Folkparken i Kalmar då och nu – ett kulturmiljöpedagogiskt projekt

1KU015 Examinationsuppgift 3.4 av Emelie Bernhard 1

Linnéuniversitetet

Institutionen för kulturvetenskaper

Kulturmiljöpedagogik 1KU015

Ht 2011

Emelie Bernhard

Examinationsuppgift 3.4 Projektarbete II

Folkparken i Kalmar då och nu – ett

kulturmiljöpedagogiskt projekt

Bakgrund till och planering av


Det kulturmiljöpedagogiska projektet som

jag i denna text ska redogöra för skulle ta

sin form av en tidsresa i Folkets park i

Kalmar med lokala politiker som deltagare.

Mål och syfte var att väcka debatt och en-

gagemang om folkparkens framtid bland

ansvariga politiker. Platsen valdes utifrån

en nyfikenhet på allaktivitets- och mötes-

platser i allmänhet, vilket troligtvis mycket

bottnar i egna erfarenheter av parkleks-

verksamhet som jag också skrivit om i

olika sammanhang kring ämnet kulturmiljö

(Bernhard 2011a; Bernhard 2011b, Bern-

hard 2011c). Mitt första besök i Kalmars

folkpark påvisade en till synes och till

största delen övergiven och glömd plats.

Varför är folkparken i detta skick?

I sökandet efter platsens historia hittades

information om hur platsen kom att bli en

folkpark i samband med att arbetarrörelsen

i Kalmar utvecklades under sent 1800-tal

och tidigt 1900-tal i boken ”Kalmar folk-

parks historia 1900-1950” som skrivits av

Robert Andersson år 1951 (Andersson

1951). Boken ger många detaljerade be-

skrivningar om hur folkparken utvecklades

under denna tid. En mängd dokumentation

om Folkets park, såväl skriftlig som i form

av bilder, finns i Kalmar läns museums

arkiv, beskrivningar av de byggnader som

tidigare funnits i folkparken samt kortfat-

tad historik kring det idag befintliga lust-

huset, teatern, danspaviljongen, serve-

ringspaviljongen och vaktmästarbostaden

finns i arkivmaterialet (Åsenius 1993).

Teaterbyggnaden i Folkets park år 1929.

Foto av Robert Andersson.

Målgruppen för projektet är i sin

förlängning alla de människor som kan

tänkas ha ett intresse av Folkets park, som

en samtida kulturmiljö. Visionen jag ser är

att alla medborgare ska kunna ha

möjligheten att bruka folkparken för

möten, bildning, rekreation, aktivitet och

kreativitet. I nuläget är det ovisst hur

folkparken ska användas, detaljplaneringen

ligger på Samhällsbyggnadskontoret i

Kalmar. Arbetet med detaljplanering kan

komma att ta lång tid och under tiden har

alla medborgare möjligheter att påverka.

Hur skulle jag nå den breda målgruppen av

alla medborgare i Kalmar? Hur skulle jag

informera om folkparken på ett sätt så att

eventuella intressen gavs möjlighet att

utvecklas till engagemang och ansvars-

tagande? Kopplat till dessa frågeställningar

framträder den mycket viktiga gruppen i

sammanhanget nämligen de politiker som

har makten att fatta besluten om och kring

folkparken. Således blev lokala politiker i


Samhällsbyggnadsnämnden min målgrupp

för projektet.

Genom projektet sökte jag skapa förutsätt-

ningar för en samtida debatt och ett enga-

gemang kring folkparksområdets historia

och framtida utveckling. Genom att upp-

märksamma Folkets park och dess engage-

rade, delaktiga och kreativa grundare år

1900 kan kanske ny lust och inspiration

hittas hos de som har möjligheten att på-

verka och utveckla folkparken i dagens

samhälle år 2011?

Målet med projektet söktes uppnås genom

en tidsresa (historiskt rollspel) med syftet

att framkalla en känsla av igenkänning hos

målgruppen som skulle delta i tidsresan.

Detta skulle ske genom att ge förutsätt-

ningar, till de som idag har makt och an-

svar för planering och utveckling av folk-

parken, att gå in i rollen av de personer

som var med och formade folkparken år

1900. Iscensättningen av projektet skulle

också tydliggöra folkparkens nuvarande

status. Genom tidsperspektivet i tidsresan

kan andra förhållanden framhållas och på

så sätt möjliggöra ett meningsskapande i

vår samtid. Förhoppningen är att utveckla

och stärka den potential som folkparken i

nuläget har till att fungera som en öppen

mötesplats.

I en analys med utgångspunkt i Klas-Göran

Karlssons historiebrukstypologi (Karlsson

2009, s 56-69) om hur folkparken brukats

och brukas, kan folkparken främst sorteras

under det existentiella bruket med alla

medborgare som brukare. Folkets park har

också brukats av ideologiska, politiska och

moraliska skäl genom att den tillkom och

användes av arbetarrörelsen. Kommersiella

intressen kan också kopplas till Folkets

park under år 1900 till 1950, främst genom

att dess verksamhet skulle kunna gå runt

ekonomiskt och inte av andra vinstintres-

sen (Andersson 1951). Storm & Lindholm

(2007, s 3) beskriver ett intresse för kom-

mersiellt bruk som uppstod under 1990-

talet och som ännu finns. När det gäller

samhällsbyggnadskontorets programför-

slag framkommer även en strävan efter och

intresse av ett vetenskapligt och moraliskt

bruk. Vilka intressen som kommer att styra

och hur detaljplaneringen för Folkets park

kommer att bli är ej klart (enligt telefon-

samtal med Rebecka Sandelius, Samhälls-

byggnadskontoret i Kalmar, den 22 mars

2011).

Nordgren (2006, s 213-223) skriver om hur

att berätta sig ett förflutet är ett sätt att bli

en del av samhället och att skapa sig ett

eget utrymme, vilket stärker människors

identitet. På så sätt kan berättelserna om

Folkets park i Kalmar vara berättelser att ta

spjärn emot, som kan tillföra perspektiv

och fungera som verktyg för att tolka en

komplex samtid. Nordgren (2006, s 222)

visar genom sina studier på hur vår förstå-

else av samtiden påverkas av de historie-

kulturer som vi tillhör. Det pekar på att

historiemedvetandet är ett slags kompetens

att tolka och värdera handlingar och hän-

delser.

Ståhl (2005, s 63) beskriver folkparkernas

verksamhet och dess funktioner för med-

borgarna. Folkparkerna kan erbjuda män-

niskor bildning, kultur och nöjen. Folkets

park i Kalmar med dess verksamhet har

fungerat som mötes- och allaktivitetsplats.

Den kan således utgöra en viktig plats för

kalmarbor och besökare, som en öppen och

kreativ mötesplats för alla medborgare

oavsett klass, kön och etnicitet. Detta är

betydelsefullt för medborgarnas möjlighet-

er till individuellt och kollektivt identitets-

skapande. Jämför exempelvis med parkle-

karnas betydelse som lokala mötes- och

aktivitetsplatser i Stockholm (Bernhard

2011a, Bernhard 2011b).

Nordgren (2006, s 213) skriver att enskilda

begrepp som till exempel klass, kön och

etnicitet ofta används som om de vore tid-

lösa kategorier. Men även sådana katego-

rier hämtar sin mening ifrån ett historie-

kulturellt sammanhang. Nordgren (2006,

s 222-223) skriver att frågan om vems

historien är kan besvaras med det enkla

konstaterandet att den tillhör den som bru-


kar den. Dagens Sverige historiseras av

nya berättare som skapar nya berättelser,

myter och symboler. Vilka historier som

kommer att läras ut och vilka som kommer

att ”dura” i kroppen är ännu oklart (Nord-

gren 2006, s 223).

I juni år 2000 besökte över 900 personer

Folkets park i Kalmar. Bilden är tagen

från ett bildspel som gjordes i samband

med 100-årsjubiléet av folkparken år 2000.

Folkets park i Kalmar bör, med hänvisning

till ovanstående diskussion, vara öppen för

alla medborgare, oavsett klass, kön, ålder

och etnicitet. Det möjliggörs bland annat

genom att inte låta kortsiktiga kommersi-

ella intressen styra verksamheten. Fram-

förallt handlar det om att låta alla medbor-

gare få möjlighet till en social och kreativ

verksamhet i sin närhet. Genom att på

olika sätt levandegöra folkparkens berättel-

ser kan människor få kunskap om Kalmars

lokala historia samt hämta inspiration från

de nöjes- och kulturverksamheter som ut-

spelat sig i parken genom åren. Där alla

människor får möjlighet att mötas kan en

mångfald av berättelser ta sin form. Berät-

telser som kan hjälpa oss att förstå oss

själva och den samtid i vilken vi lever.

I Cornelius Holtorfs föreläsning ”Kultur-

miljö som fenomen i samtiden” (Holtorf

2011) beskrivs värden av kulturmiljöer i

förhållande till vilka som kan tänkas ha

nytta av dessa värden. Experter kan via

kulturmiljöer ha nytta av kunskapsvärdet,

att via kulturmiljöer lära sig mer. Lärare

kan intressera sig för det pedagogiska vär-

det, att förmedla kunskap. Grannar kan

uppskatta ett psykologiskt värde genom att

känna sig hemma. Konstnärer kan se este-

tiska värden i kulturmiljöer genom att upp-

skatta gestaltningar och processer. Turister

kan ha kul och på så sätt tillföras upplevel-

sevärden. Entreprenörer kan genom att

marknadsföra kulturmiljöer och locka tu-

rister generera ett ekonomiskt värde. Indi-

vider av skilda slag kan hitta existentiella

värden i kulturmiljöer genom att reflektera

om sig själva.

Holtorf (2010, s 44) argumenterar för att

kulturmiljöer i vår samtid uppskattas för att

a) det väcker berättelser hos kulturmiljöbe-

sökarna själva, b) kulturmiljöerna berättar

historier som bekräftar olika kollektiva

identiteter, och c) det är helt enkelt roligt

att föreställa sig att man reser bakåt i tiden.

De värden kulturmiljöer har är beroende av

kombinationen av vem och vilken kultur-

miljö vi pratar om. Generellt sätt kan kul-

turmiljöer värderas genom människors

meningsskapande av platser. Genom kun-

skap om och utforskning av kulturmiljöer

kan berättelser ta form och på så sätt skap-

as sammanhang och därigenom kan även

meningsskapande ske.

Holtorf (2010, s 51-52) berättar om att

stora delar av den svenska kultursektorn

genom Kulturarv Agenda (2004:12-3)

kommit fram till slutsatserna: ”vi måste

göra allmänhetens engagemang och delak-

tighet till vår högsta prioritet” samt ”moti-

vationen till att bevara ett objekt eller en

miljö måste komma från behovet och öns-

kan att berätta en historia”. Holtorf fram-

häver att experterna med befogenheterna

inom kultursektorn behöver vara ytterst

flexibla för att kunna bemöta direkta fråge-

ställningar och behov kring kulturella för-

domar, multikulturella identiteter, social

integration samt allmän hälsa och välbe-

finnande. Experternas lojalitet måste finnas

hos den levande befolkningen och inte hos

de döda. Än mer viktigt än att förmedla

historisk information är det att utveckla

samhället och att stödja människors egna

kulturella ambitioner och kreativa potentia-

ler. Kultursektorn behöver lyssna och re-


spondera på de berättelser som uppstår i

relation till kulturmiljöer. För kulturmiljöer

har betydelse när berättelserna om kultur-

miljöerna har betydelse.

Att känna och uppleva delaktighet är ett

grundläggande mänskligt behov. Genom

kulturmiljöer kan människor få möjlighet

till delaktighet och kreativitet, vilket kan

ge mening till deras liv. Utifrån egna och

andras erfarenheter och reflektioner, är det

viktigt och meningsfullt att kulturmiljöer

bevaras och brukas. För att möjliggöra

detta är all form av kommunikation om

kulturmiljöers existens, historia, potential

och dess värden av yttersta vikt.

Högberg (2006, s 68) skriver om kultur-

institutionernas makt. Makt över det för-

flutna eftersom vi kan berätta om avlägsna

tider, men också om det förflutna som

makt, eftersom de berättelser vi presenterar

får betydelser som påverkar nuet och fram-

tiden. Här i ligger ett ansvar över den makt

som man besitter i egenskap av expert,

ledare eller kulturmiljöpedagog. De viktiga

frågorna som därför bör finnas med i dessa

sammanhang är: Vad berättar vi om, hur

gör vi det, varför gör vi det, varför tycker

vi det är väsentligt och vilken betydelse får

det?

Det finns inte några enkla svar på dessa

frågor men de bör finnas med och tas hän-

syn till i varje planering av ett kulturmiljö-

pedagogiskt projekt. Demokrati och jäm-

likhet är här viktiga ledord och det som

också utgör grunden för ett hållbart sam-

hälle. Forskning om vilka förödande kon-

sekvenser ett ojämlikt samhälle får och

varför jämlika samhällen är bättre finns att

läsa i boken ”Jämlikhetsanden” (Wilkinson

& Pickett 2010). De möjligheter och skyl-

digheter som Högberg (2006) beskriver

innefattar ett ansvar som varje medborgare

har och som i en expert- och/eller ledarroll

blir mer tydliggjort och större beroende på

och av sammanhanget.

Att befinna sig på en plats ger säregna för-

utsättningar för ett möte mellan det för-

flutna och samtiden i den erfarenhet som

formas. De historiska berättelser som ofta

rör sig i ett avlägset förflutet blir konkret

närvarande. Att känna ”historiens ving-

slag” är ett talesätt som försöker fånga den

säregna känslan av att något redan (kogni-

tivt) känt blir påtagligt (emotivt, affektivt)

närvarande (Aronsson 2009, s 16).

Värden och normer är sinnebilden för im-

materiella tillgångar. Det gör dem sårbara

och lättflyktiga och därmed i stort behov

av materiell manifestation. Det är inte en

tillfällighet att våra tidigaste lämningar

från mänsklig aktivitet, huggna i sten, är

tempel, kyrkor och gravar (Aronsson 2009,

s 21).

Kulturmiljöpedagogiska exempel

Westergren (2006, s 9) förklarar att kul-

turmiljöpedagogik är lärande om och i den

lokala kulturmiljön. Kulturmiljöpedagogi-

ken utgår från platsen. I närmiljön finns de

historiska spåren, spåren efter gårdagens

människor och spåren efter nu levande

människor. Ibland kan spåren vara tydliga,

ibland är de svårare att upptäcka men de

finns alltid där. Vi lever alla mitt i histo-

rien, mitt i den kulturhistoriska miljön.

Fritzén och Gustafsson (2007, s 31) berät-

tar om den kulturmiljöpedagogiska meto-

den tidsresor, då kvalificerade experter tar

människor bakåt i tiden för att ge dem möj-

lighet att lära om platser, tider och händel-

ser med historisk relevans. Tidsresan möj-

liggör en länk mellan då och nu. Det upp-

muntrar människor att relatera samtiden till

det förflutna och att reflektera över sina

egna liv i förhållande till det främmande

”andra” och den främmande tiden. Målet är

att ersätta ”vi och dem”-attityden med ett

förhållningssätt som förenar folk och som

pekar på det som vi har gemensamt. Detta

kan utmana och leda till ett meningsskap-

ande och utveckla en förståelse för sin

plats i historien.


Kulturmiljön (platsen) är en central ut-

gångspunkt för tidsresor. Kulturmiljön kan

till exempel bestå av en byggnad, en väg,

en fornlämning, ett träd där människor

mötts, en stad eller ett fängelse. Det viktiga

är att platsen har en historia och något vik-

tigt att berätta. De stora frågorna och men-

taliteten från olika historiska tidsperioder

kan synliggöras i en kulturmiljö (Wester-

gren 2010, s 6).

Westergren (2006, s 10) beskriver tidsresor

(historiskt rollspel) som ett sätt att få resa

till en annan tid och möta människor från

det förflutna. Historiska tidsresor beskrivs

som en fungerande metod, där vuxna

och/eller skolelever tar på sig historiska

kläder och tillsammans gör en resa till en

annan tid på en plats i närmiljön. Med alla

sinnen deltar man i ett historiskt rollspel

ute på platsen under en dag. Tillsammans

återskapar man liv och händelser. Det kan

vara Kläckeberga år 1902, Stockholm år

1483, Rom år 404 eller Västraby stenål-

dersboplats för 5 000 år sedan.

Synnestvedt (2008) diskuterar ett antal

betydande pedagoger inom kulturarvspe-

dagogiken. Den amerikanska pedagogen

och filosofen John Dewey är nog en av

dem som satt störst avtryck inom kultur-

arvspedagogiken. Dewey har myntat ut-

trycket ”learning by doing” och han ansåg

bland annat att elever aktivt måste ges möj-

lighet att pröva och experimentera i under-

visningen. De svenska läroplanerna på

1990-talet influerades starkt, av teorier

som ursprungligen kom från Lev S

Vygotskij, där en central utgångspunkt är

att människor lär och utvecklas genom

deltagande i sociala praktiker.

Eklund (2010, s 13) skriver att många sin-

nen kommer till användning genom kul-

turmiljöpedagogik och tidsresor. Chanser-

na till en fördjupad inlärning är betydligt

större då alla sinnen används i motsatsför-

hållande till envägskommunikation som

sker under föreläsningar och utställningar.

Eklund (2010, s 16) framhäver vikten av

de gruppdiskussioner som bör utföras efter

genomförandet av en tidsresa. I de diskuss-

ionerna kan deltagarnas tankar och reflekt-

ioner kring det de upplevt bildas till nya

meningsskapande erfarenheter.

Aronsson (2009, s 149) skriver att när det

utvalda förflutna ges plats och talar till

individers självförstådda behov av gemen-

skap och mening och det samtidigt skapas

politiska behov och baser för artikulering

med institutionell och ekonomisk styrka så

ger det innehåll, stadga och nödvändig

form åt gestaltningen.

Jacobson & Larsson (2010, s 119) skriver

att i de intentioner Kalmar läns museum

har med sina upplevelse- och rollspels-

dagar framgår att mycket kretsar kring det

historiskt korrekta och äkta. Autenticiteten

är viktig på många plan i verksamheten, i

scenarier, kläder och andra föremål, i plat-

sen och i själva upplevelsen.

Genom att studera kulturmiljön blir barn,

ungdomar och vuxna en del av en demo-

kratisk process, vilket har betydelse för hur

vi brukar kulturmiljön i framtiden. Kanske

kan man dessutom finna lösningar för da-

gens och framtidens samhälle, exempelvis

i miljön eller hur vi utformar vår demo-

krati. Kulturmiljöpedagogiken och tidsre-

sorna kan ge perspektiv på mångfald, de-

mokrati, genusförhållanden, etik och moral

(Westergren 2006, s 14).

Mer planering och genomförande av


Utifrån ovanstående bakgrundsbeskrivning

med kulturmiljöpedagogiska exempel samt

de metoder och diskussioner som fram-

kommer i flera exempel från kulturmiljö-

pedagoger runtom i världen i exempelvis

Westergren et al (2006b) ”Holy Cow –

This is great: Report from a symposium on

Historic Environment Education and Time

Travels in Vimmerby, Sweden, November

2004”, Ammert (2009) ”Do you want me

to kill you know? Ett historiedidaktiskt

nedslag vid Eketorps fornborg” och


Holtorf (2007) ”Can you hear me at the

back? Archaelogy, communication and

society”, har jag valt, planerat och genom-

fört mitt kulturmiljöpedagogiska projekt.

Viktiga grundläggande pedagogiska fråge-

ställningar som varit viktiga för projektet

har belysts av bland annat Birgitta E Gus-

tafsson i föreläsningen ”Lärande och me-

ningsskapande – ett pedagogiskt perspek-

tiv” (föreläsning på kulturveten-skapliga

institutionen vid Linnéuniversitetet den 2

april 2011.)

Tidsresan (historiskt rollspel) framträder

som en bra kulturmiljöpedagogisk metod

och kom att bli den form jag valde för mitt

projekt. De nyckelfrågor (key questions)

som jag ville belysa genom projektet var:

Hur ska vi kunna utveckla denna folkpark,

så att det blir en tillgång för alla invånare i

Kalmar?

Vilket är målet/syftet med att ha en folkpark?

Vilken typ av verksamheter kan

uppfylla målet och samtidigt invol-

vera invånarna?

Finns det grupper som kan ta större ansvar?

I projektplanen formulerades syften och

mål för den planerade tidsresan utifrån

frågeställningarna om vad, hur och varför:

Vad?

Målet för projektet är att skapa förutsätt-

ningar för en samtida debatt och ett enga-

gemang kring folkparksområdets historia

och framtida utveckling. Genom att upp-

märksamma Folkets park och dess engage-

rade, delaktiga och kreativa grundare kan

kanske ny lust och inspiration hittas hos de

som har möjligheten att påverka och ut-

veckla folkparken i dagens samhälle?

Hur?

Målet planerades att nås genom att genom-

föra en tidsresa (historiskt rollspel). Syftet

är att framkalla en känsla av igenkänning

hos de som medverkar i tidsresan. Detta

ska ske genom att ge förutsättningar, till de

som idag har makt och ansvar för planering

och utveckling av folkparken, att gå in i

rollen av de personer som var med och

formade folkparken år 1900.

Varför?

Projektet iscensätts för att tydliggöra folk-

parkens nuvarande status. Genom tidsper-

spektivet i tidsresan kan andra förhållanden

framhållas och på sätt möjliggöra ett me-

ningsskapande i vår samtid. Förhoppning-

en är att utveckla och stärka den potential

som folkparken i nuläget har till att fungera

som en öppen mötesplats.

För planeringen och genomförandet av

tidsresan i relation till ovanstående nyckel-

frågor, syften och mål samt min valda

målgrupp skrevs ett övergripande scenario:

Scenario

Arbetarrörelsen utvecklades genom protes-

ter mot de tuffa arbetsförhållanden som

rådde under 1800-talet runtom i Sverige

och övriga Europa. Ståhl (2005, s 278)

skriver att i Kalmar växte en klassisk Fol-

kets Park fram vid förra sekelskiftet med

omfattande verksamhet. Förutom de poli-

tiska möten som hölls anordnades även

musik, dans, teater och annan fritidsverk-

samhet i folkparkerna.

Det är höst år 1900 då folkparken i Kalmar

formas. Ett ansvarsfullt och betungande

arbete väntade nu föreningen Folkets hus

och främst dess styrelse. De voro alla

kroppsarbetare och skulle utan några vi-

dare förkunskaper bygga upp och sköta ett

stort affärsföretag, med ytterst små resur-

ser, under sin korta fritid, kvällar och sön-

dagar. Svårast var de ständiga ekonomiska

bekymren för företaget, då flertalet av dem

hade nog av sina egna. Styrelsen hade fått

tillstånd, att anlita hjälp för sådant arbete,

som de ej själva kunde eller hunno utföra i

parken (Andersson 1951, s 37-41).

Utifrån detta övergripande scenario som

hämtats ur Robert Anderssons bok där han

beskriver hur folkparken formades, i mer

detaljerade ordalag än som framkommer

här, tas en rollista fram som i korta me-


ningar beskriver de aktiviteter som skulle

ske under tidsresan:

Roller

Folkets Hus förenings styrelse vald

onsdagen den 26 september år 1900

bestående av:

Ordförande och smeden P. O. Pettersson

Kassör J. G. Woxell

Sekreterare Rudolf Lönnegren

Vice ordförande Wiktor Malmström

Vice sekreterare och vice kassör

S. A. Andersson

J. E. Grahn

Per Algot Karlsson

Parkföreståndare F. V. Thorsson från

Ystad som är i staden för att ge råd och

anvisningar.

Ett par fruntimmer som breddar gångar och

klipper häckar.

Skomakare Lundin, bondkomiker och Fol-

kets Park förste artist.

Aktiviteter

Styrelsen tar ut Parkföreståndare F. V.

Thorsson från Ystad för att få råd och an-

visningar. Folkparken ses över som bruk-

ligt under hösten. Kommande arbeten och

aktiviteter diskuteras. Gångar breddas och

häckar klipps. Artisten Lundin dyker ovän-

tat upp. Kaffe och kaka serveras.

Ett datum för genomförandet bestäms till

måndagen den 10 oktober klockan 9-11

inklusive förberedelser (introduktion till

tidsresan och dess roller, regelgenomgång,

påklädning av tidstypiska kläder) och efter-

följande reflektioner i anslutning till tids-

resan. För att få kontaktuppgifter till min

målgrupp, alltså de lokala politiker som har

makt och ansvar över folkparkens framtid,

vänder jag mig till Kalmars kommunstyrel-

ses ordförande Johan Persson.

Bilden i ramen är tagen vid invigningen

av Folkets park den 16 september år 1900

och är tagen från ett bildspel som gjordes

i samband med 100-årsjubileét av folkpar-

ken år 2000.

Av Johan Persson får jag namn på Kalmars

Samhällsbyggnadsnämnds ordförande samt

stadsarkitekten från kommunen. Min för-

hoppning är att få ihop en grupp på minst

10-12 personer vilket är en förutsättning

för genomförandet av tidsresan i det utfö-

randet som jag planerat. Så jag e-postar

därför en inbjudan till samtliga som arbetar

på Samhällsbyggnadskontoret och senare

ytterligare inbjudningar till Samhällsbygg-

nadsnämndens ordförande, förste och

andre vice ordförande, ledamöter och er-

sättare efter telefonkontakt med Samhälls-

byggnadsnämndens sekreterare. Jag e-

postar även information om mitt kulturmil-

jöpedagogiska projekt till tidningen Baro-

meterns nyhetsredaktion. I november blir

jag kontaktad av en reporter som skriver en

helsidesartikel som publiceras den 9 no-

vember 2011 i Barometern (Danielsson

2011a, s 12).


Artikel i Barometern den 9 november 2011.

Från sekreteraren i Samhällsbyggnads-

nämnden har jag fått besked om då hon

tagit upp frågan om tidsresan med presidiet

att ett intresse finns men att de har mycket

fulltecknade almanackor. Det står klart för

mig en vecka innan det sista föreslagna

datumet för genomförandet, då jag tyvärr

bara har två personer anmälda, att jag inte

kan genomföra projektet som historiskt

rollspel. Jag planerar då ett annat upplägg

för mitt kulturmiljöpedagogiska projekt

som jag planerade skulle genomföras som

vad jag kom att kalla en ”mini-tidsresa”

med rundvandring, fika och främsta fokus

på en diskussion kring nyckelfrågorna i

folk-parken:

1. Emelie läser ur Robert Anderssons

bok ”Kalmar folkparks historia,

1900-1950” om den tid då folk-

parken formades och om parkföre-

ståndaren F V Thorssons från

Ystads besök i folkparken den 24

november 1900 (Andersson 1951,

s 37-41).

2. Rundvandring i folkparken med

korta presentationer av de befint-

liga byggnaderna. Fotograf från

Barometern fotograferar under

rundvandringen.

3. Fika med kaffe och kanelbullar vid

stenbordet i folkparken. Samtal

kring nyckelfrågorna (key quest-

ions).

Mer detaljerad beskrivning av det kultur-

miljöpedagogiska projektet och den text

som jag läste kan ses i bilaga 1. Reporter

Jörgen Danielsson från Barometern ställde

frågor till deltagarna efter avslutandet av

mini-tidsresa, rundvandring och samtal.

Reflektioner kring genomförandet av


Den största utmaningen i mitt projekt har

varit att få ihop ett tillräckligt antal delta-

gare och detta problem resulterade i en

modifiering av projektet i förhållande till

antalet anmälda. Glädjande nog blev det

fem stycken deltagare varav två politiker.

Deltagarna utgjordes av andre vice ordfö-

rande Lars Holmberg och ledamot Kent

Pettersson i Samhällsbyggnadsnämnden,

Rebecka Sandelius (planarkitekt) och

Hanna Dahmberg (arkitekt) vilka arbetar

med detaljplaneringen för folkparken på

Samhällsbyggnadskontoret samt stads-

arkitekt Staffan Lindholm.

Efter genomförandet av punkt 1 (se ovan) i

min planering uppstod direkt en diskussion

bland deltagarna och flera direkta fråge-

ställningar. Det visade sig att det jag befa-

rat mest, vilket var brist på debatt och en-

gagemang, var något deltagarna verkligen

visade vilja till och prov på. Genomföran-

det tog nästan dubbla tiden mot den plane-

rade timmen dock var det ingen av delta-

garna som lämnade så detta ser jag därför

inte som ett problem, dessutom resulterade

det i att mitt mål och syfte uppnåddes.


Från vänster: Kent Pettersson, Rebecka

Sandelius, Lars Holmberg, Staffan Lind-

holm och Hannah Dahmberg. Fika och

diskussion kring nyckelfrågorna för det

kulturmiljöpedagogiska projektet i Folkets

park i Kalmar den 18 november 2011.

Foto av Emelie Bernhard.

Tre dagar efter genomförandet skickade

jag via e-post ut ett antal utvärderingsfrå-

gor till deltagarna. En av deltagarna har

svarat utförligt och där framkommer ytter-

ligare engagemang och en diskussion kring

folkparken. Genom Barometerns publice-

ring av den första artikeln den 9 november

har jag fått kontakt med en före detta park-

föreståndare som i sin tur genererat ytterli-

gare namn på kontaktpersoner vilket jag

ser som värdefullt för ytterligare idéer jag

har för att uppmärksamma folkparken och

de berättelser som kan kopplas till platsen.

Onsdagen den 30 november publicerade

Barometern en artikel om genomförandet

av mitt kulturmiljöpedagogiska projekt. I

artikeln framkommer från Samhällsbygg-

nadsnämndens andre vice ordförande Lars

Holmberg att: ”Vi vill samtidigt lyfta fram

de kulturvärden som finns i Folkets park,

bevara och spara dess karaktär. Det är en

mycket viktig plats som minner om arbe-

tarrörelsens ursprung i Kalmar” (Daniels-

son 2011b, s 10).

Artikel med intervjuer av deltagarna i det kulturmiljöpedagogiska projektet publice-

rades i Barometern den 30 november 2011.

Jag är mycket nöjd med genomförandet av

mitt kulturmiljöpedagogiska projekt och

hur mitt mål och syfte, att väcka debatt och

engagemang för folkparken och dess fram-

tid, uppnåtts genom deltagarna och artik-

larna i tidningen Barometern. Berättelserna

som kan knytas till folkparken i Kalmar

samt diskussioner om hur platsen kan bru-

kas idag framkommer från många håll ge-

nom de kontakter som jag fått. Jag har gla-

deligen tackat ja till ett fint erbjudande om

att arbeta vidare med detta i projektform

under vårterminen 2013 på Kalmar läns

museum. Ser fram emot ett fortsatt kultur-

miljöpedagogiskt arbete kring Folkets

park, som kan komma ta sig formerna av

berättelseseminarier, ytterligare tidsresor

och kanske så småningom en samlad skrift

med berättelser om folkparken.

Gustavsson (2009) skriver om kunskap,

bildning och demokrati. Dessa begrepp är

mycket viktiga och kan med fördel som

Gustavsson påvisar diskuteras genom de

aristoteliska begreppen episteme (veta att),

techne (veta hur) och fronesis (veta när).

Dessa begrepp tar jag med mig som viktiga

utgångspunkter i framtida kulturmiljö-

pedagogiska projekt.


Referenser

Ammert, N (2009), Do you want me to kill you know? Ett historiedidaktiskt nedslag vid Eke-

torps fornborg, Humanvetenskapliga institutionen, Högskolan i Kalmar.

Andersson, R 1951, Kalmar folkparks historia 1900-1950, Östra Smålands tr, Kalmar.

Aronsson, P 2009, ”Historia som förebild”, i Peter Aronsson (red), Platser för en bättre värld.

Auschwitz, Ruhr och röda stugor, Nordic Academic Press, Lund, s 9, 16, 19, 21.

Aronsson, P 2009, ”De historiska platsernas betydelser”, i Peter Aronsson (red), Platser för en

bättre värld. Auschwitz, Ruhr och röda stugor, Nordic Academic Press, Lund, s 149.

Bernhard, E 2011a, ”Parklekar i Stockholm ur ett medborgarperspektiv”, vetenskaplig essä

förkursen ”Kultur och kulturpolitik i det post-industriella samhället” vid Institutionen för kul-

turvetenskaper på Linnéuniversitetet.

Bernhard, E 2011b, ”Kulturmiljön inom den kulturella ekonomin”, examinationsarbete för

kursen ”Kulturmiljön inom den kulturella ekonomin” vid Institutionen för kulturvetenskaper

på Linnéuniversitetet.

Bernhard, E 2011c, ”Kulturmiljö och kommunikation”, examinationsarbete för kursen ”Kul-

turmiljö och kommunikation” vid Institutionen för kulturvetenskaper på Linnéuniversitetet.

Danielsson, J 2011a, “Hon vill göra Folkets park till ny mötesplats för alla”, Barometern,

9 november 2011, nr 260, s 12.

Danielsson, J 2011b, “Parken bär på en lång historia”, Barometern, 30 november 2011, nr

278, s 10.

Eklund, 2010, ”Learning beyond curriculum”, This place has meaning. Case studies of Time

travels and historic environment education, South Africa 2006-2010, Kalmar läns museum,

Kalmar, s 13, 16.

Fritzén, L & Gustafsson, B 2007, ”Now and then: The similar and the different”, i Agrita

Ozola (red), Timetravels. Innovative and creative methods of historic environment education

in modern museums, Tukums museum, Lettland, s 31.

Gustavsson, B 2009, Utbildningens förändrade villkor – nya perspektiv på kunskap, bildning

och demokrati, Liber AB, Stockholm.

Holtorf , C 2007, “Can you hear me at the back? Archaelogy, communication and society”,

European Journal of Archaeology 10 (2/3).

Holtorf, C 2010, ”Heritage Values in Contemporary Popular Culture”, ur G Smith, P Messen-

ger och H Soderland (red) Heritage Values. The Past in Contemporary Society, Walnut

Creek: Left Coast Press, s 43-54.

Holtorf, C 2011, Kulturmiljö som fenomen i samtiden, föreläsning vid kulturvetenskapliga

institutionen på Linnéuniversitetet 2011-02-12.

Högberg A 2006, ”Kulturmiljöpedagogik och ledarskap”, ur Utbildningsledarskap – nu och i

framtiden, B Riddersporre (red), Studentlitteratur.


Jacobson, P-O & Larsson, E 2010, ”Historiedidaktik och historiekultur i rollspels- och upple-

velsedagarna”, i Peter Aronsson, Per Gerrevall & Erika Larsson (red), Att resa i tiden. Mål

och medel i mötet mellan Kalmar läns museum, skolor, elever under upplevelse- och roll-

spelsdagar, s 119.

Karlsson, K-G 2009, ”Historiedidaktik: begrepp, teori och analys”, ur Klas-Göran Karlsson

och Ulf Zander (red), Historien är nu, Studentlitteratur, s 56-69.

Nordgren, K 2006, Vems är historien? Historia som medvetande, kultur och handling i det

mångkulturella Sverige, Karlstads universitet, Estetisk-filosofiska fakulteten, Avd. för

utbildningsvetenskap, barn och samhälle, Pedagogiskt arbete, Karlstad, s 213-223.

Storm, M & Lindholm, S 2007, Program för Folkets Park i Kalmar: Programförslag del 1,

Samhällsbyggnadskontoret, Kalmar kommun den 13 januari 2005, reviderad den 13 juni

2007.

Ståhl, M 2005, Möten och människor i Folkets Hus och Folkets Park, Bokförlaget Atlas,

Stockholm.

Synnestvedt, A 2008, ”Dom gör det med hjärtat” – Kulturarvpedagogikens teori och metod,

Bricoleur Press, Lindome.

Westergren, E 2006, Kulturmiljöpedagogik och historiska tidsresor. Manual, Kalmar läns

museum, Kalmar, s 9, 10, 14.

Westergren, E (red) et al 2006b, Holy Cow – This is great: Report from a symposium on His-

toric Environment Education and Time Travels in Vimmerby, Sweden, November 2004, Kal-

mar läns museum, Kalmar.

Westergren, E et al 2010, This place has meaning. Case studies of Time travels and historic environment education, South Africa 2006-2010, Kalmar läns museum, Kalmar, s 6.

Wilkinson R & Pickett K 2010, Jämlikhetsanden, Karneval förlag, Stockholm.

Åsenius, H 1993, ”Folkets park i Kalmar: Kort historik – byggnadernas tillkomst”, Kalmar

länsmuseums arkiv.

Folkparken i Kalmar då och nu – ett kulturmiljöpedagogiskt projekt

Documents

Transcript of Folkparken i Kalmar då och nu – ett kulturmiljöpedagogiskt projekt