YimänNr 3 1984 örgång 36pris 20 kr(befriod från moms)

anl

Nu gar vioch dränker oss/wj3,. det kanske inte är så enkelt för båda har vi tagit simborgar-märket.

A inte ger vi upp så lätt, vi kvinnotidningsredaktörer.När solen inte längre är så varm och vattnet för kyligt, så dyker vi

nog upp ur böljorna om sisådär fem veckor.Och tar nya tag med att göra en berikande och spännande tid-

ning, trots en dålig ekonomi. En till synes oändlig kamp för att skaffafram tillräckligt många prenumeranter - vi behöver minst 3000, idaghar vi tusen för lite - har gjort oss lite svettiga.

Så nu tar vi semester och går och badar.Numret du håller i är det sista innan sommaren. Inget tema den

här gången, utan blandade reportage.I nr 3i84 kan du bl.a läsa om:

* Annie Lennox, kvinnlig musiker" Anglamakerskor, fosterbarnstragik kring sekelskiftet

sid 4sid 34sld 20

sid 10

sid 48

* En mycket ung kvinnas äventyr* Fyra äldre kvinnokämpar berättar om politik, arbete, karlar

* Renna och Litza, två grekiskor i häftiga samtal om kvinnorssituation i Grekland

ilil;ilkäTi. ia*r,unser i väntan på nästa nummer av vi män-skor-ute i september*har vi bett en litteraturvetare plocka fram tipspå bra och billig sommarläsning ur förlagens pocketflod.

ill il-*"Jl l8trjTål

Susanne och Monica(c

TciiIgI$o-x"{

rtfr'1,1,, ,t4t/"//::

ffiffiI,;f:(f{;!@,:.iiir1//l/il/rj :;'"!4.(/74.'r: .': , . ,: ',"r.;l,ra",

..:..:,:*itff/;i,'.'|{4-u'*''"t""i,:::.,!ti.i|:,:.:

.;;Iå/4/,i:?,

.,,711!,,i'.,.'.iltlitt,.

' :ffir,,,,,t,

Zi:ui.l

ANNIE

LENNOXKREATIV IS/INNLIG KONSTruÄN

LENNOX

lll vinnor som skapar finns överallt. Kvin-

l\!å!?3T,'?5Tf å,i'JF#ff ååtfii#lixlrerna, men i en värld där manli$a värden allt-jämt råder har den kvinnliga kreativiteten inteen given plats, tvärtom.

Det här: gäller i synnerhet musikvärlden. Detär långt mellan de tillfällen då en ny kvinnligartist framtfäder på scenen utan den sedvanli-ga "hjärnrusten" av mån som bestämmer hurhon ska $e ut, vad hon ska sjunga och vemhon ska le mot.

För drygt ett år sedan började världen höratalas om en grupp som kallade sig Eurryth-mics. Deras LP "$weet Dreams (are rnade ofthis)" klättrade allt högre på topplistorna, bådei Europa och USA. Bakom namnet Eurythmicsdolde sig två personer, Dave Stewart och An*nie Lennox, I början blev den senare merakänd för sitt yttre än för det faktum att hon stodför både sång och texter.

Det intressanta med Annie Lennox befannsvara att man inte kunde vara säker på om hon(han?) var en man elfer kvinna. önisom frarn-trädde Annie Lennox i bakåtkammat hår, poli-son$er och trådsmal slips, ömsom i blonthårsvall, päls och öronen nertyngda av strass.Man frågade som om Annie var/hade varitman/kvinna eller var på väg i endera riktning-en. Transsexuell, transvestit eller androgyn?

- Den där tveksamheten roade mig våldigtmycket. De proportioner hela saken fick ärmycket avslojande, både för hur vårt samhällefungerar och för människors fördomar.

- Varför ska allting vara så stelt och hålletinom förutbestämda ramar? Människor servad de vill se - personligen gav det mig enkick att folk inte visste om jag var man ellerkvinna.- vå*orz

- Varför inte?- För mig är hela meningen med konst att

få människor att reagera, att stanna upp ochtill. Gäckandet med min identitet är ett uttryckför den iden - vår musik ett annat. Många avvåra sånger låter till en böjan som lättsmältpop i bästa ABBA-stil. Men sedan kommerorden och kontrasterar mot detta med ett mör-[er o.ch en tyngd som vore de skrivna av LouReed.

* Vi vill plocka saker och ting ur sitt "natu-rli-ga" sammanhang och sätta dem i ett nytt,främmande, där de får bn ny betydelse.

ANNIE

Ä nnie Lennox förhållningssätt till sitt ska-|t fiffiiå ??:'lil Jå äf''3?å,'iliäåf #$fr :samma, erfarenheter. Redan tidigt upptäcktesdet hemma i Aberdeen i Skottfand att hon varmycket begåvad och en framtid inom denklassiSka genren pfanerades. Sjutton år gam-mal blev Annie Lennoi antagen vid The RoyalAcademy of Music i London. Där, vid en avvärldens bästa skofor, skulle hon utbildas tiflflöjtist.

- Från första stund kände jag att det härvar helt fel plats för mig. Bara anblicken av alladessa arroganta överkfassungar fick mig attkänna mig totalt malplacerad. Jag kunde inteidentifiera mig med nå$on där. Efter mycketgråt och tandagnisslan lämnade jag The Roy-af Academy för att aldrig mera återvända. Detvar en otrolig besvikelse för mig då, men såhär efteråt kånner jag mig tacksam att jag såtidigt fick tillfälle att göra uppror eftersom dettauppror så småningom ledde mig dit jag ville.

Annie Lennox upptäckte mest av en slumpatt hon hade en mycket speciell röst. Hon be-stämde sig för att börja sjunga.

- Det var underbart att upptäcka att jagkunde uttrycka mig helt själv utan att behövablanda in någon annan. Mitt självförtroendeväxte och nya id6er börjåde ta form.

De följande åren försörjde sig Annie Lennoxomväxlande som servitris och nattklubbsvoka-lissa alltmedan hon skrev låtar. Dave Stewartkom in i hennes liv och tillsammans med entredje person bildade de The Tourists, engrupp som under flera år endast uppnådde enstörre framgång - en hitsingel 1979. Däremothade man desto mer av inre slitningar och TheTourists brakade slutligen ihop under en turnöiAustralien.

För Annie Lennox innebar samrnanbrottetäven ett personligt sådant. Desillusioneradoch med självförtroendet långt borta återvän-de hon hem till Skottland. 0

;J -

Lennox och Dave Stewart möttes kring en nyid6 - Eurythmics.* Eftersom våra erfarenheter av afi spela iett band med si eller så många fasta med-lemmar var våldigt negativa beslöt vi från bör-jan att Eurythmics skulle vara ett flexibelt pro-jekt där jag och Dave är "kärnan" kring vilkenvi kan kombinera vilka konstellationer vi villoch för tillfällef behöver.* För att en process ska Vara verkligt krea-tiv måste den vara intim. Det tog oss flera åratt hitta en form där bådas skapande får sittutrymme.- Det betyder oerhört mycket att vi känner

varandra så väl och är trygga med varandra.Vi har ingen prestationsångest * båda har settden andra göra bort sig så många gån$er. Dåvågar man mer

- Oftast vet vi exakt vad det är för ljud, ef-fekt eller känsla vi vill ha. Vi är oerhört självkri-tiska och håtler hårt på våra krav på kvalitet.lnte för någon annan$ skull, utan för vår egen.- Framgång för mig, det år den lyckokänsla

som sköljer över och genom mig när jag skrivitnågot som lår mig att vilja börja dansa äventionde gången jag lyssnar på det. Allt annat,topplisteplaceringar och guldskivor, är barabiprodukter. Det betyder ingenting känslomäs-sigt.* Det är säkert därför som vår musik harblivit så populär. Om det enda som driver enmänniskä till att göra musik är att hon vill bli rikoch berömd då blir resultatet mediokert ochbefriat från känslor.- Eftersom jag skriver om mig själv och mi-

na, verkliga, känslor, kan människor identifie-ra sig. Det finns hur många intetsägande, oär-liga, klich6er som helst skrivna om det somberör oss mest, kärlek och relationer. Sån'tgår människor förbi. Men om man berättar omsig själv, då berör det människors puls, sä$erAnnie och pekar på sin smala handled.

LENNOX

r denna personliga skaparkris utkristal-liserade sig tankar och id6er om nyasätt att skapa och arbeta på. Annie

f, tt höra eller se Annie Lennox är att be-A il mi år'll å ä 5,ä' [ii,,"å[?åi' f, ffi :på skiva eller live är hon nära, nåra hud ochhjärtslag med sin hesa sensuella röst. Varifrånfår hon inspiration till denna till synes ständigtpassionerade kraft?

- Jag kan inte såga var det kommer i från.Det är märkligt att sjunga. Jag kan vara heltfårdig, frustrerad och dödstrött inför ett frarn-trädande. Men när jag väl står där på scenen,rned musiken omkring mig, är det som att ennästan magisk kraft infinner sig.

Något som fö-rvånat år att Eurythmics ävenlyckas fånga den,na energi på sina skivor, sornär rena studioprodukter. Hur är det mojligt?

- Vi arbetar rnycket impulsivt, ja maniskt, Vikan komma in i ett tranceartat tillstånd när sa-kerr och ting bara händer och stämrner. Överhuvud taget arbetar vi på ett otraditionellt sätt.T ex så är en hel del av skivrnaterialet inspel-ningar av allra första gången iag sjöng justden låten.

'

I ttera månader nu har Eurythmics befunnit

I iifl,S,.-#r*?,[Ht?r**o ett tiotar musiker

- Vi har inga fasta planer alls. Det är bästeftersom den konstnärliga friheten blir störstså. Min rnusik spe$lar Vad som händer inutimig. Eftersom vi människor ständigt förändrasoch utuecklas är det omöjligt att låsa fast sig ien speciell grej, ett sound eller en stärnning.Det blir onaturligt eftersom allting förändras.

- Eftersom Eurythmics är en kreativ pro-ces$ i mycket vid bemärkelse har vi in$a själv'påtagna krav på vad vi ska prestera hårnäst.Vi vill t ex inte hänga upp oss på musikenäven om den betyder mest just nu. Det finnsandra medier och uttrycksmedel som lockaroch det är i dag omöjligt att såga i vilken formvi dyker upp nästa gång. Allt är möiligt!

Agneta Fu rvi k1E M MA-reportage

io: tl,IAd,!0

,ir.t,

:o'{G',{t.I{t)

-r-Q s-t^,-vnm

ffi

I Jn, jag vill ha JUBILEUMSPAKETETPris: i00 kr * porto

tr J*g vill prenumerera på Vi mänskorPris; 80 kr

fil* II .. ..

35 d/hKöp vårt JUBILEUMSPAKET : alla garnla numrner av Vi mänskoroch Vi kvinnor (som tidningen hette till 1969) som finns i värt lager.Du får rolig och intressant läsning, många kända förfaffare skrevtidigt i Vi kvinnor och Vi mänskor, t ex Sara Lidman, Stig Glaesson,Sonja Akesson, Leif Nyl6n, du får en levande bild av de senastedecenniernas kvinno- och fredsdebatt och så hjälper du oss att bli36. Minst.

JUBILEUMSPAKETET kostar 100 kr * pofro.Eftersom vi har olika antal tidningar kvar av de olika numren, så

blir paketen olika stora. Den som beställer först får flest tidninqar-Blir det för få, sänker vi priset. Portot kostar 14 kr för 1 kg, 20 kiförhögst 3 kg, 23:50 kr för högst 5 kg. rr--r-r-il|

:i:i:. *1iiåiittT.fi,,*

t/l 4t,,r,Jd d /4åq/n a/.1

! Jä, egentligen är det iu SKV-, svenskakvinnorJ vänsterförbund, som är kvinno-rörelsens mormor, med sina 7O är-

Aase, Euy, Solveig och Karin är "gamla"medfemmar iSKV. De skulle kunnavara mor-mödrar, men det är bara två av dem som ärdet.

En sen fredagskväll talade vi om SKV'grupp 8, karlar, barn, kärlek, sex och fram-tiden.

Aase är ordförande i SKV.Hon ser ut som en flicka fasthon fyllde femtio för några årsedan. Kroppen är nätt, håll-ningen rank, det gråa håret ärklippt i pagefrisyr. Hon kom-mer från Norge och har envacker brytning. Nu bor hon i

Karlstad och jobbar som bib-liotekarie.

Evy har kommit UPP frånGöteborg för kongressförbe-redelserna. Hon är gråhårigsom Aase, och lika rakrYggad,men ger ett mer damigt in-tryck. Hon är 65 år.

Evy arbetar i bokhandel,och verkar ha läst mYcket, förhon är insatt i allting tYckerjag Hon är mycket aktiv i

facket.Karin är också några och

sextio. Hon arbetar På kontoroch har slitit ut sina axlar, ge-nom att flytta tunga Pärmar.Innan jag hörde henne Prata

trodde jag hon var äldre änhon är. Hon är skärPt, snabb i

replikerna och fruktansvärt ro-lig. När hon var 59 och blivitänka tog hon körkort. Hon harjust lotsat oss genom Stock-holmstrafiken i en liten snabbspottbil.

Första gången jag såg Sol-veig, kunde jag inte slita ögo-nen från henne. Hon är såvacker, den vackraste tjockamänniska jag sett. Stolt ochvärdig hållning. Varma, klara,bruna, genomskådande ögon.Feminina men strikta kläder,gärna i de finska tyger honjobbar med. Sedan måste jaglyssna på henne också. Hen-nes röst är mörk och fYllig.Hon talar daladialekt. Jag vetinte om hon fyllt 45.

I bilen talar vi om kvinnorö-relsen. De här fyra kvinnornahar sett så många varianter avden dyka upp och försvinna.

Jag frågar om "livmodermys-tiken".

- Vem är det som hittar påsådana ord, säger Solveig in-dignerad. Inte är det kvinnor-na i alla fall. Det är motstån-darna, som försöker sätta oli-ka etiketter på allting. Sedanskall man ta ställning till etiket-ten, fast den bara en karikatyrav något. Dom försöker splitt-ra oss kvinnor med sådanaord.

- Det är klart att det bety-der något för kvinnors liv ochutveckling att dom kan lödabarn.

- På tal om kvinnor ochbarn, börjar Karin, så var jagmed om något skrämmandeför ett par år sedan.

- Det var sista veckan in-nan min karl åkte in för evigtpå sjukhuset. En annan SKV-äre öcn jag skulle föreläsa På

u(, cdt Kale, r4a/ /984

ett seminarium som ett tjugo-tal tjejer deltog i.

Det började med att vi skul-le bli bekanta med varann,och tjejerna berättade varfördom kommit dit osv. Dom bör-jade att berätta om sin bak-grund, och dom hade för-skräckliga relationer till sinamorsor allihop.

Farsorna hade dom tydligeninte några problem med. Menmorsorna var såna monsterså jag hade aldrig i mitt liv trottdet fanns så mycket monstertill morsor. Sen på kvällenskulle vi ha ett samkväm hosen av arrangörerna. Hon badmin väninna berätta om sitt liv.Hon började med hur hon varuppväxt, och att hon fick fembarn, varav ett var mongoloid,och hur hon kände sig när honfick veta det. Hon slog upp enbok när hon kom hem från BB.Mongoloid idiot, obildbar,

stod det i den boken. Hon blevalldeles vansinnig och ville talivet.ev ungen. Då säger entjej: Ar det sånt här skit vi harkommit hit och prata om, mittnär min kamrat höll på att pra-ta. Jag var så beklämd när vigick och la oss på kvällen.

"Det var karlarna somtryckte på."

Nästa dag frågade dom:Men du Karin, hur har du haftdet? Och så började jag dåberätta att pappa var såg-verksarbetare och mammavar småskolelärarinna uppebland lappbyarna och kom neroch gifte sej. Då skulle hon juvara försörjd. Gifte dom sigfick dom inte ha statlig tjänst.Hon hade aldrig mer en fasttjänst. Och då säjer jag: Jag

var ju bara elva år när mammadog. . .

Och då började dom gap-skratta och hade så himla ro-ligt och jag fattade inte ettdugg, jag fattade inte vad domhade så roligt åt.

Jo, jag slapp göra upp medmin morsa. för hon hade för-stånd att dö när jag var ung.Det var det dom skrattat åt.

Jag slapp att göra upp, alladom här tjejerna skulle göraupp med sina morsor.

Det blev ett förskräckligt se-minarum.Vi träffas på Solveigsarbetsplats, en agentur förfinska textilier. Färgsprakan-de, kraftfulla, fantasieggandetryck omger oss. Frallor, ostoch kaffe på bordet. Evy, Ka-rin och Aase har jobbat i tvådygn inför kongressen. Kloc-kan är sju en fredagkväll.

De ser trötta ut. Jag kän-

att gratwlera Fredrika Bremerförbundet som fyller bwndra år i år.Vi aill passa På dtt gratwlera Fredrtmor alltså.

ner mig som en liten krävandeunge som besvärar dem, närde har så mycket att göra. Deskutte behöva hem och sova- Imorgon skall de fortsätta medko ng re ssf ö rbe red e I se rn a.Känner mig dåligt förberedd,fast jag egentligen inte är det.Frågor har iag.

- Hur kom det sig att ni gickmed i SKV, börjar jag.

Karin börjar skratta och sä-ger till min förvåning:

- Ja. för min del så var detju karlarna som tryckte På.

- Först blev jag kommu-nist. Min karl kom hem och sa:

- Du, dom hade med-lemsvärvning till kommunistis-ka partiet i dag På jobbet ochjag har anmält oss. Jag var in-te tillfrågad ens!

Var man uPPfödd i arbetar-hem, som jag var, så varkänslan för solidaritet naturligt

l2

för en. Pappa var sågverksar-betare, och fackligt aktiv ochjag hade varit med i SSU. So-cialdemokratin var väldigt ra-dikal då, så egentligen var detingen stor övergång. Man varbara lite skraj för den rödaflaggan. . .

- På varje distriktskonfe-rens som kommunisterna ha-de stod det på dagordningen:Kvinnofrågan. Så konstatera-de dom: Kvinnorna bör delta-ga i SKV.s arbete. Kvinnofrå-gan var avklarad med den me-ningen. Fortfarande var vi intetillfrågade. Jag reagerade häf-tigt på det där. Gick med i

SKV, för männen hade ingetinflytande där i alla fall.

Kommunistiska Partiet sominte hade någon egen kvin-noorganisation uPPmanadesina kvinnliga medlemmar attengagera sig i SKV. Men det

t,r i år. Kvinnorörelsens mormors-

fanns också många kvinnorsom inte var kommunistermed, bland andra Ingrid Se-gerstedt-Wiberg. I Göteborgorganiserade hon hjälParbeteför krigets offer. Evy var medoch sydde kläder till Lenin-grads barn. Det var hennesförsta möte med organiserade

Evy är född i Dalarna, i arbe-tarhem. Hennes PaPPa vargruvarbetare. Hon hade, somKarin, varit med iSSU, ochhade en utpräglad klasskänsla.

Nu gick hon med i SKV, ochvar med och bildade den för-sta avdelningen i Göteborg'Kampen mot krigshYsterin varden viktigaste Parollen.

Efter kriget kom ju domhär båtlasterna av levandeskelett från koncentrationsläg-ren. Då tänkte Detta får

aldrig mer upprepas, aldrigmera krig. Jag ville göra någotför att förhindra det, så jaggick med i SKV. För att arbetaför fred, och för att skapa envettigare värld. Det var juockså ett fredsarbete. Vi skil-de inte på frågorna som mangör nu.

- Jag tror inte vi hade så-

"Pappa skickade ut ossun$ar på politiskauppdrag."

dana ord då, fortsätter Sol-veig. Vi sa inte fredsfrågan, vijobbade mot krigshysterin. Vivisste att vi hatade kriget ochkrigets följdverkningar.

Solveig kommer från arbe-tarhem i Dalarna. Hon hadenio syskon. Egentligen harhon varit på politiska uppdragända sen hon var liten, berät-tar hon.

- Det var pappa som åtogsig olika uppdrag. Sen skicka-de han ut ungarna för att utfö-ra dom.- Min första självständiga

politiska handling gjorde jagstrax efter att jag komfirme-rats. Jag var fjorton är, ochgick till min konfirmations-präst, för att be honom skrivaunder en appell mot atom-bomben. Han blev fruktans-värt upprörd och kastade utmig. Jag kan inte säga att jaggjorde det för mitt engage-mang i fredsfrågan, jag varnog för okunnig. Men det viss-te jag, att en atombomb villejag absolut inte ha.

- Dom äldre kvinnor somfanns runt mig i min hemmiljövar med i SKV. Det var kvin-nor som jag kände mig tryggmed, och som jag kände akt-ning för. Att dom engageradesig för något räckte för mig.

Jag gick också med.- Genom SKV fick

första internationellaterna.

- Det internationella hadeju varit att sitta på en mjölk-pall, och skriva av bilnummer.Då tänkte man: Oh, gud, detvar en från Närke. Och tänkom det var en norrman, så attdet stod N bak på bilen. Domvar ju nästan exotiska. Dåsprang man genom byn ochberättade att en norrman hadeåkt i genom. Och så var jag då13-14 år och fick träffa kvin-nor från Afrika. Dom kom tillDalarna genom SKV. Ochplötsligt blev världen tydlig. Af-rika kunde man ta på.

Aase har en annan bak-grund. Hon är uppvuxen i enborgerlig familj. Fadern var af-färsman, men lämnade famil-jen när Aase var fem år. Mam-man stod ensam med tyrabarn. Familjen "deporterades"till en arbetarstadsdel.

- Där var det en enaståen-de solidaritet mellan familjer-na, säger Aase.

- Också mot oss, fast vi varnyinflyttade, och mor var

"Mamma blev socialistnär hon inte fick hjäIpav'sina' egna."

"stadsdam". Mamma gickmed i socialdemokraterna, närhon märkte att hon inte fickhjälp av "sina egna", hennesvän biskopen t.ex.

Kriget kom, och speladenaturligtvis stor roll för min ut-veckling. Alla jag kände varmot nazismen. Eftersom jagalltid tyckt väldigt synd omdom fattiga så blev jag ovill-korligen socialist. I hjärtat, fastjag inte visste så mycket.I gymnasiet var vi två

som betecknade oss somkommunister, kommer jagihåg. En kille och jag. Men såkom 48, och Tjeckoslovakiet.Det verkade ju väldigt skräm-mande. . .

- Kvinnorörelsen. den varfullständigt främmande förmig. Hade jag något problemgick jag till en kille. Jag hadeju tre bröder som var fantastis-ka. Killar, det var allt jag varintresserad av.

Aase har hela tiden en lätthumoristisk ton när hon berät-tar om sitt liv. Vi andra skrattarmycket.

- Jag hade väldigt godaväninnor. Vi var mycket öppnamot varandra, och egentligen

"KilIar, det var allt jagvar intresserad av."

var det en fin kvinnogemen-skap - men ingen tänkte pådet, då.

- Jag gick inte med i kvin-norörelsen förrän jag var 38år. När jag gift mig och flyttattill Sverige.

- Det finns ett talesätt somsäger att; Slaven vet inte atthan är slav förrän han blir fri.Så var det för mig, Bengt, hanville ju ha mig jämlik. Jag bör-jade jämföra honom med minabröder. Hur dom domderade:Kaffe! Och hur kvinnorna komspringande. Och alla andrajag kände var likadana.

- Nu fick jag en man somsa: Ja, du behåller väl nam-net? Det var helt självklart attjag skulle vara självständig.Och det var jag också.

I Lund bildades "revolu-tionära kvinnoligan". Jag varmed från börjanlDär uppievdejag detta fantastiska mötemellan generationer. Vi varkvinnor, och hade precis sam-ma erfarenheter antingen vi

jag domkontak-

13

var 22 år eller 38, som jag.- Jag började bibliotekshög-skolan i Borås. Där fanns baragrupp åtta, så jag gick meddom.

1973 var jag med och redi-gerade en norsk kvinnobok"Vad bråker de om" I sam-band med den blev jag inbju-den att tala om Kvinnan ochsocialismen på ett möte i

Kungälv. Där träffade jag PåSKV för första gången.

Aase talar snabbare ochsnabbare som om hon varrädd att ta upp för mycket tid.Hon ser ut som en ivrig ton-åring trots sitt gråa hår.

- Jag gick med i SKV, nukommer jag äntligen fram tilldet jag skulle säga - det är all-tid en lång och vindlande väginnan jag kommer fram - jaggick med i SKV därför att jagsom borgerlig, akademikeroch intellektuell, förhållande-vis alltså, ville vara där arbe-tarkvinnorna var.

- Alla de SKV:are jag möt-te, var arbetarkvinnor. Jagkände mig hemma med dem.Jag hade jobbat med grupP

"Grupp B kom med såmycket nybt."

åtta, och vi ville ju nå arbetar-kvinnorna. men det verkadeomöjligt. Dom kom aldrig Påmötena eller På demonstratio-nerna. Men här fanns dom.

- Det var inte konstigt attarbetarkvinnorna inte gickmed grupp åtta, säger Sol-veig. Många blev rädda. I

Sto-ckholm gick gruPP åtta utmed paroller som "skär kukenav karlarna".- Nej, nej, Protesterar Aa-

se. Det var någon extrem fa-lang inom grupp åtta. Detskedde oftast kuPPartat, närsådana paroller kom med. Vi

t4

hade väldiga diskussioner omdet.Jag tycker dom hamnade litesnett i alla fall, säger Karin ochlutar sig bakåt på stolen.

- Då kom ju den här dis-kussionen mot mannen På nå-got sätt. Jag tyckte det kändesbåde ytligt och fel. Vi hade jualdrig haft karlarna somfiender!

- Nej, tvärtom. De var vårabundsförvanter, instämmer EW.Fast på något sätt bröt ju

"Det personliga är poli-tiskt."

grupp åtta den så kallade isenoch förde ut kvinnofrågorna tillalla.

- Det blåste väldigt friskavindar, säger Karin och lutarsig framåt igen. Vi var ju posi-tiva till grupp åtta, och sam-arbetade i många frågor, inteminst daghemsfrågan, och omarrangemangen kring åttondemars. Men vi hade alltid stridom parollerna.

- Skall vi vara riktigt ärligaoch rannsaka oss själva, sävar det då som många arbe-tarkvinnor drog sig tillbaka,säger Evy. Jag minns att viskickade två kvinnor till enåttonde mars-kommitt6 medgrupp åtta. Dom gick aldrigmer på ett SKV:möte.

- Är det så att man måstevara mansföraktare för att

nytt uppträdande. Många blevrädda. Man tänkte, skall domnu komma och teoretisera vårtområde, då blev det främman-de, säger Solveig.

- Vi var mer vana att ta uPPde jordnära frågorna; här be-hövs en kommunal tvättstuga,

vi måste ha kortare arbetstidOSV.

- Vad som var oerhört viktigt,och som grupp åtta fick fram,var att det personliga var poli-tiskt, påpekar Aase.

De andra håller med. Jagfrågar om de själva har käntsig förtryckta som kvinnor.

Evy har aldrig gjort det.- Jag har haft nattlånga

samtal med väninnor omdetta. Jag hävdar jämt att jagaldrig har låtit någon påverkamig så att jag känt ett förtryck.Inte så att det påverkat minkänsla.

- Det är klart att det fannsett förtryck, ett kvinnoförtrYck,säger Karin långsamt. Men wvar inte medvetna om det. Viflickor från arbetarklassenvisste när vi slutade skolan:Nu skall jag jobba i familj, i af-fär, på kontor. Att det bara varett fåtal som kunde fortsätta i

skolan var självklart. Att manvar så begränsad för att manvar kvinna, reflekterade maninte över. Vi diskuterade inte i

dom termerna, vi hade inte detspråket, vi analyserade intevår situation.

Evy berättar om en väninnasom fick sparken för att honblev gravid.

- Då tänkte vi, herregud,det här är ju vansinnigt. Ochdå gick man med i facket. Därdrev man frågan gång pågång. Skall vi ha det på dethär sättet? frågade vi våra

barn? Till sist ändrades denlagen.

- Sådana frågor som rätttill arbete, likalön, rätt till abort,sextimmarsdagen kom natur-ligt, säger Aase.Det personliga är Politiskt. Hurhar de det med sina män?

vara med i SKV, då ställer inte manliga kamrater. Kvinnornavi upp, sa dom. har en funktion, och ni är med

och fvller den. Skall vi då förlo-- Grupp åtta kom med så och fyller den. skall vi dä förlo-ycket nvtt. Ett nytt språk. Ett ra våra jobb, när vi blir medmycket nytt. Ett nYtt sPråk. Ett

flar de några förresten?Visst har de det.- Men en del har vi bytt ut

också vet du. Det är Evy sombörjar.

- Kanske just för att dominte hade nån förståelse förvårt engagemang. Ja, jag pra-tar om mig själv.

- Man var intresserad avpolitik, man var intresserad avkvinnoarbetet. Vad speladedet då för roll om klockan varelva eller tolv på natten? Inteett dugg. När diskussionen varslut vacklade man hem. Dåskulle man stå till svars. Vadhade man gjort? Var det karlarpå mötet? Vad i allsin darsysslade bara kvinnor. . . man

"Efter IB år och fembarn skilde jag mig."

måste ju ljuga om man komhem och sa att vi var 20 kvin-nor som satt och pratade till12 pä natten.- Efter 18 år och fem barn

skilde jag mig. Fast det måstejag säga, att jag ångrar inte endag. Hur skulle jag kunna sesnett på en karl som gett migfem underbara ungar, och ominte annat en jäkla intressantdiskussion? | alla fall de sistaåren.

- Och sen. vet ni. träffadejag en man som aldrig, aldrigsagt: Skall jag hjälpa dig? |

stället har han ..frågat; Vadskall du göra? Ar det någotmöte du behöver förbereda?Sätt dig och skriv så fixar jagdet praktiska.- Jag tror att det var för attbåde min karl och jag var en-gagerade politiskt, som dethöll så länge, säger Karin. Dethöll ju hela livet, tills han dog,då. Vi var bara femton år närvi började sällskapa.- När barnen var små för-

Mannen var jw aldrig aår fiende, toärtom, aårbundsföraant.

sökte vi lägga så mycket sommöjligt av arbetet hemma. Påsenare år lät det alltid: Vad hardu för program denna vecka.Dom och dom har ringt ochundrat om vi kan komma ochhälsa på.

- När det gäller dom prak-tiska grejerna... lbland tyckerjag det gått till överdrift medden där millimeterrättvisan.Man får lov att vara flexibel.Jag har aldrig räknat på det attdet var jag som tvättade.

lbland tycker jag att da-gens unga inte tvingas lösaproblem på samma sätt somvi. För inte skall någon tro attman hänger ihop trettio - fyrtio

år utan konflikter. Vissa sakerhar man fått förlåta och glöm-ma helt enkelt, annat har manfått lov att snacka om.

Solveig är skild, men harfortfarande ett bra förhållandetill sin förra man. Han är 35 åräldre.

- Det är klart att han intediskade lika ofta som jag. Mendet struntar jag i. För han hargett mig något som är så en-ormt mycket viktigare. Jag villinte säga att han väckt mig po-litiskt, för jag hade en socialis-tisk grundsyn tidigare. Mennärapå. Han gav niig en poli-tisk skolning. Han hjälpte migatt ta eget politiskt ansvar. Det

15

Anctte Palm-Vigardt

är det finaste han kunde gettmig. Förutom det barn vi hartillsammans förstås.

Aase gifte sig med en mansom var tretton år Yngre änhon.

- Det håller kanske etthalvt år tänkte jag, när jag flYt-tade till honom i Sverige. Menjag tyckte det var värt ett för-sök. I stället för att missa dethela, om ni förstår.

- Det har hållit i 16, nej 17år snart.

- Hos oss har det aldrig va-rit snack om någon arbetsför-delning. Vi har båda haftyrkesarbeten och jobbat Poli-tiskt, så den som varit ledighar fått göra det som behövtsgöras hemma. Och så går viom varandra då. Och Peter,vår son, är likadan. Han trordet skall vara så. Han har jualdrig varit med om någotannat.

Vi talar om barnen. Ochbarnbarnen. Roliga historier

t6

avlöser varandra.Solveig som bott 1 1 år i Öst-

tyskland berättar om sina eda-renheter av barnens situationdär. Hon tycker att det verkar

"Dåligt samvete harman haft mån$agånger."

som om de blir trYggare ge-nom att de får ett samhälls-engagemang och en levandehistoriesyn.

Men när Solveig flYttadehem, blev omställningen svårför hennes son. Han var 13 ärdå.

- Då hade han behövt mig,mitt stöd, mycket mer än hanfick. Det var svårt för honom'Allt var så annorlunda mot vadhan var van vid. Bara det attdom inte tog i hand och hälsa-de på varandra På morgonen,när dom kom till skolan.

- Nu när jag tänker tillbaka

på det, önskar jag att jag äg-nat mig mer åt honom.- Ja, dåligt samvete har manallt haft många gånger, sägernågon. De övriga nickar in-stämmande.

- Så mycket mat man harlagat, för att allt skulle vara en-kelt för dom, när man varborta på kurs eller något. Ochman struntade i hur det såg utnär man kom hem, om husetvar i en enda röra, sägerKarin.

Alla barn och barnbarntycks ha blivit radikala, Fastvisst har de bråkat med sinamammor, Evys barn tillexempel.

- Visst har det funnits Pe-rioder då de opponerat sig kol-lossalt mycket mot mig. Ochdå jag till min förskräckelse le-gat vaken halva nätterna ochtänkt, herregud, ungarna gärväl inte och blir (djuP suck)moderater.

- Du har ju sagt att vi skall

tänka själva, sa mina ungar,fortsätter Evy. Det här är mintanke, skall jag inte få lov attha den?

- Jag tror det är mycketsvårare för dom som är ungaidag, säger Solveig. Dom le-ver i en sån brytningstid. Jagskulle absolut inte vilja bytamed dem. Det är synd omdom, tycker jag. Det var myc-ket lättare för oss att få engrund att stå på.- När vi var unga visste vi

att när skolan är slut, då får vijobb. Man hade ett jobb, manhade ett hem att komma till.Nu är vissa ungar utslagnanästan från början. Och folktittar bort i någon slags okun-nig hänsyn, när dom ser famil-jer som har det dåligt.

- Nog kunde det vara svårtförr, med fattigdom och alko-holism, men man visste att närman var så gammal så attdom kunde använda ensarbetskraft, då fanns det jobb.

- Ja, dom har det svårare.Och mycket av den solidaritetsom fanns förr, särskilt hos ar-betarklassen har gått förloradtycker jag det verkar som.Aase stryker undan en hår-länk som har ramlat ner i

pannan.- Men trots det tycker jag

ungdomen är precis som vivar, fortsätter hon.

Den har inte ändrat sig.Dom kan verka så skrämman-

"I{erregud, dominte och blirrater!"

går väImode-

de när dom kommer i sinaskinnjackor, men när man ta-lar med dom så är dom precislika sårbara, lika osäkra, likaavhängiga av förälskelser.Jag menar dom har inte änd-rat sig överhuvudtaget.

- Dom är mycket friare

med varandra, säger någon.Nu börjar alla prata i mun-

nen på varandra igen. Jag vetinte vem som säger vad.

- Jag tror nog att den därfriheten är på gott och ont. Detfinns nog unga tjejer somtvingas in i förhållanden somdom inte är mogna för.

- Det kan gå så att det såsmåningom bär därhän, utanatt dom har den där tändandegnistan som vi hade.

- Ja, men fördelen är ändåatt dom kan planera om domskall ha barn eller inte.

- Trots att dom vet allt frånskolan, så går dom direkt tillden hyllan i biblioteket, där detfinns upplysningsböcker. Ochså sitter dom där och fnissar.Det är precis lika hemligt ochspännande som när jag varliten.

- Jag tycker dom där böc-kerna är torftiga. Man gör detinte vackeft. Det är inte kärlek,det är mer funktionen på nå-

t7

gol*i*n uu, e*t atltid kärtek

förr? trlär dom' borrade hål idasSOOrien, bara för att få se'en,naken'stiärt?'::, r' , , i'

mi"ffiy-:5fiåfåfiiäf;åi3i'i'vet ai något, av, det finast€ 'ilivet, men att det blir bra, förstnär man,här en vigs'.relatign tillen människa. Annars är" det iubara' en funktion', ,en , avf rö-nmg ,

på nåi $#, Det skatl våfa, nå-t"lh% uå' o*, "*' ** nur'u''var'unga, att det var kånslorrned i s'pelet. ,Men' det åi,klariatt när- älrtenskapet,,varat kan-,ske,'iretiio', fyriio ,åi,, så,åi' detinie lika varmt alla,gån$er,,Det.åf;åftåruh tYP'ävryk'i, ',.- Ändä,å:, dåi,en ömhet;',,",";iggn.ffi ga nenov, att,tii6rner:','påtagM' visär'sih' ömhet,även',sln 'tJ$t'nu ,baia'är ,fÖt-'Tffål

ia-lhen p$ver:kat ei?.trågaf,r,iäg, ',': :

, ', r-, Vi,,mfaf ' rnycl<bt . öppnare

;Iåidxnr* *-ilt,,inte,ialla ållgkEp. , , ,, ',',',', ,' ; 'MCn,,,V,i '$kulle aldrig,,satl

,:,oss Ioch, di$kqteråt',,'sex' med,vårå,'föiäldiar, sorn, miha, barn

' nltt## *n i* ;enrr*i ser*rt

.flåffi;l-åi'*;#;f&ffil-r

munnen på varandra, men iag',tiågar,i ålla fall 'hui ddt känn$:att bti äldre, ' ' ', i', : :, :* Det,är ,för jåkligt,ratt, bl|skraltig, sv€rar,Kärin,,,Att'rnan,inte,kan varå rnedrpå ätlt,rnafi ,

vitt, Att rnah interkän $å i,fggeigtllm,P##,##?ffisiq.'för man har utstitna'leder,,'fr,ån den- tid man ärtbetade i,äf"''tai oen sbt ihjet sig; Och,man

,

kan intg andäs,t,'. 'r 'r,,.1 I ,

' ,*" Dei',år ktart att män,skutlävilia vara'ung,'P-å det'säfiet afiman','vissJe, att rnå11 ;'16fl$ lenlång,peiiod 'framföi si$, sägefr

,Evy, ,Nåi,mån,'var ,barn, ,och'någon, talade, orn so-mmåren'{örä',,dot var,vlrxer,åiltså}, så,,kåndeg'de't.spm om det' vär',tio','år, ffi. il4eh' nu,,våd,'år' eu',&?'Det'år iofv hryfor och'den,-där,

HåHff-u*#ffi-?tff'åärtt.ior4,, **0, Gns-,itid,, åf-Wrfur

,rSAd., Dgt.inSgj' mah flg;, . , i, , ,, , ' ,,,,'-,'i,Ngi',i'4g,ver,U,clå'hadä

:

jfif;'li#åll,+ fli,råh-i['$ffi, i*'*årfden,idå,sl€ll- ig$, ta mi$

*åfi-ffi##*åH$-'ä*!11Oei,',är,gemerlskaPen :som föi-'ändtar,vårldgn' ,l'r ,,' ,,: , ::

, ;, Ooh man,skulle,vjlia,v,åräed",och 'se,' hur det $år;' Tiil

' swb'nde- och,sis,t',1ycker ja$ attdet,'luktär,' föriindilngene vind

,#iffi böriår'!ff.ery

, * rTvcker du,det? frågar jag.l- .Jå4, ,'Även om man intekan,$äga, 'att om tio år, då harvi ett annat samhålle.' - 'Men hur många folk harinte'hlivil fria under den kortatid vi,har levat, påPekar Solve-is: Ja. fria oeh fria, men domir inte'kollonier längie i allaf-all. :fortsätter hon. :

,' l- $er' rnan det, internatio-nellti,hår'dåt. naturligtvis hänt

frffi:* saker, bekräftar

" * Men ,det som iag saknar'ho-$, dagens , uttgf;, både hoslwinnbr öch män'förresten, detär tålarnodel Det hälr att blirdet inte ieVolution i nå-sta vec-ka, $å skiter,vi irPvolutisnen." ,* ,11i v'et att det: lqanske drö:

if;-1f 'å,ll#-,n1lffåPläi:llipre

å* så' Vi'hå$ei På i alla

' Vi ttarl:suttit lyn timrnar :ochpra:taitt, Jag har mYcket mer atttr,ägä. ', uad ttai de iöbbatned?,SKY"s hiitoiia. Mer om'kärtäk.'Har ui förresten pra{at

##, J:f?;,y;;:ri;!fffr{i6si, gräi[a, orn Afgwristah. f]"

monica nålin

Söndertrasad mot murbruketvill jag bliavporträtteradför familjealbumet.Ingen mera lögnnär som helst kan fasaden spricka.Kanske i natt klockan ett och tjugofyra.

Betala hyran först,din ljusgula vanemänniska!Ingen i busskön skallbehöva skämmasöver att vibetalardubbel avgift.After all -vi har jufått klippa vårt hår.

Ulrika Öhtund

n Äventyr var temat för förra numret av Vimänskor. Men äventyret fortsätter ju helatiden.

Vintern hade ännu inte förlorat sitt greppöver Sverige när det här reportaget g;ordeå.'

Y/i4

ffi,4,4'

3't8...,-.

Sash&, 16 mfuEn mycket litenlc\rinnas äventyr

Bilder: Lena Karlsson

ag följde Sasha en dag. Sasha är 16 må-nader. Världen är fortfarande ny för hen-ne. Jag ville se den genom hennes ögon,

på nytt upptäcka äventyrät i att lukta, smäka,gå, springa, känna, se, andas - ja, finnas till.Sasha skulle få styra vår dag, det var tanken.

Lena var med. Hon skulle fotografera.Jane gick. Hon är Sashas mamma. Sasha

blev inte rädd, för hon brukar ofta vara hosmig. Men när både Lena och jag satt overk-samma och väntade på vad hon skulle ta sigför, blev hon orolig. Hon tog mig i handen,vinkade adjö till Lena och ledde mig mot ytter-dörren. Där sträckte hon båda händerna motmig för att visa att jag skulle ta upp henne i

famnen. Sen pekade hon mot ytterdörren. Detvar första gången jag hindrade henne från dethon ville göra.

- Mamma har gått. Hon kommer sen. Duskall vara hos mig nu, sa jag.

- Skall vi gå in till pianot, fortsatte jag. Komså går vi till pianot!

Pianot hade levererats kvällen innan, så detborde vara spännande tyckte jag. Sasha blevmycket riktigt intresserad, och drog in mig i

rummet igen, men gick inte till pianot. Hon ha-de bara reagerat på det främmande ordet, ochpå att vi skulle se något spännande i rummet.Pianot var fortfarande bara ett fyrkantigt, litetråkigt skåp i ett hörn. Hon hött mig i händen,

21

stannade mitt i rummet och såg upp mot migsom om hon undrade; jaha, vad var det duskulle visa mig nu då?

Då hördes ett surrande utifrån.

asha drog mig till det stora fönstret somvetter mot havet. Hon ville bli upplyft.Hon pekade ut och härmade det surran-

de ljudet. Så sa hon: tuut, tuut, och spanadeefter båtar. Finlandsbåtarna brukar gå förbiutanför.

- Nej, Sasha, det är ingen båt, det är enhelikopter, sa jag, och ansträngde mig för attupptäcka den. Jag fick syn på den och kändemig plötsligt väldigt glad. Och Sasha såg denockså när jag pekade. Hon skrattade.

Då knäppte Lena med kameran. Sashavände sig mot henne och sa: Kkkkkhh. Lenasänkte kameran och visade sitt ansikte. Sashasåg nöjd ut och tittade på helikoptern igen.Sen försvann den ur synfältet. . .

med pannan mot rutan och titta på domstora, för att se om dom säger nej. Dom sainget. Då kan man knacka mot rutan litetill. Den är kall. Man kan slicka på den.clag slickar på rutan, och klappar rutanoctr slickar octr d,et smakar kallt och b]ött.

Utanför finns ute. Många saker ochkallt. Nu klickar hon igen. Kkkkhh. Vad ärdet hon gömmer ansiktet bakom? clag tit-tar ut igen. Här kan man kliva upp oc}. nerför pallen. Upp så ser jag ute. Ner så serjag elementet. Upp så ser jag ute. Där kankomma båtar och helikoptrar. Och tj-tj-tjekorrar. Men inte nu. Ner igen, elementet.Upp-himlen. Ner-elementet.

Ser dom hur fint jag kan kIättra upp ochner. Ingen hindrar mig när jag bankarparuran mot rutan. NäJrä. Nu klickar tronigen, den där nya. Ner-elementet. Det sma-kar inte gott. Det är skönt att }.a händernapå. Varmt.

Här kommer katten. Den hoppar upp istolen. "Iag klappar katten. Klappar fint.Så ja, fiiint. Mjuka katten, jag måste täggahela ansiktet i katten. Det killar.

Nu springer katten. clag vet. Mata kat-ten, jag skall mata katten. Då kommer den.Kattens mat i det stora paketet. In i andrarummet. Upp på stolen för att kunna tapaketet. Dår är d.et. Det Iåter mycket när

...men d.å kunde manmot fönstret och kännagräJxsen mellan ute octr

22

ju luta si$ frampå glaset. Kännainne. Banka lite

23

man skakar det. Svårt att komma ner fränstolen med paketet. Men det $år.

Här är katten. Den äter maten som harramlat ur och ligger på golvet. Neej, kat-ten. Inte här. Jag tar maten oc}. lägger tilt-baks i paketet. Katten skall ha mat i skå-len. Där är skåIen. HälI. clag häller mat,fullt med mat. i kattens skål. Katten äterfort. Övera1lt, d,et ligger mat överallt pågolvet.

Dom stora är här. Där sitter Monica octrtittar på mej. Och den andra, hon kl.ickar}.ela tiden. I(kkh, kkkhh, kkkhh. Men }.onser glad, ut. Kattmaten är svår att få i skå-len. Ibland ramlar den ut. Och då kommerdet överailt. Ibiand kommer ingenting. Omjag skakar kommer mycket. Katten får in-te äta det som ligger på golvet. Jag sätterskåIen precis und,er nosen på katten. clagsopar ihop allt som ligger på golvet. Oj, vaddet åker runt! Nu kommer inget mer urpaketet.

Jag smakar på kattens mat. Bäst att tit-ta vad dom tycker. Mamma brrrkar sä$a fy.Nej, Sasha ät inte kattmaten. Det är kat-tens mat, säger dom. Men dom Iåter intearga. Jag smakar i alla fall. Närmre ochnärmre munnen med. maten. u5r, Sasha!

In med den i munnen! Nu kommer Monicatill mig. Nej, Sastra, spotta ut. Jag trar katt-maten i munnen. Smakar in$enting. Honär inte arg. Jag kan vä1 spotta ut. Ffpt,fpfpt. Det ramlar ner från tungan, ner pågolvet. Det blir bIött på gotvet. elag tar enny kattmatsbit. Fort in i munnen. Ar detmat? Känns konsti$t mot tungan. F,oli$thur det rinner ut $enom mu-rnen och än-da ner till golvet i en blöt spottsträng.

Mer mat i munnen. Fort, nu }.ar ja$ helamurlnen fu.ll med kattmat. Bäst att spottaut. Jag tar en ny näve. Nu håller hon fastmin hand. Jag tar med andra tranden. Menvisst, jag kan spotta ut om ni vill. Det är entek. Jag får inte äta kattmaten, men jag fåri alla fall. clag äter kattmaten, men ja$bara smakar och spottar ut.

Där är paketet i$en. Och katten. Denkryper ända in under mina ben. Letar eftermat under mina ben. Nej. clag ska1l peta inmaten i paketet igen. Där är hålet. clag pe-tar in mat i nåtet igen. Då låter det ompaketet när jag skakar det. Nej, katten! Jagfår fosa und.an katten. Ner med all maten ipaketet igen. Det är svårt. Men det 8år. Nuräcker det. Nu hälter iag ut i$en. Nu får du,katten.

.$\\N

h "t var tredje gången jag hindradeI I Sasha från vad hon själv viile göra.V (Andra gängen var när lag bad hönne

spotta ut.) Hon hade antagligen kunnat sittaoch leka med kattmaten ett bra tag till. Men jagville hinna med att gå ut, innan hon skulle ätäoch sova middag.

För tre månad-er sen lärde hon sig att gå. Nugick vi ut och promenerade. Sasha tog ett sta-digt tag i vardera handen på Lena och mig.Hon verkade njuta av gåendet. Tidigare had-ehon bara varit utomhus i vagnen. Det var svårtatt gå, eftersom det var både is och snö på detojämna underlaget. Vi hann inte långt föränSasha signalerade stopp. Hon måste kännapå snön. Lite snö fastnade på vanten, ochSasha smakade på den.

Detta måste upprepas några gånger, sengick vi lite till, ner mot vattnet. Nu ville Sashagå själv. Det var nedförsbacke, pang, så låghon på magen i backen. Eftersom överallenvar klumpig, kunde hon inte resa sig själv.Men ingen gråt. I stället vände hon på huvudetför att kolla att vi var med. Sen låg hon lugnt

kvar och studerade marken som nu kommit såbekvämt nära. Där fanns små stenar och småkvistar. De var lättare att ta upp utan vante, såden åkte av. När vi, Lena och jag, kom fram tillhenne ville hon bli hjälpt upp. Och så bäras enliten stund. Ganska snart ville hon ner igen,hålla båda händerna i våra, sedan bara enhand och så gå ensam igen.

Vi kom fram till en pir. Där fanns mycket is,också små isbitar som Sasha plockåde uppoch sög på. Lena och jag fick också smaka.Ute på piren ville hon genast klättra ner tillgovlet av isflak. Jag hindrade henne. För attvisa Sasha att isen inte höll att gå på, kånkadejag upp en jättesten som jag kastade ner påden. Stenen sprack i tyra bitar. Jag troddeknappt mina ögon. Sasha ville också kastastenar och isbitar. Så det gjorde vi. Länge.

Vi hittade ett tomt hus i skogen. Där fannsen vedkap. Kalla, glatta metallrör, skarpklinga, oljig motor. Där fanns en halvmeterhögbersåformad vedstapel. Sasha gick in i den-,klättrade på veden, smakade på allt, gömdesig och kom fram igen. Hon var nära oss, men

25

ändå för sig själv. lbland fastnade hon ochkrävde hjälp, men inte förrän hon försökt själv.Länge, länge.

aldrig bli trött. Hon blev helt enkelt inte uttrå-kad äv något, utan bytte bara sysselsättningom något ännu mer intressant dök upp- _

Fysiskt trött kunde hon däremot bli. Detmärktes när vi gick hem för att äta och sovamiddag. Så fort vi kom innanför dörren passa-de ingenting. Hon ville ut igen, men inte ut, taav klåderna, men ha kläderna på sig, äta ochinte äta. Så fort hon lade huvudet på kuddensomnade hon.

et hörde en trappa till huset, och en ve-randa. Sasha tycker om att klättra uppoch ner för trappan, titta ut mellan spjä-

lorna på verandaräcket, klättra upp på bänkendär och kika ner över kanten. Hon verkade

Jag har varit barnvakt många gånger tidigare, och tyckt att iaq dåä;;;t ai min tid.titt barnet. Meidet vai en överraskande skillnad i utbytetav samvaron, när iag försökte låta Sasha styra dagen för o,2s' lon kundefaktiskt inte sägta'eltt enda ord, ändå kunde hon förmedla sina tankar,känstor och önökningar mycket tydtigare än iag tidigare mä1kt. Dessutomkirnde hon få mig alt staina upp oön märka, verkligen ta in vårvinterda-gen, på ett sätt {om iag inte giort på rytånga.år', ,^L L^r^ .:).

Barn lever i nuet - jävisst J'men i det nuet relaterar det hela tiden varieinlryåX titt sig sjätv'och sina tidigare. ertarenheter. Sasha undersökteniofigrant uaij, Åyn fOr"rål hon upptäckte, .ho.l upprepade varie ny fär-aidiei non tiUag'nade sig, gå att den inte skulle försvinna, men hon vartitia irrig att firmedta iU Lena och mig vad .hon var med om, och fåoexraftät att vi hade förstått. Hon vitte oöxså själv förstå hur vi uppfattadesaker och ting, vad vi upplevde, vad vi sa'

Och den "r"rgi, den'öppenhet, den förundelig9 v|lian att tillägn^ .?ig

omgivning"n, oih tära sig' handla i den som Sasha har, som varie litetOar"n har"som lär sig kryb", gå, tala, och attt det måste lära sig för a!t.

kunna överleva i-tiitvaiön,'finns ju hos mig också, fast det inte alltidmärks.

Just det, det måste iag komma ihå7. DMonica Dalin

Jag sådde ett fröJag skulle ha stått vid er sida i dagsystra r,men har tyvärr fått förhinder.Jag börjar bli gammal och är fjättradvid ägandets, beroendets ochhänsynstaga ndets bojor.Man irar kåppat mej överseende på axelnsystraroch sagt - du är så duktig,men vad kan väl du göra?Världen är nu en gång ond,samma vilka som stYr.Jag har försökt tala om krigsriskensystra r,men deras bortvända ansiktentalar om kvinnoförtryck, självbedrägerioch likgiltighet.Jag hai stått i tvivlets öken fyrtio dagar,systrar.Man har sagt mej att jag tror på irrläroroch erbjudit mej gudsfrid -tänk så bekvämi, att slippa bevisa något'Jag står inte längre mitt i stridensystra r,men nu vet jag, att varkennågon guO 6tler satan, kan ta ifrån mejmin vetskap och insikt.Jag ser mina barn gå ut i striden -och jag ler triumferande.Karola Bramstedt-Nilsson

/t^

\,r-

Sorry - but NO!Sdtange ni inte byber namn på tidningen ifrå-

ga...DetpassarmignämIi$eninteatt,rä^knasurano mäns kor - vi kvinnor bör }'a större pre-tentioner, tycker iag... Det räcker att vi tvin$asvara mjölkkor som skattebetalare lväI1arclarbetskraft - att vara mjölkkor åven som kvin-*or, åt män, btir en

^ ko-tillvaro fÖr mycket.

Atminstone för mej ... Så - no th3'nk you!Jag vill räknas bland/til ]IIÄNNISKOR, inte

bland/tiil NIÄNS-KOF . . .Ja, ia. Det är en tiur. ' .

MITT FREDSTALKära hela världen!

Jag vill att ni skall få veta hur det känns förmig som i dag levt i snart 17 är.

Jag är knappast någon stor politisk bedö-mare, ej heller någon skarpsynt observatör el_ler expert, men väl en människa med känslor,tankar och ideer.

Jag tror inte att någon som inte är uppväxtunder 60- och 7O-talen kan förstå. Atminötoneinte helt. Under vår uppväxttid har människan.kanske mer än någonsin, visat hur fruktans-värt genomrutten hon kan vara. Hennes barnlämnas kvar otrygga och skräckfyllda, somsmå barn som fått höra en grym gödnattsagautan att få berättat för sig at[den inte är san"n.Men vår godnattsaga är sann.

Jag vågar knappast tro på en framtid. Förrdrömde man om en rik och lyxig framtid medsin drömprinsessa och ett undeibart slott ochvisste att det egentligen inte var möjligt mendet var härligt att drömma om. ldag drommerjag om att få leva, om att få en utbildning, ettarbete och en familj, men jag vågar inte tio pådet, jag är rädd att jag bedrai mig själv

Det viktigaste är att jag får mit[ liv, att jag tären riktig chans. Förstår ni inte, det gör Oåtsäm-m.a om jag blir fattig eller om jag ockuperaseller vad som helst, bara jag får-leva.

Jag vill se, jag vill hinna uppleva ett tiv.. Hotet om krig som för oss är en realitet upp-levs naturligtvis olika av alla. En del trubbas avoch struntar i allt: de ger upp helt och hållet.Andra klamrar sig desperat fast vid den lillatrygghet som bjuds, familjen, skolan och olikaföremål som mopeder, video-apparater etc.,vad som helst bara det är något konstant somalltid finns där. Gör vår jord det? ytterligareandra söker den renhet, äkthet, hederlighetoch skönhet som inte står att finna hos männi-skan. De söker sig till naturen och djuren ochibland konsten. - Det är ett sätt att fly. Andraflyr genom billiga noveller, nostalgiska filmeretc.

Vad görs för oss i FN? Vilken värld givsoss? Vi har lärt oss att se på nedrustninBskbn-ferenser, FN-förhandlingar o.s.v. som propa-

gandajippop utan mening och definitivt utanlösningar. Ändå är jag såäerhört tacksam motdem som kämpar, ändå hoppas jag alltid. Menvarje gång blir jag lika besvit<en. fru som förrstod som en symbol för människans godhet,framtidstron och möjligheterna till eri bättrevärld, ses av ungdomen i dag som de sistatappert men meningslöst kämpande. Kontras_terna mellan FN:s idöer och realiteten tycks idag vara skarpare än någonsin.

Jqg tror inte i dag - mot den bakgrund minal7 är gelt mlg - på en inteiligeni 1:fredtig)lösning på USA:s och Sovjets motsättningaiJag hoppas bara att få hinna uträtta saker, attfå leva innan allt rasar samman.

De som för oss mot ett 3:e världskrig, var ärderas livslust. Vad är det för en konötig driftsom driver dem att bara göra allting värre?

Kära hela världen, är vi inte värda en bättrebild av människan än den sjuka, snikna, ego-centriska människa som vi ser i många av äa_gens "stora" ledare? Är ni inte åtininstoneskyldiga oss en chans? Är det nödvändigt attdöma oss innan vi ens fått tid att begå någonhandling?

Tidigare sade jag att jag beundrade demsom kämpar mot allt detta, och det gör jag...obeskrivligt mycket. Kanske undrar ni omlaginte tänker kämpa, offi jag gett upp? Oet lorjag aldrig, även om många tycks göra alltloratt jag skall tappa tron på ett framtida liv.

Jag vägrar att acceptera de beslut ni harfattat och de som fattas i dag om våra liv.

Jag vägrar inse att människan är så ruttensom hon visas upp för oss.

Jag vägrar också förlåta dem som har olikaåsikter men ändå inte accepterar varandra.

Jag kan inte heller förstå att gräddan av tvåav världens största folk, den intellektuella eli-ten, de visa experterna inte ens vet hur manpratar med varandra.

Kära hela världen, jag tänker leva och käm_pa, jag tänker förstå andra, prata med dem, fåbarn och visa dem att människan också ärnågot vackert. . .

Om ni bara ger mig tid...David, snart 17

29

I .RF\N ERT\LLåoot*t

KärleksäventYri Paris arablcvarterJag har just läst igenom Vi Män-kor nr f6 1983 och såg er upp-maning till läsarna att skriva omsina äventyr.

Jag skulle gärna vilja berättaom vad min äventyrslust leddemig in iför 15 år sedan.

"l mitten av november 1968 tog jagtåget från norra Sverige till Paris, föratt sammanträffa med en Pojkvän,som jag sagt farväl till drygt 2 år tidi-gare i samma stad. Då hade jag va-rit ute och liftat - man kallade ossbeatnicks på den tiden - och blivitkvar i Paris större delen av somma-ren och där hade jag träffat Muhal-lab, som den här pojken hette. Hanvar från Bagdad, hade hållit sigborta från militärtjänstgöringen i lrakoch riskerade 2 års fängelse, omhan återvände.

Sommaren -66, när vi lärde kännavarandra, gav han sig i stället såsmåningom iväg till Kina, där hansmor hade gift om sig. Muhallab blevkvar i Kina tills kulturrevolutionenägde rum, då alla utlänningar kör-des ut. Vår kontakt hade avbrutitsunder denna tid, men jag fick ettbrev från Paris hösten -68, dä jagvikarierade som lärare i min hem-stad. Min väns uppmaning att kom-ma till Paris och jobba pa sammarestaurang som han, kunde jag intemotstå, Jag tog med mig en delhopsparade lärarpengar och gavmig iväg.

På resan ner var jag ganskaspänd inför mötet med Muhallab.Det hade gått nästan 21'2 är, se-dan vi skildes och jag funderademycket på, hur han skulle vara nu.Jag mindes honom som en spädoch nästan vacker yngling (vi varbåda 19 år då), glad och med mas-sor av självförtroende.

På den tiden var han omåttligt ny-fiken på livet, positiv och tämligen"oarabisk" såvitt jag kunde förstå,åtminstone vad gäller kvinnor. Hantyckte mycket om den västerländs-ka livsstilen och ville gärna till USA,där han trodde att alla hade maxi-mal frihet. Trots sin klena kropps-konstitution, hade hans landsmänhaft stor respekt för honom. Hans

stora uppgift den sommaren vi möt-tes var, att skydda mig från kvinno-hungriga araber, särskilt nattetid, dåvi sov under Paris' broar. Då hadeMuhallab hållit vakt över mig och omnågra kom för nära, brast han ut i enintensiv svada, vilt gestikulerande,tills de avlägsnade sig.

ÅterseendetSå småningom anlände mitt tåg tillGare du Nord i Paris. Jag samladeihop mina Väskor och gick och ställ-de mig lite på söan, där det inte varså lätt att se mig. Jag hade ett be-hov av att få se honom först, ställain mig sj älv på den nya situationen.

Jag kände igenom honom på engång. Andå fick jag nästan enchock. Han hade åldrats åtminstone10 år och såg ut som en brutenmänniska! Jag minns, att jag undra-de vad som kunde förvandla enmänniska så.

Han tog mig till restaurangen. Därkom nästa chock, fast det tog ettdygn, innan den riktigt gått in i mig.Att kalla detta för en restaurang varsnudd på lögn, även om det serve-rades mat där. Det var en liten mörklokal, som ägdes av ett arabiskt par.Jag fick se köket, där min vän arbe-tade och det var det torftigaste jaghar sett, även under mitt senare liv.

På kvällen följdes vi åt till vårt"rum". lnne på gården, som var eninbyggd fyrkant, alldeles vid toalet-ten, som på franskt manÖr baravar ett emaljerat hål i golvet, låg ettskjul. Där skulle vi bo. Dörren öpp-nades med en hasp och man ficksedan stiga direkt upp i sängen,som fyllde hela rummet. Eftersomdet var mycket kallt i vår "bostad" -där fanns ingen värmekälla - hadejag en del kläder på mig, när jagkröp ner under alla filtarna. När jaglegat en stund och börjat värma uPPde råa sängkläderna, kände jag re-dan första kvällen, hur det kröP Påmin hud, under kläderna. Trots attjag aldrig varit med om nägontingliknande, förstod jag genast vad detvar. Jag låg och kände mig ganskaställd. Detta motsvarade inte på enenda punkt vad jag fantiserat om På

våg till mitt restaurangarbete i Paris.Mitt jobb bestor i att servera kunder-na och duka av samt diska och stä-da. Jag skulle också dricka medkunderna, om de bjöd. Mestadelsstod jag bakom disken, frågademännen (jag såg bara en kvinnligkund på hela tiden) vad de ville haoch serverade dem detta. De fräga-de också ofta mig, vad jag ville dric-ka och så bjöd de mig. På så visskulle jag dra in pengar till minarbetsplats. Till jobbet hörde förståsockså kaffekokning. Glas och kop-par diskades under rinnande kalltvatten bakom disken. Agarinnan, laPatronne, var en liten, späd algeris-ka med tjockt, midjelångt svart håroch enorma svarta ögon. Vi pratadealdrig med varandra utom när hongav mig order. Senare berättadekunderna för mig. att hon hade gåttpå gatan i Algeriet under kriget för4:50 och så småningom lyckatsspara tillräckligt med pengar för attkunna köpa detta caf6. De saockså, att hon gift sig med sin nuva-rande man för att kunna hålla gäs-terna i styr. Hon hade också en B-årig dotter, för vars skull hon villegöra allt, sa man.

Jag skulle arbeta från 10 på för-middagen till 1 på natten. Ofta fickjag börja med att torka bord, diskaeller gå och handla, efier att ha ätitfrukost på cafö au lait med baguette.Gästerna tillbringade en stor del avdagen på caföet. Många hade ingaarbeten, men där samlades manoch umgicks med sina vånner överett glas.

Det var mest araber bland gäster-na, bara ett fåtal fransmän någongång. Tre franska pojkar kom ditibland och vi brukade stå och prata.De var väldigt intresserade av, vadde hört om svenska flickor, men såghelt brydda ut, när jag förklarade, attäven om vi kunde följa med en pojkehem utan att det blev skandal, såbetydde det inte att vi alltid gjordedet. Det var bara om vi själva ville.De hade tydligen uppfattat det så,att flickorna i och med denna fria in-ställning alltid sa ja - en snarast ga-ranterad rätt till oss för männensdel, där de inte riskerade några nej.

"Fri mat" om detfanns någonLönen var 300 francs per månadplus dricks. Dessutom fritt husrum

JU

och mat. Det tyckte jag från börjanlät bra. Ganska snart lärde jag ryrigatt detta med fri mat var relativt. Atafick vi anställda bara, om det fannsnågot kvar, när gästerna hade ätit.De betalade ju och kom i förstahand.

Jag hade en arbetskamrat, somhade samma syssla som jag. Honvar i 4O-årsåldern och hette Jeanette.Hennes man satt i fängelse. När jagarbetat en tid kom Patron (la Patron-nes man) och sa, att vi skulle läggaall dricks i en skål och vid kvällensslut, skulle han räkna pengarna ochge Jeanette och mig hälften var. Detskulle bli mer rättvist. Annars tjäna-de jag mer, för jag var yngre.

Vid ett par tillfällen viskade kun-der till mig, att jag ändå skulle stop-pa en del pengar i min egen ficka -de påstod, att Jeanette gjorde det.När pengarna skulle räknas gick dettill så, att Patron tog med sig skåtentill ett angränsande rum, där hanräknade pengarna. Efter en stundkom han ut, lämnade en del till miooch sa: här är hälften. Sedan kundödet förstås vara hur det ville meddet.

Så småningom upptäckte jag, attJeanette ibland drack sprit med kun-derna, så att hon blev berusad.lbland försvann hon ut med någon.Det dröjde ett tag innan jag fick veta,att alla flickor, som arbetade påarabcaf6er var prostituerade - be-gripligt nog, egentligen, för om debodde för slg själva skulle inte lönenräcka. När jag frågade Muhallab,hur det kom sig, att jag fått varaifred, berättade han, att la Patronnesagt åt gästerna, att jag var litekonstig, så det var lika bra att låtamrg vara.

Allteftersom förstod jag också, attmitt sätt att dricka mest th6, iblandjuice, med kunderna, inte sågs medså blida ögon av la Patronne. Hadejag i stället valt whisky, hade hontjänat betydligt mer på mig. Efter entid sa hon åt mig, att jag fick låta bliatt välja th6 - det kostade bara någ-ra ören - och sedan tog jag juice förjämnan. Men ibland stod den migfaktiskt upp i halsen.

Vad gäller vårt husrum, så behöv-de vi inte stanna där så länge.Många gånger, när vi lagt oss, kun-de man höra de övriga gästerna,som var inhysta i byggnaderna runtgården, låta sitt vatten utanför, sådet skvalade. Många gånger bryddede sig inte om att gå ända fram till

hålet i golvet, utan urinerade direktute på stenläggningen. Detta gjor-de, att gården stank förfärligt ochdet blev dessutom halt, eftersom detofta frös under natten.

Klåda av krypenVårt nya husrum inreddes tvärs övergården, så att säga en trappa upp.Men det fanns ingen vanlig trapp dit,utin vi klättrade på en stege frångärdsplanen upp genom en lucka.Där, innanför en masonitdörr, lågvårt rum. Enda möblemanget vaitvå madrasser på golvet, meä lakanoch 5 gråa tunga filtar, samma somvi hade förut. Men det var en avse-värd standardförbättrng. Man slappstanken. Vi fick också ett litet ele-ment. Däremot hade det dykt uppett annat problem. Jag hade börjatfå en väldig klåda av dä natfliga kiy-pen i sängen och jag kunde inte ensavhålla mig från att klia mig underarbetstid, till la Patronnes stora för-tret. Gästerna, som ibland var mittstora stöd i livet, visste besked. Detvar vägglöss som bitit och man kun-de få salva på apoteket, som indra-de klådan. När jag dök upp i ett apo-tek och visade upp mina stora, väts-kefyllda blåsor, som bildats av lös-sen, rådde man mig att gå tilt läkare,för att undvika blodförgiftning. Menvid så unga år tog jag inte så hårt pårådet, utan gick hem med min salva.

Mina arbetsgivare fann för gott attta filtarna till en tvättinrättning för attfå bukt med krypen, i och föisig be-hjärtansvärt, för det var nog 15 årsedan förra gången. Jag lyckadesdessutom utverka, att jag fick börjasenare en gång i veckan, så jagkunde besöka en badinrättning. Därkunde man för 10 francs få njuia i etthalvt badkar med varmvatten. Manbetalade per volym vatten, inte pertidsenhet man var där. Enda möjlig-heten till tvättning på vårt "hotelt"var en stenho på gården med rin-nande kallt vatten. Karlarna, sombodde där, stod ofta med bar över-kropp på morgonen och tvättade signödtorftigt, trots att det var utomhusoch temperaturen oftast låg runtnollstrecket.

Det var inte bara i sängen detkröp på denna min arabiska arbets-plats. Väggarna inne i cafeet varklädda med något slags gles pinn-väv och en gång, när jag var ny ochsatt och lutade mig mot väggen,kom en kackerlacka kilande nedförmin hals. Det hände till och med, att

de förirrat sig ner i det finmalda kaf-fet, så att det började röra sig, närman skulle mäta upp för bryggning.

Min vän Mullahab hade, sedanjag träffade honom första gången,blivit religiös, vilket innebar, att hanibland mitt under arbetstid skulletvätta sina fötter och förrätta bön, tillarbetsgivarens stora irritation. Dettasätt, att leva på sitt arbete, upplevdejag ofta fascinerande. Man hadehela sitt liv där, kunderna var samti-digt ens vänner, åtminstone vissa.Jag minns en äldre man, som bru-kade komma in en stund varje dag.En dag gav han mig en kofta.

Ingen "riktig" kvinnaJag minns, att dessa araber varmycket förvånade över, att Muhal-lab ville vara tillsammans med mig -jag var ju ingen "riktig" kvinna. Dettaomdöme från dem berodde på, attjag hade egna åsikter och vi iblandhade diskussioner på grund avdetta. Hans försök att förklara tördem, att det var annorlunda i Euro-pa än i deras hemländer, hade deingen förståelse för. Kvinnan var un-derordnad mannen.

En gång hände det, när jag komnedklättrande på stegen från vårtrum, att en av hotellets gäster tafsa-de mig under kjolarna. Jag frästenågot åt honom och han vek-undan.Senare berättade jag detta för Mu-hallab. Han förklarade för mig, attden rätta gången var, att jag skullesäga det till honom, han i sin turskulle säga till Patron (som stodöver oss båda), som i sin tur skullehuta åt gästen, som burit sig dumtåt.

Även om mitt liv blivit drägligare,sedan jag fick mina veckobad ochfiltarna tvättats, så blev vi inte heltav med lössen. lbland kunde jag sedem med blotta ögat på lakanet, närjag drog bort filtarna. För att kunnadöda dem var man tvungen att kros-sa dem med naglarna.

En dag kom Muhallab och berät-tade, att en vän till honom skaffatoss en annan bostad - utan vägg-löss. Det var på ett annat arabhotell,betydligt prydligare, i ett ordenttigthus med riktiga trappor och dörrar. I

rummet fanns en stor dubbelsäng,ett tvättställ, ett fönster och till ochmed ett element, som gick på gas.

Jag fick veta, att vi skulle bo däralla tre. Antagligen var det ett villkorför att hjälpa oss, att vännen själv

31

ADERTRhNERT\U

OSS

fick del av husrummet. Vännen het-te Abdullah och hade ett mycket loc-kigt hår, som låg som en matta Påhuvudet. När vi skulle sova låg jagnärmast väggen, sedan Muhallaboch sedan Abdullah ytterst.

Efter bara några dagar fick jag ve-ta av Muhallab, att Patron krävde,att han skulle sova på sin arbets-plats. Eftersom Muhallab inte hadesina papper i ordning, kunde arbets-givaren i stort sett ha honom somlivegen. Arbetstillstånd och uppe-hållstillstånd hängde ihop. Arbetsgi-varen kunde göra - och gjorde ofta- så, att han garanterade arbete fören mycket kort tid i taget och Pådetta sätt kunde inte arbetstagarenfå uppehållstillstånd för någon läng-re tid heller. Detta innebar framförallt, att det gjorde det omöjligt att sö-ka annat arbete och på så vis kundedessa människor behandlas i stortsett hur som helst. Ville de jobbaoch därmed överleva på ett heder-ligt sätt, fick de finna sig.

Det fanns en ung arab, som arbe-tade med oss bara för cigarettpeng-ar. Mat fick han på samma villkorsom vi andra och hans sängPlatsvar på en matta itrapphuset. Nu ha-de alltså Patron bestämt, att Muhal-lab skulle finnas till hands när somhelst på dygnet igen, precis somhan gjort, när jag också bodde där.Då hade han ofta "arbetat upp till 20timmar per dygn. Atminstone funge-rade det så då, att caf6erna höllöppet, när det fanns gäster och komdet nya sådana, innan vi hannstänga klockan ett på natten, så vardet bara att fortsätta arbeta. Då fickPatron oftast extra mycket betalt avgästerna.

lngen lönJag hade arbetat nära en månad hit-tills och en gäst hade varnat mig för,att jag kanske inte skulle få ut minlön. Så hade de gjort tidigare meden engelsk flicka, som arbetat där.När hon inte fick sin lön blev hon argoch gick till polisen. När dessa kommed henne till caf6et, sa ägarna,att de aldrig hade sett henne förut,qtt hon aldrig hade arbetat där.Aven kunderna sa samma sak ochhon fick ge upp. På min fråga, hurdet kunde komma sig, att ocksåkunderna ljög, förklarade gästen attde flesta, som kom till detta caf6,var beroende av ägarna. lbland fick

de till exempel äta på kredit. Villko-ret var, att de var trogna stället ochkom regelbundet. Eller så hade defått låna pengar någon gång. "Manbiter inte den hand som föder en."

Strax innan månadens utgångåkte la Patronne och hennes dotterpå semester. Patron frågade mig,om jag inte ville komma och sovahos honom nu, när hans fru varborta. Jag avböjde. Senare frågadejag, när jag skulle få min lön och hanförklarade, att han inte hade råd attbetala min lön nu, eftersom han justbekostat fruns resa. När månadengått ut, sa jag, att jag inte tänktearbeta utan lön och följande daggick jag inte till jobbet. Dagen efter,som var en lördag, kom Patron ochsökte upp mig i min bostad. Han bö-nade och bad, att jag skulle komma,eftersom det skulle bli så mycket attgöra. Jag stod på mig (det var jumöjligt för mig, eftersom jag hadelite pengar och inte var helt beroen-de av honom) - jag litade inte allspå, att jag skulle få pengar senare -och efter att ha öst ur sig en delokvädingsord över mig, gick han.Sedan sågs vi aldrig mer.

Jag fick ett nytt arbete hos en an-nan arab - Abdullah ordnade det.Denne Patron var helt olik de förraarbetsgivarna, framför allt var hanmycket lugn. När han så småning-om upptäckte, att jag blev arg, närgästerna tafsade på mig, när jag varute i lokalen och serverade ellerplockade ihop, sa han bara, att detvar bättre, att jag stannade bakomdisken, så det slapp bli bråk. Detandra arbetet tog han hand omsjälv. Min lön fick jag ut dagligen.Det var inte heller snålt med maten,utan jag fick äta så mycket jag ville.

Patron satt oftast på sin pall bak-om disken, om han inte behövdesute i lokalen. När det inte var någrakunder i caf6et, lade han fötternapå disken, lutade huvudet mot flask-hyllan bakom och tog sig en litentupplur.

Muhallab informerade mig om, attAbdullah skulle vara min "liwakt"och hämta mig från jobbet varjekväll och se till att jag kom tryggt tillbostaden. Jag protesterade högljutt.Jag var mycket tuff på den tiden,tyckte det hela var urfånigt och an-såg mig högst kapabel att se eftermig själv. De tog ingen notis om mi-na protester, utan varje kväll stodmin beskyddare där och väntade,tills jag var klar lör kvällen och se-

dan följdes vi hem. Trots att vi till-bringade en del tid tillsammans, såvisste jag egentligen ingenting omdenne Abdullah. Jag försökte inteheller lära känna honom. Han barafanns där. Först långt senare, närjag tänkt tillbaka på den här tiden i

Paris, inser jag, att jag är honomstort tack skyldig.

lbland skröt han inför mig om nå-gon flicka han hade våldtagit hem-ma i Tunisien - kanske var det föratt skrämma mig. Men jag fnös åthonom och tyckte det var botten avhonom och så blev det inte mer meddet. En gång, under vår gemensam-ma tid i sängen, (det var i början)sträckte han ut armen och rörde heltlätt vid mig. Jag drog mig undan enliten bit och sedan dess lät han migvara ifred.

Jag minns en gång, när han hadehämtat mig som vanligt vid jobbetoch vi följts till porten. Där sa han,att han skulle sova på sitt jobb dennatten. När jag undrade varför, skru-vade han lite på sig och sa sen', atthan inte var helt nykter och kanskeinte skulle kunna uppföra sig ordent-ligt mot mig. Sedan gick han.

Sedlar mellan bröstenPå nyårsafton skulle det bli lite extrafestligt på caf6et. Det kom dit enarabisk dansös. Hon var ganska fetoch jag fick hjälpa henne att sminkaöver en del skönhetsfläckar på hen-nes kropp, innan hon skulle upPträ-da. Hon var klädd i en slags behå,som lämnade den yppiga bysten välsynlig och så en lång, tunn kjol, sombörjade på höfterna. Så började hondansa. Hennes höftvickningar valmycket imponerande och de för-samlade manliga gästerna, som varovanligt många, blev snabbt mycketbetagna. Efter varje dans kunde debetala henne och det gjorde de, ge-nom att stoppa sedlar mellan hen-nes bröst och innanför behåns kant.Allteftersom kvällen gick och dan-sen fortskred, blev jag för förstagången orolig för, hur jag skullekomma mig hem oantastad.

Hela föreställningen tycktes migcynisk. De allra flesta av dessa mänlevde ensamma, många hade sinafamiljer kvar i hemlandet och såkom denna kvinna och lurade peng-ar av dem genom att väcka deraslängtan och åtrå. Sedan skulle honju bara försvinna och de skulle stå

32

där och inte kunna göra av sinakänslor någonstans.

Hur det nu var, så kom jag lyckligthem också den kvällen.

Vi hade en gäst, som kom ganskaofta och som jag pratat en del medoch tyckte var trevlig. Men en gångkom han dit med sin franska kvinna.Hon bar sig ganska egendomligt åt,stod länge framför den stora vägg-spegeln, log mot sin egen spegel-bild, vickade hit och dit och smektesin egen kropp. Det uppstod sedanett gräl mellan dem och Brahim,som mannen hette, gav henne någ-ra rejäla örfilar. Det skrämde migoch det var första gången jag såg enman slå en kvinna.

En kväll, när Abdullah som vanligtskulle eskortera mig hem, händenågot otrevligt. Vi hade bara hunnitgå en liten bit, så dök några mänupp på trottoaren, där vi gick ochbörjade bråka. Jag kände igen någ-ra gäster från caf6et. De var beru-sade. Allt blev väldigt virrigt och detvar ju mörkt, men det uppstod i allafall slagsmå|. Senare fick jag hän-delsen berättad mera i detalj. Jaguppfattade, att någon började slåmot Abdullah - senare fick jag vetaatt de använde ett hopfällt paraply.Det blev en massa tumult och nå-gon ropade åt mig att springa. Jagvar inte rädd, kände mig snarast löj-lig, som skulle fly fältet, men så tognågon mig i armen och drog ivägmed mig. Det var en av de fyra, somhade överfallit oss, en nästan bild-skön ung pojke. "Jag är inte somdem, följ med mig," ropade han ochdrog i mig.

Mina tidigare erfarenheter avdessa män, araberna, i förhållandetill kvinnor, gjorde att jag fann detklokast att utgå från, att han varopålitlig. Jag sprang åt mitt hoteil titloch när jag var precis framför por-ten, knuffade jag min följeslagare åtsidan och smet in. Sedan sprang jagupp på rummet och låste om mig.

KnivskurenFlera timmar senare kom Abdullah.Han hade knivskurits i båda låren,som tur var bara ytligt och var väl-digt skärrad. Han förbannade migoch undrade vad han var för en då-re, som gjorde sån't här för mig.Hans tjocka tröja var sönderskurenframtill, men kniven hade inte nåttkroppen. Jag fick senare veta, attBrahim hade sett bråket på håll,

hämtat sin firma-bil, en pick-up ochkommit körande i full fart fram tillbråkstakarna. Han hade lyckats fåin Abdullah i bilen och kört därifrån. I

brådskan hade han visst skadat bi-len, så han hade efterräkningar attvänta från sin arbetsgivare.

När allt detta hände, förstod jaginte alls allvaret i det och var varkenrädd eller särskilt tacksam mot Ab-dullah, stackar'n. Jag tyckte nogmest att de var ganska knasiga,araberna. Men jag lagade i alla fallhans tröja den gången.

Det var ett alldeles speciellt liv,detta att leva i arabkvarteren. Jagsåg aldrig en polis där, trots att dethände så mycket i denna miljö. Deberättade för mig att det, före mintid, hade blivit bråk på min förraarbetsplats. Patron hade då tagitupp en pistol, som alltid låg laddadbakom disken, men la Patronne,som var livrädd att locka dit polisenoch kanske tvingas stänga, hade ta-git första bästa flaska hon fick tag i

och slagit sin man i huvudet medden.

Däremot hörde jag polisen vid 4-tiden en morgon i min nya bostad.Av alla rop och skrik, förstod jag, attpolisen var där och hämtade ägarentill hotellet. Han hade, tillsammansmed några andra män, våldtagit en14-ärig flicka. Hustrun hörde jagvarje dag jag bodde där. Hon grätoch klagade nästan jämt. Hon varinlåst och fick visst bara gå ut påsöndagarna, i sällskap med sinman.

Innan detta med polisen hände,hade jag besök på rummet av hotell-ägaren och någon av hans manligaanställda. Jag hade order både frånMuhallab och Abdullah att aldrigöppna utan att först kontrollera, vemdet var, men inte heller det rådet togjag allvarligt på. När jag öppnade,stod alltså nämnda herrar utanfördörren. Jag hade sovit middagovanpå sängen och var ganska yr-vaken. De klev in och satte sig påvarsin sida om mig på sängen. Jag

började väl bli misstänksam ochundrade irriterat, vad de ville. Depratade arabiska med varandra, såjag förstod inte vad de sa. Basenförsvann i alla fall ut efter några ordtill den andre. Denne såg ganskaolycklig ut, där han satt bredvid migoch när jag fortsatte att tata ilsket tillhonom, fann han för gott att lämnarummet. Sedan såg jag dem intemer.

Åter till SverigeOdet ville, att jag inte skulle bti kvar iden här miljön särskitt länge. Jaghade precis beslutat mig för ätt Oo4ästudera franska på min fritid, när jagfick bud hemifrån, att en nära anhö--rig avlidit. Dagen efteråt var jag påhemväg, till Sverige.

När jag sa till min Patron, att jagmåste sluta genast och åka hem,stod Brahim bredvid och hörde vadsom hänt. Han tog mig med till ettangränsande caf6 och bjöd mig påen kopp kaffe.

- lbland finns det inget man kangöra, var allt han sa."

Långt senare har jag insett, vilkentur jag hade, som klarade mig så brai den här ganska oroliga miljön. Endel av de människor, som jag medtacksamhet minns idag, har jag be-rättat lite om här. Samtidigt finns detju så oändligt mycket mer att tilläg-ga, egentligen.

Nu är jag mor till en 13-årig dotteroch lever betydligt lugnare. Menockså nu är mitt liv ett äventyr, tyc-ker jag. Jag har flyttat till en litenjämtländks by, där jag arbetar. Jaghyr ett krontorp och ägnar en del avfritiden åt att själv skaffa ved ur deomgivande skogarna.

Varma (idag har vi haft -25" till-35' i över en vecka) hälsningar tillEr på Vi Mänskor och tack för enjättebra tidning. Den betyder extramycket här ute i "obygden".

Anki Janson

co)

.E

EoJ(u'-uJ

taJ)

:ri\\

.,*, .W.Nu

\\,'*''k\

,$ ,-s$ *'*,

.\N

Varfnrblev honbclrnnmördare?

Unga kvinnor lockades till städerna och industrin vidtAOb-talets mitt. Men kvinnoarbetskraft var billig, lö-nen räckte knappt för en person. Många oönskadebarn lämnades bort till fosterhem och en osäkerframtid.

Det var änglamakerskornas tid kvinnor som påkort tid gjorde änglar av barnen....

En av de få som avslöjadesvar den sista dödsdömdakvinnan i Sverige, Hilda Nils-son i Helsingborg, som mör-dade åtta spädbarn.

August Strindberg hörde tilldem som inte ville kännas vidde av sina barn som fötts"olämpligt". I sin ungdom blevhan far till ett barn, vars morhan hade en tillfällig förbindel-se med. Barnet dog snart avvanvård. Och besvärande korttid efter bröllopet med Siri von

34

Essen födde Siri ett barn somomedelbart lämnades till fos-tervård och död.

Att ta ansvar för ett barnsom enligt tidens syn var avlati synd var ingen lätt sak. Omen av samhällets argaste kriti-ker inte orkade trotsa konven-tionerna, hur skulle då fattiga,ensamma. outbildade kvinnororka? Men samtidigt: varfanns den mångbesjungnamoderskärleken?

Industrialiseringen sPelade

en viktig roll i sammanhanget.I industrin fanns ett väldigt sugefter billig kvinnoarbetskraftoch många unga kvinnordrogs till städerna, bort frånfamiljen och den sociala kon-trollen. Kurvan över utomäk-tenskapliga barn steg brant.Vid 18O0-talets mitt var baraen fjärdedel av stockholms-kvinnor gifta och 45 procentav barnen födda inom äkten-skapet.

Att vara barn idag är svårt

amakerskan Hilda:

F\q

3r

tk.iffii':Fqmrs{L

il;$lil'j 'räh' j

"$-fu'j

rtWn;t,

ffiIffii

E.,=(DrafE4.,(c6:ai,E.

I

aö

TL

nog. Bara att överleva sombarn till en ensam, fattig mam-ma på 1800-talet var en pres-tation.

De sociala myndigheternagjorde matta försök att ta sigan eländet. Stockholmsbarnsom var födda utom äktenska-pet kunde efter mammans an-sökan tas in på Barnhuset, därde försågs med livets nödtorft- i bästa fall. En fjärdedel avBarnhusets skyddslingar dogefter kort tid.

Hur mådde de överlevandebarnen? Enligt kyrkans läraföddes barn syndfulla ochmåste tuktas och fostras medhårdhet. En ABC-bok ger be-sked om synen på barn: Un-der bokstaven B som i Barnses en liten unge slita riset.Vilka är alltså barn? Jo, desom får stryk.På bilder från förra seklets in-dustrier tittar de allvarligt påfotografen, de små, illa kläd-da, barfota arbetarna. De barn

som lyckats växa sig storanog att bidra till familjens för-sörjning. De riktigt små, späd-barnen, är ofta en svår bördaför föräldrarna. Det är dettasamhälle som frambringar enny yrkesgrupp: fostermam-morna. Och i fosterhemsindu-strins centrum rör sig ängla-makerskorna.

Enligt en förordning frånGustav lll:s dagar, hade möd-rarna rätt att få förbli okända.Det gjorde det möjligt art di-

Buteljsköljerskor på Munchenbryggeriet i Stockhotm 1901

35

skret låta oönskade barn för-svinna.

Mödrar som inte klarade avatt ta hand om sina nYfödda,annonserade i Pressen efterfosterhem. Hade mammanråd, betalade hon månadsvisför barnets vård och hade Pädet viset en viss kontroll överfosterhemmet. Men ju fattiga-re mamma, desto lägre foster-hemsavgift och desto sämrevård för barnet.

Om hon valde att betala engång för alla - det kunde rörasig om några hundralapPar -var förmodlingen hennespraktiska bekYmmer ocksäöver en gång för alla. Möjlig-heterna var stor att barnethamnat hos en änglamaker-ska. Och mamman var kvittsin börda utan att själv få blodpå händerna.

En interiör från en änglama-kerskas "verkstad" i Stock-l1olm, hämtad från KulturensArsbok, Fataburen 1971, geren inblick i de olYckliga sPäd-barnens fasor.

"... där mötte en vidrig luktoch förfärande sYn. Där låg ettbarn i sina tunna, grönaktigatarmuttömningar med flockorav ystad mjölk. Större delenav kroppen var ett onaturligtstort, utsPänt underliv' RYgg-och skinkor var en blåröd, vät-skande, sårig Yta.i munnen hade barnenvämjeliga suddar av s k naP-par med sur, Ystad mjölk.'

I denna dödens förgård hör-des inget skri, nej bara däm-pat kvidande som av vårdarin-nan mildrades genom RosÖnsbröstdroPPar (ett oPiePrePa-rat) eller också doPPades deöverallt liggande, förgiftadesura suddarna i brännvin ochstoppades i barnets mun".

Hur utbredd den här hante-ringen var, vet man inte. Menmah räknar med att de flestaänqlamakerskorna undkompoiisen. Vanvård till döds vartroligen en vanligare arbets-metod än regelrätt mord.

36

På den punkten skilde sig Hil-da Nilsson från Helsingborgfrån kollegorna. Hon oPerera-de också ganska sent. Det ärbara 65 år sen hon dömdes attsju gånger mista livet för bar-namord.

Åttataldig mörderskaUnder två års tid hade hon

tagit emot, mördat och bräntupp åtta spädbarn som läm-nats i hennes vård. Ingen i

hennes omgivning hade miss-tänkt något.

Vem var Hilda Nilsson? Vadgjorde henne till åttafaldigmörderska?

I de digra rättegångsProto-kollen framträder hon aldrigdirekt. Bilden av henne teck-nas av andra: Poliser, läkare,jurister, lärare, anhöriga' Den unga Hilda framstårsom en glad, öPPen flicka.Hon blir piga i ett köPmanshusi Landskrona, där husets songör henne gravid. Hon slängsut och barnet dör strax efterförlossningen.

Hon beger sig till Helsing-borg och blir snart gravid Pänytt. Barnafadern försvinnerhästigt och Hilda står åter en-sam med ett barn, som ocksådet dör. Hon flackar runt ochhar tillfälliga jobb, men lYckasinte rota sig. I fYra är lever honsom prostituerad och drar Päsig gonorr6 och sYfilis.

1905 börjar Hilda ett nYtt liv'Det är då hon träffar den sPar-samme, rekorderlige stations-karlen Gustaf Nilsson. De gif-ter sig och Hilda försöker bidratill familjens försörjning genomatt driva matservering- Menhon är en skral affärskvinnaoch rörelsen går med ständigförlust. Tre gånger går makar-na Nilsson i konkurs och vär-den lägger beslag På derasmöbler. Skulderna bara ökar.Hilda dras med ständig hu-vudvärk och sömnProblem.Några barn kan Hilda inte få.

Könssjukdomarna har förstörthennes äggledare.

Vid denna tid, 1914, finnsredan ett fosterbarn i huset,Erik Gustaf. Han sköts oklan-derligt, men maten trYter. Hil-da letar efter utvägar.En av hennes favoritsYssel-sättningar är att läsa SkånskaDagbladet. Särskilt intresse-rad är hon av annonser av tY-pen: "Gott fosterhem sökes åtrart flickebarn".

Sofia Elisabet är sex måna-der gammal då Hilda Nilssonfår henne i sin vård mot en er-sättning av 300 kronor. Flic-kans mormor, som satt in an-nonsen, tycker att summanverkar vara i blygsammastelaget. Men fostermodern ver-kar så förtroendeingivande,att den lilla flickan genastöverlämnas i hennes utbreddaarmar.

Men Sofia Elisabet visar sigvara ett kinkigt och besvärligtbarn. Hilda blir allt tröttare. Endag i mars 191 5 tar Hilda f ramen tvättbalja för att bada flic-kan, som högljutt ger hals.Fostermodern tär en Plötsligingivelse.

Hon lägger det nio månadergamla barnet framstuPa i bal-jan, plac.erar sin tvättbrädaovanpå. Overst ställer hon enfylld kolhink och lämnar däref-ter rummet i tjugo minuter. Dåhon kommer tillbaka har SofiaElisabet tystnat för alltid.

Samma dag eldar hon uPPliket i husets tvättstuga. Efter-åt minns grannarna att de oftakänt en elak lukt från Nilssons,men trott att det kom från ben-mjölsfabriken i närheten.

ManiDet skulle dröja ett år efter

detta första mord innan Hildasvarar på nästa annons, mendå hon väl tagit sig över dentröskeln blir det som en manihos henne.

Sofia Elisabet följs av JohnLennart, Nils Bertil, Brita Eli-

e3ö

i.*i $Foto: Stockholms SladsmuseumBarnkrubba i Stockholm omkring 1 91 0

sabet, Karin Margareta och yt-terligare tre små värnlösaoffer som inte hunnit få någranamn.

Medan hon förbereder mor-den, brukar hon promeneraomkring med barnen påarmen.

En del av barnen förmedlasav ett privat förlossningshem i

Malmö, som aldrig gör sig be-sväret att kontrollera foster-hemmet.

Hildas sammanlagda eko-nomiska utbyte av morden är3.870 kronor. Det är den sum-man de åtta mödrarna betalatför att bli av med sina barn.

Anar kvinnorna vad somväntar deras små? Begreppetänglamakerska är väl etable-rat och upprörande fall av van-vård har skildrats i pressen.

Rättegångsprotokollen anty-der att åtminstone en av mam-morna inte blev särskilt förvå-nad över sitt barns öde.

AvslöjandetDetta gäller dock inte BlendaH. Blenda arbetar som konto-rist, men blir gravid. Hon vå-gar inte skylta öppet med sitttillstånd, utan svarar på en an-nons om "obemärkt inackor-dering". Annonsör är det pri-vata förlossningshemmet i

Malmö, där en fru G - somofta gör sig en slant på olovli-ga förmedlingsaffärer - erbju-der sig att ordna fosterhem åtBlendas lille Gunnar.

Med sorg lämnar Blendaifrån sig sin lille pojke, somhon hoppas kunna behålla

kontakten med. Hans foster-mor heter Hilda Nilsson, somvid det laget redan dränkt trebarn i sin tvättbalja. Blendahar förespeglats att pojkenska vårdas hos Hildas uppdik-tade syster. Då hon tar kon-takt med Hilda för att besökalille Gunnar, hittar Hilda has-tigt på att systern flyttat illMalmberget och tagit pojkenmed sig.

Men Blenda ger sig inte, ut-an reser till Helsingborg, dären djupt medkännande Hildameddelar att lille Gunnar avli-dit i Malmberget.

Förbryllad vänder sig Blen-da nu till polisen med en hov-sam anhållan. Vad har egent-ligen hänt hennes barn? Pas-torsexpeditionen i Malmbergkände inte till dödsfallet. il

37

€(u,t{'

io(cog]F:äx:

:l&

tnteriörer från Allmäna Barnhuset i Stockholm. Teckning av Jenny Nyström t887

Först nu skickas en ledamotav barnavårdsnämnden hemtill Hilda. Då hon inte kan gebesked om Gunnars öde,kopplas polisen in.

Hilda Nilsson grips och er-känner nästan genast. Då honinser vad hon gjort bryter honsamman.

Rättegången pågår i sexmånader. Den väcker enormakänslostormar och en häftigdebatt kring fosterhemshante-ringen.

Också Hildas advokat, Wal-ter Klein, är tagen av henneströstlösa brott och söker utanframgång efter förmildrandeomständigheter kring hennesgärningar.

Orsaken till morden sökerhan i hennes personlighet.Hon är en tanklös slösare,sjukligt mottagen för sugges-tion. De biologiska mödrarnasgrymhet, att utan eftertankelämna sina barn ifrån sig, har

38

gjort Hilda likgiltig för spädbar-nens liv.

Hon lider också efter sviter-na efter sin syfilis, med dehjärnskador sjukdomen orsa-kat.

Hilda avkunnar siälvsin dödsdomMen rätten tar inga sådanahänsyn. Hilda Nilson döms tilldöden. Sju gånger ska honmista livet - dödandet av So-fia Elisabet betraktas inte somöverlagt mord - och dessutomvara "medborgerligt förtroen-de förlustig".

Hovrätten fastställer do-men, som överklagas tillHögsta Domstolen.

Innan fallet tas upp där, harHilda Nilsson avkunnat do-men över sig själv.

Ar 1917 , 41 år gammal, tarhon sitt liv på tvångsarbetsan-stalten i Landskrona. I ett dun-

kelt hörn av sin cell stryperhon sig med sin sjal.

Dödsstraffet i Sverige av-skaffades 1921 i fredstid. Sis-ta avrättningen skedde 1910.

Först 1924 kom den lag omsamhällets barnavård somskulle göra livet tryggare församhällets allra svagaste: deoönskade barnen.

Anita Ahrens/Grupp 5

Litteratur:Barnhistoria, av Eva-Lisa

Bjurman, m fl.Fataburen 1971Tips:På Medicinhistoriska mu-

seöt i Göteborg visas tomsommaren 1984 en utställningom barnafödandets historiakallad "En kvinnosak". Därkan du få veta mer om tragi-ken kring änglamakerskorna.

i..>"-

j

E,'

riF

reela Elerrar r: ..,.,.ivntBnisning. .re ela tler r o^,^ i o"p, iol,:ltt"ä,1, o, *so, .nägra Tj::;l."". 26,1 ti. G:+-- Ktrn gsi^- ';'-:', .f*i 't'lif';

rorrs ÄS'Bö'd' nll" ..

^

*,".1,j_1,?,1ffi" iil. t' tr"t"-':: :'Svar trlt :Ssar till :t'\';i'tog"t,

^- rs 2'1900',1".ont*s-Tidningen

28 2' 1900,

*ff*ff*fi

ff;mru*nösra n,cndag.

ryffi&sii.*rårhT

€;ry\s*W

Nu det för

Sommar...Äntligen tid att göra ingenting - eller allt,

vilket man behagar. Kanske ryms tid förläsning.

Sommaren hänger ut alla böcker som fres-tande frukter i ett paradisträd. De läsefruktersom här plockas ner är valda av litteraturhis-torikern Britt Dahlström. Ett har dessa böc-ker gemensamt: de finns i billiga pocketupp-lagor.

Lummig grönska, bad, badminton, saft ochbullar, tågresa, grillfest. . . Var och en kan lättfylla ut den smått berusande raden av som-mar-ord. För många betyder sommaren ocksåtid för läsning. Att hinna ikapp allt försummatfrån vintern eller läsa om de gamla slitnadeckarna. Vi tror att sommaren blir lång ochatt även ett nyförälskat par i en båt någongång skall göra något annat. Boken är sjålv-klar i alla packningar och på varje veranda,tycker vi. | övre delen av vårt land behövs inteens ljus om kvällen. Du läser direkt under him-melen !

Vi tror inte att någon tappar bort sitt för-stånd, sina känslor eller alla intressen bara föratt det är sommar. Sommarläsningen blir där-för inte så annorlunda än vinterns. Jo - på enavgörande punkt: sommarläsningen har ingetav plikt över sig, bara nöje. Sedan kan nöjetbestå av tegeltjocka klassiker likaväl somdeckare.

På vintern har man studiecirkelns, kamra-ternas eller de egna kraven på att läsa ochhänga med. Men sommaren hänger ut allaböcker som frestande frukter i ett ändlöst pa-radisträd. De frukter som här plockas ner är

självsvåldigt valda av artikelförf., som harsmakat av dem och går i god för dem. De haren sak gemensam; de finns i billiga pocket-upplagor. Vilket betyder att de inte tynger nå-gon ryggsäck, att de ryms i många fickor ochatt ingen förmögenhet går till spillo om de fal-ler i vattnet. Med förslagen vill jag inte styra,bara ge råd. Följ dem så mycket du vill, som-maren är din!

Deckarnas sommarliv och annanmunter läsningAtt läsa deckare på vintern smyger mångamed, men på sommaren blir de plötsligt rums-rena, de blir hängmattornas tioitopp. Tvåengelska hör till mina favoriter. P.D. Jamesbok "Ett opassande jobb för en kvinna"(W&W) handlar om en ung dam, CordeliaGray, som av en tillfällighet hamnar i deckar-branschen. Hon klarar sitt uppdrag utmärkt.Det är en spännande och välskriven bok, liteåt Agatha Christiehållet. Likaså engelsknutidsförfattare är Ruth Rendell. "Stenarnaskola ropa" (A&K) talar om vem som är mör-

tidar

ft

41

daren redan i bokens första mening. Men denär fruktansvärt bra. Här finns ett socialt ochpsykologiskt tema, problemen med lässvårig-heter. I andra böcker har Rendell mera tradi-tionell pussel- och intrigläsning.

Trots sin titel "Mordet på änkeprostinnan"(R&S) är den ingen deckare, bara en mycketrolig bok av dansken Beniamin Jacobsen.De små berättelserna pendlar mellan uppslup-penhet och vansinne. Tiden är för ca hundraår sedan och en del är hämtade från författa-rens egen tokiga familj. Ingen annan bok läm-par sig så bra till högläsning. Däremot skallnog Theodore lsaac Rubins "Boken om ils-ka'' 1W&W) läsas i enrum. Den är en godmo-dig uppmaning till hämmade och blyga attslåppa vreden loss. Rubin är psykolog ochhan önskar inte alls en värld bestående av idelargsinta. Däremot har han sett hur illa folk farav att kväva sin ilska. Många populärpsykolo-ger är kvacksalvare; här är en både seriös ochrolig.

Mera andligt än världsligtVi fortsätter tanken att göra något åt personlig-heten. Man kan mycket väl begrunda visa ordmedan man slår ihjäl myggor. Den andliga av-delningen är tilltagen generöst och oortodoxt.Det har kommit en ny bibelöversättning: helaoch delar av Nya testamentet och delar avGamla. Nya bibeln har kommit mycken förar-gelse åstad. Men är det verkligen så illa? Lässjälva med sommar-öppna ögon. | "Koranen"

42

(Forum) heter en avdelning Al-Nisa; det ärkvinnornas sura. Om jag sade vad jag anserom den, fick jag ett helt gäng ayatollor övermig. Men i övrigt och allvarligt talat är Koranenför några en helig urkund, för oss andra enviktig kulturhistorisk skrift.

Jag har en svaghet för världens äldsta litte-rära verk, femtusen år gammalt. Det skrevs engång i kilskrift på lertavlor. Nu finns den till ochmed på svenska, "Gilgame5-eposet" (AWE-Gebers). Det är hjältesaga och mytologi, medlikheter både med Gamla testamentet ochOdysseen.

Efter historiska skrifter kan man vila i ett parmoderna katolska texter. Gunnel Vallquists"Steg på vägen" (Bonniers) går från det yttre,påvisbara, till den inre verkligheten. Att leva äratt erkänna spänningsfältet mellan dessa po-ler. Några av sidorna i hennes bok är bara ettpar rader - som gjorda att meditera över un-der den fria himmelen. Den katolska fattig-prästen Dom Helder Camara erbjuder någotliknande i "Tusen skäl att leva" (Proprius). Detär böner för meditation och för en solidaritetöver gränser. Också vi inte kyrkligt aktiva kanbehöva vårda vår sjä|. Hans Gud är inte min,men hans längtan efter ett hedervärt liv kanjag dela.

Kanhända sätter någon i halsen när jag kal-lar Suzanne Bröggers långa prosadikt"Tone" (W&W) för en andlig upplevelse. Be-rättelsen om den levnadsglada och ingalundaoförvitliga hattmodisten kan läsas som en ut-läggning av en av Jesu liknelser, tycker jag.

$

*IildT

ri

å

Moralen i "Tone" är oväntad, djup och äkta.En av 190O-talets tjockaste diktsamlingar(bortåt 450 sidor!) är Göran Sonnevis "Detomöjliga". Den utgör en av höjdpunkterna i enintressant poets produktion. Tänk att få sjunkain i ett lyriskt universum som räcker från juni tillseptember.

I författarverkstadenPoeten och konstnären Elsa Grave har skriviten rolig och underfundig bok om sitt liv, "En tidi Paradiset" (Författarförlaget). Läs gärna hen-nes dikter också, men först denna om omöjlig-heten i, att på en gång vara konstnär och små-barnsmamma. Andå måste det gå och Gravelyckades. Kanske hjälper det att tro på små-knytt och bo i en kåk som heter just Paradiset.

Sveriges störste författare heter Strind-berg. Man står inför några hyllmeters litteraturom denne gigant. Det är för mycket, vad välja?Mitt förslag heter Olqf Lagercrantz "AugustStrindberg" (W&W). Antligen får man rentutläsa att Strindberg privat och som författareinte var detsamma. Boken är sann populärve-tenskap, både lättillgänglig och faktafylld. Loc-kas du sedan att läsa Strindbergs egna verk,så finna en hel rad av dem i nät[a Aläusband.När eldfängda och personliga författare är på

tal vill jag påminna om Vilhelm Mobergs"Otrons artiklar" (Författarförlaget). Där luftastankar och skandaler, där slaktas heliga kor.Mobergs glöd får dig att glömma kalla som-marregn.

Klassisk kvinnolitteraturSimone de Beauvoirs "Det andra könet"(AWE-Gebers) har kallats för kvinnobibel. Ja,den är tjock som en bibel, men man blir intetroende på den. Och det är inte meningen. DeBeauvoir vill ge alla kvinnor tankeställare, honvill skaka om de invanda banorna av handling-ar och funderingar. Alla talar om boken men fåhar verkligen läst den. Varför inte nu isommar?

Ännu en bok kallas bibel, Doris Lessings"Den femte sanningen" (Forum). Romanen ären stor uppgörelse med en kvinnas familje-och kärleksliv, hennes yrkesliv, politiska livffi ffi, i ett modernt samhälle. Lessing har ettklart öga för komplikationer. I teorin är alltinglätt. Praktiken är värre.

En klassisk kvinnotext är en hundra år gam-mal och nyligen återupptäckt novell av Char-lotte Perkins Gilman, "Den gula tapeten"(Stenströms). Kvinnan i berättelsen stängdesin i ett rum med en gul tapet och ordinerades

aE

J

43

passivitet och avskildhet. Detta är ren tortyr,men populär behandling av kvinnor förr. Gil-mans novell hjälpte till att avskaffa en misslyc-kad metod. Jag vill inte anföra sjukdomsskild-ringar om de inte är hoppfulla, som Gilmanseller Marie Cardinals. Hennes självbekännel-se "Orden som befriar" (Månpocket) om enmångårig psykoanalys, har fått många att för-stå det speciella med den terapin. Beskriv-ningar av svårartade psykiska tillstånd görs in-te alltid bra i litteraturen, men Cardinal harlyckats.

Dagböcker är en intressant genre. Männen(oftast framstående) har använt dagböcker tillatt resa sig själva ett monument. Kvinnornasdagböcker anses vara mera ärliga och jordnä-ra. Det gäller i högsta grad Anais Nin. Hennes"Dagböcker 1-3" finns i Trevipocket, de övri-ga fyra på bibliotek och i bokhandel. Nins and-ia böcker, romanerna, kan vi glömma. Till ef-tervärlden går hon för sina unika dagböcker.lbland kan man tycka att självanalysen blir allt-för egoistisk. Men hennes liv var intressant,likaså de egenartade personer hon mötte.

Till klassisk kvinnolitteratur i Sverige måstevi utnämna Tora Dahls Gunborgserie (Tiden).Den har åtta delar, börjar med "Fosterbarn"och slutar med ".. när du kommer ut i livet"'Det är en minituös och skarpögd skildring aven ung flickas iv mellan fostermor och biolo-gisk mamma, och med hennes stora studie-längtan. Dahls realism överträffar den bästapsykolog iska f ackl itteratu r.' En sv-ensk kvinnoklassiker är ju om någonockså Moa Martinson. Hon är så självklar såjag behöver inte skriva mer, bara nämna, attde flesta av hennes viktiga böcker finns i olikabilligserier.

-- Jag står här och stryker. Så börjar denförsta novellen i "Ge mig en gåta" (Trevi) avTillie Olsen. Meningen är avslöjande och harblivit berömd. Aldrig att en man (än) skullebörja en bok så. Ols-en fick vänta i trettio år qåchansen att få skriva denna mening, och deandra i ett utsökt författarskaP.

Blandade bra berättareNi vet väl att det finns en midsommarbok?P.C. Jersilds "Den elektriska kaninen"(Delfin) utspelas en midsommarnatt, då enligttraditionen djuren kan tala. Hos Jersild samlasde på Skansen för sin årliga kongress. Mensagan är icke skön, den är satir.

44

Vilken bomb är den största i en familj? Maxvon der Grtin ger ett svar i "Den sista kärle-ken" (Barrikaden). En änka och en änkling för-älskar sig, till barnens förvåning, harm ochsvartsjuka. Margaret Drabble har skrivit enrad nästan gammaldags romaner, fast meddagens människor och problem. Hennes förs-ta bok "Aret vid Garrickteatern" (Trevi) hand-lar om en kvinna, gift med en dynamisk teater-man. Den eviga frågan med barn, man, karri-är, diskuteras ovanligt begåvat.

Till thrillers räknas ibland Dostoievskiis"Brott och straff" (W&W). Där begås förvissoett mord, men jag tycker nog, som de flesta attden är en fin psykologisk klassisk roman.

| äldre litteratur finns många sorgsna skild-ringar av livet på landet. Till den traditionenhoi den unge Rolf Johansson med "Hushål-lerskan" (LTs). Huvudpersonen lever till synesoansenlig, men det år vi får följa henne rym-mer ett livs dramatik. Anne Tyler heter en ori-ginell författare och hennes "Segla efter sflär-Äorna" (Trevi) hör inte till de slätstrukna. Ung-karlen Jeremy skapar konstverk av klädnyporoch löständer och lever i en annan värld än depersoner som omger honom. Eller gör han in-te det? I en främmande värld lever de dövföd-da, som Joanne Greenberg med fin känslaskriver om i "l detta tecken"(A&K). Hur lätt blirman inte misstänksam av omgivningens svår-tolkade signaler. De två människornas försökatt orientera sig i världen är både rörande ochrart, men framför allt omskakande och nyttigtför hörande.

Från främmande kontinenterEn av de bästa Afrikaskildringarna har skrivitsav en gäst, Karen Blixen. "Den afrikanskafarmen't (Trevi). Men hennes besök var grund-ligt. I sjutton år drev hon en kaffeplanl.?ge i

K-enya. Det var i början av 1900-talet. Till lan-dets senare historia hör bl. a. Mau-mau-upp-roret. Om den svåra tiden därefter berättarNgugi wa Thiong'o i "Om icke vetekornet"(Coröna). Vem ska bli ledare i den fria byn?Den tystlåtne Mugu, eller någon annan? Sam-tidigt ievs ett vardagsliv och man arbetar medjorden.

Bokstavligen uppochner från oss satt Pat-rick White bch skrev "En frans av löv" (Mån-pocket), en av hans tre, fyra bästa. Vid ettvåldsamt skeppsbrott 1836 spolas kvinnan El-len i land som överlevande. En prydlig engelsk

Ake E son Linclman/l\{lRÄ

dam förvandlas till vildmarksflicka. Hon möterurinvånarna; hon kämpar för att överleva. Vadär en människa när alla yttre skal reducerats?

Som ett utsökt japanskt konstverk har Ya-sushi Inoue utarbetat sin berättelse "Jaktge-väret" (Tiden). Tre kvinnor, hustru, älskande,släkting, ser på samme man, men ser ändåinte samme man. För vem var han mest verk-lig, vem av dem älskade han? Under det poli-tiskt inflammerade lran ligger ett gammalt kul-turland. Elva av dess viktigaste författare pre-senteras i "Getingboet och andra noveller"(A&K). Det är en våldsam blandning, medtyngpunkten på persiskt bondeliv, dess sed-vänjor samt religiös fromhet och hyckleri.

Edgar Allan Poe skapade 18O0-talets rysa-re med sina spök- och skräckberättelser. Läsinte "Sällsamma historier" (R&S) på ensligatältplatser i vildmarken, men gärna med folk i

närheten. För svala dagar föreslår jag JosephConrads "En fredlös på öarna" (Tiden) medtropikernas obarmhärtiga klimat och hand-laren Willems öden och äventyr i östraBorneo.

Mitt sista läsförslag heter "Julberättelser"(Forum) av Charles Dickens. De heter julbe-rättelser för att Dickens brukade publicera enny historia till julen under flera år på 1840-talet. Alla tror att de handlar om julen. Men detgör bara en av dem. Jag slutar med Dickenshistorier för deras goda fantasi och berättar-glädje. De är också fin föda för tanken. Varie-rat på mångahanda sätt har alla de andra läs-förslagen också dessa goda egenskaper.Glad sommar!

Britt Dahlström

Om översättningar:Flertalet av behandlade böcker är översatta. Medkortarader och varje bok finns ej plats att bedöma översätt-ningarna. Det är emot min vana, men jag kan i alla fallom dem sammantagna ärligt säga, att de är skickliga,kongeniala och lyhörda.

45

ha" lillbaks neÅ

o,,h fq&\€ al{ Ittkäk i r\fex detr

a^. oR(\t in\e ll l*lt e"A

':? 1^ qu' JM3 lrllbaLs

"',"[ö l'å^'")":::,T'

/n(r,tN "f$""tW

sclcvru{

l(ll hr',,s

vAY

/\(d m-?,\ff \\'\w&--{XP-" --\

Av

/aÅ f i'rl al,l

.Ä.., var hernrna I lrk vr,.' li"1tc-]nn tL, e^^Ur1ot^ b'öl,a ;06rrr -,Y.r-''i,U-^, ,tt t Utr,r.-..-' , \)

6uur\gn böfr) d;\\ \ wM'ni d^,

v cr\ Ilrll dlr tÄv \ dr tttvnnf . ,12q

be\,tiv Åt us"ltl'1ru.,:nu.'r.r,ge^å',viÄct hår 'ed i^ !1 Vl bY'as

al\[ iq elENTt-tqEN ;\\ ) -MMns d"^,,, lÅJ.' ,.\o pr l Slca v', il\e sh-rl.a h\\

., r4V\,2,p* \2ui1 as -

vne r.r'\ |vl

i'rnnV.fueo i.**t i alla fatt I '3*\å,ut111i at\:

L.a^ \rtrl ke,'s\ns,?rouc^re ...

-VÄNi Nt..IORNA-

46

*\

o\v)

.l9\

(

ir H\\ År5 '6 o55c '

Ja... rnrnrl1 .. yrr4,då." \ä,latt Å.r vefait iaa\ inle orkar w,ecl honorn.. ne\,

,rtn,i sorski\l ' or ' orn e\^ fn'n*6'41 '

, *"os Äio\'1'ss,a.z-- t5 J \z,r"Ei \'"m/t{ ,wm/ \l\ % ''.F-, l\fl ',Y3= -r/t v V\i.6 \ 'V/ t -L--- Y\)>-" v =-fuh4

@

loI(

tf/-

/r, \..0p/. \),?/,/

47

Kainnorna på bilden har inget annat samband med kainnorna i artikeln, än att de bor i Grekland.

Mor och dotter i Aten:

De grekiska männen48

D Renna bet en polis i handen hellre än att delta ikorrumption. Hon kämpar också för ett jämtiktförhållande med en man.

Litza, hennes mor, tror inte det lyckas. - Attagrisar har samma ansikte, säger hon.

- Jag hatar det här landet! I

sin syn på kvinnan är Grek-land fortfarande på u-landsni-vå, säger Litza och studerarvärldskartan som hänger påköksväggen.

- Ja, näst efter Turkiet ochLatinamerika är mitt land för-modligen sämst i världen påjämlikhet, konstaterar hon.. Det är påsk i Grekland.Arets största högtid. Gatorna i

Aten ligger öde. Alla har restfrån stan. Renna, hennesmamma Litza och jag sitter idet lilla köket och ser ut påregnet och väntar på attlammkotletterna ska stekafärdigt.

Vi ska också fira påsk, menpå deras sätt - utan kyrkobe-sök och stort kalas. Ute i träd-gården dansar grannarna un-der presenningar och famil-jens äldste ägnar sig fortfaran-de åt middagen. Han har förä-rats skallen, den finaste bitenpå det grillade påsklammet.

Renna är trettio. Hon ärfrånskild utan barn. Affärs-kvinna, feminist och kommu-nist. Litza närmar sig sextio.Hon är änka och bitter. Honkänner sig utnyttjad och be-sviken.Jag har bara känt Renna någ-ra fä dagar. Vi träffades enkväll på ouzerian med bläck-fisk, vin och två kvinnoliv attprata länge om. Och så tvåmän vi bordet bredvid som ef-ter ett tag hedrar oss med sinuppmärksamhet genom attlyfta vinglasen till en skå|.

Renna vet vad som förvän-

tas av henne i det här läget,men bryter mot reglerna ge-nom att helt stillsamt undra:och varför skulle vi skåla meder?

- För vänskaps skull bara,utan några som helst avsikter,säger den ene och försöker seövertygande ut samtidigt somdet självsäkra leendet dör påhans läppar.

För vänskaps skull! Skul-le du någonsin vända dig tilltvå män och skåla med domför vänskaps skull? Försökerdu inbilla mig att du är detStore Filantropen - Människo-vännen?

Renna är både road ochupprörd. Jag är enbart road.Jag har aldrig mött en grekiskkvinna som vågat ifrågasättareglerna.

Jag har aldrig mött en kvin-na som Renna förut.

I Grekland möter man i och försig mest män. Dom finns pågatorna och på cafeerna, i deflesta butikerna, i tidningarnaoch på TV. Kvinnorna har jagträffat i köken över en koppkaffe eller på små balkonger iskymningen när dagens arbe-te är slut och man redan på-börjat morgondagens med po-tatisskalning och rensning avärtor.

Men på de balkongerna harjag aldrig träffat en kvinnasom Renna.

- Problemet är att jag intepassar in i det grekiska sam-hället. Jag kan inte accepteradess regler, och jag kan abso-

49

Monika Englund

sviker!

E-g

Stora bilden: Renna, affärskainna, feminist ocb k.ommunist. Lillabilden: Hennes mor Litza.

lut inte kompromissa, sägerhon själv.

- Det var fan så svårt attkomma fram till vem jag är ochvad jag vill med mitt liv. Numåste jag stå för vad jag trorär riktigt. Att ge efter skullevara att göra våld på mig själv.

När Renna var liten flickavisste hon precis vad hon villebli. Hon skulle bli Kvinna - detvill säga hustru och mor. Meneftersom hon är begåvad skul-le hon också bli något annat -Yrkeskvinna. Det vill sägasekreterare.

- Jag gick en ettårig utbild-ning där jag fick lära mig attgöra mig vacker och hur jagskulle bete mig socialt.

- Sekreteraryrket är säkert

50

bra, men inte i ett så primitivtland som i Grekland. I två årstod jag ut med dålig lön ochständiga inviter från mina che-fer. Sedan slutade jag Dethela föll på att jag inte kundegöra mig så dum som de villha mig.

För kvinnorna i Greklandfinns bara tre möjligheter, me-nar Renna. Antingen gifta sig- helst, men inte nödvändigt-vis av kärlek.

- Jag kan inte spela hustrui dag, det går bara inte. Jaghar försökt men klarar det inte.

Den andra möjligheten äratt ta anställning, arbeta förnågon annan.

Det kan jag inte heller ef-tersom kvinnliga arbetare

tvingas acceptera lägre lönerän männen och eftersom desällan räknas och respekterasför vad de är. Kvinnliga arbe-tare i Grekland har tusen pro-blem att brottas med, precissom alla kvinnor i samhällensom inte är mogna för jämlik-het och kvinnofrigörelse.

Äterstår alltså det tredje -att bli affärskvinna. Så detblev Renna. De senaste sjuåren har hon tillsammans medsin bror drivit två skoaffärer i

Aten.- Det är inte heller lätt.

Dels har jag svårt att kännamig som en affärskvinna efter-som jag inte accepterar detkommersiella systemet. Delsär jag tvungen att kämpa varje

dag för att vara någon annanän den jag egentligen är. Jagmåste bete mig som männen-ibranschen om jag ska bli re-spekterad.

Andå är detta den endamöjligheten för en kvinna somvill vara självständig, menarRenna.

Bet polis i handen.Renna är en kvinna med prin-ciper. En av dem är att inte ac-ceptera det i Grekland så välinarbetade systemet med kor-rumption. Det kan komma attkosta henne ett år eller mer avhennes liv.

För ett par månader sedanfanns Renna på alla dagstid-ningars förstasidor. Det "oer-hörda" skreks ut med feta ru-brike: "Kvinnlig affärsinneha-vare bet polisman i handen".Eller "Henne kunde inte sexmän klara av". Där beskrevsdet tumult som utbröt när skat-tekontrollanter kom till Rennasbutik, och som slutade med attRenna bet en polisman i han-den, förstörde uniformen fören annan och kastade en stolmot en tjänsteman.- Jag hade kunnat betala

dom i stället, så hade de gått.Men jag vägrar att ställa upppå korrumptionen. Alla andragör det och affärsmännen pågatan tycker natuligtvis att jagär en idiot.

Efter en vecka i fängelsesläpptes Renna i avvaktan pårättegången som blir i septem-ber. Hon väntar sig eti hårtstraff. Lagen i Grekland förbju-der all skymfning och allt mbt_stånd mot polisen.

- Men livet är att kämpa,inte bara acceptera. Det är'attvägra finna sig i det som är feloch försöka skapa någotbättre.. Det g_äller i allra högsta grad

den politiska kampen, månarRenna. Hon var i många åraktiv i KKE-|nrikes, det äuro-kommunistiska partiet i Grek-land.

- Men det qav miq ino-enting. Jag vill inte Oarä praiaom problemen, jag vill göranågot också. Men där satijagoch diskuterade kvinnans pro--blem i samhället och det fdrle-gade familjemönstret med mi-na partikamrater. Efter våramptgn gick alta utom jag hemtill sina små kärnfamiljer, män-nen till ett dukat bord och kvin-nolna till en ny omgång tvätt.

Renna säger att hon har ac-cepterat tanken på att leva en_sam resten av sitt liv. Inte förhon vill ha det så, snarare föratt hon kommer att tvingas tilldet. Hon bär på en dröm ommannens förändring, om jäm-likhet och rättvisa.. Trots många misslyckan-

den är hon inte bitter. Hbn vetatt männen inte släpper taget

om makten, men vill ändå för-söka varje gång hon finner endörr som står på glänt till detjämlika förhåltandet.

Renna är den förståendeoch kämpande. Hennes morär den fördömande och avrät-tande.

- Renna är masochist. sä-ger Litza. Hon låter männen:3r" henne gång på gång.Hon vagrar att acceptera attdet samhälle hon lever i intebefinner sig i det idealtillståndhon drömmer om.

"Grisar som grisar',- Du har inte förstått någon_ting, säger Renna till sin äor.Jag kräver att bli respekteradav mannen och av samhället.Det är min rättighet. Jag för-väntar mig inte myckel avmannen, men jag ställer kravpa honom. Det gör inte du!- Nej, for dei är ingen ide.

Alla grisar har samma änsikte.säger Litza tvärsäkert och av-slutar därmed den diskussio-nen för hennes del.

Om detta är ett gammaltgrekiskt ordspråk eller henneseget vet jag inte. Förmodligendet senare. Men jag vet vadhon vill säga - från männenhar vi ingenting att vänta. Gri-sar som grisar. . .

Litza och Renna har levt tvåolika liv. Det glömmer de ofta

51

E

bort i diskussionens hetta. Lit-za var gift med en man somvar lika starkt övertYgad Patri-ark som kommunist. De levdetillsammans ända tills han dogför ett par år sedan, trots attdet är mer än femton år sedanhon slutade älska och älskamed honom.

Renna har kunnat Prova sigfram. Efter flera långa och kor-ta förhållanden med grekiskamän träffade hon WaYne, enaustraliensare som läste Marxoch pratade stort om kvinnansfrigörelse, men som inte för-väntade sig mycket mer avRenna än att hon skulle varaen traditionell kvinna.

- Mannen måste hjälPa digatt vara jämlik, han måste hjäl-pa dig att vara stark i din "nYa"kvinnoroll, annars är det lättatt falla tillbaka, säger Renna.

Den hjälpen fick hon inteheller från Wayne. Efter femårs äktenskap blev hon gravidmen vägrade att föda barneteftersom det skulle binda hen-ne vid en man hon inte kundeleva tillsammans med. Så hongjorde abort och skilde sig.

Lever ensammaNu bor hon ensam i lägenhe-ten hon delade med WaYne.Bara ett stenkast därifrån borLitza. Hade de följt reglerna såhade de flyttat ihoP. Eller omde hade varit rädda för en-samheten.

- Jag är ensam, även omjag har många vänner. Endagången jag känner att jag fårverklig kontakt är när jag lä-ser, säger Renna.

- Och jag vill vara ensam,förklarar Litza. Kvinnorna i

Grekland är dumma somhöns. De tänker inte, läser in-te, helt enkelt för att de inte villanstränga sig. Det är därförjag inte har några vänner. Jaghar ingenting att Prata meddem om. nPia JardemarldGruPP 5

52

800 ord for graviC

Hon skönmåhan förlöjligi"FIan har knullat fast sig."

Det betyder att hon är med barn."Hon år'6etåckt, uppknullad, laddad,uppkörd, baktung, fylld, ungstinn,uppstuffad..."

^ b.t betvder också att hon är med barn,

- De här uttrycken säger mer om de som talarän kvinnan de talar om, säger Gunilla Byrmansom just nu arbetar med sin doktorsavhandlingvid institutionen för nordiska språk i Lund.Hon forskar om konsten att säga att någon ärmed barn. Hennes undersökning omfattar heladet svenska språkområdet i Sverige, Finlandoch de baltiska staterna. Hittills har hon hittatöver 8OO uttryck! Och hon har funnit att kvin-nor använder fina och positiva uttryck för attbeskriva att någon är gravid. Och att män gärnaanvänder fula. råa och sexualhumoristiska.

- Overhuvudtaget år nästan alia uttryckstarkt laddade med värderingar och attityder,säger hon.Antingen är de förskönande och positiva. Tillexempel "hon är i lyckliga omständigheter","hon är i väntans tider", "hon ska ha en liten"eller "hon är inte ensam".

id:

Loltanr,/

Iar

. Detta är.typiska kvinnliga urtryck. Männendäremot väljer att säga art ;'hon ir pä smällen,på, jäsen,. på hivan, på knasen, på burken, påbulan uttryck som gör att graviditetenoch den gravida'kvinnan fir ett löjäs skimmeröve.r sig, menar Gunilla.

Aven om kvinnan för det mesra menfaktiskt långt ifrån alltid - är centralfiguren såspelar.hon- en passiv roll. Hon är någät, ellernågot har hänt henne. Hon har sällan gjort nå-got själv (undantaget d.e gånger hon gjo-it någotsom anses uppenbart dumt, typ "hon har gjörtett telsteg"). Det är männen som är de akiiva.I'HT har gjort henne på tjocken". Eller ocksåhar hon "fått en bulle i-ugnen". "Han har blåstupp henne" eller "hon -har fått för mycketkuk".

De direkt nedsättande uttrycken ser Gunillasom ett symrom på det gamla patriarkaliska

samhällets ofta negativa och avståndstagandeinställning till den gravida kvinnan, och då na-turligtvis speciellt den ogifta.Gunilla h_ar gått igenom gamla landskapslagaroch häradsmåI, hon har samlat in uttryik å.-nom frågeformulär och dialektarkiv. Om ättpar är räknar hon med att v^ra klar med sinavhandling. Bland annar vill hon ta reda på vilkauttryck som uppfattas som "fvl^" reJpektive,tf' ,,nna

-. Min hypotes är arr de uttryck om anspelarpå den sexuella akten, som ofta innehåller ån råsexualhumor, att dessa betraktas som fula ochnegativa. De "fina" uttrycken däremot blickarframåt, mot förlossningen och föräldraskapet,säger hon.

Monica ['.nglund

Pia Jardemarl</GRUPP 5

53

Kvinna i Nicaragua:

Landefs försv ar v i kti gasf!

I - Vi tar ett steg i taget mot iämlikhet medmannen. Ännu åtärstår många. Men numeraräknar man med oss i samhällslivet.

Det säger en kvinna i Nicaragua. Trots attmånga kvinnor kämpar sida vid sida med män-nen för Nicaraguas självständighet gär detlångsamt med jämlikheten i hemmen.

Kvinnor föder barn och kvin-nor ammar. Därutöver stårkvinnor vid spisen, handlar,tvättar, tjånar pengar, diskar,stryker, sopar golv, skötersmåbarn och passar upp denjämnåriga familjemedlemmenmed snopp - såvida denne intestuckit sin väg.

Också i Nicaragua.Det hjälps inte att inrikesmi-

nistern Tomås Borge kallat detför "rena barbariet" att över 80procent av Nicaraguas kvinnorhar det på det här viset. Kvin-no- oclr mansroller är oftastomsorgsfullt påklistrade, ochavlägsnas inte i en handvänd-ning for att revolutionens fanorbörjat fladdra.

Men kvinnorna i Nicaraguautbildar sig också, och börjararbeta i andra yrken än de tra-ditionella. De finns med över-allt i samhällsuppbyggnaden,numera, deltar i möten, f.attarbeslut och når i allt högre gradviktiga poster. Ny" lagar gerdem rättigheter och ökat män-

54

niskovärde. I hemmen försnattliga gräl om vem som bärden tyngsta arbetsbördan.Många kvinnor klär sig i uni-form och skjuter med gevär föratt försvara sitt NicaraguaLibre, det fria Nicaragua.Kvinnobilderna på näthinnanbryts mot varandra som speg-lingar på en krusad vattenyta.Modern som kånkar på ettbarn, nej två, ett tredje i mage.Hustrun som gnider mannensskjortor rena mot räfflorna itvätthon på gården. Försäljers-kan som går runt i folksamling-en med sitt slitna förkläde ochropar ut att hon har kyldadrycker att sälja, agua helada,agua heladaaa, i den fuktigatropiska hettan. Den åldradegumman vid landsvägen som ärpl. väg till mässan för att fätröst i sorgen över ett förloratbarn. Eldsjälen i den sandinis-tiska kvarterskommitt6n somaldrig tröttnar på att berättaom alla förbättringar somskett, år pä gång och som hon

drömmer om. Flickan i nystru-ken vit blus och blå kjol, för-djupad i en bok om matematikmitt i den ringlande busskön.Representanten för kvinnoför-bundet AMNLAE med godutbildning, id6er och visioner.Miliskvinnan som travar ivägöver den solstekta plazan medgeväret över axeln och dentjocka, bruna skjortan klibban-de mot ryggen.

Gammal tid brvts mot nY.Traditioner mot nya värdä-ringar.

Det är svårt för alla.Ingen talar gärna om att

kvinnornas ökade samhällsen-gagemang ofta innebär ytterli-gare en börda på överbelastadeaxlar. Lät vara att den kännsmeningsfylld att båra. Men föratt fä mannen att acceptera sinhustrus nva roll. fortsätter honför det mesta att sköta störredelen av hemsysslorna. I bästafall hjälper mannen till lite häroch lite där, men någon jämlikfördelning blir det inte. Båda

,sN

könen ser också hemmet ochbarnen som kvinnans naturligaansvarsområde.

Sedan 1982 finns det dock enlag som säger att männen harlika stort ansvar för barnen -inte minst ekonomiskt - somkvinnorna. Det går alltså intehur lätt som helst att sticka ivägfrån familjen som förut. Hittaimannen en annan kvinna ochger sig av - em vanligt fenomen- så blir det till att betala un-derhåll för kärlekspanren.- Samma lag stadg ar art alla ifamiljen oauiett ko"n. ska ta delav hemsy_sslorna. Formulering-a!. som betytt något i prak-tiken?- I det här fallet kommer mannog ingen vart med lagar ochdekret, tror Lydia Darse, aktivi AMNLAE i'Ledn. Särskilt deäldre ändrar man inte på i förs-ta raget. Verkliga förändringarav attityderna rror jag bara kanske genom att medvetna för-äldrar uppfostrar sina barn tillatt de ska ta lika ansvar.

- Vad som däremot verkli-

gen förändrat kvinnorollen,forts.ätter_hon, är att vi integre-rats i samhället på ett helt annatsätt än tidigare. Förut åsidosat-tes vi hela tiden, nu finns vimed överallt och har något attsäga till om.

Lydia är inte ensam om arthelst vilja tala om just detta:den ökade respekten för kvin-nan i samhället. och de nvamöjligheter för henne ro-1979 ärs revolution skapade. IEsteli säger Luz Adilia, en avfyrtio kvinnor i ett sykollektiv,samma sak:

- Revolutionen har betvttoerhört mycket för oss kvi.t-nor, den har inneburit att vi harböriat befria oss. Förut var vibara hemma, och räknades in-te. Vi rar ett steg i raget motjämlikhet med männen, vi harmånga kvar. Men numera räk-nar man med oss i samhälls-livet.

Sykollektivet år em av defrön som satts av AMNLAEefter revolutionen och somtrots svårigheter grott, spirat

och,nu. börjar ge frukt. Fransettatt kvlnnorna startat en egenfabrik, så har den fört med"sigmycket för dem personligen.Utbildning, yrkeskunskaper,en egen inkomst och sist menrnte minst ansvar för någontineutanför familien. Flera iu kuinlnorna har ungar på dagis,många är med i milisen. Andrafrön som har planterats avkvinnor - och framsynta män -är de projekt för f d prostitue-rade som dragits igån[ i Corin-to, Le6n och Managua. Genomatt erb juda yrkesutbildning,stöd och err fast iobb har ocksådessa kvinnor fått chans till ettvärdigare liv.

Landets försvar gärfrämstNog blåser det medvind förNicaraguas kvinnor. Menstopp och belägg! Alla vill intevara med och byggr upp enmer jämlik framtid. Det äi ine-en id6 att blunda för att månfavarken vill eller tycker dlt

&""\ w

55

känns väsentligt att. engagerasig. Hur många medlemmarhar AMNLAE,? 50 000. Menmånga kvinnor år aktiva päandra håll: i fackföreningarna, ikvarterskommitt6erna för attnu nämna något. För andrakvinnor är det svårt att engage-ra sig överhuvudtaget, det är ioch kring städerna det händermest, och landsbygdens kvin-nor nås betydligt långsammare

av förändringens vindar.Man får inte heller glömma

vad som mer än något annatpräelar också kvinnornas liv ii\iårrgua: Uncle Sam i sin hö-ga hatt. USA:s närvaro, som[ör sig ständigt påmind genomättackär och sabotage från kon-trarevolutionärer, innebär attförsvaret av landet måste gäfrämst. Försvaret står inte barasom första punkt på kvinno-

förbundets program. Överalltbland Nicaraguas kvinnorpoängteras det att som situatio-r't.n är idag är den viktigastefrågan knappast vem som ko-kar bönorna och riset, utan attdet får kokas ifred. tr

Bilder och text:Eva Stenvång

INTRESSERAD AVSOLIDARITETSARBETEI LATINAMERIKA?

Har du några års yrkeserfaren-het? Har du jobbat med soli-daritetsarbete eller liknande iSverige? Är du intresserad avLatinamerika?Ta då kontakt med oss PåUBV - Utbildning för bistånds-verksamhet. Två gånger Per årtar vi ut volontärer och senasteansökningsdatum för vårensförberedande utbildning är den24 september.Hör av dig for ytterligare uPP-lysningar - ring 081714 09 88eller skriv till:UBV, Box 152 76, lO4 65Stockholm.

Läs mer om kvinnor i Nicaragua och Ö;uriga Latinamerika!Senaste numret av NYHETER FRAN LATINAMERIKA

(nr 4-5184) innehåller en 28-sidig specialbilaga om kvin-norörelsen i Latinamerika. Kvinnor från ett tiotal länderkommer till tals - den aktiva feministen, gerillasoldaten,det underbetalda hembiträdet, den indianska bondekvin-nan och många fler.

Dessutom: latinamerikanska kvinnors konst och littera-tur, kvinnohuset som Sverige betalar, nyheter, notisermm.

Försäkra dej oqn ett exemplar, ring eller skriv till oss:NYHETER FRAN LATINAMERIKABox 151 76104 65 Stockholmtel: 40 29 03 Pris 15:-PS/ Det går också att betala direkt på postgironummer

13 60 46-6, ange avsändare och hur många exemplarsom önskas!

Merav fönearbetar-samhället

Skarp analys siälvklarheter i det svenska sam-hället och sedan föra spännanderesonemang kring hur få sakersom egentligen är självklara. Ettcentralt ämne för hennes skarpaanalys är "lönearbetet" och lö-nearbetarsamhället.

Vi har vant oss vid att se arbe-tet, dvs lönearbetet, som det go-da och alltings utgångspunkt.H9r frägar läsaren liksom sigsjälv: "Ska arbetslösa vara olyck-liga?" Hon ifrågasätter då denheligaste av alla svenska kor:"Lönearbetet". Och det för medsig tvivel också på närbesläktadeföreteelser: Utbildningen, Be-handlingen, Rehabiliteringen,Omskolningen och Arbets-vården.

Vi känner marken gunga un-der våra fötter. Skulle då inte ar-betet vara det viktigaste? Inteminst i kvinnorörelsen, där kra-vet på lönearbete blivit vårtfrämsta mål i kampen för siälv-ständighet och oberoende, blirdet svårt att acceptera hennes te-ser och tänka om.

Vid mer inträngande läsningförstår man dock att just kvin-nors liv och erfarenheter bildaten av utgångspunkterna för An-na Christensens resonemang.Kvinnor har i alla tider och överhela världen utfört arbete sominte ersatts med pengar, statuseller annan makt men som trotsdet gjort oss delaktiga i jordensresurser.

Kopplingen mellan lönearbeteoch rätten till överlevnad är enpolitisk konstruktion och ingenautomatisk naturlag. Arbete ärinte en rättighet utan en plikt.

Alltså borde vi i Sverige, därändå ingen med berått mod läm-nas utan mat och husrum, kun-na skilja på allas rått att ta del avproduktionsöverskottet och vårskyldighet att arbeta.

Ett steg mot att göra dennaåtskillnad syns redan i LO:s soli-dariska lönepolitik som enligtAnna Christensen inte "byggerpå att allt arbete är lika mycketvärt - det är helt enkelt inte sant.om man med arbetsvärde menardess produktivitet - utanpå allamänniskors lika värde och likarätt". "Denna solidariska löne-politik pekar framåt mot en heltny fördelningsprincip'baspengarät alla'."

En absurd motsättning i spå-ren av lönearbetartänkandet ärden mellan det privata självorga-niserade arbetet och de offentlig-anställdas intresse av att slå vaktom arbetstillfällena."

Anna Christensen sammanfat-tar mycket av sin kritik mot lö-nearbetet i uttalandet: "Sextim-marsdagen hotar helt enkelt densociala ordningen." I kravet påsex timmars arbetsdag kan kvin-norörelsen förena sina önskning-ar om att dels siälva få plats i lö-nearbetet, dels få männen att del-ta i och upptäcka livet utanförlönearbetartillvaron. Nya erfa-renheter leder förhoppningsvistill ett förändrat samhälle. sär-skilt om nästan alla vuxna berörsså gott som samtidigt.

Det hastar. Lönearbetarsam-hället brer ut sig överallt. T o m ispråket lämnas spår. "Markna-dens språk erövrar hela tiden nyaområden. Det senaste tillskotiettill varuspråket är'livskvalitet'.Siälva livet blir en vana som kanha bättre eller sämre kvalitet."

Vi bör inom kvinnorörelsensamla oss till medvetet motståndinnan vi disciplinerats och för-blindats och vi bör kräva sex tim-mars arbetsdag ät alla med moti-veringen att den stör den socialaordningen!

I kapitlet 'Eftertankar' sägerAnna Christensen sig märka att

Anna Cbristensen:MotbilderLiber 1983Pris: ca 60 kr

Anna Christensens bok MOT-BILDER är en sammanställningav ett trettiotal kolumner, deflesta tidigare publicerade ifrämst DN. Hon skriver på ettpedagogiskt sätt och analyserarsamhällsföreteelser, dels utifrånsina kunskaper om rättssamhäl-let, dels utifrån sina kunskapersom människa/kvinna. Hon årblygsam och det tar litet tid attupptäcka hennes genialitet. För-modligen skyms hennes klarsynockså av de felaktiga förvänt-ningar hon automatiskt väckersom professor i juridik. Hon äg-nar sig överraskande nog i hu-vudsak ät att avslöia makten idess olika förklädnader.

Hennes teknik år att visa på

57

böckerhon i sina artiklar ständigt åter-kommit till lönearbetet och dessalltmer uppenbara inre motsätt-ningar och paradoxer. Hon visarockså på hur patriarkatet ändratutseende och verktyg. "Knappthar kvinnorna frigiort sig frånFamilien som den överordnadeinstitution, där de skulle förverk-liga sig själva och finna livets me-ning, så skall de med hull och hårinordnas i Lönearbetet för att

där förverkliga sig siälva och fin-na livets mening."

Boken som innehåller dessa in-tressanta resonemang blir ändåinte riktigt fängslande. Beror detpä uppsatsformen, f.rägar i^gmig, eller pä att Anna Christen-sen enbart år analyserande ochavslöiande och utan egentligmakt att förändra? Är hon enmarginalmänniska som inte enshotar sin egen disciplin? Är hon

för ensam när hon inte talar somrepresentant för något parti ellernågon organisation? Eller skullehon helt tystas och oskadliggörasi sin oförsonliga samhällskritikom hon organiserde sig? Är detkanske vi andra som ska genom-föra hennes upproriska id6er?FIur som helst behövs fler av An-na Christensens sort både inomoch utom samhället.

Agneta Gustafsson

Ovanlig romanmed mångabottnar

Eva-Lena NeimanSom barar dansarBonniers 1984Pris: ca 120 kr

"Jag kom hit för att springa mighel. Jag kom hit för att iag intetänker acceptera att livet barakanar förbi och aldrig blir prövatoch mätt. Jag ska träna mig tillmin förmågas gränser. Kanske

58

orkar iag inte så mycket längreän ett år. Det är lite, men det vi-sar sig nog ändå på något sättvar gränserna går och hur de serut.tt

Det är Maria, huvudpersonen iEva-Lena Neimans debutromansom säger det. Hon är tiugofemår och har återvänt till den gruv-by där hon bodde som barn. Honhar med sig ett arbete, att kart-lägga mössens och sorkarnas liv iskogarna. Det är hennes faktiskauppgift, men hennes tillvaro ärinte så enkel - hon söker, prövaroch letar efter en möilig frihetdär inte andra människor be-gränsar henne.

Ett sätt är att pressa sin kroppså långt det är möiligt, att kilo-meter efter kilometer iogga i svårterräng, att tro att man kan mä-ta friheten i sekunder på löparba-nan. Hon tvingas till insikt ochomprövning. "Friheten är siälvaden pågående prövningen av fri-hetens möiligheter. Att vara påväg, på väg, på vä9."

Eva-Lena Neiman har skriviten ovanlig roman med mångabottnar och möiligheter till tolk-ningar. Hennes språk har storbärkraft och poetisk mättnadsom hela tiden lockar till vidareläsning. Det intressanta med bo-ken är just huvudpersonens mo-tiv för sin vistelse i byn och hen-nes handlingar för att nå någotsom möjligen är en insikt om be-greppet frihet - det gestaltas tyd-ligt och sammanhållande. Somen logisk följd av detta så kom-mer övriga personer i romanenatt spela en underordnad roll ochär därför inte heller särskilt välgestaltade.

Det kan kännas snopet för lä-saren, men det visar i ännu högregrad att det är en ensam männi-skas envisa kamp för att nå insikt- på bekostnad av sina medmän-niskor - iavisst, men lika fulltförståelig och diupt mänsklig.

Marianne Steinsaphir

\i i'i i t,,iii., ri

.'i,:ij::,.ii

Gunilla Nyroos som sonja Koralevskij i "Berget på månens baksid.a',

ryska gods. För att få studera ochkomma hemifrån gifter hon sigmed Vladimir, ett förnuftsäktenlskap som inte utesluter att de tvåblir häftigt förälskad e i varandra.Men de är kamrater, äktenskapetär "vitt". Sonjas beundrade ochälskade äldre syster Anliuta kanpå så vis också bli fri och flyttartill Sonja och Vladimir i Hå;aet-berg. De studerar vid universite-tet där, alla tre. De är socialister.utopister och drömmer om enframtida, rättvis värld. Så små-ningom splittras de, Sonia resertill Berlin och blir professor'Vei-erstrass personliga elev, eftersomkvinnor inte får närvara vid fö-reläsningarna. Anliuta reser tillParis, hon vill inte läsa utan levaoch Vladimir söker sig tilt andrauniversitet. Sonjas och Vladimirsfcirhållande är skevt, de älskarvarandra, men när de träffas blirdet svartsjukescener och grå1.Sonjas intensitet och "ngäg.-mang, som vänds i besvikelse.Vladimirs beundran och osäker-het, de bådas svartsjuka på var-andra, gör ett gemensarnt livomöjligt.

I Paris söker sig Anljuta till so-cialistiska kretsar, blir medarbe-tare i en tidning för kvinnansrättigheter och när Kommunenproklameras 1871 står hon påbarrikaderna tillsammans -.asin älskade, en framstående kom-munard. Här får hon förverkligaden framtidsstat hon hittills baiasett i sina drömmar. Sonia ochVladimir tar sig till det belägradeParis och stann ar dår en månad.En vecka efter deras avresa tarregeringstrupperna staden i ettoffantligt blodbad. Anliuta ochhennes Jaclard lyckas ily tillSchweiz. Efter är av fattigdom,sjukdom och rotlöshet dör An-ljuta i Paris 1887.

Frihetslä,ngba,n,kärleksbehovocfr arbetstorstBerget på månens baksidaRegi: Lennart HjulströmManus: Agneta Pleijel

Vilka är kärlekens villkor? Hurmycket får man begära av livet?Är framgång och ryktbarhet iarbetet inte nog? Och kommermän och kvinnor att någonsinnå varandra, pä lika villkor, friaoch utan förtryck? Frågornaställs i filmen Berget på månensbaksida, som berättar om de sistaåren i Sonja Kovalevskys liv.

Stockholm, november 188J.Med båt från Finland anländerSonia Kovalevsky, nyutnämndprofessor i matematik vid Stock-

holms högskola. Utnämningenhar förorsakat uppståndelse ochdiskussion. Skulle en kvinna bliprofessor och därtill i matematik,den manligaste av alla discipli-ner? Kvinnofrågan är högaktu-ell, då som nu. Strindberg rasarmot utnämningen i spalterna.Etablissemanget och den akade-miska världen är avvaktande ky-lig. Vem var Sonja Kovalevskyi

Sonja var en intenvis männi-ska, uppvuxen utan kärlek, svält-född på känslor, med dåligt själv-förtroende. FIon var ingen pion-iär. När hon kommer till Stock-holm har hon ett stormigt livbakom sig. Hon är J4 är.Hon är uppvuxen på ett av dessa

59

m

Sonja och Lill-Sonja

vill hon med sitt liv?- J"g söker tillhörighet. J^g

vill finna en uppgift, tillräckligtsvår för att förklara mitt liv.

Uppgiften i Stockholm är svår.Ensamheten. Det nya sPråket.Tystnaden. Och känslan av attvara ett fenomen, att vara iaktta-gen, påpassad. Men hon får ocksåvänner. Göstas syster, Ann-Charlotte Leffler, stridbar förfat-tare och kämpare för kvinnors

rätt, råtten att älska, mot "dengoda smaken" och "allmännameningen". Ellen Key, en siälsom förstod henne. Och andra.Så småningom kan hon låta Fufakomma från Ryssland.

Till Stockholm kommer ocksåMaxim Kovalevsky som gästfö-reläsare. Han är ryss, professor iexil med radikala åsikter. Som fö-respråkare för mäns och kvin-nors iämlikhet beundrar och re-

Thoyiiåq sisotil | ,;

Ua *s,

Sonia doktorerar i matematik1874 efter intensiva, fattiga ochhårda arbetsår. Sedan år hontom, uttröttad, förbrukad. Vla-dimir och Sonia återvänder tillRyssland. Det barn, som de inteansåg sig kunna ta emot tidigare,blir nu efterlängtat och de brytersitt vita äktenskap. I Petersburgföder Sonia en dotter, som fårsmeknamnet Fufa och som honälskar passionerat.

De drömmer om att kunnaupprätta en falangstär, ett sam-hälle med total egendomsgemen-skap. För att få medel till dettakastar de sig in i ekonomiskatransaktioner, som helt översti-ger deras horisonter. De misslyc-kas och förlorar sina pengar.Sonia reser med Fufa till Parisoch Berlin för att ta uPP mate-matiken igen, Vladimir tar an-ställning i ett olieprospekterings-bolag, misslyckas även där och isin förtvivlan tar han sitt liv. Ettdråpslag. Sonia förebrår sig atthon övergav Vladimir när hanbäst behövde henne. Hon kanaldrig frita sig från känslan avskuld i hans död.

Sonja måste skaffa sig ett arbe-te, men hur? Gösta Mittag-Leff-ler, professor från Stockholm,har hon tråff.at i Petersburg. Hanär varm förespråkare för kvin-nans frigörelse och vill ha Soniatill Stockholm som professor imatematik. Efter mycket arbeteför hennes sak lyckas han. 1883reser Sonia frän Petersburg, viaHelsingfors till Stockholm. Fufalämnar hon kvar hos en barn-domsvän.

:r;r :r

Här böriar berättelsen om Soniai filmen Berget på månens baksi-da. Vi möter henne På båten intill Stockholm. Isen frasar,snödklädda öar glider förbi. Vad

60

tu

GunilkNyroossoftl.Sonja

hedersgäst. Tal hålls och skålarutbringas till hennes åra. Maxhar till bordet fått en kvinna medalla de yttre attribut som Soniainte har. När hon ser Max kramakvinnans hand och viska förtro-ligt i hennes öra blir det för myc-ket. Sonja, hedersgästen, blir illa-mående. Sjuk av svartsiuka bry-ter hon upp från bordet och flyrsällskapet. Äran betyder irg-enting mot detta. På hotellet ho-tar Max att resa.

- Då reser iag med dig, sägerSonia. Just för att du inte vill hamig släpper jag dig aldrig.

Sonja, osäker, ensam, utanskönhet, för henne är kärlekenen katedral, en naturkraft. Maxår säker, vacker, omtyckt avkvinnor. Han vill att Sonia skalllämna sitt arbete, att de skallåtervända till Ryssland när hansexil är slut.

- Matematiken ger mig värdeför dig, utan den år iag irg-'enting. Varför vill du ha mig omdu inte älskar mig? Du vet intevad kärleken är.

- Din svartsiuka, dina krav,Sonja!

Hon kallar honom feg, feg ochrädd. Han blir utom sig. Slår nerhenne. Detta är slutet. Sjuk ochförtvivlad återvänder Sonja tillStockholm. Inom en vecka dörhon i lunginflammation.

Det är en nära, tät film. Dentar andan ur oss. Kameran be-gränsar världen, blickar inte ut-åt. I närbilder av ansikten, av na-turen, i dialoger, i problemställ-ningens nakenhet, blir filmen såkoncentrerad och så ren att denupplevs som en stöt i bröstet.Hjärtklappning och tårarna rin-ner. Tempot år långsamt, liudoch dialoger knyter ihop scener-na. Bildspråket är varsamt, ömt.Den berör oss. Den är sann, där-för att vi vet vad det handlar om.

spekterar han Sonja. För honomär hon en stark kvinna och enförebild.

Sonja förälskar sig passionerat.Detta blir den axel runt vilkenfilmen rör sig. Å ena sidan kom-promisslös, total kärlek, å andrasidan respekt, beundran. Ochkanske ett visst avståndstagande.Sonia vill ha allt, accepterar intehans respekt, vad skall hon medden till? Han å sin sida kan inte

ge henne det hon vill ha, kärlektillbaka. De skiljs åt, träffas.Svartsjukescener. Gräl. Förebrå-elser.

En scen i filmen är talande fördetta förhållande utan utvägareller lösningar:

Sonia har vunnit ett förnäm-ligt pris i en matematiktävlingoch reser till Paris tillsammansmed en ovillig Max för att hämtadet. Vid en stor middag är Sonja

6l

tuett eget liv. Hon utelämnar sigtotalt i den gränslösa kärleken.Hans svar år rädsla, avvaktanoch kanske oförmåga. Kärlekenkan kännas som ett strypgrepp.Det är säkrare med svala känslor.

Sonia ville ha både arbete ochkärlek. Hon kunde inte ge uppdet ena för det andra. Hon villeha en tid för arbetet och en tidför kärleken. Det verkar intevara för mycket begärt. Var honfödd för tidigt? Hon trodde påstora omvälvningar, som skullekomma, på ett lyckligare, rättvistsamhälle i framtiden. Dit har viännu inte kommit.

Agneta Pleijel har skrivit ma-nus till filmen. Hon har tidigaredramatiserat en annan stor rys-kas liv, nämligen Alexandra Kol-lontays i piäsen "Hej du himlen".Men den här filmen är ingen bio-

grafisk levnadshistoria. I ställethar hon, med Sonjas liv och bak-grund, gett frigörelsemotivetnya dimensioner. Lennart Hjul-ström, som hittills enbart arbetatsom teaterregissör, har regisse-rat. Detta kan ha bidragit till attfilmen har fått en så tät och näs-tan suggestiv effekt.

Eva Ekelöf

Litteratur:\Weidel Randverk, Sonja Kovalev-sky, Trevi, 1981.Kovalevsky, A Russian childhood.New York. 1978.Romantiserad biografi, skriven avSonja om hennes barndom. Påsvenska heter den SystrarnaRaievski och kom ut 1893.

Det finns ett berg på månensbaksida som heter Kovalevskaya,uppkallat efter Sonia. Hon var enolycklig människa, kärleksläng-tande, ömhetstörstande, ständigtosäker. driven av intensitet ochlidelse i allt hon företog sig. Ettengagemang som var svårt attbemöta. Max skriver i ett brev ef-ter hennes död:

"Vad denna beundransvärdakvinna ville var inte äktenskap,utan kärlek och det var det endasom jag inte var i stånd att gehenne."

Filmen problematiserar beho-vet av kärlek och längtan efterfrihet. Kärleken som den totalaupplevelsen, ett försök att befriasig från den ensamhet vi alla årdömda till, att få anstånd meddöden. Och samtidigt behovet avfrihet, att fä utveckla sig och leva

62

tuLika mycket klassikersom Mäster Olof

Emma (Debra winger) och Aurora (shirley MacLaine) i "ömbetsbepis

OmhetsbevisManus & regi: James L. Brooks

Vilken ljuvlig soap-opera! Jagmenar "Omhetsbevis", filmen.Den går i den genren men den ärett konstverk - det är skillnaden!Inte ett tonfall för mycket ellerför lite.

Så var det artister som heterduga också, Shirley Maclaineoch Jack Nicholson, skådespelaresom spelar gudabenådat motvarandra. Något smetigare än enastronaut kan man väl knappast

trley MacLame) t "()mhetsbepis"

tänka sig med Amerika. JackNicholson var en avdankadastronaut, mer ensamvarg kanman förmodligen inte bli, last-bilschaufförer i all ära men astro-nauter med pension är närmarenutidens krav på figurer ikonsten.

Billigt? Modena växlar. Ge-nom de litterära dokumentenhar jag lärt att Strindberg skrevhistoriska dramer för att det låg itiden då. Människor var religiöstlårda, Bibeln internationell. Ettreligiöst historiskt symbolspråk

gick hem hos publiken. Vi somlever ett helt sekel senare kan interiktigt förstå varför Mäster Olofgjorde succ6 (till slut).

Men att Dallas gör det förstårvi, vi ingår ju i publiken. Sym-bolspråket är nästan inte alls reli-giöst utan affärsmässigt, det ärett konsumtionsspråk, för vi le-ver inte i ett romantiskt religiöstsent 1800-tal utan i ett sent 19OO-tals kapitalistiska konsumtions-samhälle. Konflikterna i Dallaseller Dynastin kan för övrigt inteiämföras med konflikterna i

film"Mäster Olof". Bakom tidsdräk-ten kommer vi hos Strindbergmycket nära gestalterna och fårmöta nästan pornografisk sfäl-fullhet. Så är inte Dynastin. Menså är "Ömhetsbevis".

:l :l :l

Mäster Olof möter skökan i enölbod i Storkyrkans mur. Det ärmycket nära blasfemi i 7870-ta-lets vittra kretsar. Numera har viingen känsla för blasfemier. Vad

motsvaras då blasfemin av i"Omhetsbevis"? Är det kanskeJack Nicholsons osunda kagge,som hänger över kalsongerna?Eller är det Shirley Maclaine iperuk och volanger' en anakro-nism? Hennes {ria kvinnoroll?Henne sätter sig ingen på. Män-nen tråkar oftast ut henne. Ochhon är en dålig mor. Hon superinte. Men eftersom hon ogillardotterns val av man kommerhon inte på bröllopet. Så gör inteen mamma. Så gör absolut inte

en mamma, det är ingen riktigmamma.

Våghalsigt balanserar regissö-ren på alla satiriska gränser mankan tänka sig. Från Agent 0OZ

över En kvinna under påverkantill Gökboet. Tonen, sättet attkommunicera år något alldelesnytt, ett språk som aldrig förrfunnits på film.

Den värld vi får möta är likasluten men total som i Mästerolof'

:! ,! :!

Egentligen ska man inte jämföra"Ömhetsbevis" med Mäster Olofutan med något av Ibsen. I "Öm-hetsbevis" finns inte en onödigfilmruta, händelserna hakar tag ivarandra med en obönhörlig bå-de förutsägbar men ändå aldrigförutsägbar logik. Komiken flä-tas med tragiken, det lilla meddet stora på en celluloidremsa iaginte sett maken till På mYcketlänge.

Genom tidsdräkten får vi se

nutidsamerikansk nästan Porno-grafisk siälfullhet.

Vita medelklassmänniskor menmänniskor med känsla för livetoch livets konflikter, levandemänniskor, som lever i livets ald-rig sinande flod av intryck ochvalsituationer. Samtidigt en su-verän satir av psykologiserandefilmstil med otroliga höfdpunk-ter för lust och plåga. Garante-rad amerikansk galghumor avhögsta klass!

Gunilla Bäckman-Mosdn

Jacb Nicbolson som f d astronauten Garret Breedlove i "Ömhetsbertis"

64

Iidare

SvENSKA KvTNNoRS vÄNsrrnrönnr4voredaktör: Eva Ekelöf

70 år fiir fred oth jämlikhet:

aldrig ger vi upp!"

fledsf5å$o1ng rsom -engagerade dem, även rom

3å,trfJ*_*t_'r'å tkdvr I dåt praktisha iäm-

,.f-iålå:igilTfåt'f-l,ä?ffif; *åi:#fter mor svenska atomvapen. De skaffadefiam kommunala tvättstugor ach kämp*Jeflir lf5nQ*lfd och likalf". n*;d-sä;;sig tidigt föi Vietnirns kvinnor och 5"rä. l

, De gav aldrig ."pp.- Vi mötte då* i Folk-kampanjinr moi kåinkrafti aktionei, och desamlade dnderskrifter for in kärnvanenfrizon i Norden, skickade proresrbrev mot

åi-,iå'Hfl i?';ff å Hyffi få::fliiäi?,:kanska varor och håller sig noga underrätta-de om situationen i Latiria**iikr. De fira"Internationella klinqodägen 8 **rr orh

årg:*'*ffij:i fred på-Lucia Des'" f*n

]Jnder .alla är har de varit lojala rnot SKV,o:h oroligt generösa b{d..*åd ii" tia 'och, sina pengar, såväl när det gäller förbundet

))Aldrig, aldrig

SKV jubilerar, och ofra Eårnu tank*rna rill våra älditamedlemmar. Det är i stort

iTå 1i'? rälilil,all""iåä

ffiiåF#t'il4ffi

som det praktiska solidaritetsarbete sornSKV bedriver.

'Vad jag beundrar mest är dera-s trofasthet.De håller fast vid sina ideal, inri bara näridderna harr medvind. Di tröttnar inte, De*ffi

;läå Ji f-rå, ä:ff-ff*?r';iJ i,,, "ili-åf T; *ffi:t'ii'i,ff *id ff *;. f ff T*:n ^jag rror n€g arr de hai'fått en

"hel del

också. Frågar man'+ua SnV har betvrt förftr;iiffiil'x;*m ä:, f mf:tiP't o'h

,, J'äffi Hil iåå 3få f .,t:r;

l,I:'#ll;J lil;på.Iänge än. Den komrner iti krä"a mvcketl-v var gch en av oss, men ju fler vi biir, juIättare kommär det ati gå, Det är viktigr'Jrivi töru-lir trofiita *"t vfi* ;aeat,;.i; i;ä;;,åål.r,lovi atr vi kommer ait bii ko*p?r,r"-

ffi#Wffih#iftri?ili#ixa?f;i*ted,*ää?j f# ff '

il*Aase Btng

Mia Emsheimer är död

Politiken var en delä#ffi # ffirdäg

,12,

I ftera år har jag tänkt göra

I f;!,;*?:Tittri$ illå flr;skjutit det på,frarntiden. Nu ärdet för sent. Mia Emsheimerär död.

.faE tror inte- jag är ensamorn att känna en sorgsen fÖr-våning inför detta. Och liteskarn öve'r a,tliag inte handla'de medan tid vår - som manal'ltid känner inför döden. MenMiäs $löd ,*ar så intensiv attden förefölt oslåckbal'.: :, vad: ,jåg' viita :få ,henne attberätta om var hennes liv ochbakgrund,. och om vad sorngaV henne kraft att aldrig geupp sin karnp,mot förtryck och

::or:ätfirisor. Våd vär det som,qiorde'att hon .envist fortsatteäämta 1166,oCh pengar åt Viet-nams folk,i sjutton år, långt ef-ter d,et ,au, ,så många , hade

, gläppt ta$et, omvårderat eller,glörn!'boft? r,, . :', :,,,

' , Mias :f iv våf 'näfä r$ämman',,flfiar med ,Huropas historia deisö,nä$te ' 7S . åren ,:: ,äftersöm',hofl vär,ren s,tartrt, delaktig och,,påverkänd0,,månniqka,,, utan' .föimågä s{t,$fähsa,av sitt,eget.liv,tfån:ändfä$;,,, , ,, l:,,

,

';:''.,''. '''';..' '',',.''',',:':.,.'11...,,,:',l:.., .'...,','''l' i'' l,'.'

ffiiffi##å}:i,,.Cis, sorn..$tn. rna$,,,,Ern$t..enga*

jil:

ii

:l:

illt;

ri

riii

ii:.fiiiitiiiix:

h\, ?atn:: :

&k

,&

,l{*^ Y**^.*-1

w.

gerad i kampen tör ettdemokratiskt Tyskland. I bör-jan av 30-talet låmnade de bå-da sitt hemland under trvcketav nazismens växande stvrka.

Mellan 1932 och 1936 varErnst verksarn som musikhis-toriker vid konservatoriet i Le:ningrad; Med tiden blev hanmusiketnolog och en av defrämsta kännarna av utomeu-ropeisk musik. Mias länotanefter det okånda oCh avenivrli-ga var en faktor som bidrad tillhans första musikåtnotoqi3kaexpedition och därned tillhans fortsatta inriktning. Re-sandet och upptåckandet bleven del av deras gemensammaliv,

1936 kom de tif l $verioe ochErnst blev så småninooil chefför Musikhistoriska museet iStockholmn som han under sinaktiva tid forvandlade till ett avde främsta i sitt slas i världen.Men ånda fram tili börian av60-talet avlönades hans' insat-ser med snålt tilltagna deltids-aruoden.

genom att frilansa som möns-termakare åt textilindustrin.Från 60talet fick hon möilis-het att utvecktä sin konstnårii-ga sida, främst inom skulpturoch grafik. Hon skulle ha haften utstäflning i april i år, menden sköts på framtiden närhon bfeV sjuk.. Precis som familjen ochkonsten var politiken en del avMias vaidag. Hon följde sinabarn in i kampanjen mot atom-vapen och senare i Vietnam-rörelsen. Hon samlade pengaroch narnnunderskrifter rnedq.lergl och påhittighet: på vägtill affären, på bussar i statoch på pendeltåget till landet -ingenstans drog hon sig för attgå inpå människor och bedem hjälpa till. Det hände nåq-ra få gånger att hon blev u-t-skälld eller avkastad av bus-sen, men då fortsatte hon nå-gon annanstans.

I Vi mänskors lista över bi-dragsgivare till SKV:sVietnaminsamling har underalla år sammå rad återkommit:"lnsarnlat vid Moderna Muse-et genom Mia Emsheimer".De senaste åren började hen-nes fysiska krafter al,ta, menhon fortsatte envetet att hållainsamlingsarbetet igång.

I pu försök an behåfta någon

l[l!'*öål#'å,åm"nifimeo nenhes båda barn, Ani"och Peter. Vad betvdde hdnfor dem? De sade nåOa unoe-får samma sak: hon färde össatt aldrig acceftera nåqot somryq fel, atdrig vända ry$gen tiil,atdrig ge upp. Det går alttid ätthitta alternativ och utväqar.in$enting ar omoiligt att icir-andra om man bara kämnarför det, Hon ställde stora krav,men gaV också mycket kraft.Om alla manhiskor voresom hon, skulle det redan habfivit revolution i hela världen.sa hennes son peter. Han haisäkert rätt, men vad betvderdgt? Att Mias bortgång ai enoåterkallelig förlusl näturtigt-vrs, men också att vi har nåqotafi lära av den: om vi nåqonäinska nå fram till en värlä utanfortryck och orättvisor måsteVi alla föfja Mias eiempef, väf-t! llytingens väg och atdrigge upp.

Få har så tydfigt som Mia vi-sat oss kampens möiliqhetoch nödvändighet.

Lotta Schtillerqvist

ia, som var utbildad tillbokb_indare, b'drog tifffarniljens försörjning

,6.7

I krigets skugga kidrrappas tusentqls civitra:

Lib anons " galna mö drar"slåss fir de jörsuunnn

- Kriget i Libanon är en klasskrig, tnte ett

I skuggan av kriget i Libanonfinns ett problem som bara väx-er: civila märtniskor, mest mänmen också kvinnor och barn,försvinner efter kidnapping pågator och vägar, eller vid rädermot deras bostäder. Idag är över2 000 personer of{iciellt registre-rade som försvunna, men i verk-

6S

ligheten handlar det troligen ombetydligt fler.

Försvinnanden har förekom-mit sedan kriget började 1975,men har ökat i omfawning efterIsraels invasion i Libanon som-rnaren -82. Internationella fede-rationen {ör mänskliga rättighe-ter (FIDH, med säte i Paris och

status i FN) har i en rapport da*ierad 23 dec -83 uppskanat attminst rusen palestinier och 600libaneser har försvunnit sedaninvasionen. De flesta genom fa-Iangiststyrkornas försorg * dessaär också den enda av de tillfråga-de maktgrupperna som vägrat er-känna an de fort bort eller arres*

# ,{,,f} ;r*;.lr*å-:' . -*4^i' i*-:-+-r^\".,.** L:'r*.

*f rA*'':M\r.s

... !si.* t*lI,\.t*l *

. rl*;*;l

- r *t rI j*i'*j**'

""4-t*5

.'sF

Varje torsdagsmorgon demamstrera"y fls l'galna rnödrarna" i Beirut.

c1d.i

$

ter#måhniskar

Libanons I'galnamödrar"I novlmb.er förra året bildades eroigahi3ätiöhi . äv,,tr hörigä, till,,döföisvunni, efter mönster frånI'dC,.$alua, ,mödrafn*": ri . Äigenti;

+ta,, Ilet,l,är,,,est,,h+i*hon,,,i,.,$*g-pe*;.s$m, källär,si$ ..'iK6**ittEu:för'. å.. örs+uhnä$ föi*l*tli";:ä,iude demonstr*ra, varje torsdags-mörgon i Beirut. Den här grup-pen hti err starlct sröd avdemohriiiska krafter i Libanon,men den behöver också interna-tionellt" stöd {ör art kunna sättapress Bå, regeringen *tt ta,itu:,mådproblemet och försöka sroppafortsatta försvinnanden., ,IS,et,här:våi län ,äv:de:: d,ga;töfrågor,ssin di$kuteiidd*, äi,SKVi rnånedSSfiifiet,.ap;;1-ftij, .,,hadeb,esök..an,.tnå .kvi.*nor ., ån,, "Fnr't.bundör fö| dän: lib**e$iskä,,kvin1naris. räitighCter,'r,,, eh,, or$nisä-tion som bildades 1946 och somidä$,är en *v di:itöisiä Htinnooi*ganisationerna i Libanon.., ,Det **r,f,Oibunde* e;*fAra;*iLindas Maiar från Beirut och.Tl*erese bdul,,Nöiif..sä ,:{.;ä,.äi'.bemr på KDV;s huwdkontor iSerlin,,..sö r.,,,1äkrd.letarel.....,.förarabvårldens kvinnoorganisatio-ner, som under fem resp två da-gar besökte Sverige. Lindas an-kor,rlst.,htre; ,fyfå, ; a,gä*. 1föl*enädp..,9,,ä..ett oförtåtligt .$Ch*ilb;ål medvib$m..:p"*,.S**ska . .åtnhås$,ädän; . i.

.nffiä$ku$;., $ftbr. Sverige, reste debåda vidare föi att gästi SKVrssysterorganisationer i Norden,Cinadi och USA.

Th*rim och Linda har mycketätt berätta om sin organisationo.CH .d,e*s.:arbete, ,i ,tibänon:, bl imed att försöka göra kvinnornamedvetni om hur vikrigt det dratt stanna i hemlandet, ait inte flyundan kriget och därmed lämnavägen öppen för de både inhems-ka och utländska krafter som villdäl* .*pp,.[i'b1no* i. flera *må,sek-tioner.

Klasskrig-,De'#ästerläridska ,*Xi:rneäiaifiågrasät#i ,r*ti;n de intiderrrö,-kratiska krafrernas propaganda-bild au kriget rotn .tt ieligions-krig. Det är eti klisskrig, under-;bfåst,,,[# itoimaftiil;re*eh; . dåireligionen anuänds for att splitrrafbtket, nä.t rli,inlå [ririät pe.önu.sid,in: bch musii*ei, hå, deå.,änA',fa:, .både Th.erese; ,nrfl'iaglär .t,:äx

isrna m*n. kri*$tr öffi;t{alih:gisterna, och det finns i vår orga-nis*ti$n liksor,n. i. fltit.;v' dt, afrå-nä:, i,,.,dän, naiion,ella . ta*å;i*g-

aIF

69,

fronten, både kristna och musli-mer på alla nivåer. De kristnasom slåss för ett demokratisktoch nationellt oberoende för Li-banon ses här som lika hårdamotståndare mot högerkrafternasom olika muslimska grupper,sade Linda Matar bl a.

Före kriget arbetade "'Förbun-det för den libanesiska kvinnansrättigheter" mest med frågor omkvinnors och barns rättigheter iett samhälle där kvinnan saknarcivilrättslig status. Idag slåss de

främst för landets enhet och obe-roende och för att organiserahjälparbete bland kvinnor ochbarn. Tusentals familjer har be-rövats försörjare och hem, ochvid varie ny strid som blossarupp ökar de i antal. Kvinnoför-bundet forsöker i de mest utsattaområdena få igång livsmedelsdi-stribution, och på Jikt tillsyn ochundervisning för barnen och yr-kesutbildning för deras mödrar -en arbetsuppgift som bara växeroch växer.

I mars t ex, då det amerikanskaslagskeppet "New Jersey" togs ibruk för första gången sedanVietnamkriget, for att beskjutabergen bortom Beirut, blevS0 OO0 människor hemlösa i defattiga flykdngiörstäderna. Ochett av kvinnoförbundets störstabarnprojekt, en förskola, för-stördes.

I den södra delen av Libanon,som är ockuperad av Israel sedaninvasionen, är förhållandena forden libanesiska civilbefolkningenrnycket svåra.

Det stora koncentrationslägretAnsar, där 5 000 palestinier höllsfångna från invasionen och framtill novmb er f.örra året, då dettömdes på fangar inför världs-pressens ögon, hyser nu fleratusen libaneser, även barn frånI3-14-årsåldern. Kvinnor somgrips skickas däremot till fängel-ser inne i Israel.

Befolkningen förnedrasHela tiden förs en politik frånockupationsmaktens sida somgår ut på att förnedra den huvud-sakligen muslimska befolkning-ens kultur och traditioner: Manfängslar respekterade byäldstar,skiljer kvinnorna från familjenoch tar ifrån människorna derasförsörj nin gsmöj ligheter.

Israels planer på att leda överLitaniflodens vatten till odlingar-na i norra Israel har redan böriatförverkligas: pumpstationer ochledningar har byggts på flera stäl-len längs floden. Genomförspiojektet blir 60 städer och jord-bruksbyar i södra Libanon avmed sin enda vattenförsörjning.Israel får då en ny marknad försina egna produkter, men ocksåen sluss över till marknaden iandra arabiska länder som idag ärstängd mot Israel - så tolkar Lin-

f/;'t"'',;i|,i4

*nr,, & ,

:tr

*

da och Therese händelseuweck-lingen i södra I.ibanon.

ffiiiSLiisii..$**

ii,ttrr* Å*awl Nour, sekreterare för arabrtärldens kpinnoorganisntioner på KDV:shuaudkontor i Berlin.

7A

Lotta Schöllerquist

Iran;ö.rerg"epp rnotkvinnorökar efter nyinörda"islarnska" regler

Hej. Jäg är medlem i SKV Stock-holrn. Jag bor i ett srudentområ-de där det förutom studenterockså bor politiska flyktingarfrån många länder. Jag har lfss-nat till många berättelser om si-tuationen i lran. Det är fruktans-värda saker att höra och jag tyc-ker det är vikrigt art det spridsinformation om dem.

Sedan Khomeini-regimen togmakten i lran har enligt ÅmnestyInternational minst I 000 avrät*tats, enligt den progressiva oppo-sitionen har minst 20 000 avrär-tats och 50 000 fängslats, vilkettyder på err storr motstånd.Strejker och demonsrrationer fo-rekommer fcrtfarande, men slåsner hårt. Ständiga och godqyckli-ga årresteringar, kollektiva av-rättningar, brutal torryr och re-volutionsgardister som kontrol-lerar att man elterlever de hårdareglerna som berör de flesta om-rådena i livet är några av defaktorer som utgör en oerhördpress på folket. f)essutom ärarbetslösheten hög, mar ochbränslen ransonerade, möjiighe-ter till utbildning, sjukvård ocharbetS beror på hur "rättrogen"man ar.

Kvinnorna drabbas hårtKvinnorna drabbas särskilt hårtav de nyinförda "islamska" ,rg-lerna. Värst är situationen förkvinnorna i Kurdistan, där regi-men regelbunder bombar byar-na, och för alla de kvinnor somsitter fdngslade under svåra för-hållanden. Småbarn sätts i fäng-else med sina mödrar. Kvinnligafångar tvingai ta hormonprepa-rat så man ska Clippa besväret

med menstruationen. Protestermot fdngelseförhållandena mötsmed hollektiva massavrätrningar,även gravida kvinnor avrärras.Nioåriga flickor sägs vara vuxnaenligt islam och kan därför avrät-tas. Ogifta flickor våldtas innanavrämningen, eftersom de annarsskulle komma till paradiset.Kvinnorna har förlorat så gottsom alla rättigheter de sisra åren.Bl a har många wingats lämna si-na arbeten, de utestängs från ut-bildningaro räknas inte som full-värdiga vittnen infor domstol,har förlorat sin skilsmässorärt, ti-digaste giftermålsåldern har for-mellt sänkts från 18 till 13 år, deyr,"g1 .bära den fotsida slöjan"chador".

I Sverige finns flera iranskakvinnogrupper. Iranska Kvinno-forbundet (oberoende, icke-fe-ministiskt) skrev i en stencil den8 mars i år att kvinnorna nu mås*te bära hela 'lhejaben" (mörlcfäi-gad schalett som helt räcker hå-ret, en lång och rymlig kappa,tjocka möika srmmpor, lårt,byxor under kappan). Gör de in-te det riskerar de att bli slagnaoch fängslade upp till ett år. Tvånya organ har bildats för art kon-trollera att kvinnorna friljer reg-lerna. Dess medlemmar skickast o m am knacka på hemma hosfolk för art se e{ter an kvinnornaöppnar i rätt mundeflng.

Inga mänskligarättigheterIranska Kvinnoforbunder inbiödordfciranden i Irans forfattarfdr-bund i exil, Nemat Mirzazadeh,till kvinnodagen 198a. Jag gicktill hans presskonferens 2 marsför att höra vad han hade att be-rätta om nuläget i lran. Hantryckte på att det fundamentalthemska för kvinnorna är an deförlorat alla sina mänskliga rät*tigheter. De var också de första,att prorestera efiei makrskiftet.Redan efter en månad demon-strerade de försti gången. Idighar de öppna proresterna sinir,men man har hi*at andra former

av prorest. F.a sätt är att användaså välstrukna och vackra klädersom möjligt inom de tillåtna ra-marna. Ett annat att gå ut på ga-torna i stället för att stanna ihemmet som mån "bör". Blandkvinnor med traditionell funda-mentalistisk uppfostran har regi-men haft ec visst sröd, men ävendet minskar. Regimens stödkommer fiån revolutionsgardis-terna och deras k-pistar, beronarMirzazadeh.

]vlirzazadeh säger att landet ärfullt av hat mot kriget, där merän 1 miljon skadats eller dödars.Det är inte mödrarna som skic-kar barnen till krigetl De flestaprotesterar. För att dessa protes-ter ska bli verkningslösa har manstiftat en lag att barn inte behö-ver sina föräldrars tillstånd i reli-giösa frågor. Sedan kan man efterhiärntvdtt i skolorna med olikabedrägliga metoder lura 10-årigapoikar att bli minröjare på krigs-fälten.

Här finns inre urrymme art be*rätta mer. Om någo-n vill ha merinformation så skriv till IranskaKvinnoforbundet, Poste Restan-w,17'1,07 Solna.

KARIN

; Ja, någonting gort... sa iaghögt för mig själv och vändimig sedan till henne:: Jag L"lrt dimma, sa iag,iag är rädd för den.

- Det betyder att du älskarden. Du är rädd för den, därtöratt den är starkare än du, och

,du hatar den därför att du är'rädd frir den, du älskar den där-;för att du inte kan underkuvaden. Ty man kan bara älska detobetvingliga.

Samtal mellan D-503 och 1-ff0.ry romanen Vi av EugenSamjatin

KDV-rröteorn fredsarbetei BerlinI slutet av januari ordnade KDV iBerlin ett konsultatiw möte an-gående fredsarbetet. Anledning-en var den nya situation somuppstått i Europa efter att USAbörjat placera ut kryssningsro-botar.

Vi publicerar ett utdrag ur enartikel från "Kvinner hjemme ogute", nr 2/84, som på ett bra sättspeglar både SKV:s kritik ochställningstagande och debattenpå mötet.

Artikeln är skriven av WencheRsine. Hon år ordforande iNorsk Kvinneforbund, som gerut "Kvinner hjemme og ute".Norsk Kvinneforbund är med-lem i KDV liksom SKV.

"Så slapp de ulike delegatene til.Gjennomgangstonen var at selvom man ikke hadde lykkes i åhindre utplassering, så lå ikkefredsarbeidet i noe dsdvann. Påtross av den stadig sterkere anti-sovjetismen i massemediaene, sådiskuterer og gjennomfsrer manstadig nye aktiviteter. Det blirstadig lettere å få gjennomslaghos den vanlige kvinne og mannat i den vanskelige situasjon somverden nå befinner seg er i sam-arbeide det eneste som kan reddeverden. I tida som kommer er detviktig at folk m6tes rundt om ihele Europa, USA og Canada forå kre hverandre å kjenne og fin-ne fram til felles aksjonsformer.Mye er allerede på gang og påslutten av artikkelen, vil jeg nev-ne en del av disse aktivitetcne.

Under debatten kom mangeinn på betydningen av oppdra-gelse til fred. I lJngarn f. eks. erall krigs-propaganda forbudt vedlov og oppdragelse til fred erskolefag. På sporsmål om krigs-leketoy ble solgt der, ble det

svart'at dftte ikke ble produsert iLJngarn, men ar **n ii" irnporrogså solgte en del krigsleketoyder. På Island har vårt lille sss-terforbund satt i gang en vellyk-ket kampanje mot krigsleketoy,og dette har resultert i at man nåhar fått istand en gruppe somarbeider for å få oppdragelse tilfred inn i skolene.

Den virkelige diskusionenkom da Sveriges represenrant tokopp spersmålet orn folk i DDRog Tjekkoslavakia hadde tenktover hvordan det var å ha atom-våpen på sin iord og om de ikkefolte angst ved dene. Hun sa vi-dere: "Det er ikke sanr at alle desosialistiske land gjar alt riktig *dere må også ove litt selvkritikk.Som Sovjet reddet mange landunder den annen verdenskrig, såtenker også mange i Vesten atUSA reddet deres land. Menmenneskene både i ost og vest vilha fred. Bare ved handling k+nman nå sine mål - i mange tiårhar vi nå hort fine ord. Dere harhart om alle de fine forslageneom atomfrie soner, og vi i Nor-den vil begynne hjemme fsrst.Derfor når Sovjet har kommetmed et fint forslag * sett det ut ilivet. Opprustning begynnerogså hjemme, og den bare skerog oker, mens vi stadig sier atandre skal begynne nedrustning-en fgrst."

Den som reägerte sterkest pådette utspillet var representäntenfra Vest-Berlin. Hun var sint forat noen i det hele tatt kunne stilledette sporsmålet. - Sovjet har av-stått f.ra farstegangsbruk avatomvåpen - derfor representerteikke disse atomvåpnene noen fa-re. Sosialismen kan bare overlevei fred og de sosialistiske landenesfredspolitikk er ideologisk be-tinget.

Representantene for @st-Tyskland og Tjekkoslavakiasvarte begge ganske kort at selv-folgelig var de redde for atomvå-pen, men de atomvåpnene somnå befant seg på ost-tysk og tiek-koslovakisk jord var nodvendigepga. den historiske og nåvrrende

situasjon.fyrf.i", delegat, (hun bor i

Danmark - det ryrkiske kvinne-forbundet må operere illegalt) saat det var viktig at vi bevisstgjorde nye kvinnene som har funnetfram dl fredsbevegelsen - vi måforklare dem hvem som repre-senterer den virkelige faren. Nårde sosialistiske land svarer med åake sin militere beredskap - erdet en betryggelse for oss som le-ver i de kapitalistiske land.

Så ble ordet gitt till Sovjets re-presentant: "Hvis vi skal lykkes iå mobilisere flere og flere i kam-pen for fred, er det viktig å klar-gjare hvor faren kommer fra.Det er to sider ved våpenkapplo-pet - den miliwr-tekniske ogden politiske. USA's presidentReagan hevder å ha overjordiskrett og plikt til å redde verden.Ingen utenom Hitler har ,treveten slik rcfl. USA tror på doktri-nen om en begrenset atomkrig -derfor hadde de ingen vilie tilforhandlinger i Geneve når kon-krete forslag ble lagt fram. Det ervikdg at man ikke bare snakkerom den militrr-tekniske sidenved våpenkapplopet, men ogsåden politiske, og på den måtenfår fram hvem som ansker ver-densherredomme.

Når vi snakker om sikkerhetfor nasjonene - må vi ta med ibetraktning den fullstendig nyesituasjonen som har oppstått for-di vi nå har atomvåpen. Kravetmå vrre at man får et nei til fsr-stegangsbruk av atomvåpen fraUSA - for da blir det ikke noesvar. Jeg er enig med dere somsier at våpenkapplopet ikke re-presenterer noen sikkerhet. Mensikkerhet kan ikke skaffes ved aten stat går til ensidige tiltak. Detmå vrre likevekt for at sikkerhe-ten er tilstede. Bare ved kollekti-ve tiltak kan man oppnä fred ogsikkerhet. Tilit og samarbeide måtil for å komme fram til en avtale.Vi er for forhandlinger, men ikkefor forhandlingenes skyld."

Det var nå ikkc så mye tid i-gjen, men i våre slutt-replikker

(Norge og Sverige) gjorde vi detklart at vi selvfalgelig var klarg+41,,;1,'.Otii, ai, d;*ft;Fi ;i. ;fäud,iscr,' fs'iän åh,,.,ird;tnl*gå.**p-lopet;:, #än :,#: #äsiiei :.iiikä åbliforsvan *.d aro*uåpen - en-ten de kommer fr* å*t å11., u"rt,og at stadig flere atomvåpen bare

#kei :faisn ::t*r: : *[.'eä.;äir#fii'ö+iefidäatomkiig kan settes ig*g ved et

jåg si"es det har vaert viktig åta med så mye av det som ble sigtunder diskusionen for å vise ätdet uirt itig urr meninjsbryr-ninger, Og diskusjonene fortsat*

te,,,e[tef'på..:ufider,ffislurnifigsrni ;dagen, men alle var i hvertfallenige om a[ det hadde vart en finkonferanse som man hadde hattuibyae äV, og den viste viktighe-t$n... av,.ät...mennesker. rnätes .,o,gdiskuterer,"

ftsdslf,g**

Mellan den 25 juni och den 22juli ordnar Nordiska kvinnorsfredsinitiati,u fy r a fredslägervec-kor.i Srockholm, på Sliarpnäcks-gärden. ,$å.häi,$kii#er, ä:' Ii,,i,, ,,.

"Efter ire års fredsmarsche-rande i Europa -81, Sovjetunio-nen -82 och USA -83 stannar videnna so***. i Norden för amtillsammans demonstrera, påver-ka och samtala kring vikti[a frå-gor som människovärde, trygg-het, fred och frihet".

Skarpnäcksgården ligger ca j0minuter från Stockholms cenr-rum med T-banan. Der blir in-

I .förra, niirniet efteilysie vi,'rC-sursper$oäer : till',SKV., Kvinnnr,som dr kunniga och har något attberätta inom etr speciellt områdeoch som gärna ställer upp och ta-lar om detta vid något SKV-möteeller något annat tillfälle.

Vi har nu fått två nya namnsorn ni,kan,: Iägga,:till,den,,listisom stod inummer l-2/94.

kvartering både i hus och i tält.Du får ta med dig sovsäck ochliggunderlag, handduk och tall-rik, bestick och mugg.

Lägrer kostar 50 lcr i anmäl-ningsavgift och sedan 20 kr perperson cch dygn inomhus, lOkrper dygn i tälu. Matkostnad dll-kommer ca 30 kr per dag.

Den forsra och andra veckanär lågret öpper för alla. Då blirdet utåtriktade aktioner i Stock-nCIlm.

Den tredfe veckan, som bara äröppen för kvinnor, kallas Bro-byggarveckan. Kvinnor från

U$Ä,,,Sovjet:,och l(inada är in.bjudna till den veckan.

Vecka fyra handlar om kvin-nornas fredsarbete och då är detöppet bara för hvinnor.

Ytterligare information lämnasav:

Nordiska kvinnors fredsinitia-tlv,

Kaptensgatan l5114 57 Stockholmrc|08/62 l8 25 ellerKvinnor för fredKlara norra Kyrkogata 2glll 22 Stockholmtel 08/20 26 54

NicaraguaDen I maj var det många avdel-ningar som samlade in pingar tillSKV:s Nicaragua-insamling, pg475 37 t9-6.

Piteå-avdelningen med omgiv-ning lyckades samla in hela 200kr den dagen och tänker självafylla på till jämnt rusen kronor.Det var bra gjon tycker vi.

sl.:I , EN RE$URSPHR$ONFOR SI{,V ,Hör å+ oi& till oss

Om turkiska ,kvinnor , iSverige

Giiliz HolagoIllerstigen 14I7l7l SOLNA

$ursef ,: i icke-våldo ortrkärnvapen, om ireds-marschen i USA SjCilla LundströmTidningen PaxBrännkyrkagatan 76117 23 STOCKHOLM

VietnamVid Mia Emsheimers begravningstartade en insamling till henncsmlnne.

2350 kronor fanns insamlat viddenna tidnin gs pressläggn ing.

feSIUllspers,Oner

insamlingår

Svenska Kvinnors VänsterförbundBarnängsg. 23, 116 4l Stockholm

Postgi'o so sCgF+.il'Tlffskonto 5 rt 234

sKV 1ir. partipolitiskt obu1d.e,1':l^-"::,n:l*r*rr*r*äjlilj"-tålle med en ekonomi som inte bvgger på profit utan påmänniskbrs beho.t, ett samhälle fritt från alla former av fönryCl

Förbundets målsärming är att verka för iämtikhet mellan- kultnno, och.mån och for kvinnornas deltagande på.alla områden

""'do .k;;;;;il;;;iJ- ".t, potirirka liuet, samt atr verka for ett sociali och ekonomiskt rätwist samhälle där alla har ettmeningsfullt arbetä. ,

"t #;r"':,#flff:iffilil'.-iå:tliiili""-'*,,äf;1;ää o* känna trygsh*t och har lika virde' och dar de tillrörsäkras rvsisk

I Atr verka för fred, allt framridsarberes grundval - mot krig och imperialism, krigens främsta orsak. Förbundet vill verkafor allmän och total nedrustning

O.Att ,verka för .sky.dd av vår egen och framtida generationers miliö, för ett resursbevarande samhälle som tar hänsyn tillmänniskors verkliga behov och såmbanden i naturen.

O Att verka för solidaritet mellan folken, för-folkens nationella oberoende, för de förtrycktas befrielsekamP, f.9{ en värld.fririe,, "rrl.-i*;;;;k;;i'n, r}uriii;,;.i"t; ;;h ["hu'*iit föriryck, moi f"'.ism bch-rasism. Att beliåmpa all kommersiellexploatering av såvdl vuxna som barn. :i l

SKV har i korthet följande historia. yrt+ bildade.s Flirelingen frislnnacle Kvinnor u1{er palgflen: Mot krig.spsykos, förå.*ok *ri och k.,rinnåir fltrtrattist.,. År 1931 utvidgades för6undet så art etr samarbete blev möiligt mellan alla kvinnor som

'*im :xå*'uxlitt**r'l,TruE,?lltiig!å*f,'l;[ffi:v:'il*'iffila,ioni ,'r Kvinno**, D.*ok "n*k,"t'$i1*i1;i3r";,lY;ä::;:.Lärå'l'#'fi:::r:i'-::$fifåXi"3å; *.dr***,": KDv har {*er!ets honsur,a,iv

:m,*X,TdJ**äff;T[ffä:f Jfi*',t'tft:"y*sco Denna'it"toi inn*ua' rä* vttra sig vid sammanträden

SKV-avdelningarÄrvikaBrita TenerHögåsvägen 4671 00 Arvika

ÄmhjörbyEIIen ErikssonBox 4146s0 52 AmbjörbyTel 05631802 3?

Båtskårsnås :

Lilly JohanssonBqx ?03950 54 Båtshärsnäs

Deie-ForshagaMoniqa RarrungBokliden 20OtZ 0O FoishagaTel. 054/705 lafinspångÄnna-Lisa GöranssonGryqölsvägen 24612 00 Finspång

Gotl*ndGunilli MannekeS:t Klemerrsgatan 3621 00 Visby

GöteborgsdistriktetZaida HagmanRegnvädersgatan 4417 32 GöteborgTel. 0,51154 19 9,f

Våstra GöteborgIngela GoksörViolgaun /421 68 GöteborgTel. 031/29 68 90

Östra GöteborgErni FtiholtFlornsgatan /415 02 GöteborgTel. 031/21 24 86

MölndalAstrid CustafssonKnarrhögsgatan 8A431 30 MölndalTel. A3l/27 r8 17

SKV:s lokal i Göteborgi Victoria-skolan äropPen:onsdagar l0-13torsdagar l7*19Adr. Linn6g.21Tel. 011/14 a0 28

GävleInger JohanssonHamiltongatan 32802 20 Gävle

HuskvarnaIngrid NilssonMunkgatan 5561 00 HuskvarnaTel. 036/13 74 55

Kirlshamn

i?'irof-n*'"0 ,

zsO Ze Äru*mTä1.0454/2e1 60 :

Karlstad .

Siv DahlgrenMellqvistvägen I663 00 SkoghallTel a54ft39 15

KatrinefuolmInger AnderssonDjufögatan 35-37 C641 30 Katrirreholm

Lin*öpingElse-Marie HedbergRydsvägen 382 B582 30 Lrnköping

Liungby ,

Flsmari EdsttömOlofsgätan 26e341 00 Liungby

LuleåAgnes'VennbergKrongårdsiingen 30,951 0Q LuleåTel. sEzoltgS r+

LundAstrida Svensson$KV-Lund ,

Box 1208221 05 Lund :

tel. O+e.zt+ s+ O+ l

Malrnberget l

Siv LundbergGrevgatan 13, :

rzl 0ö Malmbergettfel.D97A/2ft 26

:

UalmaSuCanne BjörkenheimFriiigatan 7 Å

,

214 21

Mot*la :

Agneta EngrenSundlingsväg 17590 30 BorensbergSiteå-MunksurrdSiriAldrinStrandvägen 5941 00 Piteåfel. *stttltttORamseleClary ttre[ulaLak#vägen t880 40 RamseleSalaM.rg*eta ihel"nder,tårarstigen 12133 00 Sala :

TeI. Q22,4/r37 76$kellefteåChristint Nystr<imBöleväsen 54P:i 4z3iellefte* :

Tel. ogtolzsr osShövde r

,

Karin S*ndelinMariesiadsvägen 755+t oo $kövde j

StockholmsdistriktetBritta RingRåfgatan I ,

I 16 59 StockhölmTcl. 08/43 16 16

StocLholms siidr*förorterLilli'GuilotrcPaternostervägen J6121 4gJchannös}ovTel. o8/5e 8s e2

Stockholms innerstadoch norra förort€ff,va EkelöfValhallavägen 14I 14 22 StocLholmTel. 08/15 J3 ogSpångaKersdn JunebergCervins väg 19Ct63 58 Spångå :

Tel.08/760 ll 72

$ödertälieMaud SedemarkFloraborgsvägen 12l5l 51 Soderrälir ,

UpfsqhErda ÄkerlundLinndgaran I t C/53 32 Uppsala

:

Tel.018/10 aB 72

örebro iKamrina SandgtrömSturÄgagn to702 t4 Orebi6

PRESS-STOPP!Fantastiskt, Piteå-Munksund och Luleå!Dessa SKV-avdelningar har tagit ett initiativ för att starta en stöd-fond för Vi mänskor.

På SKV-s jubileumskongress den 1-2 juni blev stödfonden ettfaktum. Samtidigt lade dessa avdelningar 1000 kr som grundplåt,pengar som insamlats av avdelningarnas medlemmar.

När man inser hur dåligt^med pengar det finns för att göra nåntingman vill och tror på - ja, då blir man väl ofta lamslagen öch undrar:

Vad kan vi göra?Men kvinnorna i norra Sverige lät sig inte lamslås, utan fick en ide

vad man kunde göra.Så tack vare dem finns nu denna stödfond som skall användas

när vi mänskor har akuta ekonomiska problem.1000 kronor finns i botten. Nu är det fritt fram för alla, SKV-areoch icke-sKV-are, att dryga ut den summan för att rädda vi

mänskor.Tills vidare kan ni betala in på Vi mänskors postgironummer:

90 24-1

Märk postgiroblanketten: vi mänskors stödfond.

KVINNOR OCH IDROTT är temat för nästa nummer av Vi mänskor. Vi koncentrerar oss päelitidrott, på kvinnor som satsar på att bli bäst - förutom att ha kul.

Numret finns ute i slutet av september.

Vl MANSKOR utges av Svenska Kvinnors Vänsterförbund/Nr3 t9B4 årg 36 POSTADRESS: Barnängsgaran23' 116 41 Stockholm tel: 08-40 90 65 REDAKTION: Monica Datin, Susanne JohanssonrANSVARlG UTGI-VARE: .foJta.Q9ltltlerqvist/PRENUMERATIONT Hetår B_0_!r. Stödpren. 100 kr,.Gåvopren. os r<r pOSiClnö,gozqlrVl MANSKOR utkommer med 6 nr per öIREDAKnOruSI(OMMFTEt i"å ir."låi öun Fätth, AsnetaGustafsson, Ann Rud.SergrlolllQgn_ull9r_q_vist QMSLAGSFOTO: Erja LempinenlREDAKT|ONEN nfVSVÄ-RAR ENDAST FöR-BESTÄLlr ninrEnlÄln-åYc(:l'v"r.J.'ia'iäo"."tiv, Stockhorm reB4

PNENUMIERENA?

frtu !

08-40 90 6515 juni - 31 juli:08-766 17 63

(fråga efter Monica)