Fiske- och hamnanläggningar vid Lindholmens slottsruin. Marinarkeologisk utredning

Fiske- och hamnanläggningar vid Lindholmens slottsruin

Marinarkeologisk utredningLindholmen 1:15 m.fl. Strö socken, Lidköpings kommunStaffan von ArbinBohusläns museum Rapport 2015: 11

Fiske- och hamnanläggningar vid Lindholmens slottsruinMarinarkeologisk utredning

Lindholmen 1:15 m.fl.

Strö socken, Lidköpings kommun

Bohusläns museum Rapport 2015 :11

ISSN 1650-3368

Författare Staffan von Arbin

Grafisk form Gabriella Kalmar

Layout och teknisk redigering Nina Balknäs

Omslagsbild Framsida: Delia Ní Chíobháin Enqvist i färd med att söka av botten vid Lindholmen. Foto Staffan von Arbin,

Bohusläns museum. Baksida: Utsnitt av ”Geometriskh Delineation öfwer Lindholmens Sättes Gård” från mitten av 1600-talet.

Foto Morgan Gustafsson, Västergötlands museum.

Tryck Bording AB, Borås 2015

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 90.8012

Bohusläns museum

Museigatan 1

Box 403

451 19 Uddevalla

tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73

www.vastarvet.se, www.bohuslansmuseum.se

InnehållSammanfattning .........................................................................................................................................................................6Bakgrund ........................................................................................................................................................................................................6Landskapsbild .....................................................................................................................................................................................6

Natur- och kulturlandskap ..........................................................................................................................................6Historiskt källmaterial .........................................................................................................................................................7

Syfte .....................................................................................................................................................................................................................11Metod .................................................................................................................................................................................................................11Resultat .........................................................................................................................................................................................................12

Fast fiske .................................................................................................................................................................................................13Bearbetad stock .......................................................................................................................................................................16Kajanläggning ................................................................................................................................................................................16Strandskoning ...............................................................................................................................................................................16

Materialets potential .................................................................................................................................................... 17Slutsatser samt åtgärdsförslag ....................................................................................................... 17Referenser ..............................................................................................................................................................................................18

Arkiv .................................................................................................................................................................................................................18Litteratur .................................................................................................................................................................................................18Otryckta källor .............................................................................................................................................................................18

Tekniska och administrativa uppgifter ............................................................................19Bilagor ...............................................................................................................................................................................................................20

4 Bohusläns museum Rapport 2015 :11

Figur 1. Utsnitt ur Sverigekartan med platsen för utredningen markerad.

Fiske- och hamnanläggningar vid Lindholmens slottsruin 5

Figur 2. Utsnitt ur SE4EI616 Kållandsö Approach, med platsen för utredningen samt närliggande fornlämningar markerade. Skala 1:10 000. (C) Sjöfartsverket.


SammanfattningI november 2014 utförde Bohusläns museum en marinarkeo-logisk utredning av ett drygt 14 000 kvadratmeter stort vatten-område i anslutning till Lindholmens slottsruin (Strö 66) på Kålland i Vänern. Arbetet utfördes med anledning av planerad sjöförläggning av V/A- och bredbandsledningar. Utredningen resulterade i tre tidigare oregistrerade lämningar samt en fyndplats, samtliga belägna vid ledningarnas planerade landanslutning vid Lindholmen. Två av lämningarna – en kajanläggning samt ett för-modat fast fiske – utgör enligt museets bedömning fornlämningar, och de bör därför beaktas i den fortsatta antikvariska hantering-en. Bohusläns museum anser vidare att kommande schaktnings-arbeten på Lindholmen bör stå under antikvarisk övervakning, detta eftersom kulturlager och ytterligare anläggningar knutna till slottet kan finnas dolda i sediment och vass.

BakgrundEnligt beslut 2014-11-03 av Länsstyrelsen i Västra Götalands län (dnr 431-29172-2014) utförde Bohusläns museum i slutet av november 2014 en marinarkeologisk utredning inför planerad sjöförläggning av V/A- och bredbandsledningar inom en del av vattenområdet Kävelstocken vid Kålland i Vänern (figur 1). De planerade led-ningarna är tänkta att dras dels mellan Skepparbygget och Lindön samt mellan Skepparbygget och den lilla holmen Timla hed, dels mellan Smedjeön och Lindholmen. Den senare sträckningen tangerar platsen för Lindholmens slottsruin med tillhörande park- anläggning (Strö 66). Länsstyrelsens beslut om utredning om- fattade endast den södra sträckningen då sannolikheten för okända fornlämningar bedömdes som störst i detta område (figur 2). Den totala utredningsytan uppgick till 14 200 kvadrat-meter. Uppdragsgivare och tillika kostnadsansvarig var Kållands Vatten & Avlopp Ekonomisk Förening. Projektledare för utred-ningen var Delia Ní Chíobháin Enqvist. Fältarbetet utfördes i samverkan med Vänermuseet. Föreliggande rapport har utarbe-tats av Staffan von Arbin.

LandskapsbildNatur- och kulturlandskapUtredningsområdet är beläget på norra delen av Kålland inom vattenområdet Kävelstocken, vilket utgör en del av det slingrande »sund« som skiljer Kålland från Kållandsö. Mellan Lindholmen och Smedjeön löper det trånga Lindholmssundet som förr måste ha varit en viktig del av inomskärsfarleden mellan Kinneviken och Dalbosjön. Landskapet är en för Vänern typisk innerskär-gård som inramas av skogsklädda höjdryggar varvat med mer låglänta åkermarker och strandmader. Bebyggelsen i området


består huvudsakligen av jordbruksbebyggelse och enstaka sommar- stugor. Ett par hundra meter söder om utredningsområdet finns en mindre marina med kran för sjösättning av fritidsbåtar.

Historiskt källmaterialInnan utredningen saknades det registrerade fornlämningar inom det aktuella vattenområdet. Registrerade lämningar i utrednings-områdets omedelbara närhet är i princip uteslutande knutna till Lindholmens slott och dess olika verksamheter (figur 2). Fornläm-ning Strö 66:1 utgör själva slottsruinen som är belägen på den norra delen av Lindholmen (figur 3). Den är uppförd av både grovt bear-betad och naturlig gråsten samt delvis också fint tillhuggen sand-sten som sammanfogats med kalkbruk. Portaler och fönstergluggar är tegelinfattade. Rester av två hörntorn finns bevarade. Strö 66:2, 66:3 och 66:4 bildar tillsammans ett område med bebyggelseläm-ningar på den närliggande Smedjeön. Förutom flera husgrunder finns här bland annat också rester av en källare, en kanal, sten-strängar samt en ekallé. Med undantag möjligen för källaren, som förefaller att kunna vara av senare datum, härrör samtliga av dessa lämningar från slottets tidigare parkanläggning. Slutligen finns

Figur 3. Fornlämning Strö 66:1, Lindholmens slottsruin. I bakgrunden syns den stallbyggnad som familjen De la Gardie lät uppföra år 1718. Foto Staffan von Arbin, Bohusläns museum.


fornlämningen Strö 67:1, vilken är belägen vid den södra stranden av Lindholmssundet, drygt 200 meter längre västerut. Lämningen utgör resterna efter en tegelindustri vars verksamhet kan beläggas under i varje fall senare delen av 1700-talet.

Lindholmens äldsta historia är höljd i dunkel. En uppgift gör gällande att godset i början av 1400-talet innehades av Nils Boson (Natt och Dag). Att någon form av bebyggelse verkligen funnits på ön vid denna tid antyds av ett par myntfynd från 1300- eller 1400-talet, vilka gjordes i samband med den arkeologiska under-sökning som företogs av slottsruinen åren 1931–1932. År 1511 uppges att Lindholmen, jämte den angränsande gården Falem, nedbränts av danskarna. Båda godsen var vid denna tid i Ture Jönssons (Tre Rosor) ägo. Efter branden återuppbyggdes Lindholmen som sätes-gård medan den tidigare sätesgården Falem reducerades till avels-gård. Att döma av ett brev utställt av Ture Jönsson år 1521 var de byggnader som då uppfördes uteslutande av trä (Westrin 1990:165f).

Under Ture Jönssons tid uppfördes ett helgeandshus och ett hospital, det vill säga ett sjukhus och en vårdinrättning för spet- älska i anslutning till gården. Efter att Jönsson kommit i onåd hos Gutaf Vasa och tvingats fly ur landet togs godset i besitt-ning av Ture Eriksson (Bielke) och Måns Bryntesson (Liliehöök). Några år senare är det dock åter i släkten Jönssons ägo. År 1566, under Nordiska sjuårskriget, härjas trakten ännu en gång av danska truppstyrkor, denna gång anförda av Daniel Rantzau. Det är troligt att gården då bränns ned på nytt. Ett indicium för att så skedde är att ny bebyggelse, denna gång uppförd av sten, ganska så snart därefter kommer till stånd på Lindholmen. Åter-uppbyggnadsarbetena pågår under senare delen av 1500-talet och en bit in på 1600-talet i regi av den nye ägaren Bengt Gabrielsson Oxenstierna d.ä. och dennes arvtagare. I och med dessa arbeten transformeras Lindholmen från en befäst gård till en mera full-lödig borganläggning (Westrin 1990:167f ).

Lindholmen kvarstod i släkten Oxenstiernas ägo under större delen av 1600-talet. Kring mitten av det nämnda seklet drabbades borgen ånyo av brand. Kort efter branden togs de första stegen i omvandlingen av den tidigare renässansborgen till ett barockslott med tillhörande parkanläggning på den närbelägna Smedjeön (Westrin 1990:171). År 1709 övergick Lindholmen i familjen De la Gardies ägo. Under 1700-talets första decennier uppfördes ett nytt stall samt en ”betjäntflygel” av sten i anslutning till slottet. Också under loppet av 1700-talet skedde en del modifieringar, både av själva slottet och av parkanläggningen. En omfattande ombygg-nation av slottet i nyklassicistisk stil planerades men kom aldrig att realiseras – år 1792 brann slottet ned till grunden för att aldrig mer återuppbyggas (Westrin 1990:175f ).

Lindholmens slott finns avbildat på en av planscherna i Erik Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna från början av 1700- talet (Dahlberg 1978:312f ). Kopparsticket visar en praktfull


Figur 4. Utsnitt av »Geometriskh Delineation öfwer Lindholmens Sättes Gård« från mitten av 1600-talet, vilken ger en schematisk framställning av slottet och dess anläggningar. Av särskilt intresse är de många fiskekatsorna söder om slottet samt i Lindholmssundet (markerade medröd ring på kartan). Foto Morgan Gustafsson, Västergöt-lands museum.


barockanläggning med ett flertal stora byggnader och en påkostad parkanläggning. Lindholmens stränder är omgärdade med bastanta kajmurar. Ett myller av människor syns på slottsgården och i parken, och flera båtar och skepp är avbildade i anslutning till slottet. Illus-trationen är dock sannolikt, i likhet med övriga planscher i Suecian, kraftigt överdriven av propagandistiska skäl och den är därför källkri-tiskt mycket problematisk. Som källa till kunskap om Lindholmens samtida »sjöfront« saknar den därför egentligen värde.

I Västergötlands museums arkiv finns en karta benämnd »Geo-metriskh Delineation öfwer Lindholmens Sättes Gård« vilken tro-ligen är upprättad omkring mitten av 1600-talet (figur 4). Även om själva slottsanläggningen endast är symboliskt markerad ger kartan ändå värdefull information om slottets närmaste omgivningar. Av särskilt intresse är att ett stort antal fiskeanläggningar – så kallade katsor – har ritats ut i nära anslutning till slottet. Sådana katsor förekommer både ett stycke söder om själva slottsholmen och på bägge sidor av Lindholmssundet. Att fisket måste ha haft en mycket stor betydelse inom det aktuella vattenavsnittet framgår även av en karta över det angränsande godset Stolas ägor (»Stola insynta ägher och syöö«) från tidigt 1700-tal, vilken idag finns upphängd i Stola herrgård. Kartan visar visserligen inte Lindholmen, men väl en del av Kävelstocken med omgivande stränder (figur 5). Även på

Figur 5. Utsnitt av karta visande »Stola insynta ägher och syöö« från tidigt 1700-tal. Smedjeön syns uppe i högra hörnet medan själva Lindholmen utelämnats. Ett stort antal fiskekatsor är som synes utritade även på denna karta (rödmarkerade). Foto Mikael Skallberg, Vänermuseet.


denna karta har ett mycket stort antal katsor markerats. Sannolikt rör det sig om anläggningar knutna till herrgården. På samma sätt är det troligt att katsorna vid Lindholmen disponerades av slottet.

SyfteSyftet med den marinarkeologiska utredningen var att klarlägga om okända forn- och kulturlämningar förekommer inom utred-ningsområdet. Utredningens resultat är tänkt att utgöra ett be-slutsunderlag för Länsstyrelsen och därmed fungera som stöd i den fortsatta planeringsprocessen.

MetodEnligt Länsstyrelsens direktiv skulle fältarbetet inriktas på okulär avsökning av den planerade södra ledningssträckningen. Någon provgropsgrävning var således inte aktuell. Till följd av en längre periods nederbörd visade sig siktförhållandena vid utredningen vara extremt ogynnsamma. Sikten i horisontalled uppgick till maximalt 15 centimeter. Detta fick till följd att den okulära avsökningen tog avsevärt längre tid än planerat, och arbetet fick därför koncentreras till ledningarnas tänkta landföringar vid Smedjeön (figur 6) respek-

Figur 7. Den planerade landföringen vid Lindholmen. Foto Staffan von Arbin, Bohusläns museum.

Figur 6. Smedjeön. Ledningarna planeras att ansluta till land i höjd med bryggan på bilden. Foto Delia Ní Chíobháin Enqvist, Bohusläns museum.


tive Lindholmen (figur 7). På båda platser avsöktes en 20 meter bred korridor på vardera sidan om planerad ledningsmitt, från land och cirka 50 meter ut i sjön. Den återstående delen av utredningsområ-det, cirka 10 000 kvadratmeter, karterades i stället med sidoseende ekolod från båt. Det ekolod som användes var en skrovmonterad Lowrance HDS-10 Structure Scan med arbetsfrekvensen 800 kHz. All dykning utfördes i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter gällande dykeriarbete (AFS 2010:16).

ResultatVid utredningen framkom tre tidigare ej registrerade lämningar (BM2014:53, BM2014:55 och BM2014:56) samt en fyndplats (BM2014:54). Dessa redovisas närmare nedan. Samtliga objekt är belägna i anslutning till ledningarnas planerade landföring vid

Figur 9. Upptagna preparat på pålar från den förmodade fiskeanläggningen BM2014:53. Foto Staffan von Arbin, Bohusläns museum.

1

3

2

Figur 8. Utredningsområdet vid Smedjeön. Utsnitt ur SE4EI616 Kållandsö Approach. Skala 1:750 000. (C) Sjöfartsverket.


Lindholmen. Vid Smedjeön påträffades inga äldre lämningar. Av-sökningen med sidoseende ekolod resulterade inte heller den i några objekt av arkeologiskt intresse. Delar av utredningsområdet var inte tillgängliga för utredning på grund av vassbeväxning. Det är viktigt att understryka att dessa delar, som är markerade på kartorna i figur 8 och 10, fortfarande är att anse som outredda.

Fast fiskeObjekt BM2014:53 utgörs av en mindre koncentration av pålar, vilken är belägen på den västra kanten av en vassröjd ränna som leder in till en mindre recent pålbrygga. Vattendjupet i området är cirka två meter. Anläggningen tolkas som lämningen efter ett fast fiske. Vid utredningen noterades fem stycken pålar inom en

Figur 10. Utredningsområdet vid Lindholmen med påträffade lämningar markerade. Utsnitt ur SE4EI616 Kållandsö Approach. Skala 1:750 000. (C) Sjöfartsverket.


Figur 11. Den bearbetade stocken (BM2014:54), vilken troligen utgör en så kallad okstock från en stenkista eller motsvarande. Fotot är ett collage av flera bilder. Foto Delia Ní Chíobháin Enqvist, Bohusläns museum.

Figur 12. Kajanläggningen BM2014:55. Bilden visar en av de två ”öppningarna” i kajmuren. Foto Delia Ní Chíobháin Enqvist, Bohusläns museum.


begränsad yta, men det är sannolikt att ytterligare pålar och kanske också andra konstruktionselement finns dolda inne i vassen och nere i bottensedimenten. Påträffade pålar varierade mellan 4 och 9 centimeter i diameter. En klen påle togs upp i sin helhet som pre-parat medan två av de grövre sågades för provtagning och doku-mentation (figur 10). En vedanatomisk analys visar att träslaget i den klena pålen är lönn medan de två grövre är av ask (bilaga 1).

Sedermera skickades ett av askproverna för 14C-analys. Analys-resultatet är som framgår av bilaga 2 inte helt entydigt. Den kali-brerade dateringen hamnar med 95 procents sannolikhet (2 sigma) inom något av intervallen AD 1650–1685, AD 1730–1810 och AD 1925 till och med nutid. Med hänsyn till dels pålarnas bevarandegrad, dels de arkivaliska beläggen för fiskeanläggningar i anslutning till slottet, kan dock det sistnämnda dateringsintervallet sanno-likt uteslutas. Museets bedömning är således att anläggningen på goda grunder kan antas ha uppförts före år 1850 och därför är att betrakta som fornlämning.

Figur 13. Objektet BM2014:56 – utfyllnad eller strandskoning. Foto Delia Ní Chíobháin Enqvist, Bohusläns museum.


Bearbetad stockObjekt BM2014:54 avser en fyndplats för en bearbetad stock som påträffades löst på bottnen på cirka två meters djup i mynningen till den ovan beskrivna vassröjda rännan (figur 11). Fyndet bärgades för att möjliggöra dokumentation och dendrokronologisk prov-tagning. Timret visade sig utgöra ena halvan av en kluven stock. Det är 267 centimeter långt och 21 centimeter tjockt och har en största bredd av 29 centimeter. I den bredaste änden finns ett när-mast cirkelrunt urtag vilket mäter 10–10,5 centimeter i diameter. Det är troligt att stocken härrör från en stenkista eller annan tim-rad konstruktion. Ursprungsanläggningen bör i så fall vara belä-gen i direkt anslutning till utredningsområdet, alternativt inom det outredda vassbältet närmast land. Konstruktionen har sannolikt varit uppförd i så kallad okteknik, ett byggnadssätt som har lång hävd i de nordiska länderna (Rönnby 1995:84). Om tolkningen är riktig har det i hålet på stocken suttit en vertikal påle, ett så kallat svärd, vilket tjänat till att hålla stockarna i timmerkonstruktionen på plats. I Västergötland har snarlika »okstockar« bland annat på-träffats vid den medeltida borgen Loholmen där de ingått i karen till den bro som förbundit ön med fastlandet (Bergstrand 2003).

Den dendrokronologiska analysen visar att träslaget är ek. Trots att provet innehöll över 200 årsringar gick det inte att datera, vilket antagligen beror på att trädet vuxit under ”stressande” betingelser (bilaga 1). Det är likväl troligt att stocken ingått i en anläggning som kan relateras till slottet och som tillkommit före 1792 års brand.

KajanläggningObjekt BM2014:55 utgör resterna efter någon form av kajkon-struktion uppbyggd av sten och block, vilken löpt parallellt med strandkanten utmed en sträcka av nästan 40 meter. En del block har huggna sidor och har uppenbarligen ingått i konstruktionens

»ytterfasad« (figur 12). Konstruktionen är genombruten på två ställen, vilket troligen gjorts i syfte att underlätta tilläggning och uppdragning av mindre båtar. Anläggningen är svårdaterad, men bör enligt Barbro Westrin (1990:177) ha uppförts under senare delen av 1700-talet. Inget motsäger dock en äldre datering. Det står under alla omständigheter klart att den tillkommit före 1792 års brand, varför den bör ses som en del av fornlämning Strö 66.

StrandskoningObjekt BM2014:56 utgör en utfyllnad eller strandskoning bestå-ende av jord, tegel och stenmaterial i olika fraktioner (figur 13). Stenmaterialet förefaller generellt att vara mindre i storlek och mera slumpmässigt utspritt än det som ingår i BM2014:55, vilket talar för att det rör sig om en annan och separat anläggning. En del modernare skrot är dessutom synligt i markytan vilket gör att


anläggningen framstår som en relativt recent konstruktion. Den har därför med viss tveksamhet registrerats som »övrig kultur-historisk lämning«. Likväl kan det inte uteslutas att anläggningen överlagrar äldre kajsträckningar och kulturlager. Det är inte heller otänkbart att stenmaterialet, helt eller delvis, ursprungligen härrör från slottet eller någon annan samtida anläggning.

Materialets potentialLindholmens tillkomst- och byggnadshistoria är som framgått inte känd i detalj. Likaså är kunskapen om slottsanläggningens rumsliga disposition ofullständig. När det gäller slottets sjönära verksam-heter är kunskapsläget om möjligt än mer bristfälligt. Påträffade fynd och anläggningar får mot denna bakgrund sägas ha ett stort vetenskapligt värde då de har potential att kasta ljus över nämnda frågor och därmed komplettera det skriftliga källmaterialet.

Slutsatser samt åtgärdsförslagFör två av de lämningar som framkom vid utredningen, BM2014:53 (fast fiske) samt BM2014:55 (kajanläggning), förordar Bohusläns museum en förundersökning i avgränsande syfte.

Det är viktigt att påpeka att det med den valda utrednings- metoden inte varit möjligt att detektera eventuella lämningar nere i bottensedimenten. Utredningen innebär således inga garantier för att det inte kan finnas överlagrade lämningar inom området, exempelvis kulturlager. Som nämnts ovan undantogs dessutom delar av utredningsområdet då de befanns vara kraftigt bevuxna med vass. Bohusläns museum anser mot denna bakgrund att kom-mande schaktningsarbeten vid Lindholmen bör stå under arkeolo-gisk övervakning. En förundersökning i form av en schaktnings-övervakning är enligt museets uppfattning i hög grad motiverad då vattenområdet och strandkanten bevisligen rymmer lämningar som kan knytas till slottet och dess verksamheter.


ReferenserArkivVästergötlands museum

Stola herrgårds gårdsarkiv

LitteraturBergstrand, T. 2003. Dendrokronologiska dateringar: Loholmens borgruin Raä 2. Långareds socken, Alingsås kommun. Rapport 2003:31. Bohusläns museum. Uddevalla.

Dahlberg, E. 1978. Suecia antiqua et hodierna. Bearbetad och komplet-terad upplaga försedd med kommentarer huvudsakligen hämtade ur äldre källor. Stockholm.

Dykeriarbete. AFS 201:16. Arbetsmiljöverket. Stockholm.

Rönnby, J. 1995. Bålverket. Om samhällsförändring och motstånd med ut-gångspunkt från det tidigmedeltida Bulverket i Tingstäde träsk på Gotland. Arkeologiska undersökningar Skrifter nr 10. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Westrin, B. 1990. Lindholmen – gården, borgen, slottet. I: Ung i tiden. Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift 1989–1990. Västergötlands Fornminnesförening & Skaraborgs länsmuseum. Skara.

Otryckta källorF M I S . Informationssystemet för fornminnen. Riksantikvarie- ämbetet, Stockholm. Tillgänglig digitalt: <http://www.fmis.raa.se> [Hämtat 2015-01-19]


Tekniska och administrativa uppgifterLst dnr : 431-29172-2014Västarvet dnr : VA 646-2014Västarvet pnr : 11986

Län : Västra Götalands länKommun : LidköpingSocken : StröFastighet : Lindholmen 1:5 m.fl.

Ek. karta : 64D 9iLäge : X 6498273 Y 388495Koordinatsystem : SWEREF 99TM

Uppdragsgivare : Kållands Vatten & Avlopp Ekonomisk FöreningAnsvarig institution : VästarvetProjektledare : Delia Ní Chíobháin EnqvistFältpersonal : Delia Ní Chíobháin Enqvist Staffan von Arbin Matthew GainsfordKonsulter : Roland Peterson, Vänermuseet

Fältarbetstid : 2014-11-26 t.o.m. 2014-11-28Arkeologtimmar i fält : 48Undersökt yta : 14 200 m2 varav 10 000 endast avsökt med sidoseende ekolod

Arkiv : Bohusläns museums arkivFynd : Inga fynd omhändertogs


Bilagor

Bilaga 1. Resultat av dendrokronologisk och vedanatomisk analys

Bilaga 2. Resultat av 14C-analys

Wentorf, den 13. Januar 2015.

Staffan von ArbinBohusläns museumBox 403451 19 Uddevalla

Vedanatomisk analyse af 3 prover og dendrokronologisk analyse af 1 prov fra Lindholmens borgruin, Vänern. Projekt 15990/11987, beställar-ID: 15190096

Prov 1: Ung stamme af lönn, Acer sp.

Prov 2: Ung stamme af ask, Fraxinus excelsior.

Prov 3: Ung stamme af ask, Fraxinus excelsior.

Prov 4, Catrasnr.: 01150680: Äldre stamme af ek, Quercus sp., med over 200 årringe, hvoraf de yderste 157 kunne måles. De inderste ca 50 af disse er meget smalle, ligesom de inder-ste ca. 50, som ikke er målt.Træet er antagelig fremvokset under stressede vilkår, hvilket kan være årsagen til, at det ikke kan dateres. Splinten mangler.

Faktura bif.

Med venlig hilsen

Thomas Bartholin,Am Haidberg 18D 21 465 Wentorf bei Hamburg.0049 40 720 [email protected]

Bilaga 1. Resultat av dendrokronologisk och vedanatomisk analys

mailto:[email protected]

Digital signature on file

January 16, 2015

Mr. Staffan von ArbinBohuslans MuseumBox 403Uddevalla, 45119Sweden

RE: Radiocarbon Dating Result For Sample LINDHOLMEN 1

Dear Mr. von Arbin:

Enclosed is the radiocarbon dating result for one sample recently sent to us. The report sheetcontains the Conventional Radiocarbon Age (BP), the method used, material type, and appliedpretreatments, any sample specific comments and, where applicable, the two-sigma calendar calibrationrange. The Conventional Radiocarbon age has been corrected for total isotopic fractionation effects(natural and laboratory induced).

All results (excluding some inappropriate material types) which fall within the range of availablecalibration data are calibrated to calendar years (cal BC/AD) and calibrated radiocarbon years (cal BP).Calibration was calculated using the one of the databases associated with the 2013 INTCAL program(cited in the references on the bottom of the calibration graph page provided for each sample.) Multipleprobability ranges may appear in some cases, due to short-term variations in the atmospheric 14C contentsat certain time periods. Looking closely at the calibration graph provided and where the BP sigma limitsintercept the calibration curve will help you understand this phenomenon.

Conventional Radiocarbon Ages and sigmas are rounded to the nearest 10 years per theconventions of the 1977 International Radiocarbon Conference and consistent with all past Beta Analyticradiocarbon dates. When counting statistics produce sigmas lower than +/- 30 years, a conservative +/-30 BP is cited for the result.

All work on this sample was performed in our laboratories in Miami under strict chain of custodyand quality control under ISO/IEC 17025:2005 Testing Accreditation PJLA #59423 accreditationprotocols. Sample, modern and blanks were all analyzed in the same chemistry lines by professionaltechnicians using identical reagents and counting parameters within our own particle accelerators. Aquality assurance report is posted to your directory for each result.

As always, your inquiries are most welcome. If you have any questions or would like furtherdetails of the analysis, please do not hesitate to contact us.

The cost of analysis was previously invoiced. As always, if you have any questions or would liketo discuss the results, don’t hesitate to contact me.

Sincerely,

Page 1 of 3

Bilaga 2. Resultat av 14C-analys

Mr. Staffan von Arbin Report Date: 1/16/2015

Bohuslans Museum Material Received: 12/23/2014

Sample Data Measured 13C/12C ConventionalRadiocarbon Age Ratio Radiocarbon Age(*)

Beta - 400315 180 +/- 30 BP -23.5 o/oo 200 +/- 30 BPSAMPLE : LINDHOLMEN 1ANALYSIS : AMS-Standard deliveryMATERIAL/PRETREATMENT : (wood): acid/alkali/acid2 SIGMA CALIBRATION : Cal AD 1650 to 1685 (Cal BP 300 to 265) and Cal AD 1730 to 1810 (Cal BP 220 to 140) and

Cal AD 1925 to Post 1950 (Cal BP 25 to Post 0)____________________________________________________________________________________

Page 2 of 3

CALIBRATION OF RADIOCARBON AGE TO CALENDAR YEARS

Database usedINTCAL13

ReferencesMathematics used for calibration scenario

A Simplified Approach to Calibrating C14 Dates, Talma, A. S., Vogel, J. C., 1993, Radiocarbon 35(2):317-322References to INTCAL13 database

Reimer PJ et al. IntCal13 and Marine13 radiocarbon age calibration curves 0– 50,000 years cal BP. Radiocarbon 55(4):1869– 1887., 2013.

Beta Analytic Radiocarbon Dating Laboratory4985 S.W. 74th Court, Miami, Florida 33155 • Tel: (305)667-5167 • Fax: (305)663-0964 • Email: [email protected]

(Variables: C13/C12 = -23.5 o/oo : lab. mult = 1)

Laboratory number Beta-400315

Conventional radiocarbon age 200 ± 30 BP

2 Sigma calibrated result95% probability

Cal AD 1650 to 1685 (Cal BP 300 to 265)Cal AD 1730 to 1810 (Cal BP 220 to 140)Cal AD 1925 to Post 1950 (Cal BP 25 to Post 0)

Intercept of radiocarbon age with calibration curve

Cal AD 1665 (Cal BP 285)Cal AD 1780 (Cal BP 170)Cal AD 1795 (Cal BP 155)

1 Sigma calibrated results68% probability

Cal AD 1660 to 1680 (Cal BP 290 to 270)Cal AD 1765 to 1800 (Cal BP 185 to 150)Cal AD 1940 to Post 1950 (Cal BP 10 to Post 0)

200 ± 30 BP WOOD

1600 1650 1700 1750 1800 1850 1900 1950 200075

100

125

150

175

200

225

250

275

300

325

Cal AD

Rad

ioca

rbon

age

(BP

)

Page 3 of 3

Fiske- och hamnanläggningar vid Lindholmens slottsruin

Marinarkeologisk utredningLindholmen 1:15 m.fl. Strö socken, Lidköpings kommunStaffan von ArbinBohusläns museum Rapport 2015: 11

Fiske- och hamnanläggningar vid Lindholmens slottsruin. Marinarkeologisk utredning

Documents

Transcript of Fiske- och hamnanläggningar vid Lindholmens slottsruin. Marinarkeologisk utredning