JUKKA TORRONEN

I diskursernas korsdrag

Opinionsbildare tolkar två tidningsledare om

alkoholpol itik

Jukka Torronen: Two aleohol poliey editorials interpreted by opinion makers

The article analyzes opinion makers' wiews on alcohol policy by way of textual reception analysis. The material is based on two editorials and their interpretations. One of the editorials is an argument defending a {neo)liberal alcohol policy. It describes the reality as one in which citizens feel hostility towards the State because it is preventing the emergence of a civil society and the development of independent, culti­vated ways of drinking through its two-faced paternalistic approach. The second editorial is in favour of a regulated welfare state alcohol policy. Here the reality is seen as one in which the State spreads the common good and maintains social order and solidarity between citizens through means provided by scientific know-how.

Fifty-five influential people (Iocal authorities, trade union­ists, journalists etc.) from Lahti, a medium-size city in south­ern Finland, contributed their interpretations of the two texts. The analysis of their textual reception reveals that the liberal rhetoric convinces them much more successfully than the pro-welfare state argument. More than two-thirds of them interpreted the {neo)liberal argument as more credible and truthful. The author suggests that the result reflects the opinion makers' wishes for a civil society, in which the freedom of choice of the consumer prevails.

Jukka Torronen: I diskursernas korsdrag. Opinionsbildare tolkar två tidningsledare om alkoholpolitik

Artikeln analyserar opinionsbildares uppfattning om alko­holpolitiska diskurser genom deras reception av två tid­ningsledare. Den ena tidningsledaren argumenterar for en {ny)liberal alkoholpolitik och beskriver verkligheten i termer av medborgarnas avoga installning till Staten, eftersom denna hindrar uppkomsten av ett civilsamhalle och kultive­rade dryckesvanor genom sin dubbelmoraliska, pateralis­tiska installning. Den andra ledaren talar for en reglerad, valfardsstatlig alkoholpolitik. I dess bild av verkligheten for­delar staten det allmanna goda och uppratthåller den so­ciala ordningen och solidariteten mellan medborgarna med medel som vetenskapen tillhandahåller.

Femtiofem opinionsbildare (kommunfullmaktige, fack­foreningsaktivister, journalister etc.) i Lahtis, en medelstor stad i sodra Finland, deltog i undersokningen genom att tolka de två texterna. Analysen av deras reception av tex­ten visar att den liberala argumentationen overtygade dem mycket mera an den valfardsstatliga argumentationen. Mer an två tredjedel ar av dem uppfattade de {ny)liberala argu­menten som mera trovardiga och sanningsenliga. Forfatta­ren framhåller att resultatet reflekterar opinionsbildarnas onskan om ett civilsamhalle dar konsumentens valfrihet ar forharskande.

Key words: Alcohol policy, discourse analysis, reception, editorial, Finland

År 1995 tradde en ny alkohollagstiftning i Fin­land i kraft. Den innebar att det statliga alkohol­bolaget Alko forlorade sitt produktions-, im­port- och partihandelsmonopol, och utgjorde darmed ett steg i riktning mot en mer liberalis­tisk alkoholpolitik. Liknande forandringar har skett också på andra samhallsområden. Stat­liga foretag har privatiserats sedan slutet av 1980-talet, centraia ambetsverk har forvandlats till affarsforetag, penningpolitiken har liberali­serats och management-teorier som hor hem­ma inom affarslivet har borjat tillampas också

inom den offentliga sektorn (Raunio 1995, 223). Den marknadsorienterade nyliberalismen har

med andra ord redan en tid ruskat om samhalls­livet och utmanat de konkurrerande åsiktsrikt­ningarna. I offentligheten marks denna tvekamp i form av en konflikt mellan två diskurser: å ena sidan den som forsvarar valfardsstaten och å andra sidan den som vill skrota densamma (Jal­linoja 1993, 21). Också inom alkoholpolitiken kan vi observera motsvarande sammanstotning­ar mellan valfardsstatens och den (ny)libera­listiska diskursens forkåmpar (Piispa 1993).

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

-3-

Alkoholpolitiken tjanar darfor som en ut­markt arena for den som vill analysera det "jas­ningstillstånd" de olika diskurserna i dagens snabbt fOranderliga samhalle befinner sig i.

Man har också tidigare forsokt studera forand­ringar i det alkoholpolitiska tankandet och opi­nionsklimatet, bl.a. genom att analysera de argu­mentationsmonster som forekommer i sam­hållet (Makela 1976a), genom att analysera de åsikter som olika nyckelpersoner framfort i sam­band med temaintervjuer (Holmila 1981), ge­nom att analysera systematiskt insamlat press­material (Piispa 1981; 1993) och genom att statis­tiskt undersoka allmanhetens attityder ifråga om den fria forsaljningen av mellanol (Makela 1976b; 1985; Ahlstrom & Osterberg 1992). Dess­utom har man studerat på vilket satt man med massmediaia metoder kan påverka attityderna ifråga om alkohol (Partanen & Parviainen 1979; Partanen 1988; Partanen & Montonen 1988).

Foremålet for denna artikel ar en diskursana­lys av de attityder i alkoholpolitiska frågor som karaktariserar olika opinionsbildare i samhallet, varvid jag anvander mig av de metoder som utvecklats inom receptionsforskningen. Det em­piriska materialet består dels av två tidningsle­dare, dels av tolkningar av dessa ledare, skrivna i textform.

Berattaren i den ena ledaren argumenterar for en (ny)liberalistisk alkoholpolitik, medan berat­taren i den andra i sin tur forsvarar valfardsta­tens mer restriktiva alkoholpolitik. Dessa två texter tolkas av 55 opinionsbildare från Lahtis, av vilka 28 ar kvinnor, 27 man, 21 fackligt aktiva, 17 politiker och 17 nyhetsredaktorer. Materialet ar insamlat år 1994, dvs. fore Finlands EU-intra­de och den partiella avmonopoliseringen av al­koholmarknaden.1

Tidningsledarna har uttryckligen valts så att de så klart och "idealtypiskt" som mojligt skall representera de frontlinjer som praglar den alkoholpolitiska debatten i tidningspressen. Den ena ar tagen ur Helsingin Sanomat (HS, 17.6.1993), den andra ur Kansan Tahto (KT, 13.9.1993)2. De utgor darmed samtidigt en ut­markt sammanfattning av de centrala dimensio­nerna i den liberalistiska respektive den val­fardsstatliga diskursen, och ar darigenom en ga­ranti for att de tolkningar mottagarna gor av texternas budskap skall bli så kulturellt betydel-

semattade som mojligt Gfr Makela 1990). Tid­ningsledarna kan också, vid sidan av nyhetsma­terial och ovrig massmedieinformation, sagas hora till de vardebildande arenor dar man tydli­gast kan iaktta hur de olika aktorerna i samhal­let både knyter och bryter band av moralisk art (Tester 1994,82-83; jfr Simpura 1991).

Tidningsledarna återspeglar med andra ord på ett traffande satt den alkoholpolitiska situa­tion som nu råder. Samtidigt tjanstgor de i un­dersokningen som en form av forstoringsglas. Jag kan med hjalp av ledaranalyserna granska vad det ar som mottagarna faster sig vid i den verklighet som beskrivs i ledartexterna. Genom att jamfora ledarna och de olika receptions­texterna med varandra ar det mojligt att beskri­va de tankemonster och varderingar de olika opinionsbildarna sjalva anser sig ha, och deras position i forhållande till tidningsledarnas varld.

Artikeln ar uppbyggd så, att jag forst kartlag­ger det satt på vilket ledarskribenterna bygger upp sin argumentation, hur de uppfattar det spanningsfalt det alkoholpolitiska faltet av i dag utgor, och vilka varderingar de darigenom pro­jicerar på det finlandska samhallet. Darefter analyserar jag hur de olika opinionsbildarna staller sig till dessa argument och varderingar.

Artikeln avslutas med ett forsok att strukture­ra den bild av samhallet opinionsbildarnas tolk­ningar kan sagas implicera.

Ledarnas argument och verklighets­beskrivningar

Eftersom ledarna till sin natur ar politiska texter forsoker berattaren ivanliga fall for lasaren måla upp en bild av ett missforhållande som hotar det nuvarande samhallslivet. Man forso­ker likaså definiera det mål som måste uppnås for att den hotande faran skall kunna elimine­ras, avsloja de hinder som finns på vagen samt slutligen uppmana de subjekt som ar kompeten­ta att fatta beslut, men som dessvarre ofta forblir anonym a, att verka for att målet skall kunna uppnås.

Darigenom utvecklar sig ledartexterna till ar­gument som har karaktaren av ett kvalificeran­de test (Greimas & Courtes 1979, 131, 304; Sulkunen & Torronen, utkommer). Berattaren

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

-4-

argumenterar alltså genom att borja beriitta en historia, men sedan låmna den på halft. Detta har som effekt en uppmaning och ett hot: ifall subjektet inte godtar den uppgift man forelagt denne foljer "kaos".

Berattaren i ledaren "Endast en spricka i Alkos monopol" (Vain saro Alkon monopoleihin [HS]; text A, bilaga 1) borjar bygga upp sitt viktigaste argument på foljande satt:

Den fOrsiktighet som arbetsgruppen for en reform av aIko­hollagstiitningen lagger i dagen i sin nyligen offentliggjor­da promemoria år en besvikelse for ungefiir hiilften av fin­landarna. Tviirtemot de allmiinna forhoppningarna håller arbetsgruppen stenhårt fast vid de begransningar i gratis­importen av turistsprit som drabbar enskilda miinniskor; den ger inte ens något lofte om viner i matbutikerna. Det enda gliidjeamnet for den enskilda konsumenten bUr kan­ske dårfor att man får en mojlighet att kOpa mellanol på specialerbjudande, eller att på krog Iappja på viner som år en aning billigare an nu. (P).

Berattaren i ledaren lierar sig har omedelbart med konsumenterna, staller sig som en vakt­hund for att driva deras intressen och ger sig ut i strid for en liberalare alkoholpolitik - som om han/hon dårtill fått fullmakt av folket sjalvt. Den olagenhet som hotar samhallet definieras av berattaren som liktydig med den prome­moria arbetsgruppen nyligen hade offentlig­gjort.

Berattaren i ledaren "Vinet bor hållas kvar på Alko" (Viini pysykoon Alkossa [Kr]; text B, bila­ga 2) bygger i sin tur upp sin argumentation kring foljande premisser:

Den aIkoholpolitiska diskussionen kommer att bli en del av den EU-debatt som fOrs i vårt land. Det man oftast kommer att hoppas och krava år att alkoholpolitiken som en fOljd av EU-medlemskapet kommer att forandras så att viner bOrjar s1iljas också i matbutikema (1).

Samtidigt kiinns kraven på en liberalisering av alkohol­politiken just nu inaktuell, och direkt ansvarslos eftersom man som bast år i fiird med att i all hast skrota ner det nat av vårdplatser man tidigare byggt upp for alkoholmissbruk­are. Det hår år emellertid inte en åtgård som fOranletts av att behovet skulle ha minskat, utan av att man inte nu under depressionen vill satsa några pengar på varden (ll).

Medan berattaren i den forra ledaren identifie­rar sig med den allmånna opinionen, kan man saga att berattaren i den senare tvartom angri­per den (II), eftersom denne med hånvisning till EU vill skrota alkoholpolitiken (1). Denne vill

således inte betrakta sig som någon vakthund som måste bevaka folkets intressen, utan som en mer upplyst person som ifrågasatter folkets var­dagsvetande.

Den fara som enligt den senare skribenten allt­så hotar samhallet ar att man i det nuvarande frihetsruset inte langre vill hjalpa dem som lider av alkoholproblem. Ledaren i Kansan Tahto staller sig med andra ord, utgående från sin syn på vålfard och det allmanna basta, kritisk till de liberala åsiktema.

På vilket satt fortsatter man då argUmentatio­nen?

Berattaren i texten "Endast en spricka i Alkos monopol" riktar udden i sin kritik mot teorin om tillgånglighetens aliena saliggorande bety­delse, eller den s.k. totalkonsumtionsmodellen. Efter att ha presenterat sina premisser beskriver berattaren hur arbetsgruppen misslyckats i sin uppgift, och vilken åsikt alkoholministem Toimi Kankaanniemi (III) hade om promemorian4,

varefter berattaren spekulerar i vilka reaktioner rapporten eventuelIt skulle vacka inom regering och riksdag (IV). Darefter borjar berattaren eli­minera den motsatta diskursen, dvs. tillgånglig­hetsteorin. Han/hon bekråftar visserligen san­ningshalten i påståendena om att a) konsumtio­nen per capita i monopollandema ar lagre ån i lander med fri konkurrens, och att b) en okning av konsumtionen leder tll en okning av de alko­holrelaterade skadoma (V, 13), men bestrider andå kårnan i teorin om tillgånglighetens avgo­rande bet ydelse:

Varken AIkos monopol eller de hOga priserna har hindrat t.ex. nylanningarna /Nyland i sodra Finland år landets folkrikaste lan; o.a./ att oka sin konsumtion till parisiska proportioner cv, 14).

Fram till borjan av detta årtlonde okade den finlandska konsumtionen, medan de traditionella storkonsumenterna, fransmiinnen och italienarna, drastiskt minskade sin kon­sumtion, liksom också medborgarna i de flesta ovriga EU­landerna. Det hår år ett gynnsamt resultat som man upp­nått, inte genom forbud och begransningar utan genom att påverka manniskomas vanor med hj1ilp av olika h1ilsopro­gram(Vl).

Enligt berattaren år det alltså en illusion att tro att alkoholkonsumtionen kunde begransas ge­nom reglering av tillgången och med prispolitis­ka medel. Det finns inte, såsom valfårdsteore­tikerna påstår, någon universell, kausal rela-

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

-5-

tion meilan tillgång och konsumtion - vilket helsingforsarnas respektive fransmannens och italienarnas forandrade alkoholvanor vis ar. De kausalt verkande faktorerna utgors inte av for­bud och sanktioner utan av halsofostran. Den alkoholpolitik man bedrivit har, i stallet for att motverka alkoholproblem, okat alkoholberoen­det:

I skuggan av brfumvinsformynderiet har finIandarna aldrig haft en mojlighet att utveckIa den sociala kontroll och de informella normer som praglar alkoholvanorna i andra liin­der (VII).

Alkoholpolitiken har darigenom forhindrat ett forverkligande av den enskilda individens fri­het och en forstarkning av den mellanmanskliga solidariteten i samhallet, vilket har inneburit att det inte kunnat uppstå ett genuint medborgar­samhalle som hade kunnat fordoma de mer be­rusningsinriktade beteendemodellerna. Alko­holpolitiken har darmed haft ovantade latenta funktioner och konsekvenser. Staten har med dess hjalp på ett dubbelmoraliskt satt bundit upp medborgarna.

Det ar uttryckligen mot den har typen av ar­gumentation som berattaren i den andra ledar­texten opponerar sig. Medan berattaren i den forra texten forringar tillganglighetsteorin, for­svaras den av berattaren i den andra texten, med hanvisning tiil den vetenskapliga kunskap som de rattsmedicinska forskarna vid Helsingfors universitet har producerat:

Deras resultat visar att meIIanolet [dvs. okningen av kon­sumtionen l under de två senaste decennierna klart har okat dodligheten i leverdrros (III, 6).

Berattaren referar relativt utforligt forskningsre­sultat som visar att totalkonsumtionen av alko­hol fordubblades på bara några år efter att mel­lanolet blev fritt (1969), vilket i sin tur, med tio års fordrojning, fordubblade forekomsten av le­vercirros (IV); specieUt bland unga man (Y, 10), vars cirroser till over 80 % var fororsakade av alkohol Cv, 11). Darefter dras slutsatserna:

Dessa forskningsresultat år inte i sig overraskande. Också tidigare har man kant till den obOnhorliga logik som år forknippad med aIkoholbruket. Nu har man medicinskt kunnat bekrafta aU logiken fungerar också under mellan­olsepoken (VI).

Den hår logiken innebår aU konsumtionen okar når till­gången underlattas, och ju mer alkohol det dricks, desto mer okar också skadorna, såvii.l de hii.lsomassiga som de sociala (VII).

Tillganglighetsteorin ar ailtså enligt detta en ob­jektiv sanning, en universelllagbundenhet som galler oberoende av tid och rum. For det andra visar berattaren att en avreglering av alkoholen inte alls utokar individernas frihet eller starker deras inbordes solidaritet, utan tvarlom i forsta hand åsamkar dem skador tiU både kropp och sjal.

Eftersom de två berattarnas viktigaste argu­ment ar helt kontrara drar de, precis som man kan forvanta sig, helt olika slutsatser av resone­manget. Berattaren i "Endast en spricka i AIkos monopol" uppmanar i sin slutklam de besluts­fattare som forblir anonyma att vidta foljande åtgarder:

Det år givetvis inte klokt aU med en gång låta både viner och brannvin borja ingå i matbutikernas utbud av specialer­bjudanden, men alkoholarbetsgruppen hiller absolut for strangt i tyglarna. Det år enbart agnat att uppvacka trots. Folket biter ihop tanderna och dricker om inte annat så i ren protest. Eftersom depressionen har minskat konsumtionen, som dessutom gåU over till aIIt svagare drycker, hade man utan stOrre risker kunnat gå in for avseviirt farre begrans­ningar (IX).

Berattaren i den andra texten understryker dar­emot att:

Vinet bor fortfarande håIIas kvar på AIko. For aU minska de olagenheter som meIIanolet fororsakar år det skål aU over­vaga olika losningar, t.ex. aU spada ut mellanolet, något som redan tidigare framkastats. Det har har man ju redan gjort i Sverige och det har såvitt vi vet åtminstone inte haft några negativa konsekvenser (XI).

Vilken ar då den verklighet som tecknas i de två olika ledartexternas beskrivningar?

Verkligheten i texten "Endast en spricka i AI­kos monopol" framstår som en berattelse dar folket (sandaren) uppmanar beslutsfattarna (subjektet) att frigora alkoholen (objektet) från statens (mot-subjektet) formynderskap. Som mottagare fungerar folket sjalvt. Det forefaUer emellertid som om arbetsgruppen for en reform av alkohollagstiftningen (ett mot-subjekt som representerar staten) och minister Kankaannie­mi (motståndare) på allt satt skulle forsoka mot-

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

-6-

Figur 1. Ledartexternas argument och verklighetsbilder

TextA:

Argument

TextB:

Helsingin Sanomat: Endast en spricka i AIkos monopol

Beriittaren lierar sig med kon­sumenterna, mot staten och beslutsfattama.

Premiss: - (Al) Medborgarna forvåntar sig att alkoholpolitiken libe­raliseras. Arbetsgruppen be­aktar eme1lertid inte konsu­menternas onskemål.

Centralt argument: - Beriittaren (A2a) bestrider tillganglighetsteorin och (A2b) havdar att den restrikti­va alkoholpolitiken forhin­drat framviixten av ett civil­samhiille.

Slut/edning: - (A3) Berattaren forpliktigar beslutsfattarna att gå langre i hberaliseringen av alkoholp0-litiken an vad arbetsgruppen -foreslår.

Kansan Tahto: Vinet bor hål­las kvar pi AIko

Berattaren angriper den all­manna opinionen, eftersom den kraver en liberalisemg av alkoholpolitiken.

Premiss: - (Bl) Kraven på en liberalise­ring av alkoholpolitiken ar ansvarslosa, eftersom natet av vårdplatser redan nu sllis ner, trots att alkoholproble­men inte har minskat.

Centralt argument: - Beratlaren (B2a) bekraftar tillganglighetsteorin och (B2b) havdar att en liberalisering av alkoholpolitiken ger upp­hov till folkhiilsomassiga och sociala olagenheter.

Slutledning: - (B3) Berattaren understry­ker att man också i framtiden bOr bedriva en restriktiv alko­holpolitik.

arbeta en liberalisering, trots att fransmannen och italienarna (hjalpare) har visat att man mycket val kunnat minska sin konsumtion ock­så om alkoholen varit fritt tillganglig. Darfor måste någonting goras. Och det snabbt. Annars hamnas folket genom att dricka annu mera an forut.

I "Vmet bor hållas kvar på AIko" tecknas dare­mot en ratt abstrakt och fragmentarisk bild av samhallet, som fungerar som en kausal forkla­ring: alkoholen fororsakar både folkhalsomassi­ga, sociala och ekonomiska skador.

Den alkoholpolitiska verkligheten beskrivs alltså helt olika i de två texterna. I Helsingin Sanornat får alkoholen karaktaren av ett objekt, som ar ett uttryck for individens frihet och sjalv­bestammanderatt. I Kansan Tahto får alkoholen daremot rollen av en fiende, som med sin osyn­liga kausala kraft åsamkar både skador på hal­san och sociala problem.

I den verklighet som HS producerar ar det konsumenterna, marknaden och EU som fram-

TextA:

VerkIighetsbilder

TextB:

Helsingin Sanomat: Endast en spricka i AIkos monopol

- Textens verklighet gestaltas som en berattelse.

- En fri konsumtion av alko­hol ar i den konstruerade varl­den en garanti for den en­skilda medborgarens suvera­nitet.

- I de positiva rollerna fram­trader konsumenterna, folket, marknaden och EU.

- Medborgarna upplever hat gentemot staten for dess for­myndarattityd.

- Staten har genom sin dub­be1moral frantagit sina med­borgare formågan att dricka.

- Formynderiet har hindrat framvaxten av ett civilsam­hiille.

Kansan Tahto: Vinet bor hål­las kvar på Aiko

- Textens verklighet gestaltas utgående fran en kausal for­klaring.

- Alkoholen intar i den kon­struerade varlden fiendens roll; målet ar viilfard.

- I de positiva rollerna fram­trader forskama och staten.

- Medborgama ar kraftlosa infor de faror alkoholen fOror­sakar.

- Vetenskapen står for kun­skapen och staten for formå­gan i kampen mot alkoholens faror.

- Staten ar en garant for den sociala ordningen, solidarite­ten och det gemensamma goda.

trader i de positiva rollerna, medan det i KT:s samhalle ar forskarna (vetenskapen) och staten som på ett rationelIt satt styr samhallslivet. I HS:s varld kanner medborgarna hat gentemot staten, eftersom den med sitt dubbelmoraliska formynderi forhindrar framviixten av ett civil­samhalle, karaktariserat av påde sjalvstandiga och civiliserade dryckesvanor. I KT:s varld for­delar staten i sin tur med hjalp av vetenskap1).g knowhow det allmiinna goda, samtidigt som den uppratthåller den sociala ordningen och medborgarnas inbordes solidaritet. 5

Opinionsbildarnas tolkningar och argument

På vilket satt forhåller sig opinionsbildarna till ovan beskrivna argument? Vtlka påståenden skriver de under, och vilka anser de vara felakti­ga? Och vilka påståenden gor dem osakra?

Vi får ett svar på dessa frågor om vi analyserar hur opinionsbildarna bedorner ledartexternas

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

-7-

grundpremisser, centraia argument och slutled­ningar. Det har kan vi gora genom att be dem utfora foljande uppgift:

År du av samma åsikt som skribenten ifråga om aila påståenden som framfors? Strecka over med gront de påståenden (eller stallen) dar du ar av samma åsikt, med rott ifall du ar av annan åsikt och med gult ifall du tvekar och inte genast kan saga om du ar av samma eller annan åsikt. Gor så har: numrera varje påstående eller stalle du strukit over, och motivera varfor du varit av samma eiler annan åsikt, eller varfor du tvekat6

(se tabellI). For att ett argument skall bita, måste det vara

forankrat i premisser som accepteras av ailman­heten (Perelman 1982, x). Vi ser i tabell1. att den berattare som i frihetens namn lierar sig med konsumenten vacker storre genklang an den be­rattare som vadjar till den samhalleliga solidari­teten, i syfte att motverka och avhjalpa alkohol­problemen.

Men också ett gott argument fungerar dåligt om det ar losryckt ur sitt sammanhang. Om vi betraktar ledartexterna som helheter, vilka ut­mynnar i slutsatser och rekommendationer, ser vi att det liberalistiska argumentet framstår som annu starkare. Mer an två tredjedelar av opinionsbildarna anser att det (ny)liberalistiska argumentet ar trovardigt och sanningsenligt. Opinionsbildarna stDrs egentligen inte av något annat i den liberalistiska argumentationskedjan an av berattarens konklusion. Kritiken riktar sig emellertid inte mot att berattaren skulle vara for liberal, utan mot att denne ar for mode­rat:

Utdrag 1 Frigorandet måste uttryckligen ske med en gång. Det går aldrig att gora steg for steg, eftersom friheten alltid, når man an går in for den, år en chock inom vår lutherska kultur. Men visst klarade vi ju av också att mellanolet blev fritt. (K, 32)1

Forst de svagare alkoholdryckerna och sedan de starkare. Om man frigor dem sådår småningom, leder nyhetens be­hag i samband med varje utokad frihetsgrad ti1l att kon­sumtionen tillfiilligt okar. Det skulle bli som en storre helg varje gång - ett tillfiille att supa sig aspackad. (M, 22)

Ungefar tre fjardedelar av mottagarna tillbaka­visar slutligen det valfardsstatliga argumentet med motiveringen att det ar en inbillning eller illusion. Endast sju opinionsbildare tror på be­rattarens centraia argument, dvs. det om att to­talkonsumtionsmodellen ar en universell lag­bundenhet, och antalet går ner till ett nar den har teorin framstalls i så liberalistisk anda som i Helsingin Sanomat.

Tillganglighetsteorin avvisas med argument som att "det ar formynderiet som gett upphov till den finska ovanan att dricka stora mangder alkohol på en gång" (M, 2); "med tillracklig upplysning kommer konsumtionen inte att sti­ga namnvart trots att tillgangligheten okar" (K, 4); "sodala fenomen styrs inte av någon obon­horlig logik" (K, 24); "forbuden hade inte heller någon verkan under forbudslagstiden, och far­hågorna besannades inte i samband med att olet slapptes fritt" (M, 40); "finnen ar en trotsig typ som inte låter sig hindras av några begransning­ar nar han vill ha sprit" (M, 10); "en mycket inskrankt logik. Det finns många andra faktorer inblandade: de samhalleliga forandringarna, in-

TabelI 1. Opinionsbildarnas satt att forhålla sig till ledartexternas argument (N = 55)

påstå· gron rod enden A B A B

29 12 2 22 2a 35 7 1 23 2b 36 10 4 28 3 38 4 9 41 totalt 138 33 16 114

Gron: bekraftar sanningshalten i berattarens påstående Rod: bestrider sanningshalten i berattarens påstående

A = Endast en spricka i Aikos monopol (Helsingin Sanomat)

B = Vinet bor hållas kvar på Aiko (Kansan Tahto)

gul vit A B A

2 7 22 5 9 14 4 7 11 2 6

13 23 53

Gul: tvivl ar på berattarens påstående Vit: inga kommentarer

B

14 16 10 10 50

Premisser, centrala argument och slutledningar: - Al, A2a, A2b, A3 -'> se figur 1 - Bl, B2a, B2b, B3 -'> se figur 1

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

-8-

formationsspridningen etc., allt faktorer som forandrats sedan -69" (K, 37).

Den vetenskapliga kunskap som lyfts fram i Kansan Tahto forefaller inte heller i ovrigt aU imponera på opinionsbildarna. De raUsmedi­cinska forskarnas vid Helsingfors universitet påståenden om aU det faktum aU olet 1969 bor­jade saIjas i mjolkbutikerna inte bara fordubbla­de totalkonsumtionen utan också, med en tio års fordrojning, forekomsten av leverdrros vackte foljande typ av kritiska kommentarer:

Utdrag 2 Jag vill inte argumentera emot detta, men tvivlar på att enbart mellanolet skulle ha Mjt dodligheten. (M, 46)

Men ar det mellanolet som varit boven, eller ligger orsa­ken i andra sociala problem som får folk att dricka? (M,47)

I tidningsskriverier hanvisar man ofta ti11 olika undersok­ningar, och forenklar dem. Det ar svårt att saga om det som har ar skrivet ar sant. Visserligen kan ju den som vill kon­trollera saken, men vem gor nu det...? (K,37)

Opinionsbildarna kritiserar genomgående den valfardsstatligt inriktade ledaren. De kriti­serar energiskt dess påståenden, samtidigt som de behandlar den (ny)liberalistiska diskursen med silkesvantar. Med undantag av några få opinionsbildare kritiserar ingen den liberalisti­ska argumentationen, samtidigt som valfards­tankandet redan i sina utgångspunkter tydligen framstår som rena kaUeriet: "SaUet att framfora saken bloUade omedelbart den bakomliggande tendensen, och erbjod många mojligheter till motargument" (M, 20).

Liberalismen forefaller aU ha nåU en såpass hegemonisk stallning i vårt nutida tankande aU den blivit såsom luften vi andas, vilket gor aU man inte ar lika uppmarksam på eventuella in­exaktheter och motstridigheter som nar det gal­ler de konkurrerande tankesatten.

På 1970-talet och annu långt in på 1980-talet erbjod det valfardsstatliga tankandet en "natur­lig" och sjruvklar ram nar det gallde aU analyse­ra och losa samhalleliga problem. Att fordela valfarden jamnare mellan olika grupper i sam­hallet var något "alla" kravde och hade intresse av. Nu sager "bondfornuftet" emellertid något annat. I takt med aU det liberalistiska tankan­det i allt hogre grad tranger igenom olika typer av sodaIa och kulturella varldar, har valfards­staten som ide i allt hogre grad blivit ifrågasatt.

Liberalismen har i sin tur fått allt flera blinda flackar; punkter man inte behover motivera utan forstår utan dess vidare argumentation. Det gor att verkligheten får manskliga drag, medan de konkurrerande ideologierna ter sig " snedvridna" .

Den liberalistiska diskursens hegemoni syns också i det att skillnaderna i mottagarnas lasar­ter inte på något naturligt saU låter sig forklaras av den sodaIa bakgrunden. Vanstern identifie­rar sig inte med den valfardsstatliga diskursen, vilket gor att det inte uppstår någon uppdelning i hoger och vanster ifråga om alkoholpolitiken. Inte ens yrket skapar skilInader i receptionen. Om valfardsstaten som argument alltså inte langre går hem bland politiker (moderater, sod­aldemokrater, vanster) återspeglar den inte hel­ler langre de fackliga aktivisternas varderingar (akademiker, LO och tjansteman) - for aU inte taIa om nyhetsredaktOrerna (Etela-Suomen Sanomat, Helsingin Sanomat, Rundradion, Fin­ska Notisbyrån)B.

Detsamma galler kon. Individens ratt att sjalv få bestamma också inom alkoholpolitiken ar nå­got både man och kvinnor talar for.

Staten som tvångsproducent

Enligt Giddens (1994) har det valfardsstatliga tankande som tidigare var en symbol for fram­steg nu overgått till att bli en konservativ forsva­rare och bevarare av det bestående. Den har forlorat sin legitimitet, eftersom det uttryckligen ar valfardsstaten - med des s ineffektivitet, stora utgifter, byråkrati, paternalism och kvavande av den enskilda individens autonomi (Rose 1993, 294) - som anses skyldig tiIl den nuvarande krisen. Liberalismen framstår nu som raddaren i noden; den gor stora problem hanterliga och erbjuder konkreta losningsmodeller på individ­planet (a.a.).

Så har tycks också majoriteten av opinionsbil­darna resonera.

Utdrag 3 Kansan Tahto representerar den gamla stilen: begransning­ar och forbud, och en inriktning enbart på storkonsumen­terna. (K, 8)

Man kan val saga att Kansan Tahto i sin ledare åter­speglar dels den nordfinska laestadianism9 som helt f6r-

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

-9-

bjuder alkohol, dels den form av statligt formynderi och "uppifrån-ner" -Uinkande som praglar vansterns ideologi ... (M,6)

Enligt de ettrigaste kritikerna beskriver Kansan Tahto inte verkligheten utan "forvanskar den medvetet" (M, IO), eller "koncentrerar sig i hu­vudsak på aU skramma med halsorisker i syfte aU bevara monopolen och det samhalleliga for­mynderiet" (M, 34).

Ledaren i Kansan Tahto ar en "medveten skrift i nykterhetspropagandistisk stil. Det har ar nå­got som inte mera går hem langre soderut. De forskningsresultat som återges kan mycket val vara sanna, men nar de presenteras så har tror man inte en sekund på dem" (K, 42). "Perspekti­vet ar inskrankt eller alltfor smalt. De ekonomis­ka aspekterna har lamnats utanfor" (M, 24). Be­rattaren har misstagit sig, eftersom han målar upp en "alltfor dyster bild. Alla ar inte storkon­sumenter. De flesta ar måUlighetsdrickare" (K, 8). Eller så fantiserar han genom aU infor las aren skapa "en bild av eU helt folk som agnar sig åt mått16sa orgier i ol och vin" (M, 15). Ledarskri­bentens åsikter ar emellertid "till all lycka en­dast hans egna åsikter. Gud forbjude aU sådana som han ges en mojlighet aU bestamma over hur vi skall få dricka vårt brannvin. Hans beskriv­ning stammer inte overens med den varld vi nu lever i" (M, 16).

"Endast en spricka i AIkos monopol" anses daremot beskriva verkligheten sådan opinions­bildarna sjalva upplever den.

Utdrag 4 HS representerar en liberal, "europeisk", sydfinlandsk och urban syn, enligt vilken all form av formynderi år av ondo. Konsumenten år kung, vars fria handlande staten nastan inte alls får begransa. (M, 6)

HS representerar den stora majoritetens, dvs. normal­konsumentens, synvinkel och kraver naturligtvis en alko­holpolitik som ar mindre reglerad an den nuvarande. (M, 31)

Ledaren i HS återspeglar gangse "moderna" attityder. Man litar på folks eget omdome och deras vilja att drlcka svagare alkoholdrycker på eU måttligt saU, också om dessa skulle vara friU tillgangliga ... (M, 43)

Enligt opinionsbildarna avslojar HS:s berattare på eU traffande saU hur "man hos oss med hjalp av allehanda forordningar omyndigforklarar medborgarna alldeles for mycket" (K, 13), vilket

leder ti1l aU "man inte litar på folks eget omdo­me" (M, 33). Det vore darfor "hag tid att finlan­darna sj alva skulle få bestamma over vad de vi11 gora eller låta bli aU gora" (K,36).

På det har saUet skapar merparten av opini­onsbildarna en konstgjord skillnad mellan de verkligheter som konstrueras av de två tidning­arna, varvid man projicerar allt som ar positivt på den varld HS beskriver, medan KT får stå for allt som representerar det som upplevs som "annorlunda" och negativt. Ledaren i Helsingin Sanornat står for varderingar man identifierar sig med och litar på; ideal som utlovar en ljusare framtid. Kansan Tahto representerar daremot en forgången varld, en varld som byggt på tvång och som annu kastar sina dunkla skuggor over oss.

Staten som en garant for hålsofostran och egenvård

Det har av det tidigare klart framgåU aU opini­onsbildarna, med några få undantag, inte tror på tillganglighetsteorin. De anser aU det inte finns något samband mellan alkoholens till­ganglighet och de alkoholrelaterade skadorna. Inga yttre tvång kan styra en kompetent och suveran konsument - åtminstone inte ionskad riktning. Nastan varje opinionsbildare anser också att kopplingen mellan tillganglighet och skadeeffekter till en del ar något man hittat på for att skydda statens fiskaia motiv; for statsmo­nopolet Alko ar ju nog i verkligheten mera in­tresserat av skatteintakter an av manniskomas halsa:

Utdrag 5 Staten har en dubbelroll, genom aU den å ena sidan måste salja så mycket sprit som mojligt for att få in skaUeintåkter, samtidigt som statens uppgift å andra sidan år att fOrsoka minimera alkoholens skadliga effekter. Det år statens mo­nopolstållning som gor aU beslutsfaUarna inte år beredda aU lindra importbegransningarna, eftersom deUa skulle leda till minskade skaUeintåkter... (M, 16)

Det aU monopol-Aiko skall fungera som eU affårsforetag med uppgift aU skapa vinst, och dårmed skaUeintåkter åt staten, samtidigt som man bor motverka alkoholskador, år någonting lika motsagelsefullt som hela vår ovrlga alkohol­politik. (M,31)

Vi har också sett i hur hag grad den restriktiva

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 73, 7996: 7

-10-

alkoholpolitiken irriterar opinionsbildarna. Det har innebar emellertid inte att alIa också vore beredda att skrota valfardsstaten. I samband med att receptionsmaterialet insamlades fick opinionsbildarna också besvara några frågor ianslutning till alkoholistvården. lO Vi kan i svaren identifiera spår av aIla de tre satten att gestalta alkoholpolitiken, som Sulkunen (1996, i tryck) sarskiljer i sin analys av hur opinions­bildare i gruppintervjuer samtalar om alkohol­politik, dvs. den moderna valfardsstatsmodel­len, den klassiska, konservativa liberalismen och den nyliberala individualismen.

I den moderna valfardsdiskursen accepterar man av tre orsaker statens roll i vården av alko­holproblem. For det forsta anser man alkoholis­men vara en sjukdom, som individen inte en­sam bar ansvaret for, vilket gor att statlig inter­vention i form av vårdåtgarder ar legitim. For det andra åsamkar alkoholisten lidande aven for sin omgivning, vilket gor det etiskt motive­rat att anvanda offentliga medel for vården. For det tredje åsamkar alkoholismen utgifter också for haIsovårdssystemet, vilket gor det ekono­miskt fornuftigt att flytta over en del av m.edlen till forebyggande arbete och rehabilitering av alkoholister (a.a., 20-23).

I den tredje diskursen, dvs. den nyliberala in­dividualismen, forhåller man sig redan utomor­dentligt negativt till staten. Alkoholismen be­traktas uttryckligen som en vilje defekt, som sta­ten med sitt formynderi enbart uppratthåller och rentav forstarker. For nyliberalisterna har den fria tillgangligheten en fostrande funktion, agnad att fora civilisationsprocessen framåt. Hall alkoholen vore helt fri skulle de enskilda individernas sjalvkontroll och kompetens ifrå­ga om. sitt eget drickande vaxa, och darmed kunde civilisationsprocessen efter en lång tids fordamning igen fritt få fortgå (a.a., 25-26).

Utdragen nedan beskriver mycket val de olika satten att argumentera; det valfardsstatliga (ut­drag 6.), den klassiska liberalismen (7.) och nyli­beralismen (8.):

Utdrag 6 ... Vården av alkoholister kan inte enbart vila på den privata sektorns axlar. Alkoholisterna behover fomtom vårdplatser också stodbostader. Detta handlar om pengar som vi inte kan spara in ens under nuvarande depression. Jag har for-

undrat mig over att det ar så många "hyggliga medborga­re" som har en så oandligt negativ bild av vården av alko­holister: 'Det ar bara aU dalta med dom, varfor inte låta dem do?'. Kanske de som arbetar inom alkoholistvården borde beratta mer om sitt arbete i olika medier, så att folk skulle få veta vad det går ut på. (K, 21)

Utdrag 7 Ansvaret borde foras over på den enskilda individ en, och diirmed ansvaret for barnen på deras foriildrar. Familjen (vare sig det ar fråga om ett samboforhållande eller något liknande) ar fortfarande samhiillets fundament. Vi behover mera upplysning ... [Inom vården] borde man satsa också på privata institutioner. Varfor måste vårt samhiille stå for alla kostnader? De som ar samre lottade får givetvis inte lamnas helt vind for våg, men visst måste också de kunna stå for sin del av ansvaret. (K, 52)

Utdrag 8 J ag anser att orsakerna till alkoholism kan sokas hos var och en av oss. Det ar vi sjiilva som besluter ifall vi dricker eller ej ... Då alkoholbruket gått så långt att det blivit en sjukdom ar det endast man sjiilv som kan råda bot på situationen. Man fods inte till alkoholist. (K, 4)

Ifall någon vill fOrstora sitt liv, eller dricka ihjiil sig, står det honom mtt att gora det. (M, 23)

For mig får alla dricka precis så mycket de vill, men då skall de också sjiilva stå for konsekvens erna. Man borde overhuvudtaget inte dalta med fyllerister! (K, 53)

Upplysning och mera upplysning, det ar den enda uppgift jag kan hitta på som samhiillet kunde stå fOr ... (M,I1)

De olika satten atl tackla frågan ar inte varan­dra uteslutande, eller klart urskiljbara "autono­ma varldar". I princip kan de i egenskap av kulturella tankefigurer och resurser till och med i ett och samma inlagg artikuleras på ett inbor­des motstridigt satt. Den nyliberala och indi­vidualistiska diskursen forekommer relativt ofta bland journalister, fackliga aktivister och yngre opinionsbildare; spår av den valfardsstat­liga diskursen syns framfor allt i vansterpoli­tikernas satl att taIa, medan de som rider på den klassiska liberalismens argument oftast ar aldre hogerpolitiker och en del av de fackliga aktivisterna.

Den suverana konsumentens identitet intar emellertid en priviligierad plats i samtliga dis­kurser. Detta ar något vi kan se aven i de kate go­riseringar opinionsbildarna gor. Många av dem klassificerar majoriteten av finland arna som normal- eller måttlighetskonsumenter - samti­digt som de givetvis framhåller atl det ju nag

Nordisk AlkoholtidskriFt Vol. 13, 1996: l

- 11 -

också finns missbrukare, men att dessa ar i mi­noritet. Genom kategoriseringar av den har ty­pen ger de implicit uttryck for att de alkoholpo­litiska instrumenten borde riktas in på specifice­rade målgrupper. Normalkonsumenterna borde hållas isar från de patologiska missbrukarna, eftersom de forra har både formåga och kompe­tens att sjalva kontrollera sitt drickande. Speci­eUt de urbana finlandarna i soder beharskar sitt drickande, och staten borde darfor inte få be­gransa det.

Daremot utgor ungdomarna som kategori ett slags anomali. Många av opinionsbildarna ar oroade over ungdomarnas okande alkoholbruk, men tror andå inte att deras alkoholproblem går att eliminera med några forbud:

Utdrag 9 Ungdomarnas alkoholproblem ar det varsta ... Ifall vi kan lara ungdomarna aU forhålla sig till alkoholen på eU riktigt satt, kunde vi kanske minska alkoholismen i vuxen ålder. Det viktigaste i det har sammanhanget iir attitydfostran. (M, 22)

De unga borde få mera information och upplysning på sina egna villkor. (M, 26)

Opinionsbildarna har en stark tiUtro tiU fostran, upplysning och saklig information. Fostran hor tiU foraldrar och skola, medan det ar massmedi­erna och staten som bor stå for upplysningen. De sistnamndas uppgift inom alkoholpolitiken ar att sprida neutral och objektiv information om alkoholens faror och halsorisker. Man borde då inte heller få glomma att alkoholen också har positiva sidor:

Utdrag 10 ... vi borde satsa mer på information om olika alkohol­drycker, framfor allt om viner och ol. Manniskor har blivit betydligt mer intresserade av matlagning. Vi måste diirfor upplysa folk om aU gladjen over aU man lagat god mat blir annu storre om det också står goU vin på bordet. Det finns avgjort eU intresse for dylik information. Man bor alltså vidga fiiltet for upplysningsverksamhet. Också det aU man rekommenderar vilken typ av alkoholdryck som passar vilket tillfiille ar en form av nykterhetsarbete. Man kan ju bli glad också på många andra saU an genom aU berusa sig. (M, 43)

Kunskap, upplysning, sjalvkontroll. Detta ar alltså de alkoholpolitiska instrument man enligt opinionsbildarna borde satsa på.

Utopin om civilsamhållet

Hur kan det komma sig att opinionsbildarna ar så fientligt installda gentemot staten Gfr Sulku­nen 1992; 1994), inte tror på tillganglighetsteorin och kraver att man måste respektera den enskil­de konsumentens suveranitet?

I takt med att de koUektiva traditionerna bryts ner och individualiseringsprocessen framskri­der har idealet for individens jaguppfattning i aUt hogre utstrackning kommit att bli en sjalv­stan dig individ som står for sin egen utveckling och sjalvkontroll, och for vilken ett njutnings­fullt och sinnligt liv också ar ett sjalvandamål. Den moderna individen vill se sig som en pro­ducent-konsument som genom sina val bearbe­tar verkligheten till att bli sin egen avbild. Och i det har identitetsarbetet handIar det inte så mycket om att det sjalvstyrande subjektet skulle samIa ekonomiskt kapital som om att det forso­ker reproducera sitt eget "humankapital" (Lup­ton 1995, 12).

Det ar uttryckligen mot denna sjruvstandiga verksamhet och livsattityd hos producenten­konsumenten som den restriktiva alkoholpoliti­ken ar en skymf. Enligt opinionsbildarna innebar tillganglighetsteorin att man konstruerar en bild av individen som ett alltfor passivt och utifrån­styrt, offerlikt objekt, varvid man forvanskar verk­ligheten, eftersom forbuden och begransningarna inte biter på dagens individ. Man skulle nå ett batlre resultat med hjalp av fostran, halsoprogram, god information och sjalvhjrupsgrupper.

I egenskap av konsumenter spekulerar opini­onsbildarna i hur det skulle kannas att leva i en miljo dar manniskorna sjalva frivilligt och spon­tant skulle kontrollera sitt eget drickande, i en atmosfar praglad av omsesidig forståelse och gladje.

Det ar just denna utopi som får naring då den (ny)liberalistiska argumentationen drivs tilI sin spets:

I skuggan av brannvinsfOrmynderiet har finlandarna aldrig haft en mojlighet aU utveckla den sociala kontroll och de informella normer som praglar alkoholvanoma i andra lan­der (VII).

Och som vi kan se i tabeU 1. anser 36 opinions­bildare att detta påstående ar sant, medan en­dast fyra opinionsbildare bestrider det.

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

- 12 -

Enligt påståendet har staten forhindrat upp­komsten av ett civilsamhalle i Finland, vilket medfort att finlandarna fortfarande dricker på ett ociviliserat satt.

Varfor drommer man då om ett civilsamhiille nar man talar om alkoholpolitik? Och vad ar då egentligen detta civil- ellermedborgarsamhålle?

Enligt Tester (1992) kan man betrakta civil­samhallet som ett begrepp med vars hjalp de som forlorat tron på de naturliga sociala relatio­nerna (natural artifice) forsoker forklara, for­stårka och skapa nya och naturliga sociala rela­tioner (a.a., 13).

Den omvandling det finlandska samhallet for narvarande genomgår har redan en tid skapat en gynnsam grogrund for utopier om ett civil­samhalle. Opinionsbildarna funderar over hur man skall kunna skapa jamlika och humana ge­menskaper i en situation dar ekonomins fogar knakar, de stela strukturerna bryter samrnan och de kategorier och begrepp varme d man be­skrivit den sociala verkligheten forefaller att ge en alltmer bristfallig bild. Nar opinionsbildarna drommer om civilsamhallet kan de genom att knuffa ut de frammande och opassande elemen­ten ur den ideaia gemenskapen tamja den fram­tid som ter sig så osaker och full av hotbilder.

Samtidigt skisserar de upp ett svar på frågan varfor de finlandska dryckesvanorna alItid varit så barbariska och berusningsfixerade, och var­for konsumenterna så ihardigt forsoker fly från denna varld till en annan verklighet.

Svaret ar uppenbart: emedan staten forkvaver individens ratt att valja och det individuella an­svaret. Nar man begransat forsaljningen av al­kohol till speciella butiker har man samtidigt upphojt alkoholen till en mytisk vara: " Alkoho­len har tack vare kontrollen fått mytiska, symbo­liska dimensioner, vilka framjar det berusnings­inriktade drickandet" (M, 24). Och eftersom man genom att begransa tillgangligheten kaus­alt "fort in ovanan att dricka alkohol i stora mangder på en gång" (M, 2), kan den problema­tiska situationen losas genom att orsaksfaktorn elimineras. Alkoholen måste darfor goras till ett normalt livsmedel bland andra livsmedet vilket skulle medfora att man slapp allt hemlighets­makeri, alkoholens mytiska strålglans och allt fylleri som fods enbart i trots mot formynderiet.

Då opinionsbildarna kraver att alkoholen

skall losgoras från statens tyglar forefaller det som om de skulle prata om frihet i allmanhet: det ar alltså alkoholen som får bara alla de pro­blem som finns inrymda i relationen mellan in­divid och samhalle.

Analysen ger vid han den att opinionsbildarna uttryckligen staller valfardsstaten som motbild till det tankta civilsamhallet. Livet i valfardssta­ten ar dott och oreflekterat, mekaniskt och tvångsmassigt, stromlinjeformat och klavbun­det. Kansan Tahto målar enligt mången upp bil­den av just den varld man vill komma ifrån. Dar finns namligen al1tfor mycket av "vanster- och nykterhetsorienterat patos" (M, 10); "konserva­tivt formynderi" (K, 17); "fanatiskt motstånd mot mellanolet" (K, 38). Dar tror man" enbart på beslutsfattare och forskare" (K, 3D), och inte på manniskornas egen omdomesformåga (K, 36).

AlIa tanker visserligen inte såhar, men tenden­sen ar tydlig.

Hur ser då civilsamhiillet ut? Ett samhiilIe dar det fria och manskliga livet blomstrar? Vi vet ju redan att det enligt opinionsbildarna utgors av ett frihetens rike som ar motsatsen till valfards­statens tvång. Vi vet också aU man dar dricker civiliserat. Och eftersom det också blivit klart aU detta civilsamhalle inte annu existerar, bor frå­gan preciseras: av hurudana sociala relationer bor eU sådant samhalle vara samrnansaU? Och vad år det som utgor grunden for moralen?

Opinionsbildarnas svar på dessa frågor forblir av forståeliga skal oppna. Det ar laUare for dem aU saga vilken typ av varld vi inte skallleva i an aU skissera konturerna av en varld dar det vore goU att leva.

Mellan raderna kan man emelIertid lasa in antydningar om vad civilsamhallet for dem be­tyder. Man forefaller relativt enig om att civil­samhallet ar detsamma som familj, hem, slakt eller vankrets: "Fostran ar den enda vagen till eU normalt alkoholbruk. I attitydfostran ingår att man hemma i samband med hogtidliga till­fallen dricker alkohol på eU 'civiliserat' satt" (K., 1). Å andra sidan ar civilsamhallet detsamma som den enskilda individen. Individen ar i den meningen sjalvtillracklig aU han i samband med varje valsituation ar tvungen aU skapa sin mo­ral. Vilket ar det goda som fods i dessa valsitua­tioner; tillhor det individen, familjen, konet, den etniska gruppen, yrkesklanen, den sociala klas-

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

- 13-

sen, den stamgemenskap som uppstår kring en viss hobby, nationen, Europa, kapitalet, vårlden eller vårldsalltet? Och i vilka kombinationer?

Oversattning: Thomas Rosenberg

NOTER

l. Undersokningen ingår i det s.k. Lahtis-projektet (se Holmila 1992. /Lahtis (fi: Lahti) år en medelstor industri­stad i sodra Finland.; o.a./

2. Helsingin Sanornat, som betraktar sig som obunden, år den i sårklass stOrsta dagstidningen i Finland, och utkom­mer i Helsingfors. Kansan Tahto år en Viinsterpartiet nar­stående, medelstor dagstidning som utkommer i Uleåborg; o.a.

3. I bilaga 1 och 2 har ledarna givits en lopande numre­ring. De romerska siffrorna betecknar stycken, medan de arabiska siffrorna betecknar meningar.

4. Det bor kanske påpekas att Toimi Kankaanniemi, som ansvarade for aIkoholårendena, samtidigt var ordforande for det kristliga partiet, och darmed avogt instalId till en alltfor långtgående avreglering av alkoholpolitiken; o.a.

5. Jag har i analysen anviint mig av semiotisk tolknings­teori (Sulkunen & Torronen a och b, utkommer). I analysen av argumentationen har jag utnyttjat enunciationsteorin, medan modalitetsteorin varit till hjalp vid identifieringen av verklighetsbilderna. En detaljerad semiotisk analys av de två ledarna finns att lasa i artikeln "Puhetta viinasta - kuo­hua yhteiskunnasta. Tekstin arvojen ja todellisuuskuvan jaljilla. (Prat om sprit - polemik om samhallet. På spaning efter textens vårderingar och verklighetsbild) (Torronen 1995).

De semiotiska redskapen befriar sjalvfallet inte forskaren från den diskursiva kampen - nar det giiller vare sig ledare eller receptionstexter - eftersom analysen av materialet all­tid forutsatter tolkning. De metodiska redskapen år till nyt­ta såtillvida att forskaren med deras hjalp kan fOrhålla sig reflexivt till sitt material: få vederborlig distans till det; stiilla med tanke på problemstiillningen relevanta frågor till det; och granska genom ett "forstoringsglas".

Det att mai' anvander sig av olika analysredskap innebår andå inte att man som forskare stiiller sig utanfor sitt mate­rial, och betraktar det från ett objektivt och allvetande fågel­perspektiv. Vilken år då alltså min egen roll i uttolkningen av materialet? Man kan kanske saga att jag kiinner en viss frandskap med den kritiska sociologins tradition. Det hår mårks i det att jag, i den kamp om mottagarnas sjalar som de två ledartexterna ger uttryck fOr, sjalv nog står nårmare det valfårdsstatliga an det liberalistiska tiinkandet.

Min avsikt år iindå inte alls att forsoka overtala lasaren att bli en anhangare av den valfårdsstatliga diskursen. Jag vill snarare forsoka visa att också liberalismen har sina blinda flackar. For aven om den tror sig losa frågan om det allman­na basta med hjalp av den enskilda individens ansvar, lyck­as den iindå inte gora detta. Dessutom anser jag att det år viktigt att offentligheten år så mångstammig som mojligt, att det på den dominerande offentlighetens olika arenor skulle artikuleras flera alternativa, sinsemellan konkurre­rande satt att strukturera ett och samma fenomen- och pro-

blemfalt. Det hår skulle ge garantier for att den debatt som fors i dag, i morgon och i overmorgon har en dialogisk karaktår.

6. Två fortydliganden. Mottagarna laste ledarna ideras "ursprungliga utformning" (kopior). De fick veta var och når de publicerats. Varfor fick de veta detta? Diirfor att en ledare i vanliga fall brukar lasas uttryckligen som uttryck fOr just den tidningens eller skribentens stiillningstagande. DårfOr får också all handling - aven tolkningen i egenskap av handling - sin innebord i en beståmd kontext.

Det hela år emellertid inte fullt så endimensionellt. Till denna losning bidrog aven den problemstiillning jag hade. Ifall jag hade velat undersoka hur stor roll tidningens narnn har for receptionen hade jag aven behovt en jåmfOrelse­grupp, dår mottcigarna inte hade varit medvetna om vare sig tidningens namn eller publiceringstidpunkt.

For det andra besvarade påverkarna samtliga uppgifter skriftligt. Forst fick de lasa ledaren "Endast en spricka i AIkos monopol", och dårefter svara på foljande frågor: La) V:t1ka problem och konflikter sammanhiinger enligt ledar­skribenten med aIkoholpolitiken?; l.b) Hur borde man en­ligt skribenten gå till vaga fOr aU losa dessa problem?; 2.a) Ger ledaren enligt dig en sannfårdig bild av vår alkoholpo­litiska situation?; 2.b) Anser du att texten år till alla delar overtygande? Om ja, varfor? Om nej, varfor?; 3. Ar skriben­ten neutral och balanserad, eller partisk?; 4. Ar du på alla punkter av samma åsikt som skribenten? Strecka over med gront de påståenden (eller stiillen) dår du år av samma åsikt, med rott de påståenden ...

Dårefter fick de lasa ledaren "Vinet bor hållas kvar i AIko" och besvara samma frågor. Darefter fick de två jam­forande frågor: 9. Jåmfor de två ledarna med varandra; 10. Har man i dessa två ledare framfort allt det relevanta som finns aU saga betraffande alkoholpolitiken? Vilka faktorer skulle du sjalv lyfta fram ifall du vore chefredaktor och skulle beskriva alkoholpolitiken fOr dina lasare? Vllket skulle ditt budskap vara?

7. Bokstaven står for kon, siffran fOr ip:s nummer. 8. Etela-Suomen Sanornat år en medelstor dagstidning

som utkommer i Lahtis. Rundradion år det statliga radio­TV bolaget, och Finska notisbyrån år en riksomfaUande, halvofficielI nyhetsbyrå Ofr TT); o.a.

9. Laestadianismen år en strangt pietistisk vackelserorel­se som haft, och fortfarande har, stor betydelse i norra Finland och Sverige; o.a.

10. 11. Vilka anser du aU orsakerna till alkoholism år?; 12.a) Vilken typ av alkoholproblem oroar dig mest?; 12.b) Vilken år enligt din åsikt samhiillets (staten och den offentli­ga sektorn) roll når det giiller forebyggandet och vården av dessa problem?

REFERENSER

Ahlstrom, Salme & Osterberg, Esa: Changes in climate of opinion concerning a1cohol policy in 1980s. Contemporary Drug Problems/Fall (1992): 431-457.

Giddens, Anthony: Beyond Left and Right. The Future of Radical Politics. Polity Press: Cambridge 1994

Greimas, A.J. & Courtes, Joseph: Dictionnaire raisonne de la theorie du langage. HacheUe: Paris 1979

Holmila, Marja: Mika on Lahti-projekti? Esitelma Lahti­projektin avajaisseminaarissa (Vad år Lahtis-projektet? Fo-

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

- 14 -

redrag hållet på Lahtis-projektets inledningsseminarium) 28.10.1992.

Holmila, Marja: A1koholipollittisen ajattelun puImakoh­tia. Vaikuttajien mielipiteita alkoholipolitiikasta (problema­tiska punkter i det alkoholpolitiska tankandet. Opinionsbil­dares åsikter om alkoholpolitik). Alkoholipollittisen tut­kimuslaitoksen tutkimusseloste N:o 148, Helsinki 1981

J allinoja, Riitta: Arvojen ambivalenssit (Ambivalens i var­deringarna). I Andersson et al.: Hyvinvointivaltio ristiaallo­kossa (Viillardsstaten i vagskalet). Sitra, WSOY: Porvoo, Helsinki, Juva 1993

Lupton, Deborah: The Imperative of Health. Public Health and the Regulated Body. Sage Publications: London, Thousand Oaks, New Delhi 1995

Miikela, Klaus: A1koholipollittisen mielipideilmaston vaihtelut Suomessa 1960- ja 70-luvulla (Variationer i det alkoholpolitiska opinionsklimatet i Finland på 1960- och 1970-talen). Alkoholipollittisen tutkimuslaitoksen tutki.­musseloste N:o 98, Helsinki 1976a

Makela, Klaus: Vaeston alkoholipollittisia mielipiteita Suomessa vuosina 1953-1974 (Befolkningens alkoholpoli­tiska åsikter i Finland åren 1953-1974). Alkoholipollittisen tutkimuslaitoksen tutkimusseloste 97, Helsinki 1976b

Makela, Klaus: Asenteet ja mielipiteet (Attityder och åsikter). I Simpura J. (red.): Suomalaisten Juomatavat. Haastattelututkimuksen tuloksia vuosilta 1968, 1976 ja 1984 (Finlandarnas dryckesvanor. Resultat från intervju-under­sokningar åren 1968, 1976 och 1984). Alkoholitutkimus­saation julkaisuja N:o 34, Jyvaskyla 1985

Makela, Klaus: Kvalitatiivisen analyysin arviointiperus­teet (Grunder for evaluering av kvalitativanalys). I Miikela, K (red.): Kvalitatiivisen aineiston analyysi ja tulkinta (Ana­lys och tolkning av kvalitativt material). Gaudeamus: Hel­sinki 1990

Partanen, Juha: Communication about alcohol in the mass media. Contemporary Drug Problems Summer (1988): 281-319.

Partanen, Juha & Montonen, Marjatta: Alcohol and the mass media. Euro Reports and Studies 108, WHO: Copen­hagen 1988

Partanen, Juha & Parviainen, hja: Valistus ja elamantapo­jen muutos (Upplysning och livsstilsforandring). Sosiaali­laaketieteellinen Aikakausilehti 16 (1979): 197-207.

PereIman, Charm: The realm of rhetoric. University of Notre Dame Press, Notre Dame 1982

Piispa, Matti: Raittiuskasvatuksesta alkoholivalistuk­seen. Suomen Sanomalehdiston alkoholikirjoittelun linjat vuosina 1951-1978 (Från nykterhetsfostran ti1l alkoholupp­lysning. Linjer i den finlandska tidningspressens alkohol­skriverier åren 1951-1978). Alkoholipollittisen tutkimuslai­toksen tutkimusseloste N:o 146, Helsinki 1981

Piispa, Matti: Mista puhumme kun puhumme alkoholi­ongelmasta. Alkoholiongelmaa ja alkoholipolitiikkaa koskevat maaritelmat 1950-1990 (Vad talar vi om nar vi talar om alkoholproblem. Definitioner på alkoholproblem och alkoholpolitik 1950-1990). Sosiologian lisensiaattitutki.­mus, Tampereen yliopisto 1993

Raunio, Kyosti: Sosiaalipolitiikan liihtokohdat (Utgångs­punkter for socialpolitiken). Gaudeamus: Tampere 1995

Rose, Nikolas: Government, authority and expertise in advanced liberalism. Economy and Society vo122 (1993): 3, 283-299

Simpura, Jussi: Kuka paattaa mita ovat sosiaaliset ongel­mat (Vem avgor vad som ar sociala problem). Sosiaalinen aikakausikhja 85 (1991): 1,5-14

Sulkunen, Pekka: The European New Middle Oass. Indi­viduality and tribalism in mass society. Avebury, Aldershot 1992

Sulkunen, Pekka: The conservative mind. Why does the new middle class hate alcohol control? Addiction Research Vol. 1 (1994): 4,295-308

Sulkunen, Pekka: Logics of prevention in consumer so­ciety - mundane speech and expert discourse on alcohol policy. The public health predicament. I Sulkunen, P. & al. (red.): Constructing the New Consumer Society. MacMillan 1996 (i tryck)

Sulkunen, Pekka & Torronen, Jukka: The production of values. The concept of modality in textual discourse analy­sis. Semiotica, (utkommer) a

Sulkunen, Pekka & Torronen, Jukka: Constructing spea­ker images: The problem of enunciation in discourse analy­sis. Semiotica, (utkommer) b

Tester, Keith: Civil society. Routledge: London and New York 1992

Tester, Keith: Media, Culture and Morality. Routledge: London and New York 1994

Torronen, Jukka: Puhetta viinasta - kuohua yhteiskun­nasta. Tekstin arvojen ja todellisuuskuvan jiiljilla (Prat om sprit - polemik om samhallet. På spaning efter textens var­deringar och verklighetsbild). Tiedotustutkimus 18 (1995): 4.

Bilaga 1

Endast en spricka i Alkos monopol. (Helsingin Sanomat, torsdagen den 17 juni 1993)

I (1) Den forsiktighet som arbetsgruppen for en reform av alkohollagstiftningen lagger i dagen i sin nyligen offentlig­gjorda promemoria ar en besvikelse for ungefar hiilften av finlandarna. (2) Tviirtemot de allmanna forhoppningarna håller arbetsgruppen stenhårt fast vid de begransningar i gratisimporten av turistsprit som drabbar enskilda manms­kor; den ger inte ens något lofte om viner i matbutikerna. (3) Det enda gladjeamnet for den enskilda konsumenten blir kanske darfor att man får en mojlighet att kopa mellanol på specialerbjudande, eller att på krog llippja på viner som ar en aning billigare an nu.

n (4) Arbetsgruppens uppgift var att utreda vilka forand-

ringar i vår lagstiftning som kravs av EES-avtalet, samt vilka konsekvenserna av ett eventuellt EU-medlemskap kunde vara. (5) Slutresultatet uppfyller med nod och nappe de krav EES staller. (6) Man fol jer EU-direktiven endast ti1l den del de innebar en skiirpning av de finlandska reglerna. (7) Sålunda betraktas t.ex. ettans ol hiirefter som en alkohol­dryck, eftersom man inom EU har 1,2 volymprocent som nedre grans for alkoholdrycker, och inte som hos oss hittills 2,8 volymprocent.

ID (8) Å ven om A1ko enligt forslaget skulle bevara detalj­handelsmonopolet och endast delvis skulle skrota dess im­port-, export- och partihandelsmonopol, ansåg alkoholmi­nister Toimi Kankaanniemi, som på tisdagen tog emot be­tankandet, att forslaget ar alltfor liberalt. (9) Han villinte ens

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: l

- 15 -

niir det galler viner eller ollåta andra importorer konkurrera med Aiko, och skyndade sig aU understryka aU arbetsgrup­pens betankande inte politiskt binder honom sjal".

N (10) Vi kan utan tvivel i både riksdag och regering se fram emot intensiva diskussioner om de reformer av alko­hollagstiftningen som vi enligt EES-avtalet iir skyldiga aU genomfora annu under deUa år. (11) Frågorna iir besviirliga eftersom alkoholens ekonomisk- och niiringslivspolitiska aspekter har blandats ihop med de social- och halsopoliti­ska aspekterna till en enda ogenomtranglig soppa.

V (12) Niir sornliga beslutsfaUare talar om fri konkurrens, kraver andra att man av sociala och halsopolitiska skal måste begransa tillgangligheten. (13) Det iir sant aU kon­sumtionen per capita iir lagre i monopolliinder an i lander med fri konkurrens, och aU okad konsumtion ger okade skador, men nu måste vi också studera utvecklingens rikt­ning. (14) Varken Aikos monopol eller de hoga pris erna har hindrat t.ex. nylanningarna INyland i sadra Finland iir det folkrikaste lanet; o.a.! aU oka sin konsumtion till parisiska proportioner.

VI (IS) Fram till bOrjan av deUa årtionde okade den fin­landska konsumtionen, medan de tradition ella storkonsu­menterna, fransmannen och italienarna, drastiskt minskade sin konsumtion, liksom också medborgama i de flesta ovri-

ga EU-liinderna. (16) Det hiir iir eU gynnsamt resultat som man uppnåU inte genom forbud och begriinsningar utan genom aU påverka manniskomas vanor med hjalp av olika halsoprogram.

VII (17) I skuggan av brannvinsfOrmynderiet har finlan­dama aldrig haft en mojlighet aU utveckla den sociala kon­troll och de informella normer som praglar alkoholvanorna i andra lander.

VIII (18) Arbetsgruppen motiverar sin striinga linje med sociala och halsomassiga skal, men deUa iir motiveringar som verkar skenheliga. (19) År det faktiskt omsorgen om de enskilda manniskomas halsa som ligger bakom importbe­gransningarna, eller radslan for aU skaUeintiikterna skall minska, ifall konsumenterna i samband med en enda resa tar in eU helt års spritforråd?

IX (20) Det iir givetvis inte klokt aU med en gång låta både viner och briinnvin borja ingå i matbutikemas utbud av specialerbjudanden, men alkoholarbetsgruppen håller ab­solut for strangt i tyglarna. (21) Det iir enbart agnat aU uppvacka trots. (22) FoIket biter ihop tanderna och dricker, om inte annat så i ren protest. (23) Eftersom depressionen har minskat konsumtionen, som dessutom gåU over till allt svagare drycker, hade man utan stOrre risker kunnat gå in for avseviirt farre begransningar.

Bilaga2

Vinet bor hållas kvar på Aiko (Kansan Tahto, 13 januari 1993)

I (1) Den alkoholpolitiska diskussionen kommer aU bli en del av den EU-debaU som fors i vart land. (2) Det man oftast kommer aU hoppas och krava iir aU alkoholpolitiken som en foljd av EU-medlemskapet kommer aU forandras så aU viner bOrjar saljas också i matbutikerna.

II (3) Samtidigt kanns kraven på en liberalisering avalko­holpolitiken just nu inaktuell, och direkt ansvarslos efter­som man som bast ar i fiird med aU i all hast skrota ner det nat av vårdplatser man tidigare byggt upp for alkohol­missbrukare. (4) Det har iir emellertid inte en åtgiird som fOranletts av att behovet skulle ha minskat, utan av att man inte nu under depressionen vill satsa några pengar på vår­den.

III (S) EU intressant bidrag i den hiir diskussionen tillfors av några forskare vid rattsmedicinska institutionen vid Helsingfors universitet. (6) Deras resultat visar att mellano­let [dvs. okningen av konsumtionen] under de två senaste decennierna klart har okat dodligheten i levercirros.

N (7) Mellanolet bOrjade saljas i mjolkbutiker i bOrjan av år 1969. (8) Det hiir fordubblade på bara några år totalkon­sumtionen av alkohol. (9) Enligt forskarna ledde det i sin tur till att forekomsten av levercirros med ti~ års fordroj­ning fordubblades.

V (10) Levercirrosen har sedan slutet av 60-talet okat framfor allt bland unga man. (11) Av de cirroser bland 30-39 åringar som studerats hade over 80 % fororsakts av alkohol. (12) Man anser i allmiinhet att det for att utveck1a cirros kravs eU långvarigt och rikligt drickande.

VI (13) Dessa forskningsresultat iir inte i sig overraskan-

de. (14) Också tidigare har man kant till den obOnhorliga logik som iir fOrknippad med alkoholbruket. (15) Nu har man medicinskt kunnat bekriifta aU logiken fungerar också under mellanalsepoken.

VII (16) Den har logiken innebiir aU konsumtionen okar niir tillgången underlattas, och ju mer alkohol det dricks, desto mer okar också skadorna, såval de halsomassiga som de sociala. VIII (17) Det iir svart att exakt beriikna hur stora kostnader som åsamkas samhallet av dessa negativa effek­ter. (18) Det ror sig emellertid om summor i storleksord­ningen flera rniljarder mark, till vilket iinnu kommer oand­ligt stora, och i pengar omatbara manskliga lidanden och forluster.

IX (19) Också denna sida av slanten bor hållas i minnet då man kraver att det skall bOrja saljas vin i mjolkbutikerna. (20) En fiirsk cirrosundersokning visar niirnligen att en overgång till svagare alkoholdrycker inte alls minskar hal­soriskerna. (21) I de europeiska vinlanderna vet man av erfarenhet att både vin och ol mer an val kan ge upphov till cirros.

X (22) Forskningsresultaten bara bekraftar uppfattningen att vi ifråga om alkoholpolitiken har synnerligen starka sociala, folkhalsomassiga och aven ekonomiska skal att hål­la foUerna stadigt på jorden, aven om ett eventuelIt EU­medlemskap forverkligas.

XI (23) Vinet bor fortfarande hållas kvar på Alko. (24) For att minska de olagenheter som mellanolet fororsakar iir det skal att overvaga olika losningar, t.ex. aU spada ut mellan­olet, något som redan tidigare framkastats. Det har har man ju redan gjort i Sverige och det har såvitt vi vet åtminstone inte haft några negativa konsekvenser" (XI).

Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 13, 1996: I

- 16 -