Social Psychology of Organizations, ii ed. Wiley and sons, new York, nY 1978.

48. ibid.49. van creveld, Martin: The Age of Airpower,

Publicaffairs, new York, nY 2011.

147

analYs & PErsPEktiv

Sea Power and Air Power. Some thoughts about the futureby Lars Wedin

Resumé

den maritima arenan är av vitalt intresse i detta det 21 århundradet. detta är en följd av globaliseringen som driver fram en maritimisering av världspolitiken. de marina stridskraf-terna blir därför allt viktigare. deras roll är, liksom tidigare, att hävda egna intressen i fred, kris och krig samt att motverka eventuella motståndares intressen. skillnaden är att uppgif-ten blir allt mer komplex på grund av den teknologiska och geopolitiska utvecklingen. Även i framtiden kommer marin närvaro att vara en grundläggande uppgift. konfrontationen mel-lan maktprojektion och dess motsats (a2/ad) kommer att driva teknologi- och doktrinut-veckling. luftmakt är en integrerad del av operationer till sjöss och till lands. ”ren” luftmakt har emellertid inte levt upp till de förväntningar som entusiaster som douhet och Warden hoppats. dess framtid är något osäker till följd av att luftförsvaret generellt blir allt starka-re och de mest kvalificerade flygplanen allt färre.

naval power and air power have some similar aspects but they also have some im portant differences. Both kinds of pow-er are pursued in an environment where man needs technical equipment to survive, move and work. governments are situated on land where its citizens live most of their lives even if many of them, more or less frequently, take to the sea or travel by air. indeed, as the french strategist admiral castex (1878–1968) put it: “sea power is mainly interesting according to the extent it contributes to victory on land; it does not secure victory by its own except in ex-ceptional cases”.2 the same could be said about air power.

another resemblance is, according to clas-sic theory, that control of the domain – sea

or air, respectively – has to be secured as a precondition to other operations in or from this domain. a third resemblance is the ab-sence of natural frontiers.

there is no clear line between the two kinds of power. air power constitutes an important part of maritime power. on the other hand, naval power is often part and parcel of air power as it offers theatre-wide and local air defence, air control3 and pro-jection of power with cruise missiles and carrier-based aircraft.

finally, both air power and sea power are dependent on space-based assets for surveil-lance and communication as well as on cy-berspace i.a. for their important data-links.

there are also important differences. the most important is perhaps that sea power,

1

50. op. cit. dent, Eric B, and cameron g. holt, see note 40.

51. op. cit. Bousquet, antoine, see note 30. see also Pellegrini, robert: The links between science, philosophy, and military theory: un-

derstanding the past, implications for the fu-ture. airforce University, school of advanced airpower studies, Maxwell afB, al 1997.

52. Black, Jeremy: Rethinking military history. Psychology Press, london, Uk 2004.


148

or maritime power as we say today, is a vast subject of which naval issues are just a part. a navy is bipolar as it is both part of the mar-itime world and part of the Joint force. it has standing missions such as presence and keeping good order at sea. air power, how-ever, is basically military in its scope.

Maritime Power

What is maritime power?

Mahan has given us the classic definition of naval strategy:]”naval strategy has indeed for its end to found, support, and increase, as well in peace as in war, the sea power of a country”.4 He never defines sea pow-er but he gives us the elements of which it consists: “i. geographical Position. ii. Physical conformation, including, as con-nected therewith, natural productions and climate. iii. Extent of territory. iv. number of Population. v. character of the People. vi. character of the government, includ-ing therein the national institutions”.5

today, the maritime arena is of vital in-terest. Maritimisation of politics and econ-omy is perhaps the most important factor of globalisation, in turn the most important contemporary trend.

traditionally, naval warfare has focused on the protection and attack on the sea lines of communication (sloc). corbett famously wrote that “command of the sea, therefore, means nothing but the control of maritime communications, whether for commercial or military purposes. the ob-ject of naval warfare is the control of com-munications, and not, as in land warfare, the conquest of territory. the difference is fundamental”.6 today, however, the sea it-self, including the seabed, is increasingly important. Oil, gas, pipelines, fish farms, and other resources within the seabed, as

well as wind, tide, and wave-powered elec-trical generators, are all assets that require safety and security. A modern definition of maritime power must, hence, encompass all these aspects.

Power, in turn, cannot be restricted to hard power but must also include soft power and smart power.7 furthermore, power in itself cannot accomplish anything. to make use of power, there is a need for political will and leadership in order to achieve a desig-nated political project.

Power is translated into political objec-tives through strategy. We can now adapt Mahan’s definition of naval strategy into the following: maritime strategy has for its end to found, support, and increase, as well in peace as in war, the maritime power of a country and to achieve political objectives through the use of this maritime power.

The quest for maritime strategy

a modern maritime strategy must, as we have seen, be a comprehensive strategy. it has to draw on a number of strategies – or policies – of the state like industrial strat-egy, financial strategy, diplomatic strate-gy and strategy of defence. these relations are reciprocal: an efficient maritime indus-try depends on the existence of an industri-al strategy which emphasizes the maritime aspects; in return the maritime industry will give impetus to the industrial strategy and feed the financial strategy. The strate-gy of defence must give the military part of maritime strategy a high priority and gets an important strategic tool in return. it is quite obvious that all this requires a gen-eral political will that gives priority to the maritime aspects – a grand strategy with a maritime focus.

a maritime strategy could be seen as com-posed of three sets of strategies: a strategy

149

analYs & PErsPEktiv

of wealth, a strategy of means and a naval strategy. a strategy of wealth considers the exploitation of the richness existing at sea: the transport of goods, the exploitation of gas and oil, etc. a strategy of means regards the conception and construction of the means needed: ships, platforms and the like. naval strategy finally is the strategy of action in the maritime field. Naval strategy uses mar-itime forces to achieve its objectives.

Naval strategy

Maritime forces,8 in cooperation with oth-er military forces, have five basic strategic missions:

• Knowledge and anticipation. This is a very broad mission that forms the ba-sis for all other actions. it encompasses missions like oceanology and hydrogra-phy, intelligence and surveillance. the latter mission should lead to the crea-tion of a recognised Maritime Picture (rMP), basically answering the ques-tion: who does what and where?

• Prevention by the creation of a favour-able strategic situation – changing the status quo in our favour. this could be done by wisely using persuasion and co-ercion. naval diplomacy plays a very important role in this regard.

• Deterrence, which very much looks like prevention. the difference is that while prevention is offensive, deterrence is defensive. it strives to keep the status quo. for countries having the capacity, nuclear forces serve as the ultimate de-terrence. But these forces cannot han-dle threats against our interests at low-er threat levels – they are important but not sufficient.

• Protection. This mission encompass-es the classic mission of protection of

slocs. But today it must be much wid-er as there is much more to be protect-ed, such as ports and all kinds of infra-structure at sea.

• Intervention, finally, is also very broad. at the lower end, it covers interventions against smugglers, search and rescue (sar). generally, it is also a question of keeping good order at sea, to bor-row a term from geoffrey till. on the high end, there are missions like inter-ventions against enemy assets at sea as well as projection of power.

Maritime forces strive to achieve these mis-sions basically through four modes of ac-tion: fighting against enemy forces includ-ing blockades, attacking and defending com munications, and the projection of po-wer and presence.

The fight against enemy forces aims at giv-ing us the liberty to use the sea while deny-ing this liberty to the enemy or, in short, to achieve a reasonable degree of sea control. We write “reasonable” because control of the sea can never be total in time and space. to sea control, we need to add the control of space and cyberspace.

castex has very well formulated what sea control means: “depending on wheth-er you have control of the sea, you can or you cannot:

• in an offensive mode, intercept the mar-itime communications of the enemy and attack his territory by the sea;

• in a defensive mode, guarantee your own communications and interdict the enemy from attacking your own terri-tory by the sea”.9

the term power projection is usually pre-ferred before “attack his territory”. this implies that forces at sea project power


150

– forces, ammunition, etc. – against targets on land. the term was coined by richild grivel in his book De la guerre maritime avant et depuis les nouvelles inventions from 1869, and was influenced by the crimean war – one of the biggest opera-tions of power projection in history.10

Presence, finally, is the basic naval mis-sion in peace and in a crisis. Presence means creating influence. The posture of the naval force decides whether this influence is posi-tive/offensive or negative/defensive.

Some thoughts about the future

Let us finally address the questions initial-ly posed.

What purposes will sea power serve in the 21st Century?

sea power will basically serve the same purposes in this century as it “always” has: furthering own interests at sea in peace, crisis and war as well as negating the inter-ests of adversaries. the formula given by sir Walter raleigh (1552–1618) still con-tains basic truths: ”whoever commands the sea, commands the trade; whosoever com-mands the trade of the world commands the riches of the world, and consequently the world itself”.11 today, however, con-trol of the sea is not just about trade but al-so about the resources of the sea, the possi-bilities for power projection and maritime diplomacy. the adversary is not just an en-emy in times of war, but also the forces of chaos: pirates, mafias, rogue states etc.

there are two major reasons for why mar-itime power today is so important. The first one stems from the fact that today’s globalised world is dependent on the sea for transport and resources – what we call maritimisa-tion. the second is the freedom of naviga-

tion guaranteed by the Un convention on the law of the sea (Unclos). this right, together with the abilities of modern na-vies, gives maritime power a unique strate-gic mobility. however, countries like china strive to negate this right through a process known as territorialisation of the sea – ba-sically extending its sovereignty out on the high seas, which traditionally and legally are res communis (belonging to all mankind). as this right is upheld by maritime powers like the Usa and the EU, this is a fundamental cause of conflict.

Will naval presence and power projection remain pre-eminent, or will access-denial anti-access make power projection increasingly difficult?

Power projection is a vast subject. it encom-passes attacks on assets on land through artillery, missiles, aircraft and troops. to these “traditional” missions, one can add: c4istar,12 air defence including defence against ballistic missiles, but also the evacu-ation of wounded (MEdEvac) and threate- ned citizens. But land also projects pow-er towards the sea. there is a balance be-tween the influence of land upon the sea and, vice versa, the influence of the sea on land. this is well described by castex:

“The influence of maritime power in the cri-sis of this world is dependent on the air-land force it is able to deploy and the influ-ence of the land power is at the same time measured by the naval-air force it is able to put into the balance.”13

in “pentagonese” one talks about anti-access/area denial (a2/ad) and counter a2/ad, respectively.14 this aspect is particular-ly pertinent between china and Usa. china

151

analYs & PErsPEktiv

strives to control the near seas and to keep the Us out, while the Us wants to be able to project power against the chinese main-land. these two adverse strategies contain, however, a much broader concept than just applying military force: it is about diploma-cy, control of space and cyberspace and so on. it is quite possible that these two strat-egies will have a profound importance for the development of high-end naval capaci-ty. generally, technology will give the land power an increased strategic reach over the sea while the reverse is at least as true.

in a more general sense, the two pre-em-inent naval assets – the capital ships in tra-ditional parlance – are the nuclear-pow-ered attack submarine with its long-range cruise missiles and the aircraft carrier with its air wing.

Both systems are highly mobile both stra-tegically and operationally. they can extend naval power well into land and thereby in-fluence the decisionmakers of (potential) ad-versaries. A carrier air wing is a more flexible instrument than cruise missiles of a subma-rine but there is, evidently, an important dif-ference in the cost of the platform. But there is also a fundamental difference in how in-fluence is created. The submarine builds on its stealth and, hence, its capability to cre-ate uncertainty and strike surprisingly. the carrier on the other hand builds on the vis-ibility of its presence, which is enhanced by gesticulation with its air wing.

Presence, finally, is the basic mode of ac-tion of any maritime power. Without pres-ence, no strategic or operational effect can be created, neither in peacetime nor in a cri-sis and war. Without presence the five stra-tegic missions enumerated above cannot be carried out.

Is even a new contest between major fleets on the horizon?

A fleettofleet action like Jutland in 1916 or leyte gulf in 1944 is highly unlikely. But the likelihood for a maritime contest between major maritime powers like Usa, china, and india is at the very least not un-likely. such a contest will use all maritime forces both at sea and those based on land and will make heavy use of space and cy-berspace. Within such a struggle, there will, of course, be naval engagements – ship against ship – of various importance.

naval engagements on a lesser scale are, on the other hand, quite common as states try to extend their influence and reduce the influence of adversaries. The struggle for and against the freedom of navigation in the china seas is one example. russian pressure on, below and above the Baltic sea is an-other. one should also not forget the per-manent missions of maritime forces such as keeping good order at sea, search and res-cue operations, and fighting against traffick-ing and pirates.

Air PowerThe question was: Has air power finally come of age, fulfilling the prophecies of Douhet and others? Or are conflicts still de-cided on the ground, albeit with assistance from the air?

What is Air Power?

air power is a more limited concept than maritime power; basically it is about influ-encing the outcome of a conflict in our fa-vour while limiting the influence of the ad-versary’s air power. to this one should add the industry, research, infrastructure, etc., that is needed to acquire, train and use air power. so far, there is no difference between


152

air and maritime power. But unlike the lat-ter, air power is not normally seen to en-compass the civilian use of the air for eco-nomic and other reasons. Unlike maritime power, air power does not create wealth.

A problem with the definition of air pow-er is that the use of the air is an integral part of both terrestrial strategy and maritime power. But there is also “pure” air power or strategic air power, which is not tactical-ly a part of another arena. according to the

“founding fathers” of air power, strategic air power should be able to win wars all by it-self. for the italian general douhet, air pow-er would create such terrible damage that the war would quickly be won: first, cities should be bombed with explosives to create ruins, then with fire bombs to create fires, and finally with gas in order to halt any at-tempts to fight the fires for a long time and to kill the maximum number of people. in that way, douhet assures, large areas can be completely destroyed by a fairly limited amount of explosives.15

the american colonel John Warden iii is a representative of more modern thinking. his idea was to paralyse the enemy by at-tacking his vital functions – the leadership of the state, basic functions of society like elec-tricity supply, infrastructure, population and deployed forces.16 Paralysis is to be achieved simultaneously by physical destruction and the destruction of morale.17

Has Air Power come of age?

so far, air power has played a very impor-tant role but by itself it has not achieved the success hoped for by these enthusiasts. operation Allied Force against serbia be-came a success when Milosevic understood that there was no hope for russian aid. in operation United Protector against gad-hafi, attack helicopters based at sea and

rebel ground forces played a decisive role. against the weak air defence of iraq dur-ing operation Iraqi Freedom 2003, the al-lies had to use 1 440 missions and 400 mis-siles of the type harM.18 no one seems to believe that the “alliance” can win over daesh19 with air power alone.

from these experiences one could perhaps propose a more modest definition of strate-gic air power: the main purpose of strategic air power is to project power in order to in-fluence the adversary’s decisionmakers and to generally create favourable conditions for own forces while negating the fighting pow-er of the adversary.

During the conflicts of the last 25 years, Western air power has been deployed over enemy territory where it has enjoyed air su-premacy thanks to weak adversaries and a high capacity for suppression of Enemy air defence (sEad). this “happy” situa-tion seems, however, to have become his-tory. this is for several reasons. one is the extremely high cost of the most modern aircraft like the f-22. another is the devel-opment of air defence weapons in partic-ular missiles. a third reason is the ground threat against air bases on foreign territo-ry. a fourth reason stems from western de-pendence of datalinks and, hence, vulnera-bility to cyber-attacks.20

drones have played an ever more impor-tant role in recent conflicts. They are now more or less indispensable for land war-fare and, soon at least, for naval warfare. drones are also extremely important for istar at the operational and tactical lev-el. We will see them in a direct combat role when Ucavs (Unmanned combat aerial vehicles) become operational. But it is not clear – at least not to this author – if this development will change the very concept of air power.

153

analYs & PErsPEktiv

to conclude – air power is an extremely important part of any strategy but it can-not win wars by itself. in that way, it has not “come of age”.

Final thoughtsthe aircraft carrier, loosely discussed above, represents the strategic junction between naval power and air power. Europe has, however, today just one real carrier: the french Charles de Gaulle. the new British Queen Elisabeth and Prince of Wales are, hence, of vital strategic importance not on-ly for great Britain but for Europe – re-gardless of whether we are talking about nato-Europe or EU-Europe. Why is it so? there are several reasons:

1. War is back in Europe and its southern and southeastern borders are in turmoil. the time for rearmament is now.

2. a question of strategic standing. all major navies, in particular those of the Un security council, have or are in the process of acquiring carriers.

3. aircraft carriers offer a very important asset for cooperation with the Usa, who will remain a vital ally for Europe.

4. thanks to the building of these carri-ers, Europe has an industrial and oper-ational knowledge that has taken dec-ades to acquire, although such knowl-edge disappears quickly.

5. an aircraft carrier is the tool for naval diplomacy par excellence. Even a stupid dictator understands the threat posed by a carrier group on the horizon.

6. cruise missiles from submarines and frigates are important. But an aircraft is more flexible than a missile, it can strike at a greater distance and more often (one missile=one strike!), and it

has a greater capacity for the avoidance of collateral damage.

7. Effective control of the airspace dur-ing a power projection operation re-quires air power, which can often only be based at sea.

8. a carrier group offers unmatched stra-tegic mobility and flexibility.

But what about vulnerability? all military systems are obviously vulnerable, so are aircraft carriers. But an aircraft carrier is a rather tough target to seriously damage. furthermore, it has always an impressive es-cort. finally, at least american and french carriers have nuclear weapons on board. it is impossible for an outsider to know but, arguably, they are part of those vital inter-ests that are “protected” by the nuclear de-terrent – a part of the sanctuary.

***

this short article has only touched on the two vast subjects of sea power and air pow-er. the use of smaller ships has not been dis-cussed – just the very high end. neither has the missions of maritime forces in keeping good order at sea or in support of diplomacy been discussed – just to mention a few omis-sions. air power is even less discussed. air diplomacy and the strategic role of transport aircraft has been completely left out, as well as the balance between the defensive and the offensive in air warfare. and so forth.

But, as general lucien Poirier (1918–2013) used to say: the strategic construction site is never closed.

the author is a captain (n, retd.) and a fel-low of the royal swedish academy of War sciences.


154

The Normality of Asymmetric Warfareav Tormod Heier

Resyme

asymmetrisk krigføring ses ofte på med et nedlatende blikk i vesten. Men også vesten fører asymmetrisk krig. Blant annet utnyttes egne komparative fortrinn samtidig som motpartens sårbarheter utnyttes. det er slik asymmetriske fordeler oppnås, og som gjør at asymmetri i krig er et tidløst fenomen. dette vet også motstanderne til vestlige styrker. opp gjennom his-torien har krigførende parter derfor alltid utnyttet hverandres sårbarheter. det er derfor en fordel om vestlige styrker stopper bombingen i tide. Med andre ord: for mange bomber og totale seire på taktisk nivå kan fort bli kontraproduktivt på det politiske – fordi motpartens modus operandi endres fra symmetrisk til asymmetrisk karakter. derfor: Med mindre vestli-

Notes

1. this article is, regarding sea power, based on Wedin, lars : Stratégie maritime, stratégie navale. La modernité de Castex, nUvis édi-tions, Paris 2015.

2. castex, amiral [raoul] : Théories stratégiques, institut de stratégie comparée and Économica, Paris 1997, vol 1, p. 81.

3. During operation Unified Protector against the forces of Gadhafi in Libya (2011), frig-ates of the type Horizon have played the role of C2 Primary Unit in the Air Tasking Order (ato).

4. Mahan, a.t.: The Influence of Sea Power upon History 1660 – 1783, sampson low, Marston & company, london, no year giv-en, probably 1889, p. 23.

5. ibid. p. 29. 6. corbett, sir Julian s.: Some Principles of

Maritime Strategy, conway Maritime Press, london 1972 [1911], p. 90.

7. nye, Joseph s.: The Future of Power, Public affairs, new York 2011, pp. 20-21.

8. Maritime forces are all forces that have a vo-cation to act on the sea: navy, possible coast guard, maritime air based on land and so forth.

9. op. cit. castex, raoul, see note 2, vol. v, p. 87.

10. depeyre, Michel : Entre Vent et eau. Un siè-cle d’hésitations tactiques et stratégiques 1790-1890, Économica and institut de stratégie comparée, Paris, p. 486.

11. Quoted in coutau-Bégarie, hervé: Traité de Stratégie, Économica and institut de stratégie comparée, Paris 1999, p. 481.

12. command, control, computers, communica-tions, intelligence, surveillance, target acqui-sition and reconnaissance.

13. ibid. p. 247; in french one uses the terms ‘force aero-terrestre’ and ‘aero-navale’, re-spectively.

14. see tangredi, sam J.: Anti-Access Warfare. Countering A2/AD strategies, naval institute Press, annapolis 2013.

15. douhet, [guilio]: La Guerre de l’air, Présentation de M. Étienne riché, préface du général tulasne, Journal « les ailes », Paris 1932, p. 56.

16. Warden iii, John a.: « l’ennemi en tant que système », Stratégique no 59, institut de stratégie comparée, Paris 1995, p. 28.

17. ibid. p. 9.18. agM-88 high-speed anti-radiation Missile

(HARM) is a missile fired against air defence radars.

19. called is for « islamic state » – it is, however, not a state even if wants to be one.

20. see Brustlein, corentin; durand, Étienne de; tenenbaum, Élie: La suprématie aérienne en péril. Menaces et contre-stratégies à l’horizon 2030, centre d’études stratégiques aérospa-tiales, la documentation française, Paris 2014.

155

analYs & PErsPEktiv

scrutinising wars’ revolutionary change after the french revolution, carl von clau-sewitz codified a perennial doctrine: «War is nothing but a duel on a larger scale». in this duel, opponents fight for the ultimate objective, which is to compel the other to do our will.1 Protecting one’s own short-comings while exploiting the opponent’s weakness is therefore instrumental for po-litical success, and may be regarded as rel-evant today as in previous times. in this ar-ticle, the continued importance of asymme-try is scrutinised. Partly by describing chal-lenges that tend to arise when «the West» employs overwhelming force against infe-rior opponents in unfamiliar societies. and partly by taking into account the increas-ingly short warning-time that tends to arise as Western forces are dragged into megaci-ties and urban warfare.

The perennial logicthe timelessness of asymmetry is most clear-ly encapsulated in the oriental school of thought. as pointed out by sun tzu, asym-metric warfare should deliberately exploit own advantages in order to strike towards the opponent’s shortcomings.2 this doctri-ne has ever since been a universal rule of thumb, and hence a key imperative for any rational use of force. Being a key feature in European, russian and american military thinking, it may be claimed that asymme-try is the most rational and necessary prin-ciple undertaken by any party, at any time, in any war.3 But is asymmetric warfare as

relevant for the stronger party as it is for the inferior one? after all, superior states and alliances, such as the United states and nato, seem to emphasise symmetry rath-er than asymmetry; as preparations for the next war against russia or any other con-ventional opponent is made, convention-al deterrence and decisive battles seems to prevail.

a conventional military mindset inside Western command structures may there-fore blur the perennial normality of asym-metry. this may particularly be so for poli-ticians and military strategists that are inti-mately associated with some of the world’s most sophisticated and agile warfighting systems, but who often tend to associate asymmetry with illegitimate breaches of uni-versal norms and regulations codified in the international laws of War. asymmetric wars are therefore often associated with some-thing uncivilised, something brutal or cow-ardly, and often pursued by subtle or elu-sive insurgents, such as the islamic state in syria and iraq or the taliban and al Qaida in afghanistan. Maintaining the «moral high ground», asymmetric warfare is often associated with uncontrollable «rag-tags» – insurgents that employ unconventional and low-tech means of reaching increasingly rad-ical ends.4 Exalted by even more spectacular and intimate media reports, Us and nato forces may even be outraged as insurgents improve their methods and progressively adapt to new rules of the game to counter Western technological superiority. avoiding Western preferences for decisive battles on a

ge styrker ikke underlegges en sterkere sivil kontroll nedover i kommandokjeden vil det det fortsatt vinnes mange kriger på det taktiske nivået. Men en form for politisk uttelling vil nep-pe skje. dette åpner opp for tettere integrasjon mellom diplomati, militærmakt, økonomisk, juridisk og humanitær bistand. hvis ikke kan vestens sterke sider raskt bli en del av proble-met snarere enn en del av løsningen.


156

transparent and clearcut battlefield, asym-metric warfare can be seen as an integral part of any viable strategy.

Refining asymmetric warfare hence, asymmetric warfare may therefore be interpreted in a broader context. this is a context that goes beyond the Western effort «... to compel the enemy to do our will» in order to «... render the enemy powerless».5 instead, asymmetric warfare can be regarded as a universal phenome-non that has gained more momentum in the 21st century. this is particularly so as Western forces have pursued wars of re-gime change inside militarily inferior states in the south. one of the most stunning out-comes from these interventions, whether it is in afghanistan, iraq, Mali, libya or syria, is that inferior opponents have re-fined, improved and professionalised their asymmetric modus operandi. their prima-ry operational incentive, whether they are states or non-state actors, is to maintain their «stealthyness». that is, keeping their combat signature below the global radar of Western military intelligence, surveillance and reconnaissance systems. the asymmet-ric modus operandi may of course contrast the «symmetric war» of conventional forc-es, traditional inter-state war, or «prop-er war». But it allows even the most infe-rior opponents to protect their operation-al and political vulnerabilities while coun-terattacks against the superior’s own short-comings are planned and executed.

rather than ditching «asymmetric war-fare» into the hands of the inferior, therefore, to make a clearer distinction to the prefer-able Western «symmetric» way of war, the universal logic of asymmetry could be a fruit-ful reminder to the Western employment of force in the post-cold War era. Even «the

West’s» most likely symmetric opponent, russia, operates increasingly asymmetrically. in Ukraine in 2014, russia’s so-called «hy-brid war»6 is first of all spelled out by means of neatly synchronised and highly asymmet-ric manoeuvres. Precisely guided towards the weakest point of its opponents, which is the Western ability to rapidly forge a co-hesive and united counter-measure, russia’s primary target seems to be the mindset of its own population, the people in Ukraine, and the often too fragmented security commu-nity inside the EU and nato. subtle cam-paigns by ingenious forces, blended with in-formation operations, paramilitary intimi-dation and subversion from «rag-tag» mi-litias originating from the russian diaspo-ra, not only blend with conventional oper-ations. they even dominate the campaign.7 Why is the timeless wisdom of asymmetric warfare so important to the West?

The relevance of asymmetryfirstly, a clearer comprehension of asym-metric warfare is likely to stir more knowl-edge into the realm of strategy. this is par-ticularly so with regard to how Western forces are employed and how a consist-ent ends-ways-means relationship between military forces and political objectives is attained. Exploiting one’s own advantag-es while attacking the opponents’ vulner-abilities has traditionally been used for defeating conventionally armed enemies, leaving irregular opponents untouched.8 throughout history, however, there has always been an intimate relationship be-tween regular and irregular forces. this regular–irregular dualism thereby helps us to comprehend a basic fact: there is seldom «a proper decisive conventional war» avai l - able in a theatre of operations. Even though some wars, such as the falklands War

157

analYs & PErsPEktiv

(1982), the first Gulf War (1991) or the ko-sovo War (1999) proved to be rather short and decisive, academics and officers have often tended to neglect the uncomfortable and improper sides of asymmetric warfare.9 instead, the many duels between regular and irregular forces have been labelled as some-thing else, such as small wars, guerrilla wars, stability operations, Peace support operations, or even Military operations other than War.

secondly, and more important than aca-demic and intellectual ignorance, are Western strategic failures in the post 9/11-environ-ment. the failure relates primarily to the in-ability of Us and nato forces to translate their military advantages into lasting and favourable political outcomes. the wars in afghanistan, iraq, libya, Mali and syria pro-vide fertile ground for this admonition, but require a thorough clarification: Asymmetric warfare is a normal feature in any war. it may even be claimed that additional aspects should be included, such as the basic fact that any employment of force – symmet-ric or asymmetric – always leads to numer-ous unintended consequences. these con-sequences often provide fertile ground for new and even more vicious opponents that operate in a more radical and brutal man-ner than the original opponent. the growth of the islamic state in the aftermath of the the Us operation Iraqi Freedom in 2003 is but one example. Unintended consequenc-es from this invasion continues to stir long-term social resentments, increased radicali-sation and ultimately a more polarised polit-ical landscape for Western civilian diplomats to work on. as there are increasingly fewer moderate elements left to negotiate with (in a society that has been decisively bombed by the strongest party), it may seem as if Western strengths and advantages should

be used with more caution and diplomatic sensitivity. What may this imply?

Civilian control over military meansclearly, a more gentle approach as to how Western military advantages are exploited, and how an opponents’ vulnerable forc-es are annihilated, has little resemblance with clausewitz’ doctrine of «rendering the enemy powerless», which according to Western military thought is the «true aim of warfare».10 By this recognition, we may also take a more critical stance towards ar-guments where own forces should «give full play to its own advantages». could it be that Western military advantages have become too predominant in 21st centu-ry warfare? have Western forces played their comparative strength too far? are Western forces too deadly, acting too de-cisively or employing their weaponry too efficiently? In other words, are the oppo-nents’ weaknesses exploited too ruthlessly? Questioning the fragile balance between calibrated coercive diplomacy and decisive annihilation thereby triggers new questions that deal with civilian control over their military servants’ professional autonomy. have Western forces become too indepen - dent from their civilian masters? in other words, have politicians and their diplomat-ic advisors no longer control over the out-come of the violence performed by their military subordinates?11

Empirical evidence from the initial stages of the wars in afghanistan, iraq and above all libya underscore the relevance of the ques-tion. in all the three wars, Western forces fought extensively asymmetrically. Us and nato advantages were ruthlessly exploit-ed: precision- guided munitions, night vision goggles, air-ground-surveillance, signals in-


158

telligence and stealth aircraft all contributed to an almost perfect and rapid military vic-tory. through these comparative strengths, the opponents’ weaknesses were systemat-ically attacked; conventional taliban, iraqi and libyan formations were effectively dec-imated as their military weaknesses were ex-posed – and ruthlessly exploited.

But in each of the three wars, the con-secutive effort to translate stunning tacti-cal victories into lasting political outcomes, with a vibrant civic community at its core, led to the opposite: a large, complex, unru-ly and unpredictable power vacuum which seemed to paralyse not only the civilian po-litical elite, but also their military servants. the effort to neatly integrate the military in-strument into a broader spectrum of civil-ian instruments of power failed.12 instead, the evolving vacuum absorbed an increasing number of regular and irregular forces in-to a never-ending quagmire, leaving few in-centives behind for diplomatic negotiations with moderate opponents that had not been decisively beaten.

it may therefore be claimed that Western forces’ exploitation of own advantages has become their worst enemy: politicians at home and their diplomats abroad seem un-able to influence, regulate or sufficiently ad-just the level of violence employed against their opponents’ vulnerabilities in due time. the overwhelming attacks and the successive collapse of taliban formations in october–december 2001, of iraqi conventional forc-es in March–June 2003, and of libyan gov-ernmental forces in June–october 2011, in-stead lead to a number of humiliating de-feats. Western asymmetric advantages were used to an extent so overwhelming that a shift towards an asymmetric modus oper-andi was the only rational way left for the

opponent’s battered remnants. Where does this leave us? in other words, what are the implications of a Western doctrine aiming at rendering militarily inferior opponents powerless?

Slippery concepts and morphing forcesthe questions invite us to scrutinise more thoroughly the balance between coercive means and diplomatic accommodation. Ba-sed on experiences from the post-9/11 envi-ronment and the «war on terror», the out-come seems to be «a morphing of Western forces into open-ended asymmetric wars».13 this may partly be so because Western for ces still seem to be stuck in a «symmetri-cal war paradigm» where bothersome wars against elusive opponents in afghanistan will soon come to a welcomed end, and where concerns over russia’s assertive role in post-soviet client states have renewed our interest in «proper war».

asymmetric warfare, however, particular-ly with regard to unequal number of troops, fighting style and degree of legitimacy, may nevertheless be of continued importance. this is first of all because there are similarities between wars that are fought «out-of-area» against insurgents in afghanistan, iraq and syria, and wars that are prepared for con-ventional battles against russia. Even though nato-Europe refocuses its defence efforts against russia’s conventional forces, expe-riences from the spanish War of liberation against napoleon’s armies (1808–1812), hitler-germany’s attack on the soviet Union in 1941 or Soviet forces’ fight against insur-gents in the Baltic states in the 1950s, rests on the same logic as used on the crimean Peninsula or Eastern Ukraine in 2014 and 2015. despite their long time span, a com-

159

analYs & PErsPEktiv

mon feature is the absence of a clearly de-fined Centre of Gravity in the local theatre of operations – the hub from where all com-bat energy derives from.14 this is a point that designates itself as the most attractive target for any Western conventional force that fosters doctrines of short wars and de-cisive conclusions. as asymmetric warfare goes beyond «out-of-area» operations, the persistent blurring of symmetric and asym-metric war is relevant in Europe as well.

Morphing towards asymmetric warfareEmpirical evidences that underscore the trend may be found in the following three examples. firstly, the unprecedented rise of special forces. this secretive and low-pro-file capability plays a much more promi-nent role today as compared to previous decades. from being a largely marginal-ised group in the 1980s and 1990s, at least among smaller Western states with few co-lonial interests, special forces have increas-ingly become more stealthy and «civilian look-alikes»; they have become more po-litical in their outreach, and more integrat-ed into states’ political decision-making processes, even at the top ministerial levels. special forces have even become an inte-gral component in states’ embassies and in diplomatic consulates worldwide.15

secondly, the morphing metaphor be-tween regular and irregular forces is also rec-ognised inside powerful military-industrial complexes with a global outreach. the BaE systems in sweden is but one example: de-veloping socalled «adaptive camouflage» to their armoured Personnel carriers (the cv 90), the infrared signature from hagglund’s combat vehicles becomes significantly sim-ilar to the signature derived from commer-cial cars inside modern civic societies.16 the

military advantage is obvious: convention-al forces may more easily hide among civil-ians, seek protection in densely populated areas, and attack opponents by surprise in an increasingly blurred, complex and com-pound civilmilitary battlefield.

and thirdly, as pointed out in the american Small Wars Doctrine from 1940 (and con-firmed throughout the Western campaign in afghanistan), «when there is no king to con-quer, no capital to seize, no organized army to overthrow, no celebrated strongholds to capture and no great centres of population to occupy»,17 Western forces tend to transform. Morphing into «civilian look-alikes», ma-noeuvring with white toyota land cruisers, drilling wells, building schools and acting as humanitarian ngos, Western forces com-municate civil-military ambiguity and con-tradictory intentions. on the one hand, hu-manitarian benevolence towards popular de-mands and expectations are accommodated. on the other hand, complex combat oper-ations are spearheaded towards insurgents in the same area, by the same forces, at the same time.18

the morphing metaphor is thereby chal-lenging the conception of war, reminding us of the blurred framework between «us or them», «friend or foe», «victory or defeat», «peace or war». these slippery concepts should stir more research on how Western adaptation to asymmetric wars challenge the universal Laws of Armed Conflicts, and the Geneva Protocols in particular – where the distinc-tion between combatants and non-combat-ants, between civilians and militaries, be-tween legal and illegal targets, are at stake. the crucial overriding question may be this: how far can Western forces go in their ef-fort to become truly asymmetric before they fall victim to the same values and belief sys-tems they are set to defend?


160

Asymmetry into Megacitiesthe question above urges us to scrutinise more thoroughly future operational envi-ronments. Being accustomed to rural coin strategies in the afghan countryside, it can be argued that «the West’s» operational fo-cus should be rebalanced. the emergence of so-called «mega-cities» requires Western forces to pay more attention to an increas-ingly compound and complex urban envi-ronment.19 Reflecting on a more prominent role for Western forces under such circum-stances, the ever-increasing trends towards shorter strategic warning-time is striking.

Mass incitement in urban environments seems to accelerate by a global development and dissemination of cheap, user-friend-ly and sophisticated information and com-munication technology. these devices em-power huge masses – with both violent and non-violent intentions – to take rapid, unex-pected and decisive action. this ability not only induces more pressure on the individ-ual soldier or unit employed in a megacity, whose role as «strategic corporal» may be-come even more important than previous-ly known,20 but the unpredictability arising from these technologies, often through so-cial media, significantly also reduces states’ warning-time. States may therefore find it increasingly difficult to find shorttime re-medial actions-points to address unexpected and rapidly evolving crises. this again may also trigger broader regional engagements, particularly so as neighbouring states tend to intervene openly or by clandestine op-erations. this may partly be motivated by a desire to prevent a crisis from escalating, or causing instability on one’s own territo-ry, but it may also be a «window of oppor-tunity» for other states to change a region-al balance of power.

the Us and nato operations against libya in March 2011 can be seen in this context. the humanitarian suffering por-trayed through the social media inside the rebel stronghold of Benghazi significantly decreased the strategic warning-time. this was the case for decision-makers in the Us and Europe as well as for the libyan leader Muammar alGadhafi himself.21 in retrospect, short time-spans in crises management seem to be a serious challenge for Western politi-cians. as decision-making processes acceler-ate, military outcomes also become less trans-parent and less controllable. a short strate-gic warningtime thereby makes it difficult

– for politicians and their civil servants – to neatly regulate the use of force so that it is neatly harmonised and calibrated with the other civilian instruments of power. this dif-ficulty may often be due to the absence of trimmed and cohesive command structures,22 and may have a negative impact on the ci-vilian effort to regulate military force inside a broader political tool-box.23

Conclusionthe argument that «insurgency will always be present in history as long as outraged segments in any population find it useful»24 encapsulate a common feature throughout this article: the logic of asymmetric war-fare effectively prevents militarily superior opponents to gain a decisive political out-come. this is why asymmetric warfare is a perennial phenomenon. as long as the weaker side chooses to dissolve its conven-tional forces and reach for a stealthy signa-ture, and hence engage in a symbiotic rela-tionship with the civil community, a clearly defined – and much appreciated – Centre of Gravity cannot be found for Western forc-es. the absence of opponents with a clear symmetric modus operandi, including clear

161

analYs & PErsPEktiv

political intentions and clearly defined con-ventional capabilities, thereby degrade the political usefulness and superiority of Wes-tern forces. this opens up for a new think-ing on what relevance and impact military forces may have in comparison with other instruments, such as diplomacy, economic and juridical assistance. Unless Wes tern strengths are neatly controlled and integrat-ed into a broader political project, where

other civilian instruments of power define the premises for success, Western superior-ity may easily become part of the problem rather than part of a political solution.

the author is a lieutenant colonel in the norwegian army and holds a Ph. d. in Poli-tical science.

1. clausewitz, carl von: On War, edited and translated by Michael howard and Peter Paret, Princeton University Press, Princeton, n.J. [1831] 1976.

2. sun tsu: The Art of War, transl. by harald Bøchmann, gyldendal norsk forlag 1999.

3. see among others Earle, Edward Mead: Makers of Modern Strategy. Military Thought from Machiavelli to Hitler, Princeton University Press, Princeton, n.J. 1971; gat, azar: A History of Military Thought. From the Enlightenment to the Cold War, oxford University Press, oxford 2001; heuser, Beatrice: The Evolution of Strategy. Thinking War from Antiquity to the Present, cambridge University Press, cambridge 2010; Paret, Peter: Makers of Modern Strategy from Machiavelli to the Nuclear Age, Princeton University Press, Princeton, n.J. 1986.

4. Paul, christopher; clarke, colin P.; grill, Beth and dunigan, Molly: Paths to Victory, rand corporation, santa Monica, ca. 2013.

5. op cit, clausewitz, see note 1, p. 75.6. Berzins, nanis: “russia’s new generation

Warfare in Ukraine: implications for latvian defence Policy”, Policy Paper, no. 2, april, center for security and strategic research, national defence academy of latvia 2014.

7. Jones, sam: “Ukraine: russia’s new art of war”, Financial Times, 28 august 2014.

8. Berdal, Mats: ”the ’new Wars’ revisited”, ch. 6 in strachan, hew and scheipers, sibylle (eds.): The Changing Character of War, oxford University Press, oxford, Uk 2011, pp. 109-134.

9. strachan, hew: “War and strategy”, annual defence lecture at chatham house, london, 20 september 2007, http://www.chathamhouse.org/sites/files/chathamhouse/public/200907strachan.pdf.

10. op cit, clausewitz, see note 1, p. 75.11. heier, tormod: “Politisk styring og nas-

jonal kontroll: norges deltakelse i krigen mot libya” [Political guidance and nation-al control: norway’s Participation in the War against libya], ch. 7 in hansen, ola B.; heier, tormod and Matlary, Janne h. (eds.): Strategisk suksess? Norsk maktbruk i Libya og Afghanistan [Strategic Success? Norwegian Force in Libya and Afghanistan], Universitetsforlaget, oslo 2013, pp. 127–141.

12. see also gopal, anand: No Good Men Among the Living: America, the Taliban, and the War trough Afghan Eyes, Metropolitan Books, new York 2014; and suhrke, astrid: When More is Less: The International Project in Afghanistan, columbia University Press, new York 2012.

13. heuser, Beatrice: “long-term aspects and challenges of coin”, ch. 5 in Persson, gudrun; Pallin, carolina vendil and Jeppsson, tommy (eds.): Military Thinking in the 21st Century, the royal swedish academy of War sciences, stockholm 2015, pp. 87-10.

14. op cit, clausewitz, see note 1, p. 485.15. Engrebretsen-skaret, sigrid s.:

“spesialstyrker i internasjonale operasjoner’ [special forces in international operations], ch. 16 in heier, tormod and kjølberg, anders (eds.): Norge i internasjonale operas-

Notes


162

joner [Norway in International Operations], Universitetsforlaget, oslo, 2014, pp. 188-200.

16. Eskhult, Emelie Molen: “folkerettsliga prob-lem vid anvendaded av adaptivt kamoflague” [Problems regarding the Use of adaptive Camouflage in International Humanitarian laws], Bachelor Thesis, swedish defence University college, stockholm 2014.

17. citation from the small Wars doctrine in frantzen, henning-a.: NATO and Peace-Support Operations, 1991-1999, frank cass, london 2005, p. 24.

18. norwegian Ministry of foreign affairs: St. Meld. nr. 40 (2008–2009) ’norsk human-itær politikk’ [White Paper on norwegian humanitarian Policy], oslo, 29 May 2009, http://www.regjeringen.no/pages/2196988/PDFS/STM200820090040000DDDPDFS.pdf.

19. Mackinlay, John: “incitement and Urban violence in the next strategic era”, ch. 7 in Persson, gudrun; Pallin, carolina vendil and Jeppsson, tommy (eds.): Military Thinking in the 21st Century, the royal swedish

academy of War science, stockholm 2015, pp. 119-137.

20. krulak, John: “the strategic corporal: leadership in the three Block War”, Marines Magazine, vol. 83, no. 1, september 1999, pp. 18-23.

21. hastings, Michael: “inside obama’s War room”, Rolling Stone, october 13, 2014, http://www.rollingstone.com/politics/news/in-side-obamas-war-room-20111013; Johnson, adrian and Mueen, saqeb (eds.): “short War, long shadow. the Political and Military legacies of the 2011 libya campaign”, Whitehall Report no. 1/12, 2012, https://www.rusi.org/downloads/assets/WHR_1-12.pdf.

22. Joint and coalition operations analysis: “libya: operation odyssey dawn (ood). a case study in command and control”, suffolk, virginia, 4 october 2011.

23. heier, tormod: “is out-of-area also out of-control? small states in large operations”, RUSI Journal, vol. 160, no. 2, March 2015, pp. 57-63.

24. op cit, see note 15.

Technology and Warfare – the Implications of Change, Especially for Small Statesby Tor Bukkvoll

Resyme

Militærteknologisk utvikling kan med fordel deles inn i inkrementelle og revolusjonære ny-vinninger. de første endrer avgjørende måten militære operasjoner utføres på. de andre ba-re øker effekten av ting man allerede gjorde før. En av de største revolusjonære endringene man kan tenke seg er hvis den militærteknologiske utviklingen etter hvert fjerner mennesket fra slagfeltet. dette kan ha stor betydning både for villigheten til å bruke våpenmakt og for etiske problemstillinger rundt hvordan denne våpenmakten brukes. Et mindre studert tema innenfor dette området er hvordan små stater skal klare å henge med i teknologikappløpet. Her finnes det en rekke mulige strategier. For det første kan små stater bare kjøpe færre en-heter. dette er antakelig mere en nødvendighet enn det er en strategi. for det andre kan små stater gå sammen om både utvikling og kjøp av ny teknologi. for det tredje kan små stater, hvis de er rike nok, prioritere teknologi over personell. for det femte er det mulig i noen til-feller å satse på spesialisering. dette betyr at man bruker sine begrensede ressurser til å bli god på en eller noen typer operasjoner, og satser på lån fra andre på de områdene man selv er svak. dette siste fordrer selvfølgelig er særdeles god koordinering av politikk på det sik-kerhetspolitiske området.

163

analYs & PErsPEktiv

the role of technological transformation in the development of warfare is central. Much has been written on the topic, but little from the perspective of small states. i will try to make a small contribution in this regard at the end of this short essay, where i discuss what options small states have when challenged to keep up with the technology race. first, however, i dis-cuss the two questions: what do we mean by “new” technologies”; and what may be some of the consequences if new technol-ogies remove the human being from the battlefield?

Revolutionary and incremental technological progressnew technologies may mean both technol-ogies that did not exist before, and it may mean significant improvements to types of technology that have been around for a while. thus, the analysis of technology and warfare may benefit from introduc-ing a distinction between “revolutionary” and “incremental” technological advanc-es. revolutionary here means a technology that fundamentally changes the ways op-erations are conducted. incremental means changes that make it possible to improve things that have been done before. for ex-ample, precision-guided munitions may be said to have been revolutionary. these mu-nitions significantly transformed operations by making permanent installations high-ly vulnerable and in many cases irrelevant. On the other hand, the increased firepow-er of many weapons systems may have sig-nificantly improved the ability to fight, but would still only be incremental. this is be-cause they did not radically alter the way forces fight.

the border between revolutionary and incremental technologies will naturally be blurred. for example, some would see 5th generation fighter aircraft as revolutionary and some would see them as incremental. The first would emphasize changes to how such planes operate because of new capabili-ties, whereas the latter would accentuate the fact that fighters have existed at least since the first World War. still, future studies may profit from making this distinction between revolutionary and incremental technologies when studying the effects on warfare.

some scholars assume that certain new technologies have the potential to gradual-ly remove the human being from the battle-field. If true, that would indeed be an exam-ple of revolutionary change. such a develop-ment opens up for a number of fundamental questions about the future of warfare.

Removal of the human from the battlefield first, will the removal of the human be-ing from the battlefield be an incentive for a more liberal use of military force? Will it contribute to more wars in the future? at least for most developed countries, and probably also for many developing coun-tries, the fear of many deaths is a serious restraint when deciding on the use of force. A necessary clarification here is whether we are talking about the removal of all hu-mans from the battlefield, or just the mili-tary ones. if the latter is the case, then an easier resort to military force could still be curbed by the fear of numerous civilian deaths. however, if we are talking about the total removal of humans from the bat-tlefield, then resorting to war could large-ly become a question of economics. the one with the strongest economy is likely to be the one who has the highest readiness


164

to sacrifice military hardware in order to achieve political goals.

second, will national defence become more or less expensive as a result of the re-moval of the human being from the bat-tlefield? Personnel costs, again at least for many developed countries, seem to be rising dramatically as a percentage of overall mili-tary costs. Fewer humans on the battlefield would thus again reduce that part of defence outlays. however, the trend is at the same time for military hardware to become more expensive. the net effect probably depends much on whether military hardware can ever achieve price effects similar to what we see in many civilian industries. in the electron-ics industry, for example, single item costs have dropped substantially. there are expec-tations that, for example, the cost of drones may see a similar development in the future. however, the military, in contrast to civil-ians, always need to be at the very forefront of technology in order not to lose the next battle. this may negate a price drop mech-anism for the military similar to what we have seen in many civilian fields.

third, the new technologies may alter the balance of power between state and non-state actors. at least some of these new technol-ogies already have, or are likely to become, available on the civilian market. to the ex-tent that this is the case, it is likely to sub-stantially increase the capabilities of non-state actors. thus, the general balance of power between them and state actors may adjust in favour of the former.

fourth, there is also a worrying ethical side to the question of removal of the hu-man being from the battlefield. If this is done by gradually delegating more and more de-cision-making to robots, it opens up very troubling questions about who is respon-sible for what. some argue that there are natural technical limits to how similar ro-

bots can be to humans, and that the prob-lem may therefore not become very severe, whereas others seem to see a more fluid dis-tinction between humans and machines in the future.

Small states and the technology racefinally, what can small states, with more limited resources that the bigger ones, do in order not to fall too far behind in the military technology race?

The first thing they can do is to buy fewer items of each system. this is probably less a strategy than a necessity. a decision to buy fewer items than one would have done with earlier systems can, in addition to cost sav-ing arguments, be justified militarily by the enhanced capacities of new systems. fewer items need not necessarily mean less capa-bility. however, procurement and main-tenance costs for each item will naturally rise. there is also the further problem that if the number of items sinks below a cer-tain threshold, it may be problematic to up-hold the necessary level of domestic exper-tise to run the systems. Expert milieus can often not be sustained if they drop to just a few individuals.

another strategy small states may adopt is joint development and procurement. this strategy is sustainable if the transaction costs of cooperation are lower than the expected gains of cooperation, and if the operational requirements of each participating state are relatively similar. the danish, dutch, Belgian and norwegian joint programme for bur-den-sharing in terms of maintenance and up-grades to the f-16 fighter fleet is a successful example, whereas the stranded norwegian-swedish project to jointly develop and pro-cure new submarines is an example of the opposite. While there are various reasons

165

analYs & PErsPEktiv

why the latter attempt failed, one of the main causes was that operating requirements for submarines in the atlantic in contrast to the Baltic sea were just too different.

furthermore, small states, if they are rich, may give priority to technology over peo-ple. salaries tend to be high in rich coun-tries. therefore, they may cut in the number of troops and instead purchase technologi-cally advanced systems. these systems can compensate in terms of military capability for the reduced number of troops. one po-tential problem with this strategy is that it is mostly suited for domestic territorial de-fence. in international military operations troops are often greatest in demand. thus, if the small country in question also gives substantial contributions to international operations, then the technology at the cost of manpower strategy may be problemat-ic. small countries contribute to such op-erations both because they believe in their usefulness, and because they want to main-tain close military relations with stronger alliance partners in this way.

additionally, small states may specia-lize and/or integrate with each other. spe-cialization is different from joint development and procurement in the sense that each state here concentrates on certain capacities un-der the assumption that it can borrow oth-er capacities from allied states when need-ed. thus, denmark, for example, no long-er has an air defence. should a need for this arise, they expect to borrow it from allies. the decision to abandon air defence has freed up means that denmark can spend on other capabilities, such as for example more special forces. integration without

specialization is also possible. for example, the netherlands and Belgium now basical-ly have a joint navy.

To finish, in addition to the four strategies discussed above, small states are also like-ly to profit from possessing domestic pur-chasing competence even if they do not have their own arms industry. By purchasing com-petence i mean a pool of national military-technological expertise, preferably at least semi-independent from the armed forces. this competence is necessary both for bar-gaining with external providers and for the political leadership to be able to question the demands generated from the domestic mili-tary services. the latter will have a tenden-cy to order more of what they already have instead of contemplating whether there may be other, better, and/or cheaper ways of do-ing the same. someone always needs to ask the question “can this function be filled by other and cheaper means”?

technology always has and will continue to change warfare. sometimes this change is revolutionary, but most often it is incre-mental. Both types of change are likely to have different consequences for different actors. one relatively understudied issue is the consequences of technological change for the militaries of small states. the com-ments above point towards some of the is-sues in need of further study in order to un-derstand these consequences. for these small states themselves, this is an issue of far more than academic interest.

the author is senior researcher at the nor-wegian defence research Establishment.


166

nittiofyra år gammal har ledamoten cronenberg levererat en beredskapsanalys från sin skrivmaskin. På litet mer än hund-ra sidor, inklusive ett generöst tilltaget bild- och karturval, berättar han om den svens-ka krigsplanläggningen fram till och under de tre månader 1939–40 när med finlands vinterkrig andra världskrigets ofärd först drabbade norden. På nytt får vi historien om hur ett litet land med stora brister i sitt försvar försökte förhålla sig när dess gran-ne drogs angreps av en stormakt; kanske är det något som går igen tre kvarts sekel senare.

det är inte att begära att läsaren ges en uppseendeväckande annorlunda version av vår säkerhets- och militärpolitik före tyskar-nas anfall på danmark och norge den 9 april 1940 då sverige blev inringat. den påläste känner igen sig, det må gälla 1927 års för-svarsplan, försvarsbeslutet 1936, 1937 års provisoriska krigsorganisation, planeringsin-sikten om det nya krigsfallet tyskland, 1939 års allmänna försvarsplan, Ålandsfrågan, stockholmsplanen, finlandaktivismen och 2. armékårens uppmarsch vid finlandsgränsen i norr, inledd dagarna före jul 1939. andra

kan med hjälp av vår störste militärhistoris-ke forskare på området ta till sig vad som är värt att känna till om centrala frågeställning-ar. På köpet får de glimtar av beredskaps-andans födelse, personalvård och krigsper-missioner när sådant var nytt.

akademien känner arvid cronenberg som en stridbar företrädare av ett intellektuellt förhållningsätt. i hans uppfattning har vi aldrig bort driva några linjer som lobbyis-ter för specifika försvarslösningar. Syftet är inte att ge svar utan att ventilera problem och ställa de oumbärliga frågorna. hans be-stämda hållning ter sig främmande för en del av den produktionsiver som präglar se-nare års akademiverksamhet.

för en man uppväxt som soldat, verksam från början inom småstatsförsvaret, med om dess utveckling fram till sekelskiftets förfall, är det hela tiden värnet av hemlandet som måste stå i centrum för forskning och en-gagemang. svenskt expeditionskårstänkan-de kring sekelskiftet 2000 var varken i hans smak eller lödigt tänkt. nu när sverige har gått tillbaka till att försvara landet verkar det följdriktigt att han än en gång har ve-lat berätta hur det hela gick till, den gången

Sverige före den 9 aprilav Olof Santesson

titel:Kriget kommer! Den hemliga svenska krigsplanläggningen under vinterkriget 1939–1940författare:Arvid Cronenbergförlag:Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks förlag,Livonia Print, Lettland 2015

167

littEratUr

nationens överlevande kändes stå på spel. i linje med sin upptagenhet av landet sveriges trygga fortlevnad har han på sistone också valt att sälla sig till dem gått ut i kamp mot vad de ser som en farlig nationell strömning efter natomedlemskap.

nu gäller det alltså den nya skriften. vad som just i den sparsamma texten på något sätt kommer extra tydligt fram är kanske två ting. det ena är energin i försvarssta-bens uppfattning att sverige militärt skulle försvaras i finland, en envetenhet som bor-de ha gett en återhållsam regering allvarliga bekymmer. det andra är hur stormakterna i väst under dygn av tilltagande nervspänning ställde försiktiga svenska ministrar mot väg-gen. frågan var hur man utan besvärande återverkningar skulle hantera den ogenom-tänkta fransk-brittiska planen i mars 1940 att via norge och övre norrland öppna en ny front och komma till finlands undsätt-ning; det genomskinliga syftet var att be-sätta gruvorna i norr och beröva hitler en till synes livsnödvändig tillgång till malm. risken för att skandinavien skulle dras in i kriget måste avlägsnas utan att sverige skul-le framstå som ytterligare kallhamrat mot det kämpande finland.

i båda frågorna spelar försvarsstaben en alldeles egen roll, knappt hörsam mot ri-kets ledning – eller inte alls. i efterhand ha man svårt att förstå hur finlandsaktivistiska officerare som Axel Rappe, Carl August Ehrensvärd och nils Björk kunde få hållas; alla blev generaler. kanske säger det något om styrkan hos Per albin hansson och hans närmaste medhjälpare att de lät militären att bakom ryggen på dem driva sin önskelinje, så länge den inte kunde utlösa någon form-lig statskupp. Man litade på ÖB thörnell, annars knappast mannen att leda krigsmak-ten ”om vi skulle komma i krig för finlands skull”, som frågan till militärledningen vid ett tillfälle ställdes.

framför allt denne rappe, som cronenberg sedan gammalt har ett gott öga till. rappes upptagenhet av finland kom under kritiska månader att stå i spänningens centrum för den säkerhets- och försvarspolitiska debat-ten. han om någon måste ha vetat hur illa det var ställt med krigsmakten, befälets svaga kompetens, den gammalmodiga utrustning-en och för litet ammunition; läs cronenbergs självupplevda erfarenheter. allt borde ha pe-kat på att det vi hade i militär väg endast dök till försvar, och det i bästa fall. istället gjorde rappe svagheten till en styrka för si-na argument. Bristerna hos försvarsgrenar-na var sådana att vårt försvar endast ihop med finländarna kunde göra någon nytta mot sovjetmakten i karelen. tillsammans, känns något igen?

gång på gång återvände rappe till sin stora tanke. i ett kritiskt skede av vinter-kriget såg han till att läcka ut sveriges väg-ran att stödja finland med reguljära trupp-förband, detta i syfte att pressa regeringen närmare. Öppet framförde han genom pro-memorior och framställningar till regering-en kraven på svenskt militärt deltagande, i hemlighet uppmuntrade han finländarna att ställa sådana krav som den svenska reger-ingen hade svårt att värja sig mot. så t ex drev han på finlands ledare att vädja om västmakternas hjälp. och hans förtrogne Björk reagerade vredgat när överbefälha-varen thörnell – nu på regeringens freds-linje – i avskräckningssyfte ville marschera upp vid norska gränsen med två av landets fem fördelningar, som om det hade varit en fullkomligt vansinnig idé.

det var inte så, att generalen och hans folk ville låta västmakterna sätta sig på malmfäl-ten. det hotet, med förment löfte om hjälp till de kämpande finska trupperna, skulle re-geringen avvärja med förhandlingar, men så att den psykologiskt närmast skulle tving-as att istället själv ingripa militärt i finland.


168

Även sedan västplanen fallit och alla svens-ka diplomatiska ansträngningar gick ut på att dra finland ut ur kriget, stretade rappe emot. han ville inte ha fred utan köra rys-sarna ut ur finland, fast de militära förut-sättningarna var obefintliga. Att en försvars-ledning beter sig så framstår i cronenbergs tappning som så nära trots mot en folkvald regering och landsförräderi man kan kom-ma. det märkliga är att aktivisterna i för-svarsstaben inte kände det som om de var myterister.

till det som kanske sällan berörs är svensk-norska stabsöverläggningar i mars 1940 om ett koordinerat försvar för att föregri-pa en västintervention. om norge blev an-gripet av frankrike och storbritannien skul-le sverige komma till hjälp; om tyskland gick till angrepp skulle det endast riktas mot sverige, och då skulle vi få hjälp av norge med t ex försvaret av göteborg och kusten norr därom, trots att rappe mycket riktigt insåg hur skralt det norska försvaret var. att norge skulle erövras av tyskland föll inte rappe in. så mycket för hans stra-

tegiska fingerspetskänsla, han må sedan ha varit den spritglade fältherre vi hade behövt om kriget kommit.

Ett litet missförstånd när det gäller slagupp-ställningen i kriget i Polen 1939 är sådant som lätt uppstår i utkanten av det materi-al som är författarens huvudföremål: det svenska agerandet. Men vad som på ett stäl-le verkar radbortfall skämmer förlagets re-digeringsarbete, liksom återgivningen av en förlegad karta med enligt vanlig standard oriktiga förbandsbeteckningar.

Med sitt nya arbete visar arvid cronenberg att han, sedvanligt, står på fast grund. denna gång har han utgått från vad han som 84-årig historiker i en vänbok till kent Zetterberg 2005 avslöjade om rappes bevekelsegrun-der utifrån bl a Björks dagbok i krigsarki-vet och med sina källor redovisade i fotno-ter (har förlaget vägrat?). Man känner hän-delseutvecklingens huvuddrag, så ock hans säkra stil. den inbjuder som alltid till för-nyad läsning.

recensenten är ledamot av kkrva.

169

littEratUr

några dagar efter lucia 1944 anföll starka Werhrmacht- och Waffenss-förband mycket överraskande en glest bemannad och helt oförberedd amerikansk försvars-linje söder om liège vid den belgisk-lux-emburgsk-tyska gränsen. inledningsvis ha-de tyskarna visserligen en del framgångar, men framryckningen mattades av och upp-hörde definitivt redan den 25 december var-efter de pressades tillbaka. deras anfalls-mål hade varit kuststräckan vid antwerpen i avsikt att klyva de allierade styrkorna i två separata, mera lättbekämpade delar. samtidigt skulle man störa deras livsvikti-ga försörjningslinjer. Men detta uppnåddes aldrig, inte ens floden Meuse kom tyskarna fram till, och i själva verket var denna sis-ta kraftsamling aldrig i närheten av någon framgång. spekulationerna om att de ame-rikanska trupperna skulle gripas av panik och fly infriades inte.

den framgångsrike brittiske militärhisto-rikern anthony Beevor – bekant för en rad storsäljande verk, exempelvis om stalingrad, slutkampen i Berlin eller d-dagen – har tagit på sig uppgiften att skildra detta hitlers sista desperata försök att vända krigslyckan i väst;

kanske mest känt som ardenneroffensiven. han gör det med sin sedvanliga blandning av referat från skiftande militära nivåer – från de högsta cheferna ner till männen i ledet. På den allierade sidan tar han sålun-da med läsarna såväl till den förvirring som anfallet skapade i Eisenhowers högkvarter som till den förvånansvärt sega försvarsvil-jan hos många amerikanska soldater som här i blötsnö och skyttegravsfötter mötte sitt elddop. Bland tyskarna redovisas både en fanatism hos ss-förbanden och – i gen-gäld – en närmast uppgiven stämning bland många ledande armégeneraler som här tving-ades genomföra vad de upplevde som en hu-vudlös chansning av führern. hela uppsla-get till offensiven som fick det tyska nam-net ”herbstnebel” (höstdimma) hade denne för övrigt fått liggande till sängs i sitt östliga högkvarter ”Wolfsschanze” (vargkulan) un-der en sjukdomsperiod i september.

att de försvarande styrkorna togs med en sådan överraskning visar på ett visst över-mod på de allierades sida. där ansåg många att det bara var en tidsfråga innan kriget skulle ta slut eftersom man trodde att tys-karnas förmåga att göra motstånd höll på

Avgörande slagav Bo G Hall

titel:Ardennerna 1944. Hitlers sista offensiv.författare:Antony Beevorförlag:Historiska Media


170

att ebba ut. framför allt är det slående hur grundligt de amerikanska och brittiska un-derrättelsetjänsterna misslyckades att upp-täcka den tyska ansamlingen av trupp, som visserligen gjorts under största radiotystnad och i skydd av kraftiga molntäcken. det fanns dock många informationsfragment som sammantagna kunde ha avslöjat de tys-ka avsikterna men – föga oväntat – avfärda-de de högre officerarna allt som inte stäm-de med deras egna antaganden.

den välskrivna boken – i utmärkt över-sättning av kjell Waltman – bjuder på en lång rad detaljerade skildringar av enskilda stridsförlopp; stundom snarast av karaktär skärmytslingar. i längden blir detta ganska tröttande, eftersom läsaren förväntas sam-tidigt hålla reda på en mängd skilda stri-dande enheter – infanteri, fallskärmsjägare, pansar, artilleri, spaning och underhållsför-band – och deras beteckningar samt ett an-tal parallella förlopp som de är inblandade i. det hjälper inte att boken är försedd med en mängd kartor. sannolikt hade behållningen ökat påtagligt om dessa avsnitt skurits ned något. Med sina dryga femhundra sidor är boken omfattande nog ändå.

flera av de mest berömda allierade mili-tära ledarna bestås för övrigt av allt annat än smickrande porträtt. allra värst ut råkar väl den amerikanske generalen omar Bradley, chef för tolfte armégruppen. tydligen hade han under ett antal dagar föga – om ens nå-gon – uppfattning om det faktiska frontläget. hans mentala hälsa var dessutom långt ifrån den bästa; framför allt tycks han ha miss-tänkt sin engelske kollega och rival Bernhard law Montgomery för alla möjliga skum-ma biavsikter. denne brittiske fältmarskalk

– chef för tjugoförsta armégruppen och ib-land beskylld för att ha ett ”överväldigan-de ego”– framstår i grunden som en osäker gestalt. kanske hade han tvingats bli me-ra försiktig efter den tidiga höstens grund-

liga misslyckande med ”operation Market garden” som ju ursprungligen varit hans idé. Bland de allierade militära ledarna är det egentligen bara George Patton som fin-ner nåd i Beevors ögon, främst genom att han på rekordtid lyckades vända huvudin-riktning på sin tredje amerikanska armé och skynda till undsättning.

nu hade sålunda den tyska offensiven i realiteten ingen chans till framgång. så fort molnen skingrades och det allierade attackflyget – som hade totalt luftherraväl-de – återigen kunde agera fritt var utgång-en given. dessa attackplan – i boken möj-ligen lite oegentligt kallade jaktbombare – straffade obönhörligt allt som rörde sig ne-re på marken; vilket tyvärr inte så sällan drabbade civila.

striderna i ardennerna rymde också in-slag av barbari som annars inte hade nå-gon motsvarighet på fronten i väst. i sam-manhanget konstaterar Beevor att skjutan-det av krigsfångar alltid varit betydligt van-ligare än vad krigshistorikerna normalt ve-lat medge. tyskarnas meningslösa – och di-rekt folkrättsstridiga – summariska arkebu-sering av amerikanska fångar i Malmédy-Baugnez är dock ofta omtalad, och att ame-rikanska soldater därefter utkrävde hämnd är kanske inte så förvånande. däremot me-nar han att det är klart chockerande att fle-ra amerikanska generaler, från Bradley och nedåt, öppet godkände att fångar sköts som vedergällning.

för båda sidor blev priset för ardenner-offensiven fruktansvärt högt; värst för tys-karna som förlorade 80 000 döda, strids-skadade och saknade. Men också de alliera-des förluster var stora; amerikanerna förlo-rade nästan 75 500 man, varav drygt 8 400 stupade. Britterna var aldrig riktigt berör-da; striderna fördes inte på deras frontav-snitt men ändå förlorade de drygt 1400 man, varav 200 döda. i detta sammanhang förtjä-

171

littEratUr

nar författaren en särskild eloge för att han ägnar rätt mycket utrymme åt civilbefolk-ningens lidanden och elände; ofta hamnade den i en hopplös klämma mellan de stridan-de parterna. dess utsatta situation förvärra-des ytterligare av att striderna under några veckor böljade fram och tillbaka och givet-vis även medförde en grundlig förstörelse av boskap, byggnader, vägar och broar.

den store vinnaren var faktiskt röda ar-mén, vars anfallsvågor i öst som just närma-de sig oder. den tyska truppkoncentratio-nen inför ardenneroffensiven innebar att en

hel del styrkor drogs undan från östfronten där de hade behövts bättre. På så vis under-lättades det ryska framträngandet mot väst inklusive erövrandet av Berlin – något som sovjetiska historiker dock varit ovilliga att er-känna. Paradoxalt nog blev sålunda möjligen en bestående effekt av ardenneroffensiven att den järnridå som efter krigsslutet sänk-tes tvärs över Europa kom att förskjutas ett antal mil i västlig riktning.

Recensenten är fil dr, f d kommersråd och ledamot av kkrva.


172

till eu:s födelse hörde drömmen om ut-veckling till en global maktfaktor. alla var inte ense om detta mål, britter och frans-män ville behålla gamla kolonialmakters grad av självständighet i säkerhetspolitiken. fortfarande råder ingen enighet om vare sig säkerhetspolitiska mål eller medel. En egen utrikestjänst är likafullt på plats, EEas (European External action service), men resultaten hittills imponerar inte.

Pröva tanken att EU kan genomföra ett eget säkerhetsarbete vid sidan av nato, nå-got som förvisso kan ifrågasättas. vilka är då möjligheterna för en starkare, och kan-ske efterlängtad, roll? om någon kan reda ut förutsättningarna när det gäller europe-isk organisation och drivkraft på försvars- och säkerhetspolitikområdet är det ledamo-ten lars-Erik lundin, en av akademiens rätt fåtaliga verkliga EU-kännare. han har nu med en intellektuell ansats samlat sina lång-variga erfarenheter till ett resultat han blyg-samt kallar för ”handbok”.

Boken utkommer vid en tid när få kan känna sig imponerade av vad EU i allmän bemärkelse har åstadkommit för att stärka medlemsstaternas säkerhet. vi ser mindre

av vad unionens resurser verkligen står för – t ex drygt hälften av allt utvecklingsbistånd och att det endast är med dess ekonomiska bistånd som aU, den afrikanska unionen, kunna håller igång en rad fredsbevarande insatser – och mer sådant som kommissio-nens olyckliga hantering av Ukrainafrågan, för att inte tala om rådets oförmåga att sam-ordna flyktingshanteringen.

författaren har en erfarenhet som ingen an-nan svensk diplomat av hur EU-maskineriet verkligen fungerar på säkerhetsområdet. här hade han sin uppgift efter att år 2000 ha fått en hög säkerhetspolitisk post under dåva-rande kommissionären chris Patten. det var en befattning som hade innehavts av en fransman, denne och andra förvånade sig över att den inte fortsatte att besättas av en tjänsteman från ett natoland. vid den tid-punkten var det många som undrade över om EU alls skulle syssla med säkerhetspolitik. nu skriver lundin en bok som kan använ-das vid utbildning av högre EU-tjänstemän, och det blir väl de som kommer att bedö-ma hur användarvänlig hans framställning är. organisations- och EU-experter på säker-hetsområdet lär mera i detalj granska fak-

EU och den svåra säkerhetenav Olof Santesson

titel:The EU and Security. A handbook for Practitionersförfattare:Lars-Erik Lundinförlag:Santérus Academic Press, BOD Germany 2015

173

littEratUr

ta och argument. vi andra får kanske stan-na vid att konstatera att det handlar om hö-ga ambitioner.

för en civilist att syssla med säkerhets-frågor inom EU kan inte vara alldeles lätt. att nalkas det rena försvarsområdet var nog att utmana ödet. den militära uppfattning-en har varit att det är mycket här som andra inte ska lägga sig i. lundin konsterar med ett beklagande att civila aspekter grovt un-derskattats i den europeiska säkerhetsdebatt som ligger honom så varmt om hjärtat.

alla är i ord överens om vikten av att ar-beta över sektorsgränser Unionen må ha som mantra nödvändigheten av ”comprehensi-ve approach”, omfattande samarbete, men verkligheten är motspänstig. lundin tror att en avgörande vändning till det bättre kom-mer första när man på allvar har misslyckats längs gamla spår. där är EU inte ännu.

Man undrar ändå över hur det är ställt med tilliten till den egna förmågan på olika EUnivåer efter finanskriser och uppenbara problem att få länder att gå i takt. kan man ena stunden hålla på att stärka sanktioner mot Putin-etablissemanget och den andra, kanske i samma grupp, arbeta för nödvän-digt samförstånd med ryssland på viktiga områden? som mest pessimistisk frågar för-fattaren om EU:s kadrar alls kan verka utan order uppifrån. finns det då någon annan än rådet självt som ha den ledarförmågan?

Många vill snarare dra undan makt för Bryssel, men lundin hör uppenbart till dem som verkligen tror på EU som en globalt viktig säkerhetspartner. vid sin presentation av arbetet vid ett seminarium på drottning kristins väg dolde han ingalunda att myck-et går i fel riktning. Européer som vill verka i omvärlden tvingas inse att vi står inte högt i kurs hos andra. vad han särskilt trycker på är behovet av information och förmåga att sätt in den i sitt sammanhang. alltför många

nyutbildade inströmmar i Bryssel utan kun-skap och historisk medvetenhet.

fokus i boken ligger på problem, frågor, utmaningar och möjligheter som kan kom-ma att aktualiseras på medellång till lång sikt. tanken är att detta, i den mån de går att hantera, ska kunna öka tyngden av EU:s säkerhetsrelaterade politik. idéer om vad som behöver och kan göras har växt fram hos lundin ur tillgänglig litteratur och ge-nom ett omfattande intervjuarbete.

Medlemsstaterna har instruerat alla, med-borgare, regeringar och EU:s egna institu-tioner att handla i överensstämmelse med lissabonfördraget och Euratom. Men de har inte utpekat någon särskild instans att im-plementera dessa åtaganden och de har inte definierat ett enda sammanhängande mål för det gemensamma arbetet i säkerhetstermer, skriver lundin. det brister i krisplanering. Här finns uppenbart mycket för den huga-de att sätta tänderna i.

författaren vill påvisa hur csdP (com-mon security- and defence Policy), unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik är behängd med stora svårigheter: svagt ka-pacitetsbyggande, isolering från andra poli-tikområden, dålig mikrohantering i proce-durarbetet, avsaknad av långsiktiga och stra-tegiska mål. grannskaps- och utvidgnings-frågor är inte samordnade utan hanteras i stuprör där den eftersträvade gemensamma hanteringen inte har skett systematiskt, lik-artade strategier inte utvecklats och en all-varligt menad utvärdering, inklusive smärt-samma omvärderingar, saknas.

snarast eviga är problemen med riskhan-teringar, där kriser i olika områden gång på gång belyser avsaknaden av en EU-planering för olika tänkbara utfall och tillräcklig för-måga att innan krisen har utvecklats försöka ta laddningen ur den och förhindra den.

EU har mycket att lära, om vi vill att in-te enbart nato utan även unionen med sina


174

resurser, svaghet och styrka, ska bidra till allas vår säkerhet. lars-Erik lundins stu-die ska förhoppningsvis leda till bättring ge-nom att hjälpa dem som praktiskt ska föra EU-institutionernas arbete vidare att orien-tera sig i säkerhetsfrågor i bredast möjliga perspektiv. En bok för blivande tjänstemän och specialister – i det europeiska allmän-intressets namn.


175

littEratUr

inom akademien har ledamoten hird-man skaffat sig en profil. Efterhand som det mörknade över Putins ryssland fram-trädde han allt tydligare som opponent mot den allmänna svenska kritiken. strid-bar drar han sig inte från att gå emot vad han uppfattar som en illa eller felaktigt informerad opinion. de senaste åren har han lika kraftfullt ställt in sig i nejfalang-en mot svenskt nato-medlemskap. hans beslutsamhet har dokumenterats i såväl akademiens bok Nato – för och emot som samlingsskriften Bevara alliansfriheten – nej till Nato-medlemskap, båda 2014. när han nu presenterat sina hågkomster avslö-jas inga nya ståndpunkter. Men han har en hel del att berätta inifrån svensk statsför-valtning och gör det med ett slags självklar kompetens.

det är en framgångsrik ämbetsman som minns sitt halvsekel i det allmännas tjänst med flera hopp från och tillbaka till sitt ur-sprungliga diplomatyrke, Med sin exotiska mamma föddes sven hirdman, vågar man säga, in i ett liv där hans handlingskraft och språkkunskaper skulle komma till sin rätt. vägen från den första kullen av tolkskolan

förberedde honom inte minst för tjänstgör-ing som diplomat i sovjetunionen och nä-ra trettio år senare som svenskt sändebud i ryssland, där han verkade i ett decennium och blev diplomatiska kårens doyen.

vad hirdman samlat sig till syftar inte till att ge en levnadsbeskrivning. han vill ge oss ord på vägen om sådant där han tycker vi är illa underrättade. själv ser han sina ka-pitel om ryssland, sveriges förhållande till detta ryssland och värderingen av allians-friheten som de viktigaste.

väl så intresseväckande är ändå avsnit-ten från kina med nordkorea och vietnam, israel med cypern och avbrotten som biträ-dande direktör för fredsforskningsinstitutet sipri, statsekreterare i försvarsdepartemen-tet och krigsmaterielinspektör.

i försvarsdepartementet tycks hirdman ha hamnat för att tillföra säkerhetspolitisk kompetens i en miljö som hade blivit run-dad av folk som med sina ärenden gick di-rekt på försvarsmakten.

Egen avsaknad av erfarenheter från det politiska livet bekymrade honom karaktä-ristiskt nog föga, Här fick han nära på sitt livs roll i besluten att anskaffa Jas gripen.

En framgångsrik ämbetsman minnsav Olof Santesson

titel:Ryssland och svensk säkerhetspolitik

– 50 år i utrikespolitisk tjänstförfattare:Sven Hirdmanförlag:Hjalmarson & Högberg, Bookwell AB, Finland 2015


176

i ett avgörande ögonblick körde han förbi plötsliga socialdemokratiska betänksam-heter. det är också spännande att ta del av hans berättelse hur han på egen hand gav två foa-forskare tillsstånd att på platsen forska om U 137 bar kärnvapen. Beslutet är nog typiskt hirdmanskt.

från sin tid som krigsmaterielinspektör har han med sig övertygelsen att det är re-geringen som själv måsta ta ansvaret för potentiellt eller faktiskt kontroversiella be-slut, inte gömma sig bakom tjänstemännen. Politiken, dess irrgångar och dess svårighe-ter verkar han aldrig ha imponerats av el-ler bekymrat sig för – inget att bli det mins-ta nedslagen över.

när det så gäller bokens huvuddel, den om ryssland, har hirdman mycket klokt att säga, även om det knappast lär ändra läsar-nas bild. vi får många porträtt av männi-skor han mött, politiker, intellektuella och oligarker. han går med på att svenskarna har visat stort intresse för rysk kultur och idrott, men anser att vi på ett snarast upp-rörande sätt har försummat att försöka för-stå oss på en stor granne som vi har all an-ledning att ha goda kontakter med. istället framstår sverige som västvärldens kanske mest rysslandskritiska land.

flera gånger ger hirdman den svenska all-mänheten och massmedierna skulden. Man undrar hur mycket han verkligen har följt duktiga journalisters försök att göra sitt jobb; att han inte har någonting till övers för foi:s, fhs’ och Utrikespolitiska institu-tets rysslandskännare är uppenbart.

hirdman har givetvis rätt om nyttan av bättre ömsesidig förståelse och intensivare kontakter. han berör själv svårigheter att

nå dit genom att tala om rysk paranoia och med kritiska kommentarer till rysslands annektering av krim och intrång i Ukraina. hirdman undviker stora europeiska ödesper-spektiv och långgående slutsatser om vart vi och ryssland är på väg, han tror att Putin-eran tar slut, om inte 2018 så 2024. Men han ser inte vladimir Putin som en samvets-lös korrumperad envåldshärskare i färd med att kullkasta försöken till att skapa en håll-bar säkerhetsordning. regimen är välorga-niserad. vad som skulle kunna hota den vo-re kanske en pensionärsrevolt. det är en på det hela taget optimistisk bild av rysslands framtid som vi får.

kanske ska man se det som en omedve-ten (?) kontrast att hirdman så uppfordran-de varnar för vad ett svenskt nato-inträde skulle föra med sig av säkerhetspolitiska farligheter. i botten ligger uppfattningen att vi för vår egen skulle måste ta hänsyn till vår geostrategiska närhet till en stor gran-ne som försöker ”återta den ryska rollen”. argumenten är väl kända för att likafullt återges i ännu en skrift. typiskt är han upp-repar sitt avsnitt ”tio steg mot ett svenskt medlemskap i nato”.

Många har vid det här laget lärt sig i mass-medier, av oräkneliga föredrag och genom andra framträdanden var sven hirdman står. att han själv känner sig stå stadigt vittnar den välskrivna minnesboken om. den kom-pletteras av hustru Mariannes berättelse om den medföljande diplomatmaktens dubbla liv – den officiella värdinnans och föräld-erns – kollektivt krönt med framgången av en pensionsuppgörelse.


177

littEratUr

vi ses ofta som landet lagom. Men är sve-rige istället ett extremt land som sticker ut i aningslöshet, där varken medborgare eller myndigheter tar ansvar för att trygga till-gången på livets nödvändigaste, nämligen mat och vatten? detta är ingen fråga, eller möjligen retorisk sådan, i denna anklagel-seskrift av två journalister och författare på uppdrag av civilförsvarsförbundet och svenska Blå stjärnan.

Syftet med denna bok, i pamflettens enk-la form, är inget mindre än att åstadkom-ma en hel samhällsförändring – tillbaka till den tid när vi kunde klara det mesta av vå-ra nationella behov med resurser inne i lan-det. det kan låta nostalgiskt. förmår vi, vill vi, någonsin gå tillbaka till det som fordom var? Men som läsare har man svårt att inte ta intryck av den väl dokumenterade upp-fattning att något i landet gick snett kring sekelskiftet, när man från regeringen och nedåt sangviniskt släppte taget inte enbart kring det militära försvaret utan snart sagt allt vad gällde beredskap för vargatider – el-ler helt enkelt bara det oväntade.

vi kom i EU-gemenskapen 1995, men över-gav både produktionsmål och kravet på en

nationell försörjningsberedskap. Bort ratio-naliserades de sista tankarna på beredskaps-lagring. allt såldes och alla lager avveckla-des. Om vi ändå fick några problem skulle de lösas på ”andra sätt” än genom fredsti-da livsmedelslagring, hette det. det betyd-de förmodligen att om det gick riktigit illa så skulle EU komma till vår hjälp. det är bara det att EU inte har några sådana lager av vare sig livsmedel eller insatsvaror från vilka i en kris oförsiktiga medlemmar som sverige skulle kunna ta för sig av vad de be-hövde. där kan sverige stå. ”i klartext har staten abdikerat från sitt självklara ansvar”, lyder det hårda omdömet.

vad som framträder är förstås inte minst jordbruksintressen, det är inget som döljs av bokens uppdragsgivare. lantarbetet lider av dålig lönsamhet med högre arbets- och pro-duktionskostnader än omgivningens, känt senaste genom den allt livligare mjölkde-batten. snart lönar det sig bara att satsa på lamm, kycklingar och värphöns. EU:s vat-tendirektiv, som tar bort åktermark ur pro-duktionen, kallas för ett dråpslag. nästan hälften av allt fossilt bränsle, något som jordbruksproduktionen har blivit totalt be-

Sverige – det extremaav Olof Santesson

titel: Beredskap i kris. Om livsmedelsstrategi och försörjningförfattare:Susanne Gäre och Gunnar Lyckhageförlag:Civil AB för Civilförsvarsförbundet och Svenska Blå Stjärnan,Leanders Grafiska AB 2015


178

roende av, kommer från ryssland. Ett stopp – och svälten är nära.

sverige förefaller att vara tämligen en-samt om att helt sakna mål för landets livs-medelsproduktion. ”Marknaden” får klara säkerheten i brist på beredskap för att sä-kerställa tillgången av livsmedel, insatsvaror till jordbruket eller bränsle för de transpor-ter som är nödvändiga för produktion och distribution. det måste inte ens i dessa da-gar obevekligt vara så. i finland har staten tagit det ansvar som författarna efterlyser. landet har beredskapslager för tolv månader och en självförsörjningsgrad på 80 procent. vi har 50-55 procent. den av finlands stra-tegi intresserade hänvisas i boken till skrif-ten Morgondagens mat. Förslag till natio-nell livsmedelsstrategi.

MsB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har inget totalansvar utan endast ett samordningsansvar. ansvarsbördan för-delas på regeringen, landsting, kommuner och oss själva som medborgare, d v s på ing-en bestämd. Urvalet av intervjuer pekar på att något måste göras. regeringen har ock-så tillsatt en utredning som våren 2016 ska lämna förslag om en livsmedelsstrategi, men vad den ska innebära är oklart. frågan sägs nu i alla fall ha högsta prioriet.

den ökade sårbarheten är ett mantra. att den även gäller maten på bordet är inte allom uppenbart. om man lyssnar på för-fattarna skulle riskbilden faktiskt också del-vis vara vårt eget fel, resultatet av en avsikt-lig politik.


179

littEratUr

mic förknippar vi framför allt med Usa:s gigantiska militära rustningar. det var ju presidenten dwight Eisenhower som ska-pade bilden av det ”militärindustriella kom - plexet” med sina berömda avskeds- och var ningsord i januari 1961 om att ge detta ett opåkallat inflytande. Men också Västeuropa har haft liknande inslag. det är egentligen deras svanesång vid hör i det här arbetet, baserat på en konferens i Potsdam den 8-9 november 2011 mellan forskare verksamma i tyskland, på det tyskt grund-liga temat ”für frieden und freiheit oder shareholder value und auslastungsquote. rüstung in Europa und nordamerika nach dem Zweiten Weltkrieg”, förenklat uttryckt

”för fred och frihet mellan aktieägare och nationella ambitioner”.

Majoriteten papers skrevs av tyskar och presenterades på tyska, några på engelska. de skulle avse stater med en betydande rust-ningsindustri, där beslut fattades inom ett integrerat maktcentrum. Militär förmåga har ingått som en betydande del av det na-tionella identitetsskapandet. den väpnade styrka man med samlad kraft kunde åstad-komma skulle vittna om grad av självbe-

stämmande och i den del fall möjligheter till militär maktprojektion. i 2000-talet har inget demokratiskt styrt land i Europa råd att ensamt rusta. Endast så länge skatteut-tagen förslog kunde stridskrafter och indu-strifolk vara pådrivande i att skapa natio-nella överenskommelser och avtalsreglera-de samförstånd.

för att få fram hur det här på sin tid fung-erade hade man trummat samman ett dus-sintal experter med uppgift att skildra för-hållandena inom fyra olika nationsgrupper. första gruppen gällde supermakterna Usa och sovjetunionen, där den senare med sin kommandoekonomi får anses ha fallit utom ramen. grupp nummer två gällde ”medel-makterna” storbritannien och frankrike. tyskland hamnade i en egen grupp tillsam-mans med ddr som ju inte heller kan anes ha haft en Mic-försvarsindustri. sist kom de ”små och neutrala” (”kleine” låter litet ynkligare): Österike, schweiz, sverige och danmark, där egentligen endast svensk-arna hörde naturligt hemma inom konfe-rensramen.

vid denna Potsdams internationella work-shop var nog utgångspunkten att samman-

Hur vi rustade hemma – så länge vi hade rådav Olof Santesson

titel:Militärisch-Industrieller Komplex? Rüstung in Europa und Nordamerika nach dem Zweiten Weltkriegutgivare:Dieter H. Kollmerförlag:Rombach Verlag KG, Germany 2015


180

flätningen militärerindustrimänpolitikerforskare-medier hängde samman med det kalla kriget, när andra världskrigets segrar-makter och sverige – de som det egentligen handlar – byggde upp en egen nationell rust-ningsförmåga innan den globalt-teknologis-ka utvecklingen och brist på resurser tving-ade fram dagens mödosamma västeurope-iska samarbete. Men frågan är om de mili-tärindustriella komplexen verkligen har si-na rötter i efterkrigsperioden.

holger herwid, militärhistorisk profes-sor i kanadensiska calgary, hade i alla fall en helt annan historieskrivning när det gäl-ler framväxen av Usa:s Mic, det enda som till synes orubbat lever vidare även när ame-rikansk militär likt andra nödgas dra in på svångremmen.

han beskriver hur djupt rotad nationens försvarsanskaffning är i förhållandena under 1770–80-talens revolution, frihetskrig och föreställningar om friheten som nationell dogm på statsmaktens bekostnad. systemet accentuerades under Usa:s sena inträde i första världskriget och gick därefter aldrig tillbaka, till skillnad från efter tidigare krig, främst inbördeskriget 1861–65. samarbetet mellan industrin, administrationen och de väpnade styrkorna tog fart redan under pre-sident franklin roosevelts mobilisering i slutet av den s k mellankrigstiden av lan-dets ekonomiska bärkraft redan innan inträ-de i andra världskriget med dess gigantiska rustningssprång. vad som betonas är med andra ord en mer än tvåhundraårig ameri-kansk kontinuitet.

herwig tar avstånd från vad han kallar en nymarxistisk tes med Mic i rollen av en ondskefull avsiktligt pådrivande kraft men också från en forskningsrealistiskt grundad uppfattning att komplexets försvagning kom-mer att leda till ”fort amerika”, en isolatio-nistisk garnisonsstat. Båda är ett för enkelt

sätt att se på drivkrafterna bakom super-amaktens försvars- och säkerhetspolitik.

det följande kapitlet om sovjetunionen tar naturligtvis fasta på den säkerhetspoli-tiken som en integrerad del av diktaturens politiska helhet och uppbyggnaden under 1930-talet till en ”försvarstat”. tonvikten ligger här på allt som kärnvapnens fram-växt förde med sig för vad som här ses som ett militärindustriellt och akademiskt kom-plex. En därmed oftast förknippad lobby-verksamhet var inget som markant utmärk-te sovjetsystemet och lämnade inget uppen-bart arv till Putins ryssland

det brittiska kapitlet utgår från försvars-plan 2010, som visade den f d stormaktens bekymmer att upprätthålla ett allsidigt för-svar med storkoncernen BaE som kärna. sparkrav har direkt inverkan på försvars-maktens operativa effekt, 2020 väntas man inte längre kunna upprätthålla vad som kal-las ”full spectrum”-förmåga. storbritanniens är kanske den stat som starkast har förlo-rat sin gamla militärställning ett kvarts se-kel efter det kalla kriget. falklandskriget var det sista som militären kunde föra ut-an civilt stöd. från nationellt ägarskap har rustningsförmågan övergått till aktieägar-na och börsen. londonbaserade forskaren John louth ifrågasätter om politikerna rik-tigt har insett läget.

frankrike, under mellankrigstiden väst-världens starkaste krigsmakt, fick efter andra världskriget starta om och bygga upp en egen rustningsindustri. Enligt gammal fransk mer-kantilistisk tradition skulle man vara egen-försörjande, endast inhemska anbud på va-pensystem kom ifråga, President de gaulle hade lagt fast en fransk nationell autonomi i fråga om försvaret, inte minst kärnvapnen, men frankrike har nu tydligt måst gå in för europeiskt försvarssamarbete. intressant är att den tyske kapitelförfattaren florian seiller i frankrike tycker sig se en samman-

181

littEratUr

vävning av stat och industri som inte finns någonstans annars än i sverige.

i den sista ländergruppen får vi en bild av hur i schweiz som en ”halvdirekt” de-mokrati gör upp sina försvarsaffärer mel-lan företag, politiker och medier. Bidraget om danmark handlar mest om hur efter kri-get och den tyska ockupationen den dans-ka flottan kunde återuppbyggas med brit-tisk och amerikansk hjälp och så småning-om genom kompletterande egenproduktion på civila varv, innan man kom på inhemska speciallösningar.

Mest angeläget åtminstone för en svensk känns här berättelsen för en internatio-nell publik om hur sverige i samband med krigsutbrottet 1939 byggde upp en försvars-industri nästan från scratch. författaren, Uppsalahistorikern niklas stenlås, kunde kanske ändå ha sagt något om att sverige faktiskt hade en gammal försvarsindustriell tradition att bygga på, tidigare under tretio-talet med Bofors och varven som byggde ör-logsfartyg. drivkraften bakom det svenska bygget var framför allt de behov som sex års isolering alstrade. Politiska partier, försvars-forskning och industriledare nådde samför-stånd i full enighet. författaren tar inför det utländska auditoriet ut svängarna lite mer än man är van vid när han, i ett resonemang om omvändelsen från antimilitarism och pa-cifism, delar in det kalla krigets ledande so-cialdemokrater i ”hökar” och duvor” och gör tage Erlander till hök.

stenlås beskriver hur tekniken skapade den moderna nationalstaten. han menar att

vårt land kände ett behov att rättfärdiga sitt icke-deltagande i andra världskriget. att vi-sa ett oberoende, särskilt vad det gäller mi-litär teknologi, och kompetens var i så fall ett mål i sig under de tidigare efterkrigsår-en. svängningen kom med 1968 års beslut, när den militära expertisens tyngd bromsa-des. nittonhundranittiotalet kan ses som vattendelaren, när man inte längre vare sig kan eller småningom vill fortsätta med ”den svenska profilen”.

fanns det då några verkligt genuina mi-litärindustriella komplex utöver det ameri-kanska? Bokens frågetecken kvarstår nog. rubriken på sverigekapitlet lyder i översätt-ning i alla fall ”Uppgång och nedgång för det svenska militärindustriella komplexet”, det som i liten skala faktiskt kanske bäst av alla kan jämföras med det amerikan-ska. så vad kan man då säga om det svens-ka Mic eller Mik? amerikanarna drevs av det kalla kriget, kapprustningen och alla si-na krig, korea, vietnam, kuwait, irak och afghanistan. i sverige legitimerades vår fak-tiskt oproportionerligt starka rustning med neutralitet, alliansfrihet och fredsbevaran-de insatser.

det var en nationell stolthet att vi kun-de utveckla vår teknik, militärt som civilt. numera får vi försöka hävda vår svenska för-måga på annat sätt, tillsammans med andra; flertalet i sammanhanget rätt små.



182

hatad och förtalad avled karl staaff den 4 oktober 1915. den tidens högerkam-panj mot den liberale ledaren saknar mot-stycke i sverige och lämnade spår efter sig. Än idag finns kanske hos några en vag känsla av att han bromsade försvarets nöd-vändiga utbyggnad, när stormmolen drog ihop sig till vad skulle bli första världskri-get. konservativa historiker och militärer har här gjort vad de kunnat. den orättsvisa och felaktiga bilden vill hans lindblad rät-ta till i sitt bidrag till den box Karl Staaff – fanförare, buffert och spottlåda som kom-mit ut till hundraårsminnet. Bland akade-miledamöter är han själv präglad av rollen som försvarsmaktens mest ambitiöse riks-dagskritiker, i stort som smått.

innan vi kommer till lindblads framställ-ning – i hans tappning gäller det ett sekels försvarsmissgrepp – först några ord om det i blygsam format ambitiösa staaff-projektet. det ger en rad aspekter på en parlamentaris-ke banbrytare; ”den svenska demokratins ge-nombrottsman” som det sas när boken pre-senterades. till det mest intressanta hör för-re dn-redaktören svante nycanders kapi-tel ”arbetarnas advokat, bundsförvant och

ordningsman”. han skriver där om vad han kallar ett sverige med världens bäst organi-serade arbetarklass och därmed också star-kaste arbetarparti. Man talade under mellan-krigstiden om en särskild svensk samhälls-modell, men kärnan bildades vid 1900-ta-lets början mellan parterna på arbetsmarkna-den. vill man förstå denna samhällsmodell

”kan man inte gå förbi karl staff och libe-ralernas insats”.

staaff hade inga lättköpta framgångar. den liberale hövdingen – som utbildad ju-rist ville han gå under sin ämbetstitel ”vi-ce häradshövding” – var principfast intill sturighet, svårtillgänglig, aldrig gift, hade en läggning som ”låg honom i fatet”; där-till hälsoproblem. det underlättade inte till-varon som reformman på en rad områden, bland dem det militära fältet.

föredömligt pedagogiskt leder lindblad in oss till staaffs kontroversiella position i motsättningarna kring försvaret vid en se-dan länge svunnen tidpunkt, när värnplik-ten ännu inte satt sig och det militära stod för nästan halva statsbudgeten. i botten låg att högern inte fann sig i sitt nederlag i 1911 års val utan ville få bort staaff som regerings-

En fallen reformmanav Olof Santesson

titel:Karl Staaff – försvaret och demokratinKarl Staaff – arbetarvän, rösträttskämpe och socialreformatorförfattare:Hans Lindblad respektive Marika Hedin, Håkan Holmberg, Anders Johnson och Svante Nycanderförlag: Ekerlids Förlag, ScandBook AB, Falun 2015

183

littEratUr

chef. kretsarna kring kungen, gustaf v, ho-vet och hans hemliga rådgivare hade gripits av ren aversion mot staaff och hans karga personlighet. i försvarsfrågan fann man en möjlighet att bli av med honom.

lindblad beskriver staaffs mål som ett planmässigt försvar inordnat i demokra-tin; man anar ett drag av identifikation. statsministern ville spara på militärutgifter-na. han gick hårt fram mot vad han kallade

”ruttenheten” i förvaltningen: stora överskri-dande av övningsanslagen. han ville få bort kungen som försvarsmaktens högste befäl-havare. sådant gav ingen popularitet.

i sak rådde motsättningar kring båda för-svargrenarna. staaff instämde med amira-len Ludvig Sidner i förordet för en lätt flotta mot de så småningom upphetsade anhäng-arna av pansarbåtar. han ville avlägsna det sjömilitära kotteri som gick under namnet

”system dyrssen”. framför allt ville stats-ministern satsa på armén. han stödde den s k sommarlinjen för de värnpliktigas in-ryckning under den ljusa årstiden, men vil-le inte förlänga tjänstgöringstiden. särskild vinterutbildning skulle de få under 40 da-gar. kungen hade däremot fastnat för vinter-linjen trots dess hälsorisker vid inryckning i en svensk november. generalerna stod på kungens sida, det gjorde de alla på den ti-den. att högern sa nej till en kompromiss har dock senare generalen c a Ehrensvärd kallat olyckligt för framtiden, både militärt och politiskt.

staaff avbröt beställningen på den s k f-båten. han ogillade beslut ryckta ur ett större sammanhang och tillsatte fyra hela försvarsutredningar. i december 1913 höll han sitt berömda karlskronatal med större

beredvillighet att höja anslagen än många hade väntat, något som försvårade samar-betet med socialdemokraterna. staaff ha-de gått med på öka övningstiden, men det skulle ske först sedan väljarna sagt sitt. vid det laget hade motståndarna samlat sig till bondetåget, som gav kungen den förevänd-ning han behövde för att med borggårdsta-let totalt bryta med den folkvalda ministä-ren. lindblad kallar beteendet för en kupp. Överhuvudtaget ger han gustaf v en stör-re, mer aktiv roll än många trott kungen kapabel till.

staaffs regering föll, personangreppen fördystrade hans sista aktiva månader, un-der vilka han slet ut sig och dog vid sextio års ålder. Bl a ”pansarbåtsinsamlingen” led-de till att vi i alla fall fick de tre Fbåtarna, den kanske mest kända symbolen för svensk värnkraft under andra världskrigets bered-skapsår. för lindblad var de likafullt en felsatsning som fortsatte med de mer tyd-ligt ifrågasatta kryssarna vid det kalla kri-gets början.

det är ett välmotiverat äreminne som en grupp liberaler har rest över karl staaff som banbrytare i svenskt offentlighet. när linjen dras ut ter det sig alltmer tydligt att mycket av det som hans lindblad har fun-nit fel med det svenska försvaret i hans ögon har sin upprinnelse i staaffs nederlag 1914. generaler har han inget till övers för. Jo, en, akademikollegan carl Björeman som beskri-vit karl staaff som ”den enda försvarspo-litikern med framtidsvisioner under 1900-talet”. det kan väl vara ett samtalsämne i vår krets.



184

få skriver sparsmakat om stora ämnen. ledamoten artéus är en av dem.

som kanske ingen annan i akademien just nu är gunnar artéus inne i en produktiv fas. Elegant precist har han de senaste åren bland annat skrivit om Gustaviansk männis-kosyn och Gustav III:s hov. här presenteras en tredje kunskapsrik framställning av den-ne militärhistoriker med 1700-talet som ett av sina specialområden. Terrorn rör faktiskt akademiens viktigaste områden: försvars- och säkerhetspolitik. det är god populärhis-toria, utan källforskning och fotnoter.

På knappa hundratrettio sidor, inklusive bortåt tjugotalet helsidesbilder, tränger för-fattaren in i franska revolutionens händel-seutveckling och dess nyckelpersoners tan-kevärld. Man frestas att säga att boken ger allt en läsare behöver veta om hur det var och vad som hände 1789–94. det var en tid som krävde tusentals offer – alls inget som senare skedens miljoner. Men den väster-ländska världen blev sig aldrig lik.

terrorn är artéus’ term för vad som ofta kallas ”skräckväldet”, det bara litet drygt tio månader långa revolutionsskedet mel-lan den 17 september 1793 och den 27 ju-

li 1794, den dag då robespierre störtades. Trots kungaparets misslyckade flykt 1791, krigsförklaringen mot Österrike (april 1792), stormningen av tuilerierna (augusti samma år), massakern på präster och adelsfamiljer (”septembermorden”) liksom halshuggning-en av kungen (januari 1793) föregicks denna kulmen, med författarens ord, av en ”rela-tiv händelselös” tid, då revolutionen hämta-de andan efter 1789 med Bastiljens fall och kungaparets fångenskap i Paris. när det var över skulle man kunna tala om en stor ut-andning. Centralfigurerna var borta, giljo-tinerade också de. de överlevande kunde glädja sig, innan korsikanen kom med des-poti, segergloria, nya rättsförhållanden och krigiskt massdödade.

dessförinnan har läsaren raskt fått följa skeendet från statsfinansiell kris och de tre ståndens upplösning i den nya nationalför-samlingen, följt av den lagstiftade församling-en och denna i sin tur av nationalkonventet, de politiska klubbarna, och det skräckinja-gande välfärdsutskottet, säkerhetsutskottets polis och revolutionsdomstolens mördaråkla-gare, alla med Parisbefolkningen som på-drivande och ibland pådriven. artéus spar

Giljotin och säkerhetspolitik m/1794av Olof Santesson

titel:Terrorn: En berättelse om Franska revolutionens blodigaste tidförfattare:Gunnar Artéusförlag:Medströms Bokförlag, Livonia Print, Riga 2015

185

littEratUr

inte på omdömen och t ex påtalas ludvig Xvi:s oduglighet, för säkerhets skull upp-repat längre ned på sidan. Just detta karak-teriserar inte andra personer i händelsernas centrum. Begåvade, äregiriga, vilseförda av upplysningens idéer, en del av dem fanatis-ka, andra snarast känslokalla, i uppskru-vat tempo varandras dödliga fiender, ja allt detta var de.

som nationens självkorade ledare åstad-kom de en nationell militär kraftansträng-ning utan like med korttidsutbildade värn-pliktiga som i kolonner knäckte yrkesar-méernas linjer; ett kommande fruktansvärt vapen i napoleons händer. vad som ska-pade terrorn var sakens andra sida, i grun-den den intellektuella minoritetens försvars-kamp mot revolutionens yttre och inre fien-der; en nationell säkerhetspolitik som i gil-jotinens skugga till sist löpte amok. de som tagit över makten hade hela den krönta eu-ropeiska världen till fiende och mötte vart de vände sig lokala eliter med andra mål. som ”kungamördare” visste de att de inte

hade någon misskund att vänta om de för-lorade kampen. de dränkte sitt verk i blod. robespierre och saint Just insåg inte faran i att eliminera alla som de ansåg ”landsför-rädiska”. De omgavs av fler och fler som kände hotet nalkas och till sist i självför-svar slog tillbaka.

Förgrundsfigurerna beskrivs i närmare tjugotalet minibiografier som är författarens styrka. särskilt värdefullt låter han även re-volutionärernas kämpande offer träda fram, flera av dem unga kvinnor. Bland de nyanse-rat porträtterade finner vi också drottning-en Marie antoinette. gunnar artéus har här säkert haft goda skäl att förbigå Jean Paul Marat, men davids målning av den mörda-de i sitt badkar har ju i alla fall blivit en av franska revolutionens ikoner.

till sist: hur såg samtiden på revolutions-sektens totala brytning med gällande sam-hällsordning innan den började egen utrot-ning? kanske som vi ser på is och hoppas.



186

Ihålig svensk säkerhetspolitikav Magnus Petersson

titel:Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser (fjärde utökade upplagan)författare:Mikael Holmströmförlag:Atlantis, 2015

mikael holmströms bok Den Dolda Al-liansen: Sveriges hemliga NATO-förbin del - ser, utkom för första gången på våren 2011. Boken fick ett mycket gott mottagande och beskrevs av flera recensenter som ett stan-dardverk om sveriges militärpolitiska för-bindelser med västmakterna under hela det kalla kriget. den har också mottagits väl av läsarna; den har sålt så bra att den har kommit ut i pocketversion och tre revide-rade upplagor. nu har boken kommit i en fjärde utökad upplaga med nästan 50 nya sidor, som på ett systematiskt och intresse-väckande sätt analyserar och karakterise-rar svensk säkerhetspolitik sedan det kal-la krigets slut. den utgör det hittills vikti-gaste bidraget till den försvarsdebatt som förts i sverige sedan ryssland annektera-de krim våren 2013; den första systematis-ka försvarsdebatt som vi haft sedan ubåts-kränkningarna i början av 1980-talet.

den största styrkan med holmströms bok är att författaren i de nya kapitlen tar sig an det som han inte riktigt mäktade med när boken kom ut 2011; att på ett systematiskt sätt diskutera och perspektivisera sveriges numera öppna natoförbindelser och för-

svarets utveckling och integration i de väst-liga försvarsstrukturerna efter det kalla kri-gets slut. originalversionens huvudfokus var – naturligt nog – det kalla kriget, och tiden därefter blev en slags restpost. i den-na utökade upplaga finns en mycket bättre balans mellan dåtid och nutid och många intressanta återkopplingar och jämförelser görs som lyfter framställningen, bland an-nat parallellerna mellan ”Pragkuppen” och

”krimkuppen”.Pragkuppen 1948 – då kommunisterna

tog makten i tjeckoslovakien – var den en-skilt viktigaste händelsen för framväxten av det kalla kriget och det som holmström kallar ”krimkuppen” 2014 anser han vara början till ”det nya kalla kriget”, geopoli-tikens återkomst i världspolitiken:

vladimir Putins överrakande invasion och annektering av krimhalvön i februari 2014 blev på samma sätt som Josef stalins Pragkupp i februari 1948 en alarmklocka. Putins motsvarighet kan vi kalla krimkuppen: inmarsch, ockupation och annektering av krim följt av den fortsatt ekonomiska och psykologiska krigföringen mot Ukraina un-

187

littEratUr

derstödd av ryska trupper inne i grannlan-det. (s. 578)

genom detta skeende återkom också, en-ligt holmström, krigshotet mot sverige från ryssland och därmed mycket av den säker-hets- och försvarspolitiska logik som präg- lade det kalla kriget i norden: vikten av nor-diskt militärpolitiskt samarbete, åtgärder mot den ryska propagandan, beredskap, territori-alförsvar, starka band till ”skyddsmakterna” storbritannien och Usa och så vidare.

de nytillkomna avsnitten utgör en orädd och viktig berättelse om ökad demokra-tisering och öppenhet kring försvars- och säkerhetspolitiken – från dolda till öppna natoförbindelser, från ett läge under det kalla kriget då Usa:s och natos positiva roll för säkerheten i Europa inte nämndes eller beskrevs i negativa ordalag till en situa-tion där försvarsminister Peter hultqvist i riksdagen kan säga att ”det är viktigt att USA finns militärt representerat i Europa” (s. 594). i 2015 års försvarsproposition står också att nato är en central aktör för euro-peisk säkerhet:

att nato upprätthåller förtroendet för de kollektiva säkerhetsgarantierna är av stor vikt. Utvidgningen av nato har gynnat sä-kerheten i Europa, inklusive för sverige och vårt närområde. (s. 596)

denna typ av formuleringar hade, vilket holmström påpekar, varit helt otänkbara under det kalla kriget.

Men de nya avsnitten är också obehag-lig läsning; både för att säkerhetssituatio-nen i vår del av världen markant har för-ändrats sedan boken kom ut första gången och för att svensk försvars- och säkerhets-politik så till den grad har vanskötts under en lång rad år att vi inte längre har någon beredskap att hantera detta. Många av de viktiga poänger som holmström gör i bo-ken har han själv varit med om att – journa-list som han är – ”gräva fram”; ”enveckas-

försvaret” och den ”ryska påsken” är kan-ske de bästa exemplen.

”Enveckasförsvaret” myntades efter en intervju som holmström gjorde med ÖB sverker göranson på nyåret 2012–13. På en direkt fråga om sverige kunde försvara sig mot ett angrepp från en stormakt – allt-så ryssland – svarade göranson att sverige kunde försvara sig i ungefär en vecka mot ett angrepp med ett begränsat mål på egen hand. den ”ryska påsken” myntades efter det att Holmström avslöjat att ryska flyg-stridskrafter hade övat kärnvapenangrepp mot stockholmsområdet långfredagsnatten 2013 när alla svenska gripenpiloter fått le-digt, trots att man hade indikationer på att en övning skulle ske, vilket fick som följd att natos luftstridskrafter var de enda som följ-de ryssarnas manövrer från luften. Båda be-greppen har numer blivit etablerade i svensk försvarsdebatt, som en sammanfattning av två lågvattenmärken i försvarspolitiken.

En annan sak som holmström förtjänst-fullt har lyft fram både som journalist och i boken är hur grannländerna reagerat på ur-holkningen av den svenska försvarsförmå-gan. Under det kalla kriget var grannlän-derna och nato vana vid att sverige hade nordens starkaste försvar och att landet i kraft av detta bidrog på ett positivt sätt till nordens säkerhet; från norskt håll betrak-tades sverige, med den pensionerade norske generalen gullow gjesets ord, som en ”kine-sisk mur”. nu betraktas, vilket holmström visar i boken, sverige som ett säkerhetsva-kuum av grannarna.

han lyfter också fram – vilket är väldigt upplysande – hur nato-partnerskap skiljer från nato-medlemskap. det spelar ingen roll hur mycket samarbete ett partnerland som sverige har med nato; inte ens om man bidrar med mer stridskrafter till natooperationer än natos egna medlemsländer gör (som i sveriges fall i Bosnien, kosovo, afghanistan


188

och libyen). om man inte är medlem omfat-tas man inte av natos säkerhetsgarantier –

”en för alla, alla för en” (också kallad mus-ketörsparagrafen) – så enkelt är det.

ihåligheten i den svenska övergripande sä-kerhetsdoktrinen sammanfattas med andra ord på ett kärnfullt sätt av holmström i bo-ken. det är inte så klokt att utlova hjälp till andra samtidigt som ingen annan utlovar hjälp till oss och samtidigt som vi inte kan försvara oss själva i mer än en vecka. trots en ökad öppenhet kring försvars- och säker-hetspolitiken, och särskilt samarbetet med nato, blir holmströms slutsats att en del av det kalla krigets svenska ”dubbelpolitik” le-ver kvar: ”i det nya kalla kriget är detta kan-ske en ännu farligare och ännu mindre de-mokratisk svensk säkerhetspolitisk linje än under det kalla kriget.” (s. 627) det kunde knappast ha uttryckts bättre.

recensenten är professor vid institutt for forsvarsstudier i oslo

189

littEratUr

litteraturöversikt

titel:Snow & Steel. The Battle of the Bulge 1944–45författare:Peter Caddick-Adamsförlag:Arrow Books, Paperback, Great Britain 2015

den här bastanta volymen innehåller det mes ta om ardennerslaget. rader av böcker har skrivits om tyskarnas totalt oväntade offensiv veckan före jul 1944. Men författa-ren, en brittisk historiker, har som få analy-serat den tyska sidan. varenda armé grupp-, armé-, armerkår- och divisionsbefäl havare presenteras liksom en myriad lägre chefer och soldater, många avsuttna flygsoldater, sjömän, skolpojkar i hoprafsade folkgre-nad järdivisioner.

hitlers hälsa, Wagnerdyrkan, dragning-en till den dimmiga mörka skogen, de ger-manska myterna, offerviljan – allt får mer än sin beskärda del. Medan väldet rämna-de trodde hitler sig mäktig att med en sis-ta framgång kunna spränga isär britter och amerikanare. I sin drömvärld fick han Jodl och dennes skrivbordsoperatörer att orga-nisera fäderneslandets sista flyg och armé-tillgångar i ett omöjligt uppdrag. Om fien-den var föga uppfattat och utspanat.

Även de amerikanska divisionerna inne-höll otränade reservister, oförberedda på vin-terkrigföring. att de allierade kunde missa fiendens uppmarsch med 80 000 man var ett debacle för spaningarna med den topphem-liga Ultra. när kampen om ”utbuktningen” (the Bulge) var över hade Usa efter första

chocken satt in 600 000 man i sitt största slag någonsin och besegrat hälften så många tyskar. Båda sidor förlorade 80 000 man i stupade och sårade.

titel:Jihadisternas återkomst. ISIS och det nyasunnimuslimska upproretförfattare:Patrick Cockburnförlag:Celanders förlag, CPI Books, GmbH, Tyskland 2015

i juni 2014 gick världen in i ett nytt ske-de. is (isis), den ”islamiska staten” gjor-de entré på förstasidor med sin erövring av Mosul, iraks näst största stad. Patrick cockburn, Independents man i regionen, skriver hur 1 600 krigare drev på flykten en armé som på papperet räknade 60 000 man. sedan dess har det klarnat hur jihadi-siska rörelser av al-Qaida-typ tagit ett bru-talt grepp om norr syrien och irak; gränsen mellan länderna är utsuddad.

förresten klarnat? nej, enligt framställ-ningen har politiker, medier och allmänhet med president obama i spetsen inte begripit någonting. om man hade gjort det skulle man inte ha lierat sig med turkiet, saudiarabien och shejkdömena vid Persiska viken för att” nedkämpa och förgöra” is och inte tillgripit bombanfall som bara ytterligare retar upp sunniterna i dess allt mäktigare uppror. och moderata krafter? finns inte längre. i syrien håller assad med sina styrkor emot under pågående blodbad, iraks regering försöker detsamma med shiasekteristiska miliser. den


190

korrumperade armén är oduglig, så gick det med Usa:s alla ansträngningar.

Är syrien och irak dömda till mardröms-krig? författaren, som rönt mycken upp-skattning, tror bara på lokala fredsförhand-lingar. de skapar inte fred men kan rädda människoliv.

titel:The Legacy of Iraq. From the 2003 War to the ‘Islamic State’redaktör:Benjamin Isakhanförlag:Edinburgh University Press, Croydon, U.K. 2015

om ett katastrofalt misslyckande handlar denna bok med essäer skrivna av en rad fors-kare med stommen från australien. kapi - tel efter kapitel summerar vad som har gått fel i irak, Mellersta Östern, fn och Usa självt. skulden för vad vi nu ser, sunnitiskt våld m m, läggs inte bara på amerikanarna. den irakiska politiska eliten har gjort sitt för att förvärra läget.

Exempel på vad som tas upp är följan-de: shiiternas splittring, en illa utformad författning, etnisk rensning, tortyr, minori-teters trängda läge, tillbakatryckta kvinnor, en sargad kultur och rika arkeologiska till-gångar som den egna befolkningen inte til-låts eller förmår att tillägna sig.

Mörka erfarenheter har, kanske för lång tid, skakat tron på humanitära interventio-ner. Man må tro sig kunna skydda och räd-da, men goda avsikter syns inte vara en för-nuftig grund för att lösa svåra problem. tony Blair har beklagat felaktigt beslutsunderlag för irakinvasionen men knappast bett om ursäkt. george Bush d y verkar ha lagt allt bakom sig. Men vad de lämnade i arv lade grunden för is.

titel:Ekot av kriget. Hur andra världskriget skildrades i dåtida svenska tidningarförfattare:Axel Mobergförlag:Instant Book, Stockholm 2015

Bilden av andra världskriget är blek i den ti-dens svenska tidningar. Efter den enaståen-de granskning av många tusen artiklar som insamlaren, en pensionerad diplomat, har genomfört är detta ett av hans bestående in-tryck. sverige framträder som ett klassam- hälle med fasta könsroller, ett europeiskt land med starka band till tyskland, intres-se för och kunskap om europeiska länder och stor rädsla för bolsjevismen. Vi fick de tidningar vi förtjänade.

tyngdpunkten ligger på nyhetsmateria-let, det som formade allmänna opinionen. tidningarna, det dominerande mediet, ha-de en övervikt av tyskt material, i den mån de inte helt svalde vad det tyska propagan-damaskineriet åstadkom. granskningen pe-kar dock inte på särskilt mycket antisemi-tism, även om den finns som ett ”bakgrunds-brus”. Ett engagemang liknande vinterkri-gets för finland återkom aldrig; svenskar-na brydde sig om norge men inte mycket om andra ockuperade länder, de allierade eller judarna. då hade det ändå senast vid årsskiftet 1942/43 stått klart för tidnings-läsare att Europas judar var utsatta för fy-sisk utrotning.

synen på det dåtida Aftonbladet som tysk-vänligt bekräftas; stockholms-Tidningen kom ibland nära. tidningarnas militära medar-betare ger inte särskilt mycket mer än den allmänna rapporteringen, skriver författa-ren. så mycket för krigsmaktens bemödan-den att påverka!

191

littEratUr

titel:Is the American Century Over?författare:Joseph S. Nye, Jr.förlag:Polity Press, Cambridge, Malden, USA 2015

nej, det ”amerikanska århundradet” är inte över. i en liten tunn volym förklarar harvardveteranen Joseph nye varför Usa kommer att behöva lyssna på andra, om en multipartner-värld ska skapas. Men detta är inget nytt. supermakten har aldrig haft full kontroll över den globala utvecklingen och fått som den velat.

i korta välformulerade skisser av politiska, ekonomiska och sociala förhållanden tecknas den värld amerikanare möter, främst Bric-länderna. Bättre snabböversikt ges inte. läs och begrunda. Usa kommer att behålla sin position åtminstone årtionden framåt, men behöver göra smarta val.

titel: Ukraina – Gränslandetförfattare:Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius. Foto: Niklas Meltioförlag:Atlantis, Nord Print ab, Helsingfors 2015

största faran är att Ukraina glöms bort, skri-ver anna-lena laurén, utrikeskorrespon-dent för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet. i denna bok i det blygsamma formatet har hon tillsammans med jour-nalisten Peter lodenius velat förhindra att så sker. Med sin rika intervjuinsamling på platsen är hon bestämd i sin uppfatt ning om majoriteten separatister i östra Ukraina. de är ryska medborgare: taxichaufförer, fa-briksarbetare, legosoldater och ryssnatio-

na lister. Ukraina beröms för att ha hållit två demokratiska val men behärskar uppen - bart inte sitt eget territorium. och Putin väntar ut kiev.

lodenius, som förtjänstfullt reder ut Ukrainas trassliga historia, är den något större optimisten inte minst därför att EU vi-sar ett annat intresse och ansvar för Ukraina än tidigare. Men med Putin kvar vid makten kan inga behövliga relationer med ryssland skapas.

intressant med tanke på en pågående rysk propagandakampanj inte minst mot oss är lauréns uppfattning att kanaler som den engelskspråkiga satellitkanalen rt (russia today) är mycket populära i antia-merikanska kretsar i de nordiska länderna. Multimedieföretaget rossija segodnja vill öppna ett kontor i helginsfors för sin ut-landssatsning sputnik news.

titel:The Cause of All Nations: An InternationalHistory of the American Civil Warförfattare:Don H Doyleförlag:Basic Books, New York 2015

skärmytslingen vid aspromonte i de sydi-talienska bergen den 29 augusti 1862 var inget stort slag för landets enande. för den amerikanska unionens fortlevnad var den däremot nästan lika viktig som slaget vid gettysburg. Bland förlorarna, svårt sårad, fanns guiseppe garibaldi. det avgjorde sa-ken. till hans konvalescentbädd strömma-de sympatier utan like.

vår tid vet inte vilken enorm kraft denne äventyrare, USA:s vän och slaveriets fiende, hade över människornas sinnen i Europa. Uppslutningen kring hans sjukbädd blev så stark att storbritannien och frankrike fann


192

det klokast att blåsa all tanke att medla mel-lan nord och syd i det amerikanska inbör-deskriget och därmed erkänna konfederatio-nen som stat. förenta staterna kunde då ha kluvits itu. Men för första gången avgjorde allmänna opinionen saken.

En i ett omskrivet ämne ovanlig bok er-inrar om hur lincoln länge drog sig för att tala om ett krig mot slaveriet, bl a för att inte efter flera nederlag på slagfältet fram-stå som desperat. sydstaterna ville spela ned slaveriets roll och sökte stöd i dynastiernas och överhetens Europa; tsaren ensam höll på lincoln. napoleon iii ville passa på att skapa ett latinskt välde med Mexiko som bas. därav blev intet efter unionens seger. kriget hade varit mödosamt. Men långt ut-anför Usa kom det att framstå som en alla folks kamp för demokratiska principer.

titel:Outpost: Life on the Frontlines of American Diplomacyförfattare:Christopher R Hillförlag:Simon & Schuster, New York-London

-Toronto-Sydney-New Delhi 2014

Boken utmynnar i en förkastelse av de neo-konservativa (männen bakom george W Bush) och deras medlöpare. deras oförmå-ga att förklara vad de försökte åstadkom-ma i irak kvarstår som ett av den ameri-kanska politiska elitens mest vanhedran-de beteenden, heter det. det låter som om en utpräglad Usa-kritiker har varit i far-ten, men förkastelsedomen uttalas av en av de senaste årtiondenas mest ansedda tjäns-temän i state department.

christopher hills bok ger en provkarta över supermaktens ansträngningar i Bos-nien, kosovo, nordkorea, irak. samtidigt oftast beskt har han mycket att säga om

Washingtonkamarillans upprepade försök att mikrostyra ute på fältet. det är god läs-ning om jobbiga villkor i 2000-talets stor-maktsdiplomati.

Böckerna är anmälda av olof santesson.

KUNGLKRIGSVETENSKAPS-AKADEMIENSHandlingar och TidskriftNR 4/2015Publicerad sedan 1797

THE ROYAL SWEDISH ACADEMY OF WAR SCIENCESProceedings and JournalNR 4/2015Published since 1797

Helårsprenumeration:400 kr (Sverige) 500 kr (Europa)600 kr (övriga länder)Lösnummer : 105 kr inkl momsissn 0023-5369© Kungl Krigsvetenskapsakademien 2015

anvisningar till författare

Författaren ansvarar för att artikel som in-sänds är språkgranskad och genomarbetad och sänder originalmanuskript i Word till redaktionen på [email protected]. Författarens namn, adress, e-postadress, telefon- och faxnummer an ges i mailet. Författare till inträdesanförande och årliga redo visningar bör begränsa antal tecken (inkl blanksteg) till högst 30 000 resp 60 000.

Vetenskapliga artiklar inom Akademiens område bör innehålla 7-10 000 ord (d v s max 50 000 tecken utan blanksteg = max 60 000 tecken med blanksteg = max 20 A4-sidor i normal text med 12 punkter). Artikeln skall starta med ett abstract på engelska om det är en artikel skriven på skandinaviskt språk eller på skandinaviskt språk om artikeln är skriven på engelska.

Bilder: Förslag till illustrationer bifogas separat. Obs! Det räcker inte att bilderna är inmonterade i ett word- eller powerpoint-dokument. För tryck krävs att bilderna är bifogade som separata högupplösta bildfiler, dvs minst 300 dpi.

Tips: Akademiens skrivhandbok med våra skrivregler finns att hämta på hemsidan.

Redaktionen språkgranskar manuskriptet och åter sänder det till författaren.

Författaren granskar redaktionens förslag till förtyd liganden etc och meddelar skriftligen eventuella synpunkter. beställning av särtryck och lösnummer

Särtryck beställs hos redaktionen, efter överens kommelse om pris, med uppgift om antal och adresser för leverans och fakture-ring. Lösnummer beställs hos redaktionen eller på [email protected] som också svarar för utsändning och fakturering.

Ur Svenska Krigsmanna Sällskapets Handlingar 1797 Carl Deléns Tryckeri Stockholm

vi gustaf adolph med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, m m. Arfving till Danmark och Norrige, Hertig till Schleswig, Holstein, m m.

Göre veterligt: att såsom Vi med mycket nöje inhämtat den berömliga omsorg, som det inrät-tade Svenska Krigsmanna Sällskapet föresatt sig att hafva ospard, till förbättrande och utvid-gande af de till Krigs Vettenskapen hörande delar, hvarigenom så väl Krigsmän, hvilka dels grånat under vapnen, dels jemte dessa på stridens bana af ära och mandom sig utmärkt, som ock andre Embets- och Tjenstemän, kände för deras grundliga insigter, nu beflita sig, att under fredens lugn bidraga till allmänt väl; Alltså, och emedan Vi anse Oss böra ett så nyttigt och hedrande företag uppmuntra; ty vele Vi härmedelst icke allenast för Sällskapet betyga det nådiga välbehag, hvarmed Vi sådant upptagit, utan ock försäkra Sällskapet, att såsom dess Höge beskyddare, detsamma med Vårt nådiga hägn städse omfatta. Det alla som vederbör hafva sig hörsammeligen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 23 Novem-ber 1796.

KU

NG

L K

RIG

SV

ET

EN

SK

AP

SA

KA

DE

MIE

NS

HA

ND

LIN

GA

R O

CH

TID

SK

RIF

T

NR

4 2

01

5

Europe Needs a Closer Union to Surviveby Constanze Stelzenmüller

Myten om de omoraliska drönarnaav David Bergman


WWW.KKRVA.SE

HT_omslag.indd 1 2015-12-07 12:40:04

AKADEMIENS Handlingar och Tidskrift - KUNGL ...

Documents

Transcript of AKADEMIENS Handlingar och Tidskrift - KUNGL ...