Arkitekttävlingen som föreställning. Den svenska arkitekttävlingens ideologiska, institutionella...

Arkitekttävlingen som föreställningDen svenska arkitekttävlingens ideologiska,institutionella och professionella villkor under 1900-talets första hälftStina Hagelqvist

Akademisk avhandling för avläggande av filosofie doktorsexamen ikonstvetenskap vid Stockholms universitet som offentligen kommer attförsvaras fredagen den 24 september 2010 kl. 10.00 i hörsal 8, hus D,Universitetsvägen 10 D.

AbstractThe dissertation explores the Swedish architectural competition as defined in the professionaldiscourse of the architectural corps from the first half of the twentieth century. The purpose isto analyze what norms that defined, regulated and supported the use of the competition and thecompetition practice from ideological, institutional and professional point of view.

In using Pierre Bourdieu’s field theory, the competition is positioned in the interface betweenorganizer and the architectural corps. This illuminates the competition as both object and instrumentof the negotiations of a field of architecture. The competition’s position makes clear the needof a common ideological foundation and the necessity of legitimizing not only the competitioninstrument but also the architectural corps’ definition of how to implement it.

In departing from the concept of discourse, defined by Michel Foucault, I identify principalcharacteristics of the architectural competition and relate it to notions of freedom and vitality thatwas thought to be present in the competition. By analyzing the corps’s competition discourse thedissertation makes clear both short-term functions of the competition, such as accumulating esteem,and long lasting effects of the corps’ control of the competition activities by means of guidance,the system of sanctioned competitions and control of the architectural press. This competitionsystem regulated the quality of the competition results and utilized the rivalry between architectsby channelling it to the formal legitimate competition. The rivalry between architects, formalisedin the competition situation, was thought to bring the competition spirit to the fore and was definedboth as the necessary prerequisite of architectural progress and as a constituent property of thenormative position of the free practitioner, which was reproduced as architects while competingentered the autonomous time space of the competition.

Keywords: architectural competition, competition regulations, ideology, legitimization,institutionalisation, professional identity, professional trajectory, architectural training, theAssociation of Swedish Architects, historiography.

Stockholm 2010http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-40615

ISBN 978-91-978-598-3-7

Konstvetenskapliga institutionen

Stockholms universitet, 106 91 Stockholm

© Copyright Stina Hagelqvist 2010

Utgivningen av denna bok har möjliggjorts genom ekonomiskt bidrag från Helgo Zettervalls fond, Längmanska kulturfonden och Stiftelsen J. Gust. Richerts Minne.

Tryck: Brommatryck & Brolins, Stockholm

Axl Books, Stockholm, [email protected]

isbn 978-91-978598-3-7

Arkitekttävlingen som föreställningDen svenska arkitekttävlingens ideologiska, institutionella och

professionella villkor under 1900-talets första hälft

stina Hagelqvist

InneHåLL

FÖRORD 7inleDning 11

Syfte och frågeställningar 15Teori och metod 17

Diskurs och ideologi 19Fält och spel 22Berättelse och historieskrivning 28

Material 33Avgränsningar i sak, tid och rum 38Forskningsöversikt 43Disposition 48

FRamstegOcH FRamgång 53Utvecklingens uttryck 54Framgångens förutsättningar 59ett överflödigt bruk 65Tävlingsverksamhetens omfattning 68

Tävlingsverksamheten och fältet för arkitektur 69i utvecklingens namn 75

Tävlingens problematiska position 76Idéutveckling och framåtskridande 78

Utvecklingstanken formulerad 79Utvecklingens villkor 83

Den rätta tävlingen 92Arkitekttävlingens grundsatser 94Tävlingsförfarandet formaliseras 96ett utbyte av symboliska tjänster 111

Rent spel och spel för gallerierna 113en principiell tävlingsdebatt 114Det rena spelets principer 118en fråga om smak 125Legitimitetens betydelse 127en strid på fältet 133

kOntROlleRaD kOnkuRRens 145Tävlingssystemet 145SAR som instans 146

en autonom kår 147Tävlingsverksamhetens förnyade legitimitet 153Den godkända tävlingen 164Uppdragsgivarens förtroendeman 168

Prisnämnden som instans 172

FÖRORD

att skRiva avHanDling är till stor del ett ensamarbete. Många dagar, kvällar och även nätter har spenderats ensam fram-för datorn med kaffekoppen som enda sällskap. Det hade dock inte varit möjligt att skriva en avhandling helt ensam, utan hjälp från handledare, doktorandkollegor, familj, vänner, arkiv- och biblio-tekspersonal och andra personer som på olika sätt har bidragit till avhandlingens tillkomst. Jag vill därför först och främst rikta ett varmt tack till mina handledare som under årens lopp givit mig goda råd, stöd och ytterst värdefull kritik. Speciellt skall nämnas professor emeritus Thomas Hall som alltsedan min kandidatupp-sats uppmuntrat mig att studera vidare, skriva magisteruppsats och slutligen söka forskarutbildningen och som i inledningen av avhandlingsarbetet var min huvudhandledare. Tack Thomas, ditt stöd, din gedigna sakkunskap inom arkitekturområdet och din konstruktiva kritik har varit oerhört viktiga för mig under årens lopp och jag känner stor tacksamhet för allt du gjort. Jag vill ock-så framhålla min handledare professor Hans Hayden som under de senaste åren handlett mig och givit mig flera viktiga impulser till mitt avhandlingsarbete. Tack Hans! Våra handledningsmöten har varit ovärderliga för avhandlingens slutliga karaktär. Det har varit en ytterst tankeväckande tid som kommer att prägla min forskning framöver. Vidare har fil. dr Catharina nolin, under sitt handledarskap kommit med kunniga och klarsynta kommentarer givit mig god vägledning under avhandlingsarbetets gång. Tack Catharina! Jag uppskattar dina råd och din vänskap högt.

Jag har också haft den stora förmånen att ingå i ett stimulerande sammanhang vid Konstvetenskapliga institutionens vid Stock-holms universitet högre seminarium och vill framför allt nämna Linda Hinners, Karolina Uggla och Maja Willén, vars kritik, bi-dragit till avhandlingens fortskridande och många gånger fått mig att tänka i nya banor. Jag vill rikta ett särskilt tack till min rums-kamrat Fredrik Krohn-Andersson som kommit med viktiga prin-cipiella synpunkter på avhandlingstexten och bidragit med sitt

Prisnämndens sammansättning 172en utvald skara 179Prisnämndens skyldigheter formaliseras 181

Bedömningens dramaturgi 184Bedömningsprocessens olika moment 184Värderingspraktiken 188Protokollets funktion 194Det performativa utpekandet 199

Det obligatoriska offentliggörandet 201Kårens mediastrategi 201Tävlingsresultatens spridning 203Publicitetsreglering 207

yRkesbana, yRkesROll OcH yRkesiDentitet 213ett djupt spel 213Tävlingen och arkitektutbildningen 215

Akademitävlingen 216Tävlingen vid Kungliga Tekniska Högskolan 219Det internaliserade tävlandet 221

Den operativa tävlingen 225”Sätta upp eget” 225Verkets värde 228Tävlingsvinsten som symboliskt kapital 230

Den fria yrkesmannen 250Yrkesidealets konstituerande egenskaper 253Yrkesidealets antiteser 258

Den tävlande arkitekten 262Tävlingstiden 263Spänningens djupa spel 272Arkitektyrket som kall 276Arkitekten som konstnär 279

avslutning 295summaRy 309kÄllOR OcH litteRatuR 323

Otryckta källor 323Tryckta källor och litteratur 323Muntliga källor 333

appenDix

vetenskapsteoretiska kunnande. Framför allt skall fil. dr Andrea Kollnitz nämnas. Genom dina textkritiska läsningar av mina se-minarietexter har du bidragit till min språkliga medvetenhet. Tack Andrea, din hjälp har varit omistlig och din vänskap oskattbar! Fil. dr. Cathrine Mellander som läst och granskat såväl seminari-etexter som slutseminarietext förtjänar ett stort tack liksom fil. dr. emilie Karlsmo som i egenskap av slutseminarieopponent bidrog med genomgripande läsning av slutseminarietexten. Din positiva och konstruktiva kritik kom i ett viktigt skede av avhandlingsar-betet och gav mig betydelsefulla kommentarer inför slutarbetet. Tack emilie! Under årens lopp har jag också fått synpunkter och kommentarer på mina texter från ett flertal forskare som på olika sätt varit behjälpliga. Jag vill därför särskilt tacka även fil. dr. Hen-rik Widmark, fil. dr. Jessica Sjöholm Skrubbe och professor eme-ritus Björn Linn. Jag har också haft stor hjälp av arkitekt Bengt Lindroos, arkitekt Jon Höjer och arkitekt Anders William-Olsson vilka tagit sig tid, kommit med viktiga upplysningar om tävlings-verksamheten och framför allt fungerat som bollplank i kritiska skeden av avhandlingsarbetet. Vidare vill jag tacka Sveriges Ar-kitekter för att de låtit mig ta del av Svenska Arkitekters Riks-förbunds handlingar rörande enskilda tävlingar och tävlingsverk-samheten samt tacka för den fina hjälp jag fått vid de kommunala arkiv som hyst för mig viktigt material: Göteborgs region- och stadsarkiv, Borås stadsarkiv, Örebro stadsarkiv, Gävle stadsarkiv, liksom den hjälp jag fått vid Kungliga Biblioteket, Riksarkivet och Arkitekturmuseets bibliotek och arkiv. Tack också till Carina Ode som språkgranskat texten och till Staffan Lundgren på Axl Books som hjälpt mig med utgivningen.

Slutligen vill jag tacka den person som betytt allra mest för mig under avhandlingsarbetet – min man Joachim som visat stort en-gagemang och tålamod. Tack Joachim! Utan din tilltro, dina upp-offringar och din kärlek hade denna avhandling inte blivit färdig. Jag vill också tacka mina barn som efter dagens slut välkomnat mig hem till hemmets lugna och trygga vrå. Denna avhandling är tillägnad er. Tack Maja och Kajsa för att ni finns och förgyller mitt liv.

InLeDnInG

unDeR aRkitektuRåRet 2001 visade Arkitekturmuseet utställningen ”På annan plats”, producerad tillsammans med Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR). Utställningen visade byggnadsprojekt som av någon anledning aldrig uppförts, utan förpassats till den arkitekturhistoriska minnesbanken i väntan på bättre tider. Dessa bättre tider infann sig uppenbarligen under Ar-kitekturåret och 36 projekt visades upp.

en av de tre korta texterna i utställningskatalogen behandlar arkitekters tävlande och av de 36 projekten i utställningen utgörs drygt hälften av tävlingsförslag. Därutöver tillkommer projekt ut-förda inom ramarna för parallella uppdrag och entreprenörtäv-lingar. I utställningen visades även examensprojekt. Undertexten i artiklarna och utställningssammanhanget är relativt klart: dessa projekt förtjänade att byggas och är viktiga som förebilder eller utgångspunkter för andra projekt på andra platser.

Arkitekten Leif Brodersen framför i artikeln ”Att tävla om att få rita” några av arkitekttävlingens fördelar och sammanfattar därmed flera teman som faller tillbaka på äldre diskursiva möns-ter: tävlingen låter utvälja den bästa lösningen, bidrar till utveck-lingen och möjliggör fritt konstnärligt skapande. Samtidigt är täv-landet irrationellt, skriver han och frågar sig:

Vilken annan yrkesgrupp än arkitekterna skulle fri-villigt lägga ned så mycket tid på att tävla utan betal-ning, ofta med oklara förutsättningar? I varje allmän arkitekttävling deltar mellan fyrtio och fyrahundra arkitekter. Den totala arbetstiden för alla deltagande förslag kan ibland uppgå till sextiotusen arbetstim-mar motsvarande fyrtio miljoner kronor. Och för-vånande många är de tävlingar som inte resulterar i någonting. Ändå fortsätter vi att tävla. Varför?1

1. Brodersen 2001, sid. 9.

1934 års tävlingsregler utfärdade av Svenska Teknologföreningens Avdelning för Husbyggnadskonst fungerade interrimsvis fram till SAR:s bildande 1936 då förbundet som sin tredje publikation gav ut en i princip oförändrade upplaga av reglerna. Foto: Jens Östman, Kungliga Biblioteket.

12 inleDning 13inleDning

Misstanken som Karlberg ventilerade i artikeln, ger en antydan om vilka värden som sätts på spel: social framgång, vilket i täv-lingssammanhang kan översättas med drömmar, självförverkli-gande och anseende. Vad Karlberg definierar som auktoritets-bundenhet och åsiktskonformism, kan lika gärna tolkas som en fulländad behärskning av det spel som arkitekttävlingen innebär och som krävs för att nå framgång på fältet. Vad är framgång för arkitektkåren, på kort sikt och på lång sikt? Är det ekono-misk vinning och tryggad ålderdom, prestige och anseende eller är det ett ärevördigt minne av det man åstadkommit under sitt yrkesliv?

Att tävlingen och även det obyggda tävlingsprojektet lever ett eget liv och fyller andra funktioner än att enbart bidra till uppdrag och projektering, uppenbaras av utställningens övriga texter för-fattade av dels Thomas Sandell, dåvarande ordförande i SAR, dels Johan Mårtelius, professor i arkitekturhistoria vid KTH:s arkitek-turskola. Sandell skriver inledningsvis i katalogen: ”Vi arkitek-ter har alla det där drömprojektet gömt i ritningslådan eller dolt bakom en dokumentrubrik längst in i serverns minnesbank som aldrig når den kännedom de förtjänar, […].”3 De obyggda pro-jekten förefaller således representera drömmen, drömmen om ett annat sakläge för arkitekturen och inte minst för arkitekterna som inte ensamma avgör vilka projekt som skall leva vidare i fysisk form och vilka som skall bida sin tid i projektform. Sandells utta-lande vittnar om att arkitekten själv upplever att projektet borde ha kommit till större kännedom. Katalogtexterna vittnar om en annan möjligt utveckling och drömmen om en bättre arkitektur, en bana som står närmare det rena, fulländade och ideala: ”Den obyggda arkitekturen kunde […] misstänkas vara en marginal för obstrusa hugskott, för omöjliga konstruktioner och allsköns misslyckande. Men under 1900-talet var det inte sällan här man kunde finna de mest framträdande byggnadsverken, de mest be-tecknande och uttrycksfulla”, skriver Mårtelius.4

Med denna välvilliga beskrivning av det obyggda i bakhuvudet, kan vi ställa oss frågan hur arkitekten Heike Hanadas vinnande förslag i tävlingen 2006 om utbyggnad av Stockholms stadsbiblio-tek kommer att bli ihågkommet och omskrivet. För alla obyggda

3. Sandell 2001, sid. 1.4. Mårtelius 2001a, sid. 4.

Ja, varför? Varför fortsätter arkitekter att tävla när tävlingen inte entydigt leder till projekt ens för förstapristagaren? Under mitt avhandlingsarbete har den i dags- och fackpress uppmärksam-made tävlingen om utbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek ge-nomförts. när första etappen av tävlingen avslutades hösten 2006 hade drygt 1100 förslag lämnats in, vilket torde göra den till en av de till deltagarantalet största tävlingar som genomförts. Tanken på omfattningen av tid, pengar och engagemang som totalt sett plöjts ned i denna tävling är svindlande. Med stort intresse har jag följt diskussionerna i media, förundrats över den enorma tillström-ningen av tävlingsdeltagare och fascinerats av kritiken mot Heike Hanadas vinnande förslag ”Delphinium”. Sällan har en tävling och ett tävlingsresultat skapat så mycket uppståndelse. Vad som emel-lertid slog mig var att jag upplevde kritiken som välbekant, att den följde ett mönster och en logik som jag kunde iaktta i mitt eget forskningsmaterial. Vad den framför allt upplyste om var att arki-tekttävlingar i allmänhet och stadsbibliotekstävlingen i synnerhet, satte stora värden på spel. Journalisten Bo Karlberg beskrev 2008 den häftiga debatten kring vinnarförslaget som senkommen.

Lite förvånande kan det tyckas. Heike Hanadas Del-finium har varit offentligt i över ett år, inte som vin-nande förslag, dock som en av sex finalister. Men tävlingens anonymitet dolde ju arkitekten bakom för-slaget. Tänk om Delfinium varit ritat av ett, i dag så saknat, stjärnnamn! Kanske en Jean nouvel från Paris eller en Wiel Arets från Amsterdam? Vilket magplask det blivit för den som stuckit ut hakan alltför långt alltför tidigt. Auktoritetsbundenhet är ju tyvärr, lik-som åsiktskonformism, kännetecknande för många av oss och grunden för social framgång.

Det är inte utan att man misstänker att en viss del av den osäkerhet och bestörtning som luftas nu har att göra med att en alldeles okänd arkitekt, som knappt fått en enda byggnad uppförd och som dessutom är en rela-tivt ung kvinna från det forna DDR – ett u-land i arki-tektursammanhang, liksom Sverige – är den som, utan eget etablerat kontor, nu skall genomföra detta projekt.2

2. Karlberg 2008.


också från delar av kultursektorn, vilka kan sägas utgöra en del av bibliotekstävlingens intressesfär. en annan sfär finner vi bland arrangörerna, de politiker som beslutade om tävlingen från första början och de som slutligen stoppade projektet. Det är också bara en gradskillnad mellan den betydelse denna intressesfär har för huruvida en tävling skall betraktas som lyckad eller inte och, vill jag hävda, om och hur tävlingen och det vinnande tävlingsförsla-get går till historien.

Att arkitekttävlingen spelar en kritisk roll på arkitektens väg mot framgång är varken överraskande eller egendomligt, det sä-ger ju sig självt. eller gör det inte det? Och, hur går det till? Är tävlingen så självklar att vi kan ta den för given? naturligtvis inte, snarare tvärtom. Det är tävlingens självklarhet som gör den så intressant, spännande och förunderlig att den motiverar en avhandling som kritiskt granskar och problematiserar tävlingen och tävlingens funktioner, om än ur ett historiskt perspektiv. Det historiska perspektivet klargör och förtydligar tävlingen som spel och som föreställning, vilket utgör fokus för mitt in-tresse.

Syfte och frågeställningar

Att arkitekttävlingen tillskrivs stor betydelse för utvecklingen av idéer och bidrar till arkitekturens utveckling framgår av katalogen till utställningen ”På annan plats”. Så var det även vid förra sekel-skiftet och under 1900-talets första hälft. Arkitekttävlingen häv-das vara en metod för byggherren att skaffa idéer och förslag inför en kommande projektering, samt ett sätt för en enskild arkitekt att skaffa sig uppdrag.7 Tävlingsinstrumentet intar, hävdar jag en självklar position i arkitektkårens professionella diskurs. Det an-förs och används frekvent även i arkitekturhistoriska samman-hang på ett till synes vanemässigt sätt. Arkitekttävlingen påmin-ner härvidlag, menar jag, om de ”på förhand upprättade synteser” eller ”grupperingar som man vanligtvis accepterar” som Michel Foucault ifrågasätter i Vetandets arkeologi.8

7. Denna föreställning behandlas utförligt i kapitel två Det rena spelets principer.

8. Foucault 2002, sid.36.

projekt förpassas inte till minnesbanken i väntan på bättre tider, utan majoriteten avvisas bryskt in i glömskans skuggtillvaro. Täv-lingsförslag är särskilt benägna att drabbas av denna minnesför-lust, särskilt som kårens gillande inte enbart är nödvändig i för-hållande till det vinnande tävlingsförslaget utan också i förhål-lande till tävlingens genomförande. Brodersen antyder detta spel i sin text:

Den arkitekt som vinner en tävling (och lyckas täcka en liten del av tävlingskostnaden) – riskerar att pro-jektet läggs ned av andra orsaker. Arrangören för-svinner genom ett hastigt vd-byte. en okänd entre-prenör får plötsligt markanvisningen och ritar själv. Det som verkade vara en seriös arkitekttävling visar sig vara ett reklamjippo med tomma löften. Parallella uppdrag används ofta som en förtäckt tävlingsform där en inbjuden tävling vore självskriven; de förplik-tigar till ingenting.5

I tävlingen om utbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek anför-des kostnadsskäl för att Hanadas projekt definitiv skulle avföras och utbyggnaden läggas på is. Kommer det att falla i glömska, förpassas till minnesbanken i väntan på bättre tider eller åter-upprättas i historieskrivningen? Kommer tävlingen att definieras som ett misslyckande, i likhet med många andra tävlingar som berört för kåren och för samhället kritiska och känsliga uppgifter? Också beslutet att stoppa projektet möttes av kritik. återigen är det i dagspressen som vi blir varse de outtalade spelregler som råder i tävlingssammanhang. ”Men misstanken kvarstår”, skriver journalisten Bo Madestrand, ”Madeleine Sjöstedt fattade inte ett ekonomiskt beslut. Snarare handlade det om att Stockholms po-litiker vek sig för kritiken mot projektet och stoppade Hanadas tillbyggnad av estetiska skäl”.6 Tävlingens förhållande till media är oupplösligt såväl idag som för närmare hundra år sedan, det är bara en gradskillnad i omfattningen av det intresse som riktas mot tävlingsprojekten. Citatet refererar till den kritik som rik-tats mot Hanadas projekt, inte bara från arkitekternas håll utan

5. Brodersen 2001, sid. 10.6. Madestrand 2009.


Sverige på 1870-talet då Byggnadssamfundet utfärdade de första tävlingsreglerna.

Avhandlingen har också, förvisso underordnat övriga syften, ett historiografiskt motiv, relaterat till samspelet mellan arkitekt-tävlingen och historieskrivning. Jag önskar därför diskutera och analysera arkitekttävlingens funktion som beståndsdel i berättel-sen om den svenska välfärdsarkitekturens utveckling och de arki-tekter som medverkade därtill.

De frågeställningar som styrt avhandlingens analys kan således sammanfattas enligt följande:

Vilka är villkoren för arkitekttävlingens och •tävlingsverksamhetens legitimitet?Vilka instanser och mekanismer respektive vilken logik •reglerar arkitekttävlingen och tävlingssystemet? Vilka funktioner har tävlingen för arkitektkåren respektive •den enskilde arkitekten i relation till det sociala rum som tävlingen utspelas i? Vilken funktion och betydelse har arkitekttävlingen som •narrativt motiv i berättelsen om den svenska arkitekturens utveckling från 1910-talets början till 1950-talets slut?

Teori och metod

Yrkesfackliga aktioner brukar inte sällan behandlas utifrån ett professionssociologiskt perspektiv medan yrkesgruppernas pro-fessionalisering ofta anförs som en aspekt av samhällets moder-nisering vid sidan av övriga stora rörelser som industrialisering, demokratisering, urbanisering och globalisering. Genom pro-fessionsperspektivet kan en yrkesgrupps historia berättas med utgångspunkt i hur gruppen konsoliderats, skapat sig en arbets-marknad och skaffat sig yrkesmonopol. Graden av en yrkesgrupps professionalitet har mätts utifrån kriterier som befintligheten av en yrkessammanslutning, etiska regler, skydd av yrkestiteln, en standardiserad utbildning, kunskapsmonopol och inträdesprov. Även solidaritet med yrkesgruppen och tolkningsföreträde i för yrkesgruppen viktiga frågor, räknas till den professionella yrkes-kårens kännetecken. Dessa egenskaper anses karaktärisera läkar- och advokatkårerna vilka räknas till de första rena professionerna

Mot bakgrund av denna tävlingens självklara position, vill jag problematisera arkitekttävlingen och fördjupa innebörden av ar-kitektkårens tävlingsverksamhet och arkitekters tävlande. Jag vill klarlägga fler av tävlingens funktioner än de som utvecklings-redskap respektive urvals- och ackvisitionsmetod och undersöka arkitekttävlingens betydelse för arkitekten och arkitektkåren i ett socialt och historiskt rum. Dessa övergripande syften har sin grund i två mycket generella antaganden, dels att arkitekttävling-ens position är naturaliserad snarare än naturlig, dels att arkitekt-tävlingen har bakomliggande funktioner vilka är förknippade med produktionen av arkitektens yrkesidentitet och yrkesroll samt regleringen av arkitektens yrkesbana.

Avhandlingens huvudrubrik Arkitekttävlingen som föreställning syftar till att tydliggöra två viktiga infallsvinklar för avhandling-ens vidkommande. Begreppets lexikala betydelser ringar in arki-tekttävlingens innehålls- respektive uttrycksaspekt. Dels förknip-par begreppet arkitekttävlingen med en särskild föreställnings-värld, med idéer och uppfattningar om vad en arkitekttävling är, vilka funktioner tävlingen har och hur den skall genomföras. Dels förbinder det tävlingen med ett eget socialt rum vilket utgör skå-deplatsen för tävlingens egenskap av spel och manifestation. Jag intresserar mig för båda dessa aspekter av arkitekttävlingen, både vilka föreställningar som motiverar och underbygger tävlings-verksamhet, tävlingsprocess och tävlande, och hur tävlingsprakti-ken som socialt spel regleras och för vilka syften.

Granskningen är i princip tredelad vilket antyds av avhand-lingens underrubrik. För det första syftar den till att klarlägga ar-kitekttävlingens ideologiska villkor och legitimeringsformer. För det andra till att tydliggöra tävlingens institutionella premisser – hur tävlandet, tävlingen och tävlingsverksamheten reglerades och konstituerades. För det tredje till att belysa tävlingens professio-nella betingelser, vad som motiverade arkitekter att återkomman-de investera så mycket tid, pengar och engagemang i förhållande till det begränsade utbytet i form av vinst och eventuella uppdrag. Avhandlingen kan därför sägas fokusera på arkitekttävlingen ur både ett strukturellt perspektiv och ett historiskt perspektiv. Den rör sig på två plan och behandlar dels principiella egenskaper hos arkitekttävlingen, dels det specifika för arkitekttävlingen under 1900-talets första hälft. ett syfte är därför att analysera en period av arkitekttävlingens gradvisa formalisering. Denna inleddes i


fessionella villkor för att synliggöra föreställningar som har tagit för givna och som underbygger inte bara tävlingspraktiken och bruket av tävlingen utan också historieskrivningen.

Diskurs och ideologien för avhandlingen grundläggande premiss är att tävlingsprak-tiken och bruket av arkitekttävlingen artikulerar en djupstruktur. Denna djupstruktur är avhängig tävlingens ideologiska villkor och är möjlig att iaktta och avläsa såväl hos praktiken och bruket som i berättelserna om tävlingen. Detta antagande utgår från diskurs-teorins uppfattning om den sociala interaktionens och de sociala praktikernas betydelsebildande och identitetsskapande dimensio-ner, hur praktiker kan läsas som text och materialiseras i text. Det diskursteoretiska ställningsstagandet betyder att en kunskapste-oretisk horisont präglar min förståelse av arkitekttävlingen och tävlingsverksamheten. Den för också med sig vissa metodologiska implikationer.

Jag betraktar med andra ord arkitekttävlingen som en dis-kursiv praktik. Arkitekttävlingen är en menings- och identitets-skapande verksamhet, aktivitet och process som ger avtryck i de dokument och handlingar tävlingsverksamheten genererar. Täv-lingsprogram, juryutlåtanden, tävlingsförslag, tävlingsregler, in-struktioner etcetera är således avhängiga praktiken och bruket av tävlingen. Samtidigt återför den mening, kunskap och värderingar till både tävlingen i sig och till arkitekturen. Den bidrar till repro-duktionen av yrkesroller och yrkesidentitet, underbygger normer och kriterier samt definierar god byggnadskonst, arkitektonisk kvalitet eller verkshöjd. Tävlingsprogram, tävlingsförslag och ju-ryutlåtanden liksom protokoll, regler och instruktioner, artiklar, notiser och andra typer av handlingar bidrar således till att befästa eller förvandla arkitekttävlingen, tävlingsverksamheten och talet om tävlingen.

Jag utgår närmast från Michel Foucaults definition av begrep-pet diskurs som ”[…] en mängd utsagor beroende av samma formeringssystem”.11 Jag förhåller mig dock inte strängt varken till dennes teorier eller till de metoder som föreslagits av andra diskursteoretiker. Till arkitekttävlingens diskurs räknar jag utsa-gor, påståenden och satser som behandlar arkitekttävlingen och

11. Foucault 2002, sid. 134.

och bildar ideal mot vilka andra yrkesgrupper jämförs.9 Många av de uppräknade egenskaperna stämmer väl in på den svenska arki-tektkårens och framför allt SAR:s fackliga arbete under 1900-ta-lets första hälft och svenska arkitektkåren har definierats som en profession, både av praktikerna själva och av forskare. Den svens-ka arkitektkåren uppfattade sig själv som en profession under den tid jag behandlar och den sökte också åstadkomma professionell status och yrkesmonopol.10 Professionsperspektivet innebär att yr-kesgruppen främst studeras i relation till andra grupper med siktet inställt på hur grupper konkurrerar och tillerkänner varandra sta-tus. Såtillvida kunde professions- och professionaliseringsbegrep-pet vara fruktbart i studiet av arkitektkårens tävlingsverksamhet. Jag menar dock att denna infallsvinkel är alltför begränsande för att uppnå en djupare och mer kritisk tolkning av arkitekttävling-ens innebörd och funktioner. Vidare problematiserar den inte i tillräcklig grad tävlingspraktiken, bruket av tävlingen och tävling-ens naturaliserade position i kårens interna diskurs och i historie-skrivningen. Istället väljer jag att med hjälp av maktkritisk teori analysera arkitekttävlingens ideologiska, institutionella och pro-

9. Professionssociologi är en forskningsdisciplin med historia sedan 1930-talet, den har utvecklats till olika skolor och i olika faser. De här refererade karaktärsdragen utgår från den beskrivning som Ulf Lars-son tagit upp i sin avhandling Brobyggaren: Otto Linton, byggnadskonsten och dess professioner i Norden under första delen av 1900-talet som behandlar relationerna mellan arkitekt- och ingenjörskåren under delar av den tid jag undersöker, med utgångspunkt i ett professionssociologiskt perspektiv. Den svenske sociologen Johan edman presenterar vidare i sin avhandling Stadsplanering som professionellt verksamhetsfält, olika definitioner av professionsbegreppet och menar att få andra socio-logiska begrepp är så omdiskuterade som detta. Gemensamt för de olika definitionerna är enligt edman att en professionell yrkesgrupp kännetecknas av en vilja att definiera och äga sitt kompetensområde och inneha en monopolställning inom detta. Också han tecknar pro-fessionsforskningens historia. Abbot 1988, sid 1-31. Larsson 1997, sid. 15-17. edman 2001, sid. 24-31.

10. I den svenska arkitekturhistoriska forskningen har arkitektkårens historia och fackliga aktiviteter studerats främst utifrån ett professi-onsperspektiv, se exempelvis Anna Östnäs. Arkitekterna och deras yrkes-utveckling i Sverige. Göteborg. 1984; Björn Linns artikel ”Arkitekturen” i Signums svenska konsthistoria Konsten 1915-1950. Lund 2002; Kris-tina Grange. Från byggnadsyrke till making profession? Chalmers 2002. Ulf Larsson. Brobyggaren. Otto Linton, byggnadskonsten och dess professioner i Norden under första delen av 1900-talet. Stockholm. 1997.


lande till tävlingsverksamheten, den enskilda arkitekttävlingen och därmed tävlingsobjektet. Således kan exempelvis kårens an-språk på majoritet i arkitekttävlingarnas prisnämnder sägas vara ideologiska. Yrkesfackliga aktioner av detta slag beskrivs i arkitek-turhistorieskrivningen i allmänhet som uttryck för arkitektkårens professionalisering och professionella identitet. Jag vill istället tala om kårens professionalisering i termer av ideologi.

Alla utsagor och aktioner är dock inte ideologiska. eagleton skriver,”[…] exactly the same piece of language may be ideolo-gical in one context and not in another; ideology is a function of the relation of an utterance to its social context.”13 Ideologi kan således beskrivas som det sätt någon säger något till någon. eagleton menar vidare att ideologibegreppet gör det möjligt att peka ut och skilja socialt kritiska strider om makt från andra mindre centrala för individen och framför allt gruppen.14 Det är således den sociala situationen som avgör huruvida ett yttrande eller handlande är ideologiskt betingat.

Den diskursteoretiska premissen betyder att diskursen finns materialiserad i text och därför är avläsbar. Av denna anledning innehåller avhandlingen inget ritningsmaterial från de tävlingar som berörs, men en stor mängd citat, vilka jag anser vara signifi-kanta för de tolkningar av arkitekttävlingen som jag gör. Citaten är valda utifrån utsagornas tydlighet i förhållande till det tema de belyser. Jag studerar inte i första hand den kronologiska följ-den av de händelser som relateras i texten eller texternas inbördes ordning, utan fokuserar istället på frekventa nyckelord, motiv och teman vilka återkommer i olika sammanhang och över tid. Häri-genom synliggörs intertextuella mönster som utgör arkitekttäv-lingens diskurs och som bildar berättelser. Dessa ligger i sin tur till grund för innehållsliga och semantiska analyser. Perspektivmar-körer och modalitet, det talande subjektets hållning till satsinne-hållet, har tilldragit sig mitt intresse i egenskap av indikatorer på föreställningar, förväntningar och fordringar hos arkitektkår och hos enskilda. Utan att ha genomfört någon renodlad retorisk ana-lys har även stilfigurer som förekommer i utsagorna analyserats. Framför allt metaforer och antiteser är av intresse då dessa inte enbart innebär ett förskönande av texten utan också organiserar

13. eagleton 2007, sid. 9.14. eagleton 2007, sid. 5.

arkitekters tävlande. Arkitekttävlingens diskurs omfattar såle-des utsagor som rör arkitekttävlingens och tävlingsverksamhe-tens historia, organisation, egenskaper och ändamål, tävlingens genomförande, regler, praxis, normer, institutioner och aktörer, samt tävlandet och tävlandets syften. Det vill säga inte de sak-frågor eller tävlingsobjekt som den enskilda tävlingen behandlar, utan de utsagor som har arkitekttävlingen som objekt och, inte minst viktigt, som äger giltighet ur, i första hand arkitektkårens, perspektiv. Det formeringssystem som Foucault hänvisar till, för-står jag som mönsterbildande. Det reglerar vilka utsagor som är sanna och giltiga i en given social situation.

Det är inte alla påståenden rörande arkitekttävlingen och ar-kitekters tävlande som äger giltighet eller tas för sanna och me-ningsfulla. Tävlingens förmåga att stimulera till offentlig debatt är exempelvis lika otänkbar i ett odemokratiskt samhälle som täv-lingens marknadsföringsmöjligheter i en förkapitalistisk kultur. Också arkitekternas uppfattning om att det var en självklarhet att arkitekttävlingarna skulle bedömas av andra arkitekter, kan sägas vara diskursivt och ideologiskt betingat.

Formeringssystemet eller diskursen genererar särskilda teman om arkitekttävlingen. Det är dessa mönster och berättelser som jag analyserar för att komma åt de föreställningar som legitimerar och upprätthåller tävlingsverksamheten samt fördjupar innebör-den av arkitekternas tävlande. Föreställningarna kan, men behö-ver inte, vara medvetet uttalade. Oavsett vilket fungerar de i sär-skilda sammanhang legitimerande. De präglar och naturaliserar handlingsmönster, beteenden, värderingar och idéer vilka förenar en grupp aktörer i ett socialt rum. Begreppet föreställning är häri-genom relaterat till ideologi, i enlighet med det breda ideologibe-grepp litteraturvetaren Terry eagleton definierar. 12 Föreställning-arna legitimerar arkitekttävlingen, naturliggör den och underbyg-ger tävlingspraktiken och det fortsatta bruket av tävlingen. Ideo-logi fungerar som maktens redskap. Genom sin meningsskapande funktion bidrar därför tävlingen till att underbygga och vidmakt-hålla maktrelationer. Denna definition av ideologi innebär att det är innebörden av både de normer och de riktlinjer som kåren formulerar i förhållande till tävlingsverksamheten som medverkar till att upprätta och legitimera auktoritet och företräde i förhål-

12. eagleton 2007, sid. 45.


indikera hur illusio kommer till uttryck och för att tydliggöra lo-giken hos arkitekttävlingen, använder jag metaforerna spela, rent spel, sätta på spel och djupt spel. Dessa refererar till tävlingspraktikens egenskap av insats och investering på fältet för arkitektur och be-tydelsen av att satsningarna sker i enlighet med såväl tävlingsreg-ler och normer som de fältspecifika lagar som bestämmer värdet av aktörernas respektive insatser på fältet. Med djupt spel avses kritiska praktiker som med utgångspunkt i antropologen Clifford Geertz definition kräver en oproportionerligt stor insats i förhål-lande till avkastningen, som måste betraktas som irrationell och därför av kritisk karaktär. Geertz skriver: ”[…] play in which the stakes are so high that it is, from his utilitarian standpoint, irratio-nal for men to engage in it at all.”18

Det är varken fältets egenskaper eller det substantiella hos det fältspecifika symboliska kapitalet som i första hand tilldrar sig mitt intresse, utan hur fältets principer och symboliska kapital reglerar arkitekttävlingen. Fält- och kapitalbegreppen synliggör egenska-per och dynamiken hos det sociala rummet på ett sätt som förtyd-ligar arkitekttävlingens funktioner och operationer i rummet och i historien. Genom att betrakta arkitekttävlingen som ett instru-ment och ett spel på ett kulturellt fält för arkitektur, uppdelat i en produktions- och en konsumtionssfär, följer ett antal premisser för min tolkning av arkitekttävlingen villkor och funktioner.

I avhandlingen refererar fältet för arkitektur till en form av spel som innebär att fältets befolkning eller aktörer för en delvis egen tillvaro, bestämd av fältspecifika motiv och spelregler. Att vara en aktör på fältet innebär att ständigt kvalificera sig som medspelare och motspelare och därmed delta i spelet. För att erkännas som en fullvärdig aktör på ett fält för arkitektur, förväntas arkitekten göra fältspecifika, informella och outtalade investeringar och insatser som anses legitima. Detta innebär att arkitekten underkastar sig såväl outtalade och informella spelregler som formella krav som reglerar spelet. I gengäld belönas arkitekten genom att tilldelas symboliskt kapital.19 På fältet för arkitektur är det nödvändigt att ha avklarat de formella examinationskraven vid högskolorna för att betraktas som arkitekt och exempelvis bli upptagen som medlem i Avdelning för husbyggnadskonst eller SAR. Det är ur

18. Geertz 2000, sid. 432.19. Bourdieu 2000, sid. 94.

vårt sätt att tänka och vara liksom det sätt med vilket vi förstår vår omvärld. 15 Även antiteserna är av betydelse för min förståelse för produktionen av arkitekternas yrkesidentitet. Yrkesidentitet lik-som andra identitetsformer utkristalliseras i det sociala rummet, i relationerna mellan positioner, genom skillnader och i kontrast till andra grupper.16 Sammantaget kan sägas att textgranskningen består av analys och tolkning av utsagornas innebörd och funk-tion bortom det bokstavliga, mellan raderna och mot bakgrund av ett meningsfyllt och meningsbildande socialt rum. Också ut-sagornas pragmatiska funktion har i vissa fall granskats, liksom texternas publicerings- och produktionsomständigheter, för att närmare bedöma utsagornas relation, status och giltighet. Det ta-lade subjektets position i det sociala rummet är härvidlag väsent-lig för min tolkning av vilken vikt och funktion utsagorna kan tillskrivas.

Fält och spelDiskursens situationsbundenhet betyder att den är avhängig det sociala rummets gränser och egenskaper, rummets befolkning, or-ganisationer och institutioner, samt deras respektive positioner. Istället för begreppet ”socialt rum” arbetar jag i avhandlingen med begreppen fält och spel. ett socialt rum kan definieras och beskrivas i förhållande till arkitektkårens tävlingsverksamhet men fält- och spelbegreppet belyser tydligare hur rummets avgräns-ningar, karaktär och logik bidrar till tävlingens legitimitet och hur arkitekttävlingen får social och yrkesmässig betydelse. Sociologen Pierre Bourdieus grundbegrepp fält, kapital och habitus samt hans teorier om principerna för det kulturella fältets polaritet, omvän-da ekonomi och kapitalackumulation, bidrar till min förståelse för hur tävlingsverksamheten upprätthålls och vidarebefordras samt hur arkitekttävlingens funktioner verkställs och har effekt i det sociala rummet. Också Bourdieus illusio-begrepp har sin relevanta tillämpning i avhandlingen och är det begrepp som Bourdieu an-vänder för att förklara de drivkrafter som ligger bakom de fältspe-cifika investeringar aktörerna gör, liksom den hängivenhet som aktörerna måste uppvisa för att vara delaktiga i fältet.17 För att

15. Fairclough 2006, sid. 194f.16. Hall 2008, sid. 4.17. Bourdieu 2000, sid. 330f.


det kulturella fältet monopolet på åläggandet att legi-timt definiera en författare, och det är förståeligt att denna kamp organiseras kring motsättningen mellan autonomi och heteronomi.24

ett kulturellt fält innebär i teorin således ett kamp- eller konkur-rensfält på vilket aktörerna strider om problemformulerings- och tolkningsföreträde för fältet viktiga frågor.25 Denna strid blir mycket tydligare om man betänker att fältet inkluderar såväl ar-kitektkår och enskilda arkitekter som politiker, tjänstemän, bygg-herrar och byggmästare, entreprenörer, ingenjörer, journalister och intresserad allmänhet. Dessa har olika och ibland motstridiga intressen i arkitektur- och stadsplanefrågor vilket bestämmer ak-törernas och aktörsgruppernas respektive inbördes positioner. Genom att utgå från ett polariserat fält för arkitektur, snarare än att utgå från kåren som en profession eller en disciplin, synlig-görs tävlingen som ett föremål för fältets strider. Härvidlag är tävlingen ”satt på spel”. Fältet förenas dock av en gemensam tro på arkitekturen och på arkitekttävlingen som instrument. Fältet för arkitektur kan inte betraktas som autonomt eftersom arki-tektkåren aldrig ensam avgör vad arkitektonisk kvalitet innebär såtillvida att arkitekturen är beroende av uppdragsgivare och be-ställare för att kunna realiseras. I enlighet med fältets logik kan det i ritningsform, det icke byggda, representera den mest auto-noma position av alla och därmed också den högst skattade. Av SAR:s hedersregler, instiftade 1947, framgår exempelvis att vad som utgjorde ”god byggnadskultur” var en kritisk fråga för kå-ren som var satt på spel i relation till arkitektens uppdragsgivare: ”Arkitekten bör avböja att arbeta efter sådana direktiv, som han anser vara oförenliga med god byggnadskultur eller på annat sätt strider mot samhällets intressen”, står det i SAR:s hedersregler.26 Kåren ville således själv avgöra vad som utgjorde ”god byggnads-kultur”. en autonom position var således eftersträvansvärd och kan ses som en målsättning för kårens professionella strävanden. I vilken mån kår och enskilda arkitekter fick uppdragsgivare att

24. Bourdieu 2000, sid. 325.25. Broady 1998, sid. 14. Bourdieu 2000, sid. 313-317 och 334f.26. Hedersregler för medlemmar av SAR antagna vid riksmötet år 1947, punkt 4.

Reglerna finns införda i Arkitekten, nr 15, 16 jul. (1947), under rubri-ken ”Hedersregler”, sid. 540.

ett fältperspektiv dock inte tillräckligt, utan arkitekten avkrävs andra insatser. Särskilt för ett autonomt produktionsfält gäller, enligt Bourdieu, att insatserna för att vara verkligt produktiva görs i det fördolda eller i förskönad form. Ju mindre öppen en insats är, desto mer lönande är den.20 Villkoret för att insatsen alls skall fungera är att fältet, genom sina konsekrationsinstanser, erkänner den.21 Fältet är härvidlag relationellt. För att peka ut dessa för arkitekttävlingen kritiska positioner på fältet använder jag begreppet instans. Syftet är att betona instansernas ofta for-maliserade position och understryka deras beslutsfattande, nor-merande och verkställande funktioner i ett organiserat system för prövning och överprövningar av för arkitektkåren viktiga frågor. en instans äger enligt Bourdieu, makt i relation till fältets övriga positioner. Jag förstår makt som auktoritet i bemärkelsen grad av inflytande som en position har på fältet i relation till fältets andra positioner, en definition som främst utgår från Max Webers och som understryker maktbegreppets relativa och relationella karak-tär.22 Weber upplyser också om de genomgripande förändringar som samhällets modernisering och demokratisering innebär och som arkitekttävlingens legitimering och formalisering är en del av.23 Det är dessa positioner och det symboliska kapitalets villkor som, enligt Bourdieu, är satta på spel och som det kulturella fältets strider handlar om:

en av de centrala insatserna i de litterära (osv.) riva-liteterna är monopolet på den litterära legitimiteten, det vill säga bland annat monopolet på att med auk-toritet avgöra vem som är auktoriserad att kalla sig författare (osv.) eller rentav att avgöra vad en förfat-tare är och vem som har befogenhet att avgöra vem som är författare. Det handlar om man så vill om monopolet på makten att konsekrera producenterna och deras produkter. Mer exakt gäller kampen mel-lan dem som befinner i de två motsatta polerna av

20. Bourdieu 1994, sid. 160.21. Bourdieu 1994, sid. 158.22. Weber 1983, sid. 37.23. Jag har främst utgått från kapitlet som behandlar de ideala auktori-

tetstyperna och särskilt avsnitten om legal respektive den karismatisk legitimitet. Weber 1983, sid. 144-147 och 166-168.


betydelse på fältet för arkitektur än ekonomiskt, trots arkitektu-rens beroende av ekonomiskt kapital och politisk makt. Detta har förklarats av arkitekturfältets släktskap med konstfältet. Fältens förbindelse kan delvis härledas till akademierna och till konst-närens respektive arkitektens utbildning. I det heteronoma eller världsliga delfältet för massproduktion, tillskrivs ekonomiskt ka-pital och världslig framgång betydelse och en rättvänd ekonomisk logik råder. Bourdieu skriver att fälten:

[…] ständigt [är] skådeplatsen för en strid mellan de två principerna för hierarkisering: den heteronoma principen, som främjar dem som ekonomiskt och politiskt dominerar fältet […], och den autonoma principen […], vars mest radikala förespråkare ser världslig motgång som ett tecken på utvaldhet och framgång som ett tecken på att konstnären kompro-missat med samtidens krav.30

Hierarkiseringsprinciperna belyser hur insatser och investering-ar tillskrivs värde och betydelse. Både det ”rena spelet” och det ”djupa spelet” pekar mot den outtalade praxis som föreligger i en tävling och som bidrar till tävlingens symbolvärde. Det ”rena spe-let” synliggör villkoren för arkitekttävlingens giltighet. en giltig tävling fördjupar vidare spelet och är i sammanhanget förknippad med ett det ”djupa spel” Geertz definierar.

Geertz påtalar korrespondensen mellan med- eller motspe-larnas position och graden av djup eller betydelse, enligt princi-pen att ju högre och mer snarlik status spelets aktörer har, desto djupare spel.31 Logiken klargör funktioner hos arkitekttävlingens krav på anonymitet och hur anonymiteten verkar som en bety-delsebildande och värdeskapande faktor i tävlingsdiskursen och bidrar till tävlingens spänningsmoment. Geertz förknippar vidare spelande mellan likar med hög status med det djupare spelet och ekonomiskt betingat spel med ytlighet på ett sätt som kan sägas korrespondera med det kulturella fältets omvända ekonomi. Det är, påtalar Geertz, inte insatsen i sig som är av betydelse utan in-satsen i förhållande till hur mycket man riskerar genom att satsa,

30. Bourdieu 2000, sid. 315.31. Geertz 2000, sid. 441.

följa deras kvalitetskrav till exempel, kan sägas utgöra ett mått på kårens autonomi och auktoritet, i enlighet med Bourdieus metod att bestämma ett kulturellt fälts autonomi i förhållande till makt-fältet.27 Fältbegreppet problematiserar i avhandlingen inte enbart arkitekttävlingens position på ett fält utan också arkitektens upp-hovsmannaskap och det traditionella verkbegreppet, genom att synliggöra bakomliggande sociala och institutionella strukturer vilka bidrar till produktionen av värde. Bourdieu menar att varje omnämnande, varje kommentar, beskrivning, analys och tolkning innebär att nytt värde påförs verket.28 Detta betyder att också arki-tekturhistorieskrivningen bidrar till produktionen av en arkitek-turhistorisk kanon då ett relativt begränsat antal byggnader och arkitekter upprepas och återupprepas i historieskrivningen.

Kulturella produktionsfält är i teorin, enligt Bourdieu, alltid polariserade med en autonom och en heteronom pol mellan vilka fältets positioner är spridda. I respektive pol eller delfält råder motsatta ekonomiska logiker. I det autonoma delfältet för be-gränsad produktion, i vilket producenterna producerar med andra producenter för ögonen, värderas det fältspecifika symboliska ka-pitalet högst och aktörerna agerar efter en omvänd ekonomisk logik. Den omvända ekonomiska logiken innebär att världslig framgång, stor publik och anpassning av produkterna till en kommersiell marknad misskänns och förnekas, till förmån för symboliskt ka-pital.29 en polarisering av detta slag råder även på det tentativa fält för arkitektur som jag förutsätter i avhandlingen. Kapitalbe-greppet används i avhandlingen främst för att belysa principerna för de positionsförändringar som aktörerna genomgår under sin yrkesbana. Begreppet nyanserar betydelsen av olika utbildningar, anställningar, uppdrag, uppgifter och inte minst tävlingsvinster. Jag gör i avhandlingen dock ingen närmare åtskillnad mellan olika kapitalformer utan använder främst begreppet symboliskt kapi-tal för att definiera dispositioner och tillgångar i allmänhet, vilka värdesattes och kunde mobiliseras inom fältet för arkitektur. Det är kapitaltilldelningen i sig som i första hand är av relevans för min tolkning av arkitekttävlingen som instrument och hur den opererar på fältet. Generellt tillskrivs symboliskt kapital större

27. Bourdieu 2000, sid. 316.28. Bourdieu 1994, sid. 243.29. Bourdieu 1994, sid. 155f.


som redogörs för. narrationerna bildas ur de mönster Foucault talar om i termer av formeringssystem. en sådan berättelse är ex-empelvis framgångssagan om den moderna arkitekturens intåg och utveckling under 1900-talet.35 en stor del av svensk arkitek-turhistorieforskning kring modernismen, funktionalismen och folkhemstiden kan också inordnas i det trygghetstema som Klas åmark menar präglar mycket av den nordiska välfärdsforskningen. Trygghetstemat har enligt åmark fokuserat på de statliga åtgärder som tryggat medborgarnas ekonomiska och sociala välfärd, vilket också utmärker forskningen om välfärdsstatens materialisering.36 Till exempel artikulerar förordet till översiktsverket och antolo-gin Att bygga ett land från 1998, såväl framgångs- som trygghets-temat: ”[d]et har i hög grad handlat om att bygga ett land, från en fattig utkant i europas periferi till ett välfärdssamhälle som gick sin egen väg och som sågs som förebild av många […].”37 Detta är, menar jag, ”den stora berättelsen” institutionaliserad och framställer underförstått den svenska välfärdsarkitekturen och folkhemspolitiken som unik, progressiv och framgångsrik. De projekt som representerar ”de stora breda byggnadsuppgifterna” och ”vardagsmiljön” i Att bygga ett land, är likväl utvalda projekt som återkommande figurerar i historieskrivningen tillsammans med sina lika välbekanta upphovsmän och av de närmare hundra projekt som tas upp i den avslutande katalogen är majoriteten re-sultatet av tävlingar. Vilka byggnader och arkitekter som ryms i den ”stora berättelsen” som Att bygga ett land artikulerar, är natur-ligtvis av intresse men motiverar ett kort resonemang kring frågor om urval och representativitet. Bengt OH Johansson konstaterar i artikeln ”Svensk arkitekturpolitik under 1900-talets första decen-nium” från 1970, att det Tidskriften för Arkitektur och Dekorativ konst förmedlar i form av arkitektur och värderingar inte kan sägas vara representativt för arkitektkåren som helhet. Johansson påtalar att

35. Sven Olov Wallenstein diskuterar konstruktionen av modernismen i och sammanfattar den moderna arkitekturens historiografi: […] från den första generationen som såg sin heroiska uppgift att legitimera det nya, via efterkrigstidens mer reflekterande och problematiserande överblickar och fram till 60- och 70-talens mer ifrågasättande av det modernistiska projektet på såväl ideologiska och moraliska som es-tetiska grunder.” Wallenstein 2004, sid. 200-203. Se också eriksson 2000, sid. 37f.

36. åmark 2004, sid. 2.37. Caldenby, Lindvall och Wang 1998, sid. 7.

som medverkar till en tävlings symbolvärde.32 Insatser respektive risker är således relativa i förhållande till aktörens position.

Arkitekternas benägenhet att ta risker, att spela högt eller att spela säkert i tävlingssammanhang, liksom förmågan att spela väl, är beroende av aktörens habitus och kapitalinnehav. Bourdieu definierar i princip habitus som en uppsättning generativa dis-positioner. Arkitektens habitus bestämmer hur väl den enskilde arkitekten spelar arkitekturens spel, i vilken utsträckning denne uppfattat och förstått de implicita regler och normer som bestäm-mer språkbruk, praktiker, normer, värdehierarkier och livsstilsval i allmänhet. I egenskap av ett system av dispositioner reglerar ha-bitus arkitektens praktiker, strategier och insatser på fältet, vilka risker denne är beredd att ta och i vilken utsträckning denne hellre spelar säkert än högt. Habitus bestämmer därför, i kombination med det kapital arkitekten tillägnar sig under utbildning, yrkesut-övning och i den sociala samvaron med anda arkitekter, arkitek-tens bana på fältet.33

Berättelse och historieskrivningBerättelse är ett begrepp som redan använts frekvent. Med berät-telse avses här en abstraktion på grundval av en faktisk samman-hängande text, bestående av meningar och ord, snarare än den faktiska textens bokstavliga mening. Barthes skriver:

Structurally, narrative shares the characteristics of the sentence without ever being reducible to the simple sum of its sentences: a narrative is a long sen-tence, just as every constative sentence is in a way the rough outline of a short narrative. Although there provided with different signifiers (often extremely complex), one does find in narrative, expanded and transformed proportionally, the principal verbal cat-egories: tenses, aspects, moods, persons.34

Jag undersöker således berättelser eller narrationer som relaterar andra händelseförlopp eller företeelser än de bokstavliga historier

32. Geertz 2000, sid. 435.33. Bourdieu 2000, sid. 376-380. Bourdieu 1994, sid. 297-300.34. Barthes 1977, sid. 84.


the level of denotation […]”.42 Tävlingens närvaro kan därför, menar jag, underbygga en annan implicit berättelse än sin bok-stavliga, denotativa betydelse. Min utgångspunkt är vidare att egenskaper hos tävlingen, moment i tävlingen och händelser under tävlingstiden som berättaren, oavsett position, väljer att lyfta fram och som bildar återkommande motiv faktiskt betyder något. Genom att berätta om och återberätta vissa bestämda och utvalda motiv och teman bidrar författarna också till framställ-ningen av en implicit berättelse. Särskilt de moment som antar karaktären av vad Barthes definierar som kardinalfunktioner, en-heter i berättelsestrukturen som antingen möjliggör en fortsätt-ning av det relaterade händelseförloppet eller avslutar det är av intresse.43 Konstvetaren Cathrine M. Soussloff konstaterar i The Absolute Artist. The Historiography of a Concept att konstnärsbio-grafin endast till synes är organiserad kronologiskt och mime-tiskt utifrån konstnärens liv och verk. Om man studerar konst-närsbiografin strukturellt framgår, menar hon, att konstnärens liv är skildrat utifrån vad hon omnämner som ”biographical time”. I den biografiska tiden ges företräde åt vissa händelser och partier ur konstnärens liv. Dessa är möjliga att identifiera genom textutrymme, mängden anekdoter och beskrivningar som ägnas dem.44 Soussloffs synsätt har bidragit till min syn på historieskrivning och särskilt min uppfattning om arkitekt- och yrkesmonografin som en berättelse, vars språkbruk, retorik och struktur vid sidan av innehållet också är betydelsebärande. Som Soussloff skriver, ”[…] the way that any individual artist views himself must rely in some way(s) on the concepts that the cul-ture holds of the category ’artist’.”45 Min utgångspunkt är att de motiv och moment som författarna väljer att lyfta fram faktiskt har en betydelse utöver den rent bokstavliga. Författarna bidrar till framställningen av berättelser om arkitekttävlingen och ar-kitekternas tävlande.

ett kritiskt historiografiskt perspektiv, vilket denna avhand-ling ansluter sig till, handlar dock inte enbart om vilka perspektiv, objekt och aktörer som berättas om eller vilka val och tillägg som

42. Barthes 1977, sid. 91.43. Barthes 1977, sid. 93.44. Soussloff 1997, sid. 32f.45. Soussloff 1997, sid. 21.

tidskriftens innehåll endast är betecknande för den del av kåren som samlades i Svenska Teknologföreningen. Han menar, av re-levans för det kritiska historiografiska perspektiv jag ansluter mig till, att den forskning som använt tidskriften som källa inte tagit hänsyn till denna tidskrifts ideologiska aspekt.38 Hans slutsats gäl-ler även tidskriften Byggmästaren varför tävlingar som figurerar i tidskriften och ställningstaganden som kårens företrädare häri ger uttryck för och som behandlas i arkitekturhistorieforskningen, får sägas representera endast en liten krets arkitekter. Kretsen byttes förvisso ut och växte något under perioden 1916-1959 men den utgjorde likväl kårens professionella elit.39 Man kan därför redan här påtala att den tävlande och i tävlingsverksamheten involverade arkitekten var man. Fram till 1960-talets början dominerades täv-lingsverksamheten och prispallarna helt av män, även om kvinnor också tävlade och prisbelönades vilket Helena Werner konstaterar i sin avhandling.40 Det är därför inte oviktigt att notera att flera av de forskare som formulerat berättelsen om välfärdsarkitekturens utveckling också fungerat som medarbetare till tidskriften Bygg-mästarens arvtagare, tidskriften Arkitektur. Samtidigt skall man beakta att mycket av denna forskning utgår från empiriskt omfat-tande undersökningar och därför inte som åmark skriver ”[…] kan avfärdas med hänvisning till författarnas eventuella politiska uppfattningar”.41

Avhandlingens syfte att problematisera och fördjupa inne-börden av arkitekttävlingen också i historieskrivningen, medför att jag intresserar mig för tävlingens funktion i berättelsen om den svenska välfärdsarkitekturens utveckling och de arkitekter som tillskrivits stor betydelse i denna berättelse. För att under-söka tävlingens roll betraktar jag tävlingen som ett narrativt motiv. Som sådant har tävlingen fler betydelser i texten än den bokstavliga och kan referera, som Barthes skriver ”[…] beyond

38. Johansson 1970, sid. 61.39. Johan Mårtelius redogör i korthet för Byggmästarens karaktär mellan

1922 och 1939 i tidskriftens jubileumsnummer 2001 och menar att samtliga redaktörer under perioden, Uno åhrén, Sven Ivar Lind, nils Ahrbom och Sune Lindström, alla hade en tydlig samhällsorientering som underbyggde tidskriftens ideologiska position. Mårtelius 2001b, sid. 14-15.

40. Werner 2006, sid. 176-179.41. åmark 2004, sid. 3.


Grandien sitt intresse för byggherrarnas betydelse, som han menar präglade boken Rönndruvans glöd från 1987, med att ”[…] den är mer idé- och kulturhistoriskt upplagd än strikt konst- och arkitek-turhistorisk”. Byggherrarnas betydelse och maktspelet mellan upp-dragsgivaren och dennes arkitekt hör således hemma i en annan disciplin än den konstvetenskapliga/arkitekturhistoriska medan det är ”naturligt” att låta arkitekten dominera arkitektmonografin, trots de problem genren förde med sig, anser Grandien.48

Arkitektmonografin är inte minst problematisk för att den bio-grafiska avgränsningen riktar ljuset mot en enskild arkitekt, låter denne utgöra den helhetsskapande operation som förklarar ett i tid och rum begränsat byggnadsbestånd och pekar ut en enskild aktör som dess mest betydelsefulla, gemensamma nämnare. Bio-grafiformen implicerar inte enbart utveckling utan också framsteg och en framgångsrik yrkesbana, något som tydligt artikuleras i arkitektmonografin.49 För att analysera tävlingens närvaro i den arkitekturhistoriska forskningen har avhandlingens diskursteore-tiska infallsvinkel fungerat som utgångspunkt, varvid jag fokuse-rat på utsagors diskursiva sammanhang och språkbruk och analy-serat bruket av tävlingen i historiskrivningen med utgångspunkt i tävlingens funktion i en implicit berättelse.

Material

Det primärmaterial som använts för avhandlingen utgörs dels av text, dels av ett urval genomförda tävlingar mellan 1900 och 1959. Materialet är av varierat slag: av olika karaktär och genre, från olika tidpunkter under 1900-talet och med olika produktions- och kon-sumtionsomständigheter. De har gemensamt att arkitekttävlingen, tävlingsverksamheten och arkitekternas tävlande utgör texternas objekt eller att de har haft bäring på tävlandet och tävlingsverk-samheten. Källmaterial kan i allmänhet delas in i kvarlevor respek-tive berättande källor.50 Detta gäller även mitt primärmaterial. Till

48. Grandien, 2008, sid. 84f.49. Arnold 2002, sid. 36.50. Alvesson och Sköldberg beskriver kvarlevan som en effekt av en hän-

delse och som därför lämnar oavsiktlig information av denna, medan den berättande källan uttrycker en händelse, som ett resultat av en avsiktlig handling. Alvesson och Sköldberg, 1994, sid. 124.

gjorts för att åstadkomma en sammanhängande berättelse eller en kedja av verk, händelser och personer. ett kritiskt historiografiskt perspektiv handlar ur min synvinkel om de ideologiska funda-ment som berättelsen vilar på och de uteslutningar som ofrån-komligen ett urval av perspektiv, objekt och aktörer, innebär. Vad som är intressant är dock inte i första hand uteslutningar av objekt och upphovsmän utan frånvaron av viktiga praktiker och processer vilka kan fördjupa bilden av den svenska arkitekturens villkor och tillkomstomständigheter. en dylik praktik och process är arkitekttävlingen. Arkitekttävlingar är förvisso mycket närva-rande i berättelsen om den svenska välfärdsarkitekturen, men tas som praktik betraktad för given.

Särskilt arkitektmonografin är ur ett ideologiskt perspektiv in-tressant. Dels på grund av tävlingens höga närvaro i den mono-grafiska genren. Dels på grund av genrens starka ställning i den svenska arkitekturhistorieforskningen.46 Upphovsmannaskapet och den biografiskt strukturerade narrationen har starkt genom-slag i den arkitekturhistoriska forskningen, liksom i intresset för det byggda verket.47 Bo Grandien bidrar med en betecknande bild av arkitekturhistorieskrivningens fokus på upphovsmannaskap och det arkitektoniska verket. I konferensartikeln ”Vem är viktigast – byggherren eller arkitekten?”, från det kollokvium anordnat av den Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet 2007 som behandlade den svenska arkitekturhistorieforskningens karaktär och tillstånd, påtalar Grandien de flertalet faktorer och in-vecklade överläggningar som ofta föregår ett projekt och hävdar att arkitekt och beställare inte kan skiljas åt. Grandien är självkritisk men skriver likväl: ”naturligtvis kan det sägas att det är det befint-liga byggnadsverket som skall bedömas och analyseras, inte vad det eventuellt kunde ha blivit eller vilka underhandlingar med givande och tagande som föregått slutproduktion [min kursivering].” Det intressanta är inte Grandiens självkritik utan att han ändå tillskri-ver förhandlingarna mellan arkitekten och byggherren och makt-spelet dem emellan något egenintresse men utan att skriva in dessa teman i ett arkitekturhistoriskt forskningsfält. Istället förklarar

46. Thomas Hall pekar ut arkitektmonografin jämte byggnadsmonogra-fin, undersökningar av byggnadstyper och rumsligt avgränsade bygg-nadsbestånd som en av arkitekthistoriska forskningens huvudgenre. Hall 2008, sid. 12.

47. Arnold 2002, sid. 35.


Härutöver använder jag arkivmaterial i form av protokoll från Svenska Teknologföreningens avdelning för Husbyggnadskonsts, sedermera Svenska arkitektföreningens respektive SAR:s sam-manträden, samt stadgar, ordnings- och hedersregler, tävlings-regler, föreskrifter och instruktioner utfärdade av respektive för-bund. Detta material påträffas främst vid Riksarkivet i Svenska Teknologföreningens arkiv, Fackavdelningarnas handlingar. Vid riksarkivet påträffas också Hakon Ahlbergs person- och släktar-kiv som innehåller handlingar utfärdade av SAR. Delar av SAR:s handlingar har vidare påträffats i Wolter Gahns samling vid Ar-kitekturmuseets arkiv. Jag har också haft möjlighet att undersöka delar av SAR:s ”tävlingsarkiv” eller snarare kvarlåtenskap vil-ket i skrivande stund befinner sig sorgligt nedpackat i lådor hos Sveriges Arkitekter. Av detta material har främst ett kortregister över genomförda tävlingar använts, för att komplettera den för-teckning över tävlingar jag själv upptecknat. Registret innehåller uppgifter om tävlingsarrangör, tävlingsform och vinnande samt inköpta förslag i de tävlingar SAR varit behjälpliga med och som SAR:s tävlingssekreterare upptecknade från och med 1951. Arkiv-materialet består också av tävlingsprogram och juryutlåtande från enskilda arkitekttävlingar, stadsfullmäktiges, drätselkammares, stadsplane- och byggnadsnämnders protokoll, bilagor och andra dokument vilka behandlat de olika tävlingar som jag undersöker i avhandlingen. Dessa handlingar finns att tillgå vid de kommu-nala arkiven: stadsfullmäktige- eller drätselkammarens arkiv eller byggnads- eller stadsplanenämndens arkiv.

en sista materialkategori utgörs av de mer renodlat berättande källorna, som kan delas in i två grupper. en grupp utgörs av ar-kitekt- och yrkesmonografisk litteratur med självbiografisk an-knytning, som Helge Zimdals En arkitekt minns från 1981, Ragnar Uppmans I arkitektens öga från 2006 och Hans åkerlinds En dag som arkitekt i Stockholm på 50-talet från 2007. Även nils Sterners Mitt liv som arkitekt från 1944, ett särtryck ur yrkesvägledningen Hur det är i mitt yrke från samma år, innehåller en personlig skildring av ar-kitektyrket och ingår i denna grupp. Den andra gruppen omfattar historieskrivningens bearbetningar som behandlar tävlandet, täv-lingen, arkitektkåren som yrkesgrupp, enskilda arkitekter verk-samma under 1900-talets första hälft liksom den svenska arkitek-turens och särskilt bostadsarkitekturens utveckling under samma period som arkitekttävlingar figurerar i. Denna grupp innehåller

kvarlevorna räknas tävlingshandlingar i form av tävlingsprogram, tävlingsförslag och juryutlåtanden, tävlingsregler, instruktioner och anvisningar för tävlingsverksamheten samt stadgar, arbets-ordningar och protokoll. Förutom sitt bokstavliga innehåll bär de också på information om de händelser eller den företeelse som föranledde dokumentet. Som berättande källor betraktar jag bear-betningar av den förstnämnda kategorin, exempelvis anmälningar och recensioner i fackpress, artiklar som behandlar arkitekttäv-lingen och tävlandet, vilka avsiktligen förmedlar upplysningar om tävlingsverksamheten och vilka genomgått en tolkningsprocess. emellertid kan vad som definieras som en berättande källa också betraktas som en kvarleva, beroende på vad som studeras och vilka infallsvinklar som används. Arkitekturhistorieskrivningen kan så-ledes fungera både som källa och som kvarleva beroende av vilken position man som forskare intar. Det är, menar jag, en fråga om läsart. Vissa handlingar är än mer tvetydiga än arkitekturhistorie-forskningens genrer. Detta gäller till exempel självbiografisk litte-ratur, dagboksanteckningar och personliga arkivhandlingar.

en mycket viktig materialkategori utgörs av fackpressartiklar. Dessa publicerades främst i tidskriften Byggmästaren samt i dennas föregångare Tidskrift för Arkitektur och Dekorativ Konst respektive Tidskrift för Arkitektur vilka gavs ut av Svenska Teknologfören-ingen. Byggmästaren utgjorde arkitektkårens första egna tidskrift, skild från ingenjörskårens media. Tidskriften nådde avsevärt fler grupper än arkitektkåren men kan sägas utgöra arkitekternas of-ficiella organ. Vid grundandet av tidskriften 1922 var antalet pre-numeranter cirka 1 100 vilket inte förändrades förrän 1928 då an-talet stigit till 1 300. 1932 var antalet prenumeranter 2 100, 1937 var det 2 500 och 1946 5000. Siffrorna kan jämföras med de drygt 500 arkitekter som var erbjudna medlemskap i SAR när förbundet bildades 1936.51 Också Arkitekten: SAR:s medlemsblad, utgiven från och med 1945 samt SAR:s tävlingsblad utgiven från och med 1956 behandlar i flera artiklar tävlingsverksamheten. en inte oviktig publikation utgörs av SAR:s Matrikel med årsbok vilken gavs ut årligen från 1937 till 1950 och innehåller, förutom uppgifter om medlemmarna, årsberättelser, anföranden från riksmöten, stad-gar, regler och instruktioner av olika slag. Från 1950 redovisades årsberättelserna i Arkitekten: SAR:s medlemsblad.

51. Osign. ”Byggmästaren 25 år”, Byggmästaren, nr. 26 (1946), sid. 486.


prisnämndens ledamöter samt premierade arkitekter, med vilket jag menar både pristagare och förslagsställarna till de inköpta försla-gen. Appendix 1a och 1b informerar om dessa främst kommunala tävlingar med uppgift om år för genomförande, tävlingsområde, antal tävlingsdeltagare, uppgifter om prisnämndernas fackdomare, premierade arkitekter och deras respektive levnadsår och tidpunkt för grundexamen och eventuell examen från fortsättningsskola. Appendix 2 innehåller uppgifter om prisdomarnas yrkestillhörig-het alternativt vilken politisk funktion de innehaft vid tidpunk-ten för tävlingens genomförande med utgångspunkt i tävlingarna förtecknande i Appendix 1a och 1b. Uppgifterna har hämtats från facktidskrifterna Tidskrift för Arkitektur och Dekorativ Konst, Tidskrift för Arkitektur, Byggmästaren och SAR:s tävlingsblad, varav den sist-nämnda började publiceras först 1956. De har jämfördes mot dels Kjell Sundströms inventering Arkitekttävlingar i Sverige under nitton-hundratalet (1985), dels SAR:s kortregister över genomförda täv-lingar som finns att tillgå hos Sveriges Arkitekter.

De mest förekommande arkitekterna och ingenjörerna i täv-lingssammanhang undersöktes vidare närmare med fokus på levnadsår, högskola, år för examen, vidareutbildning, första an-ställning, förtroendeuppdrag samt tävlingsvinster och uppdrag som prisdomare. Avsikten med denna förteckning har inte varit att skapa ett heltäckande register eller genomföra en renodlad korrespondensanalys i Bourdieus anda utan att ringa in de i täv-lingssammanhang mest framträdande arkitekterna. Härvidlag har Arkitekturmuseets databas ARKDOK haft stor betydelse liksom Govert Indebetou och erik Hylanders biografier över Svenska Teknologföreningens medlemmar i två band: Svenska Teknologför-eningen 1861-1936. Biografier från 1937 vilka inkluderar de arkitekter som figurerar i materialet.

Av de närmare hundra tävlingarna utvaldes ett fåtal för närmare analys: tävlingarna om Fredhäll och Kristineberg från 1927, täv-lingarna om södra Guldheden i Göteborg 1945, Annelund i Borås 1947, Kallerstad i Linköping 1951, elineberg i Helsingborg 1954 och Sätra i Gävle 1956. Dessa tävlingar fungerar som exempel på hur tävlingens framför allt ideologiska och institutionella villkor realiseras snarare än som fallstudier. För materialtillgångens skull valde jag att använda tävlingar anordnande av kommunala organ. Urvalet gjordes utifrån tävlingarnas geografiska och kronologiska spridning. enligt tävlingsreglerna äger arrangören vinnande och

monografier över enskilda arkitekter, exempelvis eva Rudbergs Sven Markelius, arkitekt från 1989 och Lisa Brunnströms Det svenska folkhemsbygget: om Kooperativa förbundets arkitektkontor (2004), båda utgivna av Arkitektur Förlag, monografier över avgränsade tids-perioder som Per. G. Råbergs Funktionalistiskt genombrott: en analys av den svenska funktionalismens program 1925-1931 (1970), utgiven av Sveriges Arkitekturmuseum, samt över byggnadstyper som Kjell Jonssons Från egnahem till villa: enfamiljshuset i Sverige 1950-1980 (1985). Urvalet av arkitektmonografierna grundas på vilka arki-tekter som haft framstående positioner på fältet för arkitektur och som har medverkat i ett flertal tävlingar som deltagare och/eller prisdomare. Hakon Ahlbergs Gunnar Asplund arkitekt: 1884-1940. Ritningar, skisser och fotografier utgiven av SAR 1943 ett intressant särfall som utgör ett exempel på historieskrivningen och ett exem-pel på en kårintern skrift. Översiktsverken representeras främst av antologin Att bygga ett land (1998). Jag betraktar denna som en of-ficiell och institutionaliserad framgångsberättelse om 1900-talets svenska arkitektur och framför allt välfärdsarkitekturens formför-ändringar samt politiska och sociala kontext. Boken är produce-rad till utställningen ”Architektur im 20. Jahrhundert: Schweden” vid Deutsches Architektur-Museum i Frankfurt am Main 1998. Utställningen var ett samarbetsprojekt mellan de svenska stat-liga institutionerna Arkitekturmuseet, Byggforskningsrådet och Svenska Institutet och Deutsches Architektur-Museum.

För att få en överblick över tävlingsverksamheten under perio-den jag avsåg att undersöka upprättade jag inledningsvis i forsk-ningsarbetet, utan anspråk på fullständighet, ett register över stads-planetävlingar och tävlingar om bostadsområden vilka omfattar stora stadsplaneinslag, genomförda från 1910-talet till 1950-talets slut. Valet att studera dessa tävlingar gjordes utifrån dels bostadsar-kitekturens betydelse i välfärdssamhället liksom bostadsarkitektu-rens position i historieskrivningen över perioden, dels arkitektkå-rens anspråk på att utvidga sitt arbetsområde till stadsplanering och min föreställning om att dessa tävlingar därför skulle belysa kårens strategiska förhållande till ingenjörskåren. Härigenom uppteckna-des närmare hundra både allmänna och inbjudna tävlingar i krono-logisk ordning med information om tävlingsarrangör (kommunal, statlig eller privat), tävlingsform (allmän eller inbjuden), tävlings-uppgift i korthet (bostadsområden, begravningsplatser, hamnom-råden, torg, parker och trafikplatser), tävlingsområde, namn på


lingsdiskursen materialiseras under olika omständigheter varför kategorierna har olika produktionsförhållanden, konsumtions-omständigheter och spridningsmönster. Fackpressens artiklar har exempelvis ett relativt disparat spridningsmönster med i första hand fältet för arkitektur som avsättningsyta.

Arkitekttävlingen kan således betecknas som en diskursordning i bemärkelse av ett sakområde som flera olika diskurser konkur-rerar om att ge betydelse.52 Diskurserna har det gemensamt att de har behandlat tävlandet, arkitekttävlingarna och tävlingsverksam-heten och får sägas konstitueras av: arkitektkårens professionella och tävlingstekniska diskurs som rör kårens interna angelägenhe-ter, bland annat yrkesroll, tävlingsverksamheten, tävlingens funk-tion och genomförande; en kommunalpolitisk diskurs som i första hand diskuterar planeringen och genomförandet av tävlingarna inför de politiska organ som tävlingsärendet skulle behandlas i; en arkitektonisk diskurs som berör tävlingens sakfrågor och de krav och önskemål arrangören hade på det tilltänkta tävlingsobjektet; den arkitekturhistoriska diskursen. Detta kan enklast illustreras genom en bild av fyra delvis överlappande ytor där den överlap-pande delen utgör arkitekttävlingens diskursordning. när jag refe-rerar till tävlingsdiskursen är det denna jag avser med förbehållet att det är främst arkitektkårens subjektposition som behandlas.

Mitt intresse för tävlingsfenomenet betyder att tävlingarnas sakfrågor, det vill säga tävlingsuppgifterna och tävlingsobjekten, är av underordnad betydelse i avhandlingen och undantas i analysen och tolkningen av arkitekttävlingen. Med ”föreställning” avser jag således inte de idéer och ideologier som kommer till uttryck genom tävlingarna, i program, förslag och juryutlåtanden, utan de före-ställningar som underbygger och befordrar tävlingsverksamheten, och som enskilda arkitekter och företrädare för arkitektkåren ger uttryck för. Det är inte heller arrangörernas föreställningar om ar-kitekttävlingen som är föremål för mitt intresse utan den tävlings-diskurs som materialiseras utifrån arkitektkårens subjektposition. Till tävlingsdiskursen räknar jag den mängd utsagor och praktiker som har arkitekttävlingen som objekt, det vill säga utsagor som rör arkitekttävlingen i sig, tävlandet och tävlandets syften, tävlingens historia, genomförande, ändamål, regler, praxis, institutioner och aktörer, vilka äger giltighet med arkitektkårens perspektiv.

52. Winther Jørgensen och Philips 2000, sid. 64.

inköpta förslag varför detta tävlingsmaterial i de bästa av världar finns förvarat vid respektive kommunarkiv. Det är också offent-liga myndigheter som i störst utsträckning har anlitat tävlings-metoden inför stadsplaneläggning och projekteringen av bostads-områden mellan 1916 och 1959. Tävlingsförslag som inte prisbe-lönades eller köptes in av arrangören återsändes till deltagarna varför en stor mängd förslag gått förlorade för eftervärlden. I rea-liteten är inte heller vinnande och inköpta förslag alltid bevarade vid stads- eller kommunarkiven utan delvis eller helt utgallrade. Ovannämnda tävlingar fungerar således inte som fallstudier utan som signifikanta exempel på tävlingssystemets funktionalitet och får belyser hur systemet realiseras och artikuleras. Med undan-tag av Fredhälls- och Kristinebergstävlingen kännetecknas dessa tävlingar av sin frånvaro i historieskrivningen, trots att samtliga i sin samtid var uppmärksammade och erkända. Tävlingarna skulle också, enligt mina urvalskriterier ha varit anmälda i fackpress.

Avgränsningar i sak, tid och rum

Kategorin arkitekttävling eller arkitekturtävling inkluderar i all-mänhet både den allmänna arkitekttävlingen, det vill säga den täv-lingsform som inbjuder hela den svenska arkitektkåren att tävla, och den begränsade eller inbjudna tävlingen, som enbart är riktad till ett fåtal. I de fall jag undersöker enskilda tävlingar närmare är des-sa allmänna eftersom denna tävlingsform tydligare artikulerar ar-kitekttävlingens sociala och diskursiva funktioner. Den inbjudna tävlingen används i avhandlingen för att förtydliga den allmänna tävlingens egenskaper och funktioner. Detta innebär att den för arkitekttävlingens genomförande absolut nödvändiga tävlingsar-rangören lämnas utanför undersökningen utom då arrangörspo-sitionen används som motpart i förhandlingen eller som projek-tionsyta i arkitektkårens identitetsbildande diskurs.

Trots materialets heterogena karaktär presenterar det regel-bundenheter och likheter över tid och rum, likartade berättel-ser, narrativa motiv och bestämningar, varför jag menar att en tävlingsdiskurs är möjlig att urskilja och avgränsa. Avhandling-ens primärmaterial förstås därför bättre som materialiseringar av denna diskurs vilken formuleras utifrån subjektpositioner som arkitektkårens, tävlingsarrangörens och historieskrivarens. Täv-


och relationer i förhållande till samhället, uppdragsgivare, andra yrkesgrupper och allmänhet. Under 1800-talets andra hälft utnytt-jades tävlingen främst inför projekteringens av tidens borgerliga manifestationsbyggnader, som museer, stadshus, banker, bibliotek och kyrkor.54 Folkhemsbygget i såväl politisk som materiell bemär-kelse hade ett starkt genomslag på tävlingsverksamheten såtillvida att antalet tävlingar och särskilt inbjudna tävlingar ökade mar-kant från och med 1940-talets slut och att tävlingsmetoden från sekelskiftet kom att användas i det framväxande välfärdssamhäl-lets tjänst. Vid sidan av tidigare uppgifter blev bland annat stads-planer, sjukhus och bostäder, framför allt flerfamiljshusområden, föremål för tävling.55 när tävlingen om Fredhäll och Kristineberg i Stockholm genomfördes 1927 var denna den första tävlingen som behandlade ett stort, geografiskt sammanhängande område helt avsett för flerfamiljshus. Detta artikulerar förskjutningen från en-staka byggnader eller små bebyggelseområden till de stora enheter som kom att bilda utgångspunkt för efterkrigstidens planering och stadsbyggnad. 1900-talets första hälft utgör vidare en mycket om-skriven fas i det svenska välfärdssamhällets uppbyggnad. I historie-skrivningen över nämnda period omtalas inte sällan tävlingar och tävlingsframgångar i relation till enskilda arkitekters verksamhet.

De förändringar arkitektens verksamhetsfält genomgick un-der 1900-talets första hälft påverkade, kan man tänka, även arki-tekttävlingen. ett antagande som motiverar avhandlingens långa tidsperiod. Wærn skriver emellertid att arkitekttävlingen under 1910-talet ”stabiliserats i en form som kom att bestå under större delen av nittonhundratalet” och Anna Östnäs menar, i sin avhand-ling om Arkitekterna och deras yrkesutveckling, att tävlingsreglerna ”i stort sett [är] oförändrade” under 1900-talet. Wærn skriver vidare att tävlingens ”[…] mest betydelsefulla period [var] tillända”, en slutsats jag ifrågasätter.56 Deras bild av 1900-talets tävlingsverk-samhet är i övrigt inte oriktig men grovt förenklad, inte analyserad närmare och den behöver därför både nyanseras och fördjupas.

54. Den förteckning över arkitekttävlingar mellan 1813 och 1917 som Wærn presenterar, visar en stor spännvidd på tävlingsuppgifter, från fattig- och arbetsinrättningar till riksdagshus. Merparten uppgifter utgör dock offentliga monumentalbyggnader. Wærn 1996, sid. 46, förteckning sid. 154-235.

55. eliasson 1960, sid. 85-86.56. Wærn 1996. sid. 10. Östnäs 1984, sid. 152.

Om huvudrubriken Arkitekttävlingen som föreställning tydliggör avhandlingens övergripande syften, så definierar underrubriken Den svenska arkitekttävlingens ideologiska, institutionella och professionella villkor under 1900-talets första hälft avhandlingens studieobjekt och lo-kaliserar arkitekttävlingen till ett särskilt socialt och historiskt rum. Periodiseringen är historiografiskt motiverad i flera avseenden. Den svenska tävlingsverksamheten har hittills enbart varit föremål för en avhandling: Rasmus Wærns Tävlingarnas tid. Arkitekttävlingens betydelse i borgerlighetens Sverige (1996). Denna behandlar tävlingens akademiska och offentliga sammanhang under det sena 1800-talet och fram till cirka år 1917. Föreliggande avhandling kan men behö-ver inte ses som en kronologisk fortsättning en fördjupning av den-na studie. Främst skall den betraktas som en problematisering av arkitekttävlingen i förhållande till arkitektens förändrade yrkesroll.

Den tidsperiod som avhandlas här, 1900-talets första hälft, karaktäriseras av skiftet från det borgerliga samhälle som initialt formade och präglade arkitekttävlingen till det moderna välfärds-samhälle som i Sverige från och med 1930-talet ofta går under benämningen folkhemmet eller folkhemstiden. För att undvika problematiken kring det omdiskuterade och politiskt laddade folk-hemsbegreppet53 så väljer jag att använda begreppet välfärdssam-hälle, detta också för att peka på en övergripande internationellt utbredd moderniseringsprocess som kom att prägla det svenska samhället. Denna kan med Max Webers terminologi beskrivas i termer av demokratisering, rationalisering och specialisering. Den kulturella, politiska och ekonomiska förändringen påverkade i högsta grad arkitektens och arkitektkårens position, funktioner

53. Begreppet folkhem har använts av både höger- och vänsterpolitiker men kom från det Per-Albin Hanssons så kallade folkhemstal 1928 och det socialdemokratiska maktövertagandet 1932 fick begreppet allmän spridning. Inom arkitekturhistorieforskningen refererar begreppet mer allmänt till den svenska socialdemokratiska välfärdspolitik under 1930-, 1940- och 1950-talet som innebar en kommunalt styrd och statligt stödd bostadsförsörjningspolitik, se exempelvis eva Rudbergs Folkhem-mets byggande från 1992. någon egentlig svensk företeelse var emellertid inte folkhemspoltiken. Folkhemspolitiken har vidare blivit föremål för maktkritiska studier som fokuserat på välfärdssamhällets skuggsida, exempelvis Yvonne Hirdmans Att lägga livet till rätta från 1989 och Maija Runcis Steriliseringar i folkhemmet från 1998. Folkhemsbegreppet är såle-des högst problematiskt och svårdefinierat. Linderborg 2001, sid. 355 Söderqvist 2008, sid. 20. åmark 2004, sid. 16. Qvarsell, 1986, sid. 15-19.


inte den av en enstaka tävlingsarrangör anordnade och genom-förda tävlingen, utan ett) tävlingspraktiken, det vill säga arkitekter-nas systematiska tävlande och det regelbundna mönster tävlingen följer, två) arkitektkårens och enskilda arkitekters metodiska bruk av tävlingsmetoden för att uppnå vissa ändamål och 3) ett täv-lingssystem vilket kan definieras som en organiserad verksamhet bestående av flera instanser i relation till varandra, som fungerar efter bestämda principer i syfte att fylla särskilda funktioner och som har vissa avsedda effekter som regleras av mekanismer vilka vidarebefordrar systemet.57

Forskningsöversikt

Arkitekttävlingen som forskningsfält har vuxit fram under de se-naste tio åren och kan sägas ha bedrivits utifrån fyra olika per-spektiv: akademiskt, professionellt, politiskt och marknadseko-nomiskt. Detta enligt rapporten som följde på den konferens om arkitekttävlingen som Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad vid KTH anordnade 2008, en konferens som hävdas vara den för-sta vetenskapliga konferensen om arkitekttävlingar.58 Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad har sedan 2004 bedrivit forskning kring arkitekttävlingen utifrån främst ett professionellt perspek-tiv, vilket resulterat i Jämförande analys av arkitekttävlingar: erfaren-heter från tre nordiska länder av Reza Kazemian, Magnus Rönn och Charlotte Svensson, Arkitekturtävlingar: erfarenheter från Finland av samma författare samt Charlotte Svenssons licentiatavhand-ling Arkitekttävlingar: om konsten att hitta en vinnare som fokuserar på juryarbetet, bedömningsprocessen, värdering, bedömningskri-terier och arkitektonisk kvalitet.59 Kazemians, Rönns och Svens-sons forskning utgår ifrån dagens arkitekttävling och undersöker regler, process och bedömning i syfte att analysera tävlingen som ett redskap i projekteringsprocessens kvalitetsarbete.

Som jag antydde inledningsvis är arkitekttävlingen i arkitektur-historieforskningen i Sverige fortfarande tämligen oproblematise-

57. Denna definition utgår ifrån den lexikala betydelsen av uppslagsorden system respektive metod i nationalencyklopedins ordbok.

58. Andersson, Kazemien och Rönn 2009, sid. 5-8.59. Kazemian, Rönn och Svensson 2005, Kazemian, Rönn och Svensson

2007. Svensson 2008.

Periodiseringen är ungefärlig och jag tillåter mig att göra ex-kurser både bakåt och framåt i tiden för att tydliggöra tävling-ens villkor och position. Betoningen ligger dock på tiden 1916 till 1959 vilket förklaras av tävlingens formalisering och det systembygge i förhållande till tävlingsverksamheten som kåren ägnade sig år under dessa decennier. 1916 fastställde Svenska Teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonst nya täv-lingsregler vilka formaliserade begreppet stadsplanetävling. Detta var betecknande för arkitektkårens intressen i stadsplaneområ-det samtidigt som reglerna innebar att ingenjörer berättigades medverka i bedömningen av dessa tävlingar. 1936 förenades den svenska arkitektkåren i SAR, istället för de regionala föreningar vilka dittills hade fungerat som forum för kårens fackliga frågor. SAR:s bildande och verksamhet utgör viktiga investeringar i ar-kitektens förbättrade yrkesvillkor varför SAR som aktör inte får undgå granskning. Förbundets verksamhet organiserades i flera nämnder varav tävlingsnämnden var en. en yrkesetik formalise-rades och flera kanaler för spridningen av information och upp-lysningar till medlemmarna och andra intressenter, skapades. Under 1960-talet började entreprenadtävlingar användas i större omfattning och tävlingsmetoden ifrågasattes. 1950-talets slut får därför sägas utgöra slutpunkten för en period i kårens aktioner att formalisera och legitimera arkitekttävlingen. året 1959 får mar-kera slutpunkten för avhandlingens undersökning. Då utfärdade SAR, PM för arrangörer. Formulär för program. PM för prisdomare vid svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar vilken kan sägas markera slutpunkten för vad jag menar utgör ett systembygge i förhållande till tävlingsverksamheten.

Överensstämmelsen mellan arkitekttävlingens kapitalstarka och historieskrivningens mest närvarande aktörer som min för-teckning över genomförda tävlingar, prisdomare och premierade arkitekter uppvisade, föranledde idén om ett system som upp-rätthöll tävlingsverksamheten, möjliggjorde kontinuitet och re-producerade en professionell elit. Granskningen av tävlingsverk-samhetens aktörer bidrog till en förskjutning av avhandlingens fokus och frågeställningar, från de enskilda tävlingarna till det strukturella, principiella och ideologiska hos tävlingsverksamhe-ten, varför de inledningsvis ställda frågorna kring den enskilda ge-nomförda tävlingens representativitet och generaliserbarhet, inte längre var lika relevanta. Med arkitekttävling menar jag här därför


om Överintendentsämbetets organisation och verksamhet mel-lan 1818 och 1917.61 SAR som förbund har emellertid ännu inte analyserats trots dess stora betydelse för arkitektkårens relationer till uppdragsgivare, politiker och allmänhet från 1936 då SAR bil-dades till 2002 då förbundet upplöstes. Inte heller yrkespraktiker som arkitekttävlingen har tilldragit sig något större intresse från forskningen, undantaget i en svensk kontext utgörs av Rasmus Wærns avhandling Tävlingarnas tid. Arkitekttävlingens betydelse i bor-gerlighetens Sverige, en avhandling som tecknar främst den svenska men också den europeiska tävlingsverksamhetens framväxt under 1800-talets andra hälft. Tävlingarnas tid har ett förhållandevis brett anslag och redogör för de svenska tävlingsreglerna och tävlingsde-batten från 1870-talet till 1910-talet. Den har gett en allmän orien-tering om tävlingsverksamheten, dock utan att närmare fördjupa resonemanget kring tävlingens villkor och betydelse. Också Barry Bergdolls artikel om tävlingspraktiken som urvalsmetod i det bor-gerliga samhället har ur ett historiskt perspektiv belyst framväxten av de europeiska tävlingsreglerna och kritiken mot tävlingarna.62 Anna Östnäs avhandling om arkitektkårens historia Arkitekterna och deras yrkesutveckling i Sverige har vidare varit av betydelse genom att den har satt arkitekttävlingen i ett socialhistoriskt perspektiv, bidragit med upplysningar om andra fackliga frågor som haft bä-ring på tävlingsverksamheten och klarlagt arkitektkårens föränd-rade sociala villkor under perioden.63 Detta har även Björn Linn gjort i sina artiklar vilka bidragit till inblickar i arkitektens yrkes-villkor och kårens sociala struktur.64 Den dominerande tendensen i denna forskning är översiktligheten, den empiriska utgångspunk-ten och frånvaron av problematiserande analyser och de skiljer sig från föreliggande arbete genom sina teoretiska och metodologiska infallsvinklar. Härvidlag har aktuell konstvetenskaplig forskning varit behjälplig med en kritisk utgångspunkt och analyser av i tiden parallella företeelser, som Hans Haydens Modernismen som institution och Jessica Sjöholm-Skrubbes avhandling Skulptur i folk-hemmet. Inte minst har dessa, liksom emilie Karlsmos avhandling Rum för avsked, bidragit till det historiografiska perspektiv vilket

61. Mellander 2008. 62. Bergdoll 1989.63. Östnäs 1984.64. Linn 1984. Linn 1990. Linn 2002.

rad och outforskad. nordiska forskare har dock givit ett förhållan-devis omfattande bidrag till tävlingsforskningen. Bland annat har Birgitta Sauge behandlat tävlingsritningens särart i avhandlingen Arkitekturtegning og kontext utifrån tävlingen om norska Redarfor-bunds kontorsbyggnad i Oslo 1930 medan elisabeth Thostrup har studerat arkitekttävlingens och framför allt tävlingsritningarnas retoriska egenskaper i Architecture and Rethoric: Text and Design in Architectural Competitions, Oslo 1939-1997. Deras forskning har, liksom föreliggande avhandling, sökt undersöka det kvalitativt utmärkande för arkitekttävlingen men, till skillnad från min ut-gångspunkt att se till tävlingens ideologiska, institutionella och professionella villkor, främst behandlat ritningsmaterialet.60

Ämnet för föreliggande avhandling har främst formulerats utifrån en tvärvetenskaplig position på gränsen mellan konst-vetenskap, arkitekturhistoria, kultur- och professionssociologi samt antropologi, varvid den förekommande renodlade tävlings-forskningen, fått sekundär betydelse. Studier som bidragit till av-handlingens ämne kan därför delas in i olika grupper med delvis överlappande intresseområden: undersökningar vilka inriktats mot arkitektens och konstnärens utbildning, yrkesroll och vill-kor ur ett arkitekturhistoriskt och konstvetenskapligt perspektiv; kultursociologisk och antropologisk forskning som fokuserat på kulturella praktiker; professionsforskning kring arkitektens och ingenjörers yrkesvillkor och arbetsområden.

Arkitekturhistoria utgör ett stort forskningsfält. Detta har his-toriskt sett fokuserat på det byggda verkets gestaltning och fram-stående arkitekters livsverk. Härledningen av formmotiv utgör ett framträdande tema. Med den bebyggelsehistoriska forskningen på 1970-talet utvidgades forskningsfältet till att omfatta även min-dre monumentala byggnader och andra aktörer än elitarkitekterna som stadsarkitekter och ”stenstadens arkitekter”. Med utgångs-punkt i ekonomisk historia och socialhistoria studerades större bebyggelseenheter, byggnadstyper samt plan- och byggnadslag-stiftningens framväxt. Arkitekturens institutioner och officiella ämbeten utgör vidare förhållandevis väl undersökta områden, särskilt statliga Överintendentsämbetes granskande och överva-kande funktioner har belysts, inte minst genom Cathrine Mellan-ders avhandling Arkitektoniska visioner under statligt förmynderskap,

60. Sauge 2003. Tostrup 1999.


Den forskning som emellertid betytt mest för min analys av arkitekttävlingen utgörs av det fältteoretiska perspektiv på ar-kitektkåren och arkitekturen som särskilt niels Albertsen och Hélène Lipstadt bidragit med. Den har uppmärksammat mig på principer som reglerar tävlandets logik och antytt tävlingens be-tydelse för arkitektens yrkesroll. Albertsens förvisso korta analys av arkitekturens fält antydde tävlingens egenskap av djupt spel genom att definiera tävlingen som en manifestation av fältets grundläggande drivkraft.70 Lipstadt har problematiserat arki-tekttävlingen och hennes inledning i The Experimental tradition och övriga artiklar utgör de texter som tydligast har bidragit till min syn på arkitekttävlingen som både ett viktigt strategiskt instrument på ett fält för arkitektur och ett föremål för fältets strider. I artikeln ”Can ‘Art Professions’ be Bourdieuean Fields of Cultural Production? The Case of the Architecture Competi-tion”, analyserar hon tävlingen som en indikator på vad Pierre Bourdieu definierar som fälteffekt.71 I The Favoured Circle, til-lämpar Garry Stevens Bourdieus teorier på den amerikanska arkitektkåren och undersöker hur en elit inom arkitektkåren definieras och hur arkitektutbildningen bidrar till att vidmakt-hålla kårens sociala struktur och position genom en karismatisk ideologi som premierar stora tillgångar på symboliskt kapital.72 Ur ett mer professionssociologiskt perspektiv har Johan edman undersökt utvecklingen inom stadsplaneområdet som verksam-hetsfält och hur olika yrkesgrupper gjorde anspråk på inflytande

70. niels Albertsen karaktäriserar ett hypotetiskt fält för arkitektur. Han iakttar tre subfält inom fältet för arkitektur vilka bär likheter med konstens fält, de liberala professionerna och det ekonomiska fältet. Han konstaterar att det råder en polarisering mellan det subfält som mest liknar konstfältet och det subfält som antar karaktären av det he-teronoma ekonomiska fältet. Albertsen finner också att fördelningen av olika kapitalarter motsvarar motsättningen mellan det symboliska och det ekonomiska kapitalet som karaktäriserar det autonoma fältet, att vid den praktiska polen dominerar innehavet av ekonomiskt kapi-tal över innehav av symboliskt kapital och tvärtom. Samtidigt, vilket skall påpekas eftersom det är av vikt för denna avhandling, gäller för hela fältet för arkitektur, det vill säga samtliga tre subfält att ”[…] symboliskt och kulturellt kapital uppfattas som viktigare än ekono-miskt kapital, eftersom fältets grundläggande illusio härrör från de konstnärliga positionerna”. Albertsen 1998, sid. 376 och 380f.

71. Lipstadt 2005. Lipstadt 2003. Lipstadt 1998.72. Stevens 1998.

fungerat som utgångspunkt i min analys av arkitekttävlingen i his-torieskrivningen.65 Till denna aktuella forskning som berikat min undersökning och särskilt analyserna av kårens språkbruk, hör också Andrea Kollnitz avhandling Konstens nationella identitet.66

Framför allt forskning som relaterat till arkitektens utbildning har varit betydelsefull för avhandlingen såtillvida att denna bidrag-it till insikter om kontinuiteten hos de praktiker som haft betydelse för arkitektens yrkesidentitet. Den svenska akademitävlingen har fått sin främsta belysning genom Göran Lindahls artikel i De sköna konsternas akademi om konstakademins byggnadsskola som också redogör för arkitektutbildningens uppläggning.67 Det är emellertid Marta edlings avhandling Om måleriet i den klassicistiska konstteorin. Praktikens teoretiska position under sjuttonhundratalets andra hälft som främst förklarat akademitävlingens metodik och därigenom belyst såväl tävlingsprocessen som tävlingen som ett utvecklingsinstru-ment. Helena Websters forskning om arkitektutbildningens kri-tikmoment, har också gett inblickar i utbildningstidens betydelse för överföringen av tyst kunskap och betydelsen av arkitektursko-lornas sociala samvaro. Webster undersöker arkitektutbildningens betydelse och studerar framför allt den lärarledda kritiken av stu-denternas projekt, hur denna regisserade situation bidrar till att värdegrunder, beteendemönster och språkbruk överförs från lärare och inbjudna kritiker till studenter.68 Jerker Lundequists studie om arkitekternas skisspraktik liksom Donald Schöns The Reflective Practitioner har varit viktiga källor till kunskap om arkitektens ar-betsmetodik vilken instuderas under utbildningstiden och seder-mera operationaliseras i yrkespraktiken. Deras studier betonar arkitektens outtalade yrkeskompetens och fokuserar på förmågan att känna igen och internalisera de spelregler som utmärker yrkes-utövningen.69 Relationen mellan arkitektens yrkesroll och konst-närsrollen har fått sin belysning genom ernst Kris och Otto Kurz i Legend, Myth and Magic in the Image of the Artist samt Rudolf och Margot Wittkowers Born under Saturn. Dessa har upplyst om de fria yrkesutövarnas villkor och den mytbildning som kringgärdat konstnärsrollen och som reproducerats i konstnärsmonografin.

65. Hayden 2006. Sjöholm-Skrubbe 2007. Karlsmo 2005.66. Kollnitz 2008.67. Lindahl 1986.68. Webster, 2005. http://ahh.sagepub.com/cgi/content/abstract/4/3/26569. Lundequist 1990a. Lundequist 1990b. Schön 1983.


lyserar hur egenskaper som objektivitet och frihet förbinds med tävlingen, får uttryck i regelverken och används i legitimerande syften. Här behandlas föreställningar som underbygger arkitekt-tävlingen och tävlingens genomförande samt principerna för det gåvoutbyte av symboliska tjänster som legitimerade kårens upp-ställda tävlingsregler. Kapitlet avslutas med en analys av hur täv-lingsverksamhetens legitimitetsgrunder under 1920-talets slut och 1930-talets början ifrågasattes och hur föreställningen om rent spel fick aktualitet och artikulerades i vad jag definierar som den rätta tävlingen. Här behandlas också tävlingen som föremål för striderna på fältet för arkitektur och hur tävlingen även utgjorde ett redskap i dessa strider.

I det tredje kapitlet, Kontrollerad konkurrens, undersöker jag hur arkitektkåren, framför allt SAR, med olika medel under 1940- och 1950-talet formaliserade tävlingsprocess och ansvarfördelning samt kanaliserade arkitekternas inbördes konkurrens till den for-mella arkitekttävlingen genom stadgar, hedersregler och instruk-tioner och därmed konstituerade det så kallade tävlingssystemet. Kapitlet redogör för de olika instanser och mekanismer vilka var av betydelse för att arkitekttävlingen och tävlingsresultatet skulle uppfattas som trovärdiga och med vilka medel SAR utövade in-flytande över tävlingens genomförande för att säkra resultatens kvalitet. Formaliseringen och den ökade kontrollen av prisnämn-dernas sammansättning, ansvar och uppgifter får stort utrymme i kapitlet, som visar hur kåren härigenom kunde utöva inflytande över såväl tävlingsprogram som bedömning för att härigenom bi-dra till definitionen av god byggnadskonst. Kapitlet avslutas med en undersökning av kårens förhållande till media, tävlingens be-roende av en offentlighet och spridningen av tävlingsresultaten som en mekanism i tävlingssystemet.

Fjärde kapitlet, Yrkesbana, yrkesroll och yrkesidentitet, analyserar hur tävlingspraktiken internaliseras under arkitektens utbild-ning, underbyggs under yrkespraktiken och antar karaktären av ett djupt identitetsskapande spel. Här undersöker jag tävlingens och tävlandets roll för kårens normerande yrkesroll, den fria yr-kesmannen samt tävlingens funktioner för den enskilde arkitek-ten, vad en tävlingsvinst gör och har för effekter på yrkesbanan. Detta kapitel är delvis historiografiskt och undersöker hur arki-tekter själva formulerar sig kring tävlandet som praktik och hur de artikulerar en berättelse om arkitekten som konstnär och arki-

vilket visar hur arkitektkåren genom olika strategier tillägnade sig dominans på området.73 Avslutningsvis skall nämnas Johan Huizingas studie av lekens och spelets särdrag. Denna har belyst arkitekttävlingen ur ett kulturhistoriskt perspektiv och utgjort en för avhandlingens vidkommande viktig källa till egenskaper som kännetecknar tävlingen som frirum och placerar tävlingen i samma kategori som leken och spelet.74

Disposition

Avhandlingen består, förutom av inledning och avslutning, av fyra kapitel, varav det första Framsteg och framgång undersöker hur och i vilka sammanhang tävlingen används i arkitekturhistorie-skrivningens olika genrer, översiktverk, tematiska monografier och arkitektmonografin. Syftet är att synliggöra tävlingen som ett oproblematiserat begrepp, vilket i egenskap av ett narrativt mo-tiv i berättelsen om den svenska arkitekturens utveckling under 1900-talets första hälft, för med sig implikationer för tolkningen av inte bara berättelsen i sig, utan de arkitekter och objekt som berörs. I detta kapitel redogörs också för tävlingsverksamhetens omfattning och karaktär i förhållande till arkitektkårens storlek vilket skall ställas i kontrast till den betydelse som tävlingen till-skrivs för den enskilde arkitekten.

I de tre påföljande kapitlen analyseras arkitekttävlingen som praktik och bruk, ur tre olika perspektiv: ideologiskt, institutio-nellt och professionellt. Varje kapitel betonar en infallsvinkel men tävlingens ideologiska villkor återkommer även i kapitel tre och fyra. Kapitlen kan i viss utsträckning också läsas kronologiskt och processuellt såtillvida att kapitel två behandlar ideologiska vill-kor med betoning på 1920- och 1930-talen, kapitel tre tävling-ens genomförande såsom tävlingen reglerades under 1940- och 1950-talen och kapitel fyra tävlingens effekter och funktioner för den enskilde arkitekten berättat i historieskrivningen från främst 1980-talet och framåt. I fokus för kapitel två, I utvecklingens namn, står, med utgångspunkt i tävlingens position på fältet för arki-tektur, tävlingsreglerna från främst 1916 och 1934. Kapitlet ana-

73. edman 2001.74. Huizinga 2004.

50 inleDning

tektyrket som ett kall. Avslutningsvis behandlas Hakon Ahlbergs artikel om Gunnar Asplund i Gunnar Asplund. Arkitekt. 1885-1940. Ritningar, skisser och fotografier och dess betydelse för formulering-en av en berättelse om skapande, utveckling och framgång som transponerats till arkitektmonografin och som är av betydelse för tävlingens närvaro i historieskrivningen.

FRAMSTeG OCH FRAMGånG

Jag HÄvDaDe i inledningen att arkitekttävlingens position är självklar i såväl arkitektkårens diskurs som i arkitekturhistorie-forskningen och att denna position är naturaliserad snarare än naturlig. Jag skall i detta kapitel redogöra för hur denna natura-liserade position tar sig uttryck i historieskrivningen över främst den svenska välfärdsarkitekturens utveckling och hur tävlingen som betydelsebärande funktion används i berättelsen om moder-nismens etablering, spridning och gestaltning i det svenska folk-hemmet. I det följande avser jag lyfta fram några förekommande mönster hos bruket av arkitekttävlingen i arkitekturhistorieforsk-ningen med utgångspunkt i ett urval översiktsverk, arkitekt- och byggnadsmonografier över begränsade tidsperioder och bygg-nadsbestånd. Urvalet har bestämts av de arkitekter som framkom-mit i min undersökning av tävlingsverksamhetens aktörer. Man kunde tänka sig att en dylik granskning skulle synliggöra fler och andra arkitekter än dem vi är vana att möta i historieskrivningens monografier och översiktsverk. Undersökningen antyder dock att detta enbart delvis är fallet. Bland vinnande arkitekter och prisdo-mare påträffas förvisso aktörer som idag varken är kända eller intar någon dominerande position i historieskrivningen. De som emel-lertid frekvent återkommer i olika tävlingssammanhang tenderar att vara desamma som dem, vilka i sin samtid var respekterade och vilka har hög närvaro i historieskrivningen. Merparten av de arki-tekter som idag räknas till våra mest framstående arkitekter från 1900-talets allra första början till 1950-talets slut, tävlade och/el-ler medverkade som prisdomare i olika tävlingar, vilket inte minst framgår av tävlingens höga närvaro i arkitektmonografin.

Framför allt två överordnade teman är tydligt urskiljbara i ar-kitekturhistorieforskningen – den svenska välfärdsarkitekturens framsteg och den framgångsrika arkitektens yrkesbana. Dessa implicita berättelser, menar jag, talar för nödvändigheten av att diskutera arkitekttävlingen som ett narrativt motiv, särskilt mot

54 FRamsteg OcH FRamgång 55FRamsteg OcH FRamgång

tävlingarna om Tegelviksområdet, Katarina Realskola och Teknis-ka högskolans kårhus, Fredhällstävlingen, samtliga genomförda mellan 1926 och 1928.2 Detsamma gör även Kell åström i Stads-planering i Sverige som bland annat använder Fredhällstävlingen och tävlingen om delar av Ladugårdsgärde 1927 respektive 1929 i Stockholm, för att visa olika faser i stadsplaneutvecklingen.3 Ock-så Göran Sidenbladh konstaterar att Fredhällstävlingen ”speglar att ”[…] man befann sig i en brytningstid”.4 Med utgångspunkt i förslagens skilda karaktärer definieras de som hemmahörande i olika stilskolor varpå de förslag som uppfattas som nydanande urskiljs från övriga. Tävlingen används således som ett sorterings-instrument.

Arkitekttävlingen används också för att förklara hur gestalt-ningsideal och idéer uppstår och sprids. Arkitekten och arki-tekturhistoriken eva Rudberg redogör i kapitlet ”Folkhemmets välfärdsbygge. 1940-60” i Att bygga ett land för vad hon benämner som experimentlägenheter, bland annat den flexibla lägenhets-planen: ”ett annat experiment blev allrummet, lanserat i ett täv-lingsförslag av Per-Axel ekholm och Sidney White för bostads-området Baronbackarna i Örebro 1951.”5 Rudberg skriver därefter i allmänna ordalag om principen för allrummet, dock utan att redogöra för ekholms och Whites idéer. Förslaget presenteras lik-väl som i första hand resultatet av arkitekternas utvecklingsarbete och experimentlusta. Också arkitekten och arkitekturhistorikern Lisa Brunnström använder vid flera tillfällen begreppet lansera i sin monografi Det svenska folkhemsbygget. Om Kooperativa Förbun-dets arkitektkontor. Brunnberg inleder avsnittet ”Tävlings- och ut-ställningsbostaden – smalhus och radhus”: ”Smalhus och radhus blev de bostadstyper som KF:s arkitektkontor främst lanserade i tävlings- och utställningssammanhang” och upprepar: ”[i] täv-lingen [Stockholms stads tävling 1932 om billiga bostäder] lan-serades tvåvåningsradhuset av trä”. Vidare skriver hon: ”[i] detta fann KF-arkitekterna en byggnadstyp som gav bostaden flera av egnahemmets kvaliteter”. Det är med andra ord KF som här lan-serar, inte tävlingen.6 Också begreppet introducera används för

2. Råberg 1970, sid. 34f och 255.3. åström 1993, sid. 40-42.4. Sidenbladh 1981, sid. 62.5. Rudberg 1998, sid. 114.6. Brunnström 2004. sid. 247 och 249.

bakgrund av den framgångsberättelse som arkitekturhistorie-forskningen ofta redogör för. Den bild som här presenteras skall avslutningsvis ställas i kontrast till den faktiska tävlingsverksam-hetens omfattning mellan 1916 och 1959. Syftet med denna jäm-förelse är att nyansera tävlingens tillskrivna betydelse.

Utvecklingens uttryck

Generellt för bruket av tävlingen i historieskrivningen, skall in-ledningsvis sägas, är att det i första hand är vinnarförslag och vinnande arkitekter som omnämns och behandlas, i andra hand övriga pristagare. Det är vidare de vinnande förslagens bärande idé och/eller gestaltning som behandlas med utgångspunkt i rit-ningsmaterialet. De obelönade förslagen som kunde ha belyst al-ternativa berättelser eller nyanserat den befintliga, skickades till-baka till förslagsställaren efter verkställd bedömning och därför endast svårligen finns tillgängliga för forskningen. Medföljande skriftliga beskrivningar och motiveringar av förslaget refereras mer sällan till. Varken tävlingsprogrammen eller prisnämndens juryutlåtanden diskuteras i samma utsträckning som förslagens form och innehåll. Inte heller prisnämndens ledamöter omnämns i någon större utsträckning och särskilt inte de prisdomare som inte var arkitekter.

Tävlingsförslagen används för att antingen illustrera och ka-raktärisera en tidsperiods arkitektur eller stadsplanering, eller för att förklara hur nya idéer och egenskaper kommer till uttryck. Spännvidden på de inlämnade förslagen används för att visa på de gestaltningsmöjligheter som tiden uppvisade: ”Det inlämna-de materialet utgjorde en provkarta på de senaste decenniernas arkitekturstilar, alltifrån efterklanger av 1800-talets akademism till nyantik och italiensk romantik, men där fanns också ett antal förslag i den nya ʼsakligaʼ andan”, skriver Per G. Råberg i sin avhandling Funktionalistiskt genombrott om tävlingen om Katarina Realskola 1927-28 i Stockholm.1 Råberg jämför tävlingen med en ”värdemätare”, och använder den återkommande för att illustrera hur funktionalistiska ideal allteftersom framträder i olika bygg-nadsuppgifter och i stadsplanekonsten, exempelvis Stockholms-

1. Råberg 1970, sid. 89.


mot varandra: ”Till denna projektens strid, […]” skriver Anders-son, ”[…] med ritbordet och modellplattan som avfyringsramp hör, Peter Celsings verksamhet som arkitekt”.9 Också begreppet befästa hör till den militära metaforik som präglar bruket av täv-lingen i historieskrivningen. exempelvis åström skriver att med Stockholms stadstävling om billiga bostäder 1933 ”befästes” smal-husets ställning.10 Den militära metaforikens närvaro menar jag är signifikativ för bruket av tävlingen vilket borde föranleda en diskussion om metaforikens innebörd och begreppens stivalör. Är metaforik och ordval en fråga om språklig variation eller kan vi tillskriva ordvalet betydelse? Jämförelsen av arkitekttävlingen med en strid mellan två till synes oförenliga storheter förenklar och dramatiserar både arkitekttävlingen och historieskrivningen och reducerar denna till frågor om antingen – eller, gammalt – nytt och konservativt – radikalt. Arkitekttävlingen får så belysa avgörande moment i en stegvis utvecklingsprocess med ett tyd-ligt före och efter. Funktionalismens etablering och spridning be-skrivs genom berättelsens retorik som en framgångssaga då funk-tionalistiska förslag utpekas som förstapristagare och stilen får sitt genombrott trots hinder och svårigheter. Funktionalismens seger blir desto större då motståndet varit hårt.

Ibland tillåts tävlingsförslag också inta en förebådande funk-tion i termer av att vara före sin tid. Tävlingsförslaget används för att härleda formelement tillbaka till ett ursprung och/eller för att upplysa om arkitektens progressivitet. Claes Caldenbys redo-görelse i Signums svenska konsthistoria om arkitekturen 1950-1975, utgör ett belysande exempel på hur en tävling kan användas för att indikera progressivitet. Caldenby beskriver hur Göteborgs stad var föregångare inom bostadsbyggandet, en roll som förkla-ras med Tage William-Olssons förtjänster i dennes egenskap av Göteborgs stadsplanechef:

en viktig roll spelades av Tage William-Olsson (1888-1960), stridbar stadsplanechef i Göteborg 1943-1953. Han hade redan i Stockholms stads och AB Stock-holms Tomträttskassas bostads- och stadsplanetävlan 1939-1943, både lagt fram det första förslaget till en

9. Andersson 1980, sid. 12.10. åström 1993, sid. 43.

att visa hur utvecklingen genom en tävling tagit ett steg framåt. åström skriver med anledning av Tage William-Olssons förslag för stadsplanemomentet i tävlingen om bostäder för Stockholms ytterområde 1942: ”Principen med ”utifrån-matning” och bilfria gångvägar till lekplatser, skolor och andra gemensamma anlägg-ningar introducerades härmed i svensk stadsplanering”.7 Begrep-pen lansera och introducera innebär handlingar som i dagligt tal betyder att något nytt förs in i ett bestämt sammanhang. Såsom Rudberg, Brunnberg och åström formulerar sig utgör i princip ekholm och White, KF:s arkitektkontor respektive William-Ols-son, handlingens subjekt som genom att föra in nya egenskaper, utvecklar bostadens kvalitet. Tävlingen medger möjligheten men tillskrivs inte någon bestämd roll i arkitekternas idéutveckling utan idéerna förknippas med de personer som omnämns. Frågan kan dock ställas om vem, vilka eller vad som egentligen lanse-rade eller introducerade och om begreppen verkligen är adekvata beskrivningar för vad en tävling faktiskt gör eller kan göra. Täv-lingen framstår i sammanhangen som ett neutralt medium som inte inverkar på arkitekternas idéutveckling eller tävlingsresulta-ten, utan enbart förser arkitekterna med ett tillfälle att presentera sina projekt vid.

Med utgångspunkt i tävlingsmaterialets spännvid och en fö-reställning om tävlingen som en utvecklingens spegel, definieras tävlingen som ett genombrottstillfälle för en stil, idé eller använd-ningen av nya egenskaper, beståndsdelar eller motiv, vilket också begreppet lansera implicerar. Såväl Råberg som Rudberg beskri-ver hur funktionalismen får sitt ”genombrott”, ”vinner segrar, ”tränga igenom” eller ”slog igenom” i och med olika tävlingar och hur tävlingen var en ”drabbning” eller ”vattendelare”.8 Me-taforiken kan härledas till ett militärt språkbruk vilket framstäl-ler arkitekttävlingen som en konflikt och en motsättning vilket i dessa fall understryker funktionalismens utveckling i termer av kamp. Tävlingen jämförs ibland också uttryckligen med en strid. I Henrik O Anderssons inledande kapitel i antologin över Peter Celsings verksamhet påträffas avsnittet ”Striden vid ritbordet” som behandlar Celsings tävlingsframgångar och hur tävlingen fungerar som en diskussion, i vilken argument av olika slag vägs

7. åström 1993, sid. 44.8. Råberg 1970, sid. 33, 90, 92 och 100. Rudberg 1998, sid. 98.


för en ny betydelsefull faktor i stadsplaneideologin, nämligen grannskapsplaneringen”.14 Tiden för det andra vinnarförslagets bärande idé, tiovåningar höga skivhus i böljande formationer, var dock, enligt åström, ännu inte ”mogen”.15

Framgångens förutsättningar

Tävlingsvinster framstår vidare som oundvikliga och obligatoriska inslag i framför allt den biografiska genren. De sätt på vilka fram-gång tillerkänns arkitekterna i arkitekturhistorieforskningen tål att diskuteras. Inte för att tävlingsvinsterna var oförtjänta eller för att författarna missbedömt betydelsen av tävlingsvinsten för den enskilde arkitekten, utan för att framgång förbinds med tävlings-vinster utifrån ett skönjbart mönster som lyfter fram enskilda arki-tekters insatser utan att beakta de begränsningar och möjligheter tävlingen erbjöd och för att tävlingens premisser inte redovisas.

Generellt och inte överraskande framställs vinster som något positivt i termer av framgång. Detta framkommer i första hand genom att författarna likställer ett pris med framgång, oavsett om tävlingen är allmän eller inbjuden och oavsett om den leder till uppdrag. I Bergströms avhandling om Tengbom kan vi exem-pelvis läsa att: ”Tävlingen om nytt rådhus i Borås, som utlystes sommaren 1906, innebar den första avgörande framgången för de båda kompanjonerna [ernst Torulf och Ivar Tengbom]”.16 Sam-tidigt som Bergström påtalar betydelsen av vinsten genom att hävda att den var avgörande, låter han också förespegla att fler vinster var att vänta vilket framhäver Tengboms förmåga och ka-pacitet som arkitekt. Framgång indikeras också genom ordval, som att förslagsställaren ”belönades med” pris eller inköp i någon tävling. I Brunnströms monografi förs KF:s olika tävlingsvinster på tal, i dels de tematiska kapitlen om arkitektkontorets olika verksamhetsområden, dels de biografiska avsnitten som behand-lar första generationens KF-arkitekter. Det är i första hand Artur von Schmalensees och Olof Thunströms tävlingsframgångar som behandlas. Vinsterna omtalas i välvilliga termer, på gränsen till

14. åström 1993, sid. 44.15. åström 1993, sid. 40.16. Bergström 2001, sid. 34.

grannskapsenhet i Sverige och lanserat en ny hustyp, det höga smalhuset. […].

Det kommunala Bostadsbolagets tävling 1950-1951 om nya hustyper vanns av Tage William-Olsson och hans son Anders. Deras smalhus skapade ett tredje rum inom en yta på 56 kvadratmeter genom att göra köket till ett litet barkök mot vardagsrum-met. […].11

Caldenby övergår från att framhålla William-Olssons roll i Gö-teborg, till dennes nyskapande tävlingsförslag i Stockholmstäv-lingen 1939-1943. Han byter därefter tema med hjälp av Göte-borgstävlingen 1951 som har det gemensamt med Stockholms-tävlingen att William-Olsson vunnit en av deltävlingarna. Lik-nande temaväxlingar med tävlingar som motiv är inte ovanliga. Därpå beskriver Caldenby det principiella hos William-Olssons så kallade experimenthus viket understryker Göteborgs stads stora betydelse för bostadsutvecklingen, en betydelse som an-nars tillskrivs Örebro på grundval av Stiftelsen Hyresbostäders i Örebro upprepade användning av både inbjudna och allmänna tävlingar inför projekteringen av Rosta 1947, Baronbackarna 1951, Varberga 1959 och Vivalla 1964.12 Genom att skjuta in tids-adverbialet ”redan” i citatets andra sats, visar Caldenby på hur progressiv William-Olsson var, vilket härigenom antyds ha kom-mit Göteborgs stad till del. eva eriksson ger ett ännu tydligare exempel i sin avhandling Mellan tradition och modernitet i vilken hon skriver om Asplunds vinnande tävlingsförslag för en ny folk-skola i Hedemora från 1913. Detta ”[…] varslade om en ny tids formuppfattning ”. Hon skriver vidare att det inte gillades av tävlingsarrangören som istället önskade något mer storslaget och därför gav uppdraget till en annan arkitekt.13 Härigenom utmå-lar eriksson Asplund indirekt som nytänkande och före sin tid. Också åström använder tävlingsförslag som förebud och pekar ut Gunnar Lindmans ”I byalag”, ett av de två vinnarförslagen i stadsplanemomentet av tävlingen om bostäder och stadspla-ner för Stockholms ytterområden 1939-42, som ”[…] uttryck

11. Caldenby 2005, sid. 467.12. Rudberg 1998, sid. 122. egerö 1979.13. eriksson 2000, sid. 284.


1921 och saneringen av Gamla Stan 1923. I anslutning till denna redogörelse berättar hon att Markelius fick tredje respektive andra pris i dessa tävlingar tillsammans med medarbetarna Olof Lund-gren respektive eskil Sundahl. Hon fortsätter därefter: ”en vik-tig och tidig framgång för honom på det här området var tävlingen om stadsplan för Pålsjöområdet i Helsingborg 1917. Här vann han andra pris tillsammans med Olof Lundgren [min kursivering]”. Rudberg fortsätter med att beskriva förslaget och upprepar avslut-ningsvis: ”Tävlingen blev deras första stora framgång genom att de fick i uppdrag att arbeta vidare på förslaget tillsammans med stads-ingenjören Sigfrid ewald i Helsingborg [min kursivering].” Planen kom dock inte att realiseras vilket också Rudberg omnämner.19

Redogörelsen för Markelius tävlingsframgångar under 1920-ta-let måste sättas i relation till behandlingen av dennes senare an-svar för Stockholms planering i egenskap av stadsplanedirektör i Stockholm 1944 - 1954. närvaron av Markelius tidiga tävlings-framgångar i stadsplanetävlingarna fungerar som ursprung till de frågor Markelius skulle komma att arbeta med under senare delen av sin yrkesbana. Genom att behandla tävlingarna, manifesterar Rudberg Markelius intresse i stadsplanering och framför allt hans kompetens som stadsplanearkitekt. I nästa avsnitt behandlas Mar-kelius verksamhet som privatpraktiserande arkitekt under rubri-ken ”eget kontor”. Avsnittet inleds med en kort översikt över de olika engagemang denne hade vid sidan av sin privatpraktik samt vilken betydelse tävlingsverksamheten hade för många arkitekt-kontor, inklusive Markelius eget: ”ett arkitektkontor brukar växa fram ur tävlingsverksamhet, och så var det också för Markelius”. I liknande generaliserande ordalag uttrycker sig även Kristina All-pere i monografin över Paul Hedqvist: ”Det traditionella sättet att etablera sig som arkitekt, att tävla, var det sätt som även Paul Hedqvist använde”.20 I avsnittet ”eget kontor” redogör Rudberg vidare för de olika första, andra och tredjepris Markelius erhål-ler under 1910-talet tillsammans med bland andra Olof Lundgren och skriver: ”Hans framgångar var med andra ord betydande. Men de första egna uppdragen var inredningsuppdrag”.21 Dessa inredningsuppdrag ägnas dock inte någon uppmärksamhet.

19. Rudberg 1989, sid. 18-20.20. Rudberg 1989, sid. 24. Allpere 2009, sid. 76.21. Rudberg 1989, sid. 24.

ohöljda hedersbevisningar. Thunströms vinst i tävlingen om nytt konsumvaruhus i Trollhättan 1945 pekas i en rubrik ut som en triumf, medan det obelönade förslag Ville Tommos deltagit med i tävlingen om Johannebergskyrkan 1934 beskrivs som ”radikalt och modernt med sin uttalade avskalade triangelform, fjärran från den segrande Sigfrid ericsons traditionella lösning”. Där-med framställer Brunnström indirekt Tommos förslag som pro-gressivt.17 Om Schmalensees och Thunströms inköp i Stockholms stads tävling om billiga bostäder 1932 skriver Brunnström vidare att de ”[…] höll en reserverad och ifrågasättande linje gentemot programmet och lämnade in ett kontroversiellt förslag”, med vil-ket Brunnström menar att de medvetet frångick tävlingsprogram-mets krav. Hon fortsätter: ”Ironiskt nog belönades förslaget med inköp motiverat av hyreshusens utformning och framåtsyftande planlösningar och inte som man skulle kunnat tro radhusen [min kursivering]”.18 Brunnström framställer inköpet som oväntat ge-nom att hon karaktäriserar förslaget som kontroversiellt vilket i sammanhanget skall uppfattas som positivt och prisnämndens beslut om inköp som ironiskt genom att nämnden belönat ett för-slag som brutit mot programmets krav. Jag vill mena att tävlings-vinsten härigenom framstår extra tydligt som indikator på fram-gång eftersom ordvalet implicerar en motsägelse som förstärker överraskningen.

eva Rudbergs monografi över Sven Markelius bidrar med ett tydligt exempel på hur bruket av tävlingen i berättelsen bidrar till att framhäva särskilt den unge arkitekten som kompetent och framgångsrik. Berättelsen om Markelius resultatrika tävlingsverk-samhet och lyckade yrkesbana, artikuleras både genom den bety-delse Rudberg bokstavligen tillskriver tävlingsvinsterna och ge-nom de återkommande utpekandena av Markelius tävlingsvinster som framgångar. I avsnittet ”De första åren som arkitekt” redogör Rudberg i allmänna drag för de unga arkitekternas möjligheter till uppdrag och anställning efter examen. Rudberg beskriver vilka arkitektkontor Markelius var anställd vid, liksom hans uppdrag för Byggnadsstyrelsen. Därefter behandlar hon Markelius engage-mang i de stadsplanefrågor som vid början av 1920-talet var aktu-ella i Stockholm, som tävlingarna om Helgeandholmens ordnande

17. Brunnström 2004, sid. 71 och 106.18. Brunnström 2004, sid. 249.


Det stora genombrottet kom i samband med att han vann tävlingen om utformningen av Bygge- och Bo-utställningen vid Kyrkviken på Lidingö 1925. Han var nu 36 år gammal och uppmärksammad i många olika sammanhang, men detta blev hans första stora framgång som projekterande arkitekt.23

Rudbergs utsaga belyser villkoren för genombrottet och tydlig-gör skillnaden mellan genombrottet och de tidigare framgång-arna. Skillnaden framgår klarare om vi jämför detta citat med hur Rudberg omtalar Markelius tidigare tävlingsframgångar i re-dan citerade partier, som tävlingsvinsten om Pålsjö egendomar i Helsingborg 1917 och tredjepriset i tävlingen om Helsingborgs konserthus, vilka omnämns som den ”första stora” respektive den ”största […] på längre sikt”. Det är funktion som ”projekterande arkitekt” för Bygge och Bo som föranleder Rudberg att bestämma Markelius genombrott till denna tävling. Funktionen ger detta pris större betydelse än de tidigare tillfällen då Markelius varit uppmärksammad.

Arkitektens genombrott i en tävling utgör ett av de tydligaste narrativa motiven i arkitektmonografin och uttrycks också av me-taforer som ”genomslag” eller ”slå igenom”. Caldenbys beskriv-ning i monografin Arkitektur i förvandling. A4, ELLT, Coordinator 1954-91 av eLLT:s genombrott i tävlingen om krematoriet i Gävle 1956 då de vinnande arkitekterna ännu inte var examinerade arki-tekter, fördjupar innebörden av motivets närvaro: ”Starten upp-fyller alla den traditionella arkitektmytens krav. Det är de unga arkitekternas dröm att redan under skoltiden vinna en tävling och sedan få genomföra projektet”.24 Caldenbys hänvisning till ”arki-tektmyt” klargör att genombrottet ingår i en föreställningsvärld som karaktäriserar tävlingsdiskursen. Även om en viss ironi kan-ske kan skönjas och även om mytbegreppet också kan referera till en felaktig föreställning som förvisso säger något om mytens kon-trast med faktiska omständigheter, är Caldenbys ordval intressant. Han väljer att beskriva genombrottet, inte som en saga, en sägen eller en legend utan som en myt, som i sin egentliga och ursprung-liga betydelse har att göra med religiösa föreställningar om män-

23. Rudberg 1989, sid. 27.24. Caldenby 2000, sid.18.

”Den största framgången […], sett på längre sikt […] [min kursivering]”, skriver Rudberg om Markelius tredjeplats i täv-lingen om Helsingborgs konserthus 1925, vilken hon anser var en ”[…] förnämlig placering.” Utsagan skall jämföras med den ”första stora framgången”. Rudberg uppskattar således tredje-priset i tävlingen om konserthus i Helsingborg som en större framgång än förstapriset i tävlingen om Pålsjö egendomar, som bidragit till uppdrag men inte till att projektet realisera-des. Konserthustävlingen var inbjuden och totalt fem arkitekter hade bjudits in. Tävlingsresultatet prövades i en omtävling 1926 och ledde då till ett förstapris för Markelius som, enligt Rud-berg, innebar att denne ”[…] ställdes […] framför sina namn-kunniga kollegor [Lars Israel Wahlman och Ragnar Östberg]”, vilka besegrat Markelius i tävlingens första skede. 22 Det är för-stapriset i omtävlingen och det påföljande uppdraget som ligger till grund för Rudbergs värdering av denna vinst som större än förstapriset i tävlingen om Pålsjö. Hur Markelius själv värde-rade de olika vinsterna framgår inte utan det är Rudberg som gör bedömningen. Genom att informera om övriga pristagare samt utpeka dem som namnkunniga placerar vidare Rudberg Markelius i samma kategori som dessa och beskriver således även honom som namnkunnig. Tävlingsvinsten framställs på så sätt inte enbart som att den kvalificerar till uppdrag utan den positionerar också Markelius redan som ung bland de erkända och välkända. Vinsten i omtävlingen gav Markelius uppdrag att projektera byggnaden och efter en lång projekteringsprocess uppfördes den. Byggnaden räknas idag till funktionalismens främsta. Historieskrivningens egenskap av konstruktion fram-står här tydligt genom att graderingen av de olika tävlingsvin-sterna görs i efterhand och med Markelius senare yrkesbana som måttstock.

Markelius genombrott skedde, enligt Rudbergs förmenande, dock inte genom tävlingen om Helsingsborgs konserthus 1925 utan vid tävlingen om Bygge och Bo på Lidingö samma år. Ge-nombrottet som narrativt motiv framträder särskilt tydligt ge-nom att Rudberg uppmärksammar momentet redan i rubriksätt-ningen. Hon skriver inledningsvis:

22. Rudberg 1989, sid. 32.


i historieskrivningen. Detta gäller framför allt översiktsverken, vilket kan förklaras av genrens funktion, men även flera arkitekt-monografier lider brist på upplysningar om hur arkitekterna fick sina uppdrag. Framför allt är avsaknaden av grundliga analyser av arkitektkårens yrkesmässiga kontakter och förhandlingar med uppdragsgivare ur ett strukturellt perspektiv, påtaglig. ett fåtal studier inkluderar, som eva Rudbergs artikel ”Byggmästaren och hans arkitekt” i Byggare i Stockholm. Byggmästarerollen under 1900-talet (2001) hur de yrkesmässiga kontakterna mellan arki-tekten och dennes uppdragsgivare såg ut.26 ett för avhandlingens vidkommande relevant undantag från bortavaron av arkitektens ackvisitionsmetoder, utgörs av när arkitekten tilldelas uppdrag efter en tävlingsvinst.

ett överflödigt bruk

Om tävlingarna och tävlingsförslag i allmänhet kan anses ha sin berättigade plats i berättelserna om den svenska arkitekturens utveckling, omnämns emellertid även tävlingar vars närvaro inte kan motiveras tematiskt. Jag definierar denna närvaro som ett överflödigt bruk av arkitekttävlingen varför jag här ska klargöra skillnaden mellan vad jag definierar som tematiskt relevant res-pektive överflödigt bruk av arkitekttävlingen i arkitekturhistorie-forskningen. I de fall då program, förslag, juryutlåtande och till tävlingen relaterade debatter, utnyttjas i analysen och bidrar till en logisk framställning, något som tävlingens rikhaltiga och lät-tillgängliga material väl lånar sig till, kan bruket av tävlingen sä-gas vara tematiskt motiverat och relevant. I dessa fall är det främst tävlingsuppgiften, det vill säga tävlingens sakfråga, som motiverar bruket av tävlingen och som används för att belysa ideologiska el-ler gestaltningsmässiga förändringar av arkitekturen som estetisk och teoretisk disciplin.

emellertid förekommer, relativt frekvent, tillfällen då en täv-ling eller tävlingsvinst till synes omotiverat figurerar i texten. Inte sällan omnämns tävlingen i en inskjuten sats eller bisats som hos Caldenbys beskrivning i Signums svenska konsthistoria. Konsten 1950-75 av det omfattande stadshusbyggande som pågick

26. Rudberg 2001.

niskans fundamentala tillvaro. Detta antyder en kritisk dimension av arkitekttävlingens betydelse i egenskap av drömmen om att bli upptäckt. Liksom bruket av genombrottsmetaforen i förhållande till idéer, principer, egenskaper eller stilar framhäver metaforiken den enskilde arkitektens vinst som resultatet av en kamp. Genom bruket av metaforen genombrott, förändras något trots det mot-stånd och svårigheter som metaforen implicerar, vilket förstärker insatsens storhet. Frågan kan dock ställas, vari motståndet och svårigheterna egentligen består.

Ytterligare ett inslag i arkitektmonografin relaterat till bruket av arkitekttävlingen tål att nämnas – den närmast obligatoriska förteckningen över utförda och planerade verk, anställningar, of-fentliga uppdrag, lärargärningar inklusive eventuella professurer och hedersuppdrag samt publicerade artiklar och böcker. Lika obligatoriskt registreras tävlingsmeriter i nämnda kataloger, an-tingen löpande bland projekterade och planerade byggnader och/eller stadsplaner, eller i en separat lista. Såväl första, andra och tredjepris som inköp registreras, ofta oavsett om prisen medfört uppdrag eller ej. Mer sällan men förekommande omnämns upp-dragen som juryledamot.25 Verkförteckningarna påminner mycket om meritlistor i fråga om struktur och innehåll. De sammanfat-tar inte bara arkitektens liv och verk utan förbinder arkitekten med projekten för all framtid. Om man istället för att betrakta dessa förteckningar som enbart ett register över utförda och out-förda projekt, och ser dem som operativa, får dessa listor inklusive tävlingsvinster och outförda projekt ny innebörd. Genom verk-förteckningarnas förekomst och tävlingsvinsternas närvaro i of-fentliga sammanhang, dess spridning och konsumtion opererar det anseende som arkitekten tillskrivits vid en tävlingsvinst även postumt. Verkförteckningarna reproducerar den monograferade arkitektens anseende genom tävlingsvinsten i egenskap av fram-gångsindikator. Jag hävdar att så även är fallet med det överflö-diga bruket av arkitekttävlingen i historieskrivningen.

Utförliga redogörelser för hur uppdragsgivarens val av arki-tekt och på vilka grunder arkitekter utväljs och engageras, saknas

25. Se exempelvis Rudberg 1981, sid. 264. Rudberg 1989, Sid. 184-190. Bergström 2001, sid. 371-379. Rörby, 2002, sid. 551-558. Rudberg och Paulsson, 1994, sid. 116-119. Zimdal, 1981, sid. 132-136. Larsson et al. 1980, sid. 161-164. Linn, 1960, sid. 112-118.


män tävling fått tillfälle att pröva ett hantverksbaserat arbetssätt, […]”.31 Rudberg skriver i artikeln ”Den tidiga funktionalismen. 1930-40” i Att bygga ett land, om skolbyggandet under nämnd pe-riod och exemplifierar sitt resonemang: ”Liksom Katarina real var den [det högre allmänna läroverket för flickor vid Sveaplan] resul-tatet av en tävling, genomförd 1931. Vinnare blev nils Ahrbom och Helge Zimdal, ett ungt arkitektteam, som redan haft åtskilliga framgångar i tävlingssammanhang, men som nu fick chansen att fullfölja sina idéer”.32 Att också Katarina real var resultatet av en tävling som David Dahl och Paul Hedqvist vunnit, framkommer av avsnittets inledning och av en bildtext i anslutning till aktu-ellt textparti som behandlar hur den rationella funktionalistiska arbetsmetodiken också användes inom skolbyggandet.33 Liksom eriksson ovan, påtalar Rudberg Zimdals och Ahrboms ungdom. Flera exempel på likartade, omotiverade referenser till tävlingar och tävlingsvinster kan anföras och bruket är inte isolerat till översiktsverken eller monografier över olika tidsperioder som av tematiska skäl inte fördjupar resonemangen kring kontakterna mellan arkitekt och uppdragsgivare, utan förekommer också i ar-kitektmonografin.

Tävlingsförfarandet framställs här i förbifarten och som om det vore entydigt och oproblematiskt. Tävlingsvinst behandlas som om den nästan slumpartat (genom att arkitekten ”får tillfälle” till uppdraget) eller per automatik bidrog till uppdrag, vilket inte alltid varit fallet. Framför allt refereras till tävlingarna i nämnda exempel utan att de tillåts bidra till en fördjupning av de teman som berörs eller understödja den explicita berättelsen genom att tävlingsmaterial som program, förslag eller juryutlåtande utnytt-jas i analysen. Jag vill hävda att detta bruk, i jämförelse med ex-empelvis bruket av tävlingen som spegelbild, är tematiskt överflö-digt. närvaron av tävlingen i historieskrivningen, och särskilt det omotiverade bruket av tävlingsvinster, föranleder därför frågan: Vad betyder egentligen arkitekttävlingens närvaro, och särskilt det överflödiga bruket av tävlingen, i berättelsen om den svenska 1900-talsarkitekturen?

31. Bergström 2001, sid. 37.32. Rudberg 1989, sid. 99.33. Rudberg 1998, sid. 98f.

under 1950-talet: ”Gösta edbergs stadshus i Mölndal, färdigt 1960 efter en tävling 1948, är omgivet av nyare och mer hete-rogen bebyggelse”.27 För att ta ytterligare ett exempel så skriver eva eriksson i sin avhandling Mellan tradition och modernitet: ”Vid samma tid arbetade också Carl Bergsten med en viktig byggnad i Stockholm, Liljevalchs konsthall. Han hade fått uppdraget efter en tävling 1913 och huset invigdes den 1 mars 1916.”28 Bergstens gestaltning av Liljevalchs konsthall utgör avsnittets objekt. Jag vill hävda att tävlingens närvaro i sammanhanget är överflödig, då det är Bergstens rationella och sakliga formspråk och den fak-tiska byggnaden som beskrivs. Vidare skriver eriksson om Ture Rybergs medverkan i Konserthustävlingen i Stockholm 1921: ”Ture Ryberg var den yngste av de belönade arkitekterna. Han hade dock redan hunnit placera sig mycket väl i ett antal täv-lingar, bland annat genom första priset tillsammans med Ragnar Hjorth i Götaplatstävlingens första omgång. Rybergs konserthus-förslag illustrerade […]”.29 Här är det som framgår Konserthuset som är berättelsens tema varför Rybergs framgång i tävlingen om Götaplatsen snarare informerar om dennes kapacitet och kom-petens som arkitekt, än berättar om Konserthuset. I båda fallen omtalas tävlingsvinster som inte är nödvändiga för berättelsens tema. Detsamma kan sägas om Björn Linns redogörelse för San-naskolan i Göteborg som uppfördes 1931-1941, ”[…] efter täv-ling 1936-1937 […]”. I övrigt behandlar textens tema hur moder-nismens formmotiv som fönsterband, fri fasadutformning och fri planlösning omsattes i praktiken i svenska skolbyggnader under 1900-talets första decennier, varför tävlingens närvaro i samman-hanget kan ifrågasättas.30

Att utan kommentar informera om att en arkitekt fått uppdrag att projektera en byggnad efter en tävling, ter sig som en oskyldig upplysning till läsaren. Bruket är emellertid relativt vanligt före-kommande och varieras på ett flertal sätt. när Bergström redogör för Köpenhamns rådhus i sin avhandling om Ivar Tengbom, skri-ver han exempelvis: ”Köpenhamns rådhus uppfördes 1893-1905, vid det gamla Halmtorvet. Här hade Martin nyrop efter en all-

27. Caldenby 2005, sid. 481.28. eriksson 2000, sid. 252.29. eriksson 2000, sid. 405.30. Linn 2002, sid. 569.


1937 började SAR:s tävlingsnämnd publicera sina årsberät-telser i SAR:s Årsbok med matrikel. Från 1951 övertog Arkitekten: SAR:s medlemsblad funktionen som nämndernas informationska-nal och rapporterade regelmässigt om verksamheten. årsberät-telserna ger en inblick i verksamhetens omfattning i termer av antalet allmänna och inbjudna tävlingar och en uppfattning om hur nämnden uppfattade verksamhetens status. Vid 1920-talets mitt var, kan man konstatera, det genomsnittliga antalet allmän-na tävlingar drygt fyra per år. 1945 summerar tävlingsnämnden att 38 allmänna och inbjuda tävlingar genomförts mellan 1933 och 1944.35 Från 1945 ökade tävlingsverksamheten totalt sett i om-fattning, framför allt blev de inbjudna tävlingarna avsevärt fler. när tävlingsnämnden rapporterade om tävlingsverksamheten un-der 1945 konstaterade den att antalet tävlingar under året varit rekordartat då tio allmänna tävlingar genomförts och ytterligare fem utlysts. Den siffran överträffades dock 1946 med tretton ge-nomförda allmänna tävlingar. Antalet tävlingar föreföll nu täv-lingsnämnden vara i flesta laget och den uttryckte oro över ett möjligt minskat tävlingsdeltagande med en försämrad kvalitet på tävlingsförslagen som följd. För att värna tävlingsintresset talade nämnden om nödvändigheten att begränsa antalet allmänna täv-lingar genom att skjuta upp dem eller förmå arrangörerna att låta bjuda in arkitekter i begränsade tävlingar istället.36 enligt Göran eliasson som var SAR:s tävlingssekreterare 1960, organiserades totalt 213 tävlingar under 1950-talet. Av dessa var 127 inbjudna och 83 allmänna. Antalet allmänna tävlingar varierade från år till år, mellan fyra som minst och fjorton som mest under årtion-det.37 Antalet allmänna tävlingar fördubblas således nästan under 1900-talets första hälft medan antalet inbjudna tävlingar ökade starkt från 1945. Trots det ökade antalet tävlingar är ändå det to-tala antalet genomförda tävlingar per år begränsat.

Tävlingsverksamheten och fältet för arkitekturSamtidigt som tävlingsverksamheten ökade i omfattning under 1900-talets första hälft växte också arkitektkåren i storlek. Vid sekelskiftet var antalet arkitekter i Svenska Teknologföreningen

35. Wahlman 1945, sid. 266.36. Wahlman 1946, sid. 283. Olsson 1947, sid. 231.37. eliasson 1960, sid. 85-86.

Tävlingsverksamhetens omfattning

Man får som forskare, trots de problematiseringsförsök som gjorts för att nyansera tävlingens betydelse som utvecklingsredskap, in-trycket av att arkitekttävlingen dels varit avgörande för såväl de arkitekter som behandlas i arkitektmonografierna som för arki-tekturens utveckling, dels utgjort en omfattande verksamhet ef-tersom tävlingarna proportionellt sett oftare figurerar i arkitek-turhistorieforskningen än andra ackvisitionsmetoder. Det kan därför vara belysande att, så här i inledningen av avhandlingen, kontrastera tävlingens position och tillskrivna betydelse i den ar-kitekturhistoriska diskursen mot en redogörelse av tävlingsverk-samhetens ungefärliga omfattning under 1900-talets första hälft och särskilt perioden 1925-59.

Vid mitten av 1980-talet initierades ett forskningsprojekt inom ramen för Statens råd för byggnadsforskning som bedrevs vid avdel-ningen för Byggnadsfunktionslära vid KTH:s arkitekturskola. Pro-jektet syftade till att undersöka arkitekttävlingen som utvecklingsin-strument. någon slutrapport förefaller inte ha lämnats. en delredo-visning från 1985 utgörs dock av den av Kjell Sundström upprättade förteckningen över genomförda arkitekttävlingar mellan år 1900 och 1975, Arkitekttävlingar i Sverige – en kronologisk förteckning. Denna inne-håller upplysningar om närmare 1400 tävlingar, varav majoriteten genomfördes efter 1950. Förteckningen innehåller uppgifter om täv-lingsobjekt, tävlingsform, tävlingsarrangör och vinnande arkitekt/er samt referenser till eventuella kommentarer, anmälningar och recen-sioner i fack- och dagspress. Sundströms uppgifter behöver dock sät-tas i relation till såväl arkitektkårens storlek som antalet deltagare per tävling, för att belysa tävlingsverksamhetens omfattning och bety-delse. en undersökning av detta slag är mycket omfattande varför det jag här relaterar av Sundströms uppgifter liksom av den information som står att finna i fackpress och SAR:s handlingar, endast bör be-traktas som tendenser. Av relevans är också hur kåren upplevde täv-lingsverksamhetens omfattning och betydelse under den i avhand-lingen studerade perioden. Inventeringen visar att antalet tävlingar under 1900-talets tre första decennier, var högst varierande – mellan några få till dryga tio per år – att den allmänna tävlingsformen domi-nerade och att variationen på tävlingsuppgifter var relativt stor.34

34. Sundström 1985, sid. 84.


antalet inlämnade förslag var dock betydligt färre än hundra och eliasson angav 1960 att det genomsnittliga deltagarantalet under 1950-talet hade uppgått till mellan 50 och 60.44

De allmänna tävlingarna pågick delvis parallellt, avlöste varan-dra och behandlade en variation av uppgifter. Det kan därför tän-kas att det antingen var olika arkitekter som deltog i tävlingar med olika uppgifter eller samma fåtal arkitekter som deltog i merparten av de allmänna tävlingarna oavsett uppgift. Vissa tävlingsuppgifter var mer vanligt förekommande än andra, nya tävlingsuppgifter till-kom medan andra försvann och ytterligare andra var konstant när-varande.45 Vid sidan av stadsplanetävlingarna, till vilka jag räknar bostadsområdestävlingar (under 1940-talets slut och 1950-talet do-minerades denna grupp av flerfamiljshusområden, under 1960-ta-let blev enfamiljshusområden allt vanligare) som jag har studerat särskilt, anordnades också under hela perioden 1925-59 tävlingar med rena byggnadsuppgifter som stadshus, rådhus, museer, idrotts-anläggningar, sjukhus, skolor, kyrkor, kontor och banker.

enligt eliassons översikt över tävlingsverksamheten var den vanligaste tävlingsuppgiften under 1950-talet skolbyggnader. Ma-joriteten av dessa var inbjudna. Jämte skolbyggnader var förvalt-ningsbyggnader för kommunal förvaltning och administration samt bostadsområden de vanligaste uppgifterna under 1950-talet, följt av kyrkobyggnader, till vilka krematorier, kyrkogårdar och församlingshem räknades. Antalet allmänna tävlingar om enbart kyrkobyggnaden uppgick under 1950-talet, enligt eliasson, en-dast till fem stycken medan antalet tävlingar om bostadshus och

arbete och en kompenserande stor prissumma, däremot lockade ibland enbart tio deltagare. Wærn 1996, sid. 12.

44. eliasson 1960, sid. 8545. Tittar vi enbart på de tävlingar som behandlar stadsplaneuppgifter

faller ett tydligt mönster ut. I stort följer tävlingsuppgifterna arkitek-ternas för tiden vanliga stadsplaneuppdrag. Under 1900-talets första årtionde genomförs ett antal renodlade stadsutvidgningstävlingar, exempelvis 1901 i Göteborg och 1905 i Helsingborg, vilka i princip be-handlade om markanvändning och markutnyttjade genom utläggan-det av gatu- och kvartersmark. Under 1910-talet ökar antalet tävlingar om egnahem och trädgårdsstäder medan flerfamiljshusområden, blir en vanlig tävlingsuppgift från 1940-talets slut. Denna tävlingsuppgift introduceras med tävlingen om Fredhäll och Kristineberg i Stockholm 1927. Från 1955 förekommer vid sidan av bostadsområden, tävlingar rörande centrumförnyelser och saneringar, varav de sistnämnda blir allt vanligare under 1960-talet.

drygt 80.38 år 1928 uppskattade erik Friberger, med anledning av vad han upplevde som dålig tillgång på sakkunskap i landsor-tens städer, att det fanns cirka 225 arkitekter varav majoriteten (160 stycken) var bosatta i Stockholm. 39 Inför SAR:s bildande 1936 bjöd förbundets interimsstyrelse in cirka 500 verksamma arkitekter vilka den ansåg vara kvalificerade nog att bli medlem-mar i förbundet och när förbundet bildades hade cirka 350 arki-tekter anmält sig.40 Vid 1941 års utgång hade antalet medlem-mar ökat till närmare 500, 1951 var medlemsantalet lite drygt 800 och 1955 hade antalet medlemmar passerat 1000.41 Antalet arkitekter mångdubblades med andra ord parallellt med att täv-lingarna ökade i antalet. Det är emellertid endast intressant att jämföra kårens storlek med antalet allmänna tävlingar då dessa var riktade till hela arkitektkåren. Dessa ökade i genomsnitt en-bart marginellt i antal, med några undantag då antalet allmänna tävlingar per år sköt i höjden, som 1946, 1952 och 1954.42 Det står klart, vill jag mena, att antalet arkitekter ökade i snabbare takt än antalet allmänna tävlingar. Detta borde rimligtvis bety-da antingen att fler arkitekter deltog i färre allmänna tävlingar, med ett större deltagarantal som följd, att fler arkitekter sam-arbetade om projekt eller att arkitekternas tävlande minskade i omfattning relativt sett.

Antalet inlämnade tävlingsförslag varierade avsevärt under så-väl 1920- som 1950-talet, från tio-tjugo till drygt hundra i enstaka tävlingar. Göran eliasson förklarar deltagarantalets variationer med tävlingsprogrammens skiftande komplexitet. Han skriver: ”[s]killnaden är stor mellan olika objekt. ett fåtal tävlingar om kyrkor och bostadshus har samlat mer än 100 deltagare. Vid sär-skilt komplicerade uppgifter, såsom vissa stadsplaner och sjukhus, har antalet kunnat stanna vid ett 20-tal.”43 Det genomsnittliga

38. Johansson 1970, sid. 37.39. Friberger 1928, sid. 33f.40. Quiding 1937, sid. 73.41. Jensfelt 1956, sid. 3739.42. Sundström 1985, sid. 84.43. eliasson 1960, sid. 85. Den logik som eliasson presentera upprepas

oproblematiserat av Wærn i dennes avhandling Tävlingarnas tid (1996) om tävlingsverksamheten under 1800-talets andra hälft och 1900-ta-lets första årtionden. Wærn menar att små byggnadsprogram, med vil-ket han avser mindre arbete, sannolikt en lägre komplexitet, och liten prissumma, medförde fler deltagare medan stora program med mycket

72 FRamsteg OcH FRamgång

lägenhetstyper (ej bostadsområde) under samma period enbart var fyra. Industrianläggningar, sportanläggningar och byggnader för sjuk- och åldringsvård tillhör de uppgifter som var minst före-kommande. Den vanligaste allmänna tävlingen behandlade stat-liga och kommunala förvaltningsbyggnader.46 Det var således en stor spännvidd både på uppgifterna och på uppgifternas frekvens. Under 1900-talets allra första decennier gällde bostadstävlingarna enfamiljshus. Den första tävlingen som omfattade ett större sam-manhängande geografiskt område avsett för bostadsbebyggelse i flerfamiljshus är Stockholms stads stadsplanenämnds tävling om Fredhäll och Kristineberg 1927. Från 1940-talets slut blev denna tävlingsuppgift allt vanligare. I kvantitativa termer kan tävlings-verksamheten därför sägas förhållandevis väl representera väl-färdssamhällets materialisering. emellertid kan inte de byggnader och områden som tillkommit efter tävling sägas vara kvantitativt representativa för vad som byggdes under perioden. I förhållande till hur mycket som byggdes under perioden 1916 - 1959 och sär-skilt från och med 1947, står arkitekttävlingar bakom enbart en bråkdel, varför arkitekttävlingarnas betydelse behöver diskuteras och nyanseras.

Det förefaller råda, vill jag mena, en viss diskrepans mellan å ena sidan det utrymme som tillägnas tävlingen och den betydelse den tillskrivs för arkitekternas verksamhet i historieskrivningen och å andra sidan mängden tävlingar som genomförts och de möj-ligheter till vinster och uppdrag som verksamheten faktiskt med-gav. Det var, trots de grovt tilltagna siffrorna, endast en minoritet av alla arkitekter som deltog i varje tävling, och således än ännu mindre minoritet som prisbelönades. Den betydelse tävlingen till-skrivs i den arkitekturhistoriska diskursen gäller, vill jag slutligen påtala, inte arkitekter i allmänhet utan enbart ett fåtal. Detta fak-tum borde föranleda en diskussion om huruvida arkitekttävlingen producerar och reproducerar en professionell elit.

46. eliasson 1960, sid. 86.

I UTVeCKLInGenS nAMn

i FÖReligganDe kapitel skall jag analysera vilka egenskaper och funktioner som associeras med arkitekttävlingen samt de sätt på vilka arkitektkåren legitimerar tävlingen och särskilt de täv-lingsregler kåren utfärdat. Syftet är att undersöka arkitekttävling-ens legitimeringsformer och de föreställningar som underbygger och vidarebefordrar tävlingsverksamheten.

Dessa föreställningar är, menar jag, ideologiska såtillvida att de syftar till att understödja, naturalisera och legitimera tävlings-praktiken och bruket av inte bara tävlingsmetoden i sig, utan arki-tekttävlingen såsom arkitektkåren definierar den. Centralt för ka-pitlet är vad jag betecknar som rent spel. Med rent spel avses här föreställningar om korrekt och hederligt förfarande och utgör en egenskap hos en formaliserad tävling i allmänhet. Det rena spelet definierar gränserna för vad som anses tillåtet respektive otillåtet i en tävling och ligger till grund för de regler som bestämmer prin-ciperna för tävlingens korrekta genomförande. Tävlingsreglerna bestämmer tävlingens syfte och principerna för hur tävlingen skall genomföras för att uppnå det angivna målet. I egenskap av en normsamling bildar tävlingsregler både ideal och rättesnöre för hur varje tävling skall avlöpa, varför reglerna i föreliggande kapi-tel får mycket utrymme. emellertid, för att ringa in vilken praxis som ansågs korrekt analyserar jag också de normer som artikule-rades i den professionella diskursen under framför allt 1920- och 1930-talen, då tävlingsförfarande utgjorde en mycket omdiskute-rad fråga inom kåren. Jag skall dock inleda kapitlet med att utifrån ett fältperspektiv granska vad jag menar utgör en för tävlingen problematisk position eftersom denna belyser de många nya re-gelverk som utfärdades under 1900-talets första hälft.

David Humes och Raymond eriths vinnande tävlingsförslag i norrmalmstävling-en 1933 utgick från stadsplanedirektören Albert Lilienbergs generalplaneförslag för Stockholm från 1928 som delvis bifogades till programmet. Hume och eith hade uppfattat undertexten hos tävlingshandlingarna och motiverade sin idé att förlänga Sveavägen ned till Gustav Adolfs i en bred boulevard genom att de följt, ”[…] the suggestion, so strongly urges in the Conditions of the Competition, that Sveavägen should be extended to Gustav Adolfs torg”.* Bilden tillhör Stads-byggnadsnämndens arkiv i Stockholm. Foto: Stockholms stadsbyggnadskontor.

* SSA. Stadsplanenämndens handlingar. norrmalmstävlingen. Dnr. 29/1930. FIII. 1 Beskrivning till inköpta förslag på tyska, engelska och svenska. ”Förslag nr. 271, motto 7804”.

76 i utvecklingens namn 77i utvecklingens namn

tekttävlingen, olika positioner på ett fält för arkitektur. Arkitekt-kåren å ena sidan bestämde under hela den studerade perioden normerna för tävlingens genomförande, tävlingsprocessen och aktörernas ansvar, skyldigheter och rättigheter. Den intog därför den normerande positionen. Arrangörerna å andra sidan initie-rade, planerade, bekostade och genomförde tävlingen och intog därför en verkställande position. I egenskap av tävlingsarrangör förfogade således arkitektens uppdragsgivare, oavsett om den var privat, statlig eller kommunal, över en ofrånkomlig beslutsrätt om tävlingsform och kunde därmed definiera vilka som ägde rätten att tävla. De ägde vidare rätten att formulera tävlingsuppgiften, att besluta över prisnämndens sammansättning och slutligen att avgöra vilket förslag och vilken arkitekt som skulle tilldelas det projekteringsuppdrag som kunde följa på tävlingen. Arrangören innehade således problemformulerings- och tolkningsföreträdet över tävlingen. Genom sin makt att möjliggöra tävlingen förfoga-de arrangören över tävlingen och definierade tävlingens praxis vil-ken i större eller mindre utsträckning svarade mot kårens krav och föreställningar om vad som var rimligt, hederligt och korrekt.

Tävlingens position blir än mer problematisk eftersom nor-merande respektive verkställande positioner intogs av två aktörs-grupper positionerade i olika subfält på det hypotetiska fältet för arkitektur. Den amerikanska kulturhistorikern Hélène Lipstadt definierar arkitekturens position utifrån Bourdieus fältbegrepp och konstaterar att arkitekturen regleras av marknadsekonomiska lagar inom ett juridiskt definierat fält. Samtidigt som arkitekten, menar Lipstadt, är exceptionellt beroende av sin uppdragsgivare har denne likväl”[…] a privileged proximity to power”.3 Lip-stadts iakttagelse omfattar i första hand den byggda arkitekturen och pekar ut arkitektkåren som ekonomiskt beroende av upp-dragsgivaren, en position som omöjliggör en helt autonom po-sition där man själv definierar arkitektur- och arkitektbegreppet, men utgör förutsättningen för arkitekturens materialisering över-huvudtaget. Arkitektkår och arrangör har således olika resurser, olika tillgång till ekonomisk makt och politiskt inflytande liksom olika intressen i tävlingen. Lipstadt bortser dock ifrån att den ar-kitektur som till och med ibland hålls högst inom kåren inte alltid är byggd utan lever ett högst inflytelserikt och aktat liv i ritnings-

3. Lipstadt 2005, sid. 434.

Tävlingens problematiska position

Med anledning av den revision av tävlingsreglerna som genom-fördes under 1930-talets början konstaterar Arkitektföreningen för Södra Sverige i ett remissvar till Svenska arkitektföreningen: ”[e]tt flertal fackmän [i prisnämnderna] medför större kostnader och man vill nog i regel vara med och själv bestämma en del”.1 Utsagan belyser de respektive positioner på ett tentativt fält för arkitektur som arkitektkår respektive arrangör intog och de olika intressena arrangör respektive kår hade av tävlingsinstrumentet. Av citatet framgår att arkitektkåren önskade än fler fackmän i pris-nämnderna än vad som var fallet. Utsagan informerar också om att kåren var medveten om att deras anspråk kunde medföra invänd-ningar från arrangörernas sida på grund av de ökade kostnaderna och det minskade inflytandet flera fackmän i prisnämnden kunde medföra. Av detta korta inledande resonemang kan man konsta-tera dels att arkitekttävlingen utgör ett föremål för olika, kanske till och med motstridiga intressen, dels att arkitektkåren befinner sig i en förhandlingssituation i förhållande till arrangören. Alltse-dan 1877 formulerades tävlingsreglerna av enbart arkitektkåren. Först 1973 utfärdades ett branschgemensamt regelverk som även representanter för arrangörerna medverkat till.2 Arkitekttävling-en, vill jag hävda, var ur ett fältperspektiv därför positionerad i gränssnittet mellan arrangör och arkitektkåren. Dessa intog, med utgångspunkt i sina respektive funktioner i förhållande till arki-

1. RA. STF. V. Primärorganisationernas arkiv. Svenska arkitektfören-ingen. F III: 1 Handlingar rörande tävlingsnämnden och arkitekttäv-lingar. Skrivelse från Arkitektföreningen för södra Sveriges angående nya tävlingsregler underskrivet August ewe och nils Blanck, daterar de 4 maj 1934.

2. Tävlingsregler: för svenska tävlingar inom arkitekternas, ingenjörernas och konstnärernas verksamhetsfält undertecknades förutom av SAR av följande yrkesorganisationer: Föreningen Svenska Industridesigner, Konstnärernas Riksorganisation, Svenska Byggnadsingenjörers Riks-förbund, Svenska Inredningsarkitekters Riksförbund och Sveriges Väg- och vattenbyggarens riksorganisation, av branschorganisatio-nerna Föreningens Sveriges Praktiserande Arkitekter och Svenska Konsultföreningen, samt av Byggandets Kontraktskommitté. Denna utgjordes av representanter för Statsverket, kommunförbundet, lands-tingsförbundet, HSB, Svenska Riksbyggen, SABO, Svenska Byggnads-entreprenörsföreningen, elektriska Installatörsorganisationen samt Rörfirmornas Riksförbund. Stockholm, 1974.


för vidare bearbetning. något tal om utveckling i vidare bemärkelse än det specifika tävlingsobjektet står inte att läsa. nu gjorde regler-na dock en åtskillnad mellan idétävling och projekttävling. Idétäv-lingen var ”[…] av allmänt utredande art […]” och syftade till att belysa tävlingsuppgiften så att tävlingsresultatet kunde bilda under-lag för ytterligare utredning, projekttävling eller byggnadsprogram. Projekttävlingen däremot användes för att finna förslag som efter bearbetning kunde projekteras inom rimlig framtid.4 Denna åtskill-nad kvarstod i senare regelverk och någon ytterligare precisering el-ler förändring av tävlingens syften gjorde inte i reglerna, utan det får man undersöka genom att analysera hur tävlingen omtalats och vilka funktioner som tillskrivits tävlingen i andra sammanhang.

Utvecklingstanken formuleradFöreställningen om tävlingens utvecklingsmöjligheter var av allt att döma grundad på erfarenhet och upplevelsen av att nya stilar och idéer såg dagens ljus i och med olika tävlingar. Under åren efter se-kelskiftet 1900 genomfördes ett antal både allmänna och inbjudna tävlingar vilka uppmärksammades i fackpress, bland andra tävling-arna om Röhsska museet i Göteborg 1901, Läkaresällskapets hus i Stockholm 1904, Stockholms rådhus 1904 (som efter omtävling samma år resulterade i att Ragnar Östberg fick uppdraget att pro-jektera Stockholms stadshus, medan rådhusprojektet flyttades till en ny tomt och blev föremål för en inbjuden tävling som vanns av Westman) samt engelbrektskyrkan 1906. I flera av tävlingsförsla-gen var influenserna av Arts and Crafts-rörelsen tydliga och Tor-ben Grut som recenserade Läkaresällskapets hus av Carl Westman i tidskriften Arkitektur 1907, konstaterade att en ny arkitektur gjort sig gällande med tävlingarna.5 Grut själv sympatiserade med de nya idealen. Som redaktör för tidskriften 1904-07 lät han, liksom Ivar Tengbom efter honom 1908-1912, tidskriften vara organ för vad som i arkitekturhistorieskrivningen vanligen definieras som natio-nalromantik och han gav utrymme åt likasinnade skribenter som erik Lallerstedt, Lars Israel Wahlman, Carl Westman och Ragnar Östberg, det vill säga de arkitekter som i förslag till de ovannämn-

4. Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetäflingar , Svenska Tekno-logföreningens Handbok 18, ( 1916), § 8a. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer därtill. Svenska Teknologföreningens handlingar 268, (1934), § 9c.

5. Grut 1907, sid. 3.

form. Detta framgår inte minst av utställningen och utställnings-katalogen för ”På annan plats” och den status som exempelvis en del principiella projekt och tävlingsresultat har i en professionell diskurs. Arkitekttävlingen utgör härvidlag ett instrument som kå-ren har stora intressen av att kontrollera.

närheten till den politiska och ekonomiska makten utgör för-visso en förutsättning för arkitekttävlingen men definierar den som föremål för olika intressen och maktanspråk. Det är därför ingen självklarhet, menar jag, att det rådde konsensus mellan ar-rangör och arkitektkår om hur tävlingen skall genomföras. Min utgångspunkt är snarare att det inte gjorde det. Arkitektkåren hamnar ur ett fältteoretiskt perspektiv i en förhandlingsposition i förhållande till arrangörerna och behöver således motivera varför arrangören skall följa de av kåren uppställda reglerna. De metoder arkitektkåren har att tillgå i förhandlingen om arkitekttävlingen, är dock av annan art än de ekonomiska och politiska medel som arrangörerna disponerade, positionerade i fältets politiska och ekonomiska subfält. Med vilka medel kunde då arkitektkåren övertyga och influera arrangören att följa den av kåren definierade tävlingsmodellen och varför var denna definitionsrätt så viktig?

Idéutveckling och framåtskridande

Under hela 1900-talet har arkitektkåren på frågan vad en arki-tekttävling är i första hand svarat att den är en metod, ett sätt eller en form för utveckling av projekt och framför allt idéer. I den professionella diskursen, liksom i den arkitekturhistoriska, har tävlingen associerats med utveckling, inte bara av specifika idéer förknippade med enskilda projekt utan idéer som bidragit till av-görande förändringar av arkitekturen eller stadsplaneringen som disciplin. enskilda tävlingar får i historieskrivningen, vilket fram-går i förra kapitlet, spela rollen av genombrottstillfälle för idéer el-ler principer vilka medfört att arkitekturen eller stadsplaneringen förändrat karaktär. Tävlingen framstår här som det moment som de facto medfört att disciplinen tagit ett steg framåt och uppåt på en oändlig utvecklingstrappa mot bättre och högre stadier.

Tävlingsreglerna talade emellertid inte om idéutveckling i termer av progression. 1916 definierades tävlingens målsättning som att ut-ifrån ett givet program framställa projekt som skulle ligga till grund


ra projekten kan dateras till 1960-talets något mer tävlingskritiska hållning och förefaller därför vara en konsekvens av att kåren haft intresse av att direkt peka ut individuella byggnader och områden där sambandet mellan tävling och nya idéer varit mer påvisbart, som om arkitekttävlingens funktionalitet behövde bevisas.9

någon gång under 1900-talet skedde, vill jag mena, en per-spektivförskjutning vilken möjliggjorde för arkitektkåren att ge-nom retrospektion dra slutsatsen att de förväntningar på sam-bandet mellan tävling och utveckling, som Hökerbergs utfästelse uttryckte, hade infriats och därmed besannat påståendena om täv-lingen som utvecklingsfaktor. Denna retrospektiva hållning torde kunna spåras till 1950-talets början och kan relateras till SAR:s dåvarande uppfattning om tävlingsverksamheten som en reglerad praktik med en överblickbar historia:

Den största koncentrerade insatsen, som den svenska arkitektkåren gjort för att främja byggnadskonstens utveckling, är utan tvekan det stora arbete, som årli-gen läggs ned på arkitekttävlingarna. SAR hjälper till att organisera dessa och har under årens lopp bidragit till att ge tävlingsformen stadga. Det är en lång rad av de senaste årens främsta byggnadsverk, som till-kommit efter tävling, och då man kan konstatera att tävlingsförfarandet nått sin största tillämpning i de nordiska länderna och i Schweiz, så begår man säkert inget misstag, om man säger, att detta förhållande i hög grad bidragit till att skänka dessa länders arkitek-tur det stora anseende den har internationellt sett.10

som exempel bostadsområden från efterkrigstiden och framåt: Tage och Anders William-Olssons flerfamiljshus i Järnbrott i Göteborg efter bostadstävlingen 1950-1951 som Göteborgs Stads Bostadsbolag an-ordnande, Rosta och Baronbackarna i Örebro, med flera från 1960-ta-let och framåt. Stahle 2007, sid. 206.

9. 1962 pekar Peter Heimbürger ut tävlingarna om Stockholms yt-terområden 1939-1942 respektive Baronbackrna 1951 i Örebro som tillfällen då nya idéer gjort sig gällande. 1969 inleder Jan Strömdahl en annars relativttävlingskritisk artikel med: ”Arkitekttävlingarna har en stolt historia. Många kända verk har tillkommit efter tävlingar, från Baronbackarna i Örebro till Riksdagshus och Stadshus i Stockholm”. Heimbürger, 1962, sid. 47. Strömdahl, 1969, sid 3.

10. Osign. ”Förbundets uppgift och organisation”, i SAR Matrikel 1950,

da tävlingarna manifesterat de nya gestaltningsidealen.6 1909 drog Otar Hökerberg, i sin långa artikel ”Om arkitekturtäflingar” i Tid-skrift för Arkitektur och Dekorativ Konst, slutsatsen att tävlingsmeto-den bidragit till utveckling i form av framstående byggnadsverk:

Jag tror att man utan tvekan kan påstå, att flertalet af den senare tidens arkitektoniska skapelser, sådana som gör vår tids byggnadshistoria, ha sitt upphof att tacka prisbelönade projekt för. ett sådant sakförhållande talar väl ett tydligt språk. Täflingsvägen måste vara den kortaste och på samma gång tillförlitligaste, då vi gemensamt sträfva mot ett högre konstnärligt plan.7

Verbet ”göra” som Hökerberg använde, är handlingsorienterat och hänvisar i sin presensform till något fortfarande pågående. Höker-bergs uttalande kan tolkas som att han upplevde att han befann sig i historiens tillblivelseögonblick och skådade framåt. Han förband direkt arkitekttävlingen med ”arkitektoniska skapelser, ”verk”, eller byggnader som i dagligt tal gått till historien. Denna direkta förbin-delse mellan tävlingen och välkända byggnadsverk reproduceras i såväl en arkitekturhistorisk som en professionell diskurs. Ofta ex-emplifieras denna tävlingens funktion med antingen svävande refe-renser till offentliga eller monumentala byggnader eller namngivna projekt som Stockholms stadshus, Skogskyrkogården i Stockholm, Rosta och Baronbackarna i Örebro, Riksdagshuset i Stockholm eller Björkhagens kyrka också den i Stockholm, för att ta några vanligt förekommande exempel ur den mängd som levereras i informa-tionsbroschyrer, artiklar och monografier.8 Företeelsen att identifie-

6. eriksson 2000, sid. 192f. Johansson 1970, sid. 53.7. Hökerberg 1909, sid. 62.8. 1974 skriver Helge Zimdal i En arkitekt minns utifrån sin egen erfaren-

het som praktiserande arkitekt: ”[i] stort sett kan man påvisa att de flesta av våra offentliga byggnader vi idag är stolta över, framkommit som resultatet av arkitekttävlingar” i Zimdal 1981, sid. 103. ”Många av våra finaste bostadsområden i Sverige har tillkommit genom arki-tekttävlingar”, hävdar Jörgen Berg i sin studie 20 arkitekttävlingar. Hur arkitekttävlingar om bostäder påverkar och återspeglar bostadsutvecklingen från 1983 om hur arkitekttävlingar inverkat på bostadsutvecklingen under perioden 1968-1978. Berg 1983, sid. 2. ”Många av de bästa svenska bostäderna och bostadsmiljöer som byggts under 1900-talet har sitt ursprung i en arkitekttävling”, skriver Olle Stahle 2007 och tar


ar, för fördelningen mellan olika tävlingsuppgifter och tävlings-former och en uppskattning av hur många förstapristagare som hade fått uppdrag efter den vunna tävlingen. Resultatet var, enligt eliasson, gott.13 Den ”stadga” som präglade tävlingsverksamheten under 1950-talet, förstår vi av SAR:s uttalande ovan, var resultatet av en framgångsrik strategi som under 1950-talet gav utdelning i form av goda tävlingsresultat och av en praxis som i allmänhet föll inom ramarna för kårens föreställning om vad som utgjorde ett korrekt förfarande.

Utvecklingens villkorArkitektkåren hyste således stor tilltro till tävlingens möjlighet att bidra till arkitekturens progression även om detta inte varit tävlingens formella syfte. Vad hos tävlingen ansågs då bidra till utvecklingen av såväl de projektspecifika idéerna som innovatio-nerna vilka förde arkitekturen framåt? Arkitekttävlingen beskrivs i tävlingsdiskursen ofta genom metaforer. Relationen mellan ar-kitekttävlingen och de objekt eller företeelser som tävlingen jäm-förs med är inte godtycklig utan diskursivt formad och beroende av vilka egenskaper hos tävlingen som upplevs som signifikativa. Gemensamt för de metaforer som karaktäriserar tävlingen är att de kan härledas till tävlingens konkurrensmoment.

Konkurrens, strid och sportSom få andra formulerar sig Hakon Ahlberg kring både arkitek-ternas informella tävlan och den formella arkitekttävlingen och i flera artiklar återkommer han till konkurrensens, tävlandets och tävlingens kritiska betydelse för arkitekturen och för arkitekten. Konkurrens föreligger per definition i en formell tävling. en täv-ling äger, enligt nationalencyklopedins ordbok, rum då flera in-divider mäter sina krafter eller förmågor för att fastställa vem som är bäst. Den formella tävlingen skiljer sig vidare från en informell tävlan genom att den har flera deltagare som strävar efter ett ge-mensamt mål och genom att den innebär konkurrens. Med tävlan liksom med en tävling följer ambitioner och målsättningar att för-bättra eller uppnå något. I arkitekttävlingens fall pekas målsätt-ningen i första hand ut som förstapriset följt av ett projekterings-uppdrag. Begreppet konkurrens kommer från latinets concu´rso

13. eliasson 1960, sid. 85f.

Den positiva bild som SAR här presenterade, tolkar jag, som för-bundets officiella hållning. Den publicerades 1950 i den Årsbok med matrikel som från och med 1937 utkom årligen och som innehöll årsberättelser och redogörelser för SAR:s verksamheter. Formu-leringen kan läsas som att förbundet uppfattade att tävlingsverk-samheten inte haft stadga tidigare, utan att denna infunnit sig efter ett antal års satsningar och insatser från SAR:s sida. Härigenom antyds att tävlingarnas genomförande och reglernas efterlevnad tidigare uppfattats som problematiska. SAR lade vidare fram in-formationen som att det var SAR:s förtjänstfulla arbete som hade bidragit till den kvalitet som utmärkt de senare årens arkitektur. Med hjälp av arkitekttävlingarna hade den svenska arkitekturen, informerade SAR, nått höga höjder och bidragit till ”de senaste årens främsta byggnadsverk”, vilka hade givit Sverige ett gott in-ternationellt renommé. Det är, som jag tolkar SAR:s påstående, en berättelse om arkitekttävlingens framgång som SAR här för-medlar. Framgångsberättelsen påträffas även i andra samtida pu-blikationer, exempelvis den svenska avdelningens katalog till den 21:a bostads- och stadsbyggnadskongressen i Lissabon 1952 som ges ut av Byggnadsstyrelsen i samarbete med SAR liksom i den amerikanske arkitekten och arkitekturfotografen Georg everard Kidder-Smiths bok Sweden Builds från samma år.11 Också SAR:s publikation Ny arkitektur i Sverige – 1950-talets svenska byggnadskonst av erik Thelaus, förmedlar en bild av ett svenskt, framgångsrikt tävlingsväsende. Thealus skriver bland annat att kyrkoarkitektu-rens utveckling och det stora intresse kyrkobyggandet rönt under decenniet hade sitt ursprung i 1950-talets kyrkotävlingar.12

återigen talade arkitektkåren utifrån en självupplevd erfaren-het av att tävlingarna bidragit till utvecklingen. 1960 publicerade SAR:s tävlingssekreterare Göran eliasson en första översikt över tävlingsverksamheten i SAR:s tävlingsblad. Artikeln presenterar statistiska uppgifter för genomförda tävlingar under 1950-talet och innehåller i princip enbart en redogörelse för antalet tävling-

sid. 13.11. Kidder-Smith skriver:”Competitions […] are held for all significant

new buildings. They give the younger architect a chance for important commissions and introduce new thinking”. Kidder Smith, 1957, sid. 20. Se också katalogen till 21:a stadsbyggnadskongressen i Lissabon 1952, Catalogue of the Swedish Section 1952, sid. 17.

12. Thealus, 1961, sid. 11.


ling finns en föreställning om framåtskridande och han antyder en etappvis process i vilken tävlingen flyttar arkitekturen till ett högre stadium av utveckling. Tävlingen tillför, genom Ahlbergs ordval, utvecklingen ett kvalitativt moment. Samma uppfattning ger Hökerberg uttryck för när han 1909 menade att tävlingen innebar att arkitekterna i och med tävlingen, ”[…] gemensamt sträfva mot ett högre konstnärligt plan.” 18 Varken Ahlberg eller Hökerberg förknippar tävlingen med projektspecifika idéer, utan med idéer som förändrar, förbättrar och förnyar arkitekturen som disciplin. För Ragnar Östberg är tävlingen en strid i lika hög ut-sträckning som en sport och 1928 skriver han i minnesboken En arkitekts anteckningar, med anledning av tävlingen om nationernas förbunds palats i Genève 1926:

en tävlingsstrid är sannerligen inte någon lek, om det också som vid arkitekttävlingar närmast rör sig om pappershandlingar. ej sällan gäller det för den tävlande ett nog så blodigt allvar, eller åtminstone en nog så besk bismak.19

Han beskriver senare i kapitlet, rubricerat ”Tävlan”, också täv-lingen i termer av en ”kraftmätning”.20 Trots det blodiga allvaret och den beska bismak som tävlingen medförde var striden uppen-barligen värd att utkämpa med tanke på att tävlingarna aldrig sak-nade deltagare. Det var dock inte en alltigenom positiv erfarenhet att tävla. Östbergs stridsmetafor till skillnad från Ahlbergs sport-metafor betonar konkurrensens svårigheter och negativa sidor, samtidigt som den glorifierar tävlandet.

Med stridmetaforiken, till vilken också historieskrivningens genombrottsmetafor kan härledas, införs ett motstånd i utveck-lingsberättelsen. någon eller någonting bryter sig igenom ett hinder, ett motstånd av något slag, övervinner svårigheterna och uppnår eller förändrar något. Liksom det motståndets metaforik som påträffas i historieskrivningen, understryker stridsmetafo-riken de besvärligheter som tävlingen erbjöd och definierar ar-kitekternas tävlande som heroiskt. Striden i kontrast till sporten

18. Hökerberg 1909, sid. 62.19. Östberg 1928, sid. 1720. Östberg 1928, sid. 173.

som betyder löpa samman, sammandrabba eller kollidera.14 Kon-kurrensen bidrar till svårigheter att uppnå de definierade mål-sättningarna oavsett vilka dessa är. Härvidlag finns i princip ett motstånd inbyggt i varje tävling och det tillför tävlingen ett spän-ningsmoment, vilket enligt Johan Huizinga i Den lekande männis-kan blir större ju svårare tävlingen är.15

I artikeln ”Allmän tävling” ur Byggmästaren från 1928 påtalar Ahlberg för första gången tävlandets stora betydelse för arkitek-turens utveckling och framhåller den allmänna arkitekttävlingen som en metod för att utveckla framför allt prototyper. Ahlberg pläderar, likt Otar Hökerberg tjugo år tidigare, för ett ökat bruk av arkitekttävlingen även för mindre monumentala byggnader som skolor och sjukhus.16 Han skriver:

Kampen mellan krafter, vilkas intensitet drives upp genom inbördes tävlan, har visserligen blivit erkänd såsom själva drivfjädern i all utveckling. Sport utan tävlan blir endast en lam motion. Den ekonomiska tävlan är teknikens främsta befordrare. Tävlingen som utvecklingsprincip kan icke förnekas.17

Ahlberg jämför här arkitekttävlingen med sport och framhäver konkurrensmomentet som en drivkraft. Liksom den militära me-taforen som påträffas i historieskrivningen, betonar spelmetaforen tävlingens konkurrensmoment. Ser man till den lexikala innebör-den av begreppet sport för detta, till skillnad från stridsmetaforen, in en lustfylld aspekt i själva tävlandet, tävlandet för tävlandets egen skull. Utmärkande för citatet är Ahlbergs avvisande inställ-ning till motion, definierad som ”sport utan tävlan”, det vill säga i termer av en avsaknad. Den regelmässigt återkommande och en-sidigt upprepade träningen har, utifrån Ahlbergs perspektiv, inget egenvärde. Det är tävlingsmomentet, konkurrensen, som utgör den särskiljande faktorn och som driver inte enbart arkitekturen framåt utan också ekonomin, tekniken, samhället och nationen. Inskrivet i Ahlbergs användning av begreppen tävlan och utveck-

14. nationalencyklopedins ordbok, uppslagsord: konkurrens.15. Huizinga 2004, sid. 64.16. Hökerberg 1909, sid. 60.17. Ahlberg 1928, sid. 17.


hos Sveriges Arkitekter.24 Östberg använder arkitekttävlingens formella likhet med sport för att förklara tävlingens utvecklings-förmåga och han bestämmer utvecklingens drivkraft till en natur-lig skaparkraft vilken utgör en antites till upprepning och rutin. I det ovan anförda kapitlet ”Tävlan” i En arkitekts anteckningar re-sonerar han inledningsvis om arkitekttävlingens ”uppfriskande” inverkan på vardagen. Arkitekttävlingen ställs i kontrast med den dagliga aktiviteten, och tävlingen eller tävlandet, förstår man av sammanhanget, är en för sporten och konsten gemensam egen-skap. Det är för Östberg sporten och konsten som drev utveck-lingen framåt. Han skriver:

Det är uppfriskande i livets ”grottekvarn” att verklig-heten ger något så fristående och för sig, som sport och konst. Det är två vägande kulturyttringar, freda-de från kedjelänkning, cirkulerande kompromiss och mekanisk funktion. I stället en fri rörelsebenägenhet, som fisken i vattnet eller fågeln i flykt, en vilja fram-åt, som drives av egen fantasi eller egen föresats. Hur olika mot den standardtyp, som efter senaste formu-lering förutsätter ”att var och en släpper efter på egen individuell viktighet och går in för en förtroendefull samverkan med kolleger i branschen”. Så roligt att standard-typens motsats gör sig gällande i sport och i konst! Där kan äntligen den individuella vikten ge utslag, med naturen, utan maskinsystem.25

Östberg jämför konstnärligt skapande med fiskens och fågelns na-turliga rörelser. Som antites till konstens (och sportens) ”fri[a] rörelsebenägenhet” ställer han ”kedjelänkning, cirkulerande kompromiss och mekanisk funktion”, att jämföra med Ahlbergs negativa uppfattning om ”lam motion”, och tillskriver skapandet en naturlighet vilken är inneboende i människan. Som en kon-trast till den mekaniska upprepning vilken karaktäriserar ”stan-dardtypen” eller ”maskinsystem[en]”, ställer Östberg de kreativa

24. Hökerberg 1909, sid. 60. Arkitekttävlingar och Sveriges Arkitekters täv-lingsservice 2008, sid. 5. http://www.arkitekt.se/s12803/f5301. Zimdal 1981, sid. 23

25. Östberg 1928, sid. 170.

har en låg regelstyrning.21 I striden är allt tillåtet och de tävlandes insatser ställs på sin spets. Med den lägre regelstyrning som stri-den implicerar ökar oförutsägbarheten liksom också motståndet varför ett heroiskt element tillförs berättelsen. Metaforiken går genom sin militära hemvist, i likhet med metaforen genombrott och avantgarde, också att relatera till moderniteten och en före-ställning om framåtskridande.22 I kontrast till historieskrivningen tydliggörs allvaret och den stora betydelse tävlingen kunde ha för den enskilda arkitekten, vilket understryks av Östbergs referens till ”besk bismak”. Stridsmetaforiken pekar, vill jag hävda, på den okontrollerade konkurrensens avigsidor. en rimlig tolkning av tävlingens ”beska bismak” är därför att konkurrensen måste tyglas och regleras för att kunna användas i positiv riktning och utnyttjas i arkitekturens namn. en ohämmad konkurrens mellan de tävlande arkitekterna kunde som den viktorianska tävlings-verksamheten under 1800-talets mitt, leda till att arkitekterna utnyttjades och deras förslag missbrukades.23 Metaforiken belyser sålunda även tävlingsreglernas funktion som styrmedel.

Vitalitet och skaparförmågaKonkurrensen och motståndet uppfattades inte bara som ett ofrånkomligt faktum, utan framställdes, framför allt av Ahlberg, också som direkt nödvändigt för arkitekturens utveckling. enbart den ensidigt upprepade motionen skulle inte åstadkomma några framsteg enligt Ahlbergs synsätt. Det var konkurrensen de täv-lande emellan som uppfattades ge utlopp för eller upphov till, en kraft och energi som i sin tur bidrog till utvecklingen.

en aspekt av arkitekttävlingen är närvaron av vitalitet eller livskraft, vilket den intensitet som Ahlberg refererar till indike-rar. Hans nedsättande beskrivning av motion genom adjektivet ”lam”, med synonymer som orörlig, stel, svag och kraftlös, anty-der genom sin motsatsverkan samma sak, i arkitekttävlingen Vi-taliteten artikuleras som ”energi och skaparkraft” hos Hökerberg 1909. 1974 skriver Zimdal om tävlingsandan vid Konsthögskolan ”[…] att i denna tvekamp skärptes gestaltningsförmågan och ska-parglädjen, […]” och 2008 påträffas vitaliteten som ”stimulans”

21. Patriksson 1982, sid. 35, Fig. 1.22. Calinescu 2002, sid. 91.23. Wærn 1996, sid. 36-38.


bruk, dels genom stridens och sportens tradition som manlig do-män, dels genom egenskaperna som karaktäriserar den vitalistiska sfären i kontrast till den mekanistiska vilka i princip ställer manlig aktivitet kontra kvinnlig passivitet. Också tävlingspraktiken var vid 1920-talets slut, då Ahlberg och Östberg definierar den, en i det närmaste uteslutande manlig aktivitet.

FrihetYtterligare en egenskap som förknippas med tävlingen är frihet, som omnämns i nära anslutning till utsagor rörande arkitektu-rens utveckling. Friheten definieras alternativt som en förutsätt-ning för utvecklingen i termer av framåtskridande, förnyelse och förbättring. Lennart Tham skriver 1946: ”Tävlingarna äro vårt forum för den fria arkitekturdebatten, där nya idéer fritt kunnat framföras till objektiv bedömning. Mycket av det bästa inom vår arkitektur har framkommit som resultat av tävlingar”.27 Föreställ-ningen om att tävlingen både utgör och måste få vara en form av frirum, framkommer som mest tydligt i resonemangen kring enskilda tävlingar och tävlingsprogram. Tävlingsdeltagarna skulle under omständigheterna, medges så stort tolkningsutrymme som möjligt genom att programmets formuleringar och innehåll inte fick styra arkitektens tankearbete i någon särskild riktning. Häri-genom skulle tävlingsuppgiften få den allsidiga belysning, som framför allt idétävlingen syftade till. Att programmet härvidlag utgjorde tävlingens mest viktiga dokument framkommer av såväl debatt som regler. I kårens ögon bristfälliga program föranledde inte sällan kritik från kårens sida. Ragnar Östbergs kritik av täv-lingen om Götaplatsen 1917 belyser frihetens funktion:

Täflingsprogrammet begränsade i hög grad möjlig-heterna till en god lösning häraf. Dels genom det ständiga återkommande talet om ”platsen” - syftande, som på en verklighet, på den förut i stadsplanen pro-jekterade och fult benämnda ”Götaplatsen”, istället för att tala om området som nu skulle planläggas från engelbrektsgatan och söderut och inom hvilket äfven begärdes en monumental plats, […].28

27. Tham 1946, sid. 290.28. Östberg 1917, sid. 94.

impulserna vilka för utvecklingen framåt. I arkitekttävlingen för-enas sport och konst och tillåter arkitekten att fritt leva ut sin skaparförmåga. Citatet kan förvisso också läsas som en kritik mot funktionalistiska metoder, mot standardisering och det maskin-system som Le Corbusier talade om, företeelser som 1928 blivit uppenbara. Samtidigt knyter Östberg direkt an till tävlingen om nationernas förbunds palats varför en tolkning i ovanstående riktning låter sig göras.

Föreställningen om vitalitetens närvaro och betydelse för skapandet synliggörs genom antiteser som beskriver tävlingen i termer av vad den inte är: ”lam motion”, ”kedjelänkning, cir-kulerande kompromiss och mekanisk funktion”. Gemensamt är antitesernas hemvist i den mekanistiska sfären som präglas av upprepning, monotoni liksom av jämvikt och varaktighet. De ger inget utrymme för dynamik, energi eller kraft med andra ord, egenskaper vilka däremot karaktäriserade arkitekttävlingen och som präglade den vitalistiska sfären. Tävlingen både sporrar till de unika lösningarna och skiljer dem från de upprepade och bidrar härigenom till utvecklingen.

Vitaliteten tar sig sålunda uttryck i arkitektens skaparkraft. Denna yttrar sig eller mobiliseras i arkitekttävlingen och medver-kar därigenom till arkitekturens utveckling. Vitaliteten anses höja arkitekten ur den vardagliga, regelmässiga och upprepade prakti-ken, utskilja det unika och exklusiva från det repeterade eller det standardmässiga och gör i arkitekttävlingen arkitekten till konst-när. Tävlingen får deltagarna att anstränga sig till det yttersta och prestera bättre än under den mekaniskt upprepade motionen eller i planeringen av den enbart efter standard och normer anpassade byggnaden. Genom vitaliteten förbinds arkitekttävlingen med li-vet självt, som något livsnödvändigt.

Östberg och Ahlbergs resonemang påminner om de idéer fi-losofen Henri Bergson hyste om den skapande livskraftens bety-delse och som gjorde avtryck i en svensk kontext under framför allt 1910-talet. Bergson ställde sig kritisk till den evolutionistiska utvecklingsläran och menade att denna inte kunde förklara histo-riens språngartade och oförutsägbara utveckling. Istället utgjorde den skapande livskraften utvecklingens drivkraft.26 Såväl strids- som sportmetaforiken utgör samtidigt ett manligt kodat språk-

26. Steorn 2006, sid. 43 och not 41, del I.


tes endast önskemål på ”sammanhängande naturparker”, vilket resulterade i den drabantstadstanke som flera deltagare föreslog.33 För det andra var Fredhäll och Kristineberg till stora delar obe-byggt, vilket också framhölls i tävlingen om Guldheden i Göte-borg 1945. Inför Guldheden-tävlingen kommenterade drätselkam-maren områdets jungfruliga karaktär: ”[…] området [utgör] en väl avgränsad enhet, vars planläggning är i mindre grad beroende av planläggningsåtgärder inom angränsande områden […]. Det ger således de tävlande, större frihet och ställer mindre krav på deras kännedom om Göteborgs stadsplaneproblem […].”34 Helt förbehållslösa kunde tävlingarna inte vara men som framgår efter-strävades så stor frihet som möjligt, varför de optimala tävlingarna ur denna synpunkt var de få idétävlingar som genomfördes utan något egentligt tävlingsområde och som var av rent principiell ka-raktär. Dessa få tävlingar berörde främst bostaden och bostadsom-rådet och genomfördes under 1930- och 1940-talen. Det är bland annat dessa som gått till historien och tillskrivits förtjänsten av att föra in nya kvaliteter i bostadsbyggandet: Stockholms stads fast-ighetsnämnds tävling om billiga bostäder 1933, Stockholms stads fastighetsnämnds och AB Tomträttskassans tvåstegstävling 1939-1943 om bostäder och stadsplan för Stockholms ytterområde är två exempel på hur arrangörerna medvetet använt tävlingens frirum för att nya idéer skulle kunna komma fram.

Hur kunde då tävlingsformen, tävlingen i sig, sägas innebära ett frirum? Vad hos tävlingen bidrog till att tävlingen förknippa-des med frihet och vilken form av frihet medgav arkitekttävling-en? Den publikation som följde på Göteborgs bostadsaktiebolags idétävling om lägenhetstyper, Bostadstävlan 1951, ger en tydlig in-dikation. Först och främst motiverar prisnämndens sekreterare, Göran Stendahl, tävlingen med utgångspunkt i ett förnyelsebe-hov, liksom även Aktiebolaget Stockholms tomträttskassa gör vid publiceringen av resultaten för bostads- och stadsplanetävlingen i Stockholm 1939-43.35 Stendahl kontrasterar arkitektens dagliga arbete med de utvecklingsmöjligheter som den ”fria tävlingen” innebar och konstaterar:

33. SSA. Stadsplanenämndens handlingar 1920. Handlingar rörande Kris-tinebergstävlan. Dnr. 54/1920. ”Program”

34. RSAG. Göteborgs Stadsfullmäktige Handlingar, nr 466 (1944), sid. 1.35. Bostads- och stadsplanetävlan i Stockholm 1939-1943, (Stockholm: Aktiebo-

laget Stockholms tomträttskassa, 1944), sid. 7f.

Programmet kunde språkligt och retoriskt styra tävlingsdeltagar-nas tävlingsarbete, något som i vissa fall sannolikt var avsiktligt och önskvärt. Östberg skriver vidare att ”[…] inbillningens frihet onö-digtvis släckts”, vilket klargör frihetens funktion att låta arkitek-tens tankar fara i tävlingen.29 en allsidig belysning av Götaplatsens gestaltning kunde, förstår vi av Östbergs kritik, uppnås genom att tävlingsdeltagarna ställde sig förbehållslöst till uppgiften, snarare än till programmet. Implicit föreligger en kritik även mot de plan-mässiga förutsättningar som tävlingsprogrammet utgick ifrån och en föreställning om vad som hade varit bättre förutsättningar för en allsidig belysning än den stadsplan från 1910 som låg till grund för programmet.30 Omvänt kunde tävlingar också framhållas på grund av den frihet programförutsättningarna gav. Wolter Gahns påtalar att tävlingsprogrammet medgav deltagarna stor frihet i tävlingen om planläggandet av Fredhäll och Kristineberg 1927 och skriver vidare, vilket är av relevans för frihetstemat: ”[s]ällan erbjudes ett tillfälle att på en gång planlägga ett så stort område, att det kan ge anledning att mer fritt angripa stadsplaneproblemet och tränga till grunden med frågan, hur ett modernt bostadsområde bäst bör anordnas […]”. nu hade, menade Gahn, ett tillfälle givits.31 Två ytterligare aspekter av tävlingens egenskap av frirum får sin belys-ning av Gahns redogörelse. För det första var Fredhällstävlingen anordnad som en idétävling i syfte att bidra till nytänkandet kring det moderna bostadsområdets utformning. Gahn skriver: ”Tävlan avsåg här också i första hand giva idéer, nya bärande riktlinjer för områdets bebyggande”.32 I princip ställde programmet villkor en-bart på områdets kommunikationer exploatering, i övrigt uttryck-

29. Östberg 1917, sid. 94.30. Wærn ger en ingående redogörelse för tävlingen om Götaplatsen i

Göteborg som utlystes 1916.Han berör också den kritik mot tävlingen som ventilerades och förklarar att denna främst hade sin grund i att tävlingen utvecklades till en hustävlingen än en tävling som stads-rummet, skriver Wærn. Kritiken mot tävlingen framstår vidare som en debatt eller duell mellan Östberg, som tilldelades förstapriset i tävlingen, och Albert Lilienberg som utarbetat den stadsplan som låg till grund för programmet. Östberg kom att bli en av Götaplatsfrågans främsta debattörer under den kommande tioårsperioden och önskade att Kungsportavenyn skulle avslutas i en park hellre än en monumen-talbyggnad. Wærn 1996, sid. 112-115 och 140-142.

31. Gahn 1927, Sid. 93.32. Gahn 1927, sid. 93.


styrning. Friheten gick att inskränka med försämrade tävlingsre-sultat som konsekvens. Konkurrensen behövde således kontrol-leras och friheten tillförsäkras varför tävlingsregler var absolut nödvändiga. Inte minst innebär en kontroll av konkurrensen och en reglerad tävling att också tävlingsresultatet kunde styras. Den kontrollerade konkurrensen gynnade utvecklingen i en för fältet, och särskilt arkitektkåren, accepterad riktning. Detta innebar att nya idéer premierades framför gamla och vad som ansågs vara goda idéer premierades framför vad som uppfattades som dåliga. Aktiebolaget Stockholms tomträttskassa skriver om tävlingsresul-tatet från bostads- och stadsplanetävlingen:

Såväl ifråga om hus- och lägenhetstyper som stads-planer gav tävlingen nya och intressanta uppslag och lösningar, och icke minst innehålla de tävlandes egna beskrivningar och motiveringar ofta idéer och synpunkter, som med fantasi och skaparglädje förena framsynthet och ansvarskänsla – allt ägnat att verka befruktande på utvecklingen.37

Genom att själva formulera tävlingsreglerna sökte arkitektkåren bestämma sina egna villkor och äga inflytande över tävlingsinstru-mentet. Härigenom kunde kåren kontrollera tävlingsresultaten i, vad som skulle kunna bestämmas som, utvecklingens namn. Flera frågor inställer sig mot bakgrund av de förändringar som såväl arkitekturen som arkitekternas verksamhetsområde genomgick från 1920-talet och framåt: Var utvecklingens riktning och karak-tär godtycklig? Var tävlingsinstrumentet ägnat att främja en rätt utveckling? I vilken mån kan den vikt kåren från 1920-talets slut lade vid tävlingens objektivitet och den ”objektiva bedömningen” som Lennart Thams omnämnda citat sätter sin tro till, relateras till en föreställning om arkitekturens rätta utveckling.

Tävlingen och konkurrensmomentet påtalades ha bidragit till arkitekturens förnyelse och förbättring, samtidigt som tävlings-smetoden också hävdades vara en relativt objektiv metod. när SAR beskriver tävlingsmetoden i sin årsbok för 1950, lyfter för-bundet fram tävlingen som ”[d]en från personliga och likartade hänsyn mest fria, sakliga och lämpliga formen för arkitektuppdrag

37. Bostads- och stadsplanetävlan i Stockholm 1939-1943 (1944), sid. 7f.

Det är självklart att de nuvarande förhållandena måste binda utvecklingen. när arkitekten sätter sig vid sitt arbetsbord, så vet han på förhand vad som går an och vad som absolut inte tolereras. […] Han är […] bun-den av en massa mått i förväg. Och han känner bygg-herrens krav beträffande ekonomien, så även om han önskade förse ”sin skapelse” med viss utsmyckning, så måste han kanske avstå därifrån därför att han vet att det är utsiktslöst.

Vårt resonemang, som långt ifrån är fullständigt – […] – vill tjäna som argument för arkitekttäv-lingar, f r i a tävlingar, där deltagarna känner sig helt obundna både evad det gäller byggnadsbestämmelser och stadsplaner så även av byggherrens råd och anvis-ningar. Om man varje år – […] – kunde åstadkomma en sådan tävlan och arkitekterna var medvetna om att idéerna var det väsentliga vid prisbedömningen, så b o r d e väl detta kunna bli till stimulans och stort värde för utvecklingen.36

Stendahl pekar ut vad i tävlingen som innebar frihet: frihet från det institutionella ramverk som lagstiftningen innebar och uppdrags-givarens inflytande. Tävlingen lösgör enligt Stendahl arkitekten från den strukturella bundenheten till lagstiftning och uppdrags-givaren och innebär härvidlag en autonom position på fältet. Den autonoma positionen innebär således också positionen: frihet att. Det var arkitekterna som med utgångspunkt i det givna program-met självständigt skulle utveckla sina egna idéer.

Den rätta tävlingen

Konkurrens, vitalitet och frihet utgör således i princip positiva egenskaper hos tävlingen som dessutom var nödvändiga för arki-tekturens utveckling, förnyelse och förbättring. Det rör sig dock inte om några absoluta egenskaper. Den ohämmade konkurren-sen kunde försämra arkitekternas villkor. Stridsmetaforiken som förekommer ger en antydan om de bittra effekterna av låg regel-

36. Stendahl 1951, sid. 6.


tävlingsarrangörerna och prisdomarna och definierade dessas skyl-digheter i förhållande till tävlingsdeltagarna. Tävlingsdeltagarnas ansvar, skyldigheter och rättigheter i förhållande till tävlingen och arrangören bestämdes å sin sida genom reglernas krav på de av arrangörerna utfärdade tävlingsprogrammen. De krav reglerna ställde på tävlingsprogrammen preciserade därmed indirekt täv-lingsprocessen och behandlingen av deltagarna och deras förslag. Tävlingsprogrammen skulle i sin tur reglera vilka uppgifter och vilken information deltagarna hade rätt till och vilka uppgifter och handlingar deltagarna hade skyldighet att lämna. Program-men skulle vidare informera om tid och plats för inlämningen av tävlingsförslagen, tävlingens art (idé- eller projekttävling), pris-nämndens sammansättning, deltagarnas skyldighet till anonymi-tet samt upplysa om att programmet godkänts av prisnämnd och tävlingsnämnd. Varje enskilt tävlingsprogram fungerade som en inbjudan eller en kallelse till de arkitekter som ägde rätten att del-ta i den enskilda tävlingen och var riktad till hela arkitektkåren (i allmänna tävlingar), enbart delar av kåren (i begränsade tävling-ar) eller till hela kåren samt även utländska arkitekter (i nordiska, skandinaviska, dansk-svenska eller internationella tävlingar).

RättvisaMer än något annat eftersträvade arkitektkåren med reglerna rättvisa mellan tävlingsdeltagarna, i bemärkelsen lika förutsätt-ningar och villkor. Alla tävlande skulle ha lika möjligheter att utarbeta sina tävlingsförslag och få dem rättvist bedömda. Täv-lingsdeltagarna skulle ha tillgång till lika mycket tid samt lika-dana programhandlingar med samma riktlinjer, uppgifter och information. De skulle vid en på förhand given tidpunkt, angi-ven i tävlingsprogrammet, lämna in samma typer av handlingar vilka specificerades i programmen. Reglerna postulerade vilka handlingar arrangören skulle begära av tävlingsdeltagarna, att prisnämnden skulle bestå till mer än hälften av arkitekter, att ett tävlingsprogram skulle informera om prisnämndens samman-sättning, att det relativt sett bästa förslaget skulle prisbelönas och vilka grunder för uteslutning som gällde.43 Kraven på lika lång

pristävlingar i arkitektur”. AI: 4 Protokoll. 1900-05-07. Bilaga.43. Sammanfattningen av reglernas principer utgår från 1934 års tävlings-

regler. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte

[…]”.38 ett kännetecken för tävlingen var således att den upp-fattas som opartisk. Den skiljde sak från person, en föreställning som Hökerberg artikulerade 1909: ”[…] sakens skiljande från person, projektets från namnet, […]”.39 I detta sammanhang får begreppet fri ännu en innebörd i bemärkelsen fri från personliga hänsyn. Även idag anförs tävlingen som en förhållandevis objek-tiv metod att finna det bästa förslaget eller den bästa arkitekten. Sveriges Arkitekter påtalar i sin informationsbroschyr att täv-lingen genomförs under rättvisa former och att metoden innebär att flera arkitekter deltar i konkurrens om samma uppgift, utifrån samma förutsättningar och under lika villkor för att ”[…] valet av vinnare ska bli så objektivt som möjligt”.40 Vilken roll spelar objektiviteten och den rätta tävlingen egentligen i förhållande till tävlingens syfte att främja arkitekturens utveckling?

I det följande skall jag visa hur arkitektkåren genom justeringar och nya regelverk sökte utöva kontroll över den enskilda tävling-en och bestämma förfarandet till en standardmodell, vilken jag definierar som den rätta tävlingen. Syftet med den rätta tävlingen var kort sagt att upprätta rättvisa och jämlika förhållanden mellan tävlingsdeltagarna, egenskaper som underbyggde definitionen av tävlingen som en objektiv metod.

Arkitekttävlingens grundsatserPrinciperna för arkitekternas deltagarrätt, prisnämndens sam-mansättning, tävlingsprocessen och parternas ansvar, skyldighe-ter och rättigheter grundlades redan i 1877 och 1887 års regler.41 Alltsedan 1877 ställdes också krav på att tävlingsförslagen skulle lämnas in med motto eller märke vilket innebar att tävlingsdelta-garna skulle vara anonyma.42 Reglerna var i första hand riktade till

38. Osign. ”Arkitekten och bostadsprojekteringen” i Matrikel (Stockholm: SAR, 1950), sid. 21.

39. Hökerberg 1909, sid. 60.40. Arkitekttävlingar och Sveriges Arkitekters tävlingsservice 2008, sid. 5.

http://www.arkitekt.se/s12803/f530141. RA. STF. I. Föregångarna. Byggnadssamfundet. 1. Protokoll 1877-88.

Protokoll för samfundet och dess styrelse med bilagor. Protokoll 1877-02-10, § 8, bilaga.

42. RA. STF. I. Föregångarna. Byggnadssamfundet. 1. Protokoll 1877-88. Protokoll för samfundet och dess styrelse med bilagor. Protokoll 1877-02-10, § 8, bilaga. IV Avdelningarnas arkiv. Avdelningen för husbygg-nadskonst. AI:1. Protokoll 1889-10-15, § 5. Bilaga ”Ordningsregler för


allt kårens handläggning av 1934 års regler belyser. Inte heller Anna Östnäs analyserar närmare innebörden av att nya regler införs och skriver att reglerna under 1920-talet ”[…] ses över” några gånger. Hon beskriver vidare dessa som ”[…] i stort sett oförändrade”.45 Med nya regler sökte arkitektkåren inte bara komma tillrätta med att nya situationer uppdagats som inte överensstämde med de for-mella reglerna utan också, vill jag mena, att föreställningarna om vad som utgjorde rent spel förändrats eller fått ökad betydelse. För-skjutningar av detta slag innebär att tillvägagångssätt som tidigare varit accepterade, inte längre var godtagbara.

För arkitekttävlingens vidkommande instiftades de allra för-sta tävlingsreglerna 1877 av Stockholmsföreningen Byggnads-samfundet som redan 1887 modifierade dem. år 1900 revide-rades de ytterligare av Svenska Teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonst som 1888 övertog Byggnadssamfundets funktion som forum för främst Stockholmsarkitekterna, även om såväl ingenjörer som arkitekter bosatta på annan ort fanns som medlemmar.46 Göteborgsarkitekterna samlades i en motsvarande förening, Tekniska Samfundet i Göteborg, knuten till Chalmers Tekniska Institut. 1892 beslutade arkitekterna i Göteborg om egna tävlingsregler vilka, enligt Wærn, i stort sett följde Stock-holmsföreningens regelverk.47 Principerna för arkitekttävlingen var redan nu etablerade och skulle under de kommande femtio åren finjusteras med flertalet revisioner (år 1900, 1942 samt 1947) och nya regelverk (år 1916 och 1934). Förändringar regelverken emellan synliggör emellertid en gradvis precisering och formali-sering av tävlingsprocessen och tävlingsaktörernas respektive an-svar, skyldigheter och rättigheter. Anspråken på ökat inflytande över tävlingsinstrumentet utgör också anspråk på makt i förhål-lande till arrangören liksom anspråk på problemformulerings- och tolkningsföreträde över inte bara tävlingsförfarandet utan också tävlingsuppgiften. Framför allt 1934 års regler innebär en markant förskjutning av tävlingens position varför jag använder detta regelverk som utgångspunkt i jämförelserna med såväl tidi-gare som senare regler.

45. Östnäs 1984, sid. 152.46. RA. STF. I. Föregångarna. Byggnadssamfundet. 1. Protokoll 1877-88.

Protokoll för samfundet och dess styrelse med bilagor. Protokoll 1877-02-10, § 8, bilaga.

47. Wærn 1996, sid. 62.

tävlingstid och samma information, syftade framför allt till att åstadkomma distributivt rättvisa förhållanden mellan tävlings-deltagarna, det vill säga att tävlingens resurser skulle fördelas lika mellan deltagarna i tävlingen och att inga deltagare eller förslag skulle särbehandlas. Anonymitetsregeln innebar att tävlingsför-slagen skulle behandlas opartiskt.

OpartiskhetAnonymiteten var ett absolut villkor för arkitekttävlingens ob-jektivitet, men någon total rättvisa eller total opartiskhet i be-märkelsen objektivitet varken var eller är möjlig att åstadkomma. Man sökte dock få till stånd så rättvisa och objektiva förhållanden som möjligt. Förbudet mot arbetsgemenskap eller kompanjon-skap mellan deltagare och prisdomare utgjorde ett försök att för-hindra jävsituationer. Anonymitets- och jävsreglerna hade, för-utom att lägga grund till tävlingsmetodikens objektivitet, vidare olika effekter. Kravet på tävlingsdeltagarnas anonymitet syftade till att säkerställa tävlingsdeltagarnas opartiska behandling under bedömningen. när prisdomarna ställdes inför tävlingsförslagen hade de enbart tävlingshandlingarna att utgå ifrån och hade där-för i teorin endast sin sakkunskap, kompetens och bedömnings-förmåga att förlita sig på. Reglerna betydde i och med det att prisdomarna skulle gå fria från misstanke om partiskhet. Sam-mantaget innebar tävlingsreglerna att det var tävlingsprojektet som stod i fokus för bedömningen. Det var tävlingsförslaget som utifrån sina egenskaper och sin kvalitet som skulle bedömas utan prisdomarnas kännedom om upphovsmannens identitet, kompe-tens och erfarenhet.

Tävlingsförfarandet formaliserasnär Rasmus Wærn i Tävlingarnas tid hävdar att dagens tävlings-regler är ”noggrannare och innehåller fler tekniska detaljer”44 men principiellt sett är oförändrade sedan 1916 bortser han från flera omständigheter: dels den omfattande översynen av tävlingsregler-na vid 1930-talets början, dels de mer djupgående funktionerna hos de regeländringar och nya regelverk som infördes och som framför

kommentarer därtill. Svenska Teknologföreningens handlingar 268, (1934).

44. Wærn 1996, sid. 66.


gionala föreningar i Stockholm, Göteborg och Skåne och kom i princip att bestå i förhållandevis oförändrad form fram till 1974. Revideringar sker dock 1942, 1947 och 1964.

Tillkomsten av 1934 års regelverk skiljer sig på fyra avgörande punkter från tidigare regler. Detta framgår av en jämförelse mellan omfattningen av och tillkomstomständigheterna för 1934 års res-pektive 1916 års regler samt den revidering som påbörjades 1921 men aldrig resulterade i något beslut om nytt regelverk. För det första var 1934 års regelverk det första gemensamma regelverket för samtliga tre regionala arkitektföreningar medan 1916 års reg-ler var utfärdade av enbart Stockholmsföreningen Avdelningen för husbyggnadskonst. För det andra hade reglerna stadsfästs vid det gemensamma arkitektmötet i Helsingborg 1934. Beslutet hade fö-regåtts av ett remissförfarande och såväl de regionala föreningarna som Svenska Teknologföreningens avdelning för väg och vatten med flera, hade haft möjlighet att kommentera och föreslå änd-ringar i det utkast som utarbetats av Svenska arkitektföreningen, vilket de också gjorde. Förfarandet skiljer sig härvidlag avsevärt från 1916 års regler. För det tredje bestod den arbetsgrupp som bearbetade reglerna av Svenska arkitektföreningens förtroende-valda: Wolter Gahn, Sven Markelius, eskil Sundahl och Gunnar Asplund. Samtliga var eller hade varit ledamöter i styrelsen för Avdelningen för husbyggnadskonst/Svenska arkitektföreningen, vilket visar på frågans dignitet. Asplund var ordförande, Sundahl var vice ordförande under 1929, det år arbetsgruppen tillsattes.50 Ledamöternas centrala position inom Svenska arkitektföreningen skiljer denna arbetsgrupp från de kommittéer som tidigare ansva-rat före revideringarna av reglerna. Dessa hade varit underordna-de styrelsen för Avdelningen för husbyggnadskonst. när Ragnar Östberg, Carl Westman och Gunnar Asplund utarbetade 1916 års regler var enbart Asplund ledamot i styrelsen vilket även var fallet 1921, då Asplund tillsammans med Ärland noréen och Torsten Stubelius påbörjade men aldrig avslutade ytterligare en översyn av tävlingsreglerna.51 För det fjärde, och kanske den mest avgö-

50. Indebetou och Hylander 1937, D. 2, sid. 763f, 895, 912 och 930.51. RA. STF. IV. Avdelningarnas protokoll. Avdelningen för husbygg-

nadskonst. A I: 23 Protokoll 1921-03-21. § 3. Bilaga. ”Föreningsmed-delanden”, Byggmästaren, A-uppl., nr. 5 (1929), sid. 17. RA. STF. IV. Avdelningarnas protokoll. Avdelningen för husbyggnadskonst. A I: 18 Protokoll 1916-03-19, § 4. Indebetou och Hylander 1937, D. 2, sid.

Förändringarna av tävlingsreglerna, framför allt revideringen år 1900 och det helt nya regelverket 1934, visar på hur arkitekt-kåren flyttade fram sina positioner i förhållande till tävlingsar-rangörerna och ställde allt mer precisa krav på hur tävlingarna skulle genomföras. I allt större utsträckning sökte arkitektkåren få kontroll över tävlingsprocessen och inte minst tävlingsresul-tatet. Redan 1887 önskade Byggnadssamfundet att prisnämnden skulle få godkänna programmets sakinnehåll vilket antyder kå-rens intresse av att utöva inflytande över tävlingsprogrammet och programmets kvalitet. I 1916 års regler skärptes denna regel och formulerades i tvingande termer.48 1900 infördes det betydelseful-la tillägget att Avdelningen för husbyggnadskonst kunde rekom-mendera arrangören arkitekter till juryuppdrag om arrangören så önskade samt att prisnämnden hade rätt att utesluta förslag från bedömning som nämnden uppfattade som plagiat.49 Den sist-nämnda regeln var viktig för att säkra arkitektens upphovsrätts-liga skydd i tävlingssammanhang. Regeln kan också förstås som ett sätt att gynna arkitekturens utveckling då tävlingens syfte var att premiera i första hand nya idéer. 1916 fastställs ett delvis nytt regelverk på basis av de äldre reglernas principer. Med detta for-maliseras stadsplanetävlingen och väg- och vatteningenjörer till-skrivs rätten att bedöma och värdera tävlingsförslag i tävlingarna med stadsplanemoment. Få ingenjörer skulle, visar min genom-gång av stadsplane- och bostadstävlingar, emellertid komma att medverka i jurysammanhang med ett stort undantag – väg- och vatteningenjören Albert Lilienberg, som från och med 1907 var förste stadsingenjör i Göteborg och utsågs till stadsplanedirektör i Stockholm 1927 (Appendix 1a och 2).

Tävlingsreglernas demokratiska grundDen mest genomgripande revisionen av arkitekttävlingarnas reg-ler under 1900-talets första hälft genomfördes i början av 1930-ta-let. ett helt nytt regelverk beslutades 1934 av arkitektkårens re-

48. RA. IV Avdelningarnas arkiv. Avdelningen för husbyggnadskonst. AI:1. Protokoll 1889-10-15, § 5. Bilaga ”Ordningsregler för pristävling-ar i arkitektur”, § 1. Regler för svenska arkitektur och stadsplanetävlingar 1916, § 8.

49. RA. STF. IV. Avdelningarnas Arkiv. Avdelningen för husbyggnads-konst. A I:4 Protokoll och handlingar. Protokoll 1900-05-07, § 2. Protokoll 1900-09-17. § 2.


gram som 1934 års regler påbjuder avsevärt mer stringent utfor-mat. Det framgår av kommentarerna att kåren har en instrumen-tell syn på tävlingsresultaten och uppfattar ett tydligt samband mellan program och tävlingsresultat. Det är en ”gammal erfaren-het” att ett noggrant utarbetat program utgjorde förutsättningen för ett lyckat tävlingsresultat står det att läsa i kommentaren till 1934 års paragraf rörande tävlingsprogrammens innehåll.54

Kåren ställer vidare krav på att arrangören i programmet skall göra tydligare åtskillnad mellan å ena sidan den sakfråga program-met hade att informera om, å andra sidan tävlingsprogrammets av-talsmässiga och processuella aspekter vilka i reglerna benämndes ”tävlingstekniska uppgifter” och ”tävlingstekniska föreskrifter”, det vill säga information om tävlingen respektive förhållningsreg-ler. Den förstnämnda kategorin upplyste om tävlingsarrangör, tid och plats för förslagens inlämnande, prisnämndens sammansätt-ning och vilka handlingar som informerade om sakfrågan. Den andra kategorin innehöll bland annat det absoluta påbudet om anonymitet liksom bestämmelser rörande de handlingar som del-tagarna var tvungna att lämna in för att förslagen skulle vara pro-gramenliga, med andra ord giltiga och berättigade till bedömning. Inför regeländringarna diskuterade Svenska arkitektföreningen 1933 karaktären på de handlingar som deltagarna skulle lämna.55 För rättvisans skull var det naturligtvis viktigt att deltagarna läm-nande in lika handlingar. Det var också viktigt att dessa hand-lingar var sakliga. Viking Göransson kommenterade i en artikel i Byggmästaren 1932 bruket av perspektiv i tävlingar. Han ansåg att perspektivet var ”förkastligt” eftersom det inte bara var kostsamt utan också osakligt då man kunde manipulera perspektivbilden genom att”[…] fusk[a] med konstruktionen”. 56 Perspektivbilden bedömdes till skillnad från övriga former av ritningar, som planer och elevationer, således inte vara tillräckligt objektiv. Göranssons inställning till perspektivet kan vidare jämföras med den utbredda användningen av perspektiv i stadsplanetävlingarna från 1900-ta-lets första decennium, som i tävlingen om utvidgningarna av Gö-teborg 1901 och Helsingborg 1905. Med 1934 års regler beslutades

54. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer 1934, § 9v.

55. RA. STF. V. Primärorganisationernas arkiv. Svenska arkitektfören-ingen A I:1 Protokoll 1933-10-05, § 8.

56. Göransson 1932, sid. 222.

rande och betydelsefulla skillnaden från tidigare regler, så försågs dessutom varje enskild paragraf med informativa kommentarer. Tilläggen medförde att tävlingsreglerna som dokument betraktat växte från sex till femton sidor men endast från 19 till 20 paragra-fer, vilket ger en antydan om kommentarernas omfattning och detaljeringsgrad. Kommentarerna preciserar innebörden av varje paragraf, vilket minskade risken för feltolkningar och missbruk. Jag tolkar närvaron och innebörden av dessa kommentarer som att det nu hade blivit än viktigare att varje anordnad tävling ge-nomfördes programenligt och följde det av reglerna på förhand upprättade mönstret. Trots att kommittén för tävlingsreglerna var underställd Svenska arkitektföreningen, det vill säga Stockholms-föreningen, sökte denna en nationell förankring och legitimitet genom att skicka förslaget på de nya reglerna på remiss till regio-nalföreningarna.52 Förfarandet tyder dels på det nära samarbetet mellan de regionala föreningarna, dels på en strategi hos Svenska arkitektföreningen att åstadkomma uppslutning bakom arkitekt-tävlingens rätta genomförande.

Hanteringen av 1934 års regler talar för att Svenska arkitekt-föreningen avsåg att ge tävlingen legitimitet och auktoritet på helt nya grunder genom att förankra dem hos Sveriges hela arkitektkår och genom en, för hela kåren, gemensam överenskommelse. Här-vidlag följer 1934 års regelverk i princip Max Webers definition av legal auktoritet, vilken innebär att reglernas legitimitet etableras med hjälp av abstrakta regler vilka är fastställda genom överens-kommelse och med anspråk på efterlevnad av organisationernas medlemmar.53 Tillkomsten av detta nya omfattande regelverk be-traktar jag som signifikativt för en förändring eller förskjutning av tävlingens legitimeringsgrunder som först manifesterades under början av 1920-talet.

En tilltagande preciseringKommentarernas närvaro och omfattning kan också förstås som en tilltagande byråkratisering som medförde en ökad kontroll av tävlingsförfarandet. I jämförelse med reglerna från 1916 är det pro-

763f, 870 och D1, sid. 727.52. RA. STF. V. Primärorganisationernas arkiv. Svenska arkitektfören-

ingen. A I:1 Protokoll 1934-01-22, § 4.53. Weber 1983, sid. 147f.


något för att få gränsen mellan vad som är tillåtet eller icke enligt programmet klarare för såväl domare som tävlande än vad som nu är fallet (i nästan alla tävlingar).60

noréen vidhöll 1933, under senare diskussioner i Svenska arki-tektföreningen, att den kombinerade tävlingen var olämplig och önskade ”desavouera” formen.61 I 1934 års regelverk gavs slutligen den allmänna arkitekttävlingen företräde framför övriga eftersom denna tillät ”[…] alla lämpliga krafter […]” att delta och därmed skulle komma att belysa tävlingsuppgiften ”[…] så allsidigt som möjligt”.62 Indirekt möjliggjordes jämlika arbetsförhållanden och den kombinerade tävlingsformen sattes på undantag genom att flyttas till kommentarfältet. I 1942 års revidering får noréen till slut gehör för sin åsikt och paragrafen om tävlingsformer förses med följande kommentar:

en kombination av dessa båda tävlingsformer [den allmänna och den inbjudna tävlingen] är olämplig då därigenom vissa deltagare på grund av tillförsäkrad ersättning givas större möjlighet än andra att ned-lägga kostnader på tävlingen, vilket icke lockar dessa andra till deltagande.63

Kommentaren belyser de orättvisa och ojämlika arbetsförhållan-dena som den kombinerade tävlingen innebar. Oavsett tävlings-form skulle lika villkor råda mellan samtliga deltagare.

1934 års regler innebar också att grunderna för diskvalificering skärptes genom att förslag kunde uteslutas från bedömning om de inte löst en ”väsentlig” del av uppgiften och om de brutit mot

60. RA. STF. IV. Avdelningarnas protokoll. Avdelningen för husbyggnads-konst. A I: 23 Protokoll 1921-03-21, § 3. Bilaga.

61. RA. STF. V. Primärorganisationernas arkiv. Svenska arkitektfören-ingen. A I: 1 Protokoll 1926-04-33, § 6.

62. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer därtill 1934, sid. 3, § 1.

63. Tävlingsregler jämte kommentarer gällande för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar, (Stockholm: SAR, Publikation n:r 11, 1942), § 1. Reglerna publicerades också under rubriken ”Regler för svenska ar-kitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer”, i Årsbok med matrikel, (Stockholm: SAR, 1943).

att tävlingshandlingarna skulle inskränkas till dem som var ”sakligt belysande och nödvändiga för ett fackmässigt bedömande”, vidare att perspektiv skulle i förekommande fall utföras ”korrekt och med ögonpunkten angiven” (mina kursiveringar).57

Med 1934 års och även med 1942 års regler sökte man också renodla tävlingsformerna för att ge lika arbetsförhållanden för samtliga deltagare en tävling. I 1916 års regler, till skillnad från senare, värderades inte tävlingsformerna. Med anledning av täv-lingen om konserthus i Stockholm 1921 diskuterades den kom-binerade tävlingsformen. Polemiken mellan Gunnar Asplund och Ärland noréen och noréens kritik av tävlingsformen bidrog till att denna i princip dömdes ut i 1942 års regler, vilket jag berörde ovan. Den kombinerade tävlingsformen innebar att inbjudna och därmed arvoderade arkitekter deltog vid sidan av andra vilka med-verkade på egen bekostnad och utan arvode, på eget initiativ med enbart möjlighet till vinst, prispengar och uppdrag. I sin anmälan av tävlingsresultatet i tidskriften Arkitektur påtalade Asplund de inbjudna arkitekternas större möjligheter att bearbeta sina förslag då dessa var arvoderade och önskade att arrangören bjudit in yt-terligare arkitekter.58 Hans inställning kritiserades dock av noréen som menade att arrangören istället borde ha gått tvärtom tillväga och gjort tävlingen antingen allmän och öppen för alla eller be-gränsad med enbart inbjudna deltagare. Systemet med kombine-rade tävlingar i enlighet med 1916 års regler gynnade, enligt noré-en, de inbjudna arkitekterna på bekostnad av övriga.59 noréen fö-reslog en revidering av gällande regler på grund av de orättvisa och ojämlika tävlingsförhållandena som präglade en del tävlingar:

Som exempel på frågor, som kunde behöva att dis-kussionsvis belysas, må nämnas: om det är lämpligt att tävlingstiden kan, på enskilda tävlandes begäran, förlängas (som vid Götaplatstävlingen), om det är önskvärt att inköp verkställas efter väsentligen olika principer än dem, efter vilka prisen utdelas (som vid konserthustävlingen), samt om man kan göra

57. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer därtill 1934, § 9t och § 10.

58. Asplund 1921, sid. 6.59. RA. STF. IV. Avdelningarnas protokoll. Avdelningen för husbyggnads-

konst. A I: 23 Protokoll 1921-03-21, § 3. Bilaga.


lingar genomförda under 1900-talets första hälft som jag studerat uppvisar ett påfallande lågt antal väg- och vatteningenjörer bland vinnarna. Förutom Albert Lilienberg påträffas under 1900-talets första decennium endast nils Gellerstedt, erik Bülow Hübe och Sigfrid ewald. efter andra världskriget återfinns ingenjörer som medarbetare till de arkitekter som prisbelönas (Appendix B).

Medlemmarna i Avdelningen för husbyggnadskonst, såväl som i Svenska arkitektföreningen och från 1936 SAR, var med stor sannolikhet relativt välkända för varandra, trots att kåren växte. Framför allt bör de Stockholmsbaserade arkitekterna ha varit för-hållandevis väl bekanta med varandra. erik Fribergers uppgift om fördelningen av arkitekter över landet visar att endast drygt 60 arkitekter var yrkesverksamma i landsorten 1928 och då koncen-trerade till Göteborg och Malmö.67 SAR anordnande dessutom årliga riksmöten som förlades i olika städer runtom i landet och till vilka medlemmarna var inbjudna. Fram till 1964, då en arki-tektursektion tillkom i Lund, fanns vidare enbart två grundutbild-ningsinstitutioner, vid KTH i Stockholm och vid Chalmers tek-niska institut i Göteborg som 1937 fick högskolestatus.68 Under studietiden bildades här nätverk vilka kom att bestå och byggas ut under yrkespraktiken vid äldre kollegors kontor eller inom offent-lig förvaltning. SAR:s inre krets var utan tvivel väl bekanta med varandra.69 De aktörer som under åtminstone 1900-talets första kvartal dominerade bilden av stadsplane- och bostadstävlingarna hade anknytning till varandra genom utbildningen vid främst KTH och Konsthögskolan, anställningar och genom de tillfälliga relationer som tävlingssamarbete innebar. Det var exempelvis re-lativt förekommande att lärare bedömde sina forna elever eller att arbetsgivare bedömde tidigare medarbetare i tävlingarna.70 I

67. Friberger 1928, sid. 33f.68. Linn 1990, sid. 73.69. Linn redogör för arkitektkårens storlek vid 1900-talets början och

skriver: ”I slutet av 1910-talet fanns i Sverige uppskattningsvis knappt 400 arkitekter i åldrarna 25-65 år med högskoleutbildning eller mot-svarande. nära två tredjedelar av dem var under 45 år. Det är inte säkert att alla kände varandra, men det var fullt möjligt med tanke på kretsens storlek”. Linn 2002, sid. 531.

70. Catharina nolin visar i En svensk lustgårdskonst. Lars Israel Wahlman som trädgårdsarkitekt hur exempelvis Gunnar Asplund arbetade hos Wahl-man mellan 1907 och 1910. Asplund medverkade tillsammans med Sigurd Lewerentz sedermera i tävlingen om Skogskyrkogården 1914

anonymitetskravet. Liksom tidigare fanns möjlighet att utesluta förslag som saknade handlingar eller inte inlämnats i tid. Däremot var möjligheten till uteslutning på grund av plagiat borttagen.64

Objektiviteten säkerställdI de allra första tävlingsreglerna från 1877 hade prisdomare för-bjudits att delta i tävlingar de bedömde och nu, 1934, uppmana-des även syskon, släktingar i rakt upp- eller nedstigande led samt kompanjoner till prisdomare, i ordalag som ”må icke”, att inte delta i berörda tävlingar. någon tvingande regel infördes således inte, utan formuleringen var bara en uppmaning. Hur kåren vidare definierade ”kompanjonskap” får tillsvidare vara en öppen fråga. Med 1934 års regler förbjöds också de ”ritade märken” som möj-liggjorde identifieringen av förslagsställarna och endast motton tilläts. I vissa tävlingar, som exempelvis tävlingen om norrmalm 1933-1934, förvisso inledd året innan reglerna infördes, klistrades dessutom alla motton över och ersattes med sifferkoder. Också bruket att anlita en tävlingsfunktionär infördes 1934.65 Beslutet att anlita tävlingsfunktionärer för att vara prisnämnderna be-hjälpliga, utgjorde dock en inte helt okontroversiell fråga eftersom ännu en inblandad part ansågs öka risken för ryktesspridning. 66 Funktionären avsågs fungera som en buffert mellan tävlingsdelta-garna och prisnämnden. Denna skulle sköta eventuell korrespon-dens mellan parterna, ansvara för att tävlingsförslagen förteckna-des och inkluderade lika handlingar inför bedömningen.

åtgärderna för att skydda de tävlandes anonymitet och förhin-dra jäv i 1934 års regler är särskilt intressanta i förhållande till den växande arkitektkåren. Det skall sägas att inte enbart arkitekter deltog i tävlingarna. Även ingenjörer, byggmästare och byggmäs-tararkitekter med lägre teknisk utbildning deltog med stor san-nolikhet i tävlingarna. Arkitekttiteln var inte skyddad och något formellt förbud för andra yrkesgrupper att delta i arkitekttävling-arna stod inte i tävlingsreglerna. De stadsplane- och bostadstäv-

64. Regler för svenska arkitektur och stadsplanetävlingar 1916, § 13. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer därtill 1934, § 12.

65. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer därtill1934, § 3, § 6 och § 9q.

66. RA. STF. IV. Avdelningarnas protokoll. Svenska arkitektföreningen. A I:1. Protokoll 1933-05-10, § 6.


berg och en av pristagarna, Thure Bergentz, som tillsammans med åke Virgin, chef vid fastighetskontorets gaturegleringsavdelning, hade tilldelats ett av tre förstapris, definierades som alltför nära och regelstridig. Under tävlingstiden hade förbudet mot arbetsge-menskap mellan prisdomare och deltagare tillkommit i samband med en inkommen fråga om anställda hos någon av prisnämn-dens ledamöter eller dessas samarbetspartners var tillåtna att delta i tävlingen.73 Regeln var praxis i andra länder men ännu inte införd i det svenska regelverket utan gällde endast norrmalmstävlingen genom tävlingsarrangörens beslut. Om regeln skulle följas rådde det däremot delade meningar, vilket visar på hur tävlingens ge-nomförande i enlighet med regler och program var en fråga för förhandling. Borgarrådet Harry Sandberg som var prisdomare samt fastighetsnämndens ledamot, Gustav Ahlbin, även han pris-domare, reserverade sig mot förslaget att diskvalificera Bergentz och Virgin.74 Även Virgin själv ifrågasatte om regeln verkligen var avsedd att användas när prisnämnden bestod av så många ledamö-ter och uttryckte sitt missnöje: ”Jag kan inte i detta sammanhang underlåta att påpeka, […], att vid nyligen avgjorda liknande täv-lingar ha i bägge fallen pristagarna varit anställda hos en av pris-domarna, men icke desto mindre fått pris och fått behålla dem.”75 Stödet för en diskvalificering var dock stor. Gunnar Asplund häv-dade i egenskap av prisdomare att prisnämnden måste samman-kallas och besluta i frågan, medan Hakon Ahlberg, som 1933 var ordförande i Svenska arkitektföreningen, påtalade att regeln aldrig tillämpats i Sverige, men att den måste följas då den faktiskt in-förts.76 Ahlbergs uttalande belyser främst åsikten att regler var till för att följas. Samtidigt visar Ahlbergs agerande hur känslig frågan var och, vill jag mena, att de angrepp som dagspressen förmedlade faktiskt hotade att undergräva tävlingsförfarandets trovärdighet. Ahlberg framträder i diskussionen i egenskap av ordförande och

73. SSA. Stadsplanenämndens arkiv. Handlingar. norrmalmstävlingen Dnr 29/1930. F III: 2. Program, beskrivning, frågor & svar samt utlå-tande. ”Svar å inkomna frågor”.

74. SSA. Stadskollegiets utlåtande och memorial. Bihang nr 10/1933, sid. 82.75. Osign. ”Diskussion om norrmalmstävlingen”. Nya Dagligt Allehanda,

1934-02-03. Osign. ”Professor Asplund vill ha prisnämnden samman-kallad”. Svenska Dagbladet, 1933-12-22. Se även Carl Kleman, ”Ceasars hustru” i Teknisk Tidskrift, häfte A5, 30/12 ( 1933), sid. 468.

76. Osign. ”Professor Asplund vill ha prisnämnden sammankallad”, Svens-ka Dagbladet 1933-12-22.

praktiken var det inte möjligt att helt säkerställa anonymiteten. Att prisdomarna kunde identifiera förslagsställarna bakom ett projekt informerar bland annat Helge Zimdal om i redogörelsen för sin studietid vid KTH under erik Lallerstedt som professor i arkitektur: ”Lalle var på den tiden [1920-talet] nästan alltid med i prisnämnden vid de många arkitekttävlingarna och då var det ganska lätt för honom att känna igen de anonyma förslagsstäl-larna på ritsättet, som förr ofta var mycket personligt”.71 Också Ragnar Uppman, som agerade prisdomare under 1960-talet, skri-ver att anonymiteten inte kunde vara ”absolut” utan att arkitekter ”[…], på samma sätt som författare och kompositörer, [lämnar] personliga avtryck i sina projekt och i hur de presenteras”.72

Samtidigt som risken att de anonyma tävlingsförslagen attribu-erades till en välbekant arkitekt rimligtvis minskade med den väx-ande arkitektkåren, förbättrades alltså möjligheten att upprätthål-la de tävlandes anonymitet genom de nya reglerna. Att förbudet mot arbetsgemenskap inte införts tidigare än 1934 kan förklaras av arkitektkårens ringa storlek under framför allt 1900-talets tre första decennier och arkitekternas nära band till varandra. Förbud mot arbetsgemenskap skulle begränsa såväl valet av prisdomare som vilka tävlingar som var möjliga för den enskilde att delta i. Samtidigt var arkitekttävlingens regler om jäv problematiska ef-tersom det i praktiken varken var möjligt att faktiskt förhindra någon som inte uppfyllde kriterierna för att få delta i en tävling eller att få kännedom om eventuella jävssituationer eftersom de tävlande var anonyma så länge de inte var prisbelönade. Man kan härvidlag hävda att objektiviteten förutsatte rent spel, att arkitek-terna agerade i enlighet med reglerna och avhöll sig ifrån att delta i tävlingar som bedömdes av släkt eller kompanjoner.

endast då anhörig eller kompanjon tilldelades pris eller fick sitt förslag inköpt uppdagades jävsituationen och pristagares relation till juryledamoten. Vad som utgjorde en jävsituation avgjordes från fall till fall och någon entydig definition av kompanjonskap har inte varit möjlig att ringa in. Tävlingen om nedre norrmalm 1933 utgör dock ett belysande exempel på hur en nära arbetsrelation mellan en prisdomare, i detta fall stadsplanedirektör Albert Lilien-

som bland andra Wahlman bedömde. nolin 2008, sid. 47.71. Zimdal 1981, sid. 18.72. Uppman 2006, sid. 166.


ordnandet av trakten kring Lunds domkyrka och tävlingen om stadsplan och bebyggelse för Ladugårdsgärde, båda genomförda 1929. Programmen ansågs innehålla för få, felaktiga och/eller ir-relevanta uppgifter. 79 Inte minst norrmalmstävlingen 1933-1934 kritiserades för att inte ge de tävlande relevant information.80

Jag kan således notera en intressant diskrepans mellan å ena sidan en tilltagande precisering av tävlingsförfarandet och av ar-rangörernas och deltagarnas tolkningsutrymme i tävlingstekniskt hänseende, å andra sidan en frånvaro av detaljstyrning av själva sakfrågan, hur arrangörerna formulerade tävlingsuppgiften. Ge-nom tävlingsreglernas krav på prisnämndens godkännande sökte kåren således utöva inflytande över sakfrågan. Samtidigt som re-gelverket ställde höga krav på tävlingsarrangören i egenskap av be-ställare och byggherre var syftet att lämna ”skapandet” av projek-tet åt tävlingsdeltagarna själva. Det var i detta av tävlingsprogram-met tillskapade utrymme som tävlingsdeltagarna hade möjlighet att tolka uppgiften. Betydelsen av tävlingsprogrammets frihet står härmed klar. Med för mycket eller fel krav, önskemål och informa-tion fanns risken att uppgiften inte fick den ”allsidiga belysning” som eftersträvades eftersom projektet låstes till vissa uttalade el-ler outtalade förutsättningar. Först med 1942 års reviderade regler efterfrågas för deltagarnas räkning frihet, dessförinnan talade täv-lingsreglerna inte om frihet trots att tävlingen förknippades med den egenskapen. Det är nu definitivt berättigat att definiera regler-nas krav på programmet, eller kårens krav på tävlingsarrangören, i förhållande till tävlingsuppgiften, som anspråk både på arkitek-tens frihet från hämmande instruktioner och upplysningar, och på arkitektens frihet att obehindrat tolka uppgiften.

Föreställningen om arkitektens frihet från hämmande förkun-skaper förelåg, kan man också hävda, implicit i den allmänna täv-lingsformen i den mån att deltagarna förväntades vara fördoms-fria, det vill säga utan kännedom och förkunskaper om tävlings-uppgiften och tävlingsområdet. Den allmänna tävlingen syftade till att ge tävlingsuppgiften en så ”allsidig belysning” som möjligt, varför en mångfald deltagare var önskvärda. Bland dessa väntades finnas, kan man tänka, såväl erfarna som oerfarna, välmeriterade som mindre kvalificerade, kända som okända arkitekter, liksom

79. Schmalensee 1929, sid. 29. Gahn 1929b, sid. 176.80. Markelius 1934, sid. 20. Johansson 1934. näsström 1933.

hans ingripande får tolkas som att frågan krävde att en högre in-stans agerade och genom sin auktoritet kunde mildra effekterna av kritiken. Hela diskussionen kring Bergentz och Virgins förstapris föranleder frågan om huruvida avsteg från den rätta tävlingen och rent spel undergrävde tävlingsresultatens giltighet.

Sakfrågans bestämningSom en övergripande princip gällde att tävlingsprogrammen i för-hållande till den formulerade tävlingsuppgiften skulle vara korta och noggrant formulerade. På basis av denna grundsats infördes redan 1887 en regel om att programmen skulle skilja mellan obli-gatoriska krav, önskemål och allmän information om tävlingsob-jektet.77 Medan de tävlingstekniska aspekterna undan för undan i 1916, 1934 och 1942 års regler preciserade och formaliserade täv-lingsprocessen till en objektiv och rättvis standardmodell, föränd-rades inte bestämmelserna som reglerade hur arrangören skulle formulera tävlingsuppgiften i motsvarande grad. Det vill säga att grundregeln om korta och sakliga program från 1887 stod i princip oförändrad under hela 1900-talets första hälft. Inte heller den mall för tävlingsprogram som SAR:s tävlingsnämnd utarbetade och utfärdade 1943 innehöll några ytterligare rekommendationer rö-rande hur tävlingsuppgiften skulle formuleras och informeras om. Förutom lokalprogram och eventuella önskemål rörande tävlings-objektet krävde 1934 års regler att programmen skulle innehålla uppgifter om projektets status, tidpunkt för fortsatt projektering och genomförande av projektet samt information om tävlingsom-rådets karaktär. några egentliga begränsningar av programhand-lingarnas innehåll och omfång lämnades dock inte utan enligt 1934 års regler skulle programmen innehålla ”[…] möjligast full-ständiga och detaljerade uppgifter berörande själva tävlingsobjek-tet”, men lämnade åt arrangören att avgöra vad detta innebar.78

Kommentaren uppdagar en instrumentell syn på arkitekttäv-lingen och en föreställning om möjligheten till en optimal lös-ning, givet tillräcklig och rätt vägledning. Föreställningar av detta slag artikulerades också i kritiken av exempelvis tävlingen om

77. RA. STF. IV. Avdelningarnas protokoll. Avdelningen för husbyggnads-konst. AI: 1 Protokoll. 1889-10-15, § 5. Bilaga: ”Ordningsregler för pristäflingar i arkitektur”.

78. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer därtill 1934, § 9v.


ett utbyte av symboliska tjänsterSveriges Arkitekters informationsbroschyr om arkitekttävlingen från 2008 får här, genom sin klarhet, belysa resonemanget. Or-ganisationen framhåller att tävlingen syftar till att finna ”den op-timala föreningen”, ”den bästa arkitekten” eller ”den bästa idén” formulerat i absoluta termer.81 nyanserande modaliteter saknas i broschyren och påståendena om tävlingens företräden framstår som sanna sakförhållanden genom den förekommande använd-ningen av presensformen av verben ”vara” respektive ”innebära”, trots utsagornas uppenbart normativa innebörd. Utsagor av dessa slag kan visserligen sägas höra hemma i informations-, marknads-förings- eller reklamsammanhang och är självfallet avsedda att lyfta fram tävlingens positiva aspekter inför potentiella tävlings-arrangörer och legitimera tävlingen inför politiker och allmänhet. Likväl är uttalandena generaliserande och antar en operativ och framför allt legitimerande funktion. Objektiviteten, tillförsäkrad i den rätta tävlingen, bidrar till att ge tävlingen och dess resultat legitimitet.

Vad noréens påpekande rörande de orättvisa förhållandena tävlande emellan i den kombinerade tävlingen, citerad ovan, och reglernas kommentarer ovan synliggör, och som jag vill mena är av betydelse i legitimeringssammanhang och väsentligt för kårens inflytande över arrangören, är hur kåren förbinder goda tävlings-resultat i termer av ”allsidig belysning” med många tävlingsdelta-gare. Implicit skrev kåren in förbehåll i reglerna genom att antyda att många deltagare innebär goda tävlingsresultat varför en mål-sättning för arrangörerna blir att locka en mängd arkitekter att tävla. Förbehållen tog sig uttryck i ett utbyte av symboliska tjäns-ter arrangör – arkitekter emellan som arkitektkåren utnyttjade för att övertyga och motivera arrangörerna att respektera kårens uppsatta tävlingsregler och utfärdade tävlingsprogram.

Lika villkor för alla tävlingsdeltagare ingick som en ersättning till arkitekterna mot att dessa deltog i tävlingen. Konsekvenserna av orättvisa tävlingsförhållandena implicerades i tävlingsreglerna genom upplysningar om betydelsen av ett genomarbetat tävlings-program, rättvisa villkor liksom en förtroendeingivande prisnämnd vilka sägs locka deltagare. en mängd deltagare utgjorde en kritisk

81. Arkitekttävlingar och Sveriges Arkitekters tävlingsservice 2008, sid. 5. http://www.arkitekt.se/s12803/f5301

arkitekter med olika ståndpunkter och uppfattningar, tillräckligt sporrade och hågade av tävlingsförfarandet och tävlingsuppgiften. Mångfalden och variationen deltagare föreställdes bidra till en va-riation av lösningar som belyste tävlingsuppgiften ur flera olika perspektiv och medverkade till arkitekturens utveckling.

Jämförelsen av regelverken från 1916 respektive 1934 visar sammanfattningsvis att förändringarna betydde en tilltagande precisering av kårens krav på tävlingsarrangören avseende hur tävlingsprogrammen skulle utformas och formuleras. Precise-ringen innebar ett) att tävlingsförfarandet formaliserades i högre grad än vad som tidigare varit fallet, två) att arrangörens tolk-ningsutrymme för hur tävlingen skulle genomföras begränsades och tre) ett säkerställande av att tävlingsförfarandet föll inom ramarna för standardmodellen, vilken jag här definierar som den rätta tävlingen. Den rätta tävlingen var vidare en objektiv tävling i vilken såväl deltagarnas som prisdomarnas opartiskhet och oväld garanterades. I teorin definierade reglerna en ideal och korrekt standardtävling, vilken skulle uppfylla de av kåren uppställda vill-koren. Denna rätta tävling skulle tillförsäkra tävlingsdeltagarna ett i tid och rum tillräckligt utrymme, anpassat efter uppgiftens komplexitet, så att de skulle kunna lösa tävlingsuppgiften så bra som möjligt. Den skulle också åstadkomma så rättvisa villkor som möjligt, liksom en opartisk behandling och bedömning av försla-gen. Det var sannolikt dessa tävlingens grundprinciper som för-anledde kåren att uppfatta och beskriva tävlingen som en relativt objektiv metod. Vad denna objektiva tävling innebar, vilka effek-ter och ändamål den hade och syftade till, är dock endast möjligt att få klarhet i genom att analysera vilka egenskaper och funktio-ner som tillskrevs den i tävlingsdiskursen. Vad betyder exempelvis deltagarnas anonymitet, bortsett från det enkla faktum att prisdo-marna inte skulle kunna identifiera förslagsställarna? Och varför tillskrevs tävlingens objektivitet så stor betydelse att ett förbud mot arbetsgemenskap eller kompanjonskap mellan deltagare och prisdomare infördes samtidigt som risken för jävsituationer mins-kade genom kårens större storlek? Var regelns tillkomst enbart ett utslag av kårens anspråk på att säkerställa tävlingens objektivitet ytterligare och likställa de svenska reglerna med utländska, något som indikeras av kårens intresse för utländska regler i anslutning till utarbetandet av 1934 års regler, eller kan man belysa tävling-ens tillskrivna objektivitet utifrån andra omständigheter?


motsvarar endast bråkdelen av det arbete de tävlande lägger ned på uppgiften”.87 Retrospektivt skriver Hans åkerlind 2006: ”Ar-kitekttävlandet var för arkitekten i allt väsentligt ett arbete, ett mestadels enormt arbete. Och det bjöd man på gratis i förhopp-ning om att på detta sätt vinna pris”.88 2006 skriver också Rag-nar Uppman återblickande om arkitekttävlingen, att om den inte redan funnits sedan gammalt hade den troligtvis inte uppfunnits eftersom kostnaderna och insatserna är alltför höga i relation till den ringa och osäkra belöningen.89 Slutligen påtalar även Sveriges Arkitekter 2008: ”I en tävling, […], lägger de deltagande arki-tekterna sammanlagt ned ett arbete som i värde vida överstiger pris- eller arvodessumman […]”.90

Dessa utsagor fungerar, menar jag, i analogi med inväxlingen av deltagarnas förslag mot arrangörens följsamhet mot regler och pro-gram. Utsagorna kan betraktas som legitimerande var för sig men sammantaget bildar de och ingår i en mer omfattande legitimerings-form med utgångspunkt i det implicita förbehåll som lämnas i reg-lernas kommentar. Genom att hänvisa till arkitekternas bidrag till tävlingen i form av engagemang, tid och pengar kunde arrangören förmås att också den bidra genom att följa de av kåren uppställda reglerna. Ju fler bidrag som lämnades in, desto bättre resultat genom den bredare belysningen, och desto större utsikter till objektivitet då antalet förslag rimligtvis försvårade möjligheterna för prisnämnden att identifiera förslagsställarna. Ju större objektivitet, desto mer tro-värdigt resultat vilket legitimerar den riktning arkitekturens utveck-ling tagit genom bedömningen och tävlingsresultatet.

Rent spel och spel för gallerierna

Anna Östnäs beskriver i sin avhandling Arkitekterna och deras yr-kesutveckling hur tävlingsverksamheten under 1920-talet debatte-rades och konstaterar att ”lekmannainflytandet kontra fackman-nainflytandet, de tävlandes förtroende för prisdomarna och ano-nymitetsskyddet […] vid sidan av programenlig bedömning [är]

87. Holm 1957.88. åkerlind 2007, sid. 52.89. Uppman 2006, sid. 170.90. Arkitekttävlingar och Sveriges Arkitekters tävlingsservice 2008, sid.13.

http://www.arkitekt.se/s12803/f5301

aspekt av den allmänna tävlingen och färre deltagare, hävdade man, undergrävde tävlingens möjlighet till ”allsidig belysning”. ”Tävlingsintresse” skriver Otar Hökerberg 1909 ”[…] det är en garanti för en utvecklingskraftig byggnadskonst”, vilket tydliggör utbytet av tjänster mellan kår och arrangör. 82 Hökerbergs uttalan-de innebär en utfästelse om utveckling så länge deltagarna ström-made till. Att med olika medel upprätthålla arkitekternas tävlings-intresse och deltagarantal var således viktigt i utvecklingens namn. Också programkvalitet knöts till tjänsteutbytet genom att i 1934 års regler förbindas med goda tävlingsresultat: ”Det är en gammal erfarenhet, att ju klarare och mera genomarbetat programmet är […], desto bättre resultat av tävlingen kan förväntas” står det att läsa i en av programparagrafens klargörande kommentarer.83

I anslutning till utbytets logik vill jag också behandla det under hela 1900-talet förekommande narrativa motivet om arkitekter-nas stora insatser i förhållande till deras begränsade utbyte. Det används i samband med tävlingen inför egnahemsutställningen på Lidingö 1908 då Axel H Forsberg reagerat på Wilhelm Klem-mings beklagan över att inga kompetenta arkitekter stod att finna bland deltagarna: ”Om de i tider af stor brådska ej vilja riskera tid och penningar på täflingar med osäker utdelning, må vara fullt berättigadt, […]”, skriver Forsberg i Tidskrift för Arkitektur och Dekorativ Konst.84 I Svenska Teknologföreningens avdelning för husbyggnadskonsts utkast till tävlingsregler från 1930-talets början skriver man: ”Den ekonomiska insats som göres av del-tagarna i en allmän tävling torde alltid uppgå till mångdubbelt större värde än den prissumma, som står till förfogande.”85 1946 hävdar Lennart Tham i Arkitekten att ”[d]e tävlande göra varje gång en betydande ekonomisk insats – sammanlagt överstiger den väl utan undantag de belopp, arrangören ställer till förfogande […]”.86 Lennart Holm skriver 1957 i dagspressartikeln ”Varför tävlar arkitekterna?”: ”Det är en billig utredning, ty prissumman

82. Hökerberg 1909, sid. 62.83. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-

mentarer därtill 1934, § 9v.84. Osign. ”Arkitekturtäflingar”, Tidskrift för Arkitektur och Dekorativ Konst,

nr 10 (1907), sid. 119.85. AM, Wolter Gahns samling. AM 1984-21. Kartong 3. ”Förslag till

tävlingsregler för Svenska arkitektföreningen.”86. Tham 1946, sid. 290.


arna blev mer inträngande och tonläget höjdes avsevärt. Fram-för allt upplevde debattörerna att antalet olämpligt genomförda tävlingar ökade och i artiklarna stod att läsa utsagor som: ”den skarpa kritik, som vid flertalet av de senare årens tävlingar riktats mot prisnämndernas åtgärder, torde med all önskad tydlighet peka på att förhållandena äro långt ifrån tillfredsställande”.93 Det var inte enbart de enskilda programmen eller bedömningarna som stod i fokus utan tävlingsverksamhetens tillstånd. Av artik-larna och insändarna framstår ett fåtal som betydelsefulla genom sin karaktär, omfång och innehåll. Framför allt utmärker sig ett antal artiklar författade av de relativt unga arkitekterna Gunnar Hoving, Mogens Mogensen och Gunnar Sundbärg, födda runt 1900 och utexaminerade från Tekniska Högskolan åren 1923-1924. Mogensen och Sundbärg hade varit kurskamrater på KTH och Hoving hade läst året över dem. 1927 avslutade såväl Hoving som Sundbärg sina studier vid Konsthögskolan. Hoving fick an-ställning i Göteborg hos Melchior Wernstedt, professor vid Chal-mers tekniska institut, medan Sundbärg sedan 1924 varit anställd vid Stockholms stadsplanekontor och 1932 anställs vid Göteborgs stadsingenjörskontor. Mogensen å sin sida, examinerades från Konsthögskolan 1928 och fick anställning hos Sven Markelius. 1931 blev Mogensen Markelius handgångne man i Helsingborg vid uppförandet av konserthuset där. 94 Man får anta att Hoving, Mogens och Sundbärg kände varandra väl. Ingen av dem var vid denna tid huvudsakligen verksam som privatpraktiserande arki-tekt men med utgångspunkt i deras respektive anställningar, kan man säga att de var förhållandevis etablerade på arbetsmarknaden och bekanta på fältet. Deras skarpa kritik mot tävlingsverksam-heten i Byggmästaren sammanfaller delvis i tid med Uno åhréns och Wolter Gahns redaktörskap åren kring 1930 och tidskriften uttrycker tydligt de nya funktionalistiska ideal som den närmsta kretsen kring såväl tidskriften som Svenska arkitektföreningen, propagerade för.95 åhrén bjöd uttryckligen in till debatt och öns-

93. Mogensen 1929.94. Indebetou och Hylander 1937, D. 2, sid. 1150, 1155 och 1167.95. Mårtelius skriver med anledning av tidskriften Arkitekturs hundraår-

sjubileum 2001: ”en vändpunkt kan prickas in i Uno åhréns eleganta uppgörelse med monumentaliteten hos Asplunds stadsbibliotek, när det presenterades i juni 1928. Med denna årgång blev det över huvud taget tydligt att tidskriften drev en linje, en konsekvent kampanj för

de viktigaste föremålen för kritik under denna tid”. 91 Jag instäm-mer med sammanfattningen, men anser samtidigt att den varken närmare förklarar eller tolkar kritikens innebörd och relevans. Att tävlingsreglerna inte var entydiga utan öppna för tolkningar och missbruk visar överläggningarna, som Svenska arkitektföreningen förde kring regler och praxis under 1930-talets första år, som jag i korthet refererade till i ovanstående resonemang,. Parallellt dis-kuterades tävlingsverksamheten flitigt i fackpressen, diskussioner som aktualiserades av att enskilda tävlingar uppfattades ha brustit i något avseende. Samtidigheten av dessa parallella men förknip-pade förhandlingar pekar mot mer djupgående förändringar av tävlingsverksamhetens legitimitetsgrunder medan fackpressde-batten fördjupar innebörden av det rena spelet. I det följande skall jag analysera föreställningen om rent spel, vilken kom till uttryck i den tidvis skarpa kritik som riktades mot tävlingarnas arrangörer, men framför allt mot tävlingarnas prisnämnder.

en principiell tävlingsdebattUnder 1910- och 1920-talet rapporterades kontinuerligt i Tidskrift för Arkitektur, från 1922 Byggmästaren, om tävlingar som inte levt upp till kårens krav på programkvalitet, jurysammansättning, be-dömningar och tävlingsresultat. exempel på sådana är tävlingarna om Götaplatsen i Göteborg 1917, Stockholms konserthus 1921, konserthuset i Helsingborg 1926, nämndhus och stadsplan vid Kla-ra sjö i Stockholm 1929, stadsplanetävlingen för Ladugårdsgärde i Stockholm samma år, tävlingen om medborgarhus i Stockholm 1930, Göteborgs konserthus 1931 och norrmalmstävlingen i Stock-holm 1933.92 Dessa tävlingar omfattade prestigefyllda uppgifter och hade kårens uppmärksamhet. Man kan alltså tänka sig att det var särskilt viktigt för arkitektkåren att just dessa tävlingar genomför-des i enlighet med reglerna och kårens föreställning om rent spel, varför arrangörernas, prisdomarnas och ibland även deltagarnas bristande tillämpning av regelverket föranledde stark kritik.

Från att i första hand ha gällt enstaka tävlingar antog den vid 1920-talets början sporadiska och milda kritiken vid 1920-talets slut och 1930-talets början en principiell karaktär. Granskning-

91. Östnäs 1984, sid. 152.92. Östberg 1917. Asplund 1921. Gahn et al. 1926. åhrén 1929a. Gahn

1929a. Romare 1930. Uno åhren et al. 1931b.


hade tidigare avlöst varandra som redaktörer för fackorganet och som förtroendevalda i styrelsen för avdelningen för husbygg-nadskonst. Flera av dem hade innehaft professorsstolarna vid KTH och Konsthögskolan eller uppbar tjänster som byggnads-råd vid Överintendentsämbetet, från 1918 Byggnadsstyrelsen.99 Konsekrationsgraden, om vi använder Bourdieus begrepp, var med andra ord hög. De var förutom akademiskt också borger-ligt erkända vilket utmärkelser och hedersuppdrag indikerar.100 Deras kompetensområden motsvarade dock inte alltid de täv-lingsuppgifter som de var satta att bedöma. I till exempel fallet med Isak Gustaf Clason, som var den dominerande prisdomaren åren kring sekelskiftet 1900 och som fram till sid död 1930 med-verkade i åtskilliga prisnämnder, finns det anledning att fundera över hans medverkan i jurysammanhang var avhängig hans per-sonliga auktoritet och position på fältet, snarare än hans förvisso omfattande yrkeserfarenhet och kompetens. I ett antal tävlingar var det tävlande mer kvalificerade i förhållande till tävlingsupp-giften än Clason vilket föranleder en fråga om vilken funktion prisdomarnas position på fältet hade.101

Min undersökning av stadsplane- och bostadstävlingarnas ak-törer mellan 1900 och 1959, visar att generationen arkitekter födda

99. erik Lallerstedt var professor i arkitektur mellan 1905 och 1929, medan Lars Israel Wahlman var professor i husbyggnad 1912-1935, vid KTH. Ivar Tengbom var professor i arkitektur vid Konsthögskolan mellan 1916 och 1920 då han efterträds av Carl Bergsten som tillför-ordnad under ett år. 1922 tillsätts Ragnar Östberg som professor och efterträds av Bergsten 1932. Carl Möller var generaldirektör för Bygg-nadsstyrelsen från 1918 och ersätts med Tengbom 1924 som innehar tjänsten till 1936. Isak Gustaf Clason var professor i arkitektur vid KTH 1890 till 1904, förste intendent vid Överintendentsämbetet 1904–17 och därefter byggnadsråd i Byggnadsstyrelsen 1918–23. Inde-betou och Hylander 1937, D. 1, sid. 191, 207, 287, 381, 572 och 577f.

100. Flera av dem tilldelades utmärkelser som Riddare och/eller Kommen-dör av Vasaordern samt Riddare och/eller Kommendör av nordstjär-neorden under 1910- och 1920-talet: Lallerstedt, Wahlman, Westman, Wickman, Östberg och Bergsten. Indebetou och Hylander 1937, D. 1 sid. 225, 287, 381, 315, 316 och 577.

101. Andersson och Bedoire menar att Clason bedömde projekt i flera banktävlingar som var ”mer kompetent lösta” än de projekt, framför allt planlösningar, han själv kunde prestera. De skriver också att det de inbjudna banktävlingarna dominerades av ett fåtal arkitekter som spe-cialiserat sig på uppgiften: Gustaf Wickman, ernst Stenhammar, Aron Johansson och erik Josephson. Andersson och Bedoire 1980, sid. 269

kade föra en principiell diskussion kring tävlingsfrågorna. Han drev avsiktligt en tydlig linje i tidskriften för ”den pågående ny-orienteringen”, som han framhöll med anledning av diskussio-nen i Byggmästaren som tävlingen om Göteborgs konserthus 1931 hade föranlett.96 I likhet med tidigare redaktörer lät åhrén och Gahn fackorganet artikulera de idéer och föreställningar de själva sympatiserade med och gav företräde åt byggnader och stadspla-ner som överensstämde med den egna övertygelsen.97

Kritiken i Byggmästaren åren före 1930 antar på ytan karaktä-ren av en generationskonflikt. Stadsplanetävlingarnas prisnämn-der under 1920-talet som jag undersökt, dominerades av en be-gränsad grupp arkitekter (Appendix 1a). Samma professorer och byggnadsråd anlitades som prisdomare i tävling efter tävling. Till denna inflytelserika grupp får räknas Isak Gustaf Clason, erik Lallerstedt, Ragnar Östberg, Carl Bergsten, Lars Israel Wahlman, Ivar Tengbom, Carl Möller samt väg- och vattenin-genjören Albert Lilienberg. Denna grupp, åtminstone flertalet av dem, tillhörde 1900-talets första avantgardegeneration, hade medverkat till uppbrottet från den akademiska traditionen och formulerat en i deras tycke nationellt förankrad, modern arkitek-tur. De var med ett fåtal undantag födda före år 1880 och hade vid 1920-talets slut kommit att uppnå ansedda och hedersamma positioner på fältet.98 De erkändes både som fältets konstnär-liga och som dess professionella elit, var akademiskt erkända och

vad Wolter Gahn i en programförklaring kallade ’den nya konstrukti-vismen’.” Mårtelius, 2001b, sid. 15.

96. åhrén 1931b, sid. 32.97. Johansson har påvisat hur tidskriften Arkitektur under 1900-talets två

första årtionden dominerades av en begränsad krets Stockholmsarki-tekter. Dessa var menar Johansson operativa i formuleringen av ett bestämt ideal och han påtalar hur redaktörerna Torben Grut och Ivar Tengbom uteslutit byggnader ur tidskriften vilka inte motsvarat deras ideologiska och estetiska ideal och krav på framför allt svenskhet, äkta material och massiva murverk. Johansson 1970, sid. 36.

98. Linn pekar ut högskoleprofessorerna och byggnadsråden som fältets toppar. Linn 2002, sid. 533. Fredric Bedoire visar vidare på hur arki-tekterna kring sekelskiftet varav flera i denna grupp arkitekter, bo-satte sig inom Djursholm, Östermalm och Djurgården, hade politiska uppdrag (Östberg och Wickman), hade en avsevärt högre inkomst och hade en gedigen medelklassbakgrund.(Clason, Wickman och Tengbom) än övriga arkitekter såväl i Stockholm som i övriga landet. Bedoire 1974, sid. 76f och 88.


lets slut och 1930-talets början uppfattade som felaktigt, inkorrekt och ohederligt spel. Det är genom att studera vad som inte god-togs därför möjligt att definiera det rena spelets principer.

Slentrian och godtyckeDet var inte åldersdiskrepansen i sig som påtalades av de struk-turellt unga, utan snarare vad som upplevs vara den äldre genera-tionens förstockade åsikter och ställningstaganden. De äldre pris-domarna kontrasterades mot de unga tävlingsdeltagarna. Wolter Gahn skriver med anledning resultatet för tävlingen om nämnd-hus och stadsplan för Klara sjö i Stockholm 1929:

Men prisnämnden med sina hjärtan bunden vid det gamla Stockholm och dess försvinnande idyller, synes ej ha vågat se detta faktum klart i ögonen vid bedö-mandet. Tydligt preciserade krav i trafikhänseende ha skjutits åt sidan för därmed oförenliga känslosyn-punkter. De som underlåtit att lösa den största sårig-heten ha därför haft de största chanserna.104

Gahn ställer här det rationella mot det känslomässiga och kritise-rar prisnämnden för att dels vara nostalgiska, dels bryta mot pro-grammets ”preciserade krav i trafikhänseende”. Var Gahns egna sympatier låg står klart genom anklagelsen mot prisdomarnas bristande mod. Förutom politiker som borgarråden Yngve Lars-son och Harry Sandberg med flera, deltog i bedömningen erik Lallerstedt (född 1864), Ragnar Östberg (född 1866) och Albert Lilienberg (född 1879).

I artikeln ”Arkitekttävlingar. ett förslag” i Byggmästaren från 1929 jämför Mogensen tävlingen med en ekonomisk överenskom-melse, i vilken korrekta affärsmetoder skulle tillämpas. Han ger samtidigt en betecknande bild av tävlingsverksamhetens tillstånd:

Man kan då fråga sig, om den praxis, som tillämpas vid tävlingars anordnande och bedömande, över hu-vud taget ger möjlighet till ett sakligt bedömande av de olika förslagen. Jag tvekar ej att besvara frågan med ett nej! Detta avser ingalunda att vara något angrepp

104. Gahn 1929a, sid. 160.

under 1880- och 1890-talen i allmänhet inte fanns representerade i stadsplanetävlingarnas prisnämnder förrän från cirka 1930 (Ap-pendix 1a och 1b). Det vill säga, de arkitekter som under 1920-ta-lets slut gick i bräschen för funktionalistiska metoder inom stads- och bostadsplanering som Sven Markelius, Uno åhrén, Wolter Gahn med flera, finns inte representerade i prisnämnderna förrän på 1930-talet. Däremot påträffades denna grupp arkitekter bland pristagarna i flertalet tävlingar. Undantaget utgjordes av Gunnar Asplund som tidigt erkändes som en auktoritet. en jämförelse mellan juryledamöternas respektive pristagarnas ålder visar att de prisbelönade tävlingsdeltagarna blev allt yngre i förhållande till prisdomarna. en rimlig slutsats av denna iakttagelse är prisnämnd respektive vinnande arkitekter inte föryngrades i samma takt. ål-derskillnaden mellan tävlingsdeltagarna och arkitekterna i pris-nämnden upplevdes också av samtiden som ett problem. åhrén skriver: ”[…] vi tro oss veta att det finns en rätt livlig opinion bland de yngre arkitekterna i denna riktning [att få in även yngre krafter i prisnämnderna], […]”.102

Mogensens, Hovings och Sundbärgs ställningstaganden kan ses som positioneringar i förhållande till såväl den konstnärligt, aka-demiskt och borgerligt erkända äldre generationen, som till den professionella makten inom Svenska arkitektföreningen i Stock-holm. De synliggör därför maktkampen på fältet för arkitektur åren kring 1930. Svenska arkitektföreningen hade vid 1920-talets mitt föryngrats genom nya ledamöter i styrelsen, som Gunnar Asp-lund (född 1885), Sven Markelius (född 1889), eskil Sundahl (född 1890), Hakon Ahlberg (född 1891), Wolter Gahn (född 1890) och Uno åhrén (född 1897). Varken Mogensen, Sundbärg eller Hoving innehade några centrala poster inom Svenska arkitektföreningen även om de var eller hade varit medlemmar. Hoving var vidare bosatt i Göteborg och tillhörde kretsen kring Tekniska samfundets i Göteborg avdelning för husbyggnadskonst.103

Det rena spelets principerKritiken mot tävlingarna framkallades inte i första hand av att dessa anordnades och genomfördes i strid med de formella regler-na i första hand, utan med vad delar av arkitektkåren vid 1920-ta-

102. åhrén 1931a, sid. 2.103. Indebetou & Hylander 1937, D. 2, sid. 1150, 1155 och 1167.


godtycket, vilket tillsammans hade antagit formen av ett system, hotade att banalisera tävlingarna. Alltför många tävlingar hade genomförts utan att leva upp till Mogensens föreställning om vad rent spel innebar. Jag tolkar därför Mogensens uttalande som att han menade att slentrianmässigheten undergrävde tävlingsinsti-tutionen. en slutsats av Mogensens jämförelse av med folklustspel är att denne upplevde att tävlingen anpassats eller underkastats affärsmässiga villkor och i för stor utsträckning genomförts efter arrangörernas gottfinnande och egenintresse. Tävlingen sågs inte längre som det självständiga och objektiva instrument det en gång hade varit eller borde vara, utan användes på felaktiga grunder, det vill säga missbrukades. Det var således tävlingens trovärdig-het och giltighet, som stod på spel och som var beroende av att tävlingen tjänade högre ändamål. Här kan iakttas en logik hos det rena spelet som förefaller vara analog med den av Bourdieu defi-nierade omvända ekonomin, som satte konstnärlig självständig-het framför anpassning till kommersiella villkor.

EgennyttaDet rena spelets logik ställer i princip egennytta mot allmän- eller samhällsnytta. Gunnar Hovings kritik av prisnämnden i konsert-hustävlingen i Göteborg 1931 följer samma logik som Mogensens utsagor. Hoving uppmärksammar prisdomarna Carl Bergstens och Sigfrid ericsons egenintressen i tävlingen. Dessa hade projekterat varsitt av de intilliggande byggnaderna på Götaplatsen, stadstea-tern respektive konstmuseet, och sökte därför under bedömningen av de inkomna tävlingsförslagen ”skydda” sina respektive fasader från ”inkräktare”, enligt Hovings förmenande.107 Också den debatt som följde på norrmalmstävlingens resultat 1933-1934 artikulerade hur aktörernas insatser i tävlingen var tvungna att uppfattas som uppriktiga och utan vinningslystnad för att leva upp till rent spel. Prisbelöningen av Virgin och Bergentz förslag skapade stor upp-ståndelse på grund av att förslaget uppfattades som alltför snarlikt och osjälvständigt i förhållande till Lilienbergs generalplaneförslag från 1928. Tävlingsresultatet bidrog till så pass stark kritik att den föranledde högre instans att avvärja ytterligare kritik såtillvida att Svenska arkitektföreningen, genom ordförande Hakon Ahlberg och ordförande i tävlingsnämnden eskil Sundahl, lät publicera ett utta-

107. Hoving, 1931, sid. 2.

mot prisnämnderna, vilkas goda vilja måste anses höjd över varje tvivel. Det är istället det slentrianmässiga system, som under årens lopp småningom utbildats, som är felaktigt och som måste reformeras, om ej i bäs-ta fall hela arkitekttävlingsinstitutionen skall antaga karaktären av folklustspel utan djupare innebörd.105

Retoriken och den höga stilvalören är tidstypisk och förekommer även i övriga artiklar men språkbruket är ändå informativt. Intres-sant nog bekräftar Mogensen de juryledamöter som dittills bedömt tävlingarna och vill inte förringa prisnämndernas ”goda vilja”, ett utslag av god ton, en yttring av anpassning till en intern yrkeskultur som bygger på ömsesidigt erkännande och bekräftelse agenterna emellan eller av respekt inför den auktoritet och makt som pris-domarna ändå hade. Mogensen identifierade vad han ansåg vara en allvarlig svaghet med tävlingsverksamheten: de många oveder-häftigt genomförda och bedömda tävlingarna vilka bidragit till det ”slentrianmässiga” systemet och godtycket som präglade tävlings-verksamheten, något som Ärland noréen påtalat redan 1921 med anledning av den kombinerade tävlingen om Stockholms konsert-hus.106 Av Mogensens beskrivning att döma var tävlingsverksamhe-ten behäftad med svårartade problem. Han skrädde inte orden utan hävdade med eftertryck att en oacceptabel praxis hade etablerats och att bedömningen var grundad på personliga värderingar och känslor snarare än på sakförhållanden och objektivitet. Arkitekt-tävlingen präglades av ogenomtänkt rutin, gammal vana och fram-för allt, i hans ögon, osakliga bedömningar. Gahn gav uttryck för samma uppfattning i sin kritik av tävlingen om Klara sjö 1929.

Mogensens jämförelse med folklustspelet är betecknande för hur tävlingens betydelse var satt på spel. Folklustspelets hemvist i teaterns värld pekar på arkitekttävlingen som skådespel och upp-visning. Genrens släktskap med farsen och burlesken talar sitt tydliga språk. Mogensen utnyttjar genrens låga och folkliga äm-nen som tilltalade den stora publiken, för att antyda vilken rikt-ning arkitekttävlingen hotade att ta – farsens snarare än dramats. Han ansåg att det gradvisa förfallet, slentrianmässigheten och

105. Mogensen 1929, sid. 69.106. RA. STF. IV. Avdelningarnas arkiv. Avdelningen för husbyggnads-

konst. A I:23 Protokoll 1921-03-21. § 3. Bilaga.


Sundbärg förde fram i artikeln. Han ansåg framför allt att den springande punkten i tävlingsverksamhetens problematik var den egennytta som de undermåligt genomförda tävlingarna var resul-tatet av och den bristande viljan till uppoffringar. Han riktade sin kritik inte så mycket mot tävlingsarrangörerna som mot Svenska arkitektföreningen och skrev:

För att nu se verkligheten stadigt i ögonen kan man säga att frågan ligger till så här: om en arkitektför-ening inte har någon fast vilja att gemensamt få till stånd ordnande förhållanden på tävlingsområdet, alltså ett visst mått av villighet att offra personliga fördelar för gemensamt bästa, så är de förträffligaste regler värdelösa.113

Sundbärgs artikel publiceras under pågående revision av tävlings-reglerna vilka kom att antas 1934. Samtidigt hade de regionala arkitektföreningarna i Skåne, Göteborg och Stockholm inlett för-handlingar om att bilda ett gemensamt förbund varför kritiken snarare kan tolkas som att Sundbärg själv, utifrån sin ställning inom Tekniska samfundets avdelning för husbyggnadskonst, ma-nifesterade sin vilja att underordna sig det gemensammas bästa för tävlingsverksamhetens skull. Härmed positionerade Sundbärg sig och Göteborgsföreningen i en autonom sfär som, liksom Mo-gensen, ställde arkitekturens bästa framför egenintresset. I princip utmanade han Svenska arkitektföreningen att göra detsamma.

Man således påstå att tävlingsmetoden inte fick säljas ut till läg-re intressen som gynnade enskilda på bekostnad av det allmänna, vilket här bör förstås som arkitekturens bästa. Arrangörens och tävlingsdeltagarnas bruk av tävlingen borde utifrån denna logik präglas av oegennytta och uppriktighet. Genom att underkasta sig det rena spelets krav på ointresse av egen personlig vinning i arkitekttävlingen, vilket följsamhet mot program och regler inne-bär, manifesterar aktörerna sin medvetenhet om fältets regler och ingår i spelet. Sundbärg å sin sida manifesterar med artikeln sin egen underkastelse och sin egen trohet mot det rena spelet. Han söker härigenom positionera sig som den hängivna arkitekten be-redd att uppoffra sina egna intressen i arkitekttävlingarna.

113. Sundbärg 1933, sid. 23.

lande som bekräftade att tävlingen och bedömningen genomförts i enlighet med tävlingsreglernas principer.108 Stockholms-Tidningens kritiker Gustaf näsström anklagade Virgin och Bergentz för att vara beroende av Lilienberg och underminerade deras trovärdighet som prisvinnare samt förslagets självständighet genom att skriva att: ”[d]et är Husbondens Röst som talar med så hemvan stämma, att de bägge pristagarna trott den vara deras egen”.109 Bergentz an-ställning vid stadsplanekontoret och förslagets likhet med general-planen bidrog också till anklagelser om jäv. en norsk deltagare ifrå-gasatte prisnämndens, särskilt Lilienbergs hederlighet och frågade om inte tävlingen varit ”[…] ett stort upplagt spegelfäkteri”.110 Dennes kritik understöddes av Tage William-Olsson som spädde på kritiken genom ytterligare anklagelser om prisnämndens par-tiskhet. William-Olsson skrev dessutom att han var underrättad om rykten utomlands vilka omfattade misstankar om prisnämn-dens brist på ärlighet och redbarhet.111 Virgin och Bergentz å sin sida sökte rentvå sig själva genom att dels försvara sin rätt att delta i tävlingen, dels hävda sin självständighet gentemot Lilienberg. Av diskussionerna framgår att arkitekttävlingens genomförande måste präglas av ärligt uppsåt, opartiskhet och oegennytta, enbart misstanke om jäv kunde föranleda bittra angrepp.

Sundbärg höll 1932 ett föredrag om tävlingsreglerna för Tek-niska Samfundets avdelning för husbyggnadskonst i Göteborg.112

Sannolikt var det med anledning av den pågående revisionen av tävlingsreglerna och de många kritiserade tävlingarna som moti-verade föredraget. året därpå publicerades föredraget i Byggmäs-taren tillsammans med en grafisk uppställning över bland andra Tysklands, Danmarks och Frankrikes tävlingsregler som på punkt efter punkt jämfördes med de svenska. Kontentan var att de svens-ka reglerna var alltför svagt formulerade. noggrannheten i jämfö-relsen och den grafiska formen gav tyngd åt de ståndpunkter som

108. Osign. ”Diskussion om norrmalmstävlingen”. Nya Dagligt Allehanda, 1934-02-03. Osign. ”norrmalmstävlingen – ”intet misstänliggörande” säger arkitekt Tage William-Olsson”. Nya Dagligt Allehanda. 1934-02-04.

109. näsström 1933. 110. Osign. ”Våldsamt norskt angrepp mot prisdomarna […]”, Nya Dagligt

Allehanda, 1934-01-27.111. Osign, ”Svensk arkitekt på norska kritikerns sida”, Nya Dagligt Alle-

handa, 1934-01-29.112. Osign. ”Föreningsmeddelanden”, Byggmästaren. A-uppl., nr. 11 (1932),

sid. 41.


lätt”. Bergström återkom avslutningsvis i artikeln till att arrangö-ren måste ge ”större garantier för oväld” och antydde orättvisa och partiskhet. Genom artikeln som var lång och detaljerad ville Berg-ström, vilket han också tillstod, statuera exempel och avskräcka framtida arrangörer från att tillgripa samma tillvägagångssätt.115 Föreningens styrelse sökte upprättelse i det nästkommande numret av den allmänna upplagan. Med repliken ville Cementföreningen framhålla tävlingens samhällsnyttiga syfte och sökte förläna täv-lingen legitimitet även i kårens ögon genom hänvisningen till att man rådfrågat ”ledande personer inom byggnadsvärlden”.116 Ce-mentföreningens uppläggning uppfattades som regelvidrig och för-eningen utpekades i princip som den falskspelare Huizinga definie-rar i Den lekande människan. Falskspelaren ingår i spelet men på sina egna villkor och utan respekt för systemets regler och normer.117 Det är således uppsåtet som gör skillnad mellan en godtagbar res-pektive förfelad tävling. Det rena spelet förutsätter därför förtro-ende för både arrangörernas, prisdomarnas och tävlingsdeltagarnas goda vilja. Detta förtroende får inte rubbas, vilket kastar ljus över Mogensens ovan anförda artighet gentemot prisnämnderna.

en fråga om smakDet rena spelet innebar således att deltagare, prisdomare och täv-lingsarrangörer uppriktigt, ärligt och utan egenintresse följde täv-lingsregler och program utan att söka fördelar med otillåtna med-el, oavsett om dessa var uttalade och formaliserade eller underför-stådda. Vad dessa otillåtna medel kunde bestå i framgår bland an-nat av Mogensens artikel. Denne reagerade mot tävlingen som ett spel för gallerierna, det vill säga att programmet efterfrågade och utlovade en sak medan deltagare och prisnämnd gjorde något an-nat. Mogensen anförde i artikeln ”Arkitekttävlingar. ett förslag” en fiktiv tävling för vilken programmet prioriterade ekonomiska lösningar och i vilken prisnämnden godtyckligt och utifrån egen-intresse lät sin smak styra utan att beakta de ekonomiska hänsyn programmet efterfrågade och utan att genomföra en saklig och metodisk prövning av samtliga förslag. Mogensen ställde sig kri-

115. Bergström 1930, sid. 46.116. Osign. ”Svenska Cementföreningens pristävling”, Byggmästaren. B-

uppl., nr. 12 (1930), sid. 64.117. Huizinga 2004, sid. 22.

Ärlighet och uppriktighetArkitekttävlingens deltagare och arrangörer skulle alltså, ärligt och på fullaste allvar, följa det rena spelet utan att ha några personliga intressen i tävlingen. För att kvalificera sig som den hängivna arki-tekt Mogensen och Sundbärg positionerar sig som, krävs en med-vetenhet om dessa implicita spelregler. Förutom de aktörer som behärskar spelet, som följer uppställda rekommendationer och normer för genomförande och deltagande och som tar tävlingen på allvar, förekommer aktörer som avviker från arkitekttävlingens spelregler, av okänslighet inför de outtalade normerna, av ovilja eller av andra skäl. enbart misstanken om bedrägliga uppsåt var tillräckligt för att en tävling skulle definieras som mindre betydan-de, som blev fallet för norrmalmstävlingen 1933. Det rena spelets principer underbygger också kritiken mot tävlingen om billigare cementkonstruktioner som framfördes av Moje Bergström, redak-tör för Byggmästarens allmänna upplaga, 1930. I artikeln ”en täv-ling med prisbedömning enligt underliga principer” kritiserade Bergström tävlingsarrangören, Cementföreningens u.p.a. styrelse, för att denna inte utsett några arkitekter till prisdomare. Förening-ens styrelse hade istället valt att själva genomföra bedömningen. I retoriska termer inte bara nedvärderade Bergström arrangörens kompetens utan han antydde också subjektivitet och egenintresse. Av hans strategi får man intrycket att han misstrodde föreningens goda avsikter med tävlingen. Han skrev:

Jag vill icke heller på något sätt insinuera, att för-eningens styrelse kan väntas vid prisbedömningen komma att låta cementfabrikernas privatekonomiska intressen medvetet dominera på bekostnad av den i programmet angivna avsikten med tävlingen, näm-ligen att medverka till ett förbilligande av byggnadskost-naderna. någon garanti härutinnan har dock icke lämnats, men hade varit lätt att ge genom att lägga prisbedömningen i opartiska händer.114

Trots att Bergström påpekade att han inte ville låta påskina pro-fitintresse hos Cementföreningen, var det precis det han gjorde, vilket underströks i sista meningens ”dock” och ”det hade varit

114. Bergström 1930, sid. 46.


tävlingsförslagen levde upp till prisnämndens ”smak” var inte skäl nog för ett förstapris utifrån Mogensens och Hovings perspektiv. De reducerade härigenom prisdomarnas kompetens, erfarenhet och bedömningsförmåga till en fråga om smak och sökte undermi-nera prisdomarnas auktoritet, anseende och trovärdighet genom att dessutom antyda att mindre kvalificerade förslag som anpassats efter prisdomarnas smakuppfattning utvalts på bekostnad av mer kvalificerade förslag. Mogensen påtalade godtycket i detta förfa-rande genom att antyda att tävlingsförslagens gestaltning var re-sultatet av ett fritt tyckande istället för en saklig analys av de förut-sättningar programmet uppställde. Den funktionalistiska arkitek-turen var däremot inte en fråga om smak. Den sakliga formen var bortom smakfrågan och enbart resultatet av kalkyl och rationella övervägningar. Arkitekttävlingen brast inte bara i genomförande utan också som ett instrument att föra fram funktionalismens form och metodik, varför tävlingsdeltagare som anpassade sina tävlings-förslag efter prisdomarnas smakuppfattning begick dubbla brott, både mot tävlingsmoralen och mot den funktionalistiska läran. Re-ferenserna till prisdomarnas smak får därför betraktas som en re-torisk strategi att försvaga den äldre generationens auktoritet och förstärka den egna i egenskap av förespråkare av den rätta läran.

Legitimitetens betydelseAvslutningsvis vill jag diskutera de underliggande orsakerna till förskjutningarna av vad som uppfattades som ett korrekt och he-derligt förfarande, och anledningarna till att praxis ansågs avvika från föreställningen om rent spel. Uno åhrén uppmärksammade med anledning av tävlingen om Klara sjö 1929 den dåliga täv-lingsmoralen och uttryckte oro för att ”[…] själva tävlingsidén till slut råkar i vanrykte” .120 Uttalandet pekar på konsekvenserna av att tävlingarna inte genomfördes i enlighet med reglerna och vad som uppfattades som rent spel. nostalgiska och konservativa prisdomare, godtycke, egennytta och dubbelspel upplevdes un-derminera arkitekttävlingen och hotade dess giltighet.121 Vilken funktion hade då tävlingsverksamhetens legitimitet och vilka blev konsekvenserna av arkitekttävlingens ”vanrykte”?

120. åhrén 1929a, sid. 165.121. Branzell 1929, sid. 160. Gahn 1929b, sid. 160. Mogensen 1929, sid.

69. Bergström 1930, sid. 45f.

tisk till detta dubbelspel och delade vidare in tävlingsdeltagarna i två grupper – de som tog tävlingen och uppgiften på allvar och de som lät egenintresset styra:

De mera samvetsgranna tävlande utgå också från denna förutsättning och prestera kanske i en del fall goda resultat. en del andra, mera erfarna tävlande, studera i stället namnen på ledamöterna i prisnämn-den och uppgöra därefter förslag, i vilka det ekono-miska helt tränges i skymundan och istället en efter prisnämndens på förhand välkända, estetiska upp-fattning lämpad yttre form väljes.118

Vi kan notera att Mogensen valde att skriva ”de mera samvets-granna” istället för oerfarna, i kontrast till de ”mera erfarna”. Han anspelade härigenom på det rena spelets moraliska aspekt. någon erfarenhet behövdes sålunda inte för att vara samvetsgrann utan det var snarare en fråga om etik. De ”mera erfarna” som anpassade förslag efter juryledamöternas ”på förhand välkända, estetiska upp-fattning”, kan tolkas som ögontjänare eller hycklare. Dessa följde så-ledes inte tävlingens outtalade normer, det vill säga det rena spelets regler och tog inte tävlingsuppgiften på allvar. Istället avpassade de tävlingsförslaget till med andra ord vad de uppfattar som prisdomar-nas smak eller ”estetiska uppfattning”. ”I verkligt vidriga fall […]” menade Mogensen, kunde hyckleriet medföra att ”förslag, som i alla betydelsefullare avseenden är sina konkurrenter överlägset, re-dan på ett tidigt stadium utgallras såsom ej täckande prisnämndens smakuppfattning i någon helt oväsentlig estetisk detaljfråga”.119

Hoving gav uttryck för samma uppfattning när han antydde att förslagsställarna i tävlingen om nytt konserthus i Göteborg 1931 avpassat sina förslag efter Bergstens och ericsons smak. Det finns anledning att anta att arkitekttävlingen av vissa sågs som en me-tod avsedd att understödja funktionalismen och att tävlingen inte uppfyllt denna funktion. Det ”slentrianmässiga system” vilket Mogensen ansåg präglade arkitekttävlingarna var således inte bara ett hot mot tävlingssystemet utan också mot tillämpningen av den funktionalistiska metoden och den rätta formens utveckling. Att

118. Mogensen 1929, sid. 70119. Mogensen 1929, sid. 70.


en slutsats man kan dra av tävlingsdebatten är att kritikerna, genom att åberopa högre intressen och underkasta sig det rena spelet, söker positionera sig som förnyare av arkitekturen och där-igenom liera sig med generationen arkitekter födda under 1880- eller 1890-talen. Denna generation, representerade av bland annat författarna till manifestet Acceptera, Gunnar Asplund, Sven Mar-kelius, eskil Sundahl, Uno åhrén och Wolter Gahn, företrädde sedan mitten av 1920-talet den nya utvecklingen i form av funk-tionalismen och påträffades under 1920-talets sista år i de ledande positionerna inom Svenska arkitektföreningen.

Förfall kontra framåtandaVad åhréns, Gahns, Mogensens, Sundbärgs och Hovings kritik av tävlingsverksamheten artikulerade är en berättelse i den pro-fessionella diskursen om tävlingsverksamhetens förfall och arki-tekttävlingens urholkade legitimitet. Medan de å ena sidan fram-ställde tävlingsverksamhetens tillstånd som urartat beskrev de å andra sidan sig själva som modiga förnyare och framåtsträvare. Detta gjorde de genom att kritisera de äldre prisdomarnas nos-talgi och bristande förmåga att se till tidens verkliga behov och faktiska förhållande. Det fanns vidare något att vinna på att ut-måla arkitekttävlingen som försämrad och förflackad. Genom att påtala betydelsen av rent spel och sig själva som det rena spelets och tävlingsverksamhetens förkämpar, manifesterade de sitt eget engagemang och underkastade sig det rena spelet samtidigt som de sökte undergräva auktoriteten hos den allra äldsta generatio-nens prisdomare.

Berättelsen om arkitekttävlingens förfall vävs samman med te-mat om de unga arkitekternas framåtanda. Både Hovings och Sun-dahls utsagor, hämtar sin näring i föreställningen om vitalitetens närvaro i arkitekttävlingen och förbindelsen mellan tävling, vita-litet, ungdom och utveckling. ett behov av att reformera tävlings-verksamheten formuleras och kontrasten mellan förnyelsebehoven och förfallet förstärker nödvändigheten av reformationen. Förfall-stemat belyser inte så mycket en eventuell försämring av den fak-tiska tävlingsverksamheten – olämpligt genomförda bedömningar, sämre tävlingsmoral eller vanskötsel av tävlingsinstitutionen – som hur förtroendet för de dominerande prisdomarna sviktade, hur deras auktoritet ifrågasattes och hur delar av kåren upplevde att tävlingsverksamheten behövde förnyas för att återfå sin trovärdig-

Hovings redan nämnda insändare om tävlingen om konserthus i Göteborg 1931 belyser det rena spelets funktion och betydelse i förhållande till arkitekturens utveckling. Han skriver: ”en pris-nämnd som inte i något som helst avseende har den nu livskraftiga arkitektgenerationens förtroende […]”.122 naturligtvis betrakta-de Hoving sig själv som en del av ”den livskraftiga arkitektgene-rationen”, till vilken även övriga här nämnda kritiker räknade sig. Hoving förtydligade senare i inlägget vad han avsåg med livskraf-tig genom att jämföra de ”yngre, framåtsträvande” tävlingsdelta-garna med ”de som makten hava”123, det vill säga arrangörerna och arkitekterna i prisnämnden för nämnda tävling: Carl Bergsten och nils einar eriksson, båda födda 1878.124 ”Framåtsträvande” kan här läsas både som radikala, i termer av moderna och i tiden, och som förnyare av arkitekturen i största allmänhet. Hoving klargjor-de sin ståndpunkt i insändarens avslutning: ”Prisnämndens sam-mansättning i tävlingen om nytt Konserthus i Göteborg är ett slag i ansiktet på alla dem som arbeta på utvecklingen här i landet”.125

en replik av Sundahl fördjupar, som jag ser det, innebörden av Hovings kritik. Sundahl skrev med anledning av den debatt rörande tävlingsverksamheten som åhrén hade efterlyst. Sundahl framhöll de yngre arkitekternas förmåga att tänka fritt och beto-nade vikten av deras medverkan. De hade inte de äldres erfaren-het, menade Sundahl, men ”de ha istället en flykt i uppslagen”.

126 Härigenom antydde Sundahl att det var de yngre arkitekterna som vid denna tid förde arkitekturen framåt och bidrog med de för arkitekturens utveckling så viktiga nya idéerna. Deras med-verkan i tävlingarna var av stor betydelse eftersom deras förslag också fick ”tävlingsobjektet grundligare belyst”. För att locka de unga arkitekterna till tävlingen skulle man låta även dem vara re-presenterade i prisnämnderna menade Sundahl vidare.127 Det är tydligt vad som ansågs vara framåtsträvande och utveckling vid denna tid. Det stämmer väl överens funktionalismens vardande och med åhréns och flera i redaktionskommitténs (förutom Gahn även eskil Sundahl, erik Friberger, Paul Hedqvist) sympatier.

122. Hoving, 1931, sid. 2.123. Hoving, 1931, sid. 2.124. Indebetou & Hylander 1937, D. 1, sid. 577 och D. 2, sid. 1121.125. Hoving 1931, sid. 2.126. Sundahl 1931, sid. 31.127. Sundahl 1931, sid. 31.


tillfördes tävlingarna kunde intresset för tävlingsverksamheten öka och deltagarantalet upprätthållas. Mångfalden förslag skulle också bidra med fler, olika och nya infallsvinklar på det problem tävlingsuppgiften presenterade vilket 1934 års rekommendation av den allmänna tävlingsformen efterfrågade. en heterogen pris-nämnd som avspeglade kårens sammansättning bättre, kunde om man följer spelets logik, bidra till arkitekturens utveckling, medan en homogen prisnämnd snarare kunde fungera konserverande.

De ovan kritiserade tävlingarna bröt egentligen inte mot de formella reglerna. Däremot avvek deras genomförande från out-talade normer om rent spel. Diskrepansen mellan rådande re-gelverk och de normer som det rena spelet uppställde medförde att arkitekttävlingens legitimitet sattes på spel. De tävlingar som genomfördes utanför eller i strid med det rena spelet förlorade i trovärdighet och giltighet inför kåren. Oseriösa tävlingsaktörer urholkade genom godtycke och kortsiktiga egenintressen betydel-sen av tävlingen, medan aktörer med ärligt uppsåt och god vilja bidrog till att fördjupa innebörden och ge tävlingen mening. De aktörer som framför allt pekades ut som betydelsefulla i sam-manhanget var prisdomarna och som Sundbärg påpekade, ansågs det kritiska i tävlingssammanhang vara personvalet. en tävlings giltighet var avhängig kårens förtroende för prisdomarna. Om förtroendet för prisdomarna minskade på grund av vad som upp-fattades som egenintresse eller godtycke, hotade tävlingsverksam-heten att urholkas, om vi får tro åhrén och övriga kritiker. Om kåren hade förtroende för prisdomarna ökade istället tävlingens giltighet, med ett ökat antal deltagare i tävlingen som följd, vilket Hovings utsaga ovan visar på. Förfallstemat och det rena spelets logik visar hur grunderna för vad som utgjorde rent spel liksom arkitekttävlingens legitimitetsgrunder hade förändrats. Det rena spelet underbygger också tävlingens objektivitet varför också för-fallet som upplevdes hota tävlingen, också sågs som ett hot mot arkitekturens utveckling. I grund och botten rör diskussionerna om tävlingsverksamheten i Byggmästaren åren kring 1930 dels arkitekturens utveckling, dels professionell makt och inflytande över arkitekturens utveckling och framåtskridande.

Legitimering av funktionalismenDet står klart, menar jag, att den mån arrangörerna väljer att följa regelverk, rekommenderad praxis och rent spel är ett mått på kå-

het. Snarare än att tävlingsverksamheten egentligen försämrades så förändrades tävlingsverksamhetens giltighet, liksom prisdomarnas och bedömningens legitimitetsgrunder menar jag.

Med anmärkningarna mot den försämrade tävlingsverksamhe-ten följer också att kritikerna hade en föreställning om hur ar-kitekttävlingen faktiskt skulle genomföras och hur tävlingsverk-samheten skulle förvaltas. en åtgärd som skulle förbättra tävlings-verksamhetens tillstånd var, förstår man bland annat av åhrén, att ge de unga arkitekterna möjlighet att medverka i bedömningen. Deras närvaro i prisnämnderna ansåg man skulle medverka till å ena sidan en ökad saklighet i bedömningarna, å andra sidan ett ökat antal unga tävlingsdeltagare, vars ”livskraft” var nödvändig för arkitekturens fortsatta förnyelse. De unga arkitekternas ärliga vilja och framåtanda skulle härmed bidra till att förnya inte bara tävlingsverksamheten utan också arkitekturen.

Kritiken mot den äldre generationen och de yngres begränsade representation i prisnämnden överensstämmer med det behov av jämlikhet mellan parterna som ett riktigt djupt spel i enlighet med Geertz definition, kräver.128 I det djupa spelet fördjupas be-tydelsen om alla medtävlare har lika möjligheter till vinst och lika mycket att förlora respektive vinna. I det riktigt djupa spelet ökar spänningen med den oförutsägbarhet som jämlikheten bidrar till. Geertz resonemang kring det djupa spelet belyser de yngre arki-tekternas krav på representation i prisnämnden liksom arkitekt-tävlingens anonymitetskrav. Med anonymiteten utjämnas, som jag konstaterade ovan, deltagarnas respektive positioner på fältet. De tävlande blir varandras jämlikar och har i teorin lika möjlighe-ter till vinst. Detta gäller under förutsättning att prisnämnden är heterogen och representativ för kåren i stort, det vill säga jämlik tävlingsdeltagarna. när prisdomarna utgör en så socialt och pro-fessionellt homogen grupp som prisnämnderna under 1920-talet, kan det ur detta betraktelsesätt tänkas att spänningsmomentet minskar eftersom tävlingsresultatet blir mer förutsägbart så pris-domarnas ”smakuppfattning” går att förutse. De yngre arkitekter-nas närvaro i prisnämnderna skulle därför jämna ut styrkeförhål-landet generationer och positioner emellan. Deras närvaro skulle också öka oförutsägbarheten eftersom fler tävlande gav en större spännvidd på tävlingsförslag. Genom de spänningsmoment som

128. Geertz 1973, sid. 441.


även vinnande funktionalistiska tävlingsförslag med saklighet mot bakgrund av det rena spelet och tävlingsmetodens objektivitet. De vinnande förslagen fick inte enbart prisnämndernas gillande utan också stödet av den legitimitet som en giltig tävling bidrog till.

Intressant nog var det inte arrangörerna som i första hand ut-gjorde måltavla för de yngre arkitekternas kritik, utan den äldre arkitektgenerationen. Indirekt var det ändå arrangörerna som, i egenskap av tävlingens genomförande part, var tänkta att ta in-tryck av kritiken och inse faran med färre tävlingsdeltagare och den därmed uteblivna belysningen av tävlingens sakfråga. Detta för att arrangörerna skulle respektera tävlingsregler, det rena spe-lets principer och inte minst arkitektkårens expertis i förhållande till dels arkitekttävlingen, dels arkitekturens kvalitet.

en strid på fältetArkitektkårens förhållande till de så kallade lekmännen ställdes på sin spets framför allt i förhållande till prisnämndens samman-sättning. Arkitekterna uttryckte vid 1920-talets slut missnöje inte bara över att fel arkitekter medverkade i jurysammanhang utan också över att tävlingsarrangörerna fick alltför stort utrymme i prisnämnden. ett centralt tema som kan härledas ur diskussioner-na kring prisnämndens sammansättning är motsättningen mellan den expertis arkitekterna tillskriver sig och irrelevansen av de så kallade lekmännens kompetens. Östnäs har som påtalades ovan konstaterat att fackmannamajoritet i prisnämnden utgjorde ett viktigt ärende för kåren vid 1920-talets slut. Hon ställer dock inte den betydelsefulla frågan varför.

Att diskussionerna kring tävlingarnas rätta genomförande och bedömande också utgjorde en förhandling om fältets gränser, om vem som äger makt att uttala sig och vems åsikter som anses gilti-ga visar bland annat det sätt på vilket åhrén avfärdar Anna Mohr Branzell, som reagerat på Hovings tonfall i dennes inlägg om pris-nämnden för tävlingen om Göteborgs konserthus. Mohr Brazell kom med utförliga anmärkningar, dels mot Hovings språkbruk, dels mot vad hon uppfattade som en orättfärdig kritik mot den äldre generationen arkitekter. Hon hävdade att inga arkitekter var betjänta av det höga tonläget som hon menade kanske passade i privata diskussioner, men inte i fackpressens tryck.130 Hon skrev:

130. Mohr-Branzell, 1931, sid. 31f.

rens auktoritet och tävlingens position. Arkitektkårens auktori-tet i förhållande till tävlingsarrangörerna är, med utgångspunkt i Webers definition av auktoritet,129 relaterad till i vilken grad kåren lyckas med att dels övertyga arrangörerna att följa regler och praxis, dels motivera tävlingens position, praktik och bruk på fältet för arkitektur. Trots allt äger arrangören, under den tid som här behandlas, rätten att antingen anlita en arkitekt utan tävling eller genomföra en tävling. Denna kan då genomföras efter eget gottfinnande, som i fallet med Cementföreningen u.p.a., eller i enlighet med tävlingsreglernas rekommendationer. Kårens försök till legitimering av arkitekttävlingen, åren kring 1930, genom ett nytt regelverk med genomgripande förändringar som var förank-rat hos alla regionala arkitektföreningar, belyser med andra ord kårens anspråk på inflytande över tävlingsverksamheten och där-med arrangörerna. I princip detsamma kan sägas om de unga arki-tekternas kritik av de äldre prisdomarna och fordringar på närva-ro i prisnämnderna. De söker legitimera sin egen närvaro genom att framhålla sin framåtanda. Med anledning av de förändringar arkitekturen genomgick, i anslutning till nya arbetsmetoder och gestaltningsideal som vid samma tid etablerades i Sverige, är det förbättrade skyddet av anonymiteten, det rena spelet och objekti-viteten, särskilt tänkvärda. Jag vill här, dock utan att kunna ge ett uttömmande svar, lyfta frågan om inte den större vikt kåren lade vid rent spel och arkitekttävlingarnas objektivitet åren kring 1930 är relaterad till funktionalismens entré och gradvisa utbredning.

Den förbättrade möjligheten att upprätthålla de tävlandes ano-nymitet skiljde inte enbart sak från person under själva bedöm-ningen, utan hade också en högst legitimerande funktion, menar jag. Tävlingsmetodens objektivitet som underbyggdes av lika vill-kor, anonymitet och rent spel rättfärdigade arkitekttävlingarna och berättigade arkitekterna till deras respektive vinster inför varandra, inför de aktörer som inte tilldelades pris, inför tävlingsarrangören, politiker och allmänhet. Objektiviteten kunde förläna de vinnande förslagen ett värde av det bästa eller mest optimala förslaget då det värderats och valts ut under rättvisa och sakliga former. Såväl de nya tävlingsreglerna från 1934 och kårens uppslutning bakom dessa som debatten kring tävlingsverksamheten får härigenom en ny och fördjupad innebörd. Tävlingens förnyade legitimitet bistod

129. Weber 1983, sid. 37.


mot den s.k kultiverade umgängestonen. I det långa loppet lider prestigen mest av dem som anse att pre-stigen är det viktigaste. 132

Som en av ytterst få kvinnliga arkitekter inom kåren, och som en av ytterligare färre kvinnliga arkitekter som deltog i den of-fentliga debatten vid denna tid, intog Mohr Branzell en redan underordnad position på fältet för arkitektur. Hennes inlägg kunde, liksom övriga kritikers (Hakon Ahlbergs och eskils Sun-dahls) debattbidrag, ha förbigåtts av åhrén. Men åhrén valde att bemöta hennes inlägg. Detta var förvisso långt och ingående men också måttfullt och ursäktande i tonen. Samtidigt identifierade Mohr Branzell ett verkligt problem genom att påtala tävlings-programmets reservation. åhrén anklagade dock henne indirekt för att vara ängslig och pretentiös utan att beröra de sakfrågor som Mohr Branzell lägger fram. åhrén, menar jag, manifeste-rar härigenom inte bara sin makt utan också kårens genom att underminera Mohr Branzells auktoritet. Han markerade gränsen för vad som får sägas, vilka som ägde rätten att tala på fältet och uttryckte härigenom fältets genusordning. Genom att ändå låta publicera hennes kritik kunde åhrén hävda att tidskriften var ett för alla öppet forum.

Fackmannen vs. lekmannenOavsett om arrangörerna verkligen hade större utrymme i pris-nämnden eller det rörde sig om ett upplevt ökat inflytande till-tog uppenbarligen arkitektkårens behov av att markera sin auk-toritet och hävda sin expertis och kompetens framför andras åren kring 1930. Vad var skälen till den tydliga nedvärderingsretorik som riktades mot framför allt politikerna men även juryledamö-ter med en annan utbildning än arkitekterna? Ur ett fältperspek-tiv utgör fackmannamajoritet i prisnämnderna en för hela kåren gemensam angelägenhet kring vilken de tre regionala förening-arna, olika generationer och olika positioner kan sluta upp bak-om. Att arkitekterna skulle vara i majoritet i prisnämnderna var en självklarhet som redan de allra första tävlingsreglerna 1877 efterfrågade. Den gemensamma yttre motparten, i form av ar-rangören, förenade en alltmer heterogen yrkesgrupp, med ett allt

132. åhrén, 1931b, sid. 32.

Denne blinde tro på sin egen saks fortræfflighet som vi møter så ofte nu, hvor misundelseværdig den end på sæt og vis er, den er også farlig. Den tror sig frigjort, men kjører sig fastere og fastere i en snever ensidig-het; man ser det bedst i hvordan en motstander blir bemødt. Han blir ikke bemødt; han blir omgått med ord og mange fine talemåter, eller tat død på med har-cellasens letkøpte våpen.

Hvad har de da at vise os, hvad har de gjort, alle de som tar munden så fuld?131

Framför allt uppmärksammade Mohr Branzell en i hennes tycke stor svaghet med tävlingen om konserthus i Göteborg – tävlingsar-rangörens förbehåll att utan hänsyn till tävlingsresultatet anlita den arkitekt eller de arkitekter som arrangören fann lämplig. Denna brasklapp i programmet stred inte mot de svenska tävlingsreglerna, som skiljde på tävling och uppdrag, men var, enligt Mohr Branzells förmenande, ett tecken på den svenska arkitektkårens maktlöshet inför tävlingsarrangören och kårens inbördes konflikt. Mohr Bran-zell menade att detta hade undergrävt arrangörernas förtroende för kåren och visade därför hur viktigt det var att välja sina ord i fack-pressen. De interna striderna skulle man hålla för sig själva och inte låta dem komma uppdragsgivarna till del, menade hon.

Mohr Branzells kritik föll inte i god jord hos åhrén. I åhréns replik till hela meningsutbytet om konserthustävlingen fick Mohr Branzell svar på tal i en utförlig kommentar. åhrén rättfärdigade det höga tonläget och försvarade tonen och tidskriftens position som ”samlingspunkt för vissa bestämda strävanden”:

Det är ju så att den som kämpar för en sak trampar lätt någon på tårna. Icke därför att han ifrågasätter dennes goda vilja (att tro att var och en har en god vilja i sitt arbete och sin uppfattning är ju den själv-klara förutsättningen för varje saklig diskussion) utan därför att han är het och ivrig. I längden får dock var och en större aktning för den som mer eller mindre hänsynslöst stritt för idéer som han ansett vara rätta, än den som framförallt ängsligt sökt att icke bryta

131. Mohr-Branzell 1931, sid. 32.


yrkesgrupper hade en för hög närvaro i prisnämnderna, vilket syftningen bakåt genom ”dessa lekmän” kan peka på. Uttalan-det röjer en förhållandevis snäv betydelse av fackmannabegrep-pet och även en viss osäkerhet över arkitekternas position som fackmän på fältet bland andra fackmän i ett vidare perspektiv. Att Mogensen själv uppfattade arkitekterna som experter är tydligt. Däremot får vi veta att allmänheten, bland vilka po-litikerna uppenbart räknades, behövde upplysas om att så var fallet och genom att kursivera ”måste” understryker Mogensen betydelsen av detta. I första hand verkar udden vara riktad mot allmänheten och positionerar arkitekten som expert. Uttalan-det väcker också frågan om vilka ”berörda branscher” som Mo-gensen ansåg relevanta.

Också Viking Göranssons hänvisning till perspektivbildens osakliga karaktär och funktion att ”popularisera” synliggör arki-tektkårens anspråk på en expertposition i förhållande till lekmän-nen. Perspektivets populariserande effekt kan i princip likställas med Mogensens referens till folklustspel vilket belyser perspekti-vets låga status och kapacitet att undergräva tävlingens trovärdig-het. Göransson hävdade också att tävlingsdeltagarna hade rätt att kräva en ”kompetent” prisnämnd som kunde läsa planer, ritning-ar och sektioner och inte lät sig påverkas av perspektiven, varför hans artikel framför allt måste ses som en strategi att distansera och avgränsa kåren från andra än arkitekter.

Att den minoritet icke arkitekter, som finns i en prisnämnd, säkerligen låter sitt omdöme i stor ut-sträckning grundas på perspektivens förtjänster eller brister, är ett viktigt skäl, varför de skola slopas vid tävlingar. Även för arkitekter torde det vara svårt att icke låta sig påverka av ett vackert perspektiv.135

Perspektivet hade en förförande funktion som, om vi får tro Gö-ransson, framför allt påverkade de prisdomare som inte var arki-tekter. De så kallade lekmännen ansågs mer benägna än arkitekter att låta sig lockas av vackra perspektiv och grunda sin uppfattning om tävlingsförslagen på dessa, varför lekmännens inflytande i prisnämnderna måste begränsas.

135. Göransson 1932, sid. 222.

större verksamhetsområde som krävde fler tjänstemän och olika specialistkompetenser. Sedan sekelskiftet hade arkitektkåren trätt in på nya områden som trädgårdskonst, stadsplanering, in-dustribyggande och bostadsbyggande i allts större skala. Genom att med retoriska medel framhålla sin egen expertis söker arki-tektkåren tillskapa sig tolkningsutrymme över vad som utgjorde arkitektonisk kvalitet.

Mogensen klagade 1929 över ett ”tilltagande lekmannainslag” i prisnämnderna och av citatet får vi intrycket att det framställda problemet snarare var en positioneringsstrategi än reellt:

Så länge det rör sig om fackmän och specialister inom av tävlingen berörda branscher är naturligtvis härom ej annat än gott att säga, men då det hela ten-derar däråt att dessa lekmän – oftast yrkespolitiker utan fackligt vetande – med trodd sakkunskap vilja yttra sig i estetiska och arkitektoniska frågor måste man reagera. Det vore verkligen ej en dag för tidigt, att den stora allmänheten bringades till insikt om att arkitekten är och måste betraktas som expert inom sitt fack.133

Utsagan är intressant för både sin retorik och sitt innehåll. Mogensen antyder att politikernas sakkunskap är inbillad och anklagar dem för ”trodd sakkunskap”. nedvärderingsstrategin framkommer även i andra artiklar och har paralleller i hur arki-tekterna vid sekelskiftet 1900 med retoriska medel förminskar ingenjörskårens betydelse för stadsplaneväsendet till förmån för arkitektkårens.134 Indirekt framstår den eventuella kompetens och de erfarenheter av byggnadsfrågor som politikerna hade, som irrelevanta i sammanhanget. Mogensen använder sig här av begreppen ”fackmän” och ”specialister” vilka har större be-tydelseomfång än benämningen arkitekt. Antingen förstår Mo-gensen fackmannen och specialisten som enbart varande arki-tekt, eller så antyder de inkluderande begreppen att även andra

133. Mogensen 1929, sid. 69f. 134. edman 2001, sid. 105-107. För andra exempel på artiklar som innehål-

ler nedvärderande utsagor om lekmännens kompetens se till exempel Bergström 1930.


[…] det räcker inte med att fordra fackmannamajo-ritet, det måste fordras åtminstone något inflytande på utseendet av fackmännen, och begreppet fackman måste väl definieras. Och om vi inte vill ha professo-rer i konsthistoria som fackmän i en tävling om tra-fikregleringar och saneringar i centrum av en stad, så måste vi ordentligt definiera begreppet fackman.138

Sannolikt hänvisade Sundbärg till att professorn i konsthistoria vid Lunds universitet, Ragnar Josephson, medverkat som juryle-damot i tävlingen om Stortorget i Lund, utlyst 1932.139 Av Sund-bärgs påpekande kan vi utläsa att Josephson var tillsatt i egenskap av fackman i prisnämnden och att Sundbärg inte ansåg att valet av en konst- och kulturhistoriskt kvalificerad professor med stor kunskap om arkitektur och stadsbyggnadskonst, var lämpligt. Jo-sephson hade helt enkelt fel kompetens och var i Sundbärgs ögon ingen verklig fackman. Utsagan innebär inte enbart ett framhä-vande av arkitektens kompetens framför andra yrkesgruppers i tävlingssammanhang, i detta fall konsthistorikerns, utan också ett hävdande av arkitektens kompetens som den enda rätta.

Kanske driver ändå åhrén fackmannakravet allra hårdast. I anslutning till Mogensens artikel kommenterade han prisnämn-den för den då nyligen utlysta tävlingen om nämndhus och stads-plan för Klara sjö i Stockholm. Också Tage William-Olsson ifrå-gasatte den på grund av vad han uppfattade som juryledamöter-nas bristande sakkunskap.140 åhréns uttalande är belysande för hur denne uppfattade innebörden av fackmannabegreppet och han beskrev ledamöternas yrkestillhörighet enligt följande: ”2 arkitekter, 1 riksantikvarie, 1 stadsplaneingenjör, 5 lekmän”.141

138. Sundbärg 1933, sid. 26.139. Osign. ”Avgjorda tävlingar. Stortorget i Lund” i Byggmästaren, A-uppl.,

nr. 5 (1932), sid. 17.140. Artikeln innehåller pristagarnas kommentarer och synpunkter på

tävlingen. Sten Branzell, Wolter Gahn, Gunnar Leche, Ivar Stål, ernst Spolén och Tage William-Olsson hörsammade den förfrågan som tidskriftens redaktion kommit med. Hakon Ahlberg som slutligen fick i uppdrag att utarbeta en stadsplan för området avböjde dock. ”Tävlingen om nämndhus och stadsplan för Klara sjö”, Byggmästaren. A-uppl., nr. 10 (1929), sid. 160-165.

141. Redaktionell kommentar till Mogensens artikel ”Arkitekttävlingar. ett förslag”, Byggmästaren. A-uppl., nr. 4 (1929), sid. 70.

Genom att dominera prisnämnderna skulle kåren ha möjlighet att styra tävlingsresultatet i en för kåren positiv och godtagbar riktning. Med anledning av diskussionen om konserthustävlingen i Göteborg, pekar eskil Sundahl ut tre steg på vägen mot de goda tävlingsresultaten. Prisdomarna måste vara ”kvalificerade”, skri-ver han. De skulle vidare äga rätt erfarenhet i förhållande till täv-lingsuppgiften och slutligen ha tävlingsdeltagarnas ”förtroende”. Han skriver:

Med hänsyn till förtroendet vore det önskvärt att arkitekternas mening alltid fick göra sig gällande vid val av arkitektmedlemmar i en jury. Vi måste sträva därhän att offentliga myndigheter, institutioner och allmänhet betraktar ett sådant inflytande som en självklar sak.136

Såväl Mogensens som Sundahls uttalanden ovan röjer kårens pro-blematiska position beroendeposition till arrangören. Det ”vore önskvärt” och ”vi måste sträva” indikerar en uppfattning om kå-rens begränsade inflytande över tävlingsinstrumentet och en mål-sättning om en motsatt situation i vilken arrangörerna betraktar arkitektkåren som en auktoritet. Tävlingen utgör härvidlag både föremålet för kårens förhandling och ett förhandlingsredskap i sig.

Arkitekten vs. fackmannenDet var inte tillräckligt att hävda fackmannamajoritet i prisnämn-den, enligt Sundahl. Fackmannadomarna behövde både ha rätt kvalifikationer och äga tävlingsdeltagarnas förtroende. Också i Gunnar Sundbärgs artikel om tävlingsreglerna från 1933 den uppfattningenDet avgörande var att ha rätt man på rätt plats: ”personvalet är och förblir det centrala vid alla tävlingar” skriver Sundbärg. Uttalandet pekar på att juryuppdrag också var något man behövde kvalificera sig för och att det inte var tillräckligt med vilken arkitekt som helst. 137 Att vara prisdomare utgjorde ett kva-lificerat uppdrag en med bestämd uppgift – den sakliga bedöm-ningen. Han skriver:

136. Sundahl 1931, sid. 31. 137. Sundbärg 1933, sid. 23.


Fackmannabegreppet får ytterligare klarhet av utkastet till nya tävlingsregler från 1933. I förslaget som Svenska arkitektfören-ingen formulerat stod det att läsa: ”[…] prisdomare skall vara utövande fackman”, vilket i kommentaren utvecklades till ”att prisdomare helst icke, eller i varje fall icke huvudsakligen repre-senteras av fackliga tjänstemän”, med vilket i första hand avsågs stadsarkitekter eller motsvarande.144 Att tjänsteställningen skulle diskvalificera dessa från juryuppdrag till förmån för de fria yrkes-männen tyder på att det var de fria yrkesmännen som av vissa sågs som de egentliga fackmännen i jurysammanhang. Arkitektfören-ingen för Södra Sverige reagerade på förslaget som inte togs med i de slutliga reglerna och påpekade att stadsarkitekterna kunde vara de enda kvalificerade arkitekterna överhuvudtaget i de mindre or-terna utanför storstäderna.145 Den snäva definition av fackmannen som Svenska arkitektföreningen, åhrén och Sundbärg företrädde utgjorde ett ställningstagande vid sidan av andra och artikulerar de strider som pågick på fältet om vad som skulle definiera den verklige arkitekten. Av tankegångarna följer att det inte längre var tillräckligt med vilken arkitekt med hög kompetens som helst i prisnämnden för att nämnden skulle uppfattas som trovärdig. Det var nödvändigt men inte tillräckligt med en tongivande po-sition inom fältet. Prisdomarna skulle också ha rätt arkitektonisk kompetens anpassad efter de krav tävlingsuppgiften ställde. Detta betyder att den arkitektroll som dittills dominerat i jurysamman-hang och som utgick från prisdomarnas auktoritet, personliga karisma och konstnärlighet inte längre var given, att grunderna för prisnämndens legitimitet fanns att söka i andra kvalifikationer och erfarenheter än tidigare. Det har skett en förskjutning av pris-nämndens legitimitetsgrunder som också får sitt tydliga uttryck i kommentarerna till de tävlingsregler som instiftades 1934. enligt dessa skulle prisdomarna vara ”personer som dels äga ingående kännedom om det slag av byggnads- eller stadsplaneuppgifter, tävlingen behandlar, dels äga det förtroende hos de tävlande, som

144. RA. STF. V. Primärorganisationernas arkiv. Svenska arkitektförening-en. FIII:1. Handlingar rörande tävlingsnämnden och arkitekttävlingar. Skrivelse från Arkitektföreningen för södra Sverige angående de nya tävlingsreglerna, undertecknade August ewe och nils Blanck, daterat den 4 maj 1934.

145. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer därtill 1934, § 5.

Sammansättningen var, om vi läser mellan raderna i det åhrén skrivit, inte helt tillfredsställande. Genom att skriva ut antalen numeriskt understryks kontrasten mellan de två arkitekterna och de fem lekmännen. Avpersonifieringen bidrar vidare till att enbart yrkestillhörigheten hos juryledamöterna beaktas och inte dessas individuella kvalifikationer. åhréns beskrivning av jury-ledamöterna blir särskilt intressant vid en jämförelse med hur utlysningen av tävlingen i samma nummer av Byggmästaren defi-nierade prisnämnden. enligt tävlingsannonsen bestod prisnämn-den av ”borgarrådet Harry Sandberg, ledamoten av försäkrings-rådet Olof Carlsson, riksantikvarien Sigurd Curman, professorn erik Lallerstedt, borgarrådet Yngve Larsson, stadsplanedirektör Albert Lilienberg, byggmästaren A. e. Magnusson, civilingenjö-ren Olof Stendahl och professorn Ragnar Östberg”.142 Vad kan vi dra för slutsatser av åhréns uttalande och vem ansågs egentligen vara fackman?

åhrén betraktade inte överraskande politikerna som lekmän trots att det bland dessa påträffades en civilingenjör och en bygg-mästare. Medan Curman tituleras riksantikvarie beskrivs stads-planedirektör Lilienberg som stadsplaneingenjör. Lilienbergs position som fackman framstår som tveksam eftersom åhrén i princip degraderat honom genom att inte skriva ut hans tjänste-titel utan enbart yrkestillhörighet till skillnad från i Curmans fall. Arkitekterna i prisnämnden var Lallerstedt och Östberg, emeller-tid inte Curman som studerat husbyggnadskonst men inte avlagt arkitektexamen.143 Denne medverkade som riksantikvarie medan Lallerstedt och Östberg av åhrén definierades som arkitekter och inte som professorer, de titlar som användes i annonsen. Dessas medverkan i prisnämnden får tillskrivas såväl deras akademiska position i egenskap av erkända tjänstemän, som deras positioner som projekterande arkitekter, som fria yrkesmän. Att åhrén is-tället valde att använda arkitekttiteln kan betyda att han snarare intresserade sig för deras yrkestillhörighet och deras erfarenheter som projekterande fria yrkesutövare. Att Lallerstedt och Östberg hade mest auktoritet och åtnjöt respekt är tydligt liksom att Cur-man också erkändes.

142. Annonsen är införd i Byggmästaren. A-uppl., nr. 4 (1929). Det vill säga samma nummer som åhréns kommentar.

143. Indebetou & Hylander 1937, D. 1, sid. 580.

142 i utvecklingens namn

ökar möjligheten av ett gott tävlingsresultat”. 146 Dessutom skulle antalet olika fackmän motsvara betydelsen av vad de olika speci-alområdena krävde vid bedömningen. Vidare skulle inte samma arkitekter påträffas i prisnämnden för tävling efter tävling utan växla.147 Det symboliska utbytet av tjänster mellan arrangör och arkitektkår förtydligades här. Hur var då en adekvat prisnämnd konstituerad, vilka kompetenser och egenskaper skulle finnas re-presenterade och hur kunde arkitektkåren öka sitt inflytande över prisnämnden?

146. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer därtill 1934, § 5, se kommentar.

147. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer därtill, 1934, § 5, se kommentar.

KOnTROLLeRAD KOnKURRenS

temat FÖR FÖReligganDe kapitel utgörs av arkitektkårens kontroll av arkitekttävlingen och arkitekternas såväl informella som formaliserade konkurrens. Jag skall undersöka hur kåren kunde sä-kerställa den rätta tävlingen, utöva inflytande över både tävlingspro-gram och bedömning och därmed också styra tävlingsresultaten i den allmänna tävlingen. Som förra kapitlet visade förknippade arki-tektkåren den rätta tävlingens genomförande med idéutveckling och arkitekturens progression. Arkitekturens utveckling och förnyelse, framför allt rätta utveckling och förnyelse, kan ur ett fältperspektiv ses som föremålen för fältets strider. Striderna handlar principiellt om dominans över det symboliska kapitalet, makt och möjligheten att avgränsa fältet på ett sätt som gynnar den egna gruppen.1 App-licerat på ett fält för arkitektur och arkitekttävlingen, handlar stri-den om tolknings- och problemformuleringsföreträde över vad som definierar arkitektur. Den kan också sägas handla om värnandet av ”byggnadskonstens utveckling”, vilket enligt SAR:s stadgar utgjor-de målsättningen med förbundets verksamhet.2 Tävlingen utgjorde härvidlag såväl ett instrument i striden som stridens föremål. Jag skall därför ägna relativt stort utrymme åt att analysera hur kåren reglerade vad man kan definiera som den arkitektoniska diskursen och grunderna för prisnämndens och tävlingsresultatens giltighet.

Tävlingssystemet

Innan jag vidare analyserar villkoren för prisnämnden och tävlings-resultatens giltighet samt hur kåren reglerar tävlingsverksamheten,

1. Bourdieu 2000. Sid. 324.2. Stadgar, Stockholm: SAR, Publikation, n:r 2, 1936, § 1. nya stadgar an-

togs vid ett extra riksmöte 1944 och publicerades i Stadgar, (Stockholm: SAR, Publikation n:r 13, 1944), samt återgavs i ”Svenska Arkitekters Riksförbund. Stadgar” i Årsbok med matrikel, (Stockholm: SAR, 1947).

Prisnämnden i Annelundstävlingen 1947 samlade kring tävlingshandlingarna. Utan inbördes ordning: drätselkammarens ordförande Robert nilsson, borgmäs-tare Carl-Axel Skoog och drätseldirektören Herbert Arvidsson samt arkitekterna Helge Zimdal, Sven Backström samt Tage William-Olsson. Dylika arrangemang av prisnämndens ledamöter kring ett bord med ritningar och dokument är inte ovanliga i dagspressens rapportering av tävlingsresultat. Bilden tillhör Borås Kommunstyrelses arkiv.Foto: Borås Stadsarkiv.

146 kOntROlleRaD kOnkuRRens 147kOntROlleRaD kOnkuRRens

utgör sällan huvudobjektet för analyserna.3 Jag skall här endast analysera SAR i förhållande till tävlingsverksamheten och börjar därför med en mycket kort redogörelse för SAR:s tillkomst ur ett fältperspektiv och de frågor som kåren pekade ut som centrala vid tiden för förbundets bildande.

en autonom kårSAR publicerade 1937, året efter förbundet bildandes, sin första Årsbok med matrikel. Den ger en god inblick i förbundets syften och ideologiska fundament utifrån för tiden aktuella frågor. Artiklar-na får, genom sin närvaro i den av SAR publicerade och därmed sanktionerade årsboken, betraktas som förbundets ställningsta-ganden snarare än de enskilda artikelförfattarnas åsikter, även om man kan anta att även dessa omfattade tankegångarna som de gav uttryck för. Artiklarna rörde uteslutande arkitektens yrkes-roll och yrkesförhållanden med utgångspunkt i artikelförfattarnas erfarenheter i Göteborg, Helsingborg och Västernorrland. Flera av artiklarna hade presenterats som anföranden under riksmötet 1936 då SAR bildades.4 Frågor som tas upp till behandling hand-lar om skyddet av yrkestiteln, arkitekternas vidgade arbetsfält och ökade antal arbetstillfällen, arkitektens funktion i samhället samt bristen på arkitekter utanför storstäderna.

några återkommande teman påträffas i de olika artiklarna. Författarna uppmärksammar ett stort behov av vad de definierar som ”kvalificerade arkitekter”, det vill säga arkitekter utbildade vid högskolornas högre utbildningar. Vidare uttrycker artikelför-fattarna oro och irritation över å ena sidan den dåliga kvaliteten på den arkitektur som uppförts ute i landet, å andra sidan svårig-heterna att få byggherrarna att anlita, ur deras perspektiv, de kva-lificerade arkitekter som fanns att tillgå. erik Friberger, som 1937 var länsarkitekt i Göteborgs och Bohus län och representerade SAR:s lokalförening på västkusten, inleder sin artikel ”Tillgång och efterfrågan på arkitekter ute i landet” med följande upply-sande uttalande: ”Det är med arkitekternas arbete, som det i regel är med annat arbete, att uppdragsgivarna ha behov av det i samma

3. Östnäs behandlar SAR i korthet i sin avhandling Arkitekterna och deras yrkesutveckling från 1984.

4. Upprop. Stadgar. Avgifter. Program. (Stockholm: SAR, Publikation n:r 1, 1936).

vill jag vidareutveckla den definition av tävlingssystemet som jag presenterade i inledningen. ett system är, för att rekapitulera, en organiserad verksamhet bestående av flera instanser som står i viss relation till varandra. Systemet fungerar efter vissa principer och har till syfte att fylla vissa funktioner. Det har vissa avsedda effekter som regleras av de mekanismer vilka vidarebefordrar systemet.

Arkitekttävlingens primära funktion är att främja idéutveck-ling och arkitekturens progression, vilket jag klargjorde i föregå-ende kapitel. Vilka funktioner, kan då tävlingssystemet sägas ha?

Att studera prisnämndens och tävlingsresultatens giltighet lik-som hur tävlingsverksamheten reproducerades innebär att analy-sera tävlingssystemets instanser och mekanismer. Med begreppet instans pekar jag ut normerande, rådgivande och beslutsfattande positioner på fältet i relation till tävlingsverksamheten och de utgörs, förutom av tävlingsarrangören, i korthet av: SAR, SAR:s tävlings-, informations- och förtroendenämnd, tävlingarnas pris-nämnder liksom fackpress. Dessa positioner är formaliserade så-tillvida att de besitter sin auktoritet på grundval av formella be-slut, gemensamt fattade av för instanserna relevanta aktörer. In-stansernas auktoritet är med andra ord relaterad till fältets övriga positioner och det förtroende som investeras i dem. Jag vill också peka på prisnämndens beroende av vad som skulle kunna jämfö-ras med en instansordning. Principiellt är en instansordning ett system för överprövning och kontroll för att reglera en verksam-het och bestämma praxis, det vill säga ett system för att minska aktörernas handlingsfrihet och tolkningsmöjligheter till förmån för en rätt modell. Detta kan jämföras med den standardtävling som jag definierade i förra kapitlet.

SAR som instans

SAR som förbund, dess syften och verksamhet, från förbundets bildande 1936 till 2002 då förbundet upphörde och ersattes av Sveriges Arkitekter, utgör ett mycket intressant och betydelsefullt forskningsområde. SAR:s förehavanden och betydelse för arki-tektkår och svensk arkitektur har ännu inte undersökts i tillräck-lig grad inom den arkitekturhistoriska forskningen. Förbundet figurerar naturligtvis i flertalet monografier och översikter men


ka arkitekters riksförbund”. Därpå definierar han riksförbundets syften. Han betonar vikten av samarbete, sammanhållning och solidaritet och beskriver förbundet som: ”[…], ett organ för ge-mensam verksamhet, ett forum för utbyte av rön och erfarenheter, ett språkrör för en kår som vill säga sitt ord i de allmänna frå-gorna, en byrå till tjänst för den enskilde, en representation inför myndigheter och sammanslutningar”. Han understryker vidare i Sverige verksamma arkitekters lika rättigheter och skyldigheter i förhållande till kåren som helhet. Ahlberg målar en positiv bild av förbundets framtida arbete och påtalar att det var så mycket enklare för en organisation, underförstått SAR, som ”[…] inte möter någon intressemotsättning, då dess syfte att gagna kåren också kan förenas med det högre syftet att gagna det allmänna. 7

Förbundet skulle med andra ord vara en demokratisk samman-slutning som drev för arkitekterna gemensamma frågor. någon intern angelägenhet var dock inte SAR:s arbete och särskilt inte tävlingsverksamheten, vill jag understryka. Man kan av Ahlbergs uttalande sluta sig till att arkitekternas intressen ansågs samman-falla med samhällets intressen. Dessa gemensamma intressen de-finierade Ahlberg som att på lång sikt trygga användningen av de ekonomiska medel som lades ned i byggnadsverksamheten och han skriver: ”Även den enskilde storföretagaren på byggnadsområdet har allt mer lärt sig inse det ekonomiska värdet av en omsorgs-full planläggning och ett gott fackmässigt utförande”.8 Det var av samhällsekonomiska skäl alltså, som arkitekternas tjänster och kompetens skulle användas. Kåren ansåg dock att det skulle vara arkitekterna och SAR förbehållet att definiera vad ”en omsorgsfull planläggning och ett gott fackmässigt utförande” innebar.

Arkitekternas auktoritet och inflytande på uppdragsgivarna framstår, med utgångspunkt i årsbokens artiklar, dock inte som särskilt stort 1937. I princip samtliga artikelförfattare – Hakon Ahlberg, Aron Borelius, Sigurd Westholm, erik Friberger, Mo-gens Mogensen och Harry Kjellqvist återvände till problematiken kring uppdragsgivarna vilka av olika anledningar inte anlitade, de förvisso få, kvalificerade arkitekter som fanns att tillgå. Som orsak till problematiken pekar artikelförfattarna ut, dels konkurrensen från arkitekterna med lägre teknisk utbildning, dels den bristande

7. Ahlberg 1937, sid. 4-5.8. Ahlberg 1937, sid. 5.

mån som de ha nytta av arbetet och förstå att de ha det. ”Friberger ringar härigenom in en arbetsuppgift för det nyblivna förbundet, att öka uppdragsgivarnas förståelse för kvalificerat arkitektarbete. Han antyder också hur detta skall åstadkommas: ”Det nyttighets-betonade arbete, som arkitekterna […] presterat, har medfört ett betydligt större behov av arkitekternas arbete, och i samma mån som arkitektkåren hävdar sig i produktionsapparaten kommer också behovet av arkitektarbete att öka.” Han refererar här till det större intresse och ansvar arkitekterna tagit för framför allt bostads- och stadsplanefrågor, vilka han anser vara samhällsnyt-tiga uppgifter.5 Av Hakon Ahlbergs inledande artikel i årsboken, ”Riksförbundets syfte” kan man utläsa att han, vigde arkitekturen och arkitekternas arbete åt samhällsnyttan och att han ansåg att arkitekterna härmed gjorde gemensam sak med sina uppdragsgi-vare – värnade om arkitekturens materiella och ideella kvalitet. Ahlberg börjar sin artikel med att först redogöra för den svenska arkitekturens goda internationella rykte som man hade ”en äldre generation” arkitekter att tacka för. Detta var samma generation arkitekter som Mogensen, Sundbärg med flera kritiserat bara några år tidigare. Ahlberg fortsätter därefter att diskutera arkitek-ternas växande men konjunkturberoende verksamhetsfält. Av re-levans för mitt syfte att undersöka vad man kan uppfatta som kå-rens strategier i förhållande till tävlingsverksamheten, är Ahlbergs insikt om att kårens ”[...] egen inställning och aktivitet icke äro helt likgiltiga faktorer då det gäller att påverka utvecklingen”.6

I artikeln kan man notera ett frö till kårens och SAR:s långsik-tiga arbete med och strategi att söka öka sin auktoritet och utö-va inflytande på fältet för arkitektur. Ahlberg fortsätter med att framhålla vilken positiv utveckling arkitekternas nyvunna intres-se för i samhället kritiska uppgifter som bostäder och stadsplaner hade inneburit. Detta hade arkitekterna inte tidigare arbetat med. Han utropar: ”Se det intresse som ägnas utformningen av varje liten affärslokal, var bensinstation, varje sportstuga, kaféer och folkrestauranger, biografer och sportplatser, gatans ”möblering” lika väl som landskyrkor och folkets hus”. Därefter frågar Ahlberg retoriskt: ”Men vad har nu allt detta och mer till av samma slag att göra med en sådan intern arkitektangelägenhet som ett svens-

5. Friberger 1937, sid. 31.6. Ahlberg 1937, sid. 3.


Karaktäristiskt för alla dessa icke kvalificerade ar-kitekter är emellertid deras otroligt låga allmänna bildningsgrad.11

Förutom att retoriskt nedvärdera och undervärdera flera av ar-kitekterna med lägre eller annan utbildning, så påtalar också Mogensen deras ”otroligt låga allmänna bildningsgrad”, vilken förenade den annars heterogena gruppen. Mogensens uttalande föranleder en kommentar kring den kvalificerade arkitektens klasstillhörighet. Mogensen antyder en frånvaro av inte bara en högre arkitektutbildning utan av högre utbildning överhu-vudtaget, som exempelvis en realexamen. Arkitekttiteln var inte skyddad och med den som hävstång kunde naturligtvis olika yrkesarbetare inom arkitekturens och byggandets verksam-hetsområde, mot bakgrund av den ”forna tiders arkitekt” som Mogensen beskriver längre fram i artikeln, göra sig en social och ekonomisk bana och därmed konkurrera ut de kvalificerade arkitekterna. Denne ”forna tiders arkitekt” utgjorde enligt Mo-gensen ”[…] en kultiverad, kunnig och fint bildad typ, vilken överallt väckte respekt”. Som en kontrast till denne, förvisso förgångne gentleman, ställer han den okvalificerade arkitekten, som med Mogensens ord var obildad, okunnig och okultive-rad.12 Mogensen uttrycker oro för att dessa skulle underminera de kvalificerade arkitekternas goda rykte. Samtidigt söker han vidmakthålla en arkitektroll som tidigare varit förbehållen en bildad borgerlig medelklass.

Med utgångspunkt i Bourdieus fältteori, vill jag hävda att arki-tektkåren i artiklarna artikulerar sitt anspråk på autonomi. Utifrån årsbokens artiklar sluter jag mig till att autonomi i det här fallet innebär vad som i professionsforskningen kallas kunskapsmono-pol. Detta monopol betyder möjligheten att definiera vad som utgjorde kvalitet inom arkitekturen och den därmed förbundna möjligheten att bestämma vilka yrkesutövare inom fältet som var kvalificerade nog att definieras som arkitekter. Att ha kontroll över yrkesutövarna, vilket ett skydd av arkitekttiteln skulle med-föra, innebar att ha inflytande över arkitekturens kvalitet och ut-veckling. Medan uppdragsgivarna skulle förmås att anlita enbart

11. Mogensen 1937, sid. 37f.12. Mogensen 1937, sid. 40.

förståelsen för arkitekternas sakkunskap. Med retoriska medel distanserar sig de SAR-anslutna arkitekterna från arkitekter med en kortare eller avvikande utbildning. Dessa, skrev man, bjöd på ”illojal konkurrens” genom sina lägre arvoden.9 I flera artiklar kontrasterade artikelförfattarna antalet uppdrag de ”mindre kva-lificerade” arkitekterna fick mot antalet uppdrag de SAR-anslutna fick. Aron Borelius redogör för situationen i Lund och konstaterar utifrån en undersökning som stadens byggnadsnämnd genomfört att ”[…] en enda man med sådan lägre utbildning svarar ensam för en större summa än alla högskolebildade arkitekter […]”, och hänvisar till de ungefärliga byggnadskostnaderna för vad som uppförts i staden mellan 1930 och 1934.10

Innan jag går vidare med analysen av SAR:s syfte och verk-samhet och SAR som instans i tävlingssystemet vill jag citera Mo-gensen som, mer kritisk än övriga artikelförfattare, pekar ut vilka som bar skulden till konkurrenssituationen – de ”icke kvalifice-rade arkitekterna”. Dessa hade enligt Mogensen olika erfarenhets-bakgrund:

Vanligast är väl, att dessa s.k. arkitekter varit ritare hos någon arkitekt och vid principalens dödsfall eller av någon annan orsak etablerat sig som självstän-diga arkitekter. Även andra utbildningsvägar finnas givetvis. Mycket vanligt är att någon av våra lägre tekniska skolor, vilka i detta avseende nog ha en del försyndelser på sitt samvete, anses vara utbildnings-anstalter för arkitekter. De utexaminerade bibringas nog stundom den uppfattningen, att de äro färdiga ingenjörer och arkitekter. Även andra vägar föra emellertid till den hägrande titeln. en del av dem äro säkerligen mycket överraskande. Man kan sålunda finna exempel, där en murare eller en herrgårdskusk nära nog direkt, med endast någon kortare tids an-ställning på arkitektkontor, etablerat sig som själv-ständig arkitekt.

9. Osign. ”Förhandlingar och beslut vid riksmötet 1936”, i Årsbok med matrikel (Stockholm: SAR, 1937), sid. 13.

10. Borelius 1937, sid.17f. Se också Mogensen 1937, sid. 37 i samma publi-kation.


att underordna sig SAR:s ideologi, och ut mot fältet i övrigt, främst uppdragsgivarna, för övertyga dessa om arkitekternas kvalitetsupp-fattning. Upplysning, kontroll och övervakning var de medel som skulle användas för att påverka och utöva inflytande över såväl med-lemmar som uppdragsgivare. Det är begrepp som förknippas med maktutövning och ideologi. Ahlbergs bruk av begreppen får sägas ha en ideologisk funktion, såtillvida att kåren genom dessa medel sökte uppnå och upprätthålla en autonom position på fältet. Ar-kitekttävlingen och tävlingsverksamheten utgjorde härvidlag både ett mål och ett medel. Hur var då kårens övervakning och kontroll beskaffade i förhållande till arkitekttävlingen och tävlingsverksam-heten? Hur omsattes denna maktutövning i praktiken?

Tävlingsverksamhetens förnyade legitimitetSundbärg konstaterade i sitt föredrag och sin artikel om tävlings-reglerna 1933, att en nationell uppslutning bakom tävlingsverk-samheten var nödvändig för reglernas efterlevnad och tävlingens rätta genomförande. Utifrån sin position inom Tekniska Samfun-dets i Göteborg avdelning för husbyggnadskonst riktar han sitt fö-redrag till Stockholmsföreningen och påtalar behovet av enighet:

Tävlingsfrågan kan emellertid inte betraktas isole-rad. Skall Svenska arkitektföreningen med framgång kunna genomföra en ny ordning på tävlingsområdet, som är så oerhört viktig för arkitekterna, så måste den bli en verklig riksförening.16

Med utgångspunkt i en ”ny ordning”, i kontrast till en gammal ordning vilken kan tolkas som det godtyckliga system Sundbärg talade om, skulle tävlingsverksamhetens legitimitet förnyas och förstärkas. Jag har klarlagt tre åtgärder vilka kan liknas vid inves-teringar i tävlingsverksamheten, som kåren gjorde under 1930-ta-let och som stärkte dess auktoritet i förhållande till arkitekttäv-lingen: ett) inrättandet av nya tävlingsregler 1934, två) bildandet av SAR och tre) etableringen av tävlingsnämnden. Kåren knöt genom dessa insatser genomförandet av tävlingarna närmare sig och underkastade tävlingarna, sin granskning

16. Sundbärg 1933, sid. 23.

kvalificerade arkitekter skulle kåren tillse att yrkestiteln i brist på ett lagligt skydd, förbehölls enbart de som hade högre utbildning eller hade motsvarande kvalifikationer. Hakon Ahlberg formule-rar SAR:s uppgift:

Men genom övervakning och kontroll, ja till och genom upplysning och rådgivning kan dock aldrig vinnas annat resultat än det att mer eller mindre grova fel och försummelser förhindras. Det viktigaste resultatet, en positiv inriktning av utvecklingen mot större effektivitet, bättre kvalitet, bättre byggnads-konst kan ernås endast genom att utbilda och upp-fostra en kår av kunniga, ansvarsmedvetna fackmän, att kontrollera inte bara det som utföres utan den som utför arbetet (Ahlbergs kursivering).13

Ahlberg pekar ut såväl målen som medlen – arkitekturens progres-sion respektive kontroll av arkitekten. Kontrollen skulle fungera som en form av kvalitetssäkring. Ahlberg definierar också villko-ren för SAR:s långsiktiga arbete:

”[…] intresse, stöd och förtroende från alla de ar-kitekter för vilka det gemensamma ansvaret inför yrkets förkovran och anseende står framför hänsy-nen till egen bekvämlighet och frihet att i varje fall handla efter eget gottfinnande. Uppoffring, tålamod och inbördes förtroende äro förutsättningarna för att kunna genomföra varje stor uppgift.”14

Vi känner igen logiken från resonemangen kring det rena spelet och även årsboksartiklarna följer i princip den omvända ekonomins logik som Bourdieu ställer upp.15 SAR:s medlemmar skulle bortse från personlig vinning till förmån för det gemensamma och under-kasta sig förbundets intressen, vilka var desamma som arkitektu-rens och samhällets intressen. SAR:s arbete är således dubbelriktat, orienterat både in mot kåren, för att förmå de enskilda arkitekterna

13. Ahlberg 1937, sid. 6.14. Ahlberg 1937, sid. 7.15. Bourdieu, 2000, sid. 314.


SAR konstituerades i juni 1936 vid ytterligare ett för de tre re-gionala sammanslutningarna gemensamt riksmöte i Göteborg. Mötet bevistades av cirka 150 arkitekter från hela landet och re-presentanter för de tre regionala föreningarna. Stadgar hade redan utarbetats och vid mötet röstade förbundet enhälligt igenom dem och förbundsstyrelsens sammansättning beslutades. Denna skulle bestå av representanter för de tre regionala arkitektföreningarna samt två ledamöter valda av riksmötet.20 SAR:s konstituerande innebär därför både en centralisering och en decentralisering av kåren genom att de tre regionala organisationerna blir en orga-nisation med en styrelse vilken utsågs av dels riksmötet, dels de regionala förbunden vilka gav det gemensamma förbundet förtro-endet att företräda deras intressen.

På riksmötet beslutades också om att inrätta en förtroende-nämnd som skulle handlägga frågor och ärenden som berörde förhållandena mellan arkitekterna och deras arbetsgivare, mellan arkitekterna sinsemellan samt ”[…] i övrigt vaka över att förbun-dets medlemmar i sin yrkesutövning visa tillbörlig hänsyn och ansvarskänsla”.21 Inrättandet av nämnden hade redan diskuterats vid ett av interimsstyrelsens sammanträden. Man kan betrakta förtroendenämnden som en övervakande och kontrollerande in-stans i enlighet med Ahlbergs idé om en instans som kontrollerade ”den som utför arbetet”, som han presenterade vid riksmötet 1936 och i årsboken 1937.22 Vad som ansågs vara ”tillbörlig hänsyn och ansvarskänsla” kom så småningom att formaliseras genom kårens hedersregler som utfärdades 1947.23

Att vara arkitekt, och särskilt ”arkitekt SAR”, innebar följakt-ligen att leva upp både till särskilda kompetenskrav och till före-ställningar om hur en arkitekt skulle hantera olika situationer i förhållande till andra arkitekter och till uppdragsgivare. Det är inte otänkbart att de föreställningar om rent spel som präglade

20. Osign. ”Svenska Arkitekters Riksförbund. Stadgar”, i Årsbok med matrikel (Stockholm: SAR, 1947), § 9.

21. nämnden skulle verka rådgivande och handlägga ärenden medan beslutsrätten förbehölls förbundsstyrelsen. Osign. ”Förhandlingar och beslut vid riksmötet 1936”, i Årsbok med matrikel (Stockholm: SAR, 1937), sid 14.

22. Ahlberg 1937, sid. 6.23. Hedersregler för medlemmar av SAR antagna vid riksmötet 1947 (Stock-

holm: SAR, 1947).

Bildandet av SARDet förefaller inte vara någon slump att de, för landets tre regio-nala föreningar, första gemensamma tävlingsreglerna, avhand-lades vid samma riksmöte som det nya gemensamma förbun-det. Vid arkitektmötet i Helsingborg 1934 diskuterades både de nya reglerna och ett nytt gemensamt förbund. Då formerades också en kommitté med regionalt utsedda representanter som förberedde det blivande förbundet (Hakon Ahlberg och Wol-ter Gahn för Stockholmsföreningen, nils Blanck och August ewe för Arkitektföreningen för södra Sverige samt Melchior Wernstedt och Harry Kjellqvist för Tekniska Samfundets av-delning för husbyggnadskonst).17 Som ett uttryck för enigheten och solidariteten mellan de regionala arkitektföreningarna hade Avdelningen för husbyggnadskonst, redan 1930 bytt namn till Svenska arkitektföreningen. Uno åhrén skriver med anledning av namnbytet i Byggmästaren: ”namnet Svenska arkitektför-eningen vill […] framhålla icke blott självständigheten utan också betona den naturliga gemenskapen mellan arkitekterna i landet”.18 Uttalandet kan tolkas som att arkitekterna spridda i landet, har mer gemensamt med varandra än med andra före-trädare för verksamhetsområdet i den region de verkade. enligt Hakon Ahlberg var det också med anledning av en tävling som frågan om ett gemensamt förbund uppstått. De komplikationer och krav på omgranskning som bedömningen av omtävlingen för Helsingsborgs konserthus 1925 medförde, föranledde mena-de Ahlberg Arkitektföreningen för södra Sverige att föreslå en gemensam nationell förening.19 De nya reglerna respektive det nya förbundet förbereddes parallellt av två olika kommittéer, samtidigt som de intensiva diskussionerna om tävlingsverksam-heten pågick i fackpressen. Wolter Gahn var ledamot av båda kommittéerna.

17. Osign. ”Föreningsmeddelanden”, Byggmästaren. A-uppl., nr 7 (1934), sid. 26.

18. åhrén 1930, sid. 17.19. RA. Hakon Ahlbergs arkiv. Vol. 15. Manuskript till tidningsartiklar

1969-82. enligt arkivuppgift utgör texten manus till artikel i Byggmäs-taren, nr 6 1982 på basis av en intervju med Ahlberg. någon artikel i nämnd tidskrift har inte påträffats. Däremot publicerar John Sjöström en artikel om Ahlberg i Byggmästaren, nr. 5 (1981) som emellertid inte motsvarar innehållet i handlingarna vid Riksarkivet.


Huvudsakligen bestod nämndens uppgifter av rådgivning och tävlingsnämnden arbetade med att bistå arrangörer med råd och förklara tävlingstekniska detaljer som lämplig tävlingstid, pris-summornas storlek, antal juryledamöter och så vidare. I vissa fall medverkade tävlingsnämnden vid formuleringen av tävlingspro-grammen.29 Tävlingsnämnden hade också till uppgift att sprida tävlingarna över året och rekommendera tävlingsform beroende av arrangörens avsikter med tävlingen och tävlingsuppgiftens ka-raktär. I båda fallen var syftet att öka och upprätthålla intresset för tävlingarna, men också att legitimera verksamheten genom att påtala arkitekttävlingens fördelar och förtjänster. Allt för många tävlingar ansågs hota ett högt deltagarantal och därmed försämra kvaliteten på tävlingsförslagen. Under 1940-talets slut diskute-rade därför tävlingsnämnden nödvändigheten av att begränsa an-talet allmänna tävlingar genom att antingen skjuta upp dem eller få arrangörerna att genomföra en inbjuden tävling istället.30 An-talet tävlingar fick inte heller bli för få eftersom tävlingsnämnden också arbetade med att upprätthålla eller till och med öka antalet tävlingar. Det fanns alltså en föreställning om ett optimalt antal tävlingar. Gränsen för hur många tävlingar kåren mäktade med innan resultaten försämrade uppskattade erik Thelaus 1955 till cirka tio allmänna tävlingar om året, ett antal som behövde ba-lanseras i förhållande till konjunktur och arbetsmarknad. Thealus talade också om ”tävlingsinflation”.31 Härigenom antyder han en minskad betydelse ju fler tävlingar som genomförs, med sämre re-sultat som följd.

Såväl arrangörerna som förbundets medlemmar förväntades rätta sig efter tävlingsreglerna och de anvisningar som SAR läm-nade. SAR kontrollerade både tävlingsarrangörer och medlemmar genom retoriskt och formelltbinda dem vid olika skyldigheter och ansvar i förhållande till varandra och till förbundet. Medlem-marnas förehavanden och skyldigheter i förhållande till förbundet reglerades genom förbundets stadgar, bland annat inskränktes ar-kitektens fria tävlingsrätt:

Helge Zimdal meddelar att tävlingsnämnden under 1937 distribuerat tävlingsreglerna till städernas byggnadsnämnder. Zimdal 1938, sid 132. Se också Wejke 1941, sid. 230.

29. Olsson 1947, sid. 231.30. Wahlman 1946, sid. 283f. Olsson 1947, sid. 231f.31. Thealus 1955, sid. 37.

arkitekttävlingen också ägde giltighet i förhållande till arkitektens yrkesutövning i stort. Att vara SAR-ansluten arkitekt innebar att underkasta sig såväl förbundets stadgar och tävlingsregler som de hedersregler, annonseringsregler och instruktioner vilka allt ef-tersom utfärdades.

Tävlingsnämndens funktionerBland de första åtgärderna som redan SAR:s interimsstyrelse genomförde i förhållande till tävlingsverksamheten var att bilda en tävlingsnämnd. Svenska arkitektföreningens befintliga täv-lingsutskott övergick redan innan SAR:s konstituerande möte i Göteborg 1936 i interimsstyrelsens regi och kompletterades med representanter för vad som skulle komma att bli SAR:s lokalför-eningar.24 Härigenom fick tävlingsnämnden och förbundet bättre överblick över de tävlingar som genomfördes ute i landet.

Redan från start hade tävlingsnämnden pågående ärenden och löpande uppgifter. Som ett av nämndens första ärenden slutredi-gerades de tävlingsregler som arkitektkåren hade kommit överens om vid arkitektmötet 1934 och publicerades som den tredje av för-bundets egna publikationer.25 Tävlingsnämnden arbetade redan efter en etablerad praxis och det fanns rutiner för hur nämndens representanter hanterade tävlingar som inte levde upp till SAR:s krav. Instruktioner, utfärdade senast år 1945, reglerade tävlings-nämndens verksamhet och formaliserades nämndens uppgifter.26 en förvisso provisorisk instruktion fanns redan 1934 avsedd för Svenska arkitektföreningens tävlingsutskott.27 Tävlingsnämndens instruktion kan sammanfattas i två övergripande funktioner: upplysning och rådgivning samt tillsyn och kontroll.

Upplysningsverksamheten innebar bland annat att skrivelser och tävlingsregler skickades ut till kommunernas byggnadsnämn-der, vilka skulle informera och påminna om arkitekttävlingen.28

24. Quiding 1937, sid. 72.25. AM. Wolter Gahns samling. AM-1984-21. Kartong 3. ”Protokoll vid

sammanträde med interimsstyrelsen för SAR” 21/1 1936. § 3, 7/3 1936. § 5, 7 och 8. 17/8 1936. § 2. Tävlingsregler för svenska arkitektur- och stads-planetävlingar jämte kommentarer därtill (Stockholm: SAR, Publikation n:r 3, 1936).

26. Osign. ”De nya nämnderna”, Arkitekten, nr. 21, 19 dec. (1945), sid. 171. 27. RA. STF. V. Primärorganisationernas arkiv. Svenska arkitektfören-

ingen. A I:1 Protokoll 1934-05-26, § 6.28. Osign. ”De nya nämnderna”, Arkitekten, nr 21, 19 dec. (1945), sid. 171.


verksamheten ut i landet. I den kommitté som 1944 planerade tävlingen om södra Guldheden i Göteborg, medverkade till exem-pel Tage William-Olsson i egenskap av Göteborgs stadsplanedi-rektör. William-Olsson hade själv medverkat i ett flertal tävlingar både som deltagare och prisdomare och var således redan bekant med de regler och den praxis som refererades till i diskussionerna inför stadsfullmäktiges beslut om tävling. SAR:s åsikter tillskrevs mycket stor betydelse och Göteborgs drätselkammares kommitté rådfrågade ändå SAR om hur prisnämnden skulle vara konsti-tuerad. 35 Inför tävlingen om Annelund reste 1946 en delegation bestående av drätselkammarens ordförande och drätseldirektören till Stockholm för att diskutera tävlingsarrangemanget SAR:s täv-lingsnämnd. Förutom prisnämndens sammansättning diskuterade de tidpunkten för tävlingen, tävlingstid, tävlingsform, prissumma och arvode till och resekostnader för de externa prisdomarna.36

Tävlingsnämnden kontaktade vidare arrangörer som utlyst tävlingar med, enligt regler och praxis, otillfredsställande program och jurysammansättningar för att förmå dem att efter kårens fö-reslagna förbättringar utlysa tävlingen på nytt. Om arrangörerna ignorerade kårens påstötning ”förklarades tävlingen regelstridig” och SAR:s medlemmar blev underrättade genom fackorganen.37 Denna form av svartlistning eller bojkotthot förekom redan före SAR:s bildande.38 Av tävlingsnämndens årsberättelser från sent 1930-tal framgår vidare att nämndens påstötningar i tävlingsfrå-gor hade effekt och att såväl arrangörer som förbundets medlem-

35. Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar. 1944. nr. 466. Sid. 2.36. Borås stadsarkiv. Drätselkammaren protokoll och handlingar. Protokoll

1946-04-01. § 122. Bilaga. Litt. T. Dnr 1956:841.37. Zimdal 1938, sid. 131. Zimdal 1940, sid. 126.38. Under rubriken ”Tävlingar”, Byggmästaren. A-uppl., nr. 8 (1932),

sid. 1, kommenteras en planerad tävling om samrealskola i Sölves-borg- Denna ansågs inte följa Svenska arkitektföreningens rekom-mendationer rörande vilka handlingar tävlingsprogrammet skulle innehålla och prisnämndens sammansättning. I kommentarer återges korrenspondens från Sven Wallanders å arkitektföreningens vägnar, till den byggnadskommitté som utlyst tävlingen. Arkitektföreningen upplyser byggnadskommittén om vilka principer som råder och på-talar i enlighet med det gåvoutbyte jag redogjorde för i kapitel två, konsekvenserna av att inte hörsamma föreningens råd. 1934 meddelar tävlingsnämnden genom Byggmästaren om ytterligare en tävling vilken inte uppfyllde kårens standard. ”Meddelande från tävlingsnämnden”, Byggmästaren, A-uppl., nr. 1 (1934), sid. 1.

Förbundsmedlem må icke deltaga i tävlingar som av förbundets tävlingsnämnd förklarats vara i strid med av förbundet fastställda tävlingsregler. Detsamma gäller åtagande som tävlingsdomare i tävling.32

Arkitekttävlingen innebär således en kontrollerad konkurrens i två bemärkelser. Dels innebär den en kontroll av den konkur-rens som förelåg under den formaliserade arkitekttävlingen, vil-ket innebar ett säkerställande av arkitekternas rättvisa villkor och anspråken på rent spel. Dels innebär den en kontroll av arkitek-ternas inbördes konkurrens om uppdrag och anställning, vilket tydliggörs av det förslag till hedersregler som förelåg vid SAR:s riksmöte 1946 och som ringar in vad arkitekternas inbördes täv-lan handlar om: ”Arkitekten får icke använda illojala metoder i tävlan om anställning eller uppdrag eljest genom obefogad kritik, beskyllningar eller anspelningar söka skada kollegors anseende [min kursiv]”.33 något hot om uteslutning ur förbundet vid even-tuella överträdelser förelåg inte uttryckligen men medlemmarna påmindes om stadgarnas krav på solidaritet och förbud mot med-lemmarnas medverkan i utdömda tävlingar genom notiser i Ar-kitekten. Det var förtroendenämnden som hade på sitt ansvar att hantera vad som skulle kunna kallas disciplinärenden.34 Arrang-örerna å sin sida, informerades om tävlingsförfarandet genom dels tävlingsreglerna som skickades ut, dels de personliga kontakterna med tävlingsnämnden. Dessa kunde vara etablerade redan innan en tävling var påtänkt genom att stadsarkitekt eller byggnads-nämndens sakkunnige hade kännedom om tävlingsförfarandet. I takt med att allt fler SAR-anslutna arkitekter anställdes vid stä-dernas byggnadsnämnder spreds också kännedomen om tävlings-

32. Stadgar 1936, § 16 och Stadgar 1944, § 18.33. Osign. ”Förslag till hederskodex”. I Till 1946 års riksmöte. Punkt 4, sid. 4.34. Redan det förslag till stadgar som bifogades inbjudan till förbundet

1936 omfattar ett förbud mot medverkan i tävlingar som förbundet genom tävlingsnämnden förklarat strida mot tävlingsreglerna. Täv-lingsnämnden uppmanade också medlemmarna att förmå arrangörer av tävlingsliknande upphandlingar att genomföra regelrätta tävlingar. nämnden påtalade också att de inte kunde invända mot uppdragsgiva-re som efterfrågade skissförslag från flera arkitekter så länge ersättning utgick. Upprop. Stadgar. Avgifter. Program, 1936, § 16. ”Meddelande från tävlingsnämnden”, Arkitekten, nr 20, 6 okt. (1951), sid. 1562. Osign. ”De nya nämnderna” 1945, sid. 169.


på total reform, påtalades dock under 1940-och 1950-talen bristen på kunskap om tävlingsreglernas villkor hos deltagare, prisdomare och tävlingsarrangörer.42 Dålig kännedom om regler och praxis kunde, till skillnad från upplevelsen av en försvagad tävlingsverk-samhet, avhjälpas med information och upplysning. SAR och täv-lingsnämnden utfärdade 1942 därför Formulär för program43, som gavs ut i nyutgåva 194744, och 1959 PM för arrangörer (programskri-vare) samt PM för prisdomare, vilka kompletterade reglerna genom att förklara och precisera tävlingsförfarandet och arrangörens res-pektive prisdomarnas rättigheter och skyldigheter ytterligare.45

SAR:s och tävlingsnämndens respektive hantering av praxis och enskilda tävlingars genomförande och bedömande synliggör förhållandet dem emellan. SAR var genom sin demokratiskt till-satta styrelse ytterst ansvarig för nämndernas inklusive tävlings-nämndens verksamhet och den instans som avgjorde principiel-la frågor. Detta kan exemplifieras med tävlingen om stadshus i Kristinehamn, genomförd 1946, som föranledde en revidering av tävlingsreglernas paragraf rörande bedömningen. Prisnämnden beslutade med anledning av vad den uppfattade som ett allmänt svagt resultat, att inte dela ut något första pris utan lät fyra för-slagsställare dela på halva prissumman. De föreslog också arrangö-ren att utlysa en omtävling mellan de fyra prisbelönade arkitek-terna samt ytterligare två deltagare. Förfarandet upprörde såväl enskilda arkitekter som SAR:s styrelse vilket tydliggör hur regler-na, trots den precisering som 1934 års revision innebar, var öppna för olika tolkningar.46 Av SAR:s hantering av frågan utkristal-liseras ansvarsfördelningen mellan tävlingsnämnden och SAR:s styrelse. Det visade sig, efter det att SAR:s styrelse hade påtalat för prisnämndens arkitektledamöter det oegentliga i att inte dela ut något förstapris och att bjuda in arkitekter som inte deltagit i den första tävlingen, att prisnämnden dock förankrat frågan hos tävlingsnämnden redan innan tävlingen var utlyst. Styrelsen blev

42. Zimdal 1938, sid. 131. Zimdal 1939, sid. 131.43. Formulär för program till svenska arkitekturtävlingar 1942. Se också Wejke

1943, sid. 265.44. Formulär för program till svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar 1947.45. PM för arrangörer. Formulär för program. PM för prisdomare vid svenska

arkitektur- och stadsplanetävlingar 1959.46. Tham 1946, sid. 289f. Osign. ”Kristinehamnstävlingen”, Arkitekten, nr

17, 14 aug. (1946), sid. 312.

mar rättade sig efter nämndens rekommendationer. nämnden redogör i årsberättelserna för ett antal tävlingar som haft brister i fråga om prissumma och prisnämndens sammansättning och som utlysts på nytt efter nämndens förslag på ändringar och efter det att redan utnämnda prisdomare avsagt sig uppdrag.39 Denna typ av information i SAR:s årligen återkommande rapporter, fram-ställer naturligtvis förbundet som en handlingskraftig och infly-telserik organisation.

I andra fall kunde arrangören i efterhand få utstå skarp kritik för att de inte följt regler och rent spel. I fallet med en inbjuden tävling om Folkets hus i Avesta 1949 exempelvis, antydde SAR, genom Mårten Larsson, svågerpolitik och menade att tävlingsar-rangörerna låtit snålheten bedra visheten.40 Avesta stadsfullmäk-tige hade valt att frångå prisnämndens rekommendation att låta de två vinnarförslagen ligga till grund för ytterligare bearbetning innan något definitivt beslut fattades om projekteringsunderlag. Istället beslutade stadsfullmäktige att enbart använda ett av försla-gen, det projekt som lämnats in av Folkets Hus-föreningarnas arki-tektkontor. Arrangörerna tillbakavisade i nästkommande nummer av Arkitekten SAR:s anklagelser om svågerpolitik och framhöll att arrangörens representanter i prisnämnden hela tiden ansett att det de menat att det funnits ett fullgott förslag som inte behövde vida-reutvecklas, varför en omtävling mellan de av prisnämnden utpe-kade vinnarna inte var nödvändig.41 Meningsutbytet tydliggör den omvända ekonomiska logik liksom det rena spel som sätter kva-litet och arkitekturens intressen framför projekt- och byggnads-kostnader och egenintresse som präglar fältet för arkitektur under den period som undersöks. Utgången av Folket Hus tävlingen i Avesta är också, vill jag mena, ett exempel på hur kårens och SAR:s auktoritet ifrågasattes vilket synliggör förhandlingen, inte bara om tävlingen utan också om vad som gjorde god byggnadskonst.

Tävlingsnämnden uppmärksammar också, i likhet med dis-kussionerna åren kring 1930, vad som uppfattas som en generell försämring av tävlingsprogrammet. Sällan framhålls någon pris-nämnd som rätt, lämplig, bra eller korrekt tillsatt. Istället för krav

39. Zimdal 1938, sid. 131. Zimdal 1939, sid. 133,40. Osign. ”Tävlingsspalten. Resultat I”, Arkitekten, nr. 26, 24 dec. (1949),

sid. 1062f.41. Osign. ”Arkitekttävlingen i Avesta”, Arkitekten, nr. 3, 11 feb. (1950),

sid. 1089.


Sätra i Gävle 1956 ifrågasatte varken regler eller det förfarande som SAR presenterade även om de nämndes som var satta att förbereda tävlingarna var öppna för modifieringar. På frågan om hur prisnämnden för tävlingen om södra Guldheden 1945 skulle vara sammansatt, svarade delegationen som handlagt ärendet: ”Prisnämnden skall, för att tävlingen skall kunna godkännas av Svenska arkitekters riksförbund, vara sammansatt på sådant sätt att fackmännen får majoritet” och vidare ”[p]rogrammet skall innan tävlingen utlyses, godkännas av prisnämndens medlem-mar och av Sveriges arkitekters riksförbunds tävlingsnämnd”.49 Jag menar att SAR:s påbud kanske inte sågs som självklara men som gällande. Under alla omständigheter framgår att det var av vikt för arrangörerna att tävlingen godkändes och accepterades av SAR som tillfredsställande. Inför planeringen av elinebergstäv-lingen i Helsingborg, skrev tävlingskommittén att prisnämnden skulle bestå av fyra arkitekter och tre övriga ledamöter men att den kunde tänkas bestå av fem ledamöter varav endast tre fack-män, något ifrågasättande av fackmannamajoriteten framkom-mer inte.50 Fortfarande på 1960-talet var SAR:s åsikter tungt vä-gande, och både Växjös och Karlskronas stadsfullmäktiges hand-lingar omtalar betydelsen av SAR:s godkännande. 51 Karlskronas stadsfullmäktige skriver under tiden för planeringen av tävlingen om bostadsområde på Dragsö, som genomfördes 1964 till 1965: ”när det gäller fackdomare i nämnden är arrangören sannolikt hårt bunden av SAR:s önskemål Det synes lämpligt att byggnads-nämnden i samråd med SAR:s prisnämnd [här avses sannolikt SAR:s tävlingsnämnd, min kommentar] föreslår antal ledamöter i prisnämnden och fackdomare i prisnämnden.”52

SAR:s åsikter och godkännande tillskrevs som framgår stor be-tydelse och sågs av arrangörerna, om inte som en naturlig samar-betspartner, som en nödvändig sådan om tävlingen skulle bli fram-gångsrik och locka deltagare. Samtliga här undersökta tävlingar, tävlingarna om Guldheden, Annelund, elineberg och Sätra, tillhör kategori godkända tävlingar”. Konceptet ”godkända tävlingar”,

49. Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar. 1944. Handling. nr. 466, sid. 2.50. Stadsfullmäktige i Hälsingborg. Protokoll och Handlingar. 1952. Handling.

nr. 20.51. Växjö stadsfullmäktige handlingar 1967. Handling. nr. 2, sid. 16.52. KKA. Byggnadsnämndens handlingar. F3F. Plankontorets övriga

ämnesordnande handlingar. 1. Dragsötävlingen 1964-1965.

i anslutning till Kristinehamnstävlingen också uppmärksammad på att tävlingsnämnden uppfattat det vara i enlighet med reglerna att enbart dela ut hälften av prissumman om tävlingsprogrammet inte angett något annat. SAR:s tillrättavisande av prisnämndens arkitekter, en kritik som också offentliggjordes genom en notis i Arkitekten,47 synliggör förbundets beslutsordning och kontroll av medlemmarna. Samtidigt hade tävlingsnämnden sanktione-rat prisnämndens beslut varför styrelsen dels i princip gjorde of-fentlig avbön genom en lång artikel i Arkitekten vilken klargjorde frågans händelseförlopp, dels påpekade behovet av en översyn av reglerna och önskade ett förtydligande principerna för prissum-mans fördelning och grunderna för prisnämndens urval. Styrelsen konstaterade avslutningsvis:

[…], att tävlingsreglerna i sin nuvarande formule-ring väl ensidigt siktade på att bevaka de tävlandes omedelbara intressen. Synpunkten att en tävling i främsta rummet borde syfta till att föra en viktig fråga till en god lösning borde mera beaktas, då detta i längden också vore ett arkitektkårens intresse.48

Händelseförloppet kring Kristinehamnstävlingens bedömning åskådliggör tävlingssystemets instansordning vilket innebär att SAR:s styrelse träder in i principiellt viktiga frågor (något som också synliggjordes i debatten kring norrmalmstävlingen då Ha-kon Ahlberg och eskil Sundahl försäkrade att bedömningen gått rätt till efter den häftiga kritik som resultatet föranlett) och intar den tillrättaläggande positionen.

SAR framstår, trots att en del arrangörer av olika skäl inte följde kårens regler, som en auktoritet i den kommunalpolitiska diskur-sen, och organisationen åtnjöt tävlingsarrangörernas förtroende och respekt. De stadsfullmäktigehandlingar, nämndeprotokoll och arbetshandlingar gällande de kommunala tävlingar som jag studerat visar att SAR:s synpunkter på hur en tävling skulle ge-nomföras, ansågs både som gällande och rimliga. De kommittéer som var satta att förbereda tävlingarna om Guldheden i Göteborg 1945, Annelund i Borås 1947, elineberg i Helsingborg 1951 och

47. Osign. ”Kristinehamnstävlingen” 1946, sid. 312.48. Sundahl, Lind och Uhlin 1946, sid. 383.


rat att programmet uppfyllde de av reglerna statuerade kraven på rättvisa och objektivitet, fanns en möjlighet att rätta till brister och därmed förbättra arrangörens möjligheter till bra resultat. Godkän-nandet är ur min synvinkel ett mycket intressant krav som visar att de tävlingstekniska aspekterna absolut inte var godtyckliga, utan av största betydelse och att den rätta tävlingen hade fler funktioner är att enbart tillskapa rättvisa villkor och optimera objektiviteten.

Kravet på att programmen skulle godkännas av tävlingsnämnden utvecklades till systemet med ”godkända tävlingar” vilka uppfyllde de av kåren statuerade kvalitetskraven. Godkännandet tillskapade ett kontrollmoment som underkastade tävlingsprogrammet och därmed arrangören, SAR:s granskning. Härigenom kunde SAR tillse att tävlingen följde den accepterade standardmodellen, från vilken alltför stora avvikelser inte var accepterade av arkitektkåren. Standardmodellen, med sin utgångspunkt i föreställningen om den rätta tävlingen, skulle tillförsäkra tävlingsdeltagarna ett i tid och rum tillräcklig utrymme, anpassat efter uppgiftens komplexitet, samt åstadkomma så rättvisa villkor som möjligt liksom en jämlik, opartisk och objektiv behandling och bedömning av förslagen.

Genom att godkänna programmet ingick prisnämndens leda-möter en överenskommelse om ett ömsesidigt förpliktigande att följa de i programmet upptecknade bestämmelserna. Detsamma gällde tävlingsnämndens godkännande. Genom att granska och godkänna programmen sanktionerade vidare arkitektkåren ge-nom SAR, programmet och därmed tävlingen. I och med godkän-nandet ingick således arkitektkåren en formell överenskommelse med arrangör och prisnämnd. Programmet kan liknas vid ett avtal tävlingens parter emellan. Utan prisnämndens och tävlingsnämn-dens godkännande uppfyllde inte programmet villkoren för en legitim tävling. Den icke godkända tävlingen utgjorde följdenligt ett missbruk, missöde eller misstag utifrån kårens perspektiv be-roende av vilka omständigheter som låg till grund för det ute-blivna godkännandet. Tävlingen var utlyst och kanske genomförd men ogiltig och sannolikt av mindre betydelse.55

Tjänsteutbytet formaliserasen viktig effekt av tävlingsnämndens godkännande är att detta formaliserade det informella utbyte av symboliska tjänster jag

55. Austin 1975 sid. 18.

implicerar även förekomsten av icke godkända tävlingar, vilka SAR genom sin tävlingsnämnd försökte få bukt med. Vad innebär då en godkänd tävling, hur gick godkännandet till och vilka fördelar hade arrangören av att ansluta sig till SAR:s regler och praxis?

Den godkända tävlingenI 1887-års regler infördes krav på att tävlingsprogrammet som ar-rangören formulerat skulle godkännas av prisnämndens samtliga ledamöter av vilka hälften skulle vara arkitekter.53 Dessas god-kännande gällde sakfrågan och innebar att prisdomarna granskade programmet för att undersöka om detta var lämpligt formulerad i förhållande till uppgiften och om bifogade underlag gav rätt och tillräcklig information för att tävlingsdeltagarna skulle kunna lösa uppgiften på bästa sätt. Prisnämndens godkännande betyder att kåren genom de arkitekter som medverkade, hade möjlighet att påverka hur tävlingsuppgiften formulerades. Arkitekterna med sin sakkunskap kunde avgöra om de behov, önskemål och instruk-tioner arrangören uttryckt i programmet var rätta och rimliga. ef-tersom sannolikt stadsarkitekt och/eller stadsplanearkitekt deltog i förberedandet av tävlingarna och programutkast tillförsäkrades, den för tävlingsresultatet så viktiga, programkvaliteten. I exem-pelvis elinebergstävlingen 1954 hade Helsingborgs stadsplane-chef Gunnar Sundbärg skrivit programmet.54

Med 1934 års regler krävde kåren att också den tävlingsnämnd som Svenska arkitektföreningen inrättade, efter SAR:s bildande dess tävlingsnämnd, skulle godkänna programmet ur ”tävlingstek-nisk” synvinkel. Påbudet kan betraktas som att ytterligare en in-stans, utom prisnämnden, tillfogas det tävlingssystem som syftade till att övervaka arrangören, den enskilda tävlingen och kårens med-lemmar. Pris- och tävlingsnämndens godkännande av programmet kan förvisso tolkas som en service och en hjälp till arrangörerna. Genom att prisnämndens ledamöter, bland dem ett antal SAR-an-slutna arkitekter, och SAR:s tävlingsnämnd granskat programin-nehåll, tävlingstid, att nödvändiga handlingar fanns bifogade, att prissumman var rimlig i förhållande till uppgiften och kontrolle-

53. IV Avdelningarnas arkiv. Avdelningen för husbyggnadskonst. AI:1. Protokoll 1889-10-15, § 5. Bilaga ”Ordningsregler för pristävlingar i arkitektur”.

54. Stadsfullmäktige i Hälsingborgs handlingar. 1954. Handling. nr. 26, sid. 3.


paragrafer i regelverket som behandlar exempelvis prisnämndens sammansättning och bedömningen och vilka enbart fungerar råd-givande. Dessa använder i kontrast till programparagrafen ord som ”bör”, ”kan”, ”må” eller ”må ej”.56

De tvingande termerna i programparagrafen antyder tävlings-programmens konstituerande funktion och betydelse för tävlings-process och tävlingsresultat. Särskilt denna regel, men även övriga, har en performativ funktion och konstituerar indirekt varje enskild tävling. Reglerna beskriver således inte enbart faktiska omständig-heter, kodifierar en etablerad praxis eller föreskriver hur arkitekt-tävlingen skall genomföras utan konstituerar, iscensätter och reali-serar varje enskilt tävlingstillfälle. Utsagornas modalitet kan förvis-so tolkas som rådgivande, som förhoppningar eller önskemål med tanke på kårens normerande respektive arrangörens beslutande och verkställande positioner, om det inte vore för påbudet att varje tävlingsprogram skulle godkännas också av tävlingsnämnden.

Genom att godkänna programmet åstadkommer prisnämnden och framför allt tävlingsnämnden något. Tävlingen och tävlings-resultatet får konsekvenser och effekter medan frånvaron av god-kännande innebär utevaron av desamma. Dessutom iscensatte och realiserade godkännande genom de förpliktigande fordringarna, ett tidsrum i form av den i programmet fastlagda tävlingstiden, vil-ket förklarar föreställningen om arkitekttävlingen som ett frirum. Den exakta tidpunkten samt platsen för inlämningen anges noga i programmen och utgör ett tävlingstekniskt krav i enlighet med 1934 års regler. De tävlande kunde lämna in tävlingsförslagen di-rekt hos arrangören som registrerade de inkomna förslagen. Det fanns också möjlighet att lämna in förslagen på ett postkontor eller järnvägsstation för att där få ett inlämningskvitto vilket specifice-rade tiden för inlämningen. Besked om inlämning skulle därefter meddelas tävlingsarrangörens registrator telegrafiskt och kvittot skickas till denne. Proceduren skulle verifiera att inlämningen på postkontoren eller järnvägsstationernas godsavdelning skett i tid och tillförsäkrade tävlingsdeltagarna lika villkor.

Tävlingstiden utgjorde därför en tydligt definierad och avgrän-sad tidsperiod under vilka andra regler råder än under den vardag-liga yrkespraktiken och förverkligades genom iscensättningen av

56. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer därtill 1934, § 2-22. Tävlingsprogrammet behandlas i § 9.

beskrev i förra kapitlet. Godkännandet skulle skrivas ut i pro-grammet vilket visar betydelsen av att det kommunicerades och uppfattades av de potentiella tävlingsdeltagarna. Med prisnämn-dens och tävlingsnämndens godkännande av programmet följde att tävlingsdeltagarna kunde försäkra sig om att kårens villkor var tillgodosedda, att deltagarna skulle bli jämlikt och rättvist be-handlade och förslagen sakligt och opartiskt bedömda. Den rätta tävlingen var garanterad. en godkänd lockade fler deltagare än den ej godkända tävlingen. Genom att underordna sig arkitektkå-rens regler erhöll arrangören en garanti om ett högt deltagarantal i den allmänna tävlingen och den mängd idéer och uppslag som detta medförde. en godkänd tävling förde också med sig positiv uppmärksamhet som kunde användas i andra sammanhang. Täv-lingsnämndens godkännande av tävlingsprogrammet innebar vi-dare att det förslag som prisnämnden utsåg som vinnare redan fått en sakkunnig granskning av prisnämndens arkitekter med eventuella förslag på förbättringar. Har tävlingsnämnden också medverkat i valet av prisdomare innebär detta vidare att kåren stod bakom prisnämndens värdering av förslagen vilket gav det vinnande förslaget legitimitet. Det ”objektiva” förfarandet legiti-merade tävlingsresultatet.

Tävlingen som iscensättningGenom att vidare betrakta reglerna och godkännandet ur ett per-formativt perspektiv, får kravet på prisnämndens och särskilt täv-lingsnämndens godkännande en ny innebörd. Perspektivet klar-gör, menar jag, regelns funktion av mekanism i tävlingssystemet och pekar därigenom på de villkor som den enskilda tävlingen måste uppfylla för att betraktas som giltig och legitim.

Jag kan konstatera att såväl prisnämndens som tävlingsnämn-dens godkännande utgör en mycket viktig mekanism i tävlingssys-temet, såtillvida att godkännandet innebär att kåren sanktionerar tävlingen. Vid en jämförelse av vilka modala hjälpverb som an-vänds i de olika paragraferna i 1934 års regelverk framstår kårens krav på hur arrangören formulerade tävlingsprogrammet som nå-got av det viktigaste. Paragrafen rörande tävlingsprogrammen an-vänder ordet ”skall”, och innehåller direkta uppmaningar till och uttryckliga krav på arrangören. De tjugofem specificerade kraven på tävlingsprogrammens innehåll innebär därmed förpliktigande åtaganden. Påbudet ”skall”, måste, menar jag, jämföras med de


enskomna av arkitektkollektivet och ingick i ett sammanhängan-de regelsystem tillsammans med SAR:s stadgar och tävlingsregler och anvisningar. Härvidlag kan man säga att hedersreglerna upp-fyllde Webers krav på en legal auktoritet.61 Också Finlands Arki-tektförbunds hedersregler hade konsulterats.62 Uppförandekoder för arkitekter var såldes ett internationellt fenomen.

Hedersreglerna adresserade i första hand den projekterande arkitekten och i reglernas första paragraf utpekas denne som upp-dragsgivarens förtroendeman. Uppdragsgivarens förtroendeman kan sägas vara, inte bara den legitimerade utan också den påbjud-na yrkesrollen:

Arkitekten är sin uppdragsgivares förtroendeman och skall som sådan samvetsgrant fullgöra det honom anförtrodda uppdraget. Han skall som fackman opar-tiskt och sakligt bedöma alla frågor, som beröra upp-dragsgivarens mellanhavanden med entreprenörer och leverantörer [min kursivering].63

Det var uppdraget och uppgiften som stod i centrum och i egen-skap av uppdragsgivarens förtroendeman hade arkitekten skyl-dighet att ansvara för projektets genomförande och kvalitet. Begreppet yrkesroll, att jämföra med begreppet yrkesidentitet, skall här förstås som en formaliserad funktion på fältet för arki-tektur och innebär härvidlag också en position på fältet. I egen-

de SAR 1935. De brittiska hedersreglerna behandlades i ”Hederskodex”, Arkitekten, nr. 23, 26 okt. (1946). Sid. 355-358. Beslut om en enkät till medlemmarna angående hedersreglerna informeras om i ”Från styrel-sen bord”. Arkitekten, nr. 23, 26 okt (1946), sid. 358. Bland annat Tek-niska Samfundet i Göteborg hade önskemål om att paragrafen rörande medlemmarnas rätt att ta anställning hos entreprenör skulle tas bort. Se vidare ”Från styrelsens bord” i Arkitekten, nr 18, 27 aug. (1947), sid. 566.

61. Weber 1983, sid. 147.62. SAR undersökte hur den finska arkitektkåren behandlade frågan om

arkitekternas rätt att ta anställning vid så kallade ”ekonomiskt verkan-de företag”, det vill säga entreprenörsfirmor. SAR hade tidigare ställt sig tvekande till denna rättighet men de finska reglerna ansågs vara alltför strikt formulerade och hedersreglerna kom inte att innehålla något förbund av detta slag. Se ”Arkitekter i ekonomiskt verkande företag”, i Arkitekten, nr 15, 26 sep. (1945), sid. 123.

63. Osign.”Hedersregler” i Arkitekten, nr 15, 16 jul (1947), sid. 539, § 1. Se också Hedersregler för medlemmar av SAR antagna vid riksmötet 1947.

den av reglerna definierade standardmodellen. Den var olika lång beroende av främst tävlingsuppgiftens komplexitet och fastställ-des av tävlingsarrangören i samråd med SAR:s tävlingsnämnd. Ragnar Uppman definierar i sin yrkesmonografi I arkitektens öga från 2006, tävlingen som en […] konstruerad situation präglad av anonymitet och avskildhet”.57 Tävlingstiden inleddes med att tävlingen offentliggjordes genom en annons i bland annat Bygg-mästaren och från 1947 även i Arkitekten. SAR:s medlemsblad. I an-nonsen ombads arkitekterna kontakta arrangören för att mot en depositionsavgift få tävlingsprogram och tävlingshandlingar sig tillsända. Tävlingstiden avslutades vid en i programmet specifice-rad tidpunkt med datum och klockslag då tävlingsförslagen skulle vara arrangören tillhanda. Under pågående tävlingstid hade delta-garen i princip endast att utgå ifrån programmet.58

Uppdragsgivarens förtroendemanSamtidigt som förtroendenämnden diskuterades inför bildandet av SAR fördes också en moralkodex för det blivande förbundets medlemmar på tal. Planerna på dessa hedersregler framstod som en självklarhet, men uppfattades som något till karaktären skiljt från stadgarna och en helt och hållet intern angelägenhet.59 Mo-ralkodexen, som också diskuterades vid riksmötet 1936, utgjor-de således inte en kommunicerad moral i första hand avsedd att marknadsföra kåren eller etablera gott samarbete med uppdrags-givaren, utan företrädesvis en uppförandekod för förbundets med-lemmar vilken definierade vad som utgjorde ett korrekt och he-derligt uppträdande och agerande.

Först 1947 kom hedersreglerna att realiseras och då först efter att SAR hade undersökt brittiska RIBA:s hedersregler och förank-rat frågan genom en enkätundersökning bland förbundets med-lemmar och vid det årliga riksmötet.60 De var med andra ord över-

57. Uppman 2006, sid. 167.58. Tid och plats för inlämningen av tävlingsförslagen utgjorde enligt täv-

lingsreglerna en obligatorisk upplysning i tävlingsprogrammen. Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetäflingar, 1916, § 8i. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer därtill 1934, § 9u.

59. RA. Hakon Ahlbergs släkt och personarkiv. Vol. 40. Handlingar rö-rande SAR. Protokoll eller minnesanteckningar från sammanträde med interimsstyrelsen för SAR, sannolikt 1935.

60. RA. Hakon Ahlbergs släkt och personarkiv. Vol. 40. Handlingar röran-


Arkitekt, som är arbetsgivare åt andra arkitekter, skall i den mån det är förenligt med hans ansvar för honom anförtrodda uppgifter möjliggöra för sina anställda att genom tävlingar eller utförande av egna uppdrag skaffa sig meriter för den egna verksamheten.67

Här skrivs alltså både målsättningen med tävlingarna ut – merite-ring inför det egna arkitektkontoret – och det sätt på vilket målet skulle uppnås – genom den formella arkitekttävlingen och genom egna uppdrag (vilka kunde förvärvas genom tävlingarna). Rätten att tävla var således förhållandevis fri, så länge det rörde sig om de av SAR sanktionerade formella arkitekttävlingarna. Jag drar, mot bakgrund av stadgar och hedersregler, slutsatsen att framför allt hedersreglerna placerar arkitekttävlingen i centrum för kårens praktik genom att försvara tävlingsrätten för anställda arkitekter, peka ut tävlingen som medel för den enskilde arkitektens meri-tering för den egna verksamheten och rollen som fri yrkesman samt begränsa arkitekternas möjligheter att skaffa uppdrag på rent affärsmässiga grunder. Stadgar och hedersregler, hävdar jag, kanaliserar också arkitekternas inbördes konkurrens till den for-maliserade arkitekttävlingen. Det legitima konkurrensmedel som arkitekterna hade att tillgå var projektets kvalitet.

Så i lika hög utsträckning som hedersreglerna kan tolkas som ett utslag av arkitekternas integritet och professionalitet, kan de tolkas som att de tillsammans med stadgarna, tävlingsregler och övriga anvisningar bildar en sammanhängande kodex, som genom kontroll av den enskildes konkurrens, syftade till att underbygga såväl god byggnadskonst som kårens goda anseende, i enlighet med stadgarnas första paragraf: ”Svenska Arkitekters Riksför-bund utgör en sammanslutning av svenska arkitekter. Förbundets ändamål var att verka för byggnadskonstens utveckling och att tillvarata arkitektkårens allmänna intressen”.68 I likhet med arki-tekttaxans begränsning av arkitekternas fria prissättning anser jag att de även ett tydligt uttryck för kårens anspråk på autonomi och en bakvänd ekonomisk logik.

67. Ibid., sid. 539.68. Stadgar 1936, § 1.

skap av uppdragsgivarens förtroendeman var arkitekten i första hand arkitekturens opartiske och saklige talesman. Reglerna är omfattande, detaljerade och formulerade i tvingande termer som ”skall”, ”får icke” och ”är skyldig att”, vilket kan jämföras med hur tävlingsreglerna riktade till arrangörerna är formule-rade. Skillnaderna i reglernas modalitet visar förbundets olika grad av inflytande över arrangörerna och de egna medlemmarna. Den enda nyanserande modaliteten påträffas i den sista paragra-fen: ”Arkitekten bör avböja att arbeta efter sådana direktiv, som han anser vara oförenliga med byggnadskultur eller på annat sätt stridande mot samhällets intressen [min kursivering]”.64 Denna mening en indikation på arkitektens beroendeställning till upp-dragsgivaren men förtydligar också ett normerande företräde för arkitektens kvalitetsuppfattning och för den goda byggnadskon-sten framför andra intressen.

I likhet med tävlingsreglerna har hedersreglerna en perfor-mativ funktion. Sammanhållning inom kåren, solidaritet och uppslutning bakom förbundet framstår som en röd tråd liksom undertryckandet av vad som upplevdes som illojala konkurrens-medel. I elva paragrafer reglerades de SAR-anslutna arkitekter-nas inbördes konkurrens och möjlighet att fritt skaffa sig upp-drag. 65 Hedersreglerna kompletterade förbundets stadgar genom att upprätta och formalisera den enskilde arkitektens ansvar, rättigheter och skyldigheter i förhållande till SAR, kollegor och uppdragsgivare. Hedersreglerna kan reduceras till några få vik-tiga punkter vilka förhindrade fri prissättning av arkitekternas tjänster genom att binda medlemmarna till den så kallade arki-tekttaxan vilken stipulerade medlemmarnas arvoden. Heders-reglerna förbjöd vidare arkitekterna att ta uppdrag som andra arkitekter hade utlovats och förvägrade arkitekterna att köpslå med leverantörer. 66

Yrkesmannens tävlingsrätt Samtidigt som hedersreglerna teoretiskt sett begränsade arkitek-ternas fria konkurrens eller inbördes tävlan, möjliggjorde reglerna för anställda arkitekter att delta i arkitekttävlingar:

64. Osign.”Hedersregler” , Arkitekten, nr 15, 16 jul (1947), sid. 539, § 11.65. Ibid., sid. 539-540.66. Ibid., sid. 539-540.


”bör” och ”kan”, till skillnad från de krav som ställdes på arrangö-ren i förhållande till tävlingsprogrammet. I 1916 års regler, vilka i princip inte skilde sig från de tidigare, statuerades att antalet prisdomare skulle vara udda, att arkitekterna numerärt borde vara flest och att beslut skulle fattas med enkel majoritet.69 Inte hel-ler 1934 års regler förändrade principerna för prisnämndernas till- och sammansättning. Formuleringarna kan läsas som önskemål och förhoppningar som man hoppas arrangören skulle rätta sig. Detta implicerar en underordnad position för kåren i förhållande till arrangören och avhängigheten av ett ekonomiskt och politiskt maktfält.70

Skillnaderna mellan regelverken visar dock att kåren allt mer söker hävda sin auktoritet och gör anspråk på allt större inflytande både över och i prisnämnden. Med 1916 års tävlingsregler kom-pletterades kårens önskemål om fackmannamajoritet med tillägget att arrangören kunde vända sig till Svenska Teknologföreningen Avdelningen för Husbyggnadskonst för förslag på arkitekter till prisnämnden ”[…] för hvilka de täflande hafva förtroende”.71 Detta var en nyckelmening i regelverket som diskuterades i fack-pressen och som upprepades i reglerna från 1934. Härigenom informerades arrangören om betydelsen, för de deltagande arki-tekterna, av förtroendeingivande arkitekter i prisnämnden vilka skulle locka till deltagande genom utsikten om en fackmannamäs-sig bedömning. Vilka dessa arkitekter, som hade kårens förtro-ende, var utgjorde dock en fråga öppen för tolkning för såväl arki-tektkåren som arrangörerna. Samtidigt kom grunderna för de så

69. Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetäflingar 1916, § 3.70. Redan i 1877-års regler eftersträvades att minst hälften av juryleda-

möterna skulle vara arkitekter, vilka då inte fick delta i tävlingen. när reglerna revideras 1887 flyttade arkitektkåren fram sina positioner och ställde krav på att prisdomarnas antal dessutom skulle vara udda med avsikt att nämnden skulle domineras av fackmän. För att ytterligare säkra arkitekternas inflytande över bedömningen lades följande skri-velse till reglerna 1900: ”I händelse av lika antal hvid en frågas afgö-rande, bör den mening gälla, som biträdas af flertalet arkitekter”. RA, STF. I Föregångarna. Byggnadssamfundet. 1. Protokoll 1877-02-01, § 8, bilaga. RA, STF. IV Avdelningarnas arkiv. Avdelningen för hus-byggnadskonst, A I:1 Protokoll 1889-02-19, § 8. RA, STF. IV Avdel-ningarnas arkiv. Avdelningen för husbyggnadskonst, A I: 4 Protokoll 1900-05-07, § 2 och 1900-09-17, § 2. Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetäflingar 1916, § 3.

71. Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetäflingar 1916, § 3

Prisnämnden som instans

Prisnämnden kan sägas ha utgjort tävlingens brännpunkt mot vilken aktörsgruppernas intressen, framför allt arkitektkårens, riktades. Prisnämnden fungerade som tävlingssystemets mest be-tydelsefulla instans. Det var prisnämnden som förfogade över be-slutsrätten över vilka tävlingsförslag som skulle prisbelönas. Pris-nämnden rekommenderade också arrangören hur denna skulle gå vidare med projektet efter tävlingen, vilket förslag som skulle ligga till grund för en kommande projektering, samt vilka förslag som skulle köpas in. Att ha majoritet i prisnämnden innebar sålunda ett medel för kåren att ha inflytande och makt över bedömningen.

Att tävlingsförslagen i första hand skulle bedömas av andra arki-tekter och inte av de så kallade lekmännen upplevdes, som framgår av förra kapitlet, av arkitektkåren som en självklarhet. Anspråken på inflytande över prisnämnden har tolkats som uttryck för kårens professionalisering och ett uttryck för arkitektens ansvarskänsla inför sitt projekt. Även andra tolkningar låter sig göras. Innan jag går vidare med analysen av prisnämnden som instans skall jag klar-göra dels åtskillnaden mellan inflytande över prisnämnden och in-flytande i prisnämnden, dels prisnämndens olika positioner. Med inflytande över prisnämnden avser jag arrangörens rätt att tillsätta prisdomare samt kårens möjligheter att föreslå prisdomare och på-verka nämndens sammansättning. Inflytande i prisnämnden avser styrkeförhållandet mellan olika positioner i prisnämnden, vem el-ler vilka som har tolkningsföreträde och har möjlighet att avgöra bedömning och prisbelöning. Inflytandet i prisnämnden är avse-värt mycket svårare att påvisa än inflytandet över prisnämnden eftersom bedömningen sker bakom lyckta dörrar och eftersom ledamöternas respektive inflytande sannolikt också är beroende av personliga egenskaper. För enkelhetens skull behandlas tävlings-arrangör och arkitektkår, som två homogena storheter. Prisnämn-dens positioner kompliceras dock av att vissa ledamöter föreslogs och anlitades direkt av tävlingsarrangören medan andra föreslogs av arkitektkåren men anlitades och arvoderades av arrangören.

Prisnämndens sammansättningTävlingsreglerna gällande tillsättningen och sammansättningen av prisnämndens ledamöter från 1877, 1887, revideringen 1900, 1916 och 1934 var inte tvingande utan formulerade i termer som


ler var berättigade att bedöma dessa. Arkitekterna var också fler än de politiker vilka representerade den offentliga tävlingsarrangören och vilka främst utgjordes av drätselkammarens eller stadsfullmäk-tiges ordförande och/eller ordföranden i fastighets-, byggnads- och/eller stadsplanenämnden (Appendix 2).75 Dessa hade ofta ingått i den kommitté vilken var satt att förbereda tävlingen.76

Prisnämndens sammansättning i tävlingarna om Guldheden, Annelund, elineberg och Sätra och som SAR godkänt och som jag analyserat uppvisar en tydlig tendens.77 Förutom stadens två till fyra politiska representanter återfinns stadsarkitekten eller i förekommande fall stadens stadsplanechef i nämnderna. Stadsar-kitekten/stadsplanechefen har i tre fall av fyra sällskap av ännu en stadsarkitekt eller, i tävlingen om Sätra, ett byggnadsråd. Dess-utom medverkar ytterligare två till tre arkitekter i vardera pris-nämnd. Arkitektkåren, kan konstateras, var således mycket väl re-presenterad i prisnämnderna och i numerär majoritet, vilket även gällde för majoriteten stadsplane- och bostadsområdestävlingar från 1945 till 1959.

75. Uppgiften grundar sig på min undersökning av juryledamöterna i de tävlingar med planinslag vilka publicerats i fackpress (Tidskrift för Arki-tektur och Dekorativ Konst 1901-1908, Tidskrift för Arkitektur 1909-1921, Byggmästaren 1922- 1959 och SAR:s Tävlingsblad 1956-1959) . Dessa har förtecknats utifrån de yrkesbeteckningar och titlar som förekommit i artiklarna och sammanförts under rubrikerna: politiker (borgmästare, konsul, kommunfullmäktiges ordförande, ledamot kommunfullmäk-tiges ledamot, drätselkammarens ordförande, drätselnämndens ord-förande, stadsplanenämndens ordförande, byggnadsnämndens ordfö-rande, byggnadsnämndens ledamöter, kommunalråd, borgarråd mfl), kommunalanställda (stadsarkitekter, stadsingenjör, fastighetschef/direktör, stadsbyggmästare, stadsbyggnads-/stadsplanechef/direktör, byggnadschef, gatuchef, drätseldirektör mfl), statstjänstemän (läns-arkitekt, byggnadsråd, förste intendent, intendent, landsantikvarie, professor, slottsarkitekt mfl) och övriga. De fria yrkesutövarna påträf-fas under rubriken övriga.

76. Wærn 1996. Sid. 49.77. RSAG. Ritningsarkivet. Serie FIVa, nr. 95:1 ”Program för tävling om

stadsplan för området söder om Guldhedsgatan i Göteborg. BSA. Drätselkammarens handlingar. Dnr. 1974:242/61. Handlingar rörande tävlingen om stadsplan för Annelund. år 1946-50. ”Program för täv-ling om stadsplan för det s.k. Annelundsområdet med angränsande del av Borås. Program för tävling om stadsplan och bostadstyper för bostadsom-råde på Elineberg i Hälsingborg. Hälsingborg: Hälsingborgs Stads drät-selkammare. 1953. ”Allmän tävling om stadsplan för stadsdelen Sätra i Gävle”, SAR:s tävlingsblad, nr. 2 (1957), sid. 38f.

kallade fackmannadomarnas förtroendekapital att förändras. Det sätt på vilket 1934 års regelverk handlades, liksom de kommenta-rer reglerna försågs med, innebar en förändring av kårens anspråk i förhållande, inte enbart till tävlingsinstitutionen utan också till prisnämnden. 1942 infördes det viktiga tillägget i reglernas kom-mentarer att prisnämndens sammansättning borde underställas SAR:s tävlingsnämnds granskning. Denna skulle sörja för att inte samma prisdomare bedömde tävling efter tävling utan att uppdra-gen spreds på fler individer.72 I det PM för arrangörer som SAR ut-färdade 1959, vilket gick under namnet ”Domarkatekesen”,73 hade denna rekommendation förändrats till en tvingande regel att täv-lingsnämnden skulle godkänna prisnämndens sammansättning.74 Fordringen försvagades av PM:ets egenskap av rekommendation men den visade både kårens ökade anspråk och ökade auktoritet såtillvida att den nu var i position att avkräva arrangören hörsam-het. Det intressanta i sammanhanget är vidare vad som utgjorde villkoren för förtroendet för prisnämnden innebar för arkitekttäv-lingen och för prisnämndens och tävlingsresultatens giltighet.

Prisnämndens sammansättning i praktikenGenom att studera sammansättningen av de prisnämnder som arkitektkåren, genom Svenska arkitektföreningen och från 1936 SAR, gett sitt godkännande är det möjligt att få en uppfattning om hur en lämplig prisnämnd kunde vara sammansatt och vari prisnämndens trovärdighet och giltighet låg.

Av de närmare hundra tävlingar med stadsplaneuppgifter under perioden 1900-1959 som jag studerat, framgår att antalet ledamö-ter i prisnämnderna varierade mellan fem och tio (Appendix 1a och 1b). De mest månghövdade prisnämnderna finner vi under slutet av perioden och i dessa tenderade antalet arkitekter att öka. På det stora hela dominerade arkitekterna som yrkesgrupp numerärt i majoriteten av de allmänna stadsplanetävlingar som kommunerna genomförde under hela 1900-talets första hälft. Arkitekterna var med andra ord numerärt fler än de ingenjörer vilka fungerade som juryledamöter i stadsplanetävlingarna och som enligt 1916 års reg-

72. Tävlingsregler gällande för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar 1942, § 4. Se också ”Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer”, i Årsbok med matrikel 1943, sid. 284.

73. Höijer 1959, sid. 181.74. PM för arrangör. Formulär för programskrivare. PM för prisdomare 1959, sid. 1.


vilka anlitats i stor utsträckning. Ingen av dem har emellertid in-tagit någon dominant position som prisdomare under perioden utan juryuppdragen har spridits på flera individer.

Förändringarna av prisnämndens sammansättning gör det möjligt att tala om både en ökad lokal förankring och en decen-tralisering av arkitekttävlingen ur två hänseenden: dels genom att fler och olika arkitekter, dels genom att stadsarkitekter med lokal förankring tillfrågades om juryuppdrag. Förvisso var de lokala in-tressena redan representerade i prisnämnderna genom politiker-nas närvaro, men såsom byggnadsnämndernas sakkunniga torde stadsarkitekternas lokalkännedom och kommunala perspektiv kunna ha stärka de lokala intressena i prisnämnderna. Stadsarki-tekternas ökade närvaro i jurysammanhang sammanhänger san-nolikt med arkitekternas förstärkta ställning i den offentliga för-valtningens utbyggnad efter andra världskriget.

Den giltiga prisnämndenGenom att studera förarbetena till Annelundstävlingen, ge-nomförd 1947 i Borås, är det möjligt att få en uppfattning om hur tillsättningen av prisnämndens ledamöter kunde gå till och på vilka grunder fackmännen i prisnämnden valdes. Under det möte delegationen för Annelundstävlingen hade med SAR:s täv-lingsnämnd 1946 ansåg sig nämnden tvungna att rekommendera stadsarkitekten till ledamot av prisnämnden och åtog sig att fråga denne.80 Stadsarkitekten avböjde sannolikt uppdraget då han inte påträffas i prisnämnden, möjligtvis på grund av han inte delade sina överordnades syn på hur tävlingsområdet, som till stora delar utgjordes av en park, skulle användas.81 Förutom stadsarkitekten ansåg tävlingsnämnden att prisnämnden borde bestå av tre SAR-anslutna arkitekter, två ”kommunalmän” samt drätseldirektören, det vill säga fyra arkitekter och tre politiker.82

80. BSA. Borås kommunstyrelse. Dnr 1974:3444. Annelundstävlingen. Protokoll fört av den av drätselkammaren och byggnadsnämnden utsedda delegationen för […] tävlan om stadsplan för Annelundsom-rådet.1946-04-01. § 7. Bil. 7.

81. ericson deltog sedermera i tävlingen med ett förslag med mottot ”An-nelundsparken” som bevarade stora delar av parkanläggningen och förlade bebyggelsen till områdets ytterkanter. Borås Kommunalblad . Borås Stads Kommunala Förhandlingar, nr. 3. Mar. (1947), e 140-141.

82. BSA. Drätselkammaren protokoll och handlingar. Protokoll 1946-04-01. § 122. Bilaga. Litt. T. Som kommunens representanter utses

Prisnämndernas sammansättning efter 1945 är särskilt in-tressant i förhållande till hur nämnderna var konstituerade före 1930-talet. Två betydelsefulla skillnader är iakttagbara, dels dubb-leringen av antalet stads- eller tjänstearkitekter, dels en tydligt minskad närvaro av professorer. Denna frånvaro gäller flertalet av de många tävlingar om bostadsområden som genomfördes efter 1945 och som utgjorde en stor andel av det totala antalet tävlingar (Appendix 1b).

Stadsarkitekternas representation i prisnämnderna är nu be-tydligt större i förhållande till deras närvaro i prisnämnderna före 1930-talet och förefaller vara mer regel än undantag. Tanken att stadsarkitekten var självskriven som prisdomare i tävlingar arrang-erade av den egna kommunen, föranledde en arkitekt 1955 att fråga tävlingsnämnden om inte stadsarkitekten i Västerås borde ha fått medverka i prisnämnden för den inbjudna tävlingen om Västerås lasarett.78 Som svar påpekade tävlingsnämnden att ”själva tanken att utse en arkitekt till tävlingsdomare i kraft av hans tjänst [är] en styggelse”. Utsagan är att jämföra med professorernas och byggnads-rådens höga närvaro under 1900-talets första decennier och styrker min slutsats om att prisnämndens legitimitetsgrunder förskjutits. ”Om”, skrev tävlingsnämnden för att besvara frågan ytterligare, ”en av prisdomarna dessutom äger lokalkännedom, är det givetvis ett plus, men varför måste denna vara just stadsarkitekten”.79

Tittar man närmare på vilka individer som bemannade pris-nämnderna i merparten av stadsplane- och bostadsområdestäv-lingarna från 1940-talets början till 1950-talet slut så har det också skett en avsevärd föryngring av prisdomarna och uppdragen sprids på flera personer. Dessa är nu i 40- till 50-årsåldern och förhållandevis jämnåriga med de prisbelönade och inbjudna arki-tekterna. endast ett fåtal av dem som hade verkat som prisdomare före andra världskriget anlitas som prisdomare efter andra världs-kriget. Albert Lilienberg har förlorat sitt monopol på tävlingarna med stadsplaneuppgifter. Istället är det storstädernas stadspla-nechefer (Tage William-Olsson i Göteborg, Sven Markelius i Stockholm, Gunnar Lindman i Malmö och Gunnar Sundbärg i Helsingborg) och tidens stadsplaneexperter som Sune Lindström

78. Björkman 1955, sid. 2873.79. Svar från tävlingsnämndens sekreterare i ”Angående inbjudna täv-

lingar”, Arkitekten, nr 12, 11 jun. (1955), sid. 2875.


eftersom drätseldirektören kontaktade stadsarkitekten i Stock-holm, Gunnar Wetterling, för att låta denne avgöra vem som var mest lämpad för uppdraget. Valet föll på Backström.86 Att som de kommitterade för Annelundstävlingen vända sig till stadsarkitek-ten i Stockholm, snarare än till sin egen, kan tyda på flera saker. Antingen sökte man en högre och mer centralt placerad auktori-tet och/eller ansåg man inte den egna stadsarkitekten tillräckligt kompetent eller tillförlitlig i frågan. Man kan också ha befarat att han skulle ha en hållning i frågan som stred mot kommitténs. Under alla omständigheter hänsköts beslutet till den yttre, obe-roende och högre instansen vilket sannolikt gav det tyngd inom den politiska gruppen. Att kommittén behövde hjälp med att av-göra vem av de föreslagna arkitekterna som var mest lämplig ty-der också på att dessa två hade så pass snarlika kompetenser och erfarenhetsbakgrund.

en utvald skaraSAR utövade som framgår förhållandevis stort inflytande på valet av ledamöter för Annelundstävlingen, genom det tillfälle och den möjligheten som uppstod när tävlingskommittén från Borås vände sig till SAR för att söka råd och hjälp. Agerandet tyder på att SAR betraktades som en viktig instans att vända sig till. Förbundet hade också kännedom om vilka som var intres-serade av att medverka som prisdomare. SAR kunde också ge förslag på deltagare till de inbjudna tävlingarna. I dessa fall var det förtroendenämnden som, i samråd med tävlingsnämnden och Yngre Arkitekters nämnd, på förfrågan kunde föreslå delta-gare.87 Denna service till tävlingsarrangörerna betyder att SAR inte bara hade kännedom om vilka arkitekter som var intresse-rade av dylika uppgifter utan också en uppfattning om vilka som var lämpliga kandidater. SAR hade således en föreställning om vad som kvalificerade arkitekterna för respektive uppdrag. Dessa arkitekter utgör en mycket intressant kategori såtillvida att de uppfyller både SAR:s krav på erfarenhet och kompetens och före-ställningar om vad som utgjorde en lämplig och rätt kompetens i

86. BSA. Borås kommunstyrelse. Dnr 1974:3444. Annelundstävlingen. Protokoll fört av den av drätselkammaren och byggnadsnämnden utsedda delegationen för […] tävlan om stadsplan för Annelundsom-rådet. 1946-05-10. § 16.

87. Clason 1956, sid. 3254.

Tävlingsnämnden gav som förslag på arkitekter” Helge Zim-dal, Sven Backström, eric Ahlsén och stadsplanechefen i Göte-borg, Tage William-Olsson. Som alternativ till den sistnämnde rekommenderade man stadsingenjören i Malmö, erik Bülow-Hü-be. Dessa var enligt tävlingsnämnden intresserade av att bedöma tävlingen.83 Kontakterna gick i detta fall genom nämnden och inte via Borås drätselkammare eller stadsarkitektkontoret. Prisnämn-den bestod slutligen förutom av två företrädare för staden, av Hel-ge Zimdal, Sven Backström samt Tage William-Olsson. Zimdal liksom William-Olsson förefaller ha varit lätta val för drätselkam-maren och några diskussioner kring dessa fördes inte. Zimdal hade liksom William-Olsson medverkat i prisnämnden för den i tid och rum näraliggande tävlingen om Guldheden i Göteborg 1945. San-nolikt inverkade tävlingen om Guldheden på såväl prisnämndens sammansättning, som beslutet att arrangera en tävling över hu-vudtaget, framför allt med tanke på att det inom drätselkammaren fanns ett relativt utbrett motstånd till tävlingen, då Borås gene-ralplan ännu inte var färdigställd och flera ledamöter önskade in-vänta denna.84 Valet av William-Olsson framför Bülow-Hübe står sannolikt att finna i dennes större erfarenhet av tävlingar och jury-arbete sams dennes funktion som stadsplanechef i det geografiskt närliggande Göteborg. William-Olsson var också betydligt yngre än Bülow-Hübe och till skillnad från denne en i sammanhanget inte oviktig arkitektexamen. Zimdal hade tillsammans med sin samarbetspartner nils Ahrbom en gedigen verksamhet bakom sig fylld av projekteringsuppdrag och inbjudningar till flera begrän-sade tävlingar, en erfarenhetsbakgrund Zimdal hade gemensam med såväl eric Ahlsén som Sven Backström. Zimdal och Back-ström hade i början av 1940-talet vidare varit engagerade i SAR:s tävlingsnämnd, liksom Leif Reinius och nils Ahrbom med flera.85

Valet mellan Backström och Ahlsén var uppenbarligen svårare

drätselkammarens ordförande Robert nilsson, borgmästare Carl-Axel Skoog och drätseldirektören Herbert Arvidsson. Se också Borås Kom-munalblad. Borås Kommunala Förhandlingar, nr. 5. Maj (1946), e 297.

83. BSA. Drätselkammaren protokoll och handlingar. Protokoll 1946-04-01. § 122. Bilaga. Litt. S.

84. Borås Kommunalblad, Borås Kommunala Förhandlingar, nr 4, April (1946), e 220.

85. SAR:s Årsbok med matrikel presenterade årligen ledamöterna av för-bundets styrelse och nämnder. Uppgifterna återfinns i årsböckernas förteckningar från 1937 till 1950.


Prisnämndens skyldigheter formaliserasPrisnämnderna hade under 1900-talets tre första decennier en-bart skyldighet att bedöma de inkomna tävlingsförslagen, utse vinnare, fördela priser, rekommendera arrangören förslag till in-köp samt fälla ett skriftligt utlåtande över tävlingens resultat för att motivera prisnämndens beslut. enligt 1916 års tävlingsregler be-hövde prisnämnden bara avge skriftlig kritik på förstapriset, och på de projekt som den ansåg vara ”bäst näst de prisbelönade”.89 Med antagandet av de nya tävlingsreglerna 1934 strukturerades och formaliserades bedömningsarbetet ytterligare.

Med 1934 års regelverk förtydligades juryarbetets innebörd. nu reglerades bedömningen något och grunder för diskvalifice-ring och vägledande principer för utväljandet av vinnarförslagen formulerades. Av regelverket framgår att två överordnade men vä-sensskilda principer styrde juryarbetet. För det första, upprätthål-lande av de tävlandes anonymitet. För det andra, valet av ”[…] det förslag som bäst tillgodose det uppställda programmet, d.v.s. lösningen av tävlingsuppgiften, […]”.90 Härigenom sökte kåren undvika vad Mogensen 1933 kritiserade i artikeln ”Arkitekttäv-lingar. ett förslag”, nämligen spelet för gallerierna, hyckleri och anpassningen av tävlingsförslagen efter prisdomarnas smak. 91 Reglerna upplyser också om att man sökte åstadkomma kongru-ens mellan program och bedömning. Förbundet avstod emellertid från att definiera vad som skulle bedömas och på vilka grunder förslagen skulle värderas och väljas ut. Det stod alltså prisnämn-den fritt efter 1934 års tävlingsreform att genomföra bedömning-en efter eget huvud så länge den, i kontrast med tidigare regler, angav individuell kritik på ”om möjligt” varje inlämnat och be-dömt förslag.92 Som övergripande princip för urvalet av prisvin-nare gällde dock:

[…] att det bör företagas mera på grund av förekom-sten av framträdande förtjänster hos förslagen än på grund av frånvaron av detaljfel, så att sålunda förslag

89. Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetäflingar 1916, sid 4, § 7.90. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-

mentarer 1934, § 14.91. Mogensen 1929, sid. 7092. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-

mentarer 1934, § 15.

förhållande till tävlingsuppgiften. Inte minst betyder SAR:s för-slag och rekommendationer att dessa arkitekter åtnjöt förbundets förtroende och att uppdragen kan betraktas som hedersuppdrag. Denna utvalda skara arkitekter kan därför betraktas som erkända i Bourdieus bemärkelse. De hade inte bara lämplig erfarenhets-kompetens ur SAR:s perspektiv, utan också ett förtroendekapi-tal och det sociala kapital det innebär att vara erkänd av SAR. I gengäld hade de i sina uppdrag att leva upp till såväl SAR:s som tävlingsarrangörernas förtroende. Även om det symboliska kapital som förtroendet innebar var positivt, så ställde det också krav på de utvalda arkitekterna, såväl direkt genom förbundets stadgar som var bindande för medlemmarna som indirekt genom den auktoritet som SAR utövade. Så här skriver Tage Hertzell och Ragnar Uppman i medlemsbladet Arkitekten 1957 med an-ledning av att några av deltagarna i den inbjudna tävlingen om Wenner-Gren Center i Stockholm 1957 inte ville låta fackpres-sen publicera deras namn: ”Att bli inbjuden till en arkitekttävling innebär ett stort förtroende och därmed följer ansvar inte bara inför tävlingsarrangören utan också inför den organisation som eventuellt lämnat rekommendationen.” Hertzells och Uppmans uppfattning var att eftersom en inbjuden arkitekt, oberoende av förslagets kvalitet, fick ersättning för sin medverkan måste han vara beredd att ta ansvar för förslaget. 88

Mot bakgrund av förskjutningen av prisnämndernas legiti-mitetsgrunder, från professorernas auktoritet till stadsarkitek-ternas sakkunskap, kan man dra slutsatsen att också grunderna för prisdomarnas förtroendekapital förändrats. Genom att SAR rekommenderade arkitekter till prisnämnderna försåg förbun-det även nämnderna med auktoritet och nödvändigt förtroen-dekapital. Man kan tänka sig att SAR, i egenskap av instans, kompenserade prisnämnderna för förlusten av professorernas auktoritet. Det var SAR som sanktionerade tävlingarna, genom tävlingsnämndens godkännande av programmet och därmed prisnämndens sammansättning och genom förslagen på lämpli-ga prisdomare. Härigenom öppnade SAR också för möjligheten att anlita för kåren mindre kända prisdomare, som till exempel stadsarkitekter utan de centrala positioner på fältet vilka tidi-gare var nödvändiga.

88. Hertzell och Uppman 1957, sid. 97.


för anta att avsikten var att det skulle vara en av prisnämndens arkitekter, som arrangören utsett och tävlingsnämnden godkänt, som skulle medverka i programarbetet.97 Med de rätta arkitek-terna i prisnämnden, som kåren gett sitt godkännande och förtro-ende och som i sin tur granskat och godkänt programmet, ökade sannolikheten för att tävlingsresultaten skulle bli goda och inte minst giltiga. Som Gunnar Wejke skriver i 1941 års redogörelse för tävlingsnämndens verksamhet med anledning av upplevelsen av den försämrade programkvaliteten: ”Det är givet att tävlings-nämnden genom förvärvad erfarenhet och samlat material har särskilda förutsättningar att undanröja sådana brister och felak-tigheter, som annars lätt kunna leda till missförstånd, orsaka de tävlande onödigt besvär och minska värdet av tävlingsresultatet [min kursivering]”.98

Av instruktionerna till prisnämnden kan man utläsa att kå-ren eftersträvade allt större kongruens mellan program och ju-ryutlåtande. Programmet skulle utgöra utgångspunkten för be-dömningen vilket skulle förbättra tävlingsresultaten. I PM för prisdomare rekommenderades att prisnämnden skulle inspektera tävlingsområdet för att försäkra sig om att programmet var rätt formulerat i förhållande till uppgiften och att det inkluderade de underlag som behövdes för att de tävlande skulle kunna lösa och belysa uppgiften på bästa sätt. I kursiverad stil står det vidare att läsa i PM för prisdomare: ”Prisnämndsledamöterna äro ansvariga för att programhandlingarna allsidigt belyser tävlingsuppgiften och utgör ett fullgott tävlingsunderlag”.99 Bedömningens och tävlingsresultatens kvalitet var således en fråga för varje enskild ledamot varför pris-domarnas sakkunskap, bedömningsförmåga och erfarenhet var av största vikt och understryker betydelsen av att rätt arkitekter medverkade i bedömningarna.

1959 kan därför sägas utgöra slutpunkten för ett systembygge i förhållande till arkitekttävlingen som SAR ägnat sig åt sedan 1936. nu hade SAR möjligheten att kontrollera tävlingens alla kritiska moment, från sakfrågans bestämning och det tävlingstekniska för-farandet, till bedömningen. Bedömningen kontrollerades genom

97. PM för arrangörer. Formulär för program. PM för prisdomare vid svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar 1959, sid. 1.

98. Wejke 1941, sid. 229.99. PM för arrangörer. Formulär för program. PM för prisdomare vid svenska

arkitektur- och stadsplanetävlingar 1959, sid. 8.

som utmärkas av det arkitektoniska totalgreppets värde eller de utvecklingsbara uppslagen sättas före de förslag, som kanske i högre grad än de förra sakna direkta fel men som å andra sidan icke utmärkas av framträdande förtjänster.93

en jämförelse mellan olika versioner av förslaget till nya regler visar att man avsåg systematisera och formalisera bedömningsar-betet ytterligare och 1933 talades det i förslaget uttryckligen om utgallringar i flera led.94 Det uppslag Mogensen presenterade i artikeln som skulle ”minska möjligheten till känslotänkande”, innebar att samtliga tävlingsförslag skulle granskas efter på för-hand och i programmet angivna riktlinjer. Förslagen skulle gra-deras och poängsättas varpå resultatet slutligen skulle kunna be-räknas.95 ett dylikt system skulle säkerställa att samtliga godkända tävlingar bedömdes efter samma kriterier. Denna strikta ordning formaliserades emellertid inte då utgallringsmetoden kritisera-des på grund av risken att ett värdefullt förslag sorterades ut i ett alltför tidigt skede. Av den relativt omfattande diskussionen som rörde prisnämndens bedömning vid Svenska arkitektföreningens möte om tävlingsreglerna 1933 framgår att gallringsproceduren emellertid var förhållandevis utbredd.96

Genom PM för prisdomare, respektive PM för arrangörer från 1959, tillskapades ytterligare ett kontrollmoment i förhållande till den enskilda tävlingen vilken innebar att SAR kunde utöva inflytande över sakfrågan. I PM för arrangörer, rekommenderades, som ovan nämnt, arrangören att dels underställa prisnämnden, tävlingsnämndens granskning och godkännande, dels låta en av prisnämndens ledamöter medverka i programarbetet. Det fram-går inte om ledamoten skulle vara arkitekt men av innehållet i PM:et att döma, skulle arrangören arvodera denne. Man kan där-

93. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer 1934, § 14, kommentar.

94. Preliminärt förslag till Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer. Svenska Teknologföreningens Handlingar 254. Meddelanden från STF 1933, sid. 8 och 15.

95. Mogensen 1929, sid. 70.96. RA. STF. V Primärorganisationernas arkiv. F III:1. Handlingar rö-

rande tävlingsnämnden och arkitekttävlingar. ”Diskussion rörande tävlingsregler vid Svenska arkitektföreningens sammanträde den 10 maj 1933.


om Fredhäll 1927, Guldheden 1945, Annelund 1947, Kallerstad 1951, elineberg 1954 samt Sätra 1956 och analyserar utlåtandenas innehåll, språkbruk och disposition.100 Jag undersöker också vilka egenskaper och funktioner kåren tillskriver juryutlåtandet.

1968 beskriver Bo Holmberg, SAR:s tävlingssekreterare mellan 1965 och 1967, i ett temanummer om arkitekttävlingar i det fack-liga organet Arkitekten, bedömningen som en tvåstegsprocess, med en inlärningsfas vilket borde ”om möjligt vara fritt från värdering-ar”, och en bedömningsetapp. 101 Hans utsaga utgör en av de första egentliga beskrivningarna av bedömnings- och värderingsprakti-kerna, även om det finns en normativ innebörd hos texten genom Holmbergs kommentar om att inlärningsmomentet ”om möjligt” borde vara värderingsfri. Härigenom antyder Holmberg att den varken var neutral eller objektiv. Juryutlåtandet för Sätratävlingen 1956 beskriver denna bedömningspraktik förhållandevis noggrant:

Bedömningen av tävlingen har av prisnämnden skett på så sätt, att nämnden först gått igenom samtliga inkomna förslag och diskuterat dessas innehåll, att nämnden därefter under särskilda överläggningar tagit ställning till vissa grundläggande principiella planeringsproblem och preciserat sin uppfattning om

100. Den följande analysen utgår ifrån prisnämndens utlåtanden. I Fred-hälls- respektive Annelundstävlingens fall har inte några tryckta utlåtanden påträffats utan utgör maskinskrivna handlingar påträffade i respektive stadsarkiv, här refererade till i kronologisk ordning. I det följande refereras till utlåtandena endast vid citat. SSA. Stadsplane-nämndens handlingar. Handlingar rörande Kristinebergstävlan. Dnr. 54/1920, ”Prisnämndens utlåtande rörande Kristinebergtävlingen den 29 mars 1927”. Tävling om stadsplan för området söder om Guldhedsgatan i Göteborg. Prisnämndens utlåtande. 1945. BSA. Drätselkammarens proto-koll och handlingar. Dnr. 1974:242/62. Handlingar rörande tävlingen om stadsplan för Annelund. år 1946-50. ”Protokoll fört vid samman-träde den 3-4 och 29-31 mars 1947 med Prisnämnden för avgörande av tävling om stadsplan för det s.k. Annelundsområdet med angränsande del av Borås.” Idétävling om stadsplan för Kallerstads-området i Linköping. Prisnämndens utlåtande, 1951. ”Framställning från drätselkammaren om anslag för bearbetning av inkomna förslag i tävling om stadsplan och bostadstyper för bostadsområde på elineberg”, i Hälsingborgs Stadsfullmäktige Protokoll och Handlingar (1954), nr. 26. ”Allmän tävling om stadsplan för stadsplan för stadsdelen Sätra i Gävle” i SAR:s täv-lingsblad, nr 2 (1957).

101. Holmberg 1968, sid. 218.

tävlingsnämndens inflytande över prisnämndens sammansätt-ning, genom att en av ledamöterna (sannolikt en av arkitekterna) skulle medverka i programarbetet och genom tävlingsnämndens godkännande av tävlingsprogrammet. Hur bedömningen gick till och hur kvalitetskriterier operationaliserades under bedömningen är därför av stort intresse. Härigenom kunde såväl tävlingsresulta-tens kvalitet säkras som den rätta tävlingen garanteras.

Bedömningens dramaturgi

Bedömningen får sägas utgöra arkitekttävlingens viktigaste mo-ment. Under prisnämndens bedömning och värdering av tävlings-förslagen skiljs inte bara dålig arkitektur från god arkitektur utan, vill jag mena, i värderingen definieras också vad som utgör rätt arkitektur i förhållande till den ställda uppgiften. Prisnämndens bedömning måste därför ses som en avgränsningsprocedur som ringar in den arkitektoniska diskursen, varför en undersökning av hur denna praktik organiseras och genomförs är viktig. Inled-ningsvis vill jag klargöra skillnaden mellan vad jag i det följande benämner som bedömningspraktiken respektive värderingsprak-tiken. Det förstnämnda begreppet avser den regel- och praxisstyr-da process som de inlämnade tävlingsförslagen undergick innan och under den faktiska värderingen och som formaliserades med 1934 års regler, medan värderingspraktiken här innebär prisdo-marnas analys av förslagen som låg till grund för nämndens urval av vinnande förslag. Ytterligare en distinktion behöver uppmärk-sammas i detta sammanhang och det är skillnaden mellan bedöm-nings- och värderingspraktikerna och prisnämndens protokoll. Jag betraktar här utlåtandet snarare som en iscensättning av en rekonstruerad bedömning vilken redan i dokumenteringen är ett passerat, historiskt ögonblick. I det följande skall jag undersöka juryutlåtandet i egenskap av ett diskursivt betingat dokument och analysera hur utlåtandet artikulerar tävlingssystemet och före-ställningen om rent spel, mot bakgrund av den betydelse kåren lade vid en rättvis och objektiv bedömning.

Bedömningsprocessens olika momentFör att undersöka juryutlåtandets funktion i tävlingssystemet tar jag min utgångspunkt i prisnämndens protokoll för tävlingarna


sannolikt med utgångspunkt i minnesanteckningar av något slag: ”efter verkställd granskning” såsom juryutlåtandet för Fredhälls-tävlingen vittnar om.103 eller som juryutlåtandet för Annelunds-tävlingen formulerar det: ”Sedan prisnämnden ägnat tävlingsför-slagen ingående granskning och bedömning samt över vart och ett av desamma upprättats särskilt yttrande, beslutade nämnden att avlåta följande yttrande”.104 De moment som omnämns i min upp-ställning ovan återfinns i samtliga av de utlåtanden som behand-las i avhandlingen. Momenten följer, med något undantag, ovan-nämnda disposition.105 Utifrån utlåtandenas tydliga disposition, upplevs bedömning och värdering vara reglerade och systematiska praktiker. I stort sett följer de undersökta juryutlåtandena det PM för prisdomare som utfärdades 1959. ”Domarkatekesen” innehöll ett fåtal rekommendationer hur bedömningen skulle genomföras av-seende organisatoriska frågor. Framför allt syftade instruktionerna till att säkerställa den rättvisa och objektiva behandlingen av försla-gen och angav som princip att ej begärt material skulle skylas eller tas bort före bedömning, att uteslutning av förslag skulle motiveras och protokollföras samt att alla förslag var ”berättigade individuell kritik”.106 några ytterligare riktlinjer för hur eller vilken ordning bedömningen i övrigt skulle protokollföras har inte påträffats. Ju-ryutlåtandets disposition följer således snarare en inarbetad praxis än formella kriterier och hämtar sannolikt sin form från förenings-praxis och sammanträdesteknik, en slutsats man kan dra av befint-ligheten av anteckningarna om beslut i olika frågor samt den avslu-tande justeringen av protokollet vilken formaliserar utlåtandet.

103. SSA. Stadsplanenämndens handlingar. Handlingar rörande Kristine-bergstävlan. Dnr. 54/1920, ”Prisnämndens utlåtande rörande Kristine-bergtävlingen den 29 mars 1927”.

104. BSA. Drätselkammarens protokoll och handlingar. Dnr. 1974:242/62. Handlingar rörande tävlingen om stadsplan för Annelund. år 1946-50. ”Protokoll fört vid sammanträde den 3-4 och 29-31 mars 1947 med Prisnämnden för avgörande av tävling om stadsplan för det s.k. An-nelundsområdet med angränsande del av Borås.”

105. Fredhällstävlingens protokoll saknar en sammanfattning av tävlingsre-sultatet vilket dock inte innebär att prisnämnden i detta fall inte skaf-fat sig den överblick som övriga protokollen kan redovisa. I tävlingen om Södra Guldheden respektive Kallerstad följer sammanfattningen på den individuella kritiken istället för tvärtom vilket gäller för övriga tävlingar.

106. PM för arrangörer. Formulär för program. PM för prisdomare vid svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar 1959, sid. 8.

hur dessa spörsmål, sedda mot bakgrund av de lokala förhållandena, bör bestämma utformningen av en plan för Sätraområdet, samt att nämnden slutligen härefter gjort en bedömning av de inkomna förslagen och inbördes värderat de mest intressanta.102

Citaten synliggör att bedömningsprocessen ansågs bestå av åt-minstone tre moment: en inlärningsfas, en urskiljningsfas vilken kan sägas innebära en differentieringsfas då prisnämnden skiljer ut eller gallrar förslagen, respektive en urvalsfas. Juryutlåtande-na från nämnda tävlingar beskriver kortfattat hur prisnämnden organiserat sitt arbete, men innehåller olika avsnitt som implicit informerar om hur bedömningen i sin helhet har genomförts. De moment juryutlåtandena i allmänhet omtalar, utgörs av:

anmälan av de inkomna anonyma förslagen •anteckning om utgallring av ej programenliga förslag•beslut om vilka förslag som är programenliga och därför •skall tas upp till bedömninganteckning om utgallring av i förekommande fall ej •begärda tävlingshandlingaranteckning om kostnadsberäkningar i förekommande fall •vilka styrks med bilagorsammanfattning av prisnämndens analys av •tävlingsresultaten, med eller utan underrubrikerindividuell kritik av de inkomna och programenliga •tävlingsförslagenbeslut om prisfördelning, förslag till inköp och •eventuella hedersomnämnanden med eller utan särskilda motiveringarjustering av utlåtandet av prisnämndens samtliga •ledamöternamnsedlarnas brytande•

en förteckning av detta slag kan synas omotiverad om det inte vore för att jag anser att utlåtandenas disposition, språkbruk och formalia är betydelsebärande i förhållande till vad bedömningen och utlåtandet gör och vilka effekter utlåtandet har. Av utlåtan-dena framkommer att dessa i huvudsak är upptecknade i efterhand,

102. GSA. Sätras historia. Tävling om stadsplan för stadsdelen Sätra i Gävle år 1955. ”Prisnämndens utlåtande”. Sid. 1.


I sammanfattningen redogör prisnämnden för de egenskaper hos tävlingsobjekten som denna genom analysen kommit fram till borde ligga till grund för bedömningen. Sammanfattningarna för tävlingarna om Guldheden, Annelund, Kallerstad, elineberg och Sätra följer ett tydligt mönster som med små avvikelser är gemen-samt för de fem utlåtandena. I vissa fall tydliggörs sammanfatt-ningens disposition genom rubriker. I princip behandlas tävlings-områdets och bebyggelsens disposition först, därefter placeringen av särskilda funktioner som centrumområde, skolor, olika typer av bostäder och sport- och rekreationsområden. Avslutningsvis diskuteras kommunikationsfrågor som huvudgatuledernas för-läggning, det övriga gatunätets organisation och kollektivtrafik. Sammanfattningarna skiljer sig självklart åt såtillvida att tävlings-uppgifter och tävlingsområde är olika men också på grund av de olika prisnämndernas uppfattning om vad som är viktigt i varje enskilt fall. I tävlingen om såväl Guldheden som Kallerstad har ex-empelvis tävlingsområdenas topografi en avgörande betydelse för prisnämndens uppfattning om hur områdena skulle disponeras, var olika typer av bebyggelse skulle placeras och vilka principer som skulle styra bebyggelsens gestaltning. I Kallerstadstävlingen tillskrevs också Linköpings stadssiluett stor betydelse vilket fick utgöra utgångspunkten för bedömningen av bebyggelsens karak-tär. I elinebergstävlingen tillskrevs den planerade bebyggelsens siluett betydelse för bedömningen då tävlingsområdets placering på Helsingsborgs landborg, fullt synlig från Öresund, skulle bidra till att bebyggelsen blev synlig på långt håll.

Sammanfattningen formuleras således på grundval av prisnämn-dens analys av tävlingsprogrammet, tävlingsområdet, de inkomna tävlingsförslagen och prisdomarnas egna uppfattningar och nor-mer för vad som är giltigt - inte bara som hög kvalitet utan också som rätt kvalitet i förhållande till de givna förutsättningarna. Pris-nämnden anger i sammanfattningarna för- respektive nackdelar, resonerar om lämplighet och presenterar motiven till de avgöran-den den fäller. De enskilda tävlingsförslagen förekommer som ex-

nämndens utlåtande. 1945. Sid. 3. ”Framställning från drätselkammaren om anslag för bearbetning av inkomna förslag i tävling om stadsplan och bostadstyper för bostadsområde på elineberg”, i Hälsingborgs Stadsfullmäktige Protokoll och Handlingar (1954), nr. 26, sid. 6. ”Allmän tävling om stadsplan för stadsplan för stadsdelen Sätra i Gävle” i SAR:s tävlingsblad, nr 2 (1957), sid. 38.

I juryutlåtandenas inledning anges först och främst hur många programenliga förslag som inkommit. I enlighet med tävlingsreg-lerna genomförs innan prisnämnden tillåts påbörja bedömningen

utgallringar av eventuella förslag som inte är programenliga och som diskvalificeras av tekniska skäl, oavsett kvalitet, koncept el-ler goda uppslag.107 I till exempel Fredhällstävlingen diskvalifice-rades ett förslag på grund av att det saknade en begärd handling. I Guldheden-tävlingen förklarades ett förslag ej programenligt eftersom det inkommit för sent och därför inte berättigades till något pris. Också i tävlingen om Kallerstad diskvalificerades ett förslag, denna gång för att det saknade en modell.108 De utgallrade förslagen kunde inte få pris men däremot bli inköpta.109 Härefter beslutades om vilka förslag som skulle tas upp till bedömning, vil-ket protokollfördes. effekten av utgallringarna blev, förutom att förslagen skulle få en rättvis behandling, att förslagen också gö-gjorders jämförbara.

Värderingspraktikenefter protokollets redovisning av kontrollen av tävlingsförslagens programenlighet, en granskning som innebar att förslagen gjorts jämförbara, följer dokumentationen av värderingen. Denna delas in i två avsnitt: en sammanfattande analys av samtliga tävlings-förslag och individuell kritik av varje enskilt förslag för sig. Sam-manfattningen kan i viss utsträckning sägas vara resultatet av vad Bo Holmberg ovan definierar som inlärningsfasen. Det framgår av protokollen att prisdomarna går igenom förslagen i en eller flera omgångar för att få överblick och kunna summera resultatet av tävlingen. Samtidigt definierar prisnämnden med sammanfatt-ningen ett perspektiv vilket fungerar som fond mot vilka de en-skilda förslagen jämförs. Detta perspektiv definieras som ”huvud-synpunkter” i tävlingen om Guldheden, som ”ledande principer” i elinebergstävlingens eller som ”principiella planeringsproblem” i Sätratävlingen.110

107. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer1934, § 10.

108. Idétävling om stadsplan för Kallerstads-området i Linköping. Prisnämndens utlåtande, 1951, sid. 1.

109. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-mentarer 1934, § 13.

110. Tävling om stadsplan för området söder om Guldhedsgatan i Göteborg. Pris-


engagemang igenom textens annars nyktra karaktär. Omdömet över Markelius förslag har relativt sett flera positiva superlativer, framför allt i förhållande till bebyggelse, kvarterbildning och om-rådets disposition. Den är också anmärkningsvärt positivt hållen i jämförelse med övriga omdömen och Markelius förslag på be-byggelse är relativt ingående beskrivet vilket i sammanhanget är utmärkande. Framför allt uppskattar prisnämnden Markelius idé till terrasshus på Fredhälls södersluttning, och skriver att ”det ori-ginella och rytmiskt betonade uppbyggandet av byggnadsmassor torde, om det genomfördes, kunna bli ett betydande och vackert tillskott i Stockholms skönhet ”. 112 I förhållande till andra för-slag är också kritiken av bebyggelsen och bebyggelsens disposition omfattande och konkret.

I och med den individuella kritiken i prisnämndernas proto-koll i tävlingarna för Guldheden, Annelund, Kallerstad, elineberg och Sätra sker en intressant förändring av prisnämndens närvaro i texten. Om nämnden är närvarande som aktörer eller huvud-rollsinnehavare i sammanfattningarna, så förpassas de till biroller i den individuella kritiken. Prisnämndens minskade närvaro, eller frånvaron av en tydlig avsändare, skapar en större distans mellan prisnämnden och den värdering nämnden gör av de olika försla-gen. Kritiken blir mer opersonlig och kan därmed tolkas som mer neutral och allmän. Tredje person singular, ”man”, förekommer mycket sparsamt medan tredje person plural ”vi” inte används i något av juryutlåtandena, varken i sammanfattningarna eller i kritiken av de individuella förslagen. Inte osannolikt för att detta pronomen är alltför personligt och därmed skulle förminska ju-ryutlåtandets officiella och formella prägel. Till denna officiella karaktär bidrar språkbruket i allmänhet. Språket i den individu-ella kritiken utmärks av sin ekonomi och abstraktion och präglas främst av fackuttryck samt värdebestämningar. Vissa värdeord framstår som mycket tidsbestämda. Begreppet ”redig” förekom-mer till exempel frekvent i utlåtandet från Fredhälls och Kristine-bergstävlingen 1927. Värderingarna är allmänspråkligt formule-rade och bedömningar som god, väl, förtjänstfull, beaktansvärd samt tillfredsställande förekommer rikligt. Man kan ställa sig frågan om

112. SSA. Stadsplanenämndens handlingar. Handlingar rörande Kristine-bergstävlan. Dnr. 54/1920. ”Prisnämndens utlåtande rörande Kristine-bergtävlingen den 29 mars 1927”.

empel eller framhålls som goda exponenter för olika grundtankar eller principer till vilka fler förslag anslutit sig. Juryn framför i sam-manfattningen tydligt sina egna ställningstaganden, genom expli-cita talarattitydsmarkörer som att omnämna sig själv i egenskap av ”prisnämnden” eller ”nämnden”. Satsadverbial som ”emellertid”, ”likväl”, ”men”, ”självfallet”, och ”givetvis” liksom modala hjälp-verb som ”bör”, ”böra” och ”torde”, vilka är klart värdeladdade förekommer. Prisnämnden framträder i detta avsnitt som en aktiv, operativ och närvarande aktör och en tydlig avsändare.

Den individuella kritiken Om tävlingsprogrammet fastställer vad de tänkta projekten skall innehålla i de undersökta tävlingarna, så fastställer juryutlåtandets sammanfattande analys hur bebyggelseenheter, trafikapparat och grönområden principiellt borde förläggas, planeras och gestaltas med utgångspunkt i befintliga och planerade förhållanden. De en-skilda förslagen jämförs sedan mot den sammanfattande analysen och med varandra genom tydliga hänvisningar. Det görs åtskill-nader mellan dem och det sker en värdering av förslagen. Dessa bedöms utifrån hur väl föreslagna lösningar lever upp till de ställ-ningstaganden, kriterier eller krav prisnämnden kommit fram till rörande vad som är bäst eller mest lämpligt utifrån programkrav och plats. I den individuella kritiken framkommer protokollets och vär-deringspraktikens normativa och normerande karaktär som mest tydligt. Medan de förslag som anses mest intressanta och värdefulla tillägnas mycket textutrymme, avfärdas de ointressanta, medelmåt-tiga och dåliga förslagen med korta negativt präglade kommenta-rer. exempel på den avfärdande typen av kritik är att förslagen är utan intresse, saknar förtjänster, är svaga eller otillfredsställande, summariskt studerade, att enskilda lösningar är ej önskvärda eller erbjuder föga av intresse. De mest intressanta förslagen får även de förhållandevis omfattande negativ kritik. I detta avseende realiserar juryutlåtandena de rekommendationer som SAR fastställde 1959 om att särskilt förstapriset behövde en särskild motivering.111

I exempelvis Fredhällstävlingens juryutlåtande får Sven Mar-kelius förslag med motto ”11,59” den absolut längsta och mest preciserade kritiken i hela protokollet. Här skiner prisnämndens

111. PM för arrangörer. Formulär för program. PM för prisdomare vid svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar 1959, s id. 8.


Olsson.114 Av schemat framgår vilka egenskaper hos förslagen som bedömdes, utifrån vilka aspekter egenskaperna bedömdes och hur väl förslagsställarna på en gradskala levt upp till prisnämndens krav.

Beslutet om prisfördelning och inköp följer direkt på den in-dividuella kritiken i tävlingarna jag studerat. Vilka förslag, med nummer och motton, som belönats med vilket pris samt pris-summa noteras, liksom vilka förslag som rekommenderats till inköp samt prisnämndens hedersomnämnande. någon ideal el-ler absolut måttstock fick således inte tillämpas vid värderingen och urvalet, utan det var det inbördes bästa respektive näst bästa etcetera som skulle belönas. Detta innebär att tävlingsresultaten aldrig blir bättre än de förslag som utarbetats under de villkor och förutsättningar som programmet och bedömningen medgivit. Ar-kitekttävlingen fungerar härvidlag i första hand som ett urvals- och sorteringsinstrument.

Diskussionerna kring Kristinehamnstävlingen, anförda ovan, uppenbarar emellertid kårens anspråk inte bara på hög kvalitet relativt sett, utan också på rätt kvalitet i termer av tillräckligt hög kvalitet. ”Då här relaterade tolkning tillämpas, måste prisdomar-na taga ställning förutom till tävlingsförslagens inbördes ordning, även till deras kvalitet som lösning på tävlingsuppgiften”, konsta-terar SAR:s styrelse med anledning av prisnämndens beslut och tävlingsnämndens tolkning av reglerna.115

Bedömningens finalUtlåtandet följer en inarbetad men relativt informell praxis. Pro-tokollet konstruerar ett logiskt och systematiskt tidsrum, i vilket läsaren presenteras för utgångspunkterna för bedömningen, där-efter argument för respektive emot varje enskilt förslag, de förslag som prisnämnden valt att prisbelöna och föreslår för arrangören att köpa in. Genom de längre och mer utförliga omdömena av des-sa förslag, framställs valet prisvinnande förslagen som välgrundat och välmotiverat. Urvalsförfarandet som låg till grund för pris-fördelningen utgör den slutgiltiga värderingen, vilket följdriktigt också kräver mer noggranna motiveringar till valet av de prisbe-lönade och till inköp rekommenderade förslagen. Dessa motive-

114. Jag vill tacka arkitekt Anders William-Olsson som bidragit med be-dömningsschemat.

115. Sundahl, Lind och Uhlin 1946, 382.

det finns någon grad- eller artskillnad mellan dessa värdeord. Säl-lan förekommer värdeord med hög stilvalör. Dessa är om de före-kommer förbehållna framför allt de premierade förslagen.

Sammanfattningarna erbjuder dock inte några ingående för-klaringar av vad värdeorden betecknar hos förslagen utan dessa värderingar sitter i betraktarens öga. Utsorteringen av de dåliga och medelmåttiga förslagen görs med andra ord på grundval av värdegrunder som inte är uttalade. Hur väl ett förslag lever upp till prisnämndens bedömningskriterier, vilka definierar arkitektonisk kvalitet och skiljer god arkitektur från dålig är således implicit och får antas utgöra en inomfacklig diskurs som produceras och re-produceras exempelvis under utbildningen, på arkitektkontoren, i fackpress och i tävlingarna.

Kritiken av de enskilda förslagen i samtliga protokoll är mycket systematisk. Samma aspekter uppträder i kritiken av de olika täv-lingsförslagen och i samma följd. I princip inleds den individuella kritiken med en helhetsbedömning av varje förslag, därefter följer värderande utsagor om planernas disposition, trafikapparat, bebyg-gelsens placering, grönområden, bebyggelsens relation till even-tuella närliggande centrumområden och stadscentra i förekom-mande fall, lägenheternas planlösning. I vilken ordning förslagens egenskaper värderas varierar från tävling till tävling men principi-ellt följer kritiken en ordning från helhet till de olika delarna eller egenskaperna, i likhet med protokollens sammanfattningar.

Systematiken och regelbundenheten hos den individuella kritiken kan tolkas som att bedömningen genomförts metodiskt och rättvist enligt en på förhand uppgjort plan. Läsaren får intrycket av att alla programenliga och till bedömning upptagna förslag i en tävling vär-derats efter samma kriterier eller efter ett schema. Bedömningsmal-lar eller checklistor har också både efterfrågats, använts och rekom-menderats för att systematisera och jämställa bedömningarna.113 I exempelvis tävlingen om södra Guldheden 1945 använde prisnämn-den ett dylikt schema uppgjort av juryledamoten Tage William-

113. I anslutning till artikeln ”Att bedöma tävlingar”, Holmberg 1968, finns en ”dagbok” publicerad som redogör för tiden från första kon-takten mellan tävlingsnämnden och tävlingsarrangör till dess tävlings-resultaten visas på utställning och går på utställningsturné. Vid det första mötet för prisnämnden efter tävlingsförslagens inlämnande står angivit att en ”bedömningsmall” utarbetas på vilken detaljkritik av varje förslag baseras.


som realiserar och iscensätter företeelser, framför allt protokollets objektivitet. De värderande avsnitten å sin sida förstår man, un-derbygger och motiverar besluten. Vilken funktion kan tillskrivas systematiken och det karaktäristiska språkbruket?

Wolter Gahn som anmälde tävlingen om Fredhäll och Kristi-neberg 1927 i Byggmästaren kommenterade inte att flera förslag sorterades ut och endast fick en kollektiv kritik vilken avfärdade dem som ointressanta. Han kommenterade överhuvudtaget inte bedömningen utan fokuserade sin recension på förslagens inne-håll.117 Tre år senare, 1930, kritiserade Bengt Romare tävlingen om Medborgarhuset i Stockholm på grund av samma förfarande, ”[…] att utan specialkritik utgallra […]”, icke mindre än trettio förslag av fyrtiofyra, torde i detta fall möjligen få anses försvarligt om ock ingalunda efterföljansvärt”. 118 Varför inte? Vad innebär frånvaron av individuell kritik av vissa förslag? Romare efterfrå-gade en, som han skriver, ”[…] något utförligare motivering än den sedvanliga gallringsfrasen[…]” och han fortsätter ”[…] en mer konkret hållen redogörelse för de principer som varit de av-görande vid bedömningen skulle i hög grad vara önskvärt”119. Han begärde sålunda en bättre underbyggnad av prisnämndens beslut.

Förutom att kritisera juryutlåtandet för tävlingen om Medbor-garplatsen, antyder Romare att utlåtandet även har andra funk-tioner än att enbart dokumentera bedömningen och protokoll-föra besluten. Genom ”den sedvanliga gallringsfrasen”, med sina negativa förtecken, refererar Romare till de förekommande korta avfärdandena av enskilda förslag som står att läsa i juryutlåtan-dena. Med utgångspunkt i Romares kritik kan man sluta sig till att den individuella kritiken bidrog till hur bedömningen uppfat-tades och fungerade som ett kvitto på att prisnämnden grundligt gått igenom och granskat samtliga förslag och därmed fullgjort sina skyldigheter. Den underbyggde därför också utlåtandets och bedömningens trovärdighet. en funktion hos den omsorgsfulla genomgången av samtliga förslag var att tillförsäkra att prisnämn-den inte missat något förslag som kunde innehålla viktiga upp-slag. Peter Celsings obelönade och i utlåtandet okommenterade bidrag till kyrkobyggnad i Oxelösund föranledde Sven Ivar Lind

117. Gahn 1927, sid. 93118. Romare 1930, sid. 207. 119. Romare 1930, sid. 207.

rades mer utförlig, fick även negativ kritik och ibland ytterligare kommentarer som förklarar vilka egenskaper som prisnämnden ansett vara avgörande för valet.

efter prisfördelningen (och får vi anta, formuleringen av utlåtan-det) justerades protokollet av samtliga juryledamöter och eventuella avvikande meningar antecknades. Härigenom garanterar prisnämn-dens samtliga ledamöter, i enlighet med mötespraxis, att protokollet är korrekt och rättvisande. Med justeringen avslutas prisnämndens bedömning formellt sett. efter justeringen öppnas de tillslutna ku-vert som innehåller uppgifter om förslagsställarnas identitet. Detta moment, öppnandet av namnsedlarna, skrivs noggrant ut i proto-kollet. Först nu blir vi varse identiteten hos förslagsställarna. Dittills har förslagen identifierats genom sina respektive motton.

Slutligen, genom brytandet av namnsedlarna, röjs identiteten hos förslagens upphovsmän. Brytandet av namnsedlarna, då de premierade och inköpta förslagens upphovsmän av-anonymiseras, kan sägas utgöra bedömningens final och slutet för de tävlandes anonymitet, men början på en ny process. I enlighet med regler, praxis och rent spel, har de tävlandes anonymitet upprätthållits under hela bedömningen. eftersom brytandet av namnsedlarna sker först efter detta moment av protokollet, och eftersom detta så uttryckligen också redovisas i protokollet, realiserar protokollet rättvisa och en objektiv bedömning. Tydligheten hos redovisning-en av momentet dramatiserar också brytandet av namnsedlarna som i viss utsträckning antar karaktär av en kardinalfunktion i enlighet med Barthes definition.116 Man kan lätt föreställa sig spänningen och nyfikenheten kring detta moment: bekräftelse, överraskning, förvåning, besvikelse över identiteten hos förslags-ställarna eller ett antiklimax om namnsedeln, mot reglerna, visar sig vara blank.

Protokollets funktionDe beslutande momenten till skillnad från de värderande, konsti-tuerar den formella bedömningen. Dessa kan sammanfattas i föl-jande: beslut om programenliga förslag, beslut om prisfördelning samt justering av juryutlåtandet. De konstituerande momenten är inte oviktiga och utgör, hävdar jag, mekanismer i tävlingssystemet

116. Barthes 1977, sid. 94. http://quod.lib.umich.edu/cgi/t/text/text-idx?c=genpub;cc=genpub;view=toc;idno=AAP6171.0001.001


lan arrangör, prisnämnd och tävlingsdeltagare. Denna funktion av kritiken framgår också av Arvid Fuhres anmälning av tävlingen om Stortorget i Lund 1932: ”Som belöning härför [ett frejdigt tävlingshumör] har prisnämnden i ett digert utlåtande behandlat samtliga programenliga förslagen, […].”123 Framför allt tjänade kritiken som en ersättning för de insatser som inte belönats med pris eller inköp. Även utdelningen av förstapriset, vilket i tävlingar som inte var idétävlingar, var tvingande, fick denna funktion ge-nom att tävlingslusten sades minska om förstapris inte delades ut.

Objektivitetens iscensättningVad kan man då dra för slutsatser av protokollet som genre? Man kan tänka sig att det var av vikt att prisnämndens protokoll, som utgör tävlingens mest kritiska handling och dess mest norme-rande och normativa dokument, framställdes så återhållsamt som möjligt för att underbygga prisnämndens beslut, bidra till ett tro-värdigt och sakligt intryck och för att försäkra tävlingens publik (inklusive deltagarna), att bedömningen gått rättvist och objek-tivt till. Den kritik som riktades mot en del juryutlåtanden talar för en tolkning i denna riktning.

Framför allt Romares och Zimdals vittnesbörd berättar om den balans mellan jargong och integritet, mellan slentrian och engage-mang och mellan abstraktion och konkretion som prisnämndens utlåtande måste förmedla. Utlåtandet måste alltså ge uttryck för seriositet och att uppgiften tagits på allvar. Protokollets organisa-toriska och språkliga karaktär kan således sägas vara betydelsefull för att tävlingsresultatet skall uppfattas som trovärdigt. Flera fak-torer underbygger protokollets trovärdighet och objektiva karak-tär: gallringen på legitima grunder, de konstituerande momenten, systematiken hos den sammanfattande analysen, frånvaron av ex-plicita talarattitydsmarkörer samt det moderata språkbruket i den individuella kritiken, de utförliga motiveringarna av prisnämn-dens slutliga urval, upprätthållandet av de tävlandes anonymitet och slutligen den tydliga av-anonymiseringen av förslagsställarna.

Genom att påtala och förklara varför vissa förslag och handling-ar enligt reglerna gallrats bort försäkrar prisnämnden läsaren av juryutlåtandet, tävlingens publik, om att förslagen behandlats lika, rättvist och utifrån samma kriterier och förutsättningar. Inga för-

123. Fuhre 1932, sid. 84.

att, i sin anmälan av tävlingen i Byggmästaren 1951, kritisera pris-nämnden: ”nämnden har följt den förr vanliga metoden att göra en hastig grovgallring och sedan närmare studera och yttra sig om endast ett mindre antal förslag.” Lind förklarar förfarandet med det omfattande och komplicerade arbete som en bedömning av de 86 förslagen innebar men menar att ”[ä]ven om det är svårt och betungande att formulera uttalanden om så många förslag […], har dock den metoden det goda med sig att alla förslag blir mera ingående granskade, och risken för att ett värdefullt förslag skall förbises, blir mindre”.120

Vad Romares uttalande också uppdagar är att juryutlåtandet formulerades med en för juryutlåtanden särskild jargong, ”den sedvanliga gallringsfrasen [min kursiv]” skriver han. Helge Zimdal berättar om bedömningsarbetet vid Annelundstävlingen 1947:

I Borås deltog jag 1947 i en bedömning av en bo-stadstävling med ovanligt många inlämnade förslag, varför vi blev trötta och hade svårt att variera voka-bulären i våra omdömen. Det blev alltför ofta: ”Bygg-nader av gängse typ” eller ”Förslaget utan intresse”. Till sist sa borgmästare Skoog, […]: ”när jag nästa gång skriver mitt domboksprotokoll skall jag sätta: ”Brottslingen av gängse typ och stölden utan intres-se.” Så vi fick försöka rycka upp oss en smula.121

Vad Gahn således år 1927 inte uppfattade som problematiskt be-traktade Romare 1930, Borås borgmästare 1947 och Lind 1952 som tveksamt. Mot bakgrund av den debatt kring tävlingsverksamhe-ten, tävlingsregler och bedömning som pågått i Byggmästaren och inom Svenska arkitektföreningen kan de skilda förhållningssätten tolkas som att Romare 1930 ställde andra krav på juryutlåtandet än Gahn 1927.

Romare påtalade också att avsaknaden av individuell kritik av samtliga förslag inverkade menligt på tävlingslusten.122 Den indi-viduella kritiken fungerade därmed också som en bekräftelse och en belöning på de tävlandes nedlagda arbete i gåvoutbytet mel-

120. Lind 1952, sid. 25.121. Zimdal 1981, sid. 100.122. Romare 1931, sid. 207.


Det performativa utpekandetVad som ges företräde i prisfördelningen är självfallet avgörande för hur den arkitektoniska diskursen transformeras eller vidmakt-hålls. Jag har emellertid intresserat mig för mekanismerna som reglerar bedömningen, vilka jag menar utgör villkor för den ar-kitektoniska diskursens avgränsning. Det intressanta är vidare att det ges företräde och hur vissa förslag och förslagsställare tilldelas positioner på fältet och därmed bidrar till diskursens reproduk-tion och omvandlingar. Jag skall därför i det följande undersöka vad bedömningen innebär ur ett fältperspektiv.

Juryns beslut om prisfördelningen innebär bara inte ett konsta-terande eller ett fastställande av vinnarförslagen. Jag vill mena att beslutet om prisfördelningen i högsta grad också utgör en hand-ling, i enlighet med vad Austin definierade som en talhandling.124 Med besluten i ovan behandlade tävlingar gör prisnämnden utpe-kanden av eller pekar ut, de förslag som prisbelönas. Dessa utpe-kanden utgör vid sidan av tävlingsprogrammets godkännande, en kritisk mekanism i tävlingssystemet. Genom att i utlåtandet ut-välja och utpeka, medverkar prisnämnden med utgångspunkt i sin kompetens och bedömningsförmåga, avsiktligt och aktivt till att prisbelöna ett eller ett fåtal förslag vilka den enats om är det eller de bästa, mest adekvata eller optimala i förhållande till prisnämn-dens tolkning och analys av tävlingsprogram och tävlingsområde. Genom dessa utpekanden tillskrivs förslagen värden vilka berät-tigar dem pris eller inköp. Vid justeringen då samtliga prisdomare undertecknar utlåtandet realiserar prisnämnden sitt beslut.

Vissa förslag pekas ut medan övriga härigenom väljs bort. In-kluderandet respektive exkluderandet i tävlingssammanhang blir en faktisk händelse som utgör ett vägskäl, där en väg framhålls på bekostnad av andra möjliga och där urvalet görs på kvalitativa och normativa grunder. Med utpekandet av de förslag som ansågs värdiga att prisbelönas följer alltid åtskillnader. Förslagen märks ut, det vill säga bryts ut ur mängden av anonyma tävlingsförslag och sätts främst i den rangordning prisbelöningen innebär. Dub-beltydigheten hos begreppet utmärkt är synnerligen passande i tävlingssammanhang. De vinnande förslagen är utmärkta både i faktisk och i normativ betydelse. De förespråkade tävlingsförsla-gen är godkända inte, bara av varje enskild prisdomare utan av

124. Austin 1962, sid. 6.

slagsställare har, intygar protokollet, haft fördelar av en längre täv-lingstid eller kunnat utnyttja otillbörliga retoriska medel att överty-ga prisnämnden om förslagens kvaliteter. Utlåtandet försäkrar eller talar om att prisnämnden har ställts inför anonyma och jämförbara förslag och därmed kunnat behandla förslagen lika. Juryutlåtandet rekonstruerar härigenom bedömningen som om den vore utförd under jämlika och rättvisa förhållanden. Inte heller prisnämndens ledamöter skulle ha möjlighet att skaffa sig någon förförståelse om förslagen innan bedömningen, vilket bidrar till en värdering på grundval av de sakförhållanden som programmet redovisar, täv-lingsområdets egenskaper och de kvalifikationer SAR och kåren krävde av prisnämndens fackmän, det vill säga sakkunskap, bedöm-ningsförmåga, och för tävlingsuppgiften relevant erfarenhet och kompetens. Särskilt systematiken hos dokumentationen av värde-ringspraktiken, redovisningen av prisnämndens tydliga ställnings-staganden i den sammanfattande analysen och den individuella kritikens abstrakta, distanserade och nyktra språkbruk bidrar till att underbygga resultatets objektivitet. Systematiken och regelbun-denheten upplyser om att bedömningen genomförts metodiskt och rättvist enligt en på förhand uppgjort plan vilket ger juryutlåtandet auktoritet, trovärdighet och en viss vetenskaplig prägel.

Jag vill betrakta utlåtandet som en iscensättning av bedöm-ningens olika moment för att garantera tävlingens och bedöm-ningens korrekta genomförande inför publiken. Det vill säga en transparent, rättvis, jämlik och så objektiv tävling och bedömning som möjligt. Juryutlåtandet rekonstruerar, iscensätter och drama-tiserar i viss utsträckning bedömningspraktiken för att påvisa att förslagen behandlats lika, att de vinnande projekten valts ut på sina egna meriter, utan prisdomarnas personliga förbindelser till förslagsställarna vilka förblivit anonyma in i det sista. Härigenom framstår bedömningen som idealt genomförd. Juryutlåtandets trovärdighet är vidare intressant i relation till vilka krav man från slutet av 1920-talet och framåt, ställde på prisnämndens ledamö-ter. Det var inte tillräckligt för prisdomaren att vara en auktoritet i egenskap av sin funktion som instans eller på grundval av sin position på fältet. Prisnämnden och utlåtandet behövde också gö-ras legitim inför fältet. Av denna anledning förefaller det lika nöd-vändigt att bedömningen uppfattades som objektiv och därmed trovärdig, som att SAR:s betydelse som instans och SAR:s rekom-mendationer på prisdomare uppfattades som självklara.


Det obligatoriska offentliggörandet

Arkitekttävlingens kritiska ögonblick, det vill säga tävlingens in-ledning – utlysningen, och avslutning – tävlingsresultatens till-kännagivande, sker offentligen i fack- och dagspress. Arkitekttäv-lingen är, kan man säga, en föreställning som sker delvis bakom ridån, delvis inför publik i ett offentligt rum, fysiskt eller diskur-sivt. Alltsedan de första tävlingsreglerna har denna relation till ett socialt rum eller fält erkänts. Redan 1887 ställde tävlingsreglerna krav, i termer av ”skall”, på att arrangören skulle ställa ut tävlings-resultaten till allmänhetens beskådan.127 Den slutsats jag drar av de tvingande termerna, hos den allmänna arkitekttävlingen. Om tävlingen endast tjänade rationella syften som att bidra med idéer till uppdragsgivaren eller uppdrag till arkitekten, vore inte publi-ken nödvändig. Kårens tvingande krav på arrangören leder arki-tekttävlingen in i offentligheten vars spegelverkan är oumbärlig för att tävlingens normerande och sociala funktioner skall kunna upprätthållas. Jag skall därför undersöka de sätt på vilka arkitekt-kåren och SAR begränsade och styrde spridningen av tävlingsre-sultaten. Jag skall inte redogöra i detalj för SAR:s mediastrategi under den period jag avhandlar, vilket i sig utgör ett omfattande forskningstema, utan enbart i stora drag analysera betydelsen av SAR:s reglering av arkitekternas och kårens publicitet i förhål-lande till tävlingsverksamheten. I det följande använder jag en en-kel betydelse av begreppet offentlighet som här får innebära det fysiska och diskursiva rum som allmänheten har tillgång till, i hu-vudsak fackpress, dagspress, utställningar och radio för att nämna vad som är av relevans i detta sammanhang.

Kårens mediastrategiSAR kom efter sitt bildande att systematiskt arbeta mot offentlig-heten genom sina nämnder, främst Informationsnämnden, Yngre arkitekters nämnd (YAn) vilka båda bildades 1945 och tävlings-nämnden.128 nämnderna arbetade med delvis olika frågor och del-vis mot olika grupper. YAn:s uppgift bestod främst i att främja

127. RA. STF. IV Avdelningarnas arkiv. Avdelningen för husbyggnads-konst. AI:1. Protokoll 1889-10-15, § 5. Bilaga ”Ordningsregler för pristävlingar i arkitektur”.

128. Jensfelt 1956, sid. 3737.

prisnämnden i egenskap av instans och förbinds med den instans-ordning som konstituerar tävlingssystemet. De vinnande försla-gen får härigenom en inte oviktig respektabilitet och utgör ett kapital att förvalta. Med denna utmärkelse definieras det/de bästa förslaget/förslagen. Med beslutet om prisbelöningen och slutligen justeringen av namnsedlarna påförs förslagen värde.

För att prisnämndens performativa utpekande skulle vara gil-tigt och få effekt krävdes vissa villkor. Omständigheterna kring prisnämndens och bedömningen måste vara de rätta.125 Det var nödvändigt att prisnämnden pekade ut ett fåtal förslag att pris-belöna och att rekommendera arrangören att köpa in. Men det var inte tillräckligt. Publiken måste vidare erkänna prisnämndens utpekade förslag. Förhållandet mellan arkitekttävlingen, inklusi-ve prisnämnden, och fältet, främst arkitektkåren, uppdragsgivare och i viss mån allmänheten, som utgjorde tävlingens publik, är reciprokt och bygger på en överenskommelse parterna emellan. en betydelsefull faktor för att ömsesidigheten skulle uppfyllas lig-ger i fältets, och särskilt arkitektkårens, förtroende för prisnämn-dens ledamöter, hur tävlingen och bedömningen genomförts och hur trovärdig juryutlåtandets iscensättning av bedömningen var. Att juryutlåtande och beslut i egenskap av performativ utsaga inte lever upp till dessa kriterier innebär dock inte att ett beslut inte är fattat, att vinnare inte är utsedda.126 Vinnare är utpekade och beslutade. Frågan är dock om det vinnande förslaget accepteras eller erkänns i lika hög utsträckning i en tävling som inte lever upp till kårens krav på rent spel och objektivitet, som i en tävling som genomförts under optimala förhållanden med en inför kåren trovärdig och respekterad prisnämnd vilken kan presentera ett väl utlåtande som ger intryck av att vra väl underbyggt samt objektivt och sakkunnigt. Som debatten under 1920-talet slut och 1930-ta-lets början visade kan vad som uppfattas som missbruk liksom tvivel urholka tävlingsverksamheten och undergräva förtroendet för resultaten.

125. Austin 1962, sid. 8.126. Austin 1962, sid. 17.


Tävlingsresultatens spridningTävlingsnämnden hade, vilket jag behandlade under rubriken ”Tävlingsnämndens funktioner”, ansvar för informationen om och främjandet av tävlingsverksamheten i stort. Här skall jag när-mare undersöka hur tävlingsresultaten försattes i en omloppsbana i offentligheten, vilka medel och medier som kåren hade att tillgå och vilka den tillskapade, samt hur tävlingsresultaten sorterades för att dirigeras i olika riktning i offentligheten genom utställ-ningar och publicering i dags- respektive fackpress.

Utställning och publicering Redan med 1887 års regler lades ansvaret för tävlingsresultatens offentliggörande och spridning på tävlingsarrangören genom kra-vet på att denna skulle visa resultat och förslag på en offentlig utställning efter det att tävlingen avslutats. I början av 1900-ta-let verkade dock arkitektkåren i Stockholm för att utställningar med för dem intressant tävlingsmaterial ute i landet skulle ställas ut även i huvudstaden och inom Avdelningen för husbyggnads-konst, så småningom Svenska arkitektföreningen, presenterade arkitekter regelmässigt förslag och tävlingsresultat från tävlingar de medverkat i eller bedömt.132 1916 års regler bestämde att alla tävlingsförslag samt prisnämndens protokoll skulle ställas ut och att utställningarna skulle annonseras i dagspressen, ett villkor som kvarstår i senare regler och som 1942 kompletteras med krav på ett tillkännagivande av tävlingsresultaten av Tidningarnas Tele-grambyrå.133 Med 1947 års utgåva av Formulär för programskrivare infördes i den föreslagna programmallen önskemål om att delta-garnas tävlingsritningar skulle framställas i reproducerbart skick, något som de program från 1950-talet jag undersökt också efter-

132. Protokollen från Avdelningens för husbyggnadskonst sammanträden rapporterar regelmässigt om visningar av ljusbilder med tävlings-förslag från olika tävlingar. RA. STF. IV. Avdelningarnas arkiv. Av-delningen för husbyggnadskonst. A I:5-33. Protokoll och handlingar 1900-1931 (Protokoll och handlingar för år 1905 saknas). RA. STF. V. Primärorganisationernas arkiv. Svenska arkitektföreningen. AI: 1 Protokoll från 1932 till 1936.

133. Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetäflingar 1916, § 15. RA. Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer 1934, § 21. Tävlingsregler jämte kommentarer gällande för svenska arkitek-tur- och stadsplanetävlingar 1942, § 15 och 18.

nyutexaminerade och yngre arkitekters villkor inom kåren och på arbetsmarknaden. Informationsnämnden ansvarade för, vad Len-nart Holm definierade som inre och yttre information. Liksom SAR:s verksamhet i sin helhet är alltså informationsnämndens arbete dubbelriktat. För Holm innebar inre respektive yttre in-formation, information till medlemmarna om bland annat arkitek-toniska, byggnadstekniska och fackliga frågor respektive infor-mation om arkitektur, arkitekter och arkitektkåren till allmänhet, möjliga uppdragsgivare och makthavare.129

Informationsnämnden hade en omfattande verksamhet med ansvar för SAR:s bibliotek, bildbank och publikationer, bland an-nat bidrog nämnden till utgivningen av arkitektmonografin om Lars Israel Wahlman samt publiceringen av böcker som Trettio-talets byggnadskonst och Fyrtiotalets svenska bostad. nämnden anord-nade utställningar och diskussionsaftnar och etablerade kontakt med dagspress och Radiotjänst. 130 Vid början av 1950-talet kunde informationsnämnden konstatera att man etablerat personliga förbindelser med representanter för olika Stockholmsredaktio-ner. Arkitektur och byggnadsfrågor skulle enligt kårens förme-nande behandlas ”riktigt och sakkunnigt”, medan enskilda arki-tekter och deras verksamhet, skulle vara ”rättvist” omnämnda. Vad som tolkades som felaktigt och orättvist skulle bemötas och ”partiskhet och ovederhäftighet” besvaras. 131 SAR sökte således förmedla en av kåren sanktionerad, rättvisande bild av yrket och kårens verksamhetsområde. Denna sanktionerade och rättvisande bild förmedlades via personliga relationer och av informations-nämnden framtaget informations-, bild- och utställningsmaterial som kåren uppfattade som riktigt och representativt. Kåren hade således anspråk på att ha kontroll över vad som sades, samt var och hur det sades. Den hade också en föreställning om vad som utgjorde en korrekt och rättvisande bild. Som en beståndsdel av denna sanktionerade bild, ingick tävlingsresultaten från de av SAR godkända tävlingarna.

129. Osign. ”Verksamhetsberättelse för informationsnämnden för tiden 1/1 1952 till 31/3 1953”, Arkitekten, nr 17, 22 aug. (1953), sid. 2169-2170.

130. Jensfelt 1956, sid. 3737.131. Osign. ”Verksamhetsberättelse för informationsnämnden för tiden 1/1

1952 till 31/3 1953”, Arkitekten, nr 17, 22 aug. (1953), sid. 2169-2170.


tektur, och från 1922 Byggmästaren, regelmässigt om såväl svenska som internationella tävlingar och tävlingsresultat. Genom kårens kontroll över Byggmästaren, medlemsbladet Arkitekten som började ges ut av informationsnämnden 1945, och slutligen SAR:s täv-lingsblad utgiven från 1956, systematiserar kåren spridningen och sorteringen av tävlingar, tävlingsresultat och tävlingskritik. Långt ifrån alla tävlingar anmäldes i fackpressen, inte heller alla kom till SAR:s kännedom. I ledaren till första numret av SAR:s tävlingsblad 1956 skrev redaktörerna Thomas Friberger och Carl-Ivar Ringmar att enbart en tredjedel av de tävlingar SAR medverkat till, dittills publicerats.137 Fribergers och Ringmars uppgift innebär att de täv-lingar som presenterats i Byggmästaren varit i minoritet och resulta-tet av ett urval vilket ställer frågor om på vilka grunder detta urval gjordes. Det var de tävlingar som av olika skäl ansågs intressanta som ägnades en kritisk granskning med publicering av utdrag ur program, juryutlåtande, prisvinnarnas motivering samt delar av förslagens ritningsmaterial. På vilka grunder vissa tävlingar fick utrymme i fackpressen kan jag inte klargöra här, utan man får anta att redaktionen antingen efterfrågade en artikel om en viss tävling eller att en skribent erbjöd redaktionen en artikel, som antingen publicerades eller refuserades. Oavsett vilket, skedde ett urval av tävlingarna som allteftersom antalet tävlingar ökade blev mer och mer exkluderande eftersom alla tävlingar inte kunde eller ansågs rymmas inom Byggmästarens sidantal.138 Gallringarna som gjordes av redaktionen för nämnda tidskrift har konsekvenser för förelig-gande avhandling och för all den arkitekturhistoriska forskning som tar sin utgångspunkt i den av arkitektkåren kontrollerade fackpressen. De tävlingsprojekt som figurerar i historieskrivning-en har således varit föremål inte enbart för en urvalsprocess utan två, dels genom tävlingsmomentet, dels i forskningsprocessen. Man kan därför konstatera att de tävlingar som påträffas i denna avhandling utgörs av de tävlingar arkitektkåren accepterade och valde ut med risk för att den kanon, som historieskrivningens ut-valda verk och arkitekter konstituerar, reproduceras ytterligare. Samtidigt belyser dessa urvalsmekanismer kårens perspektiv och förtydligar kårens strategiska förhållande till arkitekttävlingen och tävlingsverksamhetens relation till fackpressen.

137. Friberger och Ringmar 1956.138. Thelaus 1955, sid. 37.

frågade.134 Från 1950-talets början organiserade SAR en verksam-het med utställningar av tävlingar som vid 1950-talets slut tycks ha blivit reguljär utställningsverksamhet. Genom YAn:s försorg ställdes vissa tävlingar ut hos bland annat Byggtjänst.135 Utställ-ningen med tävlingsförslagen lockade lokalpressen som inte sällan rapporterade om vinnande förslag och arkitekter. Byggnadsfrå-gor, särskilt rörande viktigare byggnadsverk, uppmärksammades frekvent i dagspressen även utan kårens reglering, praxis, instruk-tioner och egna medier. Om resultaten kunde tänkas vara av mer allmängiltigt intresse publicerade i vissa fall kunde tävlingsar-rangören delar av tävlingsmaterialet i form av en skrift. Så gav till exempel AB Stockholms Tomträttskassa 1943 ut tävlingsmateria-let från bostads- och stadsplanetävlingen i Stockholm 1939-1942 och Göteborgs stad publicerade materialet från den bostadstäv-ling man genomförde 1951. Tävlingsdeltagare kunde också välja att göra som William-Olsson i norrmalmstävlingen eller Cyrillus Johansson som publicerat en del av sina tävlingsförslag i boken Byggnaden och staden: ur en arkitekts verksamhet från 1936, vilka ock-så kan betraktas som debattinlägg och/eller programförklaringar.

Informationsnämnden genomförde 1954 en undersökning av vilket utrymme som gavs åt arkitektur och byggnadsfrågor i dags-press och vilken ”attityd” pressen hade till byggnadsfrågor. nämn-den fastställde att presstäckningen var ganska god, om än med ett undantag. Sällan rapporterades, konstaterade man, vem som ritat huset och man sammanfattar att pressens uppfattning var att ”[b]yggmästaren och arkitekten bygger hus […] (min kursivering).”136 Denna bild upplevdes som missvisande vilket belyser skillnaden mellan kårens målsättning och realiteten.

SorteringFackpressen till skillnad från dagspressen var riktad till arkitek-ter och uppdragsgivare i första hand. Fram till 1956 rapporterade Tidskrift för Arkitektur och Dekorativ Konst, följd av Tidskrift för Arki-

134. ”Formulär för programskrivare”, i Årsbok med matrikel 1947, sid. 247. 135. I YAn:s verksamhetsberättelse för år 1957 berättas att det under året

ställts ut åtta tävlingar hos Byggtjänst. Osign. ”Yngre arkitekters nämnd – verksamhetsberättelse för år 1957”. Arkitekten, nr. 5. 1 mar (1958), sid. 67.

136. Osign. ”Annonseringsfrågan”, Arkitekten, nr 13, 25 jun (1954), sid. 2497.


egen publiceringsverksamhet, integreras distributionen av täv-lingsresultaten i ett system som upprätthöll tävlingsverksamhe-tens normerande och sociala funktioner. Skillnaden mellan publi-ceringen av tävlingsresultaten i dags- respektive fackpress ligger i vilket inflytande kåren hade över vad som publicerades.

Två intressanta kontraster i förhållande till spridningen av tävlingsresultaten kan noteras. Dels kontrasten mellan kårens och SAR:s strävan att bestämma vilken bild av kåren som pres-sen skulle å ena sidan förmedla, och anpassningen av tävlingsrit-ningarna till pressens format i en önskan att tävlingsresultaten skulle vara tillgängliga å andra sidan. Dels kontrasten mellan kå-rens kontroll över vilka tävlingar som publicerades i fackpressen och bristen på inflytande över publiceringen av tävlingsresultaten i dagspressen, särskilt utanför Stockholmstrakten. I dagspressen kunde man endast förlita sig på de goda relationer man hade med ett fåtal företrädare. Sammanfattningsvis kan man konstatera att kåren hade god kontroll över vad som rapporterades i fackpress, vilket får ses som avgörande för diskursregleringen respektive ka-pitaltilldelningen, särskilt mot bakgrund av den vikt kåren lade vid att förmedla en korrekt bild av arkitekturen, den enskilde ar-kitekten, dennes arbetsuppgifter och verk.

Publicitetsregleringen för avhandlingens vidkommande särskilt viktig aspekt av kå-rens informations- och publiceringsverksamhet i förhållande till tävlingsverksamheten var SAR:s önskan om och medel för att förhindra vad man uppfattade som ”illojal reklamverksamhet”.143 Med andra ord fanns en föreställning om vad som utgjorde ”lojal” eller ”legitim” publicitet. Publicitet i media om en enskild arki-tekt betraktades således som reklam om den inte var motiverad av till exempel uppförandet av en byggnad. I dessa fall skulle be-handlingen av frågan i pressen vara rättvisande och saklig, och ar-kitekten skulle vara omtalad i objektiva termer. Uppmärksamhet i media på felaktiga villkor sågs som opassande konkurrens vilket stred mot de föreställningar om rättvisa, solidaritet och jämlikhet, eller föreställningen om rent spel, som SAR gav uttryck åt.

1941 beslutade SAR:s förbundsstyrelse att begränsa medlem-marnas rätt till fri annonsering i fack- och dagspress samt att reg-

143. Osign. ”De nya nämnderna”, Arkitekten, nr. 21, 19 dec (1945), sid. 170.

när SAR:s tävlingsblad 1956 ersätter Byggmästaren som det hu-vudsakliga mediet för kårens rapportering av tävlingsresultat, var det för att åstadkomma en mer heltäckande publicering ur do-kumentationshänseende, av pedagogiska och arkitekturhistoriska skäl. Motiven som angavs inför publiceringen av det första num-ret av SAR:s tävlingsblad var att detta skulle stimulera tävlandet och förbättra tävlingsresultaten, varför möjligheten till publice-ring, precis som pris eller inköp, måste räknas som en av tävlings-verksamhetens drivkrafter. nu skrevs prioriteringsordningen ut-tryckligen ut: tävlingar av mer allmänt intresse, som man ville diskutera mer ingående eller tävlingar man ville skulle få större spridning förebehölls Byggmästaren. 139 erik Thelaus påtalar i arti-keln ”Om publicering av arkitekttävlingar” inför det första num-ret: ”Vidare skulle givetvis sådana tävlingar tas upp där resultaten bedöms som mer anmärkningsvärda eller motiverar debatt eller kommentarer.”140 Det finns med andra ord starka skäl till att tolka de tävlingar som publicerades i Byggmästaren som mer intressanta eller mer värdefulla än övriga. Resterande tävlingar publicerades med utdrag ur program, prisnämndens utlåtande, förslagsställar-nas motiveringar med ett urval ritningar, men okommenterade, i SAR:s tävlingsblad. Att inte ge synpunkter på resultaten ansågs vara ett objektivt förfarande.141 Publikationen motiverades således av praktiska, utrymmesmässiga, pedagogiska och dokumentära skäl men hade också normativa bevekelsegrunder, med Thelaus ord: ”Det kan nog vara förklarligt att intresset är svalt hos läsare utanför Sveriges gränser för t. ex det sätt på vilket kommunalmän-nen i Tomelilla önskar lösa sina förvaltningslokaler för att nu välja någon nyligen avgjord tävling som exempel.”142 en förvaltnings-byggnad i en liten ort i landsorten ansågs med andra ord inte vara tillräckligt intressant.

Publiceringen av tävlingsresultaten var således inte bara efter-strävansvärd, utan påbjuden. Såväl dags- som fackpress fungerade som distributions- och sorteringsinstrument men rapporteringen i dessa var till karaktären och innehåll olika och hade olika publik. Genom krav på publicering och utställning samt genom kårens

139. Osign. ”Om arkitekttävlingar”, Arkitekten, nr. 4, 19 feb (1955), sid. 2737. Thelaus 1955, sid. 37.

140. Thelaus 1955, sid. 37.141. Friberger och Ringmar (1956).142. Thelaus 1955, sid. 37.


ringarna kan också uppfattas som manifestationer av oberoende i förhållande till uppdragsgivarna och anspråk på autonomi, trots eller på grund av byggsektorns och arkitekturens stora beroende av det politiska och ekonomiska maktfältet. Historiskt sett hade arkitekten inte behövt publicitet på grund av sin sociala ställning eftersom han och uppdragsgivaren tillhört samma kretsar, vilket Thomas Paulsson påpekade i artikeln ”Arkitekten och publicite-ten” i Arkitekten. SAR:s medlemsblad.146 Var regleringarna av arki-tektens publicitet en anakronism, till för att hålla kvar arkitekten i ett idealt och nobelt förgånget?

Principiellt förutsätter kårens publicitetsreglering att förbun-dets medlemmar hade ett utvecklat kontaktnät, antingen genom familjeband eller uppbyggt under studietid och yrkesutövning. Tävlingsvinster innebar rent konkret att vinnande arkitekter och även arkitekter vars förslag rekommenderats till inköp, blev publi-cerade med namn och projekt i såväl dags- som fackpress. en täv-lingsvinst var en legitim orsak för arkitekter att uppmärksammas i media utan att publiciteten uppfattades som illojal.

Publicitetsregleringen som SAR ägnade sig åt, indikerar bety-delsen av att de projekt och de arkitekter som uppmärksammades i dags- och fackpress var erkända av fältet. en vinst i en tävling innebär, idealt och i teorin att en av kåren erkänd prisnämnd pe-kade ut ett förslag på grundval av dess egenskaper och kvalitet, som var resultatet av arkitektens kompetens och förmåga. Täv-lingsvinst var därför ett erkännande också av förslagsställaren som manifesterat och bevisat sin duglighet och skicklighet. Den vinnande arkitekten och dennes tävlingsförslag var erkänd eller kvalitetsgaranterad av kåren. en publicering var i detta samman-hang både rättvis och rättvisande eftersom arkitekttävlingen upp-fattades som en objektiv, rättvis och jämlik metod som bidrog till projekt av god kvalitet. Under de rätta omständigheterna vill säga, varför så kallade ej godkända tävlingarna inte figurerar i fackpres-sen och varför tävlingens rätta genomförande och en erkänd pris-nämnd blir desto viktigare.

Det går således att göra en åtskillnad mellan å ena sidan illojala affärsmetoder och därmed illegitim (okontrollerad) konkurrens med hjälp av annonser och prissättning och å andra sidan lojala affärsmetoder och därmed legitim tävlan. Denna legitima tävlan

146. Paulsson 1954, sid. 2643.

lera arkitekternas användning av skyltar med arkitektens namn på platser med byggnader under uppförande. SAR eller SAR:s lokal-föreningar skulle granska samtliga manuskript till annonser vilka var avsedda att publiceras. Annonser fick endast införas under ett huvud med rubriken ”Infört genom Svenska Arkitekters Riksför-bund” och skulle helst omfatta flera arkitekter. Inte heller fick ar-kitekter utpeka sig som specialister inom vissa områden.144 Man ska ha i tankarna att reglerna utfärdades under ett pågående andra världskrig och samma år som Sveriges Riksdag införde censur av bland annat dagspress. Censurlagstiftningen upphävdes dock vid krigsslutet medan arkitektkårens annonseringsförbud upptogs i hedersreglerna 1947 och publicerades i SAR:s matrikel så sent som 1963. Avsikten var dock inte densamma med arkitektkårens annonseringsförbud som med censurlagstiftningen utan syftade istället till att ena arkitektkåren och minska illojal konkurrens.

Legitim publicitetAnnonseringsreglerna är intressanta ur ett historiografiskt perspek-tiv. Östnäs behandlar dem inte överhuvudtaget medan Linn i korta ordalag omnämner förbudet. Han analyserar dock inte innebörden av dem eller konsekvenserna de hade för kåren och de enskilda ar-kitekterna. Linn tolkar bestämmelsen ur ett professions-sociolo-giskt perspektiv och ser dem som uttryck för kårens integritet och opartiskhet.145 en annan tolkning är, menar jag, fullt möjlig.

Jag tolkar kårens informationsverksamhet, styrning av urvalet tävlingar som presenterades i fackpress och publicitetsregleringen som en reglering av vilken bild av arkitekturen och arkitekten som förmedlades i kvalitetskontrollerande syfte. Genom kontroll och urval av vilken arkitektur som förmedlades och i vilka samman-hang definierades gränserna för vad som är arkitektur och vem som är arkitekt. Genom att publicera tävlingsresultat från god-kända tävlingar, reproducerades en av kåren sanktionerad arki-tektur i fackpressen, samtidigt som fackpressens sortering innebar att tävlingarna underkastades ytterligare en urvalsprocess, liksom ytterligare en sanktionering genom redaktionens urval. Regle-

144. Osign. ”Bestämmelser angående medlemmarnas annonsering (enligt förbundsstyrelsens beslut den 14/2 1941)”, i Årsbok med matrikel 1949, sid. 244.

145. Linn 1981, sid. 174f.

210 kOntROlleRaD kOnkuRRens

hade sin arena i den formaliserade (kontrollerade) arkitekttäv-lingen, antingen allmän eller inbjuden i SAR:s regi. Kontakter och nätverk förblev viktiga samtidigt som regleringarna understödde den formella arkitekttävlingen (det legitima och institutionalise-rade tävlandet) och tävlingsvinsten. Att delta i arkitekttävlingar var, avslutningsvis en legitim metod att skaffa sig uppdrag och uppmärksamhet. Till denna formaliserade och kontrollerade täv-lan kanaliserades arkitekternas inbördes faktiska konkurrens om uppdrag, behov av synliggörande och marknadsföring och inte minst tävlingsanda.

YRKeSBAnA, YRKeSROLL OCH YRKeSIDenTITeT

Om FÖRRa kapitlet klargjorde hur arkitekttävlingen genom kå-rens och särskilt SAR:s försorg, formaliserades och institutionalisera-des och därmed kunde befrämja kårens intressen, skall detta kapitel behandla tävlingens betydelse utifrån den enskilde arkitekten. Det är den enskilde arkitektens tävlingspraktik och bruk av tävlingen som här står i fokus i syfte att synliggöra vilka drivkrafter som underbygger tävlingspraktiken. Jag skall därför analysera arkitekttävlingen i för-hållande till dels arkitektens olika positioner på ett fält för arkitektur, dels i förhållande till hur den professionella diskursen beskriver, defi-nierar och idealiserar arkitektens olika funktioner. Tävlingens funk-tioner är särskilt intressanta mot bakgrund av att tävlingspraktiken, i de monografier som behandlar enskilda arkitekters yrkesverksam-het, framstår som ett naturligt, oproblematiskt och integrerat inslag i arkitekternas yrkespraktik. Trots att arkitekttävlingen har en relativt hög närvaro i den arkitekturhistoriska forskningens olika genrer, rå-der det brist på berättelser som vittnar om tävlingsverksamheten och varför arkitekter tävlar. Jag avser därför här att fördjupa innebörden av tävlingen i förhållande till arkitektens yrkesroll och yrkesidentitet. Tre aspekter torde påverka tävlingens betydelse och funktioner för den enskilde arkitekten: ett) vilka medel arkitekterna, och särskilt de strukturellt sett unga arkitekterna, hade att tillgå för att skaffa uppdrag och anställningar, två) vilka möjliga banor och positioner på fältet arkitekterna hade att tillgå och tre) vilken roll och innebörd tävlingspraktiken tilldelades inom kåren.

ett djupt spel

Arkitektens reglerade konkurrens och tävlingens tillfälle till upp-drag förklarar inte ensamt arkitekternas kontinuerliga tävlande,

214 yRkesbana, yRkesROll OcH yRkesiDentitet 215yRkesbana, yRkesROll OcH yRkesiDentitet

som en beståndsdel av det system av dispositioner eller generativa principer som konstituerar arkitektens habitus.7 Detta förkroppsli-gade kapital handlar dock snarare om problemlösning än förmågan att rita. Begreppet yrkesidentitet refererar här till en aspekt av den uppsättning för arkitektkåren unika, gemensamma och naturalise-rade generativa principer som omfattas av eller utgör arkitektens habitus. Härvidlag kan denna uppsättning föreställningar definieras som ideologiska.8 Dessa inpräglas under hand, under uppväxt och utbildning, i yrkesutövningen och i det sociala umgänge som sam-lade arkitekterna utanför arbetstid, exempelvis redaktionsmöten, föreningssammanträden, riksmöten, spex etcetera. Jag skall därför inleda analysen av tävlingens funktioner i förhållande till yrkesroll och yrkesidentitet genom att undersöka arkitektutbildningen så-som en för alla arkitekten gemensam, habituerande miljö.

Tävlingen och arkitektutbildningen

Arkitekttävlingar har sedan slutet av 1500- använts i undervis-ningen vid de europeiska konstakademierna och syftade till att öva arkitektstudenterna i självständig arkitektonisk komposition inom ramen för en klassicistisk konstteori.9 Det var emellertid i och med det franska akademiska systemet som tävlingsmetoden under 1600- och 1700-talen utvecklades till en systematiserad pe-dagogik som reproducerade en professionell elit.10 1800-talets arki-tektutbildning vid konstakademin och akademins medaljtävlingar är förhållandevis välbehandlade, både ur ett internationellt och ur ett svenskt perspektiv.11 Jag skall här endast i korthet behandla medaljtävlingen vid Kungliga Konstakademiens högre byggnads-skola samt tävlingens roll i arkitektundervisningen vid KTH, för att undersöka ett eventuellt samspel mellan arkitektutbildningens tävlande och tävlingspraktiken under arkitektens yrkesutövning.

7. Bourdieu 1994, sid. 298.8. eagleton 2007, sid. 45.9. Bergdoll 1989, sid. 25.10. Bergdoll 1989, sid. 29.11. Se vidare om de europeiska konstakademiernas arkitekturutbildning

och tävlingar ibland andra Bergdoll 1989. Grandien 1979. Lindahl 1986. Mellander 2008.

särskilt inte gentemot arkitektens under undersökningsperiodens, expanderande verksamhetsfält vilket allt eftersom, erbjöd fler ar-betstillfällen, en större mängd och en större variation av uppdrag. Istället måste tävlingspraktiken och den enskildes bruk av tävling-en betraktas som irrationellt och som ett uttryck för andra övervä-ganden än strikt ekonomiska. Jag vill här framkasta att tävlandet i sig är betydelsefullt, att tävlandet också handlar om arkitektens anseende, prestige och inte minst identitet. Diskrepansen mellan de stora värden som investeras i varje tävling och det lilla utbytet i form av en tävlingsvinst som endast tillkommer ett begränsat få-tal, får sin förklaring genom att man betraktar tävlingen som ett ”djupt spel” i vilket deltagarna har mer att förlora än att vinna, rationellt sett.1 Clifford Geertz definition av ett djupt spel innebär att alla inblandade parter har lika mycket att vinna eller förlora på att medverka, att i ett riktigt djupt spel sätts mer på spel än pengar och spelet fördjupas med parternas högre status och större jämlikhet, enligt logiken: ”the more a match, […] the deeper the match”.2 Utifrån Geertz definition kan man så ställa frågan: vad sätts på spel i arkitekttävlingen? Man kan utgå ifrån att det rör sig om något för arkitekterna centralt. Den danske arkitekturteo-retikern niels Albertsen pekar ut detta som förmågan att rita, och skriver: ”Förmågan att rita är det centrala elementet i arkitektens habitus, […].3 ”Ritningen”, fortsätter Albertsen, ”är det som bin-der samman arkitekternas relationer till varandra och till omvärl-den, den utgör en gemensam kultur som överskrider gränserna mellan det konstnärliga, det professionella och det ekonomiska och tekniska.”4 Också Jerker Lundequist pekar ut skissmetoden i artikeln ”Om arkitektens skissarbete” som ”[…] själva kärnan i arkitektens yrkeskunnande”.5 Skissen konkretiserar arkitektens tänkande enligt Lundequist, som menar att skissandet inte handlar så mycket om att teckna, som förmågan att hantera komplexa och obestämda problem.6 Skisspraktiken och arkitektens idéutveckling kan således ses som en för arkitekterna över tid och rum gemensam praktik. Utifrån Bourdieus perspektiv kan skisspraktiken sägas ingå

1. Geertz 2000, sid. 432.2. Geertz 2000, sid. 441.3. Albertsen 1998, sid. 390.4. Albertsen1998, sid. 392.5. Lundequist 1990a, sid. 157.6. Lundequist 1990b, sid. 139.


att avvika från de ursprungliga intentionerna.16 Av Bo Grandins studie över Fredrik Wilhelm Scholander som byggnadsskolans professor under 1850-, 1860- och 1870-talen kan man utläsa att Scholander betraktade uppritningen av skisserna som nödvändiga ritövningar, medan skissövningarna utgjorde utbildningens mest betydelsefulla moment.17 Det var sålunda i första hand arkitek-tens förmåga att i skissen konkretisera principerna för tävlings-projektets komposition i plan och fasad som var utslagsgivande i akademitävlingen. De omfattande presentationsritningarna som presenterade det bearbetade och förfinade projektet var förvisso betydelsefulla för arkitektens medaljchanser men i förhållande till trohet mot den ursprungliga skissen sekundära. Det var också skissövningarna och förmågan att på kort tid koncipiera en or-ganisatoriskt väl fungerande plan och en representativ fasad som under utbildningstiden stod i centrum.

Handens manifestation av tankenSkissen intar en särskild position i konsthistorien, en position som kan härledas till föreställningen om den kreative konstnären och om verket som uttryck för konstnärens själ. Denna föreställning formulerades redan under antiken, fick förnyad aktualitet under renässansen och förvaltades sedermera av konstakademierna. Marta edling har i sin avhandling om hantverkets status i 1700-ta-lets klassicistiska konstteori i korthet analyserat skissens position i konstteorin och genrehierarkin. Hon konstaterar att det manu-ella arbetet hade låg status men att skissen utgjorde ett undantag. Genom skissens omedelbara relation till tankearbetet förmedlade denna konstnärens intentioner och var ett uttryck för konstnärens kreativitet. Impulserna skulle emellertid tämjas och preciseras ge-nom bearbetning och utveckling. Hon identifierar därför också två former av skisser, de mer spontana och oavslutade skisserna som sågs som ett direkt uttryck för skaparkraften och de mer avslutade som förädlats och förfinats.18 Tudelningen mellan det intellektu-ella arbetet, vilket skedde skissandes, och det praktiska arbetet för-klarar akademitävlingens uppdelning på ett initialt skissmoment och ett moment under vilket skissen bearbetades.

16. Lindahl 1986, sid. 248f.17. Grandien 1979, sid. 76 och 79.18. edling 1999, sid. 57.

AkademitävlingenKungliga Konstakademiens högre byggnadsskola, etablerad 1847, var modellerad efter École des Beaux-Arts i Paris. Denna var i högre utsträckning än den svenska konstakademin präglad av de många återkommande tävlingarna varav den årliga medaljtävling-en Prix de Rome utgjorde den mest åtråvärda och välkända. Till École des Beaux-Arts ateljéer sökte sig också svenska arkitekter under 1800-talets sista decennier för att ta del av undervisningen och delta i de olika tävlingarna, Prix de Rome undantagen.12 I likhet med École des Beaux-Arts lades vid Konstakademien, från 1909 Kungliga Konsthögskolan, stor vikt vid olika skissövningar av skilda slag vilka även dessa tog formen av såväl informell täv-lan som formell tävling. erik Lallerstedt skriver om sin studie-tid vid akademin åren 1886-1889 i sina Fragment och framhåller hur särskilt Claes Grundström, professor i arkitektur 1883-1912, hade en förmåga att ”ånga upp spänningen inför en tävlan”.13 Vid Konstakademiens högre byggnadsskola, senare Konsthögsko-lans arkitekturskola, krävdes att eleverna skulle presentera olika skiss- och rituppgifter under studietiden. I den lägre klassen skulle skissuppgifter i tävlingsform presenteras en gång i månaden, inal-les sex under hela läsåret som sträckte sig från oktober till mars. Dessa enklare skissuppgifter skulle genomföras på ett fåtal dagar. eleverna skulle dessutom utföra två något mer komplexa projekt-arbeten som sträckte sig över en termin vardera. I den högre klas-sen skulle fyra utkast presenteras samt ett bidrag till den årliga betydelsefulla tävlingen om den hertigliga och den kungliga med-aljen.14 Denna tävling utgjorde höjdpunkten på utbildningen, en slags examen, och den kungliga medaljen kunde rendera ett rese-stipendium för arkitekturstudier i Paris och Rom.15

Medaljtävlingen var formellt uppdelad på två moment i enlighet med de franska akademitävlingarna. Det inledande skissmomen-tet upptog två dagar då projektets huvuddrag skulle utarbetas. Det påföljande momentet innebar att den grundidé som presenterats i skissen, under läsårets resterande fem och en halv månader, skulle förädlas och ritas upp som illustrativa presentationsritningar utan

12. Lindahl 1986, sid. 219f.13. Lallerstedt 1948, sid. 55.14. Lindahl 1986, sid. 258. Lallerstedt 1948, sid. 55.15. Lindahl 1986, sid. 233.


läsåret.20 Även senare omtalas tävlingsandan vid konsthögskolan. Arkitekten Karl-Axel Bladh skriver 1955 betecknande om sin stu-dietid och sitt tävlande vid konsthögskolan under Paul Hedqvist, professor 1938-1948: ”ett arbetsamt år, för Pulon sparade inte på skissuppgifterna och programarbetet drevs hårt. Vi fick känna på att Mejan var den tävlingsskola som Pulon talat om, […]”.21

Tävlingen vid Kungliga Tekniska HögskolanSkissövningarna upptog således en stor del av de blivande arkitek-ternas studietid vid konstakademin/konsthögskolan och hade ofta tävlingskaraktär. Detsamma gällde arkitektutbildningen vid KTH såsom den var organiserad under 1900-talets första decennier. Undervisningen vid KTH präglades av en stark kontinuitet, även om innehållet i undervisningen delvis förändrades. Läroplanen var dock, enligt Björn Linn, ungefär densamma 1915 som 1955. Framför allt förändrades inte pedagogiken utan undervisningen var schemalagd med föreläsningar och övningar. Linn hävdar vi-dare att många lärare stannade under lång tid.22

Helge Zimdal ger uttryck för den tävlingsanda som rådde även vid utbildningen på KTH och beskriver hela utbildningstiden, åren 1923-1927, som en form av tävlan:

[…] hela utbildningstiden [kännetecknades] av ett tävlande, vem som gjorde de bästa projekten ifråga om skiss- och programuppgifter, fick den bästa kritiken vid bedömningarna och slutligen de bästa betygen med eller utan belöningar, medalj, stipendier m m, […].23

Hakon Ahlberg skriver 1930 med anledning av Svenska arki-tektföreningens diskussion om arkitektutbildningen vid både Konsthögskolan och KTH att ”ren teknisk träning är en ytterst betydelsefull sak för att handen skall bli ett skickligt redskap åt tankens verksamhet”.24 Skissprocessen har ur Ahlbergs perspek-

20. Lindahl 1986. Sid. 265.21. Bladh 1955. Sid. 2975.22. Linn 1990, sid. 70.23. Zimdal 1981, sid. 39.24. Hakon Ahlbergs inlägg i diskussionen om arkitektundervisningen vid

Svenska arkitektföreningens sammanträde den 28 april 1930 publice-rades i Byggmästaren. Arkitektupplagan, nr. 5 (1930), sid. 72.

Medaljtävlingens uppdelning i ett skissmoment och ett upprit-nings-/bearbetningsmoment, faller således tillbaka på, menar jag, den klassicistiska konstteorins åtskillnad mellan idé och praktik. Denna åtskillnad framkommer inte tillräckligt tydligt i tidigare forskning kring akademitävlingen. Varken Göran Lindahls studie av Konstakademiens arkitekturskola i De sköna konsternas akademi eller Rasmus Wærns Tävlingarnas tid behandlar akademitävlingen ur detta perspektiv. en grundligare undersökning av konstaka-demins arkitektutbildning och särskilt utbildningens teoretiska fundament skulle kunna utveckla det resonemang som här endast kan beröras i korthet.

Det finns således en mycket nära och i det närmaste oskiljbar förbindelse mellan skiss- och tävlingsmetod vid konstakademin, en förbindelse som syftade till ansträngning och utveckling av ar-kitektens intellektuella förmåga i första hand. Arkitektens teknis-ka skissförmåga förutsattes, samtidigt utgjorde den också förut-sättningen för utbildningen. Det var emellertid den intellektuella aktiviteten som var betydelsefull. Föreställningen om en handens manifestation av tanken är en premiss för den öppna och anony-ma arkitekttävlingen. Premissen förutsätter vidare att tävlingsrit-ningen kunde förmedla arkitektens intentioner, att tävlingsförsla-gen representerar de idéer och målsättningar tävlingsdeltagarna har och att man därmed kunde avgöra arkitektens kompetens och förmåga att koncipiera en idé.

Betoningen på skisspraktiken gällde även efter Kungliga Tek-niska Högskolans bildande 1876 och överflyttningen av Konsta-kademins lägre byggnadsskola till denna. Konstakademins högre byggnadsskola blev då en 3-årig fortsättningsskola med huvudsak-ligen konstnärlig inriktning. Skissövningarna upptog liksom tidi-gare merparten av undervisningstiden och antog tävlingsliknande former. Grundström må under 1900-talets första årtionde ha blivit alltmer kritiserad för sina val av programuppgifter vilka ansetts vara anakronistiska och alltför upptagna av stilfrågor.19 Som pedagogisk metod ifrågasattes dock varken bruket av skiss- eller tävlingsmeto-den. Snarare förstärktes skissandets liksom tävlandets betydelse då studietiden vid början av 1900-talet minskades till två år och allt större fokus lades på medaljtävlingen då denna upptog hela sista

19. Lindahl 1986. Sid. 266.


Sammanfattningsvis vill jag framhålla att skissmetoden och tävlingspraktiken utgör ett handlingsmönster med en stark his-torisk och institutionell förankring, och att såväl skiss- som täv-lingsmetoden under 1900-talets första hälft alltjämt reproduce-rades vid såväl KTH som Konsthögskolan. Inte minst viktig är också föreställningen om en förbindelse mellan skissmetoden och utvecklingen av arkitektens skapande förmåga vilken operationa-liserades i tävlingen.

Det internaliserade tävlandetSkiss- och tävlingspraktikerna kan således sägas vara förknippade med varandra genom att båda utgjorde i princip oskiljbara pedago-giska metoder, tagna för givna och utförda i förbifarten under den blivande arkitektens år vid KTH och Konsthögskolan. Undervis-ningens tävlingskaraktär var vid KTH snarare en tradition än en formaliserad pedagogik. För arkitekterna med högre utbildning, vilka var kvalificerade att bli medlemmar i SAR, under 1900-talets första hälft torde skissandet liksom tävlandet ha varit väl inövade praktiker när de avlade sin examen. I skissövningarna tränades arkitekten att på begränsad tid bearbeta ett program, analysera problem och finna en idé eller ett koncept. Skissandet utgjorde en intellektuell skapande verksamhet som omsattes i tävlingarna under utbildningen. Framför allt tillämpades arkitektens tanke-skissförmåga i den formella arkitekttävlingen efter utbildningens slut. Att definiera både skiss- och tävlingspraktiken som en del av arkitektens habitus är inte orimligt och även tävlingsdiskursen ar-tikulerar en uppfattning om tävlingspraktiken i denna riktning.

Ragnar Uppman skriver om tävlandet under utbildningstiden: ”[a]rkitekttävlingar har en gammal tradition, under utbildningen insocialiserad i arkitektskråets själ”.29 Hans utsaga ger arkitekt-tävlingen en central betydelse för arkitektens identitet och fördju-par innebörden av tävlandet som praktik. Att arkitekttävlingen sammanhänger med ”arkitektskråets själ” pekar på något fun-damentalt, överindividuellt och beständigt hos arkitekten som omsätts i tävlingspraktiken. Hänvisningen till både tradition och utbildningstid belyser vidare hur tävlingspraktiken kommit att få denna centrala betydelse. Tävlandet som handlingsmönster är ”insocialiserat” under arkitektens utbildning. Begreppet påmin-

29. Uppman 2006, sid. 170.

tiv inte något egenvärde utan innebär i första hand ett medel för konceptutveckling. Vid sidan av föreläsningar i bland annat hus-byggnadskonst under de två första, och arkitektur under de två sista läsåren, skulle studenterna arbeta med olika byggnads- och stadsplaneuppgifter. Det fanns skissuppgifter som skulle utföras på några timmar, hemskisser som behövde några veckor samt de terminslånga programuppgifterna.25 Uppgifterna varierade i komplexitet och eva Rudberg berättar i sin avhandling över Uno åhrén om de programuppgifter denne fick under sin studietid, och hur åhrén fick arbeta med enklare byggnader som småbru-karhem och en byggnad för hembygdsförening under Lars Israel Wahlman, professor i husbyggnadskonst, och senare med finare bostadshus och en kyrka under erik Lallerstedt, professor i arki-tektur.26 Av Rudbergs redogörelse framkommer att programupp-gifterna ökade i komplexitet och förändrade karaktär från vardag-liga projekt i till mer exklusiva.

Övningstimmarna upptog merparten av undervisningstiden och ansågs av erik Wannfors i dennes inventering av arkitektur- och byggnadsundervisningen, publicerad i Byggmästaren 1932, ut-göra utbildningens huvudmoment.27 Övningstimmarna upptog också merparten av arkitektstudenternas schemalagda tid.28 någ-ra kommentarer kring programuppgifternas tävlingskaraktär står dock inte att finna i Wannfors långa artikel, varför man kan tänka att praktiken var helt naturaliserad. Varken skissandet eller tävlan-det utgjorde uttalade målsättningar eller med dagens pedagogiska terminologi lärandemål, med utbildningen. Mot bakgrund av det-ta resonemang, vill jag hävda att både skiss- och tävlingspraktiken dels var så självklara att de varken behövde diskuteras närmare eller problematiseras, dels att de lärdes in i förbifarten. Härvidlag kan arkitektutbildningen hävdas transformera kultur till natur.

25. Dessutom tillkom med utgångspunkt i 1931-års läroplaner undervis-ning i matematik, geometri, mekanik, byggnadsstatik, byggnadsmate-riallära, dekorativ konst, byggnadshygien, arkitekturhistoria, stadsan-läggningslära. Chalmers Tekniska Institut följde liknande läroplaner som arkitekturskolan vid KTH och skiljde sig främst genom CTH:s tonvikt vid naturvetenskap och färre antal undervisningstimmar i husbyggnadslära respektive arkitektur. Sista läsåret vid CTI var vidare frivilligt. Wannfors 1932, sid. 182.

26. Rudberg 1981, sid. 24.27. Wannfors 1932, sid. 182. 28. Wannfors 1932, sid. 182.


”höjdpunkter”: ”De var begivenheter fyllda med stor förväntan, nyfikenhet och bävan”.31 Helge Zimdal beskriver förhållandevis detaljerat tävlingsandan på KTH:

Arbetet på högskolan blev mot slutet allt mer stimu-lerande, inte minst hemskisserna på fjorton dagar, då jag i upploppet fick ta dygnets alla timmar till hjälp för att uttröttad hinna nå inlämningstiden kl 11. Blev man försenad, var man ur räkningen. Kritiken hölls av professorn samma dag kl 16, vilket erfors som en väl-görande avspänning efter den nattliga slutspurten.32

Arbetet skedde som Zimdal vittnar om i hemmet, eller med de större uppgifterna vilka krävde teknisk utrustning och större rit-bord, i ritsalen.33 åkerlind återger i princip samma berättelse med den skillnaden att när han studerade på arkitekturskolan vid mit-ten av 1940-talet, cirka tjugo år efter Zimdal, vistades studenterna inte i ritsalarna nattetid vilket Zimdal omnämner.34 Under arbets-perioderna med de större programuppgifterna bör rimligtvis en stark känsla av gemenskap ha bildats eftersom grupperna var små och studenterna tillbringade många timmar tillsammans då de kunde diskutera problem och jämföra varandras projekt. Livslånga vänskaps- och yrkesband grundlades vilket bekräftas av de flertalet arkitektkontor som bildats av forna studiekamrater. Berättelsen om tävlandet under utbildningstiden uppvisar en lika stor kon-tinuitet som utbildningens uppläggning med föreläsnings- res-pektive övningstimmar. I utbildningstidens tävling påträffas den formella tävlingens yttre form: tidsbegränsning, anonymitet, det gemensamma programmet, det kritiska inlämningsögonblicket och bedömning, fast under friare former. Mot bakgrund av att projektarbetet inför inlämningen utfördes nattetid, kan man till och med hävda att det inte bara var ett handlingsmönster som reproducerades vid utbildningen, utan ett livsmönster.

Granskningen av utbildningstidens tävlingsförslag, som både Zimdal, nyrén och åkerlind omtalar, framstår baserat på de spän-

31. nyrén 1980, sid. 93.32. Zimdal 1981, sid. 21.33. Zimdal 1981, sid. 20f.34. åkerlind 2006, sid. 18f.

ner om de sociologiska begreppen ”socialisation”, som betecknar hur en individ tillägnar sig beteendemönster, normer och värde-ringar genom det sociala samspel som pågår inom olika grupper, respektive ”habituering”, som innebär det inlärningsfenomen Bourdieu avser och som beskriver hur inlärningen inte uppmärk-sammas utan sker implicit. Begreppet för också tankarna till vad Lundequist i ovannämnda artikel definierar som inskolning.30 ”Insocialiseringen” av handlingsmönster under utbildningstiden utgör inte heller något uttalat kunskaps- eller lärandemål som aktivt lärs ut och medvetet lärs in av arkitektstudenterna utan innebär att studenterna indirekt vänjs in i handlingsmönstret ef-ter hand och att det överförs från generation till generation, vilket Uppmans referens till tradition pekar på. Överföringen sker från lärare till student och från äldre studenter till yngre vid föreläs-ningstillfällena, i ritsalen tillsammans med assistenterna och vid den gemensamma kritiken. Tävlingen och tävlandet kan dock tolkas som mer än en beteendetradition. ”Insocialiserad i arki-tektskråets själ” framhäver framför allt tävlingspraktiken såsom ett fundamentalt internaliserat handlings- och beteendemönster, fullt jämförbart med vad Bourdieu betecknar som habitus. Mycket talar också för att det är under utbildningstiden som tävlingsan-dan grundläggs, förkroppsligas och bildar en internaliserad prak-tik vilken omsätts i den formella arkitekttävlingen.

De tids-rumsliga aspekterna av projektarbetena på konsthög-skolan liksom på arkitekturskolan på KTH påminner på ytan om den formaliserade tävlingsprocessen. Som framgår av de re-trospektiva skildringarna En arkitekt minns av Helge Zimdal res-pektive Som arkitekt i Stockholm på 50-talet av Hans åkerlind, skulle programuppgifterna färdigställas på tid och lämnas in anonymt med motto för att därefter granskas vid en muntlig kritik av pro-fessorn och assistenterna. Denna muntliga granskning, eller den så kallade ”kritiken”, skedde inför samtliga studenter på årskur-sen. Carl nyrén beskriver tiden vid tekniska Högskolans arkitek-turskola i sin artikel ”Arkitektutbildning i krigets skugga” i arki-tektmonografin över Peter Celsing, som var nyréns kurskamrat, och påtalar att programuppgifterna genomfördes i tävlingsform, att de lämnades in anonyma under motto, att arbetet inför inläm-ningen var slitsamt och att kritiktillfällena var undervisningens

30. Lundequist 1990, sid. 158.


skulle kunna sägas om själva tävlandet som vid sidan av skissandet förefaller vara en självklar och naturlig praktik. när arkitektstu-denten examinerades var han rimligtvis mycket väl rustad för den formaliserade tävlingen.

Den operativa tävlingen

Tävlingen ansågs, för att återvända till föregående kapitel, kunna tillgodose arkitekternas faktiska behov av uppdrag och medverka till arkitekternas meritering inför det egna arkitektkontoret, vil-ket stadgar och hedersregler i princip uppmuntrade. I varje fall hyste arkitekterna en stor tilltro till att tävlingen, och underför-stått förstapriset, kunde bidra till uppdrag och därmed erfaren-het. Man kan då fråga sig vad en tävlingsvinst principiellt gjorde för den enskilda arkitekten på ett fält för arkitektur. Jag skall i det följande analysera tävlingsvinsten i egenskap av så kallat sym-boliskt kapital, och vad ett förstapris i framför allt den allmänna tävlingen kunde medföra på lång respektive på kort sikt på fältet. För att förtydliga den allmänna tävlingens logik på fältet använder jag den inbjudna tävlingen som kontrast. Denna fungerade efter delvis andra principer då deltagarna var utvalda och inbjudna av arrangören och inte nödvändigtvis tävlade anonymt. I såväl den inbjudna tävlingen som i tävlingsliknande upphandlingsformer, som entreprenadtävlingar och parallella uppdrag, är också ar-rangörens styrning större, en inte oviktig faktor på ett fält som premierar autonomi. Inledningsvis skall jag belysa den tilltro som särskilt de unga arkitekterna satte till tävlingen.

”Sätta upp eget”Hur fick då arkitekten, och särskilt en nyutexaminerad arki-tekt, anställning? Hans åkerlind antyder den nyutexaminerade arkitektens villkor i sin retrospektiva Som arkitekt i Stockholm på 50-talet:

Jag måste istället som de flesta nyutexaminerade arkitekter personligen gå runt till de kontor jag ansåg intressanta för att fråga om jobb. Det var det vanliga sättet den här tiden när man inte via kontakter fick reda på att ett kontor just då behövde folk. Att söka

ningsmoment i termer av anspänning och avspänning, som be-skrivs som det kritiska moment då arkitektens förmåga prövades och arkitektelevens anseende som blivande arkitekt i princip sat-tes på spel. Detta är enn likhet kritiken har med prisnämndens bedömning av tävlingsförslagen under den formella arkitekttäv-lingen. Under såväl kritiken som bedömningsmomentet i den for-mella arkitekttävlingen, sattes arkitektens skiss- och konceptions-förmåga på prov, vilket får sägas vara ett högst kritiskt moment i termer av ett djupt spel.

Samma tentamenspraktik återfinns vid utländska arkitektur-skolor och har varit föremål för undersökningar som analyserat kritikens pedagogiska betydelse och identitetsskapande funktion. Dessa är eniga om kritikens rituella funktion och om utbildning-ens betydelse för formeringen av arkitektens habitus.35 Bland andra den brittiska arkitekturforskaren Helena Webster har analyserat hur engelska arkitektstudenter i modern tid gradvis assimilerats in i yrket och vants vid ett inom kåren legitimt tanke-, språk- och beteendemönster liksom spelets formella och informella värden och normer. Det är framför allt kritikmomentet som, enligt Web-ster, utgör det avgörande och betydelsebildande tillfälle då studen-terna utsätts för lärares och inbjudna kritikers värderingar, språk och beteende. Också äldre studenters agerande och arbetsmönster inför en kritik lärs, enligt Webster, in i förbifarten av de yngre studenterna. närvaron av blandade och motstridiga känslor hos studenterna inför, under och efter kritiken, menar Webster, pe-kar mot dennas centrala betydelse för formeringen av en legitim, historiskt förankrad arkitektroll, liksom en arkitektens habitus. De reaktioner hon iakttar hos studenterna är fullt jämförbara med vad Zimdal och nyrén berättar ovan om tävlingstidens moment av anspänning och avspänning. Webster konstaterar att förbere-delserna inför, upplevelsen av och själva kritikmomentet som en återkommande och koreograferad akt också väl överensstämmer med en initiationsrit då arkitektstudenten invigs i arkitektyrket.36 Hennes slutsatser om utbildningens och kritikens betydelse för produktionen av ett habitus bör i stor utsträckning kunna vara giltiga även för den svenska arkitektutbildningen, under de pe-rioder som Zimdal, nyrén och åkerlind berättar om. Detsamma

35. Stevens 1998, sid. 187-204.36. Webster 2005, sid. 269-273.


efter en matt inledning med tal om kontorslokal, möblering och telefonsvarare m.m. spetsade det rela-tivt unga auditoriet öronen då [Hans] åkerblad ställ-de frågan: ”Hur får man då jobb?” och själv svarade att det fanns bara ett bra sätt: Tävla!41

Tävlingsmetoden tillskrevs således stor betydelse och arkitekterna satte sitt hopp till denna.

åkerlinds utsaga ovan belyser, vill jag mena, betydelsen av en god kännedom om vilka kontor som var gångbara och som kunde erbjuda mest och rätt erfarenhet. Den meritering som en praktik-plats eller anställning hos en väl ansedd arkitekt var, om vi får tro åkerlind ovan, mer värd som symboliskt kapital än om arbetsgiva-ren inte tillhörde de respekterade auktoriteterna. Det var viktigare att få rätt praktikplats eller anställning än att tjäna pengar och att ta anställning hos en affärsmässig arkitekt framställs som uteslutet.

Trots 1940- och 1950-talens förbättrade arbetsmarknad var ar-kitekten, och särskilt den nyutexaminerade, fortfarande beroende av det sociala kapital i form av personliga kontakter och nätverk man som teknolog skaffade sig eller eventuellt redan dessförinnan var utrustad med för att få anställning eller uppdrag. Detta fram-går om man läser mellan raderna i exempelvis arkitektmonogra-fierna som, utan att gå närmare in på frågan om hur arkitekter fick uppdrag och anställning, omtalar hur nyutexaminerade arkitekter blev rekommenderade och fick uppdrag hos seniora kollegor.42 Arkitektkårens yrkesmässiga och privata relationer är ur ett ar-kitekturhistoriskt och sociologiskt perspektiv intressanta och be-tydelsefulla, och skulle om frågan utreddes närmare kunna ge en

41. Osign. ”Sätta upp eget”, Arkitekten. nr. 23, 10 nov. (1956), sid. 3691.42. I såväl översiktsverk som yrkesmonografier omtalas vad som definieras

som ”fortsättningsskolor”, det vill säga välansedda arkitektkontor dit unga arkitekter sökte sig för praktik under utbildningstiden och efter examen. Bland dessa kan nämna Ragnar Östberg, Carl Westman, Ivar Tengbom, Gunnar Asplund, Hakon Ahlberg och Peter Celsing, liksom KF:s arkitektkontor under eskil Sundahl. Vidare redogörs för hur unga arkitekter redan under studietiden anlitas av sina professorer eller rekommenderas av professorn samt hur de anställs som assistenter hos professorn efter examen. I mångt och mycket framstår relationen mel-lan de strukturellt gamla och strukturellt unga på fältet som ett mästa-re-lärjunge system. Rudberg. 1989. sid. 18. Linn. 1981, sid. 175. Bedoire 1982. sid. 19f. Brunnström 2004, sid. 52. Rudberg 1981, sid. 133.

jobb via annonser hörde jag aldrig tala om som ung och oerfaren. Det var bara stat och kommun som sökte folk med annonser i dags- eller fackpress och då brukade det vara krav på åtminstone några års praktik.37

Citatet ger en inblick i de villkor som den nyutexaminerade ar-kitekten ställdes inför. Dörrknackning var, om vi tar åkerlind på orden, ett vedertaget tillvägagångssätt att skaffa jobb och bestod i att arkitekten personligen sökte upp möjliga och intressanta ar-betsgivare, för vilka han sannolikt visade upp arbetsprover. Detta gällde dock inte alla. nyrén berättar i artikeln om studietiden vid KTH:s arkitekturskola under krigsåren att ”[d]e kontor som var attraktiva och behövde hjälp frågade Wejke om det fanns någon duktig elev han kunde rekommendera” och pekar ut Ahrboms och Zimdals, Paul Hedqvists, Backströms och Reinius, liksom Torvald åkesons samt Sven Ivar Linds kontor, vid sidan av Wejkes eget.38 Ahlberg beskriver anställningen vid ett arkitektkontor, litet som stort, efter avslutad utbildning som det ”[…] utan jämförelse vanligaste och naturligaste.” 39 Det var inte bara en självklarhet att den nyutexaminerade arkitekten skulle ta anställning hos en etablerad arkitekt utan det ansågs, mot bakgrund av SAR:s stad-gar, hedersregler, annonseringsbestämmelser samt publicitetsreg-lering, som den legitima vägen, vill jag framhålla.

Vid det möte som Svenska arkitektföreningen höll 1956, på temat ”Sätta upp eget”, anförde man att den nyutexaminerade arkitekten först efter cirka fyra år var kompetent nog, att ans-vara för ett eget kontor och att en gradvis övergång från privat anställd till egenföretagare var den naturliga vägen att vandra för den obemärkte arkitekten. Som skäl för mötet anfördes de unga arkitekternas svårigheter att få uppdrag, trots att, som man skriver, det fanns ”ett överskott på uppgifter”.40 Som en lösning på de unga arkitekternas problem framhölls också täv-lingsmetoden:

37. åkerlind 2006., sid. 48.38. nyrén 1980, sid. 95.39. RA. Hakon Ahlbergs person- och släktarkiv. Volym 15. Manuskript till

tidningsartiklar 1969-82, ”Arkitektens utbildning, arbete och ansvar”. Utan årtal.

40. Osign. ”Sätta upp eget”, Arkitekten. nr. 23, 10 nov. (1956), sid. 3691.


var arkitekt. Utifrån ett fältperspektiv är det långt viktigare för förmeringen av arkitektens symboliska kapital, att erkännandet och bekräftelsen kommer från andra arkitekter och arkitektkåren snarare än från tävlingsarrangören. Det var inte den heteronoma polens erkännande, det vill säga erkännandet från den ekonomis-ka polens uppdragsgivare eller allmänhet, som var åtråvärt utan den autonoma polens erkännande, det vill säga fältets producen-ter positionerade i den autonoma polen.43 Med detta i åtanke blir Hans åkerlinds uttalande symptomatiskt: ”[…] prisets storlek var ovidkommande […], det var berömmelsen, aktningen i kollegors ögon som var det viktiga”.44 Utsagan informerar vidare om flera aspekter av arkitekternas tävlande än betydelsen av att nå kolle-gornas erkännande framför uppdragsgivarnas och allmänhetens.

För det första att varken prispengarna eller uppdraget utgjorde den viktigaste anledningen till att arkitekterna tävlande, utan be-römmelsen och anseendet som följde med vinsten. åkerlinds utsa-ga stämmer väl överens med Johan Huizingas teori om att vinsten av spelet sträcker sig utöver spelet självt och innebär anseende och ära.45 en teori som, föga överraskande, i högsta grad gäller även arkitekttävlingen. I kontrast till situationer då uppdragsgivare anlitat en arkitekt utan tävling, och arkitekten i dialog med upp-dragsgivaren planerar och gestaltar projektet, innebär arkitekttäv-lingen en situation i vilken arkitekten är ensam ansvarig för kon-ceptionen och gestaltandet av förslaget. För att upprätthålla denna autonomi är inflytande över både tillsättningen av prisnämndens arkitekter och över bedömningen mycket betydelsefull. Inte bara antalet arkitekter var viktigt utan också att det var rätt arkitek-ter. ett erkännande av prisnämnden med en majoritet arkitekter var således mer värt än ett erkännande av uppdragsgivaren i form av uppdrag. Kom erkännandet dessutom från en arkitekt som var respekterad och ansedd av fältet och av den vinnande arkitekten fick detta kanhända ökad betydelse. För det andra betyder åker-linds utsaga att han, om än retrospektivt, manifesterar sitt oin-tresse av världslig vinst genom att påtala betydelsen av anseendet och äran. Han skriver in sig i fältets autonoma sfär vilken i symbo-lisk mening snarare producerar för andra arkitekteter än för upp-

43. Bourdieu 2000, sid. 21644. åkerlind 2006, sid. 52.45. Huizinga 2004, sid. 67.

klarare indikation på arkitekttävlingens faktiska betydelse än vad jag kan ge här. Frågan hur arkitekterna fick uppdrag och anställ-ning är dock till stora delar obesvarad och utbildningstidens och nätverkens betydelse för den framtida yrkesbanan, för arkitektens yrkesroll och identitet vore en intressant och sannolikt givande forskningsuppgift. åkerlinds uttalande ger emellertid en antydan om nödvändigheten av en snabb och välfungerande integration i den kultur, de handlings- och livsstilsmönster samt den ideologi som präglade kåren. Förmågan att notera, förstå, integrera och operationalisera inte bara sakkunskap och tekniska samt praktiska färdigheter under arkitektutbildningen, utan också de för fältet specifika normer, beteendemönster och språkbruk som var gäl-lande, spelade utifrån mitt perspektiv, en stor roll för arkitektens yrkesbana, inte minst i tävlingssammanhang.

Verkets värdenamnsedlarnas brytande efter prisnämndens justering av juryut-låtandet har en långt viktigare funktion än att enbart röja upp-hovsmännens identitet. Utpekandet, prisbelöningen och av-ano-nymiserandet kan liknas vid en signering av verket – det vinnande tävlingsförslaget – vars självständighet och nyhetsvärde är lika vik-tigt som för ett konstverk. Med vinsten påförs tävlingsförslaget ett värde som det tidigare inte haft och upphovsmannen tillerkänns förmåga och kompetens. Till skillnad från konstverket, vilket sig-neras av sin upphovsman, utförs signeringen i tävlingssamman-hang av prisnämnden som då delar med sig av de egna symboliska tillgångarna. Det är prisnämnden som gör skillnad. Prisnämnden fungerar som en symbolisk bank varför det är nödvändigt att leda-möterna har tillräcklig auktoritet och nödvändiga tillgångar för att kunna dela med sig av sitt anseende. Deras kompetens, auktoritet och anseende bekräftas av ett vederhäftigt juryutlåtande vars tro-värdighet garanterar den vinnande arkitektens kompetens.

Arkitektkårens intresse av inflytande över tillsättningen av prisdomare och inflytande i prisnämnden får genom jämförelsen av prisnämnden med en bank en fördjupad innebörd. Att en majo-ritet arkitekter skulle bedöma tävlingsförslagen beror inte enbart på att endast dessa ansågs kunna avgöra arkitektonisk kvalitet och definiera vad som utgjorde god byggnadskonst. Kårens anspråk på majoritet i prisnämnderna har också att göra med att de så kallade lekmännen inte ansågs kunna definiera och bestämma vem som


nom vara mer prestigefull att vinna än en inbjuden projekttävling som syftar till ett realiserande av projektet inom en överskådlig framtid, vilket också innebär ökade hänsynstaganden till eko-nomiska faktorer. en projekttävling innebär å sin sida en större möjlighet till uppdrag och därmed prestige på längre sikt om den uppförda byggnaden håller måttet och vinner kårens gillande.

en inte oviktig faktor som torde inverka på tävlingens symbol-värde och betydelse för arkitektens yrkesbana är tävlingsuppgif-ten, tävlingens sakfråga, vars diskursiva position är relaterad till den grad av frihet och självständighet som arkitekten tillåts arbeta under, vilket inte nödvändigtvis är bundet till byggnadsuppgiften. Byggnadstypernas positioner i värdehierarkin omförhandlas un-der 1900-talets första decennier vilket bland annat Ahlbergs arti-kel ”Allmän tävling” från 1928 artikulerar. Samtidigt komplicerar Ahlberg eventuella samband mellan antal förslag, tävlingens kom-plexitet och den betydelse kåren tillskrev tävlingen. I artikeln lyfter Ahlberg fram tävlingsinstrumentet som ett redskap även för nytto-präglade byggnader och ifrågasätter den rådande värdehierarkin:

Tror man, att arkitekttävlingar icke passa på dessa områden? Äro uppgifterna för svåra? nej, ty de upp-gifter, som på ett lyckligt sätt lösts genom tävlingar, ha ofta varit långt mera komplicerade. Äro de för tri-viala? nej, sannerligen icke. Ty just hos dessa bygg-nader, vars praktiska ändamål är påtagligt och klart, där finns också den största möjligheten att skapa sund, levande, ny form utan förkonstling. Och är det icke sådana uppgifter arkitekterna idag längta efter.48

Ahlberg tydliggör en för tiden ny syn på offentliga byggnader som skolor och sjukhus vilka dittills inte varit föremål för tävling i den utsträckning Ahlberg önskade. Han söker här omvärdera dessa byggnadsuppgifter genom att retoriskt fråga sig om de är för ”svå-ra” och ”triviala”. Frågorna är formulerade som utmaningar till de arkitekter som liksom han sympatiserade med välfärdssamhällets politik och värdegrund och manar till aktion. I svaret på Ahlbergs andra fråga synliggörs hans ställningstagande tydligt. Medan den första frågan kunde besvaras på grundval av Ahlbergs kompetens

48. Ahlberg 1928, sid. 17.

dragsgivare och allmänhet. För det tredje upplyser utsagan om att erkännande och prestige uppstår i mötet med en publik. åkerlinds önskan om kollegornas erkännande förutsätter att anseende först produceras (av prisnämnden), därefter kommuniceras (av media) och konsumeras av en publik (av fältet), varför tävlingsreglernas krav på publicering av tävlingsresultaten får ny innebörd.

Tävlingsvinsten som symboliskt kapitalDet anseende och erkännande av arkitektens kompetens och förmåga som en tävlingsvinst innebär måste med utgångspunkt i fältteorin, betraktas som ett symboliskt kapital. Ragnar Upp-man belyser denna tillgång i sin retrospektiva I arkitektens öga från 2007, och skriver: ”Att tävla sig till ett uppdrag är inte bara he-dersamt. Att vinna i kvalitetskonkurrens är alltid att föredra fram-för priskonkurrens”.46 Uppman ger härigenom uttryck för den omvända ekonomiska logik som präglar arkitekttävlingen. Man kan utifrån hans uttalande resonera kring förstapriset i flera olika riktningar, vilka har gemensamt att symboliskt kapital premieras framför ekonomiskt och att arkitektens självständighet, eller vad Ahlberg definierar som ”konstnärligt samvete”, sätts på spel. Först och främst, är det utifrån fältets och tävlingens omvända ekono-miska logik, alltid mer värdefullt att vinna ett uppdrag eller en formell tävling med anledning av projektens egenskaper och kva-litet, än projektets lägre kostnader. Man kan därför anta att det är mer ärofullt att vinna en allmän eller inbjuden arkitekttävling framför att få uppdrag genom parallella uppdrag eller entrepre-nadtävlingar. Dessa upphandlingsformer påminner formellt sett om arkitekttävlingen bland annat genom att arkitekterna utgår från samma program och konkurrerar om samma uppdrag. I såväl parallella uppdrag som entreprenadtävlingen tillskrivs de ekono-miska aspekterna större betydelse än i den allmänna arkitekttäv-lingen och man tävlar inte enbart om projekteringen utan också om uppförandet av byggnaden, varför byggnadskostnaderna och styrningen av arkitekternas arbete ökar.47 Uppmans uttalande kan också läsas som att det är bättre att vinna en tävling i vilken de ekonomiska ramarna är friare än i en tävling där det finns starka ekonomiska hänsyn att beakta. en allmän idétävling skulle härige-

46. Uppman 2007, sid. 171.47. Paulsson 1978, sid. 7-8.


Kyrkor var […] objekt där även annat än enbart funktion och ekonomi var betydelsefullt. Det var det enda område där Arkitektur med stort A fick komma till sin fulla rätt tyckte vi. Inte som i de flesta andra tävlingar där ekonomin ofta i våra ögon fick domi-nera i alltför hög grad på bekostnad av andra, icke mätbara värden.51

åkerlind ställer ”andra, icke mätbara värden” i kontrast till å ena sidan ekonomi, å andra sidan funktion, vilket delvis men inte helt synliggör de osynliga och immateriella kvaliteter som positione-rar kyrkan som byggnadsuppgift inom en konstnärlig sfär. Han antyder att byggnadsuppgiften innebar ett större tolkningsutrym-me och möjligheten till konstnärligt skapande som är relaterat till byggnadens symbolvärde och sakrala funktion. Han förbin-der dessa aspekter av byggnadsuppgiften med en normativ före-ställning om vad som definierar arkitektur genom att hänvisa till ”Arkitektur med stort A”. Andra byggnadsuppgifter får snarare betraktas som arkitektur med litet a eller bebyggelse på grund av den tonvikt som lades på ekonomi och funktion och som begrän-sade arkitektens tolkningsmöjligheter. åkerlind skriver i vi-form vilket kan tolkas som att denna föreställning var förhållandevis utbredd under 1950-talet. Sterner kompletterar logiken med yt-terligare parametrar vilka inverkar på värdeproduktionen:

Vad som gör en monumentalbyggnadsuppgift så in-tressant är f.ö. de större möjligheter till kontakt med hantverket denna ger. Man får i regel röra sig med flera material, framför allt ytmaterial, och man kan för dessa välja olika behandlingsmetoder, som leder till vitt skilda resultat. […] Vid monumentalbygg-nadsuppgifter engageras ofta konstnärer för byggna-dernas dekorerande. […] Samarbetet arkitekt-konst-när ger även arkitekten en rent personlig tillfreds-ställelse, tillfredsställelsen att äga en själsfrände med samma mål för ögonen, att ur byggnaden framlocka sådana värden, som höjer den ur det vardagliga.52

51. åkerlind 2006, sid. 53.52. Sterner 1944, sid. 26.

som arkitekt är svaret på den andra frågan avsevärt mer ideolo-giskt präglat. I repliken tillskriver han byggnadsuppgifterna nya värden i kontrast till de gamla. Det var de praktiska nyttobygg-naderna som erbjöd arkitekterna att skapa ”utan förkonstling”, det vill säga fritt, naturligt och utan tillgjordhet. Den nya form som dessa byggnadsuppgifter implicit erbjöd, var istället sund och levande, positiva egenskaper som pekade framåt.

Ändå omtalas monumentalbyggnader alltjämt som mer be-tydelsefulla och intressanta byggnadsuppgifter under 1940- och 1950-talen. Den betydelsebärande skillnaden byggnadsuppgifter emellan, pekas ut som graden av konstnärlig insats som uppgiften krävde. Sterner skriver 1944:

Det är ändå något speciellt med monumentalbygg-nadsuppgifter! Det behöver inte vara stora hus, det kan vara ett begravningskapell eller ett litet museum. Men de skall ge möjligheter till en konstnärligt ska-pande insats. Även om man inte heller vid dessa upp-gifter får vara obunden av ekonomiska realiteter, är gränserna här vidgade då man jämför med hyreshus.49

Citaten upplyser om en byggnadsuppgifternas värdehierarki som betyder att uppgifter med stora konstnärliga inslag eller stort symbolvärde värderades mer än mer nyttobetonade uppgifter med snävare ekonomiska ramar. Värderingen följer den logik Uppmans uttalande ovan uppvisar – den omvända ekonomiska logik som präglar ett autonomt produktionsfält och som premie-rar symboliskt kapital framför ekonomiskt. Även den bedömning som SAR:s tävlingssekreterare Sven Fjelkenstam gör 1968 av mu-seet och kyrkor som mer ”inspirerande” tävlingsuppgifter följer denna logik.50 Också åkerlind artikulerar den omvända ekonomin i sin retrospektiva resumé över sin tid som arkitekt på 1950-talet och skriver ut vad hos kyrkotävlingen som lockade:

49. Sterner 1944. Sid. 23.50. Sven Fjelkestam förklarar i sin redogörelse över tävlingsverksamheten

mellan 1950 och 1967, härigenom variationen tävlingsdeltagare i de olika tävlingarna. Han pekar ut kyrkor och museer som de tävlingar som lockat mest deltagare (över 100) medan övriga dragit drygt fem-tio. Fjelkestam, 1968, sid. 213.


Från okänd till erkändFör den unge, obemärkte innebär vinsten ett första erkännande, en positionsförändring från okänd till erkänd eller ett inträde bland övriga initierade. Det är, hävdar jag, denna betydelsefulla positionsförändring som genombrottsmotivet i arkitekturhisto-rieskrivningen berättar om. Ragnar Uppman pekar på betydelsen av att utmärka sig och att göra sig ett namn: ”[f]ör de unga oe-tablerade ger allmänna tävlingar en chans att bli uppmärksam-made, en möjlighet att slå igenom, bli kända och få uppdrag.”54 Förutom att en tävlingsvinst medförde att arkitekten blev upp-märksammad och känd så informerar Uppman om två andra rele-vanta företeelser: att det är den allmänna tävlingen som ger dessa möjligheter och att möjligheten särskilt gäller unga arkitekter, fö-reställningar som uttrycktes även på 1940- och 1950-talen. 1944 efterfrågade till exempel en grupp unga arkitekter fler allmänna tävlingar eftersom dessa ”[…] fylla en stor funktion för att för-bättra de yngre arkitekternas ställning”. Denna grupp, definie-rad som de ”tolv yngsta årskullarna” examinerade från KTH och Chalmers, inkluderade bland andra Göran Sidenbladh, Gunnar Lindman, Curt Strehlenert, P.O Lefvert och Sverker erichs, då mellan 32 och 43 år gamla.55 Georg everard Kidder Smith skri-ver i boken Sweden builds från 1950: ”They give the younger ar-chitect a chance for important commissions and introduce new thinking”.56 Debattören, forskaren och arkitekten Lennart Holm skriver i ”Varför tävlar arkitekterna?” från 1957 att ”[d]e unga arkitekterna har tid, ork och redan förut trasslig ekonomi för att gripa alla chanser att få egna uppdrag” genom att tävla. Han me-nar att de unga arkitekterna därför är överrepresenterade bland prisvinnarna.57 Vad citaten framför allt informerar om är de olika ekonomiska och sociala villkor som skiljde de yngre respektive de äldre arkitekternas möjligheter till uppdrag och anställning. Täv-lingsvinsten kan därför möjligen sägas vara av större betydelse för en ung oetablerad arkitekt än en äldre etablerad.

Helge Zimdal skriver i En arkitekt minns att för honom och studiekamraten och kompanjonen nils Ahrbom var 1930-talet

54. Holm 1957. Uppman 2006, sid. 170.55. Osign.”Till SAR:s styrelse”, i Årsbok med matrikel, (Stockholm: SAR,

1945), sid. 188.56. Kidder-Smith 1957, sid. 20.57. Holm 1957.

närheten till hantverket och byggnadsmaterialet liksom kon-takterna med en ”själsfrände” i konstnären bidrar till den be-tydelse Sterner här tillskriver monumentalbyggnaden. Han be-lyser det större spektrum som arkitekten hade att arbeta med i denna typ av byggnadsuppgift: fler material, kanske mer dyr-bara material och olika behandlingsmetoder. Det avgörande är de ”vitt skilda resultat” som de ökade valmöjligheterna inne-bar. Arkitektens tolkningsutrymme ansågs vara större med de ökade möjligheterna till originalitet och självständighet. Den diskurs som här artikuleras är inte bara en berättelse om bygg-nadsuppgifternas olika värde och arkitektens korresponderande tolkningsmöjligheter utan en diskurs om arkitektens självstän-dighet och frihet. Det är betecknande att Sterner skriver ”höjer byggnaden ur det vardagliga”. Han använder en metaforik ba-serad på en vertikal skala i vilken ”det vardagliga” är jordnära och placerat långt ned och följdenligt återfinns monumental-byggnaden långt upp, vilket förklaras av arkitektens möjlighet till fritt skapande. Det vardagliga faller i samma kategori som det nyttobetonade och det massproducerade medan monumen-talbyggnaden har en upphöjd position. Resonemanget påmin-ner om Ahlbergs och Östbergs föreställning om hur tävlingen och tävlandet i sig bidrar till unika prestationer åtskilda från de upprepade insatser som vardagen erbjuder. Vad som skil-jer Sterner från åkerlind är att denne inte bara artikulerar en berättelse om arkitekten som konstnär och om arkitektur som konst, utan att han utifrån sin position också befäster föreställ-ningarna, medan åkerlind blickar tillbaka och väljer att lyfta fram just denna konstnärliga aspekt av arkitektrollen och arki-tekturen i relation till tävlandet.

Jag skall i det följande analysera vad en tävlingsvinst sägs göra för den vinnande arkitekten med utgångspunkt i hur arkitekttäv-lingen och tävlingsvinsten omskrivs i tävlingsdiskursen i förhål-lande till ett hypotetiskt fält för arkitektur. en premiss för analy-sen är, med utgångspunkt i Bourdieus teorier om symboliskt ka-pital, att varje förändring i arkitektens kapitalfördelning, innebär en positionsförändring.53

53. Bourdieu 2000, sid. 335f.


dana kapaciteter”.61 Motståndet blev säkerligen inte heller mindre av att tävlingen lockade hela 77 deltagare. Ahrbom och Zimdal hade således inte bara fått förstapris, uppdrag, anseende och ära, utan också nöjet att vara i paritet med arkitekter de uppenbarligen respekterade. Zimdals kommentar antyder närvaron av en logik som är relaterad till det implicita motstånd som föreligger i en kon-kurrens- och tävlingssituation. Detta motståndets logik är relaterad till graden av svårigheter arkitekten måste övervinna för att uppnå målet med tävlingen, vilket är liktydigt med ett förstapris. när nu Zimdal tillsammans med Ahrbom, besegrat ”kapaciteterna” åhrén, eriksson och Scherman, kan det därför tänkas att motståndet varit hårt. Det kan sägas att i och med vinsten och uppdraget efter täv-lingen om Sveaplans flickläroverk gick Ahrbom och Zimdal från att vara åtminstone förhållandevis okända, till erkända.

I vilken utsträckning arkitekter kunde starta eller faktiskt öpp-nade ett eget kontor efter en tävlingsvinst under 1900-talets för-sta hälft, är inte möjligt att fastslå. Det fanns emellertid tillräckligt många fall för att föreställningen skulle spridas och för att unga arkitekter skulle sätta sitt hopp till den. Med jämna mellanrum fick föreställningen ny näring genom att nya kontor startades ef-ter en vunnen tävling. Bland andra Backström och Reinius samt eLLT öppnade eget efter förstapriset i tävlingen om kvarteret Te-gelslagaren 1936 respektive vinsten i tävlingen om krematorium i Gävle 1954, vilka är exempel som används i historieskrivningen.

Från erkänd till kändUnder 1940-talet lyftes frågan om arkitekternas specialisering i Byggmästaren. Behovet av specialiserade arkitekter gick inte att förneka, menade samtliga artikelförfattare – Helge Zimdal, Hakon Ahlberg och Gustaf Birch-Lindgren – vilka diskuterade ”specialistens” betydelse med anledning av sjukhuset som arki-tektuppgift. Vad som dock gav upphov till delade meningar var frågan om när under arkitektens yrkesbana specialiseringen skulle äga rum, och om specialisering måste utesluta allmänkompetens i byggnadsprojektering.62 Diskussionen är relevant i förhållande till arkitekttävlingen i så motto att Ahlberg beskriver hur en speciali-sering kunde gå till:

61. Zimdal 1981, sid. 40.62. Zimdal 1943, sid. 301.

en ”tävlandets tid”. Zimdal och Ahrbom, födda 1903 respektive 1905, var då i tjugofem- till trettiofemårsåldern. Båda utexami-nerades från KTH 1927. enligt Zimdals utsago deltog de i ”ett tiotal skoltävlingar, två teatertävlingar, ett par bostadstävlingar, en museitävling, dessutom kontor, brandstation, kårhus, barnko-loni, riksdagshusplan, domkyrkoområdet i Lund m m”.58 Det vill säga drygt tjugo tävlingar under ett tiotal vilket innebär cirka två tävlingar om året. Det är en variation av tävlingsuppgifter som Ahrbom och Zimdal ger sig i kast med, man skulle kunna tala om att de investerade eller satsade stort och brett i tävlingsverksam-heten för att öka sina möjligheter till goda resultat, med hopp om att vinna någon eller några tävlingar som den egna verksamheten kunde bygga vidare på. Variationen bland tävlingsuppgifterna vi-sar dels på bredden av det kompetensområde Ahrbom och Zimdal ansåg sig bemästra, dels deras ihärdighet avseende de chanstag-ningar som Holm refererar till. Här förefaller inte valet av vilken tävling arkitekterna skulle delta i vara en kritisk fråga. Zimdals och Ahrboms breda satsning gav utdelning och lade enligt Zimdal grunden för deras gemensamma kontor:

Och flertalet förslag placerades i prisklass. Av dessa ledde ett tiotal till utförande. Man kan alltså fastslå att hela grunden till vår fortsatta verksamhet byggde på tävlingsframgångar, ofta i hård konkurrens med talrika deltagare.59

Den hårda konkurrensen är inte oviktig i sammanhanget då möj-ligheterna till vinst, teoretiskt sett, minskar ju fler deltagare en tävling lockar. Motståndet blir med andra ord större och därmed också framgången. Av alla tävlingar Zimdal och Ahrbom deltog och tilldelades första pris i, vill Zimdal själv framhålla förstapri-set i tävlingen om Sveaplans flickläroverk 1932, som bidrog till uppdraget. Uppdraget, skriver han, ”satte fart på vår fortsatta företagsverksamhet”.60 Att vinsten blev särskilt betydelsefull fram-går av Zimdals beskrivning av övriga pristagare, Uno åhrén, nils einar eriksson och Georg Scherman, vilka enligt Zimdal, var ”så-

58. Zimdal 1981, sid. 39.59. Ibid., sid. 39.60. Ibid., sid. 40.


devis nyutexaminerade arkitekterna vunnit. De hade 1931 vunnit en inbjuden skoltävling och fått uppdrag, att jämföra med täv-lingen om Sveaplans flickläroverk som var allmän. Den inbjudna tävlingen indikerar att Ahrbom och Zimdal redan innan vinsten i tävlingen om Sveaplans flickläroverk var välbekanta på fältet. Denna vinst stärkte och kompletterade dock Ahrboms och Zim-dals redan befintliga kapitalinnehav genom det större implicita motstånd som konkurrensen från de 77 deltagarna innebar. Vad som präglar tiden efter tävlingen om Sveaplans flickläroverk är den ovannämnda variationen av tävlingsuppgifter, men framför allt frekvensen av de inbjudna skoltävlingarna.64 Genom vinst och uppdrag i två tävlingar hade, kan man hävda, kontoret tillför-säkrats ett ansenligt förtroendekapital vilket gav utdelning i form av inbjudningar till flera andra skoltävlingar.

Tävlingsvinsten kan i egenskap av en bekräftelse jämföras med en form av konsumentupplysning eller marknadsföring som vi-sar upp förstapristagaren som duglig och som därmed bidrar till arkitektens förtroendekapital. Att bli inbjuden till en tävling i sig, oavsett om inbjudningen var på förslag av SAR:s förtroen-denämnd eller inte, innebar också en form av erkännande och en indikation på fältets, arkitektkårens och SAR:s förtroende. Zim-dals och Ahrboms inbjudningar till de olika skoltävlingarna visar således upp dem som pålitliga skolarkitekter. Med utgångspunkt i Ahlbergs beskrivning av hur arkitekten specialiserade sig, kan man hävda att Ahrbom och Zimdal blev specialister på skolbygg-nader. De ägde ett förtroendekapital förknippat inte bara med deras ”allmänna skicklighet”, utan med en särskild kompetens förbunden med skolbyggnaden som arkitektuppgift. Detta hade inte varit möjligt att om inte arkitekten, som Ahlberg påpekade, genom en vinst gjort sig känd eller gjort sig ett namn som en habil arkitekt inom vissa områden. Upprepade vinster i såväl allmänna som inbjudna tävlingar kan därför sägas bekräfta och förstärka arkitektens position som allmänpraktiker och ackumulera den-nes anseende. Den begränsade tävlingen underbygger vidare en position som specialist och utgör en indikation på i första hand uppdragsgivarnas förtroende, eftersom valet av deltagare i den inbjudna tävlingen ligger i deras händer. Till skillnad från den allmänna tävlingen förutsätter den dock också befintligheten av

64. Zimdal 1981. Sid. 132.

Hur går det i själva verket till att bli specialist på ett visst område? Ibland, t. ex. genom att man i allmän tävlan om en viss uppgift visar sin överlägsenhet över kollegerna, så får ett uppdrag och på grund av detta flera uppdrag av liknande slag. Så har på senare tiden fallit [!] varit t.ex. med skolorna i Stockholm. Det är ett legitimt och riktigt sätt att nå ett urval, och ”specialisten” har med rätta vunnit sin privilegierade ställning. Man bör emellertid inte glömma, att när han första gången i konkurrens erövrade denna ställ-ning, var han i själva verket inte specialist. Det är i de flesta fall hans allmänna skicklighet som arkitekt mera än hans eventuella erfarenhet, som avgjort täv-lingen till hans förmån.63

Bortsett från att Ahlberg definierar tävlingsvinsten med på-följande uppdrag som ett legitimt sätt att nå anseende och spe-cialistkompetens, så informerar han också om villkoren för den kapitaltilldelning som förstapriset innebar – det var arkitektens ”allmänna skicklighet” snarare än dennes erfarenhet som pröva-des i den allmänna tävlingen. Den erfarne arkitekten med år av yr-kesverksamhet bakom sig kunde med andra ord, få se sig besegrad av en ung, duktig nykomling som genom tävlingsvinsten bevisade sin förmåga. För den erfarne, välkände arkitekten kunde tävlan-det härigenom innebära att denne i princip satte sin ära och sitt anseende som arkitekt på spel, något som dock anonymiteten för-hindrade. Man kan också tänka sig att den unge arkitekten, spor-rad av tävlingsanda och skaparlust, driven av ambitioner, hade lagt ned mer tid och möda på sitt tävlingsförslag än den erfarne, eftersom han förutom mer tid, helt enkelt hade mer att vinna och mindre att förlora.

De tiotal skoltävlingar som Zimdal omnämner ovan visar sig främst vara inbjudna och belyser därmed andra funktioner än förstapriset i den allmänna tävlingen. Det finns därför anled-ning att titta lite närmare på omständigheterna kring Zimdals och Ahrboms yrkesverksamhet före respektive efter tävlingen om Sveaplans flickläroverk, som enligt Zimdal hade grundlagt deras verksamhet. Denna tävling var det andra förstapriset de förhållan-

63. Ahlberg 1943, sid. 302.


tekter som Leif Reinius och Sven Backström, erik Ahlsén och Tore Ahlsén, Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren, Harry egler och Fred Forbat, nils Lönnroth, Gustaf Lettström, Magnus Ahl-gren, Thorbjörn Olsson och Sven Silow (AOS), Jon Höijer och Sture Ljungqvist (Origo arkitekter) och VBB:s arkitektkontor synliggör att bostadsområdet, föga överraskande förvisso, var ett specialist-område, precis som skol- och sjukhusbyggnaden, och att enskilda arkitekter, oavsett vad kåren genom SAR ansåg i frågan, specialise-rade sig. Med detta sagt utesluter jag inte att de hade en bred verk-samhet i övrigt. Dessa arkitekter finns också närvarande bland pris-tagarna i de allmänna bostadsområdestävlingarna. Också frånvaron av andra arkitekter i denna typ av tävlingar, visar upp arkitektens specialistposition. Arkitekter som Sigurd Lewerentz, Peter Celsing, Rolf Bergh och Johannes Olivegren vilka betraktas som den svenska arkitekturhistoriens främsta kyrkoarkitekter och vilka vunnit de få allmänna kyrkotävlingar som anordnats, är exempelvis osynliga bland 1950-talets stadsplane- och bostadstävlingars pristagare.68

Från känd till välkändBeroende av tävling och tävlingsuppgift kan en vinst hypotetiskt också innebära att arkitekten tillförs nytt kapital i förhållande till dennes redan erkända kompetens. Den förändrade kapitalfördel-ningen innebär i teorin en betydande positionsförändring såtill-vida att en ny bana kan möjliggöras. en etablerad bostadsarkitekt som vinner en tävling om en skola till exempel, har utvidgat och bevisat sin förmåga inom ett nytt område och utvidgar härige-nom sitt kompetens- och arbetsområde. I detta fall är det samma effekt som för den okände, när denne efter en tävlingsvinst blir uppmärksammad och kan öppna eget, med den skillnaden att ut-gångspositionen är en annan. Om det som Ahlberg skriver beror på arkitektens skicklighet snarare än hans förvärvade erfarenhet, låter jag vara osagt.

Peter Celsings yrkesbana belyser arkitektens förändrade po-sition och bana på lång sikt. Celsing, som i historieskrivningen uppmärksammats på grund av sina insatser för Stockholms city

68. Dessa fyra omnämns bland annat av Claes Caldenby i avsnittet om ”Skönhetens tillflyktsort” om främst Lewerentz och Celsing som kyrkoarkitekter i ”De stora programmens tid” i red. Caldenby 1998, sid. 164-166.

en viss form av kapital, samtidigt som en vinst, förstärkte samma kapital som krävdes för att medge en inbjudan. en aspekt av den inbjudna tävlingen är det mindre motstånd den innebär genom de avsevärt färre deltagarna, de lika villkoren och den närbesläk-tade erfarenhetsbakgrunden tävlingsdeltagarna delar med varan-dra. Tävlingsdeltagarna eller konkurrenterna är således förhål-landevis likvärdiga, vilket indikeras av de bekymmer som kom-mittén för Annelundstävlingen 1946-1947, hade i valet mellan Sven Backström och erik Ahlsén som prisdomare. Teoretiskt sett blir möjligheterna till vinst i en inbjuden tävling större samtidigt som motståndet för den enskilde arkitekten minskar. en inte ovä-sentlig faktor för den inbjudna tävlingens resultat utgörs av att deltagarna var arvoderade och därför hade större möjligheter att avsätta tid för sitt tävlingsprojekt.

Indirekt bidrog en tävlingsvinst och uppdrag till fler och andra uppdrag än enbart det tävlingen gällde. Fältets kännedom om ar-kitektens kompetens och det kontaktnät som en vinst och framför allt en påföljande projektering, medförde kunde generera fler upp-drag av samma slag, av samme byggherre eller av dennes kontak-ter. Vinsten spred ringar på vattnet. Sven Backström och Leif Rei-nius fick genom tävlingen om kv Tegelslagaren i Stockholm 1936 god kontakt med byggmästaren Olle engqvist som engagerade dem i andra projekt både i Stockholm och i andra delar av lan-det.65 Jon Höijer menar att en tävlingsvinst är det bästa ”avstam-pet” man kan få i sin yrkesbana eftersom vinsten bidrar till dels en ökad kompetens att använda i exempelvis nästa tävling, dels att arkitekten blir offentlig. 66 Höijer själv fick tillsammans med Sture Ljungqvist andra pris i tävlingen om Kallerstad i Linköping 1951. De tre främsta pristagarna i Kallerstadstävlingen inbjöds till en omtävling och efter ett delat förstapris fick de tre kontoren i uppdrag att rita var sitt område i Linköping varvid Höjer och Ljungqvist fick möjlighet att projektera Johannelunds centrum och kyrka i samma stad.67

Genomgången av bostads- och stadsplanetävlingarnas prista-gare mellan 1900 och 1959, visar en hög frekvens av en begränsad grupp arkitekter i de inbjudna tävlingarna. Dominansen av arki-

65. Rudberg 1982, sid. 4.66. enligt samtal med Jon Höijer 2009-01-28.67. Ibid..


alltför tidigt skede sortera bort värdefulla förslag, med andra ord Celsings projekt. 73 Han vinner tre av tävlingarna och får projek-teringsuppdraget efter en av dem – tävlingen om Härlanda kyrka i Göteborg. 74 Denna har sedermera gått till historien som en av den svenska kyrkoarkitekturens viktigaste byggnader medan Cel-sing själv omnämns som en av Sveriges främsta kyrkoarkitekter. Celsing hade i princip satsat allt på ett kort genom att konsekvent delta i flera tävlingar på rad med enbart kyrklig anknytning, en tolkning som Ridderstedt gör och som jag instämmer med.75 Va-let var strategiskt rätt och gav utdelning, såväl på kort som på lång sikt. Vinsten i tävlingen om Härlanda kyrka med påföljande uppdrag gjorde att Celsings yrkesbana växlade spår, från att hu-vudsakligen verka som anställd vid Stockholms spårvägar till att enbart vara fri yrkesman med egen verksamhet. Vinsterna med-gav också ett ansenligt förtroendekapital som, med början 1953, förräntade sig i form av uppdrag som prisdomare i ett flertal täv-lingar.76 Zimdal belyser denna mer långsiktiga effekt av tävlings-vinster i En arkitekt minns: ”när man, likt Ahrbom och jag deltagit i ett stort antal tävlingar, som begåvat oss med de viktigaste av våra uppdrag, blir man lätt kallad att också fungera på andra sidan skranket som prisdomare”.77

Man kan tolka Celsing strategi som att denne spelade högt, med den minskade horisont av möjligheter som det kan innebära att begränsa sitt tävlande till enbart en byggnadsuppgift. Med andra ord kan motståndet sägas ha varit relativt stort, särskilt som han även bör ha en position att försvara. Sven Ivar Lind, Celsings forne lärare och arbetsgivare, noterade 1952 med anledning av Celsings obelönade förslag i tävlingen om kyrka i Oxelösund: ”Tre på varandra rätt nära följande tävlingsförslag om kyrkliga uppdrag, i Lund, Malmö och Oxelösund, alla av samma hand, har förblivit projekt. De hade varit av värde att komma till utförande men jag tror att de ändå inte lever förgäves i sin skuggtillvaro som projekt.”78 Lind ger här offentligen sitt bifall till Celsings förslag, erkänner honom och intygar att hans insatser inte varit lönlösa.

73. Lind 1952, sid. 25.74. Caldenby 1989, sid. 4. 75. Ridderstedt 1998, sid. 64.76. Larsson et. al. 1980, sid. 161.77. Zimdal 1981, sid. 100.78. Lind 1952, sid. 25.

och det svenska kyrkobyggandet under 1950-talet, var en omvitt-nat tävlande arkitekt, vilket monografin Peter Celsing. En bok om en arkitekt och hans verk från 1980 belyser. Utifrån denna, i jäm-förelse med Ahrboms och Zimdals breda anslag, lilla variation på tävlingsuppgifter, kan Celsings tävlande tolkas som utslag av en i förhållande till sina kollegor, annan strategi. Den ”strid[…] vid ritbordet” som Henrik O Andersson liknar Celsings tävlande vid, och som jag omnämnde i Framsteg och framgång, behandlade främst symbolladdade byggnader som stadshus, krematorier och kyrkobyggnader.69 Celsing var när han avslutade sina studier vid KTH, och under studierna vid konsthögskolan 1945, inte något okänt namn. Carl nyrén vittnar om hur Celsing tidigt uppmärk-sammades av Sven Ivar Lind, som tagit över Gunnar Asplunds undervisning i egenskap av tillförordnad professor 1940, och hur Celsing sedermera fick praktik hos Lind.70 Han uppmärksamma-des också av Gunnar Sundbärg i dennes anmälan i Byggmästaren av resultatet för tävlingen 1946 om krematorium i Lund. Celsing fick kritik för att förslaget visade allt för stor inlevelse i krema-toriefunktionen, vilket enligt Lars Ridderstedt i sin avhandling om Celsings och Lewerentz sakralarkitektur, Adversus populum, bidrog till att Celsing inte tilldelades något uppdrag.71 efter en anställning utomlands fick Celsing 1948 jobb hos Stockholms spårvägar för att rita tunnelbanestationer. Anställningen hindrar honom dock inte från att fortsätta och med framgång tävla, före-trädesvis i kyrkotävlingar.72 Mellan 1950 och deltog Celsing i fem tävlingar om kyrkobyggnader inklusive omtävlingen om Uppsala domkyrkas restaurering. 1953 deltog han i den så kallade Små-kyrkotävlingen och vann andra pris. I en av tävlingarna, den om kyrka i Oxelösund 1951, blir Celsings förslag obelönat, vilket för-anledde Sven Ivar Lind att kritisera prisnämndens förfarande att inte noggrant granska samtliga inkomna tävlingsförslag utan i ett

69. Den verkförteckning som återfinns i Peter Celsing. En bok om en arkitekt och hans verk, visar att Celsings första tävlingsinsatser omfattade den allmänna tävlingen om krematoriet i Lund 1946, vilket belönades med första pris, tävling om stadshus i nynäshamn, vilket belönades med ett inköp och tävling om stadshus i Ulricehamn, samtliga 1946. Larsson et. al. (red.) 1980, sid. 161.

70. nyrén 1980, sid. 94 och 95.71. Ridderstedt 1998, sid. 45.72. Larsson et. al 1980, sid. 160.


1931 dyker Lindströms namn upp i samband med en tävling, den internationella tävlingen om stadsteater i Charkow 1930. Täv-lingen medförde en 10:e placering för Lindström, Lars Giertz och Jöran Curman, en placering som uppmärksammades i Byggmästa-ren samma år.82 1931 anställdes Lindström vid Byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå, och i likhet med Celsing tjugo år senare fortsatte Lindström att tävla. 1933 påträffas han i samband med tävlingen om nedre norrmalm. Förslaget, utfört tillsammans med Curman, belönades inte, men fick goda vitsord av Sven Markelius i dennes anmälan av tävlingen i Byggmästaren 1934. Markelius återgav stora delar av Lindströms och Curmans beskrivning av tävlingsförsla-get och instämde med deras argument att det krävdes en särskild lagstiftning för att lösa stadsdelens problem.83 Markelius långa re-dogörelse och gillande innebär ett tydligt offentligt erkännande av Lindströms skicklighet. Från 1933 föreläser Lindström om stadsbyggnad vid Konsthögskolan och från 1938 är han special-lärare i samma ämne vid KTH. 1936 avslutar han sin anställning vid Byggnadsstyrelsen och anställs som chef för HSB:s stadspla-neavdelning, en tjänst han innehar fram till 1939 då han går över till regionplanekontoret i Göteborg. Här stannar han till 1944 och från 1945 verkar han som chef för VBB:s stadsplane- och arki-tektkontor. Samma år vinner han tillsammans med sina medar-betare på kontoret, Gunnar Lindman, Sverker erichs, Bertil Hul-tén och Kell åström, tävlingen om södra Guldheden. De tilldelas inte bara första pris utan också andra pris och första inköp, något som kommenterades i Byggmästaren.84 Vinsterna var första av en rad framgångsrika tävlingar för VBB, som också figurerar bland inbjudna och pristagare i de bostads- och stadsplanetävlingar jag undersökt. Från 1950-talet medverkar Lindström i en rad pris-nämnder, bland andra för elinebergstävlingen och tävlingen om Sätra. Hedersuppdrag som juryuppdrag liksom inbjudningar till begränsade tävlingar visar med utgångspunkt i ett fältperspektiv, att arkitektens symboliska kapital har blivit tillräckligt stort för att börja ge avkastning. 1956 blir han så kallad till professuren i stadsbyggnad vid Chalmers.

82. AM. Sune Lindströms samling. Meritförteckning 1959. AM 1977-13-036. Curman, Giertz, Lindström och Pettersson 1931, sid. 83-85.

83. Markelius 1934, sid. 22.84. Götzsche, 1945, sid. 508.

Vinsten och uppdraget för Härlanda kyrka betraktas också som välförtjänta belöningar för hans flit och som en berättigad bekräf-telse på hans kompetens.

Genom Celsings vinst och uppdrag kan vi i princip följa en bana från erkänd i bemärkelsen etablerad, till välkänd i bemär-kelse ansedd. Motsvarande eller liknande banor går att finna även inom andra specialistområden. en arkitekt som är möjlig att följa i några av de tävlingar som jag närmare studerat för avhandling-ens räkning är Sune Lindström: som deltagare i norrmalmstäv-lingen 1933, som pristagare i tävlingen om södra Guldheden 1945, som anmälare i Kallerstadstävlingen 1951, och som prisdomare i tävlingarna om elineberg 1954 respektive Sätra 1956. 79 Han utex-aminerades från KTH 1931 och hade främst sin bana inom stads-planeområdet. Idag erkänns Lindström som en av 1900-talets auktoriteter inom detta specialistområdet. Han beskrivs i person-förteckningen i översikten Att bygga ett land som en ”[i]nternatio-nellt orienterad modernist med starka, skulpturala effekter i sin arkitektur, stads- och översiktsplanerare, engagerad debattör.”80 I samband med hans ansökan till professuren i stadsbyggnad vid Chalmers 1956 upptecknade Lindström en omfattande meritför-teckning. Denna återfinns bland Lindströms efterlämnade hand-lingar vid Arkitekturmuseets arkiv, liksom dokument rörande till-sättningen av Sveriges första professur i stadsbyggnad vid KTH, som Lindström sökte men som åhrén tilldelades 1947. Dessa handlingar beaktar bland annat Lindströms tävlingsframgångar. nils Ahrbom, som i egenskap av professor i arkitektur satt i lä-rarkollegiet, förordade åhrén framför Lindström bland annat på grund av dennes vetenskapliga kompetens. Av relevans för detta sammanhang är att han rapporterade att ”[i]fråga om konstnärlig skicklighet vill jag ehuru med viss tvekan sätta Lindström något före åhrén, bl.a. på grund av hans tävlingsmeriter, […]”.81 Genom sina tävlingsvinster hade Lindström alltså manifesterat och bevi-sat sin kompetens och förmåga. Redan innan examen från KTH

79. Redogörelsen är där inget annat anges skriven med utgångspunkt i Lindströms meritförteckning. AM. Sune Lindströms handlingar. 1977-13-3740. ”Meritförteckning”.

80. ”Biografier”, i Att bygga ett land, red. Caldenby (1998), sid. 385.81. AM. Sune Lindströms handlingar. 1972-10-2665. ”Utdrag ur proto-

koll, hållet vid Lärarkollegiets vid Kungl. Tekniska Högskolan sam-manträde den 26 februari 1947.”


Att manifestera auktoritetHur förhöll sig då den etablerade arkitekten till arkitekttävlingen? Slutade arkitekten tävla när denne uppnått anseende och kunde försörja sig som fri yrkesman? Det förefaller verkligen inte vara fallet mot bakgrund av det ibland stora antalet tävlingsdeltagare. Tävlingen om kyrka i Säffle 1959 lockade exempelvis 189 tävlings-förslag. Siffran är mycket hög i förhållande till övriga kyrkotäv-lingar under 1950-talet vilka som mest lockade närmare 90. Även detta är ett mycket stort deltagarantal om man jämför med det genomsnittliga antalet förslag som enligt Göran eliasson, SAR:s tävlingssekreterare 1960, hamnade mellan 50 och 60, ett genom-snitt som inte förändrades under 1950-talet.87 Johannes Oliv-egren kommenterade det stora deltagarantalet i Säffletävlingen 1959 vilket föranleder en reflektion kring det ofantliga intresse och engagemang vissa tävlingar medförde: ”en ritarmé med nära 500 mobiliserade, arkitekter och deras medhjälpare, bestormar prisnämndsfästningen med 189 tävlingsförslag till kyrka i Säffle. Bortåt 50 000 timmar motsvarande 1-2 miljoner kronor kastas i striden, förstudier, kasserade förslag, sömnlösa nätter och triumf-tankar oräknade”. 88 De gränslösa värden som gick till spillo i täv-lingen om kyrka i Säffle kan varken förklaras, menar jag, med en-bart de unga arkitekternas begränsade möjligheter att skaffa upp-drag eller det tillfälle till självständigt konstnärligt skapande som tävlingen erbjöd. Utifrån ett fältperspektiv kan arkitekttävlingens betydelse också tillskrivas möjligheten till, i händelse av vinst, ett legitimt tillfälle och ett kollegialt sätt att manifestera auktoritet eftersom det görs på grundval av projektets kvalitet.

när Hakon Ahlberg 1947 vinner förstapris i den inbjudna tävlingen om ekmanska sjukhuset skriver han att ”[…] det stärkte mitt anseende i Venezuela. Jag hade ju besegrat alla Sve-riges sjukhusarkitekter, inklusive den arge konkurrenten Birch-Lindgren.”89 Sedan 1935 var Ahlberg Kungliga Medicinalstyrel-sens arkitekt, han åtnjöt redan respekt och anseende och vinsten

87. Tävlingen om kyrkobyggnad i Säffle behandlas i Olivegren 1959, sid. 240. Antalet förslag/deltagare i genomsnitt under 1950- och 1960-ta-len berörs i eliasson 1960, sid. 85, respektive Fjelkestam 1968, sid. 212.

88. Olivegren 1959, sid. 240.89. RA. Hakon Ahlbergs person- och släktarkiv. Volym 14. ”Vårt liv”. Del

IV. 1946-.

ensamt räcker dock inte tävlingsframgångar för att positionera arkitekten som mästare, expert eller specialist. Lindströms omfat-tande meritförteckning, sakkunnigutlåtandena inför professuren vid KTH 1947 samt Markelius bifall av Lindströms kallelse till professuren vid Chalmers 1956 informerar om den stora över-blick, sakkunskap, erfarenhet och förmåga Lindström tillägnade sig under sin omfattande yrkespraktik.85 Jag vill dock påstå att täv-lingsframgångar likväl var nödvändiga, av skäl som kan relateras till villkoren på fältet och kårens tävlingssystem, som reglerade arkitekternas konkurrens och möjligheter att skaffa uppdrag och publicitet. en tävlingsvinst innebar sammanfattningsvis, att arki-tekten blev erkänd och gjorde sig känd som en skicklig arkitekt. Härigenom tillskrevs denne ett användbart förtroendekapital i egenskap av i första hand kompetent allmänpraktiker. Man kan vidare tänka att upprepade vinster upprätthöll och ackumulerade det förtroende och det anseende den första vinsten bidrog till. Ar-kitekten blev genom vinsten uppmärksammad av kåren. Genom publicitet i fackpress och dagspress kunde arkitekten i bästa fall också bli ett namn för möjliga uppdragsgivare och inkluderas i den utvalda skara som tävlingsnämnden rekommenderade till prisdo-mare eller som SAR:s förtroendenämnd rekommenderade till de inbjudna tävlingarna. Ragnar Uppman talar om denna företeelse i termer av den ”korta listan”.86 Den publicitet tävlingsvinsten gav betraktades vidare som berättigad eftersom den baserades på pro-jektets kvalitet och därmed arkitektens kompetens, varför den gav en i kårens ögon rättvisande bild av arkitekten, arkitekturen och arkitektkåren. De uppdrag, kontakter och publicitet som en täv-lingsvinst kunde generera förklarar särskilt de unga arkitekternas intresse av tävlandet. Uppmärksamheten, vill jag mena, var oum-bärlig för en ung arkitekt, som ännu inte etablerat sig på fältet eller på arbetsmarknaden och som var beroende av arkitektens sociala kapital.

85. AM. Sune Lindströms handlingar. 1977-13-3740. ”Meritförteckning”, 1972-10-2665, ”Utdrag ur protokoll, hållet vid Lärarkollegiets vid Kungl. Tekniska Högskolan sammanträde den 26 februari 1947.” samt Markelius utlåtande i samband med Lindströms kallelse, daterat 8 april 1956.

86. Uppman 2006, sid. 170.


toritet Även för dem fyller således tävlingen andra funktioner än enbart möjligheten till det lukrativa uppdraget. Deras omstän-digheter var emellertid annorlunda och de nödgades sannolikt av ekonomiska, tidsmässiga och andra skäl att välja tävling mer noggrant. Valet av vilken tävling man skulle delta i, var sannolikt viktigare för den etablerade arkitekten än för den unge oetable-rade. För den etablerade kan en vinst betyda en förstärkning av redan befintligt symboliskt kapital, av redan erkänd storhet, och bidrar därför till att vidmakthålla dennes position som mästare. Ragnar Uppman skriver:

Att delta i tävlingar är också att anta en utmaning. Man utmanar sig själv, sina kolleger och sina kon-kurrenter. I varje tävling fördelas prestige uppåt och nedåt. en del tävlingar är mer prestigeladdat utma-nande än andra. Då gäller, jämte eller till och med före uppdrag och utveckling, att överraska med ett djärvt förslag som till och med kan utmana själva täv-lingsuppgiften, så som den är formulerad. Inte minst gamla lejon måste då och då visa att klorna är vassa.92

Den utmaning och den prestige Uppman hänvisar till gäller san-nolikt alla tävlande. Graden av utmaning respektive prestige dä-remot, torde variera med arkitektens habitus och position. För Uppman handlar den erfarne arkitektens tävlande om att visa och bevisa sin auktoritet, inte genom att vinna tävlingen och till-delas uppdraget, utan genom att utmana tävlingsprogrammet. Som Holm antyder ovan tävlar etablerade arkitekter mer sällan men när de tävlar sätter de övriga arkitekter på plats och mani-festerar sin auktoritet. Vinsten bekräftar och vidmakthåller deras position. Alternativt kan ett nytt spår i yrkesbanan vara aktu-ellt beroende på tävlingsuppgift. Vinner man inte, är nederlaget skyddat genom anonymitetsregeln. Motståndet såväl som risken är mindre. Av de arkitekter som betraktas som auktoriteter på fältet, hade majoriteten många tävlingsframgångar bakom sig: Ivar Tengbom, Peter Celsing och Gunnar Asplund för att nämna ett fåtal exempel.

92. Uppman 2006, sid. 171.

i den inbjudna tävlingen om ekmanska sjukhuset i Göteborg både bekräftade och stärkte hans anseende som sjukhusarkitekt. Att han besegrade Birch-Lindgren var, som framgår, av särskild betydelse. Uttalandet kan jämföras med Zimdals referens till de ”kapaciteter”, som också tilldelats pris i tävlingen om Sveaplans flickläroverk. Startfältet var med andra ord inte betydelselöst utan medverkade till hur den vinnande arkitekten bedömde sin insats. Även Ahlbergs kommentar följer den motståndets logik som jag omtalade i anslutning till Zimdals vinst i tävlingen om Sveaplans flickläroverk. Att Ahlberg var extra nöjd över att ha vunnit över den ”arge konkurrenten” tillika sjukhusspecialisten Birch-Lindgren, framgår tydligt. Mot bakgrund av Ahlbergs upp-fattning om vinsten som ett prov på arkitektens allmänna skick-lighet, kan vinsten över en specialist i en sjukhustävling, som ut-gjorde en omvittnat komplicerad tävlingsuppgift, betraktats som en särskild bedrift och utgjorde ett bevis och en bekräftelse på Ahlbergs redan erkända skicklighet.

”Visserligen dyker då och då – i synnerhet i de mer lukra-tiva tävlingarna – härdade tävlingshästar upp i prislistorna och sätter ynglingarna på plats, […]” skriver Lennart Holm.90 För denne hade de äldre etablerade arkitekternas tävlande en tydlig ekonomisk sida medan de yngre snarare drevs av viljan till egna uppdrag och självständighet. Men eftersom prissumman skulle stå i paritet till tävlingsuppgiftens komplexitet kan vi anta att de etablerade arkitekterna samtidigt sökte större utmaningar när det gällde tävlingsuppgifternas svårigheter.91 Holm antyder också genom att referera till ”härdade tävlingshästar” att de hade tillräcklig erfarenhet, kompetens och segervilja och därför var i position att kunna visa vem som bestämmer och bevisa sin auk-

90. Holm 1957.91. SAR:s tävlingssekreterare Göran eliasson förklarar deltagarantalets

variationer med tävlingsprogrammens skiftande komplexitet. eliasson skriver: ”[s]killnaden är stor mellan olika objekt. ett fåtal tävlingar om kyrkor och bostadshus har samlat mer än 100 deltagare. Vid särskilt komplicerade uppgifter, såsom vissa stadsplaner och sjukhus, har an-talet kunnat stanna vid ett 20-tal”. Detsamma gör Rasmus Wærn i sin avhandling Tävlingarnas tid och menar att små byggnadsprogram, med vilket han avser mindre arbete, sannolikt en lägre komplexitet, och liten prissumma, medförde fler deltagare medan stora program med mycket arbete och en kompenserande stor prissumma, däremot lockade ibland enbart tio deltagare. eliasson 1960, sid. 85. Wærn 1996, sid. 12.


inom framför allt stadsförvaltningen var både välkommet och ef-tersträvansvärt, så ansågs dock utvecklingen från 1930-talets slut vara problematisk eftersom det ökade antalet tjänstearkitekter hotade att splittra yrkesgruppen och undergräva den fria yrkes-mannens ställning.94 Vid arkitekternas riksmöte 1939 stod ”Ar-kitektens ställning som tjänsteman och som fri yrkesutövare” på programmet. Stadsarkitekten i Kalmar nils Carlgren, beskriver den förändrade situationen:

Arkitektens verksamhet då han för ett och samma byggnadsföretag var såväl arkitekt, konstruktör och byggmästare torde väl numera i allmänhet betraktas såsom historisk. Orsakerna till denna uppfattning kunna sökas däruti, att ett byggnadsföretag av bety-denhet nu är av så komplicerad natur att vid dess till-blivelse medverkan av ett flertal teoretiker och prak-tiker från speciella verksamhetsområden erfordras. Dessa hava emellertid alltjämt att under en samman-hållande ledning infoga och fullfölja sina specialupp-gifter på det för byggnadsföretaget som helhet mest ändamålsenliga sätt. Arkitektens uppgift är alltjämt att utöva denna ledning vid byggnadsföretagen.95

Carlgren fortsätter med att understryka att det var arkitekten som var den ”sammanhållande ledning[en]” men att verksamhetsfältet genom nya författningar och instruktioner förändrat arkitektens yrkesförhållanden.96 Dessa kunde dock te sig mycket olika bero-ende på uppdragsgivare och tjänsteställning. Carlgren skriver:

Möjligheterna till avancering äro helt väsensskilda inom de båda yrkesgrupperna. Inom det fria yrket råder den fria konkurrensen och det naturliga urva-let gör sig starkare gällande än inom den motsatta gruppen.[…] De vilka som anställda sitta som mest perifert på privatkontor hava det sämst ställt, medan tjänstearkitekterna leva en relativt bekymmersfri

94. Föredraget publicerades 1944. Ahlberg 1944. 95. Carlgren 1940, sid. 77.96. Carlgren 1940, sid. 77f.

Den fria yrkesmannen

Den yrkesroll och funktion som utbildningen syftade till och som kan sägas utgöra arkitektkårens uttalade yrkesideal, var den privat-praktiserande, projekterande arkitekten – den fria yrkesmannen. Det var den fria yrkesmannen som åsyftades i SAR:s hedersregler från 1947 och den fria yrkesmannen som genom formaliseringen av uppdragsgivarens förtroendeman, institutionaliserades. Denna roll artikuleras tydligt i kårens professionella diskurs och får sägas utgöra den normerande subjektpositionen. Den fria yrkesman-nens stora betydelse framgår framför allt i diskussionerna kring arkitektens yrkesroller under SAR:s första verksamhetsår. Av des-sa diskussioner att döma hade arkitekternas förbättrade ställning i samhället, och särskilt i den offentliga förvaltningen, inte bara fört gott med sig, utan också inneburit att den fria yrkesmannens ställning sattes på spel. en slutsats jag dragit av kårens diskussio-ner kring arkitektens yrkesroller under 1940- och 1950-talen och som jag inledningsvis vill meddela är att det sällan talas om arki-tekternas akademiska positioner, inte heller arkitekternas yrkes-utövning inom ramen för Byggnadsstyrelsens verksamhet, bildar några bärande teman eller berättelser i diskursen. Frånvaron av dessa teman belyser desto tydligare den fria yrkesmannens posi-tion som den ideala.

Den arbetslöshet som arkitekterna talade om under 1930-talet, och sökte motverka genom en egen arbetsförmedling, ersattes ef-ter andra världskriget av tal om arkitektbrist,93 men också av tal om att den fria yrkesmannens ställning måste upprätthållas och på vilket sätt det kunde göras. Även om det ökade antalet arkitekter

93. ”Det torde vara allmänt känt att bristen på arkitekter för närvarande är svårartad och i olika avseenden mycket kännbar. Detta förhål-lande har i stort sett varit rådande sedan 1942. Under senare delen av 1930-talet svarade antalet arkitekter någorlunda mot tillgången på arbetsuppgifter. De första krigsåren medförde en nedgång i byggan-det, men utvecklingen efter 1942 visar en ständigt ökad efterfrågan på arkitekter med högskolekompetens” skriver SAR till KTH, för att förmå skolan att öka antalet utbildningsplatser på arkitektutbild-ningen under ett antal år. I artikeln redovisar SAR åldersfördelningen på de yrkesverksamma arkitekterna och pekar på ett behov av 1200 arkitekter att jämföra med de närmare 650 som SAR räknat med i den undersökning som presenterades. Osign. ”Till Tekniska Högskolan”, Arkitekten, nr. 6, 12 mar. (1947), sid. 453


Yrkesidealets konstituerande egenskaperDet var framför allt Hakon Ahlberg som uttryckte oro över utveck-lingen och underströk vikten av att upprätthålla den fria yrkesman-nens ställning. Ahlbergs position som SAR:s ideolog är inte ovä-sentlig och vid flera tillfällen, såväl tidigare som senare, återkom Ahlberg till den fria yrkesmannen som yrkesroll och tävlandets be-tydelse. John Sjöström beskriver honom som ”kårens samvete”.100 Som en av initiativtagarna till och redaktör för Byggmästaren 1922-1924, som en av de drivande krafterna bakom SAR och som förbun-dets förste ordförande mellan 1936 och 1944, fick hans ord utrymme och spridning i fackpressen samt gehör inom arkitektkåren. Under hela sin yrkesverksamma tid upprätthöll också Ahlberg sitt arkitekt-kontor vid sidan av uppdrag som bland annat arkitekt i Byggnads-styrelsen och Kungliga Medicinalstyrelsen och slottsarkitekt för Gripsholms slott.101 Han medverkade till att formulera SAR:s stad-gar och hedersregler vilka var bindande för förbundets medlemmar. Sjöström påtalar att Ahlberg ”[…] företrädde sin tids värderingar” och skriver att ”[v]ad man glömmer är att han också formulerade dem.”102 Ahlberg fungerade således både som anstiftare och uttol-kare av föreställningar om arkitekten, arkitekttävlingen och tävlan-dets betydelse och är därför mycket närvarande i detta avsnitt.

Som ingen annan formulerade Ahlberg sig kring den fria yr-kesmannen och i hans artiklar återkommer ett antal begrepp vilka ringar in yrkesmannen och konstituerar en ideal yrkesidentitet med utgångspunkt i arkitektens frihet, tävlan och skaparförmåga. Jag skall här närmare analysera och tolka innebörden av den fria yrkesmannen med utgångspunkt i framför allt Ahlbergs artiklar. I artikeln ”Arkitekt – yrkesman eller ämbetsman?” från 1944 ut-vecklar Ahlberg det resonemang kring tävlandets betydelse som han påbörjade 1928 i ”Allmän tävlan”. I manuskriptet ”Arkitek-tens utbildning, arbete och ansvar”, bevarat i Ahlbergs person- och släktarkiv, sammanfattar Ahlberg sin uppfattning om vad det innebär att vara arkitekt och knyter ihop teman som han formule-rat i tidigare artiklar. Manuskriptet är inte daterat, men författat efter 1945.103 Framför allt tre egenskaper hos den privatpraktise-

100. Sjöström 1994, sid. 33.101. Rudberg och Paulsson 1994, sid. 116.102. Sjöström 1994, sid. 41.103. I manuskriptet omnämns Yngre Arkitekters nämnd (YAn) som kon-

stituerades 1945.

men kanske relieflösare tillvaro. Befordringarna inom det fria yrket kan gå fort, medan densamma i tjänst i regel följer en på förhand given tågordning.97

Carlbergs citat uppställer en bild av två skilda yrkesroller med diametralt olika villkor och karaktär. Det råder ingen tvekan om vilken av rollerna som premierades på fältet. Det egna arkitekt-kontoret var den självklara målsättningen för alla unga arkitekter: ”[…] alla betraktade vi anställningstiden som en mellanland-ning innan vi blev egna företagare”, skriver Zimdal i En arkitekt minns.98 när Tengbom kallas till generaldirektör för Byggnadssty-relsen 1924 och delvis lämnar sin privata verksamhet framställer han det som inte alltigenom positivt: ”Jag måste tillstå att vand-ringen hit idag varit tungsam, betydligt mera än nånsin förr när jag vandrat upp i ‘ämbetet’, […]” framför han i anförandet vid sin installation.99 Utnämningen var ett erkännande av Tengboms kompetens, erfarenhet och dignitet som projekterande arkitekt. Trots detta, och trots att uppdraget var ytterst kvalificerat, fram-står Tengboms yttrande som vemodigt. emellertid är uttalandet mycket betecknande för vilken särställning den fria yrkesmannens position hade på fältet.

Den slutsats jag drar om den fria yrkesmannen (i egenskap av privatpraktiserande arkitekt, som uppdragsgivarens förtroende-man eller som anställd med egen praktik vid sidan av i väntan på genombrottet), mot bakgrund av stadgar, hedersregler, annonse-ringsregler och arkitekttaxa, är att denne inte fick göra sig rik på sin privata verksamhet med rent affärsmässiga metoder. Däremot var han fri att delta i tävlingar för att därigenom få uppdrag, skaffa sig anseende och få ekonomisk ersättning på längre sikt. ett acku-mulerat anseende efter flera tävlingsvinster bidrog i ett längre per-spektiv till en större verksamhet och eventuellt större inkomster. Arkitekttävlingen satte projektet, den arkitektoniska kvaliteten, idén eller konceptet framför upphovsmannen och dennes relatio-ner med uppdragsgivaren.

97. Carlgren 1940, sid. 83.98. Zimdal 1981, sid. 28.99. Osign. ”Generaldirektör Tengboms anförande vid hans inträde i äm-

betet”, Byggmästaren, A-uppl., nr. 13 (1924). sid. 154.


Den fria yrkesmannen skulle således vara fri från ekonomiska och sociala hinder som kunde hämma dennes ”konstnärliga samvete”. Att vara självständig innebär också att vara självständig i sitt ska-pande, att arkitekten inte skulle behöva anpassa sig till marknadens villkor, utan finna sina uppdragsgivare på grundval av den kvalitet arkitektens uppförda byggnader uppvisade. Den fria yrkesmannen skulle således också vara fri att skapa sina projekt utifrån idéer och egna föreställningar om rätt och hög kvalitet i förhållande till upp-draget. ett ekonomiskt oberoende kunde medverka till konstnärlig självständighet men arkitekten fick inte bli rik genom att göra av-kall på sin kvalitetskänsla. Arkitektens inkomster bestämdes efter den så kallade arkitekttaxan. Denna begränsade å ena sidan arki-tektens fria prissättning av sina tjänster och gav de SAR-anslut-na arkitekterna lika villkor, men möjliggjorde och legitimerade å andra sidan en hög taxa i förhållande till dem som inte ansågs som kvalificerade arkitekter. Den ekonomiska, världsliga vinsten kunde således regleras samtidigt som taxan motverkade att uppdragsgi-varna anlitade arkitekter på grundval av tjänsternas prissättning, samt motverkade att arkitekten prutade på projektens kvalitet .

TävlingsandaFrån att ha formulerat sig förhållandevis allmänt om tävlandet och den allmänna arkitekttävlingen preciserade Hakon Ahlberg, i de se-nare artiklarna sin uppfattning om tävlandets betydelse. 1928 knöt han samman den allmänna arkitekttävlingen med utveckling. 1944, efter SAR:s tillkomst, förknippade han tävlan med frihet och for-mulerade sig kring den tävlande fria yrkesmannen. när Ahlberg ef-ter 1945 sammanfattade sina ställningstaganden i ”Arkitektens ut-bildning, arbete och ansvar” förband han arkitekturens utveckling och framåtskridande med frihet, som varande det intellektuella och konstnärliga skapandets förutsättning. Det var den fria tävlande yr-kesmannen som stod för utvecklingen inom arkitekturens område.

Valet mellan att vara fri yrkesman eller tjänstearkitekt, som han diskuterade 1944 i artikeln ”Arkitekt – yrkesman eller ämbets-man?”, var för Ahlberg enkelt, han var yrkesman i första hand, oavsett funktion och tjänsteställning.106 I artikeln resonerade han kring förändringen av arkitektkårens struktur och det ökade an-talet tjänstemän och anställda arkitekter i vad Ahlberg definierar

106. Ahlberg 1944, sid. 473-478.

rande arkitektens yrkesutövning, så som den definieras i den pro-fessionella diskursen är av betydelse för arkitekttävlingen – den fria yrkesmannens frihet, idéproduktion respektive inbördes täv-lan. Här avses såväl en informell tävlan med sig själv och andra som den formella arkitekttävlingen.

SjälvständighetVad innebär det för Ahlberg att vara fri yrkesman? Det finns ett etiskt anslag i hans texter som man kan tolka som ett uttryck för arkitektkårens anspråk på frihet, självständighet och ekonomiskt oberoende. Arkitekten skulle följa främst sitt ”konstnärliga sam-vete”, skriver han i ”Arkitektens utbildning, arbete och ansvar.”.104 Med detta följer ansvar och det förefaller i första hand ha omfattat skyldigheter i förhållande till det formulerade byggnadsprogram-met, till vad arkitekten uppfattade som mest optimalt i förhållande till uppgiften och den uppförda byggnadens kvalitet, i andra hand skyldigheter mot uppdragsgivaren. Arkitekten skulle med andra ord följa sina egna principer och inte göra avkall på den bärande idén eller det koncept han fann vara det mest lämpliga, för det uppdrag han var anförtrodd. Ahlberg skriver vidare att arkitek-tyrket är ”a gentlemanlike profession” och att arkitektens ”[…] privatekonomisk[a] synpunkter[…] aldrig [får] sättas i första rummet”.105 ”[G]entlemanlike” antyder arkitektyrkets förbindelse med en begränsad grupp män ur en borgerlig samhällsklass, kul-tiverade och ekonomiskt oberoende. Ahlbergs uttalande kan jäm-föras med Mogens Mogensens anförande från riksmötet 1936 och ”den forna tidens arkitekt” som Mogensen beskrev som bildad, kultiverad och kunnig i kontrast till arkitekterna med lägre teknisk utbildning eller ingen facklig utbildning över huvudtaget. Ahlbergs och Mogensens beskrivning säger något om yrkets sociala historia, arkitekternas klasstillhörighet liksom de fordringar som ställdes på yrkesmannen. Att vara arkitekt innebär, utifrån Ahlbergs (och Mo-gensens) utsaga, att vara självständig och kunna välja uppdrag hän-syn till ekonomi eller personliga relationer till uppdragsgivaren.

104. RA. Hakon Ahlbergs person- och släktarkiv. Volym 15. Manuskript till tidningsartiklar 1969-82, ”Arkitektens utbildning, arbete och ansvar.” Utan årtal.

105. RA. Hakon Ahlbergs person- och släktarkiv. Volym 15. Manuskript till tidningsartiklar 1969-82, ”Arkitektens utbildning, arbete och ansvar.”. Utan årtal.


och skriver ”Den mest effektiva skolan för att fostra skickliga och ansvarsmedvetna arki tekter är tävlan mellan fria yrkesmän. Där-för är det fria arkitektyrkets upprätthållande den första förutsätt-ningen för utvecklingen av arkitekturen”.109

Att yrkesmannen tävlar tillsammans med sina ”yrkesbröder” innebär att tävlandet var kollegialt och till och med förbrödrande. Det vill säga att tävlandet skapade en ”vi-känsla”, en sammanhål-lande kollektiv manlig yrkesidentitet, vilket understryks av det ständigt återkommande begreppet ”yrkesman”. Det fanns ingen fiendskap mellan konkurrenterna utan lojalitet präglade relatio-nerna yrkesmännen emellan och denna syftade till arkitekturens bästa. nyckelorden i Ahlbergs citat är fri, fritt och fria vilka före-kommer tillsammans med begreppen tävlan/tävling och yrkesman. Anaforen understryker frihetens betydelse. Utsagorna antyder dels något centralt för arkitekttävlingens funktion, dels en avgörande beståndsdel i yrkesmännen yrkesutövning. Innebörden av fri pekar på kärnan i arkitekternas praktik – det fria, självständiga arbetet, det utan administrativa, ekonomiska och juridiska begränsningar kreativa arbete vilket operationaliserades under de fria yrkesmän-nens idéutveckling inför en kommande projektering. Idéutveck-lingen, det fria kreativa arbetet rymdes inte inom tjänstemannaar-kitektens roll, med granskande och kontrollerande uppgifter inom plan- och byggnads- samt fastighetslagstiftningens ramverk, varför man kan tänka att Ahlbergs ämbetsman, både innan och under sin tjänstemannabana behövde tävla för att upprätthålla sin kapacitet.

I den odaterade artikeln ”Arkitektens utbildning, arbete och ansvar” utvecklar Ahlberg innebörden av tävlandet ytterligare. Här sammanfattar han flera föreställningar vilka han anser grund-läggande i och för arkitektens yrkesutövning:

Arkitektyrket är i princip ett fritt yrke och måste så förbli om den intellektuella och konstnärliga konkur-rens, som utgör den viktigaste förutsättningen för ut-veckling och framåtskridande inom arkitekturen skall befrämjas. Detta gäller även om arkitektens skapande verksamhet sker inom ramen av en tjänsteställning eller vid sidan av en sådan.110

109. Ahlberg 1944, sid . 478.110. RA. Hakon Ahlbergs person- och släktarkiv. Volym 15. Manuskript till

som ”[…] företag, vilkas egentliga syfte icke är arkitektverksam-het, utan där arkitektkontoret endast är ett instrument för att be-tjäna en allmän affärsverksamhet, byggnadsindustriell verksam-het, militär verksamhet eller verksamhet av annan art.”107 I arti-keln uttrycker Ahlberg oro för att allt fler arkitekter skulle välja den tryggare bana som livet som anställd erbjöd, med splittring av kåren som följd. Ahlberg väger positionen som anställd – inom staten, inom kommunal förvaltning och inom det privata – mot positionen som fri yrkesman och finner många fördelar med ut-vecklingen. Denna skulle enligt Ahlberg vara positiv så länge de ledande tjänstearkitekterna fortfarande värvades bland de fria yrkesmännen, men om dessa istället enbart vandrat tjänstevägen skulle arkitektens sociala ställning minska, vilket var till skada för arkitekturen. Därför ställer Ahlberg den fria yrkesmannen främst och ger tre förklaringar till sitt val:

1) Därför att det[arkitektarbetet] icke blott är av tek-nisk och ekonomisk utan även av konstnärlig art.[…] 2) Därför att en utveckling av arkitekturen kräver en hård träning av arkitekten på skilda områden, innan specialiseringen sätter in. […] 3) Därför att endast som fri yrkesutövare tävlar ar-kitekten fritt med sina yrkesbröder, och denna fria tävlan är kanske den främsta pådrivande kraften för arkitekturens utveckling.108

Framför allt tredje punkten är av direkt relevans i detta samman-hang medan övriga två griper in i resonemang om tävlingens funktioner för arkitektens yrkesbana respektive yrkesidentitet. Citatets tredje punkt är intressant ur flera synpunkter. Ahlberg avser i citatet inte tävlingsverksamheten som praktik, den forma-liserade, koreograferade och i tid och rum definierade arkitekt-tävlingen utan en informell tävlan och relationen fria yrkesutö-vare emellan. Relationen mellan fria yrkesutövare präglades, för-står man av Ahlberg, av en konstant tävlingsanda och en ständig strävan att förnya sig och förbättra pågående projekt. Ahlberg tillskriver också tävlandet en disciplinerande funktion i artikeln

107. Ahlberg 1944, sid. 476.108. Ahlberg 1944, sid. 476f.


perioder framställs som nödvändiga och tidsbegränsade faser i arkitektens framåtskridande utveckling, som en genomgångspe-riod och en förberedelse inför det egna kontoret och tiden som fri yrkesman.112 Det är framför allt första ledet av yrkesidealet – fri – som får sin belysning genom ”ritslaven” respektive tjänste-arkitekten, såtillvida att båda positionerna innebär viss ofrihet, underordning och beroende. Arkitekttävlingen framstår härvidlag som ett tillfälle för såväl ”ritslaven” som tjänstearkitekten att prö-va sina vingar eller som Lennart Holm skriver i sin artikel ”Varför tävlar arkitekterna?” i Aftonbladet från 1957:

Men de [unga arkitekterna] har uppenbarligen också lusten att, ganska oberoende av vinstchanserna, prö-va sin skaparförmåga på uppgifter utanför det dagliga slavgörat på ritkontoren. Arkitekturen drivs, trots tilltagande fackföreningstänkande, dock ännu framåt av individuella, konstnärliga ambitioner.113

Holm refererar här med ”det dagliga slavgörat” till de arbetsuppgif-ter yngre arkitekter utförde underställda en handläggande arkitekt, som anställda vid en senior kollegas kontor. I kontrast till de po-sitivt laddade ”vinstchanserna” respektive ”skaparförmåga” ställs ”slavgöra”, med sina negativa konnotationer som rutin, tvång, styr-ning, kontroll, monotoni och underordning. Uppfattningen om de nödvändiga men inte helt uppskattade åren som ”ritslav” och ”det dagliga slavgörat” är i princip analog med Ahlbergs inställning till ”lam motion”, som artikulerades i artikeln ”Allmän tävling” 1928. Den ligger också i linje med vad Zimdal lite förklenande omnämner som ”buspraktik” eller småuppdrag, vilka han och Ahrbom arbe-tade med vid sidan av de tävlingar de deltog i under 1930-talet med förhoppning om större och mer utmanande projekt.114 Framför allt är den förenlig med den positiva och idealiserade uppfattningen om den fria yrkesmannen och det fria skapandet.

när nils Sterner 1944 i sin En dag som arkitekt pekar ut skill-naden mellan tjänstearkitekten och den praktiserande arkitekten artikulerar han en liknande uppfattning:

112. Zimdal 1981, sid. 28.113. Holm 1957. 114. Zimdal 1981, sid. 39.

Det är arkitektens intellektuella och konstnärliga aktivitet som utgör utsagans centrala objekt och till vilket övriga föreställningar relaterar. Vi känner igen tankearbetets företräde från akademitäv-lingen, liksom tävlandets betydelse för arkitekturens utveckling och framåtskridande. Konkurrensen är motorn i sammanhanget och utgör en karaktäristisk och nödvändig beståndsdel av det fria yrket. Arkitektens ”skapande verksamhet”, understruket i den handskrivna originaltexten, refererar vidare tillbaka i texten till satsen om den ”intellektuella och konstnärliga” konkurrensen som härmed bestämmer skapandets innebörd.

I artiklarna ovan formulerar sig Ahlberg sällan kring den for-mella arkitekttävlingen utan det begrepp han använder är ”täv-lan”. någon fri tävlan mellan de privatpraktiserande arkitekterna kunde det dock inte vara frågan om mot bakgrund av regleringen av arkitekternas fria konkurrens ur ett strikt marknadsmässigt per-spektiv. Med tävlan avser Ahlberg sannolikt både den strävan efter förnyelse och förbättring arkitekterna delade med varandra och som lades ned i varje enskilt projekt, och det tävlande som skedde genom den formaliserade arkitekttävlingen. Man kan avslutnings-vis emellertid konstatera att Ahlbergs tonvikt på tävlandet, bidrar till att ge den formella arkitekttävlingen, och särskilt den allmänna tävlingen, en absolut central betydelse i kårens praktik. enbart som privatpraktiserande och handläggande arkitekt, då frihet var tillförsäkrad, kunde arkitekten dra nytta av den stimulerande kon-kurrensen yrkesmännen emellan och den sporre som tävlandet ge-nererade investerades i uppgiften, såväl i den informella som i den formella tävlingen.

Yrkesidealets antiteserPå ett för arkitekttävlingen relevant sätt, förhåller sig både tjäns-temannens och de anställda arkitekternas positioner i den profes-sionella diskursen antitetiskt till den fria yrkesmannen. Yrkesi-dealets innebörd återspeglas av kårens föreställningar om såväl ”ritslaven” som tjänstearkitekten.”Ritslav” är det begrepp som både Zimdal och åkerlind använder om praktiktiden under ut-bildningen eller den första anställningen efter examen.111 Dessa

tidningsartiklar 1969-82, ”Arkitektens utbildning, arbete och ansvar.”. Utan årtal.

111. Zimdal 1981, sid. 26. åkerlind 2007, sid. 40.


anställd efter examen definierades istället som en förutsättning för det egna arkitektkontoret och en mellanlandning. Båda po-sitionerna innebär dock att arkitektens självständiga skapande är kringskuret och underordnat ekonomiska och strukturella villkor. Den formella arkitekttävlingen framstår därför som en attraktiv möjlighet att under en kort tid inträda i den fria yrkesmannens po-sition, tillskapa sig inte bara självständighet i den fria yrkesman-nens idealposition, utan också möjligheten att ”slå igenom” och skaffa sig egna uppdrag. Genom att tävla kunde anställda arkitek-ter, bland dem ”ritslavar” och tjänstearkitekter (i den mån de inte var förhindrade av sin tjänsteinstruktion), åtminstone för en kor-tare period inträda i den fria yrkesmannens position och därige-nom operationalisera och underbygga den habitus som grundlades under utbildningstiden och förverkliga sig som fria yrkesmän.

Båda positionerna är dessutom formulerade utifrån en avsak-nad och kan därför tolkas som ofullkomliga eller ofulländan. ”Ritslavens” genom att denne är underställd en ansvarig handläg-gande arkitekt och tjänstearkitekten genom att dennes verksam-het är reglerad av politiska beslut, respektive plan-, byggnads- och fastighetslagstiftning. I nils Carlgrens anförande definieras vidare tjänstemannapositionen och särskilt stads- och länsarkitektposi-tionen som fullbordad, i sina egenskaper av ”sluttjänster”.117 Man kan därför tolka denna som inkomplett, till skillnad från ”ritsla-ven”, vilken även den definieras som ofullständig, men på väg mot fullbordan i form av det egna kontoret, mot den fria yrkesman-nens position. Det är därför signifikativt att Ahlberg skriver i ”Ar-kitektens utbildning, arbete och ansvar” att ”[…] en äkta arkitekt blir aldrig lycklig och aldrig heller riktigt duglig, om han inte får tävla och slåss i sitt yrke […]”.118 Det är en hård dom över de arki-tekter som valt tjänstmannabanan men ytterst belysande för täv-landets betydelse för produktionen av arkitektens yrkesidentitet. en verklig arkitekt tävlar med och mot sina kollegor och sig själv. De arkitekter som av olika anledningar valt att inte tävla eller inte hade möjligheten kunde, om vi hårdrar Ahlbergs uttalande, hel-ler aldrig utvecklas till riktiga arkitekter eftersom det endast var genom tävlan som arkitekten kunde fulländas. Den tävlande fria arkitekten kan således tolkas som den äkta arkitekten.

117. Carlgren 1940, sid. 83.118. Ahlberg 1944. sid. 477.

Arkitekterna i tjänsteställning, stadsarkitekter, länsarkitekter m. fl. har det ur ekonomisk synpunkt lugnare ställt, en fördel som de emellertid i regel får betala med förlusten av den andliga stimulans, som ett fritt konstnärligt yrke ger sina utövare.115

Här förbinder Sterner det positivt laddade ”andlig stimulans” med det fria konstnärliga arbete som den privatpraktiserande ar-kitektens yrkesutövning innebar till skillnad från tjänstemannens eller ”ritslavens”. Sterner liksom Holm formulerar frånvaron av eget konstnärligt skapande i negativa termer. Den ekonomiska trygghet en tjänst innebar, oavsett privat eller offentlig, betalades med ”förlusten av andlig stimulans”. Användningen av ”andlig stimulans” antyder en själslig och intellektuell dimension av det konstnärliga arbetet som var förbehållet den fria yrkesmannen. Man kan tolka uttalandet som att Sterner uppfattade att arkitek-ten hade försakat något mycket betydelsefullt och att det därför kostade att göra avkall på konstnärligheten. De yrkesmässiga och ekonomiska fördelar som en tjänst innebar kompenserade, utifrån Sterners perspektiv, inte förlusten av den andliga stimulans det egna arkitektkontoret möjliggjorde. Också nils Carlgren antydde i det inledningsvis citerade anförandet inför riksmötet 1939, ge-nom referensen till tjänstemannens ekonomiskt tryggare men i förhållande till den fria yrkesmannen, mer ”relieflösa” tillvaro, att denne under sin tjänsteutövning saknade vad som skulle kunna tolkas som spänningsmoment.

Det rådde även en viss polarisering mellan den privatpraktise-rande arkitekten och tjänstearkitekten, vilket Ahlberg i artikeln ”Arkitekt – Yrkesman eller ämbetsman?” från 1944 artikulerar: ”Icke helt utan skäl har från tjänstearkitekternas sida stundom klagats över en viss bristande förståelse, avundsjuka eller överläg-senhet mot dem från de s. k. fria arkitekterna”.116 Tjänstearkitek-tens yrkesutövning med möjlighet till en privat praktik vid sidan av, betydde vissa fördelar i förhållande till den privatpraktiserande arkitekten, inte minst ekonomisk trygghet. Till skillnad från re-lationen mellan tjänstearkitekten och yrkesmannen råder ingen polaritet mellan ”ritslaven” och den fria yrkesmannen. Tiden som

115. Sterner 1944, sid. 19.116. Ahlberg 1944, sid 478.


kitekturhistorieskrivning. Arkitektmonografin som genre är syn-nerligen intressant i detta sammanhang då den delar flera narrativa motiv med berättelsen om den tävlande arkitekten. De motiv som återkommer i denna har inte sällan anekdotisk karaktär, men skall för den skulle inte förringas. Snarare är anekdoten ytterst klargö-rande för belysningen av den tävlande arkitekten. enligt Soussloff är anekdoten betydelsebärande och beroende av sin ursprungliga förekomst. Beståndsdelar och struktur är desamma oavsett en-skildheter som berättare, aktörer, tid och rum, vilka varierar.121

TävlingstidenVad som utspelade sig under tävlingstiden, när arkitekterna arbe-tade med sina projekt, är förhållandevis höljt i dunkel, åtminstone ur ett historiografiskt perspektiv. Särskilt tre moment i berättelsen om den tävlande arkitekten framstår, med utgångspunkt i Barthes definition av en kardinalfunktion och den ”biografiska tid” som Cathrine Soussloff definierar, som betydelsefulla. Särskilt Ster-ners essä är klargörande varför den här tillåts bilda en röd tråd. essän karaktäriseras av omväxlande partier av relativt neutralt hållna beskrivningar av projekterings- och byggprocessen, olika typer av byggnadsuppgifter och den dagliga verksamheten på ar-kitektkontoret samt dramatiserade skildringar av olika moment under tävlingstiden, vilka därigenom förstås som viktiga. Dessa förtätade beståndsdelar är: tillblivelsen av tävlingsförslagets bä-rande idé, sista dygnet före inlämningen och slutligen inlämning-en i sig. Dessa återkommer i historieskrivning och tävlingsdiskurs och får därför sägas konstituera berättelsen om den tävlande ar-kitekten. Dessa konstituerande motiv kan förbindas med de his-toriskt förankrade praktiker och livsmönster som inpräntas och förkroppsligas under utbildningstiden och som aktualiseras i den formella tävlingen: skisspraktikens idéutveckling, tävlingsarbetets gränslöshet i tid och rum samt kampen mot klockan. Momenten kan jämföras med dem som framkommer i berättelsen om utbild-ningstidens tävlande. Denna skiljer sig från berättelsen om den tävlande arkitekten genom kritikens närvaro varför man kan fråga sig vad frånvaron av bedömningsmomentet som narrativt motiv i berättelsen om den tävlande arkitekten egentligen betyder.

121. Soussloff 1997, sid. 149.

Den tävlande arkitekten

Om den äkta arkitekten, för att rekapitulera Ahlbergs påstående att ”en äkta arkitekt blir aldrig lycklig och aldrig heller riktigt duglig, om han inte får tävla och slåss i sitt yrke i”, i egenskap av fri yrkesman var en tävlande arkitekt, vem var då den tävlan-de arkitekten? Det är inte ointressant att granska vilka arkitek-ter som tävlade, vilka som var framgångsrika i sitt tävlande och vilka som figurerar i mitt material. Det är dock mer givande för avhandlingens syften att undersöka den tävlande arkitekten, också den som en subjektposition i tävlingsdiskursen. Jag avser således den tävlande arkitekten såsom denne framställs i berättelsen om arkitekttävlingen, tävlandet och tävlingstiden, vilken artikuleras i yrkes- och arkitektmonografier som nils Sterners täta essä En dag som arkitekt från 1944, och Helge Zimdals respektive Hans åker-linds retrospektiva En arkitekt minns från 1981 och Som arkitekt i Stockholm på 50-talet från 2006. Dessa berättar förhållandevis enty-digt samma övergripande narration om en tävlande arkitekt, vilken kan sägas utgöra en subjektposition i en identitetskapande diskurs eller berättelse. I detta sammanhang betraktar jag de själv- och yrkesmonografiska texterna som behandlar olika arkitekters yr-kesverksamhet som källor till berättelser i enlighet med Roland Barthes definition av en narration. För att rekapitulera: ”[…] narrative is a long sentence, just as every constative sentence is in a way the rough outline of a short narrative.”119 Dessa narrationer konstitueras intertextuellt, av gemensamma och återkommande motiv, och relaterar andra händelseförlopp och/eller företeelser än dem som framgår bokstavligen. Särskilt vad Barthes definierar som kardinalfunktioner är här av betydelse. en kardinalfunktion är en funktionell och betydelsebärande enhet i berättelsen som öppnar för alternativa händelseförlopp i berättelsen.120

Bland yrkes- eller arkitektmonografierna skall särskilt nämnas Gunnar Asplund arkitekt 1885-1940. Ritningar, skisser och fotografier med en artikel av Hakon Ahlberg. Boken gavs ut 1943, tre år efter Asplunds död. På grund av bokens emblematiska karaktär avslutar jag kapitlet med en närmare analys av Ahlbergs artikel för att be-lysa förbindelsen mellan kårens tävlingsdiskurs och en operativ ar-

119. Barthes 1977, sid. 84. 120. Ibid., sid. 94.


när man utfått tävlingshandlingarna, med under-lagskartor och ett bindande lokalprogram, vidtar en del analyser av utrymmesdimensioner och försök att sammankoppla de olika enheterna för anpassning till den tänkta byggnadsplatsen, som ju kan vara mer eller mindre kuperad, ibland så att man omedelbart måste ha tillgång till en modell av terrängen. efter sådana preliminära utkast går man uppgiften närma-re in på livet, prövar funktionella, konstruktiva, soci-ala, ja rentav litterära infallsvinklar, varvid en natur-lig hushållning med attributen är en självklarhet för framgång. Småningom samlar man sig till en bärande idé eller huvudgrepp. Om man således funnit ett rätt spår, brukar pusslet falla naturligt ut, och man kän-ner på sig att man fått ett önskat underlag för den slutliga detaljutformningen och uppritningen, vilken vi lärde oss att tilldela erforderlig tid. […].123

Zimdals utsaga stöder iakttagelsen om en etappvis process. Hos Zimdal antar processen dock karaktären av en metodisk analys av dels programförutsättningar, dels tävlingsområdet. Utifrån dessa premisser prövas olika alternativ med utgångspunkt i ett antal mer eller mindre fasta parametrar. Också Zimdal påtalar ögon-blicket då en bärande idé tar slutgiltig form. Han skriver att ”man samlar sig”, att ”pusslet falla naturligt ut” och att ”man känner på sig att man fått ett önskat underlag”, vilket antyder en intuitiv känsla av att vara på rätt väg. Detta ögonblick innebär en slut-punkt för den bärande idéns tillkomst och startpunkten för vida-reutveckling, detaljbearbetning och slutligen uppritning. Då finns det inte längre någon återvändo utan idén måste förädlas, kom-pletteras med detaljer och slutligen ritas upp. Momentet utgör en tydlig kardinalfunktion som öppnar för en väg på bekostnad av flera andra vilka väljs bort och därför sätter gränsen för vad som definierar kvalitet i förhållande till tävlingsuppgiften. Skiss- respektive uppritningsmomentet intar varandras positioner i den formella tävlingen och det framgår av Sterners utsaga att skissmo-mentet tilldelas mest tid medan uppritningen får göras på några dagar innan inlämning.

123. Zimdal 1981. sid. 39f.

Skisspraktikens idéutvecklingTävlingstiden som helhet framstår utifrån Sterners beskrivning som en mycket betydelsefull period, en tidsrymd som erbjöd ett avbrott från den vardagliga praktiken och en tid som pendlade mellan ytterligheter, ett frirum med andra ord. Sterner skriver:

en tävlingstid är en tid av hopp och besvikelse. Innan man trängt in i uppgiften och behärskar den går det trögt. Man får inte grepp om någonting. Man tror sig ena dagen ha funnit en lösning. Dagen därpå förkas-tar man den. Man börjar om på nytt, bibehåller nå-got av de första idéena, kompletterar och arbetar om. Tiden jagar en. Man sover dåligt på nätterna. Vaknar mitt i natten. Hjärnan arbetar. Man blir liggande vaken och tänker, finner nya lösningar, som följande dag blott visar sig värdelösa. Skisserna hopar sig. Värst är det att behöva vara på kontoret på dagarna och där syssla med annat. […] Det känns som en lättnad när, man äntligen kan besluta sig att utforma en av de lösningar man kommit fram till. Då har man i regel endast bara några få dagar på sig för upprit-ningen. Dagar, som också måste ägnas åt lösandet av plandetaljer och fasader.122

Sterner använder sig av tempoväxlingar i sin essä för att dramati-sera berättelsen. Främst är denna retoriska strategi märkbar i sats-byggnad och satslängd. Idéutvecklingen skildras som en särskilt svår tid genom korta och enkla satser. Det är under födslovåndor som arkitekten bestämmer sig för en bärande idé vilket kontras-teras mot den lättnad som infinner sig då beslutet är fattat. Det framkommer att arkitekten hellre vill arbeta med tävlingsförslaget än med sina ordinarie uppgifter, att arbetet med tävlingsförslaget ansågs vara viktigt och upptog mycket av arkitektens tankar, såväl dagtid som nattetid. Sterner beskriver utvecklingen av projektet som en etappvis prövande process under vilken uppslag utarbetas, bearbetas, bibehålls eller förkastas.

Även Zimdal beskriver färdigställandet av ett tävlingsprojekt, om än i ett mer nedtonat stämningsläge:

122. Sterner1944. sid. 11.


avgörande moment för arkitektens fortsatta utveckling såtillvida att det var förslagets bärande idé som bedöms av prisnämnden och valet av koncept kan få ödesdigra konsekvenser. Vändpunkten ka-raktäriseras av Zimdal som en intuitiv känsla följd av lättnad vilket antyder att tillkomsten av förslagets bärande idé innebär en anspän-ning, vilken i sig pekar mot momentets stora betydelse. Denna an-spänning tyder på att en av tävlingens mest fundamentala aspekter utgörs av idéns koncipierande snarare än detaljbearbetningen och det slutgiltiga uppritandet av förslaget. Vad jag härigenom vill tyd-liggöra är ett) att det var den bärande idéns tillkomst som utgjorde tävlingstidens fundamentala moment två) att tankearbetet upptog merparten av tävlingstiden medan detaljutformningen och upprit-ningen ägnades de sista skälvande timmarna innan inlämningen och tre) att gestaltningen av ett tävlingsförslag främst innebär en intellektuell aktivitet snarare än en praktisk eller hantverksmässig. Likt medaljtävlingen och KTH:s programuppgifter intar skissen och skissandet en särställning vilket framhäver arkitekttävlingen som en intellektuell eller kreativ process.

Sterner och Zimdals korta uppehåll vid skisserna eller utkasten synliggör den historiskt väl förankrade tudelningen mellan tan-kens och handens arbete, mellan den kreativa idéutvecklingen och det praktiska utförandet. Det var genom skissandet som tävlings-förslagets bärande idé stegvis tog form. Sterner berättar att ”skis-serna hopar sig”. Också Zimdals ”utkast” antyder en skissprocess. Den förenande länken mellan tanken, arkitektens föresatser att finna den rätta formen och det färdiga tävlingsförslaget i form av ritningar, utgörs av arkitektens skissmetod. I berättelserna illus-trerar också antalet skisser som ökar eller ligger i travar, arkitek-ternas idoga och hängivna arbete med tävlingsförslagen.127

Gränslöshet i tid och rumDet andra konstituerande motivet i berättelsen om den tävlande arkitekten utgörs av det sista dygnet innan inlämningen av täv-

127. I anslutning till denna analys av den bärande idéns tillblivelse och skissens närvaro i Ahlbergs och Sterners texter, publicerade 1943 res-pektive 1944, vill jag uppmärksamma att boken Konstverkets födelse, av Ragnar Josephson. Denna gavs ut första gången 1940 och i en andra upplaga redan 1941. Det är inte otänkbart att såväl Ahlberg som Ster-ner hade kännedom om och haft tillgång till boken och tagit intryck att Josephsons skildring av de refererade konstverkens tillblivelseprocesser.

Citaten synliggör en bild av en relativt systematiserad tillbli-velseprocess. Arbetsprocessen i sig är inte det intressanta här, utan det moment som innehåller en för Sterner och Zimdal ge-mensam och igenkännbar vändpunkt då en idé av olika skäl ges företräde framför andra. Denna vändning är accentuerad också i Bengt Lindroos biografiska Att vara arkitekt kan vara att… från 2008, i vilken Lindroos bland annat berättar om tillkomsten av ett, förvisso mer sentida, tävlingsförslag. Lindroos redogör för ar-betet med sitt förslag till tävlingen om kvarteret Ormen och Orm-saltaren vid Slussen i Stockholm:

Jag var nu inne i den skissperiod när programmets alla krav och detaljer, bilderna av befintliga hus, omgivande gaturum, mellanrum, luftrum, terrasser, träd, en del ovidkommande förhållanden och fördo-mar, överväganden och önskemål matats in i hjärnan och prövats på papper dagligen i veckor. Så småning-om infaller den dag då hjärnan plötsligt är mogen för en stimulans från öga, näsa eller varför inte tungans smaklökar.124

Lindroos fortsätter berättelsen med hur han plötsligt ser tävlings-projektet i osten på tallriken och flyttar runt en burk på matbor-det tills den överensstämmer med KF-husets läge på andra sidan gatan från tävlingsprojektet. ”Sen var det bara att rita upp”, fort-sätter Lindroos125. Som oväntad vändning har motivet, såsom Lindroos skildrar det, en tacksam dramaturgisk karaktär och lik-som en anekdot har denna berättelse kommit att upprepas och återberättas i olika sammanhang.126.

Vi kan också notera att det ögonblick av klarhet, i vilket den bärande idén föds, omtalas åtminstone hos Zimdal, och i viss ut-sträckning även hos Lindroos, metaforer. I detta ögonblick skapas konst. Den intuitiva insikten om att nu var den bärande idén född, var över lika snabbt som den infann sig men innebär ett viktigt åtskiljande moment i tävlingsförslagets tillblivelseprocess. I enlig-het med Barthes kardinalfunktion utgör koncipieringstillfället ett

124. Lindroos 2008, sid. 183.125. Lindroos 2008, sid. 183.126. enligt Bengt Lindroos, i samtal den 2009-05-27.


tet med tävlingsförslagen pågick utanför ordinarie arbetstid. Carl Bergsten berättar för sin fästmö om dygnet innan inlämningen av ett tävlingsförslag, vilket Bengt OH Johansson på grundval av Bergstens brev återger i sin avhandling om dennes verksamhet:

nej detta fick jag ej klart förrän i sista minuten. Det skulle vara inlämnat kl. 3 em. och ej förrän kl. ½ 3 sändes det härifrån. Det var ett förfärligt gnoende hela gårdagen förmiddag och natten till gårdagen sov jag endast en timma. Det är märkvärdigt vad det är svårt att beräkna tiden. På fredagen tyckte jag vi hun-nit ganska långt så jag hemförlovade ritarna kl. 9 på kvällen och satte till och med i fråga att de ej skulle komma nästa dag. Morssing och jag satt naturligtvis hela natten så gott som, men icke förty knogade vi alla fyra in i det sista, […].129

Också Zimdal beskriver hur han och kompanjonen Ahrbom i bör-jan av 1930-talet utförde sitt tävlingsarbete på kvällar, helger samt semestrar, hur de fick påskynda arbetet mot slutet och använde Ahrboms sängkammare som kontor: ”Forceringen på slutet var ofrånkomlig, med ofta flera nätters arbete, då det gällde att kunna hålla ut. I sista fasen blev man emellanåt tvungen att anlita medar-betare, t ex konstnärer för målning av perspektiv.”130 Även åkerlind berättar om hur 1950-talets unga och nyutexaminerade arkitekter arbetade hemifrån, inte sällan nattetid, med tävling efter tävling.131 Ahlbergs sista natt inför inlämningen av förslaget till redan nämn-da tävling om ekmanska sjukhuset i Göteborg 1947, tillbringades på kontoret. Han skriver: ”efter en intensiv genomvakad natt som avslutades med champagne på morgonkröken på kontoret var för-slaget färdigt att inlämnas kl. 12 dagen den 1 december. Uppslaget till planen hade jag fått under nattliga funderingar; […]”.132

Citaten upplyser om hur gränserna mellan arbete och fritid upplöses i och med arkitekttävlingen, hur arkitekterna jobbar dag som natt perioden innan inlämning och hur vardagens både

129. Citat av Bergstens brev till fästmön ur Johansson 1965, sid. 188.130. Zimdal 1981, sid. 39f.131. åkerlind 2007, sid. 5.132. RA. Hakon Ahlbergs person- och släktarkiv. Volym 14, ”Vårt liv”, del

IV. 1946-.

lingsförslaget. Detta vittnar om nattarbete, sömnlöshet, umbä-randen, ansträngning och spänd förväntan. De upplyser också om att arkitekterna inte sällan kallar in extra medarbetare för att slutföra de sista ritningarna, vilket ytterligare åskådliggör åtskill-naden mellan tankearbete och uppritning. Framför allt Sterners berättelse skildrar det sista dygnet som en förtätad arbetsperiod. Detta dygn inleder Sterners essä En dag som arkitekt och vi får på ett retoriskt välformulerat vis möta den namnlöse arkitekten mitt i dennes arbete med tävlingsförslaget:

Klockan är 3 på natten. Det är knappt 9 timmar kvar tills tävlingsförslagen till nytt stadshus, stadshotell, bibliotek och badhus i Västerköping skall vara inläm-nade. en något tryckt men intensiv stämning råder i de rum av min bostad, som tillfälligt omvandlats till arkitektkontor. Där sitter min tävlingskompanjon och svettas över en situationsplan och där arbetar tyst och energiskt en av våra medhjälpare, som inkallats till förstärkning sista natten. I ett rum bredvid har ”konstmålaren” placerats, försedd med en grogg och cigarrcigaretter som nödvändig inspiration. Han hål-ler just på att lägga färg på ett interiörperspektiv. På ett bord intill arbetar modellören, han som gör husen i gips. De skall sedan fästas på en modellplatta.

Bullret från storstaden har nyss tystnat, man hör endast stegen från en och annan nattvandrare.

Det har varit en jäktande tid. Tävlingen utlystes för 4 månader sedan, men som vanligt är vi ute i sista minuten. Vi har blott kunnat offra de sista 3 veckorna på tävlingen, och av dessa endast kvällarna.128

Citatet är mycket upplysande, framför allt sett till den berättelse Sterner väljer att presentera. Sterners arkitekt vittnar om trött-het efter flera arbetspass långt in på natten, tidspress inför inläm-ningen samt en påfrestning eller upphetsning som kan beskrivas med ord som spänning och förväntan eller tävlingsanda. Sterner är inte ensam om att skildra det sista dygnet innan inlämningstid-punkten som en mödosam tid eller om att upplysa om att arbe-

128. Sterner 1944, sid. 9.


kompanjon och vår medhjälpare efter med den stora modellkartongen, som är besvärlig att bära.

Vi springer Strandvägen fram mot postkontoret på Grevgatan. en minut i 12 slänger vi våra bördor framför den förvånade postfröken i lucka 6 och begär inlämningsbevis. Hon gör stora ögon, men efter för-klaringar begriper hon saken. Hon har varit med om det förr. Vi sjunker ned på bänken i postkontoret och tar igen oss. Andfåddheten efter språngmarschen har ännu inte släppt. Vi är trötta men lyckliga.

efter en liten stund kommer postmästaren med inlämningsbeviset prydligt utskrivet på postens pap-per med stämplar och allt. 11,59 står där. Vi hann!133

Förutom att i detalj berätta om händelseförloppet framställer Ster-ner här inlämningen som ett avgörande moment. Hans språkbruk ger ett intryck av att det i det närmaste är en ”sport” att lämna in så sent som möjlig. Användningen av huvudsatser, korta stycken och meningar samt utropstecken upplyser oss om en brådstörtad färd från hemmet, där arbetet med tävlingsförslaget utfördes, till postkontoret. Allitterationen och de aktiva rörelseverben ”stör-tar”, ”springer” och ”slänger” framhäver det höga tempot och dramatiserar berättelsen, vilket i sin tur kontrasteras mot lugnet som infinner sig när arkitekterna och deras medhjälpare ”sjunker ned” på postkontorets bänk. Sterner frågar sig vidare hur många arkitekter som deltagit i tävlingen och konstaterar att antalet uppgår till omkring 200: ”Vanligen lämnas det in mellan 75 och 100 förslag. Om det är 2 à 3 arkitekter som ritar på varje förslag, blir det omkring 200 arkitekter”. Han avslutar: ”De flesta är nog liksom vi ute i sista minuten”.134

Zimdal vidareutvecklar inlämningsmotivet genom att detalje-rat redogöra för förfarandet med tävlingsritningarna inför inläm-ningen: ”Sista anhalten brukade bli hos ”klistergubben” Forsblad på Oxtorgsgatan. Där samlades ofta flera tävlingsdeltagare helt ofrivilligt, så att man redan då kunde inringa sina konkurrenter”.135 Det förefaller inte ha varit helt ovanligt att ett antal deltagare fick

133. Sterner 1944, sid. 15.134. Sterner 1944, sid. 13.135. Zimdal 1981, sid. 40.

rumsliga och tidsmässiga gränser suddas ut. De återkommande re-dogörelserna för arkitekternas nattarbete belyser naturligtvis den tidspress som drabbade dem dygnen innan inlämningen. Flera skäl ligger bakom den knappa tiden: svårigheter att beräkna tiden som Bergsten skriver, våndan över att behöva bestämma sig för ett alternativ som Sterner antyder eller tävlingsprojektets kom-plexitet och analysens olika moment och parametrar som Zimdal indikerar. en inte oväsentlig bakomliggande faktor hos nattarbe-tet är det enkla faktum att tävlingsarbetet ofta sköttes utanför or-dinarie arbetstid. Som utvalt motiv i berättelsen om den tävlande arkitekten visar nattarbetet emellertid upp dennes upptagenhet med sitt yrke och hängivelse inför sitt arbete och sitt tävlings-projekt. nattarbetet får framför allt hos Sterner en iögonfallande status. Genom att påbörja hela essän i slutskedet av tävlingstiden snarare än vid tävlingstidens inledning avviker Sterners text från en kronologisk disposition, vilket framhäver detta moment som betydelsefullt. Sannolikt avser han att härigenom göra läsaren in-tresserad av arkitektyrket vilket var syftet med essän.

Kampen mot klockanett annat förekommande motiv i berättelsen om tävlandet och täv-lingstiden utgörs av inlämningsmomentet. Detta moment saknas i berättelsen om utbildningstidens tävlande. Inlämningen av pro-gramuppgifterna i tid intar inte heller samma kritiska funktion som inlämningen av tävlingsförslaget i den formella arkitekttävlingen. Att inlämningen skedde före utsatt tidpunkt var avgörande för att tävlingsförslaget skulle vara programenligt och kunna tas upp till bedömning. Om förslaget inte lämnades in i tid diskvalificerades det och togs inte upp till bedömning och hade heller ingen möjlig-het att få pris. Inlämningsmoment var och är de facto ett kritiskt ögonblick i tävlandet, en korsväg för alternativa utvecklingslinjer.

efter skildringen av nattarbetet i En dag som arkitekt fortsätter Sterner med att redogöra för inlämningen av tävlingsförslaget:

nu är det endast 20 minuter kvar. Vi krälar nästan på golvet och försöker åstadkomma ett snyggt paket.

Vi höll på att glömma namnsedeln! Min fru kom ihåg den i sista minuten.

Tio minuter kvar. Vi störtar ned för trapporna. Jag först med ritningspaketet och adresslapparna, min


sultatet blev mer förutsägbart. ett optimalt förhållande ur detta spänningsperspektiv måste sägas vara de tävlandes jämlikhet, ef-tersom tävlingens utgång blev mer oförutsägbar. Tävlingsreglernas krav på anonymitet får härigenom en annan funktion än att enbart bidra till tävlingens objektivitet. De lika villkoren och särskilt ano-nymiteten utjämnar de tävlandes inbördes skillnader i ålder och rang, vilket är intressant ur ett spelperspektiv. Utjämningen ger sken av de tävlandes jämlikhet och åstadkommer därigenom ett spel mellan likar. Spelet blir härigenom mer oförutsägbart och där-med mer spännande. ett spel mellan likar är också ett djupt spel. Geertz konstaterar att ju större social jämlikhet som råder mellan deltagarna och ju högre dessas status, desto djupare blir match-en.140 Arkitekttävlingens krav på anonymitet tjänar utifrån spelme-taforen därför fler och andra funktioner än att enbart förhindra jäv. Anonymiteten, och därmed jämlikheten spelare emellan, bidrar till spänningen eftersom ett spel med kända deltagare vilka har syn-bart olika förutsättningar, innebär ett ojämlikt spel. Bryter de täv-lande sin anonymitet inför varandra, förändras naturligen princi-perna och tävlingens utgång blir mer förutsägbar. å ena sidan ökar rimligtvis spänningen för den oetablerade arkitekten om han har respekterade medtävlare. å andra sidan minskar spänningen för en redan erfaren och välrenommerad arkitekt eftersom orutinerade och okända (dock ej anonyma) deltagare inte är någon ”match”.

Den exakta tidpunkten för inlämningen är inte bara avgörande för om förslaget skall tas upp till bedömning eller ej. Inlämnings-momentet framställs i narrationen som kritiskt också genom den exakta tidsbestämningen av inlämningsögonblicket. Det utgör, förstår vi av utsagornas frekvens, ett mer eller mindre standar-diserat och återkommande moment i både tävlingspraktiken och i berättelsen och innebär en gemensam erfarenhet med historisk grund. Den anspänning, förväntan och upphetsning med påföl-jande avspänning som kan skönjas i framför allt Sterners berät-telse tyder på momentets kritiska karaktär. Mot bakgrund av ovansagda framstår inlämningen i sista minuten som en nästintill ritualmässig procedur.

De exakta tidsangivelserna kan i sig liknas vid en form av täv-lan eller en sport. Genom att å ena sidan lämna in förslagen i sista minuten, å andra sidan berätta om detta, ingår arkitekten/berät-

140. Geertz 2000, sid. 441.

kännedom om varandra, om inte hos ”klistergubben” (åkerlind talar om flera bokbindare på nedre norrmalm som kunde klistra upp ”skisspappersritningarna” på styv kartong)136, så vid plat-sen för inlämningen, vid postkontor och vid godsavdelningen på Stockholm Centralstation där arkitekterna lämnade in sina för-slag för vidare transport ut i landet till den ort tävlingen anordnats i. Även om Zimdal beskriver mötet med andra tävlingsdeltagare som ”helt ofrivilligt”, kan vi tolka risktagandet som kalkylerat ef-tersom mötena rimligtvis borde ha varit möjliga att undvika, ge-nom att exempelvis skicka förslaget med ett ombud. ett alternativ till att betrakta sammanträffandena som ofrivilliga och spontana, är att se dem som ett tillfälle till informell granskning av övriga tävlingsdeltagare för att kunna uppskatta tävlingens utgång och resultat. Zimdals uttalande om att ”ringa in” konkurrenterna ta-lar för en tolkning i denna riktning.137

Spänningens djupa spelDessa obetydliga anteckningar av Zimdal står ensamma i sitt slag och kan endast ge en antydan om en logik hos tävlandet och inläm-ningen som berör de spänningsmoment, vilka rimligtvis ingår i ett spel av arkitekttävlingens slag. Spänning ingår som ett ofrånkom-ligt element i den lek eller det spel Johan Huizinga definierar i Den lekande människan och föreligger troligtvis även i arkitekttävlingen genom den ovisshet om tävlingens utgång som råder under täv-lingstid och under bedömning. 138 De spekulationer Sterners arki-tekt ägnar sig åt kring det kommande tävlingsresultatet då denne ”väger förslagets chanser” och undrar över hur övriga deltagare löst uppgiften antyder även det, arkitekttävlingens spänningsmo-ment.139 Sannolikt kunde kännedomen om övriga deltagare och deras förslag öka spänningsmomentet och därmed betydelsen av tävlingen för den enskilda arkitekten. Man kan föreställa sig att ju fler kvalificerade arkitekter som deltog, desto mer spännande och betydelsefull ansågs tävlingen. Det omvända torde också gälla. Förslag som man betraktade som sämre eller mindre kvalificerade än det egna minskade sannolikt spänningen eftersom tävlingsre-

136. åkerblad 2007, sid. 52.137. Zimdal 1981, sid. 40.138. Huizinga 2004 (1938), sid. 21.139. Sterner 1944, sid. 14.


tävlingstiden men början på bedömningsarbetet. Genom inläm-ningen övergår berättelsen och tävlingspraktiken i ett nytt skede vilket också manifesteras. Scenförändringen medför också nya ak-törer. Om tävlingsdeltagarna spelat huvudrollen under tävlingsti-den, träder nu prisdomarna in på scenen. Från detta ögonblick har inte längre tävlingsdeltagarna något inflytande över den fortsatta utvecklingen utan framtiden ligger i prisdomarnas händer. Från-varon av bedömningsmomentet i berättelsen om den tävlande arkitekten får härigenom sin förklaring, konstaterar jag. Bedöm-ningen och tävlingsvinsten artikulerar en delvis annan berättelse – den om arkitektens genombrott.

Också genombrottsmotivet kan förstås som en vändpunkt i en berättelse, dock inte i berättelsen om den tävlande arkitekten utan i en berättelse om den unge arkitektens storartade inträde på arkitektbanan. Som narrativt motiv har genombrottet en spän-ningsskapande funktion och tillför berättelsen en undertext om arkitektens förmåga. Det motståndets metaforik som här gör sig gällande, utmålar den vinnande arkitekten som kompetent eller begåvad och som en som trots motstånd övervinner svårigheter och gör sig gällande i arkitekttävlingarna. Genombrottet som nar-rativt motiv kan tolkas som att den vinnande arkitekten bryter sig ur massan av anonyma och därmed okända tävlingsdeltagare och gör sig synlig. Metaforikens hemvist i kampen, krigets och kon-fliktens diskurs bidrar till det motstånd som tävlingen som strid och kamp implicerar, ett motstånd som kan tolkas som en om-skrivning eller skönskrivning av de svårigheter en ung och okänd arkitekt måste erfarit vid sitt inträde på arbetsmarknaden. Sker genombrottet tidigt under arkitektens bana, kanske redan under studietiden som i fallet med eLLT, uppfyller arkitekten också föreställningen om den gudabenådade begåvningen, som enligt ernst Kris och Otto Kurz i Legend, Myth, and Magic in the Image of the Artist upptäcks tidigt. Motivet kom först att användas av Gi-orgio Vasari i Le Vite från 1550 när denne beskriver upptäckten av Giotto, hävdar de. Motivet kom senare att användas regelmäs-sigt i konstnärsbiografin och i, som jag uppfattar det, den svenska arkitektmonografin. 141 Också föreställningen om tävlingen som ett genombrott har härletts till Vasari. I Le Vite redogör denne för tävlingen om bronsdörrarna för baptisteriet i Florens 1401,

141. Kris och Kurz 1979, sid. 27ff.

taren i, och befäster en tradition samt reproducerar praktiken. Han manifesterar sin medverkan i den enskilda arkitekttävlingen liksom sin delaktighet i traditionen och agerar som arkitekter age-rar. när så Sven Markelius lämnar in sitt förslag till tävlingen om Fredhäll och Kristineberg 1927 med mottot ”11,59” manifesterar han sin delaktighet i reproduktionen av ett konstnärligt hand-lingsmönster. Motivet heroiserar den tävlande arkitekten och ar-kitekttävlingen eftersom risken att faktiskt missa tidpunkten för förslagets inlämning ökar ju senare denna sker. Vid inlämningen sätts hela arkitektens engagemang, tid och arbete som han lagt ned i tävlingsprojektet på spel. Antingen hinner han lämna in och träder då in i ett spel i vilket större och djupare värden ak-tualiseras. Annars var allt arbete förgäves. Vi kan föreställa oss att dramat och spänningen ökar ju senare inlämningen sker. De exakta tidsangivelserna påminner om sportens mätmetoder. Sam-tidigt uppvisar inlämningsmomentets narration en annan aspekt av sportslighet, i begreppets utvidgade betydelse, det vanemässiga risktagandet med nonchalanta förtecken och tävlingsdeltagaren som intar gentlemannens obesvärade pose. Det finns en gräns för hängivelsen och den sträcker sig till inlämningsögonblicket. nu är tiden inne för att spela ointresserad av arkitekttävlingen och av en eventuell vinst, alternativt den uteblivna vinsten. Det är ju bara en tävling. Att förneka intresset för arkitekttävlingen och en möjlig vinst, också förenad med världslig framgång, prispengar och eventuella uppdrag, innebär dock att förneka ekonomin yt-terligare. Intresset av ointresset för tävlingen kan sägas vara den ultimata investeringen i spelet och tävlingen eftersom den verk-liga insatsen härigenom förminskas. enligt spelets regler, såsom Bourdieu definierar dem, blir effekterna av en eventuell vinst i dessa fall större eftersom de insatser som görs i det fördolda, med förfinade medel och utan synbar personlig vinningslystnad har större verkningsgrad än insatser som sker inför öppen ridå. Det är, vill jag avslutningsvis hävda, spelet eller tävlandet i sig som är betydelsefullt. Arkitekten uppträder genom att lämna in i sista minuten som arkitekten förväntas uppträda; om jag dramatiserar det, som en kallad konstnär.

Inlämningen av tävlingsförslaget innebär i likhet med den bä-rande idén tillkomst en dramaturgiskt tacksam vändpunkt i be-rättelsen om tävlingen, i tävlingen som praktik och i tävlingen som spel. Det kritiska inlämningsögonblicket innebär slutet på


är en strukturell förnekelse av ekonomi och en strukturell förne-kelse av världsliga behov. Genom att hänge sig åt tävlandet bestri-der arkitekten inte bara ekonomins nödvändighet, utan han söker också tillfället att manifestera sitt engagemang genom möjlighe-ten att bli prisbelönad i tävlingen. ett prisbelönat eller inköpt täv-lingsförslag synliggör den investering i tid och engagemang som tävlingstiden innebär. Samtidigt var tävlandet och tävlingen up-penbart värt besväret. Sterners utsagor är betecknande för synen på arkitekten som en konstnär som försakar livets nödvändighe-ter för arkitekturen. Sterner låter i berättelsen om sin tävlande arkitekt förstå att denne gärna hade satsat mer tid än vad som varit praktiskt möjligt och gjort ännu större uppoffringar till för-mån för tävlingsförslaget genom att beklaga ”vi har blott kunnat offra [min kursivering]”.144 Tiden, engagemanget och eventuella kostnader kan, menar jag, härigenom betraktas som offergåvor till arkitekturen.

Hängivelsens sociala kontextSom för att understryka hängivelsen till yrket framhåller Sterners ovan citerade utsaga: ”[…] vi har blott kunnat offra [min kursive-ring] de sista tre veckorna på tävlingen, och av dessa endast kväl-larna”. Det är insatser i arkitekturens och tävlingens spel, i form av bristande nattsömn, hälsa och familjeliv, som satsas, förutom engagemang och arbete under arkitektens fritid. Självfallet inne-bär arkitekttävlingar betydande kostnader för både arrangör och de tävlande arkitekterna eller arkitektkontoren. Omräknat i tid och pengar är det stora värden som arkitekterna investerar i var-je enskild tävling. Detta framgår än tydligare om vi rekapitulerar vad Johannes Olivegren skrev om tävlingen om kyrka i Säffe 1959: ”Bortåt 50 000 timmar motsvarande 1-2 miljoner kronor kastas i striden, förstudier, kasserade förslag, sömnlösa nätter och triumf-tankar oräknade”.145 Med dessa siffror i åtanke får man klart för sig att tävlingen är en i högsta grad ekonomisk affär, ett faktum som döljs av en retorik som betonar vikten av frihet, självständighet, skapande och hängivelse. Arkitekttävlingen och tävlandet är därför principiellt en klass- och genusfråga eftersom den utestängde grup-per som inte hade möjlighet att tävla, av framför allt tidsmässiga

144. Sterner 1944, sid. 9.145. Olivegren 1959, sid. 240.

som tillskrivs vara genombrottet både för renässansen och för de unga arkitekterna och skulptörerna Lorenzo Ghiberti respektive Filippo Brunelleschi.142 Att unga arkitekter skulle vara särskilt be-nägna att tävla eller vara särskilt betjänta av arkitekttävlingar är en intressant uppfattning som möjligen kan relateras till Vasaris konstnärsbiografi och motivet begåvningens tidiga upptäckt.

Arkitektyrket som kallAtt arkitektyrket inte ses som vilket yrke som helst framgår av berättelsen om den tävlande arkitekten. Detta är delvis en bild som också odlades av kåren, vilket framgår av Sterners essä och de motiv han lyfter fram. Inte minst visar berättelsen om den täv-lande arkitekten att tävlingen upplöser gränserna mellan vad som är arbete och vad som är fritid, liksom vad som är plikt och vad som är nöje. Genom det retoriska språkbruket glorifierar Sterner arkitekttävlingen och skriver in den tävlande arkitekten i en tradi-tionell konstnärsberättelse om stark hängivelse till yrket och stora uppoffringar för arkitekturens skull. I En dag som arkitekt beskri-ver han hur det starka intresset för yrket som arkitekterna känner upplöser gränsen mellan yrkes- och privatliv:

Arkitektyrket är ett ganska slitsamt yrke. Det är inte, som i många andra yrken, så att man helt kan koppla ifrån efter den ordinarie arbetstidens slut. Ofta måste man ta till kvällarna för att hinna med vad man skall, och även om man inte arbetar, har ens hjärna svårt att släppa det man håller på med. Men det är ett ofantligt intressant yrke, så intressant, att det för de flesta arkitekter även blir en hobby, […].143

Arkitekt var något man var tjugofyra timmar om dygnet. Arbete och tankar på arbete upptog merparten av arkitektens tid genom att yrkesutövningen också var arkitektens hobby. Gränsen mellan yrkes- och privatliv blev genom tävlingsdeltagandet ytterligare diffus, både temporärt och spatialt då tävlingsprojekten utfördes utanför arbetstid och i hemmet, det vill säga i den privata sfären.

Vad Sterners beskrivning av arkitektyrket som hobby uppvisar

142. Lipstadt 2003, sid. 404. Se också Vasari 1987, 138f.143. Sterner 1944, sid. 23.


framgång. å andra sidan beskriver motivet arkitekterna som oe-gennyttiga som bjuder på den tid och det engagemang som läggs ned i projektets och arkitekturens namn.

Denna egendomliga form av åsidosättande av ekonomiska rea-liteter kan belysas genom att betrakta den tävlande arkitekten som kallad och yrket som ett kall eller en mission. ekonomiska intres-sen får inte sättas före arkitekturens intressen. Härvidlag påmin-ner tävlingslogiken om konstfältets misskännande av ekonomiskt kapital till förmån för konstnärligt eller symboliskt. Det återkom-mande motivet om uppoffring och hängivelse utgör ett tydligt ex-empel på hur arkitekterna, i enlighet med den omvända ekonomi som enligt Bourdieu karaktäriserar ett autonomt fält, förnekar ekonomiskt kapital och dessutom manifesterar sina insatser öppet som för att understryka arkitektyrkets verkliga hemhörighet i den konstnärliga sfären. Den omvända ekonomin manifesteras således både genom tävlingspraktiken och genom narrationen. Vad som ter sig paradoxalt i ett marknadsekonomiskt sammanhang blir fullkomligt logiskt vid betraktandet av arkitekten som konstnär.

Arkitekten som konstnärRudolf och Margot Wittkower redogör för den konstnärliga hän-givelsens historiska bakgrund i Born under Saturn från 1963, och beskriver hur konstnären under renässansen frigjordes från skrå-tvånget. Istället för det i tid och rum reglerade arbetet utvecklade konstnären rutiner kompatibla med sin nyvunna frihet och lät sig uppslukas av konstnärligt arbete i en omfattning som gränsade till tvångsmässighet.149 Denna romantiska bild av konstnären och så småningom bohemen, har under senare år nyanserats och proble-matiserats avsevärt. Bland annat Bourdieu pekar på de svårigheter som den grupp yrkesutövare, frigjorda från ”[…] alla beroende-förhållanden som begränsar eller hindrar dem att sälja fritt sin arbetskraft, […]” mötte och fortsätter ”[…] samtidigt som dessa nya möjligheter också skapade nya former av beroenden.”150 Be-rättelsen om den konstnärliga hängivelsen har kritiserats också från feministiskt håll på grund av det etnocentriska och hetero-normativa perspektiv som reproduceras, en kritik som också kan

149. Wittkower 1963, sid. 53.150. Bourdieu 2000, sid. 102.

skäl. Detta drabbade mest sannolikt kvinnliga arkitekter med an-svar för barn, hem och hushåll och inte osannolikt familjefäder med försörjningsansvar. åkerlind beskriver den sociala kontexten i Som arkitekt i Stockholm på 50-talet. Han skriver att tävlandet mest läm-pade sig för unga ogifta arkitekter eftersom det tog så mycket tid i anspråk. Att hämta ut programhandlingarna var ekonomiskt över-komligt, det som krävdes var tid. Han skriver vidare att han deltog i sin sista tävling 1952, därefter gifte han sig, en i mina ögon klar-görande upplysning om tävlandets sociala villkor.146 Kvar återstår de som antingen inget hade att förlora och kunde satsa allt eller de som hade råd att tävla, de som redan åtnjöt ekonomisk trygghet och därmed befann sig i position att förneka ekonomins betydelse, en position som jag i avsnittet ”Den fria yrkesmannen” konstaterade var normerande. De verkligt hängivna arkitekterna torde rimligtvis varit de som trotsade sina omständigheter och ändå tävlade.

Att delta i allmänna arkitekttävlingar var i slutändan frivilligt och det omvittnade engagemanget framstår därför i viss mån som paradoxal. Däremot belyser hängivelsen som narrativt motiv de unga arkitekternas svårigheter att på egen hand skaffa uppdrag, trots det överflöd av uppgifter som hänvisades till på mötet ”Sätta upp eget” 1956.147 Henrik O Andersson menar också att de unga arkitekterna på 1940-talet ”[…] knappast [hade] en kö av upp-dragsgivare väntande”.148

Uppoffringarna eller offren framhålls, vilket jag redogjorde för i Det rena spelets principer, ofta i legitimerande syfte, som omfattande i förhållande till den osäkra utdelning som arkitekttävlingen inne-bär. Uppoffringarna som narrativt motiv får därför också betraktas som en retorisk positioneringsstrategi av arkitekterna. Genom att de utmålar sig som uppoffrande, hängivna, ärliga och uppriktiga förstärks deras motprestation i förhållande till arrangören. Denne sätts härigenom under en viss press att också respektera och följa regelverk och rent spel. Vidare och för detta sammanhang mer be-tydelsefullt, förstorar narrationen arkitekternas insatser i spelet, det vill säga engagemanget och hängivelsen. å ena sidan framstår då tävlingens implicita motstånd som större eftersom tävlingen sällan betalade sig, varför ett förstapris innebär en ännu större

146. åkerlind 2006, sid. 55f.147. Osign. ”Sätta upp eget”, Arkitekten, nr 23, 10 nov. (1956), sid. 3691.148. Andersson 1980, sid. 13.


så långt tillbaka som till Platons konstteori. Motivet artikulerades dock inte förrän under 1500-talet ”when ecstasy complements the operation of the intellect” men utgör sedan dess ett återkommande narrativt motiv i konstnärsbiografin. 155 Med hängivelsens sociala kontext och de faktiska försakelser som hängivelsen medförde fram-står mytbildningen kring den tävlande arkitekten än klarare.

Arkitektens konstnärliga karismaTrots att arkitektens yrkesroll kräver en mångfald förmågor och kompetenser, vilket Ahlberg med flera framhåller – ekonomisk kompetens, tekniskt kunnande och organisatorisk förmåga vid sidan av konstnärliga färdigheter – är det skapandets villkor och arkitektens skaparförmåga som är mest närvarande i tävlings-diskursen medan övriga egenskaper framstår som underordnande. Berättelsen som går att utläsa i de förekommande arkitektmono-grafierna följer i stort den stora konstnärens ”biografiska tid”, i enlighet med Cathrine Soussloffs analys. Likt denne upptäcks den store arkitekten tidigt. Inte sällan är dessa arkitekter konstnärsbe-gåvningar, tecknar och målar i sin ungdom, och inleder ibland en konstnärsbana men väljer arkitektyrket framför konstnärsrollen på grund av arkitektyrkets relativt sett tryggare yrkesbana.156 Det-ta behöver dock inte stå i motsättning till den omvända ekonomi som präglar ett autonomt kulturellt produktionsfält.

Arkitektens yrkesidentitet artikuleras av kåren vid början av 1930-talet i diskussionerna om arkitektens utbildning och hur arkitektbegreppet skulle omfatta som Lallerstedt påpekar ”[…] alla nyanser av arkitekter, således från den välfödde byggnadsen-treprenören till den lille esteten och från stadsbyggaren till den vetenskapligt skolade konstruktören”.157 Vid sidan av olika före-bilder eller idealbilder för arkitektens yrkesutövning, som ingen-jören under mellankrigstiden och sociologen under efterkrigsti-den, lever ändå föreställningen om arkitekten som konstnär. Ar-kitektyrket rymde flera roller varav konstnärsrollen utgjorde blott

155. Kris och Kurz 1979, sid. 48 och 125f.156. Sousslof 1997. Fig. 1. Bland de egenskaper hos konstnärsbiografin som

också påträffas hos arkitektmonografin hör tidiga tecken på konst-närlig begåvning, lärares och kollegors erkännande, beskrivningar av tidiga verk och beskrivningar av mogna verk.

157. Ur erik Lallerstedts inlägg vid Svenska arkitektföreningens diskussion kring arkitektundervisningen. Lallerstedt 1930, sid. 69.

riktas mot berättelsen om den tävlande arkitekten.151

Vad berättelsen om den tävlande arkitekten skildrar är konst-närlig hängivelse och arkitekten, i egenskap av konstnär, som sätter arkitekturen främst. Hängivelsen eller upptagenheten och tävlingens ur nyttosynpunkt irrationella karaktär pekar också mot tävlingens funktion som spel enligt Johan Huizingas definition, och särskilt tävlingens funktion som djupt spel enligt Clifford Ge-ertz definition.152 Att tävla för brödfödan var möjligt endast för ett fåtal, för merparten var det sannolikt inte heller nödvändigt. Majoriteten av arkitekterna torde ha deltagit i tävlingen för nöjes skull, för att experimentera och för arkitekturens skull. Det är där-för betecknande att tävlandet var frivilligt och skedde på fritiden. Samtidigt aktualiserar tävlingen för arkitekten kritiska praktiker som är förknippande med yrkets historiskt förankrade och i ut-bildningen reproducerade konstnärsroll.

Hängivelsen tog sig uttryck i att konstnären ignorerade och neg-ligerade omvärlden liksom sina fysiska behov. nattarbetet inför in-lämningen och försummelsen av fysiska behov som narrativa motiv kan härledas till denna berättelse. Sterner återigen: ”Vi tittar på var-andra. Hyn är grönblek och skäggstubben ger en extra skiftning åt våra ansikten”.153 Utsagan hade lämnats utan avseende om det inte vore för den tematiska likheten med erik Lallerstedts beskrivning av de fysiska attributen efter den så kallade klisternatten, under vilken akademieleverna satte upp sina tävlingsritningar inför utställningen av medaljprogrammen. Han skriver att akademieleverna ”[…] stå vid sina ritbräden utarbetade, nästan grågröna av nattvak.”154 Attri-buten synliggör insatserna i spelet, skäggstubben och den grågröna ansiktsfärgen utgör de synliga bevisen på konstnärlig hängivelse, som de tävlande arkitekterna emellan utgör spegelbilder och bekräftelser eller bevis på varandras engagemang. Berättelsen om den tävlande arkitektens hängivelse tangerar berättelsen om den mytiska (och manliga) konstnären som uppfylld av gudomlig inspiration låter sig svepas med av sin skaparkraft och därför glömmer tid och rum. ernst Kris och Otto Kurz har i Legend, Myth and Magic in the Image of the Artist härlett bilden av den hängivna och skapande konstnären

151. Pollock 1999, sid. 13-15.152. Huizinga 2004, sid. 17.153. Sterner 1944, sid. 12.154. Lallerstedt 1948, sid. 55f.


Clason har ”gåvan” att skapa. Clasons konstnärliga skaparkraft hyllas även av Sigurd Curman som vid Clasons frånfälle 1930 skri-ver dennes minnesord. Curman beskriver Clason som ”fullödig” och med en ”inneboende kraft”.161 Skaparkraften är med andra ord genuin, det vill säga äkta och odelbar. Den utgör också en form av drift som pockar på utlevelse. när Jan Henriksson så sent som 1980 skriver om Peter Celsings dagliga praktik på kontoret, inleder han sin artikel med att beskriva Celsings skaparförmåga som en instinkt eller inneboende drift:

när Peter kom till kontoret på morgnarna, oftast först av alla, hade han nästan dagligen och särskilt efter helgerna en bunt med målningar, skisser och teckningar med sig. Det var som om han ständigt måste rita bort en inre oro och att hans otroliga be-gåvning ständigt förföljde honom.162

Vi känner igen berättelsens motiv, hängivelsen, uppoffringarna och gränslösheten och vi träffar åter på skissen. Skapandet utgjor-de ett inre tvång, såväl för Clason som för Celsing, som inte var möjlig att undertrycka. Också en arkitekt som Sven Markelius, som i första hand förknippas med välfärdssamhällets uppbyggnad, tillskrivs denna inneboende drift och en hängivelse som inte står Celsing långt efter. eva Rudberg skriver: ”Ofta var han så absorbe-rad av att lösa något problem att han stängde ute omvärlden; han kunde gå i dagar och försjunka i något projekt för att sedan plöts-ligt sätta sig ner och snabbt och säkert rita upp lösningen.”163

Samtidigt utgjorde skapandet en form av plikt som inte var möjlig att förneka. Förmågan var varken möjlig att förklara eller tillägna sig genom övning och erfarenhet eftersom den var natur-lig, medfödd och av Gud given: ”Man har emellertid anledning att vara oändligt tacksam, att den unge ingeniörsutbildade arki-tekt, […] också var en verklig konstnär av Guds nåde”, skriver Curman om Clason.164 Föreställningen om en medfödd skapar-kraft eller konstnärlighet som fick få utlopp och komma till ut-

161. Curman 1930, sid. 130.162. Henriksson 1980, sid. 97.163. Rudberg 1989, sid 164.164. Curman 1930, sid. 130.

en. Denna artikuleras emellertid tydligt i tävlingsberättelsen. Tävlingsdiskursen och berättelsen om den tävlande arkitekten

belyser därför också en föreställning om arkitekttävlingens möj-ligheter att tillvarata arkitektens konstnärliga förmåga, genom den frihet och självständighet som erbjöds denne, den konkurrens och tävlingsanda som sporrade till hängivelse och ansträngning. Framför allt var det arkitektens konstnärliga förmåga som låg till grund för kollegornas respekt, förtroende och beundran och som gav dem auktoritet, vilket sakkunnigutlåtandet om Sune Lind-ströms tävlingsmeriter, inför professuren i stadsbyggnad vid KTH 1947, visar.158 Vid utnämningen av Ragnar Hjorth till byggnads-råd för den kulturhistoriska avdelningen 1923 berömmer Ahlberg i en artikel i Byggmästaren, Byggnadsstyrelsens val av arkitekt:

Hjort [!] är först och främst skapande arkitekt och har som sådan skaffat sig förtroende inom sin kår, men han har tillika den kunskap om och förståelse för kul-turhistoriska värden som gör honom särskilt lämpad för denna post. Skapande arkitekter av denna typ, valda med hänsyn till de skilda byråernas uppgifter, är det vi främst önska se inom byggnadsstyrelsen.159

Det var Hjorths skapande förmåga som Ahlberg satte främst och hans övriga meriter i andra hand. Här förbinder Ahlberg tydligt kårens förtroende för Hjorth med dennes konstnärliga förmåga. Berättelsen om arkitekten som begåvad och skapande konst-när var, vill jag mena, operativ fortfarande under senare delen av1900-talets första hälft. exempelvis skriver erik Lundberg 1968 om Isak Gustaf Clason:

Hans genialitet låg väl kanske i allra främsta rummet däri att han förenade gåvan av genuint konstnärligt skapande med blick för byggandets fundamentala roll i samhället och med förmåga och vilja att inte bara se, utan också överallt taga ansvar, positivt ansvar.160

158. AM. Sune Lindströms handlingar. 1972-10-2665. ”Utdrag ur proto-koll, hållet vid Lärarkollegiets vid Kungl. Tekniska Högskolan sam-manträde den 26 februari 1947.”

159. Ahlberg 1924, sid. 19.160. Lundberg 1968, sid. 11.


vilket framgår av den betydelse kåren lade vid förtroende för pris-domarna och arkitekttävlingen. I likhet med karisman förutsatte arkitektkårens förtroende och respekt för sina ”ledare” motpres-tationer i form av bevis.169 Här spelade den tävlande arkitektens hängivelse och uppoffringar, och framför allt tävlingsmeriter en avgörande roll, genom att fungera som bekräftelse inte bara på arkitektens allmänna kompetens utan också på hans konstnärliga förmåga. Detsamma kan sägas om uppdrag som prisdomare eller andra hedrande utnämningar vilka också utgjorde indikationer på framgång på fältet för arkitektur. Genom att tävlingsdeltagaren var anonym och en eventuell prisvinst inte berodde på prisdo-marnas eventuella kännedom om tävlingsdeltagarna, utan enbart var avhängig vad tävlingsförslaget uppvisar, kunde tävlingsme-riterna fungera som trovärdiga och legitima bevis på prestation och förmåga. Detta fungerade så länge kårens, prisdomarnas och tävlingsarrangörens avtal om utbyte av symboliska tjänster var uppfyllt. Tävlingsmeriter som motprestation eller bekräftelse på kompetens behövde vidare accepteras av arkitektkåren.

Av Ahlbergs Asplundskildring framgår att Ahlberg erkänner det direkta sambandet mellan konstnärlig förmåga och tävlingsfram-gång. I andra fall är relationen inte lika tydlig, men kan skönjas. Tävlingsvinster innebar de bevis som behövdes för att den karisma-tiske arkitektens auktoritet skulle bekräftas och därmed legitimeras. en ”stor” arkitekt är således sannolikt alltid en tävlande arkitekt, men en tävlande arkitekt är inte nödvändigtvis en ”stor” arkitekt.

Frågan kan ställas om det inte var arkitekten och särskilt den tävlande arkitekten som också betraktades som den verklige konst-nären. Sterner visar till exempel upp konstmålaren och dennes be-hov av nikotin och alkohol för inspirationens skull som kontrast till arkitekten. Denne å sin sida visar prov på en kontrollerad och disciplinerad hängivelse som fick sitt utlopp i arkitekttävlingen samtidigt som tävlandet och tävlingsuppgiften utgjorde den enda inspiration arkitekten behövde. Den tävlande arkitekten var inte i behov av droger för att kunna skapa, utan det var tillräckligt med tävlingsandan och att enbart ha projektet och arkitekturen för ögonen. Att det var arkitekten som var den egentlige konstnären rimmar väl med Sterners något pejorativa benämning på konstnä-ren som ”konstmålaren”, liksom med hans dom över konstnärens

169. Weber 1983, sid. 166.

tryck i tävlingssammanhang bidrog till att de arkitekter som hade stora tävlingsframgångar så småningom också kom att ses som auktoriteter inom kåren, vill jag hävda. I ljuset av skaparkraften som en inneboende drift, likt den naturliga växtkraften, får den kontrollerade konkurrensen ytterligare belysning. För att skilja arkitekten från konstnären och viga arkitektens tävlan åt samhäl-let behövde skaparkraften tämjas, styras och kanaliseras till den formella arkitekttävlingen.

Vad som vidare tolkas som konstnärlighet, och som låg till grund för kollegornas förtroende, bär påtagliga likheter med ka-risman som egenskap, som enligt Max Weber, utgjorde förutsätt-ningen för den profetiska ledargestaltens auktoritet. Dennes över-naturliga egenskaper och förmågor var medfödda och inneboende, därför oförklarliga och magiska liksom den gudomliga skaparkraft som Clason förfogade över eller som drev arkitekter som Asplund till stordåd.165 Weber skriver att karisman lyder under andra lagar än de ekonomiska och ”är specifikt främmande för ekonomiska överväganden”, att karisman ”[…] utgör ett ‘kall’ i ordets mest uttryckliga mening, en ‘mission’ eller en ‘andlig plikt’.”166 Så till vida överrensstämmer berättelsen om den tävlande arkitektens hängivelse och uppoffringar med Webers definition av karisman som egenskap. Med den karismatiske ledaren avsåg Weber i första hand profeten, krigshjälten, den läkekunnige eller en juridiskt väl bevandrad person.167 Till Webers ledare vill jag foga den ”store” arkitekten, även om denne inte är fullt jämförbar med profeter i messiansk bemärkelse. Med dessa auktoriteter i åtanke är det betecknande att Ragnar Östberg i sitt minnestal över Clason om-talar honom, inte enbart som ”ledare och vän” utan också som ”hövding”.168 Affirmativa utsagor av detta slag förefaller inte ut-göra några ovanligheter i det tidiga 1900-talets borgerliga språk-bruk och arkitekter emellan. Likväl är de belysande för hur en liten socialt homogen grupp yrkesverksamma män utbyter artig-heter mot erkännande och bekräftelse.

Weber ställer upp ett antal förutsättningar som är nödvändiga för karismans giltighet. Delvis gäller även dessa arkitekttävlingen

165. Weber 1983, sid. 166.166. Weber 1983, sid. 168.167. Weber 1983, sid. 166.168. Lundberg 1968, sid. 12.


som SAR publicerade. Jag betraktar den därför som ett exempel på vad SAR uppfattade som en rättvisande bild av arkitekten. Av denna anledning utgör den således en artikulation av vad man skulle kunna definiera som en legitim historia i sin egenskap av his-torieskrivning. Som arkitektmonografi kan den skrivas in i genren konstnärsbiografier. Den utgör också den första av flera monogra-fier om Asplund vilka underbygger dennes position i den svenska arkitekturhistorien.

Ahlbergs artikel om Asplund är idealiserande och hållen i ett affirmativt tonläge, även om Ahlberg bitvis är kritisk till Asplunds arkitektur. Språkbruket är rikt på retoriska figurer. Metaforiken har en biologisk och vitalistisk hemvist, likt Ahlbergs tidigare ar-tiklar, och bidrar till en romantisk bild av Asplund som arkitekt. Ahlberg jämför Asplunds utveckling som arkitekt med det natur-liga mognandet, från fröet som gror, växer sig större, mognar, står i full blom och slutligen vissnar, med den skillnaden att Asplund aldrig hann vissna utan avled vid en ålder av 55 år, då hans utveck-ling har nått sin kulmen. Med Skogskrematoriet på Skogskyrko-gården når Asplunds naturliga begåvning sin fulla mognad och fullbordan. Ahlbergs redogörelse för Skogskrematoriet avlutar artikeln och sluter därmed cirkeln som Ahlberg tecknat genom att inledningsvis behandla tävlingen om Skogskyrkogården. Det är, skriver Ahlberg vidare, ”[…] följdriktigt att detta sista stora verk kröner den största seger, han vann i sin ungdom, […]”172 och beskriver Asplunds liv och verk som en kumulativ bana, som om Asplunds död 1940 var väntad och att cirkeln genom Skogskrema-toriet sluts. Ahlberg framställer också Asplund som den naturlige ledaren bland sin generations arkitekter och som en känslig ut-tolkare av sin tid, trots att han i Ahlbergs ögon inte tillhörde de verkliga banbrytarna.173

Det framgår av Ahlbergs artikel hur han upplevde att Asplunds konstnärskap utvecklats genom dennes tävlande och hur Asp-lunds anseende byggts på konstnärliga meriter. För Asplund, så-som Ahlberg porträtterar honom, innebar arkitektyrket”[…] inte ett avkall på de konstnärliga kraven utan blott ett fördjupande av dem”.174 Tävlandet och arkitekttävlingen skildras i berättelsen

172. Ahlberg 1943. Sid. 78.173. Ahlberg 1943. Sid. 10.174. Ahlberg 1943, sid. 16.

arbete: ”Att det skall vara så svårt att få en målare att arbeta med de rena akvarellfärgerna, som ger ett så friskt utseende åt en bild. egentligen är det dumt att anlita en målare för perspektivet, då man själv vet bättre hur man vill ha det.”170 Lägg märke till att Sterner använder benämningen målare istället för konstnär, en beteckning som här får en nedsättande betydelse.

Gunnar Asplund som exemplumBerättelsen om den tävlande arkitekten, och arkitekten som konstnären vilken helt går upp i sitt skapande, får sin tydligaste manifestation i Hakon Ahlbergs artikel om Gunnar Asplund i Gunnar Asplund, arkitekt 1885-1940. Ritningar, skisser och fotografier, från 1943. Ahlbergs tolkning av Asplunds verksamhet som arki-tekt lever upp till flera egenskaper som karaktäriserar myten om den genialiske, skapande, manlige konstnären. För mitt vidkom-mande är boken intressant för att den belyser flera föreställningar vilka förbands med den skapande arkitekten, arkitektens tävlande och arkitekttävlingen.

Jag betraktar Gunnar Asplund, arkitekt 1885-1940. Ritningar, skis-ser och fotografier som emblematisk ur tre perspektiv. För det första som ett exempel på hur berättelsen om den tävlande arkitekten artikuleras och förbinds med arkitektens skapande förmåga. För det andra som ett exempel på hur såväl arkitektens som arki-tekturens utveckling och framåtskridande är förbundna med ar-kitektens tävlan och med arkitekttävlingen. För det tredje som ett exempel på historieskrivning och konstruktionen av ett stort konstnärskap. Boken gavs ut i tusen numrerade exemplar 1943, tre år efter Asplunds död, på initiativ av SAR och Ahlberg. Redan 1945 diskuterade SAR och informationsnämnden utgivningen av en andra upplaga,171 vilken dock inte kom att tryckas förrän 1981. Så snart som 1950 utkom boken i en engelsk översättning, vilken 1986 gavs ut i ännu en upplaga. Jag vill understryka att boken ut-gör en av de allra första arkitektmonografierna i Sverige, med stor sannolikhet även den första som behandlar en samtida, förvisso avliden arkitekt. Boken är vidare en av de första publikationerna i SAR:s utgivningsverksamhet och den första arkitektmonografin

170. Sterner 1944, sid. 11.171. Osign. ”Från styrelsens bord.” Utdrag ur styrelsens för SAR, protokoll

den 27 jan. 1945. § 20, Arkitekten, nr 1, 13 mar (1945), sid. 4.


alskola omtalas inte i termer av ett förstapris eller vinst utan som en seger, vilket framhäver arkitektens insats. Mot bakgrund av att tävlingen lockade 63 förslag ter sig Ahlbergs tolkning av vinsten som en seger begriplig eftersom motståndet i enlighet med sin lo-gik får ses som stort. Ahlberg framställer för övrigt Asplunds hela yrkesbana som en tävlan och fyllt av motstånd:

Men de nya framgångarna var likväl inte mogna frukter, som föll i hans utsträckta händer. Hans segrar var aldrig lättvunna, de kom i allmänhet som en dyrköpt men välförtjänst lön efter hård tävling. Tävling och anspänning var hans livsluft, tävlade han inte med andra så tävlande han med sig själv; det kanske var fysiskt tröttande, men andligt stimule-rande, […]”.177

Arkitekttävlingen och tävlandet var Asplunds ”livsluft”, skriver Ahlberg. Luftmetaforiken kan läsas i analogi med skapandet och hör hemma i den vitalitetsmetaforik som karaktäriserar tävlings-diskursen om arkitekturens utveckling. Liksom luften är tävlan-det och skapandet något rent och för Asplund absolut livsnöd-vändigt. Det går inte att avgöra om Ahlberg avser det informella tävlandet eller den organiserade tävlingen. Oavsett vilket så ut-manade Asplund i Ahlbergs tolkning ständigt sig själv i informell tävlan och andra i formella arkitekttävlingar. Konkurrensen i sig utgjorde själva motorn i driften att skapa, i lusten att utreda och utveckla de uppgifter som uppdrogs. Det var under tävlan och i det fria skapandet som Asplund kunde andas och den ständiga konkurrensen var nödvändig för hans konstnärskap, den drev ho-nom framåt och utvecklade arkitekturen. Tävlandet/skapandet framstår i Ahlbergs berättelse som en stark och obändig innebo-ende drift, vars målsättning var en själslig upplevelse av ”andlig stimulans”, ett tema som återkommer i andra texter av Ahlberg och som kommer till uttryck i synen på tjänstemannen och ”ritsla-ven”. Ahlbergs narration berättar om ett livsnödvändigt spel som Asplund behärskade till fullo. Ahlberg sätter här återigen fingret på behållningen av det hårda och krävande arbetet som uppvägde försakelserna under vägen. Det finns en föreställning hos Ahlberg

177. Ahlberg 1943, sid. 15.

som mycket betydelsefulla för Asplund och Ahlberg uttalar ett di-rekt samband mellan Asplunds progression och hans deltagande i arkitekttävlingar:

Redan på Tekniska Högskolan började Asplund delta i arkitekttävlingar. några av hans första försök på detta område finnas bevarade. Aktningsvärda presta-tioner, likväl ännu inte mogna och inte heller belö-nade. Med varje tävling tar han dock ett steg framåt – ofta ett stort steg.175

Ahlberg berör flera av de tävlingar Asplund medverkar i och till-skriver signifikativt också Asplunds genombrott en tävling, den om realskolan i Karlshamn år 1912, en byggnad han också fick uppdrag i att projektera. Under kapitelrubriken ”Genombrottet” skildrar Ahlberg Asplunds inträde på arkitektbanan. Inträdet sker i tävlingar och andra offentliga sammanhang:

Med liv och lust kastade han sig i nya tävlingar och hemförde nu i snabb följd den ena segern efter den andra. Det påföljande året 1912 erövrade han tillsam-mans med Hj. Berven ett inköp i tävlan om Tim-mermansordens hus och något senare ett första pris om Karlshamns realskola. I detta projekt står den unge arkitekten redan på egen grund, låt vara med stöd från Östberg, Wahlman och Westman. Även om tävlingsföremålet icke var särskilt betydande, hade denna seger karaktären av ett genombrott.176

Det är Asplund som på egna meriter ”slår igenom”. Asplund får vidare i uppdrag att projektera skolan varför vinsten kvalificerar sig som ett genombrott. Liksom i senare historieskrivning ut-gjorde arkitektens självständighet en förutsättning för att en täv-lingsvinst skulle betraktas som ett genombrott. ”På egen grund” skriver Ahlberg varför inköpet i tävlingen om Timmermansorden med Hjalmar Berven inte kvalificerar sig. Ahlbergs ordval förstär-ker Asplunds prestationer. Vinsten i tävlingen om Karlshamns re-

175. Ahlberg 1943, sid. 16.176. Ahlberg 1943, sid. 19.


lens oskrivna regler konstruerar Ahlberg bilden av Asplund som konstnär, geni och hjälte. Ahlberg skriver in Asplund i en tradi-tion av hängivna konstnärer som försakar och uppoffrar världsliga behov för större ting – konsten.182 Samtidigt utgjorde skaparkraf-ten en medfödd, inneboende drift:

Han hade en sprudlande fantasi, en rik fond av ska-parkraft. Ändock skapade han under ansträngning, som ibland satte spår i hans verk. […] Han kompo-nerade och vrakade, uppfann och förkastade, sovrade bland mängden av skissblad, som hopade sig kring hans arbetsbord. Han slog sig inte till ro med en gång vunna resultat; med uppoffring av sin bekvämlighet, av ekonomiska hänsyn, ja av sitt anseende och sin frid övergav han sin banade väg och började på nytt igen, när hans konstnärliga samvete bjöd det. 183

Här möter vi återigen skissen, uppoffringarna och motståndet. Det är också betecknande hur Ahlberg (med flera, skall tilläggas) använder verbet skapa för att beskriva gestaltningsprocessen, ett språkbruk som kan relateras till en föreställning om arkitekten som konstnär och upphovsman, det vill säga en föreställning om idéproduktionens ursprung i det skapande subjektet och idéns unicitet.

Resultatet av Asplunds idoga tävlande bidrog till såväl uppdrag som anseende. Ahlberg skriver att Asplunds växande anseende och kollegornas förtroende, medförde att han utsågs till prisdomare, valdes in i kommittéer och styrelser medan uppdragsgivarnas för-troende resulterade i uppdrag vilket illustrerar tävlingsvinstens ef-fekter i fältets olika poler. ”Kyrkogårdar, privata gravvårdar och gravkapell börjar falla som frukter av den stora segern i kyrkogårds-tävlingen”, skriver Ahlberg med referens till Asplunds och Lewe-rentz förstapris i tävlingen om Skogskyrkogården 1915.184 Genom Ahlbergs språkbruk framhävs Asplunds framgångar, uppdragen som ”falla som frukter” antyder ett överflöd av uppdrag. Framför allt framställs Asplund som någon åtråvärd och eftertraktad.

182. Wittkower 1963, sid. 53f. 183. Ahlberg 1943, sid. 9f.184. Ahlberg1943, sid. 32.

om en nära och stark förbindelse mellan tävlan, hängivelse och kreativitet. I princip framstår dessa som oskiljbara, vilket uttrycks genom Asplunds skissande: ”[…] vid inlämningsdagens morgon efter en genomvakad natt” är Asplund enligt Ahlberg ”omgiven av travar av skisser, svart i ansiktet av kol och krita.”178

Vi förstår av Ahlberg att Asplund skapade under ansträngning och motstånd, genom att göra uppoffringar och avkall på vardag-lig komfort, ekonomi och till och med sitt goda namn. Konstnär-skapet innebar ständiga prövningar och flera partier av texten är formulerade utifrån begrepp som tävlan, konkurrens, kamp, strid och segrar. Arkitekttävlingarna beskrivs som ”ädel tävlan”, ”kamp” eller ”styrkeprov”. 179 Samtidigt beskriver Ahlberg täv-lingarna som spännande, frigörande och det var ”[med] liv och lust [han] kastade sig in i nya tävlingar […].”180 Denna tävlan, med sig själv och mot andra, informell och organiserad, löper som en röd tråd genom Ahlbergs text. Indirekt framställs Asplunds konstnärliga framåtskridande som avhängigt denna ständiga strid och beroende av motståndet som lockade till ansträngning. Som Ahlberg porträtterar Asplund uppfyller denne härvidlag en konstnärsroll analog med det autonoma konstfältets omvända ekonomi. Genom att avstå från kortsiktig vinning och genom att investera i sin konstnärliga integritet kunde Asplund på lång sikt åstadkomma större värden:

Han avstod i sin ungdom från något, som syntes honom omedelbart lockande. Han avstod i sitt kom-mande liv från bekvämlighet och lugn. Men därmed vann han den högre förmånen att åstadkomma något stort och bestående.181

Försakelsen av jordiska behov som Ahlberg antyder överrensstäm-mer också med bilden av bohemen som betalar priset för konstnär-lig frihet – fattigdom och armod – men som av nödtvång modigt och ständigt omprövar och utvecklar sitt konstnärskap. Oavsett i vilken grad Asplund i realiteten levde upp till med konstnärsrol-

178. Ahlberg 1943, sid. 33.179. Ahlberg 1943, sid. 47 och 64.180. Ahlberg 1943, sid. 19.181. Ahlberg 1943, sid. 16.


med arkitekttävlingen, att tävlingens närvaro här pekar ut dennes liv och verk som framgångsrikt och den tävlande arkitekten som konstnär, vilket också belyser bruket av tävlingen i historieskriv-ningen, särskilt det tematiskt överflödiga bruket.

Under alla omständigheter bildar arkitekttävlingen och tävlan-det ett centralt tema i berättelsen om Asplunds konstnärskap. Ur denna berättelse går det också att utläsa en berättelse om fram-gångens villkor. Det var hängivelsen, uppoffringarna och försakel-serna som var nödvändiga för att ständigt utvecklas som arkitekt och föra arkitekturen framåt. De faktiska uppoffringarna i form av familjeliv och fysisk hälsa undantas i den heroiska berättelsen om den skapande arkitekten men föreligger implicit i de villkor som präglade arkitektens yrkesbana på fältet. Det var Asplunds konstnärliga förmåga och hängivenhet som bidrog till hans täv-lingsvinster och därmed följande ära, anseende, framgång och hågkomst. Om förhållandet mellan Asplunds tävlande och min-net av honom som en skapande arkitekt är förhållandevis klart så föreligger ett mer indirekt och implicit samband mellan tävling-ens närvaro i historieskrivningen och reproduktionen av myten om den skapande arkitekten. Detta samband synliggörs genom bruket av anekdoter och narrativa motiv som exempelvis tävlande under studietiden, genombrott vid en tävling, nattarbete och sena inlämningar. De narrativa motiven utgör en egen kontext som bildar ett läsbart samband, om än ej kausalt och kortsiktigt utan komplext och långsiktigt.

jesidan. Dagens Nyheter 2009-11-26. Sven Wallander, ”Arvid Bjerke”, i Arkitekten, nr. 19, 20 sep (1952), sid. 1857. Hakon Ahlberg, ”Carl åkerblad”, Arkitekten, nr 14, 7 nov. (1953), sid. 2126. nils einar eriks-son, ”erik Ragndal. In memoriam”, Arkitekten, nr. 1, 7 jan. (1956), sid. 3145. nils Sterner, ”In memoriam. Yngve Ahlbom”, Arkitekten, nr. 17, 6 sep. (1958), sid. 208.

Asplunds tävlingsvinster bidrog till betydligt mer än uppdrag och anseende. I Ahlbergs tolkning är Asplund en hängivet täv-lande arkitekt, ”den oövervinnelige” vinnaren och Asplunds täv-lingsvinster definieras som ”det naturliga”.185 Den självklara stor-het Ahlberg tillskriver honom innebär en hjälteförklaring som inte osannolikt kan relateras till Asplunds tidiga död 1940. Likt en stor konstnär fick Asplund inte njuta sitt otium, eller ”skörda frukterna” av sin framgång, som Ahlberg skriver. Tävlingsfram-gångarna genererade under alla omständigheter ära och ett gott rykte, ett symboliskt kapital vilket omsattes i uppdrag vid senare tillfällen.

Man kan med facit i hand konstatera att Asplund placerats som en fixstjärna på arkitekternas himlavalv, liksom hans byggnader är fast förankrade i den svenska arkitekturhistoriska kanon. Asplunds konsekration, för att använda Bourdieus terminologi, inleddes re-dan under hans levnad genom de erkännanden Asplund fick av kol-legorna på fältet. Med Ahlbergs artikel bevarades den heroiska bil-den av Asplund för eftervärlden. Även om artikeln säger lika mycket om Ahlberg, enligt John Sjöström formulerade denne sin egen ar-kitektursyn i Asplundartikeln,186 som om Ahlbergs syn på Asplund, så reproducerar artikeln också myten om det skapande manliga ge-niet, i Asplunds gestalt i egenskap av den tävlande arkitekten.

Ahlbergs artikel kan också ses som en lång nekrolog. närheten i tid till Asplunds död talar för en tolkning i denna riktning. Så-som minnesteckning har boken bidragit till hågkomsten av Asp-lund. Förekomsten av tävlingsmeriter i Ahlbergs berättelse om man ser den som en nekrolog, är talande då tävlingsframgång-arna är avsedda att bli ihågkomna och bilda en del av det positiva minnet över den döde. Arkitekttävlingen berättar här inte bara om arkitektens framgångar utan också om arkitektens hängivelse och konstnärskap. Med detta i åtanke är det särskilt intressant att notera hur tävlingar och tävlingsframgångar omnämns i flera nek-rologer över avlidna arkitekter och bidrar till ett positivt eftermä-le.187 Jag hävdar mot bakgrund av de egenskaper som förknippas

185. Ahlberg 1943, sid. 38 och 70.186. Sjöström 1994, sid. 41.187. åke Arell och Ivar Krepp, ”Bengt Arvidsson”, dödsannons införd på

familjesidan. Dagens Nyheter. 2008-12-29. Bertil engstrand, ”Hans Speek”, dödsannons införd på familjesidan. Dagens Nyheter 2008-07-10. Jan ericson, ”Torgny Gynnerstedt”, dödsannons införd på famil-

AVSLUTnInG

I inledningen preciserade jag avhandlingens syften att analysera arkitekttävlingens ideologiska, institutionella och professionella villkor såsom de formulerades i arkitektkårens tävlingsdiskurs, mot bakgrund av ett hypotetiskt fält för arkitektur. I det följande skall jag tydliggöra de resultat som avhandlingen ger vid handen och lyfta fram de slutsatser som undersökningen medger i förhål-lande till det välfärdssamhälle som växte fram under 1900-talets första hälft. Jag skall utifrån de frågeställningar jag formulerade i inledningen sammanbinda föreställningar som underbyggde, upp-rätthöll och reglerade arkitekttävlingen och kort resonera kring innebörden av arkitekttävlingens närvaro i historieskrivningen och funktionen av tävlingen som narrativt motiv i berättelsen om den svenska välfärdsarkitekturens utveckling och berättelsen om den framgångsrika arkitekten.

Arkitekttävlingen beskrevs i den professionella diskursen un-der 1900-talets första hälft främst som ett förhållandevis objektivt redskap för dels arkitekturens utveckling, dels arkitektens merite-ring och ackvisition av uppdrag. Varje tävling syftade till att under rättvisa former ta fram en mängd idéer i förhållande till den givna uppgiften, definierad i tävlingsprogrammet. Bland de inkomna tävlingsförslagen kunde arrangören, utifrån prisnämndens rekom-mendation, välja det eller de mest optimala förslagen i förhållan-de till det projekt som avsågs genomföras. Den av prisnämnden utpekade förstapristagaren vann ära, anseende och trovärdighet men inte alltid det för den egna verksamheten så viktiga uppdra-get eftersom de svenska tävlingsreglerna gjorde åtskillnad mellan tävling och uppdrag. en tävlingsvinst betraktades emellertid som en framgång vilken på längre sikt kunde bidra till andra uppdrag, och arkitekterna satte sina förhoppningar till att tävlingsmetoden skulle medverka till att de kunde ”sätta upp eget”, och till en till-varo som fri yrkesman, det vill säga privatpraktiserande arkitekt. Det är också dessa arkitekttävlingens två funktioner som artiku-leras i historieskrivningen och som bidrar till berättelser om arki-tekturens framsteg och arkitektens framgång. Tävlingen framstår

296 avslutning 297avslutning

eningen, från 1936 SAR, eller de enskilda arkitekterna återkom-mande investera så oproportionerligt mycket resurser i den.

Tävlingspraktiken måste härvidlag betraktas som ett djupt spel vars förtjänster snarare var av ideologisk karaktär än faktisk/prak-tisk. Vidare får arkitekttävlingen anses inta en kritisk funktion som professionell strategi på ett fält för arkitektur. Avhandlingen visar att tävlingen har funktioner och långsiktiga effekter som kan relate-ras till kårens anspråk på större autonomi på fältet och dess föränd-rade position i det välfärdssamhälle som gjorde sig gällande under 1900-talets första hälft och som utifrån Max Weber kan uttryckas som demokratisering, specialisering och rationalisering. Framför allt tre ideologiskt betingade funktioner förtjänar att lyftas fram som resultat av avhandlingens undersökning och som svar på den inled-ningsvis ställda frågan om tävlingens funktioner för arkitektkåren – arkitekttävlingens möjlighet att ett) definiera god byggnadskonst och reglera en rätt utveckling för arkitekturen, två) kontrollera den inbördes kollegiala rivalitet som tänktes föreligga mellan arkitekter och kanalisera denna till den formella legitima arkitekttävlingen, att jämföra med en illegitim okontrollerad konkurrens som under-grävde arkitektkårens anseende, tre) reproducera arkitektens his-toriskt förankrade yrkesidentitet. Tävlingens funktioner är således högst normativa och kårens kontroll av arkitekttävlingen måste be-traktas som en form av maktutövning i förhållande till den enskilde arkitekten, tävlingsarrangör/uppdragsgivare och samhälle.

Inte heller är tävlingens närvaro i arkitekturhistorieskrivning-en oproblematisk då bruket av tävlingen som narrativt motiv de-lar en omvänd ekonomisk logik, i enlighet med Pierre Bourdieus definition, med den tävlingsdiskurs som materialiseras i fackpress, tävlingsregler och fackliga handlingar från tiden. Denna logik un-derbygger berättelsen om den framgångsrika arkitekten som en skapande arkitekt mot bakgrund av de implicita motstånd som tävlingssituationen innebär, de svårigheter som arkitekten måste bemästra för att vinna och föreställningen om att det är arkitek-tens skicklighet manifesterad i tävlingsritningen och tävlings-projektets kvalitet som ligger till grund för vinsten och därmed arkitektens framgång. Andra omständigheter som tävlingsarrang-örens behov och avsikter med tävlingen och det planerade projek-tet, prisnämndens sammansättning, arkitektens erfarenhet eller den tid arkitekten haft att lägga ned på tävlingsförslaget ansågs därmed inte som de avgörande faktorerna.

som ett självklart inslag i arkitekternas praktik och ingår som en naturaliserad och obligatorisk beståndsdel i en yrkesmonografisk narration. Bruket av tävlingen i historieskrivningen utnyttjar täv-lingens egenskap som slut- respektive startpunkt för de komplice-rade förhandlingar som å ena sidan föregår, å andra sidan följer på en tävling under planeringen av lokalprogram respektive projekte-ring. Det är främst vinnande tävlingsförslag, som bidragit till ar-kitekturens progression, som beaktas medan tävlingsprogram och juryutlåtande uppmärksammas i mindre utsträckning. Tävlings-förslagen används i relation till externa omständigheter som exem-pelvis tidsanda och arkitekturens på förhand formulerade stegvisa utveckling, snarare än direkta förutsättningar som tävlingsarrang-örens behov och avsikter med tävlingen. Implicit i detta bruk av tävlingen som spegel, uttryck, värdemätare och inte minst före-bud finns en föreställning om representativitet. Tävlingarna utgör tidsdokument vilka behandlas som om de har en omedelbar eller kausal relation till vad som uppfattas som typiskt för en period eller stil. Tävlingen som narrativt motiv kännetecknas främst av att tävlingen och enskilda tävlingsförslag tas ur sitt direkta lokala sammanhang och sätts i ett större perspektiv som representant för en större rörelse. Arkitekttävlingarna omnämns inte sällan okom-menterade, i förbifarten, som om tävlingen som utvecklingsmetod och upphandlingsform vore vanlig, naturlig och självklar och där-för inte behöver presenteras mer utförligt. Framför allt förutsätts läsaren vara välbekant med tävlingens egenskaper och premisser. Särskilt närvaron av tävlingar som inte kan motiveras tematiskt utan som endast omnämns i förbigående, som för att påtala bety-delsen av de projekt och upphovsmän som behandlas, innebär att tävlingen uppfattas som en oproblematisk och självklar praktik.

Tävlingspraktiken och den enskildes, respektive kårens bruk av tävlingen rymmer fler bottnar och är långt mer komplex än vad tävlingens närvaro i historieskrivningen låter påskina.

Avhandlingen visar att tävlingsverksamheten rymmer motstri-digheter och att det råder diskrepans mellan å ena sidan de för-hoppningar, insatser och resurser som satsades i varje enskild täv-ling och i tävlingsverksamheten i stort, å andra sidan det faktiska utbyte i form av vinstpengar och uppdrag som tävlingsdeltagarna fick del av. Om arkitekttävlingen endast vore det självklara red-skap som den framställs som i historieskrivningen, skulle knap-past varken arkitektkåren representerad av Svenska arkitektför-


av tävlingens sakfråga såsom den formulerades i tävlingsprogram-met och tävlingens resultat eftersom arkitekter, som förbundet i många fall föreslagit, vari majoritet i prisnämnden. Härvidlag ökade kårens möjlighet att reglera arkitekturens rätta utveckling och SAR uppfattade det också som att arkitekturens kvalitet hade vunnit på organisationens ökade inflytande över arkitekttävling-en. Detta grundade man på att den svenska arkitekturen hade ett gott rykte internationellt. SAR:s uppfattning om tävlingsverk-samhetens tillstånd på 1950-talet skall jämföras med hur tävlings-verksamhetens status tolkades åren kring 1930 och det tillstånd av förfall som målades upp i fackpressen. Både den principiellt hållna tävlingsdebatt som fördes i Byggmästaren åren kring 1930 och de omfattande nya tävlingsregler som Svenska arkitektfören-ingen utfärdade 1934, samt det sätt på vilket dessa tillkom, kan re-lateras till en förskjutning av tävlingens legitimitetsgrunder som det framväxande välfärdssamhällets modernitet medverkat till. Lite förenklat kan legitimitetsgrundernas förskjutning beskrivas som övergången från en karismatisk till en legal grund. Det de-mokratiska remissförfarande som föregick 1934 års tävlingsregler och som enade Sveriges tre regionala arkitektföreningar – Svenska arkitektföreningen i Stockholm, Tekniska Samfundets i Göteborg avdelning för husbyggnadskonst och Arkitektföreningen för södra Sverige – förnyade tävlingsverksamhetens legitimitet och ökade arkitektkårens auktoritet i förhållande till tävlingsarrangören. Också detaljeringsgraden som preciserade den rätta tävlingens ge-nomförande och formaliseringen av tävlingsprocessen som 1934 års tävlingsregler medförde, medverkade till att arkitekttävling-ens fick en förnyad position ur kårens perspektiv. en viktig, om inte den avgörande förändringen av regelverket för tävlingens le-gitimitet, var införandet av kravet på tävlingsnämndens godkän-nande av tävlingsprogrammets tävlingstekniska innehåll. Genom tävlingsnämndens godkännande fick tävlingen kårens formella sanktionering som den rätta tävlingen.

Genom kravet att få godkänna tävlingen kunde SAR tillför-säkra att tävlingen höll en kvalitet som kåren accepterade, att täv-lingstiden var tillräcklig för de tävlande att hinna utveckla en i deras ögon optimal idé i förhållande till den ställda uppgiften och att programhandlingarna innehöll tillräcklig och nödvändig in-formation samtidigt som de medgav tillräcklig frihet för att främja deltagarnas kreativitet eller tankeförmåga. Härigenom kunde ar-

Avhandlingens fältperspektiv synliggör att arkitekttävlingen utgjorde både ett föremål för förhandling eller strid på fältet och ett redskap i detta fälts strider vilket framkommer av de olika funk-tioner som arkitektkår respektive tävlingsarrangör intog i förhål-lande till tävlingen. Medan arkitektkåren intog en normerande position på fältet genom att ensamt utfärda regler och instruk-tioner som definierade en standardtävling, intog arrangören den verkställande positionen. Denna standardtävling, i avhandlingen benämnd den rätta tävlingen, förknippades med ett objektivt för-farande i termer av rättvisa, saklighet och opartiskhet. Den rätta tävlingen var en legitim tävling som också innebar en vederhäftig bedömning och tillförlitiga tävlingsresultat.

Arkitekttävlingen hamnar således i gränssnittet mellan en nor-merande och en verkställande position. Praxis kan därför sägas vara föremål för förhandling och kårens acceptans en god indika-tor på att tävlingen levde upp till de i tävlingsreglerna definierade kraven på å ena sidan rättvisa, saklighet och opartiskhet, å andra sidan tillräcklig tid och frihet som utmärkte vad som i avhand-lingen definieras som den rätta tävlingen. Diskursivt förknippades den rätta tävlingen med objektivitet, trovärdighet och legitimitet. Avhandlingens fältperspektiv tydliggör således relationen mellan arkitektkårens kontroll över tävlingsinstrumentet och tävlingens och tävlingsresultatens legitimitet. Frekvensen av nya och revide-rade tävlingsregler (1900, 1916, 1934, 1942 och 1947) och de 1942 och 1959 utfärdade instruktionerna Formulär för program för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar respektive PM för arrangörer. For-mulär för programskrivare. PM för prisdomare vid svenska arkitekttäv-lingar visar hur arkitektkåren sökte avvärja problem som uppkom-mit men också hur kåren gjorde anspråk på större inflytande över tävlingsprocessen och förstärkte sin auktoritet i förhållande till tävlingsarrangören.

Av avhandlingens undersökning framkommer att arkitektkå-ren från 1940-talet och framåt åtnjöt stor respekt bland tävlings-arrangörerna. Vid 1950-talets början konstaterade SAR att för-bundets arbete med tävlingsverksamheten bidragit till att denna fått ”stadga”, vilket kan tolkas som att tävlingarna genomfördes i enlighet med en i kårens ögon accepterad praxis med goda och tro-värdiga resultat som följd. Arrangörerna kontaktade regelmässigt SAR som medelst tävlingsregler, instruktioner, information och rådgivning kunde utöva allt större inflytande på både definitionen


högre ändamål, det vill säga samhällets och arkitekturens utveck-ling, var något som ansågs ha korrumperat och banaliserat täv-lingsverksamheten under 1920-talets slut. nu var det inte enbart en fråga om kompetens utan också en fråga om rätt kapitalinnehav såtillvida att fackdomarna måste erkännas av kåren såväl för sin sakkunskap och kompetens som för sitt samhällsengagemang och sin trovärdighet. Det rena spel som definierade en trovärdig och legitim tävling i kårens ögon fick delvis en ny innebörd i termer av samhällsnytta. Prisnämndernas sammansättning under efterkrigs-tiden uttrycker välfärdssamhällets krav på specialisering, rationa-lisering och demokratisering, genom å ena sidan den minskade närvaron av akademiskt och borgerligt erkända arkitekter, å andra sidan stadsarkitekternas och specialisternas ökade närvaro liksom förekomsten av fria yrkesmän som SAR medverkat i valet av och sanktionerat. Detta ökade tävlingens trovärdighet och sannolikhe-ten för att tävlingen och tävlingsresultatet skulle erkännas av fäl-tet. Genom att retoriskt och diskursivt förbinda tävlingsdeltagar-nas goda villkor i form av den rätta tävlingen, rent spel och de rätta arkitekterna i prisnämnden – med arkitekturens utveckling kunde kåren förmå arrangören att underkasta sig sina villkor genom att ingå i ett utbyte av symboliska tjänster. Detta till en början infor-mella utbyte utgör en för arkitekttävlingen intrikat legitimerings-form som utgår från fältets grundläggande tro på nödvändigheten av arkitekturens ständiga förnyelse och progression. Med 1934 års regler och kravet på tävlingsnämndens godkännande, formalisera-des utbytet som följde en tydlig logik. Logiken, artikulerad i såväl fackpress som tävlingsregler, innebar att om arrangören underkas-tade sig kårens regler, visade prov på rent spel och utsåg rätt arki-tekter till prisdomare (det vill säga trovärdiga och av SAR erkända arkitekter med tillräcklig och nödvändig kompetens i förhållande till tävlingsuppgiften) så garanterades arrangören ett högre antal tävlande och därmed en mängd tävlingsförslag. Bland dessa kunde arrangören, efter prisnämndens rekommendation, välja ut det el-ler de mest optimala förslagen i förhållande till uppgiften. De pre-mierade förslagen antog i den godkända karaktären av objektivt utvalda och fick härigenom en ökad trovärdighet och en större ac-ceptans av kåren som arrangören kunde dra nytta av. Som ett extra påtryckningsmedel uppmärksammades också arkitekternas stora tidsmässiga insats, i förhållande till det lilla utbyte av tävlingen, som implicerar arkitekternas stora hängivenhet och som kunde

kitektkåren i princip kontrollera tävlingens och tävlingsresulta-tens kvalitet och i förlängningen medverka till arkitekturens rätta utveckling. Detta godkännande innebär en viktig mekanism i det tävlingssystem som avhandlingen definierar och analyserar och som underbygger tävlingens funktion som styrmedel. Principiellt medför tävlingsnämndens godkännande att SAR: tävlingsnämnd påför tävlingen ett förtroendekapital som associerar den med ett objektivt förfarande. De enskilda prisdomarnas auktoritet kan därför inte längre sägas vara fullt lika betydelsefull som tidigare ur legitimitetssynpunkt.

I kombination med prisnämndens godkännande av tävlings-programmets sakinnehåll, som avkrävdes prisnämndens ledamö-ter redan i och med 1887 års regler, innebär den av tävlingsnämn-den godkända tävlingen ett formellt avtal som förbinder arrangör och tävlingsdeltagare att underkasta sig regler och praxis. Med de rätta arkitekterna i nämnden, kunde kåren principiellt sett, utöva inflytande över dels problemformuleringen i tävlingsprogrammet, dels bedömningen. Tävlingens kritiska beståndsdel eller instans var prisnämnden. Till denna och särskilt till de rätta arkitekterna i prisnämnden knöts en stor del av tävlingens trovärdighet och legitimitet. Med formella, retoriska och diskursiva medel sökte kåren kontrollera arrangörens tillsättning av prisdomare. I 1916 års regler erbjöd Svenska arkitektföreningen arrangören sin hjälp att finna som kåren hade förtroende för.

Bildandet av SAR 1936 och SAR:s aktiva inblandning i täv-lingsverksamheten genom tävlingsnämnden, måste ses i ljuset av arkitektkårens upplevelse under 1930-talets första år av att arki-tekttävlingen var i behov av nationell uppslutning och solidaritet för att denna i egenskap av utvecklingsredskap skulle få någon som helst betydelse i det nya samhälle som då stod för dörren. Den principiellt hållna tävlingsdebatten samlade flera i kretsen kring Svenska arkitektföreningens, så småningom SAR:s, styrelse och en grupp yngre arkitekter vilka framhöll nödvändigheten av relevant kompetens hos prisdomarna och kritiserade en äldre arkitektgene-ration högskoleprofessorer och byggnadsråd som dominerade ju-rysammanhangen under 1900-talets tre första decennier. De äldre prisdomarna anklagades för att vara egennyttiga, konservativa och nostalgiska i kontrast till debattörerna som framställde sig själva som arkitekturens hängivna och framåtblickande förnyare. Att prisdomarna hade satt egen smak och personlig vinning framför


efter examen och utgjorde också den den normerande positionen i kårens professionella diskurs. Tiden som ”ritslav” ansågs utgöra en nödvändig period i arkitektens fortbildning, till skillnad från rollen som tjänstearkitekt, men båda rollerna definierades liksom tjänstearkitekten diskursivt som en av avsaknad av självständigt skapande arbete. Under utarbetandet av tävlingsförslaget fick alla tävlingsdeltagare, fria yrkesmän, ”ritslavar” såväl som tjänstearki-tekter, tillfälle att utan inblandning från uppdragsgivare/tävlings-arrangör och utan andra hänsyn än programmets villkor, fritt och självständigt utveckla förslag efter de egna föreställningarna om vad som utgjorde det bästa eller mest optimala i förhållande till uppgift och plats. Tävlingspraktiken innebär att varje arkitekt, oavsett position på ett fält för arkitektur, kunde träda in i den ideala yrkesrollen som definierade identiteten som arkitekt.

Den fria yrkesmannen, tävlandet och arkitekttävlingen var oupplösligt förbundna med varandra såtillvida att arkitekttäv-lingen erbjöd tillfälle till meritering inför det egna kontoret, samt medverkade till att den vinnande arkitekten blev uppmärksam-mad och erkänd. erkännande behövdes å ena sidan från uppdrags-givarna som erbjöd uppdrag som kunde ligga till grund för en eventuell specialisering, å andra sidan arkitektkåren, vilket kunde leda till hedersuppdrag förbehållna den professionella elit som åt-njöt kårens förtroende. en tävlingsvinst var principiellt liktydig med en positionsförändring på ett fält från okänd till erkänd, från erkänd till känd och så småningom välkänd som sker med anled-ning av det värde som prisnämnden tillför tävlingsförslaget och det symboliska kapital som påförs den vinnande arkitekten vid namnsedlarnas brytande.

Den fria yrkesmannen, tävlandet och arkitekttävlingen var också oupplöslig förbundna såtillvida att arkitekttävlingen erbjöd ett tillfälle till autonomi och legitimerade och reproducerade en historiskt förankrad yrkesroll, vilket utgör ett svar på den inled-ningsvis ställda frågan om tävlingens funktion för kåren. Tävling-ens konkurrensmoment betraktades som utvecklingens absoluta förutsättning. Konkurrensmomentet ansågs sporra arkitekterna till ansträngning och aktualisera en vitalitet i form av tävlings-anda, vilken förhöjde arkitektens konceptuella förmåga, bidrog till nya idéer och därmed kunde utnyttjas till arkitekturens förny-else. Denna tävlingsanda som delvis konstituerade den fria yrkes-mannen förbands diskursivt med arkitektens skaparförmåga och

återbetalas med rent spel från arrangörens sida. Dessutom kunde kåren, genom sin kontroll av fackpressen, avstå från att upplysa om arkitekttävlingen och vidare informera SAR:s medlemmar genom Arkitekten. SAR:s medlemsblad om tävlingar som inte godkänts och som medlemmarna genom hedersreglerna därför var förhindrade att medverka i. Med kårens kontroll av fackpressen och med utgiv-ningen av SAR:s tävlingsblad från 1956 tillskapade kåren dessutom ett sorterings- och spridningssystem för tävlingsresultat. Genom att förbehålla Byggmästaren principiellt intressanta tävlingar som överensstämde med kårens föreställning om god byggnadskonst och hänvisa övriga resultat till tävlingsbladet, fick vissa tävlingar större betydelse än andra för regleringen av kårens kvalitetsdis-kurs. Detta betyder att den historieskrivning som utgår ifrån täv-lingsprojekt som publicerades i Byggmästaren i princip antar karak-tären av en legitim historia.

Tävlingsdebatten kring 1930 synliggör också hur en professio-nellt betydelsefull grupp inom kåren, genom att åberopa arkitek-tens särskilda kompetens och nedvärdera andras kvalifikationer, sökte hävda och avgränsa ett professionellt subfält och definiera arkitekten som specialist i förhållande till den så kallade lekman-nen. Dessa kunde vara både i prisnämnderna medverkande po-litiker och andra yrkesgrupper som ingenjörer, byggmästare och byggmästararkitekter. Särskilt fackmän med vad som bedömdes som en lägre eller bristande utbildning uppfattades hota den verk-lige arkitektens position. Dessa utnyttjade den verklige arkitek-tens goda namn och inverkade menligt på arkitekturens kvalitet och arkitektkårens anseende genom att använda vad arkitektkå-ren definierade som illojala metoder, det vill säga genom att sätta egennytta i betydelsen av ekonomisk förtjänst framför arkitekto-nisk kvalitet. Härvidlag artikulerar kårens tävlingsdiskurs en om-vänd ekonomisk logik definierad av Pierre Bourdieu, som erkän-ner arkitekturens utveckling som det högre intresse den verklige fackmannen/arkitekten var tvungen att underkasta sig om denne skulle erkännas av fältet. Denna positioneringsstrategi kan, mot bakgrund av den differentiering av fältet för arkitektur som väl-färdssamhället medfört, ses som ett behov att söka vidmakthålla framför allt den allmänpraktiserande fria yrkesmannens position i välfärdssamhället. Tillvaron som fri yrkesman, det vill säga privat-praktiserande arkitekt, utgjorde den uttalade målsättningen med arkitektens grundutbildning, fortbildning och första anställningar


tivt, utan hävdades undergräva den fria yrkesmannens position och hotade därför arkitekturens så viktiga fortsatta progression. enligt Hakon Ahlberg var den äkta arkitekten, en tävlande och skapande arkitekt som gjorde avkall på sin integritet som arkitekt och anpassade sig efter uppdragsgivarens önskemål, utan satte ar-kitekturens kvalitet främst och utvecklade sina projekt efter de egna föreställningarna om god byggnadskonst. Genom att diskur-sivt förbinda den fria allmänpraktiserande yrkesmannen med ar-kitekturens oumbärliga utveckling kunde även dennes kompetens nödvändiggöras och berättigas i välfärdssamhället.

Det var endast den verklige fackmannen, det vill säga en ar-kitekt utbildad vid den högre arkitektutbildningen, som ansågs kunna bedöma arkitektonisk kvalitet och som kunde identifiera handlaget hos en skicklig arkitekt bland mängden tävlingsförslag. Denna föreställning kan återföras till den klassicistiska konstte-orins idé om en handens manifestation av tanken och innebär en naturaliserad föreställning som ideologiskt underbyggde arkitekt-tävlingen och utgjorde en grundförutsättning för arkitekttävling-ens fortlevnad. Föreställningen reproducerades vid såväl Ècole des Beaux-Arts i Paris som Konstakademins byggnadsskola och tekniska högskolan under 1900-talets första decennier. Uppdel-ningen av akademitävlingen på ett skissmoment och ett upprit-ningsmoment artikulerar den klassicistiska konstteorins åtskill-nad mellan intellektuellt och praktiskt arbete och lät den blivande arkitekten under tidspress och anspänning öva sin tankeförmåga. närvaron av denna föreställning i kårens tävlingsdiskurs utgör ett viktigt resultat av avhandlingens undersökning, såtillvida att det-ta inte uppmärksammats av tidigare forskning kring arkitektens utbildning, akademitävlingen och den formella arkitekttävlingen. Skisspraktiken lärdes in i förbifarten och var ett historiskt förank-rat handlingsmönster oupplösligen förenat med tävlingspraktiken genom att projektarbetet antog tävlingsliknande former. Studie-tidens tävlingspraktik var det medel som skulle disciplinera och förbättra arkitektens skicklighet att på begränsad tid utveckla en bärande idé utifrån ett givet program. Som handlingsmönster be-traktat överfördes detta arkitekter emellan under utbildningstiden utan att uppmärksammas genom det fokus som lades på projekt-arbetet. Tävlingspraktiken kan härvidlag betraktas som en kritisk praktik såtillvida att den också kan ses som ett för arkitekten för-kroppsligat kapital. Den under utbildningstiden inövade tävlings-

ansågs vara en stark drivkraft som projicerades mot den egna pre-stationen, mot projektet och mot kollegorna. Den kontrollerade konkurrens som den formaliserade arkitekttävlingen innebär, ut-nyttjade således föreställningen om en förbindelse mellan vitalitet och utveckling.

Tävlandet och tävlingsandan liksom det fria, självständiga ska-pandet kom särskilt att artikuleras under 1940-talet och institu-tionaliseras i och med SAR:s hedersregler 1947 genom begreppet uppdragsgivarens förtroendeman. I och med hedersreglerna kan det sägas att den av SAR godkända formella arkitekttävlingen placerades i centrum av kårens praktik samtidigt som arkitektens förmodade tävlingsvilja kanaliserades till ett legitimt tävlande att jämföra med den illegitima okontrollerade konkurrens som den verklige arkitektens lägre utbildade rivaler ägnade sig åt. Samti-digt som SAR med hedersreglerna förbjöd sina medlemmar att medverka i tävlingar som dömts ut av förbundet, möjliggjorde hedersreglerna för den anställda arkitekten att delta i de av SAR kontrollerade, sanktionerade och därmed legitima tävlingarna. Detta innebär att arkitekttävlingen som meriteringsmetod också institutionaliserades och utgjorde en, om inte till och med den enda legitima vägen mot det egna arkitektkontoret och den hel-gade positionen som fri yrkesman. en tävlingsvinst var också en legitim anledning till medial uppmärksamhet. Denna arkitektens legitima ”reklam” skall ställas i kontrast till en illegitim publicitet på kommersiella villkor som var orsaken till varför också arkitek-tens reklam och annonsering gjordes till föremål för SAR:s kon-troll genom de annonserings- och skyltregler som infördes 1941 och som var i bruk fortfarande på 1960-talet. SAR:s regelsystem artikulerar en arkitektkårens strävan mot ökad professionell au-tonomi såtillvida att det var projektens kvalitet och arkitektens skicklighet som skulle ligga till grund för dennes publicitet och möjligheter att göra sig ett namn i enlighet med en omvänd eko-nomisk logik.

Det förefaller inte vara någon slump att det var i 1942 års revi-dering av tävlingsreglerna som arkitektens behov av frihet under tävlingstiden först påtalades. Tävlingsprogrammen skulle inte be-gränsa arkitektens föreställningsförmåga eftersom den kunde bi-dra till arkitekturens utveckling. Den differentiering av fältet som arkitektens specialisering och det ökande antalet tjänstearkitekter i stadsförvaltningen bidrog till sågs inte enbart som något posi-

306 avslutning

av andra sätt på vilka arkitekter får uppdrag understryker arkitek-tens autonomi och position som upphovsman. Arkitekten fram-ställs som ensam ansvarig för projektet, vilket i sin tur framträder som resultatet av dennes idéarbete utan hänsyn till de struktu-rer som möjliggör projektering och uppförandet av byggnaden. Projektet emanerar så att säga ur arkitekten och dennes skapar-kraft medan övriga faktorer, som tävlingsprogrammets krav och önskemål, tävlingsområdets förutsättningar, prisnämndens sam-mansättning och ställningstaganden, inte beaktas i motsvarande utsträckning. Arkitekttävlingen som narrativt motiv förenklar således de komplexa förhandlingar som föregår såväl tävling som projektering, isolerar tävlingsmomentet och arkitektens koncep-tuella förmåga som avgörande för idéernas tillkomst och undan-håller den normativa logik som reglerar både tävlingsförfarande och bedömning. Det är en strategi som positionerar arkitekt och arkitektkår i den sfär som framhöll arkitekten som konstnär uti-från hans av dedikation till yrket och ett förnekande av världsliga behov men som döljer arkitekturens grundläggande ekonomiska villkor och kollektivistiska karaktär.

Mot bakgrund av min analys av arkitekttävlingen vill jag slut-ligen revidera min inledningsvis ställda fråga om betydelsen av arkitekttävlingens närvaro i berättelsen och istället fråga mig, vad frånvaron av andra ackvisitionsmetoder än tävlingen i berättelsen betyder. Kan alltför nära och synliga relationer med uppdrags- och arbetsgivare undergräva arkitektkårens och den enskilda arki-tektens position som fri, skapande yrkesman? I så fall intar histo-rieskrivningen en högst operativ funktion genom att underbygga arkitekten som upphovsman och intar därmed samma förnekande position i förhållande till ekonomiska realiter och strukturella för-utsättningar som berättelsen om den tävlande arkitekten.

andan omsattes vidare efter utbildningstidens slut i den formella arkitekttävlingen och det var arkitektens konceptuella förmåga manifesterat i tävlingsprojekten som bedömdes i tävlingen. Som en aspekt av arkitektens habitus sätts således arkitektens koncep-tuella förmåga på prov i varje tävling. Tävlingspraktiken kan där-för definieras som ett djupt spel i vilket arkitekten satsar inte bara tid utan också sitt anseende som arkitekt i förhoppning om kårens och särskilt den professionella elitens erkännande.

Såväl tävlingsdiskursen som kårens historiserande diskurs i arkitekt- och yrkesmonografin uttrycker en omvänd ekonomisk logik och ett motståndets logik. Den sistnämnda följer principen om att ju större svårigheter arkitekten möter och övervinner i täv-lingen i form av antal deltagare, tävlingsuppgiftens komplexitet, prisdomarnas identitet och position, desto större anseende. Också övriga tävlingsdeltagares identitet bidrog till tävlingens verk-ningsgrad om dessa kunde identifieras, medan tävlingsdeltagarnas påbjudna anonymitet utjämnade styrkeförhållandena i tävlingen och därmed ökade tävlingens spänningsmoment. Motståndets lo-gik underbygger särskilt närvaron av genombrottet som narrativt motiv i historieskrivningen eftersom den unga, oerfarne och ännu inte upptäckta och etablerade arkitektens svårigheter är så mycket större än den erfarna, erkända och etablerade arkitektens.

Det sätt på vilket arkitekturfältets omvända ekonomis logik ar-tikuleras i arkitekturhistorieskrivningen märks främst genom dels tävlingens självklara närvaro i monografier och översiktsverk, en närvaro som underbygger en berättelse om arkitektens framgång och förbinder arkitekturens framsteg med arkitektens nyskapan-de förmåga, dels frånvaron av andra ackvisitionsmetoder. Såsom i princip den enda av arkitektens sätt att få uppdrag omnämns ar-kitekttävlingen. Övriga metoder genom vilka arkitekten får upp-drag eller blir anställd – genom vänner, bekanta, släktingar, forna studiekamrater och lärare eller genom annonser för anställningar som tjänstearkitekt i fackpressen – är sällan varken omnämnda eller närmare behandlade i historieskrivningen, särskilt inte ur ett strukturellt perspektiv. Genom frånvaron av andra ackvisi-tionsmetoder i berättelserna får tävlingen oproportionerligt stort utrymme i historieskrivningen samtidigt som sociala strukturer hålls i det fördolda, exempelvis arkitektkårens nära och nödvändi-ga förbindelser med det ekonomiska och politiska maktfältet lik-som den enskildes beroende av nätverk och kontakter. Frånvaron

SUMMARY

This thesis explores the conceptions of the Swedish architectural competition in the first half of the twentieth century, what ideas and notions that support, forward and regulate the competition practice and the architectural corps’ and the architect’s use of the competition method from an ideological, institutional and profes-sional point of view respectively. The thesis’ theoretical approach in making use of Pierre Bourdieu’s concepts of field of cultural production and symbolic capital, discussed by Bourdieu in Les règ-les de l’ art (1992), clarifies on the one hand the position of the competition in the interface between the architects’ corps and the organizer, on the other hand, architecture´s dependence upon the dominant sphere. The competition’s position is in the thesis used as a point of departure since it complicates the competition and defines it both as an object of negotiation on a cultural field of architecture and as an instrument in these negotiations. While the architectural corps’ can be placed in a regulating position on the field due to its interest in controlling the competition process and above all, the judging of the competition entries, the organizer is to be placed in the executive one. The competition is thus pro-blematic because of the corps’ and the organizers’ different fun-ctions in relation to the competition and their different access to economical and political power. With the significant amount of economic and political influence the organizer has at its disposal, it belongs to the dominant sphere. Thus the architects need to legitimatize the competition and their interpretation of how the competition is to be organized and carried through by using other means than economic and political ones.

Because of the dramatic changes that the field of architecture underwent in the first half of the twentieth century, the nego-tiations between architects and organizer are of particular inte-rest. The development of the field, which can described in Max Weber’s terminology as specialization, differentiation and de-mocratization as the field became inhabited by different specia-lists both within and outside the architectural profession and the

310 summaRy 311summaRy

elite and architects that can exhibit successful competition results throughout their professional life. The number of prize winning projects in monographs as well as general textbooks on Swedish twentieth century architecture, are also out of proportion in rela-tion to the actual number of projects that resulted from competi-tions. In the Swedish architectural historiography on the welfare period, credit is also given to the competition for establishing ar-chitects’ careers. These observations raise questions about the in-terplay between the architectural competition, historiography and the reproduction of a professional elite. The usage of the competi-tion in monographs as well as the architectural history text book is usually thematically motivated. Two general patterns in the use of the competition are identified. On the one hand the competition is used to demonstrate progress of architecture and the projects func-tion as expressions, mirrors or indicators of a period’s architectural spectra or as a promise of a near future. One the other hand, the competition is used to indicate the successful professional trajec-tory of the great architect. The most progressive projects are picked out and declared as the result of the architect’s imagination and creativity. This, I argue, is a deeply problematic practice as the ar-chitect is defined as the sole creator. Habitually the competition is used because of its character of a public event and because it gives structure to a narration as a manifest starting point of a planning and building process. The competition is, particularly in textbooks but also in monographs, often referred to in subordinated clauses, informing about prize winning architects or projects and referred to without closer examination of programme, entries or results. The use of the competition in these cases is superfluous and I mean that the competition often is taken for granted as an unproblematic method. I conclude that the competition in the monograph as well as the textbook often is used without regarding what I define as the inner logic of the competition by which I refer to the organizer’s needs and demands as formulated in the competition brief as well as the jury’s composition, conclusions and final selection. Basically the inner logic of the competition is normative; a fact that is hid-den beyond the competition’s ascribed fair and impartial outer logic. The outer logic of the competition, that is the equal condi-tions, under which the competition is carried through, justify the objects and architects presence in the historiography and is used, in my opinion, in legitimatizing circumstances.

number of civil servants increased parallel to the building up a welfare society. At the same time the field grew and became more regulated by national and municipal means of control such as a new town planning act and building regulations in 1947, national housing loans and subsidies and rent control in 1942. Measures like these were preceded by extensive inquiries in a number of questions ranging from the examination of the living standard, the standardization of kitchen equipment, the rationalisation of building construction, to classification of different family catego-ries and their different needs of space with the intention to plan for an orderly society, processes and practises in which architects played and wanted to play an important role.

This development and the dislocation of the architects in re-lation to their client and to society did not leave the competition unaffected.

When analyzing the ideological, institutional and professional preconditions of the competition, I take as a starting point, the competition discourse of the period between 1916 and 1959, using Michel Foucault’s concept of discourse as defined in L’archeologie du savoir (1969). The competition discourse, subordinated the corps’ professional one, clearly articulates the dislocations of the architect’s and the competition’s position and the competition in-strument as an object of negotiation. The thesis focuses both on the structural and principal aspects of the competition and on the competition practice and use of the competition method, as arti-culated in the discourse manifested in the professional press, com-petition rules, protocols, statutes and notifications of the corps’ professional organisations – the Swedish Architects’ Association (pre 1936) and its inheritor the Association of Swedish Architects (post 1936). The time limit is motivated by the corps’ claims in controlling the competition process, formalised in the competi-tion rules and a set of instructions, the last one concerning the jury and the judging practice, issued in 1959.

As a secondary purpose, the thesis examines the competition as a narrative motif in the historiography on the Swedish welfare ar-chitecture and the Swedish welfare architects, examined in the first chapter with the purpose to demonstrate the naturalised position of the competition. The competition has a high presence in mono-graphs over both certain decades and certain architects and there is a remarkable correspondence between the Swedish professional


equal treatment of the competitors and their entries. These con-ditions were not only formulated as regulations and instructions but implied in the professional discourse. The way these condi-tions were associated to architecture’s progress took the form of an informal exchange of favours between the organizer and the archi-tects. In return for good conditions, for example the competitors’ identical information about the project given in the competition programme, enough time to develop an optimal solution, compe-tent and trustworthy jury members, the organizer were more or less guaranteed a certain number of competitors, which meant a range of different proposals from which the relatively best entry or entries could be chosen. An important aspect in this exchange was the architects’ trust in the organizer and the fellow competi-tors and them having confidence that all of the involved adhered to fair play. By foreshadowing a number of innovative ideas, the architects could motivate the organizer to follow the rules issued by the architects only and legitimate their own claims in the name of architecture’s progress. The exchange of informal favours was moreover reinforced by the referring to the architects’ great ef-forts, contributions and expenses in the competition. By indica-ting their sacrifices and devotion to architecture the architects at the same time positioned themselves in an autonomous sphere of the field of architecture by defining themselves as artists who put art’s (architecture’s) interests before their own worldly needs, a recurrent theme in the competition discourse.

The notion of vitality illuminates the claimed indispensability of the young architects in the competition, an idea that was emp-hasized in the years around 1930 when the Swedish architectural competition was called into question and criticized by a group of young architects. They disapproved of the architectural compe-tition as being undermined by self-interest and arbitrariness at the same time as they portrayed themselves as the self-sacrificing innovators of both architecture and the architectural competition. The young architect might lack experience it was said, but this was compensated by their verve and wealth of ideas, an idea that can be explained by their perceived proximity to the life giving energy of vitality. Hereby they made themselves crucial for the progress of architecture and could motivate their functioning as members of jury committees; honorary tasks that at the time being only was entitled to older and more consecrated members of the corps who

The competition’s fair and impartial outer logic is explained by the great importance that was paid to an objective competi-tion process. The objectivity of the competition was staged by the competition regulations as a means to secure trustworthy compe-tition result. The field’s trust in the objectivity of the competition instrument can be seen as its most important asset. The archi-tects’ trust was however, dependent on many factors and upheld ideologically, institutionally and professionally.

The foundation of the architectural competition is to be found in both the architects’ and the organizers’ solid confidence in the competition as a means to fins and develop ideas that contribute to the progression of architecture, in other words, not only any ideas but the innovative ones that brought architecture forward. The competition discourse of the studied period, articulate a firm be-lief in that the competition brought the creativity of the architects to the fore, as well as intensified the architects’ imagination. The competition’s innovative property, depended, it was thought, on the rivalry between the competing architects. Rivalry was defi-ned as an absolute condition of innovation, was thought to be sharpening the architect’s mind and was depicted as spurring the architect and promoting his conceptual and creative ability. This competition spirit, as it can be termed, was directed towards the architect’s own performance, his rivals and the competition brief with the project’s best in mind. The competition spirit was thus discursively connected to an idea of vitality that was thought to be present during the competition. This becomes more evident by studying on the one hand the frequent biological metaphors, on the other hand the antithesis, contrasting the creativity and freedom associated with the competition, with monotony, rigi-dity and subordination.

The rivalry amongst the architects needed to be controlled in order to serve the progression of architecture, at the same time the architect needed to be left with enough freedom to forward the architect’s creativity and making it support architecture’s progres-sion. The freedom of the competition were of two kinds, firstly the freedom from legal, economic, administrative and practical bounds, secondly the freedom to create from one owns intentions with only the competition programme to consider.

Architecture´s progress was however also subjected to the architect’s competition conditions, such as the fair, impartial and


– the defining of the architectural assignment as described in the programme and the assessment of the entries. During the 1940ies and the 1950ies the Association also held the trust of the organi-zer who regularly turned to the Association for help and support and in 1951 the Association conclude that the high quality and good reputation of Swedish architecture abroad, was the result of the consistent efforts of the Association in relation to the archi-tectural competition.

The new sets of regulations (1916 and 1934) and the recurrent revisions of the competition rules (1900, 1942 and 1947), mani-fest a growing authority of the Association of Swedish Architects and its increasing influence over the organizer and the competi-tion. Particularly the completely new set of regulations of 1934 is important because of the fact that it was the first regulations that were mutually agreed upon by the three different regional archi-tects’ association in the country. This gives the 1934 regulations a democratic and legal character in contrast to earlier regulations. The regulations as well as the instructions issued in 1943 and 1959, institutionalized the competition and tied the organizer formally to what I define as the correct competition or standard model for carrying through the competition, and subjected the organizer as well as the competitors, to the control of the architectural corps.

The regulations and the instructions also contributed to the building of what I characterize as, a competition system, analyzed and defined in chapter three on the controlling of the rivalry bet-ween architects. The competition system was constituted by on the one hand, an order of instances consisting of the Association of Swedish Architects, its competition board and the different ju-ries. These instances had different obligations and responsibilities towards the competition and depended on the field’s trust in the instances, qualifications, abilities and not least, good will. While the Association of Swedish Architects depended on its democratic foundation, the jury depended in part on the authority of the As-sociation. The extent to which the organizers and the competition adhered to the competition rules and fair play, can be regarded as a measure of the authority of the corps and therefore articulated and discernible in the continuous competition debate. The years around 1930 stand out as significant since the character of the debate changed and assumed a more principal in nature. On the other hand, the competition system was constituted by a num-

were accused of putting their own interest before the interest of architecture and society. This debate which could be interpreted as concerning the status of the competition, articulate a shift in the foundations of the competition’s legitimacy that took place during the late 1920s and the beginning of the 1930s. This dislo-cation can in short be described as a shift from a charismatic basis to a legal one and is evident, partly in how the right architects in the competition jury were justified, partly in what was considered to be fair play. It was no longer enough with high qualifications or personal authority for someone to be accepted as right for the jury. Instead it was a question of the right competence and having the necessary qualifications in relation to the assignment. It was also a question of being trustworthy, not favouring personal in-terests but instead contributing to the competition out of higher purposes, such as the progress of architecture and society.

The shift is manifested in a discernable change in who was ap-pointed jury member during the first half of the twentieth cen-tury, something that I analyze in chapter three on the institutio-nalization of the competition and the competition system. These changes indicate the differentiation and the democratization of the field of architecture. If we try to identify frequent prize win-ning architects and architects functioning as jury members bet-ween 1900 and 1929 in the town planning and housing compe-titions, studied, we find a high presence of professors from the Royal Institute of Technology and the Royal University College of Fine Arts beside architects in the Royal Board of Public Building. From the beginning of the 1940s and onwards, we find instead a greater number of specialists in housing and town planning. These are however, still architects that held the corps’ confidence and tend to belong to the professional elite as the most renowned free practitioners. We also find a large number of city architects whose authority depended on their experience in municipal mat-ters and knowledge of the locality. However, their authority also stemmed from recommendations from the Association of Swedish Architects. The Association supported the organizers in planning the competitions and frequently recommended architects to the jury. The involvement of the Association of Swedish Architects was intended to be a guarantee that the competition complied with the corps’ demands. Gradually the Association achieved a greater influence over the competition’s most critical moments


ideal professional role of the free practitioner, a theme explored in the last and fourth chapter on the professional role, identity and trajectory of the architect. This normative role was accultura-ted during the training as an architect and reproduced during the architectural education through the recurring sketch practices. These took the form of competitions, informal as well as formal as in the case of the academic competition. The emphasis in the two-staged academic competition was put on the initial sketch moment, as well in the French Academy des Beaux Arts as in the Swedish Royal Academy of Fine Arts in the nineteenth century. The sketch practice was supposed to enhance the apprentice’s conceptual ability, an idea that is derived, I can conclude, from the classicist art theory’s notion of proximity between hand and thought. This conception was systemized into a pedagogical met-hod and still implemented in both the Royal Institute of Techno-logy and the Royal University College of Fine Arts during the first half of the twentieth century. The tacit way the sketch technique and the competition practise were reproduced, points towards the competition as an embodied capital, an acculturated and integra-ted practice. As an embodied capital the inseparable sketch and competition practises can be defined as a constituent aspect of the architect’s professional identity, defined as something in time and space common to all architects, or as an aspect of the architect’s habitus. This property distinguished the architect from other pro-fessions of the field such as engineers, builders, draughtsmen as well as from the laymen. Thus, the competition practice can be characterised as deep play, defined by Clifford Geertz, as the con-ceptual ability of the architect manifested in the competition dra-wings, were put into play and at risk in every competition.

The competition practise and most of all the rivalry were also constituent aspects of the normative professional role of the free practitioner as this was defined in the professional discourse. The discursive position of the free practitioner was reflected by the roles of the architect as a civil servant and the architect draughts-man who assisted the free practitioner as a part of the further training and as a preparation for his own office. These functions were characterised by their subordination and the absence of in-dependence and freedom which indicates the importance of the free practitioner’s economic and conceptual self-sufficiency. The role of the free practitioner was most of all held sacred by Ha-

ber of mechanisms. One) the jury’s approval of the programme defining the architectural problem to be solved (already claimed in the regulations of 1887). Two) the corps’ claim of influence on the organizers choice of architects in the jury (in 1916 by the pro-posal of the Swedish Association of Architects’ to suggest archi-tects for the jury and in 1942 by the corps’ request that the choice of jury members should be submitted to the competition board’s inspection in order to avoid the same architects in competition after competition). Three) the competition board’s sanctioning of the practical/technical aspects of the competition (1934), a san-ctioning that also brought about a formalization of the informal exchange of favours since the competition board by sanctioning the competition formally guaranteed the correct competition. And finally four) the competition board’s demands to sanction the jury (1959). Principally, the Association of Swedish Architects now possessed the prospect of controlling the preferential right of interpretation in relation to defining the architectural problem as formulated in the programmes as well as to the assessment of the entries by means of the right architects dominating the jury. Con-trol of the architectural competition as an autonomous time space which was made possible by the competition rules, may therefore be described as control of the quality of the prize winning pro-jects. This is why the competition must be seen as an important instrument for regulating the architectural discourse.

As part of this control system I count the corps’ control over the architectural press which made possible the selection and the distribution of different projects in different media. This resulted in that the most interesting projects, which corresponded to the corps’ notions of high and right quality, from 1956 were publis-hed in the renowned journal Byggmästaren, in english The Builder while other projects were referred to a supplementing competi-tion magazine that only documented the competition results wit-hout commentary. Thus the competition system thus, in the long run regulated the architectural discourse and promoted progress of architecture, in contrast to the single competition or the com-petition activities of the Association of Swedish Architects which in the short run, developed ideas and projects to be materialised in an immediate future.

The above mentioned notion of vitality, its prerequisite free-dom and its resulting creativity, also contributed in defining the


the representative were discursively formulated rather as directed towards the project’s ultimate best than towards the interests of the client. The statutes of the Association of Swedish Architects as well as its controlling of the architect’s charges made possible an independent situation in which the representative of the client, did not need to and even was prohibited from putting economic concerns first. Since 1941 the architect was also according to re-gulations of the Association of Swedish Architects, prohibited to advertise freely and market himself in the daily press. It is thus possible to categorize publicity as either legitimate or illegitimate depending on the circumstances that made the press publish in-formation about projects or architects. The decisive difference was if reasons for the publication were to be found in the quality of the project or in that the architect was trying to adapt to the market. One legitimate reason for publicity was, I conclude, prize win-ning in an architectural competition which can be explained by the jury’s picking out the winning projects on qualitative grounds. However, this was only the case as long as the competition was one of the Association’s sanctioned ones. Participating, either as a competitor or as a jury member, in non-sanctioned competitions was, since 1936, prohibited in the statutes of the Association. He-reby it was possible for the Association to control its members’ rivalry and channel their competition spirit in to the legitimate, controlled and sanctioned competition. At the same time the sta-tues defined the formal competition as the means for the young and un-established architect to become enough qualified to start his own office, an idea that the architects’ nursed and thought possible. The change of position in the field of architecture that this notion implies is expressed more explicitly in the way the architect’s entrance in the field is narrated in the monograph. The architect’s breakthrough taking place in a competition constitutes a relatively frequent narrative motif in the architect monograph that belongs, not to the narration of the competing architect and the architect as an artist, but to the narration of the successful architect and the architect as project manager. The breakthrough as a narrative motif indicates the function of the competition in the field of architecture – the prospect of winning the competition and accumulating symbolic capital in the Bourdiuean sense, in the form of prestige and honour. The charging of prestige, esteem and honour onto the winning architect, make possible principal

kon Ahlberg who promoted the foundation of the Association of Swedish Architects, was its first chairman between 1936 and 1944, and who, more than anyone else, formulated the corps’ ideology formalised in the statutes of 1936 and the code of conduct of 1947. From Ahlberg’s standpoint, the free practitioner was in ideally au-tonomous and independent of considerations other than the as-signed commission’s best and the quality of architecture. This was attained if the architect was economical self-sufficient and there-fore could follow what Ahlberg defined as the architect’s artistic integrity, a situation staged in the architectural competition. Ide-ally the architect was free from social considerations that could impede on his loyalty towards the project. This ideal harks back to a time when the architect and his client belonged to the same social strata and the architect was a cultured gentleman – a situa-tion that in the 1940s was distant and seen to have been replaced by the technician, the specialist and the expert, the civil servant and the would-be architect, who in comparison to the real archi-tect, had an inferior education and who drove the real architects out of the market and gave them a bad name. This point of view, articulated in the professional press, shed light on the importance given to the free practitioner in the 1940s.

This rather romantic view of the ancient architect finds its paral-lel in the narration of the competing architect, a narration constituted by a set of motifs present in the architect’s auto-biography and to some extent in the monograph on the great architect. The nar-rative motifs – the conception of the competition project’s main idea manifested in the piling up of sketches, the stress-full work late at night with the drawing up of the project and the handing in of the project at the last minute – all tell one consistent nar-ration of the architect as a devoted and absorbed mythical artist who forgets time, place and physical needs. The moments are all characterized by tension, expectations and excitement contrasted by the relaxation after the project was handed in, narrative motifs indicating the importance of the competition but also the play-element of the competition as the risk-taking strategy of handing in at the last minute actually jeopardized the architect’s participa-tion in the competition.

The role of the free practitioner was furthermore institutio-nalized in the Association’s 1947 code of conduct in the shape of the representative of the client. However, the responsibilities of

320 summaRy

changes of positions in the field, from unknown to acknowled-ged and known, from known to well-known and from well known to known of good-repute and celebrated, as well as from general practitioner to specialist. The efficiency of the symbolic capital that prize winning brought about differed, as is made clear by the auto-biography and the architect monograph, depending on the architect’s original position in the field and the architect’s degree of risk-taking. It was also dependent upon two aspects of the com-petition: one) the competition’s implicit resistance and the chal-lenge the architect faced in terms of the number and identity of the other competitors as well as the complexity of the brief and the composition of the jury and two) the extent of freedom that the competition offered which in turn was related to the competi-tion form, the competition object and obviously the programme’s definition of the task. The logic corresponds to both the princip-les of the up-side-down world of a cultural production field, as defined by Bourdieu and the logic of deep play, as explored by Clifford Geertz. In short, the logic of the competition follows this principle: the greater resistance and the higher degree of freedom, the greater prestige and esteem. essentially, this logic pays tri-bute to a charismatic ideology that promotes the inventiveness and creativity of the architect. Both resistance and freedom make great demands on the architect’s conceptual ability and the more of resistance and freedom in a competition, the greater the prize winning because of its character of a manifestation of the im-mense ability of the architect. This is why unexpected winners, innovative and unforeseen solutions as well as projects questio-ning the programme count as expressions of the gifted architect or the master architect who, when entering and winning a complex competition, is able to manifest his skill and authority.

KÄLLOR OCH LITTeRATUR

Otryckta källorRiksarkivet (RA) Svenska Teknologföreningens Arkiv Föregångarna. Byggnadssamfundet. Avdelningarnas arkiv Avdelningen för husbyggnadskonstPrimärorganisationernas arkiv Svenska Arkitektföreningen (SA, SAR)Handlingar ordnade efter ämne Hakon Ahlbergs släkt- och personarkivArkitekturmuseet (AM) Wolter Gahns samling Sune Lindströms samlingStockholms stadsarkiv (SSA) Stadsplanenämndens handlingar.Borås stadsarkiv (BSA) Borås Kommunstyrelse Protokoll och Handlingar Borås Drätselkammarens Protokoll och Handlingar Gävle stadsarkiv (GSA) Sätras historia. Tävling om stadsplan för stadsdelen Sätra i Gävle år 1955Region- och stadsarkivet i Göteborg (RSAG) RitningssamlingenKarlskrona kommunarkiv (KKA) Byggnadsnämndens handlingar

Tryckta källor och litteraturAbbot, Andrew. 1988. The System of Profession: an essay on the division of expert labor.

Chicago: Chicago University Press.Ahlberg, Hakon. 1924. “Byggnadsstyrelsen och den nya chefen för kulturhisto-

riska byrån”. Byggmästaren, nr. 2.———. 1928. ”Allmän tävling”. Byggmästaren, A-uppl., nr 5.———. 1930. ”Arkitektundervisningen. Diskussion vid Svenska Arkitektförening-

ens sammanträde den 28 april 1930”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 5.———. 1937. ”Riksförbundets syfte”. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.———. 1943. ”Sjukhuset som specialistuppgift.” Byggmästaren, nr 21.———. 1943. Gunnar Asplund. Arkitekt 1884-1940: Ritningar, skisser och fotografier.

Stockholm: SAR.

324 kÄllOR OcH litteRatuR 325kÄllOR OcH litteRatuR

Borelius, Aron. 1937. ”Byggnadskonsten och samhället”. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.

Borås Kommunalblad. Borås Stads Kommunala Förhandlingar. 1946. Borås: Borås stad.———. 1947. Borås: Borås stad.Bostads- och stadsplanetävlan i Stockholm 1939-1943. 1944. Stockholm: Aktiebolaget

Stockholms tomträttskassa.Bourdieu, Pierre. 1994. Kultursociologiska texter. I urval av Donald Broady och

Mikael Palme. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.———. 2000 (1992) Konstens regler. Det kulturella fältets uppkomst och struktur. Stock-

holm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.Branzell, Sten. 1929. Debattinlägg infört under rubriken ”Tävlingen om nämnd-

hus och stadsplan för Klara Sjö”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 10.Broady, Donald. 1998. ”Inledning: en verktygslåda för studier av fält”. I Kulturens

fält, red. Broady, Donald. Göteborg: Daidalos förlag.Brodersen, Leif. 2001. ”Att tävla om att kanske få rita”. På annan plats. Stock-

holm: Arkitekturmuseet/ Svenska Arkitekters Riksförbund.Brunnström, Lisa. 2004. Det svenska folkhemsbygget. Om Kooperativa förbundets arki-

tektkontor. Stockholm: Arkitektur förlag.Caldenby, Claes et al. 1998. ”Förord”. I Att bygga ett land, red. Claes Caldenby.

Stockholm: Arkitekturmuseet/Byggforskningsrådet.Caldenby, Claes. 1989. ”Peter Celsing 1929-74. en introduktion”. Arkitektur, nr 9.———. 2005. ”Arkitekturen”. I Signums svenska konsthistoria. Konsten 1950-1975, Jan

Brunius et al. Lund: Signum.———. 1998. ”De stora programmens tid”. I Att bygga ett land, red. Claes Caldenby.

Stockholm: Arkitekturmuseet/Byggforskningsrådet. Calinescu, Matei. 2002. Modernitetens fem ansikten. Modernism. Avantgarde. Deka-

dens. Kitsch. Postmodernism. I svensk översättning av Sharfran, Dan och ny-linder, åke. Ludvika: Dualis.

Carlgren, nils. 1940. ”Arkitektens ställning som tjänsteman och som fri yrkes-utövare”. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.

Catalogue of the Swedish Section. 1952. XXIst International Congress for Housing and Town Planning, Lisboa 21st to 27th September. Stockholm: Byggnadsstyrelsen.

Clason, Gustaf. 1956. ”Förtroendenämndens arkitektrekommendationer”. Arki-tekten, nr. 6, 17 mar.

Curman, Jöran, Lars Giertz, Sune Lindström och Gunnars Pettersson. 1931. ”Stadsteatern i Charkow”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 5.

Curman, Sigurd. 1930. ”Isak Gustaf Clason”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 8.eagleton, Terry. 2007 (1991). Ideologi. An Introduction. London/new York: Verso.edling, Marta. 1999. Om måleriet i den klassicistiska konstteorin. Praktikens teoretiska

position under sjuttonhundratalets andra hälft. Diss. Stockholms universitet. Stockholm: Marta edling.

edman, Johan. 2001. Stadsplanering som professionellt verksamhetsfält. En studie av yrkesgrupper och deras arbete. Diss. Uppsala universitet. Uppsala: Acta Univer-sitatis Upsaliensis.

egerö, Bertil. 1979. En mönsterstad granskas: bostadsplanering i Örebro 1945-75. Stockholm: Statens råd för byggforskning.

eliasson, Göran. 1960. ”Tävlingsverksamheten under 1950-talet”. SAR:s tävlingsblad, nr 3.

engstrand, Bertil. 2008. ”Hans Speek”. Dagens Nyheter, 10 jul. Dödsannons införd på familjesidan.

———. 1944. ”Arkitekt – yrkesman eller ämbetsman?” Byggmästaren, nr 25. ———. 1953. ”Carl åkerblad”. Arkitekten, nr. 14, 11 jul.Albertsen, niels. 1998. “Arkitekturens fält”. I Kulturens fält, red. Donald Broady,

Donald. Göteborg: Daidalos förlag.Allpere, Kristina. 2009. Paul Hedqvist: arkitekt och stockholmsgestaltare 1895-1977.

Stockholm: Stockholmia förlag.Alvesson, Mats och Sköldberg, Kaj. 1994. Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi

och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.Andersson, Henrik O och Bedoire, Fredric. 1981. Bankbyggande i Sverige. Stock-

holm: LiberFörlag/Arkitekturmuseet.———. 1980. ”ett inledande perspektiv”. I Peter Celsing. En bok om en arkitekt och

hans verk, red. Lars Olof Larsson, et al. Stockholm: LiberFörlag/Arkitektur-museet.

Andersson, Jonas e, Reza Kazemien och Magnus Rönn. 2005. Jämförande analys av arkitekttävlingar: erfarenheter från tre nordiska länder. Stockholm: KTH, Skolan för Arkitektur och samhällsbyggnad, TRITA-ARK, 2005:3.

———. 2009. ”Architectural Competition. editor’s notes”. Nordisk Arkitekturforsk-ning, nr. 2/3.

Arell, åke och Krepp, Ivar. 2008. ”Bengt Arvidsson”. Dagens Nyheter, 29 dec. Dödsannons införd på familjesidan.

Arkitekttävlingar och Sveriges Arkitekters tävlingsservice. 2008. Stockholm: Sveriges Arkitekter. http://www.arkitekt.se/s12803/f5301

Arnold, Dana. 2002. ”The authority of the author. Biography and the recon-struction of the Canon”. I Reading Architectural History. London/new York: Routledge.

Asplund, Gunnar. 1921. ”Konserthuset”. Tidskrift för Arkitektur, nr 1.Austin, John Langshaw. 1975 (1962). How to do things with words. Red. Urmson,

J.O. och Sbisà, Marina. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press.

Barthes, Roland. 1977. ”Introduction to the Structural Analysis och narratives”. I Image, music, text, artiklar i urval av Stephen Heath. London: Fontana. http://quod.lib.umich.edu/cgi/t/text/text- idx?c=genpub;cc=genpub;view=toc;idno=AAP6171.0001.001

Bedoire, Fredric. 1974. En arkitekt och hans verksamhetsfält. Gustaf Wickmans arbete 1884-1916. Diss. Stockholms universitet. Stockholm: Fritzes Hovbokhandel.

———. 1982. Erik Lallerstedt: arch. Arkitekt under femtio år. Stockholm: Arkitekturmuseet.Berg, Jörgen. 1983. 20 arkitekttävlingar: Hur arkitekttävlingar om bostäder påverkar

och återspeglar bostadsutvecklingen. Göteborg: Forskningsstiftelsen för sam-hällsplanering, byggnadsplanering och projektering.

Bergdoll, Barry. 1989. ”Competing in the Academy and the Marketplace in eu-rope 1401-1927”. I The Experimental Tradition. Essays on Competitions in Archi-tecture, red. Hélène Lipstadt. new York: The Architectural League.

Berger, Tommy et. al. 2007. Kunskapen och bostaden. Stockholm: Stiftelsen Arkus.Bergström, Anders. 2001. Arkitekten Ivar Tengbom. Byggnadskonst på klassisk grund.

Diss. Kungliga Tekniska Högskolan. Stockholm: Byggförlaget.Bergström, Moje. 1930. ”en prisbedömning enligt underliga principer”. Byggmäs-

taren, Allm. uppl., nr 9.Björkman, Bo. 1955. ”Angående inbjudna arkitekttävlingar.” Arkitekten, nr 12, 11 jun.Bladh, Karl-Axel. 1955. ”Paul Hedqvist 60 år”. Arkitekten, nr. 19, 17 sep.


———. 2008. ”Arkitekturhistorisk forskning – igår, idag imorgon”. Konsthistorisk Tidskrift, häfte 1-2.

Hayden, Hans. 2006. Modernismen som institution. Om etableringen av ett estetiskt och historiografiskt paradigm. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.

Hedersregler för medlemmar av SAR antagna vid riksmötet 1947. 1947. Stockholm: SAR.Heimbürger, Peter. 1962. ”Stadsplanetävlingars berättigande”. Plan: Tidskrift för

planering av landsbygd och tätorter, nr. 2.Henriksson, Jan. 1980. ”Arbetet på kontoret”. I Peter Celsing. En bok om en arkitekt

och hans verk, red. Lars Olof Larsson. Stockholm: LiberFörlag/Arkitektur-museet.

Hertzell, Tage och Uppman, Ragnar. 1957. ”Öppet brev till styrelsen för Svenska Arkitekters Riksförbund”. Arkitekten, nr. 8, 20 apr.

Hirdman, Yvonne. 2000 (1989). Att lägga livet till rätta – studier i svensk folkhemspoli-tik. Stockholm: Carlssons Bokförlag.

Holm, Lennart. 1957. ”Varför tävlar arkitekterna?” Aftonbladet, 12 mars.Holmberg, Bo. 1968. ”Att bedöma tävlingar”. Arkitekten, nr. 10.Hoving, Gunnar. 1931. Debattinlägg i ”Utlysta tävlingar. Inbjudan till diskus-

sion”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 1.Huizinga, Johan. 2004. (1938) Den lekande människan. I svensk översättning av

Ingeborg Löfgren. Stockholm: natur och Kultur.Höijer, Jon. 1959. ”Domarkategesen – ett förslag från tävlingsnämnden”. Arkitek-

ten, nr. 15, 2 aug.Hökerberg, Otar. 1909. “Om arkitekturtäflingar”. Tidskrift för Arkitektur och Deko-

rativ Konst, nr 4.Idétävling om stadsplan för Kallerstads-området i Linköping. Prisnämndens utlåtande.

1951. Linköping: Östgöta Correspondenten.Indebetou, Govert och Hylander, erik. 1937. Svenska teknologföreningen 1861-1936:

Biografier. Stockholm: Svenska Teknologföreningen. D I-II.Jensfelt, Simon. 1956. ”De 20 åren – en kort återblick”. Arkitekten, nr. 25, 8 dec.Johansson, Bengt OH. 1965. Carl Bergsten och svensk arkitekturpolitik under 1900-ta-

lets första decennium. Lic. Uppsala Universitet. Uppsala: Uppsala universitet.———. 1970. ”Svensk arkitekturpolitik under 1900-talets första decennium”. I Sju

uppsatser i svensk arkitekturhistoria, red. Rudolf Zeitler. Uppsala: Acta Uni-versitatis Upsaliensis, Studier utgivna av Konsthistoriska institutionen vid Uppsala universitet.

Johansson, Gotthard. 1934.”efter norrmalmstävlingen”. Svenska Dagbladet, 20 feb.Karlberg, Bo. 2008. ”Älska inte ihjäl stadsbiblioteket. Dagens Nyheter, 25 mar.Karlsmo, emilie. 2005. Rum för avsked. Begravningskapellets arkitektur och konstnär-

liga utsmyckning i 1900-talets Sverige. Diss. Uppsala universitet. Stockholm: Makadam Förlag.

Kazemien, Reza, Rönn, Magnus och Svensson, Charlotte. 2007. Arkitekturtäv-lingar: erfarenheter från Finland. Stockholm: Axl Books.

Kidder-Smith, Georg everard. 1957 (1950). Sweden Builds. London: Architectural Press.

Kleman, Carl. 1933. ”Ceasars hustru”. Teknisk Tidskrift, häfte 5, 30 dec.Kollnitz, Andrea. 2008. Konstens nationella identitet: om tysk och österrikisk i svensk

konstkritik 1908-1934. Diss. Stockholms universitet. Stockholm: Drau.Kris, ernst och Kurz, Otto. 1979 (1934) Legend, Myth and Magicin the Image of the

ericson, Jan. 2009. ”Torgny Gynnerstedt”. Dagens Nyheter, 26 nov. Dödsannons införd på familjesidan.

eriksson, eva. 1998. ”Internationella impulser och nationell tradition” i red. Claes Caldenby. Att bygga ett land. Stockholm: Arkitekturmuseet/Byggforsk-ningsrådet.

———. 2000. Mellan tradition och modernitet. Arkitektur och arkitekturdebatt 1900-1930. Diss. Stockholms Universitet. Stockholm: Ordfront förlag.

eriksson, nils einar. 1956. ”erik Ragndahl. In memoriam”. Arkitekten, nr. 1, 7 jan.Faircough, norman. 2006 (1992). Discourse and Social Change. Cambridge/Mal-

den: Polity Press.Fjelkestam, Sven. 1968. “Tävlingsverksamheten 1950-1967”. Arkitekten, nr. 10.Formulär för program till svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar. 1947. Stockholm:

SAR. Publikation n:r 22.Foucault, Michel. 2002 (1969). Vetandets arkeologi. I svensk översättning av C G

Bjurström. Lund: Arkiv Moderna klassiker. Friberger, erik. 1928. ”Fromma önskningar från landsbygden”. Byggmästaren,

A-uppl., nr. 3.———. 1937. ”Tillgång och efterfrågan på arkitekter ute i landet”. I Årsbok med

matrikel. Stockholm: SAR.Friberger, Thomas och Ringmar, Car-Ivar. 1956. Redaktionellt förord i SAR:s

tävlingsblad, nr 1.Fuhre, Arvid. 1932. ”Tävlingen om Stortorget i Lund”. Byggmästaren, A-uppl., nr 5.Förslag till regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer

därtill. 1934. Stockholm: Svenska Teknologföreningen. Svenska Teknolog-föreningens Handlingar 268.

Gahn, Wolter et al. 1926. ”De nya förslagen till konserthus i Hälsingborg”. Bygg-mästaren, nr. 17.

Gahn, Wolter. 1927. ”Kristinebergstävlingen och bebyggandet av västra Kungs-holmen”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 8.

———. 1929a. ”Tävlingen om nämndhus och stadsplan för Klara Sjö”. Byggmästa-ren, A-uppl., nr. 10.

———. 1929b. ”Tävlingen om stadsplan för del av Ladugårdsgärde”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 11.

Geertz, Clifford. 2000 (1973). The Interpretations of Cultures. new York: Basic Books.Grandien, Bo. 1979. Drömmen om renässansen: Fredrik Wilhelm Scholander som arki-

tekt och mångfrestare. Stockholm: nordiska museets förlag.———. 2008. “Vem är viktigast – byggherren eller arkitekten?”. Konstvetenskaplig

tidskrift, häfte 1-2.Grange, Kristina. 2002. Från byggnadsyrke till making profession? Lic. Chalmers

Tekniska Högskola. Göteborg: Chalmers Tekniska Högskola.Grut, Torben. 1907. ”Svenska Läkaresällskapets nybyggnad”. Tidskrift för Arkitek-

tur och Dekorativ Konst, nr 1.Göransson, Viking. 1932. ”Perspektivbilden i arkitekttävlingar”. Byggmästaren,

A-uppl., nr. 12.Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar. 1944. Göteborg: Göteborgs stad.Götzsche, Poul. 1945. ”Tävling om stadsplan för området söder om Guldhedsga-

tan i Göteborg”. Byggmästaren, nr. 26.Hall, Stuart. 2008. ”Introduction. Who needs Identity?” I Questions of Cultural

Identity. London: Sage Publication.


———. 1937. ”erfarenheter från en privatpraktik i större svensk stad”. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.

Mohr-Branzell, Anna. 1931. Debattinlägg infört under rubriken ”Diskussion om konserthustävlingen i Göteborg”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 2.

Mårtelius, Johan. 2001a. ”Om det aldrig byggda”. I På annan plats. Stockholm: Arkitekturmuseet/Svenska Arkitekters Riksförbund.

———. 2001b. ”Arkitektur 100 år. 1922-39. Byggmästarambitioner och samhälls-orientering”. Arkitektur, nr. 4.

nolin, Catharina. 2008. En svensk lustgårdskonst. Lars Israel Wahlman som trädgårds-arkitekt. Lund: Bokförlaget Signum.

nyrén, Carl. 1980. ”Arkitektutbildning i krigets skugga”. I Peter Celsing. En bok om en arkitekt och hans verk, red. Henrik O. Andersson. Stockholm: LiberFörlag/Arkitekturmuseet.

näsström, Gustaf. 1933. ”Överraskningar och besvikelser”. Stockholms-Dagblad, 21 dec.Olivegren, Johannes. 1959. ”Kyrkobyggandets målsättning”. Byggmästaren, A-

uppl., nr. 11.Olsson, Per-Olov. 1947. ”Tävlingsnämndens årsberättelse”. I Årsbok med matrikel.

Stockholm: SAR.Osign. “Arkitektundervisningen”. 1930. Byggmästaren, A-uppl., nr. 5.———. “Till Tekniska Högskolan”. 1947. Arkitekten, nr. 6, 12 mar.———. ”Allmän tävling om stadsplan för stadsdelen Sätra i Gävle”. 1957. SAR:s

tävlingsblad, nr. 2.———. ”Angående inbjudna tävlingar”. 1955. Arkitekten, nr. 12, 11 jun.———. ”Annonseringsfrågan”. 1954. Arkitekten, nr. 13, 25 jun.———. ”Arkitekten och bostadsprojekteringen”. 1950. I Matrikel. Stockholm: SAR.———. ”Arkitekter i ekonomiskt verkande företag”. 1945. Arkitekten, nr. 15, 25 sep.———. ”Arkitekttävlingen i Avesta”. 1950. Arkitekten, nr. 3, 11 feb.———. ”Arkitekturtäflingar”. 1907. Tidskrift för Arkitektur och Dekorativ Konst, nr. 10.———. ”Avgjorda tävlingar. Stortorget i Lund”. 1929. Byggmästaren. A-uppl., nr. 4.———. ”Bestämmelser angående medlemmarnas annonsering (enligt förbundssty-

relsens beslut den 14/2 1941)”. 1949. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.———. ”Byggmästaren 25 år.” 1946. Byggmästaren, nr. 26.———. ”De nya nämnderna”. 1945. Arkitekten, nr. 21, 19 dec.———. ”Diskussion om norrmalmstävlingen”. 1934. Nya Dagligt Allehanda, 3 feb.———. ”Formulär för programskrivare”. 1947. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.———. ”Från styrelsens bord” 1945. Arkitekten, nr 1, 13 mar.———. ”Från styrelsens bord”. 1946. Arkitekten, nr 23, 26 nov.———. ”Från styrelsens bord”. 1947. Arkitekten, nr. 28, 27 aug. ———. ”Förbundets uppgift och organisation”. 1950. I Matrikel. Stockholm: SAR.———. ”Föreningsmeddelanden” 1934. Byggmästaren, A-uppl., nr. 7.———. ”Föreningsmeddelanden”. 1929. Byggmästaren, A-uppl., nr. 5.———. ”Föreningsmeddelanden”. 1930. Byggmästaren, A-uppl., nr 10.———. ”Föreningsmeddelanden”. 1932. Byggmästaren, A-uppl., nr, 11.———. ”Förhandlingar och beslut vid riksmötet 1936”. 1937. I Årsbok med matrikel.

Stockholm: SAR.———. ”Förslag till hederskodex”. 1946. Till 1946 års riksmöte. Stockholm: SAR.———. ”Generaldirektör Tengboms anförande vid hans inträde i ämbetet”. 1924.

Byggmästaren, A-uppl., nr. 13.———. ”Hederskodex”. 1946. Arkitekten, nr. 23, 26 okt.

Artist. A Historical Experiment. I översättning från tyska av Alastair Lang och Lottie M. newman. new Haven/London: Yale University Press.

Lakoff, Georg och Johnson, Mark. 2003 (1980). Metaphors we live by. Chicago: The University of Chicago Press.

Lallerstedt, erik. 1930. ”Arkitektundervisningen. Diskussion vid Svenska Arkitekt-föreningens sammanträde den 28 april 1930”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 5.

———. 1949. Fragment. Brev och episoder. Stockholm: P.A. nordstedts & söner.Larsson, Lars Olof. 1980. ”Peter Celsings Arkitektur”. I Peter Celsing. En bok om en

arkitekt och hans verk, red. Lars Olof Larsson et al. Stockholm: LiberFörlag/Arkitekturmuseet.

Larsson, Ulf. 1997. Brobyggaren: Otto Linton, byggnadskonsten och dess professioner i Norden under första delen av 1900-talet. Diss. Kungliga tekniska högskolan. Stockholm: Carlssons.

Lind, Sven Ivar. 1952. ”Tävlingen om kyrka i Oxelösund”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 1.Lindahl, Göran. 1986. ”Konstkademiens byggnadskola”. I De sköna konsternas

akademi. Konstakademien 250 år, red. Rolf Söderberg och Göran Söderström. Stockholm: Allmänna Förlaget.

Linderborg, åsa. 2002 (2001). Socialdemokraterna skriver historia. Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000. Diss., Uppsala universitet. Stockholm: Atlas akademi.

Lindroos, Bengt. 2008. Att vara arkitekt kan vara att… Stockholm: Arkitektur Förlag.

Linn, Björn. 1960. Osvald Almqvist. En arkitekt och hans arbete. Diss. Kungliga Tek-niska Högskolan. Stockholm: KTH, Institutionen för arkitektur.

———. 1981. ”Ivar Tengbom och arkitektyrket” i red. Thomas Hall. Stenstadens arkitekter. Sju studier över arkitekters verksamhet och betydelse vid utbyggnaden av Stockholms innerstad 1850-1930. Stockholm: Akademilitteratur.

———. 1984. ”De renhjärtade, de vilsekomna. Arkitekterna i folkhemmet”. Arkitek-tur, nr 4.

———. 1990. ”Arkitektutbildning och arkitektkunskap i Sverige”. Tidskrift för Arki-tekturforskning, nr. 1-2.

———. 2002. ”Arkitekturen”. I Signums svenska konsthistoria. Konsten 1915-1950, Sofia Danielsson et al., Lund. Signum.

Lipstadt, Hélène. 2003. “Can ‘art Professions’ be Bourdiuean Fields of Cultural Production? The case of The Architecture Competition”. Cultural Studies, nr 3.

———. 2005.”Sociology: Bourdieu´s Bequest”. Journal of the Society of Architectural Historians, nr 4.

Lundberg, erik. 1968. Inledning till Isak Gustaf Clason, Hans edestrand och erik Lundberg. Stockholm: SAR.

Lundequist, Jerker. 1990a. ”Om arkitektens skissarbete”. Nordisk Pedagogik, nr 3.———. 1990b. ”Om det oförklarliga i arkitekturen”. I Hur bra hus kommer till, red.

Christina engfors. Stockholm: Arkitekturmuseet.Madestrand, Bo. 2009. ”Varför stoppades tillbyggnaden av stadsbiblioteket?”

Dagens Nyheter, 22 dec.Markelius, Sven. 1934. ”norrmalmstävlingen”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 2.Mellander, Cathrine. 2009. Arkitektoniska visioner under statligt förmynderskap. Diss.

Stockholms universitet. Stockholm: nordiska Museet förlag.Mogensen, Mogens. 1929. ”Arkitekttävlingar. ett förslag”. Byggmästaren, A-uppl.,

nr. 4.


nologföreningen. Svenska Teknologföreningens Handbok, nr 18.Ridderstedt, Lars. 1998. Adversus Populum. Peter Celsing och Sigurd Lewerentz sakra-

larkitektur 1945-1975. Diss. Uppsala universitet. Uppsala: Uppsala universitet.Romare, Bengt. 1930. ”Medborgarhuset”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 12.Rudberg, eva och Paulsson, eva (red.). 1994. Hakon Ahlberg, arkitekt & humanist.

Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning, T 24.Rudberg, eva. 1981. Uno Åhrén. En föregångsman inom 1900-talets arkitektur och

samhällsplanering. Diss. Kungliga Tekniska Högskolan. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning, T11.

———. 1982. ”Att berika funktionalismen”. Arkitektur, nr. 6.———. 1989. Sven Markelius, arkitekt. Stockholm: Arkitektur förlag.———. 1998. ”Folkhemmets välfärdsbygge. 1940-60”. I Att bygga ett land, red. Claes

Caldenby. Stockholm. Arkitekturmuseet/Byggforskningsrådet.———. 2001. “Byggmästaren och hans arkitekt”. I Byggare i Stockholm. Byggmäs-

tarerollen under 1900-talet, Anders Gullberg och eva Rudberg. Stockholm: Stockholmia förlag.

Runcis, Maija. 1998. Steriliseringar i folkhemmet. Diss., Stockholms universitet. Stockholm: Ordfront förlag.

Råberg, Per G. 1970. Funktionalistiskt genombrott. En analys av den svenska funktiona-lismens program 1925-1931. Diss. Stockholms universitet. Stockholm: Sveriges Arkitekturmuseum.

Rörby, Martin. 2002. David Helldén: modernistisk visionär på traditionens grund. Diss. Stockholms universitet. Stockholm: Stockholmia förlag.

Sandell, Thomas. 2001. Förord. På annan plats. Stockholm: Arkitekturmuseet/Svenska Arkitekters Riksförbund.

Sauge, Birgitte. 2003. Arkitekturtegning og kontekst. Arkitektkonkurrensenom Norges Redareförbunds kontorbygning, 1930. Diss, Bergen: Universitetet i Bergen.

Schön, Donald A. 1983. The Reflective Practitioner. How Professionals Think in Action. new York: Basic Books.

Sidenbladh, Göran. 1981. Planering för Stockholm 1923-1958. Stockholm: LiberFör-lag/Monografier utgivna av Stockholms kommunalförvaltning 22: V 3.

Sjöholm Skrubbe, Jessica. 2007. Skulptur i folkhemmet. Den offentliga skulpturens in-stitutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940-1975. Diss. Uppsala universitet. Stockholm: Makadam Förlag.

Sjöström, John. 1994. ”en konstruktiv skeptiker”. I Hakon Ahlberg. Arkitekt och humanist, red. eva Rudberg och eva Paulsson. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning, T24.

Soussloff, Cathrine M. 1997. The Absolute Artist. Minneapolis/London: University of Minnesota Press.

Stadgar. 1936. Stockholm: SAR. Publikation, n:r 2.———. 1944. Stockholm: SAR. Publikation, n:r 13.Stadsfullmäktiges i Hälsingborgs Protokoll och Handlingar. 1952. Hälsingborg: Häl-

singborgs kommun. Stahle, Olle. 2007. ”Arkitekttävlingar och parallellskisser som utvecklingsmetod”. I

Kunskapen och bostaden, red. Berger, Tommy et al., Stockholm: Stiftelsen Arkus.Stendahl, Göran (red.). 1951. Bostadstävlan 1951. Göteborg: Göteborgs stads bo-

stadsaktiebolag.Steorn, Patrik. 2006. Nakna män. Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-

1915. Diss. Stockholms universitet. Stockholm: nordstedts akademiska förlag.

———. ”Hedersregler”. 1947. Arkitekten, nr. 15, 16 jul.———. ”Kristinehamnstävlingen”. 1946. Arkitekten, nr. 17, 14 aug.———. ”Meddelande från tävlingsnämnden”. 1934. Byggmästaren. A-uppl., nr. 1.———. ”Meddelanden från tävlingsnämnden”. 1951. Arkitekten, nr. 20, 6 okt. ———. ”norrmalmstävlingen – ”intet misstänkliggörande” säger arkitekt Tage

William-Olsson”. 1934. Nya Dagligt Allehanda, 4 feb.———. ”Om arkitekttävlingar”. 1955. Arkitekten, nr. 4, 19 feb.———. ”Professor Asplund vill ha prisnämnden sammankallad”. 1933. Svenska

Dagbladet. 22 dec.———. ”Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommenta-

rer”. 1943. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.———. ”Svensk arkitekt på norske kritikerns sida”. 1934. Nya Dagligt Allehanda, 29 jan.———. ”Svenska Arkitekters Riksförbund. Stadgar”. I Årsbok med matrikel. Stock-

holm: SAR, 1947.———. ”Svenska Cementföreningens pristävling”. 1930. Byggmästaren, Allm-uppl.,

nr 12.———. ”Sätta upp eget”. 1956. Arkitekten, nr. 23, 10 nov.———. ”Tävlingar”. 1932. Byggmästaren. A-uppl., nr. 8.———. ”Tävlingsspalten. Resultat I”. 1949. Arkitekten, nr. 26, 24 dec.———. ”Utlysta tävlingar. Ingen rättelse i Sölvesborgstävlingen”. 1932. Byggmästa-

ren, A-uppl., nr. 8.———. ”Verksamhetsberättelse för informationsnämnden för tiden 1/1 1952 till

31/3 1953”. 1953. Arkitekten, nr. 17, 22 aug.———. ”Våldsamt norskt angrepp mot prisdomarna […]”. 1934. Nya Dagligt Alle-

handa. 27 jan.———. ”Yngre arkitekters nämnd – verksamhetsberättelse för år 1957”. 1958. Arki-

tekten, nr. 5, 1 mar.———. ”Ändrade tävlingsregler jämte formulär för program till svenska arkitektur-

och stadsplanetävlingar, godkända av styrelsen den 26 april 1947”. 1948. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.

Patriksson, Göran. 1982. Idrott, tävling, samhälle: en jämförande analys av tävlingsi-drotten i olika samhällen. Örebro: Veje Förlag.

Paulsson, eva. 1978. ”Totalentreprenadtävlingar på gott och ont”. Arkitekttid-ningen, nr. 1.

Paulsson, Thomas. 1953. ”Arkitekten och publiciteten”. Arkitekten, nr. 23, 13 nov.PM för arrangörer. Formulär för program. PM för prisdomare vid svenska arkitektur- och

stadsplanetävlingar. 1959. Stockholm: SAR. Publikation n:r 22.Pollock, Griselda. 1999. Differencing the Canon. Feminist Desire and the Writing of

Art’s Histories. London/new Haven: Routledge.Preliminärt förslag till Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kom-

mentarer. 1933. Stockholm: Svenska Teknologföreningen. Svenska Tekno-logföreningens Handlingar 254.

Program för tävlingen om stadsplan för bostadsområde på Elineberg i Hälsingborg. 1951. Hälsingborg: Hälsningsborgs stad.

Quiding, Hans. 1937. ”Riksförbundets verksamhet under 1936”. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.

Qvarsell, Roger. 1986. Inledning till I framtidens tjänst. Ur folkhemmets idéhistoria. Malmö: Gidlunds Bokförlag.

Regler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar. 1916. Stockholm: Svenska Tek-


Webster, Helena. 2005. “The Architectural Review: A study of ritual, accultura-tion and reproduction in architectural education”. Arts and Humanities in Higher Education, nr 4.

Wejke, Gunnar. 1941. ”Redogörelse för tävlingsnämndens verksamhet”. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.

———. 1943. ”Redogörelse för tävlingsnämndens verksamhet”. I Årsbok med matri-kel. Stockholm: SAR.

Werner, Helena. 2006. Kvinnliga arkitekter. Om byggpionjärer och debatterna kring kvinnlig yrkesutövning i Sverige. Diss. Göteborgs universitet. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

Winther Jørgensen, Marianne och Philips, Louise. 2000. Diskursanalys som teori och metod. I svensk översättning av Sven-erik Thorell. Lund: Studentlitteratur.

Wittkower, Rudolf och Wittkower, Margot. 1963. Born under Saturn. The Cha-racter and Conduct of Artists. A Documentet History from Antiquity to the French Revolution. new York: Random House.

von Schmalensee, Kurt. 1929. ”Tävlan om ordnandet av trakten kring Lunds Domkyrka”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 2.

Växjö stadsfullmäktige handlingar. 1967.Zimdal, Helge. 1938. ”Meddelande från tävlingsnämnden”. I Årsbok med matrikel.

Stockholm: SAR.———. 1939. ”Meddelande från tävlingsnämnden”. I Årsbok med matrikel. Stock-

holm: SAR.———. 1940. ”Meddelande från tävlingsnämnden”. I Årsbok med matrikel. Stock-

holm: SAR.———. 1943. ”Sjukhus. Specialisering inom arkitektyrket”. Byggmästaren, nr 21.———. 1981. En arkitekt minns. Göteborg: Chalmers tekniska högskola, Sektionen

för arkitektur.åhrén, Uno. 1929. Redaktionell kommentar till ”Tävlingen om nämndhus och

stadsplan för Klara Sjö”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 10.———. 1930. ”Föreningslivet och arbetet”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 5.———. 1931a. Redaktionell kommentar till ”Utlysta tävlingar. Inbjudan till diskus-

sion”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 1.——— 1931b. Redaktionell kommentar till ”Diskussion om konserthustävlingen i

Göteborg”. Byggmästaren, nr. 2.åkerlind, Hans. 2007. Som arkitekt i Stockholm under 1950-talet. Umeå: Hans åkerlind.åmark, Klas. 2004. ”Trygghet och tvång – två teman i aktuell nordisk välfärds-

historisk forskning”. Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia, nr. 91.åström, Kell. 1993. Stadsplanering i Sverige. Stockholm: Byggförlaget.Östberg, Ragnar. 1917. ”Göteborgstäflingen”. Tidskrift för Arkitektur och Dekorativ

Konst, nr 7.———. 1928. En arkitekts anteckningar. Stockholm: natur och Kultur.Östnäs, Anna. 1984. Arkitekterna och deras yrkesutveckling. Diss. Chalmers Tekniska

Högskola. Göteborg: Chalmers Tekniska Högskola.

Muntliga källorJon Höijer, arkitekt SAR/MSA. 2009-01-28 och 2009-05-28Bengt Lindroos, arkitekt SAR/MSA. 2009-05-27Anders William-Olsson, arkitekt SAR/MSA. 2008-10-23

Sterner, nils. 1944. En dag som arkitekt. Särtryck ur Hur det är i mitt yrke. Stock-holm: natur och Kultur.

———. 1958. ”In memorian. Yngve Ahlbom”. Arkitekten, nr. 17, 6 sep.Stevens, Gerry. 1998. The Favoured Circle. The Social Foundations of Architectural

Distinction. Cambridge, Massachusetts: MIT Press.Strömdahl, Jan.1969. “Arkitekttävlingen – utvecklingsbar planeringsmodell eller

intern angelägenhet”. Tävlingsbladet, nr. 7.Sundahl, eskil, Sven Ivar Lind och Lennart Uhlin. 1946. ”Kristinehamnstäv-

lingen och tävlingsreglerna”. Arkitekten, nr. 25, 4 dec.———. 1931. Debattinlägg infört under rubriken ”Diskussion om konserthustäv-

lingen i Göteborg”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 2.Sundbärg, Gunnar. 1933. ”Tävlingsreglerna”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 2.Sundström, Kjell. 1985. Arkitekttävlingar i Sverige – en kronologisk förteckning. Stock-

holm: Kungliga Tekniska Högskolan, TRITA-Bfl.Svensson, Charlotte. 2008. Arkitekturtävlingar. Om konsten att hitta en vinnare.

Diss. KTH. Stockholm: KTH, Skolan för Arkitektur och samhällsforskning, TRITA-ARK, 2008:3.

Söderqvist, Lisbeth. 2008. Att gestalta välfärd. Från idé till byggd miljö. Stockholm: Forskningsrådet Formas/Riksantikvarieämbetet.

Tham, Lennart. 1946. ”en Critic över Critiker”. Arkitekten, nr. 17, 17 jul.Thealus, erik. 1961. “1950-talets arkitektur i Sverige”. I Ny arkitektur i Sverige.

1950-talets svenska byggnadskonst, red. Mårten J. Larsson. Stockholm: SAR.Thelaus, erik. 1955. ”Om publiceringen av arkitekttävlingar”. Byggmästaren, nr. 2.Tostrup, elisabeth. 1999. Architecture and Rethoric. Text and Design in Architectural

Competitions. London: Andreas Papadakis Publisher.Tävling om stadsplan för området söder om Guldhedsgatan i Göteborg. Prisnämndens

utlåtande. 1945. Göteborg: Göteborgs stad.Tävlingsregler för svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar jämte kommentarer därtill.

1936. Stockholm: SAR. Publikation, n:r 3.Tävlingsregler för svenska tävlingar inom arkitekternas, ingenjörernas och konstnärernas

verksamhetsfält. 1974. Stockholm. SAR m fl.Tävlingsregler jämte kommentarer gällande svenska arkitektur- och stadsplanetävlingar.

1942. Stockholm: SAR. Publikation n:r 11.Uppman, Ragnar. 2006. I arkitektens öga. Stockholm: Carlssons.Upprop. Stadgar. Avgifter. Program. 1936. Stockholm: SAR. Publikation, n:r 1.Vasari, Giorgio. 1987 (1965). Lives of the Artists, volyme 1. Ursprungligen publice-

rad. 1550, i engelsk översättning av George Bull. London: Penguin Books.Wærn, Rasmus. 1996. Tävlingarnas tid. Arkitekttävlingens betydelse i borgerlighetens

Sverige. Stockholm: Arkitekturmuseet och Arkitektur förlag.Wahlman, Jan. 1945. ”Tävlingsnämndens årsberättelse”. I Årsbok med matrikel.

Stockholm: SAR.———. 1946. ”Tävlingsnämndens årsberättelse”. I Årsbok med matrikel. Stockholm: SAR.Wallander, Sven. 1952. ”Arvid Bjerke”. Arkitekten, nr. 9, 20 sep.Wallenstein, Sven Olov. 2004. Den moderna arkitekturens filosofier. Stockholm:

Alfabeta/Anamma.Wannfors, erik. 1932. ”en inventering av Sveriges nuvarande byggnadsundervis-

ning”. Byggmästaren, A-uppl., nr. 10.Weber, Max. 1983 (1922). Ekonomi och samhälle. Förståendesociologins grunder. 1.

Sociologiska grundbegrepp och definitioner. I svensk översättning av Agne Lun-duist. Lund: Argos.

Arkitekttävlingen som föreställning. Den svenska arkitekttävlingens ideologiska, institutionella...

Documents

Transcript of Arkitekttävlingen som föreställning. Den svenska arkitekttävlingens ideologiska, institutionella...