OCH FOLKMINNESARKIVET I UPPSALA - DiVA-Portal

SKRIFTER UTGIVNA GENOM LANDSMÅLS- OCH FOLKMINNESARKIVET I UPPSALA Ser. C: 1

H. GRUNDSTRÖM: LULELAPPISCHES WÖRTERBUCH

LULELAPSK ORDBOK PÅ GRUNDVAL AV

K. B. WIKLUNDS, BJÖRN COLLINDERS OCH EGNA UPPTECKNINGAR

UTARBETAD AV

HARALD GRUNDSTRÖM

MIT DEUTSCHER OBERSETZUNG

F a s c. 8 tjabburit—tuvr&

A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA

EINAR MUNKSGAARD, KOBENHAVN

Tryckt med bidrag av Svenska Staten, Humanistiska fonden, Hjalmar Lundbohms minnesf ond, Jokkmokks kommun, Jokkmokks allmännings-

fond samt Gällivare kommun.

LUND 1951 CARL BLOMS BOKTRYCKERI A.-B.

1121

vit fylligare och (därför) vackrare / das Gesicht ist voller (und des-halb hilbscher) gewordenh tjab-bum lä åtnam, kå 1 ruonutam marken har blivit vackrare, se-dan den blivit grön,

tjabburit NG1 aabbunt; J Hi; bjuda till att, göra min av att/. versuchen zu, Miene machen zu!; if läm tjabburinun&ke han bjöd inte ens till, gjorde inte ens någon min av (att ställa sig i ordning 1. ge sig i väg) / er traf nicht die geringsten Anstalten, mach te nicht einmal Miene (sith fertigzuma-chen od. aufzubrechen).

tjabbutahka NG aäbbutahka, SG t§abuta; J, J2 egabutahka; skönhet / Schönheit.

tjabPra NG eiåb"ra, gpl egäbraz,; SG Wibera,gpl tgäbraz;NJegibpra, npl t'iäbrall; J, J2 eMbara, asg aiibray; stenig, ojämn terräng / steiniges, unebenes, kupiertes Ge-lände /; tjab' ra-åtnam id.; SG if tei tjäbrai sinne vuoindz man ser inte (har ingen utsikt) i den här ojämna terrängen.

attr. -s J tiketbarä, attr. -s; J2 attr. enbariis; ojämn, olän-dig, stenig (med gropar, kullar, stenhölster o.d.; om terräng) / uneben, ungangbar, schwer zu-gänglich, steinig (mit Gruben, Buckeln, Steinhalden u. dgl.; von einem Gelände).

tjaliristit tsab'ristit NG tsåberistzt, NJ eiåberzstzt; nypa, klämma litet 1. i hast / ein wenig od. rasch zwicken, kneifen, klem-men h NG tsab' ristit kähkö i all hast knåda en kaka / in aller Eile Teig kneten, (einen) Brot(-fladen) kneten. 71

tjab'rit tsab'rit NG1 tsåbE- rzt, 3 sg prs tsåber; SG ts?zb8rit; NJ, J, J' aäbErit; krama (en gång), krama om, krama fast, klämma litet (även fig.) / (ein-mal) fest driicken, quetschen, fest umfassen, umgreifen, ein wenig klemmen (auch bildi., z.B. Geld festklemmen, nicht aus der Hand lassen wollen)h J2 karkah piet-nikijt ai tjab'rit, vai äh vuorkM tåssjäipmEti kåsik du ska också klämma åt kring pengarna, så att de inte gå åt till onyttiga ting.

tjab'röt tsab'röt NG' tsizba- råt, 3 sg impf tsäbriol; SG tsåbs-rcpt, imp. tscibrcd; NJ, J egåb°1-iot, 3 sg impf atiNack; J2 aåbario.ht, 1 sg prs aäbriow; krama, klämma, nypa (flera gånger 1. flera före-mål) / fest drilcken, klemmen, kneifen (mehrere Male od. meh-rere Gegenstände)h NG även: blunda / auch: die Augen zu-sammenkneifen, zumachen jfr tjib'röt.

tjährutit tsäbrutit NG, SG tsäbrutzt; NJ, J, J2 tiktbrutzt; kon-tin, av tjab'röt.

tjabljöt tsablsöt tsaptsöt (adv.) NG tsåbatsiot, SG tååbetgåt, NJ tsäbatsiot; J, J2 tsåpTtsioht; i sluten ställning (endast om ögon) / in zugemachter, geschlossener Stellung (nur von den Augen)h tjalmäh läh tf. ögonen äro slutna; Is. atniji tjalmijt har ögonen slutna / hält die Augen geschlossen.

tjaddut SG tgaddut, J eiackvut, J 2 aaddut; 1. stocka igen (om bösspipa, rökpipa) / (sich) ver-schleimen, voll Pulverschleim, -rfickstand werden, sich verstop-fen (von einem Flintenlauf, einer

1122

Tabakspfeife)h pir'sä tjaddui bös-san stockade igen; 2. J2 (ej J) stocka sig, .dämmas upp (om bäck; av stockar, bråte o.d.) / sich stauen, sich auf-, anstauen (von einem Bach; von Stämmen hej Holztrift, von Haufen ange-schwemmten Zeugs od. dgl.).

tjädjänit NG, NG' eitid5 än? t ; SG t.Vcd'd'Cont, J atici5ånst, J 2 eiEtclnit; gå vilse / in die Irre gehen, sich verirren.

tjädjänuvvum NJ3 t':"såd'jimuv-vumet (apl.); förvillad (relig.) / verirrt (relig.)1; tålvölt ruoptus kai'hka tjädjänuvvumijt käih- kait .ktilih lih tjädjänam) återför alla förvillade!

tjadptit SG täd' d'ffit; = tjå d-jånit.

tjadjit J, J2 eååirpt; föra, visa vilse (även fig.) / auf falschen Weg fähren, den Weg schlecht zeigen (und so in die Irre fähren) (auch bildl.: irrefiihren).

tjadjitit NG t f th tt, SG t.§ad'd'zttt, J aitirphtzt, J2 t'gäil'it-tzt; föra, visa vilse, visa fel väg (även fig.) / in die Irre fähren, den falschen Weg zeigen (auch bildi.: irreleiten).

tjaidjulahMs J, J2 egtid'iulahUs, npl t'iäd'julahkkäh, pred., attr.; som ofta och lätt far 1. går vilse (även fig.) / beim Fahren od. Gehen sich oft und leicht ver-irrend (auch bildi.: oft in die Irre gehend).

tjädjulit J, J' atid'yultt; fara vilse (även fig.) / sich verirren (auch bildl.).

tjadiA NJ actirnå; J, J2 actilDnä; en som binder / einer, der bin-deth suotna-!j. »senbindare» (se

under va tnam) / »Sehnenbin-der» (s. unter v.)I; stal'hpå-tj. en som »binder» en varg (på över-naturligt sätt) / einer, der einen Wolf (auf fibernatfirliche Weise) »bindet», »(fest)bannt», »stela» h varra-tj., se varra.

tjagma tsagma NG Hi; SG aaggya; J t'.44Gget ,s, tsajGya, asg tsabay; knöl, ojämnhet (t.ex. på väg, bräde 1. under ögonlocket vid något slags ögonont)/ Schwel-lung, Unebenheit (Holper auf ei-nem Weg, Knorren in einem Brett, Verdickung unter dem Augenlid bei einer bestimmten Augenkrankhei h jfr tja u '15 a.

tjaimas J HI; J2 agnas, gsg eiaz,vmasa ; = tj a i m ö s.

tjafmat NG aapnat, SG time -mat; J, J2 eiarmat, 1 sg prs aaxmag; skratta (NG jämnt och samt; NG8 även om ripor)/lachen (NG in einem fort lachen; NG8 auch von Schneehfihnern)h SG även: skratta åt någon (ack.)! auch: fiber jdn lachen, jdn aus-lachen (mit acc.)/; J mainas tån tjaimah? se maina(s).

tjaimatit NG, J, J2 t'ialmatzt; NG skratta (för tillfället) / lachen (gerade im Augenblick)h J små-skratta / leise lachen, vor sich hin lachen h J2 småskratta (om ett subj.), skratta (om flera subj.) / leise lachen (von einem subj.), lachen (von mehreren subj.).

tjaimatit NG, J t'ialmahtzt; få någon till att skratta, narra nå-gon till att skratta / jdn zum La-chen bringen, lachen machen, jdn zum Lachen verleiten.

tjaimrdit J, J2 trialmätzt; skratta

1123

till (en gång 1. plötsligt) / auf-lachen (einmal od. plötzlich).

Marino NG ess. t'ialmdm; SG t§azemCon (ess.); J Hi; skratt/ das Lachen tjai'mön atna skratta åt någon, förlöjliga någon / fiber jdn lachen, sich fiber ihn lustig machen.

Malmös NG egalmCos; SG gaz-mcDs, asg tkumusau; J, J2 eicunzio's, npl aaemusdh); skratt; plur.: ett långt skratt, mycket skratt 1. det ena skrattet efter det andra (J2), löje (J) / Lachen, die Lache; pl. ein langes Lachen, vid l Lachen od. die eine Lache nach der an-dem (J2), Gelächter (J)/; J tjai-mös palä man vill skratta / das Lachen kommt einem, man mulå lachen h J2 tjai'musah påhtih id.; J para 1 tah tjai'musah det är bara skoj; tjahnön atn-0 skratta åt någon, förlöjliga någon / fiber jdn lachen, sich . fiber jdn lustig machen.

tjäihnak NG' trgägnak-peuk; vit ren med (till största delen helt små) fläckar av olika färger över hela bålen / weiBes Renn-tier, das am ganzen Rumpf mit (gröffienteils ganz kleinen) Flek-ken von verschiedener Farbe ge-tfipfelt ist.

tjar(h)nö NG" t',§412,`nå, SG t§itzhnö; F t'ia,k8x<nå, npl egai.rnö, ap! t riäjnet; J aåk,enå, asg t'kegl-nåy; J2 egaW ,a, gsg t'kelh; hackspett (Piens minor och Pi-coides tridactylus) / Specht (klei-ner Buntspecht und Dreizehen-specht)h tjaikh)n&kirjak (SG) ren med stora vita fläckar/ Rena-tier mit graen weiBen Flecken (J) med avlånga vita fläckar (om

djur) / mit länglichen weiBen Flecken gescheckt (von Tieren).

tjaiihnk--kirjak se tja i' lm . tjäirak J, .Jc` attlrak; Je" ren

med mörkare och ljusare ränder på sidorna (sällsynt numera) / Renntier mit dunkleren und hel-leren Randstreifen an den Seiten (jetzt selten)h J ren på vilken liksom ett bälte av ljusare färg går omkring bålen, och bältet gör gör liksom utvikningar 1. flikar (sjkihtfth) åt vardera sidan! Renn-tier, bei dem sich sozusagen ein Gfirtel von hellerer Farbe tim den Rumpf zieht, wobei von dem Gfirtel Ausbuchtungen od. Zipfel (sjk.) nach jeder Seite ausgehenh av tjäirak finnas två slag: / von tf. gibt es zwei Arten:/; rijmdc-tjäi-rak en mörk (svart) tjäirak I ein dunkles (schwarzes) tj./; tjuoVois-tjtiirak brungrå tjäirak ein brann-graues tf.

tjaitas SG Omtas; J, J2 egal-tas, gsg egartasa; rund boll 1. hop av något / runder Ball(en), Haufe, Knäuel von etw.h muohta-tjaitas snöboll 1. rund hop av snö som samlat sig på en stubbe, en trädgren, vedtrave 1.d. / Schnee-ball od. runde Schneemfitze, Schneehaube, die sich auf einem Baumstumpf, einem Baumast, einem Holzsta aufgelagert hat/; påu'nå-tjaitas tuva som sticker upp rund som en boll / Bulten (Moospolster) im Moor, der sich wie ein runder Ball in die Höhe wölbth såhkår-tjaitas sockerklimp / Zuckerklumpen, groRes Zucker-stäck h jfr tj ij ta s.

tjähkanit ,̂tjähkänit NG t'iäh-kand, J ~känd, J2 t'gähkånit;

1124

1. flytta sig närmare ihop, så att det blir bättre plats / näher zu-sammenrikken, damit mehr Platz . wirdh J tftihkänit tal am n tjähk-

vai tåt ai Mia sajäv tjak-kåhit flytta er ännu närmare sam-man, så att han här .också får sittplats; 2. rymmas, få plats, få rum / Platz haben, Platz bekom-men h J 2 tjahkkitalt saftv tuon

vai lat tjählain giv rum åt den där andre, så att han ryms (1. får plats att sitta) / mach Platz för den .andern, damit er Platz bekommt (Platz zum Sitzen hat)!; 3. gå pk vara tillräckligt vid (t.ex. om, kläder) / auf etw. darauf ge-hen, angehen, auf den Leib gehen; genfigend gra, weit sein (z.B. von Kleidern). . tjakär NG aakår, npl aah-

kurah; SG Csakär, gsg t.§akcarah; , J aalatr, ap! ekhkan't; 1. NG1-, J senfäste, den torra senaktiga ändan • av en muskel / Sehnen-ansatz (eines Muskels), das dfirre, sehnenartige Ende eines Muskels/; NG1 även; hård bindväv, brosk(?) /auch: hartes Bindegewebe, Knot--pel(?)/; SG (namn på en sena i bogen och låret) / (Name einer Sehne im Bug und in der Keule)/; J suotna-tjalair senfäste / Sehnen-ansatz h 2. NG1. renens penis / Brunftrute, Penis des Renntiersh 3. J• punkt på kroppen där det kittlar (tialair`t) I Stelle am Kör-per, wo es kitzelt.

.tjakäitallat NG1, J eiakår`tal-lat; frekv. av tiakår`tit.

tjakäitit NJ, J trjakiirctzt; kittla / kitzeln I; tjakeirct, <Main det kittlar L strupen / es kitzelt. in der Kehle h se även s a kitrti t 1.

tjähkat NG1 atthIcat, SG ta-i/t-hat; J HI, J2 1H; 1. rymmas, få rum / Platz haben, Platz bekom-men /; 2. gå på, vara tillräckligt stor (t.ex. om kläder) / auf etw. daraufgehen, angehen, an den Leib gehen, genfigend gra sein (z.B. von Kleidern).

tjah10 NG1 npl acclah; SG tåaitkö, npl Mala; J, J' egaithå, asg aakk; liten snöklump / klei-ner Schneeklumpen.

tjähk-d, attr. -is NG attr. lats, komp. eäählatubbiö; NJ 2 egiihUt; J, J' aähkåt, attr. 1. som tar liten plats, varav myc-ket rymmes / wenig Platz ein-nehmend, wovon eine grol3e Menge. irgendwo Platz findet tjählatis &lä hjord som ryms bra (där renarna äro små, men ändå många) / Herde, die wenig Raum einnimmt (bei der die Tiere klein, aber zahlreich sind)h NG tja-lans diulj liten hjord / kleine Herde/; 2. anspråkslös, tillbaka-dragen, hänsynsfull (om person) / anspruchslos, zuröckgezogen, röcksichtsvoll (von einer Per-son)/; komp. tjähk-dubbö mindre, fåtaligare (om renhjorden) / klei-ner, weniger zahlreich (von einer Renntierherde).

tjählMatj (pred.) NG atihkö-tak (attr. tjähkåtis, se tjåhkU); SG tgältkätal4; J, J2 egälikåtag; 1. som tar mycket liten plats, liten, behändig; som det ännu ryms mer i, som inte är fylld (t.ex. om släde) / sehr wenig Platz ein-nehmend, klein, handlich; (was noch) nicht vollgefiillt (ist), wo noch mehr hineingeht (z.B. von einem Schlitten) h 2. J, J2 an-

1125

språkslös, tillbakadragen (om n per son) / anspruchslos, zurfickgezo-gen (von einer Person).

tjalfflit J egalahtit; sticka in i (om ett spetsigt föremål); sticka sig / hineinstechen, -dringen (mit einem spitzen Gegenstand als subj.); sich stechen tjakdam lä nii'päi han har stuckit sig på kniven (som låg på golvet) / er hat sich an dem (auf dem Bo-den liegenden) Messer gestochen.

tjäkait NG tWileåhtit, J aä-kåhtzt; NG tj å h k k it; J maka sig närmare intill varandra för att det skall bli bättre utrymme (t.ex. i kåtan)/näher aneinander-räcken (int r.), damit (z.B. im Zeit) mehr Platz wird.

tjahkkä, attr. -s NG t'ialckkä, attr. einchkkäs; J, J2 egahkkä, attr. -s; som har benägenhet att rymma 1. avvika ur tjänsten 1. försvinna utan att säga upp sig/den Hang habend, auszureiBen od. von sei-ner Arbeit davonzulaufen od. ohne Kiindigung zu verschwin-denh J2 Tjahkkä-Nil'sa rymmare-Nisse (öknamn)/ AusreiBer-Nisse (Spitzname).

tjahkkån NG, J, J2 aahkktin; SG tåahkkän; tf. mannat= tjähk-kit 1; J2 ja tappö piestiv seunös &rata tf. nauhkäv och där för-lorade jag tidigt en morgon en renskock som rymde sin väg.

trähkkijidp NG t' årthklapil'iå; J HI; en som avviker ur tjänsten etc. / einer, der sich von seiner Arbeit(sanstellung) usw. davon-macht h se tjähkkit 1.

tjåhkkit NG tlahkkit, SG tåahk-lat; J, J2 l'iahklat; rymma, fara

sin väg; avvika ur tjänsten, flytta, försvinna utan att säga upp sig. / ausreiBen, durchbrennen, .davon-laufen; von seiner Arbeit davon-gehen, aus 'dem Dienst , gehen, verschwinden, .ohne gekfindigt zu haben.

tjåhkkit J2 tigahklat; skotta snö mot kåtaduken runt omkring kå-tan på yttre sidan för att 'skydda mot kylan / rings um das Zeit Schnee gegen die äuf3ere Zelt-wand aufwerfen, um einen Schutz gegen die Kätte zu haben h tjahk kit kåtöv tjakij skotta snö upp mot kåtan / das Zeit mit Schnee umwallen, Schnee gegen die Zelt-wand aufschaufeln jfr tj a hk.

tjåhkkit NG, J aåhklat; SG tgåhkkit; packa ihop så att något får rum, ryms (i släde —1.11.) / (enger zusammenpacken und da, durch) Platz för etw. (anderes) (im Schlitten od. dgl.) schatTen, es unterbringen.

tjahkkitit J t'§dhlelahtzt, P t'kehkkitzt; rymma (trans.), få något att rymmas (i ett kärl, på ett papper, när man skriver 1.d.); giva plats så att en annan ryms / Platz schaffen, Platz .bekommen fiir etw. (acc.), etw. in etw. hin-ein-, auf etw. daraufbringen, -bekommen (z.B. in ein GefäB, auf ein Blatt Papier beim Schrei-ben od. dgl.); zur Seite Kicken, weichen, damit ein ander« Platz bekommt tjahkkitah sajöv giv plats! / räum den Platz, - mach (den) Platz (leer)!/; iv mån tjahk-kitah kai'hka tjäll-et jag får inte plats för allt på papperet.

tjähkköt (adv.) J ekihkkålit, J2 t'icelzkkåht; med liten plats /

1126

mit wenig Platz tf. tjåhkkåhit sitta så att man tar minsta möj-liga plats / so sitzen, da l3 man den geringsten Raum einnimmt.

tjäkgat NG atikyat, 3 sg prs enigt-4 3 sg impf näyak; SG ati skyat; F aäkyat, 2 sg hm). egäpa; J atikvat, 3 sg prs tikkyä; J2 eiäkyat, 1 sg prs aävay; 1. krypa in i, gå in i (t.ex. kåtan); krypa in i mjärden (om fisk), gå in i en vik (om fisk); gå utför en utförsbacke, gå ned från ett fjäll 1. berg ned i skogen; fara ned i vattnet (när isen brister); fara in i/ hineinkriechen, -gehen (z.B. ins Zeit); in die Reuse, in eine Bucht (hinein)gehen (von Fischen); einen Abhang h inunter, vom Hochgebirge od. einem Berg hinunter (in den Wald) gehen; ins Wasser kommen, einbrechen (wenn das Eis bricht); in (jdn) fahren (von einem bösen Geiste)h travat kåhläi gå in i kåtan / ins Zeit gehen ällö tjävai värås vuopmäi hjorden gick från fjället ned i skogen;. SG puortav tjäkyat gå utför en backe; även: puolta tjakyä »backen sluttar nedåt», det är en utförsbacke / einen Hang hinunter gehen; auch: puolta tjakyä »der Hang geht hin-unter», der Boden fällt ab /; J' pahets vuoiryanis tjäyai uhnutja sisi en ond ande for in i män-niskan; 2. J, J2 taga på sig (egentl. »krypa in i») kläder / »in etw. (ill.) (hinein-)fahren», etw. (Kleider) anziehen h NG (trans.) taga på sig (kläder) / etw. (acc.) anziehen (von Kleidern)h J mån tjiiyav muoädäi jag tar på mig (kryper in i) pälsen; NG

tjäkyat muottä (nale) ta på sig pälsen / (sich) den Pelz anziehen.

tjähköt NG, NJ e.§ähkiot; J eäähkeot, 1 sg prs tTäkiow;1. flytta sig närmare intill varandra, så att det blir bättre plats (t.ex. i kåtan); flytta sig trängre ihop (om en folkhop) / enger zusam-menräcken (intr.; z.B. im Zeit), damit mehr Platz wird; sich enger zusammendrängen, aneinander-schliefien (von einer Volksmenge)/; 2. reduceras, bli fåtaligare (om renhjorden från höst till vår ge-nom slakt) / reduziert werden, sich verkleinern, weniger (zahl-reich) werden (von der Renntier-herde, die vom Herbst bis zum Friihjahr durch Schlachten sich vermindert).

tjaktja NG1 aak`aa, SG Mak-t,§a, iness. sg Mauhtgan; F aak-

iness. sg egaywaan; J aaks- iness. sg eiaghaan; J2 aakx-

e§a, gsg egayhaa; höst / Herbsth tjauhtjan om hösten / im Herbsth J tjaktja-kieckk höstvall, gräsvall där lappen vistas om hösten / Herbstweide, Weide, auf der der Lappe im Herbst sich aufhält tjaktja-kiess höstsommaren, sen-sommaren / Herbs tsomm er, Nach-sommer, Spätsommer tjaktja-männö (NG') september, (J) ok-tober/(NG1) September, (J) Okto-ber)/; = kål`kö-männö; J tjak-tja-pårrum-påhltstzh renar som blivit uppätna under hösten/ wäh-rend. des Herbstes als Proviant verzehrte Renntiereh tjaktja-saäft höstviste / Herbstaufenthalt, Herbstlagerplatz tjaklja-talW höstvinter, förvinter / Herbstwin-ter, Vorwinter tjaktja-talv-jåh-

1127

tulahka höstvinterflyttning / Herbstwinter-wanderung, Wan-derzug im Vorwinter tjaktja-talv-ätnam höstvinterbetesland / Herbstwinter-weideland tjaktja-tuob'täkah trakter där man vistas om hösten / Gegenden, wo man im Herbst sich aufhält; tjaktja-&flarn höstbetesland (för renarna) / Herbstweideland (fik die Renn- tiere).

tjaktjak (adv.) NG' aakYkak (prolat.); om hösten / im Herbst.

tjäkukatj (pred.) SG eitikukat's, J aäkuleag, J2 trkihkuka.§; = tj ä h-k -etatj.

tjäla NG t'§ä/a, up! aällakah; SG asg ega/akau; J, J2

asg eiällakag;1. skrift, skri-velse, brev; något skrivet; skrift-lig överenskommelse, »skriftligt» / Schrift, Schreiben, Brief; etw. Geschriebenes; schriftliche Ab-machung, etw. »Schwarz auf weitS» h J, J' kirj8-tjäla brev / Briefh 2. lysning (till äktenskap) / »Einschreibung», Aufgebot zur Eheh NG, SG tjällakan piedjat taga ut lysning / sich aufbieten lassen/; J2 tjällakav valtet härräs taga ut lysning hos prästen / sich vom Pfarrer »einschreiben» auf-bieten lassen/; 3. SG även: stycke i sidan på kläder / (zugeschnit-tener) Seitenteil an Kleidern.

tjalåk NG' actlähk, SG t§alEtk; J, J 2 aalähk; 1. ren som skrapat bort 1. fällt hornhuden (neuninå)

- I Renntier, das schon »gefegt», d.h. (vor der Brunft) den Ge-weihbast, n., abgerieben hat/; jfr tjalän-di'zm och tjallan-åiW (under tj a 1 la ; 2. NG1 även: gräl- sjuk person / auch: zanksfichtige

Person h »lat lä riekta tjaläk» (säges om grälsjuk person) / das ist ein rechter tj. (= wie ein zur Brunft fertiges, kamp flustiges Renntier, sagt man von einer streitsiichtigen Person).

tjaläk (abess.) J, J2 tigaltihk (abess. av tj all a t); utan att (Pil-lat (i bet. riva av barken); som icke bar barken avriven / ohne zu entrinden (tjallat); nicht ent-rindet tja läk-riss ris med bar-ken kvar, ris som är obarkat / Zweig, an dem die Rinde noch dran ist, der nicht entrindet ist.

tjälak J, J2 eiti/ak; ren som har tjä/u-märket i örat / Renn-tier, das das tjä/u-Zeichen als Ohrmarke hat!; tjälak-mär i

tjäks-märke (i örat) / tjedu-Zeichen am Ohr.

tjälFilvis J, J2 eiälå/vt.s, gsg -å; anteckning / Aufzeichnung, Vor- merkun g h rnässä-tj. an teckning till nattvardsgång (prästen an-tecknar personer som anmäla sig till nattvardsgång) / Vormerkung zur Abendmahlsfeier (der Priester merkt die Personen, die sich Zum Empfang des Abendmahls anmel-den, vor).

tjalån NG eict/iin; SG asg Malånau; J eialån; J 2 aalän, gsg aaltina; hörntand, huggtand, bete (på rovdjur) / Eckzahn, Fangzahn (bei Raubtieren).

tjalån-åi'v SG tklän-bia, N J eialiin-olevä, J2 acaän,-°r1,8a; SG horn på sådan renoxe som tjallä (river av hornhuden) sent på hös-ten / Geweih eines spät im Herbst (den Bast) »fegenden» Renntier-ochsenh NJ, J ren, som rivit av

1128

1. fällt hornhuden / Renntier, das »gefegt» hat,

tjalås NG egaliis; J = tja- 1 ö s.

tjälåstahka NG,NG'ekälästahk; SG aiiiista, J egälåstakka; J2 HI; =tjö.lös och tjälöstahka.

tjalåtit NG, SG, J aa/ätit; kontin. av tjallat.

tja16n NG egalån (iness. sg av tj Ilö [?], adv.); J HI; i hårt, styvt tillstånd 1. skick, hård, styv (t.ex. om läder, bryne) / in har-tein, steifem Zustand, hart und glatt, steif (z.B. von Leder, einem Wetzstein)/; tjalön lä är hård, styv list hart, steifh jfr tjalös.

tjäles SG tglitäs, NJ eiti/ås; J, J2 tläUs, asg egånåg. ; örmärke bestående av en mycket smal sax-liknande skåra 1. inskärning i spetsen av renens öra i örats längdriktning (liknande skar'jä, som dock är bredare); nyttjas enligt SG endast tillsammans med nahppa, enligt NG, J, J2 tillsam-mans med nahppa och skar'jä (suorrre) I Ohrenzeichen, das aus einem sehr schmalen, scheren-förmigen Schlitz od. Einschnitt besteht, der an der Spitze des Renntierohres in dessen Längs-richtung gemacht wird (gleicht skarijä, ist aber nicht so breit); kommt nach SG nur in Verbin-dung mit nahppa zur Verwen-dung, nach NG, J, J' in Verbin-dung mit nahppa und skar'jä (suorr).

tjälkstahka NJ, J, J 2 ekäks-tahka; =tjåls.

tjälkstit NG rsäksht, SG tai-ustd; J, J' aä/bstzt; rista, skära, skriva, röja etc. i hast I. litet (se

tjå.110 / rasch od. ein wehig ritzen, schneiden, schreiben, (die Erde od. dgl.) aufreiBen (s. tjål-lö E) h J2 tf. mår`kav ram päVjäi skära in ett märke i renens öra / ein Zeichen in das Ohr des Renntiers einschneiden.

tjältlit NG aii/åht/t, j aä/b1'-t2t, J2 aii/att; kaus. av tjållöt; J, J2 även: låta skriva sig till lysning 1. nattvardsgång / mich: sich zum Aufgebot od. zur Abend- mahlsfeier »einschreiben», eintragen lassen h tjäMtij skallui han lät anteckna sig till nattvards- gång; lat if åbbå tjälaah, te I nåv tiuras det är så dyrt, att man inte kan, inte törs skriva upp det / das lärk sich nicht aufschreiben, das wagt man nicht aufzuschreiben, so teuer ist es.

tjarfas NG ekar fas; J egarfas, npl t I ga/afasah, pred., attr.; J2 tlarfas, pred., attr.; 1. J, J2 hård (men ej spröd; om bryn- I. slip-sten, läder, is, järn, snö, trä, bröd m.m. dyl.) / hart (aber nicht spröde; von einem Wetz- od. Schleifstein, von Leder, Eis, Eisen, Schnee, Holz, Brot u. dgl. m.)/; 2. NG: må läm tjarfas ta pdrrat jag har svårt för att äta den ma-ten (om främmande, motbjudande maträtt) / mir fällt es schwer, dieses Essen zu essen (eigtl.: ))ich bin hart, [schwierig, widerstre-bend], das zu essen»; von einem ungewohnten Gericht, das einem widersteht).

tjarMs SG aarfts, ess. tV'sal8-ftism; J egarN, npl egainfäsah; =tjal`fas 1.

tjärkak NG, NJ aärhak; ren-kalv som blivit litet starkare och

1129

mera försigkommen (från 2-3 veckors ålder till 6-7 veckor 1. fr.o.m. den tid då han ledigt kan följa sin mor; jfr tjål'kat) / Renntierkalb, das schon ein we-nig stärker und kräftiger ent-wickelt ist (vom Alter von 2-3 bis zu 6-7 Wochen od. von der Zeit an, wo es seiner Mutter un-behindert folgen karm; vgl. tj åli-k at).

tjallaltahka J narloartahka; aarkaitakka, gsg -ltakii; ställe

där en väg går ned till en sjö / Stelle, wo ein Weg zu einem See hinabgeht jähkei-tjarkaltahka ställe där en bäck rinner ned i en sjö / Stelle, wo ein Bach in einen See mfindet, hinunterflieSt.

tjällat NJ aåKat, 3 sg impf aärkal; bli kraftigare och mera försigkommen (endast om renkalv från en veckas ålder och intill 6-7 veckors ålder, dvs. fr.o.m. den tid han kan utan besvär följa sin mor; jfr tj är k a k) / stärker werden und schon kräf-tiger sich entwickeln (nur von einem Renntierkalb, angefangen vom Alter einer Woche bis zum Alter von 6-7 Wochen, d.h. bis zu der Zeit, da es ohne Schwie-rigkeit seiner Mutter folgen karm; vgl. tjårkak).

tbillat NG aalalcat, 3 sg impf egarkal; SG t§al81cat; J, J2 aala-kat, 3 .sg impf egarkak; 1. SG, J, J2 (ej NG) fara ned, sjunka ned i något (t.ex. med foten ned i snön, då skaren är svag) / in etw. hinunter-, hineingleiten, -rut-schen, -sinken (z.B. mit dem FuI3 in den Schnee einsinken, wenn die Harschkruste zu schwach

ist)!; 2. NG, J, J2 glida undan, glida ned (t.ex. med foten ned i en grop, mellan ett par stenar 1. bredvid en sten i snön), glida ur (t.ex. om en kniv ur slidan), glida ut (t.ex. om en kniv ur fickan, då man böjer sig ned) / ausglei-ten, h inunterrutschen (z.B. mit dem Fu13 in ein Loch, zwischen zwei Steine od. von einem Stein in den Schnee daneben ausrut-schen), herausfahren (z.B. von einem Messer, das sich in der Scheide gelockert hat), heraus-rutschen (z.B. wenn einem beim Bäcken ein Messer aus der Tasche rutscht).

tjat kfitahka J, J2 actrkeitahka; sådant före när snön varken bär 1. brister, då man trampar 1. sjun-ker igenom då och då / Zustand der Schneebahn, wenn der Schnee weder wirklich trägt noch bricht, wenn man hier und da durch-tritt od. einsinkt h jfr tsaskä-tahka.

tjallarn J, J2 aarkatit; kon-tin, av tjärkat.

tjallarn NG, J t'giitakatzt; SG t§äl8lcatit; tappa något genom att det glider ut ur fickan, paokya, tappa en kniv genom att den glider ur slidan (Virkat) etw. dadurch verlieren, da13 es aus der Tasche, dem Rockbausch, puokya, herausrutscht, ein (Jagd-)Messer, verlieren, indem es ans der Schei-de herausfährt (tjäl'kat).

tjallijtit NG egarktitzt, J egalc-k2.411; NG få bråck, ådraga sig bråck / einen Bruch(schaden) be-kommen, sich einen Bruchscha-den zuziehen ; tah lä tian:flarn han har bråck; tjarkijthn-uhnutj

1130

en som har bråck / Person mit Bruchschaden h J sträcka sig, vricka sig 1. skada sig så att hon blir illamående (om havande kvinna) / sich (zu stark) dehnen, sich zerren, sich ein Glied ver-renken, sich einen Schaden zu-ziehen, so dail ebelkeiten ein-treten (von einer schwangeren Frau).

tjällakatj NG' asg eiällakaaa; dimin. till tjäla.

tjallarn- tjallan- NG' eial- lam- egallan-; NJ Hi; (i sam-mansättn.:) som fäller 1. har fällt hornhuden / (in Zusammenset-zungen:) (Renntier,) das »fegt» od. »gefegt» hat!; tjallan-åi'im ren som fällt hornhuden (nyttjas dock speciellt om illa kastrerad härk som brunnar [men inte är avels-gill] och fäller hornhuden)/Renn-tier, das den (Geweih-)Bast ge-fegt hat (wird aber bes. von einem schlecht kastrierten Renn-tierochsen gebraucht, der brunf-tet [aber nicht zeugungsfähig ist] und den Bast fegt)/; tjallarn-åiv-käsk8k illa kastrerad härk som fäller hornhuden / schlecht kastrierter Renntierochs, der den Bast fegt /; tjallarn-tjårvak-käsk2k id.

tjallat NG egallat, SG t§allat; J, J2 aanat, 1 sg prs tUaläg; 1. skrapa av, riva av (i allm.; tex. barken på ris som användes till vispar, skalet på påskå 1. ur`tas) / abkratzen, -schälen, abreiBen (i. allg.; z.B. die Rinde von Zwei-gen, die zu einem Quirl verwen-det werden, die Haut vom Stengel od. von der Wurzel der Erz-engelwurz) h 2. skrapa av, riva

av den håriga huden på hornen (om ren), skubba hornen mot träd för att få bort hornhuden (nämm), skada träd och buskar genom att skubba hornen mot dem, dvs. skrapa av barken (obj.: resp. hornen, hornhuden, träden, buskarna) / den Bast, die wollig behaarte Haut des noch unreifen Geweihs, abschaben, abkratzen, »fegen» (von Renntieren), das Geweih an Bäumen reiben, um den Bast (nänim0 abzustreifen, Bäume und Sträucher durch das »Fegen» beschädigen, d.h. ihre Rinde abreiben (obj.: das Ge-weih, bzw. der Bast, die Bäume, Sträucher).

*Ulk NG ffi; SG Will; J eiällå, asg egaUtt; hårdhet hos sådant som är tjalös Härte (von Dingen, die tjalös sind).

tjall, attr. id. NJ ad //å, P eäå/U; 1. skrivande, som skriver, som kan skriva / schreibend, wer schreibt, schreiben karm h 2. (subst.) en som skriver, skrivare / (subst.) ein Schreibender, Schreiber.

tjall, attr. -s NJ eicaR attr. tWeWs; J2 eiå/U, attr. -s; som är duktig att skriva / tilchtig im Schreiben.

tjäna NG e.§Card; NG1 tikinåt, 1 sg prs aeilån; SG UV/åt; F pass. eggilauwwat; J, J2 egällåt, 1 sg prs 1. rista, skära! / ritzen, schneiden, schnitzen h J2 tf. tjåiv- v rista upp magen / den Magen aufschneiden NG' tjälld Wirva-rijanistusäit, se rijmustus; röja, bryta (väg) / (einen Weg) brechen, bahnen NG 1 även: raht2 tjälla öppna väg (om ett tältlag som flyttat före och så-

1131

lunda öppnat väg för annat) / auch: einen Weg austreten, aus-fahren (von einer Zeltgenossen-schaft, die sich vor einer anderen auf die Wanderung begeben und so dieser den Weg gebahnt hat)!; skära mitt itu, dela i två delar I mitten entzweischneiden, in zwei Teile teilen h J2 urans tjöt& älöv kuou'tat vilddjuret for rätt igenom hjorden (och delade den i två delar) / das Raublier fuhr mitten durch die Herde (und trieb sie auseinander) h bryta igenom, skära igenom / durchbrechen, durchschneiden J' jåhkå (kil& muohttakav bäcken skar igenom (bröt igenom) snötäcket (om vå-ren i snösmältningen)/ der Bach schnitt, brach die Schneedecke durch (bei der Schneeschmelze im Fröhjahr)h 2. skriva, skriva upp / schreiben, aufschreiben tjälld kilftv skriva ett brev /einen Brief schreiben If. kirjeti skriva UPI) 1. skriva in i en bok; skriva efter / aufschreiben, hi ein Buch schreiben, eintragen; um etw. schreiben J' tfällärn läv jäfföit Tal'vatisås jag har skrivit efter mjöl (beställt mjöl) från Jokk-mokk; NG8 If. rata skriva efter pengar; skriva in (till lysning 1. till nattvardsgång; subj.: prästen) / um Geld schreiben, Geld be-stellen; för das Aufgebot od. die Abendmahlsfeier eintragen (subj.: der Seelsorger).

tjallötit NG, J aalUhtzt; glädja sig, fröjda sig/ sich freuen, Freude, Wonne föhlen.

tjallöt NG egall(74, SG tgallCot; J egallCot, 3 sg impf eicticik; J2 eiallCoht, 3 sg impf egal& 1; 1. bli

hård och seg (om läder, kaka, tjära som krupit in i trä, om bryne m.m.) / hart und zäh wer-den (von Leder, Brotfiaden, Teer, das in Holz eingedrungen ist, von einem sich zu stark glättenden Wetzstein u. dgl. m.)/; 2. J, J2 bli hård, hårdna (om människas sinnelag) / hart werden, sich ver-härten (vom Gemöt eines Men-schen) h tjallarn lä vai'mö hjärtat har hårdnat, blivit förhärdat; 3. J, J 2 bli härdad, seg — till arbete, skidlöpning etc. / sich abhärten, tränieren, zäh werden — för Ar-beit, Skilaufen usw.

tjallötit J, J2 egaikph t ; kaus. till tjallöt.

tjalluhit J rsalluhtt; vara glad / froh sein.

tjälluk tjailuk NG eiä//uk; SO t§ä/uk, iness. sg tgälukin; J, J2 nä/uk; den heliga skrift, bibeln / die Heilige Schrift,. die Bibel!; J ålla Unik den heliga skrift / die Heilige Schrik; NG även: enstaka skrift i nya testamentet / auch: eine einzelne Schrift des Neuen Testamentes.

tjalmäituvvat NG egalmältuw-wat, SG tgalmältuugat; J, J2 aal-måltuunvat; 1. J, J' återfå sin syn / sein Sehvermögen, sein Augen-lidit wiederbekommen h 2. J, J' bli alltför väl känd genom att ständigt ses / allzu gut bekannt werden, weil das Betreffende stän-dig gesehen wirdh vier'må tjal-mäitaväi kaohjta nätet blev väl igenkänt av fiskarna (så att de aktade sig att gå i det)/ das Netz wurde von den Fischen reellt wohl wiedererkannt (und sie hö-teten sich daher hineinzugehen)/;

1132

SG bli osams genom att ständigt se varandra, ledsna på varandra (om folk i samma sii9a) I in Un-frieden geraten, weil man ein-ander ständig vor Augen hat, ein-ander ilberdrilssig werden (von den Bewohnern eines und des-selben Lagerplatzes, sii'ta)I; NG ledsna på något, bli led vid något / einer Sache milde, ilberdrilssig werden, etw. satt bekommen.

tjalmak, attr. -is J, J2 egal-mahk, attr. -is; 1. som har goda ögon, som ser bra / scharfäugig, scharfsichtig, gute Augen habendh 2. som har fläckar, liknande ögon (om ren, fläckigt tyg m.m.) /.mit augenförmigen Tupfen gefleckt (von einem Renntier, von fleckig gemustertem Stoff u. dg!. m.).

-tjalmak SG -t4almah; J, J2 -egalmahk; som har ögon av en viss beskaffenhet 1. till ett visst antal / Augen einer bestimmten Beschaffenheit od. einer bestimm-ten Anzahl habend puorr&tjal-mak som har goda ögon / scharf-äugig, wer gute Augen hat/; nielfr-tjalmak påna hund med fyra ögon (dvs, med en vit fläck över vardera ögat, så att det ser ut, som om han hade fyra ögon; säges ha förmågan att se rählö-kalt [de döda som vid jultiden komma på besök]) / Hund mit vier Augen (d.h. mit einem wei-Ben Fleck fiber jedem Auge, so da13 es aussieht, als habe er vier Augen; sol! die Fähigkeit haben, die rähtökah zu sehen, d.h. die Toten, die zur Weih-nachtszeit auf Besuch kommen)!; sliekyä-Ijalmak, se sliekijå; &å-tjalmak, se d. o.

tjalmälatj NG aahnEt/ag, SG t§almälat§; J aalmälag, pred., attr.; J2 acamährg, gsg -lana; som har goda ögon (t.ex. så att man kan se utan glasögon); skarpsynt / gute Augen habend (so dal3 man z.B. ohne Brillen gut sehen kann); scharfsichtig.

tjalmas NG' egalmas; J, J2 egalmas, gsg t',*salDniasa; nätmagen (reticulum; hos idisslare) / Netz-magen, »Haube», Reticulum (der Wiederkäuer)h J, J2 puoiW-tjal-mas fettmagen, dvs. renens nät-mage fylld med fett, som an-vändes i. hushållet / »Fettmagen», d.h. ein zur Aufbewahrung von im Haushalt verwendetem Fett ge-brauchter Netzmagen eines Renn-tiers h räss6ljalmas nätmage fylld med grönsaker (juomöh o.d.) för hushållet/Netzmagen eines Renn-tiers, der mit Grängemilse (juo-möh od. dgl.) filr den Gebrauch im Haushalt gefilllt ist /; tjalmas-njal'mé nätmagens mun 1. myn-ning / Mund od. Milndung des Netzmagens.

tjalmästuvvat NG, J nalmCts-tuunvat; = tjalmäituv v at 2.

tjarmat NG nalamat, SG tgale-mat; J nalamat, 1 sg prs aa/mau; NG, SG bli botad från ögonsjuk-dom / von einer Augenkrankheit geheilt werden /; J få bättre syn / bessere Augen, besseres Sehver-mögen bekommen.

tjalmätj Sarkavare(Jokkmokks socken): npl tigalmåtiga (ordform i stallosägner / Wortform der Stallomärchen); = tjal'inö.

tjarnA NG nalsmå, gpl nal-MV? SG tgal8me F tigalenQ, npl nalm; J, J2 nal8m2, gsg nalrrQ,

1133

el. pl. eialinvis; 1. öga / Augeh J tjalmij årröt kierasij nalå hålla ögonen på slädarna / ein Ange auf die Schlitten haben, die Schlit-ten im Auge behalten tjalmijs lä har ont i (något fel i) ögonen / hat einen Fehler im Ange, das Auge tut Ohm usw.) wehh tjal-

sjaddat få ont i ögonen / Augenschmerzen, •böse Augen be-kommen h J2 skapmåta tjalmijtat 'anus! se skap må tit; SG tjähts-tjalinU årrönzin gråtande / wei-nend tjarmå-kahkkä, se k a h k-k å ; tjahnå-kei rk, se k e i 't ö; (NG") *tjalm&kuorkah (SG, J) tjannå-knorkah ögonhår/(Augen+ Wimperh jfr k ul'm ö; tjar kålk, se kållö; (J) tjal'In2-kåp-tjås (NG) tjal'zIk-kåuhtjas filt som man sover under; även — tja/mö-a/läm och nakår-kåptjås I Decke, unter der man schläft, die man sich äber die Augen zieht; auch = tj.-a. und n.-k. I; J tjali-må-kähttfr en som tittar i ögonen (för att bota dem) / einer, der einem in die Augen sieht (um sie zu heilen)h NG (ej J) tjalnk-nau'k »ögonnit», pupillen / »Au-genniet», Pupille, Sehlochh tjal'-må-pielk, se piellö; tjat /nk-på-lak, se pålak; NG (ej J) tjalnk-liera (—tåra) »ögonpålägg», iris/ »Augenbesatz», Iris, Regenbogen-haut h tjalim&ram`kallahka ‘s, tj.-rauhkallak, se ram`kaltahka; J tjal l m&vånak som ser illa, har något fel i ögonen / wer schlecht sieht, einen Augenfehler hat/; tjal'nk-vierkatah vitögonen / das Weifie im Ange h peivå-tjalmij, se pei'vö;. sai'pö-tjalmij, se sai'pö; vuopla-tjal, se vuob'ta

vuopta; tjannå-kåu'hU, se kåu'h kö; 2. liten 'nypa 1. en partikel av något / eine Finger-spitze, ein kleines Bil3chen, Stäck-chen von etw.h J2 kår'zk-tjarmö ett korn / ein Korn/; saltö-tjal'-~ en nypa salt / eine Finger-spitze Salzh låttak-tjal'mä ett (enda) hjortron / eine (einzige) Multbeere.

tja1m6al1iim NG aalm(å)-al-läm, asg -ah; J ffi; täcket i lapp-vaggan; går från kåhkå till fot-ändan och hålles uppe längs mit-ten av särrö-paddå I Augentuch, der Vorhang der Lappenwiege; geht von dem Gestell des Leder-dachs (kåhk0 zu dem Fufiende der Wiege und wird längs der Mitte der Wiege von der drei-geteilten Bandstrebe(särrö-padck) in der Höhe gehaltenh jfr n a k ör-kåptjås (se nakör) och tjal'-mö-kåptjås.

tjarm6rikkas-takM J egalemb-rikkas-kekxk; benet runt omkring ögonhålan / die die Augenhöhle umgebende Partie der Schädel-knochen.

tjalm«immnit NG' aalmbhh-in -d', Jc" eialmåhfflikh; trakten kring ögonhålen på en härnhud / die Partie um die Augenlöcher an einer abgezogenen (Renntier-)-Stirnhaut.

tjalmMipnA, attr. -tis NG2 aalmbtipnib, NG2 aalnktepmg, F t'ialm2tee'pm; J egalmåhtzPnk, attr. -htts; J2 actimåttpmå, attr. eialnktis; blind; utan ögon/blind; augenlos, ohne Augen.

tjalmnuhtta NG, J eka1910-tuhtta; P ekalmåtuhikt; göra blind, förblinda (även fig.) / blind

1134

machen, blenden; (auch bildi.) verblenden.

tjalmOuvvat NG, J egalmh-tuwwat; J2 egalmätuwwat; bli blind; bli förblindad (även fig.); även: få sämre synförmåga / blind wer-den ; geblendet, (auch bild!.) ver-blendet werden, mit Blindheit ge-schlagen sein; auch: schwächere Augen bekommen, an fangen schlechter zu sehen.

tjarmis, attr. -is NG egalembs; J egalsnns, attr. eganyusis; som har skarpa ögon att se på långt håll / mit scharfen Augen begabt, mit denen er weit sehen kann.

tjalm-ähts NJ, J t7s'aint-b-hts2; maska i nät / eine Masche des Netzes.

tjalök, attr. -is NG egalahk, SG tgaliik; J, J2 ega/CP/c, attr. ega-16.)hIns, även subst.; 1. (adj.) hård och seg (om läder, kaka, bryne m.m.) / hart und zäh (von Leder, Brotfiaden, Wetzstein u. a. 2. (subst.) härdad, seg person / (subst.) abgehärtete, zähe Person, zäher Kerl h J2 kal så tunt gam`-pal-tjalök am n par`katj tav karta par`köv nog torde den gamla, sega gubben kunna . utföra det där tunga arbetet också.

tjalös '(pred., attr.) NG egalas; SG tgalfts, ess. tgalluszn; J, J' ega-las, npl t'§allusa(h), pred., attr.; hård, seg, styv (om läder, kaka, bryne m.m.) / hart, zäh, steif (von Leder, Brotfladen, zu glattem Wetzstein u. dgl.

tydös NG egFaCos; SG ffi-dekis, asg tgållusau; J, J2 t'gäkas, gsg aällusa; något att skriva, det man har att skriva; även: röjning

(av väg) / etw. zu schreiben, etw., das man zu schreiben (zu Mi-nen) hat; auch: Bahnen (eines Weges)/; J2 vädja-ljälös tat sjaddå det här blir att röja väg (i snön genom skogen)/ her gibt es Weg zu bahnen, (im Schnee durch den Wald) Bahn zu machen.

tjafsa NJ egalusa, asg t'§arsay; egalasa, asg egarsao; 1. NJ, J2

snö som är hårt packad alltigenom (ända ned till marken) / Schnee, der durch und durch (bis auf den Boden) hart zusammengebackt isth 2. J2 (ej NJ) något som är hårt och segt (i allm., såsom lä-der, bröd, kött etc.) / etw., was hart und zäh ist (i. allg., wie Le-der, Brot, Fleisch usw.)/; tjalisa-lier'ht2 hårt och styvt läder / har-tes und steifes Leder/; tj.-lai'm hårt och segt bröd / hartes und zähes Brot.

tjarsas NJ egarsas, pred., attr.; J2 egarsas, attr.; hård och seg (se tja l'sa 2; NJ endast om sämsk-skinn, sasne, som är dåligt be-rett) / hart und zäh (s. tjal'sa 2; NJ nur von schlecht zubereite-tem sasn-e, Sämischleder).

tjafsa .12 e4al8sit; göra snön hård, packa ihop snön (om vin-den) / den Schnee hart machen, verfestigen, sich setzen machen (vom Winde) I; piegga muoldlakav vinden packar ihop snön.

tjartas attr. tjalta NG egartas, attr. egaita; J 111; hal (om snö som tinat och sedan frusit); hård (och gropig; om väg, spår) / glatt, glitschig (von Schnee, der auf-getaut und wieder gefroren ist); hart (und holperig; von einem

1135

Weg, einer ausgefahrenen Spur)/; jfr tjalcsas.

tjäluk se tj ållu k. tjanältahka NG eganårtahk, SG

tbanälta, J eganärtakka, J' act-yulnahka; NG, SG: = tjanäs-tahka; J, J' ställe där man bun-dit 1. där ett band sitter! Stelle, wo etw. gebunden ist, wo ein Band befestigt ist.

tjanäs NG aanäs, iness. sg tUainasm; NG" npl acdnasah; J tiganås, npl aainasah; J2 auniis, gsg aaiDnasa; 1. något att binda med; band (att binda fast 1. binda om med) / etw. zum Binden etw., womit man binden karm; Band (womit man etw. anbindet od.. das man umbindeph J' tja-nås-påna bandhund, hund som är bunden / Kettenhund, ange-bundener (Hof-)Hund tjanås-ulmutj människa som är bunden (även fig.) / Mensch, der gebun-den, gefesselt ist (auch bildl.)/; 2. (plur.) bojor, bandage / Bande, Fesseln, Verband, Binde h 3. (iness. sg) tjatnasin i band / in Banden, Fesseln tjatnasin ärröt vara bunden, stå i band / gebun-den sein, an der Kette liegen.

tjanåstahka NG eganåstahk, SG tganästa, J t'§anästahka, J' eia-nästah,ka; något som man binder med (band, snöre, hö, vidja m.m.) / etw., womit man bindet (Band, Schnur, Heuband, Rutenstrang (u. a. in.).

tjanästit NJ, J aanåstd; J2 eganästzt; binda i hast (t.ex. om-kring halsen) / in Eile binden (z.B. um den Hals).

tjanätit NG aanätzt, SG tga-

nätzt, J eganäht, J2 aanght; kontin. av tjatnat.

tjanös NG egancos; NG" eke-neDs, asg eiainusa; J Hl; NG något att binda med / etw., womit man bindet h NG" dragsko i byxor etc. / »Zug» an Kleidungsstiicken (Saum mit elastischem Band zum Festbinden).

tjämaltahka NG atioaltahk, SG tkiya/ta, J aävartahka; NG, SG utförsbacke / Abhang, Stelle, wo es hinuntergehth J ställe där man kan komma fram, särskilt uppför 1. nedför ett fjäll / Stelle, wo man weiter kommen kann, bes. berg-auf od. bergab an einem Hoch-gebirgsgipfel.

tjämatit J aäyahtit; iföra, ikläda någon ett klädesplagg (illat.)/jdn in ein Kleidungsstfick (illat.) klei-den, jdm ein Kleidungsstiick an-ziehen tal'im-jabm2kav tjävatili kaptäi talå kå japmå en som dör på vintern ikläder man kolten genast han dött / einem im Win-ter Gestorbenen zieht man, sowie er gestorben ist, sogleich den Kolt an.

tjaijk« J, J' aabkbt, 1 sg prs egay`käy; vara glad, belåten, för-tjust / froh, zufrieden, entziickt sein.

tjauckRit NG t r gayUhtzt, SG t.§anckåhtzt, J aay`lahlat, J 2 tigay`-kåta; bli mycket glad, belåten, förtjust / sehr froh, sehr zufrie-den, hoch entziickt werden.

Tjahppa J2 adlippa; (hund-namn; egennamn på svart hund / Hundename; Name eines schwarzen Hundes).

tjåppa (attr.) se tjabb-6

1136

tjahppahit NG nahppahd, 3 sg prs -ha; SG, J2 aåhppahtt; J adhppahtt; synas svart, avteckna sig mörk mot ljusare bakgrund, vara svart / schwarz aussehen, als schwarz zu sehen sein, sich dunkel von einem helleren Hin-tergrund abheben, schwarz sein fåle tjahppahih vetraz där borta avteckna sig bergen mörka; pedla tjahppaha barfläcken syns svart.

tjåppak NG8, 9 aäppahk, pred.; SG, H tgippak, pred.; J, J2 egiip-pahk, pred., även subst.; 1. (adj.) = tjabb; 2. (subst.) en skön en! (= fuling, skurk) / ein schöner Kerl! ein feiner Kerl! (= ein Garmer, Schurke).

tjåppakit (adv.) J aäppalint; vackert, prydligt! schön, schmuck, nett.

tjahppat, attr. tjahppis NG1 enhppat, attr. enhppis; SG tåethp-

attr. tååhppzs; J, J2 ega` hppat, attr. eia`hppzs; 1.. svart; mörk till färgen; (fig.) mörk/ schwarz; von dunkler Farbe; (bildi.) schwarz, finger NG8 tjahppis köpmakah finare kängor I. lågskor, »svart-skor» /feinere Schnär- od. Nieder-schuhe, »Schwarzschuhe»/; (NG') tjahppis-kuorkan-avutis — (J) tj.-kuorkak-avutis vit ren som har liksom ett bälte av mörkare hår om bålen / weif3es Renntier, das um den Leib sozusagen einen Giirtel dunkleren Haares hat!; tjahppis-tjalmak-påjuk ren som är vit över hela bålen, men ej alldeles snövit; regnbågshinnan mörk; stundom vita klövar / Renntier, das am ganzen Rumpf weif3, aber nicht völlig schnee-weif3 ist; die Iris dunkel; Hufe

(die Schalen) mitunter weil3h tjahppis-tieb18-juorkak påjuk en påjuk med svart fläck på benet / ein påjuk, weiI3es Renntier, mit schwarzem Fleck auf dem La ufeh NG, J tjahppis kiels »svart», grov lögn / »schwarze», faustdicke Liige h J tjahppis kuol' ka svart hår / schwarzes Haat. h 2 (attr.) genom-, ut- (som gradsbestäm-ning till ett adj.) Adurchaus, völ-lig, grund-, blut- (od. dgl.; als Gradbestimmung zu einem adj.)/; NG' tjahppis käU genomfattig, ut-utfattig (och håglös) person! blut-arme, bettelarme (dabei schlappe und energielose) Person.

tjahppatis NG egahppahs, SG t."9ithppatis; J, J2 adhppatis, gsg -ä; något svart; svart fläck; (fig.) något otäckt, fult (även brukat som mild svordom)/ etw. Schwar-zes; schwarzer Fleck; (bildl.) etw. HäBliches, Garstiges, Böses (auch als gelindes Fluchwort ge-braucht) h J2 tjahppatis mal( läh hållam det var otäckt, gement, det du sade.

glapp& (attr.) se tjabb. tjahppis (attr.) se tjahppat. tjäptjö tsåptsö (attr.) NG

tsåptscb-, SG t§å.pt,§co, NJ tsåptseD, J' tsåptsco; sluten (endast om ögon) / geschlossen (unr von den Augen) /; (NG) Isaptsö-Ijahnij (J2) tsaptsä tjalmij med slutna ögon / mit geschlossenen Augen.

tjåptjök tsåptsök J2 tsäp- tsållk; person som går liksom med slutna ögon, ingenting ser 1. märker av vad som sker om-kring honom / Person, die sozu-sagen mit geschlossenen Augen umhergeht, nichts von dem sieht

1137

od. merkt, was um sie geschieht, traumverlorener Mensch.

Tjapu NG t'åäpg; (egennamn på svart hund / Name eines schwarzen Hundes).

tjapu (adv.) NJ, J, J2 t'§apu; till och med / sogar, selbsth J mavvas kå tjapu moras käränah lii'hkujih län nei'lai ja, då t.o.m. gamla karlar tycka om den här flickan - -; J' tjapu så huomahij tåk vuol'Ht han kom t.o.m. på att fara dit (vilket ingen trott); Jc`D tjapu tjähtp 1 tanne t.o.m. vat-ten finns där (bra kåtaställe!) / sogar Wasser ist da vorhanden (guter Zeltplatz) tjapu hj ham lat tanne t.o.m. han var där.

tjåhpuk, attr. -is NG eiähpuhk, NG1 t`gälipuk; SG t.§ähpuk, attr. tgältpulas; NJ, J, J2 aälipuhk, attr. -zs; 1. J, J2 mörk (ej helt svart; om hår)/ d unkel (nicht ganz schwarz; vom Haare) tjähpukis kuol'ka mörkt hår (däremot: tja hppis kuol'ka svart hår) / dunkles Haar (dagegen: tf. k. schwarzes Haar)/; 2. J, J2 mörk, dålig, gemen (om människa) / laster, schlecht, ge-mein (von einem Menschen) tjähimkis zilmutj dålig människa / böser Menschh 3. (subst.) enligt J, J2 användes ordet som lindrig svordom (»den svarte» = fan) / (nach J, J2 wird das Wort als leichterer Fluch gebraucht: »der Schwarze» = der Teufel) h NG, SG person som har otur i allting / Person, die Ungläck in allem hat,. Pechvogel. Schlemihl h NG vuorc petis tjähpuk en som aldrig lyckas med någonting / eines, dem nie etw.. gläcken Ungläcks- vogel SG vuorciAtis tjähpuk 72

lidjilz lån »du är då en olycks-fågel» (säger man åt barn, då de renar, som det fått, ej vilja leva) / »ein Pechvogel bist du», sagt man zu einem Kind, wenn die ihm geschenkten Renntiere nicht am Leben bleihen wollen.

tjåhputis atiltpubs, SG tgihputts; NJ ni, J in = tj a h p-patis.

tjåhputit NG, SG, NJ, J, J2 ekähputzt; bli svart; (fig.) bli ond, dålig, ogudaktig / schwarz wer-den; (bild!.) schlecht, schlimm, gottlos werden h J2 värärt kak (= kal' kä) tjähputit världen skall bli mörk, Ond.

tjähputuhtta NG, NJ, J. J2 aiihputulittåt; göra svart, svärta ned/schwärzen, schwarz machen.

tjåhputuvvat NJ, J atihputuw-wat; bli nedsvärtad / schwarz ge-mach, geschwärzt werden.

tjåhputuvvum J ptc prt pass. atihputu. wwum; nedsvärtad / schwarz gemacht, geschwärzt.

tjåråtallat NJ, J aärähtallat; J2 aärätallat; plågas av onda dröm-mar, drömma illa / von bösen Träumen geplagt werden, schlecht träumen If. niekön drömma illa, plågas i drömmen / schlecht träu-men, böse Träume haben.

tjaråtit NJ, J, J' egal-äta; tvista, munhuggas, motsäga varandra (»då den ene säger: 'jo då', den andre: 'nej då'» osv.; kontin. av tj a rrat) / streiten, , zanken, kab-beln (»veni der eine sagt: 'aber freilich l', der a ndere : 'aber nein l'» usw.; kontin. von tja rr at).

trär& tjärr ,̂tjårris (attr.) NG aärs (eg. sydligt ord / sädliches Wort); SG t„§årfs, attr.;

1138

NJ aärrk,s, attr.; J tlit-trU ris, npl aärråsah, attr.; J' t'kärr?,s, npl eäärräsa, attr.; 1. SG (ej NG, J) hög (om backe) / hoch, schwer (von einer Steigung)h 2. SG, J, J2 (ej NG) ond, plågsam (om dröm: tf. niehkö) I böse, schwer, dräckend (von einem Traum: tf. niehkö)I; 3, NG, NJ, J, J2 sträv, grov (om hår, skägg, ull, tyg, hö) / rauh, struppig, grob (von Haar, Bart, Wolle, Stoffen, Heu)/; NG tjäräs-kuorkak (= kuor`ms-k.) strävhårig / rauhhaarig, stichel-haarig h J2 även: grov (om snö) / auch: grobkörnig (vom Schnee).

tjarlö SG t.§årefå, npl t§år`f6); NJ e.§årafco; J rsårdiki), gsg t'iår`-fc.); J2 adrafc-o, gsg t'kdr76); spett med vilket man stöter hål i isen, isbill/(mit Eisenspitze beschuhte) Stange, mit der man Löcher ins Eis stöl3t, Eisstemmer.

tjärim •-•-• tjärrim NG t'ååmz, npl aärrtniah; SG täärriim t,§år-

npl -a; J rsårrtm, åsg eäär-rimay; J2 egårram; fettöga, flott-öga (på soppa 1.d.) / Fettauge, Fetttropfen (auf der Suppe od. dgl.)/; vuodja-tjårrim id.; valla te vuodja-tjärrimav ådtju, nåv livåk lij fat påtsöi man får knappt ett fettöga; så mager var renen.

tjarla (adv.) NJ, J, J2 eiarak,a, adv.; hårt / hart, fest!; tf. pånjå-tum hårt tvinnad, hårdtvinnad (om snöre, rep etc.)/fest gezwirnt, fest gedreht (von einer Schnur, einem Seil usw.)/; tf. stihkkilum hårdstickad (om vantar och andra stickade saker) / fest gestrickt (von Handschuhen und anderen gestrickten Dingen).

tji-it/kat, attr. tjarla NG aara-

kat, attr. aaraka; SG attr. t§areka; NJ, J, J2 aarakat, attr. aaralca; 1. torr öch hård (om mark, hed-mark, sjöstrand: tjar'ka åtnam, tjar'ka kadd-e) I trocken und hart (vom Boden, Heideboden, See-strand: tf. å., tf. k.)I; 2. hård (så att man kan gå på den; om skar-fri snö, t.ex. i högfjällen, om myr-mark som bär att gå på, om väg på vintern) / hart (so da iS man darauf gehen kann; von unver-harschtem Schnee, z.B. im Hoch-gebirge, von Moorboden, der so-weit trägt, da få man auf ihm gehen kann, von einem Weg im Win--ter)/; tjar'kat vaddsåt hård så att man kan gå på den (om snö) / (so) hart, da13 man darauf gehen kann (von Schnee)h 3. stark och hård (om is) / stark und hart (von Eis)/; 4, NJ, J, J2 även: styv (om vadmal, tyg, läder) / auch: steif (von Loden, Stoffen, Leder).

tjåikat NG aårakat, neg. t'går`-kah; SG tgårekat, 1 sg prs t§är`kam; NJ, J, J2 t'Mrahat, 3 sg impf t'äärc-kal; rymmas, få rum / unterge-bracht werden können, (in etw.) hineingehen Platz haben!; jaffö- vuossa tjar'kä mjölsäcken får rum i härbret.

tjarlijtit NG egarcketit; NJ, J aarchltit; bli fjär' kat I hart, tf., werden.

tjaikutit NG, NJ, J narckutzt; tjarckijtit. tjainik, attr. -is NJ, J, J2 aarc-

mk, attr. -ts; självrådig, styvsint (om barn och fullväxt folk); osty-rig, oregerlig (om ren) / eigen-mächtig, selbstherrlich, halsstar-rig (von Kindern und Erwach-

1139

senen); unlenksam, unbändig (von einem Renntier).

tjainutit NJ aaranutlt, J aare-nutit, J2 egaranutzt; vara själv-rådig, styvsint, oupphörligt säga emot (om barn och fullväxt folk); vara oregerlig, ostyrig, icke låta sig tämjas (om ren) / eigenmäch-tig, starrsinnig sein, in einem fort widersprechen (von Kindern und Erwachsenen); unbändig, wider-spenstig sein, sich nicht zähmen lassen (von einem Renntier);

tjärrat, attr. tjärra NJ aär-rat, attr. rgärra; J ill; J2 närrat, attr. aårra; hård, grusig, där ingenting växer (om jord) / hart, kiesig, ohne Pflanzenwuchs (vom Boden)!; jfr attr. tjäräs.

tjarrat tsarrat NG1 tsarrat, neg. tsarå ; NJ, J, J2 aarrat, 1 sg prs aarky; NG1 säga emot, bjäbba emot / widersprechen, den Schnabel wetzen, unverschämt dagegen reden/; NJ, J, J2 på-börda någon något, beskylla, gräla på / jdm etw. ,zur Last le-gen, jdn beschuldigen, auf jdn schelten NG1 al tanne tsarå (vuostå) säg inte emot, bjäbba inte emot! J dat tjaråh rna nale; mån löv vikdipm påbörda mig inte något; jag är oskyldig.

tjärres tjärris se tjäräs. tjärrim se tj ä r i m. tjärröt NG1 3 sg prs tiktrru;

SG tkirrcpt; NJ, J nårrcbt, neg. aär6); J2 aärreoht, 3 sg impf aä-rdn; bilda fettögon på soppa I. spad / Fettaugen auf der Suppe od. der Brilhe bilden, hervorbrin7 genh NG1 kal tah käit vehi tjärru det simmar litet fett (t.ex. på sop-pan); J if tat påtsöi tjäröh .det

simmar inte fett på soppan efter den renen (så mager var han) / das Renntier macht keine Fett-angel], es schwimmen keine Fett-augen auf der von seinem Fleisch gekochten Suppe (so mager war es)!; J2 ållu tjäröi vuojait det blev fullkomliga fettögon (på spadet).

tjaiva NG aarava; SG Oarava, gsg Mana; NJ, J, J2 aarava, gsg aarva; NG helt tunn snö om hösten, som vinden har blåst på, så att den hårdnat (»skare» heter ka/ma) / ganz feiner Schnee, au! den im Herbst der Wind geweht hat, so da l3 er hart geworden ist (»Harsch» hei13t kallna) SG så hårt frusen snö att man kan gå på den /so hart gefrorener Schnee, daii man auf ihm gehen kann/; Wiklunds lärobok: stark skare,/ Wiklunds Lärobok: starker Harschh NJ, J stark skare / star-ker Harschh J2 skare (i allm.)/ Harsch (i. allg.)/; kaddsa-tj., se d. o.; tjar' van i skare, då det är skare, på skaren / hej Harsch-(wetter), wenn es verharscht hat, auf Harschschneeh tjar'van jåh-tåt flytta på skaren / den Wan-derzug hej Harschwetter ma-chenh J tjar'va-jedös flyttning på skare / Wanderzug bei Harsch-wetter tjar'va-sapåk skida som användes speciellt på skare (gjord av talltjur) / Skitype, die .bes. auf Harschschnee angewandt wird (aus dem bes. harten Holz \Ter,. kienter, krummwächsiger Kiefern gemacht).

tjarvas NG aarvas, npl aara-vasah; NJ ffi, J Hi; täckt med tjar'va j mit tf. bedeckt.

tjarvastit SG, NJ, J, J2 aarvas-

1140

ht; färdas på skare / auf Harsch-schnee fahren, hej Harschwetter reisen.

tjaskak NJ, J aaskak; J2 ega.§-kahk; (i sammansättningar/in Zu-sammensetzungen:) som delas i så och så många stycken, när den skall kokas (om fisk)/zum Kocken in so und so viele Stäcke geteilt (von einem Fisch)h tjaskak-ktzolk fisk som är så liten, att den delas bara i två delar (efter ryggraden), när den kokas / Fisch, der so klein ist, da13 er färs Kochen nur in zwei Teile (längs des .Räck-grates) geteilt .wirdh J kånnå-(J2 kålmå-)taskak kuolk fisk som delas i tre delar, när den kokas (jfr tj a skö t kasta [i grytan]) / Fisch, der färs Kochen in drei Teile geteilt wird (vgl. tjasköt [in den Topa werfen).

tjaskäsatj SG gasslotisat§;NJ H; J nagketsai; = tja ska k; kål'må-tjaskäsatjHkuolk = kål'inå-tjas-kak kuollö.

tjaskätahka NJ ffi; J egasktih-tahha, J 2 egasktitahka; ställe var-ifrån man kastar ut nät i en sjö 1. dit man kastar avfall och skräp / Stelle, von der aus man das Netz in einem See ausbringt od. wohin man Abfälle und Geräm-Pel wirft.

Maska, attr. -is NG Hl; SG gasslal; NJ t'iagb/, attr. -ts; SG (ej NJ) som är duktig att spåra upp renar / tächtig im Aufspären von Renntieren NJ som lätt ystar (om ystämne) / leicht ge-finnen machend (von einem Ge-rinnmittel, Lab[mittel])/; tal niissö lä tjaska detta löpe ystar lätt

(och fort) / dieses Lab bringt leicht (und rasch) zum Gerinnen.

tjaskflit NG, NJ, J, J2 t'äaähltt; NG spana efter renar / auf der Suche nach Renntieren seinh fat lä puora tjaskdit han är duktig att spana efter renar / er ist tilch-tig im Aufspären von Renntierenh jfr tja sköl; NJ, J, J2 i hast fara, ta sig en tur för att söka reda på försvunna renar 1. leta efter ville-bråd / rasch einmal siCh auf den Weg, auf die SUche machen, schnell einmal eine Runde ma-chen, um verschwundene Renn-tiere aufzuspären od. auf Wild zu birschen.

tjasks NG1 eiasUs, apl ega.g-kitgt; SG tåasks, asg Csasskäy; J egaskös, asg eittåldly; J2 eictålas, gsg t'iagIcti; avskuret stycke av fisk, kött, limpa, kaka etc., som man kastar (tjask2I) i grytan 1. fatet (NJ endast av fisk) / ab-geschnittenes Stäck (Schnitte, Scheibe von Fisch, Fleisch, Brot-laib, Brotfiaden usw.), das man in den Topf od. die Schässel wirft (tjaskH) (NJ nur von Fischen)h ärutis-tjaslas, se årutis.

tjaska NG t'hglebt, NG" 1 sg prs aaskäm; SG Csasskät; NJ 1 sg prs egaskäy; J, J' eicalcU, 1 sg prs t'äa4k?tu; slå till (med käpp, knyt-näve, sten, yxa etc.); kasta (på 1. mot någon); kasta bort (något som är förbrukat, gamla skor 1.d.) / drein-, losschlagen, einen Schlag versetzen (mit Stock, Faust, Stein, Axt usw.); etw. (auf od. gegen jdn) werfen; (etw. Verbrauchtes, alte Schuhe od. dgl.) wegwerfenh tjasköt tjalmijt kasta med . ögonen, göra tecken

1141

med ögonen / die Augen hin- und herwerfen, niit den Augen zwin-kern, Zeichen geben h kasta något åt någon: tjaskd påtnakijta kasta åt hundarna (Lex. ben)/jdm etw. hin-, vorwerfen: tf. p. den Hunden (etw., z.B. einen Knochen) vor-werfen h hastigt fara över, sätta över (ett vatten) / rasch fiber etw. (ein Wasser) hinfiberfahren, fiber- setzen uatnasijn tjaskij rastå jäurö han for i hast med båten tvärs över sjön; J tjask2M-piebmij matavfall, matrester som kastas åt hundarna /Speiseabfall, Speise-reste, die man den Hunden vor-wirft.

tjås-lådde SG tbits-16416— tgth-ts2-16dd; F npl aits-/6.tte J aås-locldö, J 2 aix,s16dd; sjöfågel / Schwimm-, Seevogel.

tjäsmakis SG Ut-urna/as; NJ, J, J2 aåsmakis, gsg -å; etterblåsa / Eiterblase, Pustel.

tjasna-njittjak NJ aa.§na-inti-tigak, J egagna-lidnak; renko som har så små spenar, att man inte kan mjölka / Renntierkuh mit so kleinen Zitzen, da13 man sie nicht melken kann h se även tjatna-ruouhsak.

tjasn-e• NG' ekignå, npl eiasnåll; NJ m, J Hi; stor snöklump / gro-Ber Schneeklumpen h jfr tj å s n ö.

tjastas NG eiastas, el. sg aasg-tasin; NJ HI; J egastas, asg egagta-sau; J' aaMas, gsg tUaätasa; NG hög 1. mur av snö som man skottat undan, när man rest tältkåta / Schneehaufen, Schneewall, den man beim Errichten des Zelts aus dem weggeschaufelten Schnee aufgeworfen hat!; J, J2 hop av något som är hoppressat (tjasti-

tum) I Haufen von etw. Zusam-mengeprel3tem (tj.)I; tjastas-håra id.

tjastasah (plur.) SG npl Mas-stasa; NJ Hi; ögonen (i skämt-sam mening) / die Augen (scherz-ha fter Ausdruck).

tjastasit NJ, J, J2 egagtaszt; bli ihoppressad (om något som hopas på vartannat), bli hopad, bli hård genom pressning / zusammenge-prat werden (von Gegen stånden, die umschichtig aufeinander auf-gehäuft werden), gehäuft werden, durch Zusammenpre.ssen hart werden.

tjastit SG ptc prt tbasstini; NJ, J, J' egadtt; pressa ihop (genom att lägga ovanpå vartannat), lägga i hög, hopa / zusammenpressen (indem man Dinge umschichtig aufeinanderlegt), in Haufen le-gen, häufen SG tjastim lä muoht-taka') något (vinden, töväder) har packat ihop snön; J2 tf. suoinijt Minna sisi packa, lägga in hö i ladan / Heu in die Scheune ein-bringen, einschichten tf. tupäh-kan kiessama sisi stoppa och packa ihop tobak i tobakspungen / Tabak in den Tabaksbeutel stopfen und zusammendrficken.

tjastijtit SG ptc prt tgastitam; J, J2 aastiAtd; NJ, J, J2 bli hop-pressad, bli smockfull, bli hopad, bli hård genom pressning (NJ endast om hö och fisk) / zusam-mengeprelSt, vollgestopft werden, gepropft voll werden, angehäuft, durch Zusammendrficken hart werden (NJ nur von Heu und Fischen)/; tjastijtani läh suoinM latunin ladan har blivit alldeles fullpackad med hö; håra 1 tjastij-

1142

tam högen har blivit så packad, att man inte får dit mer.

tjatå (subst.) NG egatå; NJ, aatä, npl egatäh; J ill; = tj ah ta; NG tjatå-piehkH en bit träkol / ein Stack Holzkohleh J2 muorra 1 tjatån sjaddam trät har blivit (brunnit till) kol / das Holz ist Kohle geworden, ist zu Kohle Verbrannt, ist verkohlt.

tjatä (postp., prep., adv.) NG, NG2 egyitä; SG tgatä; NJ, J, J2 egatEi; 1. (postp.) genom (lokalt), genom, under (omständighet), ge-nom förmedling av / durch (lo-kal), durch, unter (Umstände), durch Vermittlung von/; J2 äb5 tf. genom hjorden/durch die Herde/; vuom tf. genom skogen / durch den Waldh skipåsvuota ja väivö tf. genom, under sjukdom och nöd / durch, unter Krankheit und Not/; karta par`kö If. genom, under hårt arbete / durch harte Arbeit, unter harter Arbeit h så tf. åttjöi Viehköv genom hans förmedling fick han hjälp; 2. (prep.) genom (lokalt, betonat), tvärs igenom; helt igenom, — ut, — lång (om tid / durch (lokal, betont), gnet hindurch; ganz hindurch, — aus, — lang (von der Zeit)!; J2 tf. ålö rakt, tvärs • igenom hjorden / direkt, quer durch die Herde hindurch; manåi tf. tålife han färdades vintern igenom; tf. jaké hela året igenom / das Jahr aus, das ganze Jahr hindurch /; NG tf Etikö ständigt / ständig, stets If. kåsö sommaren igenom / den Sommet lang, den Sommer hindurch tf. påiöö dagen lång! den Tag aus, den Tag hin-dUrch h 3. (adv.) (helt) igenom,

helt och hållet, helt, genom- / (ganz) hindurch, durch und

. durch, ganz und gar, völligh NG teggu må pållthn tjatå den vägen kom jag igenom; J ålla tjatå tjuoggij han stack alldeles igenom / er stach durch und durchh mån laskitailiv ålhz tjatå jag blev all-deles genomblöt / ich wurde durch und durch na13/; tjatä-näpak som har hål genom naveln (om ren-kalv) / (Renntierkalb) mit offener Nabelöffnung h NG, J tjatå-njuos-kam genomblöt / bis-auf die Haut, durch und durch naiS SG (ej NG, J) tjatä-ribråk sjuk (om kalv, då navelsträngen faller ut)/krank (von einem Kalb, wenn die Na-belschnur herausgefallen ist und die Nabelöffnung sich nicht ge-schlossen hat)/; J, J2 jahv tjatå hela året igenom / das ganze Jahr hindurch, — lang.

tjahta NG egaitta, npl egatäh; SG tgahhta, npl tgatä; H egåta, npl NJ egahta; J egaka, npl egatäh; J2 egahta, npl rsatEth; träkol/ Holzkohleh (ess.) nedsö-lad, svart, sotig av köl; till köl / (im ess.) zu Kohle; mit Kohle be-schmutzt, beruiSt, schwarz von Kohle J2 tjahlan lä sjaddam han har blivit nedsölad av kol! er ist »zu Kohle» geworden, ist schwarz, schmutzig von Kohle gewordenh muorra 1 tjahtan sjad-daM trät har blivit (brunnit till) kol / das Holz ist verkohlt, zu Kohle gebrannth jfr tjata1.

tjahtan se tj a h t a. tjahtasit NJ egahtaszt, J egaii-

taszt, J2 egahtasit; bli nedsölad av (trä)kol / von (Holz-)Kohle ge-Schwärzt, beschmutzt werden.

1143

tjåtat NG 3 sg prs aettä, 3 sg impf t'gåtT,; SG 3 sg prs tgitä; NJ, J egåtat, 3 sg impf egEttali NG, SG dugga helt obetydligt (så pass att det känns vått, när man sträcker ut handen; se för övrigt tjätöt) / ganz schwach regnen, nieseln (gerade so viel, dag man ein Gefähl von Nagsein hat, wenn man die Hand ausstreckt; s. im ilbrigen tj ä t ö t).

tjahtat SG tgahhtat; NJ egah-tat; J actiztat, 1 sg prs tr gatäy; J2 aahtat, 1 sg prs aatätt; kola ned, söla ned med träkol (tf ahta) 1 mit Holzkohle (tf.) schmutzig machen, berugen, beschmieren.

tjatåtahka NG egatählahk, SG tgatäta, NJ egatåtahka; J egatEth-tahka, J 2 egateit(ahka); 1. ställe där man kan komma igenom (tjatä), genomgång / Stelle, wo man hindurch (tjatä) kommen kann, Durchgang h 2. diarré / Diarrhöe, Durchfall 1; tjatåtak-vihlee diarré / Durchfallh NJ tja-tätaktis lä har diarré / hat Durch-fall.

tjatåtit NG egatähtit, SG tga-täta; NJ, J egatähtit; J 2 egatätit; 1. NG, SG, J, J2 gå (tvärs) igenom (t.ex. hjorden); gå (igenom) för-bi / (quer) hindurchgehen (z.13, durch die Herde); (hindurch)-passieren, hindurch- und vor-iibergehen h NG kal må tjatEdim teggu 'nog gick jag förbi där; 2. SG även: slita hål på läder och annat, då man syr / beim Nähen ein Loch in Leder (und anderes) reigenh 3. J, J' gå igenom, genom-föra, fullborda, göra färdig, få fär-dig, utföra / durchmachen, absol-

vieren, durchfähren, vollenden, tertigmachen, fertigbekommen, ausfährenh tjatätiv tav riiisöv jag genomförde den resan (kom fram); tjatätiv måhköv jag utförde ären-det; tjatåtam lä skåulåv han har gått igenom (gått ut ur) skolan, avslutat sin skolkurs / er hat die Schule absolviert, seinen Schul-gang beendet, seinen Kursus hin-ter sich gebracht Ifatt-dam lä låröv han har gått igenom, full-bordat sin lärokurs; mänäit lä ai tjatätam, ådtjunz lä ålles-sjaddui han har också klarat igenom sina barn, så att han fått dem full-växta; 4. J, J2 klara sig undan, klara sig med (elat.) / einer Sache entgehen, mit etw. auskommen (elat.) tjatätiv pietnikijs jag kla-rade mig med de pengar jag hade med mig / ich kam mit dem Geld, aus, das ich mithatte tjattitij sähkös han klarade sig undan böter / er entging den Strafgel-dern, brauchte keine Strafe zu zahlen h 5. J, J' genomtränga, fatta, begripa, förstå / ganz (er)-fassen, auffassen, begreifen, ver-stehen /; J2 tjakitij hålais, mait mei'nijin han förstod vad de me-nade med sitt tal; 6. J, J2 få igenom, driva igenom (vad man vill 1. önskar) / durchsetzen, durchdräcken (was nian will od. wänscht).

tjatåtit NG in; SG tgatätzt; NJ, J, J2 egatätzt; smeta ned, söla ned med kol (flera gånger 1. om flera subj.); söla ned sig med kol! mit Kohle vollschmieren, beschmut-zen (mehrere Male od. von meh-reren subj.); sich mit Kohle vollschmieren. .

1144

tjatä-åkutahka J t'hatä-ökuh-tahka; J' egatEt-ökut(ahka); se nutahka 2.

tjäMt NJ, .1 atitht; J2 t'ilitbt, 3 sg prs egEttä, 3 sg impf t'gätv; muohta tjätä det snöar mycket litet och sakta (så litet att det knappt syns) / der Schnee fällt spärlich und langsam, es schneit sehr schwach und langsam (so schwach, da13 es kanin zu sehen ist)!; rässjö tjätä det duggregnar (så fint och litet, att det knappt känns) / der Regen spräht nur, es nieselt (so fein und schwach, dal3 es kaum zu spiken ist)!; kår-röt Oä det faller liten, fin is-barka (om vintern) / es schneit spärlich feine Eisnadeln (im Win-ter)/; se även tjatat.

tjähtjaluddat SG t.§ähffiluddat, .NJ t'kEthaciludd'at, J aältekälud-dat; J2 t'gäldialuddat (hellre: / besser: -luwwat); 1. bli genom-dränkt av vatten (om läder, hö i skorna, nät etc.; NJ har här ordet tjähtjätuvvat) I von Wasser durchnät3t, durchtränkt werden, sich mit Wasser vollsaugen (von Leder, Schuhheu, Netzen od. dgl.; NJ hat hier das Wort tf.)/; 2. vattnas (om munnen) / wässern, voll Wasser laufen (vom Munde gesagt)/; J ma njal'in (tick& tjäh-tjäluddat det böljade komma vat-ten i min mun (= jag ville spy) / es kam mir •Wasser in den Mund (= ich wollte mich er-brechen).

tjähtjaluvvat NJ Hi; J aåldga-luwwat.--, t'intWiluwwat; J2 egEth-tTaluwwat; = tjahtjaluddat.

tjähtjanit NG, NJ, J, J2 ekat-eganit; SG t.§äht.§anzt; = tjå h tj a-

luddat; NG, NJ, J även: bli (osalt och) vattnig (om vattlagd mat)! auch: (salzlos und) wässerig werden (von in Wasser gekochtem Essen)!; J2 även: åtnam lä tjäll-tjanam marken har blivit genom- dränkt av vatten / auch: å. 1. tf. der Boden ist mit Wasser durch-tränkt worden, hat sich mit Was-ser vollgesogen.

tjätjas NG aåaas, SG tgiit§as; NJ, J, J2 t'ät'as, npl ekithaasah; vattnig (till smaken), osalt (om mat); blöt, genomblöt, våt / wäs-serig (im Geschtnack), ungesalzen (von einer Speise); durchweicht, durchnilf3t, nal3/; SG tf. lä mätes maten smakar vattnig, är osalt; J 2 juptsa lä tjätjas vällingen smakar vattnig, är osalt; åtnam lä tf. marken är genomblöt (efter mycket regn); fällas lä tjätjas (NJ tjähtjen) skohöet är vått; tjätjas-siehkö, se siehk.

tjätjåtahka NG ektatitahk, SG tåät,§äta; NJ, J, J' egåt'iätahka; 1. J sådant väder 1. väglag när det är mycket vatten på marken (t.ex. om våren vid snösmältningen) / Wetter, bei dem viel Wasser auf dem Boden steht, und dement-sprechender Zustand der Wege (z.B. im Friihjahr bei der Schnee- schmelze)h keunatit vier'htiv tiuh-ks käpmakijt takkär tjätjätahkan jag måste ta på mig täta skor i det här våta väglaget; 2. NG, SG vattnig snö, tösnö / wässriger Schnee, Ta u schn ee tjätjätak- muohta id.

tjåtjätahka NJ ffi; J2 egåtTri-tahha; ställe där det finns vatten / Stelle, wo Wasser zu finden, vorhanden ist!; ällö åhtså tjätjä-

1145

takiiv hjorden söker en plats där det finns vatten.

tjähtjätuvvat NJ eiälteähtuw-wat; = tjahtjahuvvat.

tjähtjahuvvat SG 3 sg prs t4ä-t4ahuvvEt; NJ ili; J, J2 t'§äheää-huwwat; = tjähtjaluvv at.

tjähtP tjähts NG atilzaå; NG1,2 egiihegö, asg alit',U; NG" e.§ähtsö (något läspande [s] [s] ein wenig lispelnd), asg eåätk SG tgähtg; F egäxek gsg rsäek J egtihe§ö egähts2, gsg egeiegå eJätsE; J2 t'käht'gä, gsg eiEtek vatten; (som första led i samman-sättn.. ibland:) genomblöt, genom-våt) / Wasser; (als erstes Glied von Zusammensetzungen mit-unter:) durch und durch nalS, durchweicht h J tån stäuhkatah tai tjähtj6käynakij du går och trevar i de där genomblöta skorna / du tappst in diesen ganz durch-nä13ten Schuhen herum h NG tjähtft-tjalmij med »vattenögon», med tårar i ögonen / mit »Was-seraugen», mit nassen Augen, mit Tränen in den Augen /; J tjähtjö-juohkö, se juohkö; tjäh-tjö-kieb'n2 vattenkittel / Wasser-kessel tjähtjä-kiera, se ki era 1; tjähtft-muohta va ttenbemängd snö / wässriger,- mit Wasser vermisch-ter Schnee tjähtfö-njähtsö värsta töväder så att snön blir alldeles vattnig / ärgstes Tauwetter, bei dem der Schnee ganz wässrig wirdh NG' tjähtft-petrram litnam fjällbrant där det rinnande vatt-net fördärvat växtligheten / »was-serzerfressener Boden», Steilhang im Hochgebirge, auf dem das ab-rinnende Wasser die Vegetaton zerstört hat h tjähtfr-rässä (SG)

ogräs i åker, (J) gräs som växer i vatten / Unkraut im Feld, (J) Gras, das im Wasser wächst tja/fr-rad/2, se rudn ö; tjähtjö- siehk2 -siihk8), se siehkö; tjähtft-lådcr, se tjäs-lådd; tjähtjä-sirätim, se sirätim.

tjätj& NG egEtaåhk, npl eiä-abhkah; NG' tTätikhk; SG npl t§tit.ghka; NJ, J, J2 t rkiabhk, gsg -a; lädersko av lapsk modell (som tål vatten) / Lederschuh von lap-pischer Machart (wasserundurch-lässig) tjätftk-känia id.

tjähtp-kåsjk -kåsjki -kåsjkös NG Hi; SG Mäht.g-1cös.§-k6) s; NJ2 eka/ab-ko-h/a; J tUiih-egb-k°rgki och -lar.§k(Ds, gsg k°(-)i-kusa; en som ständigt och jämt dricker / einer, der in einem fort trinkt SG även: vad som helst djur, som man ser i vattnet / auch: Tier (beliebiger Art), das im Wasser zu sehen ist!; J även: en fågel, som brukar vistas vid vatten / auch: ein Vogel, der sich gern am Wasser aufhälth J kåsjki en som ständigt är törstig / einer, der immerwährend durstig ist!; SJc"tjähtft-kåsjkös vattensork (Ar-vicola amphibius) / Wasserratte.

tjähtpn (adv.) SG tgähtgn; NJ, J2 aäht'kån; i genomblött, svettigt tillstånd / in durchnäiMem, durch-schwitztem Zustandh tf. &röt vara genomblöt, svettig / bis auf die Haut naLS, durchschwitzt sein.

tjätjijtit NG ekiegv't/t, 3 sg prs it(a); SG tgåtatzt; NJ, J, J2 atiegz•ttit; smaka vattnig, osalt (om mat) / wässrig, ungesalzen schmecken (von Speisen).

tjähtjöt tjähtsöt NG Mit- aåt, SG thiht4Cot; NJ Hi; J eitih-

1146

tsåt; NG bli våt, blöt / nafi, von Wasser durchweicht werden ptc prt tjähtjum = våt, blöt / na13, durchweichth SG rinna (om ögo-nen) / rinnen, triefen (von den Augen)h J bli osalt och vattnig (om mat) / salzlos und wässrig werden (von Speisen).

tjatnå NG tMinå, iness. sg aänän; SG tgittnei, npl tåänä; NJ, J rsåiDnei, iness. sg ann; J2

gsg egänii; fnösksvamp, ticka, tjuka (på björkar), varifrån man får fnöske (niuhsak)gan Bir-ken wachsender) Feuerschwamm, Zunderschwamm, von dem man Zunder (niuhsak) bekommt.

tjatnahit SG Mattnahit, NJ aaiDnahtt, J aainahit, J 2 aut.& nalut; vara i band, stå i band / an der Kette liegen, gebunden sein.

tjatnalit NG1 2 du. imp. acti-naltlitM, 2 sg imp. aainall; J egainalit; subit. av tjatnat. -

tjatna-ruouhsak NG rsaina- rgywsahk; NJ HI, J ffi; som inte ger mjölk (om ko, renko) / nicht melkend, keine Milch gebend, gett (von Kuli, Renntierkuh)/; jfr tjasna-njittjak.

tjatnasin se tj a n ås. tjatnat NG1 2 du. imp. actil`n0,

SG gattnat; F accinat,NJ egaiD-nat; J actinat, 1 sg prs eianäy; J2 aaiDnat, 1 sg prs eganäit; 1. binda (även fig.), binda fast / bin-den (auch bildi.), fest-, anbindenh SG, J varäv tf. stämma blod/Blut stulen (alt: »Bl utfiu13 binden»)/; J2 vidtav tf. binda, stämma »knarr» (värk i sena) / Gelenkschmerzen stulen, das »Knarren binden» (die Zerrung äufSert sich bei Be-

wegung in einem leise knarren-den Geräusch)h var`töv tf. knyta bort vårta / eine Warze abbin-den h hier`kv tf. binda fast en härk / einen Renntierochsen an-binden h 2. J, J2 (opers.) »det bin-der» (sjön, vattendraget = vatten-draget fryser till) / (unpers.) »es bindet» (einen See od. Wasser- lauf), es lä& zufrieren ånöv tjanäi vass- ijä älven frös till i natt / »es hat den Flu.f3 heute Nacht gebunden», der F1u13 ist heute Nacht zugefroren.

tjatna-tjittjak NG t'åaina-ek-nahk; NJ ni; som inte ger mjölk, inte kan dägga (om kvinna)/keine Milch habend, unfähig zu stulen, die Brust zu geben (von einer Frau).

tjahttjå tjahttså, attr. -s NG tigåhakji, attr. e.'såtlegits; SG attr. aåhtTgäs; NJ ega‘htTgå, attr. -s; J tWhttsä, attr. -s; strid, kraftig (om regnil) / strömend, kräftig, reichlich (von einem Regengul3).

tjahttjåt tjahttsåt (adv.) SG eiåhtit',§Ett, J rsdhet'iät adht-tsät; stritt, häftigt (om regn) / strömend, heftig (adv.; vom Reg-nen) h tf. rässjötit regna stritt, häftigt / strömend, heftig regnen.

tjahttjit ,̂tjahttsit NJ egdhe-att, J acehttsit; bemänga med vatten, blöta ned! mit Wasser ver-mengen, durchnässen (opers.) tjahltsim lä muohttakav juohkka saj2n snön har blivit bemängd med vatten överallt (eg. »det har överallt bemängt snön ,med vat-ten»)/(unpers.) es hat den Schnee ilberall mit Wasser vermengt, wässrig gemacht.

tjadka tjådka (adv., adj.

1147

attr.) NG eiaga, NG c" t'iö,soka, NG8 komp. ekaykapulit, NG13 t'ictfklca; SG t§auka; NJ tigau21ca; J t'keka, komp. accektip eau-kap, super!. actuakåmus egayka-mus; J 2 accul'ka, komp. t'kekäp-, egagkap, super!. t'iatekåmus t'imikkamus, adv. komp. t'åau,ka-put; 1. stramt, fast, hårt, or-dentligt / stramm, straff, fest, hart, ordentlich h J 2 tjanäh tf. bind stramt, hårt! vihtan tjanäi sktilmav tj. vittnet satte fast skäl-men ordentligt; piskit tf. piska hårt, ordentligt / heftig, ordent-lich (durch)peitschen h 2. högt, ljudligt / laut, gut vernehmlich J2 hålah If. tala högt! 3. fort, energiskt, intensivt / rasch, ener-gisch, intensiv h vattsM tf. gå fort! 4. hårt, svårt! schwer, hart/; tf. skihpat vara hårt sjuk (svårt sjuk) / schwer krank sein h 5. hårt, starkt (om blåst) / stark, heftig (vom Wind)!; If. pieggä det blåser hårt; 6. bestämt, all-varligt / entschieden, ernsth J2 If. pakätit allvarligt förmana / ernst-lich ermahnen, ins Gewissen re-den/; 7. fast, säkert, fullt och fast / fest, sicher, steif und fest!; J2 mån MHz; If. päkö nale jag tror fullt och fast på ordet; 8. fast, tillförlitlig / fest, zuverläs-sigh J2 tät lä tjau' ka (NJ tjår'kis) pähkö detta är ett fast, tillförlit-ligt ord; 9. hård, intensiv, sträng / hart, intensiv, strengh ilä tjau'-ka vattsös alltför hård promenad / allzu anstrengender Spaziergang.

tjaukaput (komp.,' adv.) se tjau'ka.

tjadkasit (adv.) J aciyakaszt, J2 actekaszt; fast, fullt och fast

/ fest, voll und ganz Pirak: sti-meh jahkkin härrå råhkålvissai tf. lapparna trodde fullt och fast på prästens förbön / die Lappen glaubten felsenfest an die (Wir-kung (ler) Färbitte .des Priesters.

tjadkasit NJ, J eiciekaszt; J2 t'hyukasit; bli stram(are), hår-d(are) spänd (om snöre, rep etc.); bli hårdare (t.ex. om paket som surras om bättre); bli bättre fäst, bli fast (om föremål som bindes fast); bli stark(are), bli befäst (om tro, övertygelse) /stramm(er), straff(er) werden, stratTer, stärker (an)gespannt werden (von einer Schnur, einem Seil usw.); fester (gepackt) werden (z.B. von ei-nem Paket, das stärker zusam-mengeschniirt "wird); besser fest-gebunden werden, festgemacht werden (von Gegenständen, die angebunden werden); stark, stär-ker, gefestigt werden (von Glan-ben od. eberzeugung).

tjadkat, attr. -is "- tjaufkis NG attr. tikaikkts, SG attr. Octukts; J eicteloat, attr. aug/as; J2 t'icte-kat, attr. -ts act y8las; 1. hårt spänd (t.ex. om snöre, rep)! stark, straff (an)gespannt (z.B. von einer Schnur, einem Seil) h 2. handfast, stark / handfest, stark/; 3. sträng, allvarlig (t.ex. att förmana, tillrättavisa) / streng, ernst (z.B. in Ermahnungen, Zurechtweisungen) h 4. stark, duktig (t.ex. att skida, arbeta, sköta sin syssla) / stark, tiichtig (z.B. im Skifahren, Arbeiten, Ver-sehen seines Dienstes)/; 5. tillför-litlig, säker / zuverlässig, sicherh jfr tjau'ka.

tjadkat NG t'§aft,kat, 3 sg impf

1148

eiaukal; SG tgaukat; NJ, J eialy-kat, 3 sg impf ekaukal; J2 eine-kat, neg. eiauka; bli stark(are), in-tensiv(are) (om längtan, tro etc.) / stark, stärker, heftig(er), inten-siv(er) werden (von Sehnsucht, Glauben usw.)/; bli mera spänd (om snöre, rep etc.), bli stramare / stärker (an)gespannt werden (von Schnur, Seil usw.); straffer werden h bli hårdare, strängare (om kyla, vind, väder) / strenger, stärker, härter werden (von Kälte, Wind, Wetter)!; bli hårdare (om ström, fors) / reiBender, stärker werden (von einer Stromschnelle, S tröm ung).

tjaulis (attr.) se tjau i kat 1. tjaulit NG 2 sg imp. eia.sukth!;

SG tgaukit, NJ aaekit; J, J2 tikayekit; göra (t.ex. en knut, ett snöre) hårdare, mera spänd, stra-mare / etw. (z.B. einen Knoten, eine Schnur) fester anziehen, stär-ker, straffer spannen/; styrka, be-fästa, giva mod, uppmuntra till något / stärken, festigen, Mut ein-fiöl3en, zu etw. ermutigen (J2, ej NJ) styrka sig själv (ietjas) med mat, dryck, intala sig mod, tillförsikt / (nicht NJ) sich selbst (ietjas) mit Essen, Getränken står-ken, sich Mut, Zuversicht einre-_den h fästa hårt, stadigt, dra åt, göra ordentligt fast / sicher, or-dentlich festmachen, straff an-ziehen, befestigen, vertäuen.

tjaukuk, attr. -is NG eiaykuhk, SG tgaulcuk; F tigelykuk; NJ, J, J2 actukuhk, attr. -is; NG, SG, F hård, fast, stram/ hart, fest, straff, strammh J, J2 stark, hållbar (t.ex. om band, snöre); stark, handfast, duktig; sträng, allvarlig, säker

(om människa); tillförlitlig, fast (om ord, försäkran) / stark, halt-bar (z.B. von Band od. Schnur); stark, handfest, tilchtig; streng, ernst, zuverliissig (von einem Menschen); sicher, feststehend (von einem Wort, einer Ver-sicherung).

tjadija NJ eiattava; J nau"ya, asg tigaynay; = tj p) a.

tjamjak NG Ffi; SG t§auyale; NJ, J eiayyak, pred., attr.; SG mycket fet (om ren) / sehr fett, feist (von einem Renntier)h J knölig, ojämn (om läder, väg) / bucklig, holperig, uneben (von Leder, einem Weg)/; jfr tj au '9 a.

tjautk's (pred., attr.) NG aakav-Ms; SG tgauQs, pred., attr.; NJ pred. aaudt- attr. egay- tas; J, J2 trgatch's pred., attr.; SY" pred. även: tjaa' tö; hård, fast, styv, seg (om barkat och garvat läder, om fisk som är fast i köttet, om kött i allmänhet, om väl saltad fisk)/ hart, fest, steif, zäh (von bli-gar gemachtem und gegerbtem Le-der, von einem Fisch mit festem Fleisch; von Fleisch i. allg.; von gut eingesalzenem Fisch)h NJ, J, J2 även: om snö som är så pass hård, att den bär skidorna bra, om mark, väg, tyg, vadmal/ auch: von Schnee, der immerhin so hart ist, da f3 er die Skier gut trägt, vom Erdboden, einem Weg, von Stoffen, von Loden]; SG: även om löpnad mjölk, ostämnet) / auch: von geronnener Milch, von Quark)h J, J2 användes även som gradsbeteckning: hårt, hård-/ wird auch als Bezeichnung des Grades verwendet: stark, sehr tja!~ saffen lä kaollå fisken är

1149

hårdsaltad / der Fisch ist stark (ein)gesalzen.

tjauMstit NJ J2 aavastzt; bli litet för hård (genom för hård saltning; om fisk och kött) / ein wenig allzu hart werden (durch zu starkes [Ein-]Salzen; von Fi-schen od. Fleisch).

tjauk« NG atiOt, 3 sg prs eia4,tä; NJ eg?ngtet, 3 sg impf atikttly; NG prata strunt (och ljuga så smått) / Unsinn, dum-mes Zeug reden (und dabei ein wenig higen)h målsä tjan'tel, se måtsö; NJ prata för mycket / zu-viel reden/; se även sjau'tn

tjadtit NJ aaetzt; tj. ietjas styrka sig (t.ex. med mat) / sich (z.B. mit Essen) stärken.

tjauhtjastit NG Hi; SG tbauh-t.§astd; J, J' ekaykaastd; till-bringa hösten (på någon plats) / den Herbst (irgendwo) zubrin-gen.

tjadtöt NG egaft,tåt, NJ acne-tiDt; J rsaetcbt, neg. egaytco; bli tjantes I hart usw., tjautes, wer-den.

tjaulötit NG Cgaifto5ht; SG tgautCoht; NJ, J rsaetåtzt; för-orsaka att något blir tjautes ver-ursachen, dalS etw. hart, tjaulås, wird.

tjavOk NG' egarerk, npl tiga-velkah; SG tgaalk; J, J 2 ekan, gsg aaKerka; rygg; även land-rygg, bergsrygg / Räcken; auch Landräcken, Bergräcken NG1 även: ram på (.spnjisjköni / auch: Rahmen des Webebrettes, ([4],ijisjköni)/; J också: en sjuk-dom i ryggen hos renen (bak-benen bli förlamade)! auch: eine Räckenkrankheit des Renntiers

(die Hinterläufe werden ge-lähmt)h tjavärk-röKkak, se råK-kak; jfr siel'k.

tjeukuk se tjaukuk. tjeulå NG eniffliä, SG t.§648 /ä;

J Hi; NG fettstycke som kokats tillsammans med köttet (på vil-ket djur som helst) / Fettstäck, das zusammen mit dem Fleisch gekocht wird (von einem bene-bigen Tier)/; SG björnens fett / das Fett des Bären.

tjedM tjäu'M NG, NG1 aliii4U; J abyele, asg abolin; J 2 e.048le, asg apl eggv't; bjävs, grannlåt / Flitter, Tand, (auffallender) Putz J' ih lån karkah tjeulu håssat allasit du skall inte skaffa dig bjävs, grann-låt; tjeu'le-piktasah granna klä-der / bunte, farbenfrohe Kleider.

tjeutes tjäuks (attr.) SG taWks; NJ HT, J Hi; J2 eYe‘ylbs; full med grannlåt, grann / voll von buntem Flitterkram, bunt, (allzu) prächtig tjeulös piklasah granna kläder / bunte, farbenfrohe Klei-der.

tjedlit NJ aNeht, J t'Yeysht, J2 t'.04,8lit; pryda, Styra ut med grannlåt / auf-, ausputzen, mit Flitterkram ausstaffieren tf. huotnahav pryda huset (av hög-färd 1. med grannlåt) / das Haus herausputzen (aus Hoffart od. mit auffälligem Putz)h kalle tån ietjat tjeu tlih nog styr du då ut dig (med grannlåt)!

tjeumalltallat NG HI; SG aeu-yaltallat; NJ HI, J Hi; vara glad / froh, fröhlich sein.

tjeuirat NJ eibiffidrat; J eYee-rat, 1 sg prs ekurag; J 2 e.Oe'erat, 1 sg prs tiku,ratt; sparka något

1150

(ifrån sig), sparka upp (jord och grus), sparka mot något, skrapa med fötterna mot något / etw. mit den FiliSen (von sich) stoBen,(Erde und Kies) aufwerfen, aufschar-ren, mit den Filf3en an etw. schar-ren 1; kiesåv lä tjea' ram tanne han har gått och trampat här hela sommaren (så att marken blivit uppsparkad).

tOuratahka NJ egykrahtahka, J ekurahtahka, J' Muratahka; ställe där någon (människa, ren-skock etc.) gått, trampat och spar-kat upp marken I. snön / Platz, wo jemand (ein Mensch, ein Renntierrudel usw.) (herum)ge-gangen ist und den Boden od. den Schnee aufgetreten und auf-gescharrt, aufgeworfen hat.

tjeur-e's firiurN NG1 egihyrs, asg alifyrätt; SG turs, asg räu; NJ tWykres; J, J2 eYe‘yräs, asg alio8r4; utter, Luka vulga-ris / (Fisch-)Otter.

tjeuhtjas NG rsålthegas, npl t'Yek`eiasah; NG1 tVglywegas-; SG tguht,§as, asg tgkt4asau; J elioh-ekas, npl t'Yek`aasah; J2 rs-Ow-tigas, gsg t'Ye‘loTkasa; NG bel-lingen på bakbenet / das Fell des Hinterbeins, Hinterlaufes h J, .J2 bakben, bakfot hos renen och liknande djur / Hinterbein, Hin-terlauf .des Renntieres und iihn-licher Tiere h NG, NG', SG, J, J 2 tjeuhtjas-juol' id.; tj.-juorlah bakbenen, -fötterna / die Hinter-beine, -111.13e, -läufe h J tieuhljas-änfrs endera .av de två sträck-senorna i bakbenet hos renen och liknande djur / Strecksehne am Hinterlauf des Renntieres,und

ähnlicher Tiere (stets paarig vor-handen).

tjeuhtjastahka SG tgbultgasta, NJ aegthaastahha; J, J2 ekuh-aastahka; 1. något mot vilket man sparkar (t.ex. i fotändan av bädden) / etw., wogegen man mit den Filf3en stöl3t, woran man an-stöl3t (z.B. das Ful3ende des Bettes)/; 2. startpunkt (för kapp-springning) / Startlinie, Ablauf-stelle (beim Wettlaufen).

tjeuhtjastit NG nityliegastit, SG taultt4astzt,NJ tWiphaastzt, J aNhaastzt, J' Muivegastit; spar-ka till (en gång); slå tillbaka, stöta tillbaka (en gång; om bössa, när skottet går); sprätta till (om en fjäder m.m.); fara i väg hastigt / (ein mal) mit den Fillen (los)sto-Ben, einen Sto13 versetzen; stoBen, (zurfick)schlagen (ein mal.; von einem Gewehr beim Riicksta.des Schusses); losschnellen, zuschla-gen (von einer ausgelösten Feder u. dgl.); rasch sich davonmachen.

tjeuhtjatahka NG abiddiah- tahh; NJ J tWohtigahtahka; som alltid sparkas / immer nach hinten ausschlagend, auskeilend, ein »Keiler».

tjeuhtjatit NG' t'Uttwegatzt, neg. enowegat; J Moldgatzt, J 2 egoweiatat; hålla på och sparka (för jämnan), sparka (under söm-nen när det värker i benen); sparka varandra; sprattla / (in einem fort) mit den Fillien staen, im Schlafe mit den FiliSen stoBen (wenn die Beine schmerzen); ein-ander (mit den FilfSen) stoBen; strampeln.

tjeuljt" J Oetc8e.U, gsg t'et'; J 2 t',VeYtiP, gsg t'e't'; benet

1151

mellan tjuodtjämis (tibia) och njiehtsakis (metatarsus) i bak-benet (hos renen och liknande djur) / der Knochen zwischen tf. (dem Schienbein, tibia) und .nj., (dem zusammengewachsenen Me-tatarsus, Kanonenbein) am Hin-terlauf (des Renntieres und ähn-licher Tiere), demnach Tarsus, die FuBwurzely; J (ej NJ) tjeuV-lai'hk -e id. (är märgben) / id. (ist ein Markknochen).

MIMA NG atbb`ä, SG tåtbU; NJ, J, J2 egibU, npl tIppå; NG, NJ, J, P lår(musklerna) på män-niska / Schenkel(muskeln) des Menschen)/; SG nedre delen av benet på människa / der untere Teil des menschlichen Beines.

tjib"ristit ,̂tsiWristit NG tszbe-91Std, NJ eg/Vrist/4 = tj ab 'ris-ti t; NJ tjib' rista tån nierrai jalä pälifed nyp du i kinden 1. öratl

tjib"rit tsiWrit NG tstb8.rit, NJ atb8nt; klämma, nypa (en gång, med fingrarna, tång I.d.) / klemmen, kneifen, zwicken (ein-mal; mit den Fingern, einer Zange od. dgl.)/; jfr tjab'tit.

tjib'röt SG tstgr6A, NJ t1b8riot; J atbariot, 1 sg prs aibrCow; J' t'barcåht, 1 sg prs tikbriouy; nypa, klämma fast med tång, fingrarna 1.d. (flera gånger 1. flera objekt) / mit der Zange, den Fingern od. dgl. festklem-men, festkneifen (mehrere Male od. mehrere Gegenstände)h jfr tjab'röt.

tjiddit NG aiddat, SG thddit; NJ, J, J2 t'iii/Dtt; vara påstridig i köpenskap I. eljes, vara mycket påståelig, bestrida; envisas / bei Handelsgeschäften 'und sonst un-

nachgiebig, rechthaberisch sein, von seinem Standpunkt nicht ab-gehen, stets Einwände erheben; etw. sich in den Kopf setzen, etw. beharrlich tun h J' räi'na tjiddi mähltsäi renen envisas att fara till skogs.

tjidnut NJ aulDnut,JazilDnut, J2 azolDnut; bli trög, hård (om magen); få förstoppning, bli trög i magen (om människa och hund) / träge, verstopft werden (vom Leibe, der Verdauung); Verstop-fung, eirren harten Leib bekom-men (von Menschen und Hun-den)/; tjidnum-pai'hka hårdnad avföring / verhärteter Stuhl(gang), harter Kot.

tjidnutahMt J rslilDnuhtahtQt, J2 azdignutahttbt; åstadkomma trög avföring 1. ; förstoppning / Trägheit des Stuhlganges od. Ver-stopfung herbeifiihren.

tjidtp NG' npl i liåh; SG tåd'cr.g; NJ HI, J J2 Hi; N G1 spene/Zitzeh SG kvinnobröst; även: spene / Frauenbrust; auch: Zitze.

tjiegla NJ abgelät, 1 sg prs aliy/au; J t'9/t, 1 :sg prs aliglåg; J' aegekt, 1 sg prs egeäglity, 3 sg prs egii‘ge/ä; svälja i stora klunkar/ in groBen Schluk-ken hinuntertrinken, -schlucken tån tjäglåh nåv åtna käffav du dricker så mycket kaffe; jfr la k-s a t.

tjieguit .NG iabgyzt, 3 .sg 'prs avå; NJ t'Yefyit, J t'.0egGytt; huka sig ned, skreva (när man skall göra sina behov) / sich nie-derkauern, die Beine spreizen (wenn :man seine Notdurft ver-richten 'will).

1152

tjiegnitit J t'.0egGyttzt, J 2 t' e' yltzt; —tjieggit.

tjiehka NG t'.§Å8h1ca, iness. sg CO8kan; SG tYeehka, iness. sg t§ås-kan; NJ t',U8hka; J enehha, iness. sg enekan; J2 aå8hka, gsg tigåeka; hörn, kant, vrå, vinkel / Ecke, Kante, Winkel h J luta-tjiehka bit av sämre duk (säckväv 1. bom- ullstyg) som användes vid påssjö och på ömse sidor om uksa i en kåta / Stäck schlechteren Tuches (Sackleinwand od. Baumwoll-stoff), das (in der Zeltwand) beim påssjö, dem binteren Zeltsektor, und zu beiden Seiten der Tilre, uksa, eingesetzt wirdh NG1, SG tjiehka-låtzta skynke 1. tältduk som användes som presenning att täcka över något med/Stilck Zeug od. Zelttuch, das als Persenning, Schutzdecke, zum Zudecken von Gegenständen benulzt wird.

tjiehka NJ t'elika; J tWeltka, iness. sg t',U8kan; J2 egtehka, gsg eneka; kök /

tjiehkä NG ill. sg eägdakii,„; NJ t'Whka-; J tIgkhlai, iness. sg klin; 1. NJ, J (nsg endast i sam-mansättn.) dold, gömd, göm- / (nom. sing. nur in Zusammen- setzungen) verborgen, versteckt, Geheim- h J tjiellkti-sadjö göm- ställe / Versteck, Schlupfwinkelh tjiehket-InHi gömda saker (t.ex. förråd som lagts upp på dold plats) / versteckte Dinge (z.B. Proviant, der an einem geheimen Platz gelagert wurde)h jfr vuor'hkä,"; 2. (ill. sg t.ex. i ut-trycket: Iii!. z.B. im Ausdruck:) tjtehkäi mannat gå och gömma sig / »Versteck» z.B. im Aus-druck: If. zu. ins Versteck gehen,

sich verstecken h NG mana tå tjiehkä i tjiehkäi gå och göm dig i vrån! 3. .(iness. sg t.ex. i ut-trycket: / iness. z.B. im Aus-druck:) NJ, J tjiekän årröt vara gömd! im .Versteck sein, versteckt sein.

-tjiekak NJ, J. J' 41,08kak; -kantig / -eckig kanå-tjiekak trekantig / dreieckig nielft-Ijie- kak fyrkantig / viereckig.

tjiekar NG t' 8 kar, t'11- kara"; SG tekar, asg Weltkarau; NJ, J, J 2 t'/ear, asg egÅ8hkaratt; av renar om vintern uppgrävt och avbetat område / von Renntieren im. Winter aufgescharrtes und abgeweidetes Gebiet NJ lått2-tjiekar, J' lådd6tjiekar ställe där fåglar grävt i snön om våren / Stelle, an der im Frilhjahr Vögel im Schnee gescharrt haben h njåmmda-tjiekar ställe där haren grävt i snön om våren för att komma åt gräs / Stelle, wo im Frilhjahr der Hase im Schnee gescharrt hat, um zum Gras zu kommen.

tjiehkaratj NG', J en8hkarak; liten tik/ear I kleines tjiekar,. aul-gescharrtes Weideland.

tjiekartit NG, NJ, J, J 2 C08-karcht; SG t,§Ukarttt; gräva upp snön vid betningen (om renarna; NJ, J, J' även om haren och fåg-larna om våren) / den Schnee beim Asen aufscharren (von Renntieren; NJ, J, J' auch von Hasen und Vögeln, die im Frilli-jahr ihr Futter suchen). .

tjiekarhwvat NG, NG', J t',48-harctuwacat; NJ m; bli utbetad (om vinterbetesmark) / kall-, ab-geweidet werden (von einem Win-

1153

terweideplatz)h NG, NG1 (ej J) bli utfiskad / leer-, ausgefischt werdenh NG tah lä Ijiekarctum iitnamah visat det är avbetade marker alltsammans.

tjiekas NG ekas; NJ ffi, J HI; (käma-)tiekas-muorra liten käpp som man lästar ut lappsko med / kleiner Stock, mit dem man (durch wuchtendes Einstemmen) Lappenschuhe ausweitet h jfr tjuortas.

tjiekastallat NG t'4 8kastallat; NJ ffi, J Hi; frekv. av tjiekastit.

tjiekastit NG COEkastd; NJ HI, J HI; lästa ut lappsko med tjiekas-muorra I einen Lappenschuh mit

ausweitenh jfr tjuol`tas-tit och tjuovartit.

tjiehkat NG aå8li1cat, 3 pl. prs Milo; SG ffeehkat, 3 sg prs J egå6hkat, 1 sg prs e,08kan; .12 t'khkat, 1 sg prs Mimi; gömma, dölja, undanhålla, hålla hemligt / verstecken, verbergen, vorent-halten, geheimhaltenh NG tjieh-kam må läm tav män& äutan jag har gömt det här för barnen (för att barnen inte ska få tag i det); muhteni vat tjiehkä mierla altö för en del människor åter undanhåller renkon mjölken (så att de inte lyckas mjölka) / man-chen Menschen gegenfiber hält aber die Renntierkuh ihre Milch zuriick (so dan es ihnen nicht gelingt, sie zu melken).

tjiehkätallat NG eighkEtta//at, J eikhkätallat; gömma sig upp-repade gånger; hålla sig gömd; möjligen också: försöka gömma sig / sich wiederholte Male ver-stecken; sich versteckt halten; 73

wohl auch: versuchen sich zu verstecken.

tjiehkätit NG, J, J2 ~kåta; SG Whkätit; gömma sig / sich verstecken.

tjiekatit NG, J aåekaht; J2 kkatzt; kontin. och frekv. av

tjiehkat. *dika ^, ttiihkM, attr -is NG

attr. -is; J, J2 Melikk, attr. -is; torr och hård (och tung att svälja, så att man vill »tja-Hull» [storkna]; om mat som är utan saft 1. fett; motsats: njahp2t) / trocken und hart (und schwer hinunterzubringen, so da l3 man »tjåhkänit», d.h. wilrgen und nach Atem schnappen mun; von Essen, das saftlos od. ohne-Fett ist; Gegensatz: njahpåt).

tjiekkav NG' egkka, npl KNGamah; SG egkkau, asg tbeg-gamau; J en8klean, asg t rYegf u-rnan; J' ai8kkan, gsg e:4V ggama; NG del, splittra av kluvet märg-ben / Teil, Splitter eines gespal-tenen Markknochens SG, J, J2 den hårda, vita delen av ett ben / die harte, weifk Masse eines Knochens, die kompakte Kno-chensubstanz h jfr p u o ki0; vahklai-tjiekkav, se d. o.

tjiekijal, attr. -is NG1 VUeloyal; SG tgleyca, ess. -in; J eiåskyal, attr. P t'Skyal, attr. -is; djup (adj.); djuptänkt (om predikant I. predikan); djup, förslagen i det som är ont! tief, tiefsinnig, durch-dacht (von einem Prediger bzw. einer Predigt); »stilles Wasser» d.h. heimtfickisch, (im Rösen) durchtrieben h även: tjiekyalis kiella språk som är svårlärt, har många former och många sätt att

1154

uttrycka en sak (sades om lapska språket) / Sprache, die schwer zu erlernen ist, viele Formen hat und viele Möglichkeiten, eine Sache auszudriicken (wurde vom Lappischen gesagt)h J2 tjiekyalis jauW djup sjö / tiefer See /; tjiekyalis sar'nMcljä djuptänkt predikant! tiefsinniger Prediger ijiekyalis karrötidft durkdriven svärjare / durchtriebener Fl ucher.

*fliekmalls (subst.) NG iness. sg egs/cyabsän, NG1 ill. pl. tig6k-yallsåkti; SG iness. sg tgOcyaltsän; J ill. sg t',O8kyabssak; J2 iness. sg t',Oekyaltsån; illat. djupt ned, ned i djupet / tief hinunter, hinunter in die Tiefe iness. djupt nere, nere i djupet, på djupet / tief unten, drunten in der Tiefe, auf tiefem Wasser h J kål' må stihkö tjiekyalisän på 3 alnars djup / auf 3 Ellen Tiefe.

tjiekijöt NG t'.0eicyoSt, 3 sg prs agloyu; SG tgicyibt; J eYekycbt, 3 sg impf akydn; J2 t'Ye9cyc'oht, 3 sg prs tWkyu; bli djupare! tiefer werden, sich vertiefen.

tjiekgötit J trYekycbtzt; göra djupare, fördjupa (t.ex. en kall-källa) / tiefer machen, vertiefen (z.B. eine Quellader).

tjiehkö- NG HA; SG iness. sg MekiDn; J, J2 akhkc'o-, iness. sg akk6m; 1. J (nsg endast i sam-mansättn. som första led:) dold, som sker i hemlighet / (nom. sg. nur als erstes Glied von Zusam-mensetzungen:) geheim, Geheim-, was heimlich geschiehth tjiehkö-vidnö syssla, arbete som utföres i- hemlighet / Geheimarbeit, im Geheimen geilbte Tätigkeith 2. SG, J, J2 (iness. sg i sådana ut-

tryck som:) tjiekön årröt vara dold, gömd / (iness. sg in Aus-drficken wie:) tf. å. versteckt, verborgen sein.

tjiekön se tj i eh kö-. tjiekös NG ill. sg egalcusg; SG

tge/cCos, ess. t.gehkuszn; J, J2 t'iM-kcos, iness. sg adtkusm; hemlig, lönlig, gömd / heimlich, geheim, verborgen tjiekös sadj-e hemlig plats / heimlicher Platz illat. tjiehkusij till hemlig plats / auf, an einen heimlichen Platzh kusij mannat gå och gömma sig /sich verstecken iness. tjieh kusin i hemlighet, på hemlig plats / im geheimen, an geheimer Stelleh tjiekusin ärröt vara gömd / ver-borgen sein.

tjlekt-el J t'.0ek`t -ä, 1 sg prs alh,"210; J2 t',0eVextåt, 1 sg prs egedywtiq,c, 3 sg impf egowtty; 1. fälla ett träd på en ren, fälla ihjäl en ren med ett träd; vräka omkull (träd; om vinden) / einen Baum auf ein Renntier fallen las-sen, ein Renntier durch einen fal-lenden Baum erschlagen; (Bäume) umwerfen (vom Wind)!; J2 piegga tjieuhtij muorait vinden vräkte omkull träden; 2. (opers.) det tynger ned, det lassar sig på (om snö, varvid ovädret I. naturkraf-ten tänkes som subj.) / (unpers.) es driickt schwer auf etw., es häuft sich (eine Last) an, es lastet auf einer Sache (vom Schnee [im komit.], wobei das Unwetter od. die Naturkraft als subj. gedacht wird)/; J2 tjäktå muohtlakijn snön lassar sig på djupare och djupare och tynger ned / »es dräckt (immer mehr) mit Schnee», der Schnee häuft

1155

sich höher und höher und lasteth 3. hopa över, tynga ned någon med arbete; tynga ned, betunga någon t.ex. med mycket främ-mande, med onödigt prat o.d. / jdn mit Arbeit fiberhäufen, ihm schwere Arbeit auf den Hals la-den; jdn bedrficken, belasten, jdm lästig fallen (z.B. mit vielen Gä-sten, unnötigem Reden od. dgl.).

tjiektja SG, H kiiöllå-abkaa kiiöllä-pbkaa; NJ (k011b-)t'Pekc-eka, npl Obywaah; J •(ki11-6) t',Vekxaa, asg t'N,g,wegag; J2 t'Yjkxt'ia, asg egjohegau; fisk-gjuse (Pandion haliaRus) / Fluf3-adler, Fischadlerh kuollö-tjiek-tja id.

tjiektjalis NG eååk`rsabs, J t',Oek`egahs; (så kallas ren 1. krea-tur som sparkar med bakbenen) / »ein Keiler» (so wird ein Renn-tier od. ein Stäck .Hornvieh ge-nannt, das mit den Hinterbeinen ausschlägt, »auskeilt»).

tjiektjat NG' t'Yek`rsat, neg. t'Utywega; SG tgkt.§at, 3 sg impf tguht§az; J t'Yek`egat, 3 sg impf t'kuwekak; J 2 t',Oe'lffiat, 1 sg .prs ekowegau; 1. sparka något nå-gonstans hän, sparka lös något, sparka mot något, sparka någon / etw. mit den Ffif3en wohin stoBen, etw. losstoi3en, -strampeln, durch Stol3en losmachen, gegen etw. mit den Fifflen stof3en, jdm einen Fu13-tritt versetzen h 2. stöta (om bössa när skottet går), slå tillbaka (om spänd fjäder), sprattla (om fisk) / / (zurfick)schlagen, stof3en (von einer Flinte beim Abfeuern des Schusses), zurfickschnellen, schnappen (von einer gespann-ten Feder); zappeln (von einem

Fisch)h 3. smälla lös, gå ur fo-garna (om bräde som blir vint) / knallend losspringen, aus den Fugen gehen (von einem Brett, das sich geworfen hat)/; 4. fär-das fort fram, sträva energiskt framåt; tävla sig till något/ schnell vorwärts fahren, energisch vor-wärts streben; sich etw. im Wett-kampf erobernh J2 prijsav tjtektjä han »sparkar sig» till ett pris (genom att skida fort)/er »erstöl3t» sich (mit den Ffif3en) einen Preis (gewinnt, erläuft sich einen Preis durch schnelles Skifahren) I; råi'na, uhnutj tjiektjå renen, män-niskan strävar framåt.

tjierhkä NG ffi; SG t.M8hkEt, NJ t'Oelphkä, J t'YelahkEt; kälke / Rodel, Hand-, Sportschlittenh SG (»en sorts liten släde») / (»eine Art kleiner Schlitten»).

tjierka (adv.) SG komp. t.Mc-kaput; J, J2 t'Yel"ka (adv.); klart, tydligt, riktigt / klar, deutlich, richtig tj. årkus hånat uttala (ord) riktigt, rent / (Worte) rich-tig, lautlich korrekt aussprechen.

tjierka- se under tjie nias. tjierkas, attr. tjierka NG attr.

t'Yelvka; SG Mörkas, attr. alka, komp. Oblekasup; J aUkas, attr. t'Yelpha; J2 ad`kas, attr. t',0e/aka; 1. klar (utan grums 1. förore-ningar), ren, äkta, tydlig / klar (ohne Trfibung od. Verunreini-gungen), rein, echt, deutlichh 2. språkligt riktig, ren, tydlig (om uttal) / sprachlich richtig, laut-lich korrekt, deutlich (von der Aussprache)h 3. normal i för-ståndet, klar, redig i huvudet (ej sinnessjuk) / normal, dem Gei-steszustand nach, von klarem Ver-

1156

stande, unverworren (nicht gei-steskrank) tjielika tjähtfr rent, klart vatten / reines, klares Was-ser h tjerka skäl'ma en äkta skälm / ein echter Schelm, ab-gefeimter Halunke tjiel'ha åi've" klart, redigt huvud / klarer, ge-ordnet denkender Kopfh 4. (attr. tjielika i sammansättn. / attr. tf. in Zusammensetzungen) NG tjiel'-ka-jår`kak som har klart förstånd / mit klarem Verstand begabt, ein klarer Kopfh tjierka-mielak id.

tjiel'kat NG1 tWlakat; SG t/a_kat, 3 sg impf tgrkaz; J e.Velnkat, 3 sg impf t',06l`kal; J2 t'.Velakat, neg. ti.Urka; 1. bli klar (utan grums), ren! klar (ohne Trfibung) werden, rein werden, sich klä-ren!; 2. bli klar, ren, tydlig (om stämman, rösten) /- klar, rein, deutlich werden (von der Stim-me)/; 3. bli klar i huvudet (återfå förståndet) / seinen Verstand wie-derbekommen, wieder normal werden /; 4. bli klar, redas ut (om något som är i oordning; även fig.) / klar(gelegt), entwirrt, geordnet werden (von etw. in Unordnung Geratenem; auch bildi.); 5. bli klar (om vädret) / sich aufklären (vom Wetter) /; 6. bli nykter, nyktra till / wieder klar im Kopf werden, nfichtern werden /; 7. bli hel, frisk (t.ex. om träd som är murket nedtill, men blir friskt längre uppåt stam-men)! gesund, frisch werden (z.B. von einem Baum, der unten morsch ist, aber weiter oben im Stamm griin und frisch wird)h 8. bli bra, gå över (t.ex. om snuva, hosta, bröstet I. något annat ont) / (wieder) gut werden, vorilber-

gehen (z.B. von Schnupfen, Hu-sten, Brustweh od. sonst einem leiblichen ebel)/; 9. bli klar över, komma underfund om en sak! fiber etw. klar werden, ilber etw. ins Reine kommen.

tjiel'kat (pred.) J t',0e/p/cat, pred.; J2 e.Velakat, pred.; klar, ren (utan grums) / klar, rein (ohne Trfibung durch Schmutz)/; tjähtft lä tjiel'kat vattnet är klart (rent)! das Wasser ist klar, rein..

gierliatis J affloatis, J2 ag-/Abs; 1. J förklaring, förtydli-gande / Erkiärung, Verdeutli-chungh kå tån katjätah, te mån vallåt, tjietkatisåv då du frågar, så ger jag förklaring (på saken); 2. J, J2 något varmed man gör något klart 1. fritt från grums (t.ex. klarmedel till kaffe) / etw., womit man etw. klar od. frei von trfibendem Zusatz macht (z.B. Klärmittel ffir den Kaffee)/; 3. J,

eftersläckare efter supning / Katerschnaps, der den Kopf nach einem Trinkgelage »klar» machth jfr tivå.

tjierkatit NG1 t'kdckatzt, SG talchatit, J t'Unatzt, J2 aärkatit; så småningom klarna (från grums och föroreningar), så småningom nyktra till osv.; se tjiel'kat 1! nach und nach sich klären (Trä-bungen und Verunreinigungen ausscheiden), allmählich klar im Kopf, wieder nfichtern werden usw.; s. tjiel'kat 1.

tjierkim tjierlim NG tihr<-npl -ah; SG t§ackant npl -a;

J, J2 tUlam; lättklöv / (rudimen-täre, den Boden nicht berfihrende) Afterzehe, Afterklaueh J, J2 tjier-

1157

kimrkaddsa id.; NG, SG, J, J2 tjietkint- (resp. tjier`kim-)taktå lättklövsben, metakarpalben (an-vändes till piprensare)/ Knochen der Afterklaue des .(Renntier-) Vorderlaufes, (2. und 5.) Meta-karpalbein (wird als Pfeifenrei-niger benutzt)h J2 (ej J) tjietkim-tjuhttä ledknöl i fotleden hos människan (2 stycken) /Knochen-vorsprung, -höcker am mensch-lichen Fuf3gelenk, (äuf3erer od. innerer) Ful3knöchel.

tjierkit NG1 abnit, SG tgåle-kit; J, J2 t',Oeiskit; göra klar, ren (utan grums 1. föroreningar); klara, rena strupen (så att stäm-man blir klar); reda ut (en till-trasslad lina o.d.); tyda, förklara, utlägga (t.ex. Skriften), reda ut (ett spörsmål) / klar, rein machen, klären (von Trilbungen od. Ver-unreinigungen freimachen); sich räuspern (»die Kehle freima-chen», damit die Stimme rein wird); entwirren, auseinander-wickeln, -fitzen (eine verwickelte Leine od. dgl.); denten, erklären, auslegen (z.B. die Hl. Schrift), ins Reine bringen, lösen (eine Frage)h kit dröv skilja ut främmande renar ur hjorden / »die Herde reinigen» (von frem-den Bestandteilen), fremde Renn-tiere aus der Herde ausscheidenh göra huvudet, tankarna klara(re) / den Kopf, die Gedanken klar-machen, klären kaffa tjier ki &våt) kaffe gör huvudet (tan-karna) klarare.

tjierkön J t'Yenion; i nyktert tillstånd / in niichternem Zu-stand!; jfr tjiel'köt.

tjierkös SG tanctis, attr.; J,

J2 t'Yerkeos, npl t'Yelekusa00, pred., attr.; nykter/ nfichtern.

tjierköt (adv.) J Hi; J2 t'.0e18-kioht; i nyktert tillstånd/in nfich-ternem Zustand h jfr tjiel`kön.

tjierkuk, attr. -is NG arkithk, pred.; SG tarkuk; J t'Prktchk, attr. J2 tTO/cuhk, attr. 1. J2 (ej J) klar, redig i förstån-det / klar, geordnet in seinem Denken h 2. J, J2 klar, tydlig, lättförståelig (om vad som säges 1. skrives); klar, tydlig (om stäm-ma, röst, uttal); som talar tyd-ligt, rent, bra, lättförståeligt / klar, deutlich, leicht zu verstehen (von Gesagtem od. Geschriebenem); klar, deutlich (von Stimme, Aus-sprache); deutlich, korrekt spre-chend, gut, leichtfa5lich spre-chend I; tjietkukis Mållliä barn som talar tydligt och bra / Kind, das deutlich und gut sprichth tjietkukis-hålte en som talar lätt-förståeligt / einer, der leichtver-ständlich spricht.

tjiellit NG ad/at, SG tååiht, J abnit, J2 t'Ye'lbt; hoppa till (en gång), göra ett hopp / los-, auf-springen (e inmal), ei n en Sprung, Satz machen.

tjielM NG' Hi; SG tSH/M; J t'Yek gsg e:Os/ck; J2 t'YeiM, gsg t'Yere; en samling lappbyar (sij-tah) som flytta inom ett visst område och bilda en administra-tiv enhet under en ordningsman; kallas officiellt »lappby»; inom Gellivare socken följande nomad-lappbyar: / eine Anzahl von Weidegenossenschaften (sijtah), die ihre Lagerplätze innerhalb eines bestimmten Gebietes wech-seln und eine unter einem selbst-

1158

cfewählten Aldermann stehende administrative Einheit bilden; diese heiBt offiziell »Lappendorf»; mi Kirchspiel Gellivare befinden sich folgende »Dörfer» von Wan-derlappen:/; Nuor'hta-kai'töm 1. KirjösKir'jåsa tgirrä)— Norr-kaitum / »Nordkaitum» /; Kaska-tjåerö I. Pastö-ljårrö (det senare är det vanliga namnet / das letzt-genannte ist der gewöhnliche Name) = Mellanbyn / »Zwischen-dorf» /, och Årjätj. 1. Ser-kai'-töm (kallas även Unna tjiirutj wird auch U. tf. genannt) = Sörkaitum / Sfidkaitum /; där-till kommer Gellivare skogslapp-by, omfattande endast skogslap-par / dazu kommt das Gellivarer Waldlappendorf, das nur Wald-lappen umfaBth inom Jokkmokks socken: / im Kirchspiel Jokk- mokk: tjieltö Sir`kös, Tuor`puna tjieltö •-• Tuor`pun och Jåkmdhkö tjieltö Jåhkåmåhkkö; förut även: / frilher auch :/ Suoks-jdhkd (se särsk. artiklar / s. die einzelnen Stichworte); (anm.: år 1946 bildades i Jokkmokks soc-ken en ny nomadlappby, Jåhkd-kuska tjieltö Jdhkåkaska, samt i stället för Jokkmokks skogs-lappby två nya skogslappbyar: Udtja skogslappby [Uttjä tjiellö] omfattande även Rödingsträsk in-om Edefors socken, och Serri [Sierrö] skogslappby / Anm.: im Jahr 1946 wurde im Jokkmokker Kirchspiel eine neue Dorfschaft von Nomadenlappen gebildet: Jåhkåkaska Melte Jåhkåkaska, sowie an Stelle des Jokkmokker Waldlappendorfes zwei neue Waldlappendörfer: - das Waldlap-

pendorf Udtja [Uttjä tjielte]„das auch den Rödingsträsk, Forellen-see, im Kirchspiel Edefors um-fant, und das Waldlappendorf Serri [Sient]) I; J tjielte-tärä by-område / Dorfgemarkung, Gebiet eines »Dorfes»/; tjie1M-setmölt lap-par som tillhöra en tjieltö I Lap-pen, die zu derselben Dorfschaft, tjieltö, gehören.

tjienit NJ eklut, J t'Unit; =

tjien'stit NG eynestit; J HI; =tientit, tjienit.

tjieigi NG t'aek6); J HI; kål'ma &lana Ijieyö på 3 alnars djup / auf 3 Ellen Tiefe/; jfr tj i e Ig alls (subst.).

tjieljötit J HI; J 2 t faeke-Oht; 1. göra djup(are), fördjupa (en sjö, bäck, ryggsäck etc.) / tief(er) ma-chen, vertiefen (einen See, Bach, einen Rucksack geräumiger rna-chen usw.)/; 2. sätta, ställa dju-pare ned (nät, kagge etc.)! tiefer hinunter legen, stellen (ein Netz, ein kleines FaB od. dgl.)/; tjieyö-tah vier`möv tjiekyalabbui tsåh-käsa narte flytta nätet från det grunda vattnet till det djupare! / bring das Netz von dem seich-ten Wasser ins tiefere!

tjiehp •••• tjfilip-e NG adhpä, gsg t'äåffl; SG. tgeekpö; J t'kehpä, gsg aggpå; J' tV'sehp-ö, iness. sg abpån; NG, J, J2 hals (på män-niska och levande djur; J2 även fig.) / Hals (an Menschen und lebenden Tieren; J2 auch bildl.)/; SG hals (på allt utom människor) / Hals (von allem andern, nur nicht. von Menschen) /; J2 fan tjiepön lä tal lat han har honom på halsen (dvs, måste underhålla

1159

honom) / er hat ihn auf dem Halse (muI3 fik seinen Unterhalt aufkommen)h SG tjiehpä-muorra »halsträ», översta tvärträet på sträckt hud / »Halsholz», das oberste Querholz an einer zum Trocknen ausgespannten Haut /; NG, J tfiehpe-padd2 halsrem / Halsriemen.

tjiepa tjriptt NG alipbht alip6ht; NG' aliph(h)t; SG tgepåt, asg tkepåtau; J, J2 abiAht; 1. hals (på människor och djur) / Hals (an Menschen und Tieren)h J tjiepH-khiäl-suotna nacksena (två stycken) / Nackensehne (paarig -vorkommend)h tjiepa-lii'ne, se

tjiepd-mätta den nedre (närmast kroppen) belägna de-len av halsen / der untere, proxi-male, körpernahe Teil des Hal-ses, Unterhals tjiepål-sparrö, se sparrö; J tjiepet-takt2 halsko-torna / die Halswirbelh NG tjie-p-e-tauhtdi id.; 2. NG halsstycket på slaktat djur / das Halsstiick von einem geschlachteten Tier 3. J2 (ej J) varr2"-Ijiep2t berghals, halsliknande utlöpare från ett berg / Berghals, halsartiger Aus-läufer eines Berges h 4. (fastsit-tande) krage på kläder / (fester) Kragen an Kleidern.

tjiehpitjit NG ffi; SG tgehpz- tkt; J Hi; springa utefter ren-hjorden för att få den samlad (om människorna, då man inte begagnar hundar) / den Rand der Renntierherde ablaufen, um die Tiere zu sammeln und zusammen-zuhalten (von Menschen, wenn nian keine Hunde benutzt).

tjiehppa NG' t'Yehppa; SG tghppa, gsg tghpa; J t'Yehppa,

asg t'kUhpag; J2 t',Oehppa, asg t'iMpay; liten grop i snön som skogsfåglar gräva och där de bruka sova / kleine Grube im Schnee, die Waldvögel sich als Schlafplatz aufscharren.

tjiehppahit J, J2 t'Yehppallit; 1. ligga i Ijiehppa (om fåglar) / in der Schlafgrube, tjiehppa, lie-gen (von Vögeln)h 2. J2 (ej J) vara, bo på samma plats och inte komma någon vart (om folk som bor avsides och inte kan komma någon vart, därför att snön blivit för djup) / auf der-selben Stelle sich aufhalten, woh-nen und nirgends wohin kommen (von Leuten, die abseits wohnen und nirgends hinkommen kön-nen, weil zuviel Schnee gefallen ist).

tjiehplA tjähppN attr. tjieh- pN alihppå; SG tahppö, attr. t§åp2s; J, J2 t',Oeltppå, attr. p6s; flink, duktig, skicklig /flink, tiichtig, geschickt tf. lä tjäna är duktig att skriva / ist töchtig im Schreiben narrit lä ai. tf. är också duktig att narras; J, J2 muorra-tjiehppå snickarmästare / Tischlermeister tuod,P-UiehmA en som är flink, duktig, skicklig i handarbete / Person, die flink, tilchtig, geschickt in manueller Arbeit, Handarbeit ist!; hålM-tjiehpp2 en som är duktig, att tala 1. gärna talar / geschickt im Re-den, gerne redendh låhkåt-tjiehp-på som är duktig att läsa / tiich-tig im Lesen h jfr smitEt.

tjiehppövuohta J, J2 eYehppå-vidhta; tjähpputahka.

tjiehppöt (adv.) J, J2 Oehp-påht; i igensnöat tillstånd (om

1160

väg); insnöad (om människa som ej kan komma någon vart på grund av den myckna snön) / in verschneitem Zustand (von einem Weg); eingeschneit (von Men- schen, die wegen des vielen Schnees nirgendhin kommen kön-nen).

tjiehpput J, J2 t'Yehpput; bli stängd på grund av för mycket snö, så att man inte kommer någon vart (om renar 1. om folk som bor avsides) / durch allzu- vielen Schnee abgesperrt sein, so daB man nirgendhin kommen kana (von Renntieren od. von entlegen wohnenden Menschen)h te tfiehppuitne täsi så blev vi då stängda här.

tjiepsvärna tjäpsväinas NG ffi; SG tådpsvEnnas; J t'kepsväYna (obsolet), J2 tkiosvii‘:Bna (mindre brukligt ord/nicht sehr gebräuch-liches Wort); handelsbiträde / Handelsgehilfe, Kommish = åses-stäinas, se åss.

tjieras NG aåeras; J aesras, asg tWerrasau,; gråt / Weinen NG tfieras(-jietna) kullö det hörs gråt / man hört (ein) Weinen.

tjleras tjriras NG tikeeras; SG ~ras, asg tgarrasau; NJ ras, asg aårrasay; J ffi; NG, SG skidåkning (utför backe) / Ski- fahren, Skilauf (in der Ab-, Tal- fahrt) h NG tfieras-tär'mö brink utför vilken man åker skidor / Böschung, die man mit Skiern hinabfährt NJ = skåras; trå-ras-puolta = skåras-p.

tjierastit tffirastit NG eie6- rasta — aCirastit (den senare for-men tydligen ovanlig här / die letztere Form ist offenbar hier

ungewöhnlich)/; NG1 aåerastit, MG17 t'i(frastit, SG WiEraskt, NJ egårastzt; J Hi, P 111; = skåras- tit; NG även: åka kana, åka rumpekana / auch: (auf dem Eise) schlittern, gleiten, auf dem Hintern sitzend (auf einer Fläche) (hinunter)gleiten, -schlittern.

tjierMittjfirOit NG adräht; J, J2 egg6Wtzt; NG slå hö på isen / flber das Eis herausstehendes Gras (ab)mähen (z.B. auf einem gefrorenen Moor)/; J göra hål i tjock is / ein Loch in dickes Eis schlagen h J2 draga not under isen / das Zugnetz unter dem Eise ziehen, mit dem Zugnetz unter dem Eise flschen.

tjleikav NG1 t'rcket, npl aers-kamah; SG t4br8kam, asg 1er8- kamau; J tWkay, asg t'Yervka- may; J2 aör`kay, gsg Mr»kama; NG' endera av de två parallella stora brännträna på härden/eines der beiden parallel liegenden gro4 !Sen Holzscheite am Rande des Herdes/; SG, J, P träklabb (mest av björk, meterlång, armstjock; J2 även av vide 1. en) / Holzklo- ben, Holzscheit (meist von Birke, meterlang, armdick; J2 auch von Weide od. Wachholder).

tjlerika tjälka NG tWire- Ut; J HI; skära till, runda av (sko-hålet, så att det passar till lappen, tuokyas, när man lappar en sko) / zu(recht)schneiden, ab-, runden (das Loch im Schuh, so daB es zu dem tuoknas, dem beim Schuhflicken aufgesetzten Lap-pen paBt)/; jfr jier'kt.

tjielka "••• tjälkO, attr. -is NG attr. aärekbtts; SG tgbrekät, attr. tåerskais; J tV0er6köt attr.

1161

eYe'reköt, attr. -as; 1. mycket stor, väldig, förskräcklig, häp-nadsväckande, som man icke väntat sig (att få höra I. se) / sehr gro13, gewaltig, (er)schreck-lich, verbliiffend, staunenerre-gend, was man nicht (zu hören od. zu sehen) erwartet hat!; J2 tj-s huonai förskräckligt stort, mycket stort hus / schrecklich graes, sehr graBes Haush tj-s tjier`kao mycket stor klabb / sehr gro6es Scheit h te lä tj-s sjaddö tan jak -e det är en väldig årsväxt i år; J tj-s säkah häpnadsväc-kande nyheter (som man inte, väntat sig att få höra) / erstaun-liche Neuigkeiten (die man nicht zu hören erwartet hat) h NG tjier ikelis säkait säkastit prata strunt, tala otillbörligt 1. hotfullt / Unsinn reden, ungebiihrlich od. drohend sprechen h 2. (attr. som förstärkande bestämning till adj.) förskräckligt, häpnadsväckande / / (attr. als verstärkende Bestim-mung zu adj.) schrecklich, er-staunlichh J' tj-s kassak för-skräckligt tjock / furchtbar dick.

tjiiikRit (adv.) NG eilirqatiht, J t'Yerehtzt, J2 t'.0e'relcbtit; förskräckligt, väldigt, häpnadsväckande, otillbörligt / (er)schrecklich,, gewaltig, erstaun-lich, ungebiihrlichh NG tj-t set-kastit tala otillbörligt (och hot-fullt), prata strunt / ungebiihr-lich (und drohend) reden, Unsinn reden.

tjierlijtit SG tgr`kitit, J eiår`-kght, J2 egår`led•Otit; domna bort (om lem) / starr, steif werden, »einschlafen» (von Körperglie-dern)h P även: tjierntih taah-

tät palös benen (i kroppen) börja darra (domna bort) av förskräc-kelse / auch: tj. t. p. die Kno-chen fangen an, aus Schreck zu zittern (zu erstarren).

tjlerlim se tjiel`kim. tjierlis (attr.) SG tkrekts; J

= tjier'kötis (se tjier i-kt 2).

*Watt NG, J tWrenzt; SG tUrend; kärna (smör) / buttern, Butter machen, kirnen.

tjierös NG ili; SG tgercos-, J ars-; J (endast som första led i sammansättn.) gråtande / (nur als erstes Glied von Zusammen-setzungen) weinendh SG, J tjie-rös-tjalmij kähttjat titta med grå-tande (tårade) ögon /mit weinen-den, tränenden Augen sehen, aus tränenden Augen herausblicken.

tjierötit NG akriohht, J e:06-rezihtit; få till att gråta, bringa någon till gråt, laga så att någon börjar gråta / jdn zum Weinen bringen, es dahin bringen, daLI jemand zu weinen anfängth NG låta gråta / weinen lassen!; &di tjieröla mänäo (NG) låt inte bar-net gråta / la6 das Kind nicht weinen h (J) ha inte barnet till att gråta! / bring das Kind nicht zum Weinen!

tjierras NG enerras, pred., attr.; J ofruktbar (= där det inte växer gräs; om terräng) / unfruchtbar (= wo kein Gras wächst; von einem Gelände)h tfierras paiihke ofruktbar plats / unfruchtbarer Platz.

tjierr'e" NG egåtrå; J ffi; ofrukt-bar terräng (där det inte växer gräs) / unfruchtbarer Boden (auf dem kein Gras wächst)/; tfierr-

1162

puolta, tfiera-åtnam ofruktbar backe, ofruktbar jord / unfrucht-hare Anhöhe, unfruchtbarer Bo-den.

tjierröm NG, J at&rd)m; grå-tande, gråt / (das) Weinenh tjier-röm-ljalmij med gråtande ögon / mit weinenden, tränenden Augen.

tjierröt NG egåerrcbt; SG tåer-r6A, neg. tOerco; J eikrr6A, 1 sg prs atercinv; J 2 t',0errcbht 1 sg prs ag&dyuy, 3 sg prs tWrru; gråta, gråta 'över, begråta / weinen, fiber etw. weinen, etw. beweinen h J2 ih tån tår`pahah må padja tjier-röt du behöver inte gråta över mig; tjieröi månåv begrät barnet.

tjierrulis (pred., attr.) J tTer-ruhs; som .gråter mycket, kinkig (om barn)/ weinerlich, quengelig, pimpelig (von Kindern).

tjierrut J, J2 eYetrut; börja gråta / anfangen zu weinen.

tjierutallat J eUruhtallat, J2 i'Mrutallat; hålla på och gråta och kinka för att få något; gråta, kinka sig till något / in einem fort weinen und quengeln, um etw. zu bekommen; sich etw. er-weinen, etw. durch Quengeln er-langen /; månnå tjierutallå ietns kåhköv barnet gråter sig till en kaka av mor.

tjierutit J ekrutzt, J2 egrutzt; smågråta, snyfta / leise weinen, schluchzen.

tjieskas NG1 ekskas, asg agkasa; SG egskas, npl t'§akasa; J Kgskas, npl t'Yeåkasa; J' ekös- kas, gsg e.kasa; vedträ / Holz- scheit.

tjieskat NG eYegoat; SG tass-kat, 1 sg prs taskau; J eegkat, 1 sg prs eMskay; J2 t',Oakat, 1

sg prs eiöskau; klyva (märgben, träklabb till småved) / spalten

(einen Markknochen, od. einen Holzkloben zu Kleinholz backen).

tjieskis tsieskis (attr.) NG1 abgets; SG tsesskis; NJ lli; J2 WeVas, attr.; 1. J2 vass, stickande / scharf, stechend tsieskis nallö vass, stickande nål / spitze, ste-chende Nadelh tsieskis räsM stic-kande gräs / stechendes Gras

NG1, SG (ej NJ) tfieskis(-)påjuk snövit ren; regnbågshinnan vit; vanligen — men ej alltid — vita klövar; denna rensort stillsam och trög av sig, blir lätt ett byte för rovdjur / schneeweiBes Renn-tier; Iris wei6; gewöhnlich — je-doch nicht immer — die Hufe, Schalen, wel6; diese Art von Renntieren fällt, ihrer ganzen Na-tur nach friedlich und träge, leicht Raubtieren zur Beuteh jfr sliedda, sliekrjä, tjåskök.

tjiehtjt" tjfihtjö NG1, MG17 nahtP; SG geeÅtge, asg t§e'et,§åu; J eieehaå, asg egeeekeu; J2 eieeit-e.0, asg eig6t9å; NG1, J farbror, äldre 1. yngre än far

, / Vaterbru-

der, Onkel väterlichseits, sowohl älter wie jfinger als der Vater SG fars bror 1. kusin, om yngre än far / Vaterbruder od. Vaters Vetter, der jfinger als der Vater ist; J2 förr: farbror, yngre än far; nu: farbror, äldre 1. yngre än far; fars kusin / friiher: jfingerer Bruder des Vaters; jetzt: älterer od. jfingerer Bruder des Vaters; Vetter des Vaters /; jfr iehkfi.

tjlehtj0 se tj i e h tjfi v. tjietj0 NJ age,Op; »farbro-

dern» (hans, hennes, sin farbro-der) / »der Vaterbruder» (sein,

1163

ihr Vaterbruder)h tjielkp lä lat lav vaddEun farbrodern (hans far-bror) har gett honom det / der Vaterbruder, Onkel väterlicher seits (sein Vaterbruder) hat ihm das gegeben tjietjåpu vattös lä tat »farbrors» gåva är det (= det är hans farbrors gåva till honom) / das ist das Geschenk »des On-kels» (= des Onkels an ihn).

tjfiehtpr tjähtPr NG eglih- egår, NG' seikePr, SG g.htgör; NJ2, J2 egUhegbr; J ePhegår; lillfinger / der kleine Finger!; tjiehtftr-tjuu'It id.; SG »sjiehtftr-suortman lä» (säges om renen när den har fett som ett lillfinger tjockt) / »ist im Kleinfinger» (sagt man von einem Renntier, wenn es eine Fettschicht in der Dicke eines kleinen Fingers hat)/; J2 tjiehtfåra iedné ringfingret / Ring-finger, Goldfinger /; se även ät-nä tj.

tjiehtPv tjfiht» NG' ek-i/b-aby, SG eght'åöv, J eUehegbw, asg eUeliekvay; J' egMliekw, asg e.Whegbway; brorsbarn (J brorson) i förhållande till tjiehtft / Bruderskind, Neffe od. Nichte, (J Bruderssohn, Neffe) im Ver-hältnis zum tjiehtft I; jfr niehp, nåhpåt.

tjiehtpvabbö NJ eke1iekvab-Y6), asg ekelzegbvappiow; »bror-sonen», »brorsdottern» (hans, sin brorson resp. brorsdotter) / der »Brudersohn», die ilkudertoch-ter» (sein Brudersohn bzw. Bru-dertochter)h tjielitftvabbö tjuovöi tjietfts brorsonen I. brorsdottern följde sin farbror / der Bruder-sohn od. Brudertochter ging mit seinem Onkel.

tjiehttit SG tghhttzt; J, J2 eYeltt-Ut; geta, vakta (kor 1. får)/(Kfihe o(1. Schafe) häten, bewachen.

Unika J eginka, asg egi'lx-kay; J 2 egilaka, asg eglzkay; kikare / Fernglas, Feldstecher.

tjirhkar SG takår, NJ egigh- kar ; UH' hka.

tjillkit NG ffi; SG iah/at, J egilehht, J' egilekit; kika (med kikare) / (mit dem Feldstecher) sehen, beobachten.

flina J, J2 t'hg/a, asg ~att; grävd brunn / gegrabener Brun-nen.

tjijtas NJ egidas, asg egg8ta-say; J egutas, gsg ailvtasa; en med skovel uppkastad snöhög / ein mit der Schaufel aufgewor-fener Schneehaufe h jfr tjaitas.

Ullar se tjii'hkar. tjihkköt NG eithkkiot, 3 sg

impf t'Mketn; J egiltkhcbt, 3 sg impf egiltleck; J 2 egthkkbht, 3 sg impf egthkål; hoppa på ett ben / auf einem Bein hiipfen h NG även: halta svårt / auch: stark hinken.

tjihkötit SG thltkiitzt, J egth-k6Ptit; färdas fram hoppande på ett ben / auf einem Bein hilpfend sich Vorwärts bewegen.

tjikta NG1 egik`ta, npl eguvw-tah; J HI; kaska-tj. stödträ vid brättning / mittleres Querholz in dem zum Formen, Biegen der Ski-hölzer dienenden Gestellh se även åtnåris-pasta och tjiuhtas; NG tjiubta-har'hpö tråd att laga nät med (egentl. Jokkmokksdial.; här: inår`ta[v]-harlpö) I Faden zum Ausbessern von Netzen (eigtl. Jokkmokker Dialekt; hier dafiir mår`ta[vi-har'hp-o).

1164

tjikta NG t'.figtåt, imp. eitiph-fehl; NG1 ehletH arkxtet, 1 sg prs tV"succhtåm; SG thkt-et tszlec-tät; J, J2 aiktbt, 1 sg prs atttlx-tåu; 1. laga, bota nät (inom norra delen av Gellivare förekommer ordet i denna betydelse endast hos någon enstaka individ; eljes: tivutit)/ Netze ausbessern, fiicken (im nördlichen Tell von Gellivare kommt das Wort in dieser Be-deutung nur bei einzelnen Indi-viduen vor; sonst: tivutit) /; 2. brätta (t.ex. skidor), böja (eitneuls-stänger) / biegen, aufbiegen (z.B. die »Schaufel» an Skiern), bie-gen, krämmen (die Bogenstangen des Zeltgestells).

tjihkutit NG, J, J2 egthkutd; hoppa omkring hit och dit på ett ben / auf einem Bein .dahin und dorthin herumhäpfen kontin. av tjihkköt.

tjilla J, J2 att/a, gsg az/ä; grop som man gräver i snön till skydd mot snöyra / Grube, die man sich zum Schutz gegen ein Schneetreiben im Schnee gräbt.

tjillik J, J2 atnik, gsg -a; = killik.

tjillikatj SG thllthatg; dimin. av tjillik.

tji% NJ az/co, asg adeinc; J az/c.-å; kilogram / Kilo(gramm).

tjirtästallat NJ, J, J2 egittris-lallat; NJ avskilja sig från andra, vara självklok, vara sig själv nog; J, J2 högmodas över, förhäva sig över / NJ sich von andern ab-sondem, dänkelhaft, sich selbst genug sein; J, J2 auf etw. eitel sein, mit etw.prahlen, protzen tån tjitteistala ietjat ~tån du högmodas över att vara rik.

tgm NG1 t':422`tö, npl ekittåh; J Hi; vakare som bindes vid ändan på nät! Flöåe, Schwimm(körp)er, an ein Netz angebunden, um die Lage des Netzendes anzuzeigen.

tjiltöt NJ Hi; J adtåt, 3 sg impf egirtck; JI ailtållt, 3 sg impf adtdn; bli stram, häv, hög-färdig / steif und graartig, patzig, stolz, hochmätig werden.

tjirv NG eitiev; J, J2 t'.§ziev, gsg az/ve 1. NG grundligt av-betad plats (vilken årstid som helst) / grändlich abgeweideter Platz (in beliebiger Jahreszeit)h 2. J, J2 snö- 1. isklump som fast-nat i hundens päls, i kläderna etc. / Schnee- od. EiskluMpen, der im Fell eines Hundes, an Kleidern usw. sich angesetzthath pina lä Ull' IM: hunden har is-klumpar i pälsen.

tjirvit J, J2 azient; taga bort snö- 1. isklumpar som fastnat i hundens päls, i kläderna 1. i skid-stavens truga etc. / Schnee- od. Eisklumpen entfernen, wegneh-men (die sich im Fell des Hun-des, an Kleidern od. am Teller des Skistockes usw. angesetzt ha-ben)!; jfr tjil'vö.

tjirviit NG ati8vcbt; J adeveot, 3 sg impf t'kz/veok; J2 azievcåht, 3 sg impf t'.z/vdn,; 1. NG beta ut, beta av grundligt, så att det inte finns tillstymmelse till bete / (ei-nen Weideplatz) völlig abfressen, ganz kahl weiden, so grändlich, da13 nicht eine Spur von Weide-futter mehr da ist /; 2. J, J2 bli full med snö- 1. isklumpar / voll von Schnee- od. Eisklumpen wer-den, sich mit Schnee od. Eis ver-kleben pina tjilvöi hunden fick

1165

fullt med snöklumpar i pälsen; piellö tjilvöi skällan blev igen-proppad med snö (så att den inte lät) / die Schelle hat sich mit Schnee verklebt (so daB sie nicht läutete)h vierra-såbbå tjilvöi det blev en snö- (is)klump i nedre ändan av trugstaven; jfr sjkil-tjöt, pultjöt.

attr. -is NG ffi; SG flak; J, J2 einthk, attr. -28; hård och seg (om skarfri snö, som renen inte orkar gräva igenom) / hart und zäh (von unverharsch-tem Schnee, den das Renntier nicht durchzuscharren vermag)/; jfr tjins.

tjinks NG ans, pred.; J Hi; seg, så att den nätt och jämnt bär (om skarfri snö, när det varit ljumt väder 1. regnat) / zäh (so da B man gerade noch darauf ge-hen kann; von unverharschtem Schnee, wenn laues Wetter war od. es geregnet hat)!; jfr tjina.

tjimköt NG atrkiot; J eitD- lciot, 3 sg impf t'im`ledn; J 2 e.%-kåht; NG halta/hinken, lahmenh J, J2 halta på ena benet (foten) / auf dem einen Bein (FuB, Lauf) hinken, lahmen.

tjihpel NG He SG tålhpel tkItTel; J Hi; skyffel / Schaufel.

tjipma J aipma, gsg böjning, krumning uppåt (t.ex. på skida, på kölen [meden] i lappsläden) / aufwärts gerichtete Krämmung, Biegung (z.B. an ei-nem Sid, am Kiel [der Kufe] des Lappenschlittens)1; mierkas-tjip-ma, se miel`kas; sapåk-tjipma böjningen i skidans framända / die Aufbiegung der Skispitze, »die Schaufel».

tjirima NG' eid-ma; J HI; (kraftuttryck) / (Kraftausdruck).

tjiremakis NG npl air`malasäh; SG thr`makisä (npl); J, J2 azr<-malas, gsg -å; 1. NG (sing.) för-hårdning, strimma av hårdare stenart i bryne / Verhärtung, Streifen härteren Steinmaterials in einem Wetzsteinh 2. J, J2 tuva, ojämnhet i marken / Bul-ten, Erdhöcker, Unebenheit im Boden/; 3. NG (plur.) lever-fläckar; fräknar / Leberflecke, Sommersprossen h 4. J, J2 vat-tenblåsa I. varblåsa på kroppen / Wasser-, Eiterblase an der Hauth jfr tjir`mas, tjåsmakis.

tjiremakis (adj.) NG, J, J2 ans-malas; 1. NG som har leverfläckar 1. fräknar / sommersprossig, mit Leberflecken behafteth 2. NG som har förhårdning I. strimma av hårdare stenart (om bryne) / (Wetzstein,) der eine Verhärtung od. einen Streifen härteren Ge-steins hat/; 3. J, J2 tuvig, ojämn (om mark) / uneben, holperig, buttig (vom Erdboden)/; tfir`ma-kis åtnam tuvig, ojämn mark / unebener, bultiger Boden.

tjirernas J HI; J2 ehr`mas, gsg atr8masa; vattenblåsa 1. varblåsa på kroppen; tuva, ojämnhet på marken / Wasser- od. Eiterblase an der Haut; Bulten, Höcker, Unebenheit im Erdboden h jfr tjir`makis.

tjirröt tjurröt NG aurrcbt, NG1.8 3 sg prs aurru; SG tgur-rCot; J ehrrcbt, neg. an-Co; 1. NG, SG smutsa ned (om flugor)/ be-schmutzen, beschmitzen (von Fliegen)h 2. NG4,8 J bli flug-

1166

smutsad/von Fliegen beschmutzt, beschmitzt werden.

tjirrut J ehrrut, J2 attrut; bli full med flugsmuts / volt von Fliegenschmutz werden/; pier`köh tjirrujilz köttstyckena bli fulla med flugsmuts.

tjiruk tjuruk NG auruhk; SG t§uruk, npl -a; F auruk, npl auruka; J atruk; J2 atruhk, gsg atruhka; fluga / Fliege/; kethlå-tjiruk (-tja rak) husfluga, Musea domestica / »Zeltfliege» = Stu-benfliege.

tfflivö J azr8v6), asg tritrydnv; egzrv6), gsg egtrr6); ai'm&tjir'vö nålpung / Nadelbeutel (fär drei-eckige Schusternadeln)/; tupäk-tjir'nei tobakspung/ Tabaksbeutel.

tjiska se sj i sj k å. tjisg.-tjassn SG tglssE-tgassän;

J Hl; tj.-tj. kähttjat titta argt/ böse blicken, böse schauen.

tjihtakit Njunjes, J adeln/at; stå ut, puta ut / heraus-, (her)-vorstehen, (her)vorragenh . tjih-takimmä lä närän bölden putar ut; skillitahka (drillsnäppan), en-ligt andra /Cflull (fjällpiparen), sä-ger så: / sk., der Flauferläufer, nach . anderen I., der Morinell-regenpfeifer, spricht so: / månne( kahpatav, kahpatap ja (Aulan, tjälutan, ja tumakatj län, unnakatj läv; kuottän, kuottän reuhsaka månij

marev; pahtam tjihtaka piedjei jag hoppar, jag hoppar . och skuttar och skuttar, och liten är jag, liten är jag; jag bär, jag bär ägg så stora som

ripans; ändan min börjar puta ut!

ich höpfe, ich häpfe und hopse und hopse, und klein bin ich, klein bin ich; ich trage, ich trage Eier so grol3

wie die des Schneehuhns; mein Bärzel (Hinterer) fiingt an

herauszustehen. tjihNtit J azhthhtit, J' tlIttä-

ht; plötsligt bukta ut sig och bli till en knöl (t.ex. om vatten, när det fryser till is i ett kärl) / sich plötzlich ausbauchen und eine Wölbung bilden (z.B. von Wasser, wenn es in einem Gefä6 zu Eis gefriert).

tjihtPn-tjöhtjön Sarkavare (Jokkmokks socken)athegen-Mh-egen; (i stallosägner:) ibland slu-ten, ibland öppen (= blinkande; om ögon) / (Wort der Stallomär-chen:) Initunter geschlossen, mit-unter offen (=zwinkernd; von den Augen)/; ahltjeim, kåktes tjal-mätjah läh tj.-tj. far min, huru kommer det till att ögonen (has-kövis' [lappens] ögon) äro än slutna, än öppna? (frågar stallos pojke) / Vater, wie koimnrs, da6 die Augen (Haskövis', des Lap-pen) bald zu, bald auf sind? (fragt Stallos Junge).

tjitnöt NG azinClt, 3 sg prs azinu; SG thttnea t; J atincåt (hellre / besser eguiDnut); = tj i d-nut; SG även: bli alldeles full av ispiggar, så att han inte kan röra sig (om hund) / auch: ganz mit Eiszapfen behängt werden, so da l3 er sich nicht bewegen karm (von einem Hund).

tjihtö (attr.) J adztco, J 2 eithteb, endast attr.; utstående (som en knöl) / vorstehend, sich ausbau-chend (wie ein Höcker)/; tjihtä

1167

åi'v8 huvud med starkt utstående panna 1. baknacke / Kopf mit stark vorgewölbter Stim od. aus-ladendem Hinterkopf tjihtö på-n'eh utstående tänder / vorstehen-de Zähne.

tjihtM J ailittä, asg t'hittåy; egthW, asg egt1tt4; knöl /

Höcker, Knollen, Ausbauchung. tjihttja J ekh,eega; örmärke,

liknande sjlieptj-ånätis (se sj lieb '-tj ) 1. kiesjka i spetsen av örat! Ohrenzeichen an der Ohrenspitze, ähnlich wie sjlieptj-ånätis (s. sjlieb'tj) od. kiesjka.

-tjittjak NG -t'it egahh; J Hi; se tjatna-tj.

tjihttöt (adv.) J, J' t".fihttd)ht; i utstående ställning (som en bulnad 1. knöl) / in herausstehen-der Stellung, Lage (wie eine Ge-schwulst od. ein Höcker)/; pän2h läh tf. tänderna äro utstående / die Zähne stehen vorh jfr tjuht-t ö t.

*ulka NG anvuka, npl an-ka"; SG tut/ca; J egzeka, apl egnflealt; J 2 azgaka, gsg egiwka; unge (av alla slags djur) / ein Junges (von beliebigen Tieren).

tjiiikat NG egitykat (bättre än / besser als tfinkatit); J t'kekat; få ungar/Junge bekommen, (set-zen, werfen, welfen usw.).

tjiukatit NG1 azykkatit; valpa / welfen, Junge bekommen (von Hund, Wolf od. dgl.).

tjkiköt NG t'hiffilciot, SG thu-kåt, J egmakcbt; J 2 egzekcåht, 3 sg hnpf t'kuckåli NG vara i färd med att få ungar / dabei sein, Junge zu bekommen SG, J, J2 få ungar, valpa / Junge bekom-men, welfen.

tjiukt NG1 npl t'higalt; J Hi; våle, nätvakare / (kleine) Netzboje, Netzmarke (Schwimm-körper zur Angabe der Lage des Netzes).

tjiulahit NG1 egnylahtt, 3 sg prs -ha; J ffi; tf. (pajäs) synas ovanför vattenytan (om våle) / iiber dem Wasserspiegel zu sehen sein (von einer . Netzboje)/; jfr nahttsahit, nahttsöt.

tjhira J egera, asg egzyray; J 2 egw,Dra, gsg egtivra; vilddjur, odjur (även om människa) / wil-des Tier, Untier, Bestie (auch von einem Menschen) h J: såpätisä tf. sakramenskade odjur! / ver-dammte Bestie!

tjiura NG" aniwa, ess. pan; SG thura, npl thuraka; J egtyra, gsg egtuDraka; J2 egzwra, gsg egievraka; NG13, J, J2 dålig, frän lukt (från vilddjur, särskilt vesslan, hanren i brunsttiden, svettig människa etc.); även mot-svarande smak / scharfer, wider-licher Geruch (eines Raubtieres, bes. des Wiesels, eines Renntier-hirsches in der Brunftzeit, eines verschwitzten Menschen usw.); auch der dementsprechende Ge-schmackh SG (ej NG", J, J2) varg / Wolf.

tjiurijtit J erzAtit, J2 egm-rgtzt; lukta 1. smaka illa, fränt, stinka (om vilddjur, särskilt vess-lan [puoita]; även om stark svett-lukt) /•schlecht, scharf, widerlich riechen od. schmecken, stinken (von Raubtieren, bes. vom Wie-sel [puoita]; auch von einem starken SchweiBgeruch).

tjiurös NG anyrcos, npl ansy-rusah; SG tgzuröi s; J egiurCas, npl

1168

amErusah; J2 ativrCos, gsg ama-rusa; smålus; gnet / junge Läuse; Nisse, 4auseierh SG även: varg / auch: Wolf!; piktasah låh tf in-rön kläderna äro fulla med gnet / die Kleider sind nissig, voll von Lauseiern.

tjiuhtas- N G1 aupwtas-, SG tkuhtas-; J, J2 anchtas-; 1. (i sammansättn.) att laga nät med / (in Zusammensetzungen) zum Ausbessern von Netzen dienendh SG, J, J2 tfiuhtas-ar'hpå tråd att laga nät med / Faden zum Aus-bessern von Netzen h NG: mår`-tet(v)-har'hpö; 2. (i sammansättn. / in Zusammensetzungen) NG', SG, J, J2 tfluhtas-muorra brätt-ningsstock att brätta skidor 1. böja åtnårisstänger med / Holz-form, -klotz, Holzgestell zum (Auf-)Biegen der Skier od. zum Krämmen der åtnåris, der Bogen-stangen des Zeltgerästes.

tjiuhtatit SG tkuhtatit; J, J2 eNhtatd; kontin. av tjik tt.

*yva-kl-111W NG" alunvaköyh-fe.; NJ, J anma-kb-htö (obsolet);

(eg. »tjuvkåta») fängelse / (eigtl. »Diebskote, Diebshaus») Gefäng-nis.

tjufuris NG' npl aufurtsäh; NJ ra, J HI; fuskare, klåpare / Pfuscher, Stämpel-/; ån mål läh åin mahke kå tjufurisåli tå kirjå pärtan vi äro i alla fall bara fuskare, schajasar vid sidan av (den som har skrivit) den här boken (sagt om Wiklunds Läro-bok i lapska språket) / wir sind jedenfalls nur Pfuscher, Lumpen-kerle neben diesem Buch (neben dem, der dieses Buch geschrieben

hat) (von Wiklunds Lärobok i lapska språket gesagt).

Ynglat J HI; J2 aurlat, 1 sg prs auglay; pipa, paffa (om el-den när gaser frigöras ur veden); hicka (om människa) / paffen, puffen (vom Feuer, wenn aus dem Holz Gase frei werden); das Schlucken haben (von einem Menschen).

tjuglait J ffi; J2 auglötzt; pipa till, paffa till, väsa till (om elden, när gaser frigöras ur elden); hicka till / (los)paffen, (los)puf-fen, (los)zischen (vom Feuer, wenn sich in ihm Gase entbin-den); einen Schlucker, Schluck-auf machen.

tjuguahit tjaggithit NG auYvahtt, SG tguggyahzt; NJ, J2 nigGyo/ut; stå 1. sitta framåtlutad / vorwärtsgebeugt stehen od. sit-zen.

tjuinastit NG1 aumastzt; J H; galoppera / galoppieren.

tjuiltit NG, J ~nåt; NJ alsenCut, 3 sg impf eiteptck; Jc 3̀ egyenbt, 3 sg impf awnio'l; stå (1. gå) med kroppen starkt fram-åtlutad (t.ex. när man plockar bär) / mit stark vornäbergebeug-tem Körper (da)stehen (od. ge-hen) (z.B. wenn man Beeren pfläckt).

tjurnöt (adv.) J ~nåt; i starkt framåtlutad ställning (som när man plockar bär) / in stark nach vorn gebäckter Stellung (wie beim Beerensuchen).

tjuktp NG aulak, npl alkOW-t /§öh; SG t§uktae, H es'ukt'sW; J, J' aukxek, npl auivhei(h); tjädertupp, Tetrao urogallus / Auerhahn.

1169

tjulästahka SG täulåsta; J, J2 aulåstahka; kyss / Ku13.

tjulästallat NG, J, J2 aulåstal-lat; frekv. av tjulöstit (även re-ciprokt) / frequent. von tjulöstit (auch reziprok).

tjuMs J, J2 egu/ös, gsg aulläsa; = ijulåstahka.

tjuMstit NG, J, J2 ekuiöstzt; SG tguUstzt; kyssa (en gång) / kissen (einmal).

tjullkat NG ger. II auluhka-min; SG tkulEhkat, J2 aulakat; dundra, dåna, slå (t.ex. om en yxa, när man hugger, 1. ett träd, när man hugger i det); även om den som hugger 1. snickrar: slå, hugga så att det dånar / donnern, dröhnen, krachen, krachend schlagen (z.B. von einer Axt beim Schlagen od. von einem Baum, wenn man ihn anschlägt); auch von dem, der Holz schlägt od. tischlert: schlagen, hanen, da13 es krachth NG mis tah lä tjul'hka-min ål'kön vad är det som dund-rar där ute.

tjul'hkR J eguiehk -d, 3 sg impf l'hil`kv; J 2 Kficlåkbt, 3 sg impf egurkv ; = tj u 1' a t.

tjur hkit NG aidslikit, SG Mu/Bh-/at, J aunkit, J2 t'.'sulålat; sätta en klubba (mindre träklabb) på en 'hund för att hindra honom att springa / einem Hund (acc.) einen Klöppel (kleineres Holz-scheit) vorbinden, um ihn am Laufen zu hindern, einen Hund »(be)klöppeln», »bengeln» usw1; tj. peitnakau id.

tjurhkö NG1 au/uhk6.), SG tha"hkco; NJ, J aulalik(D, asg t'iurkiow; J2 egu/åkCo, asg egur-kbm; klubba, träkloss som bin-74

des om halsen på en hund för att hindra honom att jaga renar 1. springa bort; (fig.) ett barn kan också vara »tjul'hkii» för modern (= ett hinder för hennes rörelse-frihet) / Knfittel, Holzknfippel, den man einem Hund um den Hals bindet, um ihn am Hetzen der Renntiere od. am Fortlaufen zu hindern, »Klöppel», »Bengel»; (bildi.) ein Kind kann auch fär die Mutter ein »tf.», ein Hemm-klöppel, sein (indem es ihre Be-wegungsfreiheit .hemmt).

tjurkum NG' egurkum, npl ah; SG Mutkum, npl -a; J t ur_

kum, npl -ah; J2 aurkum, npl a; 1. det kilformiga fogstycket

i handske! der keilförmige Zwik-kel in einem Handschuh h 2. si-dostycke nedom ruojas på bel-lingsko (två på varje sko) / der seitliche Schuhteil eines Pelz-schuhs unter dem Seitenteil des »Oberleders», ruojas, (entspricht ungefähr dem »Blatt», besteht aber auf jedem Schuh aug zwei Stficken).

tjullö NG eguZ/Co, asg egunco; SG tgu//6), gsg tgui/Co; J, J2 egu2/Co, asg egundm; 1. NG liten kagge, åtting / kleines Fälkhen, Achtel-tonne (15,7 Oh 2. SG, J, J2 liten rund ost (som ges åt barn)/ klei-ner runder Käse (der den Kin-dern gegeben wird)h J tju/h5-teii'vö liten rund ostform /kleine runde Käseform, Käsemodel.

tjullutj NG egullug; dimin. av tjullö.

tjurved NG HI; SG t§u/ 5v64; J Hi; = Wv t 2.

tjum`pätit J, J2 t'imKptitit; plötsligt blanda sig i andras sam-

1170

tal och säga något dumt (som förstör samtalet) / sich plötzlich in das Gespräch anderer mischen und etw. Dummes- sagen (das das ganze Gespräch verdirbt).

tjumpiit J amkpcbt, 3 sg impf aum`pck; J 2 eiuMpeoht, 3 sg impf aum`pck; tala dumt och grovt / dumin und unfein, unanständig reden.

tjuodjal, attr. -is NG au6d5a1,. attr. NG1 attr. eki4d5alts; SG attr. t§i,töd'd'aits; J ektOdijal, attr. -is; J' eiitwd5al, attr. -is; hög-(ljudd), ljudelig, som hörs långt / laut, vernehmlich, weithin hör-bar!; J, J2 även: klar och tydlig (om röst) / auch: klar und deut-lich (von der Stimme)h tjuodjalis kiella (jietna) hög, ljudelig, 'klar röst (som hörs långt) / laute, klare, gut vernehmbare Stimme (die gut trägt, weithin zu hören ist)!; tjuodjalis-jienak som talar ljud-ligt i laut, vernehmlich sprechend.

tjuodjat NG ed5at, 3 sg impf t7'9uNci/; SG Mitöd'd'at, neg. tgitöja; F HI; J akOdi jut, 3 sg impf aitNal; J2 atl 0d5at, 1 sg prs aiselay; ge ljud ifrån sig, låta; klinga; brusa (om skogen) / einen Laut von sich .geben, sich vernehmen lassen, rufen (von Tierstimmen); klingen; rauschen (vom Wald)h J2 även: ge gen-ljud (om en klippa; J säger här hadditit) 1 auch: widerhallen, ein Echo in sich haben (von einem Felsen; J sagt hier hadditit)1; NG även: mullra (om åskan) /

- auch: grollen, dumpf rollen (vom Donner).

tjuodtjålastO J eguOirsä/a:ståt, Jg auOceiå/abtbt; hastigt resa sig

upp, stiga upp i stående ställ-ning; även fig.: resa sig upp emot, göra motstånd / sich rasch erhe-ben, rasch aufstehen, »sich auf-tun» (von. Tieren), zu stehender Stel! ung sich aufrichten; auch bild!.: sich erheben gegen, Wi-derstand leisten.

tjuodtjånit SG tälöddglintt, J auOinärut, J 2 eguOiMunt; resa sig upp / sich erheben, sich auf-richten.

tjuodtplij SG ektödinai, NJ egue2iMbhj; J, J2 egliggi./e; kom-mande, nästa / der kommende, nächste tf. vahkö kommande, nästa vecka (tidsbestämning)/ in der kommende, nächsten Woche.

tjuodtPlit NG eg"Oiridet, SG triiöd'd'ght; J, J2 eguOå'ådit; resa sig upp, stiga upp / sich erheben, aufstehen h J, J2 även fig.: resa sig upp emot, icke gilla / auch bildi.: sich erheben, sich wehren gegen, nicht billigen.

tjuodtjö NG1 auOiad.)-, NJ3 ptc prs auOd'i6); som står, stående / stehend, der stehth NG1 tjuodtjö-här' härk som »står», ej har något tungt arbete / Renntier-ochse, der »steht», d:h. keine schwere Arbeit hat/; NJ3 tanne vuoltdin tjuodtjö neda n stående (t.ex. ord 1. uttryck i en bok) / untenstehend (z.B. Wort od. Phrase in einem Buch) h jfr tjuottjö.

tjuodtjömis NG1 auOiMcbmis, SG thiöd'n6.mits; J, J2

gsg -ä; märgbenet ovan-för tjeu'tjä i bakbenet hos renen och liknande djur (tibia) / der Markknochen oberhalb tjeuitft (des Tarsus, der FuBwurzel) am

1171

Hinterlauf des Renntieres und verwand ter Tiere (Tibia, Schien-bein).

tjuodtjöt NG 3 sg prs eninu; SG t§i-töddg6.4; J a"Oirgåt; P auOind)ht, 1 sg prs allekno; 1. stå; stå (obrukad); stå (fad-der, brud etc.); stå (om det som är skrivet); stå, förbliva (om Guds ord); stå för någon, stå på någons sida / stehen; (unbenutzt) (da)stehen; (Gevatter, Brant usw.) stehen; (in einem Text geschrie-ben) stehen; bestehen, bestehen bleiben (vom Worte Göttes); för jdn (ein)stehen, auf jds Seite ste-hen /; 2. bestå i; bero på / be-stehen in; abhängen von /; tanne tjuodtju vihk8 däri består felet / darin besteht der Fehlerh fan tuoken tjewdtju det beror på ho-nom / das steht bei ihm, hängt von ihm ab!; 3. stå stilla / still-stehen /; par'kö tjuodtju arbetet står stilla (det arbetas inte vi-dare).

tjuodtjöt (adv.) NG eguOirgåt, SG Oilödd.§Cot; J, P auOci'kåht; i stående ställning, upprätt / in ste-hender Stellung, aufrechth piejah tav muorav tf. ställ det här träet upprätt! / stel! das Holz da auf, aufrecht hin! /; tf. lä står upp-rätt; NJ3 tjeiggulvis ärra tf. för-samlingen förblir stående (under akten i kyrkan); jfr attr. tjuot-tj ö.

tjuodtjulis NG aitc'aubs; NJ, J eguOinuhs, endast attr.; NG tf. ulmutj barnsängskvinna som fö-der sent, dvs, då graviditeten räcker abnormt länge / Wöchne-rin, die spät gebiert, d.h. bei der die Schwangerschaft abnorm

lange dauerth NJ, J som »står» (är i erektion) för jämnan (om penis) / in einem fort »stehend», erigiert (vom Penis).

tjuogga NG egu0Ga, dimin. am)kkag; J m; akta tjuogga (tjuokkatj) (säges föraktligt om ensam, enstaka ren) / (sagt man verächtlich von einem einzelnen, sich allein haltenden Renntier).

tjuoggit NG' azijGat, 3 sg prs t'OGä; SG t§ilöggtt; J tikuOgftt, 3 sg prs au0g0; P eiuOggzt; 1. sticka en gång (hål på), sticka (t.ex. ett vilddjur med spjut, en fisk med ljuster); sticka (om ren-bromsen); hugga till, sticka till (om något ont i kroppen) / ein-mal (ein Loch in etw.) stechen, (er)stechen (z.B.. ein wildes Tier mit dem Spielk, einen Fisch mit dem Fischspeer); stechen (von der Renntierbremse [Dasselfiie-ge]); einen Stich geben, stechen, reiBen (von einem körperlichen ebel)/; 2. hugga, sticka en bit ur ett större. stycke (t.ex. en bit ur en ost) / ein kleines Stäck-chen aus einem gröl3eren Teil (her)ausschlagen, herausstechen (z.B. ein Stäck aus einem Käse)/; jfr tjuokkar; P urnas tjuoggij ma rancte-kav stuor-ällö-siste odju-ret högg min granna rantäe (ren) ur storhjorden / die Bestie ri mein hfibsches Renntier .aus dem Gros der Herde heraush 3. hugga, bita till (ont orm) / stechen, bei-Ben (von Schlangen)/; 4. Ner även: ta på sig (med vederbö-rande plagg som ack. obj.)/ auch: sich etw. anziehen (mit dem betreffenden Kleidungsstfick im acc.).

1172

tjuoggöt NG t'iu0Gcht, 3 sg prs auggic; SG OfiöggCot; NJ fåt, 1 sg •prs tig"Okkiow; J2 t'.00g-gåht; = tjuoggit (flera gånger 1. med flera objekt) / tj o gg it, stechen (mehrere Mate od. meh-rere Objekte).

tjuoilka NG eguOilika, npl auffikah; SG Wiöt8hka;NJeguöieh-ka, npl ekkOhkah; J2 t'kuNaka, gsg t'ign,hka; mygga, Culex / Milckeh J tjuoi'hka-muddö mygg-tiden / die Mfickenzeit, die Zeit der sommerlichen Mäckenplage.

tjuoihka(n)-IetbA NG egiiåh-lca-iiirn, NJ egic0,thkan-kdn ., J2 t'hkaje‘dnå; harkrank, Tipula / (Erd-, Bach-)Schnake, Bach-milcke.

tjuorkat NG1 .2 sg impf t'itc01-kal; SG gilögkat, 1 sg prs töt-kau; F auorkat, 1 sg prs aico,k-kay; NJ t'åuffikat, 1 sg prs t'§AN-hau,; J2 t'äuOekat, 1 sg prs egyll-kao; skida, åka skidor / Ski fah-ren, -Sid laufenh tjuoika påtij han korn skidande; J tjuoirkam-sailM spjutstav som användes vid jakt och dödande av rovdjur / Skistab mit (durch Scheide verwahrter) Spitze, • »Skispief3», der hej der Jagd und zum Täten von Raub-tieren verwendet wurde.

tjuoikatit NG t'kuNkahtzt, SG Milözkahtit, NJ atiOlkahtzt, .J 2 aiekahtit; I. låta någon åka skidor / jdn Ski laufen lassen!; NJ tån ih karkah tjuoikatit pdh-tjav ilå tjau'ka du skall inte låta pojken skida alltför hårt; 2. NJ, J2 (opers.) det är möjligt att åka skidor / (Unpers.) »es lä& Ski fahren», .es ist möglich Sid zu fahren if tanne ljuoikatah

här kan man inte åka skidor / hier karm man nicht Ski lau-fen h 3. NG, SG, NJ, J2 skida ifatt, skida efter, förfölja på ski-dor (med ack. obj.) / jdn auf Skiern einholen, verfolgen, jdm auf Skiern nachfahren (mit acc. obj.)/; 4. J2 (ej NJ) föra något med sig på skidor till en plats 1. från en plats / etw. auf Skiern zu od. von einem Platz mitbringen.

tjuoikatit NJ t'UNkatzt; kon-tin. av tjuoi'kat. . tjuoikös NG t'keDs, SG taiöz-kas ; NJ egiiåkcos, asg t'Nelcusay; J2 ~kas, gsg t'kuOrkusa; 1. NJ, 4'2 skidande (subst.); skidtävling / Skifahren, Skilauf; Skiwett-laufh 2. NG (sådant före) då re-narna äro skingrade och man måste skida överallt / Schneever-hältnisse, die fik das Sammeln der zerstreuten Renntiere liberalt Skifahren nötig machenh NJ, J2 skidföre, sådant före att man kan skida / Skischnee, Schneebahn zum Skilaufen, Skiwetterh udni 1 tal tjuoikös i dag är det sådant före, att man kan skida.

tjuorma NG' t'iuffina, apl eguNmalt; SG tMöielna, asg tUtöi-mau; 1\1J Hi; stör att skjuta båt med (båtshake) 1. att skjuta nät med under isen / Stange zum Fortschieben eines Bootes durch Einstemmen auf dem Grund (Bootstaken) od. zum Fortschie-ben eines Netzes unter dem Eise (Zastange, ZofSgabel)/; jfr tj u o kö och tjuol`köi; tuor`pun-tjuoi'ma, se tuor`pun.

tjuoimastit SG täkölmastzt;NJ ill; skjuta fram båt med båtstake

1173

/ ein Boot mit Bootstaken fort-schieben, weiterstofien, »staken».

tjuoivak NG attr. tjuöivak;NG1 au•Ovahk; NJ LH, J2 HI; ren vars hårfärg stöter i smutsgult (gul-aktigt grått, gulgrått 1. isabella-färg); följande schatteringar fin-nas enligt NG': / Renntier, dessen Haarfarbe einen Stich ins Schmut-ziggelbe (in gelbliches Grau, Gelb-gran od. Isabellenfarbe) hat; fol-gende Schattierungen sind .nach NG' vorhanden:/kutna-tjuoivak ,—(TL) tuol'va-tjuoivak och mutsit-tjuoivak = kutna-tf., se kutna; tävätatj-tj. ryggen ljusare än på tjahppat; sidorna gulgrå, buken vitaktigt gulgrå / der Räcken hel-ler als hej tjahppat; die Seiten gelbgrau, Bauch weifilich gran h vi(e)rkis-tj. sidorna ljust gulgrå / die Seiten hell gelbgrauh har`män-tj. något ljusare än före-gående sort / etw. heller als die vorige Spielarth skauhle-tj.. har fått sitt namn av skaulM, sed. o. / hat seinen Namen von skau'hlö bekommen, s. d. W./; tjuossö-njunj-tj., se under tj uoss-njunnj; karp6njunj-tj. en tjuoi-vak med vit nos / ein tjuoivak mit weifier Muffel 1; niera-päl-tf., se under nierra 2; kirjä-njunj-tj., se under kir'j; kirj-divak-tj., se k jr 'j fi; kirje-juolCkak)-tj., se kir'j - ; kirjö-pat-tj., se kir'j'e (tjahppis-)tieblak-tj., se tieblak; (NG1) avutis-tj., (TL) avuhas-tj. med en bred svart rand från ryg-gen ned på sidan (den kan även gå över ryggraden ett kort stycke ned på andra sidan) / ein tf. mit einem breiten, vom Räcken hin-unter auf die Seiten verlaufenden

schwarzen 'Strelfen (er kann auch fiber das Rfickgrat ein kurzes Stäck auf die andere Seite hin, unter gehen). .

tjuoi'vat, attr. tjuorvis NJ eg"Nevat, attr. au0,8v2s; J2 t'iu0x,p-vat, attr. t'i"Okevzs; SG attr. t§f4W-ms; = tjuoivuk; tjuo.i'vis som förled i sammansättningar, när fråga är om färgteckningar på ren: / als erstes Glied von Zu-, sammensetzungen, die farbige Zeichnungen des Renntierfells benennen: NY" tjuoi'vis-käirak (-käirök), tjuoi'vis-lijnak, tjuoi'-vis-luostak, tjuoi'vis-sihtsa, tjuoi'-vis-tjuosök, tjuoi 'vis-Iii 'la in vilkas olika betydelse framgår av sammansättningslederna / u. a. m.; die verschiedenen Bedeutungen ergeben sich aus den einzeinen Zusammensetzungsgliedern. .

tjuorvis (attr.) se tjuoi'vat. tjuoivöi SG trtiötvco), iness. sg

tgitöz8vuh,in; NJ egueffliob asg t'ku018-vuha4; J 2 t1§02getn, asg i',00,8wuhag; 1. (subst.) sådant tillstånd då det på vintern icke snöat på länge, så att man icke kan spåra jaktbyte 1. renar av färska spår / Wetterlage, wenn es im Winter lange nicht ge-schneit hat und man demnach Wild und Renntiere nicht nach fris ch en Spuren (ab)spfiren kann, (Wetter mit) ungeniigend(em) Spurschneeh tjuoi'vuhav tahkä det blir (eg. ))det gör») tjuoivöi; 2. NJ, J2 )som första led i samman-sättn.) glest liggande 1. belägen, en-dast här och där synlig etc. / (als erstes Glied von Zusammenset-zungen) zerstreut liegend, schfit-ter gelegen, nur lie und da zu

1174

sehen tjuoiväi-luottah glesa spår (i snön), spår endast här Och där / zerstreute Fährten, Spuren (im Schnee), nur hie und da sichtbare Spuren tj.-räs-eh gräs som växer glest (någon tuva här och där endast) / schätter wach-sendes Gras (wenn nur hie und da ein Rasenbulten zu sehen ist)/; tj.-sjattöh glest växande (då-liga) växter (om gräs 1. annat) / schätter wachsende (schlecht aufkommende) Pflanzen (Gras od. andere)h tf.-tåpM glest lig-gande 1. belägna gårdar /zerstreut liegende Gehöfteh 3. NJ, J2 (adv.) glest, spritt, här och där/zerstreut, schätter, hie und da (liegend)h tåpeh läh tjuoiväi gårdarna ligga glest.

tjuoivös (attr.) NJ eguNvios, attr., J2 auffivås, attr.; gles, glest liggande, med avstånd emellan / schätter, spärlich, zerstreut lie-gend, durch Abstände getrennth tjuoivös rässå glest växande gräs / schätter stehendes Grash tjuoivös suoi'n8 glest växande starr/schät-ter wachsendes Riedgrash tjuoi-vös tåpeh glest liggande gårdar / zerstreut liegende Höfe.

tjuoivuk, attr. -is SG tbizönnik, pred.; NJ aitemyuk, attr. -is, även subst.; J2 ainwuhk, attr. även subst.; 1. gulgrå 1. brungrå (om vadmal, tyg, djurhår, färg etc.) / gelb- od. braungrau (von Loden, Stoffen, Tierhaaren, An-strichfarben usw.)/; 2. (subst.) gulgrå ren (= tjuoivak) / gelb-graues Renntier (= tj uo i v ak)/; NJ ljusgrå ren / hellgraues Renn- tier NJc" årak-tf ljusbrun ren (Ilar samma färg som de

ljusaste ekorrskinnen) / hellbrau-nes Renntier (hat die gleiche Farbe wie die hellsten Eichhörn-chenfelle)h peivåk-tjuoivuk = en årak-tjuoivuk som är mycket ljus (hos p.-tj. äro bland de ljusbruna hårstråna inblandade vita hår-strån 1. också äro de översta topparna ljusare än hårstrået i övrigt) / ein sehr helles å.-tf. (bei einem p.-tj. sind in die hellen Gran nenhaare weilSe eingemengt od. es sind die Spitzen der Gran-nenhaare heller als die unteren Haarteile).

tjuojatahka NG eguNahtahk, npl -htakäh; NJ eikkahtahka; J 2 ainat(ahka),gsg-takö; något som ljuder 1. varmed man åstadkom-mer ljud, särskilt klingande 1. ringande ljud, spel 1. musik (t.ex. kraftig bjällra, skälla)/ etw., was tönt od. womit man einen Schall, bes. einen Klang od. ein Läuten, Spiel od. Musik hervorbringt (z.B. kräftige Schelle, Glocke).

tjuojatit NG ekuNahtit, SG NJ J2

ht; 1. låta ljuda, klinga; spela med instrument / tönen lassen, klingen lassen; auf einem Instru-ment spielen h 2. (fig.) låta höras, göra känd; göra känt behovet av, påkalla (t.ex. hjälp) / (bildl.) hä-ren lassen, bekannt machen; die Notwendigkeit von etw. laut werden lassen, herbeirufen (z. B. Hilfe) h J2 If. nietav göra sin nöd känd, bekant (i avsikt att få hjälp) / seine Not bekannt ma-chen (um Hilfe zu erhalten) viehkåv tf. kalla på hjälp / Hilfe (herbei)rufen, um Hilfe rufen.

tjuokaltahka SG rsitökalta; NJ

1175

HI; hundens matkärl / Fre13napf des Hundes.

tjuokanahtta NG akikal`taht-td, SG Mitö1caltaht0, NJ aitökal-tahttåt, J aiu2kattahtUt, J2 i'hiw--kattahttN; = tjuokatit.

tjuohkamus NJ, J eiitOhkamus; J2 eginkamus; hundmat (även föraktfullt om brännvin)/Hunde-fressen (auch verächtlich von Branntwein).

tjuohkanit SG 3 pl. prs t§itöh-lcant; NJ, J egicOhkand; tjahnåh tjuohkanih (SG) det blir svart, mörkt för ögonen (då man an-strängt sig för mycket) / es wird (einem) schwarz vor den Augen (wenn man sich zu stark an-gestrengt hat)/; (NJ, J2) ögonen se dubbelt, det går runt för ögo-nen / die Augen sehen doppelt, es dreht sich einem vor den Augen.

tjuokastit NG cs' au01cast2t, NJ atiOkastzt; slafsa litet / ein wenig lappern, schlabbern NJ även: läppja litet (föraktfullt om en som, dricker brännvin) / auch: nippen, ein wenig kämmeln, schnapsen (verächtlich von ei-nem, der Branntwein trinkt).

tjuohkat NG' eguOhkat, 3 pl. prs aftlikt; SG tfisöhkat, 3 sg prs tgitöitkti; NJ aite2hkat, neg. aitOka; J2 tWOhkat, 3 sg impf atiwkal; slafsa (om hundar)/lappern (von Hunden)/; NJ, J2 även: läppja på, dricka brännvin (föraktfullt) / mich: ein wenig Branntwein trinken, schnapsen, kfimmeln (verächtlich).

tjuokatit NG eiu0kahtit, NJ nitOkahtit, J2 ~Udd ; låta slafsa, ge (hunden) mat/ lappern lassen,

(dem Hunde, acc.) Fressen ge-ben!; tf. påtnakav. id.•

tjuohU NG1 tWOhle-7, SG thiölt-lae; NJ au0h/eä, asg ailjleby; J2 aujhkö, gsg arigå; isflen på marken (så att renarna inte kun-na komma .t betet) / Eisäberzug des Bodens (vor Bildung einer Schneedecke im Herbste; hindert die Renntiere, zu ihrem Futter zu kommen)7; tjuohla-jahkö flenår / Jahr, in dem der Boden sich vor -dem Einsetzen des Schnee falls mit Eis fiberzogen hatt; tjuohkä-tal'IM flenvinter / ebensolcher Winter.

tjuokit NG aftkiht; NJ HI; det kärl hundarna slafsa ur / Fre13-napf fiir die Hunde.

tjuokkar NG' auOkkar, npl egu0Garah; NJ aitOkkar, up! t'kuOgfarah; J tjuokkar, gsg tjuog-gara; stycke som man sticker 1. hackar lös ur en hårdare massa (t.ex. ur frusen matvara) / Stäck, das man aus einer härteren Masse lossticht od. -hackt (z.B. aus ge fro-renen EfSwaren)h J vuostä-tjuok-kar bit som stuckits lös ur en ost / Stäck Käse, das man aus einem Käse herausgestochen hat.

tjuokkåtit NG, NJ ei"Okkiitzt; sticka till, sticka plötsligt, sticka en gång/ drein-, losstechen, plötz-lich stechen, einmal stechen.

tjuokkatj (dimin.) se tj u o g g a. tjuokkun NG' auulykun, .NJ

t'kcOkkun; något varmed man sticker hål / etw., womit man -Löcher stichth jfr tjuokkunatj; NG' brödnagg av svensk modell / Brotstachel (zum Durchlöchern, Auflockern des Teiges beim Bak-ken) - vån schwedischem Modell h kahkkö-U. id.

1176

tjuokkunatj NJ tlå0kkunag, i'.'såwicunag; 1. något som man sticker hål med (t.ex. en liten träpinne, som användes till bröd-nagg, liten kniv 1. syl) / etw., womit man Löcher sticht (z.B. ein kleines Holzstäbchen, mit dem man in den Brotfladen sticht, um ihn aufzulockern, kleines Messer od. Ahle) h 2. J2 (ej NJ) påna-tjuokkunatj hund som inte förstår bättre än att han blint ru-sar in bland renarnanch skingrar dem / Hund, der nichts anderes kann als blindlings in die Herde hineinjagen und sie auseinander-treiben.

tjuokkutallat NG egiikkuhtal-NJ nuOkkuhtallat; bli stuc-

ken, stångad / gestochen, (mit den Hörnern, dem Geweih) gespieSt, »geforkelt» werden.

tjuokkutit NG af.clokubt, SG gitökkicht, NJ tIztOkkutzt; 1. NJ sticka litet då och då / hie und da ein wenig stechen h 2. NG, SG, NJ sticka sig/sich stechenh NJ mån tjuokkutiv nii'päi jag stack mig på kniven.

tjuokös NG MAC/g; NG' asg ekilwkusa(y); SG ailökyDs,

asg t§itöhkusau; NJ atia;k6) s, asg atigkusay,; J 2 agko5s, gsg aistwh-kusa; 1. NG, NG', NJ, J2 så-dan mat som slafsas (= hund-1. kattmat) / Fressen, das (ein)-geschlärft, gelappert wird (= Hunde- od. Katzenfressen)h 2. NG, NG, SG, MG", NJ slafs-kärl, hundens matkärl / der FreI3-napf des Hundes h se tjuoktä, tjuoktä.

tjuohköt NG ehkcbt; NJ eguOhkåt; J2 aujitkioht, 3 sg impf

tTkål; beläggas med flen (om betesmark) / sich (auf noch schneefreiem Boden) mit Eis fiber-ziehen (von einem Weidegrund)h (opers.) det blir flen (tjuohk0 (unpers.) es bildet sich Eisiiber-zug auf dem Boden.

tjuoktå NJ a110k<tå, asg a"00w-tbc; J tjuoktä, gsg tjuouhtä; J' au0kxtä, gsg egueLyhtii; = tj uo kt

tjuokM NJ ek"Ok`tb; J tjuoktä, gsg tjuotzht; J2 t9uOkstä, gsg ali0ohtå; hundens matkärl / Fre& napf des Hundes.

tjuolak NG au0/ahk, SG t.§åö-lak, NJ t'S`740.1a1'1c; NG (ortnamn vid norska gränsen)/ (örtlichkeit an der norwegischen Grenze)h SG tjuolak värre brant kai'sä steile Hochgebirgsspitze NJ (ort-namn; berg i Jokkmokk) / (Orts-name; Berg im Kirchspiel Jokk-mokk).

tjuolastit NG' augastzt, NJ azigastit; hugga till (en gång) / drein-, loshauen (ein rna!)!; tf. kär'käi hugga yxan i en sten / mit der Axt in einen Stein hauen.

tjuolatahka NG t'kudyahtahh, SG tåkölahta, NJ aicOlahtahka, J2 atialatahha; NG splittror, spånor som uppstå när man hugger / Splitter, Späne, die beim Hacken entstehen aksjö-tf. spån efter yxhugg / Späne von Axthieben SG, NJ, J2 ställe där man fällt lavträd åt renarna I. avverkat skog; hygge / Stelle, wo man för die Renntiere Bäume mit Flech-tenbewuchs gefällt od. Wald ge-schlagen hat; (Holz-)Schlag, Aus-hau.

tjuolatit NG auOlatit, SG aftö-latd, NJ C.siscOlatit, J 2 atiwiatzt;

1177

1. NJ, J2 skära, hugga (flera gånger 1. i flera bitar 1. om flera subjekt); skära för åt flera per-soner (vid måltid); skära, hugga så småningom /schneiden, hauen, hacken (mehrere Male od. in mehrere Stäcke od. von mehreren subj.); (beim Essen) för mehrere Personen vorschneiden; allmäh-lieb, jedesmal ein wenig (ab)-schneiden, (ab)hauen h 2. NG, SG, NJ, J2 skära sig, hugga sig / sich schneiden, sich hacken.

tjuolatit NJ atiOlahtit, J2 eitiW-latat; 1. låta skära 1. hugga; låta (läkaren) .operera / schneiden od. hauen, hacken lassen; (den Arzt) operieren lassen!; 2. vara möjlig att, kunna skäras 1. huggas / ge-schnitten od. gehackt werden können.

tjuorkö NG auga/c6.); SG tgua8-/cp, kom. sg auCkuina; NJ J2 Hi; ----tjuol`köi.

tjuorlikö NG1. aue2/61ileco; NJ HI; notflöte (med hål i ena ändan) / Flöf3e, »Flotte», Schwimmer am Zugnetz (mit einem Loch an dem einen Ende).

tjuorköi NJ augledn, npl au0/6koh; J2 augkdn, npl auQ-/åkuh; stång med vilken man drar nät under isen från det ena hålet till det andra vid vinterfiske / Stange, mit der man bei der Eis-fischerei das Netz unter dem Eise von dem einen Eisloch zum an-dem n schiebt od. zieht, »Zo13-stange»h tjuol' ku-suoak, se suo-r ö k.

tjuolckun NG Ha; SG tgåekun, ess. t§ilölekunzn; NJ aziOrkun; SG =tuor`pun; NJ= tjuol`köi.

tjuollat NG auglat; SG MAN-lat, 1 sg prs tgkölau;NJ aidllat, 1 sg prs tulag; J2 eäit011at, 1 sg prs egfolag; hugga (med yxa); fälla (träd); skära (med kniv); operera (med kniv; om läkare); skära (hö med skära I. kniv); skära (om skare 1. is, som skär i benen på häst 1. ren, när man kör) / (mit der Axt) hanen, hacken; (Bäu-me) fällen; (mit 'dem Messer) schneiden; operieren (mit dem Messer; vom Arzte); schneiden (Heu schneiden, mähen, mit Si-chel od. Messer); (ein)schneiden (von Eis od. Schneekruste, die beim Fahren dem Pferd od. Renn-tier in die Beine schneiden).

tjuolM NG au02U, npl augöh; timmerhuggare / Holzfiiller.

tjuollit NJ, J2 au02//t; 1. sätta, ställa åt sidan, skaffa undan; sätta, ställa snett (ej mitt emot varandra I. ej rätt upp och ned) / wegsetzen, beiseite stellen, bei-seite legen, wegschaffen, beiseite schaffen; schief setzen, schief (hin)stellen (nicht einander ge-rade gegenäber od. nicht gerade aufrecht)h 2. gå åt sidan, gå ur vägen, gå undan / zur Seite tre-ten, weg-, aus dem Wege gehen, ausweichen h jfr sjuovvit.

tjuollö se tj u o I ö. tjuollöt (adv.) NG aigkot, SG

ta,iölleat, NJ aufficbt, J2 au0koht; snett; i sned ställning (ej rätt upp öch ned); snett emot, snett åt sidan / schief, schräg; in schiefer Stellung (nicht gerade aufrecht); schief gegenäber, schräg seit-wärtsh J2 saMk tf. mannä skidan går snett / der Ski läuft schiefh NG, NJ tf. kähttjat titta snett, se

1178

förgrymmad ut / schief blicken, ergritnmt aussehen.

tjuorma NG auOlvma; SG tguöl8ma, asg thiölmau; NJ aug"-ma, npl t'hiOlmah; J 2 t'POlvma, gsg tWO/tna; knut (som är knu-ten) / Knoten jäpma-tj., se un-der jäntas; sjtukkaltak-tf., se sjtukkaltahka; snur'htö-tf., se snur'htö; vattsältak-tj., se d. o.

tjuormasit NJ, J2 eguOvotastt; knyta sig (av sig själv), få en knut på sig / sich (von sich selbst) verknoten, einen Knoten bekom-men!; pacleM tjnol'masij det blev en knut på bandet; J2 tjähtj2 (piebmö) tjuol'masij tjåddåled vattnet (maten) »knöt sig» (stan-nade) i strupen / das Wasser (der Bissen) »knotete sich» im Halse, blieb im Halse stecken.

tjuormat NG' i'POlamat, 2 sg imp. auOlma ; NJ Hl, J2 Hl; knyta, göra knut på / knilpfen, knoten, Knoten in etw. machen h se tjuormit.

tjuormatit NJ, J 2 eguO/Dmattt; 1. knyta en gång 1. en knut; knyta, binda fast ett obj. / ein-mal knilpfen, knoten, e i n en Kno-ten machen; einen Gegenstand anbinden, festknilpfen h 2. NJ tjåsk -es tjuol'matij sisi; kålöv ky-lan har trängt in i mig; jag fry-ser / die Kälte ist in mich ein-gedrungen; ich friere.

tjuolmatit NG augmatzt, auffinatzt, SG Og-tö/mata, NJ matd, J2 aziwlmatit; 1. kontin. av tjuol'mat; 2. P (fig. i föl-jande uttryck:) tjuolmatij nubbäi tav säkav »han knöt den nyheten vid den andre», dvs, han talade om en nyhet, som han påstod

sig ha hört av den andre, men som den andre inte hade sagt/ (bildl. in folgender Wendung:) tj. n. t. s. »er band die Neuig-keit dem anderen an», d.h. er erzählte eine Neuigkeit, die er von dem andern gehört zu haben behauptete, die aber dieser nicht gesagt hatte.

tjuormatuvvat NG t',001»ma-tuwwat; NJ Hi; knyta sig, strula - sig (om tågvirke) / sich verknoten, sich verwickeln, sich verfitzen (von Seilerwaren, Schniiren od. dgl.).

tjuor mit NJ, J2 t',00/ 8tnit; knyta, göra knut, sätta knut på (t.ex. ett snöre); knyta fast, binda fast (t.ex. en hund vid ett träd) / kniipfen, knoten, einen Knoten schlagen, einen Knoten in etw. (z.B. in eine Schnur) machen; festknäpfen, festbinden (z.B. ei-nen Hund an einem Baum).

tjuoki tjuollö (attr.) NG SG t,§7k"a/cD, NJ tiki4/6);

J2 t'h-0/6)(-); (ofta i sammansättn.) sned, som står snett; som är på sidan; (fig.) som är på orätt väg / (oft in Zusammensetzungen) schief, schiefstehend, -liegend; abseits, befindlich; (bildi.) auf un-rechtem Wege begriffen h NG tjuolö-nuo1utt2 not som står snett, så att kilen inte är mitt för / Zug-netz, das schief liegt, so dal3 der Sack (Steert) nicht in die Mitte zu liegen kommth J2 te tuot &-muff rahtjä tjuolö pälläi den där far efter det som är orätt; tjuolö-pälak en som far efter det som är orätt 1. ont / einer, der auf Unrechtes od. Böses aus ist!; SG tjuollö nanne lä är sned / ist

1179

schiefh J ljuolö-pällEti snett över, åt sidan, snett emot (rörelse till) / schief hinäber, schief zur Seite, schief nach der Seite (hin), schief gegenäber (auf die Frage: wo-hin?).

tjuolös NG' egq/cos, iness. sg afalusm; NJ egfiö:/Cos, asg egiu2/-/usau. ; trädhuggning, avverkning / Baumfällen, (Holz-)Abtrieb, Ab-holzung.

tjuolta NG' tTigta, up! egicOrtah; NJ eg"Oita, asg egitegtay; J Utlotta; J' augta, gsg eitsata; 1. träpåle, trästolpe 1. trästång (som sättes ned i jor-den att binda hundar, getter etc. vid, även renkor när man mjölkar dem) / Holzpflock, Holzpfahl od. Holzstange (die in die Erde ein-geschlagen werden, um Hunde, Ziegen usw. daran zu binden, auch -Renntierkähe beim Mel-ken) h J2 (ej NJ) flagga-tt, se flagga; NJ, J2 liiita-tj. stång som sättes som stängsel tvärs över in-gången till ett rengärde / Stange, die als Sperrbaum quer fiber den Eingang eines Renntiergeheges gelegt wird h 2. SG (namn på en stjärna) / (Name eines Sternes; [nach J. Qvigstad, Lappiske Stjernenavne, Tromso, 1921, S. 3, bzw. Lindahhöhrling, Lex. lap-ponicum, 1780, der Polarstern, »quia immobilis et fixa))])!; 3. NJ, J, J2 örmärke (två parallella klipp i örats längdriktning från den på tvären avsnoppade ör-snibben) / Ohrenzeichen (zwei parallele Einschnitte, die von der quer abgestutzten Ohrenspitze aus in der Längsrichtung des Ohres gemacht werden).

tjuortak NJ, J2 atiOrtak; ren med tjuolta-märke i örat I Renn-tier mit dem tjuolla-Ohrenzeichen.

tjuortas-muorra SG Ml:tetas-muörra; NJ ffi; J 2 egitOrtas-micwrra; liten käpp I. pinne med vilken man tänjer ut skor 1. handskar, när man syr dem 1. när de torkat ihop / kleiner Stock, Holzstäbchen, mit dem man Schuhe od. Hand-schuhe aus3,veitet, wenn man sie näht od. wenn sie eingetrocknet und eingeschrumpft sind.

tjuortastit NG augtast2t, SG afkörtastd; NJ, J2 aitOrtastzt; 1. NG fästa nät med stolpar 1. sta-kar för att det inte skall föras bort av strömmen / ein Netz mit Pfählen od. Stangen festtnachen, anpflöcken, damit es von der Strö-mung nicht abgetrieben wird h 2. NJ, J2 tänja ut skor I. handskar med en pinne 1. liten käpp (tjuor-tas-muorra) I Schuhe od. Hand-schuhe mit einem Stäbchen od. kleinen Stock (tf.-m.) ausweiten.

tjuoltR NG1 au02tbt; SG Milöll-tät, 1 sg prs ailiirtäu; NJ auactåt, 1 sg prs t'iliOrMy; J 2 eguata, 1 sg prs eguOrtky; 1. NJ, J' skilja ut, utsöndra, sortera; göra skill-nad på folk (ej behandla dem lika, i synnerhet beträffande till-delning av mat; även: behandla kreatur på sådant sätt); skilja en renhjord i två delar / ausscheiden, aus-, absondern, sortieren; Leute nicht gleichmäBig, unterschied-lich behandeln (bes. bei der Zu-teilung von Essen; auch: Haus-tiere in dieser Weise behandeln); eine Renntierherde in zwei Teile teilen h 2. NJ, J' skifta ett arv (åt arvingarna) / ein Erbe teilen

1180

(unter die Erben)/; 3. NJ, J2 dela upp garnet i en väv (med väv-spolen) i olika mönster, när man väver / beim Weben die Ketten-fäden eines Gewebes (mit der Webspule) unterschiedlich an-heben und so verschiedene Muster bilden/; 4. NG 1 stötta upp /durch Stfitzen, Streben aufrecht stellen, -halten!; jfr tuu'tn

tjuoltit NG aiatit, NJ egught; slå ned pålar 1. stolpar / Pfähle, Pfosten einschlagen.

tjuolun NJ Hl; J2 gsg -a; stång (I. möjligen käpp) med en krok i ena ändan, med vilken man söker reda på nätstången (tjuol'kö, tjuotköi) under isen / Stange (od. auch manchmal Stock) mit 'einem Haken an dem einen Ende, womit man bei der Eisfischerei die Netzstange (tjuot-kö, tjuotköi) unter dem Eise zu fassen und zu ffihren sucht, ZoLS-gabel.

tjuolun-nasN NJ HI; J2 aio-lun-nd W; meteor, stjärnskott, ko-met(?) (»blir som en svans efter ljuskroppen», säger meddelaren) / Meteor, Sternschnuppe, Ko-met(?) (»es bildet sich gleichsam ein Schwanz hinter dem Leucht-körper», sagt der Gewährsmann).

tjuolutallat NG ailluh NJ 3 sg impf aitwlutallq; NG titta snett, se förgrymmad ut / schief, scheel blicken, ergrimmt aussehen NJ vara på tvären mot, inte gå med på, inte gilla något / sich gegen etw. spreizen, sperren, auf etw. nicht eingehen, etw. nicht billigen NJ maltes tal ain tjuolutalöita pär`nijnihtM

vad var det nu som gjorde att ni (= pojkens föräldrar) var så på tvären »med er son» = vad var det nu som gjorde att ni var så emot en förbindelse mellan er son och min dotter? (säger flickans mor till pojkens mor, då pojkens föräldrar inte gå med på ett giftermål mellan flickan och sin pojke); inalles tal ain tjuolu-tallih ja itIjih tjuovöh rna mayån vad var det nu som gjorde att du var så på tvären och inte ville följa med? (säger fadern till poj-ken) / warum warst du so wider-spenstig und gingst nicht mit mir? (sagt der Vater zu seinem Jungen)/; aMY tal tån nåv tjuo-Intala alltid 'är du då så på tvären.

tjuonam NG auOnam, npl -ah; SG tååönam, npl tgiiönama ,. taiött-nama; F ekrbnant, npl awåna-ma; NJ aitOnam, npl aid2namah; J' eken", gsg egiOnama; gnista (i allm.); gnista (av tro 1. ur en människas öga); gnista, plötsligt ljus från en stjärna / Funke (i. allg.); Ffinkchen (innere Spur, Keirn) von Glauben, Funke im Blick eines Menschen; Funke, plötzlicher.Lichtstrahl von einem Stern.

tjuonamastM NJ egiteinamaåtbt, J2 egitwnamaåtbt; gnistra till litet (om gnista, öga hos människa, stjärna; jfr åssjöt) / ein wenig funkeln, (auf)blitzen (von einem Funken, dem Auge eines Men-schen, einem Stern ; vgl. å s sj ö t).

tjuonamahttn NJ egiOnamaht-W, J 2 aicwnamahttbt; kasta gnis-tor, gnistra (om eld, ögon, stjär-nor) / Funken sprähen, Funken

1181

spritzen, funkeln (von Augen, ei-nem Feuer, von Sternen).

tjuonuk, attr. -is NJ ailOnuk; aitwnuhk, attr. NJ pojke

som får rik flicka till hustru I. flicka som får rik pojke till man / (Heiratspartner) der eine gute Partie macht, d.h. Bursche, der ein reiches Mädchen zur Frau, od. Mädchen, das einen reichen Burschen zum Mann bekommth J2 (ej NJ) snabb, rask (men ej uthållig; om människor och djur) /rasch, schnell (bereit) (aber nicht ausdauernd; von Menschen und Tieren)h NY" tjuonukis näi'htfå en flicka som fort (tidigt) får fästman och fort blir gift / Mäd-chen, das rasch (zeitig) einen B rä u tiga m b e ko mmt u ad rasch unter die Haube kommt.

tjuonukatj NJ e nukag ; som tidigt får fästman och tidigt blir gift (om flicka)/ frilh einen Bräu-tigam bekommend und frilh sich verheiratend (von einem Mäd-chen).

tjuopma NG auOpma; SG Mitöpma, npl F ekkö'pma, npl ailönta; NJ ekitOpina, gsg eOma; NJ 2, J 2 aftwpina, gsg atiwnza; J tjuopma, gsg gummi; 1. NJ, J2 hårlös hud på levande varelser (J2: även på svinet och lusen) / unbehaarte Haut leben-der Wesen (J2: auch des Schweins und der Laus)/; jfr 2. SG, J2 fjäll (på fisk och orm) / Schuppe (von Fischen und Schlangen)h NJ, J' hud som är täckt med fjäll (J2: )även djävu-len har tjuopma») I schuppen-bedeckte Haut (J2: »auch der

Teufel hat . eine Schuppenhaut, tf.))).

tjuopmå NG egqpinii, npl afiketih; SG tHiöppniä, apl tgtö-mätt; F eiuåpnå, npl attåmå; NJ au0Pmei, npl e4i4mEth; J2 auijp-mä, npl ekniäh; NG bärkart / unreife Beere(nfrucht)h .SG, NJ, J2 kråkbär, bär av Empetrum nigrum / Beere der schwarzen Krähenbeere, schwarzen Moos-beereh tjuopmä-muorjaz id. (en-ligt NG bärkart / nach NG harte, unreife Beere).

tjuopmat NG1 eitOpinat, SG t.§ihöpmat, NJ aicOpmat; J2 allwp-mat, 1 sg prs t'Utwmcw; fjälla (fisk) / (Fische) (ab)schuppen.

tjuohppat NG tiku0hppat; SG t§göhppat, 1 sg prs Wtöhpau; NJ au0hppat, 1 sg prs ekkhpag; J 2 auQhppat, 1 sg prs eiii0hpay; 1. NJ skära (upp), hugga (t.ex. kött 1. fisk till kokning); skära (t.ex. av ett band)/(auf)schneiden, auf-hacken (z.B. Fleisch od. Fische zum Kochen); abschneiden (z.B. ein Band)!; tjuohpah patt2v kas-kat skär av bandet! 2. skära, skörda / schneiden, mähen, era-ten!; ahkkarav tf. skära åkern / das Feld abinähenh (fig.) . puor2v jalä pahäv tf. skörda gott 1. ont (efter som man sått) / Gutes od. Böses ernten (je nachdem man gesiit hat).

tjuorak, attr. -is och tjuorris NG' au•Orahk; SG tgiiörak, attr. id. 1. tåuörris; NJ atiOrak, attr. -is och t'.§uOrris; J2 ekiwrak, attr. id. 1. aie'rakis auOrris; 1. (adj.) NG1 rödgul (om hund)/ rötlich-gelb (von einem Hund)/; NJ, J2 ljusgrå (om djurhår, t.ex. ren,

1182

hund, varg) / hellgrau (von Tier-pelzen, z.B. bei Renntier, Hund, Wolf) h 2. tjuorak (subst.) (NJ, J2) ren med ljusgrå hårfärg / Renntier mit hellgrauem Fell.

tjuoikam J kom. sg t'ku6r6-kamin; något varmed man »tryckte»(?) 1. målade bilderna på trolltrummans skinn /etw., wo-mit man die Bilder auf dem Fell der Zaubertrommel »druckte»(?) od. malte jfr tj uor'kat (verb).

tjuoikat, attr. tjuoikis NG eg"Orakat, attr. Monis; SG attr. ~Blus; NJ, J2 eguOrykat, attr. t'åuOrskis; 1. grå, gråvit (om hår, som grånat på grund av ålder

hos människor och hundar — 1. är så av naturen — hos renar) gran, grauweifS (von Haaren, die

bei Menschen und Hunden — infolge von Alter ergraut od. — bei Renntieren — von Natur aus so be scha ffen s i miy; NG' tjur'kis-åi'vå »gråhuvud», gråhårig (om människor) / »Graukopf», gran-haarig (von Menschen )/; tjur'kis-div-ränak, se rånak; 2. NJ, J2 gles (om skog, gräs) / schfitter, lidit (stehend), schfitter wach-send (von Wald, Gras) h 3. NJ, bleknad, vissen (om lövskog och gräs på hösten) / entfärbt, ver-welkt (von Laubwald und Gras im Herbste)/; 4. J2 (ej NJ) glest liggande (om gårdar) / zerstreut liegend (von Gehöften).

tjuoikat SG Ofiefrekat; NJ t'iaOrvkat, 3 pl. prs eguiyektn; J eguOrekat, ptc prt pass. aitOr`kah-tum (obsolet); NJ rista ut, snida, sira ut prydnader och bilder (av renar o.d.) på saker gjorda av horn / auf aus Renntierhorn ver-

fertigten Sachen Verzierungen und Bilder (von Renntieren od. dgl.) einritzen, einschnitzen, zum Schmuck anbringen tjuor'kin tjetrvå nalä man ristade i horn / man ritzte in Renntierhorn h J tjuor' kin ndi'töm-ketb'tä pajöthisä nalä såm-es kåvå sjimöv tjuor' ka-mijn man tryckte på trolltrum-mans övre del (skinn) något, som liknade bilder, med en typ(?) / man druckte mit einer Type, ei-nem Druckstock(?), auf der obe-ren Seite, dem oberen Fell der Zaubertrommel etw., was Bildern glichh se tjuor'kam.

tjuoikis (attr.) se tj uo r'k a t 1. tjuoiköi (adv., pred.) NJ,

t'§u0r7edn; gles(t), spritt, enstaka, med långa avstånd emellan, här och där / zerstreut, schfitter, ver-einzelt (daliegend), weit von-einander getrennt, hie und dal; vuopm 1 tj. skogen är gles / der Wald ist licht, schfitterh tjuorc-köi lä kuohtöm, kuolM, sjaddö, tdmh, vådjah betet, fisken, stäl-lena där det växer något, går-darna, vägarna är(o) (ligga) långt från varandra, glesa, här och där, gruppvis etc. / die Weidepliitze, die Fischgrände, die Stenen, wo etw. wächst, die Gehöfte, die Wege sind (liegen) weit ausein-ander, liegen zerstreut, hie und da, gruppenweise verteilt usw.

tjuoikös (attr.) NJ, J2 t'kuOrc-ktås, attr.; gles (om skog, hår); glest liggande, endast här och där förekommande (om gårdar, betes-platser, fiskeställen etc.) / licht, schätter (von Wald, vom Haare), zerstreut liegend, nur hie und da vorkommend (von Gehöften,

1183

Weideplätzen, [ergiebigen] Fisch-gränden usw.) h jfr tjuortköi.

tjuoikuk, attr. -Is NG anrc-kuhk, pred.; SG tffiör`kuk, pred.; NJ aitOr`kuk, attr. -is (även subst. / auch subst.); J2 egior'kuhkerc-kuhk, attr. -is (även subst.); 1. (adj.) NJ, J' grånad, gråhårig (vithårig; om människa I. hund på grund av ålder) / ergraut, grauhaarig (weiI3-haarig; von infolge Alters grau-gewordenen Menschen od. Hun-den)/; 2. (subst.) NJ, J2 gråhårig (gammal) människa 1. hund / ein Grauhaar, grauhaariger (alter) Mensch od. Hund.

tjuorlutit NG ger. II alircku-liikön; SG Milör`kutit, NJ t'kcOrc-kukt, J 2 egår`kutzt; gråna (om hår, om gamla personer 1. hun-dar) / ergrauen, grau werden (vom Haare, von alten Personen

Hunden)/; NG tjruckutimmön lä fao åi'v2 huvudet håller redan på att gråna.

tjuoimas NG auår`inas, npl auOramasah; NG1 rkwOr`nias, npl aramasah; SG aitör`mas, npl aiiöremasa; NJ egiOr`mas, npl auörvmaseth; J 2 egge'r<mas, npl auOr"masa; (is)hagel / Hagel h (NG) tjuor`mas-har'vå, (NJ) tjuor`mas-rässjö hagelblandat regn / mit Hagel vermischter Regen.

tjuorcmastit NG egiikmastit, NG' 3 sg prs auOr`masta, SG -tgiiörcmastd, NJ aitKinastit, J 2 eker`mastit; 1. (opers.) det hag-lar (om väder) / (unpers.) es ha-gelt (vom Wetter) /; 2. NG tf. kierckij kasta sten (om pojkar) / Steine werfen (von Jungen)h J2 (ej NJ) kärckedjij tf. kärkätjift tf. kasta flata stenar så att de

hoppa på en lugn vattenyta, »kasta smörgåsar» / platte Steine flach -fiber eine ruhige Wasser-fläche werfen, so daI3 sie auf ihr Spränge machen, »Butter-brote werfen», »Enten schie-13en», »benuneln» usw./; 3. J' (ej NJ) skjuta med hagelbössa (-gevär) på (ack.) / auf etw. mit der (Schrot-)Flinte, dem Schrot-gewehr schieBen (mit acc.).

tjuoinat SG 3 sg prs tällirenti; NJ t'kuOrvnat, neg. tigitOr`na; J 2 l'POrpnat, neg. t'ke'r`na; 1. gå in i, torka in i (om tjära in i trä, smörja in i skor) / sich in etw. hineinziehen, sich in etw. ein-saugen, von etw. aufgesaugt wer-den (von Teer, das ins Holz, von Schuhwichse, die ins Leder ein-dringt) h 2. J2 (ej NJ) torka och vissna (om gräs) / vertrocknen und welken (von Gras) h jfr suom'likat

tjuoinatit NJ, J 2 auOrynatat; NJ, J2 kaus. till tjuor'nat J' (ej NJ): tjuor'nat

räsijt ja lasta it solen bränner och torkar gräs och löv / die Sonne brennt und dörrt Gras und Laub.

tjuor'pa NJ ei"Orvpa, npl t'åu'Or`pah; torr, gräslös mark, där det knappast växer något som är dugligt till föda för renarna (i fjällen) / därrer, grasloser Boden, auf dem kaum etw. wächst, was als Futter fur die Renntiere brauchbar ist (im kahlen Hoch-gebirge).

tjuoipåk NJ au0r5ähk, attr. (någon gång) auQr`pählos; J2 tr`piihk, pred.; även subst.; 1. (adj.) oskicklig, klumpig, dum / ungeziem end, ungeschickt, plump,

1184

dumm h 2. (subst.) en oskicklig, klumpig, dum en / ein Untan, Tölpel, dummer, ungeschickter Kerl.

tjuoipat, attr. tjuor'pis alze2rnpat, attr. t'§u0r8p2s; (säges om terräng [i fjällen], där det är torrt och hårt och ej just växer något som är tjänligt till bete för renen) / (wird von einer Boden-strecke [im Hochgebirge] gesagt, die ausgetrocknet und hart ist und auf der so gut wie gar nichts wächst, was den Renntieren als Weide dienen könnte).

tjuoipN attr. tjuorciAs NCri rsu6r6på, attr. ti,§"Or`pås; SG tgtiör8-p, attr. tbfiör»; NJ, J2 t'g"OrEp, attr. eiu0r5obs; oskicklig, klumpig, dum, oläraktig / ungeschickt, plump, dumm, ungelehrig.

tjuoip« (adv.) NJ eguOr`pbt, J2 eguOr5M; på oskickligt, dumt, klumpigt, dåligt sätt / auf un-schickliche, dumme, plumpe, ilble Art und Weise.

tjuoipöt NG auOrapåt, SG taiörgic-ot; NJ eiuOrapcbt; J2 aura-pioht, 3 sg impf tikuOr`pck; bli tjuoripe / tf., ungeschickt, plump usw. werden.

tjuoipöt (adv.) NJ HI; J2 egueiy°-påht; på oskickligt, klumpigt, dumt sätt / auf unpassende, un-geschlachte, dumme Weiseh tf. hålai han talade oskickligt, dumt.

tjuoipuk NJ ffi; J2 ait'°r`puhk, pred.; även subst.; = tj u o r`p R k.

tjuorre tjuorri NG' afrrb, t',*suOrr; NJ auOrrt, J 2 egitwrn; (så kallas [NG1] en rödgul, [NJ, J2] en ljusgrå hund) / (so wird [NG'] ein rötlichgelber, [NJ, J9 ein hellgrauer Hund genannt).

tjuorris (attr.) se tj uora k. tjuorvalvis SG tgkörvalms, NJ

ervalms; J2 tWOrva/vis, gsg -ä; rop, ropande / Ruf, das Rufen.

tjuorvas NG eguOrvas; SG t.§4örvas, kom. sg tåuörevasin;NJ aziOrvas, gsg eg"Oryvasa; J 2 t'kcOr-vas, gsg auOrvvasa; rop, ropande / Ruf, das Rufen.

tjuorvatit NG t'kuOrvahtit, SG tgåörvahtzt, NJ egt4rvahttt, J2 egitOrvatd; 1. ropa in (barnen), ropa en människa till sig; ropa för att någon skall stanna och invänta en; ropa till en döv (för att han skall höra); J2 (ej NJ) ropa på auktion / (Kinder) her-einrufen, eine Person zu sich ru-fen; rufen, damit jemand slehen bleibe und auf einen warte; einen Schwerhörigen anrufen (damit er zuhöre); J2 (nicht NJ) auf einer Versteigerung »rufen», auf etw. bietenh påtnateav tjuorvatit maj-gli ropa till en hund att följa efter / einem Hund zurufen, dal3 er halter einem herkommen sol!.

tjuor'vit NG azirevit, SG törevit; NJ, J2 au0r8vzt; 1. ropa (en gång); (en gång) ropa, kalla på någon (ack.); ropa till någon (illat.) / rufen (ein mal); jdn (e in mal) rufen, herbeiru fen (acc.); jdn anrufen, jdm zurufen (il!.)!; tjuor'vit JuptnNij ropa till Gud / zu Gott rufen /; 2. ropa, åkalla (Gud) / anrufen, anflehea (Gott) h tf. Jupindav åkalla Gud /Gott anrufenh 3. ropa (ett bud) på auktion / (einmal) auf einer Versteigerung bieten, ein Gebot tun.

tjuoivöt NG tluOrariot, 1 sg impf aitruvung SG thiör6v6A, 3

1185

sg impf v&z; NJ au09-3viot, 1 sg prs auOrviow; J2 a"OravoSht, 1 sg prs eiiijrvem; 1. ropa till sig någon (ack.), ropa till någon att komma / jdn (acc.) zu sich rufen, jdm zurufen, dal3 er (her)-kommen soll NJ tj. påtnakav mayyåi ropa till sig hunden (så att den följer med) / den Hund herrufen (damit er mitgeht)h If. påtnakav ropa på hunden / den Hund anrufen, dem Hund rufen 2. ropa till någon (och be om något) / jdn anrufen (und uni etw. bitten) tf. Jupm'elij ropa till Gud / zu Gott rufen /; 3. an-ropa, åkalla (ack.) / anrufen, an-flehen (acc.)/; tf. Jupm-elav an-ropa, åkalla Gud / Gott anrufen, anflehen h 4. tf. ävesjåunån (NJ) ropa in på auktion / auf einer Auktion durch Bieten erstehen.

tjuorvutahka NJ ffi; J2 aitOr-wut(ahka); ställe där man ropar efter båt (på andra sidan om en sjö 1. älv) / Stelle, wo man (auf die andere Seite eines Sees od. Flus-ses hinäber) nach einem Boot zum Oberholen ruft.

tjuorvutit NJ aitOrvuttt, egitOrvutzt; 1. ropa (litet då och då I. om flera subj.) / rufen (hie und da ein wenig od. von . meh-reren subj.) h 2. ropa till var-andra / einander zurufen måi tjuorvutijrne. kuouhten pieten jåkå såkait vi (två) ropade till var-andra på ömse sidor om bäcken och talade om nyheter.

tjuosa NG1 eifijs'ek, SG sa; NJ eirijsa, pred.; J' aiijsåhk, pi-ed., även subst.; bläsig (NJ, J2 om ren 1. häst) / mit einer Blesse Versehen (NJ, J' von einem Renn- 75

tier od. Pferd); Renntier od. Pferd mit einer Blesse, »Blesse»h NJc" kiepak-tjuosde glänsande svart-brun ren med hela pannan till ögonen och hela nosen vita / glänzend schwarzbraunes Renn-tier, bei dem die ganze Stirn bis zu den Augen und die ganze Muf-fel weifi sindh rijm -ek-tjuosök en rijmek-ren med samma teckningar som föregående! ein rijmdc-Renn-tier, das die gleiche Zeichnung hat wie das ebengenannte.

tjuoskötit NG, NJ, J' eskä-tit; ta ett par, tre hopp i galopp / zwei, drei Spriinge galoppieren, auf zwei, drei Spränge in Galopp fallen.

tjuosköt NG egu0åkåt,SG t§iiöss, keat; NJ eg"0.§kcbt, 3 sg impf eguOskin; J2 au0åkeoht, 3 sg impf aiijs/cdn; galoppera (om djur) / galoppieren (von Tieren)/; NJ, J2 även: springa omkring (på mark-nadsplatsen; om människor) / auch: (auf dem Jahrmarktsplatz) herumlaufen (von Menschen).

tjuosså NG1 ass, SG thiöss; NJ, J2 aiiöjssä, gsg aiii2så; blåsa (på ren)/ weiBer Stirnfleck, Blesse (an einem Renntier).

tjuossö-njunnp egiijss- itukiIie ren med en smal vit rand som börjar nedanför ögonen och går ned på nosen / Renntier mit einem schmalen weiBen Streifen, der unter den Augen einsetzt und sich auf die Muffel hinunterziehth jfr siekija-njunnjå och tjuo-s å k; tjuosså-njunj-tjuoivak en tjuosse•-njunnft med tjuoivak-grundfärg / ein tj.-nj.-Renntier mit schmutziggelber (tjuoivak) r•Grundfarbe.

1186

tjuotak NG t'kuOtahk,NJ t'-tak; 1. 1. (attr.) som är på hundra I. räknar hundra (vid pass; dock ej hundraårig) / sich auf (unge-fähr) hundert belaufend od. (un-gefähr) hundert (Einheiten von etw.) zählend (doch nicht hun-dertjährig)h NJ tjuotak tjårå en skock på (vid pass) 100 renar / ein Grarudel von (ungefähr) 100 Renntieren h 2. (som sista led i sammansättn. med räkneordet i gen.) på så och så många hundra (vid pass) / (als zweites Glied von Zusammensetzungen Mit dem Zahlwort im gen.) so und so viele hundert (ungefähr) 7; kuouldö-tjuotak ällö hjord på 200 renar (vid pass) / eine Herde von (ungefähr) 200 Renntieren h 3. (subst.) NG en hjord på vid pass hundra renar / (subst.) »ein Hunderter», eine Herde von (ungefähr) hundert Renntierenh NJ hundrakronosedel, »hundra-lapp)) / eine Hundertkronenbank-note, »ein Hunderter» h mån åd-tjuv tjuatakav udni jag har fått ,en hundralapp i dag.

tjuohtäsatj NG eggAtåsag, NJ tlitOhtäses; 1. •(attr.) som är på hundra L räknar 100 st. / sich auf hundert belaufend, 100 Stäck zählend tjuohtåsatj sietil en hundrakronosedel/eine Hundert- kronennote tjuohtåsatj ähkätj en (omkring) hundraårig gumma / eine (ungefähr) hundertjährige Alte tjuohtåsatj tjårå skock på 100 renar (även: tjuotak tjårå) Grarudel von ca. 100 Renntieren (auch: tj. tjei.)I; 2. (som sista led i sammansättn. med räkneordet i gen.) på så och så många hundra

/ (als zweites Glied von Zusam-mensetzungen mit dem Zahlwort im gen.) so und so viele hundert (von etw. betragend)h NJ kuouh- M-, nieljö-tjuohtåsatj ällö hjord på 200, 300, 400 renar / Herde von 200, 300, 400 Renn-tieren lat ällö lä kålmå-tjuoh- tåsatj -tjuotak) den hjorden är på 300 renar / die Herde ist 300-betragend, beläuft sich auf 300. Renntiere.

tjuotåtis NJ cs' enjtätts; en hundradel / ein Hundertstel.

tjuohM NG t'kuOha; SG afiöittö, asg t§itöku; NJ au0htå, asg tbu; J 2 aujIttå, asg aqtbr4; 1. (subst.) hundra, hundra stycken; plur. hundratal / hundert, hun-dert Stäck, (ein) Hundert; plur. Hunderte NJ mån ådtjuv åuh-tåv tjuoröv jag fick ett hundra; muina hj tjuohtä jag hade hundra; mårustalliv tjuohtån jag anslog dem till hundra / ich veran-schlagte sie auf hunderth mån valtiv tjuotöv jag tog hundra; lat ånöi kuok kråunå tjuoks sittäis han begärde två kronor per hundra för sillen / er verlangte zwei Kronen je, per Hundert fik den Heringh mån pier'lajiv tjuo-tijn tav råisöv jag klarade mig med hundra på den resan; iv läkta tjuoröv, kå iv 2112ptiv åttjöh jag ville inte ha hundra, då jag inte får mer; kuokta, kål'må, nielje tjuotö 2, 3, 4 hundra /zwei-, drei-, vierhunderth tjuotdi lidjin fallne det var hundratal där / es waren Hunderte dovt!; 2. (attr., ibland förkortat till Uno° hundra / (attr., mitunter verkiirzt zu Uno° hunderth NJ akta tjuohlö uhnutj

1187

lij tanne det var hundra personer där; kål'Inå tjuohte zdmutj lij tanne det var 300 människor där / es waren dreihundert Menschen dorth tjuohM pålsöi lij tanne det var hundra renar där; kuokta, kål' må tjuot pat'söi lij tanne det var 200, 300 renar där; tjuolitå kärna hundra skor / hundert Schuhe kuok tjuohte' kråzz'nå lij‘s, kuokta tjuot kråu'nå lij det var 200 kronor / es waren 200 Kronen kuok tjuohl kråunå lidjin kuokta tjuot kråunå lidjin det var 200 kronor / es waren 200 Kronen.

tjuoWs NJ eMs, asg au0h-tåsao; hundra personer! hunden (Personen)/; mån vuoi'niv tjuoh-täsav tanne jag såg hundra per-soner där.

tjuotnat, attr. -is NJ awynat, attr. J' atiOtnat; snabb, rask, men ej uthållig (om människor och djur) / rasch, schnell (zum Anfangen), aber nicht ausdauernd (von Menschen und Tieren).

tjuotnatatj NJauOtnatak,pred.; egitOtnatag; tjuot n a t.

tjuohtsa J, SJ aitOhtsåt, J 3 sg impf egidtsti (sällan förek. / selten vorkommend); uppträda pockande mot någon (illat.)/ for-dernd, zudringlich, unverschämt gegen jdn (illat.) auftretenh schz fjuotsij muuji han uppträdde pockande mot mig (för att få något av mig); jfr tjuohtts.

tjuottliiltahtta NG t'iu01'MF-tahttbt, NJ eguOi'gåNahttbt, J 2 eguOtTgårtahtUt; 1. resa upp (en som fallit) / aufrichten, in die Höhe helfen (jdm, der gefallen ist)!; 2. NJ, J2 även: uppföda,

uppfostra / auch: aufziehen, grofS-ziehen, erziehen nakäi (at tait mänäit tf. ålks sjaddui han var i stånd att underhålla sina barn, tills de blevo fullväxta.

tjuottjatit NG eguekahtzt, SG Oilötgahtit, NJ tV"suOikihtit, J 2 egiceatit; 1. stanna (intr.)/(ste-hen)bleiben, Halt machen, ver-bleibenh 2. stiga upp, resa sig upp / aufstehen, sich erheben 3. stiga upp på, ställa .sig på / auf etw. steigen, sich auf etw. stenen/; tjrzottjatah steruld nate stig upp (och ställ dig) på sto-len! / steig auf den Stuhll h 4. stanna och bli stående (även fig., t.ex. om ett skidbrätte som håller sig i den rätta böjningen, sedan det blivit brättat) / Halt machen und stehen bleiben (auch bildl. in einer Lage verharren, ver- bleiben, z.B. von einer Skispitze, die nach dem Biegungsverfahren die schaufelförmige Aufbiegung beibehält)h J2 tjuottjatij tal'hkö vädret blev stadigare (mera sta-digvarande, ej så ostadigt som förut) / das Wetter wurde und blieb beständiger (war nicht mehr so unbeständig wie friiher) tjuottjatin urutisäh Ian auhta vär-räi rovdjuren stannade och blevo varande på samma berg; klåhkka tjuottjatij klockan stannade / die .Uhr blieb stehenh sitäi rniiäit, vai tjuottjatip .sjävä han ville att vi skulle stanna och stå stilla.

tjuottjectit NJ3 auOt'aårtzt; resa upp, upprätta (relig.) / auf-richten, in die Höhe richten (relig.)/; tjuottjgtah kai'hka kaht-tjamijt upprätta alla fallna I /richte alle Gefallenen auf!.

1188

tjuottPs (subst.) NG augPs; SG MuötYkS, gsg thiöd'cnisa; NJ augibs, .asg auOinått; J2 aug-tUbs, gsg auejinä; något som är hårt, strängt, besvärligt, ansträn-gande / etw., was hart, schwer, mättsam, anstrengend ist!; J2 tjuodtjäo lä atiuTim han har haft det ansträngande, strängt.

tjuottps (adj.) NJ t'kueks, pred., attr.; J2 ei"OtTibs, pred., attr.; hård, sträng, besvärlig, an-strängande (om arbete och lev-nadsförhållanden) / hart, schwer, mähsam, anstrengend (von Ar-beit und Lebensverhältnissen).

tjuottjö (attr.) NJ aue§cD, nuOtY,k); som är i stående ställ-ning, stående / in stehender Stel-lung befindlich, stehendh tjuoltjö muorra stående träd / (auf dem Stamme) stehender Baumh tjuot-

. tjö suoiiit stående (ännu ej av-mejat) hö / stehendes (noch nicht abgemähtes) Gr as.

tjuottjök, attr. -is NG Ht; SG thiött4Cohk; NJ t'9dvhk- attr. -is; J 2 auOtYkohk, attr. id. I. -/s; 1. som står, stående / stehend, einer, der steht NJ tjuottjök-muorra stående träd / stehender Baum h 2. som är duglig, sköt-sam och ordentlig, förstår att

. sköta en syssla ordentligt (sär-skilt att sköta renarna) / tächtig, anstellig und ordentlich, einer, der seine Arbeit (bes. die War-tung von Renntieren) ordentlich zu versehen versteht NJ tjuot-tjökis uhnutj person, som är flitig och duktig att sköta renarna och i övrigt skötsam och ordentlig / Person, die fleiBig und tächtig in der Renntierwartung und auch

sonst anstellig und ordentlich ist!; jfr tåimalatj.

tjuottjötit NG, NJ au01'gåhtit; 1. NJ få till att stå, låta stå, hålla stående / zum Stehen bringen, (still)stehen lassen, halten lassen!; tjuottjötij ålöv tsuoptsa nanne han höll hjorden stående på ett snö-fält / er hielt die Herde auf einem Schneefeld ,(zusammen), liefS die Herde auf einem Schneefeld blei-ben h 2. NG hålla sig stilla på en plats / sich auf einem Platz still halten/; jastin tjuottjöta ällö hjorden håller sig stilla på snö-fältet / die Herde hält sich (still), verbleibt auf dem Schneefeld 3. NG, NJ hålla på, hålla fast vid, stå fast vid / an etw. fest-halten, bei etw. (ver)bläben, be-harren!; må tjuottjötim åuhtalä-kan halte' tiunaita jag sålde för samma pris åt alla (lät inte nå-gon pruta med mig); sån tjuot- tjötij kråunå peivös han stod fast vid 5 kronor om dagen (då den andre ville pruta); 4. NJ förestå (en syssla), sköta (t.ex. ett hemman); styra (ett rike) / (einen Dietist, eine Arbeit) ver-sehen, (ein Anwesen) besorgen, leiten; (ein Reich) regieren.

tjuottjutit NJ augiuttt, J2 aidautit; NJ stå ett tag 1. en liten stund / einen Augenblick od. eine kleine Weile stehen J' stanna ett litet tag / eine kleine Weile (stehen) bleiben.

tjuohttsö J, SY" e.§u0h1så; ho-tande (om oväder)/ drohend (von einem Unwetter)h tjuohtts le-e hotande oväder / drohendes Unwetter.

tjuoula NG auaka; NJ

1189

auesvka, asg eguOykay; J2 t'»-ha, asg kitwykay; 1. ljus (i allm.: av eld, lampa, sol, måne, stjär-nor etc.) / Licht (i. allg.: von einem Feuer, einer Lampe, von Sonne, Mond, Sternen usw.)/; 2. belysningsmedel, lyse (t.ex. lykta) /Beleuchtungsmittel, Leuchtgerät, Leuchte (z.B. eine Laterne)/; 3. ögonens ljus, syn, synförmåga / das Augenlicht, Sehvermögen, Gesicht h 4. ljus (i andlig me-ning)/ Licht (in geistigem Sinne)!; J2 tjuou' ka-ulmutj upplyst (dvs. gudfruktig) människa / ein »er-leuchteter» (d. h. gottesfärchtiger) Mensch.

tjuoulalit N.PeguOyvkaht; lysa (trans.), tända ljus (mom.) /jdm leuchten, Licht machen, anzän-den (mom.).

tjuoukas NG afihkas, SG Milöillcas; NJ auhckas, asg l'kubv-kasao; J' egitw. ykas, gsg kasa; något som lyser (även fig.), ljussken, ljus / etw., was leuchtet (auch bild!.), Lichtschein, Licht 7; piessö-tj. näverpärta (en tänd nä-verbit, som lyser) / Kienspan aus Birkenrinde (ein angezändetes Stäck Birkenrinde,das als Leuchte dient)h peivå-tj. solens ljus, so-lens sken / das Sonnen-, Tages-licht, Sonnenschein sjuo/M-tj. ljuset i aftonskymningen / das Licht der Abenddämmerung eunöteiptö tf. (J 2 ) samvetets ljus / das Licht des Gewissens.

tjuoukastallat NG' auhkastal-lat; frekv. av tjuoukastit.

tjuoukastit SG t.äöukastzt, NJ auhkastit, J2 egicwykastit; lysa litet för någon (så att han ser) /

jdm ein wenig leuchten (damit er sehen kann).

tjuoulat, attr. tjuoulkis NG auååkat, NG8 attr. t'åity. kgs; NJ, J2 t'i"0"hat, attr. eguip8kts; 1. (adj.) ljus, klar / hell, klar!; tjuou'kis ai' kö den ljusa tiden (sommaren) / die helle Zeit (der Sommer)h 2. attr. (som första led i sammansättn.) ljus (-grå, -blå, -röd etc.) / (als erstes Glied von Zusammensetzungen) hell (-gran, -blau, -rot usw.)/; tjuou'-kis-lalittö ljusblå/hellblau/; tjuou '-kis-ruopsat ljusröd / hellrot h 3. (subst.) ljust (= det att vara ljust) / das Hellsein, die Helligkeith J2 tjuou'kat lä udni det är ljust i dag/heute ist es hell!; NG tjuou' - kat- (NJ tjuou'kata-)äikö den ljusa tiden (på dygnet [tidsbe-stämning]) / während der hellen Zeit des Tages, bei Tageslicht.

tjuoulat SG Milöukat, NJ eguNelcat; J 2 t'g,"leat., neg. t'hiwuka; 1. lysa (om eld, ljus, sol, måne, stjärnor etc.) ] leuch-ten (von Feuer, Licht, Sonne, Mond, Sternen usw.)/; 2. lysa nå-gon (så att han ser) / jdm leuch-ten (damit er sehen kan n)/; tjuou '-kat näkinav, at vuoi'nå id.; 3. tjuou' kat (kuolijt) ljustra (fisk) / Fische (hej Fackelschein mit dem Fischspeer) stechen.

tjuoukatit NG ekitAikattt, NJ t'kuOulcahtit, J 2 l'ikwykatzt; 1. lysa (trans.), belysa, ha till att lysa / (jdm) leuchten; beleuchten; dazu bringen zu leuchten NJ tjuou-kota taina lämpuin ål'kön lys med den här lampan ute /leuchte drauBen mit der Lampe dal/; 2. kunna se / sehen können h J2 iv

1190

mån tjuoukatah låhkåt jag ser inte att läsa; iv mån tjuoukatah tas vädjat, jag ser inte längre vägen / ich sehe den Weg nicht mehr.

tjuoukait NJ t'iäbleåhtzt, J' t'bUtzt; 1. plötsligt lysa till (intr.) / plötzlich aufleuchten 2. plötsligt ljusna, klarna (om vädret) / plötzlich sich aufhellen, sich aufklären, sich aufheitern (vom Wetter).

tjuodkis (attr.) se tjuou'kat. tjuodkut NJ aubakut, J2

auOyukUt; 1. J2 (ej NJ) bli blän-dad (om vilddjur, nattdjur av dags- 1. solljus) / geblendet wer-den (von einem Wildtier, Nacht-tier, das das Tages- od. Sonnen-licht blendet)/; 2. NJ, J2 bli and-ligt väckt, bli omvänd geistig, religiös »erweckt», bekehrt wer-den.

tjuoukutattijn (ger. I) se tj u o kutit.

tjuoukutipnA NG' auw/cutip-»Q, NJ t'åke2ukutt.pmä; morgongry-ning / Morgendämmerung, Mor-gengrauen.

tjuoukutit NG i'Mykutit, aftw-kutd, ger. I aitykutatten; NG1 aitykutit; SG trOukutd, NJ aub-kutd, J2 MO ykuht; ljusna, bli ljust, gry / grauen, hell werden; (meist unpers.) es wird licht, hell, es (der Tag, der Morgen) grauth tjuoukutattijn i gryningen f in der Morgendämmerung, im Morgengrauen.

tjuouta SG t'Hiöuta; NJ aubta, asg eguOuvtakay; J 2 ekinjta, gsg t'kubvtaka; rentjurens lukt samt smaken och lukten av hans kött i brunsttiden / der eigentiimliche

scharfe Geruch des Renntier-hirsches während der Brunftzeit sowie der Geschmack seines Flei-sches, »das Böckeln» (Böcksern, Bockenzen)h tjuouta-kårkuk-sar-vs illaluktande utbrunnad ren-tjur / böckelnder, ausgebrunfteter Ren ntierhirsch tjuouta-pier'kö kött av brunstig rentjur/ böckeln-des Fleisch von einem brunftigen Renntierhirsch.

tjuoutijtit SG 3 sg prs t'a5utit, NJ t'kuOuttAtzt, J 2 aitwytiltzt; ha brunstlukt 1. brunstsmak/Brunft-geruch od. Brunftgeschmack ha-ben, »böckeln».

tjuodtja NG eg11o4t'ict, npl eifihtaah; SG ti:§i'köttaa; NJ audic6-aa, npl t'ut'a"; J2 t'Net>'.§-a, gsg atiwyt'§a; NG sik / Renke, Felchen, Maräneh NJ se tj u sk a; .12 stor sik, Coregonus lavaretus / Grol3e Maräne.

tjuovar- NJ evar-, J 2 t'-var-; (i sammansättn.) på sidan om (allfar)väg belägen 1. bosatt, sido- / (in Zusammensetzungen) abseits des Weges (der Verkehr-straBen) gelegen od. wohnend, Seiten-, Einöd-h tj.-pieMn på si-dan om (allfar)vägen / abseits des (Verkehrs-)Weges, in der E inöde/; tj.-pälläi (hän) till, på sidan om (allfar)väg / weg von den (Ver-kehrs-)Wegen, in die Einödeh tjuovar-päl-ulmutjah folk som bor avsides, ej vid vägarna / Leute, die abseits, nicht an den Wegen wohnen, Einödleute jfr tårs.

tjuovar`tallat NG egicOvar`tal-lat; —tjuovarctit 1.

tjuovaitahttR NJ MOvar`taht-Ut, J2 aitOvar`tahttbt; föra (t.ex. renhjorden) åt sidan (så att en

1191

annan kan komma förbi) / zur Seite fiihren (z.B. eine Renntier-herde, damit eine andere vorbei-kann).

tjuovaitit NG eguOvarcht, SG t§äövartit, NJ eigiOvarcht, J2 aiid-varcht; 1. NG dra sig längre bort, flytta sig undan /sich weiter weg-, sich zuriickziehen, zur Seite ge-hen, Platz machen 1; 2. SG, NJ, J2 mjuka upp en sko inifrån och vidga ut den med en käpp / einen Schuh mil einem Stock von innen geschmeidiger und weiter ma-chen, ausweiten h jfr tjuol`tas-t i t 2.

tjuovun NG afoun; NJ ffi; J2 ehlwioun, attr. -is; NG den hund som ständigt följer en / ständiger Begleiter, der Hund, der einem dauernd zur Seite gehth J2 som jämt och ständigt vill följa med (om hund) / (Hund,) der immer mit einem gehen will.

tjuovun NJ ai‘Ovun; J2 ffi; stör som sättes i sjöbottnen och vid vilken man fäster båten, när man drar not! Stange, die man in den Seegrund einschlägt und an der man beim Ziehen des Zugnetzes das Boot festmacht.

tjuovutahk NJ Hi; J2 MO-ivutahlcbs, npl -talikkii; överdrivet villig att följa med (mest om hundar och barn) / in iibertrie-bener Weise willig, mit einem zu gehen (meist von Hunden und Kindern).

tjuovutidP NG1 eiftwubi/5å, NJ aikOvuttir0; följeslagare (enl. NG: spec. — med gen.-attr. — ))den hund som följer en viss person åt, är hans vallhund») / Begleiter

(nach NG: bes. — mit gen.-attr. — »der Hund, der immer mit einer bestimmten Person geht, ihr Hir-tenhund, Wachthund ist))).

tjuovutit NG aåvutd, NG' afi- wutit, SG NJ atiövutzt, J2 aie'vutit; 1. ständigt, stadigt följa (från plats till plats [för att visa vägen]) / ständig, getreulich (von Ort zu Ort) mitgehen (um den Weg zu zeigen)h, 2. följas åt, följa varandra / miteinander gehen, einander begleiten.

tjuovvå NG ffi; SG tbuövvä-; NJ ffi; starkt forsande / stark schäumend tj.-jåhkå starkt for-sande bäck / stark schäumender, rauschender Bach.

tjuovvaraddat NG avvarad-dat, NJ auOvvaraddat; = tjuo v-varit.

tjuovarrast« NG aqvvara.§tid, NJ auOvvaraktbt; (tillfälligt) för-skjuta sig 1. glida undan (öm höet i en sko, när man går) / sich (gelegentlich) ein wenig verschie-ben, zur Seite rutschen (vom Schuhheu beim Gehen).

tjuovvarit NG ill; SG tgilövva- NJ auOvvarit, J2 atedvvant;

1. NJ, J2 gå åt sidan 1. från vägen (så att en annan kan komma förbi) / zur Seite treten od. aus dem Wege gehen (damit ein an-derer vorbeikann)h 2. SG, NJ, J2 förskjuta sig, glida undan (om höet i en sko, när man vandrar) / sich verschieben, wegrutschen (vom Schuhheu beim Gehen).

tjuovvå NG auevå, NG' ev-vd, NJ auOvvio; NJ8 auOvv6), evvolne; J tjuouvö; 1. NG följ-härk / Renntierochse, der von selbst nachgeht, leicht zu fähren

1192

ist!; NG1 ren som gärna följer efter lappen 1. ledhärken / Renn-tier, das gern hinter dem Lappen od. dem Leitrenntierochsen ein-hergehth tjuovv-altö renko som gärna följer / Renntierkuh, die gern hintendrein nachgehth tjuov-vö-råtnö gallko som gärna följer / Geltkuh, die gern hintendrein nachgehth tj.-härW härk som gärna följer etc. / Renntierochse,

' der gern hintendrein nachgeht usw. NJ, J (som efterled i sam-mansättn.) ren som följer efter den och den / (als zweites Glied von Zusammensetzungen) Herm-her, das gern hinter dem und jenem einhergehth almatj-tjtzovuö ren som har för vana att följa en människa / Renntier, das die Gewohnheit hat, hinter einem Menschen herzugehen hier'ke-tjuovvö ren som bara följer efter en härk (vid flyttningar 1. annan förflyttning; eftersökt ren)/ Renn-tier, das nur hinter einem Renn-tierochsen einhergeht (hej den Wanderzägen od. anderen Orts-veränderungen; ist sehr gesucht)h 2. NJ3 följande, som följer / der folgende, folgender, der folgth tjuovvö(je) pass-6peivij på föl-jande högtidsdagar: - / an fol-genden Feiertagen: -

tjuovvö attr. -s NJ auOvvå, attr. -ds; som gärna följer (hund 1. ren) / gern hintendrein nach-gehend (von Hund od. Renntier)/; tjuouvös påna hund som gärna följer husbonden / Hund, der gern hinter seinem Herrn hergeht.

tjuovvöt NG1 3 sg prs aiivvu; SG atiövvcDt, 1 sg prs t§itövCo'ou; NJ ei"Ovvcbt; J2 auovvåht, 1 sg

prs ailkiow; följa, följa efter/ (nach)folgen, nachgehen, hinten-drein hergehen NJ tjuovöv mån tö jag följer dig; mån tjuovölt lö manen jag följer med dig; tat suotna if tjuovölz äim0, 'Vaskas den senan följer inte med nålen (när man sticker igenom), utan fläkes upp / die Sehne geht nicht mit der Nadel mit (wenn man durchsticht), sondem reiBt auf, fasert sich.

tjupåk- NG ffi; SG tupåk-; J J2 ffi; med topp (tjuhppa),

topp- / mit einer Spitze (tjuhppa) versehen, in eine Spitze aufra-gend tjapåk-kahpör toppmössa (= lapsk kvinnomössa) / zucker-hutförmig in die Höhe stehen-de Mätze (= lappische Frauen-mätze)/; se även tjuhppa och tjupuk-.

tjuhlA NG eittitp-e; SG tåttitiM, asg t§ttiA; J Hi; NG varorna som äro upphängda i påkkas-suoyår / die im Vorratsgestell, påkkas-suo0r, aufgehängten Sachen und Vorräteh SG provisoriskt restält utan rököppning; även: mygg-tält (räkkas) behelfsmilläges Reisezelt ohne Rauchloch; auch: Miickenzelt, Schlafzelt (råkkas).

tjupii (attr.) NJ, J2 aupco; som står upprätt som en tjuhppa I in die Höhestehend wie eine Lappen-mätze NJ tjupö-kahpe topp-mössa /zuckerhutförmige Mätzeh tjupö-kåhtå kåta som är spetsig upptill (gjord av stänger med klykor, uppresta mot varandra = klykstångskåta) / konisch nach oben verlaufendes Zeit (aus ge-geneinander gestellten Gabelstan-

1193

gen errichtet = Gabelstangenzelt, Gabelstangenkote).

tjupök NG eäupcDhk; = tjupuk-kåhM, se under tjupuk; kallas även: tsagOkålde; se också tju-pö / s. unter tjupuk; wird auch tsaggcekåhte genannt; s. auch tjupö.

tjuhppa NJ, J, J2 eguhppa, gsg auhpa; topp, spets på mindre föremål (t.ex. mössa, sockertopp) / Spitze, Zipfel von kleineren Gegenständen (z.B. einer Mfitze, eines Zuckerhuts)/; kahper-tjuhp-pa den lilla ungefär som en finger-borg stora tofsen överst i Jokk-mokks-lappmössan (hos kvin-norna röd, hos männen blå) / die kleine, ungefähr fingerhutgrae Troddel an der Spitze der Jokk-mokker Lappenmfitze (bei den Frauen ist diese Quaste rot, hej den Männern blau).

tjuhppahit J, J2 auhppalut; stå upprätt som en tjuhppa I ge-rade in die Höhe stehen wie eine Frauenmfitze, tf.

tjuhppöt (adv.) NJ eitchppiot; J, J2 eguhpixbht; i upprättstående ställning (som en tjuhppa) I in aufrechtstehender Stellung (wie eine Frauenmätze, tf.).

tjupuk SG gupuk, gsg -a; NJ aupuk-; J, J2 ekupuhk-; SG pro-visoriskt restält utan rököppning, myggtält / behelfsmäffiges Reise-zelt ohne Rauchloch, Mficken-zelth NJ, J, J2 (i sammansältn.:) toppig, topp- / (in Zusammen-setzungen:) spitzig, Spitz-h tja-puk-kahper toppmössa / spitz zu-laufende Mfitze mit hohem Kopf (ein wenig an eine Bischofsmfitze erinnernd)1; tjupuk-kåhte kåta

som är spetsig upptill (= tjupö-kiihte, se under tjupö); även: tält som ser ut som en tjuhppa / spitz, konisch zulaufendes Zelt (ohne die Abplattung des Ranch-lochs; = tj.-k., s. unter tjupö); auch Zelt, das wie eine tf. aus-sieht tjupuk-tievvä toppig kulle (som ser ut som en tjuhppa) spitzaufragende Anhöhe, Kegel (wie eine tf. aussehend).

*alka NJ aurahka, asg egurc-ka6; renko som inte tål att man vidrör den, utan sparkar, t.ex. vid mjölkningen / Renntierkuh, die, z.B. beim Melken, nicht still-häll, sondem ausschlägt.

tjuihkat NJ ffi; J2 aurdkat, 3 sg impf eficr`kal; sparka, röra sig, icke stå stilla vid mjölkningen (om renko och get) / beim Mel-ken ausschlagen, sich bewegen, nicht stillhalten (von Renntier-kfihen und Ziegen).

tjurröt se tjirröt. tjuruk se tj i r u k. tjusåtahka NG' e.'susähtak, J

ausdlOtahka; (renarnas) flykt un-dan myggen 1. solhettan upp på fjällhöjderna / die Flucht (der Renntiere) vor Miicken und Sonnenhitze auf die Höhen des Hochgebirges taktii tjusätakew »det blev flykt undan myggen 1. solhettan upp på höjderna» (dvs. hjorden flydde undan myggen 1. solhettan upp på höjderna) / »es machte, es gab tf.», d.h. die Herde floh vor Mficken und Sonnen-hitze auf die Berghöhen.

tjuska SG gusska; NJ eguaa, apl auskalt; J auga, apl katt; J2 egy.§ka, gsg ayska; SG, J sik, Coregonus lavaretus/Renke,

1194

Felchen, (GroBe Maräne) tj u o u tj a ); NJ: (så kallas siken efter Lilla Luleälv ovan Jokk-mokks kyrkoplats; i St. Lule-vatten kallas den tjuou'tja) I (so wird die Maräne am Kleinen Luleälv oberhalb der Jokkmok-ker Kirchsiedlung genannt; in Stora Lulevatten heif3t sie tjuou'-tja)1; J' mindre sik / kleinere Maräne.

tjusnahit NJ ~aha; stå ut som en tjusnö (1. tjåsziö)/ wie ein Fet thöcker (tjusnö od. tjåsnO vor-stehen.

tjusiA NJ rsugn, asg egusnöy; t j å s n tjusn&lcatns ren som

har en fettknöl över korsbenet, katn2s Renntier, das fiber dem Kreuzbein, ludnes, einen Fett-

. höcker hat!; pätz'nel-tjusn tuv-knöl, tuva som ser ut som en knöl / höckriger Bulten, Bulten (Moospolster im Moor), der wie ein Höcker aussiehth tjusn6pahta person med utstående bak / Per-son mit ausladendem Hintern.

tjussalit NG, J aussaht; ge sig upp på fjällhöjderna (om ren-hjord, nät' det blir mycket med flygfän 1. hett) / auf die Höhen des Hochgebirges hinaufziehen (von der Renntierherde, wenn sie vor Mfickenplage und Hitze in die Schneeregion ausweicht) tjussahj ällö hjorden gav sig i väg etc. (som ovan).

tjussat NG' 3 sg prs eguss?“ J aussat, 3 sg impf egusk; fly undan flygfäna 1. solhettan upp på fjällhöjderna (om renhjord) / der Insektenplage od. Sommer-hitze sich durch Flucht auf die

Gebirgshöhen entziehen (von ei-ner Renntierherde).

tjuss NG1, J ausså; lugnt och varmt, molnigt väder (NG': un-der den mörkare delen av dygnet, J: då luftens ohyra är framme, särskilt sjItintjäh, som renarna fly för) / windstilles und warmes, wolkiges Wetter (NG1: während der dunkleren Stunden des Tages-ablaufes; J: wenn das, Insekten-geschmeil3 sich in der Luft gel-tend zu machen anfängt, bes. sjläutjäh, die Dasselfliegen, vor denen die Renntiere ausreffien)/; tjussö-iillö hjord som är stadd på flykt undan luftens ohyra /Herde, die vor der Insektenplage flächtet.

tjuhM tjut NG nsg egutö; NG1 eguwtö, npl egutöh; J egutö, npl egutöh; tjuder, lapparnas fien-der enligt gamla sägner; över huvud: fiende, fiendeskara; (sing.) en (mindre) flock fiender / die Tschuden, die Feinde der Lap-pen laut alten Sagen; fiberhaupt: Feind, Feindesschar; (sing.) eine (kleinere) Schar Feinde h NG ladd6tjuk påtij en fiendeflock (icke-lappar) kom / ein Feinde-schar, ein Feindeshaufen (von Nichtlappen) kam!; NG' tjuhte-tjeuråkah ryssar, lapparnas fien-der / die Russen, die Feinde der Lappen!; J kar'jdij tjutM, se karlöl; vasjulatj-tjutM, se va-sjulatj.

tjutjuk sutjuk NG1 suauhk, SG täut§uk; J, J' egueguhk; pek-finger/Zeigefingerh tjatjuk-tjua'tå id.; SG tjutjak(-kärita) spann (mellan tummen och pekfingret) / eine Spanne (zwischen Daumen und Zeigetinger).

1195

tjutjur J, J 2 aut'br, gsg aura; hundvalp / Hundej unges, Welpe.

ljutna J 141; J 2 egitina, npl tigunå (mest plur.); falaska / Flock-, Loderasche h se även: (s) kapå s.

tjuhttä NG' auhttä, SG Mukttä; NJ aukttä; J, J2 auhttä, asg egulttäy; ledknöl / Knöchel, Ge- lenkhöcker, Knochenknorren, -vorsprung bei einem Gelenk NG' astragalus, språngbenet Idas Sprungbein NJ, J, J' kar'yel-tj. armbågsbenet / Ellenbogenspitze, Ellenbogenfortsatz h J2 matta-tjuhttä knölarna i handleden / Knöchel des Handgelenks J' puol'va-tj. knäskålen / Knieschei-beh påske-tj. yttersta delen av hälen hos människan / Fersen-spitze, Fersenhöcker beim Men-schenh J2 (ej J) tjierkim-tj. led-knöl i fotleden på människa / (äuBerer od. innerer) Fut3knöchel des Menschen h J, J2 tjeu'tje-tj. det i renens bakben, som liknar armbågsspetsen hos människan / der an den Ellenbogenfortsatz des Menschen erinnernde Teil des Hinterlaufes des Renntiers (eigtl. Fersenhöcker, »Hacke») NJ tjår've-piel-tjahltä höftledsknölen/ groBer Rollhilgel (Trochanter major, der äuBere, tastbar her-austretende Knochenvorsprung am oberen Ende des Oberschen-kels) h jfr tjuu'hle.

tjuhttöt (adv.) NJ egu,htteot; i utstående, utputande ställning (som en tjuhttä) I in heraustre-tender, (wie ein Höcker, tj.) vor-ragender Stellungh tf. lä putar

ut / tritt heraus, buckelt sich vorh jfr tjihttöt.

tjudhkö NG' auwulik6); J t'.§49hkia , asg auwwkdnin J2

asg auwwkioun den löpnade delen av mjölken, ostämnet (in-nan det lagts i ostformen) / der geronnene Bestandteil der Milch, »Bruch» bzw. Quark (Top fen usw.), bevor er in die Käseform gelegt wird.

tjud(h)lö J aits(h)k, asg /4; J2 aziere, asg t'kuu'hley; led-knöl i fot- 1. handleden /Knöchel am Fu.6- od. Handgelenk jfr tjuhttä.

tjud(h)löt (adv.) J ati"(h)/cbt, J2 t44,6ibht; i utstående ställning (som en knöl, svullnad 1.d.) / in herausstehender Stellung, vorra-gend (wie ein Knorren, eine Ge-schwulst od. dgl.).

tjudhlöt J egicu(h)/cbt, 3 sg impf t'§uu'h/åk; J2 t'iii( 6/6)ht, 3 sg impf auulden; bli utstående (om knöl, bulnad o.d.) / herausstreten, vor-treten (von einem Knorren, einer Geschwulst od. dgl.).

tjuul NG npl npl auw- tYl; NG' egueb, npl eguivMh; SG

F auwetö, gsg t'åfkivM; J, J2 egic8 M, gsg auwtå; NG, tå, finger (betyder eg. »tå» enligt hans me-ning) / Zehe, Finger (bedeutet nach dem Gewährsmann eigtl. »Zehe»)/; SG finger, tå / Finger, Zeheh J, J2 finger, tå (uppstår tvekan om vilketdera, säges resp. kiehta-tj. och juol'ke-tj.) I Finger, Zehe (entsteht Zweifel, welcher der beiden Begriffe gemeint ist, sagt man kiehta-tj. bzw. juol'ke-tj.)1; tjuu'te-väimiis, se väimö s.

tjuvhlOtit tsuvhkRit NG

1196

tsuwhkålltzt, SG tsf.thlattt,NJ tsulvw-kbhht; J 2 auwwkåtzt ts - -; 1. pipa, piffa, paffa, väsa till (om elden, när gaser frigöras I. [NG] »då besök väntas»); låta till litet (om ett litet ljud i den annars tysta skogen) / puffen, paffen, knallen, (auf)zischen, pfeifen (vom Feuer, wenn Gase entbun-den werden od. [NG] »wenn Be-such erwartet wird»); sich leise vernehmen lassen (von einem leisen Geräusch in dem sonst stulen Wald)h 2. knysta, mucka till (om människa) / (auf)muk-ken, sich mucksen (von einem Menschen; meist negativ)/; NG ij tsizvhketarn (-ke) han knystade (sade) inte ett ord: J2 älluh tå tsuvhlatu säg inte, låt inte ett knyst!

tjuvhlö (Mir.) J ffi; J2 autvh/6.); utstående (om knöl) / heraus-, hervorstehend (von einem Knor-ren, Höcker)h tf. tjau'na utstå-ende knöl /herausstehender Knor-ren.

tjuvvahallat NG1. (TL) auv- vahallat; J ffi; tjuvvahit.

tjuvvahit NG t'kuimahtt; NG' (TL) t'2"suvvakit; J iil; sitta sysslo-lös på en och samma plats/ be-schäftigungslos an ein und dem-selben Platz sitzen h jfr nja v-vahit.

tjuvvitli NG autvztzt; J ili; sätta sig (och inte vilja följa med) / sich setzen (und nicht mitgehen wollen).

tjåbmit SG t.§6bbmit; NJ, t',§6bBmit; hopa, anhopa, lägga ihop till en hög; lägga på råge; fylla ett rum genom att hopa på vartannat / häufen, anhäufen, zu

einem Haufen zusammenlegen; äberreichlich draufgeben, fiber-ffullen; einen Raum vollpropfen, indem man Dinge eins auf das andere aufhäuft.

tjåbmöt (adv.) NJ egöbBmeot, J' aöbBnicåht; i överfyllt tillstånd, med råge / in ilberfälltem Zu-stand, ilbervoll, vollgepfropft.

tjåggtt NG t'io-gg'et; SG tbg-gt, 1 sg prs tgökkäu, 3 sg impf tåökki; NJ aNgg`öt, 1 sg prs ack-Huk; J 2 t'Pngget, 1 sg prs kety; samla, samla på (pengar, ägodelar etc.); plocka, samla (bär, renlav, ved etc.); samla ihop (barn som skola till skolan) / sammeln, an-, aufsammeln (Geld, Besitz-tämer); sammeln, pfläcken, klan-ben (Beeren, Renntierflechte, Holz usw.); zusammenbringen, (auf)-sammeln) (Kinder zur Schule)/; NJ, J2 även: tj. allasis palöv »samla åt sig fruktan», dvs, tänka på allt möjligt och bli rädd, inbilla sig / »Furcht in sich ansammeln», d.h. an alles mögliche denken und Furcht bekommen, sich Sachen einbilden.

tjåggulvis SG tggguivis, NJ aNggulvls; det (till bön, kyrk-helg, marknad) samlade folket! die (zu Gebet, zum Kirchenfest, zum Jahrmarkt) versammelte Menge SG tjåggulvis-sadfr kyt-koby / Kirchdorf, Siedlung um die Kirche h jfr tj å hk a I vi s,

tjåggut SG t4åg gul, NJ ag-gut, J 2 t'Pnggyt; samlas, bli mycket, många; hopa sig, öka (intr.) / (zu etw. Graem) sich ansammeln, gra, viel, viele wer-den; sich häufen, sich vermeh-

1197

ren!; J2 tjåggum lä viek åtna ällö det har blivit en ganska stor hjord (av renar som man samlat ihop) / es ist eine recht grae Herde zusammengekommen (von Renn-tieren, die man aufgesammelt hat)/; virile() tjågga, påhtä slådja-låk vai'vö nale sorgen ökar genom olika slags tråkigheter som komma till.

tjågij NG eg6f0, SG tgåggyå; NJ, J2 a6gGyå, asg tWknbg; böj-ning, krökning, utbuktning, puckel / Biegung, Kriimmung, Aus- buchtung, Buckel J' tjågo-har'tö puckelrygg / Buckel, Hök- ker (Verkriimmung des Räckens)/; NG tjågyö-säl'U id.; NG tjågO-kalnös puckel på korsryggen (på ren) / Höcker am Kreuz (eines Renntiers)h J2 tjägyä-samk skida

. med krökning, böjning på mitten (här uppåt) / Ski, der in der Mitte gebogen (her: aufgebogen) ist.

tjågijöt (adv., även pred.) NG• egOcycbt (föga brukl. / wenig ge- bräuchlich); SG tåöggycot; NJ, J2 a6gGyåht; med puckel; i framåt-lutad ställning; krokig / bucklig; in vormlbergeneigter Stellung; ge- krämmth tf. lä är krokig 1. för-sedd med puckel; tf. vaddsa gå framåtlutad / vorniibergeneigt ge-henh seilAk lä tf. skidan är ned-böjd på mitten / der Ski ist in der Mitte durchgedräckt.

tjågmållit se tjugijahit. tjårvä, attr. -s NJ rsoYvti,attr.

-s, komp. aceveip; J2 a°(-4,8vEt, -s; som har stor mage 1. buk; (även om båt:) som är bred på mitten / mit graem Bauch ausgestattet, grabäuchig; (auch von einem Boot:) breit, ausladend in

der Mitteh tjåi'veip lä nablm piellå den ena sidan (av båten) står ut mera / die eine Seite (des Bootes) ist mehr ausgebaucht.

tjåiväk, attr. -is NJ tjåaivåk, att. -is; J' attr. id. 1. -28; J 2 (ej NJ) dräktig (om djur) / trächtig, (»beschlagen», »dick», von einem Tier)/; NJ, J2 som ofta (ständigt) har diart (1. ont i magen — om människa) / oft (inner) an Diarrhöe (od. an Leibweh) leidend (von einem Menschen).

tjål(3,- NG egolvå, gsg eibkvå; NG1 gsg t'Pna; SG ab/ 8a, el. sg tkemås; NJ ao-A8v; J 2 t'Pnlevö, gsg t'.o‘^p, kom. sg egm'n; mage, magsäck, buk; vom / Ma-gen, Magensack, Bauch, Wanst; Pausen (der Wiederkäuer)h NJ, J2 tjåivijs &röt ha ont i magen / Magenweh, Bauchweh haben/; J tjäi've--kåddulalzka, se kåddu-lahka; tjdi'v&rimpe', se rimpå; NG, NJ tjåiv2-ntahtts8 vecket i renens vom / die Falte im Pan-sen des Renntiersh tjåi'vå-pånjå-tahka, se pångtahka; NG, SG, NJ tjåiv&vuollö huden under ma-gen (även på levande ren); (J) vill man taga vara på tj.-v., så gör man vid slakten två snitt bredvid varandra i huden under buken och flår av hudremsan mellan snitten; tj.-v. av rentjur användes som material till grim-ma, (j.-v. av härk till draglokor (kåsEts) och skidbindslen (sapåk-juohsah) 1 Banditen des Fells, »Wamme» (auch am lebenden Renntier); will man das Wam-menstäck besonders verwenden, so macht man beim Schlachten

1198

zwei parallele Schnitte in der Bauchhaut und zieht den Fell-streifen zwischen den Schnitten ab; tj.-v. eines Renntierstieres wird als Zeug zu Halftern, tj.-v. eines Renntierochsen zu Zug-kummeten (keisiis) und Skibin-dungen (sap-ek-juohsah) verwen-deth tjetipå-vuol-rab 'ta kanten av en renhud under magen, där man skurit .upp den / Schnittkante ei-nes Renntierfells, das am Bauche aufgeschnitten wurde tjåiv()-ådtft bindvävsväggen mellan hu-den och inälvorna, cutis ruminis / die Bindegewebewand zwischen der Haut und den Eingeweiden (bei Wiederkäuern; Cutis rumi-nis)/; J2 (ej NJ) njar'ka-tjeiii im en rund utvidgning i spetsen. av en udde! eine runde Ausweitung am Ende einer Landspitze vanäs-tjåi'v rundningen kring mitten på en båt (»båtens buk»)/»Bauch eines Bootes», die Ausbauchung in der Mitte eines Bootes.

tjåivOi NG1 tigNlahk, NJ ab-1-våhh; J tjåaiv8hk; J2 t7s:o‘--Ivåhk, pred., attr.; .1. dräktig (om djur) / trächtig (»beschlagen», »dick» usw. (von Tieren)h NG". tjåivdc-tjårrakatj rilohtai (manäi) pahttM värräi den dräktiga vaj skocken flydde till fjället, då födslosinär-torna kommo; 2. NJ, J2 även: havande (föraktfullt om kvinna) / auch: schwanger (verächtlich von einer Frau).

tjåiv"&muorra NG' råNvi,-muOrra, NJ egb-M-viliji-muöyra; dragrenens bukträ / das (am Zug-riemen des Schalens festgemach-te) »Bauchholz» des Zugrenntie-res (das seinerseits in die vom

Kummet ausgehenden Zuggurten eingesteckt wird).

tjåi'vöt NG' egolvåt, NJ ego-r-via; J2 t"k9roioht 3 sg impf ao'vvdn; bli dräktig (om djur) / trächtig werden (»beschlagen», »schwer» werden, »tragen»; von Tieren)h bli havande (föraktfullt om kvinna) / schwanger werden (verächtlich von einer Frau).

tjåi'vötit NJ eicevåtrt, J tjåaievötit, J2 abnewditzt; betäcka, göra dräktig / beschlagen, decken, trächtig machen.

tjåhkalmis tjåhkalvis NG ab^hkalvls, SG tgehkalms, NJ aöhkalms; bönemöte, samling för bön / Erbauungs-, Betstunde, Zu-sammenkun fl zu Gebetsandach- ten h SG tjakahnis-sadft kyrko- by / Kirchdorf, Siedlung um die Kirche h NG, NJ tjåhkalvis-sadft ställe där man håller bönemöte / Platz, wo man eine Gebetsan-

dacht abhä 1 t. • tjåhkanit NG Mrlikarat, SG

tgehkand; NJ, J2 t,T6h1canit; 1. samlas, församlas, samla sig (t.ex. till bönemöte) / sich (ver)sam-_mein (z.B. zu einer Betstunde)h 2. samla sig, gå ihop (om flera mindre -vattendrag till ett större) / sich sammeln, zusammenfliel3en (von mehreren kleineren Wasser- läufen, die sich zu einem gröe- ren vereinen)h 3. samlas, öka sig, hopas (om egendom, pengar, timmer i flottning etc.) / sich an-sammeln, sich anhäufen, sich (ver)mehren (von Besitztilmern, Geld, Flöf3holz beim Flöl3en usw.)/; 4. J' (ej NJ) bli hopsatt, färdigt (om hus som bygges) / zusammengesetzt, aufgebaut wer-

1199

den, fertig werden (von einem im Bau begriffenen Haus)/; 5. samla sig, klumpa sig (om ystad mjölk) / sich eindicken, sich hallen, sich klumpen (von geronnener Milch)/; 6. torka ihop, krympa (om läder, skor) / zusammen-, einschrump-fen (durch Eintrocknen; von Le-der, Schuhen)h 7. J2 (ej NJ) krympa ihop (om vadmal, tyg) / krimpen, (zusammen)krim p (f)en (von Loden, Stoffen).

tjåhkårit NJ ab-hkant, ger. II ab^h/diMig; = tjåhkurit; tjåh-kärt:flin -ö lä härrå vuoli lat pas-torn vill (ger sig ingen ro, förrän han får) fara / der . Pfarrer will reisen (es läl3t ihm keine Ruhe, bis er reist).

tjåkaitit NG eiö-karctit; NJ HI; synas mot synranden / am Horizont sichtbar sein, sich gegen den Horizont abheben.

-tjåhk NGI -a6Åkö, npl -a& Uh; SG -tgokU; NJ asg -tik6kög; J2 -tikohkö, gsg -t'goU; (i följande sammansättn.: / in folgenden Zusammensetzungen:) saltö-tjcihkö flaskformig saltbehål-lare av rottågor/ flaschenförmiges Salzfai3 aus Wurzelfasern h NG

väddö-tj. id. tjåhkr'mus (superl.) NJ ab-h-

kbmus, pred., attr.; J2 t'§o`^hkö-mus; 1. som är mest samlad, tä-tast ihop / am gesammeltsten, ge-drängtesten, am dichtesten bei-sammen seiendh 2. (iness. sg, adv.) tjåhkömusän tätast ihop/am dich-testen beisammen h 3. (ill. sg, adv.) tjakömussa i tätast ihop (rörelse) / dichtest, auf den eng-sten Raum zusammen (auf Frage: wohin?)/: vuodjölah ålöv tjåhkö-

mussai kåk mahttölis driv hjorden så tätt ihop som möjligt.

tjåhUn (adv.) NG, NG1, NJ airhkön; NG" t'ib»hk .ön, SG tgöeh-hön, J 2 ego‘^hkön; tillsammans, ihop, i samlad flock (ej skingrad 1. delad) / zusammen, (in einem Haufen) beisammen, in gesam-meltem Trupp (nicht geteilt od. zerstreut)h tjåhkån lä mitti ällö vår hjord är samlad; tjåhkän &nöt (löv) ha (hjorden) samlad / die Herde (in gesammeltem Trupp) beisammen haben!; tjåhkön kuo-tönt låta (hjorden) beta i samlad flock / die Herde in gesammel-tem Trupp äsen, weiden lassen, beim Weiden zusammenhalten.

tjåhk0 (komp.) NJ ab-Map, pred., attr.; J' tigo‘-h/ap; 1. som är mera samlad, tätare ihop / dichter zusammengeschlossen, mehr, stärker gesammelt/. 2. (iness. sg, adv.) tjåhköpun tätare ihop, i mera samlad flock / dich-ter beisammen, in geschlossene-rem Verbandh tj. lä är mera samlad; 3. (ill. sg, adv.) tjåhkö-pui; tätare ihop, tätare samman (rörelse till) /- dichter zusammen, in eine geschlossenere Forma-tion h vuodjölah tjåhköpui driv (hjorden) tätare ihop! / treib (die Herde) dichter zusammen, in ei-nen geschlosseneren Verband!

tjåhkkå, attr. -s NJ t'PrNhkkEt, attr. -s, komp. t'Pr,hkkEtp, superi. t',Onitkkåmus; J2 komp. t'Pnhk-kåp, superi. ei°,-,hkHonus; som håller sig väl samlad (om ren-hjord) / sich gut gesammelt, sich gut beisammen haltend (von ej-ner Renntierherde).

tjåhkkåi (adv.) NG'

1200

SG Mbhkhät; NJ, J2 t'.0,-,hk1dit; tillsammans, ihop (rörelse till) / zusammen, dicht zueinander (auf die Frage: wohin?)/; tj. piedjat lägga ihop / zusammenlegenh tj. .påhtåt komma tillsammans / zu- sammenkommen tjåhkkit tj. samla ihop (hjorden)/ (die Herde) sammeln, zusammentreiben.

tjåkkälmis NG achkkålmts; NJ HI; möte, sammankomst (reli-giös 1. världslig) / Zusammen-kunft, Versammlung (religiöser od. weltlicher Art).

tjåhkkår J tjåahkkeir; en som samlar (renar) / Aufsammler, ei-ner, der (Renntiere) (auf)sam-men': ällö-tj., se ällö.

tjåhkk& NG achk/c6-, SG tähkkå; NJ, J2 e.Onlikk6; (i sam-mansättn.:) som är samlad, ihop (ej skingrad 1. delad) / (in Zu-sammensetzungen:) gesammelt, vereint (nicht zerstreut od. ge-teilt)/; J2 tjåhk/a-fuo/Ikt hela familjen samlad) / die ganze bei-sammen versammelte Familie tjåhkkö-häi'ma hemman som ej är delat (ännu) / (noch) ungeteil-tes Anwesen tjclhkkå-hedinah hemman som ligga intill varandra / dicht beisammenliegende An-wesenh tjåhkk-e-suvtös samling-gunga (där alla barnen gunga) / grof3e, gemeinsame Schaukel (auf der alle Kinder zusammen schau-keln)/; tjåhkla-pari kdi alla ar-betarna tillsammans 1. samlade / die Gesamtheit der Arbeiter od. die versammelten Arbeiterh NG, NJ, J2 tjeihkkö-ällö hjord som är samlad (de olika ägarnas hjordar tillsammans, innan de blivit skil-da från varandra) / Sammelherde

(wenn die Herden der verschie-delen Besitzer Doch in einem sind, bevor sie voneinander ge-schieden werden).

Tjåhkkeris NG e köhkkArls köh1c1c6rts; NJ Hi; Jukkasjärvi;

tjdhkkeriset såurdcåddä Jukkas-järvi församling (socken) / die (Kirchen-)Gemeinde, der Kirch-sprengel Jukkasjärvi.

tjåhkkit NG1 aakktt, 3 sg prs achkkå, imp. enhkkd;NJ achk-kli, J2 t'.0.-,Itkint; 1. samla ihop, föra ihop (det som är skingrat) / sammeln, zusammenbringen, -föhren (was zerstreut ist)!; NG tj. cluhta kilou'lui tvinga renarna samman, när de äro skingrade / die Renntiere zusammentreiben, wenn sie zerstreut sindh 2. NJ, J2 kröka ihop (kroppen, benet, armen)/zusammenkrämmen, ein-biegen, einschlagen (den Körper, das Bein, die Arme)/; NJ, J 2 sluta (ögonen, munnen)! schlieBen (die Augen, den Mund).

tjåhkkitahka NG e iakkilltahk, NJ t'Pnitkhhtahka; NG vall 1. hög av rosk som samlat sig i vatten-brynet / Wall od. Haufen von allerhand angeschwemmtem Ab-fall-, Bruchzeug, das sich am Ufersaum gesammelt hat/; NJ (endast i sammansättningen:) inuorra-tjåhkkitahka vedhög / (nur in der Zusammensetzung:) m.-tj. Holzhaufen, Haufen von Holz. •

tjåhkkitit NG e.§6hkk1bt; NG1 egöltkkitzt, 2 sg imp. tiii)hkkzU; SG tgöhkktizt; NJ, J2 aikkledlt; sätta sig (J2 även om djur, såsom hundar, vargar, 'björnar, järvar och liknande djur samt fåglar) /

1201

sich setzen (J2 auch von Tieren, wie Hunden, Wölfen, Bären, Viel-fraBen und ähnlichen Tieren so-wie von Vögeln).

tjåhkköt tjåhköt (adv.) NG SG tgöhklaDt; NJ, J2

abhkkc'oht; i sittande ställning, sittande / in sitzender Stellung, sitzendh NG tj. lä kdit åtti är då ännu i sittande ställning; tjdliköt-såhkäi vällahij pienna björnen låg nästan i sittande ställning; J2 jåråi tjåhkköt han föll så att han kom i sittande ställning / er fiel so, da lS er in sitzende Stellung, zu sitzen kam.

tjåhkkå NG' abhkka abhk-ko, SG t§akko; NJ abhkko, gsg Milo; J2 ablakko, gsg ajtko; topp; berg- 1. fjälltopp / Spitze; Berg- od. Hochgebirgsgipfel NG' högfjäll av sådan form, att dess topp är bestiglig / Hochgebirgs-berg von solcher Form, da13 sein Gipfel besteigbar ist!; NG8 lä viehkam tjdhkasta tjdhkkai har sprungit från den ena toppen till den andra; NG, NJ, J2 ål' vä- tjåhkkd hjässan (på huvudet) / der Scheitel (des Kopfes)/; sieh-pit-tjdhkkd = siepe-tj., sieh-pi t; NG tjdhkka-skierrö ett slags dvärgbjörk/eine Art Zwergbirkeh tjåhkå-sjärah, se sjåsra.

tjåhkkåhahtta J abhkkohahiät; kaus. till tjåhkkåhit / sitzen lassen, sitzen machen if kåit målit2h kuossijt tf. käffatakä inte kan man ju låta främmande sitta utan att bjuda dem på kaffe / man kann einen Besuch doch nicht sitzen lassen, ohne Kaffee anzubieten.

tjåhkkåhit tjåhkåhit .NG 76

abAkaltxt, ger. II aöhkahimbt; NG1 abitkahtt; MG" abhköltit; NJ, J2 abhIckahzt; sitta (J2 även om djur, såsom hundar, vargar, björnar etc. samt fåglar) / sitzen (J2 auch von Tieren, wie Hun-den, Wölfen, Bären usw. sowie von Vögeln)h jfr nållåhit.

tjåhkkålastöt NG abhkkblaä-tät; = tjåhkkålit.

tjåhkkålit NG eiöltkk6//t, SG t.§bhkkolit,NJ aalckold, J2 aohk-katt; 1. lossna, gå lös från skaftet (om kniv, yxa, hammare) / locker werden, vom Stiel, Schaft ab-, heruntergehen (von einer Axt, einem Messer, Hammer)!; 2. NJ, J2 även: bli fri från ett arbete (genom att göra det färdigt) / auch: eine Arbeit los werden (indem man sie fertig macht)h jfr tjåu'låt.

tjåleffik, attr. -is NG ekko"; SG tbölckyac, pred., attr.; NJ abic-Ok, atir. -zs; J2 abkyähk, attr. -zs; 1. böjd, krokig (i form av. puckel; t.ex. om skida som är alltför mycket böjd uppåt på mit-ten) / gebogen, krumm (in Form eines Buckels; z.B. von einem Sid, der in der Mitte allzu stark aufgebogen ist)!; NJ tjåkyäk(is) muorra böjt, krokigt träd / gebo-gener; krummer Baum tjdkyä-kis sål'Icå slitmed som är alltför mycket böjd på mitten / in der Mitte allzu stark gebogene Ne-benkufeh 2. puckelryggig / buck-lig, verwachsen.

tjåkmök, attr. -is NJ abk-Ohk; J 2 .abkvCohk, attr. -zs; — tjåkijk.

tjåkmiskuvvat SG. t.§ökkyokuy-yat, NJ ablgokuwwat; bli tjåk-

1202

yök 1. tjåkyök 1 tf., krumm, ver-wachsen werden, sich biegen.

tjåhkö (attr.) NJ, J2 a6hk,6), attr.; sittande / sitzend tuole tjåhkö lådd; vuotjöh tau tjdhk-köt se, där är en sittande fågel; skjut den där den sitter!

tjåhkö NJ abh/c6), asg ablecow; J2 aöhlcia, gsg t'.§ök6); 1. avsmal-ning (ej spets; jfr njunnj) i ena ändan av kniv, skida, sko etc. / Verschmälerung (nicht Spitze; vgl. nj u n nj ) an dem einen Ende eines Messers, Skis, Schuhs usw.h 2. röstet på ett tak / First (oberste Kante eines Daches).

tjåhköm NG13 ei6h1cdnn, npl -ah; SG t§6ÅkCom, kom. sg -in; NJ. J2 aöhlrånz; kam (att kamma håret med) / (Haar9Kamm.

tjåhköt NG8 aöhkcbt, NG13 2 sg imp. t',§ölecoh SG i§ähkCot, 1 sg prs ekölciaou, NJ ablikåt, 1 sg prs eiölcco• w; J2 egalcc.oht, 1 sg prs t'i6k6ne; kamma; kamma sig / .kämmen; sich kämmen.

tjåhköt , (adv.) se tjåhkköt. tjåktjt-s",tjiptps NG' aelj-

eiås; SG Oöktgs, npl t§ökt.§ -å(sa); NJ npl aebeatih; J2 aci-peks, gsg t'PrOeköt; renko som mist sin kalv (NG': kallas så, så länge den mjölkas; när den sinat, kallas den tjåktjes-råtnö) I Renntierkuh, die um ihr Kalb gekommen ist (NG1: heiBt so, solange sie gemolken wird; wenn sie nicht mehr Milch gibt, heiLit sie tj.-r.).

tjåktju se tj å uh tj ö i. tjåktjuk"Ajiiptjuk NG .tH; SG

t.§«ökauk, NJ egöpauhk; J2 eiöp-l'kuhk, attr. -is; även subst.; fisk som ej har rom under lektiden,

gallfisk (NJ endast om röding) / Fisch, der in der Laichzeit ohne Milch od. Rogen ist, (alt: »Gäst-ung») (NJ nur vom Saibling)/; NJ tjåptjuk-kuollö id.

tjåhkuris NG iness. sg ablz-kunsän; NJ Hi; (i uttrycket:) tjåhkurisän lä har resbrådska / im Ausdruck: tf. I. hat Reise-fieber, hat vor einer Reise Eile, keine Zeit.

tjåhkurit NG aiilthkurtt, SG t.§ -6hkurzt; NJ Ht; gå hit och dit och inte ge sig någon ro, vilja ge sig i väg (när man skall till att resa), ha resbrådska / hin und her gehen und zu keiner Ruhe kommen, sich auf den Weg rna-chen wollen (wenn man auf eine Reise sol!)!; jfr tjåhkå, rit.

tjåhkutallat NG', NJ aikkuh-lallat; J2 t'iöltkutallat; sitta en liten stund här och där 1. då och då 'i eine kleine Weile da und dann wieder dort sitzen od. hie und da ein wenig sitzen. . tjåhkåhit se tjåhkkåhit.

tjåhkåsit NG ei6Åkamt, SG ts6iikos/t, NJ ekhkoszt; bli tunn, spetsig (om pinne, sentråd etc.) /

spitzig werden (von einem Holzstäbchen, einem Sehnenfa-den)!; NJ kd tjdhkå sai'kårav, te tjåhkås om man spetsar till en pinne, så blir den spetsig; if ham tat slahppö sitäh tjåhkåsit det vill inte bli någon spets på den här sentråden (1. fibern, så att man kan få den genom nålögat) / der Sehnenfaden (die Sehnenfaser) will keine Spitze bekommen (und man kann nicht einfädeln).

tjåkåstit NG a6kästit, SG 06-köstit; NJ, J 2 aököstit; 1. NG,

1203

NJ, J2 dimin. av tjåhkåt; 2. SG (ej NG, NJ) lugga / (an den Han-ren) beuteln, zausen.

tjåhkåt NG nölzkat; SG t46Å-kot, l'sg prs gököou; NJ, J2 K'söh-kol, 1 sg prs t'kököy; 1. tälja, klippa till en spets, spetsa till (t.ex. cirW, en av de kilformiga delarna i en lapsk mössa, fing-rarna i en handske, spetsa till en pinne, göra spets på en sen-tråd, så att den går genom nål-ögat, spetsa till ovanlädret, artas, i en sko etc.) / spitz zuschnitzen, spitz.zuschneiden, zuspitzen (z.B. årW, einen der keilförmigen Teile einer spitzen Lappenmätze, die Fingerlinge eines Handschuhs, ein Holzstäbchen, einen Sehnen-faden, damit man ihn durchs Nadelöhr bekommt, das Ober-leder, artas, eines Schuhes usw.)/; 2. J' även: göra en topp (t.ex. på en höstack) / eine -Spitze ma-chen (z.B. auf eine Heumiete), aufwöl ben.

tjåkåtit J abkötzt; spetsa till, skära till på olika sätt 1. på flera ställen (t.ex. ruou W-kiejait, ör-märken) / auf mehrere verschie-dene Arten od. an mehreren Stel-len (zu)spitzen, (zu)schneiden (z.B. r.-k., die Ohrenmarken).

tjålalmis NG' npl -äh; NJ Hi, J2 Hi; plur. pireis-tjåldf (se under piräs); tjålal-mis-vihkä (obsolet) en tarmsjuk-dom / (veraltet) eine Darmkrank-heit.

tjålam NG t'gklam, npl -ah, el. sg air/amig; SG Welanns (el. sg); .NJ, J2 tTölam; NG ljumsk-vecket / Leistenfurche, Scham-

bug, Schenkelbeuge h NG, SG tjålamis lä har njurlidande (om ren; går då mycket puckelryggig) /hat ein Nierenleiden (von einem ilenntier; geht dann mit stark gekriimmtem Riicken)h NJ (en-dast känt i formen:) pahta-tjå-lan? ändtarmen / (nur bekannt in der Form:) p.tj. der Enddarm J2 buk / Bauch (wo die Gedärme liegen)/; vaohtfiv ijå/aniij jag sköt åt buken.

tjårhkalit tsårhkalit NG rgelnhkalit, SG tgönkalit, NJ

ts - -; slå till (en gång med käpp) / (einmal mit einem Stock) drein-, losschlagen, einen Schlag versetzen tjäll- kalah påtnakav taina såppijn slå till hunden med den här käppen!

tjårhkat"-tsårhkat NJ e1e?"1i- kat tselnhkat, J 2 KOn/cikat ,-- ter,/dIcat; smälla (om bössa); bulta, slamra (t.ex. om hammare mot städ); hacka, bulta (med kniv, yxa etc.); smälla (om ky-lan) / knallen (von einer Flinte); pochen, klappern, klirren (z.B. vöm Hammer auf dem Ambol3); hacken, klopfen (mit Messer, Axt usw.); »krachen machen» — Stein und Bein frieren (von der Kälte)h J2 (ej NJ) även: klucka (om tjädern i parningstiden) / auch: schnalzen, schnappen, knappen (vom ersten Tell des Balzgesanges des Auerhahns)h jfr tsållat.

tjårkatit tarkatit NJ tTår-katzt, J 2 tsörkatit; kontin. av tjålihkat; aksjö tjårkat yxan slår (mot kubben, när man hug-ger) / die Axt schlägt krachend (auf den Hackklotz, wenn man

1204

hackty; klåhkka Virkat klockan tickar / die Uhr tickt.

tjårlinit^-tsållttit NG act-kåhtat ts - -; SG tåötkötzt tår,-Watt; NJ eierkbhtit— ts - -; J eionrkait ts - -; klicka (om bössa); (intr.) bulta, dunka, stöta mot med hamrande ljud (t.ex. käpp mot träd, hammare mot städ) / versagen (»nur knacken», von einer Flinte); pochen, pum-pern, gegen etw. mit einem ham-mernden Geräusch staen, schla-gen (intr., z.B. ein Stock gegen einen Baum, der Hammer gegen den Ambo13).

tjitelkötit ,̂tsdkötit NG ego-r-keyhttt tserkeahtit; SG tgdkCoh-ht; NJ t .'icrtkåhtzt ts - -; J2 t 0nrko3htzt ts - -; flera gånger hamra, banka, slå på något (ack.) / mehrere Male gegen etw. häm-mern, pochen, schlagen (mit acc.), etw. anschlagen NJ även: tj. tzvhsav knacka på dörren / auch: tj. u. an die Tär klopfen.

tjiifkå NG ablölca, SG tgOlco; NJ, J2 t'göPko, asg t'iörkoy; spott / Spucke, Speichelh tij låhpit rätta tjål'kd-kuol'på I åren värl-dens spottgolv (till åhörarna; i en predikan) / Ihr seid der Spuck-hapf der Welt (eigtl.: der Boden, auf den man spuckt; zu den Zuhörern einer Predigt).

tjiirkitt NG eiölölcat, SG tS6P-kot; NJ, J 2 ti,§61°kot, 1 sg prs t'iötkoo; spotta / spucken.

tjållåtit NG t'§öldkattt; NJ, J 2 eial°kotzt; spotta till (en gång) / (e in mal) (aus-)spucken.

tjåfkiltit NJ, J2 tigötkotzt; hålla på och spotta för jämnan; även

om flera subjekt: spotta, spotta på varandra / in einem fort (lie-rum)spucken; auch von mehre-ren subj.: spucken, einander an-spucken.

tjälM NG t'kYllä, NG1 npl t'§b^Uh; SG tgellå; NJ npl t'.4^/åh; P t'io‘-//å, gsg t'kek; 1. tarm / Darin!; J tjållå-tjuoggö tarmstickerska (som sticker hål på rentarmarna, då de skola ren-göras/ »Darmstecherin» (' die Lö-cher in die Renntierdärme sticht, wenn sie beim Schlachten gerei-nigt werden sollen)h 2. NJ, J2 djupaste fåran i en bäck 1. sjö / die tiefste Wasserrinne (das Tief) in einem Bach (od. See)!; 3. NJ, J2 hen'n-tjållö spindel tråd/Spinn - webefaden h 4. vier'in&tjåll-e, se vier'me; 5. NJ, J2 (ej NG) part i tvinning (t.ex. i lasso, rep) / Litze, Schaft beim Zwirnen, Seil-schlagen (z.B. bei einem Lasso, einem Strick)h ar'hpö-tjålk part i en tvinnad tråd / Faser in einem gezwirnien Faden h 6. ~pta-(vuobita-)tjeilre, se vuob'ta.

tjållit NG t'.6/it, 3 sg prs eg62/å; SG t4å/1it; NJ egabt, 3 sg prs t'ibt/t; J 2 t'iölt; (trans.) spruta ut (ur munnen), spotta ut (en gång) / (trans.). spritzen, aus-spritzen (aus dem Munde), aus-spucken (einmal)/; J2 slieknei tjedhj kunav korken flög ur flas-kan (eg. »flaskan sprutade ut korken») / die Flasche spritzte, trieb den Pfropfen heraus, der Pfropfen flog aus der Flasche J2 även intr.: spruta ut / auch intr.: herausspritzen miel'hk8 tjållij .(NJ tsir'kij), kå suvröi mjölken sprutade ut, då den blev

1205

sur / die Milch sprudelte heraus, als sie sauer wurde.

tjållöt NG eg6//cåt, 3 sg prs e4//u; NJ tiä6116)t, 3 sg impf ek-kjil; J2 egöll0t, 3 sg impf t'616'; (trans.) spruta ut, spotta ut flera gånger 1. i flera omgångar / herausspritzen, (her)ausspucken (trans., mehrere Male od. in mehreren Wiederholungen).

tjållöt NG t'åb-llåt, SG tälliot; NJ ego‘-/ibt, 1 sg prs egb-icbw; J' trio'^Wht, 1 sg prs ego-/dno; rensa (taga ut innanmätet ur) fisk / Fische ausnehmen (die Ein-geweide herausnehmen)/; J' även: taga ut tarmarna ur en renkropp och rengöra dem / auch: ein ge-schlachtetes Renntier ausnehmen, -weiden und das Gedärm rei-nigen.

tjållåhit NG t9611alut, SG tgöl-lohtt; NJ Hi; sitta nedhukad / niedergekauert dasitzen.

tjårnit NG1 t'§o-Mmå; SG göl& mö, gsg tIöelmå; NJ ego-Mmö; J2 eg°(-)/små, gsg ego‘-/må; sund; rännil; av vattnet skuren kanal i ett deltaland / Sund; Rinnsal, Wassergerinne; vom Wasser in einem Deltagebiet ausgegrabener Wasserlauf.

tjålöi NG1 SG t§,5216),), gsg tgölluha; NJ egirick, asg egl-luhakt; J' ego`-/dn, gsg tT611uha; NG' främre hälften av tjocktar-men, närmast efter kuopmölaggå [die vordere Hälfte des Dick-darms, unmittelbar auf k., den Blinddarm, folgend/; NJ, J2 fettet omkring tarmarna på ett slaktat kreatur / das die Gedärme ein-hällende Fett bei einem Schlacht-vieh.

tjålötit NG 3 sg prs egacoht; NJ iil; kvälja = driva fram spott, »sickel» (utan att det kommer till kräkning) / Brechreiz erregen, verursachen = Abgonderung von Speichel, Sabber herbeifähren (wenn es nicht zum Erbrechen kommt)/; tjålöt (at må det här kväljer mig • / das erregt mir Brechreiz, davon wird mir äbel.

tjålta NG ego-leta; SG gata, npl tgerta; NJ eg°4`ta, asg egör-tay; klump (större 1. mindre, t.ex. av tuggkåda, salt, soCker)/ Klum-pen (gröBerer od. kleinerer, z.B. von Kauharz [= als Kaumittel verwendetem Fichtenhatz], Salz, Zucker).

tjågkis NG ffi; SG t§ötökzs; NJ ffi; bulnad på renens klövar / Geschwulst an den Hufen des Renntiers.

tjåmötit NG ekimOt/t, SG ab-NJ egömhttt; bli överfull

(av fasta ting, t.ex. en släde, last-bil av saker, en höskrinda av hö etc.) / äbervoll, zu stark bepackt, vollgeladen werden (mit festen Gegenständen, z.B. ein Schlitten, ein Lastauto mit aufgeladenen Sachen, ein Heuwagen mit Heu usw.).

tjämijtit NJ, J2 egönizitzt; 1. hopas (på vartannat) till en hög / (umschichtig aufeinander) zu einem Haufen gehäuft werden /; J2 hårrå 1 tjåmijtam ilå hopen har blivit för hög (faller nog snart omkull); 2. fyllas, bli full (genom att något hopas) / gefällt, voll werden (dadurch, dai3 etw. ge- häuft wird) /; 1 tjåmijtam härbret har blivit fullt/ das Vor-ratshäuschen ist vollgeworden.

1206

tjåmö (attr.) NJ, J2 ekini6); fylld, packad, överfull / geffillt, (volDgepackt, fibervollh tjil mö kieris överfylld släde / ilbervoller, fiberladener Schlitten.

tjåmötis NG' aNnziohtts ab-mcbhtts; SG tgenzGkes;NJ tigirmeoh- tu; J2 t'id^mCotts, gsg -ä; bog (hela bogstycket) på däggdjur / (Vorder-)Bug, »Blatt» (das ganze Schulterstfick) bei Säugetieren NG' tjåmötis-kåvva-latäs leden mellan pier'M och tjåmötis-nårås / das Gelenk zwischen p., Schul- terblatt, und tj.-n., Oberarm-knochen, = Schultergelenkh NG", SG, NJ tjennötis-nårås, se nårås b; SG tjåmötis-ådtft ett köttstycke i bogen / ein Fleischstiick am Bug.

tjåmås, attr. tjåpmå NG r96-mås, ess. eiömäsin, attr. t'kpma-; SG tåömös, attr. aöppmo; NJ mös, ess. ti.§6pmoszn, attr. egöpmo-; J2 eiömös, npl ekpmosa, attr.

. nipmo-; fylld över kanten, med råge, överfull /bis fiber den Rand, im eberma2 geffillt, fiberffillt, fibervoll h NG mana tå nåv tjå-måsin kårrih varför surrade du (släden) så överfylld? NJ tjåmås lij tat vuossa den säcken var överfull; (attr. oftast i samman- sättn.) / (attr. meist in Zusam- mensetzungen)h NG tjåpma-kie-ris släde som är lastad högt / hochbepackter Schlitteng J2 tjåp-må-ai'htä överfyllt häbbre / fiber-volles Vorratshäuschenh tjåpmå-vuossa överfylld säck! allzu roll-gestopfter Sack.

tjånutasta SG Mönuhtaståt; NJ tit; tjånutahttn

tjånutahtta NJ egnulltahttR, J 2 egnutahttåt; .binda en ren (tjå-

nutis) bakefter sista släden i raj-den för att hålla igen i backarna / ein Renntier (tj.) hinten an dem letzten Schlitten der Raide an-binden, damit es beim Hinab-fahren bremst.

- tjånutis NG abnuhtts, SG nuhtts, NJ egnuhtts, J2 ekönutIs; lös (ej förspänd) ren som är bun-den bakefter sista släden i rajden för att hålla igen i backarna / nicht im Geschirr laufendes, nicht eingespanntes Renntier, das am letzten Schlitten der Raide hinten angebunden ist, damit es beim Hinabfahren • bremsth tjånutis-hier'k -e härk som är tjånutis / Renntierochse, der (in der - be-schriebenen Art) zum Bremsen verwendet wird h NG tjånutissij pidjat, SG tjånutissän tjatnat ---- tjånutahttt.

tjåiffik, attr. -is SG t§öva; NJ, Ja egöKehh, attr. -/s; = tjålqa.

tjimck-Mit NJ ei°r,y`kbhtzt, J2 ti§e'nyciatzt; plötsligt frysa till, bli hårdfrusen (om en sjö, kött, blod-mage, död människa etc.) / plötz-lich zufrieren, hart, steif gefrie-ren (von einem See, von Fleisch, einem mit Blut geffillten Renn-tiermagen, einer Leiche usw.)/; NJ även: frysa ihjäl / auch: er-frieren.

tjåuköt NJ ei°,-)Occbt; J2 a°,4-kd)ht, 3 sg impf t'Pnyckdn; 1. frysa till, bli stelfrusen / zufrieren, steif gefrieren/; 2. bli klumsen, valen av kyla (om händerna, fingrarna) / vor Kätte starr, steif, klamm werden (von den Händen, Fin-gern)/; Sarkavare, Jokkmokk: juo 1 tah 'klyka tjåykupa tjåykum, kihttjupa kihttjum de äro redan

1207

för länge sedan stelfrusna och styvnade (säges i en stallosägen om haskövis' [lappens] ögon, fast-än denne tittar i smyg) / sie sind schon lange steif gefroren und starr geworden (wird in den Stallomärchen von den Augen Haskövis', [des Lappen] gesagt obwohl dieser nur blinzt).

tjhköt (adv.) NJ, J2 11:0(-N-

kli)ht; i stelfruset tillstånd; i valet, klumset tillstånd (om händerna, fingrarna av kyla) / im Zustand des Steifgefrorenseins; in starrem Zustand, klamm (von Händen, Fingern, die vor Kälte steif ge-worden sind).

tjåmei (attr.) NJ, J' t'göyc.); böjd i form av puckel; puckelryggig; framåtlutad / in Form eines Hök-kers gebogen ; bucklig, mit einem Buckel behaftet; vornfibergeneigth tjåyö ulmutj puckelryggig person / bucklige Person!; tjåyö muorra krokigt trä (träd)/ krummes Holz, krummgewachsener Baum. •

tjhök, attr. -is NJ, J2 abycohk, attr. -ls; även subst.; 1. (adj.) framåtlutad, puckelryggig / vorn-fibergeneigt, bucklig h 2. (subst.) puckelrygg (om människa och ren); en som alltid går framåt-lutad / ein mit einem Buckel Be-haftetes (von Menschen und Renntieren); einer, der immer vornfibergeneigt geht.

tjåpmå (attr.) se tjåmås. tjåpmånit NJ abpmonit, J 2

l'iOpmonit; =tjåmijtit. tjåptps se tj åk tj s. tffiptjuk se tjå k tj u k. tjåikatit NG t'icr`kahtit, SG

Csör`kahtit, NJ aör`kahtzt, J2 egör`-kattt; knarra, knirka (om skorna);

gnissla under fötterna (om snön i kyla); åstadkomma ett knar-rande ljud (om ren 1. häst som går i hårdfrusen snö) / knarren, »quutschen» (von Schuhen); un-ter den Hissen knirschen (vom Schnee in der Kälte); ein knar-rendes Geräusch hervorbringen (von einem Renntier od. Pferd, wenn es auf hartgefrorenem Schnee geht).

NG1 t'kr8U, npl aör`-k -eh; SG tä6r8k -e; NJ t'.§.67.81eå, asg t'går`keg; J 2 aorela, gsg aorcke; (mittersta delen av något, det som stärker, sammanhåller något: / die Mitte von etwas, das, was eine Sache verstärkt und zusammen-hält:) 1. NJ, J' det ena 1. det andra av de båda ryggstyckena (manens-tjår'kg) 1. framstyckena (åutål`tis-tjår'kä) i en kolt 1. Päls / (das eine od. das andere) ,Rfickenteil (m.-tj.) od. Vorderteil (åu.-tj.) ei-nes Koltes od. Pelzes (zu je zwei vorhanden) NG1, NJ, J' kallö-tjår'ke mittersta delen av pannhu-den på ren / der mittlere Teil der Stirnhaut eines Renntierfells J' tjavårk-tjår'ke. mittersta delen längs efter ryggen av ett renkalv-skinn (användes till pälsskinn) / der mittlere, die ganze Räcken-länge umfassende Teil des Fells eines Renntierkalbs (wird fik Pelze verwendet)h 2. NJ, J2 (en-dast i oblika kasus i tidsuttryck / nur in obliquen Kasus als Zeit-bestimmung); idja-tjår`k -ev under mittersta, mörkaste delen av nat-ten, under själva natten / während des mittleren, dunkelsten Teiles der Nacht, in der eigentlichen Nachth åröime idja-tjår`ka, tanne

1208

vi voro där under själva natten; pei'v&tjdr`k-ev under den mittersta delen av dagen, middagstiden / während des mittleren Teiles des Tages, während der Mittagszeit.

tjår'hU NG acrehkä; NJ ffi; en ljus, slät, platt, avlång bild-ning av ett björklövs storlek och av samma hårdhetsgrad som tjatnä; påträffas någon gång liggande lös i renens innan-mäte; betyder lycka: lihkkö-tj. I helles, glattes, plattes, längliches Gebilde von der GröBe eines Birkenblattes und dem Härtegrad eines Zunderschwamms (tjatnei); wird mitunter in den Eingewei-den des Renntiers freiliegend ge-funden; bedeutet Gläck: lihkkö-tj. I; jfr tår`kC3s.

tjår'hU SG görskö, npl t§br7a; NJ ekon?"' ehkå; J2 t'Pnråk gsg t'.0r,r`ke knipan, Clangula glan-cion 1. Fuligula clangula / Schell-ente, Klingelente.

tjår"ks (attr.) se tjår'kåt. fiårlis (attr.) se tjår'kåt. tjåikit NG t'iår81czt, SG t.§6re-

NJ t'.§61-8 /at, J2 aorektt; 1. NJ, J 2 sätta mittstycke (rygg-stycke, tjdrik2) i en kolt 1. päls / das Mittelstäck, Riickenteil (tj.) in einen Kolt od. Pelz (lapp. einf. acc.) einsetzenh tj. Inuottäv sätta tjetri la i en päls / einen Pelz mit Räckenteil versehen, das Riickenteil in einen Pelz ein-setzen h 2. NG samla ihop och stapla upp föremål som skola packas i slädar rei' t i t / die in Schlitten zu verpackenden Ge-genstände zusammensammeln und aufstapeln SG dra till en knut / einen Knoten zuziehen

3. NJ, J2 bekräfta, betyga (att något är sant) / bestätigen, bekräf-tigen, bezeugen (daB etw. wahr ist).

tjåikök se tjår`kuk. fiår'köt NJ egårökåt; J 2 aor°-

kioht, 3 sg impf t'iorcle,c7n; bli fast(are), stark(are) — t.ex. om ett barn som växer till; bli fast(are), tillförlitlig(are)/fest(er), stark, stärker werden (z.B. von einem Kinde, das zunimmt); fest(er), zuverlässig(er) werden.

tjårckuk, attr. -is NG, NG8 t9år7cu(h)1c, pred.; SG t.§6r`k6)k; NJ tircku1c, attr. -?s; J 2 t'ior<-kuhk, attr. -is; 1. NG, NG8 renlig, ordentlig, duktig / reinlich, or-dentlich, tächtig h 2. SG, NJ, J2 stark, fast (om rygg, hand, arm, människa) / stark, fest (vom Rilk-ken, der Hand, dem Arm, einem Menschen).

tjåikutit NG8, NJ eibrchutzt; bli fast(are), stark(are), tillförlit-lig(are), renligare etc. / fest(er), stark, stärker, zuverlässig(er), reinlich(er) usw. werden h jfr tjår'kå, tjår'kåt.

tjåikå (adv., attr.) NG, NG8 aördka, adv., attr.; NG1 egötka, adv.; SG tgår°ko;NJ abröko, adv., attr.; J2 t'§or°ko, komp. tr gor°kö-put, superi. t'ior°kömustit, adv.; 1. (adv.) fast, säkert, ordentligt, nog-grant, grundligt, rejält, allvarligt / fest, sicher, ordentlich, genau, grändlich, gediegen, ernst NG' tj. passat tvätta grundligt, rejält / grändlich, ordentlich waschen J2 tjatnat tj. binda (fast) ordent-ligt, säkert (så att det inte loss-nar)/ fest, ordentlich, sicher (an)-bjuden (so daB es sich nicht los,

1209

lösen kanny; mån piehttuv tj. jag tillhöll (sade ifrån) allvarligt; tf. valt« suoinijt ta höet försiktigt, noggrant, väl (så att man inte spiller något) / das Heu vorsich-tig, sorgfällig, gut aufnehmen (so daiS man nichts verliert)/; 2. (attr.) NG, NG8 renlig, ordentlig; duk-tig, styv, säker / reinlich, ordent-lich; tilchtig, sattelfest, sicher NJ, J2 fast, tillförlitlig, vederhäf-tig / fest, zuverlässig, gediegen tjår'kå pähkö fast, tillförlitligt ord (att lita på) / zuv.erlässiges, siche-res Wort (auf das man hanen kann)h NG8 tjår'ka såmå-låhkkö duktig, styv, säker i att läsa in-nantill på lapska / tilchtig, gut bewandert, sicher im Lesen von lappischen Texten.

fiårlåt, attr. fiårlis NG, NG8 t'iårökat, attr. affekts, NG superl. t'iår6kata9hCos; NG1* t'iårelas; NJ t'ibr°kot, attr. affekts; J2 t'ior°-kot, attr. affekts; NG, NG8 ren-lig, ordentlig, duktig / reinlich, ordentlich, tiichtig NJ, J2 stark, fast (om rygg, hand), fast, till-förlitlig (om människa, ord, för-säkran); välbärgad, förmögen / stark, fest (vom Riicken, der Hand); fest, zuverlässig (von ei-nem Menschen, einem Wort, ei-ner Versicherung); gut situiert, vermögend.

tjitikåtvuohta NG' t'iåreqtat-vuOhta, NJ t'iör°kotvistOhta; egen-skap att vara tjår'kåt / Eigen-schaft, tjdr'kät zu sein; Sicher-heit, VerläBlichkeit, Stärke usw.

tjåimå NGI t'§ör°ma, SG t.§or°-mo; NJ t'kör°mo, asg t'iår`motf; J2

gsg eior`mo; 1. (knyt)-näve / (geballte) Faust!; NG'

tjår'ma-vuotö göpen, insidan av näven! Innenhand, Innenseite der Hand/; 2. handfull / Handvoll J2 tjår`må-tievva id.

tjåimåstit NG; NG' t'iår`mas-ht; NJ airr`mosht; J tjår`måstit; 1. slå, stöta till litet 1. hastigt med knytnäven / mit der Faust ein wenig od. rasch schlagen od. staen h 2. mjölka (en vaja) i handen i brist på kärl / (eine Renntierkuh) in Ermangelung eines Gefälks in die Hand mel-ken.

tigimåt NJ t'gårcitnot; J2 aor°-mot, 1 sg prs aor`mott,; slå med knytnäven (flera gånger) / (meh-rere Male) mit der Faust schlagen.

tjåimåtit SG täor°mobt, NJ t'iår°motzt, J2 t'kor°motzt; slå till med knytnäven (en gång) / (ein-mal) mit der Faust (los-, drein-) schlagen.

tjåimåtit NG' t'iår`matd, NJ t'gör`motzt, J2 aor`motit; 1. NJ, J2 kontin. av tjår'måt; 2. NG' slåss (med varandra) / sich (mit-einander) raufen.

tjåinit NJ aörentt, J2 eiorenit; komma något att flyga 1. fara upp 1. ur något (t.ex. om sur I. jäst mjölk, som spränger tappen ur en . kagge); kasta omkull (om strid ström, som kastar omkull den vadande) / etw. in die Höhe od. aus etw. herausfliegen od. -fahren lassen, machen (z.B. von saurer od. gegorener Milch, die den Spund eines FälSchens hin-austreibt); umwerfen (von einer reiBenden Strömung, die den Wa-tenden umreifit).

tjåinås NJ egår`nos, J2 egor<-nos; 1. högt uppe på himmelen

1210

(om solens och månens skenbara ställning vid viss väderlek) / hoch oben am Himmel (vom schein-baren Stand der Sonne und des Mondes hej gewisser Witterung)/;

(mönnö) 1 tf. solen (må-nen) syns högt på himmelen / die Sonne (der Mond) ist hoch am Himmel zu sehen h 2. J2 (ej NJ) högt uppe 1. högre uppe (än vad man annars räknar med, t.ex. om en tapp, som är färdig att flyga ur en kagge på grund av att mjölken surnat) / hoch oben od. höher oben, mehr heraus-gekommen, mehr drauBen (als womit man gewöhnlich rechnet, z.B. von einem in die Höhe ge-triebenen Zapfen, der im Begriff ist, aus dem FäBchen. herauszu-fliegen, weil die Milch sauer ge-worden ist).

tjårlåt SG t§or°not; NJ not, 3 sg impf aör`nol; J2 egoro‘-not, 3 sg impf t'kor`no; 1. flyga upp, fara upp i höjden (om kor-ken ur en flaska; fågel; sur 1. jäst mjölk, som sprutar upp ur en kagge etc.) / auffliegen, in die Höhe fliegen, — schnellen, — spritzen (von einem aus einer Flasche herausfahrenden Pfro-pfen; von einem »aufstehenden» Vogel; von saurer od. gegorener Milch, die aus einem FäZchen heraussprudelt usw.) h spraka, flyga upp (om eldkol ur elden) / heraussprilhen, -spritzen (von aus dem Feuer springenden . Fun-ken)/; tjår'nåt alm6savvöi (om fågel:) flyga så högt, att man knappt ser honom under molnen / (Von einem Vogel:) so hoch fliegen, dal3 man ihn unter den

Wolken kaum sieht h 2. hastigt flyga av ett lass; hastigt falla på ändan, »sätta en rova» / von ei-nem Fuder rasch herunterfallen, -sansen; plötzlich auf den Hin-lem n fallen, (beim Skifahren) »ei-nen Stern reiBen» (beim Fallen ein Loch in den Schnee machen)/; 3. bli kullkastad av blåst I. av stark ström / vom Wind od. von starker Strömung umgeworfen, umgerissen werden h 4. synas ovanligt högt på himmelen (om solen 1. månen vid viss väderlek) / ungewöhnlich hoch am Himmel zu sehen sein (von Sonne od. Mond unter gewissen Witterungs-verhältnissen).

tiårö (attr.) SG görCo-, NJ aörco, P t ikor6); som ser ut som en rygg 1. uppstående kant (tjårrö) I wie ein Riicken od. wie eine in die Höhe ragende Kante (tf.) aus-sehend I; tjårö rahM slädspår som ser ut som en rygg (på våren då snön omkring töat och fallit ihop, så att spåret blivit högre än den omgivande snön) / Schlittenspur, die wie ein Räcken, ein kleiner Damm aussieht (wenn im Frilh-jahr der umgebende weichere Schnee weggetaut und zusammen-gesunken ist und so die — fest-gefahrene und festgefrorene — Wegspur sich ilber den Schnee herausgehoben hat)!; tjdrö savv2 söm som ser ut som en rygg 1. en uppstående kant / Naht, die wie ein Räcken od. eine in die Höhe stehende Kante aussieht h jfr kållö, kållöt; tjår()(-)tuokyas lapp (i en sko) som är fastsydd så, att sömmen ser ut som en rygg 1. uppstående kant / Flicken

1211

(an einem Schuh), der in der Art festgenäht ist, dal3 die Naht wie ein Räcken od. eine in die Höhe stehende Kante aussieht.

tjårök, attr. id. 1. -is NG aj-röihk; NJ t'kårcohh, attr. id. 1. -zs; J2 aordtk, attr. id. 1. -is; 1. NJ, J2 som ser ut som en rygg 1. uppstående kant / wie ein. .auf-ragender Räcken od. eine vor-stehende Kante aussehend J' tjdrökis savvå söm som ser ut som en uppstående kant 1. rygg (tjdrrö) I Naht, die wie ein Wulst od. eine in die Höhe stehende Kante aussieht NJ tjdrök-käma sko med lapp som är fastsydd så, att sömmen har mellanlägg och ser ut som en rygg 1. upp-stående kant / Schuh mit einem derart angenähten Flicken, da13 die Naht mit ihrer Zwischen-einlage wie ein scharfer Wulst od. eine in die .Höhe stehende Kante aussiehth 2. NG mellan-lägg i skosöm / Zwischenlage in einer Schuhnaht.

tjår-piellk se tjårivö-piellö. tjårrit NJ Hi; P aotrit; göra

att något (Lex. en väg, en trämed 1.d.) blir ryggigt, med upphöj-ningar och gropar omväxlande, som ett tvättbräde / machen, daLS etw. (ein.. Weg,• eine hölzerne Schlittenkufe od. dgl.) geriefelt, rillig wird, d.h. dann wie ein Waschbrett, eine Wäscherumpel, abwechselnd Wälste und Vertie-fungen aufweisth jfr tjårrö. ,

tjårrö NG, NG' eibrrä); SG tåörrco, gsg afirc-o; NJ t'gårrä), gsg t'iörd); J 2 t'gornD, gsg aorcli; rygg-formig upphöjning (i allm.), upp-'stående kant; (slät) bergrygg /

räckenförmige Erhebung (i. aug.), in die Höhe ragende Kante; (ebe-ner) Bergräcken, Kamm h NG även: krönet, översidan av en ås 1. ett berg / auch: First, Kamm eines »Os» (dammartige eiszeit- liche Gletschermoräne) od. eines Berges h J2 (ej NJ) även: kniv- rygg, yxhammare / auch: Messer- räcken, Nacken der Axth NG1 säl'la-tjeirrö trakten kring ryggraden / die Partie um das Räck- grat tjavdk-tjeurö id.; J2 tjårrö- savv tjårö savvö; se tjårö.

tjårröt (adv.) NG ekrriot, SG tborrCot,NJ aörreoht, J 2 aorrCoht; i ryggform, ryggformig/ in Form eines Räckens, räcken-, gratförmigh NG pidjat tf. vika dubbel / doppelt falten, einschlagen tf. lä är dubbelviken; NJ, J2 tf. kårröt sy en söm som ser ut som en upp- stående kant / eine Naht nähen, die wie eine in die Höhe stehende Kante aussiehth jfr kållöt, adv.; SG tf. tuogyat lappa med söm som ser ut som en uppstående kant / mit einer wie eine auf-ragende Kante aussehenden Naht flicken.

tjårråkatj NG1, aörrakai, NJ egårroka§; dimin. till tjårå.

tjår'ht NG tigersktö, npl eger`täh; NJ HI, J2 HI; dykand, Fuligula (sjöfågel) / Tauch-Ente (Seevogelart).

tjåivä, attr. -s NG aervvei, attr. -s; SG MbrEvEt; NJ acrE'vEz, attr. -s; J2 tuo,ravti, attr. -s: som har stora horn / stark im Geweih, arol3e Hörner habend.

-tjårvak NG -ab-rvahk; NJ -aörvahk, pred., attr.; som har horn av den och den beskaffen-

1212

heten 1. så och så många / ein Geweih von der und jener Be- schaffenheit od. so und so viele Geweihstangen tragendh kuouht--tj. som har två horn / zwei Ge-weihstangen tragendh kålmå-tj. som har tre horn / drei Stangen tragend åtå-tjårvak vätjav vaja som har nya horn (på våren) / Renntierkuh, die (im Friihjahr) das neue Geweih aufgesetzt hat.

tjårvak NJ tsörvahk; en som har horn 1. känselspröt / (Tier) das Hörner od. ein Geweih od. Fähler hat!; tjårvak-kaiihtsa get som har horn / hörnertragende Ziege tjårvak-råp~ insekt med känselspröt/ Insekt mit Fählern även: härk som har horn / auch; Renntierochse mit Geweihh vuoir-niv mån tjårvakav tåplA jag såg en härk med horn där.

tjar'v NG npl aörvbh, apl tT6r-viit; SG tgrevö, asg tkervu; F aörsvå, npl t'åörv; NJ arv, asg aso-rvby; J2 t'Pnrevö, asg t'§o‘-rvby; horn (på ren, ko, får, get etc.) / G eweih (an Renntieren), Horn (an Kuh, Schaf, Ziege usw.)/; NJ, J2 även: känselspröt på in-sekter / auch: Fähler (an Insek- ten)/; kåhppå-tjetr kopphorn / Schröpfkopf (aus - Horn)/; NJ 'räi'na tahkä tjårvijt renen (gör, danar) får horn / »das Renntier macht sein Geweih», .»formt sein Geweih aus», es setzt Geweih auf, schiebt Geweih, bekommt Ge-weih h jfr ta hkat 2; åak-tjår-tahkkä hanren som är 1 112 år gammal och får horn det året / männliches Renntier von 1 1/2 Jahren, das in diesem Jahr ein Geweih aufsetzt vuolAs-tjår-

tahkkö hanren som är 2 1/2 år gammal och får horn det året / männliches Renntier von 2 1/2 Jahren, das in diesem Jahre Ge-weih aufsetzth kåddcztis-tjår-tahk-kå hanren som är 3 1/2 år osv. / männliches Renntier von 3 1/2 Jahren usw. NG', NJ, J2 tjår'v -e-lahkke horn som är avbrutet, så att .ungefär hälvten är kvar, I. ren vars ena horn är mer I. mindre avbrutet / Geweih, das abgebrochen ist und von dem nur noch ungefähr die Hälfte da ist, od. Renntier, hej dem die eine Geweihstange mehr od. weniger abgebrochen ist /; jfr lahkk 2; tiår/M-pädie, se d. o.; tjår'lm-pielM och tjår-pielM, se d. o.; pielle-tjår'im, se piellkä 5.

tjitiv6nåvva NJ aNr8vb-näv-va, J t'Pr,r8vb-nåvva; en mycket liten insekt som biter och suger blod på renens hornhud (kallas även svitun, sv. »svidare») / ein sehr kleines Insekt, das den Ge-weihbast des Renntiers ansticht und Blut saugt (heil3t auch svitun, nach schw. »svidare», »Brenner»,

tjårv&pädj NG egNrvå-p4d5å; rosenstocken±rosenkransen (hos renen) / Rosenstock (Geweihstuhl, Stirnbeinzapfen) Rosenkranz (Perlenkranz um die Geweihwur-zel) beim Renntier.

tjår'v6pie11k NG1 aörvå-pCillb, SG t.§brEvå- ( ,--tSör-)pd1, NJ atINre- vk- t'iNr-)pk1U, J 2 l'i°,-Nr8v- (,,, t'Pnr-)pkilö; 1. tjår'v4. (ej tjår-p.) ren som redan fällt det ena hornet, men inte det andra / Renntier, das befeits die eine Ge-weihstange abgeworfen hat, aber noch nicht die andere h 2. NG'

1213

tjår'vå-p. (ej tjår-p.), NJ tjår've"•-p. och tjår-p. lårstek, ländstek / Keu-lenstiick, Lendenbraten tjår'vå-(tjår-)päl-nårås =nå rå s a); tjår '- v-takt tjår'v-e-pel-takM (NG') det ben som ligger ovanför tjår-pel-nårås och vid vilket detta le-dar (leden kallas tjår'v&takk-lateis); (NJ) så kallas alla benen i tjår-pieM (anm.: tjårrvä i bet. »horn» och tjår- i bet. »lår» ha i dialekten sammanförts; äro möj-ligen skilda ord) / der Knochen, der fiber dem tj.-p.-n. (dem Ober-schenkel) liegt und in welchem dieser eingelenkt ist (das Gelenk [wäre also das Hfiftgelenk] hei13t tjår'a-takt6latäs); (NJ) so heif3en alle Knochen in der Keule (Anm.:. tjcirrim in der Bedeutung »Ge-weih» und tjår- in der Bedeutung »Keule» sind im Dialekt zusam-mengefallen; sind aber vielleicht verschiedene Worte).

tjåiv&piel-(päl-)nårås se un-der tjår'-pie11-6

tjåiv6takM se under tj å r

tjårvaipm" NG" eifINrvåhtipm, npl -ht2992 h ; NJ t'rvbtz_pmö, npl -tiwAh (i bet. 2), nsg a7-NrahttPmå (i bet. 1); 1: hornlös; som har små horn / geweihlos (»kahl», »Plattkopf»), hornlos; geringes Geweih, kleine Hörner tragend 2. (NG') endera hälften av de två översta (flikiga) delarna av härnhud / (die eine od. die an-dere) Hälfte des obersten (ge-lappten) Teiles der abgezogenen Stirnhaut des Renntiersh (NJ). hål efter hornen i pannhuden (härnan) hos ren / die von dem Geweih herrfihrenden Löcher in

der abgezogenen Stirnhaut des Renntiers.

tjårå NG1, NG5 eiårå aörö, NG1 gsg aörrvka; NG6 aörä, gsg abrraka; SG Måg, ess. t§årrokm; NJ, J2 egörö, gsg aörroka; NG1 renhop (även större sådan), som blott utgör en del av ett »hus-håll» / Trupp, Rudel von Renn-tieren (auch von beträchtlicherer Gröl3e), nur einen Teil eines »Haushaltes» ausmachend NJ renskock på 20, 30, 40 renar (SG: 10-30 st.). / Renntierrudel von 20, 30, 40 Renntieren (SG: 10--30 Stuck) /; J2 renskock på 8 till 50 st.; älgskock på 5 och högre antal / Renntierrudel von 8 bis 50 Stäck; Elchrudel von 5 Stäck aufwärtsh NG1 tjårä-piellö skälla som sättes på tillfällig ledhärk när man transporterar en tjårå / Schelle, die einem aushilfsweise als Leittier verwendeten Renntier-ochsen umgehängt wird, wenn man ein Rudel, ein ty/rå, trans portiert.

tjåråk NG1 aöröhk; dubbel-viken läderremsa, som lägges mellan bottenstyckets och ovan-lädrets kanter som fogstycke, när - man syr sommarsko / doppen-gefalteter Lederstreifen, der beim Verfertigen von Sommerschuhen als Fugstfick zwischen die Kanten des Boden-(Sohlen-)Teiles und des Oberleders gelegt wird.

tjåskatis SG Meskatzs,NJ atm-katts; = kalmatis.

tjåsk~ NG5 go-kkbm, gsg -a; SG abssUm; NJ t'Prabm; t'Prabm, gsg -a; kyla, kallt vä-der / Kälte, Kfihle, kalles Wet-ter!; tjåskerna ai'ké den tid då

1214

det är kallt, den kalla tiden / die Zeit, wo es kalt ist, die kalte Zeit.

tjåsktmis (attr.) SG Möss/alms, NJ ac'n.§/amts; kall (om väder) / kalt (vom Wetter)!; tjåsköinis ai'kö den kalla tiden / die kalte Zeit!; tj-s jahkö ett kallt år! ein kaltes Jahr /; tj-s pei'vå kall dag / kalter Tag.

tjåsks NG' egirskås, NGc komp. egegkiisup; SG t§össlobs, ess. tgösskämn; NJ egirskös, npl

t',K,NoEtsah, pred., attr.; komp. ek'ngkap e.Ongkitsap; J2 egb-skås, gsg egon,§kåsa, pred., attr.; komp. egirsköp eg°Mketp; superl. airsickmus t'Praåmus; 1. (adj.) NG1. kall (säges jämväl om alla slags matvaror som ställts att svalna; NG: även om kaffe som är för svalt) / kalt (wird auch von allen EISsachen gesagt, die man zum Auskiihlen beiseite-gestellt hat; NG: auch von Kaffee, der zu lau ist) NJ kall (om väder och vind, hus; ej om mat och dryck; jfr kalmas) / kalt (von Wetter, Wind, Haus; nicht von Essen . od. Getränken; vgl. kalmas)/; J' kall (om väder, vind, hus, mat, dryck, kläder)! kalt (von Wetter, Wind, Haus, Essen, Getränken, Kleidern)/; J2 tjåskös tjähtjö vatten som varit varmt, men blivit avkylt / Was-ser, das warm war, aber aus-gekiihlt ist!; 2. (subst.) NJ kyla / Kälte tjåskös påhtä huotnahij uksa-räikö kylan kommer in i huset genom dörren.

tjåsktlit NG, NJ en-skätzt; SG tgöskötit; det blir kallare, blir kallt (opers. om väderleken)/(unpers.) es wird kalt, kälter (vom Wetter).

tjåskijtallat NJ egöskiltallat; (opers.) det känns litet kallare i vädret / (unpers.) es ist einem draufien in der Luft ein wenig kälter, man glaubt, die Kätte des Wetters ein wenig stärker zu spåren.

tjåskijtit NG abskr'tit; NJ, J2 aöskaltd; (opers.) det känns kallt, tyckes bli kallt (om väderleken) / (unpers.) man spfirt die Kälte, glaubt zu fählen, dafi es kalt wird (vom Wetter).

tjåsköt NG1 ego-accbt, ptc prt egögkum; SG t§össkeDt, 3 sg prs Wsshu; NJ t'.0(-)4/cd)t; J 2 t',Onå-k,c5ht, 3 sg impf tikb-skck; svalna, bli kall (om väderlek, vind, hus, mat, dryck); även fig. svalna (t.ex. om kärlek) / sich ablahlen, aus-kiihlen, kalt werden (von Wetter, Wind, Haus, Essen, Getränken); auch bildl.: .erkalten, lau werden (z.B. von der Liebe).

tjåskötit NJ, J2 t',K.Ociotzt; 1. låta svalna (t.ex. mat och dryck), kyla ut / auskiihlen lassen (z.B. Essen und Getränke), kiihker) werden lassen, kiihker) machen led uksa rahpas, te tjåsköt tdpöu då dörren öppnas, så kyler det ut stugan; pivvasav tf. låta svet-ten svalna / den Schweifi ver-dunsten und sich abkiihlen las-sen!; 2. Inåröv If. lugna, stilla vrede / den Zorn besänftigen, stillen.

tjåskuk, attr. -is NJ egöskuk, attr. -is; J' aöskuhk, attr. -is; kall (om väderlek) / kalt (vom Wetter)!; tjåskuk lä udni det är kallt i dag; tjåskukis tanke kallt väder / kaltes Wetter.

tjåskutallat NJ, J2 t'PrNåkuta/-

1215

lat; låta något (som är hett 1. varmt) så småningom svalna av / etw. (was heii3 od. warm ist) langsam auskählen lassen.

tjåskå NG t'gågka, asg egöska; SG tgössko, asg tgöskou; NJ, J' t'.ögko, asg t'iöskoy; träklabb 1. stock, nyttjad till bränsle / Holz-kloben, Baumklotz, als Material zum Feuern.

tjåsiA SG t'iössn,e; F ffi; J2 egognå, gsg t'kos2g; upphöjning, knöl / Erhöhung, Höcker, Knor-ren!; påu'nå-tj. tuvknöl / Erd-höcker im Moor, Bulten/; räi'na-tj. ren som har en fettknöl på bakre delen av ryggen (särskilt när pisjkå är så fet att den synes som en knöl) 1. som annars är fet / Renntier, das auf dem hin-teren Teil des Riickens einen Fetthöcker hat (bes. wenn das Fleisch um die Schwanzwirbel, p., so fett ist, da13 es wie ein Höcker aussieht) od. das sonst fett ist!; tjåsn-e-pahta utstående bak (på människa) / ausladender Hinterer h se även tjusnå.

tjåsnåhit J2 aognohd; stå ut som en tjåsnve I wie ein tf., ein Höcker, herausstehen.

tjåssat NG ab-ssat; SG 3 sg prs. töessä; NJ, J' egssat, 3 sg impf Kgsal; NG stampa och skrapa utanför kåtan (om renar) / vor dem Zelt herumstampfen und scharren (von Renntieren)/; SG gå sakta (om renarna) / lang-sam gehen (von den Renntieren)/; NJ, J2 gå sakta och trevande (i mörker) / (im Dunkeln) langsam und vortastend gehen jfr kås-s a t.

tjåhW NG, NG' t96ht; MG17

t'02,k; SG Mak', asg tgötat; NJ t'46AM, asg t'Jötko; J2 t'iöhtå, gsg t'iöte"; kil (som man- kilar fast något med) / Keil.

tjåtjatit SG tgöstgatzt; Ni 113, J2 Hi; sjuda, koka (intr.) / sieden, kochen (intr.)/; jfr råtjatit.

tjåttåtit NJ 2 e§b^e§ätit; bli svalt, svalna (mot kvällen en het som-mardag; mest opers.) / köhl(er) werden, sich abköhlen (gegen den Abend an einem heiBen Som-mertag; meist unpers.)/; se även / s. auch tsåtsåtit.

tjåhttit NG aåhttit, SG tgöhttit; NJ, J 2 aöhttzt; 1. kila, sätta en kil / einkeilen, einen Keil ein-treiben h 2. J2 (ej NJ) envisas/ hartnäckig sein, auf seinem Kopf beharren, bestehen h tf. hålav driva igenom sin mening / seine Meinung durchsetzen.

tjåttå NG1 ektta; SG tgotto, gsg tgoddoka;NJ aåtto, asg abd-dokag; J2 aotto, gsg aoddoka; matstrupen; svalg, hals (invän-digt); flaskhals (invändigt), hals på skjorta, barmkläde (sliehppå), öppning, hals i säck, pip på kärl / -Speiseröhre; Schlund, Rachen, Hals (inwendig); Flaschenhals (von innen), Hals an einem Hund, am Brustlatz (si.), Öffnung, Hals eines Sackes, Schnauze, Tölle an einer Kanneh NG tjåttå-tauita difteri / »Rachenkrankheit», Ra-chenbräune, Diphtherie tjåttet-vihke id.

tjåtålatj, attr. -lis NJ, J2 attr. tkötölts; envis / hart-

näckig, halsstarrig. tjådka (adv.) se tjau'ka. tjåu'låt NJ, J2 l'iirglot, 3 sg

impf t'.'96,g3N; lossna, fara lös, fara

1216

ur (om kork ur flaska, yxa från skaftet, hund från bandet etc.) / sich lockern, sich losmachen, ab-gehen, herausfahren, -fliegen (von einem aus der Flasche getriebe-nen Pfropfen, von einer vom Holm abgehenden Axt, einem von der Kette sich Iosreif3enden Hund)/; bli lös, fri (från ett ar-bete då det är färdigt, från vinter-vistet när man flyttar därifrån etc.) / loskommen, frei werden (von einer Arbeit, wenn sie voll-endet ist, von der Wintersiedlung, wenn man von ihr wegzieht usw.).

tjåuta NG, t'.§1=Ntgvta ab^ota, npl anfjtakah; SG Muta, asg t4buta1eau; NJ aöuta, asg eko-0°-takay; J2 rsögta, gsg t'.0(14..,vtaka; nyckel / Schliissel.

tjåuitalit SG täutalit, NJ t'åoietallt, J2 t'Pnetakt; göra lös (en hud från trästickorna med vilka den är spänd, timret från stranden vid flottning, kreatur från bindslena); ta lös, skruva sönder (t.ex. en motor) bit för bit / losmachen (ein Fell von den Spannleisten, die es spannen sol-len, Baumstämme vom Strande, wenn sie beim Triften angetrie-ben sind, das Vieh von den Stricken, Mit denen es angebun-den ist); Släck för Stäck aus-einandernehmen, auseinander-schrauben (z.B. einen Motor).

tjåutåtallam NJ3 aNytähtal-lam; avlösning (= tillsägelse av syndernas. förlåtelse) / Losspre-chung, Absolution (= Verkiindi-gung der Siindenvergebung).

tjåuMstit J t'.0,-NeUstit; tjeiu'id (lossa, göra lös, lösa etc.) litet 1.

i hast / ein wenig od. in Eile tf. (losmachen, lösen usw.).

tjinita NG arVitåt, SG Muta; NJ aegetbt, 1 sg prs t'icytåu; J 2 t'Pnustbt, 1 sg prs t'Pnytetv; göra lös, lossa, släppa lös; låsa upp; lassa ur (ett lass); knyta upp (en knut); göra fri (från en skuld); förlossa, frälsa (i religiös mening) /losmachen, freimachen, frei-, loslassen; aufschliel3en; ab-laden (ein Fuder); aufknöpfen, -machen (einen Knoten); frei-, lossprechen (von einer Schuld); erlösen, erretten (im relig. Sinne).

tjåuhtjöi"-tjåktju .NJ acyw-ack, fipl aorÅk`tikuh; J2 renkxau, gsg t'.0,-,/exatt; gl uttsnäppa n; grön-benan, rödbenan, Totanus / Glutt, Grön schenkel, Rotschenkel (aus der Familie der Wasserläufer).

nådtjöt'•-tsådtsöt NJ cs' tUN09-l'åcbt, 1 sg prs ab-ut'gcbtv; NY" (St. Lulevatten) 3 sg impf tsb^u,- • tsål; spå, förutsäga /voraussagen, vorhersagen, im Voraus ankiin-digen /; tjåutjöv tal mån tunji tav nåutöv jag spår åt dig detta byte (dvs, jag försäkrar, att du får det) / ich sage dir diese Bente voraus (d.h. ich versichere, da13 du sie bekommen wirst)/; tjåutjöv tal mån tunji nåuhtik nåuhtik jag spår för dig (åt dig) så och så; tsclutsöi pahäv nubbåi han spådde ont över den andre.

.tjägijahit NJ egGyahtt, J2 t'PdgGnahtt; sitta på huk, ned-hukad (t.ex. för att göra sina behov) / niedergehockt sitzen, flocken (z.B. um seine Notdurft zu verrichten).

tjåkal NJ, J2 tTökal, gsg -a; (ett tjockt, styvt, långt gräs som

1217

växer i skogen) / (eine dicke, steife, hohe Grasart, die im Walde wächst)h NJ även: blomstängeln i gräs / auch: der Blätenstengel an Grasarten = k wo v v a.

tjrihkänit SG t§eZähkämt; NJ, J2 t'iäähkånd; bli så andfådd att man inte orkar vidare, storkna, tappa andan / so auRer Atem kommen, daI3 man nicht weiter kann, nach Luft schnappen, fast ersticken, den Atem verlieren.

tjfihkkt se tjiehkn tjåkmutallat NG aqkyuhtallat,

NJ t'U/ovuhtallett, J2 t'Ulcyutallat; NG = tj iegg it; NJ. J2 sitta ned-hukad (t.ex. för att göra sina be-hov) / niedergehockt sitzen (z.B. um seine Notdurft zu verrich-ten)/; N.D" gång på gång huka sig ned med bakdelen (om ren, som är sjuk på något vis) / sich immer wieder auf das Hinterteil niederkauern (von einem Renn-tier, das irgendwie krank ist)!; huka sig ned för att göra sina behov och åter resa sig (om män-niska) / sich niederhocken, um seine Notdurft zu verrichten, und wieder aufstehen (von Menschen).

tjäksa NG1 t .åkcsa, NGc" npl eiCityhsah; SG egikkså; NJ gsg t'Utcwsa; J2 t'Petkxsa, gsg t'ää ywsa; tredje magen hos renen, bladmagen, psalterium / der dritte Magen des Ren ntiers, Blätterma-gen, Mittelmagen, Psalter usw.

tjäktat SG Mäktat; NJ Hi; fälla ett träd på ett djur (ack.) / (un-versehens) einen Baum auf ein Tier (acc.) fallen lassen, ein Tier • mit einem fallenden Baum tref-fni; jfr tjiektEst.

tjäktöt (adv.) NJ Hi; J2 t'4senx- 77

.tcåht; på vippen att fälla (om ett träd som är nära avhugget, så att det när som helst kan falla) / itu Begriffe, an der Kippe (seiend), zu fallen (von einem Baum, der beinahe ganz durchgesägt od. durchgehackt ist, so dafi er jeden Augenblick fallen karm).

tjäktut SG taktut; NJ tut, J2 eisinnut; 1. bli ihjälfälld av träd / von einem fallenden Baum erschlagen werden peitsöi tjäktui muora vuolläi repen kom under trädet och blev ihjälfälld (antingen någon huggit ned trä-det 1. vinden fällt det) Idas Renn-tier kam unter den Baum und wurde von ihm im Falle erschla-gen (sei es daI3 jemand den Bantu gefällt od. der Wind ihn umge-rissen hat)/; 2. bli täckt av kull-fallna träd och så bli skövlad på skog (om ett skogsområde) / mit umgefallenen Bäumen fiber-deckt und so des Waldes be-raubt, kahlgehauen werden (von einem Waldgebiet)h fat kielas lä ållu tjäktum den här heden har blivit alldeles skoglös (genom att vinden fällt träden); 3. bli överhopad av folk I. främmande / von Leuten od. Gästen fiber-schwemmt, ilberlaufen werden fat siiita tjäktui kuossijs den byn blev översvämmad av främmande (gäster); tat sii'ta ållu tjäktui den byn blev alldeles översvämmad av andras renhjordar; 4. J' (ej NJ) bli nedtyngd, överhopad av arbete / mit Arbeit äberhäuft, -lastet, von der Arbeit zu Boden gedriickt werden kui'na tjäktui tuojijs kvinnan blev överhopad med handarbete.

1218

tjälahahMt NG1 adlahahibt, SG tai8lahahtta; Ni Hå; J2 ek-lochahttet; NG', SG hoppa / sprin-genh J2 förmå någon till att hoppa 1. att fara över något / jdn dazu bringen, fiber etw. zu springen od. rasch fiber etw: hin-wegzusetzen.

tfilastit SG tgisiasht;• NJ, J2 aåtastit; hoppa över något (t.ex. dike, bäck); hoppa från den ena punkten till den andra; lämna den ena platsen och hastigt fara till den andra; »hoppa över från den ena sidan till den andra», vända bladet (i en bok, när man läser) / fiber etw. springen (z.B. Liber einen Graben, einen Bach); von dem einen Punkt zum an-dern springen; den einen Platz verlassen und eilig sich auf den andern bewegen, begeben; »von der einen Seite auf die andere springen», das Blatt wenden (beim Lesen eines Buches)/; sar-våg tjålastij vähtjama nate ren-tjuren hoppade upp på vajan (för parning) / der Renntierhirsch be-sprang (bestieg) die Kuh (zur Paarung)h hoppa till av ilska / vor Wut aufzucken, in die Höhe springen, herumgerissen werden.

tjällär NJ, NJ2 tWillEtr; J eka-lår; källare / Keller.

tjiHä NG1 aCinc.), npl dimin. eie/u.§; NJ npl all/6)h; NG' tämligen slät och långsluttande, gräsrik fjällsida, .genomskuren av bäckar / ziem-lich gleichmäl3ig und sanft ab-fallender, grasreicher; von Bächen durchschnittener Berghang im Hochgebirge I; unna tffilatj liten

tyino / kleiner solcher Berghang, kleine solche Bergleite h NG slät ränna i bergbrant: så kallas vid skidföre ränna där om våren en bäck rinner / gleichmäISig abfal-lende Rinne in einem Steilhang: so wird beim Skifahren ein Gra-ben genannt, in dem im Frfih-jahr ein Bach flief3th (muohta-) tjälöi milte vålm pässå efter de snötäckta bäckrännorna kommer man ned; NJ slät fjällhed med renlav och 'dvärgbjörk / ebene Bergheide ni it Renntierfiechte und Zwergbirken h jfr valt a.

tjfillöt NG eiCillåt, SG tga/cdt; Ni 1 sg prs eiedieow; P aelinioht, 1 sg prs ageadnv, 3 pl. prs eia/u; hoppa över något (t.ex. dike, bäck flera gånger 1. om flera subj.); stå och hoppa upprepade gånger på samma punkt; fara, hoppa från den ena sysslan 1. arbetet till det andra; fara från den ena platsen till den andra, bo än här, än där / fiber etw. (z.B. einen Graben, einen Bach) springen (mehrere Male od. von mehreren subj.); zu wiederholten Malen an derselben Stelle, vom Stande springen; von der einen Beschäftigung od. Arbeit zur anderen fahren, abspringen; von dem einen Platz zum andern fah-ren, bald hier, bald dort wohnen.

tjfilutit SG t§å/utit; NJ, J2 eiå-tutti; kontin. av tjållöt; sprattla (om fisk); stå och hoppa av ilska / zappeln (von einem Fisch); vor Wut hin und her springen.

tjfilutj (dimin.) se tjä Il ö. tjän'sta NG asg atin`sta; NJ,

J alinesta, asg eiådstau,; förtjänst (av arbete 1.d.) / Verdienst, Geld-

1219

erwerb (durch Arbeit od. dgl.)/; NG tjådsta valtd tienötit. .

tjäntå NJ HI; J2 t'isei‘htCr, asg tär' n ö.

tjänkustit J' egådtustit; = t å r<-nustit.

tjähp - tjäp - - se tjiehp - tjiep -

tjäpar NG1 eåripar-ekålip, SG tåttpar-tahhpå; NJ, J 2 ekpar; NG1, SG hund som har en vit -rand 1. fläck i nacken / Hund, der am Nacken einen weiBen Streifen od. Fleck hat]; NJ, J2 (namn på hund med vit rand.omkring hal-sen / Name eines. Hundes mit weiBein Streifen um den Hals).

tjähpätit NG1 ~pi:Ud; NJ, alidirpiitzt; NG", NJ spänna

ut halspartiet på en hud (innan man spänner den med kiesjka) I die Halspartie eines Fells aus-dehnen, ausziehen (bevor man es mit Spannlatten, kiesjka, aus-spannt)h J2 skära halsen av ett slaktdjur / den Hals eines Schlachttiers abschneiden NJ, J2 vuossav If. göra hals i en klövjemjölsäck,. vidga ut öpp-ningen i en ryggsäck 1. göra hals 1. öppning i en tillfällig bärsäck / in einem. för Säumerung be-stimmten Mehlsack einen Hals anbringen, die ÖtTnung eines Rucksackes ausweiten od. in ei-nem behelfsmäiSigen Tragsack eine Öffnung od. einen Hals an-bringen skir`töv tf. sätta hals-linning 1. göra halsöppning på en skjorta / an einem Hemd einen Bund, Halseinsatz, ein Preischen anbringen od. den Halsausschnitt machen.

tjähpostit- NJ, J' eiäähpåstzt;

bli litet flinkare, duktigare, skick-ligare / ein wenig flinker, «ich-tiger, geschickter werden.

tjäpöt SG tgiep&t, a sg t.§Cip(Dtau; NJ, J2 enpioht; tj i e p t. ,

tjäpötit NJ HI; J aliäpc)htd; tjåhpätit. tjähpp - - se tjiehpp - tjähppot J' aedhplx.bht, 1 sg

impf alidlipål; bli flink(are), duk-tig(are), skicklig(are) (tfiehpp-e) I flink(er), tilchtig.(er), gesehick-ger) (tf.) werden.

tjähpputahka J2 eg2dhpputah-ha; duktighet, skicklighet/ Trich-tigkeiti Geschicklichkeit.

tjäpsvåinas se tjiepsväi'na. tjähpuras se tjåpuris. tjäpur(is) NG' ehlhpuras, SG

tgpuris; NJ IH; J 2 t',Upur, gsg -a; NG1 vit rand runtom halsen på hund (ej på ren); förr: halsskydd av skinn (vanligen björnskinn) för skidåkare (nyttjas ej numera) / .weil3er Streifen um den Hals eines Hundes (nicht eines Renn-tieres); fröher: Halsschutz ans Fell (meistens Bärenfell) fik Ski-läufer (jetzt nicht mehr im Ge-branch)/; SG som har vit hals (om renar och hundar) / wei13 am Halse, weilSen Hals habend (von Renntieren und Hunden)!; J2 halsduk / Halstuchh tjåpur-tjiep-et hals med en rand av vitt hår omkring (hos djur); vit krage som en människa har omkring halsen; benämning på en som har vit krage (t.ex. ämbetsman) / Hals (von Tieren) mit einem herumlaufenden Kranz weir3er Haare; weil3er Kragen, den ein Mensch um den Hals trägt; »Weifåkragen», Name fik einen,

1220

der einen weiBen Kragen hat (z.B. fär einen Beamten).

fik. - - se tjier - tjgratit NG ffi; SG atiäratzt;

NJ ffi; falla (om stjärnorna) / fallen (von Sternschnuppen)h nästeh tjärati. stjärnorna falla (stjärnfall) / »Sterne fallen», es fallen Sternschnuppen.

tjärli - - se tjier'k - tglimak NG1 t'kdr`mak, npl

-ah; SG t§dr`m. ak, gsg -a; NJ, J eiår`mahk, gsg -a; (det, namnet har renkalven fr.o.m. våren t.o.m. augusti månad av sitt andra lev-nadsår / diesen Namen trägt das Renntierkalb von Friihjahr bis einschliefflich August seines zwei-ten Lebensjahres)/; NG1, SG tjfirc-mak-ie~ renko som ger sin fjol-årskalv di / Renntierkuh, die ihr Kalb vom vorigen Jahre säugt.

tjår`matahka N G' t',''sCir`matahk; NJ 1+I; hud av tjär`mak Fell eines tjetr`mak.

tjFirök NG ekireva hk, NJ eki- roshic, J 2 ageirciihk; NG, J2 lapp som aldrig nomadiserar uppe vid riksgränsen / Lappe, der seine (Nomaden-)Wanderungen nie-mals oben an der •Reichsgrenze machth NJ lapp som flyttar ti-digare från sornmarvistet ned till höstvistet 1. som stannar över sommaren .på höstvistet / Lappe, der vom Sommerlager zeitiger zur Herbstsiedlung hinunterzieht od. der den Sommer ilber in der Herbstsiedlung

tjfirränit NG egeirrämt, SG tådr-Tämt, NJ ekarränd; NG, NJ = skärränit, tjierastit; SG (ej NG, NJ) halka och ramla utför

,(berg, ofrivilligt; sades om renar)

/ ausrutschen und (unfreiwillig einen Abhang) hinunterköllern, -stfirzen (wurde von Renntieren gesagt).

tjfirrat, attr. tjärra NG ffi; SG aärrat (enl. anteckningarna ej möjligt avgöra, om adj. 1. verb / die Aufzeichnungen lassen eine Entscheidung, oh adj. od. verb, nicht zu); NJ ili; J' t'kårrat, attr. eiEarra; SG (sades om tuor ika, som [så småningom] skjutes ned,• glider ned i elden / wurde von tuor'ka, Reisig, gesagt, das so nach und nach ins Feuer ge-schoben wird, ins Feuer hinunter--sinkt)h J2 = tj ärr at.

tjärrii NG' iness. sg t'i2r6m; SG Mär' 9-6); NJ, J' eisar-rCo, iness. sg akir6m; lågfjäll som gränsar mot skogslandet och där höst- och vårvistena bruka vara belägna / fiber der Baumgrenze liegendes Bergland von Mittel-gebirgshöhe, das an die Wald-region grenzt .und in dem die Herbst- und Friihjahrslager zu liegen pflegen NG1 även: lapp-distrikt / auch: Lappendistrikt.

tjärriitit NJ, J2 t5.81irrcDtlt; till-bringa sommaren på tjiirrö-fjällen (annars vistas man där endast vår och höst) / den Sommer im 0/Tö-Bergland zubringen (ge-wöhnlich hält man sich dort nur im Friihjahr od. Herbst auf).

tjäita NG' t'kåna; SG tgäreta, asg tåår`tau; NJ aiir8ta, asg. tay; J' t'§sii‘r8ta, gsg eiår`ta; slag, sort, art; sätt / Art, Sorte, Schlag; Art und Weiseh piebmö-tj. mat-sort / bestimmte Art von Speisen, von Essen h räss2-tj. grässort, .växtart / Grassorte, Pflanzenarth

1221

viessöm-tj. levnadssätt / Lebens-weise u/mutj-tj. folkslag / Men-schenschlag.

tjäiva SG t§iirsva, pred.;. = tjårvas.

tjfirvas (pred., attr.) . SG Mår-vas, pred., attr.; NJ arvas, pred., attr.; J2 arvas, npl anirevasa, pred., attr.; förskräcklig; även som gradsbestämning till adj.: tffirvas stuorak förskräckligt stor

schrecklich; auch als Gradbe-stimmung zu adj.: tf. st. schreck-lich gra.

tjäskäk ,̂tsäskäk SG tsässIcEik, pred.; NJ =tjieskis.

tjfiskök NG1 adskc'oh/c, pred.; NJ ffi; = sliedda och tsieskis-påjuk.

tjfissa tsfissa NJ ffi; J2 tsässa, gsg tsäsa; liten vit fläck (som lyser igenom och syns mot mörkare bakgrund) / kleiner wei-13er Fleck (der herausleuchtet und sich von einem dunkleren Hinter-grund abhebt)/; njunnjä-kesj-ts. en liten fläck ytterst på nosen / kleiner weil3er Fleck auf der Spitze der Muffel (der Schnauze des Renntiers)/; tslissa-kallö sten-block i närheten av Kvikkjokk (lyser vitt) / (weiffieuchtender) Steinblock in der Nähe von Kvikkjokk.

tjfissahit NJ, J2 tikssahIt; = rai 'sahit.

tjfissat "s, tassat NJ ekässat, 3 sg impf t'käsai,; J2 eiössat tsässat; lysa vit (om en liten fläck, som lyser igenom) / weil3 leuch-ten (von einem kleinen Fleck, der herausleuchtet).

tjfisso SG t.§Ciss6), J2 aeiiss6); =tjåssa.

tjfihtj - - se tj i e h tj - tjähttär SG tailittär, NJ Mitt-

tår, J2 t7ii‘littår; (ko-, får-, get-) skötare, »getare» / Person zur Wartung des Viehs, (Kuh-, Schaf-, Zi egen-) Hirt(in).

tjädlä, attr. -s NG, NG' tWi4e/ä, attr. -s; SG attr. tkiu/äs; NJ alt/g/ä, attr. -s; J' attr. -s; begiven på grannlåt, prålig i fråga om kläder / auf Putz er-picht, putzsiichtig, protzig, gek-kenhaft in bezug auf Kleidung.

tjäuhik, attr. -is NG, NG1 /äh/e, npl -ah; SG tåttu/äk, pred., attr.; NJ t'Vittläk, attr. -is; J2 t'.*98ii‘ylähk, attr. ---- tjäu'lå.

tjäulak, attr. -is NJ HI; J2 t'käu-lahk, attr. -is; = tjäu'lå.

tjäulästallat NG1 alitedötstallat, SG taulästallat,-NJ J2 aedulåstallat; pråla, koket-tera (NJ genom att sätta på sig grannlåt) / durch Prunk, Farben-pracht auffallen (wollen), koket-tieren (NJ indem man sich Putz anhängt).

tjäu'M se tj e u 'I -6 tjäulks se tjeuls. tjätilöt NJ aliu,d/c'ot; J'

Koht, 3 sg impf t'igdy/ck; bli ko-kett, högfärdig (tjäu t /å) / kokett, hoffärtig (tj.) werden.

tjädlutahka NJ aliy,alutahka, J2 tli8dielutahka; högfärd (NJ .som yttrar sig i kläder och grann-låt) / Hoffart (NJ die sich in Kleidung und Putz äufSert).

tjilurs se tj e ur s. tjäuhtä (attr.) NJ aliuwtc7o,

attr.; J2 tikeduwt .6), attr.; fullkom-lig, hel, rama / vollkommen, ganz, rein, volt, lauter tf. kielös rama lögnen / reine Läge, lauter (nichts

1222

als) Lägen h tj.- vuo~ i rama skogen / in lauter Wald (= nichts als Wald), im tiefen Wald tj. hurd pös en fullkomlig dumbom vollkommener Dummkopf tj. påstöt fullkomligt på tok / völlig verrfickt, ganz verkehrt.

tjfivän NJ, J' tVs'avän; små-växt hund (som aldrig blir stor) / kleiner (kleinrassiger, klein-wilchsiger) Hund (der niemals grof3 wird).

tr - - se under r ts - - förekommer växlande

med tj - -; sökes på ettdera i kommt im Wechsel.mit tj- vor; ist unteir dem einen od. anderen dieser Anlaute zu suchen,

tsabIA NG1 tsabU, npl tsappåh; SG tsabböe; NJ, J2 tsabK asg tsap-pky; nedre märgbenet på fram-foten hos renar och liknande djur / der untere Markknochen am Vorderlauf des Renntieres und verwandter Tiere.

tsabma NG' tsåbniH, imp. tsåpnW; SG tsitbbmt, 3 sg impf tsäpmi; NJ tsåbmbt, 1 sg prs tsåp-mått; P tsa‘bBmåt, 1 sg prs tsdp-inky; slå sönder (t.ex. märgben) / zerschlagen (z.B. einen Mark-knochen)h slå ihjäl / erschlagen, totschlagen h slå fast, fästa (ge-nom att slå in en spik) / durch Schlagen festmachen, festschla-gen (durch Einschlagen eines Nagels)/; slå (skohö mot en sten för att få det mjukt 1. den tor-kade färska senan med kniv-ryggen mot en huggkubbe) / (ge-gen etw.) schlagen, schwingen (z.B. Schuhheu gegen einen Stein schwingen, um -es weich zu ma-chen, od. die .getrocknete frische

Sehne mit dem Messerräcken auf einem Hackklotz klopfen)h slå, ge stryk / schlagen, prägeln/; slå (om renen med framfötterna 1. björnen med ramen) / schlagen (mit den Vorderläufen [vom Renntier], mit den Branken [vom Bären)/; (om björnhonan:) slå, driva bort från sig en unge, som blivit för stor / (von der Bärin:) ein Junges, das zu gro.6 geworden ist, durch Schlagen davontreiben, davonjagen.

tsaWtsit tsaptsit tj - - NJ tsåb6tszt, J' tsapgotszt; knipa igen ögonlocken / die Augenlider zu-(sammen)dräcken, die Augen zu-(sammen)kneifen.

tsaggäi (postp.) NG tsaggäl, SG tsag gåt, NJ tsag g4; (lutande) mot (fråga om rörelse) / (schräg ge-neigt) gegen (bei Bewegungsaus-dräcken)h SG även: förmedels / auch: mittels/; NG pijah såin Isaggeti sätt den mot väggen (un-der takskägget; t.ex. om spilad hud; jfr. vuos täi) / stell es gegen die Wand (unter die Dachtraufe; z.B. • ein zum Trocknen aufge-spanntes Fell; vgl. vuostäi).

tsaggakåht« NG tsaggakirhtht; få grenar på hornen (om renarna. sommartid) / (Geweih) »verek-ken», ([Geweih-]Enden) »schie-ben» (von den Renntieren gesagt, die im Sommer die Geweihenden a usbilden).

tsaggat NG1 tsagGat, neg. tsah-ka; SG tsaggat; NJ tsag g' at, neg. tsakkah; J2 tsaggat, 1 sg prs tsak-kay; 1. sätta stöd mot, stötta (t.ex. kåtan mot stormen) / eine Stfitze, Strebe an etw. (unter)setzen, etw. mit Stätzen versteifen (z.B.

1223

das Zeit gegen den Sturm)!; 2. spänna ut (t.ex. en hud till tork); spänna upp, gillra en fälla /(aus)-spannen (z.B. ein Fel! zum Trock-nen); eine (Schlag-)Falle span-nen, aufziehen, aufstellen h 3. hålla öppen / offen halten!; J2 tjalmijt ts. hålla ögonen öppna / die Augen offen halten!; njälmöv ts. hålla munnen vidöppen / den Mund weit offen halten!; NG1 aleh tsakka uvhsa håll inte dör-ren öppen! 4. taga emot, få (t.ex. renhjorden) att vända och fara åt annat håll 1. stanna; mota, hejda, hindra, bromsa, avhålla från, sätta stopp för! auffangen, parieren, Zulu Umkehren und zum Abschwenken in eine an-dere Richtung od. zum Stehen bringen (z.B. die Renntierherde); aufhalten, hemmen, hindern, bremsen;.abhalten von etw., einer Sache Einhalt tun /; NG' tSakkah åu'taha hejda täten (av renhjor-den)!! halt die Spitze (der Renn-tierherde) ann

tsago NG1 tsagGö, npl tsakköh; SG tsaggö; NJ tsagg`ö, asg tsak-key; J 2 tsaggö, gsg tsakkö; stöd, stötta; något varmed man spän-ner ut något / Stätze, Strebe; etw., womit man etw. ausspannt, streckth påssjö-tsagge, se p å s sj ö; suoyer-tsaggö, se su oij ör; piegga-tsagge stång med vilken man stöt-tar kåtan vid blåst. / »Wind-stange», Stange, mit der man das Zeit hej Wind stiltzt, ver-steifth tuolje-tsagge pinne 1. käpp som användes att spänna ut en hud till tork! Stab od:Stock, den man verwendet, um ein Fell zum Trocknen auszuspannen

tsagge4åh1ätis, se kåhtgais; tsagge-kålde en tillfälligt upprest resekåta av enklaste slag/ behelfs-mä13ig errichtetes Reisezelt der einfachsten Art.

tsaggö-iednö NG tsagf-Iiirnö (obsolet), SG tsagg-bddn,g, NJ tsagg-gMn; J, J2 tsaggbjedDnä; kvinna som biträder vid förloss-ning, men ej. är lärd barnmorska / Frau, die bei der Entbindung Hilfe leistet, aber keine gelernte Hebamme ist, Hilfsweib.

tsagO(n),• post"). NG' tsag fön, SG tsaggön, NJ tsagg`ö, J' tsaggö; genom, i kraft av / durch, kraft!; SG (stående) lutande mot något / gegen etw. geneigt (stehend)h (NG1)* malm tjudtju tei tsaggen ,. (NJ) vårärt tjuodtju tal tsagge världen står genom dem (om de rättrådiga, rättfärdiga) / die Welt steht durch sie, durch ihre Stätze (von 'den Gerechten gesagt)h J' tan tsaggö kal'kapihtit viessät i kraft av honom (1. i kratt av hans ord) skolen I leva / durch ihn (od. kraft seines Wortes) werdet Ihr leben.

tsaggöt (adv.) NG tsaggoit, SG tsaggc)t, NJ tsaggcbt, J 2 tsaggeaht; i uppspärrat 1..utspärrat tillstånd, (vid)öppen / in aufgesperrtem od. auseinandergespreiztem Zustand, (weit) offen /; J2 njal'me I. ts. munnen är vidöppen; NG tsag-göt lä är öppen (om kåta, då dörren är öppen; även om säck etc.) / ist offen (von der Zeltkote, wenn die Tär aufsteht; auch von einem Sack usw.).

tsahkat NJ, J2 tsalzkat, neg. tsakå; glöda (om kol, ved) / gin-hen, glimmen (von Kohle, Holz).

1224

tsahkat"-tsahkkat, attr. tsahk-kis NG ffi; SG tsahkkat, attr. tsahkkis; NJ tsahkat, attr. tsahk-hm; J 2 tsahkat, attr. tsahkkis; 1. klar, genuin (om färg); som har en klar, skrikande färg / klar, echt, ausgesprochen (von einer Farbe); eine klare, schreiende Farbe habend h 2. (attr. form i sammansättn.) klar- / (attr. Form in Zusammensetzungen) klar!: tsahkkis-lahtM klarblå / klar blau, rein blau.

tsähk« SG tsähkät; NJ, J 2 tsäh-Ut, 1 sg prs tsäkåu; 1. sticka (in i; t.ex. pipan in i bröstfickan) / (hinein-, ein-)steCken (z.B. die Pfeife in die Brusttasche)/; 2. sträcka sig, sticka fram till (intr.) / sich (er)strecken, (bis zu — hin) reichen, vorspringen njar'ka tsähkä fåna tavås udden sträcker sig ut i sjön.

tsähkR, attr. -is NJ ffi; J' tsäh-Ut, attr. -ts; som sträcker sig långt ut 1. bort (t.ex. om väg, udde i en sjö) / sich weil (hin-aus)erstreckend, sich lang hin-ziehend (z.B. von einem Weg, einer in einen See vorspringen-den Landspitze)/; komp. tsä12-tabbö som sträcker sig längre bort / sich weiter (hin, hinaus) erstreckend.

tsakkas NG tsakkas-, SG tsak-kas, NJ tsalchas-, J2 tsakka,s; vid-öppen, uppspärrad, utspärrad / weit offen, aufgesperrt, ausein-andergestreckt, -gespreizth tsak-kas(-)njälmijn med öppen mun / mit aufgerissenem Mund NJ kähttlih barn tal ietj tsakkas-tjal-mij du tittade ju själv med vid-öppna ögon; tsakkas-tuol'ft hud,

utspänd till torkning /zum Trock-nen ausgespanntes Fel!.

tsakkastallat NG, SG tsalekas-tallat; NJ iii; försöka hejda, stanna (trans.; obj.: renarna) / aufzuhalten, zum Stehen zu brin-gen versuchen (obj.: die Renn-tiere).

tsakkastit SG, NJ tsakkastit; spärra upp (t.ex. munnen 1. ögo-nen) / aufsperren, aufreifien (z.B. den Mund od. die Augen).

tsahkkat (pred.) se tsahkat. tsahkkat NG tsahkkat, 3 sg

impf tsahkat; = tsahkkEtt. tsähkkat NG tsåhkkat; NJ

tsähkkat, 1 sg prs tsähkay; stöna när man bär en tung börda 1. drar något tungt / stöhnen, wenn man eine schwere Last trägt od. etw. Schweres zieht.

tsahkkät NJ tsahkleåt, 3 pl. impf tsahkkåpn; börja glöda (om nytänd eld); fatta eld, antändas / anfangen zu glimmen (von frisch angezfindetem Feuer); Feuer fan-gen, sich entziinden, in Brand geraten.

tsakkatit NG, SG, NJ, J2 tsak-katit; kontin. av tsaggat.

tsakkijtit NG tsakketzt; NJ ffi; öppna sig (om jökelspricka) / sich auftun, sich öffnen (von einer Gletscherspalte)h last lä åtäsin tsaklajtam källö där har på nytt öppnat sig en spricka.

tsahkkis (attr.) se tsahkat. tsahkkitahka NG npl tsahkkth-

takåh, SG tsahkkahta, NJ stahk-lahtahka, J' tsahklatahka; något att tända eld med (näver, stickor, tändstickor etc.) / etw. zum Feuerzfinden (Stäck Birkenrinde, Kienspäne, Zfindhölzchen usw.).

1225

tsahkkitit NG tsahkkthtit, SG tsahkkthtzt, NJ tsahkkihtzt, J2 tsahkkitzt; tända (eld) / (Feuer) (an)ziinden.

tsakkä (attr.) SG, NJ, J' tsak-kCo, attr.; utspärrad, (vid)öppen / aufgesperrt, (weit) offen/; tsakkö njal'mö vidöppen mun / aufgeris-sener Mund.

tsakpa NG' tsakya, npl tsayäh; NJ tsakya, npl tsayäh; J2 tsakGya, npl tsayäh; tvärspjälorna som sitta på inre sidan av kåtans dörr och hålla den spänd / die Querleisten, die an der Innen-seite der Zelttöre angebracht sind und ihr Tuch gespannt halten.

tsahkuk (pred.) NG ffi; SG tsahkuk, pred.; NJ Hi; = t s a h-kat tåahkkat.

tsåmastit NG tsämast2t; NJ Hi; bli länge borta (i renskogen) / lange (im Renntierwald) fort-, weg bleiben/; idjusij ts. bli borta till efter mörkrets inbrott / bis in die Nacht, bis nach Einbruch der Dunkelheit fortbleiben.

tsamåtit NG, SG, NJ tsamättt; J2 tsamätat; viska sakta / leise flösternh kontin. av tsanmat.

tsamIkalit tsaulkalit NG, NG' tsaithkaht; SG tsamekaltt, NJ tsamahkaht, J2 tsamdkalit; NG= tsam'hkt; SG viska nå-gon i örat / jdm (etw.) ins Ohr flösternh NJ, J' viska till (mom.) 1. om flera subj.: viska 1. viska till varandra / plötzlich (zu)flii-stern (mom.) od. von mehreren subj.: flöstern od. einander zu-flöstern.

tsam'hkat NJ tsamahkat; J2 tsamdkat, 3 sg impf tsam`kag viska / flöstern.

. tsam'hka tsaullikR NG1 tsa4hUt, neg. tsaghkå; NJ Hi; viska (i örat på någon 1. nästan ljudlöst, så att ovidkommande ej höra) / fliistern (jdm ins Ohr od. beinahe unhörbar, damit Unbe-rufene es nicht hören)/; se även tsam'hkat.

tsamlös^4sauhkös NG tsayh-kam; NJ tsannås, asg tsamghku-sag; viskning / Fliistern, gen-sterte ÄuBerung.

*tsamös NG tsapmusz' hirliat; NJ ffi; =tsapmat.

tsäpastit NG, NJ, J tsäpasttt; dimin. av tsähpat.

tsähpat NG, SG tsähpat; NJ, J2 tsähpat, 1 sg prs tsäpau; karva, skära i strimlor 1. småstycken / in Streifen od. kleine Stiicke zer-schneiden, zerschnitzeln.

tsapkait tsauhlAtit NG tsauhkötzt, SG tsauhkalt, NJ tsap-köhtit, J2 tsapkötit; plötsligt slock-na (om eld) / plötzlich ausgehen, auslöschen (von einem Feuer)/; NJ, J' även: plötsligt ge upp an-dan, dö / auch: plötzlich den Geist aufgeben, sterben.

tsapkitit NJ, J2 tsapxkitit; släcka (eld)/ (aus)löschen (trans.; ein Feuer).

tsåpman NG1 tsåpman, npl -ah; NG8 tsetpmån; NJ ffi, J' ffi; NG1 tihkö-ts. käpp som man piskar kläder med (eg. »lusklappträ») / Stock, mit dem man Kleider aus-klopft, (Kleider-)Klopfer (eigtl. »Läuseklopfer»)/; NG8 sfiCtufjä-ts. (obsolet) ett slags klappträ som man förr dräpte kormflugor med / (veraltet) eine hölzerne Klatsche in der Art eines Wäschebleuels,

1226

mit der man fräher die Dassel-fliegen des Renntiers erschlug.

tsapmat NG, NG1 tsapmat; SG tsappmat; NJ, J2 tsapmat, 1 sg prs tsamäy; viska (NG hörbart) / flästern (NG vernehmlich).

tsapmåtahka NG npl,tsåpniiih-tak(ih, SG npl tsåpmåtakä, NJ tsdpmähtahka, .12 tsdpmähtahka; 1. sten 1. träklabb mot vilken man slår 1. piskar skohö för att få det mjukt /Stein od. Holzklotz, gegen den man Schuhheu ausschlägt od. schwingt, um es weicher zu machen h 2. ställe där man pis-kar kläder 1.d. / Platz, wo man Kleider od. dgl. ausklopfth 3. det som blir kvar på marken av det piskade skohöet 1.. av annat som piskas / der auf dem Boden sich sammelnde Abfall (Grannen usw.) von dem ausgeschlagenen Schuhheu od. anderen ausge-klopften Sachen.

tsapmätallat NG'" tsäpmahtal-lat, NJ tsdpmähtallat; få smörj, stryk / Prägel, »Kloppe», Schläge bekom men.

tsapmätis NG tsetpmäht/s, npl -äh; SG npl tsåpnlitisä; NJ tsdp-mähtts; J2 tsdpmätts; det som blir kvar, resterna av något som bli-vit sönderslaget 1. sönderpiskat / Oberbleilisel, Reste von etw., das zerschlagen od. zerklopft, zer-peitscht wurde h NG tsapmätis- suoinöh tsapmätisäh) det skohö, som blir kvar på marken, när man piskar det mot en sten 1. annat / das feine Schuhheu, das am Boden zuräckbleibt, wenn man ein Bändel Schuhheu gegen einen Stein od. dgl. aus-geschlagen hat.

tsåpmatjit NJ, J' tstipmantt; dimin.-frekv. av tsabmät; även: slåss med varandra / auch: sich raufen, miteinander kämpfen påhttsuh tsäpmatjih kaskasa re-narna slåss med varandra (med framfötterna) / die Renntiere schlagen einander (mit den Vor-derläufen).

tsapma. NJ tscipmhk, J 2 tsdp-nghk; björnunge som slutat dia modern (egentl. som fått stryk av modern och därför begivit sig bort från henne) / Bärenjunges, das aufgehört hat, an der Mutter zu trinken (eigtl. das von der Mutter Schläge bekommen und sich deshalb von ihr fortgemacht hat).

tsapmft NG tsåpm0k (abess. av tsabmät »utan att bulta», »obultad»); »obultat» (skohö) Skohöet, innan det blivit bultat och knippat / »ungeklopftes» (Schuhheu) = Schuhheu, das noch nicht ausgeschlagen und in Strähnen gebändelt wurde.

tsap~tit NG tsåpmMit, 2 sg imp. tsåpnöst; NJ, J2 tsdpmbstzt; slå till, klappa till (i allm.); slå bort (t.ex. snön från kåtaduken); hugga i bitar (Lex. socker); slå ihjäl / (drein-, los-, an)schlagen, eins versetzen, einen Schlag ver-setzen (i. allg.); abschlagen, -klop-fen (z.B. Schnee vom Zelttuch); in Stäcke schlagen, (zer)klopfen (z.B. Zucker); erschlagen, tot-schlagen h J' slå fast, fästa.; slå till ett träd tre gånger, innan man hugger ned det till ved, för att det inte skall spraka i elden (man går runt omkring trädet tre gånger motsols och slår mot det

1227

med yxhammaren, ett slag för varje varv) / fest (ein)schlagen, (durch Schlagen) festmachen; ei-nen Baum dreimal anschlagen, bevor man ihn als Brennholz fällt, damit er nicht im Feuer Funken spritzt (man geht dreimal »verkehrt», d.h. -gegensonnenläu-fig, um den Baum und schlägt ihn mit dem Nacken der Axt an, einmal bei jeder Umkreisung).

tsapmusij se *tsamös. tsåpös NJ, J2 tslipcbs, gsg tsäh-

pusa; något att karva 1. skära i småstycken I. strimlor 1. något som är sönderkarvat / etw. zum Zerschneiden, Zerstöckeln (in kleine Streifen od. Stackchen) od. etw. so Zerschnittenes.

tsahpp« NJ, J 2 tsdhppa, 1 sg prs tsähpåo; rida ut, härda ut (t.ex. en storm, ett oväder), ha -- ro att I. bli tvungen att vänta en tid 1. att stanna på en plats / etw. aushalten, durchstehen, abwar- ten (z.B. einen Sturm, ein Un-wetter), Zeit haben od. dazu ge- zwungen sein, (wegen etw.: acc.) eine Weile zu warten od. auf einem Platz zu bleiben I; mån tsahppiv tarke-v keit-en jag måste stanna i kåtan medan ovädret varade /ich wartete das Unwetter im Zelte ab, blieb während der Daner des Unwetters im Zelte mån tsahppiv tav pållåsav slapä vuolån jag satt under .stenblocket medan regnilen varade; iv mån åbbå tsähp-M tanne årriit jag här-dar inte alls ut att vara här.

tsåpts - se tj å p tj - tsaptsit se tsab'tsit. tsåptsötit NJ m; J2 tsäptscbtzt;

gång på gång blinka .med ögonen

I. knipa ihop ögonlocken / immer wieder mit den Augen zwinkern od. die Augenlider zusammen-dröcken.

tsahräitahttki NG tsahrältaht- tåt; NJ =ts.ihrilitahttn

tsahrat NG tsahrat; NJ tsihrat. tsaritit SG tsantzt; NJ —

tsiritit. tsainat .tsir'nat NJ tstrvnat;

J2 tsår"nat, neg. tsår`na; bli hård, hårdna, bli mjölksprängd (om juver och kvinnobröst) / hart werden, sich verhärten, (infolge Milchstauung in den zu prall ge-föllten Drösen) Knoten bekom-men (von einem Euter od. einer Frauenbrust).

tsar'nöt tsirlöt (adv.) NJ tstrancåt, J2 tgårand.iht; i hårt, mjölksprängt tillstånd (om juver och kvinnobröst) / in hartem, verknotetem Zustand (infolge Milchstauung in den zu prall ge-Minen Drösen; von einem Euter od. einer Frauenbrust).

tsaskat NJ ffi; J2 tsågat, 3 sg impf tsäska?,; fara ned med foten i snön / mit dem Fu13 in den Schnee hineinfahren, hinunter-rutschen, einbrechen h jfr tj k at.

tsåskåtahka tjåskåtahka NJ aiiskåtahka, J2 -tsåsktitahlea; = tjanattahka.

tsåskatit NJ ffi; J 2 tsåskatzt; kontin. av tsaskat.

tsåskatit tjäskatit NJ t'gäs- kahtlt; driva hjorden fram i svag skare, så att renarna fara ned då och då med fötterna och därige-nom ansträngas för mycket / die Herde bei schwachem Schnee-

1228

harsch vortreiben, so daB die Renntiere von Zeit zu Zeit mit den FilBen einbrechen und da-durch sich zu stark anstrengen.

tsahtsa NG tsahtsa, iness. sg tsatsån; NJ ffi; vattendelare i en dalgång (dvs, högsta punkten, längst uppe i en dalgång)/ Was-serscheide in einer Talsenke, Tal-wasserscheide.

tsau'hk - tsauhk - - se tsam'hk - tsam`k -

tsauhUtit se tsapkCit. tsau'nalit NG tsanalit, SG

tsaunaht, NJ tsayanaht; 1. ryka, yra / rauchen, Ranch aussenden, stieben, stöbern /; NG suova tsau'-nalij det steg upp rök / es stieg Ranch auf kuortö tsaulnalij det yrde snö / es stöberte einen Schneewirbel auf, der Schnee wir-belte/; 2. tända rökeld / »Ranch-feuer» (stark rauchende Feuer zur Signalgebung) anzfinden NG fao kåit tah tålä tsau'nalin de ha ju redan tänt rökeld.

tsaulat NG tsaYnat; NJ tsaya-nat, 3 sg impf tsauncq; J 2 tsaya-nat, 3 sg impf tsaunat; 1. (opers.) det yr (trans.) / (unpers.) es treibt, wirbelt (auf) (trans.)/; kuortöv tsaunai det yrde snö (—blev snöyra) / »es trieb Schnee» (= ein Schneetreiben kam)!; rå-sjöv tsaunai det yrde regn (—blev störtregn) / »es trieb Regen» (= ein Sturzregen kam)!; 2. hälla i / eingieBen, -schätten tjätftv tsaunai rui'htai han hällde vat-ten i grytan; 3. lägga i blöt / ein-weichen, -wässern (z.B. Wäsche ins Wasser einstampfen)/; pikta sijt tsaunai tjätte sisi hon lade kläderna i blöt; 4. stöta, kasta

(ned i vattnet) / ins Wasser (hin-unter)staen, — — werfen h 5. (med rök 1.d. som obj.) röka, tända (rök)eld (som tecken) / (mit Ranch od. dgl. als obj.) (Ranch) treiben, aufwirbeln =-Ranch machen, Signalfeuer an-ziinden I; tsaunai suovav, vai vuoiinih han tände eld, för att de skulle se (röken) / er machte Rauchfeuer, damit sie (den Ranch) sehen sollten h 6. samla en mindre hop och lägga till en större / einen kleineren Haufen sammeln und ihn zu einem grö-Beren hinzufiigen I; tsaunai ietjas ålöv nuppä ålö sisi han samlade sin hjord och blandade den med den andres / er gab, trieb seine gesammelte Herde zu der des an-deren hinzu h 7. samla ihop och lägga 1. sätta på en plats / zu-sammenbringen und an einen Platz legen, schaffen vier`mijt tsaunai jau'räi han samlade ihop näten och satte ut dem i sjön; årov tsaunai rastä jåkåv han sam-lade hjorden och drev den över bäcken / er brachte, trieb die ge-sammelte Herde fiber den Bach hinäberh 8. uppegga / aufreizen, antreiben mårråi tsaunai mg), lAv uppeggade den andre till vrede; tsaunai nuppe"v tiggiii »han drev den andre inför rätta», han uppeggade den andre, så att han förgick sig, 1.: den andre hade gjort en obetydlig förseelse och erbjöd förlikning, men den förste tog inte emot förlikningen, utan angav (tsaunai) honom för rätta (ovanstående huvudsakligen efter J2) / »er trieb den andern vor Gericht», er reizte den andern

1229

auf, so dal3 er sich verging, od. der andere hatte sich eines unbedeutenden Versto1Ses schul-dig gemacht und bot Ausgleich an, doch der erste nahm den Vergleich nicht an, sondern zeigte ihn (tsaunai) hej Gericht an (das Obige hauptsächlich nach J2)/; NG: =tsau'nalit.

tsavvälast« NG1, NJ tsavvti-lagtåt; NG1 snöra sig, snärja in sig i draglinan 1. boxertömmen med framfoten (om körhärk)/ sich mit dem Vorderful3 in der Zugleine od. der Schleppleine (der Verbin-dungsleine der hintereinander ge-koppelten Tiere) einschnärend verwickeln, verhaspeln (von ei-nem Zugrenntier)h NJ (i förbin-delse med luovas och elat.) snöra, kränga sig ur, komma loss, släppa (intr.) lös från något / (in Ver-bindung mit luovas und elat.) aus etw. sich losschniiren, los-wickeln, herauskommen, von etw. loskommen ts. tjuolmas komma loss från en knut (genom att den löses upp) / von einem (An)-Gebundensein freikommen (in-dem der Knoten aufgeht)/; rai'h-pä tsavvölastij jåhkös luovas drag-remmen slapp lös från dragknap-pen / der Zugriemen löste sich aus der Zugöse, machte sich aus der Zugöse los.

tsavva NG, .SG tsavvd; NJ tsavvd, 3 sg impf tsavij; NG, SG, NJ vuoddakijt ts. foga ihop de flä-tade skobandstumparna (av olika färger) till ett band / die (ver-schiedenfarbigen) gefiochtenen Schuhbandteile zu einem Band zusammenffigen NG1 tvinga skingrade renar . samman / zer-

streute Renntiere zusammentrei-ben.

Iseulkat tsäulkat NG tshkat, SG tsackat; NJ tseieh-kat, 3 sg impf tsåtchkal; J tsliesh-kat, 3 sg impf tskhkal; sticka, göra ont (om en sticka 1. annat vasst föremål) / stechen, weh tun, verletzen (von einem Splitter od.-einem åndern scharfen Gegen-stand)h NJ2 ai'må tsåuhkai mu juol'Irdi nålen stack mig i fo-ten / die (Schuster-)Nadel »stach mich», fuhr mir in den Ful3, ich habe mir die Nadel in den Ft& gejagt.

tst-uhkatit tsriuhkatit NG tsålphkahtit; NJ ffi; = tseu' kat.

tsedlik« NG tskyhlat; NJ göra ont, smärta, stinga (t.ex. om sendrag) / weh tun, schmerzen, stechen (z.B. von einem Krampf)/; jfr tseu'hkat.

tseuhkait NG ts4chlahttt, NJ tskohkOtzt; sticka till (mom., t.ex. om en sticka i fingret; NG även om sendrag) / plötzlich stechen, einen Stich versetzen (mom., z.B. von einem Schiefer im Finger; NG auch von Krampf)h suotna tseuhkdij det stack till i senan/ »die Sehne stach», es gab (mir usw.) einen Stich in der Sehneh såMs tseuhkdij fjun' täi stickan stack till i fingret/ der Schiefer stach, schmerzte (mich usw.) auf einmal im Finger.

tsi (interj.) se under tsuo. tsibmat NJ, J2 tszbBmat, 3 sg

impf tstpmal; slå ihjäl (hundar) / (Hunde) erschlagen, totschlagen.

tsibmöt (adv.) NJ Hi; J2 tSibB-Mioht; i dött tillstånd, ihjälslagen (om hund) lim Zustand des Tot-

1230

seins, erschlagen (von einem Hund).

tsib'tsalit •••• tsiptsalit NJ HI; P tstpqnsalit; ts. tjålijt få tarmar att smaka beska genom att inte ren-göra dem ordentligt innan de kokas 1. inte koka dem genast / die Därme des Schlachttieres ei-nen scharfen, • säuerlich bitteren Geschmack annehmen lassen, weil man sie vor dån Kochen nicht ordentlich vom Speisebrei gereinigt od. sie nicht sofort aus-gekocht hat.

tsib'tsit tsiptsit SG ts(ptszt, NJ ts/betsd; nypa av, ge en liten bit åt någon / (för jdn etw.) ab-zwicken, jdm ein kleines Stfick-chen geben tsibr tsih tasi pinnöv ge en liten bit åt.honom (av vad som helst) / gib ihm ein kleines Stäckchen (von etw. beliebigem).

tsib'tsöt tsiptsöt NJ Utbe- tscbt, neg. tstpts6); bli tsiptsa, få en besk, bitter smak (om tarmar) / einen scharfen, säuerlich bitte-ren Geschmack bekommen, tsip-tsa werden (von den Därmen).

tsib'tsöt ••••• tsiptsöt (adv.) NJ HI; J' tstb2ts6oht tstp99tsoSht; i härsket tillstånd, med besk smak (om tarmar som ej blivit ordent-ligt rengjorda 1. fått ligga för länge innan de kokas) [in ver-dorbenem, angestochenem Zu-stand, mit säuerlich bitterem Ge-schmack (von Därmen, die vor dem Kochen nicht ordentlich vom Speisebrei gereinigt wurden od. zu lange gelegen haben).

tsieggat NG tseggcat;NJ tÅg-gat, 3 sg impf W6kkal; J 2 tOe‘ g-gat, 3 sg impf Wakal; 1. gå in i, genomtränga (om färg och

smuts) / sich in etw. hineinzie-hen, in etw. ein dringen (von Farbe, Schmutz)h 2: fara in i, tränga in i/ in etw. hineinfahren, eindringen (z.B. von einer Axt)/; NJ aksjö tsiekkai muora sisi, kå tjuolastij yxan trängde in, i ve-den, då han högg; -3. sjunka ned i, fara ned i 1. genom (snön med foten 1. skidan): tsieggat muoht-taka sisi I (mit dem Ful od. dem Ski in den Schnee) einsinken, hin-einfahren, durch den Schnee hin-durchfahren.

tsleggit NG ts0g5t, SG tsbgglt, NJ tÅgg`tt, J 2 tÅggzt; resa upp, ställa i lodrät 1. nästan lodrät ställning (en sak 1. en gång); resa upp, sätta upp (kåtan); sätta ned mot jorden och på så sätt resa upp något; bygga (en stuga 1.d.) / aufrichten, zu lotrechter od. beinah lotrechter Stellung aufstellen (eine Sache od. ein-mal); errichten, aufrichten, auf-stellen (die Zeltkote); etw. auf die Erde legen, stellen und so etw. in die Höhe fiihren, aufrich-ten; bauen (ein Hans od. dgl.)/; »spetsa» öronen för att höra bättre (om människa och djur) / die »Ohren spitzen», die Ohren aufstellen, um besser zu hören (von Menschen od. Tieren).

tsiehlcs tsålik6; NG' tsåh- kås, npl tsähkkith; SG tsblzkös, asg tsähkkä(sa)u; NJ, J tsiehkäs, npl tgakkEth; J2 tsUltlas, gsg ts8äh1ckii; I. skåra, hak, inskärning; skåra som göres t.ex. i en träbit, när man räknar något (t.ex. ren-kalvar), räkning (= det att räkna något); även märke, som man skär in iliåret på en ren vid arv-

1231

skifte o.d. kuona-tsiehlas) I Kerbe, Einschnitt, Auszackung; Kerbe, die man z.B. in ein Stäck Holz einschneidet, wenn man etw. (z.B. Renntierkälber) zählt, die Zählung, das Zählen; auch Mar-ke, die man bei einer Erbteilung od. dgl. einem Renntier in die Fellhaare einschneidet ka-tsiehlas)h kuol' ka-ts., muorra-ts. även: bomärke / auch: 'Hand-zeichen, Eigentumszeichen I; på-tsöi-tsiehku renräkning (då man räknar renarna) / Renntierzäh-lungh 2. örmärke (en sned skåra 1. inskärning i kanten av örat) vanl. i förbindelse med sjkiu'njo / Ohrmarke, Ohrenzeichen (schief verlaufende Auszackung, spitzer, schief gerichteter Einschnitt am Rand des Ohres), meist in VerL. bindung mit sjkhz'nft I; ruossa-tsähkkäh två tsähkkäh, en i var-dera kanten av örat, mitt emot varandra / zwei tsähkkäh, spitze, schief verlaufende Einschnitte, ei-ner an jedem Ohrrand und ein-ander gerade gegenöbergestellt.

tsiekkätahka NJ tskkkätahka, J2 tÅkkätahlea; sådant före då snön 1. skaren varken bär 1. bris-ter och man sjunker ned 1. tram-par igenom då och då / Zustand der Schneebahn, wenn der Schnee od. die Harschkruste weder trägt noch bricht und man dann und wann einsinkt od. durchtritth jfr tsieggat.

tsiekkatit NJ tsgkkatit, J' tAk-katit; sjunka ned då och då i snön 1. genom skaren / von Zeit zu Zeit im Schnee einsinken od. durch die Harschkruste durch-tretenh kontin. av tsieggat.

tsiehM NJ, J tÅhkla, asg tsåehku; 1. skåra, hak (t.ex. i ett trästycke)/ Kerbe, Einschnitt (z.B. in einem Holzstfick)1; padck-tsiehkkå skåran där bågsträngen fästes när den spännes före av-skjutningen (i ett leksaksarm-borst) / die Kerbe, in die beim Spannen die Armbrustselme ein-gelegt wird, beror man den Schuf3 auslöst (bei einer Kinderarm-brust)h 2. tio renar / »eine Ker-be», zehn Renntiere I; kuokta tsiehké tjugo renar. (ordet använ-des enligt NY" ej för större antal än 20 renar) / zwanzig Renntiere (nach NJ c" wird .das Wort nicht för eine gröBere Anzahl verwen-det als för 20 Renntiere).

tsiekktlit NJ tAkkbhht, J2 tsWe-kåtzt; resa sig upp (t.ex. om ett träd som varit nedböjt av snön); resa sig (om ett tvärbrant berg 1. ett klippstup) / sich aufrichten (z.B. von einem Baum, der vom Schnee niedergedrfickt war); sich erheben, emporragen (von einem schroff ansteigenden Berg od. ei-ner Felswand).

tsiekki(l)m NG' tsyoknn, npl -ah; SG tsåkblm, asg -au; NJ, J' .tsakzm, gsg -a; 1. upprest märke, sten ställd på ända och stöttad, stenröse, stång uppsatt i en klipp-remna 1. mellan stenar 1.d:; tjä-nar som vägmärke / hochgestell-tes (Weg-)Zeichen, hochkant ge-stellter und gestötzter Stein, Stein-haufen, eine in einen Felsenritz geklemmte od. zwischen Steinen aufgerichtete Stange od. dgl.; dient zur Wegmarkierungh 2. NG" tsiek-kim-lai'hU lat ren som inte följer med och ofta står stilla / faules

1232

Renntier, das nicht mitgehen will und oft stehen wie ein Stock bleibt.

tsielatis J tsåelahtis; J 2 tsbla-hs, gsg -ä; skällning, påpackning (som man får av en som skäl-ler på en) / Abkanzlung, Rilffel, Schelte (von einem, der einen ausschimpft).

tsielatit J Welatit; kontin. av tsiellat; (även recipr.) skälla ut varandra / (auch reziprok) ein-ander ausschimpfen.

tsielatit NG, NJ tså8lahtit; 1. kaus. till tsiellat; 2. driva (re-nar) med hund / (Renntiere) mit Hunden treiben h 3. skälla ut nå-gon (ack.) / jdn ausschimpfen, ausschelten.

tsiellat NG 3 sg prs tA611ä, neg. tås/a; SG tgellat, neg. tså-ela; NJ, J2 t,4611at, neg. WEla; 1. skälla (om hund och fjällräv; även fig. om människa)/bellen (vom Hund od. Polarfuchs; auch bildi. von einem Menschen)h 2. (trans.) skälla på (även bildi.) / anbellen; (auch bildi.:) ausschimpfen, auf jdn schimpfen (acc.)/; NG kå nubb-e- nuppt tsiellä pahå mielan då den ene skäller på den andre av elakhet.

tsiepak siepak NG1 tgpahk, npl. -ah; NJ sOpahk; 1. belling-sko av den från Torne lappmark införda typen med stor snyt och sömmarna inåt / Pelzschuh des .von Torne Lappmark her ein-geffihrten Modells mit graem Schnabel und nach innen gewen-deten Nähten h 2. NG1 (ej NJ) tsiepak-sjnjierrå näbbmus / Spitz-mans.

tsiepan .NJ, J2 tså8pan; råtta

(egentl. »en som gnager») / Maus, Ratte (eigtl. »Nager»).

tsiehpat NG' Weitpat t.Å6h-pat, 3 sg impf tÅepal; NJ, J2 WEll-pat, neg. tså2pa; gnaga, knapra på något (om råttor, möss; NJ, J' även om barn) / etw. benagen, an etw. nagen, knabbern (von Ratten, Mäusen; NJ, J2 auch von Kindern).

tsieska tsäsk« NG tsägöt, SG tsbssIca; NJ ts4,glrbt, neg. tskskö; J2 eekkbt, 3 sg impf tAs- kv; tseu'hkat, tseu'hkC; såtös tsåskå tjuvtM en sticka sticker i fingret / ein Schiefer tut im Finger weh, sticht im Finger.

tsieskRit tsäskait NG isås- köhttt, NJ tsUskåhtat, J2 t.Obskåtzt; =tseuhkötit.

tsieskis (attr.) se tjieskis. tsieva NJ tskvähk, J2 tÅvöhk;

djur (ren 1. annat) som är så lätt, att det kan gå på tsievv2•-snö utan att sjunka ned / Tier (Renn-tier od. ein anderes) von so leich-tem Gewicht, dafl. es auf zu-sammengesacktem Schnee, Trag-schnee (tsievv), gehen karm., ohne einzusinken /; Isievdc-jier' va järv som är så lätt etc. / VielfraI3, der auf Tragschnee nicht ein-brichth tsievölc-peitsöi ren som är så lätt etc. / (leichtes) Renntier, das auf Tragschnee nicht ein-bricht.

tsievvtsåvv NG tslivvå, SG tsbvvå; NJ tsevvå, gsg tite'vå; P tse'vvå, gsg ts.e6vå; snö som är hoppackad och hård, så att den bär en ren, ibland också en män-niska (ej skare; renen orkar ej gräva igenom den) / zusammen-gesackter und.verhärteter Schnee,

1233

der ein Renntier, mitunter auch einen Menschen tragen kann, Tragschnee (ohne Harschkruste; das Renntier vermag ihn nicht durchzuscharren).

NG1 tsqhka; (egen-namn på tikar) / (Rufname för Hilndinnen).

tsirlikö NG, NG1 tstgkia ; SG tsihko5; NJ ili; NG, NG1 hynda 1. hona av rovdjur överhuvud (även björn, katt) / Hiindin od. Weib-chen von Raubtieren ilberhaupt (auch Bärin, Katze)h SG hynda, björnhona / Hiindin, Bärin.

tslis J tsixs; tsiis! (lockrop till renarna för att få skocken 1. hjorden att följa efter) / (Lockruf för die Renntiere, der das Rudel od. die Herde zum Nachgehen bewegen sol!).

tsikörtit se tsikkMtit. tsikköltit NG tstkkgtzt, SG

tsikk21tit, NJ tsikkörtit, J tstkkår-ht, J 2 tszkacht; vaka, vara vaken / wachen, wach sein h J Etin tij vii lihpit tsikkörtim8 jaså, ni är vakna ännu?

tsillkat NJ tszlahkat, neg. tsd-ka; J2 tsdåkat, neg. tsdka; 1. NJ, J2 skälla (om hund och fjällräv) / bellen (vom Hund und Polar-fuchs)/; 2. J2 berätta en nyhet på nytt för en som ej hört den / eine Neuigkeit zum zweitenmal erzählen, einem, der sie noch nicht gehört hall; 3. NJ hetsa renarna med tillhjälp av hunden (kom.) / die Renntiere mit Hilfe des Hundes (kom.) hetzen = håhttsålit.

tsitkatit SG, NJ, J2 tsdkatit; kontin. av tsil'hkat.

tsirkatit NG *tsdkahtit; skälla 78

med gällt, nästan ylande läte (om hund) / mit schriller, beinahe heulender Stimme hellen (Von einem Hund)/; gnälla, seka (om barn) / plärren, quengeln, ärger-lich um etw. weinen, »penzen» (von Kindern).

tsipi. NG, NG'2 tszpz, abess. , tsipihkahttä; NJ Hi; penis (på man) / Penis (des Mannes).

tsipmötit NJ tskpmcbtzt, J2 tszp-mcD ht; slå ihjäl (flera hundval-par) / erschlagen (mehrere junge Hunde).

tsiptsa NG tstptsa, npl tszbatsa-kah; SG tsiptsa, ess. tstbstsalon; NJ, J2 tsiptsa, asg tsibetsakay; 1. (subst.) besk, bitter smak som blir i en slaktad rens tarmar, om man ej genast rengör dem, innan de kokas / scharfer, säuerlich bit-terer Geschmack, den die Därme eines geschlachteten Renntieres bekommen wenn man sie nicht sofort vom Speisebrei reinigt, bevor man sie kocht h 2. (adj., pred., Mir.) besk, bitter (om tar-mar; se ovan) / scharf, säuerlich bitter im Geschmack (von Där-men; s. o.).

tsiptsastit NG ffi; SG, NJ ts?p-tsastzt; nypa av, ge en liten bit åt någon / för jdn etw. abzwik-ken, abknipsen, jdm ein klei-nes Stiickchen geben tsiptsasta munji vuostei-smålatjav ge mig en liten bit ost!

tsiptsijtahttöt NG tstptsetahttåt; NJ ge en besk smak åt något / einer Sache einen scharf zu-sammenziehenden, bitteren Ge-schmack geben.

tsiptsijtit NG tsiptseht, SG tstptsifit; NJ, J 2 tsiptszAtIt; smaka

1234

tsiptsa I scharf, säuerlich bitter, tsiptsa, schmecken.

tsiptsfit NG Hi; SG tstpts0; nypa, klämma / zwicken, kneifen, klemmen.

tsiptsötahtkt NJ tsiptsc4ahtP3t; =tsib'tsalit.

tsiråitahttd NJ tsirktahtUt; kaus. till tsirrat.

tsihröitahttR NG tsthrältahttåt; (kaus. till 'tsihrat) reta, så att den tsihr -å (subj. t.ex. hund) / bis zum Fauchen usw. reizen, zum Fauchen bringen (subj. z.B. ein Hund).

tsihrat NG tsahrat; NJ H, J2 H (se tsirrat); pipa, fräsa, skälla (om råtta, lemmel) / piepen, fa3.1-chen, zischen, bellen (von Ratte, Lemming).

tsiritit 'NG HI; SG, NJ tsoltzt; SG låta, sjunga (om trasten) / schlagen, flöten, singen (von der Drossel)/; NJ pipa, låta (om fjäl-lemmeln) / piepen, fauchen (vom Lemming).

tslikit NG tstriktt, SG tstrEkit, NJ tstekzt, J' tsunzt; 1. (intr.) spruta fram, upp (t.ex. om blöd ur pulsåder, sur 1. jäst mjölk ur en kagge) / heraus-, in die Höhe spritzen, aufspritzen (z.B. von Blut, das aus einer Arterie auf-spritzt; saurer od. gegorener Milch, die , aus einem FäiSchen hervor- quillt)/; tsirikij, kå suvröi mjölken sprutade ut, när den blev sur; spruta (om häftig regnskur) / spritzen, hertig plätscherti, »trä-schen» (von' einerrf-rauschenderi RegenguI9/; 2. -(A" ven trans.) J2 spruta (med ert- spruta) /(a-utli träns,) (mit einer Spritze) Was-ser od. dgl. spritzen. • •

tsiiköt NJ tstrakcbt, 3 sg impf tsirckdrk; j2 tstrdloåht, 3 sg impf tstrVedn; (intr.) spruta ut 1. in (t.ex. vatten genom ett hål i en båt) / huvor- od. hineinspritzen (intr.), hervor- od. hineinsprudeln (z.B. von Wasser, das durch ein Leck in ein Boot dringt).

tsiin - - se t s a r n - tsirra-påuhsåh NG1(TL) tsffra-

påghsah; NJ val`fök- påusåh, hijhtam-p.

tsirrat SG tsnyat; NJ, J2 tsir-rat., neg. tsträ; =tsihrat, tsah-r a t.

tsisköt NJ tszåkåt, 1 sg prs tsIskiow; J2 tsikkåht, 1 sg prs tsls-kökv; gräva ur med knivspetsen (t.ex. omkring ett spikhål för att spikhuvudet skall gå ned) / mit der Messerspitze ein Loch ma-chen, ausschnitzeln (z.B. rings um ein Nagelloch, damit der Kopf des Nagels nicht vorsteht).

hissa NJ tstsSa, asg tstssag; J2 tstssa, gsg tassa; urinkastare (både hos manlig och kvinnlig individ samt djur; ett vackrare uttryck för puohtja 1.d.) / Urin-lasser (sowohl bei männlichen wie weiblichen Individuen und auch bei Tieren; ein verschönern-der Ausdruck färpuohtja od.dgl.).

Isissalit NG' tsissalit, 2 sg imp. tsissall; NG" id.; NJ HI; ropa »tSiSS, tSiSS» till renarna, när man leder dem /den Renntieren »tsiss, tsiss» • zurufen, wenn - Ulan sie fährt. - tSissat NG tsiksat, 2 sg imp.

tsissah! ; SG tsissat; NJ, J2 tstssai, 1 sg prs • tstssity; kasta vatten, pissa / sein: Wasser lassen, • ab-Sehlägen pissen.

1235

tsissåtallat NG tsIssähtallat; NJ FH; ropa »blå, tsiss - -» åt re-parha, när man sätter hjorden i marsch / den Renntieren »tsiis, tsiss - -» zurufen, wenn man die Herde •in Marsch setzt.

tsitsåk = sitsåk 2. tsihts.-•-•tjihtp NG, SG tslhts;

H tbdteP; F egtxeP, npl azYP; NJ tsdits, gsg tsztså; J 2 tszhtsr; gsg tsitså; liten fågel, sparv / klei-ner Vogel, Sperlingh SG MältIlö 'SNU kåttli »månen dödade spar-ven» = »det blev slut med mån-skenet på kvällen,, den lyser bara mot morgonen» / »der Mond tötete das Vöglein» =»es ist aus mit dem Mondschein am Abend, der Mond scheint nur gegen Morgen»h NG, SG, NJ tsihtsö-pidM stora snö-flingor, »lappvantar» / grofSe, leichte Schneeflocken (schwe.-disch »Lappenfäustlinge» ge-nannt)h NG tsihtsö-pdtjt kahtja-tallä det snöar lappvantar / es schneit »Lappenfäustlinge», es schneit in graen, leichten Flok-ken I; tsihtsö-pöltjt,pe &Vaj lablötit det började snöa lappvantar; SG tsihtså-pdijt pal'hku det faller stora snöflingor; NJ tsihtsö-pdij muohttä id.

tsihttsöt NG tmhisbt, 2 sg imp. tstitts-d; NJ ili; färga nät, tåg-virke, tyg / Netze, Seilerwaren, StOffe färben jfr sihttst, s i h t-t si t.

tsihttsi NG tsaittsz, NG' tsthtsi; NJ Hi; (hund)valp /junger Hund, Welpe.

tsidhka-altö NG1 (TL) tsziph- ka-atC); NJ ffi; sar'hl-aitö (se sar'1ik).

tsiuhkatit NG tsuchkahtzt, NJ

tsiyhkahtzt; NG pipa (om elden) / pfeifen, heulen, sausen (vom Fener)h NJ ticka (om klockan) / ticken (von der Uhr).

tsidhköt NJ Hi; J2 tstoekii, neg. tsnchkö; 1. låta ett knyst (mycket svagt ljud) / ein ganz schwaches Geräusch vernehmen lassen (oft negativ) 7; if mike tsiuhk V1101718.11 det hörs inte ett knyst i skogen / es läI3t sich kein Laut im Walde hören h 2. ticka (om klockan) / ticken (von der

. Uhr). tsiuhkötit NG tsiwidahtzt; NJ 11; tszuhkdat; NG = tsiuhkatit;

NJ, J' = njiuhktit och tjuvh-ltit. •

tsiuna (adj.) NG tsuyna, komp. tsuonakup, superi. -tsniknalculheas; NJ ffi; besk, stinkande / scharf, bitter schmeckend, stinken d/; tsiunakummös eitöp det mest stin-kande kräk / das stinkigste Vieh, die stinkendste Kreatur.

tsiuna (subst.) NG tsnyna; SG stmna, asg tsumakau; NJ Unkna, asg tsmvnakay; J2 tszuma, gsg tszenaka; brandlukt / Brand-geruch.

tsiunöitahttöt NG tsuynlqtaht-Ut, SG tsiunEutahttd, NJ tsuinåk-tahttd, J 2 tsuvnetltahttd;. åstad-komma brandlukt, särskilt Sådan som luktar illa / Brandgeruch verursachen; bes. ilbelrieChendert.

tsiunakuhttöt NG. tsuimakuht-tåt, SG tsmnakuhttd; NJ tstyna-kuhttåt, J' tsewnakuhttbt; = tsiu-. nAitahttt. (NG även: göra illa-luktande; t.ex. om hund som pis-sar på klädesplagg/ auch: stinkig machen, verstänkern; [subj. Z.B.

1236

ein Hund, der Kleidungsstiicke anpi6t]).

tsiunijtit NG tsultnetit, SG tsm-nitti; NJ tstuniltit, J2 tszwmAtit; osa bränt (t.ex. om tyg); lukta brandrök / verbrannt, brenzlig riechen (z.B. von Stoffen); bran-dig, nach Brand riechen.

tsuihpa NG tsulhp -Ok; NJ mössa av Jokkmokks-typ, med liksom en tumme i toppen! Mfitze der Jokkmokker Art mit einem an den Däumling eines Hand-schuhs erinnernden Zipfel an der Spitze.

tsulihp&kahpr NG tsui,hpå-kabör; NJ ffi; =tsuihpök.

tsuhkkatit NG tsultkkatit (egentl. sydligt ord); NJ Hi; = tsuhkkit.

tsuhkkit NG tsuhkka (egentl. sydligt ord / eigtl. ein sadliches Wort); SG, NJ, J2 tsithkklt; 1. (trans.) sticka i hjärtat vid slakt / (trans.) beim Schlachten ins Herz stechen h 2. (intr.) NJ, J2 fara ned för en brant (om ren-hjord) 1. fara ned i djupet (om fisken), sticka i väg, fara ned i, sticka .ut / (intr.) einen Abhang hinabrennen, -sansen, -schlittern (von einer Renntierherde) od. in die Tiefe hinuntergleiten (von einem Fisch), sich davonmachen, hinein-, hinunterfahren, -rut-schen, verschwinden I; kuollö tsuhkkij vau'ltii fisken stack ut på djupet; sapök tsuhkkij muoht-taka sisi skidan stack ned i snön.

tsökkustallat NG tsftkkustallat; sticka med ord, reta med stick-ord / mit Worten sticheln, mit Stichelreden reizen h jfr tsukus-tallat.

tsukustallat NJ, J2 tsukustallat; sticka renar vid slakt (flera 1. om flera subj.) / Renntiere beim Schlachten abstechen (ein ein- - zelner mehrere Tiere od. von mehreren subj.).

tsulhö NG Hi; SG tsu/h6); NJ HI; vuoras ts. gammal Hund / alter Hund!; jfr tsultsö.

tsultsötit NJ tsuksåhht; J, H; glädja sig över att man fått något / sich darilber freuen, daI3 man etw. bekommen hat"; J' se tsål-tsötit.

tsultsö NJ J2 tsuUsCo, asg tsurtscbw; vuoras ts. gammal hund; även: gammal ren 1. män-niska/; alter Hund; auch: altes Renntier od. alter Mensch, alter Kracher if ma takkir vuoras tsurtsöv löni når'tåt rahtö nann inte lönar det sig väl att röra vid en sådan gammal stackare, som stapplar fram på vägen.

tsuo (inter.) NG' tsuO., J ts; NG' ts. + mannat: uppmaning åt hunden att följa., då man går / »Vorwärts!, Los!», »Gehen!» = Anruf an den Hand mitzukom-men, wenn man weggehth J tsi, tsi, tsäl påråh val miesövl (ho-telse till en hund som har benä-genhet att bita kalvar: ts., ts., ts.! bit bara . kalven!) / (Drohruf an einen Hund, der den Hang hat, Kälber zu beiBen: tsi, tsi, tvi! beil3 nur das Kalb!).

tsuoblsa tsuoktsa",tsuoptsa NG tsuOk'tsa, npl tsuOktsah (G); SG titöbBtsa, gsg tsitöptsa; NJ tsiuDetsa, npl. tsitOptsah.; J2 istiopx_

gsg tsitwptsa; NG: = jassa; SG, NJ, J2 snöfläck 1. snöfält i fjällen om sommaren / Schnee-

1237

fleck, Schneefeld im sommer-lichen Hochgebirge.

tsuoddsa NG tsue2ö/sa, asg tsil41-sa; NG1 tsidsa, npl. tsuOlsah; SG tsuöddså; NJ tsagsa, npLisA0isah; J2 ts"Odsa, asg tssag; hinna (i allm.); hinna, membran (av ani-malisk bindväv; NG1: nyttjas som omslag på sår) / Häutchen (i. aug.); Häutchen, Membran (eines animalischen Bindegewebes; NG1: wird als Umschlag auf Wunden gebraucht).

tsuoikatit NG tsql,kahtit; NJ peka på, utpeka något som syns otydligt på avstånd / hinzeigen, mit dem Finger hinweisen, auf etw., das in der Entfernung un-deutlich zu sehen ist.

tsuorkit NG tsugzt, neg. tsur kth; NJ tsuffilcit, J 2 tsuNekit; göra någon uppmärksam på, påpeka, tillhålla (en gång), visa (så att den andre förstår): NG även: hålla (barn) i styr / jdn auf etw. aufmerksam machen, hinweisen, zu etw. anhalten (ein mal), jdm etw. zeigen, deutlich machen (da-mit er versteht); NG auch: (Kin-der) in Zucht, im Zaum halten!; if tstiiikih mänäitis, pössih tahkat vaihku meit han håller inte sina barn i styr, de få göra som de vilja.

tsuoihkös NJ, J' tsuOz,h/cios, attr.; uppenbar, tydlig, synbar; som man känner igen / offenbar, deut-lich, sichtbar; etw., das man wie-dererkennt is. värrö berg som man känner igen på grund av dess form, utseende, höjd 1.d. / Berg, den man an seiner Gestalt, seinem Aussehen, seiner Höhe od. dgl. wiedererkennt ts. suddö

uppenbar synd /offenbare Sände/; ts. uhnutj person som är väl känd och igenkänd (särskilt därför att han är rättrådig och icke gör något ont) / Person, die weit be-kannt ist (bes. weil sie recht-schaffen ist und nichts Böses tut) und die leicht wiedererkannt wird.

tsuorköt NG tsuffitiot, 3 sg prs tsåk/eu; NJ ni; = tsuoikatit.

tsuoilköt (ad v.) NJ ts"01,9hkbt; synlig (så att man kan se någon) / sichtbar, wahrnehmbar, zu se-hen h sån .lä is. han är synlig / er ist zu sehen.

tsuoihkötit NJ tsuffikeohtit, J2 tsuffikeotzt; göra uppmärksam på, upplysa, påpeka, förmana / auf-merksam machen, hinweisen auf, aufklären, ermahnen.

tsuoihkuna(kö) NJ tsuNhku-na(kå), J2 tsiewlhkuna(kå); uppen-bar, tydlig, synbar; som man känner igen; (fristående, i adv. användning:) efter vad man kan se och iakttaga / offenbar, deut-lich, sichtbar; was man wieder-erkennt; (in freier Konstruktion, adv. gebraucht:) nach dem, was man sehen und beobachten kann/; jfr kul(punakii, vuoinunakä.

tsuoilkusit (adv.) NJ tsuffili-kuszt; J komp. tsue21,6 hkusappbt; J2 tsuNekustt; uppenbart, tydligt, synbart; så att man känner igen och förstår / offenbar, deutlich, sichtbar, (er)sichtlich; so dal3 man wiedererkennt und versteht.

tsuokts - - se tsuob'ts - tsuonö NG tsfijnci, gsg ts nu;

TL (NG') tsiiOnå, gsg tsuilnit; NJ ffi; skare / Harsch(schnee), Schneekruste = kalma.

1238

tsuonötit NG ts1,14n(Dtzt; NJ Hi; (opers.) det blir skare (tsuonö)/ (unpers.) es harscht, es bildet sich Harsch(schnee) (tsuonö).

tsuohpak se mierhkö-ts. tsuohpas NG tsu/ipas; NJCS ffi;

slemmig (om fisk) / schleimig (von Fischen).

tsuohppa tjuohppa NG tsuOhppa, asg tsuOhpa; NG' tsuOhp-pa, asg tswö_hpa; SG tsiiölkppet; NJ t'§"Ohppa, asg .egicOhpay; J2 tsuOhppa, gsg tsieuhpa; NG 1. den feta huden på röding / die fette Haut des Saiblings (der Rot-forelle)h 2. vit, fet vätska som rinner ut ur köttet på fet fisk (spec. röding) vid kokningen / weiBe, fettige Flössigkeit, die beim Kochen aus dem Fleisch eines fetten Fisches (bes. des Saiblings) herausrinnt h se m iel 'h kö-t suohp a k; NG1 skinnet på fisk / Fischhauth NJ köttet hos fisken (ej människokött!) / Fischfieisch (n ich t das Fleisch am Men-sch e n) h tju ou htjan lä viel'kis tsuohppa, reiutön ruopsis tsuohppa siken har vitt kött, rödingen rött; J2 köttet hos fisken; människo-kött / Fisclifieisch; das Fleisch am menschlichen Körper.

tsuohppit NG tsickppit, SG tsilöhppit; NJ w, J' Hi; NG stryka av slemmet (på röding, lake) / (einen Saibling, eine Aalraupe) abschleimen, den Schleim von der Haut abstreichen SG taga ut ryggraden, benen (på en fisk [ack.]) / (einen Fisch) ent-, aus-gräten, die . Gräten (aus einem Fisch, acc.) herausnehmen.

tsuoppöl NG ts"Oppia npl tsitb-buh; SG tsilöppäow—tsiiöppfv, kom.

sg tsilöbbulna; NJ tsuOpy.k, npl tsuObb`uh; J' ts4ppål, gsg tsuObbu; groda, Rana temporaria / (Gras-, Land-)Frosch.

tsuopts - - se tsuob'ts - tsuoptsat NG tsuOpctsat (när-

mast sydlapskt ord / wohl als sfidlappisches Wort anzusehen); NJ bli (gammal och) frön, murken (om klädesplagg, bygg-nad) [(alt und) brachig, miirbe, morsch werden (von Kleidungs-stiicken, Bauten).

tsuohtts se suohttsö (sot). tsuohttsöt se suohttsöt. tsuou'hkanipm NJ, J tsuOyvh-

kankpme; missfall (vid födsel) / Abort(us), Fehlgeburt.

tsuoulkanit NG tsuO4hkanit, SG tsilliukkamt; NJ, p tsuor h_ kand; 1. gå i stycken, gå sönder / in Stiicke gehen, entzweigehenh NJ, J' även: slitas ut (t.ex. skor ge-nom nötning) / auch: abgetragen, verschlissen werden (z.B. Schuhe durch Abnutzung)h 2. SG, NJ, P få missfall, .föda i förtid (om kvinna) / Fehlgeburt haben, — tun, zu frilh gebären (von einer Frau)/; 3. NJ, J' bli bruten (av tungt arbete 1.d.); bli skadad (t.ex genom benbrott 1.d.)1 (nieder)-gebrochen werden (von. . schwerer Arbeit od. dgl.); sich einen Scha-den, eine Verletzung zuziehen (z.B. durch Beinbruch od. dgl.).

tsuouhkas (adv.) NG tsiibh-kas, SG tsuöuhkas, NJ tsuephkas, J2 tsieqwkas; 1. i , stycken, sön-der, itu / in Stäcke, auseinander, entzwei (bei Bewegungsausdrök-ken)h adjä luoddij muorav ts. åskan klöv trädet sönder (itu) / der Blitz dB den Baum .entzweih

2. till utmattning, till lemmalös-het/bis zur Erschöpfung, völligen Aufreibung/; tjuoikai ts. han åkte sig alldeles lemmalös på skidor / er fuhr sich mit Skilaufen ganz zuschanden.

tsuoulkit NG tsiqfhlat, NJ tsuefflhkat, J 2 tsuOye ht; 1. slå itu, slå sönder, krossa / entzweischla-_gen, zerschlagen, zertriimmern, zerschmettern NJ, J' även: skilja två kämpande från varandra; dela en renhjord itu (i två hopar) / auch: zwei Kämpfende trennen, auseinanderbringen; eine Renn-tierherde (in zwei Haufen) teilen/; 2. NG, NJ, P växla (pengar) / (Geld) wechseln h 3. NJ, J2 slita på, överanstränga / abnfitzen, ent-kräften, fiberanstrengen ketsås tsuou'hki vuoptav hostan . sliter på bröstet; ts. ietjas karra part-kuin överanstränga sig med tungt arbete / sich an schwerer Arbeit fiberanstrengen, fiberarbeiten..

tsuoulkitit SG tsiiöuhkitzt, NJ tsuOgehhtzt; kontin. av ts u ou 'h-k it.

tsuoulköt NJ tsuH 9hkebt; J2 tsuOwnioht, 3 sg impf tsughkdn; slå itu, slå sönder, krossa (flera obj.) / entzweischlagen, zerschla-gen, zertriimmern (mehrere Ge-genstände).

tsuoulköt (adv.) NJ 4uOteh-Ut, J2 tsubinioht; i stycken, sön-der / in Stficke(n), entzwei.

tsuoulkötit NJ tsWitkåht, tsuepökcotd; 1. NJ, J2 gå sön-

der, gå itu (om flera subj.) / aus-einander-, entzweigehen (von mehreren subj.)/; 2: delas, skiftas (om hemman) / (im Erbgang) .ge teilt werden (von Bauerngiitern)h

1239

3. J2 (ej NJ) delas i flera hopar 1. på flera ställen (t.ex. om arbe-tare som förläggas till olika plat-ser 1. olika arbeten) / in mehrere Trupps geteilt, auf mehrere Plätze verteilt werden, z.B. von Arbei-tern, die auf verschiedene Plätze verteilt, zu verschiedenen Arbei-ten eingeteilt werden /; även om lappby: dela sig och flytta åt olika håll / auch von einer Lappen-dorfschaft: sich teilen und .beiin Wanderzug nach verschiedenen Richtungen wandern.

tsuouhkutit NJ tsiljyhkutd, J2 tsioyhkutit; kontin. av tsuou'h-köt.

tsuppul SG tsuppul, ess. tsub-Intim; NJ tsuppul, asg tsubb`ulay; J tsuppul, asg-tsubbulay; träflöte som håller uppe yttersta ändan av notkilen (pahta). i hölzerne Flöf3e, hölzerner Schwimmer, beim Zugnetz am. äufSersten Ende des »Steerts» (p.) angebracht, um diesen in der Höhe zu halten/; se även juppul, kåppål.

tsuskahit NJ tduåkahtt; J 2 tsy.§-kahd; vara vid . dåligt humör, »sur» / schlechter Laune, ver-drieBlich sein.

tsuskas, attr. tsuska NJ tsus kas, attr. tsugoa; J2 tsyskas, attr. id. 1. tsuga; som är vid dåligt humör, »sur» / hej schlechter Laune seiend,verdrieBlichh tsuskä kaggå »surkagge» (säger man till en som är Vid dåligt humör) / Sauertopf (»SauerfaiS», sagt man von einem, der verdrieBlich ist).

tsusUn (adv.) NG, SG, NJ tsuskön; J 2 tsyskön.; vid dåligt humör / bei schlechter Laune tsuskön &röt vara vid dåligt .hu-

1240

mör / bei schlechter Laune, ver-driel3lich seinh se även pusk - n.

tsuskait SG tsusköhtzt, NJ tsus-lahtlt, J 2 tstaUtit; = puskötit.

tsusmöstit SG, NJ tsusm-M9t; J2 tseenzöstzt; ryka litet (om elden) / ein wenig rauchen (vom Feuer)/; tållå tsusmös det ryker från elden / das Feuer raucht h det stiger litet dimma (från en sjö 1. älv, när det blir kallt [här med pers. konstr. i lapskan = framkalla, låta uppstå dimma]) / leicht ne-beln, leichten Nebel, Dunst auf-steigen lassen (von einem See od. FluiS wenn es kalt ist; hier im Lapp. mit pers. Konstruktion)!; jan' rå tsusmös det stiger upp litet dimma från sjön / der See ne-belt, es steigt ein wenig Nebel aus dem See.

tsusmöt SG tsussmcot; F eguå-m6A, neg. ausmCo; NJ 111, J2 HI; ryka; F brinna utan låga / rau-chen; F ohne Flamme brennen, schwelen, glimmen.

tsuhtsa NG tsuhtsa; NJ, J2 tsuhtsa-; NG tsuhtsa piebmö = väns p.; NJ, J2 (som första led i sammansättningar) sparsamt med, litet med / (als erstes Glied in Zusammensetzungen) wenig, ein Weniges von, Knappheit an!; tsuhtsa-jaffö litet med mjöl I eine Kleinigkeit Mehlh talle 1 tsuhtsa-köffah nu är det sparsamt med kaffe / jetzt ist Knappheit an Kaffee ts.-miel'hia sparsamt med mjölk / wenig Milchh ts.-råinah litet med renar / wenig Renntiere.

tsuhtsrts SG tsuhtsås, pred., attr.; sparsam / spärlich (vorhan-den, vorkommend), knapp.

tsuhttsakatj NJ tsuhttsakai, en-dast pred. / nur präd.h J2 tsuht-tsaka4; NJ, J2 sparsamt förekom-mande, litet med / spärlich, knapp vorkommend, wenig von/; tsuht-tsakattjah läh tupechkah det är sparsamt, litet med tobak (finns litet) / der Tabak ist knapp!; J2 (ej NJ) sparsam, försiktig (med det lilla man har) / J2 (nicht NJ) sparsam, haushälterisch (mit dem Wenigen, was man hat).

tsuhttsR NG, SG tsuhttsöt; NJ, J2 tsuhttsöt, 1 sg prs tsuhtsku; hushålla med (ack.; t.ex. mat), förfara sparsamt med, så att det räcker / haushalten, sparen mit (acc.), verknappen (z.B. das Es-sen), sparsam mit etw. umgehen, damit es reichth NG tsuhttmnin pårrat läipö hushålla med brödet (så att det räcker) / mit dem Brot haushalten (damit es reicht).

tsuulkat NG 3 sg prs tsuffhleci; SG tsiakat; NJ (opers.) det piper i elden / (unpers.) es saust, pfeift im Feuer.

tsåbmit NG tsåkm2t, 3 sg prs tseha (obsolet); NJ Hi; jojka / joiken, nach Lappenart singen.

tsåbmut SG tsabblnut, 3 sg prs tsabbmcD; NJ tscbmut, J 2 ter,b13-mut; berätta 1. förutsäga något under jojkning (dvs. jojka med ord, ej blott melodi) / in der Form des Joikens, joikend etw. erzählen od. voraussagen (d.h. joiken, singen, nicht nur mit Tönen, sondern auch mit Wor-ten)/; jfr juoi'kat.

tsåggålit NG tsöggalst, NJ tsög-Plit; sticka in något någonstans i hast / etw. eilig irgendwo hin-einstecken.

1241

tsåggåt NG ts6gg`at; NG' ts6g-g`3t ts0Gat, 2 sg imp. tsökkal; SG ts6g got; NJ tåg fot, 1 sg prs tsåkkog; J' tsöggot, 1 sg prs tsök-koy; stoppa, sticka in; stoppa, sticka inunder; sticka, lägga ved i elden / hineinstecken, -stopfen; darunterstecken, -stopfen; Holz ins Feuer legen, anlegen pijh-pav ts. stoppa pipan / die Pfeife stopfen /; ts. tedetv lägga, stoppa ved i elden / Holz ins Feuer le-gen, stecken, Holz nach-, an-legen.

tsåihtsstit NJ, J' tso,.htsbstit; yra, spruta (intr.) / wirbeln, stö-bern, spritzen (intr.)/; muohta tsåihtsås snön yr, sprutar (av blås-ten) / der Schnee stiebt, wirbelt (infolge des Windes)/; vuodfrin-hierclas muohta pär tsäihtsås snön bara yr efter körhärken; stiga upp (om rök); spruta upp (om vattnet, när något tungt faller i det) / aufsteigen, in die Höhe steigen (vom Ranch); aufspritzen (vom Wasser, wenn etw. Schwe-res hineinfällt).

tsåi'(h)tsR NG tsOtst; NJ tsoehtsbt; J2 tsole'tst, 3 sg prs tsoWtsö; 1. NJ, J2 ryka, bolma, sända ut (upp) tjock rök / rau-chen, qualmen, dicken Ranch aussenden, aufsteigen lassen/; tållå tsåi'htså suovav elden sän-der ut rök, ryker; tsåihtså suovav, at vuoi'nih tänd rök, så att man ser (från andra sidan av sjön) /1a13 Ranch aufsteigen, damit man (von der anderen Seite des Sees) es siehth 2. NJ, J' (även intr.) suov-va tsåi'htså röken stiger upp / (auch intr.) s. ts. der Ranch steigt in die Höhe h 3. NJ, J2 (opers.)

det yr (oväder) / (unpers., auch trans.) es stöbert (hel einem Un-wetter)h tarköv tsåi'htså det är yrväder / es stöbert (das Wetter auf), es gibt ein Schneetreiben 4. NG damma, damma av något / (beim Abstäu.ben einer Sache Haare, Staub) stäuben, fliegen lassen (obj. die entfernte Unrein-lichkeit)h &dl tsetits - kuorkait damma inte så att håren ryka! / laI3 nicht die Haare stieben! stäub nicht so ab, daf3 die Haare fliegen!

tsåihtsait NJ tsolhtsbhtit, .12 tsokhts-dit; plötsligt stiga upp, bolma ut (om rök)/ plötzlich auf-steigen, hervor-, herausqualmen (vom Rauch)h tekå rukta tsäih-tsd exploderar som krut (sades om en kvinna, som var mycket häftig till humöret) / sie explo-diert wie Pulver, ist ein rechtes Pulverfa13 (von einer Frau, die ein sehr heftiges Temperament hatte)h plötsligt plumsa i/ plötz-lich hineinplumpsen tjähtjiii ts. falla pladask i vattnet / platsch! ins Wasser fallen.

tsårtsöt NG tsOtscåt; NJ HI; ryka, flyga omkring i luften (t.ex. om hår) / in der Luft umher-stieben, -stöbern, -fliegen .(z.B. von Haaren)/; jfr tsåi'htsn

tsåi(h)tsötit tsåihtsåtit NG tsåltsc'ohtit, NJ tsoOtscohtzt, J2 tsoOtsöttt; 1. NG = tsåi'litst; tsciitsötij tat suova det steg upp rök / es lieI3 Ranch aufsteigen, es stieg Ranch auf h 2. NJ, J' kasta, slänga något 1. någon (ut, i) / etw. od. jdn (in etw. hinein-, hinaus-)schleudern, werfen ål -tiv tsåihtsåhj rastä jåkå han drev

1242

hjorden över bäcken / er trieb die Herde fiber den Bach!; 3. NJ, J2 åstadkomma tjock rök, röka för myggen / (mit Ranch als obj.) dicken Ranch machen, der Miicken wegen rauchen, Ranch erzeugen tsåihtsötij suo-vav han rökte (för myggen).

tsår(h)tsålit NG 3 sg impf tsOtsa/v; NJ tsar/asa/it; (med »rök» som obj.) göra så att det ryker / (mit »Feuer» als obj.) Feuer anziinden, um Ranch zu machenh tsåi'tsalij suova gjorde upp en rökeld / (er) machte ein Rauchfeuer.

tsåihtsåstit SG tsöthtsostit; =--tsåihtsstit.

tsåkalm NG tsirkalm ([1m] knappt hörbart / [lm] kaum hör-bar), iness. sg tsirkalmtn ([lm] med fullt normalt uttal / [lm] mit völlig nOrmaler Aussprache); SG tsöekalm; NJ tsökalm, J2 tsökalm, gsg -a; NG uttorkad vattensam-ling 1. tjärn / ausgetrocknete Was-seransammlung, ausgetrockneter Moortiimpel, Waldteichh NJ, J2 grund, grunt ställe i sjö 1. annat vattendrag / Grund, seichte Stelle, Untiefe in einem See od. ande-rem G ewil s ser.

tsiihU NG teb-hk SG tsöehla; NJ tsb-hk asg tsb^14; J2 tso‘^hla, asg tso`-kkg,; lågt vattenstånd / niederer Wasserstandh NJ tsåkån lä jåhkä det är lågt vattenstånd i bäcken.

tsåhk, attr. tsiiks NG' tsirikU, attr. tsirkås; SG tsöekås, ess. tsöeh-kästn; NJ tsirhk attr. tsb-käs; J2 tso`^hkå, pred.;- grund (om sjö, å) / seicht (von einem See, F1u13)/; jåhkå 1 tsåhk -e bäcken är

grund; komp. tsåkep som har lägre vattenstånd, . grundare / seichter, niedrigeren Wasserstand aufweisend superi. tsålamus grundast / am seichtesten.

tsåhli-C%-tsåhkk NG, NG', SG tsåtk gsg ts6U; NJ tsöhla tsakk asg ts6/a4; J2 tsöhkk asg tsk; hjärta (= hjärtmuskeln, hos människor och djur; jfr vai'mö) / Herz (der Herzmuskel bei Menschen und Tieren; vgl. vai'mE)h NG tsethic&vihkö hjärt-fel / Herzfehler tsåhla-vuou la, se vuou'ta;"tsåhkä-vuoutak (SG) sjuk i hjärtat / herzkrank (NJ) som har stor hålighet i hjärtat / wer eine grof3e Herzhöhle (Herz-erweiterung?) hat.

tsilUmus (superi.), tsik0 (komp.) se tsåhk (adj.).

tsåhkH^-, tsåhklAgnjuolatah-ka SG tsbitla-nftölata; NJ2 HI; J2 tsöhkkb-ntiwlahtahka; SG (någon hjärtsjukdom hos renar; ej då hjärtat brister) / (eine Herzkrank-hen der Renntiere; aber nicht Herzri13, bei dem der Herzniuskel zerreif3t)h J hjärtslag/ Herzschlag, -lähmung.

tsäUs (subst.) NJ tsr/s; lågt vattenstånd / niederer Wasser-stand, seichte Stelle tanne 1 ts. här är det grunt (lågt vatten-stånd).

tsåhkla se tsåhk. tsåhkU-måråtj J tsatkk&m6-

Iii; fettet omkring hjärtat hos renen; i detta finnas två utväxter på ömse sidor om hjärtat mitt emot varandra (auriculx cordis), som man kastar bort, enligt upp-gift emedan de »smaka illa» / das um das Herz • des Renntieres lie-

1243

gende Fett; in demselben finden sich beiderseits des Herzens und einander gerade gegenfiberliegend zwei Ausstillpungen, die Herz-ohren (Auriculx cordis), die man wegwirft, weil • sie angeblich »schlecht schmecken».

tsåhkk"&njuolla NJ H; J tsöhk-kb-like211a; hjärtslag / Herzschlagh jfr tsåhkö-njuolatahka,

tsåhkkut NG tsakkut; NJ, P tenhkkut; bli sittande fast, kom-ma på grund genom för lågt vat-tenstånd; bli »ingrundad»: in-stängd (i en göl) genom att vatt-net sjunkit (om fisk) / wegen zu niederen Wasserstandes festkom-men, auf Grund geraten, annan-fen; »eingelandet» werden: infolge Sinkens des Wassers in einem Kolk,Tiimpel eingeschlossen wer-den (von Fischen)h P tsåhk-kuima tsåkahna lian vi blevo sit-tande fast på grund av det låga vattenståndet.

isåkkårtahka NG tsåkkattahk; NJ Hi; = neuhlö, nuu'hlö, s p i er r ö.

tsåkkåtit J tsåkkeihtit; inpränta i någon (ack.) / jdm (acc.) etw. einprägen hålatin ja tsåkkåtin tav kninav, se under hålatit.

tsåhköt NG tsb--hhcbt, ptc prt tså"hkum; SG tsöehiapt; NJ tsb-h-kåt, neg. tsb-k6.); J2 tso‘^hkeoht, 3 sg impf tso9cdn; 1. NG, SG, NJ, J2 få lägre vattenstånd, falla, sjunka (om strömdrag, bäck, sjö)/ niedrigeren Wasserstand bekom-men, sinken, fallen (vom Strom-strich in Wasserläufen, von Bä-chen, Seen)!; jåhkå tsåhku bäc-ken sjunker; 2. NJ, J2 krympa ihop (om kött, trä när det tor-

kar) [schwinden, eingehen, ein-schrumpfen (von Fleisch und Holz, wenn es eintrocknet)h falla ihop, bli tunnare (om snötäcket) / zusammenfallen, (ein)s in ken , &inner werden (von der Schnee-decke)h koka bort (t.ex. om vat-ten i en gryta) / verkochen (z.B. vom Wasser in einem Koch-topf)h bli mindre, liksom torka ihop (om en människa när hon blir gammal) / kleiner, geringer werden, gleichsam eintrocknen, »eingehen» (von einem alternden Menschen)/; 3. J' (ej NJ) minska, gå tillbaka (t.ex. om en renhjord) / kleiner werden, sich vermin-dern, zuröckgehen (z.B. von einer Renntierherde).

tsåhkötit NG1, NJ tsirhkekt; SG tsöehkcoht, P tso‘-hkiiittt; dika ut; sänka, torrlägga (en sjö) / durch Abzugsgräben trockenle-gen, drainieren; senken, entwäs-sern, trockenlegen (einen See)!; 2. ts. misseirimöv koka mesost (P) / Molkenkäse kochen (J2).

tsåkts - - se s å b't s - tsåhkuk (pred.) SG tsöhkuk,

pred.; NJ HI; = tsålik ö (adj.). tsåhkulahka NG' tsbghleulahk;

NJ ffi; messmör / Molkenkäse von butterartiger Konsistenzh ts.-inierhU messmör uppblandat med mjölk; nyttjas till kaffe-grädde / butterartiger, breiiger Molkenkäse mit Milch versetzt; wird als Rahm för den Kaffee verwendet ts.-vuostä mesost / Molken-, Ziegerkäse.

tsåhlat NG tsb-qat tsb-hlat, SG tsöehlat; NJ iii, J2 ffi; hugga, hacka, karva i trä (om barn); hacka (om hackspetten) / an

1244

Holz herumhacken, -schneiden, -schnitzeln (von Kindern); hak-ken (vom Spechte)h jfr tsållat.

tsårhk - tsårk - - se tjål'hk - tjål`k -

tsållat NJ tsöllat, 3 sg prs tsol/ä; J 2 tsöllat, 3 sg prs tse//ä; hamra, hacka (i allm.); hacka tänder; smälla (om kylan i trä-den); klucka (om tjädern i par-ningstiden); klicka (om bössa) / hammern, hacken (i. aug.); mit den Zähnen klappern; krachen (von Bäumen in der Kälte); knap-pen, schnalzen, schnappen (vom Auerhahn hej seinem Balzgesang), versagen (= »nur knacken», von einer Flinte)h jfr tsåhlat.

tsårpalit NG tse/vpaht; NJ HI; binda fast med snöre vid träd, stång etc. (t.ex. en rakas) I mit einer Schnur an einem Baum, einer Stange festbinden (z.B. ein Schlafzelt, riikkas)hjfr pål'palit.

tsåltsö NG1 tsölts, asg tsörtsb; SG tsålltsö; NJ rn, J HI; skräp, lumpor / Plunder, Fetzen(zeug), Lumpen.

tsåltsötit NJ n; J2 tsbitsökt; 1. bedja, anropa om något / etw. er-bitten, um etw. bitten, flehen håjös ulmutj påhlä ja tsåltset al-lasis pieynöv en fattig människa kommer och ber om mat; 2. väl-signa, bedja om välsignelse över den som gett något / segnen, Se-gen auf den herabflehen, der ei-nem etw. gegeben hat!; ja te ävuin tsåltsåt fan åutås, kuhti 1 vadarn och med glädje välsignar han den som gett; (även om hund, som viftar med svansen och vill ha något, säges tsållsait) / auch von einem Hund, der mit dem

Schwanze wedelt und etw. ha-ben will, sagt man tsciltmtit)1 jfr tsultsö, tsultsötit.

tsåpmakit NJ tsöpmaktt; bli krokig, dra ihop sig av kyla (om finger) / sich vor Kälte krämmen, zusammenziehen (von den Fin-gern).

tsåpnA NJ tsepinå, npl tsb^- m-h ; J 2 tenPM, apl tSÖM2 jt; ord till en lapsk jojkningsmelodi / Worte, Text zu einer auf Lappen-art gesungenen, »gejoikten» Me-lodie.

tsåpmR, attr. -is NJ Hi; J2 tscinpmt, attr. -is; lugn, trygg (om renhjord som betar lugnt och ej strövar,. om människa som inte har bråttom) / ruhig, sicher, gelassen (von einer ruhig äsenden und nicht herumschweifenden Renntierherde; von einem Men-schen, der es nicht eilig hat)/; jfr jåhtsöt.

tsåhplA NG1 tsålzpp, npl ts6h- SG tsöhppö; NJ tsöhppä, hpl

ts6hp0; J2 tsappö, gsg tsåffl; 1. NG1 liten (brokig) tofs av klä-desfransar / kleine (buntfarbige) Troddel, Quaste aus Tuchfran-sen h NG även: tofsen på Juk-kasjärvi-mansmössan (= tiehppe) / auch: Troddel auf der Jukkas-järver Mannsmätze (= t.) SG fläck i nacken på ren / Fleck am Nacken eines Renntiers NJ mindre fläck av annan färg i håret på hund / kleiner anders-farbiger Fleck im Fell eines Hun-des h J2 fläck (i allm., såsom mindre fläck i håret på djur, spec. ren och hund, barfläck på våren, fläck i ansiktet på, människa) / Heck (i. aug., wie z.B. ein Täpfel

1245

auf den Fellen von Tieren, bes. Renntier und Hund; schneefreie, im Friihjahr ausgeaperte Stelle; Fleck im Gesicht eines Men-schen)h 2. NG1 (ej NJ) tsåhpp--kallö ren med en ljus 1. vit liten tofs i pannan mellan hornen / Renntier mit einem kleinen hel-len od. weiBen Haarbfischel auf der Stirn zwischen den Geweih-stangen.

tsåhppi NJ, J' ts6lippi; (egen-namn på hund som är svart och har en vit fläck i bringan / Rufname fik einen Hund, der schwarz ist und auf der Brust einen weiBen Fleck hat)/; NJ Wel kåköv Tsåhppi påråi »edert tillämnade företag åt Tsåhppi upp» (ett talesätt som betecknar att något man tänkt göra icke blev av) / »euer Vorhaben hat Tsåhppi aufgefressen» (eine Re-densart, die besagt, daB aus etw. Geplantem nicht wurde).

tsåpts - - se såbi ts - tsåhpåk, attr. -is NG ts6Apahk,

SG ts6hpok; NJ ts6hpohh, attr. -as; J2 tsåpohk, attr. -as; som har fläck(ar), fläckig / gefleckt, fleckig.

tsårijtit NJ, J' tsönitit; plöts-ligt spruta, fara upp (om aska, rök, damm, snö för vindpust) / plötzlich aufwirbeln (intr.), auf-stieben, in die Höhe fahren (von Asche, Ranch, Staub, Schnee, die ein WindstoB in die Höhe treibt).

tsårlOit NG ffi; SG ts6r7attit; NJ Hi; fastna i djup snö / in tiefem Schnee steckenbleiben.

tsåröitahtta NJ ts6r6ntahttåt; =tsårötit.

tsårötit NJ Hi; J2 tsöreatat; (trans.) virvla upp, blåsa upp,

blåsa bort / aufwirbeln (trans.), aufwehen, wegwehen, -treiben piegga tsåröt räiav, muohttakav vinden virvlar upp sanden, snön / der Wind wirbelt den Sand, den Schnee auf.

tsåskas NG tsb-skas; NJ Hi; misslynt, trumpen, »lömsk» (på någon); missnöjd av sig, lättret-lig / fibellaunig, verdrie.Blich, är-gerlich, »grantig» (auf jdn); von mfirrischem Temperament, miB-mutig, leicht gereizth tah lä riekta ts. han är så trumpen (att han inte säger ett ord).

tsätsätit NJ tsb-tsätzt; bli litet svalare (mot aftonen om somma-ren) / ein wenig kfihler werden (im Sommer gegen den Abend; auch unpers.)/; se även / s. auch tjåtjgt,tit.

tsåhtsöt NJ tsirlatsiot; J2 tsirh-tsioht, 3 sg prs tsöhtsu; bli sva-1(are) (mot aftonen om somma-ren) / kähl(er) werden (im Som-mer gegen den Abend)/; pei'v tsålitsu dagen svalkas / der Tag kfihlt sich ab.

tsåttsöt (adv.) NG tso^isåt; NJ HI; snålt, knappt, otillräckligt / knauserig, knapp, unzureichendh ts. reiitit laga till otillräckligt / zu wenig Essen kochen, zubereiten.

tsådtsöt se tj å u tj ö t. tsäggå NG1 tsägg`å; envis / ei-

gensinnig, hartnäckig. tsäggahit SG tsägg aha, NJ

tsåggcahat, J2 tssei` ggahtt; stå upp-rest mot något; stå upprätt; bli beståndande / gegen etw. aufrecht aufgestellt sein, an etw. gelehnt (aufrecht) stehen; aufrecht ste-hen; bestehen bleiben, Bestand haben.

1246

tsäggånit SG tsäggämt, NJ tsiiggcämt, J2 tssetyggnit; 1. bli byggd, resas / gebaut, errichtet werden tat tålipo tsäggänij ruvva den stugan byggdes fort; 2. fara rätt upp, gå rätt uppför / gerade aufwärts sich bewegen, gerade in die Höhe, direkt bergan gehen lat &muff tsäggänij njuol'ka vår-räi den personen gick rätt upp-för berget (till toppen); 3. resa sig upp, häva sig upp / sich er-heben, sich aufrichten pier'na tsäggänij juorkij nale björnen reste sig upp på bakbenen / der Bär erhob sich, stellte sich auf die Hinterbranken.

tsäggåsaddat NJ tsägg'åsaddat, J2 tsedggåsaddat; 1. NJ, J2 resa sig upp (gång på gång) på bak-fötterna (om fyrfota varelser) / sich (immer wieder) auf die Hin-terbeine stellen, sich erheben, -sich aufrichten (von Vierfilf3lern)h 2. J2 resa sig upp mot (gång på gång), utmana / sich (immer wie-der) gegen etw. erheben, auf-lehnen, herausfordernd beneh-men h 3. J2 (ej NJ) sticka upp (ur vattnet; om ett träd 1. ett nät-flöte, som sticker upp med ena ändan) / heraus-, hervorstehen, hervorragen (aus dem Wasser; von • eineni Baum od. dem Schwimmkörper eines Netzes, der mit dem einen Ende heraussteht).

tsäggöt • (adv., pred.) NG, NG1 ts4Giot; -SG tsligg6A,NJ tsligg`cbt, J' ts8d:06Pt; upprätt; upprest (antingen för sig själv 1. lutad mot något)/aufrecht; (gegen etw) au fgerichtet (en tweder freistehend bd. gegen etw. gelehnt)h Is. tjuod-tjöt stå upprätt / aufrecht stehen:

tsäggöt NG' tsiibGeot, 2 sg imp. tsäkkol; NJ tsägg`cbt, 1 sg prs tsck-/ew; J2 tsedggcbht, 1 sg prs ts8inc-1cbw; resa upp, placera i upprätt ställning osv. (flera gånger 1. flera föremål) / etw. aufrichten, in auf-rechter Stellung hinstellen usw. (mehrere Male od. mehrere Ge-genstände)h se tsieggit.

tsåhk - - se tsiehk - tsähkak NJ, J 2 tsåhkak; ren

som har tsiehkes-märke i örat / Renntier, das das tsiehkes-Ohren-zeichen am Ohre hat.

tsrihkak NJ tsåhkak; det man sätter in vid vadhållning /Einsatz beim Wetten h jfr vål) tut.

tsähkkalit NG, SG, NJ tsähk-kaht; J 2 tsseakkalit; 1. rista 1. skära en skåra (tsielikes) (i hast 1. om flera subj.) / einen Ein-schnitt, eine Einkerbung (tsiell-

s) (ein)ritzen od. (ein)schnei-den (rasch od. von mehreren subj.)/; 2. NJ, J2 även: bita, »frö», förfrysa öron, näsa, ansikte 1. ett träd (om kylan) /. auch: die Ohren, die Nase, das Gesicht aufbeiBen, aufspringen machen, erfrieren lassen od. einen Baum (durch FrOstrisse, »Eiskliifte») aufplatzen, -springen machen '(von der :Kälte)/; tjdslatn tsähk-kalif pielftv kylan har frött örat / die Kälte hat das Ohr »erfrört», von der- Kälte ist das Ohr er-froren,

tsähkkat NG ffi; SG tseihkkat; NJ tsähkkat, 1 sg prs tsåhkatf; J 2 ts€dhkkat, 1 sg prs tsåhkay; bestämma pris, säga vad man vill ha (t.ex. för en . vara) / den Preis- bestimmen,1 Seine Förde-rung (z.B. fär eine Ware) fixieren.

1247

tsäkkö (attr.) NG tsliklcio-, SG tsäkkco tsäkkä-, NJ tsäkko-, J2 ts6enk6.); upprättstående /aufrecht stehend tsäkkö muorra upprätt-stående trä(stycke) / aufrecht ste-hendes, hochkant stehendes•Holz-(stöck)/; tsäkkö(-)paktå tvärbrant klippa / schroffe, steile Felswand tsäkkö pierkon, tsäkkö-påtkak, se -p å, Icka k; NG' tsäkk-åi'am (SG, NJ, J2) tsäkkön-åivö ren som har °förgrenade, rätt upp stående horn / Renntier, das unverzweigte, en-denlose,. gerade in die Höhe ste-hende Geweihstangen hat, (Renn- tier-)SpieBer r å tj - å i v ö, r å- tjön-åi'vö; tsäkkö-kåliM (NG) smal och hög kåta överhuvud / schmales und hohes. Zeit fiber-haupt (NJ) varje slags kåta 1. tält som är rest (ej byggd) / jede Art von Zeit, von »Kote», die aufgestellt (nicht gebaut) ist (SG) »då man på resa slår upp tältet så, att man reser upp knip-pan med takåleah som den är, utan att lösa upp " bandet; då kommer den eljes undre ändan av dem uppåt» / »wenn man auf der Reise das Zeit so aufschlägt, daIS man das Biindel mit den takiikah aufstellt, wie es ist, ohne den Strick zu lösen (t. sind die dönneren, nur angelehnten Zeltstangen, die för die Wande-rung mit einem durch Löcher an ihrem unteren Ende hindurch-gezogenen Strick gebfindelt wer-den); dann koMmt dag, was sonst ihr unteres Ende ist, nach oben».

tsäkkök, attr. -is NG4 tseik-lc)'k; SG tsähk,cok, attr. -as; .NJ tslikkåhk, attr. -as; J2 tssenkCohk, attr. -as; I. upprätt(stående); brant

(om berg, klippa) / aufrecht (ste-hend); steil (von einem Berg, Fel- sen)/; kuinai kalipQr lä tsäkkök kvinnomössan (i Jokkmokk) är upprättstående / die (Jokkmok-ker) Frauenmötze steht steil in die Höhe /; 2. NG' ren med oför-grenade, uppåtstående, men i än-darna framåtböjda horn / Renn-tier mit unverzweigten, in die Höhe stehenden, aber an den Spitzen nach vorn gebogenen Geweihstangen.

tsäkkön-åi'vt" se under t s ä k-k ö.

tsähkköt NG tsiihkkåt, SG tseihickyDt; NJ tsiakkcbt, 1 sg prs isåldednv; J2 tseeakkåht, 1 sg prs tsdhleiow; rista, skära in, göra skåror (NJ, J2 t.ex. i en för ända-målet anskaffad träbit, när man räknar renarna 1. för att hålla reda på dagarna, när man är utan almanacka, 1. [NG, SG] skära in namnbokstav 1. bomärke i fällen på ren, Lex. vid arvskifte) / einschneiden, einkerben, Ein-schnitte, Kerben machen (NJ, J2 z.B: in ein zu dem Zweck an-geschafftes Holzstöck, Kerbholz, um die Renntiere zu zählen od. um die Tage auseinanderzuhal-ten, wenn man ohne Kalender ist, od. [NG, SG] die Namen-initiale od. die - Handmarke in die Haare der Renntiere einschnei-den, z.B. bei . Erbteilung).

tsrikkutit SG, NJ, J2 tsåkkutat; 1. kontin. av, .tsäggöt; • ts-. kah-mrav div" jus Iiiihpä sätta upp, prova Mössan på huvudet för att Se efter -om den passar / die Miltze auf den Kopf setzen, UM zu sehen,"ob sie paf3t, probierenh

1248

2. NJ, J2 slå vad med varandra om / miteinander um etw. wetten.

tsäk-paliU NG1 tsk-pörskin NJ ffi; (så får renkalven heta i september; levererar då ej först-klassig päls / so heiBt das Renn-tierkalb im September; liefert zu dieser Zeit keinen erstklassigen Pelz).

tsrihkutastC NG tsOltkutaktåt; NJ Hi; rispa upp med kniv / mit dem Messer aufritzen, -schlitzen.

tshma SG gsg tsääma; NJ, J2 tsäpma, gsg tsäma; inhuggning, fals (t.ex. i lappslädens för, i övre ändan av hanfoten i påkkas) I Einschnitt, Nut, Ausnehmung (z.11. im Kiel des Stevens des Lap-penschlittens, am oberen Ende des »Er-fuiSes» im påkkas-Ge-stell)/; SG tsåma-tier'mä (NJ) tsiipma-tier'inä tvärbrant sjö- 1. bäckstrand / Steilufer eines Sees od. Baches.

tsäsk - - se tsiesk - tsäss - - se tj ä s s - tsåhtsat NJ tsähtsat; J 2 tsähtsat,

neg. tsätsa; lysa igenom (om rov-djursögon i mörker); tindra (om stjärnor) / (heraus-), (hervor)-leuchten (von Raubtieraugen, die im Dunkel leuchten); funkeln (von Sternen).

tsäulk - tsfiuhk - - se tseu'hk - tsuhk -

tsfivästit NJ tsgeivästit, J 2 tseli-vtistzt; gå på tsievvä-snö auf har-tem Tragschnee (tsievvä) gehen.

tsgivv se tsiev. v tsilvvät NG isavvcbt, SG

NJ tslivvcbt; J2 tsservvioht, 3 sg prs tsålvwu; (opers.) det blir tsievvä (unpers.) es bildet sich, es wird Tragschnee, ts.

tsavvötit NG tsåvveotat, NJ tsiiv-våttt; (opers.) det blir tsiemm (unpers.) es bildet sich, es wird Tragschnee, ts. •

tuhät NG' (TL) tultäht; NJ Hi, J2 ffi; tusen / tausend.

tublarctit NJ, SJc" tublarcht; sjuda och prata så att det »sur-rar» oavbrutet (om många män-niskor som prata på en gång) / eifrig und aufgeregt durchein-ander reden, die Worte heraus-sprudeln, so da13 es ununterbro-chen summt und schwirrt (von vielen Menschen, die zu gleicher Zeit sprechen)/; hei'htit tat tub-larclimäs sluta med ert surr och prat!

tuliM NJ, SJ 2 tubs/ä, asg tub-l; prat, oväsen, surr (när många människor prata på en gång) / Reden, Geschwätz, Lärm, Ge-summe (wenn viele Menschen zu gleicher Zeit sprechen).

tubirdit NJ tubeUtzt; sjuda och prata på avstånd så att man icke kan urskilja orden (om många människor som prata på en gång) / in der Entfernung eifrig durch-einander sprechen, so da13 man nur ein Gesumme hört, aber die Worte nicht unterscheiden kann (von vielen Menschen, die zu gleicher Zeit sprechen).

tudnit NG tuiln6); NJ tuchuD, asg tutzubw; tunna (kärl) / Tonne, Fall /; kuoll&t. fisktunna / Fisch-tonne, -fall!; tar'vö--t. tjärtunna / Teertonne, vuodja-t. smör- tunna / Butterfal3 (= zum Auf-bewahren von Butter), Butter-tonne.

sturinC,,stuornA NG stum; SG stuemå, iness. sg stuzmön; NJ,

1249

J, J2 stu0,8må, asg stuOmby; larm, oväsen, bråk; ofred (mellan ri- ken), gräl, upplopp / Lärm, Un-Wesen, Krawall; Unfrieden, Krieg (zwischen • Staaten), Zank, Auf-lauf.

sturnAtit stuormait SG stuemåtzt; . NJ, J, J2 stuNtmätit; åstadkomma bråk, larm, gräl, bråka, föra oväsen / Lärm, Kra-wall machen, Streit verursachen, lärmen, Unwesen treiben, randa- lieren fat ärkij st. den där berusade karlen började föra oväsen.

stuimait NG stulmöhtzt; NJ J Hi; prata strunt i elak avsikt / in böser Absicht dummes Zeug reden.

sturmit stuormit NG stui- met, SG stuemzt; NJ, J, J2 stuos_ nut; larma, bråka, föra 'oväsen; göra upplopp / lärmen, Radau, Krach machen, Skandal schlagen; einen Auflauf machen.

turvit J hnevzt; röra om (i), smutsa ned, förorena / (in etw.) umriihren, etw. verschmutzen, verunreinigen.

tukin NJ tukin, J2 tu/cm; tjän-lig / brauchbar, tauglich tat lä tukin pcirrånz-räi'nasassa det är en tjänlig en till matren (är inte över sig bra, men duger).

tuhkkå NG tulikkä, asg tuhleä; NJ ffi; (en sjukdom; . jfr fl. tuh-katauti mässling) / (eine Krank-heit; vgl. finn. tuhkatauti Masern).

sjtukkaltahka NG'gtukkaltahk-~urna; NJ ffi, J ffi; splitsning, splitsknut / Spleifi(ung), Splis-sung, (verdickte) SpleiBstelle.

tuhkkåtallat NG tuhkkätallat; NJ in; =tuhkustallat. 79

tukös NJ ffi; Njunjes, J2 tukas, gsg tuhkusa; ris o.d. som björnen staplar upp i öppningen till idet / Reisig od. dgl., das der Bär am Eingang zu seinem Winterlager aufhäufth jfr piesmar.

tuksanit NJ, J2 tukcsanzt; sam-las (om förråd av något som spa-ras 1. arbetas ihop I. om renar som drivas ihop) / (auf)gesam-melt werden (von Vorrat an Din-gen, die aufgespart od. erarbeitet werden, od. von Renntieren, die man zusammentreibt).

tuksit SG tukks/t; NJ, J2 tu/cc-stf; samla förråd av något; samla, ta renar med sig då man skiljer / Vonat an etw. sammeln; (bei der Renntierscheidung) Renntiere (zusammen)sammeln, zu sich neh-men h J kiess&tuksim-piepmöh matvaror som samlats under som-maren (särsk. renmjölk och grön-saker, såsom fjällängssyrå(rumex acetosa), fjällsyra (oxyria digyna) och angelikaört, av vilka en del lades i kaggar och förvarades över vintern i kallkällor för att tjäna till föda på våren när man korn till vårvistet) / während des Sommers gesammelte Speisevor-räte (bes. Renntiermilch und Ge-miise, wie grofier Sauerampfer, Alpensäuerling und Erzengel-wurz, die man zum Teil in F1113-chen gelagert und • während des Winters in Quellen aufbewahrt hat, damit sie im Friihjahr, wenn man zum Sommerlager kommt, als Proviant dienen können).

stukti NJ, J stuktt, asg stuww-hw; J2 stukxh, asg stuivhtm; ren som har hornen riktade rakt fram

1250

/ Renntier, dessen Geweih gerade nach vorn gerichtet ist.

stuktöt (adv.) NJ, J stuKtioht; J2 stu1cxt6Pt; stuuthtöt.

tuhkustallat NG tuhkustallat; NJ ffi; lugga / zausen, an den Haaren ziehen, beuteln.

kalka tul2hka; NJ ffi; —tål'hkå.

tulla NJ tulla, asg tulla; tull (på varor) / Zoll (auf Waren).

tulla NJ tulla, asg tullag; liten flicka som arbetar och är be-skäftig / kleines Mädchen, das arbeitet und sich viel zu tun macht.

stulta NG, NJ stulit; J stylit; NG (om ren:) böka (med nosen; jfr p MU t) / (vom Renntier:) wilhlen, graben (mit der Muffel; vgl. ~Oh NJ böka i vatten (om barn) / im Wasser wählen, muddern, plantschen (von Kin-dern)h st. piktasijt böka och skölja kläder / Wäsche in Lauge einweichen, beuchen, und (aus)-spillen, (aus)schweifen h J böka, gräva i vatten / im Wasser wiih-len, plantschen h mån lät' tav får'på vahköv stullim vier`mij jag har bökat (lagt ut, tagit upp och rett ut) hela den här veckan med näten / ich habe die ganze Woche mit den Netzen (im Wasser) »ge-plantscht» (sie ausgebracht, ein-gezogen und wiederhergerichtet).

tullo NG" tunc), npl tu/koh; NJ ffi; NG knopp, »kattfot» på vide / Knospe, junger Bli-dens-tand der Weide, Weidenkätzchen; »Katienpfötchen» NG" muora-t. nätflöte av trä i övertelnen / Netz-flölk, -schwimmen aus Holz am Obersiinm pöss&t. ,nätflöte av

näver i övertelnen/FlöBe, Schwim-mer aus Birkenrinde am Ober-simm des Netzesh jfr luouit -el.

tulluk NG ffi; SG npl tulluhka; NJ ffi; knopparna på Salix / die Kätzchen, jungen Bliitenstände von Salix.

turpak (pred.) NJ tutpak; trubbig / stumpf, abgestutzt, nicht spitz.

turpakit NJ tutpakit; bli trub-big (t.ex. om spetsen på en blyerts-penna) / stumpf werden; sich ab-stumpfen (z.B. von einer abge-schriebenen Bleistiftsspitze).

turhpat, attr. tufhpis NJ, NJcs2 tulehpat, attr. tulslipts; trubbig / stumpf, abgestumpft, abgestutzt.

turhpit NJ, NJ c" tulehpit; göra trubbig / stumpf machen, ab-stumpfen, etw. Spitzes breit rna-chen.

turpök, attr. -is NG ar; SG tur-pcDk; NJ tutpeahk, attr. -is; SG ojämn (om sentråd) / ungleich-(mäiSig) (von einem Sehnenfa-den)h NJ trubbig / stumpf, ab-gestumpft.

tulubba"-luluppa NJ tirlu:bba, asg tuluppay; J' tuluppa, gsg tu-tuppa; svensk vinteröverrock / schwedischer Winterilberzieher.

turvat NG tu/avat, 3 sg impf tulva; SG tulevat; NJ tulDvat, neg. tulva; J' tulåvat, neg. tulva; flöda (om å, älv 1. sjö); stiga, svälla, få högre vattenstånd (älv 1. sjö subj.) / fluten, strömen, hoch-gehen (von einem Bach, Fluf, od. See); (an)schwellen, (an)steigen, höheren Wasserstand, Hochwas-ser bekommen, haben (subj,: der Flut od. See)!; även opers.: turvet det blir högre vattenstånd / auch

1251

unpers.: tuVvå es gibt höheren Wasserstand, es kommt Hoch-wasserh jau'rå tur vå (vatten-ståndet i) sjön stiger / der (Was-serstand im) See steigt jethkå tul'vii vattenståndet i bäcken sti-ger (1. bäcken flödar).

turvatit NG tulgvatit, NJ tulv-vatzt; åstadkomma högre vatten-stånd / höheren Wasserstand her-beifiihren 1; tabina tal 'vat en damm höjer vattenståndet / ein Damm erhöht den Wasserstand, staut das Wasser auf.

turv NG, SG tu/ev; NJ, tu/8a, asg tuta g; högt vatten-stånd, flod (i sjö, älv, bäck) / hoher Wasserstand, Hochwasser, Flut (in einem See, Flu13, Bach).

turvöt NG tu/4'vcbt, NJ tu/avåt; turvat. turvölit NG tu/wvåtit, NJ tu/a_

vtzt; = tul'vatit. tulvuk, attr. -is NJ, J2 tu/vuhk,

attr. -28; som har högt vatten-stånd, flödar /hochgehend, hohen Wasserstand haben d, an geschwol-len h tulvukis May vadställe, där det är högt vattenstånd / Furt mit hohem Wasserstandh tulvu-kis jåhkå bäck som flödar / angeschwollener, hochgehender Bach.

stumäitahtNt NJ, J, J2 stumk-tahttåt; 1. åstadkomma buller, dån, dunder / Lärm, Gepolter, Dröhnen, Getöse verursachen 2. driva en renhjord alltför tätt packad; låta en folkhop packa sig alltför tätt samman / eine Renntierherde in allzu dicht ge-drängtem Verband treiben, filh-ren; eine Volksmenge sich allzu eng zusammendrängen lassen!;

el8h mait stmmiitahtM laga inte så att de bli alltför tätt packade (om en människohop).

stumätit NJ, J stumähtzt; J2 stumätit; stumäitahttöt.

stumätit NG, SG stumätit; NJ HI, J ffi; =stupmat.

stumpa NG stuM5a, asg (NG1) stumpa; SG stummpa; NJ, J stuM`-pa, asg stumpa; J2 stuMpa, asg stum`pay; limpa I (Brot-)Laib (weichen Brotes; meist länglich-rund und hoch)/; stumpa-javäl, se javål; jfr sar i tö 1.

stum`patit NG }H; SG stum`pa-NJ, J stum`pahtit; gå 1. springa

tungt i mörker (då man hörs men inte ses) / in der Dunkelheit schwer auftappend gehen od. lau-fen (wenn man nur gehört, nicht gesehen wird).

stumpulit NG stmKpuht, SG stunzmpuht; NJ, J stuM`pubt; gå och stumla 1. snubbla som i sömn (så trött att man nästan sover) / gleichsam wie im Schlafe, un-sicher gehen und dabei tappeln und stolpern (wenn man so milde ist, dai3 man beinahe schläft).

turdsas (pred.) NG tum`sas, pred.; NJ • HI; kort, tjock och klumpig / kurz, klein, dick und plump.

tum'sö NG tum"-'så, SG tum€.96); NJ tumaså, asg tum'såw; NG, NJ kort, tjock, klumpig, hafsigt klädd kvinna / kleine, dicke, plumpe, schlampig gekleidete Frani; SG klumpig, ful person / plumpe, häffliche Person.

tuldsos NG HI; SG tunzscps; NJ tumsås, attr; SG klumpig, ful / plump, häBlich NJ klum-pigt, hafsigt klädd (endast om

1252

kvinna) / plump gekleidet, un-ordentlich angezogen (nur von einer Frau).

tunätit NG 2 sg prs tunåtah; SG, NJ, J2 tunätzt; NG, SG — tu tnat; NJ, J' småprata; dåna till, braka till (inom.; t.ex. om åskan, en bössa som avfyras) / plaudern, einen kleinen Plansch,. Schwatz machen; (los)donnern, (los)krachen (moln.; z.B. vom Donner, 'von einer abgefeuerten Flinte).

stuntja-liedp stuittiga- 1&15å, npl -/tigh; NJ 1ff, J Hi; gödselhög / Dänger-, Misthaufen.

stuntj NG stukt'§ä, SG stunn-Cs-å; NJ gtuizeP; J stuftegö gtuftek asg stun'tku; NG smuts-pöl / Schmutzlache, Kotpfätzeh SG=sjtientj'e NJ, J= stur'.0.

stungit NG' stuhad, NJ situil,- ezt, J staiieht §tufiazt; NG' plumsa, stänka vatten när man badar 1. när man doppar åran för djupt / das .Wasser aufplat-schen, aufspritzen machen, wenn man badet od. das Ruder zu tief eintauchth stuntjhn lä ällö hjor-den har smutsat ned markerna / die . Herde hat das Weideland vollgeschmutzt, vollgemistet NJ förorena / verunreinigen h J = sturlit.

stunuk NJ stunuhk; J stunuhk, gsg -a; fet, stunsig flicka / dickes, klein(wilchsig)es, untersetztes Mädchen.

tuobba SG tåöbba; NJ ffi; J2 tuObba, asg tOppau.; den som är längre bort, den bortre / der wei-ter weg Befindliche, Jenseitige, Entferntere h • vartöh tuoppav •täp-

pav tag endera, den bortre 1. hitre! jfr tuoplAp..

tuobbalit NJ tii0Waht, J 2 tu0b-baht; lägga på rygg (= kautjr-tit; t.ex. en ren vid märkning 1. slakt) / auf den Räcken legen, werfen (= kautjrti t; z.B. ein Renntier beim Merken od. .beim Schlachten)h J2 även: slakta / auch: schlachten.

tuobbänit NG tuObb`änzt, SG titöbbånd, NJ tnObb`änit, J2 tuObb4-nit; flytta sig längre bort/ sich wei-ter entfernen, sich weiter weg be-geben, weiter weg räcken usw.

tuobbe(a), adv., postp., prep.; NJ tuObb5/(a), J2 tuObbb/(a); 1. (adv.) längs bortre sidan, längs den vägen (där borta), längre bort (om rörelse som där försig-går) / längs der dräbigen Seite, die entferntere Seite entlang, je-nen Weg (dort drilben), weiter weg (von einer dort verlaufenden Bewegung)/; 2. (postp., prep.) längre bort än, längs bortre sidan av / weiter weg als, weiter ent-fernt als, längs der dräbigen Seite von!; tuobböl-täbbd, se tabbM(a) 2.

tuobbdij (adv., postp., prep.) NJ tuObb`b/v, J2 tuObbaj; 1. (adv.) (till) längre bort, (till) bortre si-dan / weiter weg (auf die Frage: wohin?), auf die drilbige, jen-seitige Seiteh manäh t. gå längre bortl/geh weiter wegth 2. (postp., prep.) (till) längre bort än, (till) bortre sidan av / weiter weg als (auf die Frage: wohin?), auf die dräbige, auf die jenseitige, ent-ferntere Seite von.

tuobbdij NJ t"Obb<Ntj, npl tue2b-Mahåll; 1. (adj., attr.) där (längre

1253

bort) varande, som är 1. bor längre bort 1. är längre bort ifrån / dort (weiter weg) befindlich, dort drfi-ben gelegen, weiter weg wohnend, weiter entfernt (seiend) von!; tuobbNij ulmutjah folket som bor (där) längre bort / die (don) wei-ter drilben wohnenden Leute 2. (subst.) tuobbgalgth de som bo där längre bort / die, die dort weiter weg, weiter drfiben woh-nen h jfr tEtbbMij.

tuobbein (adv., postp., prep.), NG, NJ -tuObb`bhn; 32 tuObbbhn;

(adv.) längre bort(a), på bortre sidan / weiter weg, weiter ent-fernt, auf der drilbigen Seite /;

(postp., prep.) längre bort(a) än, på bortre sidan av / weiter weg als, auf der drfibigen, auf der entfernteren Seite von, jen-seits von.

tuobbtlis (adv., postp., prep.), NJ tuObb5lts, J 2 tuObbMs; 1. (adv.) från en plats längre bort, där-bortifrån / von .einem Platz weiter weg, von dort weiter weg (her), von dort drfiben herh 2. (postp., prep.) från bortre sidan om, från en plats längre bort än / von der jenseitigen, drfibigen Seite von, von einem Platz (, der) weiter weg (liegt) als.

tuobmit NG titYmit, 3 sg prs t"Ob`iyQ; SG tilöbbmit; NJ, J' tuObB-mit; tömma / (ent)leeren.

tuobmit NG tickmit, 3 sg prs tuOifliQ; SG tilöbbmt; NJ, NJ 2, 32 tue2bBmtt, 3 sg prs tuObBmi; döma / (ver)urteilen.

tuobmitallat NG achnihttinat, SG tiiöbbmihtallat, NJ tuObBmth-tallat, j2 tuobBmtallat; dömas, 'domfällas / verurteilt, schuldig

erklärt werden, die (Rechst-)-Sache verlieren.

tuobmitallat NJ tuObBinthtallat, J2 tuObBnuta//at; tömmas, bli tömd / geleert, entleert werden, sich (ent)leeren.

tuobmö NG tuOkinå, npl tu0P-md';. SG litöbbm6), gsg tiiöppm6); F tmCo, gsg tmä; NJ, 32 tuObBinCo, asg tuOpm6m; dom / Urteil.

tuoddanit NG1 t"OilDamt, NJ tuOddamt, J2 tuOddan2t; NG1 (om, matvaror:) räcka länge (när man vid lagningen förfar så, att ingen-ting förfares, 1. drygar ut maten, så att den räcker längre) / (von E.Bwaren:) lange vorhalten, lange reichen (wenn man beim Kochen nichts verkommen lä& od. das Essen streckt, damit es 'änger reicht)h NJ, J2 bli mer, bli flera; utökas genom tillskott/mehr wer-den, zahlreicher werden, durch ZuschuB sich vermehren tuod-danin fäst nqi uhnutjah det har blivit mera folk här / es gibt jetzt mehr Leute hier, die Volkszahl hier hat zugenommen tuodda-nin almatjah tan sadjiii det blev mer folk på den platsen; tuod-danif tät ällö, kå taina tjårråkijn påttjta det blev mera renar i den här hjorden, då ni korn med den skocken; . tuoddanin kuo12h tån jau'räi det har blivit mer fisk i den här sjön / die Fische in dem See hier haben •sich vermehrt.

tuoddär, attr. -is NG' i uoåoår, attr. NJ tuOdd`år, attr. NG' som tuodd -e" einer, . der tuodcM (s. tuoddit), der Vorräte länger reichen macht.h NJ tuod-däris u/mutj person som förstår

1254

att öka sin egendom (på rätt 1. orätt sätt) / Person, die es ver-steht, (auf rechtmäBige od. un-rechtmäiSige Weise) ihr Eigentum zu mehren.

tuodch NG tuOddc, .SG fiiöddä; NJ tuOdere, asg t"Ottbu; J 2 tuOd(U, gsg tuOttä; tillökning, utökning, tillägg, tillskott; något som tjänar till att något skyddas, sparas 1. sparas på 1. tjänar till ersättning för något / Vermehrung, Vergrö-Berung, Erhöhung, Zulage, Zu-schul3; etw., das dazu dient, etw. anderes zu schätzen, zu schonen, mit etw. zu sparen od. das zum Ersatz fik etw. taugth NJ, Modd -e-maks -ö lönetillägg / Lohn-zulage tuodd2-par'kö utökning av arbetet, mera arbete / Ver-mehrung der Arbeit, Mehrarbeith tuodd -e-almatjah befolkningstill-skott / Bevölkerungszunahme tarVe 1 sapök-tuoddå tjäran (skyd-dar) sparar skidorna / das Teer ist Skischutz, schiltzt (schont) die Skierh tuodd&vuoi'o utöknings-bit (soni gör t.ex. en tältduk 1. en klädnad vidare) / Einsatzstiick (das z.B. ein Zelttuch od. ein Klei-dungsstiick weiter macht)/; tuod-de-vai'oå en plåga som ytterligare kommer (till de övriga) / eine Plage, die (zu den anderen) da-zu kommth Ona-tuodd2, se p å n a.

tuoddit NG tudDit, 3 sg prs tuoi/n-; SG niöddit; NJ tuOddlt, J2 tuOddit; NG1 få matvaror' att räcka länge, förfara vid matlag-ning etc., så att förråden räcka länge och ingenting förfares; även om matvara som vid tillsättning drygar ut mat, så att den räcker längre / EZwaren strecken, lange

reichen machen, beim Kochen so verfahren, dal!, nichts vertan wird und die Vorräte lange vorhalten; auch von einer Zutat, die zu-gesetzt wird, um das Essen aus-giebiger zu machen, zu strecken h tat lä smitä tuddit piepmö hon är duktig att få maten att vara dryg; NJ, J 2 utöka; dryga ut med till-sättning / vermehren; durch einen Zusatz (ein Gericht) strecken, verlängern jus lä pier'kö, te tuoddi kuolijn om man har kött, så utökar man det med fisk (för att det skall räcka längre 1. bli drygare); kuolk tuoddi pier`köv fisk drygar ut köttet /(Zusatz von) Fisch streckt das Fleisch.

tuoddut NJ ffi; J2 tugdut; bli mer, bli flera, utökas genom til-skott / mehr, zahlreicher werden, durch Zuschu13 sich (ver)mehrenh tuoddujin mtuiCili barnen (barn-skaran) ökades (genom att det föddes flera); tuoddui ällö hjor-den ökades (blev större) genom att flera renar kommo till.

tuodjaU NG ffi; SG ; NJ ffi; J2 tita:d'iak -e; för två- år sedan, i förfjol / vor zwei Jahren, »vor-fernt», im vorvergan genen Jahreh jfr tjakö.

tuodjiir, attr. -is NG rii4d5iir, subst.; SG titöd'd'Etr, subst.; NJ til4d5år, attr. -is; även subst.; J 2 tiii2Vjär, attr. -is; även subst.; 1. (subst.) en som bedriver hand-arbete. / Person, die Slöjd, ma-nuelle Arbeit, (häusliche) Hand-arbeit, Handfertigkeit betreibth NG medhjälpare i slöjdarbete / Gehilfe, Gehilfin bei Slöjdarbeit 2. (adj.) som är skicklig i handa-slöjd / geschickt im (Hand-)Slöjd.

1255

tuodp NG tiiK)å, npl SG asg riiöjåu; NJ tuOd, asg tfiåjåy; J2 MO, gsg ti4x,å; slöjd (NG mest om kvinnoslöjd) / Slöjd, häusliche Handfertigkeits-arbeit (NG vor allem von weib-licher Handarbeit).

tuodjuhit NG tftd5uhtt, SG titöd'uhzt, NJ ttigiuhit, J2 tu4c15u-lut; slöjda /Slöjd, häusliche Hand-arbeit betreiben h jfr slei'tit.

tuogo NG tuOgge-; SG tilöggå; NJ 1U6 G, asg tugh,y; J 2 tuOggö, gsg 15j1cU; knut, klump av något som trasslat ihop sig (t.ex. hår, ull) / Knoten, Knäuel von etw. Verfilztem, Verwickeltem (z.B. von Haaren, Wolle)./; ullö-t. ull-klump / (verknäuelter) Wollbal- len h vuobita-t. hårknut / Ver- filzung, Verzottelung im Haare, (Haar)»Wichtel»/; NG, SG tuogg- åi'vå hoptovat hår / verfilztes, ver-zotteltes Haar SG tuogVn -lä är lurvig i huvudet / hat einen zotteligen, strubbeligen Kopf NJ, J' näihtsutj-tuogV »lintott» (smeknamn på liten flicka som har långt rufsigt hår) / »Struw-welliese, -lieschen» (Kosename för ein kleines Mädchen mit lan-gem, ungekämmtem Haar).

tuoggöt (adv.) SG NJ ttioGånt, J2 tuogo)- ht; i hoptovat, hoprufsat tillstånd (om hår) / in strubbeligem, zerzaustem Zustand (von den Haaren)h SG tuoggöt lä åi'vå huvudet (håret) är ruf-sigt / der Kopf (das Haar) ist zerzaust /; J2 vuopta 1 tuoggöt håret är hoprufsat.

tuoggöt NG tueogtiot, ptc prt titug`uni; SG tiiöggcDt;NJtuOG.ioht, 3 sg impf tuOkkdrk; J2 tuoggapt,

3 sg impf tuOkleck; tova ihop sig (om hår) / sich verzotteln, verfilzen, »verwichteln» (vom Haare)/; NG tuggum lä åi'v - hå-ret är hoptovat.

tuoggu (adv.) NG higg`u, SG. tiiöggu, NJ tuOgg5s, J2 tugg; där fram (förbi), den vägen (fram), . där bortöver; där borta (någon-stans; när fråga är om ett visst område) / dort dahin (und vor-bei), den Weg dort (dahin, wei-ter), dort dräben (von einer dort verlaufenden Bewegung); dort driiben (irgendwo; wenn von ei-nem im GroBen bestimmten Be-reich die Rede ist)!; NJ luoggu tat årru där någonstans bor han / dort drilben irgendwo wohnt er.

tuogmat .NG1 ti4vat, 2 sg imp. twOkyal; SG titöggyat, 2 sg imp. tisöknal; F tilö«yat, 1 sg prs two'lenay; NJ tuOyat, 1 sg prs titOkyat; J2 t"OgGyat, 1 sg prs tidknew; lappa (NJ, J' i allm., tex.. sko, kläder, båt, fat, kagge, järnsaker) / ausbessern, fiicken, reparieren (NJ, J2 i. aug., .z.B. Schuhe, Kleider, ein Boot, ein Geschirr, ein Fäf3chen, Eisen-sachen)h NG', J2: (när det gäller skor, infälles lappen i hålet och sys fast med mellanlägg, tieru, så att sömmen utanpå skon ser ut som en rygg I. utstående kant / vvenn es sich um Schuhe han-delt, wird der [grö.f3er zugeschnit-tene] Flicken in das Loch ein-gedriickt und mit einer Zwischen-einlage, tierés, festgenäht, so da13 die Naht aufSen am Schuh wie ein Wulst od. eine hervorstehende Kante zu sehen ist)/; jfr tjårö, tjårök.

1256

tuorlik NJ tuNehlcå; J t"0,8hkö, asg tuffikeu; besvär, möda, be-styr/ Beschwerlichkeit, Miihe, (an-strengendes) Geschäft!; te sjaddä takkär tuoi'hke nåtijt kädjöt ja kiessd kaddiii då blir det ett så-dant besvär med att rädda bör-dorna (som fallit i bäcken) och dra dem till stranden.

tuoiku (adv.) SG ticötku, NJ titOkku, J 2 tinku; = tuoggu..

tuoi-tuohku (adv.) NG tuå (tfi721) tiihk(u); SG ni& tisöhku); NJ töAh ticwhku; J 2 tii0j-tiOhku; hit och dit / dahin und dorthin.

stuoritA se st u i'm ö. stuoi'mMit se st u i 'må tit. stuormit se stu i'm i t. tuoriA NG1 t110,på, NJ tuffipå;

NG' kal tuoi'M. åhpat »han blir nog vis av skadan, tiden lär honom nog» (säges om en som inte vill lyda råd) / »aus Schaden wird man klug», »die Zeit wird es ihn schon lehren» (sagt man von jdm, der auf keinen Rat hö-ren will)/; NJ: ordet förekommer endast i ortnamn och betecknar en utlöpare åt öster från vissa fjäll 1. berg / das Wort kommt nur in Ortsnamen vor und be-zeichnet einen östlichen Aus-läufer, Vorspitze gewisser Hoch-gebirgsstöcke od. Bergeh tuoi'p.8*-kiehtfr östra ändan av en sådan utlöpare / die Ostspitze eines sol-chen Ausläufers.

tuoihtar, attr. -is NJ tuNhtar, attr. -?s; J2 tic011ttar, attr. -ts; NJ hafsig, slarvig, lortaktig (mest om kvinnor och i fråga om matlag-ning)/ schluderig, schlampig, un-ordentlich, schmutzig (ineist von Frauen und in bezug auf das

Kochen)h J2 hafsig och obetänk-sam (om både män och kvinnor) / schluderhaft Und unfiberlegt (so-wohl von Männern wie Frauen).

tuoihtaitit NJ tuffiztarctit, J2 tåNittarcht; tota till att göra nå-got, men inte riktigt gå ut med det (särskilt beträffande sömnad och snickeri); icke kunna göra något ordentligt, vara hafsig, slar-vig i arbetet / an etw. herum-machen, -stfimpern, sich an etw. versuchen, ohne damit ordentlich zu Rande zu kommen (bes. in Näh- und Tischlerarbeit); etw. nicht ordentlich machen können, pfuschen, schluderig, unordent-lich in der Arbeit sein.

tuohkåi (postp.) NG triAlck, SG NJ, P tuAkeq; 1. NJ, J2

(till) bakom, (till) bortom; till om (om tidpunkt från den när-varande) / hinter (mit acc.), fiber — hinaus, jenseits (auf die Frage: • wohin?); bis fiber (von einem Zeitpunkt von dem gegenwärti-gen an)/; J' kanutil jak -e t. stanna (till om) ett år / (bis fiber) ein Jahr bleiben ile sån meihtd1 kullat pätnakijt tan kuhka läitö tuohkäi inte kunde han höra hundarna på så långt håll (eg. »till bakom så lång sträcka»); 2. i, till någons förvar / in die, (bei abweichender Vorgangsauf-fassung auch:) in der Obhut, Verwahrung von jdm piejah mil t. tait jaffö-vuossait lämna de här mjölsäckarna i mitt förvar! / la diese Mehlsäcke in meiner Ver-wahrung h 3. mot, på, till bak-sidan 1. andra sidan / gegen, auf, bis an die drfibige, die Hinter-seite (auf die Frage: wohin?);

1257

(hej abweichender Vorgangsauf-fassung auch:) auf, an der Hinter-seite od. drfibigen Seiteh kanutij jåkå t. han stannade på andra sidan bäcken (och kom inte över) /. er machte am drfibigen, jensei-tigen Ufer des Baches Halt (und kam .nicht herfiber)h figurligt: if fat maka t. kanuta »han stan-nar inte bakom någonting», = han tar inte några skäl, böjer sig inte för några argument / bildi.: »er bleibt nicht hinter etw. ste-hen» = er nimmt keine Vernunft an, beugt sich keinerlei Grön-den /; 4. i, till någons ägo / in, den Besitz jds fat äi'kö sjat-tai tan 1. den egendomen kom i hans ägo / dieses Gut kam in seinen Besitz.

tuolikt" NJ, J2 tujhkä; platsen bakom något; vad som är bakom något / der Platz, Raum hinter etw.; das hinter etw. Befindlicheh kier`kö tuohkölä suodjäsubbö plat-sen bakom stenen är mera i lä; aihte(-)tuohke platsen bakom härbret / der Platz hinter dem Vorratshäuschen vela tuohke platsen bakom berget / das Ge-lände, der Raum hinter dem Berge NJ tjiehkeitallin såv`ka-vuolijta ja vuopne-tuokijta, se un-der -vuollö.

tuoUn (postp.) NG, NJ, J2 täjian; 1. bakom, bortanför / hinter (mit dat.), jenseits, drfi-ben fiber (auf die Frage: wo?)!; njär'ka t. bakom, bortanför ud-den / hinter, jenseits der Land-spitzel; 2. på ett avstånd av (minst) fin einer Entfernung von (mindestens)/; mijla t: på ett av-stånd av (minst) en mil (här-

ifrån) fin einer Entfernung von (mindestens) einer Meile (von hier)h 3. om (om tidpunkt från den närvarande) / fiber, nach (von .einem Zeitpunkt von dem gegenwärtigen an)/; jak e t. om ett år! fiber ein Jahr, nach einem Jahr h kuouhte peive t.• om två dagar / nach zwei Tagen!; 4. i någons makt I. befogenhet fin jds Macht od. Befugnis ij läh fat mfi t. det står inte i min makt, jag har icke befogenhet 1. skyl-dighet (att göra det) / das steht nicht in meiner Macht, ich bin nicht befugt öd. verpfiichtet (das zu tun)/; Jupmela t. lä tat det står i Guds hand; 5. i någons besittning 1. i förvaring hos nå-gon / in jds Besitz, hej jdm in Obhut, Verwahrung t. lä vihtla jaffö-vuossa jag har hos mig (äger I. förvarar) 5 mjöl-säckar / ich habe 5 Mehlsäcke bei mir (ich besitze od. verwahre sie).

tuoks (postp.) NG täöjlan, SG tilöUs; NJ, P tiks; I. från plat-sen bakom något, bakifrån / von einem Platz hinter etw. (her), hinter etw. hervor, heraush wire t. från platsen bakom berget / von (der Gegend) hinter dem Berge (her)/; ailde t. från plat-sen bakom härbret / von dem Platz hinter dem Vorratshäus-chen her, hinter dein Vorrats- häuschen hervor t. från platsen bakom mig / von dem Platz hinter mir (her)/; 2.. från någon som har något i förvar/ von jdm, der etw. in Verwahrung hat, aus jds Verwahrungh (J') valtiv viel'ja-tuokes vihtta jaffö-vuossa jag tog 5 mjölsäckar från

1258

min bror (som haft dem i för-var) / ich nahm, holte 5 Mehl-säcke von meinem Bruder (der sie in Verwahrung gehabt hatte).

tuohka SG Nålat (partitiv av tuohla); NJ Hi; bakifrån, från baksidan / von hinten (her), von der Röckseite, vom Räcken her.

tuolav (postp.) SG Nökat, NJ tkått; längs baksidan av; bak-om . (om rörelse som där försig-går) / längs der Riickseite von, hinter (mit dat., nur von einer in dem angegebenen Raume sich vollziehenden Bewegung)h mån vaddsiv väré t. jag gick längs baksidan av berget / ich ging längs der Röckseite des Berges, nahm meinen Weg hinter dem Berge.

stuohkka SG stAö4ka; NJ stuOhkha, npl stiOhkah; (timmer)-stock / Baumstamm, Ganzholz.

tuokkår NG tfijkkär, NG" tuOk-kär; sådan där / ein solcher (wie jener dort)h jfr tuok kir.

tuokkäratj NG tuOkkärag; (mot-svarar till betydelsen täkkäratj) / (entspricht in seiner Bedeu-tung t.).

tuokkåtj NJ, J t"Okkötg; dimin. av tuogge även: liten tös med tovigt hår / Dimin. von tuogg; auch: kleines Mädel mnit zerzau-slem Haar.

stuohkkö NG stuOhkkö, SG stilöltick4 NJ stuOhkkö; J stuOhkkå, asg stuOhkby; J 2 stumhkU, asg stuOhkby; stock (på gevär, hyvel, lås), kloss / Stock (als zusanunen-haltender Körper eines Geräts: [Gewehr-]Schaft, [Hobel-JKasten, [Schlo13-1Gehäuse), Klotz.

tuokkir SJ tuOkktr; = tuo k-

tuokkö (attr.) SG tisökkeD, NJ tuOkkio, J 2 tuOkk6); hoptovad, hop-rufsad (om hår); som har ihop-tovat, ihoprufsat hår / verfilzt, zerzaust, struppig (vom Haare); struppig(es), zerzaust(es Haar ha-bend)h NJ, J tuokkö vuoptah hoptovat hår / verfilztes, verzot-teltes Haar /; SG, NJ, J2 tuokkö åi'vä huvud med sådant hår / Kopf mit zerzaustem Haar, Stru-belkopfh SG tuokkö par'n-e gosse med tovigt hår / Junge mit strup-pigem Haar, Struwwelpeter.

tuokmas NG1 twOloyas, npl C(4-vasah; SG titölgas, asg täöggva-sau; NJ tickas, asg tuOkasay; J2 täOkyas, gsg tuOgGyasa; lapp (NJ, J2: som infälles i hål på kläder 1. skor) / Fleck, Flicken (NJ, J2: der in Löcher von Kleidern od. Schahen eingesetzt wird)h NJ, J2 även: trälapp på båt, fat, kagge etc. / auch: Holz-stäck zum Ausbessern von Lö-dhem in einem Boot, Geschirr, Fälkhen usw./; järnlapp på järn-saker / Eisenstiick zum Ausbes-sern von eisernen Sachen h jfr tuogg at. •

tuohk(u) (adv.) NG tåhku tak; NG1 tuOhku tik; SG tåiihku, NJ tikwhku, J tuohku — tuok; J2 tidhku ii lik; dit, dit (längre) bort / dorthin, dorthin (weiter) wegh tuohku tiehk hit och dit / dahin und dorthin.

tuolåtj (attr.) NG tlä, NG1 tu/å., SG tilörcit,§; NJ, J2 tfioNJ; som var 1, skedde för en tid (några veckor 1. månader) sedan / neulich, damalig, was vor ei-

1259

niger Zeit (ein paar Wochen od. Monaten) war od. geschahh NG' gammal (om något som skett för länge sedan) / alt (von etw., was vor - ianger Zeit geschah)h tat lä tuolettj mui' htalus det är en gam-mal berättelse; J2 tuolåtj röjes sedan då, sedan den tiden / seit damals, seit der Zeit /; tuoleitj tanke vit påtij det väder som var då, för en tid sedan, kom åter; J2 (ej NJ) tuolåtjah, inah tanne drrun, påhtin ruoptus de där som voro här den gången (för en tid sedan) kommo till-baka / die, die damals (vor ei-niger Zeit) hier waren, kamen wieder.

tuoliitjis tuolåtjin (adv.) NG tiMEtekin; NJ, J2 täeiltieks; sedan då, sedan den tiden (några veckor 1. månader sedan) / seit damals, seit der Zeit (vor ein paar Wochen od. Monaten)/; NG if lat lä man.-nain tuolåtjin han har inte varit här på en tid.

tuole (adv.) NG tu/e; SG tå& täöle; NJ titO/D, J2 tiijle; se där!

där! / sieh da! da ! h NG tuole aihtu Kinne lä kas! se där är det ju! (säges då man finner ett före-mål som man letat efter) / da ist's ja! (sagt man, wenn man eine lange gesuchte Sache findet)/; J2 tuole tuot tdhpe den där Stu-gan, där borta! / das Haus dort, dort driiben 1.

tuorP NG1 tabå; SG npl tika0s; NJ tui.25å, asg tfigibo; J2 morej -,, e asg apl tiWyet; hud (med håret på; av ren, älg, ko etc.) / Fel!, Haut (woran die Haare noch dran sind; von Renn-tier, Elch, Kuli usw.)/; J tuoPj&

kieris hudsläden (i vilken lm-darna forslas) / Fellschlitten (in dem die Felle transportiert wer-den)/; tuotj&clstå huduppköpare / Fellhändler (der Häute auf-kauft).

tuorkö tuorhkö NG MON-K:), asg tuglcd); SG tilöi8k6), asg tilincDou; NJ tugalc6), apl tugkialt; J2 tuO/a/cCo, gsg tuegken mutor / Bestechung(spräsent[e]),Schmier-geld(er).

tuorköt",tuorhköt NG tuO/ah-kc'ot, 3 sg impf tuOrkdn; SG

t; NJ, J2 tugakbt, 1 sg prs tug/cdmv; muta (betyder enligt J egentl. »täppa till en öppning 1. ett hål») / bestechen, »schmieren» (bedeutet nach J eigtl. »eine öff-nung od. ein Loch zustopfen»).

tuotkötit NG ntkioht2t, SG tilekiitzt; NJ = tuorköt (jfr lähjötit).

tuolla (adv.) SG tiölla, NJ tulla, J tuolla, J2 tina; rätt, riktigt; rakt (emot), rakt fram (ej i bukter); stadigt, rätt (på kölen; om båt), rätt (i målet; om pil) / recht, richtig; gerade (aus), geradenwegs (nicht in Kräm-mungen); stabil, ohne zu krängen-(von einem Boot); mitten (im, ins Ziel; von einem Pfeil); NJ vanäs rimmet t. båten går rätt (på kö-len) 1. rätt fram (ej i bukter) / das Boot • (Schiff) liegt (beim Fahren) gut im Wasser, geht ohne zu krängen od. es geht geradeaus (nicht in Kurven)/; J njuolla värtij t. mu ähtje härtkäi pilen 'tog rätt mot min fars härk.

tuolla (attr.) se tuollat. tuolläi (adv.) NJ tii4//åk., J2

tuOnitli bet, i förlägenhet / in der

1260

Patsche, ratlos, in Verlegenheith t. sjaddat bli bet / aufsitzen, in die Tinte kommen, sich keinen Rat wissen h 1. sjattai &LIM han blev bet med hjorden (visste inte huru han skulle bära sig åt med den).

tuolläsummos SG tilölläsum-nas; NJ, a; riktigast, bäst / der richtigste, beste, am richtigsten, besten h t. satn-e . det riktigaste ordet / das richtigste, treffendste Wort.

tuollat, attr. tuolla tuollis NG1 twlla, attr.; SG

attr.; NJ tullat, attr. tulla ti011ts; J 2 tina, attr.; rätt, riktig, verklig, egentlig, fullkomlig; som står 1. går stadigt på kölen 1. rätt fram (ej i bukter; om båt); rak (ej vind; om trä) / recht, richtig, wirklich, eigentlich, vollkommen; gut im Wasser liegend, steif, sta-bil od. geradeaus gehend (nicht in Kurven; von einem Boot); gerade (nicht schief, nicht geworfen; von Holz)/; tuolla mär'hka rätt, rik-tigt, ordentligt örmärke / richtiges, ordnungsgemäBes, anerkanntes Ohrenzeichen tuolla vierja rätt bror (som också har samma far) / rechter, leiblicher Bruder (der auch denselben Vater hat)/; NG1 ij tat lä jur tuolla vielVa han är inte alldeles rätt bror (säges om den som har samma mor, men ej samma far som en annan) / er ist nicht ganz ein rechter Bru-der (sagt man von dem, der die-selbe Mutter, aber nicht densel-ben Vater hat wie ein anderer)/; SG, NJ tuollis vanäs båt som står stadigt på kölen och går rätt fram (ej i bukter)./ Boot, das steif ist,

gut im Wasser liegt und gerade-aus (nicht in Kurven) gehth J tuolla salne's fullkomligt sant, full-komlig sanning / vollkommen wahr, die reine Wahrheith tuolla ärutidja ansiktet vänt rätt fram (ej åt sidan) / geradeaus (nicht seitwärts) gerichtetes Gesichth NJ vantis lä tuollat båten är sta-dig (ej rank) 1. går stadigt/das Boot ist steif (nicht rank, legt sich nicht leicht fiber) od. geht geradeaus sapdcah lä tuollatah skidorna äro raka (ej vinda) / die Skier sind gerade (nicht ver-zogen od. verwölbt).

tuollatununös (superi.) NG, NG1 tqllatuirt6m; NJ tujllatuth6.5 s; t. vanås båt som är stadigast, minst rank (vinglar minst)/ Boot, das am stabilsten, am steifsten, am wenigsten rank ist (am we-nigsten krängt, sich ilberlegt)/; t. åtnam-pai'hU jämn, slät ter-räng / ebenes, flaches Gelände jfr tuollat.

timitt (adv.) NG, NG1 tålh; SG titönt, NJ tu .43/2, J2 tielh; då, den gången för rätt länge sedan, tidigare / da, damals vor recht langer Zeit, Miller einmal h NG även: en gång förr, förra gången / auch: einmal frilher, einmal vorher; das vorige Mal/; NG' tänj manäi nån ornäs härrå miiä sijtan, at mij äp tiehtän kåste tat läi en gång för länge sedan var det en herre(man) hit till byn som var så främmande, att vi inte visste varifrån han var; NG trilli tå tap mannih förra gången var du här (en gång förr, tidi-gare).

tuollis (attr.) se tuollat.

1261

tuolli-talli tuolle-talle (adv.) NG1 .tilfle tålle; NJ då och då / dann und wafin.

tuollit P tu011tt; räta ti11. (t.ex. en börda som hänger snett) / gerade machen, zurechtrficken (z.B. eine Saumlast, die spillet' hängt).

stuollö MG" stuij/Vo (obsolet); NJ, J stug/co; 1. (ortnamn; fjäll i Jokkmokks socken) / (Orts-name; Gebirgsstock im Kirch-spiel Jokkmokk)/; 2. MG" botten-tjäle i myrar, träsk och sjöar / Bodeneis • in Mooren, Sfimpfen und Seen!; 3. NJ, J stuollö-pahta kvinna som är tjock och bred i gumpen och har svårt att stiga upp från /uoi'tö / Frau mit dik-kem und breitem Gesä13, der es Mfihe macht, vom 1., dem Sitz-platz am Boden des Zeltes, auf-zustehen.

tuormasit NG tuOMmasit, SG Nöiemasit, NJ t"Olemasit, J2 mola_

masa; 1. bli trampad på, bli ned-trampad / getreten, niedergetre-ten, zertreten werden 2.. J2 (ej NJ) bli överhopad (t.ex. med ar-bete) / fiberhäuft werden (z.B. mit Arbeit)h tuol'masin tuojijs de blevo överhopade med hand-arbete.

tuolmastit NJ titOlmastit, J' tiolmastzt; trampa till (en gång), i hast trampa ned / (einmal) den Ful3 aufsetzen, einen Tritt tun, treten, in der Eile nieder-, .zer-treten/; 2. (fig.) göra om intet / (bildl.) vernichten h 3. bege sig i väg till fots / sich zu ,Ful3 auf den Weg machen.

tuormöt NG tuO/dnicbt, neg. tiiiYmcD; SG tilönn6A; NJ, J2 tuO/a-

måt, 1 sg prs tii,Vmeow; 1. trampa på, trampa under fötterna; (även fig.:) förakta, undertrycka, ned-sätta / auf etw. treten, etw. mit FfiBen, unter die Ffif3e treten;. (auch bildl.:) verachten, unter-drficken, herunterziehen, her-abwfirdigen h NG även: pressa ned priset (om köpare) / auch: den Preis herunterdrficken (vom Käufer).

tuolmötit NG tii0måtzt, NJ tiMmiåtzt; NG trampa ned / zer-treten, -stampfen, niedertretenh NJ kaus. av tuormöt: t. vådjav åluin trampa upp en väg med tillhjälp av hjorden / mit Hilfe der Herde einen Weg austreten.

tuolmutahka NG tålmuhtahk, SG titölmuta, NJ titgmuhtahha, J2 tisiwlmutahka; ställe där det är trampat (av människor 1. djur) / Stelle, wo Man gegangen, wo der Boden (von Menschen od. Tie-ren) ausgetreten ist.

tuolmutit SG tistölmutit, NJ titOlmutit, J 2 titalmuht; trampa ned så småningom; trampa försiktigt 1. lätt; (för övrigt: kontin. av tuol'inöt) / allmählich nieder-treten, zertreten; vorsichtig od. leicht auftreten (sonst: kontin. von tuormöt). -

tuorpa (attr.) se tuorpat. tuorpas NG tugpas, npl tu01"-

pasah; SG ttitörpas, pred.; NJ titgpas, pred., attr.; P Havas; NG, SG, J2 flat, platt / fiach, platt!; NG även: lavlös, där det ej finns lav / auch: ohne Flech-ten, wo keine Flechten zu finden sindh NJ så fet att ryggen är platt (om ren och häst)/ so fett,

1262

dal3 der Räcken platt ist (von Renntieren und Pferden).

tuorpat, attr. tuorpa",tuorpis NG attr. tugupa; SG tiölpat, attr. tiötpa tuöl6pts; NJ tuO/vpat, attr. moppa „„ tuompis; J2 tu/apat, attr. tuO/apa-, t1'0/6pzs; flat, platt (om tak, berg, tallrik etc.) / flach, platt (von einem Dach, Berg, Teller usw.)/; J tuol'pa-hivel flat-hyvel / Plan-, Flachhobel (fiir Be-arbeitung ebener Flächen)h NG' tuol'p(a)-tjcirvö-kåldjö = slabba-tjårvaåhtjö (se slabba).

tuorpis (attr.) se tuol'pat. tuorpö (attr.) SG tilörpCo; NJ,

J2 tuorpco- ; som är i platt läge 1. ställning, platt, tillplattad / in flacher Lage od. Stellung befind-lich, platt, abgeplatteth tuorpö kiehta flata handen / die flache Hand!; tuorpö har/tö platt rygg (med platta skuldror) / flacher Räcken (mit flachen Schultern)h tuorpö njunnjö tillplattad spets (t.ex. på en pil) / abgeplattete Spitze (z.B. eines Pfeiles).

tuorpöt (adv.) SG tiiöl8p6it, NJ tuppow, ji tuoiapolt; i platt, ut-brett läge; platt, utbredd (ej vi-ken på något sätt) / in platter, ausgebreiteter Lage; platt, aus-gebreitet (nicht irgendwie gefal-tet)/; NJ piejah tuoljäv t. lägg huden utbredd (på marken)/ leg das Fell ausgebreitet auf die Erdel piejah Msk» t. lägg (trä)-mjölkflaskan med flatsidan nedåt (ej stående med tappen uppåt); tuol'pöt kårröt sy ihop (tyg) med kanterna på varandra / Stoffe mit aufeinandergelegten Kanten zu-sammennähen.

tuorpuk, attr. -is NG tårpuhk;

SG titörpuk, attr. NJ titOrpuk, attr. -is; J2 tiiwrpuhk, attr. -ss; flat, platt (i Jokkmokk vanligt ortnamn för berg som är platt) / flach, platt (in Jokkmokk häu-figer Name för Berge mit flachem Rficken)h NJ, J2 tuorpukis vanås flatbottnad båt / flaches, flach-gehendes Booth luorpukis vuotö flat botten / flacher Boden.

tuolp-årvt NG1 SG tiälp-invö,NJ tiiijip- °(-48v.ö; NG1 ren vars horn gå något tillbaka, men ej så mycket som på njai'tö; de bruka då gå rätt mycket isär, .så att horn-kronan blir bred / Renntier, des-sen Geweih sich ein wenig zu-räcklegt, aber nicht so stark wie bei nj.; die Stangen pflegen auch stark auseinanderzugehen, so dal3 das Geweih breit (ausgelegt) wird h SG, NJ, J2 »fiathuvud», ren vars hornkrona är platt, dvs. utbredd åt sidorna - (hornen äro små; jfr leivö, leivök)/»Flach-kopf», Renntier, dessen Geweih platt, d.h. breit, (nach den Sei-ten) ausgelegt ist (die Stangen sind klein; vgl leivö, leivök).

tuoltam-kahkkö NG8 t"Otam-kåhkkc,D; NJ ffi; blodpalt, blod-bullar / Blutklöl3e, Blutwecken (aus grobem Mehl mit Blut als Teigzugufg; = kam'sö, palti).

tuoltanit NG1 t"02tamt; NJ Hi; sjuda, skumma / sieden, schäu-men.

tuoltat NG tuOtat, SG ti4 NJ tutat; J 2 tugtat, neg. tiVrta; koka (intr.) / kochen (iritr.)/; NJ, J2 även: bubbla, forsa, strömma (om vatten i en kallkälla, i en bäck etc.; även fig.) / auch: bro_

1263

deln, blubbern, Blasen werfen, schäumen, gischen, strömen (vom Wasser einer Quellader, eines Baches usw.; auch bildl.)/; tuolM åja bubblande, strömmande kall-källa / sprudelnde, strömende Quelle saka tuoltä nyheten strömmar • över (alla människor veta om den) / die Netiigkeit strömt, flieSt fiber (alle Leute wissen von ihr).

tuoltät NJ taigtåt, J2 tuotät; börja koka (intr.), koka upp (intr.) / anfangen zu kochen, auf-kochen (intr.).

tuortatit NG* tuOrtatg SG atörtahttt, NJ titOrtahtit, J2 hor-tatd; koka (trans.), få till att koka / kochen (trans.), zum Kochen, Sieden bringen.

tuoltätit NJ tugtåtzt, J2 tuOitä-ht; kaus. till tuoltät,

tjuortatjit J tuortatjit; koka (trans.; om flera subj. 1.: koka den ena pannan efter den andra) / kochen (trans.; von mehreren subj. od. den einen Topf nach dem andern zum Kochen brin-gen).

tuoluk, attr. -is NG tii/uhk, pred.; SG tilöluk, pred,; NJ, J2 acw/uhk, attr. -ts; som står rätt (inte lutar åt sidan) 1. går rätt fram (inte i bukter; t.ex. om båt) / aufrecht stehend'(sich nicht zur Seite neigend, nicht krängend) od. geradeaus gehend, fahrend (nicht in Kurven; z.B. von einem Boot)/; NJ, J2 rak (ej vind); som ligger rätt i horisontalplanet (ej sned) / gerade, nicht windschief, sich nicht werfend; gerade in der Hori-zontalebene liegend, waagrecht (nicht geneigt)h tuolu. kis sapQk

rak (ej vind) skida / gerader, nicht verbogener, verwölbter Skih tuolukis vädja väg som ligger rätt (ej är sned) / gerade liegender (nicht seitlich abschässiger) Weg.

tuorva .NG1 tuigava tiglava; SG raöleva, apl tkölvalt; NJ t"Olava, asg titOlvay; J2 tuOlDva, asg tl-vau; smuts / Schmutz luol' van lä är smutsig / ist schmutzig tuorva-pahltja smutsig pojke / schmutziger Junge tuol'va-pik-tasah smutsiga kläder / schmut-zige Kleider /; tuorva-rånak, se rä n a k; tuor va-tjuoivak, se tjuoi-v a k.

tuorvii, attr. -s SG tW$l5vä, attr. -s; NJ tuOlavå, attr. -s; J2 HI; som fort och lätt blir smutsig / schnell und leicht schmutzend, schmutzig werdend tuol'veis piktasah klä-der som lätt bli (1. synas) smut-siga (t.ex. vita kläder) / Kleider, die leicht schmutzen (od. schmut-zig aussehen; z.B. Weil3e Kleider).

tuorvat NG tuO/avat, SG Nåls-val; NJ tuOlavat, 3 sg impf til-yat; J2 tuO/vvat, neg. ticOlva; bli smutsig/ schmutzig werden, (ver)-schmutzen (intr.).

tuorvatit NG, NJ tuO/avatzt; SG iiiöMvattt; = tuol'vit.

tuorvit NG Metat, SG tLöl-vt; NJ, J2 tuO/Evit; smutsa. ned / / schmutzig machen, be-, ver• schmutzen (trans.).

tuomas NG1 tumas, pred.; SG täömas, gsg riiöppmasa; NJ tåmas, npl tuOpmasah; J2 ttiwmas; _gsg tilwpmasa, pred., attr.; tom / leer J2 (ej NJ) även: fri, frikänd (från böter, fängelse, brott) / auch: frei, freigesprochen (von Geldstrafe, Gefängnis, einem Verbrechen).

1264

tuoms N.D" tqnzås; veckan (tiden) näst före jul (omkring 21 december, Tomas) / die Woche (die Zeit) unmittelbar vor Weih-nachten (um den 21. Dezember, Thomas).

tuom`sastit NG tuOnt`sastxt,NJ ttiOnicsastit; 1. lägga omkull, under sig / auf den Räcken legen, zu Boden werfen, unter sich bringen h kal må jur tu tuom`- sastam vuolkii nog lägger jag omkull dig / dich leg ich schon noch auf den Räckenh 2. dämpa, kväva eld genom att lägga något över den / ein Feuer dämpfen, erstik-ken, indem man etw. daräber deckt h 3. NJ även: käuniftt. hopa saker på varandra / auch: k. t. Sachen aufeinander häufen.

tuona-kier'ke se tuotna. tuonan-ailA NJ H; J' tfOnan-

aYkä; evigheten; dödsriket, helvetet / Ewigkeit; das .Totenreich, die Hölle ihkåva t.- -äilan lä tal fat han är i evigheten, dödsriket, helvetet (spec. det sista) / er ist in der Ewigkeit, dem Totenreich, der Hölle (bes. das letztere).

tuonan-armö NG tuonan 4naa (eg. sydligt ord); SG tiiönan ånn6); NJ n; J2 tiOnan-akemcD; =tuonan-

- SG kait tuonan airmui— kait (nollan-inne-ii (se t nona n-

rn "); NY" (St. Lulevatten) de dödas värld (underjorden, kyrko- gården, helvetet) / die Welt der Toten (die Unterwelt, der Fried-hof, die Hölle).

tuonan-irnfe SG ill. sg tignan zllmåt; NJ n; J2 tiO'nan-218m4 1. den andra världen, en annan värld / die andere Welt, eine an-dere Welt!; juhkam lä ,ulv vuol-

lakin, at lä ållu t.-ilm2n han har druckit sig så full, att han är alldeles i en annan värld (= vet inte av sig själv) / er hat sich so toll betrunken, da13 er völlig in einer anderen Welt ist (= nichts von sich wei13)/; 1 fat ai, vadds å han är som om han vand-rade i en annan värld (= man kan vänta vad som helst av ho-nom, helst något ont) / es ist, als ob er in einer anderen Welt wan-delte (= man kann von ihm alles erwarten, bes. etw. Böses)/; t.-11~-almatj halvfåne, en Som in-genting begriper; även: en som sysslar med hemlighetsfulla ting, trolleri etc. / Halbnarr, halber Idiot, einer, der nichts begreift; auch: einer, der sich mit gehei-men Dingen, Zauberei usw. ab-gibt tuonan-ihwv mi ai påhtä jaså, den stackars fan kommer! / so, so, der arme Teufel kommt! 2. (kraftord); köitah t.-111 med .far till helvetet! / (Kraftwort) k. t.-i. fahr zur Hölle, geh zum Teufellh jfr tuotna.

tuona-pahA se tuotna. tuonne (adv.) NG1 tuOnne, SG önne, NJ tuOnnv, J2 t"Onna (-e);

där, där borta (även iness. sg av tuot) / dort, dort dräben (auch iness. sg. von tuot).

tuontå St. Lulevatten: tuOhtä; NY" tuontei; St. Lulevatten: = murun; även: fan (svordom) / auch: (zum) Teufel (Fluch) NP' fan / Teufel /; tuontEd mån par'kiv jag arbetade åt tuontå (= förgäves, till ingen nytta) / ich arbeitete fär t., fär den Teufel (= vergebens, ohne jeden Erfolg)h tuontä-vaddsé en som går omkring

1265

slarvigt klädd och verkar avsig-kommen och besynnerlig / einer, der sich in schlampigen Kleidern herutntreibt und einen herunter-gekommenen und wunderlichen Eindruck macht.

tuop se tuoppö. tuopak NG tueipahk, attr.; NJ

HI; = tuopö k. tuohpalit NG t4hpaht, NJ

tiOltpaht; NG taga fast / fest-nehmen, erwischen NJ (fort 1. på en gång) hinna upp någon (som är före) / (rasch od. auf ein mal) jdn (der vor einem ist) einholen.

tuohpanit SG titöhpand, NJ tit0hpantt, J2 tist01zpand; tovas, val-kas, krympa ihop (om ull, vad-mal) / sich verfilzen, gewalkt wer-den, einschrumpfen,- krimpen (von Wolle, Loden).

tuohpat NG1 tuOltpat; NJ HOA-pat, 1 sg prs ttkpakt; NG1 t. aktij asij, se under ass; NJ hinna upp, inhämta (en som är före) / (jdn, der vor einem ist) einholen, erreichen jfr j åk så t.

tuopmanit NG tuOpmand, SG titöpmanzt, NJ titOpmand, J 2 Hep-mana; bli tom, tömmas / leer wer-den, sich leeren, entleert, geleert werden mahttä tat lihtM tuop-manit det här kärlet kan tömmas.

tuopmär NG8 ess. tuöpmEtrin; SG tuöpmeir; NJ tuOpmär, npl -ah ; J2 tuOpmår, gsg -a; domare / Richter.

tuopmasit NG tuOpmasit, SG tilöppmasit; NJ HI; = tuopma-nit.

tuohpö NG tili2hpå; NJ ,Hi; valkning / (das) Walken h tuohpö lä häi'ldö valkningen är dåligt 80

gjord / die Walkung ist schlecht, es ist schlecht gewalkt.

tuopök SG täöpfok; NJ tqp&hk, pred., attr.; ovalkad / ungewalkt.

tuoppän (adv.) NJ, J2 t"Oppetn-; där; i uttrycket: tuoppein-tappän här och där / da, dovt; in dem Ausdrucke tuoppän•-tappän bier und da (eigtl.: dort und bier), da und . dort.

tuonA (adv.) NG til4p ,,,tuOppö, SG täöppöe; NJ, J2 t"Oppå; där borta (NJ: ))ej så långt borta som 'tåppe») / da dräben (NJ: »nicht so weit weg wie 'tclppö'»)1; NG fimp 1'4 ,-, tuoppö kliv här och där / her und da.

tuoppdt (adv.) SG tilöppölt, NJ tuOppölct; där bortifrån / von don t dräben (her).

tuoppOtus NG tppölctus, SG tiiöppatus, NJ tuOppactus, J2 tu0p-pOtus; bortre sidan av berg, ås, kulle / der jenseitige Abhang, die drfibige Seite eines Bergs, eines Geschieberackens, eines Hfigelsh J2 (i allm.:) platsen bortom nå-got, bortre sidan av något / (i. allg.:) der Platz, Raum hinter etw., die hintere, drfibige Seite von etw.h tuoppörtusein värt på bortre sidan av berget / auf der drfibigen Seite des Serges.

tuoplAn (adv.) NJ, J2 t"Oppön; =tuoppö.

tuopp0 (komp.) NG. iness. täjppöpun; NJ tuOppåp; 1. som är längre bort / weiter entfernt, weiter dräben befindlichh 2. (ill. sg, adv.) tuoppöpui dit längre bort / weiter dort hintiberh 3. (iness. .sg, adv.) tuoppöpun där. längre bort / weiter da driiben.

tuopptlit SG tfiöppöht; NJ, J 2

1266

tuOppötzt; föra, ställa, sätta längre bort / weiter weg schaffen, fiih-ren, stellen, setzenh tuoppOah ståurciv ställ stolen dit bort! / stelt den Stuhl dort hinfiber!

tuohppit NG tithppit, 3 sg prs tuOhppä; SG tilöhpffit, NJ tugpptt, J2 tuOhppit; 1. tova, valka (vad-mal)/ (Loden) verfilzen, walken 2. NG även: knåda (deg, smör)! auch: (Teig, Butter) kneten.

stuohppö NG stf4hppoS, npl stuOhyåh; SG stiiöhlop6.); NJ stuOhp-pco, npl st40hp6P; J stuiflippia, asg stuOhpuitv; muok•ra-(smahkköm-) st. huggkubbe att hugga småved på / Hackklotz zum Hacken von Kleinholzh pier'kö-stuohppö hugg-kubbe att hugga kött på / Fleisch-klotz, Hackklotz zum Hacken des Fleischesh NG, J även: = pierc-InÖt 3.

tuohppöt (adv.) NJ tuOlippåht, J2 tuOhppOt; i tovat, valkat skick (om vadmal) / in verfilztem, ge-walktem Zustand (von Loden).

tuoptå NG ttibtä, npl 0E-täkah; SG tfiöptä, gsg tuöbetäka; NJ tptä, npl tuObetäkah; J2 tribtä, gsg tuObvtaa; trakt (sär-skilt om renbetesterräng)/Gegend, Gebiet (bes. von Weidegelände fät. Renntiere).

stuorahit NG stuOrahit, SG stfiörahlt; J, J2 sttOrahit; anse, tycka att något är för stort fetw. för zu gro halten, ansehen, zu gra finden.

stuorak (pred.) NG stuOrahk, pred.; SG stfiörak, pred.; iness. st4örakzn; J stiorahk, pred.; J2 stiOrak, pred.; stor (spec. stör-växt) / gro (spez. von grolkm Wuchs)/; jfr stuorr.

stuoralussjat SG stftöralug,§at, J stiOraluMat; stuorahit.

stuoråmus (adj. superi.) NG, J stfijrämus, pred., attr.; SG sta-rämus; störst / der grölte, am gröten.

stuoråp (adj. komp.) NG stq-npl -uh; SG stiiörecp, J stf4-

räp, pred., attr.; större; störst (av två) / gröl3er.

stuoråsmuvvat SG st*öräsmuv-vat; J, J2 stqräsmuunvat; bli hög-färdig (stuors) / hochfahrend, hochmfitig (st.) werden.

tuorastahka SG titörasta, NJ titOras(tahka); J tiOras(tahka), gsg -takä; torsdag / Donnerstag.

tuorastahka NJ ticOrastahka, J 2 tiorastahka, gsg -takä; något (tråd 1. sena) varmed man tråcklar ihop en söm i en sko 1. en klädnad, innan man syr ihop den / etw. (Faden od. Sehne), womit man eine Naht in einem Schuh od. einem Kleidungsstäck (verlo. ren) heftet, bevor man sie wirklich näht.

stuoråstallat NG stqrästallat, SG st'görästallat; - J, J2 st4rrzstal-lat; uppträda med stora later och ord, högfärdigt / gratuerisch, an-spruchsvoll und grasprecherisch, hochmiitig auftreten.

stuoröp (adj. komp.) NG', NG8 st4röp; J Hi; = stuöröp.

stuor-örik SG stuör ärtk, J staijr-Jrik; SG »stor-Erik» den 28 maj / »Gra-Erik», der 28. Mai"; J se rik-valikkö; jfr åpm(ö)-rik. stuorN NG stäjrs; SG stgöräs,

ess. stilörreiszn; H stiiörås; J stii4-ris, npl stäjrrtisah, pred., attr.; P stiiks, npl stuOrräsa, pred., attr.; högfärdig, som . vill vara

1267

stor och märkvärdig / hoffärtig, eitel, wer bedeutend und etw. Besonderes sein will.

stuorUit NG stfiHtit, 3 sg prs -ta; SG stiiöråht; J, J2 stgrötzt; förstora, göra större /vergröfSern, gröfSer machen.

tuorla NG npl tuOrckah, apl tuOr`kalt; NG' tuOrica-risså, npl tuOrckah; SG blötna, apl hliirckatt; Ni tuOraka, npl titOrckah; js te- ka, npl tärcka; risbetäckningen på kåtans golv / der Reisigbelag am Boden der Zeltkote Njunjes (ej NG) tuor`kali björnens tarmar (noaord) / das Gedärm des Bären (Noawort)h tuorckai sinne i riset på kåtans golv / im Reisig des Z el tboden s tuor`kait viedtjat hämta t. I Reisig fär den Zeit-boden holen.

tuorlär",tuorlifil NG tuOrqdx/, SG tfiörekål, NJ tuOrakeir, J2 tuOrn- kår, gsg -a; en som samlar tuorika 1. risar kåtan / Person, die Reisig färs Zeit holt od. den Zeltboden mit Reisig belegt.

tuorckastit NG tuOr`kasht; Ni =tuor'kit.

tuorlit NG tårekzt, SG tfiör8-kit; NJ, J2 tuOrelat; samla tuor'ka; risa kåtan / Reisig färs Zeit sam-meln, holen; den Zeltboden mit Reisig belegen.

tuoikö NJ tuOrakeå, asg tuOrc-kdmv; J2 tuOrekci), gsg tuOr`ko7); met-rev / Angelschnur.

stuor-mkästahka se må(h)-kåstahka.

tuoipit NJ, tuorepit ; 1.

skrämma fisk in i nät I. not med puls (tuor`pun) 1 »trampen», d.h. Fische mit der (Fisch-)Trampe, (Plump-, Plämper-, Störstange;

tuorcpun), einer langen, am Ende mit einem kegelförmigen Holz-stäck versehenen Stange, durch heftiges Auf- und Abbewegen derselben ins Netz od. die Zug-wade treiben kuohjt t. id.; 2. plötsligt rusa in i en renhjord 1. renskock, så att renarna bli skrämda (om hund) / plötzlich in eine Herde od. ein Rudel von Renntieren hineinfahren, so dai3 die Tiere geschreckt werden (von einem Hund)/; påna Mor' pij ålö sisi hunden rusade in i hjor-den osv.; 3. J2 (ej NJ) tuor'pij hålain han chockerade (sina åhörare) med. sitt tal / durch sein Reden chockierte er (seine Zu-hörer), stiel3 (sie) vor den Kopf.

tuoipöt NG tuOrapcbt, SF tfiöre-pcDt; NJ tuOnxbi, 3 sg impf t"Orc-pen; js tuorapåt, 3 sg impf tujrc-peol; 1. skrämma fisk in i nät 1. not med tuor`pun I Fische mit der Störstange, tuorcpun, his Netz od. die Zugwade hineinscheu-chen h 2. stöta kläder med kläd-stöt (tuor`pun) I Wäsche mit dem WäschestöBel (t.) in die Lauge stoBen, stampfen h 3. J2 (ej NJ) chockera någon med sitt tal/ jdn durch sein Reden vor den Kopf stof3en, chockieren.

tuoipun NG tårcpun, npl KW- punah; SG NJ tieurcpun; J2 tiircpun, gsg -a; NG klubba som sättes fast i ändan på pulsstång / keulenförmiges Holzstäck, das am Ende der Störstange, Fischtram-pe, befestigt wird h NJ, J2 puls, stöt med en klump i ändan som användes till att skrämma fisk in i nät 1. not; klädstöt / StöBel, Stange mit einem Klotz am Ende,

1268

die dazu benutzt wird, um Fische ins Netz od. die Zugwade zu jagen; WäschestöBel, -stampfer NG tfircpun-tjzzoi'ma pulsstång med klubba i ändan / Störstange mit keulenförmigem Holzstäck am Ende.

Tuor`pun NJ tior`pun, J' lärc-pun; lappby (tjielk) i Jokkmokk / Lappendorkschaft) (tjielt) in Jokkmokk.

tuorcpun, attr. -is NJ tilwr`pun, attr. -is; J2 tår`pun, attr. -2s; även subst.; 1. (adj.) som doppar halva huvudet ned i maten, när han äter, 1. som har för vana att rusa rätt in i hjorden, så att renarna bli skrämda (om hund) / (Hund,) der beim Fressen den Kopf zur Hälfte in den Franapf taucht od. der die Unart hat, mitten in die Herde hineinzufahren, so da13 die Renntiere aufgescheucht wer-den h 2. (subst.) hund som har för vana att rusa rakt in i hjor-den / Hund, der die Gewohnheit hat, direkt in die Herde hinein-zufahren.

Tuorcpunjau'r NJ, J tior`pun-tåere (sjö i Jokkmokks socken; se kartbladet 21 'Jokkmokk / See im Kirchspiel Jokkmokk; s. Kar-tenblatt 21 Jokkmokk).

tuorcputit NJ tikwr`putit, J2 Wc-puta; kontin. av tuorpiöt.

stuorra",stuor (attr.) NG stiijr, attr.; SG stitörra, attr.; J, J2 stirra attr.; stor / gro.131; NG' peuts stuor-jienah stora fält av evig snö och is! gro13e Schnee-und Eisfelder in der Region des ewigen Schnees stuor-sjattuk stuorra-sjattuk, se -sjattuk; J

stuor-njälmak stortalig, storpra-tare / Grasprecher, Gramaul.

stuorräh (plur.) NG stuOiTäh, ess. stuerän; NJ stueräh (plur. tant.); J st"öyröch, gpl stuOrren, (plur. tant.); överhetspersoner, mera framstående personer, herr-skapsfolk / Amtspersonen, bedeu-tendere Personen, feinere Leuteh J fat lä stuorräi mattös han hör till en släkt av mera framstående personer; jfr stuors.

tuorralit SG tiAörralit, NJ tir-ralit; dra till sig (t.ex. en fångad ren) / zu sich herziehen, herzer-ren (z.B. ein gefangenes Renntier).

tuorram- NG' turram-, NJ tifOrram-; (i sammansättn.) vec-kig, veckad, plisserad / (in Zu-sammensetzungen) fattig, gefaltet, gefältelt, plissierth tuorram-kah-iÅr veckad Mössa (den i Norr-kai tum och Jukkasjärvi brukliga kvinnomössan) / gefältelte Mätze (die in Norrkaitum und Jukkas-järvi iibliche Frauenmätze).

stuorrånit SG stiiörrämt; J, J 2 stä4rrämt; bli stor, större (även - till växten) / grof3 werden, gröBer werden (auch von der Längen-zunahnie beim Wachstum).

tuorrat NG, NG' luOrral, 3 sg impf tuOrg; NJ tikrrat, 1 sg prs ttiOrag; J 2 tu‘wrrat, 1 sg prs rag; 1. hala, draga in (ett nät t.ex. i båten, en ren som fångats med lasso 1.d.) / einziehen, ein-holen (z.B. ein Netz ins Boot), an sich heranbringen, heranzie-hen (z.B. ein mit dem Lasso ge-fangenes Renntier an dieseln rack-weise heranziehen od. dgl.)/; 2.

.svepa omkring (om strömmande vatten omkring en när man va-

1269

dar) / umstreichen, umströmen (von strömendem Wasser, das einen beim Waten umstreicht)/; 3. draga ihop och tråckla fast ovanlädret vid bottnen i en sko, innan man syr fast den; tråckla fast bitar i en klädnad, innan man syr fast dem; tråckla (i allm.), vecka, plissera Idas Ober-leder eines Schuhes am Boden-teil durch »Heften» festlegen, be-vor man es wirklich anniiht; Teile an einem Kleidungsstäck festheften, bevor man sie annäht; heften (= mit Heftstichen nähen, i. allg.), fälteln, plissieren.

stuorriit (adv.) NG stueråht, J ,stuOrråht, J 2 stuerät; stort, i hög grad; med (för) stora ord, skryt-samt / stark, sehr, in bohem Grade; mit (zu) groBen Worten, prahlerisch /; st. puollei brinner med för stor låga, (om lamplåga:) är för stor; st. hållat bruka (för) stora ord, tala skrytsamt / (zu) grae Worte gebrauchen, den Mund voll nehmen.

stuo~ (pred.) J, J 2 stäikrö, npl sti.Qrh, pred.; = stuorak (även: storväxt / auch: gra von Wuchs)/; käpmakah läh stuoah skorna äro (för) stora (här gil-lades ej rätt »stuorakah») 1 die Schuhe sind (zu) grof3 (her wollte man »stuorakah» nicht eigtl. als richtig anerkennen)/; täblöh lidjin var'ka stuoah tav-lorna voro nästan (för) stora; vuou'näs stuorr" hj su njal'm fruktansvärt stor var hans mun; fas lä fuol'hk stuorrå om fa-miljen -(1. husfolket) är stor (tal-rik); pahttja lä stuorrå pojken är stor (storväxt).

tuorröt NG til4rriåt; SG rtrept, 1 sg prs tör(Dou; NJ t"Orrcbt, 1 sg prs trcow; J2 tuorrå-pt, sg prs tecTnv; fästa, lappa, laga med hammare och spik / anna-geln, mit Hammer und Nägeln festmachen, ausbessern.

stuorröt NG, J, J 2 stilkrcbt, 3 sg impf stiOrco/, ptc. prt. (NG) stärrum; SG stiiörroDt; = st uo r-ränit.

tuorrut NJ J2 tuOrrut; bli lappad (om båt L andra saker av trä) / ausgebessert werden (durch Aufsetzen eines neuen Stäckes; von einem Boot od. an-deren Gegenständen aus Holz).

stuorrutahka J2 stu'wrrutakka; storlek / Gröe.

tuorustahka NG tärustahka tärustahk, NJ tåeustalika, J2 tio-rus(takka), gsg -takä; något var-med man lappar 1. lagar med hammare och spik (tuorröt) I etw., womit man unter Anwen-dung von Hammer und Nägeln ausbessert, ausflickt (s. tuorrät)/; jfr tuorastahka 2.

tuorustallat NG tärustallat; NJ Hi; hålla på med att lappa, laga med hammare och spik (tuorröt) / dabei sein, im Begriffe sein, mit Hammer und Nägeln auszubes-sern (tuorröt).

tuorutit NG tärutzt, NJ tient-tzt; NG =tuorrät (MG17 nyttjar tuorutit tillsamman med hjälp-verb som anger avsikt, tuorröt däremot när det verkligen sker / MG'7 gebraucht fao/milt in Ver-bindung mit eine Absicht ange-benden Hilfsverben, tuorröt dage-gen, wenn es wirklich geschieht); NJ lappa, laga här och där (med

1270

hammare och spik) / da und dort (mit Hammer und Nägeln) ausbessern, herumbessern, her-umflicken.

tuosa (adv.) se tuosi. tuosi tuosa (adv.) NGc"

SG tfköst, NJ tåwsz; J 2 Hosa — tic`wsz; dit, dit bort (även illat. sg av (not)] dörthin, dort hinöber (auch illat. sg. von tuot).

tuostat NG tu0.§tat, neg. tuOstah; SG tiiösstat, 1 sg prs hiöstau; NJ tutat, 1 :sg prs tikOstau; J2 tutat, 1 sg prs tiOstay; töras, våga / wagen, sich getrauen.

tuostötj (adj., oböjl.) NG ts-tri.f, SG tfiöstät.§, NJ Nå:sta J2 tstäg; tillrådlig / rätlich, rat- sam NJ, J2 även: tillgänglig, som man törs närma sig / auch: zugänglich, (einer,) dem man sich zu nähern wagth J2 if läh vuoin t. tasi muitek mål'kd, ser du, det är inte tillrådligt att säga något till .honom (så häftig är han); tuot nubb ö ,pas t.; kal te taåi tuostä mäliket men den andre, han . är sådan att man törs till-tala honom.

tuoste (adv.) SG h-löste, NJ tuOta, J2 tuOta tu0,§te; där bort-ifrån (även elat. sg av tuot)/ von dort (her), von dort driiben (auch elat. sg. von tuot).

tuostöt NG 3 sg prs titåtu, NG1 tutet; SG tiiösstcot, 1 sg prs Nöst&oic; F tuUtCot, 2 sg tudstio;. NJ tuOtåt,1 sg prs tu0s-tdmv; J 2. tuffiåht, 1 sg prs tujstdm; 1. taga . emot, uppfånga något som är i rörelse emot en / empfangen, aufnehmen,' etw., was sich gegen einen ,bewegt, auffangenh 2. hejda, avvärja, parera / aufhalten, ab-

wehren, abschlagen, parierenh 3. förhindra, motarbeta / verhin-dem, bekämpfen, einer Sache entgegenarbeiten h 4. gå till mö-tes, taga emot / entgegengehen, empfangen h 5. vara i vägen för / im Wege sein, den Weg sper-ren, hindernh te tuoslu jähket så är det en bäck som stänger vä-gen; 6. taga emot, vederlägga (tal 1. utsaga) / (eine. Rede od. Aus-sage) zur Entgegnung aufgreifen, parieren, Widerlegen.

tuosvar- NG, NG1 tusvar-;NJ tid2svar-; (i sammansättn.) trasig, full med hål (om kläder)/(in Zu-sammensetzungen) zerrissen, vol-ler Löcher (von Kleidern)h svag, ojämnt spunnen (om tråd, garn) / schwach, ungleich gesponnen (von Zwirn, Wollgarn)/; tuosvar-piuhtas trasig klädnad / zerrisse- nes, löchriges .Kleid luosvar- lai'k -e ojämnt spunnet, svagt garn (som oupphörligt går av) / un-gleich gesponnener, schwacher (Woll-)Faden (der in einem fort reiBt).

tuot (pron.) NG ill. sg tuOsi; NG' tut, asg tilb; NG8 asg tii4w; NJ, J2 tzt, gsg in, asg tqw; denne, • -den där borta (men när-mare än tåt) I -jener, der dort (dem Sprechenden jedoch näher als tåt)/; NG5 if tuot ij tät var-ken den 1. den / weder der noch jener h J tuot-tat, gsg- tuon-tan än den ene, än den andre / bald der eine, bald der andere.

tuohta NG - tuOhta, asg tuta; NG' tugta; SG tilöhta,asg ticötau; NJ, J2 .titOhta, asg tiOtay; 1. allvar, iver / Ernst, Eifer tuota(v) tahkat göra allvar av en sak, göra

1271

ett allvarligt försök / mit etw. Ernst machen, einen ernstlichen Versuch machenh J2 tuolda-par'-kö ett arbete som tas på allvar, allvarligt menat arbete / eine Ar-beit, die ernst genommen wird, ernst gemeinte Arbeit h 2. san-ning, sant / Wahrheit, wahr (in präd. Verwendung)h J' vai läh-kus tuohta eller är det inte sant (sanning)? / (oder) ist das etwa nicht wahr (nicht Wahr-heit)? h NG jaulah tuotan säg sanningen!

tuohta (pron.) J, J' 1110hta, pred., attr.; den där, den där borta (= tuot) / jener, der dort (= t u o t).

tuohtai (adv.) NJ, J2 tågtai; bet /in der Patsche, festgefahrenh t. sladdat bli bet, icke kunna / weder aus noch ein wissen, nicht (weiter) können t. kahttjat bli bet, bli rådlös / sich festfahren, nicht vom Fleck kommen, sich keinen Rat wissen.

tuotalatj NG tuOtalak, SG titöL taka& NJ ticOtalak; J' tiOtalai, pred., attr. (J2 även: tuohtalciti); 1. allvarlig, allvarligt menad, upp-riktig / ernsthaft, ernst gemeint, aufrichtigh J2 if läh äin t. suogyö ännu är det inte något allvarligt menat frieri; 2. svår, vansklig / schwer, mil3lich t. lä ruoptus ådtjöt det är svårt (vanskligt) att få tillbaka (de utlånta pengarna); 3. sann / wahr /; NG tah lä t. det är sant.

tuohtalatj NJ ffi; J .2 tuohtalatj; = tu otalatj.

tuotalis (adv.) NJ tilOtalts, J2 tuotatis; på allvar 7 im Ernst,

ernstlich t. sihtä vill på allvar / (er) will wirklich, im Ernste.

tuotas(t) (adv.) SG Nötas; NJ, J2 tiMas; J tuotas(0; på allvar, ivrigt, med all iver / im Ernst, eifrig, mit ganzer Seele if-barn mähtM nätöt, malt männä tuotas sihtä man kan ju inte neka ett barn vad det med all iver vill.

tuotastit NG, NG' tuOtastit; SG titötastzt, NJ tikOtastit, J' tilwtastit; bekräfta, försäkra / bestätigen, versichern.

tuotastus NG tuOtastus,NJ tit0-tastus; intyg; försäkran (som trös-tar 1. lugnar) / Zeugnis., Beschei-nigung; (tröstende od. beruhigen-de) Versicherungh N.13 källatj-vuota tuotastus äktenskapsbetyg / Trauschein, Heiratsattest.

tuohtatallat NG tuOhtahtallat, NJ tifOhtahtallat; 1. NG röra, röra vid / anriihren, beriihren h 2. NJ vidröras (t.ex. en bössa så att den till slut brinner av, ett giller så att det slår ihop etc.) / angeriihrt, angestreift werden (und so aus-gelöst werden; z.B. von einer Flinte, die dabei schlialich los-geht, einer Falle, die zuschnappt)/; (fig.) bli •berörd 1. illa berörd av något / >von etw. betroffen od. unangenehm beriihrt werden.

tuohtatit NG tuOhtahht, NJ ttiOhtahht; NG röra / anriihren, beriihren ij tuohtatit inte röra! (förbud) / nicht beriihren! (Ver-bot)/; NJ kaus. till tuohttat.

tuohtatit SG tfsöhtatit,NJ ti,e0h-tattt; .-kontin. av tuohttat; SG även slå / auch: schlagen.

tuotna .NG tu.Otna; SG titöina; NJ ffi; NY" (St. Lulevatten) tuotna, gsg tuona; NG (eg. syd-

1272

ligt ord; torde vara mindre känt! eigtl. södliches Wort ;-diirfte nicht allzu bekannt sein); SG (svordom / Fluch); St. Lulevatten (mest gsg i sammansättn. / meist gen. sg. in Zusammensetzungen:)• tuona-kier'H hopade rikedomar (silver, egendomar o.d.) / Tuotna-Stein, aufgehäufte Reichtilmer (Silber, Liegenschaften u. dgl.)/; tuona-kier'kr-e ij taste kåssek nåkåh; te I new påntä rikedomen tar aldrig slut för honom, så rik är han / der Tuotna-Stein, der Reichtum, geht ihm nicht aus; so reich ist er!; ttiona-patn »dödingstand», person med dödingstand (som bär. på sig en tand som tagits från en död människa); person som besitter en hemlighetsfull makt, som han fått från dödin-garna 1. från underjordens mak-ter! (Person mit) »Tuotna-Zahn», Person mit einem Totenzahn (die einen von einem Toten genom-menen Zahn bei sich trägt); Person, die mit einer geheiM-nisvollen • Macht ausgestattet ist, welche sie von den Totengeistern od. den Mächten der Unterwelt bekommen hat!; (se för övrigt tuonan-aiik, tuonan-ai'mö, tuonan-Wm); tuona-patnä lij tak/dr, kå suhtai jalä mårätij, te sån karrötij ja nållästakii ja tsåu-tsöi pahåv nubb& »tuona-tanden» var en sådan som när han blev förargad svor och gav sig sken av att trolla och spådde ont över andra; iv mån palä!' tuona-på-näs; ietj kal'kä ruoptöt ådtjöt jag är inte rädd för en tuona-tand; han skall själv få igen.

tuottar NG ill. pl. tuåddan'tå;

NG' tuttar, gsg tuOcipara; NG2 twoltar, gsg = Neri; SG gsg råöddara;NJ ticOttar, gsg tueid °rara;

- J2 tittar, gsg tuöddara;

NG det kala lågfjället/das kalle »Niederfjäll» (die kahlen Hoch-gebirgsflächen inger der Nadel-wald- und unter der Schnee-grenze)/; NJ, J2 vidsträckt, mera platt, trädlöst lågfjäll på gränsen mot skogslandet/ weit ausgedehn-tes ziemlich ebenes, haumloses Niederfjäll an der Grenze gegen das Waldland h NG, NJ tuottar-skierr (ett slags dvärgbjörk/eine Art Zwergbirke der Niederfjäll-region).

tuohttat NG tuOhttat, SG öht-fat; NJ tuOhitat, 1 sg prs ticOhtay; beröra, vidröra / berähren, an- rähren SG även: slå / auch: schlagen.

tuou'M NG tubY, SG Nött/å; NJ, J2 tuo,,tek, asg tftjkabo. ; torr, Porös, bark- I. träartad, svart ut-växt på björk (NJ: spricker när den blir större, är grön inuti; uppstår av sav som torkat); nytt-jades (förr) som kaffesurrogat; användes även till att bränna vårtor 1. bränna bort reumatism / trockener, poröser, borken- od. holzartiger AUswuchs an Birken-stämmen (NJ: reif3t auf, wenn er gröf3er wird, ist innen grön; ent-steht aus eingetrocknetem Baum-saft); wurde [frilher] als Kaffee-surrogat verwendet; wurde auch dazu benutzt, um Warzen ab-zubrennen od. Rhemnatismus durch Abbrennen des Auswuch-ses- auf der Haut zu vertreiben).

tuou'lli NG ticyltt; NJ ffi; bränna • (vårtor) med tuou'M /

1273

.(Warzen) mit tuou 'iö ätzen, (ab)-bren nen h - jfr t uou'l ö t.

tuodlöt NG Hi; SG tiiöu/oV; NJ, J2 tagnåt, 1 sg prs tldiw; bränna (på huden) med tuou'M / (auf der Haut) tuou abbrennen.

tuouta NG tilbta, SG tuöuta-; NJ tfibta, asg tuOyetahag; J titOga; vidbränd sm a k 1. lu kt/ Geschm ack od. Geruch des Angebranntseinsh tuotzta-kaffa vidbränt, beskt kaffe (då det är bränt för mycket) / angebrannter, scharfschmecken-der Kaffee (wenn der Kaffee zu stark geröstet wurde)h tuouta-piebmö vidbränd mat/angebrann-tes Essen h tuonta-smahkka vid-bränd smak / Geschmack des Angebranntseins h J tuouta-kishi (eg. »vidbränd handske)); kallas en) person som ej förmår hålla fast det han fått tag i / (eigtl. »angebrannter Handschuh»; so heiBt eine) Person, die das, was sie in die Hand bekommen hat, nicht festzuhalten vermag t.-k. kå ahnh jiervav kiercke vuolån ja piestih= din drummel som hade järven under stenen och ändå miste' den 1 / »angebrannter Hand-schuh»=schlappschwänziger Tol-patsch, der du den Vie1fraf3 unter dem Stein hattest und ihn doch entwischen lieI3estl

tuoutakit NG, NJ tiihtalcit; bli vidbränd / anbrennen (intr.; von Speisen od. dgl.).

tuoutakuvvat SG tiiöutakuvvat, NJ tiihttakuwwat; = tuoutakit.

tuodttl, attr. -is NJ ill; J2 t"Ottetb/, attr. -is; som har benä-genhet att bränna fast 1. sveda maten (om kokkärl) / das Essen leicht anbrennen, leicht sich an-

setzen lassend (von einem Koch-geschirr).

tuodta, attr. -is NJ 1.11; J2 tueoetät, attr. -is; som lätt brän-ner I. sveder fast (om gryta 1. kokkärl) / (das Essen) leicht an-brennen od. leicht sich ansetzen lassend (von einem Topf od. ei-nem Kochgeschirr)h (även om mat:) som lätt bränner fast 1. svedes fast i bottnen av ett kok-kärl / (auch von Essen:) leicht anbrennend od. sich am Boden des Kochgeschirrs ansetzend.

tuoutijtit SG trközttitit, NJ tuOu-taltzt; smaka vidbränd/angebrannt schmecken.

tuodtöt (adv.) NJ ffi; J 2 tuey-tåht; i vidbränt skick 1. tillstånd (om mat) / in .angebranntem Zu-stand, angebrannt (von Essen).

tuodtöt NJ tuOetcbt; J 2 taki,d-t6A, neg. tilta; bli vidbränd (om mat) / anbrennen (intr.; von Es-sen).

tuodtötit NJ tuOudtiobt; kaus. till tuodtöt.

tuodtulis NJ t"batichs, attr.; = tuou'ta

stuovt-s, attr. stuovva",stuovvis NJ sti5vs, attr. id. 1. stuOvva st"Ovvis; J stii4vs, attr. stuOvva ,-stuOvins; J2 stfvs, attr. id. 1. stiovva; stadig, som icke rubbas ur sitt läge (om ting) / stabil, sich aus seiner Lage nicht verriicken lassend (von Dingen)h stadig-varande, som trivs och stannar på sin plats (t.ex. tjänstehjon) / beständig, stabil, auf seinem Platze sich wohl fählend und (ver)bleibend (z.B. von einem Dienstboten)h som håller sig på samma plats 1.. trakt (om djur,

1274

spec. ren) / sich ständig auf dem-selben Platz od. in derselben Ge-gend aufhaltend, (dort) seinen Stand habend• (von Tieren, bes. von Renntieren)/; NJ stuovva netM klövjebörda som väger lika på båda sidor och därför inte för-skjuter sig / Saumlast, die auf beiden Seiten gleich schwer ist und daher sich nicht verschiebth J fat stuovs den härken håller sig på samma plats; J2 stuovös jiu'iia tjänstehjon som stannar i sin tjänst (inte flyttar) / Dienstbote, der auf seinem Platz bleibt (ihn nicht wechselt) stuovva årröm-sadft fast vistelse-ort / ständiger Aufenthaltsort.

stuovijtit NJ stili2nAtzt; • J, J2 stio9nAtzt; bli stadigvarande, fast (på en plats) / (auf einem Platz) (dauernd) sich festsetzen, hei-misch, selShaft werdenh tät jin'na lä tal ållu stuoveam det här tjänstehjonet har då blivit all-deles fast här.

stuovuk, attr. -is NJ sti4Ovuhk, attr. -is; stilwvuhk, attr. id. 1. -is; J2 stilwwuk, attr. -is; som stannar på en plats (om människa och djur) / auf einem Platze verblei-bend (von Menschen od. Tieren)/; iein 1 tat sväizias stuovuk den drängen brukar stanna i sin tjänst; stuovukis räi'lla ren som håller sig på samma trakt/ Renn-tier, das in einer Gegend seinen festen Stand hat..

stuovva (attr.) se stuov ös: stuovvis (attr.) se stuov ös. stuovvit NJ }}}; J, J2 st"eint;

stötta, göra fast 1. stadig / stätzen, versteifen, fest(sitzend) od. stabil machenh J2 även: styrka, förmana

/ auch: stärken, trösten, ermah-nen h vier'htiv stuovvit fan hierckå !dalj t jag måste sätta fast den här-kens klövjebörda, så att den inte förskjuter sig.

stuovvOt NJ }}}; J .stuOvviot, 3 sg impf stqvci-n; J2 stu6ww6Pt, 3 sg impf stiOtoCol; bli stadig, fast, stadigvarande / stabil, dauernd (ansässig) werden, sich festsetzenh

stuovijtit; ålla stuovöi tasi han blev alldeles fast (stadig-varande) boende där.

tupåk NJ, J2 tupähk; tobak / Tabakh ltipäk-slätdt—släte-tupök, se (s)lät; tupeik-tfir'vö, se tj ir'-v ö.

tuhpäk NG' tuxopiik, asg tuxo-påka; SG tuiipåk; NJ ffi, J Hi; tobak / Tabak.

tuhpåkahtttl NG tuhpäkahttbt, SG tuhp'åkahttät; NJ Hi; NG hålla på med tobak, ge tobak åt/sich in einem fort mit Tabak zu tun machen, viel Tabak draufgehen lassen (verpaffen, verschenken)/; SG röka tobak / Tabak rauchen.

tupahkka NJ ticpci:hkka, npl tupedikah; tobak / Tabak.

tupär NJ }H; J2 tupär, gsg -a; =tupiik, tuhpåk, tupahkka.

tuhpärasttl NJ, J2 tultpEtraåtet; (opers.) det blir plötsligt kram-snö; plötsligt fastna i kramsnö • (om skidorna) / (unpers.) es bil-det sich plötzlich Pappschnee; der Schnee wird pappig; in dem (zusammenbackenden) Papp-schnee plötzlich nicht gleiten, plötzlich (in Pappschnee) nicht vorwärtskommen (von Skiern).

tuhpårit NJ, J2 tuhpärd; (opers.) det blir kramsnö (inpå* fastna i kramsnö (om skidorna) / (un-

1275

pers.) es bildet sich Pappschnee (tuper); in Pappschnee nicht weiterkommen (von Skiern).

tuper NG1 ffi; SG tupör, iness. sg tuhhpärtn; NJ, J2 tupör, asg tuhpärau; kramsnö, som häftar vid / zusammenbackender, sich ballender Schnee, der - anhaftet, Pappschnee tuhpärav taköä det blev tuMr I es bildete sich Papp-schnee, der Schnee pappte.

tupft•ctit SG tupörtzt; NJ, tupörcht; fastna, häfta vid (om kramsnö, tum].) I anhaften, (an)-kleben, pappen (von Pappschnee, tuper)I; znuohta tuper`l snön häf-tar vid / der Schnee pappt.

shipma NG' stuPma, asg stumä; SG stuppma; NJ stupnza, asg stu-mäu; J stupma, asg stumäu; J2 stupSma, gsg stum å (obsolet); stoj, buller; dån / Läm Radau; Ge-dröhn, Getöse h J kuläv ålö stu-Intill jag hör dånet från hjorden; kuläv tän`sa stuma jag hör bull-ret från dansen.

tupmanit SG tuppmand; NJ, J2 tupmand; bli full med damm, bli belagd med damm / voller Staub werden, sich mit Staub belegen, fiberziehen I; tupnian miel'hk2 mjölken blir belagd med damm (då man lämnat .kärlet öppet).

stupmat NG, NG' stupmat, neg. stumä(h); SG stuppmat; NJ stup-mat, 3 sg impf stumk; J, J2 stupa-mat, 3 sg impf stumk; NG bråka, stoja / 'ärmen, toben, Radau rna-chen NJ, J, J2 även: dundra, dåna, eka (»som om jorden finge ljud!))) / auch: donnern, dröhnen, hallen (»als oh die Erde Stimme bekämel»)/; eleh nåv tjau'ka stu-mä bråka, bullra inte så! ällö

stumäi det dånade, då hjorden färdades fram / es dröhnte, als die Herde daherkam.

tupmk NJ tum, npl tum"; tupmö, gsg turné, mest plur. /

meist plur. h damm / Staub h. tu-me-h läh påhtänz tjähtjö-lihttäi det har kommit damm i vattenkärlet.

tuhppa-lahkU ,̂tuhppi-L NG1 tuw.pa-lahkkö NJ iii; svansstump på björn 1. hund / Schwanzstämmel beim Bären od. Hund/; tuhppa-lak-påna stubb-svansad hund / Hund mit ge-stiitztem Schwanz, mit Stummel-schwanz.

tuhppit NG Hi; SG 'tuhppit; NJ ili; lägga ned i kista hur det faller sig, huller om buller / (Sa-chen) in eine. Truhe durchein-ander, drunter Und dräber, wie Kraut und Räben hineinlegen.

tuhppö NJ tuhpp6-.), asg tuh-pituv; J, J2 tuhppc-o, gsg tuhpe-o;

tihppö; vuopta-tuhppö se vuob'ta 2.

turista NG tunga, NJ turtåta; turist / Tourist.

turistit NJ turz,--stzt; turista, resa som turist / als Tourist wandern, reisen.

stuija se jäurö-st. stur'p NJ, J2 stur9, asg stur-

M; J sttcr9, asg styrjby; 1. skräp, dynga / Unrat, Mist, Kot rihpa-st. småskräp / Abfall, Schnitzel, Kleinzeugh ripa-st. gyttja /Mod-der, Schlamm ruhkö-st. skräp / Unrat, Wust tuol'va-st. smuts/ Schmutz h 2. dyngaktig person / verdreckte Person, .. Dreckfinkh tån läh tjiel'ka sturjö du är ett riktigt svin (en riktig slusk),

1276

stuMstit NG sturepstit; NJ, J sturepstit; dimin. av stur'j it.

stur"jit NG sturept, 3 sg prs stur9; NJ, J stureizt, 3 sg prs sturEjt; J 2 sturept; gå vårdslöst tillväga med något så att det för-fares, smutsas 1. .eljes tar skada / nachlässig verfahren, unachtsam mit etw. umgehen, so daf3 die Sache vertan wird, verschmutzt od. sonstwie Schaden nimmt NG aM sturyi tjätjö grumla inte vattnet! al e stur'ji piktasijt spill inte på kläderna! / bespritz, be-trenz nicht die Kleider! aM st. jäfföit gör inte av med mjöl (i onödan)! (när någon vräker för mycket mjöl i vällingen) / vertu nicht das Mehl (wenn jemand zu viel Mehl in die Milchsuppe tut, das Mehl »veruraBt»)/; NG8 fara våldsamt fram (om oväder; skämtsamt om matlagning) / ver-wiistend hausen (von einem Un-wetter; im Scherz auch vom Kochen: wfistend wirtschaften »uraBen»).

turlum NG, - NJ turckum, npl -ah; SG turckum, npl -a; J2 turc-kum, gsg -a; bladknopp på träd (NG särskilt björk)/ Blattknospe an Bäumen (NG bes. an Birke)/; NG turckuma smahkka björk-knoppsmak (sägas riporna ha; de smaka björkknopp) / Geschmack von Birkenknospen (den die Schneelnihner haben sollen, die angeblich nach Birkenknospen schmecken)h NJ kå tahkakåhtä turckumav kitän då lövet börjar spricka ut om våren.

turIpat NJ turnhpat, neg. turc-pa; 1\TP turahpat, neg. turcpa; svälla så att maskorna bli trängre

(om nät som legat länge i vatt-net); svälla (om rep, lasso, hamp-tråd 1.d.,, som legat länge i vat-ten) / aufquellen, so dati die Maschen enger werden (von ei-nem Netz, das !ange im Wasser gelegen hat); (auf)quellen, (an)-schwellen (von einem Strick, Lasso, hänfernen Fäden od. dgl., wenn die Gegenstände lange im Wasser gelegen haben)!; jfr tur-ra t.

tuilrA NG el. pl. tu/spi,; NJ 1}1; skorv / Schorf, Grind/; = ruob-

tur`pis lä har skorv. tuiptS NG gsg turupä, el. pl.

turuptip; NJ Hi; tuvr tur'- päls lä har klåda [hat Jucken, Juckreizh tur'på-sanätjis lå id.

turrat NJ turrat, neg. turä; J2 turrat, neg. turäh; NJ (endast om nät:) bli trängre därigenom att tråden blir genomblöt och sväl-ler, när nätet legat länge i vatt-net / (nur von Netzen:) eng-(maschig)er werden, indem die Fäden sich mit Wasser vollsau-gen und aufquellen, wenn das Netz lange im Wasser gelegen hat /; J2 (ej NJ) utvidga sig (om utslag 1. sår som icke torkar ihop 1. drar ihop sig, utan liksom sväl-ler ut) / sich ausbreiten, sich ver-breiten (von Ausschlägen od. Wunden, die nicht eintrocknen od. sich schliel3en, sondern gleich-sam anschwellen) pauhtfts turret det onda utvidgar sig; jfr tur'hpat.

turcsjakit NG tur`gakAt; NJ ; bli rundkindad/ pausbäckig wer-den, runde Wangen bekommen.

turcsjas NG turas, npl tura-rasa;, NJ ffi; rundkindad; ut-

1277

skjutande (om kinder) / paus-bäckig, rundwangig; prall, her-vorstehend (von den Wangen).

tuisjå NG turug6); NJ puoi- t2s t. en som är så fet att kin-derna puta ut / Person, die so dick ist, dal3 die Wangen strot-zend hervorquellen. •

tuitas NG tur`tas, npl tur"tasa; NJ Hi; nedsmord med något (om människor; även om odiskade kärl etc.)/ mit etw. vollgeschmiert, beschmutzt (von Menschen; auch von nicht abgewaschenem Ge-schirr usw.).

tur'M NG tureQ; NJ ffi; smuts / Schmutz turW-keihppa smut-sig, odiskad kopp / schmutzige, nicht abgewaschene Tasse snuol'ka-turilffi lä är snorig / ist rotzig varra-turitM lä är ned-blodad / ist blutbesudelt.

tuitöt NG tur"tåt; NJ ffi; bli nedsmord, nedsölad med något (kom.) / mit etw. (kom.) vollge-schmiert, besudelt werden h va-räin lä tur'tum är nedsölad med blod.

stuitutallat NJ sturctuhtallat, J2 sturctutallat; vara gruvsam, inte våga, bli avskräckt av obetydliga svårigheter / zaghaft sein, sich nicht getrauen, von unbedeuten-den Schwierigkeiten sich ab-schrecken lassen.

turutåruk, attr. -is NJ, J2 twru-tikruk, attr. -is; J turutäruk, attr. -is; som inte ger sig tid att tänka efter (tärEunahltH), obetänksam, slarvig, oförsiktig / sich nicht Zeit lassend nachzudenken (t.), un-bedachtsam, nachlässig, unvor-sichtig.

kry& NG Hi; SG turcak; NJ

1H; grenig (sagt om pdsk-diV) verzweigt, verästelt (von p.-di., der Bliitendolde der Erzengel-wurz, gesagt).

turvt-s NG npl tur"väh,- el. pl. turuini/s; NJ 111;- = tuvr6s; sa-yätj-tur'väll klåda / Jucken, Kit- zel sayeitj-turiväis lä har klåda / (er) hat Jucken, es juckt, kit-zelt (ihn).

(sj)tusjkalit NG tiakalit, NJ gtuglealit, J gtuilcaltt; 1. (i allm.) åstadkomma att något (en sten, käpp, puls 1.d.) sätter vattnet i rörelse 1. (direkt) sätta vattnet i rörelse / (i. allg.) bewirken, daå etw. (ein Stein, Stock, eine Stör-, Tram)stange) das Wasser in Be-wegung bringt, od. (direkt) das Wasser in Bewegung setzen NJ sjtusjkalij tjätftv han satte vattnet i rörelse / er setzte das Wasser in Bewegung h NG, NJ (sptusjkalij kier`kv tjähtjäi han kastade en sten i vattnet, så att det plumsade / er warf einen Stein ins Wasser, da13 es plumpste NJ, J sjtusjkalij ålöv jåkå natä han lät renhjorden vada över bäcken / er Ha die Herde ilber den Bach waten h 2. NG kasta sig i vattnet / sich ins Wasser werfen I; tusjkalij jau'räi han kastade sig i sjön.

(sj)tusjkat NG tursIat, SG stuakat; NJ gtu.'«cat, 3 sg impf gtiåka/; J, J2 Hu§kat, J2 3 sg impf auåkals ; NG gå och plumsa i vat-ten (om ett subj.)/ (beim Gehen) ins Wasser plumpsen (von e i n em subj.) / SG hoppa, falla ned (i vatten) / hinunter-, hineinsprin-gen, hineinfallen (ins Wassei)h NJ, J2 sjtusjkat tjähtjed plaska

1278

(stöta 1. slå) i vatten, så att det plaskar / im Wasser plantschen (durch StoB od. Schlag), daB es spritzt und plätscherth tjähtj8 sjtusjkai det plaskade i vattnet; NG tusjk&kuoMh = sjtuhttjfi-kuolfill (se under sjtuhtjat); jfr även sjtåhtjat.

ksfitusjkatit NG tug5katzt, NJ situgkahtit; gå och plumsa i vat-ten / ins Wasser . plumpsen.

(sfitusjkttit NG tugUhtzt, SG augatit, NJ gtunåhht, J2 gtugla-tzt; (trans. och intr.) plaska, plumsa till i (mom.) / plötzlich ins Wasser plumpsen, hineinklat-schen, -platschen (intr.) bzw. etw. ins Wasser plumpsen, hinein-klatschen lassen!; NG tusjkdij kör`kö tjähtjäi han kastade stenen i vattnet, så att det plumsade / er lieB den Stein ins Wasser platschen, er warf den Stein ins Wasser, daB es plumpsteh J2 kuollé sjtusjkdij fisken slog till, plaskade till (i vattenbrynet), ja tjähtfr sjtusjkdij och det plaskade till i vattnet / der Fisch schnellte plätschernd (fiber den Wasser-spiegel), und das Wasser plåt-scherte, klatschte.

tuskin (adv.) NG, SG tusktn; NJ m; knappt / kaum.

tusså-lullat J2 tussä-lullat; sjunga »tussa-lulla» för ett barn som skall sova / ein Kind mit »tussa-lulla» in den •Schlaf lul-len h tussä-lullat mänäv, vai kal'-kä åddät id.

tussat NJ tussat, 1 sg prs tu-sk; J 2 tugsat, 1 sg prs tustiy; sakta, tyst syssla med något (icke ha bråttom) / langsam, still mit

etw. sich abgeben (es nicht eilig haben).

tuss t" NJ, J2 tuås; en som sakta sysslar med något, knåpar på utan att göra sig brådska / einer, der langsam und ruhig an etw. arbeitet, daran herumbastelt, ohne sich ti-eiben zu lassen.

tussit NG ger. II tugszmin; NJ 111; nöla med något, så att man aldrig tycks bli färdig / an etw. herumtrödeln, so daB es aussieht, als ob man nie fertig wfirdeh jfr tussat.

tussfit NG 2 sg prs tuss6P; NJ tussåht, 2 sg prs tusseo; = tussit; NG mis tå nån tussölz varför nö-lar du så där? / wärum trödelst du so?/; NJ :nalles tån lussöh tdpm vad sysslar du med där?

bitå-Hit NG, SG tutåttzt; NJ HI; = tutijtit.

tutålatj NG tutälag, SG tut& latg; NJ, J2 tutfi/a§, pred., attr.; nöjd / zufrieden.

tuhtat NG tullat; SG tuhtat, 1 sg prs tutäu; NJ, J2 tuhtat, 1 sg prs tutEtu; vara nöjd, tillfreds med / mit etw. zufrieden sein, von etw. befriedigt sein, sich mit etw. begnfigen tutäv mån Mina tclr'nuin jag är nöjd med den här pigan; tu löv mån fan hållai jag är nöjd med (har intet att in-vända mot) hans tal; tuten) mån kålmåin kråuniiin tuttiv mån kålmå kråu'nåi jag är nöjd med tre kronor.

tutijtit NG tuttjtet, • SG tutitzt; NJ ffi; darra / zittern, beben.

sjtuhtjat NG stu)legat, 3 sg impf stuacil; NG' sgtuidgat stuhtlgat, 3 sg impf stuat4; SG stuhhtgat, 3 sg impf stutgåt; NJ 2 stuWat;

1279

J gtuidgat stuhegat, 3 sg impf stuegitli J 2 tuhaat, 3 sg impf åtuatu; 1. plaska (aktivt); springa, hoppa i grunt vatten, så att det stänker; plumsa (= ställa till bul-ler i vatten); även: pulsa med pulsstången för att skrämma fis-ken /plätschern lassen, platschen machen; in seichtem Wasser lau-fen, darein hineinspringen, dal3 es plumpst; plumpsen machen (ein Aufklatschen des Wassers bewirken); auch: mit der Stör-stange (Fischtrampe, Plump-stange) ins Wasser st oBen, um die Fische (ins Netz) zu scheuchen jfr tuor'pät; (även om fisk:) plaska, hoppa i vattnet / (auch von Fischen:) im Wasser plät-schern, schlagen, fibers Wasser schnellen h NG, J sjtuhttft-lcuoMh fisk som hoppar i vattenbrynet / Fisch, der fiber die Wasserfläche emporschnellth 2. plaska (intr.) / plätschern (intr.)/; sfitztjäi tjä-tj2v, ja te tjähtft sjtutjäi han plas-kade i vattnet, och vattnet plas-kade /er brachte das Wasser zum Plätschern, und das Wasser plät-scherteh 3. SG (ej NG, NJ, J, J2) störta, falla / stärzen, fallen.

stutjötit NG stutikohtd; NJ J Hi; st. nuotiM hantera noten så att det blir buller, plums i vatt-net / das Zugnetz so handhaben, da13 es im Wasser klatscht und plumpsth jfr s(j)tuhtjat.

tutna NG tuina, SG tuttna; NJ, J 2 Nina, asg tunäy; 1. NJ, J2 dån, brak (åskans); bössmäll / Dröh-nm Krachen (des Donners); Flintenknall h 2. NG, SG, NJ, J2 suddigt tal, prat, mummel / un-

deutliches, nuschelndes Sprechen, Gerede, Gemurmel.

tutnar se tåtnår. tutnat NG tuinat, 3 sg prs

tu/nä; SG tuttnat; NJ, J2 tuinat, neg. tunä; 1. NJ, J2 dundra (om åskan; även om en människas röst) / krachen, donnern, dröh-nen (vom Donner; auch von der Stimme eines Menschen)/; 2. NG, SG, NJ, J2 mumla; tala så tyst 1. på så långt avstånd, att orden ej urskiljas; tala otydligt / mur-mein; so leise od. in so groiSer Entfernung sprechen, dal3 die Worte nicht erfal3t werden kön-nen; undeutlich reden.

tuhtöt tutöt NG tuÅtcbt, imp. tutco! ; SG iidttiot; NJ, J2 tukaht, 1 sg prs tutcnv; tysta ned, till-rättavisa, kuscha en hund / zum Schweigen bringen, zurechtwei-sen, einen Hund (still) kuschen machen.

tutöt se tuhtöt. sjtuhttja stuhttja NG ffi; SG

gtuhttga stuhttga; NJ gtuht'ega, npl gteddga; J gtuha stuhffla;

gtuhtiega, gsg aiddia; stycke (av vad som helst, även av ren-hjord) / Stäck, Ten (von etw. Beliebigem, auch Von einer Renn-tierherde)h ällö-sjtuhttja stycke, del av renhjord / Teil, Stäck einer Renntierherde lär`kav-sjtuhttja den del av en renhjord ,som ta-ges in i gärdet för att undergå skiljning (brukar vara högst 2000 djur åt gången) / der Tell einer Renntierherde, der ins Gehege , gebracht wird, um der Scheidung unterzogen zu werden (pflegt je-desmal sich höchstens auf 2000 Stäck zu belaufen).

1280

tuhttjit NG Hi; SG tuheekt, NJ tuht'alt; tycka om / von etw. eine Meinung haben, etw. ein-schätzen; geni haben, schätzen mait tån tuhttjih tasi vad tycker du om det? / was meinst du da-von?.

tututallat NG tutuhtallat, SG tutuhtallat, NJ tutuhtallat, J2 tututallat; 1. NG, SG tuhtfit; 2. NJ, J2 bli nedtystad (om *hund) / zum Schweigen gebracht den (von (von einem Hund).

tudsi NG tu4,91; NJ Hi; (snus)-dosa / (Schnupftabaks-)Doseh se även t å k s å.

tudsit NG tuåsit; NJ Hi; tigga snus 1. något annat att lägga i dosan / unt Schnupftabak od. etw. anderes betteln, das man in die Dose legen kann h ge snus åt nå-gon / jdm Schnupftabak geben tuu'sit Cdu kal'kä tasi den skall, man alltid ge snus.

(s)tudsit NG ffi; SG stfiszt — tämt; NJ stesd, J stfiEszt, J2 stäa-s/t; leka / spielen.

hull« NG' tuOt, 2 sg imp. tutvt01; SG hitåt; F tuwetåt, 2 sg

tinvtö; NJ, J2 ticlustbt, 1 sg prs tuivtity; 1. stödja, stötta; sätta skydd mot elden i kålan/stfitzen, (mit Streben od. dgl.) versteifen; einen Feuerschutz, -schirm im Zeit anbringen (s. tuvta)/; NG tuvtdz tå pajas, vai tsäggöt pissu stötta den där, så att den står upprätt! 2. NJ, J2 skydda / schfit-zen h 3. taga emot, mota / auf-fangen, abwehren, parieren, ent-gegentreten h dela av en renhjord, som skall skiljas, i två delar först och främst, varefter den egentliga urskiljningen börjar / eine Renn-

tierherde, die »geschieden» wer-den soll, zunächst einmal in zwei Teile teilen, worauf die eigent-hette Scheidung beginnth NG1 t. åuhta kuou'lui mota, driva (en renskock) åt ett håll (för sig) / (ein Rudel Renntiere) auffangen, (ffir sich) nach einer Richtung treiben h 4. NJ, J2 lämpa till (t.ex. saker i en hög, så att de inte falla ut) / ordentlich verteilen, gleich-mäBig unterbringen, schichten (z.B. Sachen in einem Haufen, damit sie nicht aus ihm heraus-fallen)h 5. NJ, J2 utöka (mat-förrådet) / (den Speisevorrat) ver-mehren, (dem Essen) aufhelfenh kuo//2 tuu'Iä ietja pieptnöv, kå tav ddtju fisken utökar den andra maten (så att det inte går så mycket av den); 6. NJ, J2 stödja, hjälpa / (unter)stätzen, helfen.

stuulti NJ2 HI; J stitehtx; J2 Met?, asg stuwhtiw; = stukti.

stuultöt (adv.) NJ stievahtåht; J stiluhtåht, p st id ; i ; i rakt framåtriktad ställning (om ren-horn) / in gerade nach vorn ge-richteter Stellung (von einem Renntiergeweih)h tjårah läh st. hornen äro riktade rakt fram / die Stangen gehen gerade nach vorn.

tuvhkakit NG' tuwhkahlt; NJ svida (om händerna, när de

blivit frusna och sedan upp-värmts) / brennen (von den Hän-den, wenn sie erfroren waren und dann gewärmt wurden).

tunt's SG tfkrås, asg tåräu; NJ tuwrbs, npl titu'vräh; J2 tuwrbs, gsg tiOriisa; klåda (av vad slag som helst) / Jucken, Kitzel (beliebiger

Landsmåls- och Folkminnesarkivet i Uppsala Skrifter:

Ser. A: Folkmål. D. 0. ZETTERHOLM, Dialektgeografiska undersökningar. I. Ladugård. II. Gumse. Tacka. 1940. Pris 4 kr. SÄVE & GUSTAVSON. Gotländsk ordbok. Bd 1 A-N. 1940. Pris 18 kr. Bd 2: 1 O-Slättkarlost. 1942. Pris 7 kr. Bd 2: 2 Slättåting-0. Tillägg och rättelser. Efterskrift. 1945. Pris 11 kr. J. V. LINDGREN, Ordbok över burträskmålet, utg. av D. 0. och M. Zetterholm. 1940. Pris 5 kr. MANNE ERIKSSON, Hjäll och tarre samt andra ord för över-säng och övervåning. 1943. Pris 12 kr. CARIN PIHL, Verben i överkalixmålet. 1948. Pris 10 kr. AUG. SCHAGERSTRÖM, Grammatik över gräsömålet i Upp-land, utg. av Manne Eriksson. 1949. Pris 10 kr.

71. KARL-HAMPUS DAHLSTEDT, Det svenska vilhelminamålet I. A. Text. B. Kartor. 1950. Pris 12 kr.

Ser. B: Folkminnen och folkliv. ELLA ODSTEDT, Varulven i svensk folktradition. 1943. Pris 8 kr. J. EJDESTAM, Årseldarnas samband med boskapsskötsel och åkerbruk i Sverige. 1944. Pris 10 kr. LEVI JOHANSSON, Bebyggelse och folkliv i det gamla Frostviken. 1947. Pris 12 kr. LINNAR LINNARSSON, Bygd, by och gård. Gammal bygd och folkkultur i Gäsene, Laske och Skånings härader. I. 1948. Pris 15 kr. UNNAR LINNARSSON, Bygd, by och gård. Gammal bygd och folkkultur i Gäsene, Laske och Skånings härader. II. 1950. Pris 15 kr. ÅKE CAMPBELL, Från vildmark till bygd. En etnologisk undersökning av nybyggarkulturen i Lappland före in-dustrialismens genombrott. 1948. Pris 15 kr. OTTO BLIXT, Det gamla Grangärde. Skogsbruk. 1950. Pris 15 kr.

Under förberedelse: ARVID ERNVIK, Glaskogen. Bygd, arbetsliv och folkkultur i Jösse, Nordmarks och Gillbergs härader under 1800-talet.

Ser. C: Lapskt språk och lapsk kultur. 1. H. GRUNDSTRÖM, Lulelapsk ordbok. Fasc. 1. (abbis-

kälcpak) 1946. Pris 10 kr. Fasc. 2. (karpat-kållutit) 1947. Pris 10 kr. Fasc. 3. (kållutit-lönät) 1948. Pris 10 kr. Fasc. 4. (mä-njårav) 1948. Pris 10 kr. Fasc. 5. (njärIalit-påhkutit) 1949. Pris 10 kr. Fasc. 6. (pålai-sinne) 1950. Pris 10 kr. Fasc. 7. (sintsanit-tjabböt) 1950. Pris 10 kr. Fasc. 8 (tjabburit-tuvrös). 1951. Pris 10 kr.

Pris 10 kr.

OCH FOLKMINNESARKIVET I UPPSALA - DiVA-Portal

Documents

Transcript of OCH FOLKMINNESARKIVET I UPPSALA - DiVA-Portal