Öpir, en runristare eller flera?En språklig och arkeologisk studie av de vikingatida Öpir-stenarna från och kring Uppland

C-uppsats i arkeologiStockholms universitet

HT 2012Eric Östergren

Handledare: Torun Zachrisson

AbstractMarit Åhlén wrote a dissertation on the rune-carver known as Öpir, Runristaren Öpir, en monografi ( Therune-master Öpir. A monograph). Frands Herschend opposed the idea that Öpir is only one person, asdescribed by Åhlén. One main argument is the signatures used by Öpir: ubiR, ybiR and ybir.

This paper seeks to analyze which view is more plausible, if Öpir is one person or many. I will discuss datawith language, references to Viking Age society, distribution and the stones per se.

Omslagsbild. U 687 från Upplands runinskrifter. Beskuren och färgjusterad av författaren.

Innehållsförteckning1. Inledning ..........................................................................................................................................1

1.1 Om runristare.............................................................................................................................11.2 Öpir............................................................................................................................................31.3 Forskningsbakgrund...................................................................................................................31.4 Namnet bakom signaturerna......................................................................................................41.5 Problemformulering...................................................................................................................41.6 Frågeställningar.........................................................................................................................51.7 Metod.........................................................................................................................................51.8 Syfte...........................................................................................................................................5

2 Analys................................................................................................................................................52.1 Öpir stenarna i sin samtid..........................................................................................................5

2.1.1 Ornamentik.........................................................................................................................52.1.2 Öpir-signaturerna och utlandsresor....................................................................................62.1.3 Öpir-signaturerna i samarbete med brobyggare.................................................................62.1.4 Öpir och religionen............................................................................................................7

2.2 Öpir-signaturernas geografi.......................................................................................................82.2.1 Vallentuna härad.................................................................................................................9

2.2.2 Stenarna i landskapet ...........................................................................................................102.2.2.1 Pr 5 stenar huggna i sandsten placerade vid kyrkor......................................................10

2.3 Stenarna i sig............................................................................................................................102.3.1 Material............................................................................................................................102.3.1.1 UbiR-stenar med ornamentik och material...................................................................112.3.1.2 YbiR-stenar med ornamentik och material...................................................................112.3.1.3 Ybir-stenarna med ornamentik och material.................................................................112.3.2 Kietzlers laserundersökning.............................................................................................11

2.4 Öpir-stenarnas språk................................................................................................................122.4.1 Biðia-stenar......................................................................................................................122.4.2 Roslagsmål.......................................................................................................................132.4.3 Diftonger och andra vokal-ljud........................................................................................13

2.5 Öpir och medhjälpare...............................................................................................................143 Tolkning...........................................................................................................................................14

3.1 Antagande 1: Marit Åhléns linje. ............................................................................................153.1.2 Magnus Källström om Öpir, och i jämförelse med Åsmund Kåresson...........................15

3.2 Antagande 2: Frands Herschends linje.....................................................................................163.3 Antagande 3: Öpir rådde över många medhjälpare.................................................................163.4 Antagande 4: Öpir är en titel och inte en person .....................................................................173.5 Pr 5 stenarna i relation till kyrkor............................................................................................173.6 Sö 11........................................................................................................................................18

4 Sammanfattning...............................................................................................................................18Bilaga..................................................................................................................................................19

Inskrifter med ubiR-signatur..........................................................................................................19Inskrifter med ybiR-signatur..........................................................................................................21Inskrifter med ybir-signatur...........................................................................................................27

Referenser...........................................................................................................................................30

1. Inledning

1.1 Om runristare

För att förstå Öpir-stenarna och problemen så måste vi först göra det klart vad en runristare var ochhur organisationen kan ha fungerat.

Ända sedan 600 talet så finns exempel på att den som gjort runor också signerat med sitt namn(Gustavson 1995:220). Detta är dock bara ett tidigt led, som skulle leda fram till vad vi kallarrunristare. Källström har tänkt sig att utvecklingen gått i tre steg. I det första steget så skullepersonen som ristat runorna ha haft det som en bisyssla. Om en runsten ristats i någons minne så vardet troligen en familjemedlem som själv ristade runorna. I steg två så är runristaren inte längre enfamiljeknuten person, utan kan ha agerat under en ledare eller i ett följe. Som en del i samhället harden bäst lämpade utfört uppgiften. Det är först i steg tre som den mer utpräglade runristaren skulleframträda. Hen är inte bunden till en släkt eller gård utan tar emot uppdrag från beställare ellersöker själv upp gårdar för att se om behovet finns. Dessa tre kategorier kan också ha existerat sidavid sida i samma tid (Källström 2007:39 hänv. Källström 1999:17). Dessa steg kan tolkas in i att pådanska runstenar från sent 900-tal är det ovanligt med att en utpekad ristare skulle ha signerat ensten, och det är då troligare att någon i den närmsta kretsen skulle ha ristat själv. Mellan år 1000 till1100 skulle runristandet ha utvecklats till ett hantverk, och signaturer blir mer frekventa (Källström2007: 34). Det fanns förstås även i senare vikingatid människor som ristade runstenar utan för denskulle hamna i skaran '' professionella runristare''. Till gruppen proffesionella runristare räknarKällström, med hänvisning till tidigare forskning, ''Åsmund Kåresson, Balle, Fot, Visäte och Öpir''(2007:35). Hur många som totalt kan räknas till denna grupp är svårt att veta. Vissa menar att detskulle vara uppåt 100 olika ristare i Uppland medan andra räknar med 40-50 professionellarunristare (Källström 2007:38). Källström hänvisar till Wessén som skrev att ett 20-talprofessionella runristare står för hälften av Upplands runinskrifter (Källström 2007:37). Palmskriver att att vi i landskapen kring Mälaren känner till ''fler än 140 mer eller mindre professionellarunristare'' (Palm 2010:108). Dessa siffror kan inte tas för riktlinje för hela Norden, då det ärUppland som har i särklass flest signerade inskrifter (Källström 2007:38). Palm tar upp att detibland tolkas som att runristaren inte enbart stått för att hugga en sten efter en beställning, utan självstått för utformning och ordval. Som de resarformler som återfinns på de flesta runstenarna, X restesten efter Y och signaturformeln Z ristade runorna (Palm 2010:126f).

Åhlén tar upp att det finns olika tankar kring att runstenstraditionen var så stark i Uppland. Detfinns ca 1200 runstenar i Uppland och ca 3000 totalt. Åhlén hänvisar till Helge Ljungberg sommenar att runstenstraditionen står i proportion mot en religiös konflikt. Templet i Uppsala stod kvarlänge, och detta ledde till starkare motsätningar mellan hedningar och kristna. Runstenarna skulledå ha varit ett sätt att propagera den kristna tron (Åhlén 1997:19ff hänv. Ljungberg, 1938:271).Sawyer menar att de uppländska runstenarna återspeglar mer värdsliga konflikter, nämligen arv.Hon ser skillnad på hur arv har fungerat beroende på område och hon delar in de olika kulturerna iett danskt-norskt mönster, dit även Götaland räknas, samt ett uppländskt mönster. Det uppländska ärmer komplicerat och fler kan göra anspråk på arvet. I Uppland är söner, fäder, barnbarn, systrar,mödrar och döttrar möjliga arvtagare och flera personer kan ärva en person. I det dansk-norskamönstret menar Sawyer att det främst är bröder, söner och, vid dödsfall, fäder som kan göra anspråkpå arv. Alltså ligger det mer komplexa arvssystemet till grund för ett större behov av runstenar somklargör vilka som ärver (Sawyer 2002:66ff).

Mats G. Larsson har tittat på hur många runstenar som ristats per år i Mälardalen. Det skulle enligt

1

hans beräkningar bli ca 10 per år. Av detta drar han slutsatsen att det troligen inte var någon som varrunristare på heltid. Han menar då att runristare som täcker stora områden skulle ha utfört ristningari samband med andra resor, och missionsuppdrag från kyrkan har föreslagits ( Larsson 1990:29,Åhlén, 1997:19). Palm tar dock upp att det tar tid att färdigställa en runsten. Ett långvarigt arbete lärbli kostsamt för beställaren. Palm hänvisar till en inskrift från Södermanland där det inte är detsedvanliga stain eller kumbl som rests efter en fader utan en dyrð. Ett ord som är bildat efter ordetdýrr som kan betyda båda kostsam och hedervärd (Palm 2010:107).

Mycket tyder på att iallafall vissa runstenar har haft fler än en person i produktionen, som lärlingaroch medhjälpare. Thompson tar i sin artikel Öpirs teacher upp olika källor för att flera personerskulle vara inblandade i arbetet kring en runsten och tar upp flera runstensexempel. Han tar upp enetablerad tanke hos runologer, att det funnits skolor och verkstäder för runristare med mästare ochelever. Dessa skolor, som klumpats ihop av moderna runologer, knyts samman av ornamentikensutformning. Thompson tar upp som exempel att det antas att runristaren Torfast varit lärling underÅsmund, pga. likheten i ornamentik. Thompson tar också upp när inskriften kan visa på mästar-lärling förhållande, på U 308 kallar sig Torgaut för fots arfi, Fots arvinge (Thompson 1972:17). Foti detta fall lär vara den välkände runristaren Fot.

På U 669 står det avslutningsvis uisti nuk * ufaih * þeiR hieku, Visäte och Ofaigr högg. Visäte ochOfaigr skulle ha huggit stenen tillsammans och Thompson hänvisar till von Friesen som tänker sigatt Visäte är runmästaren och Ofaigr är eleven, som senare kom att kalla sig Öpir (Thompson1972:16). En annan dubbelsignerad sten som Thompson tar upp är U 1149, suain ouk osmunrtmarkaþu stin þino, Sven och Åsmund märkte denna sten. Thompson tar tillfället i akt att säga att detär svårt att veta på dessa stenar vem som gjort vad. På U 1149 skriver Thompson att det dock ärtydligt att Sven ristade runorna på den vänstra sidan och Åsmund den högra sidan (1972:17).

Ett väldigt tydligt exempel på hur arbetet kunde vara upplagt får vi på en Eskilstuna kista, Sö 356,med inskriften tofi + risti + runaR + a + nesbiurn + hiok + sta.., Tofi ristade runorna ochNäsbjörn högg stenen. Här visas inte några tecken på om det skulle ha varit en mästare och enlärling, utan enbart olika arbetsuppgifter i ett samarbete. Samarbetet kan också tydas på U 1161 bali+ fresþen + liþ + lifsþen, Balle Frösten Liþ Livsten. Detta kan tolkas som att den välkände Balleoch den okände Frösten var i Livstens liþ, följe (Thompson 1972:17, Peterson 2006:41).

Det sista exemplet Thompson tar upp på hur vi kan urskilja flera i arbetet kring en sten, är iristarformeln, även om den kanske bara nämner ett namn. Ibland används verbet raða, rådde,iställer för något av de verb som riktar sig mer på arbetet med stenen som ristade eller högg.Exemplet som Thompson tar upp är U 940, med formeln riþ * runaR * ubiR, Öpir rådde överrunorna. Thompson tvivlar på att Öpir själv utförde denna ristning då den är illa utförd. Han tänkersig då istället att Öpir varit runmästaren som bestämt text och utformning, men låtit en lärling ellermedhjälpare utföra själva arbetet (1972:18).

Laila Kitzler Åhfeldt tittar i sin avhandling på om det går att urskilja flera olika runsistare på stenargenom att med laserundersökningar titta på huggtekniken. Av de 29 stenar som hon undersökte,verkar 22 ha fler än en person inblandad. Hon menar att samarbetet inte enbart hänger på att delaarbetsbördan utan att det hänger på olika delar av runstenen som ornamentik och runor. Ävenornamentiken kunde vara uppdelad mellan olika personer (2002: 51).

Det har föreslagits att senare runstenar skulle ha att göra med biskopen i Sigtuna. Missioneradebiskopar skulle ha tagit sig runt i landet med ett följe med runristare. Dessa kunde också ha kallatsin i samband med begravningar (Zachrisson 1998:158).

2

1.2 Öpir

Öpir är en signatur som återkommer på många runstenar i Uppland, men även i Södermanland ochGästrikland. Om man skriver in Öpir som ordvillkor för ristare i Samnordisk runtextdatabas får manupp 125 inskrifter. 45 runstenar är signerade av Öpir (Berg 1987:16) Det är alltså många stenar sominte är signerade men som av experter tillskrivits Öpir pga. ornamentik. Den första som medvetetattribuerar inskrifter till Öpir är Erik Brate. Även Hans Hildebrand och Otto von Friesen gör detta,utan att riktigt motivera varför (Åhlén 1997:137). I sin avhandling går Åhlén igenom attribueradeinskrifter och går igenom vad som är för och emot. Denna uppsats kommer att hantera signeraderunstenar.

1.3 Forskningsbakgrund

Då Öpir ses som Sveriges mest aktiva ristare har det skrivits mycket om honom och Öpir dykerständigt upp i böcker om runor i allmänhet.

Öpir dyker upp redan hos Peringskiöld. Han skrev att Vbbir bodde i Nääs socken i Ulleråkers härad,men de flesta av ristningarna finns runt Uppsala. Han kommenterar på en runsten att korset är iÖpirs stil, och som Åhlén kommenterar så pekar detta på att han sett många Öpir-stenar och kanpricka in drag hos ristaren ( Åhlén 1997:25ff). Om U 896 skrev Peringskiöld ''Vbirs korta skrift,såsom på Skaldeart inrättad, kommer ifrån den tredie hundra åhrige tiden efter Christi födelses tid,ni 1420 åhr sedan''(Wessen, Jansson 1949:606).

Men det är först med Erik Brate som vi får en första riktig studie kring Öpir. I Svenska runristarefrån 1925 beskriver han runristaren Öbber (Brate, 1925:97), som ristaren vi idag kallar Öpir. Bratetror inte att en så aktiv och väkänd runristare skulle ha tagit till sig ett namn som bygger på ordetæpa som enligt Brate skulle betyda det något negativa Gaphals, mer om detta skriver jag senare.Han ser snarare att namnet Ubbe skulle kunna vara ett smeknamn för Ulfr (1925: 98). Otto vonFriesen ger en kort bild av Öper som den mest produktive och yngste av de i Uppland verksammarunristarna. Enligt von Friesen är Öpir en skicklig konstnär som anpassar runormens mönster efterstenen, men en nonchalant ristare (1928:73).

1972 skrev C. W. Thompson en artikel i Fornvännen där han försökte reda ut vem som kunde havarit Öpirs mästare, han kommer inte till någon klar slutsatts men pekar på en eventuell kopplingtill Visäte. Thompson verkar dock tycka att utifrån materialet så skulle en runristare vid namnIgulfast ha påverkat Öpir i stor utsträckning (1972:19). Thompsons artiekln är inte bara användbarför att förstå Öpir-stenarna, utan också runristarnas organisation som helhet.

Men främst värt att nämna är Marit Åhléns avhandling Runristaren Öpir, en monografi från 1997där hon tar upp det mesta som går att veta om Öpir. Åhlén tittar på namnet Öpirs betydelse,runornas utseende och placering på stenen. Hon tillbringar också mycket åt att gallra ut bland designaturlösa stenar som enligt tradition attribuerats till Öpir. Åhlén har en tydligforskningsbakgrund, som dels täcker Öpir, men hon ger också en tydlig inblick i forskningen kringhela runristar-litteraturen. Som en kommentar på Åhléns avhandling publicerade Frands Herschenden artikel i Fornvännen, ubiR, ybiR, ybir – är det U485 Ofeg Öpir?(1998). Här ifrågasätterHerschend tanken att det var en Öpir, som Åhlén menar. Han tar upp olika synpunkter som skullevisa på att det rör sig om minst två personer.

En forskningsbakgrund i en uppsats om Öpir-signaturerna är dock inte komplett utan Upir Lichoy.Anders Sjöberg tänker sig att runristaren Öpir är en präst vid namn Upir' Lichoy från Novgorod,enligt Sjöberg kan denne Upir ha varit del av det följe som levde kring Olov Skötkonungs dotter,Ingegerd, som gift sig med prins Jaroslav. Att det förekommer Öpir stenar om resor österut och inte

3

västerut skulle bero på Upirs speciella relation till hemlandet i öst. Marit Åhlén påpekar att dennateori bygger på ''[…] grava felaktigheter och missuppfattningar […]''. Hon menar på Sjöbergs egnatolkningar, som att stenarna nämner resor till öst skulle ha att göra med hemlängtan. Åhlén menarpå att den etablerade uppfattningen är att dessa inskrifter är så pass sena så att resor västerut inteföretogs. Sjöberg lägger också stor vikt vid runstenen Sö 11. Detta skulle vara Öpirs första sten senhan återvänt till Sverige för att bli biskop. Texten iRma:k skulle enligt Sjöberg vara en förkortningav i(e)r(o)m(on)ak som är fornkyrkoslaviska för ''prästvigd munk''. Alla Sjöbergs argument kring Sö11 avfärdar Åhlén med att de flesta experter är överens om att det inte är den välkände Öpir somhuggit den stenen (1997: 21ff).

1.4 Namnet bakom signaturerna

Namnet standardiseras på olika håll som Öpe, och betyder enligt olika källor Gaphals (Thompson,1972: 16) eller Kungöraren (Åhlén 1997:36). I Svenskt runnamnslexikon står det att roten tillnamnet troligen är det fornvästnordiska verbet æpa, som betyder ropa ( Peterson, 2002).Etymologiskt hör det sannolikt ihop med ordet yppa, som vi idag använder '' inte yppa ett ljud''.Åhlén hänvisar till Fritzner som menar att verbet yppa i fornvästnordiskan skulle betyda ''kundgøre,lade blive bekjendt'' (Åhlén 1997:36). Man kan tänka sig att namnet inte hänvisar till en högljuddoch skrikig person, utan snarare en titel i form av kungörare, en trovärdig person.

1.5 Problemformulering

Namnet Öpir kommer av de tre signaturvariationer som finns: ubiR, ybiR och ybir. Jag tänkte mig iett tidigare arbete att det skulle gå att koppla de olika signaturerna till olika ornamentik och därmedkunna följa Öpirs karriär kronologiskt. Jag kom då över artikeln ubiR, ybiR, ybir – är det U485Ofeg Öpir?(1998) av Frands Herschend som publicerats i fornvännen. Artikeln är en kritik motÅhléns monografi och tar upp möjligheten att Öpir sannolikt inte är en enskild individ utan flera.Mest övertygande blir det i citatet ''Att en runristare skulle ha gjort några stenar i 60 års åldern ärmöjligt, men att han med oförminskad kraft skulle ha ristat också i 90 årsåldern är föga troligt''(Herschend 1998:100). Med detta menar Herschend att ornamentiken på Öpir-stenarna sträcker sigöver alla stilarna som har profilsett huvud i Gräslunds system för att datera runstenar efterornamentik. Pr 1 dateras till ca 1010-1040 och den avslutande Pr 5 dateras till ca 1100-1130(Gräslund 2002:143ff). Efter en snabb litteratursökning så står det klart att det är mellan Åhlén ochHerschend som problemet uppstår.

Om de olika signaturerna skriver Åhlén ''Någon vikt vid stavningen av sitt eget namn har Öpiruppenbarligen inte lagt: både den inledande vokalrunan och den avslutande konsonantrunanvarieras'' (1997:103) som svar på detta skriver Herschend ''Så skriver man bara om man finner deolika stavningarna vara just uttryck för en delvis slumpmässig eller humörbunden variation mellanså väl u och y som R och r. Men vore det så, varför råkade han aldrig skriva sig ubir ?''(1998:93).Åhlén påpekar dock i sin monografi att hon känner till idén att det skulle vara fler individer bakomsignaturen, men hon tycker att det skulle vara större skillnad mellan runstenarna då (1997:35). DetÅhlén syftar till är att Öpir-stenarna inte sticker ifrån varandra nämnvärt vad gäller ornamentik,vilket jag kommer att ta upp i ett senare avsnitt.

De undersökningar som finns kring Öpir är främst språkvetenskapliga. Herschend, som är arkeolog,visar trots det inte heller på kontexterna kring runstenarna. Runstenarna är ju bara en del av enkontext och utifrån områdena kring runstenarna hoppas jag kunna visa på kontexter typiska för deolika signaturerna. Svante Berg tar upp en annan intressant detalj, att de signerade Öpir-stenarna ärhuggna i olika stenmaterial (1987:26), vilket eventuellt skulle kunna visa på olika signaturersförsmak för material. Laila Kitzler Åhfeldt tittar också på runstenarna som material, men lägger

4

fokus på sin metod att med laserscanning se skillnader i huggteknik (2002: 97).

1.6 Syfte

Syftet med uppsatsen är att diskutera innebörden av runristarsignaturen Öpir.

1.7 Frågeställningar

• Hur ser variationerna i materialet ut, som gör att man skulle kunna binda de olikasignaturerna till olika individer?

• Hur är relationen mellan de olika Öpir-runstenarna och kringliggande kontext?• Vad kan man få ut av runstenarna i sig, alltså själva stenmaterialet, som huggteknik och

material.

1.8 Metod

För att kunna svara på dessa frågor kommer jag att använda mig av kvalitativa fakta som visas påett kvantitativt sätt. Komparation är den bästa metoden då det gäller att jämföra de olikasignaturerna mot varandra för att bättre kunna förstå vad som kan vara mönster.

2 Analys

2.1 Öpir stenarna i sin samtid

Här följer olika data för att visa på hur Öpir stenarna återspeglar olika delar av det vikingatidasamhället.

2.1.1 Ornamentik

Tabell över signaturer och ornamnetikPr 1 Pr 2 Pr 3 Pr 4 Pr 5 osäkra total

ybiR 1 17 5 3 26 (54%)

ybir 4 8 12 (25%)

ubiR 1 5 1 3 10 (21%)

total 1 (2%) 1 (2%) 26 (54%) 14 (29%) 6 (13%) 48 (100%)YbiR: Pr 2, Sö 11. Pr 4, U 36, U 118, U 122, U 210, U 262, U 279, U 287, U 307, U 315, U 898, U 922, U 993, U1063, U 1100, U 1106, U 1177, X. Pr 5, U 23, U 104, U 485, U 544, U 970. Osäkra, U 168, U 462, U 984Ybir: Pr 4, U 142, U 229, U 1072, U Fv1976; 107. Pr 5, Sö 308, U 179, U 288, U 541, U 880, U 973, U 1034, UFv1948;168UbiR: Pr 3, U 940. Pr 4, U 566, U 687, U 961, U 1022, Gs 4. Pr 5, U 181. Osäkra, U 565, U 893, U 896U 566 är trasig och signerad u[b]i. U 1022 är trasig men signerad ub[..]. Då inga ubir-signaturer finns liggerdessa två stenar under ubiR i statistiken. U 926 kan tydas som ybiR eller ubiR och finns inte med i dennastatistik.Tabellen ovan visar hur de olika signaturerna relaterar mot Gräslunds ornamentikindelning.Gräslund har delat upp ornamentiken i sammanlagt 6 zoomorfa stilgrupper som återspeglar olikadateringar. Det finns 2 undergrupper Fågelperspektiv, Fp, och Profilsett huvud, Pr (Gräslund,2002:143). Som vi ser i tabellen finns Öpir-stenarna i Pr-ornamentik.De för Öpir aktuella ornamentikstilarna dateras följande:

• Pr 2, ca 1020-1050• Pr 3, ca 1050-1080

5

• Pr 4, ca 1070-1100• Pr 5, ca 1100-1130

I detta så ser vi vad som är ett av Herschends argument, att det inte är troligt att en runristare har enaktiv karriär på mellan 50 och 110 år. Det finns dock en problematik kring Sö 11, som är den endaPr 2 stenen. Sö 11 kommer att behandlas senare. Ornamentikindelningen kommer att användas iolika kontexter i kommande avsnitt för att kunna urskilja om variation skulle kunna vara tecken påen personlig utveckling.

2.1.2 Öpir-signaturerna och utlandsresor

På Öpir-stenarna nämns flera utlandsresor.

Grekland Novgorod ''Österut'' total

ybir 0 (0%)

ybiR 2 1 3 (75%)

ubiR 1 1 (25%)

total 2 1 1 4 (100%)YbiR: Grekland, U 104, U 922. Österut, U 898.UbiR: Novgorod, U 687YbiR skriver om fler resor än de andra, men det är viktigt att komma ihåg att det finns fler YbiR-signaturer än de andra. Det som är tydligt är dock att det inte rör sig om vikingatåg västerut, utansnarare resmål som förknippas med väringar. Öpir-signaturerna rör sig i Uppland, vars kustremsaRoden ses som Rusernas hem. Hur detta hänger ihop kan man spåra etymologiskt. Roden, somkännetecknas i kustremsan, kommer av ordet rodhr, rodd, att ro en båt. Ordet ruser kommer ocksåur rodhr ( Jansson 1998:24). Dagens Roslagen vilar säkerligen på samma etymologi, Rodslagen.Ruserna blir viktiga i sammanhanget tack vare det vi vet från Nestorskrönikan. Där står det attstammarna i nuvarande Ryssland saknade någon som styrde dem, och detta ledde till inbördesstridigheter. De for över havet till Varjagerna och den stam som kallades Ruser, så som andra varSvear. Tre bröder valdes att följa med tillbaka över havet. Den äldste, Rurik, bosatte sig i Novgorod,och det var ur Ruriks ätt som kungadynastin upprättades ( Norrback 1919:13). På U 896 harSamnordisk runtextdatabas tolkat att stenen är rest efter en person som dog i Danmark. Runornasom tolkats som Danmark är tai'ma och jag tycker att det inte är tillräckligt tydligt som Danmarkför att det ska vara med i denna tabell.

2.1.3 Öpir-signaturerna i samarbete med brobyggare

Arbeten som nämner broar, med ornamentikPr 1 Pr 2 Pr 3 Pr 4 Pr 5 osäkra total

ybir 1 1 (12,5%)

ybiR 5 1 6 (75%)

ubiR 1 1 (12,5%)

total 6 2 8 (100%)Ybir: Pr 4, U 142. YbiR: Pr 4, U 36, U 118, U 279, U 489, U 993. Osäkra, U 462UbiR: Osäkra, U 565

6

Återigen är det YbiR-signaturen som sticker ut. Detta irelation till utlandsresorna kan peka på att YbiR jobbademed en mer förmögen målgrupp. I artikeln En Gudi m.fl.välbehaglig gärning skriver Frands Herschend om denreligiösa vikten i låta bygga en bro. Broar och runstenarblev ett sätt att visa sig som goda kristna. Att blidka denkristna guden och läran kunde göras på flera sätt, menHerschend menar att det broar slog igenom eftersom attde var bra att ha (2009:54). Herschend ska vidareidentifiera vem som bygger en bro. Att bygga en bro ären stor investering och Herschend kopplar detta till enstatusmarkering för välbärgade nykristna (2009:57).Typexemplet på en sådan person lär vara den välkändeJarlabanke, som lät bygga broar för sin själ under sinegen livstid (Nordberg 2009:80). På U 142, signeradybir, tillägnas en bro till den då bortgånge Jarlabanke. Såatt Öpir-signaturerna rör sig i elitskiktet blir tydligt.

Ett inte lika tydligt arbete med brobyggare kan vara U315, signerad in ybiR risti. Här får vi veta att Gunnaroch Holmdis låtit göra en sten efter sin son Tord. På dennärliggande runstenen U 316 finns den kortfattadeinskriften þorþr a bru, som översätts Tord äger bron. Dåde båda stenarna är nära varandra och nämner Tord, såkan vi anta att det är samma person. Det kan alltså varaså att Gunnar och Holmdis även lät göra en bro i sonensminne (Wessén, Janson 1943-1946a:31). Det ärintressant att även när man ger sig på en sån här sekundär tolkning så är det ybiR signaturen som äraktuell. YbiR signaturen jobbar med en annan släkt på U 307, signerad in ybiR risti. Släkten från U307 återfinns på U 306 och U 311. På U 311 är Ikimar från U 307 med och låter göra en bro eftersin syster Ingegärd. Utifrån ornamentiken är U 311 attribuerad till Öpir (Wessén, Janson 1943-1946a:22ff)

2.1.4 Öpir och religionen

Som jag skrev ovan, så finns en koppling mellan brobyggen och kristen tro. Texterna ger en del mer direkta kopplingar till kristendomen. På U 687, som återfinns i tabellen förutlandsresor, får ubiR med att de som stenen är rest efter dog vid Olavs kyrka i Holmgård,Novgorod. Olavs kyrkan var eventuellt en av de kyrkor i Novgorod som ägdes av gotländskaköpmän (Friesen 1928:74). I äldre tolkningar har ordet kriki blivit tytt som kriþ, hird, och attSpjallboda skulle ha dött när han var i Olavs hird, och inte i Olavs kyrka. Nu har detta lämnats ochatt det rör sig om kyrka är säkert (Wessén, Janson 1943-1946b:195).

Det är ubiR som står för de flesta religiösa kopplingarna på Öpir-stenarna. Vi kan inte urskilja vilkanamn som är inblandade på U 896, men stenen restes efter beställarens sons själ. Detta är en relativtvanlig formel, mer intressant är dock att han dog i fita faþum, hvitavadum. Bokstavligt innebär dettavita kläder, men det som menas är de dopkläder som bars en vecka efter dopet. Detta dyker uppbåde på andra runstenar och i isländska sagor ( Palm 2010:152).

En kortfattad bön finns på U 940. Hialbi sal, hjälpe själ, kort och gott. Sen finns det bara en bön till

7

Fig 1: U 489, khulu ' lit ' kira ' bro fr ant 'kilaua ' totur ' sin ' uk sum ' ati ' ulfr 'ybiR risti. Gullög lät göra bro för sindotter Gillögs själ, som Ulf hade ( tillfru). YbiR ristade. Bild från Gräslund,2009:31.

i Öpir-materialet, på Sö 11. Den är signerad ybiR och har bönen kuþ hialbi antu, gud hjälpe anden.Detta är en mer traditionell bön för runstenar, bidrar med det ytterligare till Sö 11 som avvikelse.Böner är ett återkommande moment i runinskrifter, men på Öpir-stenarna är de rent utsagt sällsynta.Detta kan bero på kronologi, som kopplar Öpir-stenarna till den senare delen av runstenstraditionen.Herschend skriver att senare runstenarna innehåller i snitt 80 tecken och 25 tecken är namn.Tidigare inskrifter har dock i snitt 92 tecken, men bara 20 är namn (2009:56). De tidigare innehållerfler och utförligare böner (Zachrisson 1998:131).

En hel del runstenar har rests vid kyrkor. Detta gäller även Öpir och den inskrift som återspeglarrelationen mellan runsten och kyrka bäst är U 541, signerad in ybir risti ru-iR. Runstenen har, likten modern gravsten, rests över en grav och har skriften iar likr serifr, här ligger Sigreif. Det ärtroligen en efterbildning av krista gravmonument från kontinenten med inskriptionen ''hic iacet..''(Wessén, Janson A, 1943-1946:428ff). Då det hittas runstenar vid kykor, som byggts vid en senarepunkt än runstenen rests, så kan man tänka att runstenen ursprungligen rests vid en äldre kyrka. Detär oftast runstenar i sandsten som rests vid kyrkor (Palm, 2010:196 ffv). När U 880 hittades vid enrenovering så fanns det färgrester kvar på runstenen. Utifrån det har det tolkats som att runstenenhamnade i en kyrka ganska snabbt och inte blivit utsatt för regn och sol. De äldsta delarna av Tibblekyrka är från 1100 talet så det är inte helt otroligt , och det kan ha funnits en träkyrka på platseninnan (Wessén, Janson 1943-1946b:58). Detta stöds även av att man hittat ett brandlager som kantyda på en träkyrka som brunnit (Bonnier 1987:19).

Att koppla Öpir-stenarna till religion är viktigt, då man i dess placeringar nära kyrkor kan ana högstatus hos beställaren, som haft en viktig roll i hur den nya religionen kom att spridas.

2.2 Öpir-signaturernas geografi

De olika signaturerna rör sig iungefär samma områden, se tabellsida 9, och i relation till hur mångastenar de signerat så är de jämtspridda. Värt att notera är dockRodens avsaknad av ubiR-stenar.Detta klingar med att det är ybiR ochybir som har det återkommande h-ljudet som förknippas medroslagsmål.

Ingen Öpir-sten finns i Fjärdhundraland. Men om man ser till att detfinns Öpir-stenar i Södermanlandoch Gästrikland, men inte iVästmanland, som också gränsar tilldagens Uppland, så kan det vara därsvaret ligger. En öppnarekommunikation mellan de sydligareoch nordligare folklanden, eller enkonflikt gentemot det västliga somförhindrat Öpir-signaturernas arbete.

8

Fig 2: Karta över Uppland, med de olika folklandenmarkerade. Andersson, 2004:11

Tiunda Attunda Roden Fjärdhundra total

YbiR 9 14 2 0 25

Ybir 5 4 2 0 11

UbiR 6 3 0 0 9

total 20 21 4 0 45YbiR: Tiundaland, U 898, U 970, U 984, U 993, U 1063, U 1106, U 1177, U 922. Attundaland, U 23, U36. U 104, U118, U 210, U 262, U 279, U 287, U 307, U 315, U 462, U 2 483, U 485, U 544. Roden, U 122, U 168. Övriga, Sö 11. Ybir: Tiundaland, U 880, U 973, U 1034, U 1072, U Fv1976;107. Attundaland, U 229, U 288, U 541, UFv1948;168. Roden, U 142, U 179. Övriga, Sö 308.UbiR: Tiundaland, U 687, U 893, U 896, U 961, U 1022, U 940. Attundaland, U 181, U 565, U 566. Övriga, Gs 4

2.2.1 Vallentuna härad

I Vallentuna härad, Attundaland, finns 7 stycken signerade Öpir stenar, förutom dem som är flyttadetill universitetsparken i Uppsala. Här möts de olika signaturerna på ett förhållandevis litet område,under en relativt kort period då alla tillhör antingen Pr 4 eller Pr 5. Det går tyvärr inte att hitta en

koppling mellan stenarna, såsom återkommande personer eller namn som skulle kunna tyda påsläktskap. Det skulle i så fall vara U 279 och U 229. Här nämns bla. Björn, Torstein på U 279, ochTorbjörn, på U 229. Enligt ett vikingatida namnskick så finns en vag möjlighet att det skulle kunnafinnas en koppling då man med namnen på U 279 kan para ihop namnet Björn med förledet Tor-och bilda Torbjörn (jfr. Janzén 1947:38). Men Björn är runmaterialets näst vanligaste namn ochTorbjörn är också väldigt vanligt (Nordiskt runnamnslexikon).

9

Fig 3: Karta över del av Vallentuna härad, med Öpir-stenar markerade. Karta från Eniro,markeringar utsatta av författaren.

2.2.2 Stenarna i landskapet

Otto von Friesen skriver att Öper ristat stenar som står vid för runstenar karakteristiska platser, somvid gravfält, vid vägar och vid mötesplatser men även också vid kyrkor (1928:74). Det går inte atturskilja några särskilda mönster mellan signaturerna när det kommer till placeringen i landskapet.

2.2.2.1 Pr 5 stenar huggna i sandsten placerade vid kyrkor

De Öpir-stenar som är huggna i sandsten med Pr 5 ornamentik står alla vid kyrkor. Det är U 23, U104 och U 544 signerade ybiR samt U 179 och U 541 signerade ybir. Ubir-signaturen har ingen Pr 5sandsten, närmast Gs 4, som är Pr 4. Enligt Gräslunds datering så kopplas Pr 5-stenarna tillperioden 1100-1130 (Gräslund 2002:143). Det är även här som de aktuella kyrkorna byggs. Deäldsta delarna av Hilleshögs kyrka, där U 23 står, dateras till ca 1150-1175 (Ferm 1992:139). Edskyrka, med U 104, dateras till mitten av 1100-talet (Ferm 1992:256). Husby-Lyhundra kyrka, U 541och U 544, dateras till mitten av 1100-talet (Rahmqvist 1986:51). Riala kyrka, U 179, uppfördes islutet av 1200-talet (Rahmqvist 1986:125). Hagenfeldt och Palm tänker sig att runstenar i sandstenkan visa på privatägda kyrkor från vikingatiden ( 1996:61).

2.3 Stenarna i sig

2.3.1 Material

Svante Berg redogör för vilka material som Öpir använder sig av, och jämför detta mot en studie avThompson som gjort en studie över totalt 784 runstenar från Uppland. Procentuellt förhåller sigÖpir-stenarna väl till Thompsons studie.

Material Thompson

Antal Andel (%)

Granit 617 79

Gnejs-granit 47 6

Sandsten 120 15(Berg 1987:26)

Berg menar att sandsten skulle ha högre status än granit och granit-gnejs och drar denna kopplingav att de uppländska kyrkorna byggdes i sandsten. Statusmässigt jämför han det med marmorns rolli modern tid. I Hagenfeldts och Palms bok Sandstone runestones undersöker de under vilka omständigheter somsandsten användes till runstenar, istället för andra sorter. I enighet med Berg så ser de kopplingentill kyrkan, 80% av all runstenar i sandsten står vid eller i kyrkor. Men de lägger också stor vikt viddatering. Där sandsten finns i större utsträckning användes den som andra material, men områdendit det skulle fraktas, som Gotland och Uppland, slog det igenom senare, som ett nytt material.Uppländska runstenar i sandsten bör alltså dyka upp senare kronologiskt än andra material(Hagenfeldt, Palm 1996: 30). Hagenfeldt och Palm påpekar också att sandsten för med sig storamöjligheter för att utveckla ornamentik ( 1996:54). Palm påpekar att runstenar vid kyrkor har enannan utformning, än stenarna ute i landskapet. De är mindre, en anpassning till det begränsadeutrymme som kyrkogården erbjuder. De har även en mer välarbetad finnish som yttrar sig iregelbundna konturer och former (Palm 2010:196ff).

10

2.3.1.1 UbiR-stenar med ornamentik och material

Pr 3 Pr 4 Pr 5 Osäker total

Granit 1 2 1 2 6 (75%)

Gnejs-granit 1 1 (12,5%)

Sandsten 1 1(12,5%)Granit: Pr 3, U 940. Pr 4, U 687, U 961. Pr 5, U 181. Gnejs-granit: Pr 4, U 1022. Sandsten: Pr 4, Gs 4. Osäkerornamentik, U 893, U 896

2.3.1.2 YbiR-stenar med ornamentik och material

Pr 2 Pr 4 Pr 5 Osäker total

Granit 10 2 1 13 ( 72%)

Granodiorit 1 1 ( 6%)

Sandsten 1 3 4 ( 22%)Granit: Pr 4, U 36, U 118, U 279, U 898, U 922, U 993, U 1063, U 1100, U 1106, U 1177. Pr 5, U 485, U 970. Osäkerornamentik, U 462. Granodiorit: Pr 4, U 287. Sandsten: Pr 2, Sö 11. Pr 5, U 23, U 104, U 544

2.3.1.3 Ybir-stenarna med ornamentik och material

Pr 4 Pr 5 Total

Granit 4 5 9 ( 75%)

Sandsten 1 2 3 ( 25%)Granit: Pr 4, U 142, U 229, U 288, U Fv 1976:107. Pr 5, Sö 308, U 880, U 973, U 1034, U Fv 1948:168. Sandsten:Pr 4, U 1072. Pr 5, U 179, U 541

Trots att jag ej kunnat hitta material på alla Öpir-stenar, så är det ändå resultat att förvänta sig.Andelen runstenar i de olika material överensstämmer relativt bra mot Thompsons resultat, med denabsoluta majoriteten på granit. Utifrån detta resultat bör man också kunna utesluta att någon avsignaturerna skulle ha valt material efter tycke, utan att variationen rör sig kring en naturlig del avnormen.

Den sten som sticker ut från mängden är Sö 11, signerad ybiR, som har Pr 2 ornamentik och är påsandsten.

2.3.2 Kietzlers laserundersökningKitzler Åhfeldt grundar sin text om Öpir på samma Herschend artikel som jag, och utgår alltså frånatt det skulle vara skillnad mellan signaturerna. Skillnaden i huggteknik blir tydligast mellanybiR/ybir mot ubiR (2002:100). Detta är väldigt intressant, speciellt då U 210 och U 687 är med iundersökningen, som blivit riktmärken på Öpirs stil. Kitzler Åhfeldt tittar närmare på dessa stenaroch urskiljer olika personer i tillverkningen. På både U 210 och U 687 syns de personer som KitzlerÅhfeldt kallar R1 och R2/O1. På U 210 syns dock en tredje person, R3 (2001:20). Utifrån de 11runstenar hon tittar på så blir det allt som allt 4 runristare och 4 ornamentikhuggare. Den hon kallarR2 skulle vara runmästaren, som är inblandad stenar med alla olika signaturer och tre olika typer avkors. R1, R3 och R4 är medhjälpare av olika betydelse. I Kitzler Åhfeldts tolkning av ornamentikenfinns också en mästare, O1, som skulle kunna vara samma person som R2 (2001:24 ff).

11

Trots att det är en viss skillnad mellan ybiR och ybir så tänker sig inte Kitzler Åhfeldt att det måstevara olika personer som står bakom de signaturerna, och lutar alltså åt Herschends synpunkt att detrör sig kring två runristare som kallar sig Öpir (2002:100).

Jag tycker dock inte att Kitzlers undersökning stödjer den bild man får av Herschends artikel. Attdet är fler än en person, det står klart. Men om det är två skilda ristare, varför återkommer R2/O1 påstenar som är signerade på olika sätt.

2.4 Öpir-stenarnas språk

2.4.1 Biðia-stenar

Normen för hur en resarformel med en runristare inblandad är X lät resa sten/göra runor efter Y. Zhögg. Det finns dock en variation i minoritet X bad Z att göra märke/sten/runor. Det mest kändaexemplet på detta lär vara Jellingestenen där det står haraltr : kunukR : baþ : kaurua : kubl : þausialltså Kung Harald (Blåtand) bad göra detta minnesmärke. I Sverige har vi Hovgårdstenen, U 11,med texten haku(n) * (b)aþ * rista. Denna Hakon lär vara Kung Hakon Röde (Wessén, Jansson1943-1946c, 18). På två Öpir-stenar finns det en tydlig baþ-formel, U 544 och U 1100. På U 880 ärdet möjligt. Den avslutande delen av stenen är aþ*ybir*risti*runa. Stenen är helt av innan aþ, ochatt det skulle vara en b-runa innan är troligt. U 544 och U 1100 är YbiR-stenar och U 880 är enYbir-sten. Biðia-formel förekommer inte alls på UbiR-stenar. I relation till Harals Blåtand ochHakon Röde så kan man tänka sig att det ligger en viss tyngd av hög status vid dessa formuleringar.Källström tänker sig utifrån U 1102, där tre syskon reser en sten efter sin far, men med slutformelnstuoþkel + baþ * oþyaken akua, att biðia-formeln skulle kunna ha en funktion i att de som tänkt resa

12

Fig 4: Kitzlers Åhfeldt tabell över variationen i de olika signaturernas huggteknik.Större F-värde betyder större skillnad. ( 2002:100)

stenen inte varit myndiga att resa den själva. Detta, skriver Källström, skulle också funka på U 11där bryten Tollir och hans fru Gyla lät resa minnesmärken efter sig, men Hakon bad rista (Källström2007:151). Hagenfeldt och Palm tänker sig att inskriften på U 544, hultur baþ ybiR rista runa þisa,menar att Holmdor var den som bekostade kyrkbygget ( 1996:59).

2.4.2 Roslagsmål

Det är enligt Herschend bara ybiR och ybir som använder sig av ''det omotiverade bruket av h-runor'' (102:98). Detta är skrivsättet som fått runologer att säga att Öpir är från Roslagen. Detdialektala med att ha h-ljud framför vokal, men även försvunna h-ljud lever kvar än idag (Berg 87:22). Som på U 462 där det står alfntan då det borde vara Halvdan som menas. Vissa Öpir-stenar haräven ett h för mycket, ut blir hut. Som i uppvuxen i Norrtälje känner jag igen detta i H'allsång iparken.

2.4.3 Diftonger och andra vokal-ljud

Med diftonger menas att ett vokal-ljud ibland har ljudet av två olika vokaler. På runstenarna så kantill exempel sten skrivas som stin, men också stain. Ai-ljudet blir alltså en diftong. Med enkvantitativ uppställning av kvalitativa data ser man mönster. Frands Herschend belyser i sin artikelflera viktiga skillnader. Det standadiserade æftir, som i x reste sten efter y förkommer 25 gånger påÖpir-stenarna. Följande statistik är hämtade från Herschends artikel.

• 12 på YbiR stenar ( 48%)• 7 på Ybir stenar ( 28%)• 6 på UbiR stenar ( 24%)

Fördjupar man sig i detta så finns det tre variationer av æftir, nämligen aftir, iftir och eftir. Det ärbara ubiR-signaturen som använder sig av aftir-stavningen., 1 gång. Iftir är mer spritt mellansignaturerna:

• 6 YbiR stenar ( 43%)• 3 Ybir stenar ( 21%)• 5 UbiR stenar ( 36%)

Den tredje variationen eftir, med stungen I-runa, används bara av ybir och ybiR.• 6 YbiR stenar ( 60%)• 4 Ybir stenar ( 40%)

Det vi kan se utifrån detta är ett mönster, att ybiR använder ordet efter dubbelt så många gånger änubiR. Att ubiR är den enda som använder Aftir och den enda som inte använder eftir är också ettmöjligt tecken på olika personer. I samma diagram tar Herschend även upp auk/uk som i x och yreste sten efter Z. Auk-stavningen är ganska jämn:

• 6 YbiR stenar ( 40%)• 3 Ybir stenar ( 20%)• 6 UbiR stenar ( 40%)

Skillnaden mellan signaturerna blir mer markant på uk-stavningen, resultat pga. avrundning.• 30 YbiR stenar ( 53%)• 13 Ybir stenar ( 23%)• 14 UbiR stenar ( 25%)

Återigen är det ybiR som sticker iväg i siffrorna. Med detta diagram ser vi tydliga skillnader mellanybiR/ybir och ubiR. Det finns även skillnader mellan ybiR och ybir men kontra ubiR är dettydligare.

13

2.5 Öpir och medhjälpare

På U 993 har vi den underliga signaturen ybiR rist- biarn. Skriften är lite skada på ordet rist, mendet är fortfarande en konstig formel med ytterligare ett namn efter signaturen. Björn kan ha varitytterligare en person som medverkat i inskriftens tillverkning. Källström tar upp U 993 som ettmöjligt exempel på en inskrift som är signerad av flera runristare. Dessa stenar brukar dock skiljapå runristarna med ett uk (2007:186).

En annan snarlik signatur som den på U 993 är U 485, en av de runstenar som ofta dyker upp ilitteraturen kring Öpir. in ' ofaigr ' ybiR ' risti. Det har ända sedan Brate tolkats som att Öpir härskriver ut sitt rätta namn, Ofeg. Faigr är det vikingatida ordet för feg, men hade en något tyngrebetydelse, av ödet bestämd att dö (Palm, 2010:28). Vidare kring spår av medhjälpare på Öpir stenarna skulle kunnavara verbet Raða. Vad detta verb egentligen betyder, hardiskuterats länge och beroende på författare så har ordet givitsmellan 2 och 24 olika betydelser. Brate förslår bland annatbesörja, bereda, åstadkomma, planera och förbereda (Källström,2007:193ffv). Åhlén menar att objektet i riþ runaR ubiR, U 896och U 940, står i ackusativ, och betyder då närmast ge råd(1997:51). Att det inte är en vanlig signatur står tydligt, då dessaofta innehåller en verb med tydligare anknytning till att fysisktskapa runinskriften. Thompson är övertygad om att verbet har attgöra med att den som reð en runsten var den som utformadestenen men lät någon annan hugga den. Han tar upp U 961 därdet står auk ihulfastr riþ in ubiR, och Igulfast rådde och/menÖpir. Thompson tänker sig att det här är Igulfast som ärrunmästaren och Öpir är lärljungen (1972:18).

På U 940 menar dock Thompson att Öpir avancerat i hierarkin.Signaturen är riþ runaR ubiR. Thompson tycker att stenen är illautförd och det skulle vara ett tecken på att Öpir inte ristade själv,utan en lärljunge (1972:18).

Med Thompsons tankar kring U 940 kan vi göra en liknandetolkning kring U 896, signerad riþ runaR ubiR, se fig. 5.Ornamentiken stämmer inte in bra alls bland övriga Öpir-stenar.Slingan saknar huvud och rundatabasen kallar den Pr1?. Om viser till en av tolkningarna som finns på ordet Raða, så skulle det vara ombesörjde. Öpir skulle dåvara den som övervakade skapandet av stenen, medan någon annan högg. Pr 1 i samband med denreligiösa tyngden i att nämna dopkläder pekar dock på en äldre kronologi. Det har föreslagits att detskulle röra sig om ett ungdomsverk (Källström 2007: ). Men i samband med riþ, som skulle peka påatt Öpir gav råd, så får vi känslan av att Öpir redan är runmästare och inte i en del av karriären somskulle kunna räknas som ungdomsverk. Vi kan då tänka oss en lärling som inte behärskat Öpirsannars avancerade ornamentik.

3 Tolkning

Det som ett svar på problemformuleringen skulle till, skulle vara ett svar som antingen stöderMarith Åhléns monografi eller Frands Herschends tanke om att det är minst två runristare med

14

Fig 5: U 896. Upplandsruninskrifter

namnet Öpir.

3.1 Antagande 1: Marit Åhléns linje. Om vi ser till Öpir som en individ, så är det den i särklass mest aktiva runristaren. Den spridning iornamentik som syns kan peka en person i utveckling som anpassar sig efter modets nycker ochbehöver inte nödvändigtvis återspegla de dateringar som Gräslund utformat. Vi kan inte säkert vetavilken makt beställaren har haft vid tillverkningen av en runsten, och viss ornamentik kanskeåterspeglar önskemål.

Ornamentiken är dock på ett designmässigt plan tydligt sammankopplad, även mellan signaturerna.I fallet U 287, U 142 och U 687 (figur 6) är ornamentiken näst intill identisk även fast att det ärolika signaturer på samtliga stenar.

Man kan se ett visst mönster som skiljer de olika signaturerna åt när man tittar på den geografiskaspridningen. Att UbiR inte rör sig i Roden till exempel. Men som vi ser på kartan över Vallentuna såsamexisterar samtliga signaturer inom ett relativt litet område. Any two stones can make a line, menhär är det 7 stenar. Om det hade varit olika, samtida runristare med liknande ornamentik och sammanamn, hade den ena sannolikt fått ge sig.

Vad gäller material så går det bara att se en svag skillnad, då ubiR bara använder sandsten 1 gång. Åandra sidan så är det inget vanligt förekommande material hos någon signatur och det hade blivittydligare om någon helt saknade det.

Enligt Laila Kitzler Åhfeldts analyser så finns en skillnad mellan ubiR, ybiR och ybir. Dentydligaste skillnaden är mellan ubiR och ybiR/ybir. På en djupare analys kan dock Kitzler Åhfeldturskilja många individer i stenarna, men den hon kallar R2/O1 återkommer. Detta skulle kunne varaÖpir själv.

Det som går emot Åhléns linje är alla de kvantitativa mönster som går att koppla till de olikasignaturerna. Det Åhlén kallar att Öpir inte skulle ha lagt så stor vikt vid stavningen av sitt namn,blir allt för systematiskt för att enbart kunna vara slump.

3.1.2 Magnus Källström om Öpir, och i jämförelse me d Åsmund Kåresson

Källström är också insatt i problematiken mellan Åhlén och Herschend. Källström räknar det till tvårunristare som använder Öpir-signaturen. Dels den uppländske Öpir och dels den sörmländske Öpir,

15

Fig. 6: U 142, U 287 och U 687. Bilder ifrån Upplands runinskrifter

som står för Sö 11 (2007:59). De stenar som som bestämts till Pr 1 och Pr 3 anser Källström varaungdomsverk av Öpir, och att Öpirs egentliga verksamhets tid är perioden som rör Pr 4 och Pr 5(2007:72).

Åsmund Kåressons ornamentik rör sig enligt Källstöm under en period mellan 60 och 110 år.Källström tycker dock att stenen U Fv1988;241 är felaktigt bestämd till Pr 5, denna sten är förutomÅsmund också signerad av Härjar. Så om man bortser från denna kan man tänka sig att Åsmund varverksam under ungefär 30 år, och att Åsmunds ristningar är jämt fördelade över Pr 2, Pr 3 och Pr 4(2007:72f).

Källström tar upp att det precis som med Öpir-signaturerna finns teorier om att det är två olikaindivider bakom signaturen Åsmund, och att det även här finns en alternativ stavning av namnet.Källström tycker dock att det här, som hos Öpir-stenarna, finns alldeles för stora likheter för att detskulle vara flera olika ristare (2007:59).

3.2 Antagande 2: Frands Herschends linje

Det är det språkliga som ger Herschends linje mest tyngd. Det är klara mönster i användandet avsignaturer och vissa ordformer.

Det som jag dock tycker skulle visa tydligast på att iallafall ubiR och ybiR/ybir är olika individer ärkopplingen till Roden. UbiR befinner sig aldrig i Roden-områden, fastän nära. UbiR har inte hellerdet dialektala h-ljudet som kopplas till dagens Roslagen. Alla signaturerna har beställare som har enrelation till färder mot öst, och som jag beskrivit så finns det en koppling mellan Roden ochNovgorod genom ruserna.

Herschend får dock visst gensvar i dem som beställer runstenar. YbiR jobbar tydligt med ettelitskikt, som Jarlabanke ätten, brobyggare och släkter med koppling till utlandet. Ja, ubiR harockså beställare med en relation till utlandet, men inte alls lika många.

Det blir dock så att Herschends och Åhléns tankar tar ut varandra. Det som går emot Herschend ärfrämst ornamentiken, som jag tar upp i avsnitt 3.1. Två olika individer med så snarlika namn och såbesläktad ornamentik borde inte ha fungerat. Då de också rör sig i samma områden, med undantagför Roden, så skulle de borde de också ha stött på varandra och möjliga beställare bör ha känt tilldem båda.

3.3 Antagande 3: Öpir rådde över många medhjälpare

Efter att ha gått igenom runristarnas organisation så har jag fattat tycke för tanken att Öpir kan havarit en samlande kraft för flera medverkande. Om detta yttrat sig i medhjälpare, lärjungar ellerlikar inom ett runristarfölje kan jag inte svara på.

Denna tredje väg, svarar mot de kvantitativa mönstren och de kvalitativa likheterna. Detta stödsfrämst av Kitzlers Åhfeldts analyser, då hon säger sig kunna urskilja kring 4 återkommandeindivider på runstenarna. R2/O1 skulle vara den ursprunglige samlande organisatören och de andraär mer eller mindre tillfälliga samarbetspartners. Denna analys går emot Herschend om att detskulle vara två personer som är bundna till var sin inledande vokalruna, ubiR och ybiR/ybir. ÄvenÅhléns monografi blir missvisande, det kan visserligen finnas en individ som är Öpir, i hennesmening, men då hon avfärdar tanken om att det skulle vara flera personer bakom signaturen.

16

Stenen U 896 är bestämd till Pr 1?, och om vi tänker oss denna avvikande ornamentik i relation tillÅsmund-stenen U Fv1988;241 som fått en avvikande ornamentik, så kan detta bidra ännu mer tillförståelsen att avvikande mönster är tecken på medhjälpare.

Det finns 2 inskrifter där jag tycker att man kan tolka in tecken på medhjälpare. Till att börja med U993, med signaturen ybiR rist- biarn. Om Björn hade varit en beställare bör han ha varit tidigare iinskriften. Nu är han istället i slutet, vid signaturen. Det är inte lika tydligt som på andra inskrifterdär de uppenbart varit flera inblandade, då det kan stå vem som gjorde vad. Det finns dock ingenannan logisk lösning på Björns placering.

Utifrån U 993 och tolkningen kring Björn, har jag valt att tolka om en inskrift, nämligen U 485. Detär den etablerade åsikten att signaturen in ofaigr ybiR risti visar på att Öpir här visar sitt riktiganamn, Ofeg Öpir. Men med tanke på hur man kan tolka U 993 så tycker jag att man kan tolka U 485på samma sätt. Ofeg och Öpir ristade. Om Öpir plötsligt fått ett behov av att skriva ut hela sittnamn, borde han ha gjort det fler gånger. Tanken har slagit mig att Öpir kanske gjort ormslingan förlång och varit tvungen för estetikens skulle fylla ut, men Öpirs kunskaper i ornamentik är för stora.

Kopplingen som finns mellan ybiR/ybirs dialekt och förekomsten i Roden kan kopplas till olikapersoner i följets inflytande. Då de tagit sig till Roden kan måhända en rospigg i följet fått agera litemer frontman, och för kontakternas skull fått sätta en dialektal prägel på inskrifterna.

Att Öpir rådde över flera medhjälpare, kan också svara mot Herschends kritik mot Åhlén om attÖpir, enligt de dateringar som finns av ornamentiken, skulle ha varit en väldigt gammal person vidslutet av sin karriär. Man lär så länge man lever, kan det heta, men också man lär så länge man harelever.

3.4 Antagande 4: Öpir är en titel och inte en perso n

Som jag tog upp i avsnitt 1.4 så kan namnet Öpir betyda lite olika saker som alla har någonkoppling till att uttrycka något. Den betydelse jag fastnat för är att kungöra. I Upplandskomplicerade system för arv, så bör det ha varit viktig med an trovärdig källa för hur arvet har gåtttill. Om vi tänker bort att Öpir är en person, utan något en viktig person kallades för så blir det enhelt ny betydelse. Arvet förkunnas på rätt sätt.

Intressanta blir U 993 och U 485 som jag skrev om som tecken på eventuella medhjälpare. Medteorin kring Öpir som titel så blir det snarare Kungöraren Björn ristade och Ofeg Kungörarenristade. De behöver alltså inte vara exempel på namngivna medhjälpare, utan på namngivnaförkunnare.

Sen så finns förstås också tanken att antagande 4 kan kombineras med de andra 3.

3.5 Pr 5 stenarna i relation till kyrkor

Som jag gick igenom i avsnitt 2.2.2.1 så står sandstenar med Pr 5 ornamentik vid kyrkor. Det ärväldigt tidiga stenkyrkor och man bör kunna koppla ihop dessa inskrifter med kyrkornas placering.U 541 vid Husby-Lyhundra kyrka gör kopplingen extra tydlig, med inskriften iar likr Serifr. Det blirtydligt att Öpir utgör den absolut sista slutfasen av runstensresandet, men också en viktig person.När det byggts en kyrka så bör inte vem som helst kunna gå in på dess område och rista en runsten.Hagenfeldts och Palm tanke om att Holmdor på U 544 skulle vara den som sponsrat hela bygget blirintressant, då det visar på riktigt hög social status. Kopplingen till teorierna om runristare i kristna

17

följen blir aktuell. Öpir skulle ha kunnat ingå i ett sådant följe. Om vi återkommer till Öpir somKungöraren, skulle det också befästa en missionerade biskops inflytande.

3.6 Sö 11

I detta arbete har i runstenen Sö 11 dykt upp i olika avvikande kontexter. Källström tycker att dennaÖpir helt ska skiljas från de övriga Öpir-stenarna (2007:59). Sö 11 delar förutom namnet intemycket med de övriga. Bönen som finns på Sö 11 är en detalj som bidrar mest till avvikelsen.Källström tror också att den underliga runföljden irma k är en del av den bönen (2007:357).

Att namnet Öpir här dyker upp är dock intressant, även om det är en person skild från övriga Öpir-stenar, då det är i signaturen. Att det är runristaren som kallar sig Öpir, kan det ge stöd åt mittantagande 4 i avsnitt 3.4, att det är en titel.

4 SammanfattningÖpir är en av Sveriges mest välkända runristare. Namnet Öpir bygger på run-signaturerna ybiR, ybiroch ubiR. Öpir bygger på ordet æpa som kan betyda gaphals, förkunna eller ropa. Som denframträdande runristare som Öpir-signaturerna har varit så har det skrivits en hel del om honom.Marit Åhlen skrev sin avhandling om Öpir, Runristaren Öpir, en monografi. Frands Herschendskrev en artikel där han ifrågasätter att Öpir skulle ha varit en enskild person.

Uppsatsen börjar med att klargöra vad forskningen sagt om runristare och hur man kunnat tänka sigorganisationen, runristarnas utveckling och funktion. Det har skrivits mycket om detta och fleramöjligheter förs fram. Varför är det så många runstenar i Uppland, religiösa eller juridiskamotsättningar? Hur ser man om det kan ha funnits medhjälpare?

Det finns många olika sätt att studera runstenar. Texternas innehåll, placering och språk. I innehålletkan man se olika element som var viktiga för samtiden, som utlandsresor och brobyggen. För att fåfram data och visa det på ett sätt för att svara på problemet mellan Herschend och Åhlén har jaganvänt mig av att göra kvalitativa undersökningar som sedan ställs upp kvantitativt. Jag har ocksårådfrågat den tillgängliga litteraturen och för fram de olika synpunkter som finns över vissaelement. Till exempel hade verbet raða flera olika tolkningar och jag har då valt den tolkning somverkar trovärdigast, även fast jag för fram flera.

De data jag fått fram stödjer på olika vis båda Åhlén och Herschend. Runstenar med Öpir-signatureruppträder i ungefär samma områden och ibland förekommer signaturerna i närheten av varandra.Men man kan även se mönster där ybiR och ybir signaturerna har en koppling till Roden som inteubiR har. Detta kan också stödjas språkligt med att den dialekt som idag kopplas till Roslagenanvänds av ybiR och ybir. Det är oftast så dessa mönster ser ut, att ybiR och ybir är snarlika ochubiR sticker ut. Så är även fallet i Laila Kitzler Åhfeldts undersökningar, där hon med laserscanningar analyserat olika inskrifter. Det är en större skillnad mellan ybiR/ybir och ubiR än mellanybiR och ybir. I en närmare analys kan dock Kitzler Åhfeldt se att individen R2/O1 finns på alla tresignaturer och skillnaden uppstår i vilka fler som är inblandade.

Med det språkliga i hur det kan synas att runristare haft hjälp i kombination med Kitzler Åhfeldtsundersökning drar jag en slutsats som varken är Herschends eller Åhléns, att Öpir kan ha varit enrunmästare som haft olika medhjälpare. På detta vis har de variationer som finns uppstått.

18

Bilaga

Inskrifter med ubiR-signatur

U 181 $ askutr ' uk ' suain ' ikifastr ' uk ' ikibiarn ' uk ' tutr ' ... ...ain ' iftiR ' est ' faþur ' sin ' in ' ubiR ' risti ' runÁsgautr ok Sveinn, Ingifastr ok Ingibjôrn ok dœtr(?)/Dyntr(?) ... [st]ein eptir Eist, fôður sinn. En Œpir risti rúnar.Asgautr ok Svæinn, Ingifastr ok Ingibiorn ok døtr(?)/Dyntr(?) ... [st]æin æftiR Æist, faður sinn. En ØpiR risti runaR.

Plats: Össeby-Garns k:a Socken: Össeby-Garns sn Härad: Vallentuna hd Korsform: A1; B1; C6, C7; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, granit

U 565 † [mani auk * afriþ * litu ' fira * bru iftiR * olif * sun : sin * in * ioan * at ' broþur ' sin ' ubiR ' risti]Manni/Máni ok Áfríðr létu gera brú eptir Óleif, son sinn, en Jóhan at bróður sinn. Œpir risti.Manni/Mani ok Afriðr letu gærva bro æftiR Olæif, sun sinn, en Ioan at broður sinn. ØpiR risti.

Plats: Ekeby skog Socken: Malsta sn Härad: Lyhundra hd Korsform: A1; B3; C9, C10; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4? Material/Föremål: runsten Övrigt: Samma släkt som på U 566.

U 566 m(a)(n)(i) * lit * kera * merki * at * bryþr * sina * hulta * uk * at * þorkil * uk * at * sialfa * su niR * suin(s) inu(b)i * ris(t)(i) runaManni/Máni lét gera merki at brœðr sína Holta ok at Þorkel ok at Sjalfa, synir Sveins. En Œpir risti rúnar.Manni/Mani let gærva mærki at brøðr sina Hulta ok at Þorkel ok at Sialfa, syniR Svæins. En ØpiR risti runaR.

Plats: Vällingsö Socken: Malsta sn Härad: Lyhundra hd Urspr. plats?: ja Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: berghäll Övrigt: Samma släkt som på U 565.

U 687 runa ' lit kiara ' mirki at ' sbialbuþa ' uk ' at ' suain ' uk ' at * antuit ' uk at ' raknaR ' suni ' sin ' uk ' ekla ' uk 'siri(þ) ' at ' sbialbuþa ' bonta sin an uaR ' tauþr ' i hulmkarþi ' i olafs * kriki ' ubiR * risti ' r uRúna lét gera merki at Spjallboða ok at Svein ok at Andvétt ok at Ragnar, sonu sína ok Helga/Egla/Engla, ok Sigríðr atSpjallboða, bónda sinn. Hann var dauðr í Holmgarði í Ólafs kirkju. Œpir risti rúnar.Runa let gæra mærki at Spiallbuða ok at Svæin ok at Andvett ok at Ragnar, syni sina ok Hælga/Ægla/Ængla, ok Sigriðat Spiallbuða, bonda sinn. Hann vaR dauðr i Holmgarði i Olafs kirkiu. ØpiR risti runaR.

Plats: Sjusta Socken: Skoklosters sn Härad: Håbo hd Urspr. plats?: ja Korsform: A1; B1; C8; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4

19

Material/Föremål: jordfast stenblock, gnejsgranit

U 893 ' uitr ' uk × anuntr * uk ' ikikiarþ ' litu raisa ' stin ' at ' uik-iarn ' faþur ' sin ' ubiR ' ristiEyndr ok Ônundr ok Ingigerðr létu reisa stein at Víg[b]jôrn, fôður sinn. Œpir risti.Øyndr ok Anundr ok Ingigærð letu ræisa stæin at Vig[b]iarn, faður sinn. ØpiR risti. Plats: Högby Socken: Uppsala-Näs sn Härad: Ulleråkers hd Korsform: A1; B1; C6, C8, C9; D1; 0; F3; 0 & A8; B2; 0; 0; 0; F1; 0 & A8; B2; 0; 0; 0; F1; 0 & A8; B2; 0; 0; 0; F1; 0& A8; B2; 0; 0; 0; F1; 0 Stilgruppering: Pr3 - Pr4 Material/Föremål: runsten, blågrå granit

U 896 ... [l]itu raisa stain + fir ' ont * iy--m + sun + sain + tauþr + fita+faþum ' i tai'ma... ... riþ runaR ubiR... létu reisa stein fyrir ônd Ey[nda]r(?), son sinn, dauðr [í] hvítaváðum í Danmô[rku](?) ... Réð rúnar Œpir.... letu ræisa stæin fyr and Øy[nda]R(?), sun sinn, dauðr [i] hvitavaðum i Danma[rku](?) ... Reð runaR ØpiR.

Plats: Håga Socken: Bondkyrka sn (Uppsala) Härad: Ulleråkers hd Placering: I Universitetsparken, Uppsala. Urspr. plats?: nej Korsform: A1; B3; C6, C7, C8; D1; 0; F3; 0 & A1; B1; C6, C7; D1; 0; F3; 0 & A8; B1; 0; 0; 0; F1; 0 Stilgruppering: Pr1? Ristare: Öpir 1 (S), verkar inte vara huggen av Öpir. Material/Föremål: runsten, blågrå grovkornig granit Peringskiöld ''Vbirs korta skrift, såsom på Skaldeart inrättad, kommer ifrån den tredie hundra åhrige tiden efter Christifödelses tid, ni 1420 åhr sedan'' ( Wessen, Jansson, upplandsruninskrifter, sida 606)

U 940 $ §P * ihul * a(u)(k) * þurkiR * litu * rita * stain * iftiR * kitilfastr * faþur * sin * hialbi * sal kil auh hont riþ *runaR * ubiR§Q kilauh hont * ihul * a(u)(k) * þurkiR * litu * rit a * stain * iftiR * kitilfastr * faþur * sin * hial bi * sal riþ *runaR * ubiR§P Ígull ok Þorgeirr létu rétta stein eptir Ketilfast, fôður sinn. Hjalpi sál. Gillaug ônd(?)/Hônd(?). Réð rúnar Œpir.§Q Gillaug, Hônd(?), Ígull ok Þorgeirr létu rétta stein eptir Ketilfast, fôður sinn. Hjalpi sál. Réð rúnar Œpir.§P Igull ok ÞorgæiRR letu retta stæin æftiR Kætilfast, faður sinn. Hialpi sal. Gillaug and(?)/Hand(?). Reð runaR ØpiR.§Q Gillaug, Hand(?), Igull ok ÞorgæiRR letu retta stæin æftiR Kætilfast, faður sinn. Hialpi sal. Reð runaR ØpiR.

Plats: Uppsala, kv. Torget Socken: Uppsala Placering: I Universitetsparken. Korsform: A1; B1; 0; D1; E7; F3; 0 Stilgruppering: Pr3 Ristare: Öpir 1 (S); Åsmund (A) [Stille 1999b s. 141f] Material/Föremål: runsten, ljus granit

U 961 h(u)(l)-a + lit + raisa stain + þina at kitilbiarn ' faþur ' sin + auk runfriþ ' at ' bonta ' auk ihul fastr ' riþ ' in 'ubiRHyl[i]a(?) lét reisa stein þenna at Ketilbjôrn, fôður sinn, ok Rúnfríðr at bónda, ok Ígulfastr réð, en Œpir.Hyl[i]a(?) let ræisa stæin þenna at Kætilbiorn, faður sinn, ok Runfrið at bonda, ok Igulfastr reð, en ØpiR.

Plats: Vaksala k:a Socken: Vaksala sn Härad: Vaksala hd Urspr. plats?: nej

20

Korsform: A1; B1; C8; D1; E3; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Ristare: Öpir 1 (S); (Igulfast (S) ombesörjde) Öpir 1 (S) Material/Föremål: runsten, ljus granit Övrigt: Ett av Öpirs yppersta verk. Otterbjörk (1983:32) läser h(u)(l)-a som hul(R)a (med stupruna) vilket han tolkar"Holma".

U 1022 $ [ui]kn[i * a]uk * althrn * uk ailifr * akhun * runf riþ * litu * rita * stain * if(t)iR ilhu[tfa k]aþur * sin ub(i)(R) [*r...st...] (r)(u)(a)[a]Vígi(?) ok Halfdan(?) ok Eilífr, Hákon, Rúnfríðr létu rétta stein eptir Illuga(?), fôður sinn. Œpir r[i]st[i] rúnar.Vigi(?) ok Halfdan(?) ok ÆilifR, Hakon, Runfrið letu retta stæin æftiR Illuga(?), faður sinn. ØpiR r[i]st[i] runaR.

Plats: Storvreta Socken: Ärentuna sn Härad: Norunda hd Urspr. plats?: ja Korsform: A3; B1; C8; D1; E7; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, ljus granitgnejs

Gs 4 †$ [... ...-a stin aftiR sut bu... sin uk : keirmar at mak isin × ubiR risti]... [reis]a stein eptir Sót(?), bó[nda] sinn, ok Geirmarr at mág sinn. Œpir risti.... [ræis]a stæin æftiR Sot(?), bo[anda] sinn, ok GæiRmarr at mag sinn. ØpiR risti.

Plats: Hedesunda k:a Socken: Hedesunda sn Härad: Gästriklands östra tingslag Korsform: A1; B1; C6, C7, C9; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Ristare: Öpir (S) Material/Föremål: runsten, sandsten

Inskrifter med ybiR-signatur

Sö 11 fraybiarn : auk : kuþrun : þau : ritu : stain : at * romunt * sun * sin * snialan * haiR * at * marhu * roþkais *broþiR * kuþ * hialbi * antu * ybiR * hiok runaR [i Rma : k]Freybjôrn ok Guðrún þau réttu stein at Hróðmund, son sinn snjallan, hér at môrku, Hróðgeirs bróðir. Guð hjalpi ôndu.Œpir hjó rúnar. ... ...Frøybiorn ok Guðrun þau rettu stæin at Hroðmund, sun sinn sniallan, her at marku, HroðgæiRs broðiR. Guð hialpiandu. ØpiR hiogg runaR. ... ...

Plats: Gryts k:a Socken: Gryts sn Härad: Daga hd Korsform: A5; B1; 0; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr2 Material/Föremål: runsten, sandsten

U 23 suain ' [lit] ...ais- [*] st(a)ina ...f... ...ah ' faþur sin [*] ybiR [*] ristiSveinn lét [r]eis[a] steina [e]p[tir] ..., fôður sinn. Œpir risti.Svæinn let [r]æis[a] stæina [æ]f[tiR] ..., faður sinn. ØpiR risti.

Plats: Hilleshögs k:a Socken: Hilleshögs sn Härad: Färentuna hd Korsform: A1; B1; C6, C7, C9; D1; 0; F3; 0

21

Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: 2 delar av runsten, sandsten

U 36 inkimoþ ' lit ' raisa ' staina ' uk ' bro ' eftiR ' karl boanta sin ybiR ristiIngimóð lét reisa steina ok brú eptir Karl, bónda sinn. Œpir risti.Ingimoð let ræisa stæina ok bro æftiR Karl, boanda sinn. ØpiR risti.

Plats: Svartsjö djurgård Socken: Sånga sn Härad: Färentuna hd Korsform: A1; B1; C8; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, granit

U 104 ' þorstin ' lit × kera ' merki ' ftiR ' suin ' faþu r ' sin ' uk ' ftiR ' þori ' (b)roþur ' sin ' þiR ' huaru ' hut ' til ' k--ika' (u)(k) ' iftiR ' inkiþuru ' moþur ' sin ' ybiR ri sti 'Þorsteinn lét gera merki eptir Svein, fôður sinn, ok eptir Þóri, bróður sinn, þeir váru út til G[r]ikkja, ok eptir Ingiþóru,móður sína. Œpir risti.Þorstæinn let gæra mærki æftiR Svæin, faður sinn, ok æftiR Þori, broður sinn, þæiR vaRu ut til G[r]ikkia, ok æftiRIngiþoru, moður sina. ØpiR risti.

U 104 Plats: Eds k:a Socken: Eds sn Härad: Sollentuna hd Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, sandsten

U 118 ragnfastr ' lit ' (r)[ai](s)a ' [stain * uk * bro * kara ' iftiR] emink ' faþ(u)[r *] sin * an uaR ' s un ' rag[niltaR * in*] ybiR [risti run]a[R]Ragnfastr lét reisa stein ok brú gera eptir Heming, fôður sinn. Hann var sonr Ragnhildar. En Œpir risti rúnar.Ragnfastr let ræisa stæin ok bro gæra æftiR Hæming, faður sinn. Hann vaR sunn RagnhildaR. En ØpiR risti runaR.

Plats: Älvsunda Socken: Eds sn Härad: Sollentuna hd Korsform: A1; B2; C10, C9; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, granit

U 122 † [...k * sirhun litu * raisa stain ... ...--f---... ...ro-... ybiR risi ru...]... <sirhun> létu reisa stein ... ... ... Œpir risti rú[nar].... <sirhun> letu ræisa stæin ... ... ... ØpiR risti ru[naR].

Plats: Järva krog Socken: Solna sn Härad: Danderyds skeppslag Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: fragment av runsten

U 168 † [hu=lmstin ' ranfastr ' aystin * litu akua ' stain * at * fasta ' lusa * sin * -- þoru ybiR * iak]Holmsteinn, Ragnfastr, Eysteinn létu hôggva stein at Fasta, leysa(?) sinn [ok] Þóru. Œpir hjó.Holmstæinn, Ragnfastr, Øystæinn letu haggva stæin at Fasta, løysa(?) sinn [ok] Þoru. ØpiR hiogg.

Plats: Björkeby

22

Socken: Ö. Ryds sn Härad: Danderyds skeppslag Korsform: A1; B1; C10; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 - Pr5? Material/Föremål: stenblock

U 210 finuiþr ' auk ' hulmkaiR ' litu ' kera ' merki ÷ at ÷ hulmkut ' faþur ÷ sin ÷ iþinui ' at ' bonta sin ' ybiR ' iakFinnviðr ok Holmgeirr létu gera merki at Holmgaut, fôður sinn, Heðinvé at bónda sinn. Œpir hjó.Finnviðr ok HolmgæiRR letu gærva mærki at Holmgaut, faður sinn, Heðinvi at bonda sinn. ØpiR hiogg.

U 210 Plats: Åsta Socken: Angarns sn Härad: Vallentuna hd Urspr. plats?: ja Korsform: A1; B1; C8; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: berghäll

U 262 † [...l * lit * r... ... broþur × sin ' en ybiR * ris ti ru]... lét r[eisa] ... bróður sinn. En Œpir risti rúnar.... let r[æisa] ... broður sinn. En ØpiR risti runaR.

U 262 † Plats: Fresta k:a Socken: Fresta sn Härad: Vallentuna hd Placering: I norra kyrkväggen. Stilgruppering: Pr4? Material/Föremål: fragment av runsten Övrigt: Dold under rappningen.

U 279 biarn + uk ' ihulfastr uk × ion + litu kiara ' (b)r o ' at ' þorsti(n) ' broþur sin ybiR ' risti runaBjôrn ok Ígulfastr ok Jón létu gera brú at Þorstein, bróður sinn. Œpir risti rúnar.Biorn ok Igulfastr ok Ion letu gæra bro at Þorstæin, broður sinn. ØpiR risti runaR.

U 279 Plats: Skälby Socken: Hammarby sn Härad: Vallentuna hd Korsform: A1; B1; C8; D1; E9; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, granit

U 287 giulakr lit raisa stain eftiR sun ' sin ' ingifast ' auk ' inguaR ' (u)(k) ' at ' broþur ' sin ' in ' ybiR [ri]sti ' runaKjallakr(?)/Kjullakr(?) lét reisa stein eptir son sinn Ingifast, ok Ingvarr ok(?) at bróður sinn, en Œpir risti rúnar.GiulakR(?)/KiulakR(?) let ræisa stæin æftiR sun sinn Ingifast, ok Ingvarr ok(?) at broður sinn, en ØpiR risti runaR.

U 287 Plats: Vik Socken: Hammarby sn Härad: Vallentuna hd Korsform: A1; B1; C10; D1; E3, E7; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, granodiorit

23

U 307 $ iaruntr uk iarl ' (þ)--- ...uniR * ikimar ÷ uk * ke tilyaR * litu kiara mi[r]ki * [i]f(t)iR inkuar * br oþur * sin in 'ybiR ' ristiJôrundr ok Jarl, þ[eir s]ynir(?) Ingimarar ok Ketileyjar, létu gera merki eptir Ingvar, bróður sinn. En Œpir risti.Iarundr ok Iarl, þ[æiR s]yniR(?) IngimaraR ok KætiløyaR, letu gæra mærki æftiR Ingvar, broður sinn. En ØpiR risti.

Plats: Ekeby Socken: Skånela sn Härad: Seminghundra hd Urspr. plats?: ja Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: jordfast stenblock

U 315 † [kunar * sun * farulfs litu uk ' hulmtis ' kerþu × mirki * eftir þorþ ' sun ' sin in ' ybiR ' risti]Gunnarr, sonr Farulfs, létu ok Holmdís gerðu merki eptir Þórð, son sinn. En Œpir risti.Gunnarr, sunn Farulfs, letu ok Holmdis gærðu mærki æftiR Þorð, sun sinn. En ØpiR risti.

Plats: Harg Socken: Skånela sn Härad: Seminghundra hd Korsform: A1; B1; C8; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten

U 462 §A [tierfr * uk kunar * a](u)k ' kulhu ['] litu ' ris a ' stain * uk * bru ' eftiR ' alfntan × faþur sin§B [hu](l)mfriþ ' at ' bonta ' uk ' ybiR ' ris[ti run ]§A Djarfr ok Gunnarr ok Gulley létu reisa stein ok brú eptir Halfdan, fôður sinn,§B Holmfríðr at bónda. Ok Œpir risti rúnar.§A DiarfR ok Gunnarr ok Gulløy letu ræisa stæin ok bro æftiR Halfdan, faður sinn,§B Holmfrið at bonda. Ok ØpiR risti runaR.

U 462 Plats: Prästgården Socken: Vassunda sn Härad: Ärlinghundra hd Urspr. plats?: nej Korsform: A3; B1; 0; D1; E3; F3; 0 Stilgruppering: Pr3 - Pr4? Material/Föremål: runsten, granit

U 485 $ þroti ' uk ' ingulfr ' litu ' rita stain ' iftiR ' sihuiþ ' faþur ' sin ' uk ' inkifa=st ' at ' bonta ' sin ' in ' ofaigr ' ybiR 'ristiÞrótti ok Ingulfr létu rétta stein eptir Sigvið, fôður sinn, ok Ingifast at bónda sinn. En Ófeigr/úfeigr Œpir risti.Þrotti ok IngulfR letu retta stæin æftiR Sigvið, faður sinn, ok Ingifast at bonda sinn. En OfæigR/ofæigR ØpiR risti.

Plats: Marma Socken: Lagga sn Härad: Långhundra hd Korsform: A1; B1; C8, C9; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, röd granit

U 544 hultur ' baþ ' ybiR rista runa þisaHolmdórr(?) bað Œpi rista rúnar þessar.Holmdorr(?) bað ØpiR rista runaR þessaR.

24

Plats: Husby-Lyhundra k:a (nu: Husby-Sjuhundra) Socken: Husby-Lyhundra sn (nu: Husby-Sjuhundra) Härad: Lyhundra hd Placering: I tornkammaren. Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, sandsten

U 898 ali ' uk ' iufurfast * litu ' gera ' merki ' iftiR iarl faþur sin ' uk ' at ' kisl ' uk ' at ' ikimunt han ' uaR ' trebin 'hustr ' sun ' iarls ybiR ristiÁli/Alli ok Jôfurfast létu gera merki eptir Jarl, fôður sinn, ok at Gísl ok at Ingimund. Hann var drepinn austr, sonrJarls. Œpir risti.Ali/Alli ok Iofurfast letu gæra mærki æftiR Iarl, faður sinn, ok at Gisl ok at Ingimund. Hann vaR drepinn austr, sunnIarls. ØpiR risti.

Plats: Norby Socken: Bondkyrka sn (Uppsala) Härad: Ulleråkers hd Urspr. plats?: ja Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: berghäll, granit

U 922 $ ikimuntr ' uk þorþr * ¶ [iarl ' uk uikibiarn * litu ' risa * stain ' at] ikifast * faþur [* sin sturn* maþr '] ¶ sum ' for' til * girkha ' hut ' sun ' ionha * uk * at * igul biarn * in ybiR [* risti *]Ingimundr ok Þórðr, Jarl ok Vígbjôrn(?) létu reisa stein at Ingifast, fôður sinn, stýrimaðr, sem fór til Grikkja út, sonrIóna(?), ok at Ígulbjôrn. En Œpir risti.Ingimundr ok Þorðr, Iarl ok Vigbiorn(?) letu ræisa stæin at Ingifast, faður sinn, styrimaðr, sum for til Girkia ut, sunnIona(?), ok at Igulbiorn. En ØpiR risti.

Plats: Uppsala domkyrka Socken: Uppsala Placering: I golvet på södra sidan av Gustavianska koret. Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, ljus granit

U 970 uiþi ' lit ' rita ' stain ' e(f)[ti]R ...- ybiRViði/Víði lét rétta stein eptir ... Œpir.Viði let retta stæin æftiR ... ØpiR.

Plats: Bolsta Socken: Vaksala sn (nu: Uppsala) Härad: Vaksala hd Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, ljusröd fältspatsrik granit

U 984 †$ [uisiti ' uk ' likuiþr ' uk ' rikuiþr ' litu * rais a ' stain ' at huikaiR * faþur * ybiR risti]Véseti ok Líkviðr ok Ríkviðr létu reisa stein at Holmgeir(?)/Végeir(?), fôður. Œpir risti.Viseti ok Likviðr ok Rikviðr letu ræisa stæin at HolmgæiR(?)/VigæiR(?), faður. ØpiR risti.

Plats: Ekeby Socken: Gamla Uppsala sn (nu: Uppsala) Härad: Vaksala hd Korsform: A3; B1; C10; D1; E3; F3; 0 Stilgruppering: Pr4? Material/Föremål: runsten

25

U 993 $ ion * u(k) iufur[-ast litu r]aisa ' stin uk ' bru ' iftiR ' uiha ' faþur ' su[n] ' istin[s ybiR * rist -] biarnJón ok Jôfur[f]ast létu reisa stein ok brú eptir Víga, fôður, son Eysteins. Œpir rist[i]. Bjôrn.Ion ok Iofur[f]ast letu ræisa stæin ok bro æftiR Viga, faður, sun Øystæins/Æistæins. ØpiR rist[i]. Biorn.

Plats: Brunnby Socken: Funbo sn Härad: Rasbo hd Urspr. plats?: nej Korsform: A1; B1; 0; D1; E2; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Ristare: Öpir 1 (S); Björn 4 (S) [Kan utgöra medristare, Källström 2007a:186] Material/Föremål: runsten, ljus granit

U 1063 $ st[yn]friþ ' (a)u(k) ' hulmfriþ : litu : raisa : st ain : eftiR : (þ)... ...(a)þur ' sin * --... ...[runir] ybiR risti runaStynfríðr/Steinfríðr ok Holmfríðr létu reisa stein eptir ... [f]ôður sinn ... [Jô]rundr(?). Œpir risti rúnar.Stynfrið/Stæinfrið ok Holmfrið letu ræisa stæin æftiR ... [f]aður sinn ... [Io]rundr(?). ØpiR risti runaR.

Plats: Källslätt Socken: Viksta sn Härad: Norunda hd Urspr. plats?: ja Korsform: A1; B1; C10; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, granit

U 1100 ...(a) þorkir * baþ * ybiR rista r-...... Þorgeirr/Þorgerð(r) bað Œpi rista r[únar].... ÞorgæiRR/Þorgærð(r) bað ØpiR rista r[unaR].

Plats: Sundbro Socken: Bälinge sn Härad: Bälinge hd Urspr. plats?: ja Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: fragment av runsten, röd granit med fläckig yta Övrigt: Pryds nedtill av en repstav.

U 1106 iurun[tr * uk *] bryniulfr ' ikifastr litu risa ' s tin ÷ at ' asbiarn ' faþur sin ybiR ristiJôrundr ok Brynjulfr, Ingifastr létu reisa stein at Ásbjôrn, fôður sinn. Œpir risti.Iorundr ok BryniulfR, Ingifastr letu ræisa stæin at Asbiorn, faður sinn. ØpiR risti.

U 1106 Plats: Äskelunda Socken: Bälinge sn Härad: Bälinge hd Urspr. plats?: ja Korsform: A1; B1; C8, C9; D1; E9; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, ljus granit

U 1177 askiR ÷ uk ÷ meginbiarn ÷ uk ' litli ÷ litu ÷ risa ÷ stin ÷ at ' tuba * faþur ÷ askiarþ ÷ ybiR ' ristiÁsgeirr ok Meginbjôrn ok Litli létu reisa stein at Tobba/Tubba, fôður Ásgerðar. Œpir risti.AsgæiRR ok Mæginbiorn ok Litli letu ræisa stæin at Tobba/Tubba, faður AsgærðaR. ØpiR risti.

26

U 1177 Plats: Hässelby Socken: Harbo sn Härad: Våla hd Urspr. plats?: nej Korsform: A1; B1; C8; D1; E9; F3; 0 & A1; B3; 0; D1; 0; F3; G6 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, röd granit Övrigt: Runorna är kraftigare huggna än ornamentiken.

Inskrifter med ybir-signatur

Sö 308 $ hulmfastr ' roþelfr ' ---u ' [ri]sta ' run[a] ' a- ... ... (i)kifast ' suni : sina ['] -iR ua(R)u * hua=str * i(n) * ybir ristiHolmfastr, Hróðelfr, [lét]u rista rúnar a[t] ... ... Ingifast, sonu sína, [þ]eir váru austr(?)/vestr. En Œpir risti.Holmfastr, RoðælfR, [let]u rista runaR a[t] ... ... Ingifast, syni sina, [þ]æiR vaRu austr(?)/vestr. En ØpiR risti.

Plats: Vid Järnavägen Socken: Södertälje Placering: I planteringen utanför järnvägsstationen. Urspr. plats?: nej Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, flyttblock, granit

U 142 ikifastr ' lit ' raisa ' stain * uk ' bro ' kera ' eftiR ' iarlabaka ' faþur ' s[in ' uk ' sun ' io]ru na ' uk ' ketilau lit ' at 'bonta ' sin ybir ristiIngifastr lét reisa stein ok brú gera eptir Jarlabanka, fôður sinn ok son Jórunnar, ok Ketiley lét at bónda sinn. Œpirristi.Ingifastr let ræisa stæin ok bro gæra æftiR Iarlabanka, faður sinn ok sun IorunaR, ok Kætiløy let at bonda sinn. ØpiRristi.

Plats: Fällbro Socken: Täby sn Härad: Danderyds skeppslag Korsform: A8; B1; 0; 0; 0; F1; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, granit

U 179 ioan ' uk lifstain ' litu ' raisa ' sta... ...a- ' h-... (f)aþur ' sin ybir ' ristJóhan ok Lífsteinn létu reisa ste[in] ... ... fôður sinn. Œpir risti.Ioan ok Lifstæinn letu ræisa stæ[in] ... ... faður sinn. ØpiR risti.

Plats: Riala k:a Socken: Riala sn Härad: Åkers skeppslag Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, sandsten

U 229 halfntan ÷ auk ' tubi ÷ litu ' risa ' stin ' at ' h uta ' faþur ' sin ' sun * þorbiarn ÷ ybir ÷ risti * ruanHalfdan ok Tobbi/Tubbi létu reisa stein at Odda, fôður sinn, son Þorbjarnar. Œpir risti rúnar.Halfdan ok Tobbi/Tubbi letu ræisa stæin at Udda, faður sinn, sun ÞorbiarnaR. ØpiR risti runaR.

Plats: Gällsta Socken: Vallentuna sn Härad: Vallentuna hd

27

Korsform: A1; B1; C8; D1; 0; F2; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, granit

U 288 olafr ' uk ' kunilr ' litu ' raisa ' stain ' eftR ÷ kuna ' sun ' sin ' uk ' ketil ' lit ÷ eftiR ÷ broþ ur ' sin ' ybir ' risti 'runaÓlafr ok Gunnhildr létu reisa stein eptir Gunna, son sinn, ok Ketill lét eptir bróður sinn. Œpir risti rúnar.OlafR ok Gunnhildr letu ræisa stæin æftiR Gunna, sun sinn, ok Kætill let æftiR broður sinn. ØpiR risti runaR.

Plats: Vik Socken: Hammarby sn Härad: Vallentuna hd Korsform: A1; B1; C9, C10; D1; E3, E6; F3; 0 Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, granit

U 541 $ iar likr ' serifr ' broþir ' þ-... ... in ' ybir ri sti ru-iRHér liggr Sigreifr/Særeifr, bróðir ... ... En Œpir risti rú[n]ar.Hiar liggR SigræifR/SæræifR, broðiR ... ... En ØpiR risti ru[n]iR.

Plats: Husby-Lyhundra k:a (nu: Husby-Sjuhundra) Socken: Husby-Lyhundra sn (nu: Husby-Sjuhundra) Härad: Lyhundra hd Urspr. plats?: nej Korsform: A8; B1; C9; 0; 0; F1; 0 Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, röd sandsten

U 880 §A ...bl... ... ...a * sin *§B ...sl... ... ifti- ...-----... ...aþ * ybir rista * runa§A ... ... [bónd]a(?) sinn.§B ... ... epti[r] ... [b]að Œpi rista rúnar.§A ... ... [bond]a(?) sinn.§B ... ... æfti[R] ... [b]að ØpiR rista runaR. Plats: Skogstibble k:a Socken: Skogstibble sn Härad: Hagunda hd Placering: Vid vapenhusets SV hörn. Urspr. plats?: nej Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, grovkornig granit Övrigt: Röda och svarta färgrester fanns bevarade då stenen upptäcktes 1938

U 973 siriþ l... ...(u)n huki ' frenta ' sinum ' in ' iar ati ' rikr ' h(u)-... ... in ybir ristiSigríðr l[ét] ... <huki> frænda sínum. En hér átti ríkr ... ... En Œpir risti.Sigrið l[et] ... <huki> frænda sinum. En hiar atti rikR ... ... En ØpiR risti.

Plats: Gränby Socken: Vaksala sn (nu: Uppsala) Härad: Vaksala hd Placering: I Upplandsmuseets samlingar. Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: fragment av runsten, gråblå granit

28

U 1034 þorbia(r)n ' auk ' þorstain ' uk ' styrbiarn ' litu raisa stain ' eftiR ' þorfast ' faþur sin ybir ris tiÞorbjôrn ok Þorsteinn ok Styrbjôrn létu reisa stein eptir Þorfast, fôður sinn. Œpir risti.Þorbiorn ok Þorstæinn ok Styrbiorn letu ræisa stæin æftiR Þorfast, faður sinn. ØpiR risti.

Plats: Tensta k:a Socken: Tensta sn Härad: Norunda hd Urspr. plats?: nej Korsform: A1; B1; C8, C9; D1; E3, E6; F3; 0 Stilgruppering: Pr5 Material/Föremål: runsten, rödgrå granit

U 1072 þorka- ' -(u)- ' -(u)--- ' (b)(r)(a)n(t)(r) ' ---.. . n-...- ' ... ' ybir ' ristiÞorke[ll] o[k] ... Brandr ... ... ... Œpir risti.Þorke[ll] o[k] ... Brandr ... ... ... ØpiR risti.

U 1072 Plats: Bälinge k:a Socken: Bälinge sn Härad: Bälinge hd Placering: I vapenhuset. Urspr. plats?: nej Korsform: A1; B1; C6, C9; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, ljusröd sandsten Övrigt: Har under medeltiden troligen omhuggits till ligghäll över en grav.

U Fv1948;168 sibi * uk * ikriþ * litu * raisa * stain * iftiR * g-ha * uk * at * harþ * suni * sina * sihimuntr * u k * sihikfastr *bryþr * sina ybir ristiSibbi ok Ingríðr létu reisa stein eptir G[a]ga(?) ok at Hôrð, sonu sína, Sigmundr ok Sigfastr [at] brœðr sína. Œpir risti.Sibbi ok Ingrið letu ræisa stæin æftiR G[a]ga(?) ok at Harð, syni sina, Sigmundr ok Sigfastr [at] brøðr sina. ØpiR risti.

U Fv1948;168 Plats: Alsike k:a Socken: Alsike sn Härad: Ärlinghundra hd Korsform: A1; B2; C6, C7; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr5Material/Föremål: runsten, granit

U Fv1976;107 ...-arn * uk * brantr litu * risa * stin * at * kar luk * faþur * sin in * kitilbiarn at * broþur ybir risti run...[bj]ôrn(?) ok Brandr létu reisa stein at Kôrlung, fôður sinn, en Ketilbjôrn at bróður. Œpir risti rúnar....[bi]orn(?) ok Brandr letu ræisa stæin at Karlung, faður sinn, en Kætilbiorn at broður. ØpiR risti runaR.

Plats: Uppsala domkyrka Socken: Uppsala Korsform: A1; B1; 0; D1; 0; F3; 0 Stilgruppering: Pr4 Material/Föremål: runsten, granit

29

ReferenserAndersson, T. 2004. Svethiudh, det svenska rikets kärna. Namn och bygd: 5-18. Gustav Adolfs akademien UppsalaBerg, S. 1987. Och Öpir ristade, en studie kring en uppländsk runristare. Seminareuppsats. Stockholms universitetBrate, E. 1925. Svenska runristare. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademiens handlingar. StockholmBonnier, A C. 1987. Kyrkorna berättar: Upplands kyrkor 1250-1350. Upplands fornminnesförenings tidsskrift 51.UppsalaFerm, O, Johanson, M, Rahmqvist, S. 1992. Det medeltida Sverige 1 Uppland Band 7 Attundaland. StockholmFriesen. v. O. 1928. Runorna i Sverige – en kortfattad översikt. UppsalaGräslund, A. 2002. De senvikingatida runstenarna i Jönköpings län – deras ornamentik och datering. Red. Agertz,Varenius. Om runstenar i Jönköpings län. 139-154. Småländska kulturbilder. JönköpingGräslund, A. 2009. Runstensbroar i ett kvinnoperspektiv. Bro till evigheten. Sida 24-31. StockholmGustavson.1995. Runristare. Vikingatidens ABC: 220. Statens historiska museum. StockholmHagenfeldt, E. H & Palm, R. 1996. Sandstone Runestones. The use of sandstone runestones for erected runestones.Sällskapet Runica et Mediævalia. StockholmHerschend, F. 1998. ubir, ybiR, ybir – är det U485 Ofeg Öpir? Fornvännen 93. 97-111 Herschend, F. 2009. En Gudi m.fl. välbehaglig gärning. Bro till evigheten. 52-59. StockholmJansson, I. 1998. Rus' and the varangians. Викинги и славяне ( Vikingi i slavjane). 19-30. Sankt-PetersburgJanzén, A. 1947. Nordisk kultur VII – Personnamn: 23-186. StockholmKitzler Åhfeldt, L. 2002. Work and workship. Laser scanner analysis of viking age rune stones. Theses and papers inarchaeology. Stockholms universitetKitzler Åhfeldt, L. 2001. Öpir – A viking-age workshop for rune stone prodction in central Sweden. StockholmsuniversitetKällström, M. 2007. Mästare och minnemärken. Studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden.Stockholms universitetLarsson, M G. 1990. Runstenar och utlandsfärder aspekter på det senvikingatida samhället med utgångspunkt i de fastafornlämningarna. Acta archaeologica Lundensia. Series in 8o. LundLjungberg, H. 1938. Den nordiska religionen och kristendomen. Studier över det nordiska religionsskiftet undervikingatiden. UppsalaNordberg, A. 2009. Runstenar och själabroar – kyrklig strategi och förkristet gensvar. Bro till evigheten. 74-83.StockholmNorrback, A. 1919. Nestorskrönikan, översättning från fornryskan. StockholmPalm, R. 2010. Vikingarnas språk. 750-1100. StockholmPeterson, L. 2006. Svenskt runordsregister. Institutionen för nordiska språk. Uppsala universitetSawyer, B. 2002. Runstenar och förmedeltida arvsförhållanden. Om runstenar i Jönköpings län. Sida 55-78. Värnamo Rahmqvist, S. Skoglund, L-O. 1986. Det medeltida Sverige 1 Uppland band 5 Attundaland. Stockholm Thompson, Clairbourne W. 1972. Öpir's teacher. Fornvännen 67. Sida 16-19 Wessén, E & Janson, S. 1943-1946. a. Sveriges runinskrifter band 7. Upplands runinskrifter del 2. StockholmWessén, E & Janson, S. 1943-1946. b. Sveriges runinskrifter band 7. Upplands runinskrifter del 3. StockholmWessén, E & Janson, S. 1943-1946. a. Sveriges runinskrifter band 7. Upplands runinskrifter del 1. StockholmZachrisson, T. 1998. Gård, gräns, gravfält. Sammanhang kring ädelmetalldepåer och runstenar från vikingatid ochtidig medeltid i Uppland och Gästrikland. Stockholm studies in archaelogy. StockholmÅhlén, M. 1997. Runristaren Öpir, en monografi. Runrön 12. Institutionen för nordiska språk Uppsala universitetDigitala källorSamnordisk runtextdatabas (2012-11-24)Peterson, Lena. 2002. Nordiskt runnamnslexikon. http://www.sofi.se/servlet/GetDoc?meta_id=1472 (2012-11-24)Karta över Vallentuna från www.eniro.seBilderFrån Upplands runinskrifterBand 6, del 1. 1940-1943U 142 Pl. 90U 287 Pl. 179Band 8, del 3. 1949-1951U 687 Pl. 42

30