Skeppet Mars (1564)Fältrapport etapp III 2013

Niklas Eriksson

Södertörn arkeologiska rapporter och studier

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

1

Skeppet Mars (1564)

Fältrapport Etapp III 2013

Niklas Eriksson

Södertörns högskola 2015

SKEPPET MARS (1564)

2

ArkeologiSödertörns högskola141 89 Huddingewww.sh.se/arkeologi

Arkeologiska rapporter och studier

© Författaren

ISBN 978-91-980346-3-9

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Bakgrund och syfte ...................................................................................................5Beskrivning av vrakplatsen ................................................................................6Arkeologiska förutsättningar ..............................................................................7

Syfte och genomförande ...........................................................................................8Filmning med ROV ..............................................................................................8Lyft av särskilt informativa fynd. .......................................................................9

Resultat ..................................................................................................................12Skrov .................................................................................................................13Batteridäck ........................................................................................................14Röstbräda och röstfäste ....................................................................................15Akterkastell .......................................................................................................15Lavett och lavetthjul .........................................................................................16Falkon eller Tellehake .......................................................................................17

Sammanfattning av resultat 2013 .............................................................................18Kunskapsluckor och förslag på vidare undersökning .......................................18

Referenser ..............................................................................................................19

SKEPPET MARS (1564)

4

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

5

Bakgrund och syfte

Vraket efter Mars påträffades sommaren 2011av företaget Ocean Discovery. Under oktobersamma år genomfördes en första besiktning ochdokumentation av vrakplatsen med hjälp av fjärr-styrd undervattensfarkost, sk ROV (Lst tillstånd434-5799-11P). Arbetet bekräftade att det verk-ligen rörde sig om Erik XIV:s omtalade flaggskeppförlist år 1564 öster om Öland. Undersökningenresulterade bland annat i en planskiss över debevarade delarna av skrovet vilken tjänade somunderlag för beskrivning och inledande skepps-arkeologisk analys (se Rönnby et al 2012, fält-rapport I).

Under tre veckor i juli 2012 utfördes en andrafältinsats på vraket (Lst tillstånd dnr 431-4619-12). Det skeppsarkeologiska dokumentations-och rekonstruktionsarbetet av skrovet fortsatteunder denna etapp. Detta skedde genom video-kartering med ROV som sedan kompletteras meddata från multibeam och sonar. Marinarkeologiskinformation erhölls också genom studier av detmycket omfattande video- och fotomaterial somsamlats in i samband med filmprojektet. Tre silver-mynt bärgades vidare från vraket under dennaetapp (se Rönnby et al 2013, fältrapport II).

Sommaren 2013 genomfördes en tredje fält-insats på vraket (Lst tillstånd 431-3907-13).Målsättningen med denna etapp var förutomfortsätta dokumentationen av vrakplatsen medROV och multibeam att även bärga ett urvalskeppsdelar för skrovrekonstruktion samt tvåkanoner. Föreliggande rapport avser denna delav projektarbetet. Huvudförfattare till rapport

etapp III är Niklas Eriksson, MARIS, Södertörnshögskola.

Utforskningarna av Mars är ett samarbetemellan Marinarkeologiska forskningsinstitutet(MARIS) vid Södertörns högskola och forskarefrån Försvarshögskolan, Southampton University,Västerviks museum samt företagen OceanDiscovery, Deep Sea Production och MarinMätteknik AB.

Det vetenskapliga arbetet i anslutning till Marssker som en del av ett mångvetenskapligt forsk-ningsprojekt om maritima slagfält på Södertörnhögskola med stöd av Östersjöstiftelsen (sewww.sh.se/maris/research). Det förstnämndamomentet, dokumentationen av skrovet, syftar tillatt göra en rekonstruktion av örlogsskeppet och“stridsmaskinen” Mars, men är också en del avförståelsen av slagfältsmiljön och händelseförloppetvid förlisningen. Tolkningen av Mars “site formationprocess” är en kombination av att förstå skeppetsursprungliga utseende, bataljens olika skeendenoch den marina miljöns betydelse för såvälsönderfall som bevarandet.

Parallellt med den arkeologiska dokumenta-tionen filmar och stillbildsfotograferar de med-verkande företagen för en internationell tv-produktion samt för populärvetenskaplig pub-licering i böcker och tidningar. All logistik ochpraktiskt arbete samordnades och koordineradesav Ocean Discovery, som också ansvarade föratt upprätta en arbetsmiljöplan.

Fältarbetet 2013 involverade tre större arbets-båtar och drygt trettiotal deltagare. Förutomsvenska marinarkeologer och dykare deltog

SKEPPET MARS (1564)

6

kollegor från England, USA, Polen, Norge, ochDanmark.

De bärgade skeppsdelarna och fynden fördesefter 2013 undersökningar till Västerviks museumdär de förvaras i ett vattenkar i anslutning till enutställning om vraket. Fynden har under vintern2013/2014 dokumenterats genom uppritning och3D-foto. Fynden har också genomgått rengöringoch besiktning av konservator (Jahrehorn 2013).Efter överenskommelse med Länsstyrelsen ochKalmar läns museum och samråd med konservatorMax Jahrehorn kan beslut om eventuell åter-deponering alternativt konservering tas senare.

Beskrivning av vrakplatsenSåsom Mars förlisning framställts i litteraturen skallfockmasten farit iväg som en pil vid explosionen

(Ekman & Unger 1942:178). Den briserande krut-durken skulle i så fall varit placerad i fören. Situa-tionen på vrakplatsen stämmer väl överens meddenna uppgift. Av skeppets förliga parti återstårnämligen endast fragment, medan skrovet blir allt-mer sammanhängande längre akteröver.

Drygt två tredjedelar, från akterstäven och för-över återstår av skrovet. Detta har i sin tur brutitsupp i tre mer eller mindre sammanhängande partier;en bottensektion, en babordssida och en styr-bordssida. Bottensektionen är den längsta beva-rade delen och omfattar skrovets botten, upp tillslaget, det vill säga där bottenskrovet bordlägg-ningen böjer av uppåt och blir skrovsida. Botten-sektionen ligger till största delen skymd, dels underden infallna babordssidan, dels under nedfallnadelar som härrör från de olika däcken (Fig. 1).

Figur 1. Fotomosaik av vrakplatsen, siffrorna anger: 1=Röstfäste, 2=Stinnare, 3=Topptimmer,4=Lavett (skymt under babordssidan), 5=Lavetthjul (skymt under babordssidan), 6=Falkon(fotomosaik: Tomasz Stachura).

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

7

Bottensektionen bedöms vara mer eller mindresammanhängande även om den är kraftigt de-formerad och vriden. Det förligaste synliga partietav bottensektionen vilar nämligen plant på bottenutan slagsida, medan akterstäven lutar omkring 35grader åt styrbord.

Babordssidan har separerats från botten-sektionen utmed slaget och fallit in mot styrbord.Även om babordssidan fortfarande hängersamman så har den knäckts något i längd-skeppsled, ungefär vid utloppshålet för pump-rännan. Styrbordssidan är till stor del dold undernedfallna däcksnivåer och andra lösa delar. Denövre delen av styrbordssidans insida från övrebatteridäck och uppåt är tillgänglig. Även styr-bordssidans utsida är delvis tillgänglig för dokumen-tation, Det gäller framförallt det förligaste bevaradepartiet vilket reser sig över botten. De aktersta,cirka femton metrarna av styrbordssidan vilar dockplant mot botten Styrbordssidan har även släpptfrån akterstävens spunning. Jämfört med babords-sidan är styrbordssidan bevarad i högre ut-sträckning. Här finns konstruktionselement som gerledtrådar kring hur det höga akterkastellets upp-byggnad (se nedan angående akterkastellet).Sannolikt bräcktes skrovet i sina tre större delarredan på vattenytan, vid den våldsamma explo-sionen.

Spridda delar av skeppet återfinns omkringdetta koncentrerade skrovområde (för avgränsningav vrakplatsen, se Lundgren et al 2011). Vid be-siktning av sonaranomalier utanför det mer kon-centrerade skrovområdet, har till exempel delarav det bortsprängda förskeppet, däribland en delav förstäven påträffats. Fyndet gjordes cirka 60meter utanför babordssidan. I direkt anslutning tillförstäven påträffades även ett avbrutet eldrör frånen kanon.

Arkeologiska förutsättningarMars vrakplats är stor, komplicerad och i högstagrad tredimensionell. Lämningen består av fleramer eller mindre sammanhängande skrovpartieroch ett stort antal fynd. Fynden påträffas lösa elleri mer sammansatta koncentrationer. Tillgänglig-heten försvåras genom att vraket vilar på 75 metersvattendjup och till råga på allt långt ute till havs.Att utföra arkeologiskt fältarbete som resulterar iett fullgott dokumentationsmaterial som kan bildagrund för vetenskapliga arkeologiska tolkningaroch resonemang på denna utsatta plats är en sannutmaning.

Arkeologiska undersökningar på stora djup harendast utförts i begränsad utsträckning tidigare (set ex Bryn et al 2007). Det har då framförallt handlatom kraftigt nedbrutna och därmed relativt två-dimensionella lämningar. Mars vrakplats är av enmer tredimensionell karaktär, med stora nivå-skillnader och fortfarande sammanhängandeskrovpartier, vilket ställer särskilda krav på under-sökningsmetodiken. I stor utsträckning handlardärför undersökningen av Mars om att pröva nyaarbetsformer och metoder för denna typ av djuptliggande vrak. Metoder för byggnadsarkeologiskdokumentation och upprättande av ritningarprövades i samband med undersökningen av detså kallade Spökskeppet som ligger på 129 metersdjup utanför Gotska sandön. Där användes enkombination av Multibeamkartering och video-filmning med måttreferens för att framställa ritningarav vraket och platsen (se Eriksson & Rönnby2012). Mars är större, mer nedbruten och därmedmer komplicerad att dokumentera.

SKEPPET MARS (1564)

8

Syfte och genomförande

Mars byggs och förliser i vad som betecknats somett sjökrigs historiskt brytningsskede. I korthetbottnar detta i att bordningsstriderna trängs undanav mer renodlade artilleristrider. Mars är ett av deförsta stora krigsfartygen som byggs i Sverige. Urskeppsbyggnadsteknisk synvinkel kan Mars så-ledes betraktas som en slags prototyp för de skeppsom kommer att byggas under följande sekel.

Det arkeologiska fältarbetet 2013 syftade till attsamla in information som kan användas för attåterskapa skrovets karaktäristiska form ochovanliga konstruktion tvärskepps. Det syftade äventill att lyfta två kanoner och en lavett för att få enbättre förståelse för hur Mars speciella artilleri varitkonstruerat och fungerat. Ett övergripande syftemed detta har varit att återskapa den miljö, det vii det mångvetenskapliga projektet “Ships at War”valt att kalla “stridsrummet” (se projekt-beskrivning).

För att samla in information för att svara pådessa övergripande frågor har flera metoder förmaterialinsamling prövats och använts.

För att skapa ett underlag för rekonstruktionav skrovets form har vrakplatsen dokumenteratsmed hjälp av en Blueview skanner. Detta är ettakustiskt mätinstrument som placeras längst upppå ett trebent stativ (Fig. 2). Instrumentet ställs utpå strategiskt utvalda platser på sjöbotten i an-slutning till vraket och utför en tredimensionellakustiskt skanning av omgivningen (Holmlund2014). Under fältarbetet genomfördes skanningpå 28 ställen. Instrumentet har flyttats från ytanmed hjälp av ROV (Remotedly Operated Vehicle).

Tekniken samlar in data i form av ett tre-dimensionellt punktmoln av vrakplatsen. Utifråndetta material går det att extrahera måttuppgifter(Fig. 3) som kan ligga till grund för rekonstruk-tioner av skrovet.

Under 2013 års fältarbete skannades cirka 80procent av det samlade skrovområdet. Resterandedel avses att skannas under fältarbetet 2014.Bearbetning och sammanfogning av det insamladematerialet har påbörjats av Joakim Holmlund och

kommer på sikt att resultera i en tredimensionellmodell av vrakplatsen. Den byggnadsarkeologiskabearbetningen och analysen av mätdatat är endastpåbörjad och ett mer sammanhållet grepp om dettamaterial kommer att tas efter nästa fältsäsong.Resultatet från de påbörjade bearbetningarna, somalltså utförts efter fältfasen, redovisas därför inte idenna rapport utan kommer att publiceras längrefram.

Filmning med ROVVid sommarens fältarbete filmades den fortfarandesammanhängande styrbordssidan noggrant ochsystematiskt med hjälp av ROV. Med hjälp avparallellt ställda laserpekare, som pekar in ikamerans synfält, har måttreferens i det insamlade

Figur 2. Blueviewintsrumentet står på en tripodoch ställs ner på botten. Intrumentet kan flyttasmed ROV (Foto: Johan Rönnby)

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

9

filmmaterialet åstadkommits. Genom filmningen harviktig information kring hur skrovsidan varituppbyggd kunnat samlas in. Det insamladematerialet kommer att bilda ett bra underlag förrekonstruktion av stora delar av akterkastellet.Bearbetningen av detta material till ritningar harendast påbörjats och kommer bearbetasytterligare och publiceras efter nästa fältarbete.

Lyft av särskilt informativa fynd.Vid fältarbetet 2013 lyftes 7 noga utvalda fynd frånvrakplatsen. Urvalskriterierna har grundats på deövergripande frågeställningarna; att skapa under-lag för rekonstruktion av den kaotiska stridsmiljön,det så kallade stridsrummet. Följande fynd lyftesfrån vraket (numreringen korresponderar medutplaceringen av fynden på fotomosaiken, Fig. 1):

1. Fäste för röstplanka. Fästet är ett cirka 1,4meter långt timmer av ek vilket bildat stöd förröstplankans infästning mot skrovet (Fig. 4). Timretär typiskt för stora skepp fram till slutet av 1500-talet men därefter rationaliseras konstruktionen.Timret ger väldigt bra information om skrovetstvärskeppsform (även Fig. 5, A).

2. Stinnare med kvarsittande däcksknä.Stinnaren är en knappt 2,5 meter långt ektimmersom bildat invändig tvärskeppsförstärkning (Fig.6). Timret valdes ut eftersom det dels ger värdefullinformation om skrovets form, dels avslöjar av-ståndet mellan däcksnivåerna, dels att det visardimensionerna på vägare och andra intimmer (ävenFig. 5, B).

3. Topptimmer. Topptimret utgörs av enknappt 2 meter lång förlängning av den bärgadestinnaren (se ovan) som utgjort en bärande del avdet klinkbyggda akterkastellet. Tillsammans gerdessa timmer en helt unik inblick 1500-taletsskeppsbyggeri (även Fig. 5, C).

Figur 3. Skärmdump visande Blueviewmätning med ett antal mått, i detta fall runt en kanonport.

Figur 4. Det bärgade röstfästet (Foto: IngemarLundgren).

SKEPPET MARS (1564)

10

Figur 5 (övre). Ritning visande de bärgadetimrens inbördes förhållande. Bokstäverna an-ger: A=Röstfäste, B=Stinnare, C=Topptimmer,D=Råhult (Ritning: Niklas Eriksson).

Figur 6 (undre). Den bärgade stinnaren på vägupp ur djupet (Foto: Marsprojektet).

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

11

Figur 7 (vänster). Den bärgade lavetten somvisar tydliga spår efter den våldsamma brandeni samband med förlisningen (Foto: IngemarLundgren).

Figur 8 (undre). Ritning av den bärgadelavetten (Ritning: Niklas Eriksson).

SKEPPET MARS (1564)

12

4. Kanonlavett. Lavetten kan beskrivas somen drygt 2 meter lång tvåhjulig vagn för kanonenseldrör att vila i (Fig. 7). Lavetten är av en specielltvåhjulig typ som är ganska unik för Mars (Fig.8).

5. Hjul till lavett. Lavetthjulet har en diameterav 0,75 meter och är uppbyggt med ekrar ochkan närmast beskrivas som ett litet vagnshjul (Fig.9, samt 10).

6. Litet eldrör. Eldrör från en mindre, endast1,55 meter lång, kanon. Eldröret valdes ut efter-som små kanoner från 1500-talet är mycket ovan-liga och detaljstudier kan ge värdefull ny informa-tion (se även nedan) (Fig. 11, samt 12).

7. Stort eldrör. Eldröret som är gjutet i bronsär avbrutet i två delar. Kanonens totala längd harvarit omkring 3,6 meter. Syftet med att lyfta dennakanon har främst varit pedagogisk, genom att dessdemolerade tillstånd påtagligt vittnar om det våld-samma förlisningsförloppet (Fig. 13 samt 14).

Resultat

Sammanfattningsvis ger Blueviewmaterialet viktiginformation om proportioner och dimensioneringav skrovet, samtidigt som tekniken erbjuder engod positionering av fynd och delar. Detta kankompletteras med ROV-filmningen som ger viktiginformation om hur skrovets olika delar äruppbyggda. De bärgade fynden erbjuder förut-sättningar för detaljstudier. Genom placering avspik- och dymlingshål går det att fastställa upp-byggnad och dimensionering av skrovets olikabeståndsdelar och därmed ett bra underlag förrekonstruktion. Med de bärgade eldrören ochlavetten kan denna rekonstruktion bestyckas. Alltsammantaget bildar detta ett underlag för analysav det rum i vilket sjöstriden utkämpades.

Som framgår ovan pågår ännu analysen ochbearbetningen av den arkeologiska information somsamlades in under fältarbetet 2013. En mersammanhållen publikation av Mars kommer attförfattas när fältarbetet på vrakplatsen är avslutat.

Figur 9. (foto av hjulet). Det bärgade lavett-hjulet (Foto: Ingemar Lundgren).

Figur 10. Preliminär ritning av det bärgadelavetthjulet. Ekerns infästning i navet har idagsläget inte kunnat fastställas i detalj (NiklasEriksson).

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

13

Nedan ges några preliminära resultat för att skapaen uppfattning om vad undersökningarna hittills hartäckt in. Texten är tänkt att ligga till grund förplanering av de fortsatta fältarbetet på vrakplatsen.

SkrovMars skrov är byggt på kravell, vilket innebär attbordläggningsplankorna är placerade sida vid sidautan överlappning (för en kompletterande beskriv-ning av skrovet, se Eriksson 2012a). Metodenintroducerades i östersjöområdet i början av1500-talet, men fortfarande under 1560-talet, närMars byggdes, var tekniken förbehållen de allrastörsta skeppen (se Adams 2003, 2013, Adams& Rönnby 1996, 2013).

Halvvägs upp på Mars skrovsida samt mellande båda batteridäcken återfinns berghult, det villsäga bordgångar som är närapå dubbelt så tjockasom övriga bordläggningen. Det bärgade fästet förröstplankan (Fig. 4 samt 5, A) visar att berghultetvarit tio centimeter tjockare än bordläggningen och45 centimeter brett. Berghulten har löpt i hela

fartygets längd strax ovan den ursprungliga vatten-linjen. Mellan dessa berghult är tunnare bord-plankor placerade.

Mars skrov är påfallande kraftigt intimrat ochdet framgår också tydligt att man i hög utsträckningbyggt av naturligt krumvuxet virke av god kvalité.Spanten är tätt placerade och spantens olika delarär inbördes snedlaskade. Spanten uppvisar enganska intressant detalj. De har uttag för, småträklotsar, kallade lattor, vilka återfinns bakomnåten. Detta är en unik konstruktionslösning somtidigare endast är känd från vraket efter Elefanten(1559) (se Adams 2003:87-99, Ekman 1942).Den säregna konstruktionslösningen nämns även ibevarade skriftliga källor om de första vasa-kungarnas skepp (Ekman:1942:96). Dessa lattorhar bildat ett invändigt stöd för drevningen somslagits in i nåten (springan mellan borden) frånutsidan.

Bevarad invändig bordläggning, så kalladgarnering, har iakttagits på flera ställen. Eventuellthar Mars skrov saknat garnering på övre batteri-däck. Medan yngre örlogsfartyg, från 1600-talet

Figur 11. Det mindre eldröret som bärgats från Mars, troligen en så kallad Falkon (Foto: IngemarLundgren).

Figur 12. Måttsatt skiss av det mindre eldröret (Jon Adams).

SKEPPET MARS (1564)

14

och framåt, oftast har full garnering, så saknas dettapå vissa äldre skepp. Som exempelvis saknarMary Rose (1545) och vraket efter Lomelina(1516) garnering på batteridäck (Marsden2009:189ff, Guérout & Rieth 1998). Förhållandetska eventuellt förstås i relation till utvecklingen avkrigsfartyg till mer renodlade artilleriplattformarunder 1500-talets.

BatteridäckI det bevarade skrovet återfinns ett antal kanon-portar vilka avslöjar att Mars haft två genom-

gående batteridäck. De två portarna som pekarakterut. I den bevarade delen av babordssidanåterfinns 6 kanonportar på undre batteridäck ochlika många från övre batteridäck. Portarna påundre batteridäck är i det närmaste kvadratiska.De fyra aktersta är bäst bevarade och deras breddkunde uppmätas till mellan 70 och 75 centimeter.Portarna är utplacerade påfallande oregelbundetoch avståndet mellan dem varierar från 145 till 255centimeter.

Förhållandet är likartat på övre batteridäck.Dessa portar är avsevärt mindre än dem på undrebatteridäck. En intressant detalj är att övre batteri-däcks portar är utformade med valv. Formen ärtydligast urskiljbar på den vägare som är fästovanför portarna på skrovets insida, men kan äveniakttas på urtag i upplängorna i anslutning tillportarna. Portar med valv skvallrar om att de intevarit försedda med de konventionella fyrkantigakanonportarna, som hängs i ovankant med gång-järn och som är närapå allenarådande hundra årefter Mars förlisning. Även på övre batteridäckvarierar portarnas storlek och placering kraftigt.Portarnas bredd har uppmätts till mellan 44 och55 centimeter och avstånden mellan portarna tillmellan 145 och 255 centimeter. Den oregelbundnaspridningen av kanonportar har inneburit att vissaportar hamnat ovanför varandra, vilket inneburiten strukturell försvagning av skrovsidan.

Omedelbart akter om respektive port på undrebatteridäck har det stående röstfästet varit infästpå skrovets utsida (Fig. 15, A). Även om dehuvudsakligen tjänat som infästning av röstbrädorkan de även ha varit menade som en slagskompensation för den strukturella försvagning avskrovsidan som en kanonport utgör.

Figur 13. Den avbrutna kanonen (Foto: Inge-mar Lundgren).

Figur 14. Måttsatt skiss av det avbrutna eldröret (Jon Adams).

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

15

Röstbräda och röstfästeMasternas stagning det man kallar den ståenderiggen, har bestått av ett antal vant som tagit upppåfrestningarna från sidorna och akterifrån, samtgrova stag som löpt föröver (för en kom-pletterande beskrivning av Mars rigg, se Eriksson2012a:19-21). Mellan vanten har tunnare rep, såkallade vevlingar, varit placerade och på det visetbildat en repstege som leder upp i masten ochmärsarna. Märsarna hade vid denna tid fortfarandeen strategisk betydelse i strid eftersom lansar(spjut), fotnaglar och granater kastades motfientliga skepp under strid från märsarna (Alm1954:69-76). I märsarna var även vissa lättarekanoner placerade.

Till skrovet har vanten har varit fästa via röstjärn(beslag som förbinder vantet till skrovet). Vantenhar satts an med hjälp av ett system av jungfrur.En horisontellt orienterad planka, kallad röstbräda,(Fig. 15, B) har bildat distans mellan röstjärnenoch skrovet och vanten har på det viset kunnat gåfri från fartygets reling. På de stora skeppen genom-går hela arrangemanget med röst, röstjärn, vant,jungfrur och annat en omfattande förändring kringsekelskiftet 15-1600 och Mars ger en unik inblicki det äldre arrangemanget.

Den enda arkeologiska parallellen är Mary Rose(1545) (jfr Marsden 2009:219-272). Delar avmotsvarande infästningar finns bevarade iursprungligt läge på Mars styrbordssida. Dessastående timmer har varit infällda i urtag i berghultenstrax akter om undre batteridäcks kanonportar(Fig.15, A).

AkterkastellDet kraftigt upptimrade kravellbyggda skrovetsträcker sig upp till och med övre batteridäck.Ovanför denna nivå har akterkastellet rest sig.Akterkastellets konstruktion skiljer sig avsevärtfrån övriga skrovet genom dess påfallande tanigauppbyggnad. Förhållandet kan närmast liknas vidatt akterkastellet utgör en separat byggnad somstår ovanpå det kraftiga kravellbyggda skrovet.Från de bevarade delarna framgår tydligt att dess

byggnad utgjort en separat fas i skeppetsfärdigställande. De timmer som bärgades underfältarbetet har bidragit med viktiga upplysningarkring detta.

Skrovet är invändigt förstärkt med stinnare, ettkraftigt tvärskeppsgående timmer placerat påskrovets insida, innanför garneringen. Stinnarnafortsätter upp till omkring en halv meter ovanförråhultet, det vill säga det översta berghultet (Fig.5, D). Till denna uppstickande del av stinnarna ärde stående reglar, i det följande kallade topptimmer,infästa (Fig. 5, C), kring vilka akterkastellet äruppbyggt.

Längs styrbordssidan sitter sju sådana topp-timmer i ursprungligt läge (se Eriksson 2011:12,Fig.6). Till dessa har de knän som burit upp

Figur 15. Principskiss visande skrovets ochakterkastellets konstrruktion. Bokstäverna an-ger: A=Röstfäste, B=Röstplanka (Niklas Eriks-son).

SKEPPET MARS (1564)

16

däcksbalkarna i akterkastellet varit infästa. I flerafall sitter de fortfarande i läge. Vid fältarbetet 2012filmades denna konstruktion noggrant med hjälpav ROV. Detta material återstår dock att bearbeta.

Flera stinnare med fortfarande vindhängandetopptimmer och däcksknän har även påträffatslösa. Dessa härrör från styrdbordssidan och harrasat in i skrovet (se Eriksson 2012a:12, fig. 4.1,A), Vid fältarbetet 2013 lyftes en stinnare medfortfarande vidhängande topptimmer och däcksknätill ytan (Fig. 6 samt 5,B).

Akterkastellets sidor har klätts med brädorlagda på klink. Inga av dessa är bevarade i lägeeftersom de varit fästa med järnspikar som rostatbort. Akterkastellets brädbeklädnad har varit avavgjort tunnare dimensioner än den kravellagdabordläggningen i övriga skrovet. Branden vidskeppets förlisning, tillsammans med erosionen avträvirket under snart 450 år på botten, har gåtthårt åt dessa tunna brädor.

Brädbeklädnadens dimensioner kan utläsas frånklinkhak i topptimren. Det är dock långt ifrånsamtliga topptimmer som är försedda med klink-hak. Det topptimmer som bärgades saknar heltoch hållet hak. Däremot finns spikhål som avslöjaratt 12-13 gångar av klinklagda bordplankorspikats till topptimret. Avsaknaden av hak på endel av topptimren är intressant ur skeppsbyggnads-teknisk synvinkel eftersom det avslöjar något omhur man gått tillväga när akterkastellet uppfördes.

Det är tydligt att sedan det kravellbyggda skrovetfullbordats upp till och med övre batteridäck, harett antal topptimmer rests ovanpå detsamma. Dessatopptimmer har saknat klinkhak och fästs mot deuppstickande stinnarna (det är ett sådant topp-timmer som bärgats). Mot topptimren har därefterspikats på klink lagd bordlägging. Sedan dennafullbordats har akterkastellets ytterligare kom-pletterats och förstärkts från insidan med ytterligaretopptimmer. Dessa har försetts med klinkhak ochslutit an ordentligt till den klinklagda bord-läggningen. Förfarandet att sätta in merparten avspanten i efterhand liknar således de metoder somnyttjas vid konventionellt klinkbygge (jfr Hasslöf1970).

Akterkastellet är således en betydligt lättarekonstruktion som placerats ovanpå det kraftigtupptimrade kravellbyggda skrovet. Förhållandetmed det förhållandevis klena akterkastellet var detgängse under 1500-talet. Bland annat berättar ensamtida källa om de engelska galeonerna sommötte den spanska armadan 1588 att:

“The upperworke (…) was of a thicknesse andstrength sufficient to beare off musketshot. Thelower worke and the timbers thereof were outof measure strong, being framed to plankes andribs foure or five foote in thicknesse, insomuchthat no bullets could pierce them” (citat i Hough1969:94).

Under det tidiga 1500-talet var äntringsstridfortfarande det vanliga till sjöss. Höga för- ochakterkastell innebar en strategisk fördel vid sådanastrider. Mars tillkommer i en brytningstid då manalltmer kommit att förlita sig på artilleri. Av dennaanledning är det särskilt intressant med Marsakterkastell som skall förstås som just en plattformämnad för äntringsstrid snarare än artilleri-beskjutning (även Eriksson 2012c:10-13). Marserbjuder således en unik möjlighet att studera enäldre, medeltida form av sjöstrid som kan sägasvara på utdöende vid 1500-talets mitt.

Lavett och lavetthjulDe kanonlavetter som iakttagits på Mars är samt-liga tvåhjuliga. Detta gäller såväl lavetterna försmidda kammarkanoner av järn som mynnings-laddarna vilka samtliga iakttagna är gjutna av brons.Fyrhjuliga lavetter fanns ombord på skepp redanunder 1500-talet, bland annat på Mary Rose(1545) (Fontana & Hildred 2011) och kom att blidominerande typ under följande sekel. Bilder från1500-talet visar dock att tvåhjuliga lavetter varvanliga. Flera arkeologiska fynd av tvåhjuligalavetter har gjorts, förutom på Mary Rose (1545)har även ekerhjul påträffats på Lomellina (1516)(Rieth 1991:47-55) samt på spanska armada-vraken La Trinidad Valencera (1588) (Atherton2013) och Juliana (Birch & McElvogue 1999).

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

17

Från 1600-talet och framåt förknippas tvåhjuligalavetter framförallt med landartilleri

Den bärgade lavetten är drygt två meter lång.Den påträffades omedelbart styrbord om akter-stäven och är sannolikt en av de två som pekat utgenom portarna i aktern under häckbalken (seovan). Den har således varit placerad på undrebatteridäck. Lavetten är uppbyggd utifrån tvåparallellställda grova ekplankor vilka förbunditsmed fyra kortare mellanstycken. Lavetten har hållitssamman med 4 stycken genomgående järnbultar.Bultarna har rostat bort men har av de genom-gående hålen och urtagen att döma har de haft endiameter på 33 mm och varit försedda medkvadratiska brickor.

Ett av hålen i sidostyckena har lite större dia-meter än de övriga och har sannolikt varit ämnadför broken, det vill säga den kraftiga tross somförbundit lavetten med skrovsidan och bromsatrekylen (jfr Fig. 8).

I anslutning till mellanstycket längst fram, motkanonens mynning, är hjulaxeln monterad. Den ärinfälld mot lavettens undersida och har förankratsmot lavetten med beslag i form av järnband vilkarostat bort. Avtryck och märken i träet avslöjaratt de spikats till underlaget. Tapparna på hjulaxeln,på vilka hjulen varit fästa, är koniska. Centrumhåleti det bärgade lavetthjulet har en motsvarande form.Hjulaxeln är böjd, vilket innebär att de båda hjulenlutat inåt. Om detta är ursprungligt eller om detberor på att virket deformerats och förlorat formkan inte avgöras i dagsläget. Att virket i lavettendeformerats och vridits är dock uppenbart efter-som de båda sidostyckena är skeva. Skevhetenåterges inte i ritningarna men har dokumenteratsgenom fotogrammetri. Ytan på lavetten är kraftigtförkolnad och det är möjligt att den tappade for-men i samband med uppvärmningen.

Eldröret har vilat med tapparna försänkta ilavettens ovansida. I försänkningarnas bakkant harlavetten varit förstärkt med järnbeslag för att taupp stöten från rekylen. Överfallen som hållit eld-röret på plats har rostat bort men det framgår tydligtatt de förankrats till lavetten med hjälp av genom-

gående bultar. Hålen för dessa har ett kvadratiskttvärsnitt.

När lavetten dokumenterades låg den upp ochner varför ovansidan inte kunnat mätas upp i detalj.Information rörande lavettens ovansida planerasatt inhämtas i samband med att lavetten hanteras isamband med konservering eller återdeponering.

Lavetthjulet är uppbyggt kring ett svarvatcentrum eller nav med träets fiberriktning åt sammahåll som hjulaxeln. I detta nav är tio ekrar infästa.I infästningen mot navet har ekrarna ett kvadratiskttvärsnitt för att sedan övergå till runt. Ekrarna ärinfästa i runda hål i lötarna. Lötarna är inbördessammanfogade med järnbeslag på ömse sidor ochytterligare förbundna med en fjäder av trä. Tillskillnad från exempelvis vagnshjul eller fältlavetterhar hjulet från Mars saknat utvändigt påkrymptjärnband. Kanske är det en åtgärd för att minskaslitaget mot skeppets däck när kanonen rekylerar?

Falkon eller TellehakeVid fältarbetet bärgades även ett mindremynningsladdat eldrör av brons. Kanonen är intemer än 155 cm lång. Eldröret är påfallande smaltoch dekorerat med bandning, trumf och druva liktstörre bronskanoner. På dess ovansida återfinnsen vapensköld med vasakärve.

Eldröret uppvisar dock några egenheter som inteåterfinns varken på större kanoner eller sentidasmåkanoner, mickhakar och liknande. Druvan ikanonens bakände har ett kvadratiskt urtag. I dettaurtag har en järnten varit ingjuten eller på annatsätt fäst till eldröret, med vilket man riktat det-samma. En annan ovanlig detalj är det fäste medgenomgående hål som återfinns till höger omfänghålet. Sannolikt är detta fästet för en avfyrnings-anordning och att hanen för ett svamp eller snapp-lås varit ledad i det genomgående hålet (jfr Alm1976:127f, Lenk 1943:52-55). Järntenen somanvänts för att rikta kanonen, liksom avfyrnings-mekanismen har medfört att den kunnat avfyrasav en person.

En egenhet med eldröret är att det saknar tappar.Dess upphängning skiljer sig således från andrapåträffade exemplet på falkoner, tellehakar och

SKEPPET MARS (1564)

18

liknande småkanoner. Det enda fästet består avett öra med ett genomgående hål på eldröretsundersida. Fästet är dock i klenaste laget för attkunna ta emot kraften från en rekyl. Dessutom ärdet placerat för långt fram för att eldröret ska kunnabalansera horisontellt.

Troligast är att eldröret vilat i en trästock påsamma sätt som samtida smidda järnkanoner ellersenare tiders musköter, muskedunder och vissarelingsstycken. Eldröret skulle då ha varit infälltoch försänkt i ett trästycke och förankrats delsgenom att en sprint drivits genom trästocken ochhålet i fästet på eldrörets undersida, dels i form avnågon sorts bandning. Förhoppningsvis kanexemplar med bevarad stock påträffas vid defortsatta undersökningarna av Mars vrakplats. DEtstörre eldröret påträffades i två delar. Dess totalalängd är omkring 3,6 meter (Fig.13,14)

Sammanfattning av resultat 2013

2013 års fältarbete har inneburit att de resultat somvanns vid den inledande undersökningen, etapp1, under hösten 2011, samt etapp 2 undersommaren 2012 fördjupats och breddats. De vunnaresultaten kan sammanfattas enligt följande:

Den bärgade stinnaren med kvarsittande knäoch tillhörande topptimmer har bidragit med viktigtinformation rörande skrovets uppbyggnad ochform. Stinnaren avslöjar även höjden mellan deolika batteridäcken och bidrar därmed med viktigaledtrådar för rumsliga analyser. Topptimret gerinformation om hur akterkastellet varit uppbyggtmen också hur man gått tillväga när man byggtupp detsamma.

Det bärgade vertikala röstfästet erbjuderförutom nya insikter kring en väldigt tidstypiskteknisk lösning även information kring skrovetskurvatur midskepps.

Den bärgade tvåhjuliga lavetten med tillhörandehjul är av en ovanlig tvåhjulig typ, som framföralltförknippas med landartilleri. Genom att placera inlavetten i den rumsliga rekonstruktion sommöjliggörs genom de bärgade skeppstimren (seovan) kan vi få en unik inblick i hur den förstagenerationen tungt skeppsartilleri fungerade.

Kunskapsluckor och förslag på vidareundersökningFör att tillvarata skeppet Mars arkeologiskapotential bör fokus ligga på sådana aspekter sominte belysts genom de tidigare fältarbetena. I dags-läget är skrovets sidor förhållandevis välrepresenterade i det insamlade materialet. Det somsaknas är framförallt kunskap om däcken. Genomatt ta ett mer samlat grepp om de däcksnivåer somligger travade på varandra kan man få en bättreuppfattning om skrovets form och rumsligaarrangemang. Detta är relevant inte minst för attbelysa den i mediala och populärvetenskapligasammanhang ofta dryftade frågan om hur stor Marsvar.

En arkeologisk insats riktad mot däckskon-struktionen kan genomföras genom fortsattinsamlande av material med Blueview. Instrumentetska då placeras så att det ger optimal informationrörande särskilt viktiga bevarade däcksstrukturer.Det behövs även göras en kompletterande ROV-filmning, där särskilda konstruktionsdetaljereftersöks under körning.

FÄLTRAPPORT ETAPP III 2013

19

Referenser

Adams, J. 2003. Ships, Innovation and Social Change– aspects on carvel shipbuilding in Northern Europe1450-1850, Stockholm.

Adams, J. 2013. A Maritime Archaoleogy of Ships:Innovation and Social Change in Medieval andEarly Modern Europe, Oxford & Oakville: OxbowBooks.

Adams, J. & Rönnby, J. 1996. Furstens fartyg – marin-arkeologiska undersökningar av en renässans-kravell, Stockholm.

Adams, J. & Rönnby, J. 2013. One of His Majesty´s’Beste Kraffwells’: the wreck of an early carvel-builtship at Franska stenarna, Sweden, In The Inter-national Journal of Nautical Archaeology, Vol.42.1,Sid. 103-117.

Alm, J. 1976 (1934). Eldhandvapen 1. Från derastidigaste förekomst till slaglåsets införande,Faksimil, Stockholm: REDIVIVA Publishing house.

Alm, J. 1954. Flottans handvapen. Kortfattad historik, IAlbe, G. (red.). Sjöhistorisk årsbok 1953-1954, s. 67-149.

Atherton, D. 2013. La Trinidad Valencera: The History,Discovery and Excavation of a Spanish ArmadaVessel in Kinnagoe Bay, County Donegal, Irelandby The City of Derry Sub Aqua Club, Ballycastle:David Atherton.

Bound, M. (red.),1998. Excavating Ships of War, Inter-national Maritime Archaeology Series 2, Oxford/University of Oxford

Birch, S. & McElvogue, D., M. 1999. La Lavia and theSanta Maria de Vison: three Spanish Armada tran-sports lost off Streedagh Strand, Co Sligo, Inter-national Journal of Nautical Achaeology, Vol 28:3:s. 265-276.

Bryn, P., Jaziniski, M. E., Søreide, F. 2007. Ormen Lange,pipelines and shipwrecks, Oslo/Universitetsforlaget

Ekman, C. 1942. Stora kraveln Elefanten, i Lybeck, O.(red.) Svenska flottans historia, band 1, Malmö/Allhem, sid

Ekman, C. & Unger, G. 1942. Svenska flottans sjötåg framtill Kalmarkriget, i Lybeck, O. (red.) Svenska flottanshistoria, band 1, Malmö/Allhem

Eriksson, N. 2012a. Skeppsarkeologisk analys, I Rönnby,J. (red.). Skeppet Mars (1564). Fältrapport, etapp1. Södertörn arkeologiska rapporter och studier

Eriksson, N. 2012b. Makalösa Mars: dykarna fann hennetill slut, I. Populär Arkeologi, nr 3. Lärbro

Eriksson, N. 2012c. Skeppet Mars – en ny bekantskap!,I Marinarkeologisk Tidskrift, nr. 2, Stockholm

Eriksson, N. & Rönnby, J. 2012. ’The Ghost Ship’. AnIntact Fluyt from c. 1650 in the Middle of the BalticSea, The International Journal of Nautical Archae-ology, Vol.41.2: 350-361

Fontana, D. & Hildred, A. 2011. Weapons of warre: thearmaments of the Mary Rose. [P. 1/2]. Portsmouth,England: Mary Rose Trust.

Guérot, M. & Rieth, E. 1998. The wreck of the Lomellinaat Villefranche sur Mer, In Bound, M. ExcavatingShips of War, International Maritime ArchaeologySeries 2, Oxford/University of Oxford, sid. 38-50.

Hasslöf, O. 1970. Huvudlinjer i skeppsbyggnads-konstens teknologi. I Hasslöf, O., Henningsen, H.Christensen, A. E. (Red.) Sömand, fisker, Skib ochVaerf: Introduktion till Maritim Etnologi, Köpen-hamn.

Holmlund, J. 2014. Ny verktygslåda för marinarkeologer.I Marinarkeologisk tidskrift, nr. 2, s.4-9.

Hough, R. 1969. Fighting Ships, LondonJahrehorn, M. 2013. Rapport över rengöring av föremål

från Skeppet Mars 1564. Oxider 2013.Lundgren, I. Lundgren, R. Skogh, F. 2012. Avgränsning

av vrakplatsen, I Rönnby, J. (red.). Skeppet Mars(1564). Fältrapport, etapp 1. Södertörn arkeologiskarapporter och studier

Lenk, T. 1943. Medeltidens skjutvapen, I Thordeman, B.(Red.) Vapen: Nordisk Kultur XII:B, Stockholm:Bonnier, sid. 134-159.

Lybeck, O. (red.) 1942. Svenska flottans historia, band1, Malmö/Allhem

Marsden, P. 2009 (red.) Your Noblest Shippe: Anatomyof a Tudor Warship, Archaeology of the Mary Rose:vol. 2, Portsmouth

McElvogue, D. 2009. The Hull, i Marsden, P. (red.) YourNoblest Shippe: Anatomy of a Tudor Warship,Archaeology of the Mary Rose: vol. 2. Portsmouth

Rieth, E. 1991. L’épave du début de XVIéme siécle deVillefranche-sur-Mer (France): un premier bilan dl’étude architecturale, In. Reinder, R. & Kees, P. (red.)Carvel Construction Technique: Fifth InternationalSymposium on Boat and Ship Archaeology, Amster-dam 1988, Oxford: Oxbow (Oxford Monograph 12),sid. 47-55.

Rönnby, J. (red.). 2012. Skeppet Mars (1564). Fält-rapport, etapp 1. Södertörn arkeologiska rapporteroch studier.

Rönnby, J. (red.). 2013. Skeppet Mars (1564). Fält-rapport, etapp 2. Södertörn arkeologiska rapporteroch studier.

Södertörn arkeologiska rapporter och studier

Rune Edberg & Johan Rönnby (red). 2001. Nya marinarkeologiska perspektiv.

Rune Edberg, Marcus Lindström & Johan Rönnby. 2001. Pålsundet. Arkeologiska studier av ensörmländsk kustmiljö.

Marcus Hjulhammar. 2003. Ragnhildsborg. Fornlämning RAÄ 220, Östertälje socken, Stockholms län.Arkeologisk rapport.

Per Lejoneke & Johan Rönnby. 2005. Svalbard. Marinarkeologisk rekognoscering 1998 och 2000.

Hans Bolin, Kerstin Cassel & Terje Gansum. 2007. En hög mitt i centrum. Undersökning av anläggning 34vid fornlämning RAÄ 12 i Vårby Gård, Huddinge socken.

Hans Bolin, Kerstin Cassel & Jens Lindström. 2010. Båtudden på Björkö. Delundersökning avstrandområdet nedanför Svarta jorden, RAÄ 119, Adelsö socken, Ekerö kommun, Stockholms län.

Kerstin Cassel & Björn Nilsson. 2010. Stora Karlsö-undersökningarna 2009. Delundersökning av områdetsöder om RAÄ 217 i Norderhamn och provgrävning i grottor RAÄ 206, 207, 208, 215 samt Jungfruhålet påStora Karlsö, Eksta socken, Gotland.

Maria Landin, Peter Norman, Johan Rönnby, Oscar Törnqvist (red) & Björn Öberg. 2011. Arkeologiskaundersökningar i Södermanlands skärgård.

Oscar Törnqvist. 2012. Mesolitiska kustlandskap i Blekinge. Förstudie inför prospektering avtidigmesolitiska boplatser i Stärnö och Biskopsmåla skärgårdar, Blekinge.

Niklas Eriksson, Patrik Höglund, Ingemar Lundgren, Richard Lundgren, Johan Rönnby (redaktör), IngvarSjöblom & Fredrik Skogh. 2012. Skeppet Mars (1564). Fältrapport etapp I 2011. Inledande skepps-dokumentation, identifiering av kanon, observerade föremål och avgränsning av vrakplatsen.

Oscar Törnqvist. 2012. Paleogeografiska landskapsrekonstruktioner kring Kilakastalen. Skisser till denmedeltida mikro- och makromiljön vid Kilaåns mynning.

Niklas Eriksson, Carl During, Joakim Holmlund, Johan Rönnby, Ingvar Sjöblom och Michael Ågren. 2013.Resande mannen (1660). Marinarkeologisk rapport 2012.

Johan Rönnby (redaktör), Niklas Eriksson, Joakim Holmlund, Kenneth Jonsson, Ingemar Lundgren,Richard Lundgren, Ingvar Sjöblom och Fredrik Skogh. 2013. Skeppet Mars (1564). Marinarkeologikfältrapport Etapp II 2012.

ISBN 978-91-980346-3-9