0

Kärlek i religionen

En jämförande studie av begreppet kärlek i Koranens Budskap och Bhagavad-Gita

Therese Vestrin Söderberg

1

2

Innehåll

Inledning .................................................................................................................................................................................... 4

1.1 Syfte ................................................................................................................................................................................... 5 1.1.1 Frågeställning .................................................................................................................................................................. 5 1.2 Definitioner ...................................................................................................................................................................... 5 1.3 Avgränsningar .................................................................................................................................................................... 5 1.4 Metod ................................................................................................................................................................................. 5 1.5 Material .............................................................................................................................................................................. 6 1.6 Tidigare forskning och bakgrund ......................................................................................................................................... 6 1.7 Disposition ........................................................................................................................................................................ 7

2 Koranen ................................................................................................................................................................................... 8

2.1 Om Gud .............................................................................................................................................................................. 8 2.2. Till Gud ............................................................................................................................................................................. 8 2.3 Från Gud .......................................................................................................................................................................... 9 2.4 Profeten .......................................................................................................................................................................... 10 2.5 Familj .............................................................................................................................................................................. 10 2.6 Samfundet.......................................................................................................................................................................... 11 2.7 Medmänsklig ..................................................................................................................................................................... 11

3 Bhagavad-Gita ...................................................................................................................................................................... 13

3.1 Hängivenhet ................................................................................................................................................................... 13 3.2 Från Gud ........................................................................................................................................................................ 14 3.3 Vänlighet och mellanmänskliga relationer.................................................................................................................... 15 3.4 Obundenhet..................................................................................................................................................................... 15

4 Diskussion ............................................................................................................................................................................. 16

4.1 Koranen .......................................................................................................................................................................... 16 4.2 Bhagavad-Gita................................................................................................................................................................ 16 4. 3 Likheter .......................................................................................................................................................................... 17 4.3 Skillnader ........................................................................................................................................................................ 17

5 Sammanfattning ................................................................................................................................................................... 19

6 Vidare forskning ................................................................................................................................................................... 19

Litteraturlista ........................................................................................................................................................................... 23

3

4

Inledning

Jag upplever att många har en föreställning om att kärlek är en av grundprinciperna i världens största

religioner, om inte i alla. En del verkar t.o.m se det som själva huvudsyftet med religion: att bli mer

kärleksfull, att Gud är kärlek, att känna sig oändligt älskad, eller att älska oändligt. Min egen tro är

uppbyggd just på begreppet kärlek.

Vad innebär egentligen begreppet kärlek i den religiösa kontexten? Min egen

inspirationskälla i frågan är Mata Amritanandamayi, Amma. I media porträtteras hon ofta som en ledande

figur inom hinduismen med många anhängare. Själv säger hon att kärlek är hennes religion, som hon

visar genom omfamnandet av miljontals människor1 och olika former av hjälpverksamhet. Hennes

popularitet och enormt snabbt växande skara följare, pekar mot att många dras till kärlek, i religionen, och

i livet i stort. Amma säger så här om kärlek:

Love just happens. Nobody thinks about how to love, or when and where to love. Nobody is rational about

love. Rational thought hinders love. Love is a sudden rising in the heart. Love is an unavoidable,

unobstructable longing for oneness. There is no logic in this. It is beyond logic. So do not try to be rational

about love. It is like trying to give reasons for the river to flow, for the breeze to be cool and gentle, for the

moon to glow, for the sky to be expansive, for the ocean to be vast and deep, or for the flower to be fragrant

and beautiful. Rationalisation kills the beauty and charm of these things. They are to be enjoyed, experienced,

loved and felt. If you rationalise about them, you will miss the beauty and charm and the feelings they evoke.

Sit by the seashore. Look at it. Feel its vastness. Feel the rising up and down of the waves. Feel and be amazed

at the creation and the creator of such magnificence. What good will it do you to rationalise about the ocean?2

Hon säger att det är en upplevelse som inte passar sig för rationalitet: trots detta ska jag försöka att

diskutera kärlek i den religiösa kontexten. Då det är ett mycket stort ämne har jag valt att begränsa mig

till att undersöka Koranen3 och Bhagavad-Gita4; två viktiga skrifter tillhörande islam respektive hinduism.

Valet av religioner grundas på en önskan att jämföra två religioner som anses skilja sig mycket åt för att

på så sätt få en så bred och intressant undersökning som möjligt. Islam är abrahamitisk, monoteistisk och

uppstod under 600-talet e.v.t. på den arabiska halvön, hinduismen ses av en del som polyteistisk, och en

del forskare menar att det går att spåra grunderna redan till 3000-talet f.v.t. i Indusdalen. Islam är den

yngsta av de fem världsreligionerna, medan hinduismen betraktas den äldsta.

1 Halpern, Jake. 2013, Amma’s Multifaceted Empire, Built on Hugs, New York Times, 25 maj

http://www.nytimes.com/2013/05/26/business/ammas-multifaceted-empire-built-on-hugs.html?_r=0, (hämtad

2013-12-20)

2 Paramatmananda, Swami, Awaken Children vol. V: (San Ramon: M.A. Center 1993) 66-68 3 När jag refererar till Koranen i uppsatsen menas Bernström, Knut Mohammed (tolkning). Koranens Budskap

(Stockholm: Proprius Förlag AB, 2002). 4 Gansten, Martin, övers. Bhagavad-Gita – vishet och yoga (2 utg. Nora: Nya Doxa, 2008), är den versionen som

används när Bhagavad-Gita nämns.

5

1.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att utforska begreppet kärlek inom Koranens Budskap och Bhagavad-Gita,

betydande skrifter inom islam respektive hinduismen5.

1.1.1 Frågeställning

Hur tas kärlek upp i de två skrifterna?

Finns det flera olika typer av kärlek, i så fall vilka?

Vilka likheter/ olikheter kan man skönja mellan skrifterna i detta område?

1.2 Definitioner

Nationalencyklopedins definition av kärlek är: ”en vanligen mycket stark, positiv känsla för någon som

kännetecknas av ömhet och (ibland) sexuell åtrå.”6 Jag väljer att vara mer öppen inför begreppet och

undersöker om känslan kan vara mellanmänsklig, altruistisk, ”gudomlig”; från människan till en ”högre

makt” eller vice versa, och även olika former och uttryck av ömhet. Jag är även öppen för att se om det

kan finnas någon annan form av kärlek, kanske mellan subjekt och objekt. Min önskan är också att

jämföra om någon typ av kärlek värderas högre eller omnämns och betonas mer.

1.3 Avgränsningar

Jag använder mig av Koranens Budskap och Bhagavad-Gita. De delar som undersöks är de som indikerar

på omsorg och som behandlar olika former av relationer.

1.4 Metod

Uppsatsen är en litteraturstudie av Koranens Budskap och Bhagavad-Gita. Det är en kvalitativ

undersökning. Svårigheten med undersökningen är objektivitetsfrågan. Detta är en tolkande

undersökning, ämnets natur gör objektiviteten svår. Undersökningen sker genom djupläsning av de båda

böckerna, samt Koranens budskap online och användande av sökfunktionen där. Hela skrifterna läses,

men jag väljer ut och undersöker de delar av texten där ”kärlek”, ”vänlighet” och andra ord som indikerar

omsorg förekommer. Jag undersöker också de delar som tar upp olika former av relationer, människor

emellan och mellan människan och det gudomliga. I Koranens Budskap omnämns ordet ”kärlek” 25

gånger. Utifrån detta kan man skönja några olika former av kärlek, framförallt hur den ser ut i olika typer

av relationer. Jag har därför valt att dela upp texten i rubrikerna: om Gud; där Guds varande/ natur

beskrivs, från Gud, profeten; där relationerna Gud-profeten, profeten-medmänniskorna tas upp. Därefter

kommer mellanmänskliga relationer: familj, samfundet och medmänsklig.

Jag valde att ha profetens kärlek före det avsnittet, då Muhammad under tiden för sina

uppenbarelser inte anses vara vanlig människa, utan felfri. Ordet kärlek omnämns flest gånger just när det

5 Se mer information under avsnitt: 1.5 Material 6 Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/lang/k%C3%A4rlek (hämtad 2014-01-09)

6

handlar om vad Gud och Profeten ger till troende (7 gånger). Även när man söker efter kärlek i texten

utan att den uttrycks med just ordet kärlek (texter som antyder om godhet, generositet, ömhet etc),

förekommer det övervägande från Gud och från profeten.

Efter att jag gått igenom Koranen undersöker jag Bhagavad-Gita. Denna del av texten

uppdelas i kapitlen: hängivenhet: där vägen om hängivenhet tas upp; från Gud, och vänlighet och

mellanmänskliga relationer, samt obundenhet.

1.5 Material

Koranens Budskap- tolkning av Mohammed Knut Bernström, och Bhagavad-Gita- vishet och yoga,

översättning av Martin Gansten. Då jag använder mig av översättningar, är det dessa som tolkas, och inte

själva ursprungstexten. För att verkligen kunna göra ett uttömmande och någotsånär rättvist arbete på

ämnet inom dessa skrifter, skulle studier i sanskrit, arabiska och djupare förståelse av religionerna och

kontexten krävas.

Valet av Koranen motiveras av att det är den grundläggande väsentliga skriften inom islam.

På grund av tidsbegränsningen väljer jag att använda mig av den svenska tolkningen som är den mest

sålda översättningen i Sverige. Hinduismen har många urkunder, men då jag ville göra det så jämbördigt

som möjligt med min jämförande skrift valde jag att ta den relativt nya översättningen av Bhagavad-Gita.

Valet kan motiveras av att den är en mycket central skrift i hinduismen, och enligt Gansten presenterar

den idéer från Upanishaderna och väver samman många skilda begrepp ur den vediska traditionen. Det är

en text, till skillnad från Vedaböckerna, som många hinduer får införlivad i sig tillsammans med

modersmjölken. Den är både filosofisk och folklig, och tar upp många praktiker som utövande hinduer

använder sig av. Med översättarens egna ord: ”Bhagavad-Gita ger som få texter en inblick i den hinduiska

traditionens hjärta”7.

1.6 Tidigare forskning och bakgrund

Jag har inte kunnat finna någon tidigare forskning i ämnet, inte heller undersökande av konceptet kärlek i

Bhagavad-Gita eller Koranen separat. Däremot finns en del forskning om kärlek i hinduismen och islam.

Boken ”Divine Love” är en antologi med akademiska skrifter som behandlar den gudomliga

kärleken inom dessa två traditioner. Då hinduismen innefattar så många olika grenar och praktiker har

Chittik, författaren till kapitlet om hinduism, valt att fokusera på Vedatexterna. Han berättar dock att rent

spontant skulle det vara naturligare att undersöka ett verk om bhakti, såsom Bhagavad-Gita. I sin

undersökning kommer han fram till att där Rg Veda talar om den första ”kama” (som brukar översättas

till begär) hos ”Den Enda” (tad ekam), som ledde till skapelsen, så kan det inte handla om sinnesbegär

såsom ordet används i andra verser, utan om en längtan att bli- vilket Chittik kallar Kärlekslängtan. Han

7 Ganström, Bhagavad-Gita, 10.

7

diskuterar vidare att det finns ett band av kärlek mellan människans hjärta och den gudoms hjärta som

hon tillber. Han tar också upp idealet av uppoffring som en manifestation av kärlek.

Även bokens kapitel om islam tar upp Guds begär som orsaken till skapandet av världen,

och avslöjar att traditionellt ses detta begär som synonymt med kreativ kärlek8. Den kreativa kärleken

ligger också till grund för att allt skapat kommer tillbaka till sitt ursprung: Gud som är målet med livet.

För att nå det krävs vissa regler. Guds omtanke kommer till uttryck främst genom nåd, men han vill inte

kalla det kärlek, då människan inte kan besvara denna nåd genom att ge nåd tillbaka. Författaren utgår

från teologer, sufier, filosofer, poeter med motiveringen att dessa är de som ser till islams första och

främsta grundprincip: Guds enhet (tawhid). Han diskuterar vidare att etik är en viktig del inom islam, men

att ordet som används för karaktär egentligen innebär någonting som är inneboende i individens natur.

Kärleken inom samfundet, mellan grannar och den broderliga kärleken utifrån Koranen

undersöks av Leirvik. Där diskuteras att trots att de nära mänskliga banden får mycket positiv

uppmärksamhet, så kan de även bli ett hinder på vägen till Gud. Han ser vidare hur Koranen behandlar de

olika formerna av nära relationer på olika sätt beroende på Muhammads och samfundets situation.

Broderskap blir näst intill synonymt med ”umma” (samfund) under Medinaperioden, då det tidigare hade

släktelig betydelse. Ett samfund där till en början judar kunde vara med, men som under senare delen av

Medinaperioden kom att utesluta de som inte tog sig an islam. Han diskuterar vidare suran som uppmanar

den troende att: ” /…/ visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de faderlösa och de

behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling”9, där grannen som är nära av

vissa tolkas som den som innehar en annan tro och av andra att det gäller närhet i släktskap10.

Jain behandlar hängivenhet till Krsna i sin uppsats. Hon utgår dock från gopisarnas (mjölkpigor) kärlek

till Krsna och menar att alla, enligt traditionen, kan nå honom genom kärlek.11

1.7 Disposition

I första kapitlet förklaras syfte med uppsatsen. Resultatet redovisas främst i andra och tredje kapitlet.

Andra kapitlet behandlar Koranen, och tredje Bhagavad-Gita. Diskussionen som analyserar resultatet och

besvarar tredje frågeställningen finns under kapitel fyra.

8 Chittik, William, C. ”In the Beginning, Love entered that One- Divine Love From a Perspective Informed by Vedic

Hindu Thought”, 56-76, i Divine Love-Perspectives From the World’s Religious Traditions red. Levin, Jeff & Post,

Stephen, G. (West Conshohocken: Templeton Press, 2010). 9 Koranen 4:36 10 Leirvik, Oddbjørn: ”Aw qāla: ‘Li-jārihi’: some observations on brotherhood

and neighborly love in Islamic tradition”, Islam and Christian–Muslim Relations, 21:4 (2010), 357-372 11 Jain, Andrea R: ”Erotic Motherhood and the ideal Son: Mythology as Psychotherapy in the Krishna-Bhakti

Tradition”, Pastoral Psychology, 59, 2010, 53-64.

8

2 Koranen

I Koranen omnämns Gud som Vi, Jag och Herren, vilket kommer att märkas i de citerade ayorna

(verserna- delar av suror), men i min text använder jag för enkelhetens skull ordet Gud konstant och

undviker att använda pronomen. Koranen anses vara Muhammads uppenbarelser som ärkeängeln

Gabriels förmedlar.

2.1 Om Gud

Två ayor omnämner Gud direkt med orden kärleksfull: ”Han är Den som ständigt förlåter,

den Kärleksfulle /…/”12, och ”Be nu er Herre om förlåtelse för era synder och vänd åter till Honom med

ånger i sinnet. Min Herre är barmhärtig och kärleksfull!”13 Men Guds kärlek omtalas mest med orden

”nåderik” och ”barmhärtig”. Varje sura (utom en- den nionde, som av många ses som en fortsättning på

den föregående) inleds nämligen med orden: ”I Guds, den nåderikes, den barmhärtiges namn!”. Detta är

ett uttryck för Guds kärlek till människorna, men i den formuleringen antyds det också att Gud är dessa

egenskaper: här finns inte en kärlek mellan två subjekt eller från ett subjekt till ett objekt, utan ett

varande. Detta är alltså Guds natur, och den delen av Gud som betonas mest i Koranen.

2.2. Till Gud

Relationen till Gud uttrycks allra oftast i ord som har med gudsfruktan att göra, men vid ett tillfälle pekar

Koranen på att denna fruktan hör samman med kärlek till Gud. Det är i ett avsnitt som just behandlat

helvetet: ”Men den gudfruktige14 skall föras långt bort från denna [Eld] - han som ger [av sina ägodelar]

för att rena [sin själ], inte för att betala tillbaka tidigare mottagna förmåner men av kärlek till sin Herre,

den Högste.”15 Även andra suror uppmuntrar till att älska Gud, ofta genom att den troende vill eller bör

prisa Gud: ”Låt oss lova och prisa Gud, som har skapat himlarna och jorden och låtit mörker och ljus

uppstå /…/”16. Uppmuntran till denna kärlek tar sig också i uttryck genom fördömande av att vissa

människor istället ger den kärleken som bör ges Gud till ”medgudar”17. En sura pekar mot att genom att

älska det jordiska, glömmer människan att prisa Gud18, vilket visar på att den kärleken bör sättas framför

allt annat.

Koranen betonar värden mycket starkt, t.ex. rättvisa, sanningsenlighet, och medkänsla med

de behövande. I en vers tycks det som att kärleken till sanningen är jämställd med kärlek till Gud, och att

den leder till samma mål: ”[På domens dag] skall Gud säga: "Denna dag skall de sanningsenliga skörda

frukterna av sin kärlek till sanningen. På dem väntar lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till

12 Koranen 85:14 13 Ibid: 11:90 14 All kursivering är gjord av författaren 15 Koranen 92:17-20 16 Ibid: 6:1 17 Ibid: 2:165 18 Ibid: 38:32

9

evig tid." Gud är nöjd med dem och de är nöjda [där de njuter] Hans [gåvor]. Detta är den stora, den

lysande segern.” 19 Sanningen i detta sammanhang kan tolkas som starkt förknippad med Koranen och

dess budskap då det vid flera tillfällen betonas att den sanna och oförvanskade läran förmedlas. Guds

enhet och vägen till Gud är de främsta budskapen. Alltså kan kärleken till sanningen ses som kärleken till

Gud och vägen som föreskrivs.

2.3 Från Gud

Kärleken som den troende ska känna inför Gud visar sig besvaras från Gud: ”Om ni älskar Gud, följ mig

och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande och barmhärtig”.20 Flera verser

förklarar Guds tjänares särskilda ställning i Guds ögon, alltså de som tar till sig budskapet och tron efter

att de fått den presenterad för sig. Ett exempel på detta är versen: ”/…/ Er Herre, den Barmhärtige, ömmar

sannerligen (för Sina tjänare)!”21 Det finns flera ayor med formuleringen: ”Gud älskar de som”/ ”Gud

älskar inte de som”, vilket visar på att Gud känner/uttrycker mer kärlek till de som följer en viss moral22,

men några verser antyder på en mer universell kärlek från Gud:

Inser du inte att Gud har låtit allt på jorden stå till er tjänst och [att era] skepp seglar över haven på Hans

befallning, och [att det är Han] som håller himlakropparna [i deras banor], så att de inte störtar mot jorden?

[De störtar inte] om Han inte ger dem denna befallning. Gud, den Barmhärtige, ömmar för människorna.23

Vi kan läsa att Gud upplever ömhet inför människorna, men i en tidigare vers formuleras en kärlek till

hela skapelsen:

/…/ Och om Gud inte höll tillbaka (vissa) människor med andra (som redskap), skulle jorden helt visst

fördärvas. Men Gud låter nåden flöda över hela Sin skapelse.24

Här kan vi alltså se en omhändertagande kärlek från Gud, som riktar sig till hela skapelsen. Det främsta

uttrycket för Guds kärlek till människorna tycks dock vara att delge sitt budskap:

Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag

har beslutat att Islam skall vara er religion. Om någon drivs [att bryta mot förbuden ovan] av hunger, inte av

lust att överträda dem, [skall han finna] Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.25

Just i denna aya beskrivs även Gud som förlåtande och barmhärtig vid överskridande av dessa regler.

Förlåtelsen betonas starkt, den ges till de troende som visar ånger för sina misstag. Gud beskrivs flera

gånger som generös, en generositet som når alla, troende, icketroende, rättfärdiga och orättfärdiga26.

Han ger er något av allt det som ni ber Honom om, och om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig

kunna precisera deras antal. Men människan är sannerligen alltid beredd till förnekelse och synd och djupt

otacksam! 27

19 Koranen 5:119 20 Ibid: 3:31 21 Ibid: 16:7 22 Exempel: Koranen: 436, 5:13. 23 Ibid: 22:65 24 Ibid: 2:251 25 Koranen 5:3 26 Ibid: 17:20 27 Ibid: 14:34

10

Dessa ayor pekar på att Gud är den som svarar på böner med generositet, men uppfattar människan som

blind inför detta och otacksam.

2.4 Profeten

Mycket av det som beskriver profetens känslor för de troende, och de uppmaningar han får av Gud om

hur han ska förhålla sig till sina medmänniskor, påminner just om Guds kärlek till människorna: ”Ett

sändebud har nu kommit till er, [en man] ur era [egna] led. [Tanken] att ni kan drabbas av straff tynger

hans sinne, alla hans omsorger gäller er. Han ömmar för de troende, full av kärlek.”28 Även här visas

kärleken genom att han fungerar som en vägvisare till Guds nåd (även tidigare profeter och sändebud

omnämns på liknande sätt). Flera ayor berättar att Muhammad inte kräver något tillbaka för detta29.

Liksom Gud ska han vara förlåtande, även om hans förlåtelse är annorlunda, då den grundar sig i

kunskapen att Gud kommer att döma de som syndar och de otrogna: ”Vi har inte skapat himlarna och

jorden och allt däremellan utan en plan och ett syfte. Och Stunden skall komma [med räkenskap och

dom]. Förlåt dem därför [Muhammad] och överse med [deras fel och brister]/…/” 30 Koranen omnämner

vid några tillfällen att den troendes är att ta hand om de faderlösa, tiggare och andra utsatta människor i

tillvaron. Gud ger Muhammad uppdraget att göra just det, med motivationen att Gud själv tagit hand om

Muhammad då han var i svåra situationer:

Fann Han dig inte faderlös och gav dig ett hem? Och såg Han dig inte vilsen och vägledde dig. Och såg Han

dig inte lida nöd och skänkte dig allt vad du behövde. Var därför inte hård mot den faderlöse och stöt inte bort

tiggaren med barska ord.31

Muhammad ska alltså ge den kärlek han fått av Gud till sina medmänniskor.

2.5 Familj

Banden och kärleken i en familj betonas starkt. Koranen är mycket tydlig i att säga att de närmaste

mellanmänskliga relationerna är mellan de som är släkt:

Och de som hädanefter antar tron och utvandrar från ondskans rike och tillsammans med er strävar och kämpar

[för Guds sak] - de skall vara ett med er. De som är knutna till varandra genom blodsband står dock enligt

Guds beslut [ändå] närmare varandra.32 De troende uppmanas många gånger på olika ställen i Koranen att vörda och ta hand om sina föräldrar.33

Kärleken till den ende Guden ska dock komma först: ”men om [dina föräldrar] vill förmå dig att sätta

något som du inte har kunskap om vid Min sida, skall du inte lyda dem”.34 Tidigare verser uppmanar att

den troende inte ska bevara den nära kontakten (”bundsförvanter”) med sina släktingar om de ”sätter

förnekelse före tro”.35

28 Ibid: 9:128 29 Exempel: Koranen 6:90 30 Ibid: 15:85 31 Ibid: 93:6-93:10 32 Koranen 8:75 33 Exempel: Koranen 17:23 34 Ibid: 29:8 35 Ibid: 9:23

11

Den godkända och enda omnämnda parrelationen är äktenskapet mellan man och kvinna.

”Vi har skapat er i par [män och kvinnor].”36 Det är inte bara mannen och kvinnan är skapad av Gud, utan

också kärleken som finns emellan dem: ”Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er

egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. /…/”37

Koranen uttrycker att en man får ha flera hustrur, så länge han behandlar dem rättvist38.

Även om familjelivet uppmuntras och ses som något gott pekar suror mot att än högre och

viktigare är Gud: ”Kvinnors kärlek, söner [i mängd], skatter av guld och silver, hästar av ädel ras, boskap

och åkerjordar har utmålats för människorna [som det mest åtråvärda i livet]. Allt detta hör till de

glädjeämnen som står till buds i denna värld, men återkomsten till Gud är det högsta goda.”39 I denna aya

tycks det som att kärleken i världen är tillåten, men att den troende ska minnas att Gud är målet.

2.6 Samfundet

Sammanhållningen i samfundet är av stor vikt. Koranen säger: ”Muhammad är Guds Sändebud. De som

följer honom är oböjligt fasta gentemot dem som förnekar sanningen, men sinsemellan fulla av värme och

vänskap.”40 Relationen muslimer emellan är alltså speciell och varm, men det får finnas en stränghet mor

förnekarna. Närheten de troende emellan har Gud skapat41, och de ska stärka varandra som syskon42.

”Även profeten får styrka av de andra troende: ”Och försöker de bedra dig, [kom då ihåg] att du inte har

behov av någon utom Gud - Han har stärkt dig med Sitt stöd och med [skaran av] troende som följer

dig.”43 Profeten är en förebild och även som sådan är han i behov av samfundet.

2.7 Medmänsklig

Det finns suror som tydligt uppmuntrar till att visa alla människor kärlek, en av de tydligaste är: ”visa

godhet för era föräldrar och anhöriga och mot de faderlösa och de nödställda, att ha ett vänligt ord för alla

människor och att förrätta bönen och ge åt de behövande.”44 Läran att ge till de behövande betonas gång

på gång. Andra exempel på hur de troende ska förhålla sig till sina medmänniskor är att generositet,

ärlighet, förlåtelse, rättvisa och tålamod uppmuntras.45 Några tydligare ayor för att exemplifiera detta:

Vad kan låta dig ana vad det innebär [att slå in på] den väg som bär brant uppför. [Det innebär] att befria [en

människa] från slaveri, eller att i hungerns tider föda en faderlös anförvant eller en människa som lider

nöd. [Det innebär] också att vara en av dem som tror och som uppmanar varandra att ha tålamod och

uppmanar varandra att visa medkänsla [med de sämre lottade]. 46

36 Ibid: 78:8 37 Ibid: 30:21 38 Ibid: 4:3 39 Ibid: 3:14 40 Ibid: 48:29 41 Koranen: 8:63 42 Ibid: 8:73, 49:10 43 Ibid: 8:62 44 Ibid: 2:83 45 Exempel: Koranen 17:34-35, 2:280, 7:199, 2: 219, 16:126, 42:37 46 Koranen 19:12-17

12

Dessa ayor säger att den raka vägen innefattar medkänsla och aktiv godhet mot sina medmänniskor,

oavsett tro.

13

3 Bhagavad-Gita

Ett av Indiens epos Mahabharata består av etthundra mindre böcker, varav Bhagavad-Gita är en dessa.

Bhagavad-Gita översätts till ”Herrens sång”, och beskrivs av den traditionella eftertexten som en ”lärotext

i yoga” 47. Skriften är ett samtal mellan prinsen och krigaren Arjuna, och Krsna som är en inkarnation av

Vishnu. Arjuna ska precis till att bekämpa ett krig mot en familj kallad Kauravas, tillsammans med den

övriga Pandavafamiljen (Pandavabröderna och Kauravabröderna är dock kusiner) och deras härar. Krsna

är Arjunas körsven. Just när kriget ska börja ber Arjuna Krsna att köra honom till mitten av slagfältet, så

att han kan se vilka personer han ska kämpa mot. Arjuna ser då släkt, vänner och högt respekterade lärare,

och han grips av starkt tvivel och sorg. I sin förvirring om vad som är rätt handlande i denna prekära

situation vänder han sig till Krishna att vägleda honom.

3.1 Hängivenhet

Bhagavad-Gita tar absolut främst upp kärleken till det gudomliga. Skriften förklarar och förhöjer

hängivenhetens väg, som just är kärlek till Gud och leder till enhet med Brahman/ Gud48. Detta kan ske

genom kärleksfull meditation på Gud i avskildhet, eller genom att göra sina plikter i åminnelsen av Gud,

med en obunden attityd. Då Krsna är en inkarnation kan den som önskar fokusera på honom: ”Den som

handlar för mig, hängiven mig och med mig som högsta mål, obunden och utan fiendskap mot någon

varelse- han når mig, Arjuna.”49 Denna mening förklarar mycket om kärleken i Bhagavad-Gita, så den

kommer att diskuteras mer senare.

Krsna förklarar att de människor som har en ”gudomlig natur” får denna kärlek till en

gudsinkarnation naturligt, medan de andra inte kan uppfatta det gudomliga: ”De vilseledda ringaktar mig

när jag antar en mänsklig gestalt; de känner inte min högre natur som skapelsens store herre. /…/ Men

stora själar antar en gudomlig natur och hänger sig utan andra tankar åt mig, då de känner mig som

skapelsens oförgängliga ursprung. Oavbrutet lovprisar de mig, strävar med fast föresats och vördar mig

med hängivenhet/…/.” 50 ”Jag är allting upphov; allt framgår ur mig: i denna vetskap hänger sig de vise åt

mig med kärlek.”51 Dessa är två exempel som visar detta. Under olika delar av Krsnas samtal under hela

Bhagavad-Gita beskriver han hur denna hängivenhet uppnås och uttrycks.

Vid ett tillfälle visar Krsna sin allomfattande gudomliga natur för Arjuna, varpå Arjuna bl.a.

säger: ”Med rätta, Krishna, fröjdas världen och känner kärlek vid ditt lov: demonerna flyr skrämda åt alla

47 Gansten, Bhagavad-Gita, 19. 48 Ibid: 20-22 49 Bhagavad-Gita 11:55 50 Ibid: 9:11-14 51 Ibid: 10:8

14

håll och all fullkomliga skaror hyllar dig” 52. Arjuna upplever alltså att världen känner kärlek inför Gud.

Han beskriver vidare, precis som Krsna tidigare har berättat om, hur de vise hyllar honom.

3.2 Från Gud

Liksom i Koranen belönas och besvaras kärleken till Gud: ”De som på något sätt söker tillflykt till mig,

dem visar jag på samma sätt min gunst”53 Denna ”gunst” visas i att den hängivne blir beskyddad: ”Till de

människor som i osviklig begrundan tillber mig, ständigt förankrade, bär jag välgång och beskydd”54. Den

högsta gåvan som ges genom denna hängivenhet är dock att nå andlig visdom, och Gud själv: ”Av

medlidande med dem (hängivna) skingrar jag, belägen i deras eget väsen, ovishetens mörker med

visdomens skinande ljus”55. Gudsbegreppet är alltså annorlunda i Bhagavad-Gita än i Koranen, då Krsna

säger att: ”Herren dväljs i alla varelsers hjärta/…/”56

Krsna förklarar att Gud tar en fysisk form och kommer till jorden för att beskydda den. ”Ty

närhelst rätten avtar och orätten ökar, då uppenbarar jag mig själv. För att beskydda de goda och förgöra

missdådarna framträder jag till rättens upprättelse i tidsålder efter tidsålder.” 57 Samtidigt som detta pekar

mot en aktiv kärlek och omsorg, säger han också att han inte har några sådana känslor: ”Jag är densamme

gentemot alla varelser: ingen är mig förhatlig, ingen är mig kär. Men de som förenas med mig i

hängivenhet är i mig, och jag i dem.”58

En rad egenskaper listas när Krsna beskriver vem som håller han kär, och som avslutas med

orden: ”Och de hängivna som med tro hedrar denna rättrådighetens nektar som den förkunnats, med mig

som sitt högsta mål- de är mig ytterst kära”.59

Krishna uttrycker en speciell kärlek till Arjuna som han samtalar med, och vid ett tillfälle

där han utrycker det, visar han att den uttrycks genom vägledningen: ”Hör vidare mitt högsta ord, Arjuna:

det jag skall förkunna för dig som jag älskar, för din välgångs skull!”60 Han visar också sin gudomliga

gestalt för Arjuna utifrån Arjunas önskemål om detta61, och återgår sedan till sin mänskliga gestalt när

Arjuna skräms av att se den. Krsna visar att Arjuna har inget att sörja över i kampen med sina nära, då det

inom varje varelse finns något evigt som lever vidare62: häri ser vi både omsorg om Arjuna och ett

exempel på den obundna kärleken, som kommer att diskuteras vidare senare.

52 Bhagavad-Gita 11:36 53 Ibid: 4:11 54 Ibid: 9:22 55 Ibid: 10:11 56 Ibid: 18:61 57 Ibid: 4:7-8 58 Ibid: 9:29 59 Ibid: 12:13-20 60 Bhagavad-Gita 10:1 61 Ibid: 11:47 62 Ibid: 2:26-30

15

3.3 Vänlighet och mellanmänskliga relationer

Bhagavad-Gita behandlar inte mellanmänskliga relationer mycket, men den som är Guds hängivne

beskrivs som en person med många av de egenskaper vi förknippar med kärlek, t.ex. mild, medkännande,

givmild, har en renhet i hjärtat63, är vänlig och utan hat. Den som bl.a. har dessa egenskaper håller

Krishna ”kär”.64 Rätt generositet och vänlighet betonas gång på gång som något den vise besitter och

tillhör människans renare natur. Den som uppnår målet, vinner brahmans stillhet, är den som bl.a.

”fröjdas åt alla varelsers välgång”.65

Arjuna säger till Krsna om Kauravas: ”Även om de /…/ berövats sitt förstånd att de inte inser det onda i

att förgöra släkten och det syndfulla i att förråda vänskap/…/ En stor synd har vi föresatt oss att begå /…/

står oss beredda att dräpa våra egna”. Arjuna talar om en religiös kunskap i detta sammanhang, så vi kan

se en bakgrund där det finns en positiv bild av de släkteliga banden.

3.4 Obundenhet

En aspekt av mellanmänskliga relationer som tas upp är att den hängivne ska vara obunden: ”obundenhet,

att inte klamra sig fast vid barn, hustru, hem o.s.v. /…/ ” För att återgå till meningen: ”Den som handlar

för mig, hängiven mig och med mig som högsta mål, obunden och utan fiendskap mot någon varelse- han

når mig, Arjuna”66. Obundenheten tas upp vid flera tillfällen, både som en attityd som Gud har till alla

varelser, som Arjuna uppmuntras att ha inför sin uppgift i kampen mot de som han ser som närstående,

som ett ideal för den hängivne/yogin att ha i mellanmänskliga relationer och handlingar. Det innebär

alltså att personen varken känner attraktion eller obehagskänslor inför någon varelse eller situation.

Genom att ge kunskapen om att självet, som är evigt finns i varje varelse, försöker Krsna ge Arjuna denna

obundenhet. Detta kan ses som motsats till kärlek, men som vi sett ska den hängivne/ yogin vara fri från

hat och ha en önskan om allas välmående.

På vissa håll förordas också ensamheten framför sällskap: ”att vistas på enslig ort, ointresse

för människors sällskap /…/ detta kallas visdom”67. Även då Krsna beskriver vem som är han kär nämner

han ”den tystlåtne” 68. Yogin som hänger sig till det gudomliga ska komma över alla sina begär och även

kyskhet beskrivs som något fördelaktigt för uppnående av yogas höjder.69

63 Ibid: 16:1-3 64 Ibid: 12:13-15 65 Ibid: 5:25 66 Ibid: 11:55 67Bhagavad-Gita 12:10-11 68 Ibid: 12:19 69 Ibid: 17:11

16

4 Diskussion

4.1 Koranen

Koranen kan tolkas som en handbok i hur en troende ska älska Gud, och att det är en kärlekshandling från

Gud. Om man däremot ser gudsfruktan som en motsats till kärlek, används fler ord som antyder och

uppmanar till fruktan än till kärlek. I detta finns alltså utrymme för tolkning: är det varningar utifrån en

kärlekshandling eller är det hot om straff? Vad gäller kärlek till de som inte är troende finner jag att

Koranen är dubbeltydig, vissa ayor säger att de troende alltid ska ha ett vänligt ord till alla människor,

medan andra säger att de ska vara stränga och hålla en distans till dem. I Koranen, oavsett omsorgen

kommer från Gud, från profeten eller andra troende betonas förlåtelse, tålamod och generositet.

Koranen omnämner nåd som en synonym med Gud nästan, och Leirvik, som togs upp i

tidigare forskning, menar att detta inte är kärlek, då Gud kan ge människorna nåd, men människorna kan

inte ge Gud nåd. Personligen anser jag att kärlek kan vara obesvarad, och just när den är det, märks

validiteten av den: det finns ingen egenvinning i den. Man älskar även om man inte blir älskad tillbaka,

vilket gör den osjälvisk. Även Guds generositet visas på detta sätt, Gud ger trots att Gud inte behöver

någonting tillbaka. Relationen mellan Gud och de troende är kärleksfull, men det är de troende som

behöver Gud, och nåden, medan Gud är fullkomlig i sig själv. Jag anser att detta kan ses som en kärlek,

och för att använda mig av ett exempel vi kan se i vardagen kan en förälder ge omsorg till sina små barn

på sätt som barnen inte kan ge tillbaka. Den mellanmänskliga kärleken får mycket utrymme, och den

kärlek som de troende ska visa anhöriga och umman liknar Guds kärlek i stor grad. Som svar på andra

frågan i frågeställningen: ”Finns det flera olika typer av kärlek?”, kan vi se att kärlek riktas till olika

människor, men inte direkt att den ser olika ut, men att den värderas olika högt beroende på till vem den

riktas.

4.2 Bhagavad-Gita

Den väg som Krsna rekommenderar är en väg som fokuserar på kärlek till Gud. Då Krsna avslöjar att

Gud finns i alla varelsers hjärtan, och att Gud har önskan om att beskydda skapelsen, kan vi ana att den

omsorgen finns inom alla varelser. För människan är livets mål att nå enhet med Gud, alltså enhet med

något som finns i hennes egna hjärta. Bhagavad-Gita definierar inte kärlek, men genom att se att Gud har

en önskan om beskydd för sin skapelse, så finns det en känsla av omsorg. Det blir dock intressant, då Gud

inte är åtskild från sin skapelse i Bhagavad-Gita, så den omsorgen kan ses som att den riktar sig till sig

själv, kanske som när en människa gör illa sin ena hand och tar hand om den handen med sin andra.

Bhagavad-Gita säger att Gud finns i alla varelsers hjärtan, och att den hängivne ska älska

Gud, så genom den kunskapen eller upplevelsen bör den hängivna älska allt i skapelsen. Hjärtat brukar

också ses som ett säte för kärlek och varma känslor, och med tanke på bakgrunden vi har om Krsnas

natur, så kan man tänka att det alltså finns en gudomlig kärlek i människans hjärta. Detta kan vi inte se i

17

Koranen på samma sätt, att Gud och skapelsen är ett. Om vi jämför det med Nationalencyklopedins

definition av kärlek kan vi se att omtanken om annan finns, men att åtrå inte är något som uppmuntras hos

människan, utan att kärleksfullhet i Bhagavad-Gita har en annan betydelse. Finns det olika typer av kärlek

i Bhagavad-Gita? Det är en fråga finner jag inget tydligt svar på, men man kan tolka det som att den enda

”bindande” kärleken ska riktas mot Gud, medan de andra ska vara fri från bundenhet.

4. 3 Likheter

Vissa likheter har vi redan sett i uppsatsen: att kärleken till Gud ska sättas främst, att den kärleken

besvaras av Gud -både i känsla och genom beskydd och framförallt att den leder den troende till målet,

genom ökad visdom. Kärleken är alltså relationell: den hängivna/troende älskar och bli älskad tillbaka.

Ibland uttrycks det omvänt: Gud älskar och den troende/ hängivne äskar tillbaka.

Vad vi dessutom kan se är att i båda skrifterna finner vi en kärlek från Gud som är

allomfattande och universell. Den är tillgänglig för alla, men samtidigt håller Gud den mer kär som är

troende/ hängiven Gud själv. Vi kan se att Gud har aspekter som tyder på att Gud till viss del är kärlek,

och att målet för människan är att komma tillbaka till Gud, och därmed bör det betyda, att komma tillbaka

till en allomfattande kärlek.

Vid en första anblick kan kärleken i de mellanmänskliga relationerna tyckas värderas

mycket olika i de båda skrifterna. Bhagavad-Gita tar upp de vid några få tillfällen: inledande då Arjuna

står öga mot öga mot släkt och respekterade personer i sin närhet, där Krsnas svar är att inte förblindas av

denna hjärtas svaghet utan istället göra sin plikt som krigare, framförallt då det är ett rättrådigt krig, och

som exempel på att den hängivna är fri från inre bundenhet till de olika mellanmänskliga relationerna i

dennes liv. Koranen däremot behandlar familjebanden som heliga, och betonar gång på gång att en

troende ska visa vänlighet, omsorg och respekt i dessa. Men läser vi vidare i Koranen upptäcker vi att

även dessa band inte ska vara starkare än kärleken till Gud, och att den troende ska vara redo att ta

avstånd om de nära förnekar tron och moralen som uppenbaras för Muhammad. Med Arjunas förklaring

om att det ligger en svår synd i att förstöra släkten och vänskapliga band, så ser vi att det även i den

religiösa kontexten till Bhagavad-Gita finns en idé om dessa relationers helighet.

Ord som förlåtelse, vänlighet, givmildhet, medkänsla är uttryck för kärlek i de båda

skrifterna, inom Koranen som något den troende ska uppvisa, och i Bhagavad-Gita som något som den

som har en gudomlig natur besitter. Förlåtelse, generositet och medkänsla är ord som också beskriver Gud

i Koranen, vilket gör att dessa är gudomliga egenskaper som den troende ska utveckla.

I både Koranen och Bhagavad-Gita visar sig Guds universella kärlek genom beskydd av

skapelsen.

4.3 Skillnader

18

Medan Koranen mer visar vilka moralregler i hur den troende ska behandla sina medmänniskor för att

vara Gud kär, tycks det mer som att genom att följa anvisningarna i Bhagavad-Gita så uppnås dessa

egenskaper. Koranen fokuserar mer på kärleksfulla handlingar, medan Bhagavad-Gita betonar en inre

vänlig attityd. Då Krsna säger att han finns i varje varelses hjärta, och därmed finns Guds attribut (och

därmed även kärlek) inom människan, talar Koranen om Guds skapelse som något som skiljt från Gud.

Vad gäller den mellanmänskliga kärleken finns dock en skillnad, och här kommer vi in på

Nationalencyklopedins definition igen, och det är att Koranen inte uppmuntrar kyskhet som Bhagavad-

Gita gör, utan familjelivet betonas starkt.

19

5 Sammanfattning

I Koranen är kärleken från Gud den som omtalas mest, denna kärlek visar sig främst genom givandet av

Koranens budskap. Den troende ska sätta sin kärlek till Gud främst, detsamma säger Bhagavad-Gita. I

båda texterna har Gud en universell kärlek till sin skapelse, som visar sig bl.a. genom att Gud beskyddar

den. I Koranen betonas Guds nåd, barmhärtighet och generositet, egenskaper den troende också ska

manifestera. De mellanmänskliga relationerna är viktiga, framförallt släkt- och familjebanden, och

därefter samfundet. Men den troende ska ha en vänlighet mot alla människor, men inte ha för nära band

med de som vänder sig från Koranens budskap, och inte heller vara rädd att konfrontera dem. I Bhagavad-

Gita ligger fokus på den hängivnes kärlek till Gud, som leder denne till Gud. Även här ska den hängivne

ha en vänlighet till alla, men inte bara människor, utan alla varelser, och dessutom vara fri från hat.

Skillnaden från Koranen är att detta är något som uppnås genom att följa Bhagavad-gitas vägledning.

Idealet för relationer mellan människor är en obundenhet i Bhagavad-Gita, vilket antyder att vi kan finna

två olika typer av kärlek: en bunden, riktad till Gud, och en annan till alla varelser: obunden.

6 Vidare forskning

Det skulle vara intressant att undersöka ämnet vidare genom att undersöka mer av skrifternas kontext, och

på så sätt analysera ämnet djupare.

20

7 Litteraturförteckning

Bernström, Knut Mohammed (tolkning), Koranens Budskap, Stockholm: Proprius Förlag AB, 2002.

Chittik, William, C. ”In the Beginning, Love entered that One- Divine Love From a Perspective Informed by Vedic

Hindu Thought”, 56-76, i Divine Love-Perspectives From the World’s Religious Traditions red. Levin, Jeff & Post,

Stephen, G. (West Conshohocken: Templeton Press, 2010).

Gansten, Martin (övers), Bhagavad-Gita – vishet och yoga, Nora: Bokförlaget Nya Doxa, 2008.

Halpern, Jake. 2013, Amma’s Multifaceted Empire, Built on Hugs, New York Times, 25 maj

http://www.nytimes.com/2013/05/26/business/ammas-multifaceted-empire-built-on-hugs.html?_r=0, (hämtad

2013-12-20)

Jain, Andrea R: ”Erotic Motherhood and the ideal Son: Mythology as Psychotherapy in the Krishna-Bhakti

Tradition”, Pastoral Psychology, 59, 2010, 53-64.

Leirvik, Oddbjørn: ”Aw qāla: ‘Li-jārihi’: some observations on brotherhood and neighborly love in Islamic

tradition”, Islam and Christian–Muslim Relations, 21:4 (2010), 357-372

Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/lang/k%C3%A4rlek (hämtad 2014-01-09)

Paramatmananda, Swami, Awaken Children vol. V, San Ramon: M.A. Center, 1993.