VEM SKA FÖRÄNDRA MEDIERNA – MEDBORGARNA ELLER MEDIERNA?

1994. Medieaktivist och mediechef. Anna Broman, Allt är Möjligt, och Bo Strömstedt, f d chefredaktör Expressen. Foto: Mats Peterson

VEM SKA FÖRÄNDRA MEDIERNA –

MEDBORGARNA ELLER MEDIERNA?

Uppsats

Sociala och rättsliga rörelser Museion, Göteborgs Universitet

vårterminen 2008 Maria Jacobson

Handledare: Håkan Gustavsson Stellan Vinthagen

Vems ska förändra medierna - medborgarna eller medierna? Uppsats av Maria Jacobson, Sociala och rättsliga rörelser, Göteborgs universitet VT 2008

2

Inledning

”I den snabba bevakningen måste vi tala med dem som fattar besluten och det är oftast män. Det är inte journalisternas uppgift att förändra samhället som sådant och jag är inte missnöjd med att det syns i vår rapportering att världen är skev.”

Så sa Karl Viktor Olsson, utrikeschef på Tidningarnas Telegrambyrå, TT, i artikeln Kvinnor uteblir när media skildrar krig 8 maj i Arbetaren.se. Det sas i samband med organisationen Kvinna till Kvinnas seminarium apropå deras undersökning av hur kvinnor skildras i konflikt.

… Vad är det egentligen Olsson säger? Vilken är undertexten? Jag kan inte tolka det som annat än

att han menar att kvinnor inte fullt ut räknas som medborgare. Självklart fattar vi läsare att TT, eller ens journalisterna, ensamma inte kan förändra världen, men jag förstår inte varför journalister ska slippa ansvar för samhällsförändring. Man kan väl åtminstone kräva att de ska förändra journalistiken?

Ur Vem ska förändra samhället? 16 maj av Maria Jacobson på www.arbetaren.se/xxbloggen Den attityd som TT:s utrikeschef uttrycker är ganska typisk för journalister - och för

mediebranschen i stort. Man ser sig inte som ansvarig för samhällsförändring utan som en utanförstående neutral betraktare. Ändå finns det i journalistkåren ett gammalt ideal som säger att journalister ska ge röst åt svaga grupper och att skildra samhällets mångsidighet. Nyhetsredaktioner har också mer eller mindre outtalade normer och policys om att beskriva orättvisor, man ser sig som den tredje statsmakten som ska bevaka och granska den politiska och offentliga makten.

Många journalister menar också att de uppfyller denna yrkeskodex. Till viss del stämmer det. Man uppfyller kodex inom ramen för det samhälleliga systemet - men i fråga om att förhålla sig systemkritiskt har man mindre framgång. Samtidigt är redaktioner förhållandevis omedvetna om den makt de själva utövar, den ideologi som produceras, vilka människor och värden som exponeras och vilka som inte exponeras.

Ylva Brune formulerar problemet i SOU 2007:1021: ”Det tycks alltså handla om en medielogisk mekanism: Medierna

avspeglar samhällets maktstruktur, inte befolkningens sammansättning.”

Konsekvensen av denna medielogik är diskriminering och stigmatisering av grupper och

individer och har starka samband med de facto-diskriminering i samhället, skriver Brune vidare. När journalister - och andra medieproducenter - görs medvetna om problemet uppstår den

försvarsattityd som TT:s utrikeschef har. Man rättfärdigar och legitimerar sitt handlade genom att avsvära sig ansvar.

För medieaktivister utgör denna typ av attityd ett konkret motstånd. Ett mer abstrakt motstånd består i att i princip allt som produceras i medierna skyddas av de medborgerliga rättigheterna yttrandefrihetsgrundlagen2 och tryckfrihetsförordningen.3 Möjligheterna att förändra medieinnehåll på politisk och rättslig väg är därför mycket begränsade även om innehållet är diskriminerande, stereotypt och stigmatiserande. Det är en intressant paradox att en verksamhet

1 Kapitel 2, SOU 2007:102 Hur rapporterar svenska nyhetsmedier om mänskliga rättigheter? http://www.mrdelegationen.se:80/extra/news/?module_instance=1&id=93&navid=32 (19 maj 2008) 2 http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6065.aspx (22 maj 2008) 3 http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6062.aspx (22 maj 2008)


3

som baseras på och skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen inte kan avkrävas ansvar för andra demokrati- och grundlagsvärden, som exempelvis jämställdhet och icke-diskriminering:

”Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.” Regeringsformen, kap 1, §2

Aktivister som vill hävda dessa värden i medialt innehåll är i stor utsträckning hänvisade till strategier som går ut på att påverka dels opinionen, dels medieproducenterna. En tredje möjlighet är att skapa så kallade alternativa medier, eller kanaler för att ge andra bilder och budskap.

Syfte

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur man som medieaktivist, organisation eller rörelse kan agera för att förändra medierna. Framförallt är metoder för att påverka medieproducenter och att påverka opinionen i fokus. Den lyfter fram några olika perspektiv såsom feministisk mediekritik, kulturkritik och kritik mot medierna ur minoritetssynpunkt.

Ett ytterligare syfte är att diskutera olika förhållningssätt man som social rörelse kan ha till medierna. Dessa kan vara att skapa egna medier eller att skapa mediestrategier för att få ut sitt budskap. Uppsatsen beskriver också kortfattat en bakgrund till framväxten av den feministiska mediekritiken i första hand Sverige men i någon mån också internationellt.

Frågeställningar Antalet mediekritiska aktörer är få i Sverige, åtminstone nu, våren 2008. Min huvudfråga är

vilka metoder som idag används av några mediekritiska aktörer. Jag vill se vilka likheter och skillnader mellan olika metoder och strategier i förhållande till dels min egen erfarenhet som mediekritiker, dels i förhållande till den metod som internationellt kallas media monitoring4 (granskning, bevakning. ) Med monitoring mäter man representation, en viktig del i exempelvis jämställdhetspolitiskt arbete, men också kvalitativa aspekter som till exempel rasistiska stereotyper. De metoder som finns är utarbetade i samarbete mellan aktivister och forskare.5 Dessutom är det intressant att undersöka om också mediekritiker delar den instrumentella synen - dvs. medierna behöver förändras men av överordnade skäl, exempelvis för att främja fredlig utveckling, jämställdhet eller integration.

Man kan dela upp mina frågeställningar i tre områden: problembeskrivning, metodbeskrivning och legitimitet.

Avgränsningar

Uppsatsen ägnar inte mycket uppmärksamhet åt sociala rörelsers eller organisationers mediestrategi. Dessa är ett uttryck för en instrumentell mediesyn6 som inte syftar till att förändra medierna utan till att få upp en fråga på mediernas dagordning. I någon mån diskuterar jag dock hur förändring av medierna och användning av medierna delvis sammanfaller.

4 När motståndet tar vägen runt lagen, recensionsuppgift, SORR, Maria Jacobson 5 maj 2008. 5 Gallagher, M. Gender Setting, New agendas for media monitoring and advocacy, Zed Books 2001. 6 När motståndet tar vägen runt lagen, recensionsuppgift, SORR, Maria Jacobson 5 maj 2008.


4

Inte heller går jag närmare in på betydelsen av alternativa medier - även om den är oerhört stor och av vital betydelse för att främja samhällsförändring. Det skulle kräva en större undersökning av exempelvis distribution och ekonomiska förutsättningar för alternativa mediekanaler.

I stället fokuserar uppsatsen på att påverka producenterna inom mainstream-medier, i synnerhet journalister inom dagspress, medier som når stora befolkningsskikt och som kan sägas utgöra en normerande faktor i ett land. I någon omfattning diskuteras insatser för att påverka opinionen.

Den belyser några metoder som bedöms vara framkomliga när det gäller förändring av mediernas innehåll genom påverkan av producenter, exempelvis journalister. Jag tar också upp metoder som vänder sig till opinionen men inte så ingående och ett skäl till det är att det råder brist på informanter i Sverige.

De olika aktörerna får ge sin syn på mediernas makt och funktion. Däremot går jag inte närmare in på de mekanismer som styr medieproduktionen, även mina informanter berör dem i sina problembeskrivningar.

Jag behandlar också hur organisationerna förhåller sig till olika rättigheter samt vilka principer, rättsdokument eller andra grunder man utgår ifrån i sitt arbete.

Hypoteser

Min huvudhypotes är att det är komplicerat att närma sig medierna med krav på förändring av innehållet. Motståndet till förändring är starkt men ofta svårt att ta på - eftersom alla är princip är för demokrati och mänskliga rättigheter. En utgångspunkt i uppsatsen är att mediernas innehåll har ideologiska, politiska och sociala dimensioner. Framförallt måste medierna analyseras utifrån olika maktperspektiv, exempelvis genusanalys, normativitetsanalys, alltså vilka normer som är dominerande i innehållet.

Synen på makt i exempelvis journalistkåren och på mainstream-redaktioner är inte strukturellt orienterad. Att man genom sin produktion skulle bidra till, och förstärka, orättvisor, är inget man lätt tar till sig. För att närma sig medierna krävs påverkansstrategier; retoriska, kunskapsbaserade och pedagogiska, snarare än rättsliga, för att skapa förutsättningar för förändring inom medierna. En retorisk strategi kan vara till exempel i använda nyckelord som appellerar till kommersiella krav och till kvalitetsförbättring. Den kan också handla om hur man använder journalistyrket och kårens etiska regler som ”väg in”.

Man skulle kunna kalla dessa strategier klassiska folkbildningsstrategier. En underhypotes är att metoder som används av aktörer som vänder sig till medborgarna är

mer motståndsinriktade, kreativa till sin karaktär och mer konfrontativa. Till sin karaktär kan de kallas innovativa.

Metod

För att ta reda på vilka strategier och metoder tre aktörer har jag använt intervjuer. En aktör har jag inte nått utan där analyserar jag dokumentation och hemsida för att få en bild av ideologisk bas och tillvägagångssätt.

Två intervjuer är gjorda på telefon i drygt en timma samt en via e-post. Källorna är: Arash Mokhtari, redaktör på Quick Response, QR, ett initiativ av Röda korset som också är

huvudfinansiär. Åsa Carlman, ansvarig för press och kommunikation på biståndsorganisationen Kvinna till

Kvinna, KTK. Emil Erdtman, utvecklingsledare på Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO. Frågorna till de intervjuade finns i appendix 1. Reklamsabotage.org är: ”… sidan för oss som tröttnat på att se korkad reklam vart vi än

vänder blicken.” Då jag inte fått tag i någon informant använder jag förutom hemsidan ett


5

kapitel av medieforskaren Tobias Olsson: A tripartite analysis of a civic website. Understanding Reklamsabotage.org ur Media Technologies and Democracy in an Enlarged Europe.7

Utifrån intervjuerna och övriga dokumentation diskuterar jag olika förhållningsätt till förändring, motstånd och metoder i medialt innehåll. Förutom teorier använder jag min egen erfarenhetsbaserade och teoretiska kunskap om mediekritik som analysredskap.

Medieaktivism - kritik, motstånd och möjligheter

Bakgrund

Mediekritik som begrepp fick fäste i den offentliga debatten i Sverige mot slutet av 1990-talet. Inför exempelvis Göteborghändelserna 2001 mobiliserade flera aktörer för att få ut annan information än mainstream-rapporteringen. Enskilda aktörer, ofta kända personer, debatterade livligt mediefrågor av olika slag. Några huvudspår i debatten kunde skönjas; ägarförhållanden, kapitalismens inverkan på en demokratiinriktad bevakning samt symbiosen mellan den politiska makten och mediernas makt. Även den feministiska mediekritiken gjorde sig gällande i debatten.

Fenomenet som sådant är dock äldre, också i Sverige. Det finns en internationell flora av olika organisationer och rörelser som spänner över olika perspektiv och som tangerar frågor om bland annat yttrandefrihet, social förändring och konsumtionskritik.

Både internationellt och i Sverige har den feministiska rörelsen varit pådrivande. Ser vi till Sverige fanns i samband med den politiska rörelsen på 1960-1970-talet en livlig debatt om hur kvinnor saknades i nyhetsrapporteringen, hur kvinnor framställdes som sexobjekt och om att kvinnor utsattes för negativ särbehandling på redaktionerna. Både på Aftonbladet, DN och Göteborgs-Tidningen gjorde kvinnorna uppror, de senare under initiativet Hönsamaros8 - som en blinkning till den uruguayanska gerillarörelsen Tupamaros och att kvinnor som höjde rösten i allmänhet avfärdades som ”kacklande hönor”.

Inom journalistiken var framstående kvinnor i stort sett bortglömda, bortsett från Elin Wägner, Bang och några till, och en del av den presshistoriska forskningen har riktat in sig på att visa kvinnors roll för utvecklingen av journalistiska metoder. Ett intressant exempel är begreppet ”wallraffa”. Det myntades efter den tyska journalisten Günter Wallraff som genom att utge sig för att vara någon annan än den har var, avslöjade en mängd orättvisor och maktmissbruk från 1960-talet och framåt. Svensk forskning visar att Ester Blenda Nordström9 gjorde detsamma redan 1914 i Svenska Dagbladet. Hon tog anställning som piga och avslöjade hur dessa behandlades. Det blev en bok En piga bland pigor, film och teaterpjäs.

Synliggörandet av kvinnor i journalistiken visar att kvinnor har varit och är aktörer inom medierna. Men också utanför medierna skapades opinion mot exempelvis objektifieringen av kvinnor i reklamen på 1970-talet. Det ledde till flera politiska aktiviteter för att kartlägga förekomsten och eventuellt stifta en lag mot könsdiskriminering i reklam.10

1992 formades det mediekritiska nätverket Allt är Möjligt11 (där jag är aktiv) som en reaktion på det allt mer kommersialiserade medieutbudet där objektifieringen av kvinnor intensifierades, samtidigt som kvinnor fortfarande var, och är, underrepresenterade i journalistiskt innehåll. Organisationen kan klassificeras som en media watch-organisation med förebild i bland annat

7 Media technologies and Democracy in an enlarged Europe. The intellectal work of the 2007 European Media and Communication Doctoral Summer School, Tartuu University Press and http://www.researchingcommunication.eu/reco_book3.pdf (22 maj 2008) 8 Journalisternas bok 1901-2001, Agneta Lindblom Hulthén, huvudred. Svenska Journalistförbundet 2001 9 Stål, Margareta, Signaturen Bansai, Ester Blenda Nordström, pennskaft och reporter i det tidiga 1900-talet, Göteborgs universitet 2002. 10 SOU 2008:5, Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella yttranden 11 www.alltarmojligt.se, www.verkligtviktigt.se (23 maj 2008)


6

USA.12 Idag finns ett stort internationellt nätverk av media Watch-organisationer som med varierande framgång driver frågor som rör genus och medier. Många av dem deltar i The Global Media Monitoring Project13 som genomförs vart femte åt. Under en dag granskas nyhetsförmedlingen med avseende på genus; representation och stereotyper14.

GMMP är del av den monitoring-kultur många medaktivister använder även inom andra områden än genus, exempelvis rasism, etnicitet och funktionshinder.

Media watch är en typ av mediekritik organisering. Gemensamt för sådana organisationer är att man använder mätningar och analys som aktivistiska metoder. Ofta riktar man sig till medieproducenter men också till allmänheten. Det är också vanligt att rättighetsrörelser har media watch-grenar som en del av verksamheten, vilket denna uppsats berör.

En annan typ av organisering kan kallas culture jamming, där den kanadensiska organisationen Adbusters15 är föregångare. Culture jamming-rörelsen är mer inriktad på att få allmänheten att ifrågasätta mediernas budskap, särskilt reklam och varumärkesprägling (branding) som ses som mental förorening. Miljöbeteende och konsumtionsmönster är centrala frågor i rörelsen. Man använder ironi och humor som verktyg och en vanlig aktivitet är att tillverka så kallade spoof ads, parodier på välkända varumärken, bland annat:

16 I grunden har media watch och culture jamming samma mediesyn. Man ser medierna som en

maktarena som präglar såväl politiskt och samhälleligt beslutsfattande som normerande för medborgares individuella värdegrund, beteenden och beslutsfattande. Visserligen är medierna en symbolisk arena men den har stor återverkan på de facto-förhållanden. Man kan inte se medierna som en fristående, fiktiv eller neutral sfär i något samhälle utan de måste inkluderas i alla annan ideologi- och maktanalys. Därmed måste medierna ses som en aktör i samhälleliga skeenden.

Det finns ingen avgörande skillnad i medieanalysen mellan de olika informanterna. För att

nämna några exempel är man överens om att det framförallt är makteliten17 som kommer till tals och det är privilegierade gruppers och klassers frågor som i huvudsak dryftas. Kvinnor och minoriteter är systematiskt underrepresenterade, liksom bevakning av frågor som rör dessa grupper, till exempel mänskliga rättigheter. Man har också en samsyn på nyhetsdramaturgin som följer förutbestämda mallar om hur nyheter ska presenteras och som leder till att exempelvis brottsrapportering, olyckor och sport ”överröstar” annan rapportering.

12 /www.mediawatch.com/ (23 maj 2008) 13 www.whomakesthenews.org/ (23 maj 2008) 14 Räkna med kvinnor! Maria Jacobson, Allt är Möjligt 2006 http://www.ub.gu.se/kvinnwebb/details.html?id=10358, http://www.alltarmojligt.se/index.php?option=com_docman&task=cat_view&gid=29&Itemid=45 15 //www.adbusters.org (23 maj 2008) 16 http://www.adbusters.org/gallery/spoofads (23 maj 2008) 17 Se exempelvis Johansen, Jörgen och Berre Persen, Åsne (1998) Den nødvendige ulydigheten (Pax förlag).


7

Mediernas skildringar av människor är ofta stereotypt och i vissa fall också stigmatiserande. Mediebudskap verkar normerande på ungefär samma sätt som exempelvis lagstiftning kan vara normerande, och styr konsumtionsmönster, genusformering och normalitetsorganisering (med detta egenhändigt uppfunna ord menar jag att medierna i hög utsträckning anger vad som anses ”normalt” och ”avvikande” i samhället.

Närmare beskrivning av media watch-informanterna

De aktörer jag har valt kan kategoriseras in i media watch och culture jamming. Quick Response, QR, startade 1998 under Europaåret mot rasism. Två journalister arbetar

med att bevaka journalistik om invandring, integration och främlingsfientlighet. Man utbildar redaktioner i ämnet utifrån sina analyser. Det är en renodlad media watch-organisation som bevakar (monitor) nyhetsrapporteringen och som vänder sig till journalister. Man arbetar inte opinionsbildande och strävar efter att inte utgöra en partsinlaga i en intressekonflikt.

Kvinna till kvinna, KTK, har som syfte att stödja kvinnor i krigs och konfliktdrabbade

områden. Dessutom har man som syfta att påverka opinionen om kvinnors situation i konflikt och om kvinnors rättigheter. Organisationen arbetar inte primärt med mediekritik. Men sedan starten 1993 har arbetet gentemot medierna fått allt större uppmärksamhet, både i Sverige och på fältet i de regioner organisationen verkar, eftersom man bedömer att det är fredsfrämjande att civilsamhällets röster - där kvinnor ofta är aktörer - hörs. KTK är en organisation som dels ser medierna som ett instrument för att få ut budskap om kvinnor, konflikter och fredliga lösningar till allmänheten, dels jobbar man också med media watch och monitoring som möjlighet att påverka redaktioner.

Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO, består av 43 handikappförbund som

representerar människor med många olika funktionsnedsättningar och vars syfte är att tillvarata sina medlemmars intressen. HSO arbetar inte i första hand med mediekritik men med projektet Med i medier vill man bland annat öka synligheten av människor med funktionsnedsättningar och sträva efter att de kommer till tals. HSO är liksom KTK en organisation som använder medierna instrumentellt för att föra ut sina medlemmars intressen. Dessutom använder man monitoring och media watch som ett sätt att skapa samarbete och dialog med medieproducenter.

Problemdefinitioner av medierna

I den litteratur som behandlar sociala rörelser och metoder (kurslitteraturen) har jag framförallt funnit en instrumentell syn på medierna. Intressant nog står den inte i konflikt med en mediesyn som syftar till att förändra det mediala innehållet. Men det finns skillnader, en är synen på mediernas funktion och på metoder. Om man som rörelse exempelvis vill lyfta frågor om miljö och strävar efter att förändra medborgares syn på miljö samt deras beteende kan man ha en mediestrategi. Då lär man sig hur medierna fungerar för att kunna använda dem som verktyg för att få upp en fråga på den politiska dagordningen eller för att skapa opinion - på sikt eventuellt en lag- eller policyförändring. Flera författare18 diskuterar hur man med mediernas hjälp kan skapa en action frame, aktionsram, för olika frågor. Gamson och Meyer19 beskriver massmedierna som en komponent i möjliggörandet av politiska möjligheter för en rörelse och som en kamparena för olika intressen - inklusive rörelser. Mediernas roll som bevarare av

18

Se t ex Johansen, Jörgen och Berre Persen, Åsne Pax förlag 1998 Den nødvendige ulydigheten och Klandermans B, Goslinga S kap. Media discourse, movement publicity and the generation of collective action frames: Theorietical and emperical execises in meaning construction i Comparative Persepctives on Social Movements, McAdam et al 19 Gamson, William A and Meyer, David S: Framing political opportunities, Theorietical and emperical execises in meaning construction i Comparative Persepctives on Social Movements, McAdam et al


8

rådande maktstrukturer definieras som ett problem som man som aktivist måste förhålla sig till. Zald20 visar hur medierna ingår i ett större kulturellt sammanhang som formar normer, upplevelser och åsikter. Flera författare påpekar vikten av ett strategiskt förhållningssätt till medierna för att nå framgång med fråga/rörelse.

På ett delvis liknande sätt förhåller sig tre av de aktörer jag har intervjuat. Genom medierna vill man skapa en action frame för förändring, dels i medierna, dels i den fråga man arbetar med.

Informanterna uttrycker det på följande sätt:

”Medierna kan främja eller hindra integration. De kan bryta eller förstärka fördomar. Medierna kan också vara en inkörsport till det (svenska) samhället för människor som invandrat. Som det är idag förstärker medierna ett vi-och-dom-tänkande genom att exkludera eller negativt stereotypisera de som inte ges tillträde i vi:et.”

Arash Mokhtari, QR

”Problemet är att det kvinnor gör inte nyhetsvärderas. Därmed utesluts ofta också civilsamhället när det gäller konfliktbevakning. Journalistik har bäring på utgången av konflikter. Därför är det viktigt att visa på fredliga lösningar och initiativ, både i Sverige och i de länder där KTK arbetar i fält.”

Åsa Carlman, KTK

”Medierna formar idag människors tanke och världsbild i hög grad. Medieutbudet anspelar på människors känslor, rädslor och förutfattade meningar. Därför blir bilden av funktionshinder och personer med funktionsnedsättning ofta skev och stämmer dåligt med människors egna upplevelser. Mediebilden bygger ofta på stereotyper som det stackars offret som inte klarar sig utan hjälp eller den hurtiga hjälpen som mot alla odds övervinner alla hinder. Ett annat problem är att det överhuvudtaget är sällan funktionshinder eller personer med funktionsnedsättningar skildras, trots att det är en viktig del av alla människors vardag, om inte för egen del så för anhörigas. För att attityder gentemot personer med funktionsnedsättningar ska förändras, t ex i arbetslivet så att fler får jobb, är det viktigt att mediebilden är rättvisande och nyanserad. Om personer med funktionsnedsättning bara förekommer när det handlar om problem relaterade till funktionshinder skapar det en felaktig bild som påverkar personer negativt.

Emil Erdtman, HSO

Den instrumentella synen åskådliggörs genom att organisationerna ser medierna som ett medel för att främja vissa syften. I dessa fall integration och anti-rasism, kvinnors insatser och fred samt attityderna till personer med funktionsnedsättningar. Kortfattat ingår dessa syften i sfären mänskliga rättigheter. Men till skillnad från den rent instrumentella synens företrädare vill dessa aktörer att medierna ska vara en del av de samhällsprocesser som främjar organisationernas syften. Använder man medierna enbart instrumentellt utgår man ifrån att medierna är som de är

20 Zald, Mayer N , Culture, ideology and strategic framing i Theorietical and emperical execises in meaning construction i Comparative Perspectives on Social Movements, McAdam et al


9

och som rörelse eller organisation ska man anpassa sig till spelets regler. Mina informanter ser medierna som en möjlighet att forma nya normer.

Det påminner om Håkan Hydens21 artikel Rätten som strategi. Man kan leka med tanken att byta ut legal mot medial. Liksom att betrakta rätten som systemförändrande verktyg betraktar informanterna medierna på ett liknande sätt som systemförändrande verktyg. Informanterna återspeglar en syn på mediernas funktion som ett ”ideologiskt system som döljer och maskerar bakomliggande materiella förhållandens inre motsättningar. Rätten inte bara döljer och maskerar de materiella förhållandenas inre motsättningar utan den tar också ställning till och förstärker ena sidan i motsättningen.”22 Ordet rätten kan bytas ut mot ordet medierna.

Här kan man också ansluta till Martha Nussbaums23 diskussion om hur ”man kan utforma ramar som är starkt universalistiska och ansluter sig till kulturövergripande normer för rättvisa, jämlikhet och mänskliga rättigheter samtidigt som man är lyhörd för lokala särdrag och omständigheternas många sätt att forma, inte bara individernas valmöjligheter, utan också deras uppfattningar och preferenser.” Nussbaum relaterar sin universalistiska tanke till feminismen, kvinnors värdighet och jämställdhet men jag menar att man kan koppla ihop tanken även med andra diskriminerande strukturer.

Informanterna tillmäter medierna en samhällsförändrande potential. De vill inte bara lyfta sina

frågor utan strävar efter en mer genomgripande förändring av mediernas innehåll. Den i sin tur kan verka för de intressen informanternas organisationer har.

HSO menar att mediernas skildringar exempelvis påverkar möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att få arbete. Om personer med funktionsnedsättningar inte syns eller bara skildras som problem har det effekter på arbetsgivares vilja att anställa. KTK möter civilsamhället i konfliktområden och betonar att allt som sker i en konflikt är inte knutet till makthavare. Dessutom granskar civilsamhällets organisationer i konfliktområden också makthavare, precis som journalister. Trots det används de inte som källor i maktbevakande journalistik. QR poängterar att journalister ska bevaka orättvisor och det ligger i deras intresse att inte själva vara en del av orättvisorna.

Metoder Samtliga av dessa tre informanter använder sig av media monitoring (mätning och bevakning).

De har en kritik mot medierna med ambitionen att skapa dialog. QR arbetar regelbundet med att bevaka de åtta största dagstidningarna men gör också separata

granskningar på förfrågan från redaktioner. Utifrån materialet skrivs artiklar som sänds ut i nyhetsbrev och läggs ut på hemsidan. Underlaget är en kunskapsbas man utgår ifrån vid utbildning av journalister.

KTK ger regelbundet ut ett nyhetsbrev om kvinnors situationer i olika konflikter med förhoppning om att nyhetsförmedlare ska intressera sig. På senare år har organisationen intresserat sig för monitoring, bland annat genom att delta i The Media Monitoring Project 2005. Under 2007 och 2008 har man arbetat med en egen studie24 och presenterat den för nyhetsansvariga. Under en period har man också bjudit in medierna till runda bordssamtal.

HSO vill verka för bättre mångfaldsmätningar i medierna och tror på samarbete och dialog med medierna, snarare än konfrontativa uttalanden. Många av HSO:s medlemsförbund har egna medlemstidningar. 21 Hydén, Håkan, Rätten som strategi 22 S. 29 i Hydén, Håkan, Rätten som strategi 23 S 26 Kvinnors liv och social rättvisa, Ett försvar för universella värden, Daidalos 2002 24 Krigsjournalistik visar män och olösliga konflikter. Kvinna till kvinna 2008, http://www.kvinnatillkvinna.se/article/1162,


10

Samtliga betonar att mätningar ger bra underlag för att skapa dialog med journalister och medieföretag. HSO vill bygga samarbete på förtroende och respekt för olika roller och kompetenser. 2007 ingick man ett samarbetsavtal med Sveriges Television om exempelvis gemensamma utbildningar och seminarier. Man jobbar också internt med att stärka medlemmar till kontakter med medier och med att skapa egna medier.

QR undviker att nagla fast problemet och utge sig för att ha lösningen utan vill genom dialog och diskussionen får journalister och journaliststuderande att själva se och formulera problemet med medial diskriminering.

KTK vill påverka journalisters tankesätt. Man har en ambition att introducera fredsjournalistik25 i Sverige - ett begrepp som är mer välkänt internationellt, myntat av fredsforskaren Johan Galtung26 som en kritik mot traditionell krigsrapportering. Galtung menar att traditionell krigsjournalistik är våldsorienterad, propapgandaorienterad, elitorienterad och segerorienterad. På senare år har journalisterna Jake Lynch och Annabel McGoldrick som 2005 utkom med boken Peace Journalism, utvecklat fredsjournalistiska praktiker. KTK har bland annat inbjudit medierepresentanter till ett seminarium med Jake Lynch.

Mina informanter tar hjälp av forskning och forskare på olika sätt. QR relaterar sina mätningar till relevant forskning på området. HSO och KTK anlitar forskare för exempelvis design av en mätning, och för analys.

Medierna som system Ingen av organisationerna nämner rätten som en möjlig väg för förändring. Medierna framstår

som ett ideologiskt system som styrs av egna lagar och regler, exempelvis de pressetiska reglerna. I sin tur påverkar medierna mänskligt handlande. Återigen ser jag en viss parallell till hur man kan betrakta rätten - byt ut ordet medierna till rätten och vi får ett exempel ur den rättskritiska (mediekritiska) hållningen27. Medierna ses som en del av ett etablerat samhälles försvarsmekanismer för att skydda dominerande intressen. Jag tycker mig dock spåra även den ideologikritiska28 hållningen bland informanterna. Då är problemet det som ryms inom mediernas ram. Det är skillnaden på medierna som sådana och deras innehåll som är avgörande. Dock, till skillnad från rätten kan inte medierna sägas ha en socialteknisk funktion att legitimera statlig maktutövning, eller någon annan maktutövning heller. Mediernas funktion är i stället att ifrågasätta maktutövning. Ändå har konsekvensen blivit att medierna framstår som väktare av rådande maktstrukturer.

Mina informanter menar att redaktionerna inte har något uppsåt att legitimera det rådande. Det hela handlar om okunskap, vilket dessa organisationer anser att de kan bidra till att avhjälpa. Därför arbetar man med pedagogiska strategier, i form av runda-bordssamtal, utbildningsdagar och seminarier. På sikt är målet att denna kunskapsöverföring återverkar på intern policy, på nyhetsvärdering, bevakningsrutiner, val av källor, beskrivning av källor och situationer. Detta i sin tur påverkar publikens kunskaper, åsikter, attityder och beteenden.

Organisationerna har demokratiska anspråk och därmed också politiska. Representation är bara en medial maktfaktor såväl som en faktor på olika nivåer i hela samhället. Men min poäng är inte att fördjupa mig i mediernas olika maktstrukturer. I stället vill jag öppna för att organisationerna maskerar ordval som för tankar till makt. En slags strategisk maskering skulle man kunna kalla det. Man använder en neutraliserad retorik för att kunna närma sig dem man vill förändra. I

25 Global Issues/ War, Propaganda and the Media http://www.globalissues.org/HumanRights/Media/Articles/PJO.asp#ThePeaceJournalismOption (26 maj 2008) 26 War Journalism and Obejctivity McGoldrick A Conflickt& Communication Online, vol. 5 No 2, 2006 http://cco.regener-online.de/2006_2/pdf/mcgoldrick.pdf (25 maj 2008) 27 S. 22 i Hydén, H, Rätten som strategi, kompendium 28 S 23 i Hydén, H, Rätten som strategi, kompendium


11

stället för krav, makt, rättvisa, demokrati blir nyckelorden kunskap, samarbete och dialog. Andra ord som kan övertyga redaktioner att förändring i form av inkludering och icke-diskriminering, handlar om professionalitet är kvalitet, balans, pluralism och kreativitet29.

En retorik som informanterna inte nämner men som medier själva använder är den kommersiella. Jämställdhet och mångfald handlar då i första hand om att kunna nå flera läsare och annonsörer. ”Halva läsekretsen är kvinnor” blir inte ett rättviseargument utan ett argument för att attrahera fler konsumenter och därmed stimulera köpkraft.

Legitimitet Arash Moktari på Quick Response betonar att de är journalister som talar till journalister. QR

arbetar med de pressetiska reglerna30 som utgångspunkt. Det är lättare att närma sig journalister om man själv är journalist, vittnar informanterna om. Därför är det vitalt att känna till hur medierna opererar; nyhetslogik, källstatus, kommersiella krav och krav på snabbhet. För QR blir det journalisternas etiska regelverk både en strategi i det egna arbetet och en möjlighet att höja trovärdigheten på den kunskap man vill föra ut. Regelverket och yrkesrollen skänker legitimitet.

I viss mån bekräftar Åsa Carlman på KTK det. Hon säger att medierna är stängda för kritik, särskilt om man inte är journalist (hon tillägger att hon ska utbilda sig till journalist med start ht -08). Man anses inte begripa sig på den tillvaro journalisterna har med de krav på snabbhet som finns i branschen. Krav som gör det omöjligt att skildra konflikter på annat sätt än det traditionella.

KTK verkar bland annat mot bakgrund Kvinnokonventionen31, Platform for action32 och Resolution 132533.

Emil Erdtman på HSO uppger att public service-företagens sändningsavtal som talar om att ta hänsyn till funktionshindrades behov och att ha dialog med berörda parter är viktiga utgångspunkter för deras arbete. Dessutom stöder man sig på FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning som i §834 tar upp mediernas roll och staternas ansvar för att medvetandegöra medierna i fråga om konventionens syften.

Koppling till social förändring

Min tolkning är att informanterna har anspråk på en demokratisering i medierna därför att en sådan hänger ihop med en demokratisering av samhället i övrigt. Man vill dels göra sin intressegrupp - kvinnor, personer med funktionshinder, personer med annan bakgrund än svensk, synlig i medierna. Men vill så att säga säkra dessa människor yttrandefrihet. Dessutom vill man främja dessa gruppers intressen i verkligheten. För HSO kan det exempelvis handla om att stärka sina medlemmars möjligheter till yrkesarbete. För KTK gäller det kvinnors rättigheter i konflikter och fredfrämjande. För QR är att främja integration och bryta fördomar viktiga frågor.

Beskrivning av culture jamming-nätverket

29Gallagher, M: Women, Media And Democratic Society: In Pursuit Of Rights And Freedoms, EGM/MEDIA/2002/BP.1, United Nations Division for the Advancement of Women, 2002 http://www.un.org/womenwatch/daw/egm/media2002/reports/BP1Gallagher.PDF 30 http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38437&_dad=portal&_schema=PORTAL (26 maj 2008) 31 The Convention on Elimination of all forms of Discrimination Against Women, http://www.un.org/womenwatch/daw/cedaw/cedaw.htm (26 maj 2008) 32 http://www.un.org/womenwatch/daw/beijing/platform/plat1.htm#concern (26 maj 2008) 33 United Nations Security Council S/RES/1325 (2000) http://www.un.org/events/res_1325e.pdf (26 maj 2008) 34 Convention on the Rights of Persons with Disabilities http://huachen.org/english/law/disabilities-convention.htm http://www.hso.se/fileserver/Prel_overs_nya_FN-konventionen.pdf (26 maj 2008)


12

Reklamsabotage.org är enligt hemsidan är ett löst nätverk som funnits sen 2001. Syftet är att ta tillbaka det offentliga utrymmet och skapa frizoner från de ideal som företag tvingar på medborgarna35. Reklamsabotage kan sägas ingå i culture jamming-kulturen.

Då jag inte fått tag i någon representant för nätverket utgår jag från hemsidan, egna kunskaper om rörelsen, samt en skriftlig källa.

Problemdefinition av medierna

På reklamsabotage.org står inte mycket om på vilket sätt nätverket ser medierna som problem. Utifrån syftet ovan tolkar jag in nätverket i culture jamming-kulturen. En upphovsperson till denna del av mediekritiken är Kalle Lasn, som startade Adbusters Magazine 1988, en föregångare till adbusters.org. År 2001 skrev han boken Culture Jam, The Uncooling of America. En annan ideolog är Naomi Klein med boken NoLogo36 som bildat skola när det gäller varumärkesmotstånd. Måltavlan för culture jamming är framförallt konsumtionsbudskap och reklam. Man arbetar för att människor ska se sig som medborgare och aktörer i ett samhälle, snarare än passiviserade konsumenter. I först hand vill man få medborgarna att tänka till och förändra sina vanor, både när det gäller synen på sig själv och sina beteenden. Varumärkes- och konsumtionshysteri och i förlängningen kapitalistisk ideologi är målet för förändring.

Mediesyn hos reklamsabotage.org

Reklamsabotage.org har inget uttalat mål att förändra medierna. Man använder sin hemsida för att nå medborgarna och aktioner mot reklam, till exempel. Därför kan man säga att nätverket företräder en instrumentell mediesyn, medierna är ett verktyg. Men i och med att man gör aktioner mot reklambudskap visar det att man inte enbart vill nå medborgarna, man kritiserar de också budskap som exponeras.

Det syfte som framgår är som att ta tillbaka det offentliga utrymmet och skapa frizoner för de ideal som företag tvingar på medborgarna. Jag tolkar ”ta tillbaka” i det här sammanhanget som reclaim - ett ord som för tankarna till direktaktionsnätverket Reclaim the streets. Gator en del av det ”offentliga utrymmet” - därför kan reklamsabotage.org också kategoriseras som direktaktion. Men det behöver inte nödvändigtvis ske i organiserad form - man uppmanar enskilda medborgare att agera. ”Offentliga utrymmet” är snarlikt ”offentliga rummet”, som ingår i den politikiska benämningen sexualiseringen av det offentliga rummet som avser objektifiering av kvinnor och män i både medier och offentliga miljöer. Det finns också spoof ads och adbusting (tvärtomreklem, reklamförvrängning) på sajten som anknyter till det temat.

37

35 www.reklamsabotage.org (23 maj 2008) 36 Klein, N: NoLogo Flamingo 2001 37 http://www.reklamsabotage.org/node/259 (27 maj 2008)


13

”Skapa frizoner” antyder att nätverket ser kommersialismen som ett mentalt fängelse som tvingar på oss till vissa normer, åsikter och beteenden. Som medborgare behöver vi miljöer (mentala och samhälleliga) fria från dessa bindningar.

I ordet ”ideal” kan man lägga mycket, av sajten framgår att genus är ett viktigt tema för reklamsabotage, liksom miljö och ett ekonomistiskt förhållningssätt till tillvaron.

Slutligen använder man ordet ”medborgare”, vilket i det här sammanhanget anknyter till en syn på människor som aktörer, snarare än konsumenter, som culture jamming-kulturen i allmänhet ansluter sig till.

Metoder

Hemsidan är en medial kanal och resurs för politisk aktivism38. Den tillhandahåller material att ladda ner, skriva ut och använda. Det är affischer och klisterlappar bland annat. Ordet ”sabotage” antyder brottslig verksamhet. Hemsidan uppmanar inte direkt till brott men möjligen indirekt genom att exempelvis ge instruktioner till hur man öppnar reklamskåp. På hemsidan finns också en verktygslåda med förslag på olika aktioner och exempelvis spaymallar att ladda ner.

Man delar också ut GuldOmeletten, en referens till reklambranschens pris Guldägget. Men i stället för att ge pris till bästa reklam delar man ut priser för bästa adbusting.

Humor präglar reklamsabotage.org:s metoder och material och kan sägas vara en strategi för att nå medborgare.

Legitimitet

Nätverket tydliggör inte med vilken rätt man anser sig ha att uppmana medborgare till aktioner mot reklamtavlor. Det blir upp till varje medborgare att bestämma vilken legitimitet man har. Jag skulle utifrån mina egna erfarenheter av adbusting och tillhandahålla material som kan till exempel klistras39 på reklamtavlor kunna sluta mig till att man kan anse att reklam är oetisk, människofientlig och alltför styrande på våra tankar och beteenden. Därför har man rätt att protestera på exempelvis detta sätt. Man kan också anse att det offentliga rummet är ockuperat av kommersiella krafter, som visserligen betalar för utrymmet, men med medborgarnas/konsumenternas pengar. Däremot straffas medborgare som yttrar sig offentligt med exempelvis graffiti eller övermålade reklamtavlor.

Slutsatser För att knyta an till min första hypotes; att det är komplicerat att närma sig medierna med krav

på förändring, så kan resultaten i denna uppsats bekräfta den. Informanterna ger uttryck för att man får ta medierna med lämpor och inte med krav. De gav också uttryck för att svårigheten att bli betraktad som resurs för medierna, snarare blir de sedda som lobbyister eller särintressen. Man använder sig av klassiska folkbildnings- och utbildningsstrategier och avpassar retorik och metodik till den mediala kulturen. Man har anspråk på förändring, vilket man också framför, men på ett ”lydigt” sätt. Min tolkning är att detta är en ”strategisk lydighet”, snarare än anpassning, för att överhuvudtaget betraktas som trovärdiga i en bransch som har svårt att ta till sig kritik. Att utge sig för att vara konsult kan vara exempel på sådan lydighet - ingen av informanterna använder sig av ordet - men jag gör det själv ibland för att testa. Att påstå att man är ”medieanalytisk konsult” låter mycket bättre än att säga att man är medieaktivist i medieföretagens öron.

38 Olsson. T: A tripartite analysis of a civic website. Understanding Reklamsabotage.org ur Media Technologies and Democracy in an Enlarged Europe The intellectal work of the 2007 European Media and Communication Doctoral Summer School, Tartuu University Press and http://www.researchingcommunication.eu/reco_book3.pdf (22 maj 2008) 39 Startpaket för mediekritiker, Allt är Möjligt 2000


14

En brist i mina frågeställningar är att jag inte tillfrågat informanterna varifrån de fått idén till sin metod. Jag kan dock göra en gissning. Troligen har man hämtat inspiration från forskarvärlden, den internationella mediekritiken och från journalistiska metoder.

Min andra hypotes; att strategier som vänder sig till medborgarna är mer motståndsinriktade kreativa och konfrontativa, besvaras delvis. Jag kallar dem innovativa, till skillnad från de klassiska metoderna. Där finns mer humor och känsla av aktivism. Culture jamming vill kalla sig en ny social rörelse och i den kan reklamsabotage.org definieras in.

Nätverket är anonymt och det finns både styrkor och svagheter med det. En styrka är att man inte vet vem aktivisterna är eller var de finns. Budskapen bara dyker upp, utan avsändare. Man kan tro att det är många människor bakom, eller få. Det kan vara en fördel om man vill undvika rättslig konfrontation.

Men okunskap skapar förvirring, vilket gör att anonymiteten kan förvandlas till en svaghet. Budskapen kan få folk att tänka till men det bygger verkligen på att medborgare är aktiva och initiativrika för att resultatet ska bli mer än ett leende när man ser en adbusting. En risk är att reklamsabotage.org:s aktionsförslag snarast blir kommentarer till olika reklamkampanjer. Det finns också tendenser till att reklamproducenter tar över metoden och gör adbusting-liknande reklam.

För den enskilda aktivisten som använder nätverkets verktyg kan det dock kännas mycket tillfredsställande att göra en aktion, själv eller i grupp.

Reklamsabotage.org handlar dock om olydnad, även om det inte är civil olydnad i den bemärkelsen som exempelvis Johansen och Berre Persson40 menar. Man uppmanar till olydnad men inte tydligt till brott. Aktörerna inom nätverket är anonyma och undandrar sig konfrontation med rättsväsendet. Här går en tydlig skiljelinje mellan de klassiska ”lydiga” och innovativa ”olydiga” metoderna, vilken kan bero på att man har olika målgrupper för sitt agerande.

Avslutande reflektioner Det som kanske mest förvånar mig själv är att den instrumentella synen på medierna återfanns

hos informanterna. Medial förändring var visserligen ett syfte med verksamheten men i förlängningen strävade man också efter social förändring. Man kan säga att informanterna ser medierna som redskap för social förändring men också som delaktiga i denna förändring. Jag uppfattar de olika organisationerna som kunniga på både sitt sakområde men också på medieanalys och kritik. De utgör en resurs för mediebranschen.

Men inte bara för branschen utan också för medborgarna. Det räcker inte att rikta sig till branschen, utan jag menar att man också måste involvera medborgarna, genom exempelvis utbildning i skolor. Ökad mediekunskap bland medborgarna kan leda till att också de ställer krav på medieproducenterna. Många medborgare är exempelvis reklamtrötta - här skulle kunna finnas underlag för exempelvis reklamsabotage.org att mobilisera.

Av egen erfarenhet av 16-års medieaktivism har jag dragit slutsatsen att det är uthållighet som gäller. Allt är Möjligt har arbetat med en kombination av klassiska och innovativa metoder. Vi har gjort adbusting, klistermärken, aktionsvykort, aktioner på stan och vi har utbildat, medborgare såväl som medieproducenter. Att fler aktörer tillkommit är berikande. Frågan om tiden nu är mogen i Sverige för att samla ihop dessa aktörer och agera gemensamt? En annan fråga är hur man tydligare kan koppla ihop social förändring, sociala rörelser med mediekritik för att på så vis öka civilsamhällets synlighet i medierna. I sin tur skulle det kunna sporra till aktivitet hos medborgarna. Tänk om man skulle kunna göra aktivism och samhällsdeltagande till medial norm i stället för konsumism?

40 Johansen, Jörgen och Berre Persen, Åsne (1998) Den nødvendige ulydigheten (Pax förlag).


15

En ytterligare fråga som skulle vara intressant att gå vidare med är om det är möjligt att jämföra rätten som normsystem och medierna som normsystem. Kan man använda samma analyser?

En skillnad är att rätten är politiskt beslutad och skapad medan medierna ”bara ger folk vad folk vill ha”. Samtidigt tar sig medierna ofta rätten att spela både åklagare, försvarare och domstol.

Referenser och litteratur Litteratur Gallagher, M: Gender Setting, New agendas for media monitoring and advocacy, Zed Books 2001. Gamson, W A, Meyer, D S: Framing political opportunities, Theorietical and emperical execises in meaning construction i Comparative Persepctives on Social Movements, McAdam et al Hydén, H: Rätten som strategi, kompendium Johansen, J och Berre Persen, Å: Den nødvendige ulydigheten Pax förlag 1998 Klandermans B, Goslinga S: Media discourse, movement publicity and the generation of collective action frames: Theorietical and emperical execises in meaning construction i Comparative Persepctives on Social Movements, McAdam et al Klein, N: No Logo, Flamingo 2001 Lindblom Hulthén A: Journalisternas bok 1901-2001, Svenska Journalistförbundet 2001 McGoldrick A:Conflickt& Communication Online, vol. 5 No 2, 2006 War Journalism and Obejctivity http://cco.regener-online.de/2006_2/pdf/mcgoldrick.pdf (25 maj 2008) Nussbaum: M: Kvinnors liv och social rättvisa, Ett försvar för universella värden, Daidalos 2002 Olsson. T A tripartite analysis of a civic website. Understanding Reklamsabotage.org ur Media Technologies and Democracy in an Enlarged Europe The intellectal work of the 2007 European Media and Communication Doctoral Summer School, Tartuu University Press http://www.researchingcommunication.eu/reco_book3.pdf (22 maj 2008) Stål, M:, Signaturen Bansai, Ester Blenda Nordström, pennskaft och reporter i det tidiga 1900-talet, Göteborgs universitet 2002. Zald, M N , Culture, ideology and strategic framing i Theorietical and emperical execises in meaning construction i Comparative Persepctives on Social Movements, McAdam et al Utredningar, lagar och konventioner SOU 2007:102 Hur rapporterar svenska nyhetsmedier om mänskliga rättigheter? http://www.mrdelegationen.se:80/extra/news/?module_instance=1&id=93&navid=32 (19 maj 2008) SOU 2008:5, Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella yttranden Yttranfrihetsgrundlagen http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6065.aspx (22 maj 2008) Tryckfrihetsförordningen http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6062.aspx (22 maj 2008) Regeringsformen


16

http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____5558.aspx (22 maj 2008) The Convention on Elimination of all forms of Discrimination Against Women, http://www.un.org/womenwatch/daw/cedaw/cedaw.htm (26 maj 2008) Platform for action: http://www.un.org/womenwatch/daw/beijing/platform/plat1.htm#concern (26 maj 2008) Women, Media And Democratic Society: In Pursuit Of Rights And Freedoms, EGM/MEDIA/2002/BP.1, United Nations Division for the Advancement of Women 2002 http://www.un.org/womenwatch/daw/egm/media2002/reports/BP1Gallagher.PDF 1 http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38437&_dad=portal&_schema=PORTAL (26 maj 2008) United Nations Security Council S/RES/1325 (2000) http://www.un.org/events/res_1325e.pdf (26 maj 2008) Convention on the Rights of Persons with Disabilities http://huachen.org/english/law/disabilities-convention.htm http://www.hso.se/fileserver/Prel_overs_nya_FN-konventionen.pdf (26 maj 2008) Paper Jacobson, M: När motståndet tar vägen runt lagen, recensionsuppgift, SORR, 5 maj 2008. Jacobson, M: Räkna med kvinnor!, Allt är Möjligt 2006 http://www.ub.gu.se/kvinnwebb/details.html?id=10358, Webbreferenser www.alltarmojligt.se, www.verkligtviktigt.se (23 maj 2008) www.adbusters.org (23 maj 2008) Global Issues/ War, Propaganda and the Media http://www.globalissues.org/HumanRights/Media/Articles/PJO.asp#ThePeaceJournalismOption (26 maj 2008) Krigsjournalistik visar män och olösliga konflikter. Kvinna till kvinna 2008, http://www.kvinnatillkvinna.se/article/1162, www.mediawatch.com/ (23 maj 2008) www.reklamsabotage.org (23 maj 2008)

www.whomakesthenews.org/ (23 maj 2008) Övrigt Startpaket för mediekritiker, Allt är Möjligt 2000

Appendix 1 Frågor som ställdes till tre informanter, HSO, QR och KTK. Uppgifter om reklamsabotage.org hämtades från hemsidan samt från ett kapitel ur en antologi.


17

Berätta kort om vad syftet med din organisation är? Vilken betydelse tillmäter ni medierna i förhållande till de frågor ni arbetar för - eller emot? Utifrån er synpunkt - vad är problemet med medierna? Varför är det viktigt att förändra medierna? På vilket sätt arbetar ni för att förändra medierna? Metoder? Varför använder ni just dessa metoder? Vem riktar ni er till? Direkt till medierna? Medborgarna? Politiker? Vilka framgångar har ni? Vilka är svårigheterna (med att få gehör för frågan)? Vilka rättigheter åberopar ni när ni vill ha en förändring i medierna?

VEM SKA FÖRÄNDRA MEDIERNA – MEDBORGARNA ELLER MEDIERNA?

Documents

Transcript of VEM SKA FÖRÄNDRA MEDIERNA – MEDBORGARNA ELLER MEDIERNA?