2000-2001 - Open Journal Systems at University of Gothenburg

2in Situ Kitteln på Skrea backe

Västsvensk Arkeologisk Tidskrift

2000-2001

in SituVästsvensk Arkeologisk Tidskrift© Göteborgs universitet 2002ISSN 1403-4964

Skriften är producerad vidInstitutionen för arkeologiGöteborgs universitetBox 200405 30 Göteborg

Ansvarig utgivareKristian Kristiansen

RedaktionTore ArteliusEva EnglundKristian KristiansenPer Persson

Grafisk formgivningLena Troedson,Riksantikvarieämbetet UV Väst

LayoutEva Englund,Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

MonteringPer Persson,Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

FramsidaDetalj av glaspärla från RöstorpAkvarell av Andreas ÅhmanANL, Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

Engelsk språkgranskningKarl-Göran Sjögren

TryckLivréna Grafiska AB, Kungälv

Senneolittiske hellekister i Syd-NorgeEinar Østmo ......................................................................................5

Neolitisering i VästvärmlandCurry Heimann ...............................................................................27

Handen bakom huggningenLasse Bengtsson .................................................................................57

Langfærder og helleristningerKristian Kristiansen ..........................................................................67

Hällristningar under vatten?Sten Ekman .....................................................................................81

En nyupptäckt halländsk centralplatsPåvel Nicklasson ..............................................................................97

Skogsbonden i romersk etnografiEva Weiler .....................................................................................109

Skogen som kulturmiljö och arbetsplatsEva Myrdal-Runebjer ......................................................................123

Att se med andra ögonMarianne Lönn ..............................................................................135

Kinesiskt porslin, ostindiehandel och arkeologi i GöteborgGöte Nilsson Schönborg ..................................................................147

Att gräva efter Europas skuggaPer Stenborg ...................................................................................157

Innehåll

Senneolittiske hellekister i Syd-NorgeEn interimrapport

Abstract”Late N”Late N”Late N”Late N”Late Neolithic stone cists in Seolithic stone cists in Seolithic stone cists in Seolithic stone cists in Seolithic stone cists in Southern Nouthern Nouthern Nouthern Nouthern Norororororway - a prway - a prway - a prway - a prway - a preliminareliminareliminareliminareliminary ry ry ry ry reporeporeporeporeporttttt”:”:”:”:”:

In the late 19th and early 20th centuries, some six Late Neolithic stone cists or gallery graves were

discovered and partly investigated in S Norway. The investigations were never properly published.

In recent years, additional investigations have brought the number of known graves of this kind

up to about twelve. Five of these have been dated to LN I and II; these are found widely dispersed

in S Norway from Østfold to Lista. Another seven occur concentrated in eastern Østfold, these

have been dated to LN II and ought to be considered together with those found in the adjacent

Swedish districts.

in situ 2000-2002, s. 5-25

Mens senneoli ttisk tid (SN I-II) i Skandinavia har vært

gjenstand for omfattende og grunnleggende nye studier isenere år (fremfor alt ved arbeider som Vandkilde 1996

og Apel 2001), har det også skjedd en kjærkommen økning

av forskningen omkring SN i Norge. Hittil har boplass-undersøkelser og undersøkelser av bestemte artefakt-

grupper dominert, men det er ingen mangel på andre

oppgaver, både angående SN i sin alminnelighet og spesiellesider ved senneolittisk arkeologi - slik som de monument-

ale gravanleggene som er emnet for denne artikkelen.

Materialet fra SN i Norge omfatter alle hovedgrupperav arkeologiske funn, dvs. boplasser, depoter og graver

foruten en mengde løsfunn. I senere år er det blitt

undersøkt boplasser med rester av toskipete hus,hovedsakelig på Vestlandet (Bakka 1976; Østmo 1979a;

Johnson & Prescott 1993; Høgestøl 1990:120; Hemdorff

og Krøger 1991:4; Hemdorff 1993; Børsheim et al. 2001;Meling 2001; se også Lillehammer 1994:88f ). Andre slags

boplasser er også blitt undersøkt, slik som fjellboplasser

og hellere, de siste både i Sogn (Prescott 1991; sml.Prescott 1995) og Vestfold (Østmo 1993). Videre finnes

det tallrike depoter av flintdolker, sigder, skjeformete

skrapere og store avslag, men de er bare sporadisk

behandlet i litteraturen (se allikevel Berg 1998 med

henvisninger og Bårdseth 1999). Enkelte gjenstands-grupper er blitt behandlet særskilt, slik som flintdolker

(Scheen 1980, sml. Apel 2001) og enkle skafthulløkser

(Østmo 1977), skjønt i sin alminnelighet er også dette enunderutnyttet kildegruppe.

Det samme kan sies om senneolittiske graver i Norge,

både når det gjelder flatmarksgraver, som av og til nevnesi lokalhistoriske publikasjoner (f. eks. H. Gjessing 1920b;

Bakka 1963; Østmo 2000; for graver i huler og hellere,

se Todnem 1999), og monumentale graver, dvs. gravermed steinbygde gravkamre eller hellekister, vanligvis i

hauger eller røyser. Det monumentale preget ved disse

gravene synes ofte temmelig åpenbart, men for øvriggjenstår deres eventuelle funksjon som monumenter i

senneolittisk tid å diskutere.

En oversikt som omfattet senneolittiske hellekisterble publisert av Gabriel Gustafson i 1914, da bare noen

få graver var kjent. En ny, mer fullstendig oversikt finnes

i Gutorm Gjessings ”Norges steinalder” (G. Gjessing1945:426ff ). Den nyeste oppsummeringen av materialet

er Bengt O. H. Johanssons kortfattede oversikt i en artikkel

som kommenterer et kart over utbredelsen av hellekister i

Einar Østmo, UKM Oldsaksamlingen, Universitetet i Oslo

6 – Senneolittiske hellekister i Syd-Norge

Sverige (Johansson 1961), også den allerede over førti år

gammel. Ingen av disse arbeidene kan imidlertid sies å

være uttømmende, og siden det er gjort nye oppdagelserog foretatt nye undersøkelser i mellomtiden, kan vel en

ny oversikt sies å være på sin plass.

For den saks skyld er antallet kjente hellekister i Norgefremdeles lavt. Bare i alt tolv hellekister eller lignende

anlegg som faktisk har gitt senneolittiske funn, vil bli

omtalt her. Dessuten vil et lignende antall andreforekomster bli nevnt kort, fordi de har vært omtalt som

sannsynlige eller endog sikre senneolittiske hellekister i

litteraturen, selv i fravær av daterende funn.

Nærmere om formålet med denneoversikten

Skjønt de er få, har de senneolittiske hellekistene i Norge

krav på interesse for det første fordi de kan betraktes somuttrykk for religiøse lengsler og sosiale aspirasjoner hos de

ledende krefter i senneolittisk tids samfunn, og for detandre fordi deres marginale og ganske merkverdige

utbredelse i Norge er med på å danne nordgrensen for

den sydskandinaviske, senneolittiske kultur og derfor kanvære av verdi nettopp for å studere den kulturens egenska-

per og begrensninger.

For å nærme oss en forståelse av disse forholdene, vildet være av interesse å gjøre rede for hellekistenes

konstruksjon og beliggenhet i landskapet. Innholdet i

gravene vil også være av betydning - såvel det antropo-logiske som det arkeologiske. Gravenes kronologi vil bli

vurdert, til dels på grunnlag av radiologiske dateringer av

prøvemateriale fra gravene eller haugene omkring dem.Det vil imidlertid snart bli tydelig at langt fra alle de

opplysninger man kunne ønske, er tilgjengelige,

hovedsakelig på grunn av de ødeleggelsesprosesser graveneuten unntak har vært utsatt for. Derfor må vi også si noe

om bevaringsforholdene og de enkelte forekomstenes

undersøkelseshistorie.Det er allikevel nødvendig å understreke at denne

artikkelen er en foreløpig presentasjon av materialet,

ettersom det planlegges videre undersøkelser, inkludertutgravninger. Men nettopp fordi de senneolittiske

hellekistene i Norge synes å være så lite kjent, er det

nærliggende å føle et behov for å presentere materialet

selv på prosjektets nåværende ufullstendige stadium. Enmer fullstendig publikasjon av alle kjente norske hellekister

vil forhåpentligvis komme så snart det igangværende

hellekisteprosjektet er fullført med ytterligere utgravningerog andre feltstudier.

Ikke inkludert i denne oversikten er en gruppe vest-

og midtnorske graver med kamre av steinheller som erdekorert med innhugne bilder nærmest som helle-

ristninger (Syvertsen 2002). Den best kjente av disse er

nok Mjeltehaugen på Giske på Sunnmøre, som muligensskal dateres så tidlig som til senneolittisk tid (Mandt

1983). Disse monumentene danner allikevel helt tydelig

en egen gruppe, adskilt fra de egentlige hellekistene bådegeografisk og på andre måter, og dateres dessuten vanligvis

til bronsealderen.

Oppdagelsen av hellekistene

Det var i arkeologiens pionertid på 1800-tallet at de første

oppdagelser av gravmonumenter fra steinalderen ble gjort

i Norge, og da ved Oslofjorden. Oppdagelsene var nærmesttilfeldige. Det første funnet ble gjort på Klopp i Re i

Vestfold i 1852 (Nicolaysen 1862-1866:191f ), skjønt det

ble møtt med skepsis noen steder (Rygh 1885:2; fremdelesGustafson 1914:1).

I 1880 fulgte så den like tilfeldige oppdagelsen av en

hellekiste på Verket i Hurum, Buskerud. Den inneholdtbåde flere vakre flintdolker og flere ganske velbevarte

skjeletter, og ble akseptert selv av den skeptiske Rygh

(1882). Hittil er det skjelettfunnene som har fått mest avden vitenskapelige oppmerksomhet dette funnet er blitt

møtt med (allerede Arbo 1882; for øvrig Schreiner 1923).

Først da nok en hellekiste ble oppdaget og ødelagt påVerket i 1900, kom det arkeologer til stedet for å ta vare

på de opplysninger som fantes (Mørck 1900; W. C.

Brøgger 1905:235ff ).Etter Anders Lorange, hvis iherdige undersøkelser fra

slutten av 1860-årene og fremover førte til en mengde

arkeologiske oppdagelser som også omfattet en enkeltvirkelig megalittgrav (Lorange 1870; 1876), var det

Senneolittiske hellekister i Syd-Norge – 7

Gabriel Gustafson som like etter århundreskiftet tok

initiativet til systematiske rekognoseringer og registreringer

av fortidsminner, hvor ”megalitiske graver” var en uttaltinteresse (tidlig uttrykt i Gustafson 1900:6f ). Denne delen

av oppgaven var i den grad en del av Gustafsons egne

interesser at han selv tok på seg å gjennomføre disserekognoseringene. Det skjedde i 1909, mens Gustafson

ellers var intenst opptatt med å ta vare på de mange

funnene fra utgravningen ”Osebergsommeren” 1904.Innsatsen ble belønnet umiddelbart, som han skildret så

levende i en artikkel i festskriftet til Trondhjemsarkeologen

Karl Rygh i 1914 (Gustafson 1914), for to hellekister bletemmelig snart funnet i Aremark i Østfold, på gårdene

Tolsby og Aspestrand. Kisten på Tolsby var riktignok blitt

ødelagt noen år tidligere, men hellekisten på Aspestrandkunne Gustafson grave ut allerede samme sommer.

Nok en hellekiste var blitt oppdaget på Hylli i

Spydeberg i Østfold like før Gustafsons artikkel ble trykt,og kunne bare nevnes kort der. Men A. W. Brøggers

utgravning på Hylli sommeren etter i 1915 førte ikke til

at det ble gjort noen funn, og Brøgger synes bare å hapublisert undersøkelsen i en avisartikkel (Brøgger 1915).

I sine første år som Gustafsons etterfølger i Kristiania

(Oslo) ser det ut til at Brøgger, som rimelig kunne være,følte en forpliktelse til å føre videre de prosjekter Gustafson

hadde tatt initiativet til, deriblant å undersøke grav-

monumenter fra steinalderen straks de ble oppdaget. Hanstartet iallfall umiddelbart en utgravning på Fange i

Aremark, ikke så langt fra Tolsby og Aspestrand, da en

hellekiste ble påtruffet der sommeren 1919. Men skjøntresultatene denne gang var betraktelig mer positive enn

de hadde vært på Hylli fire år tidligere, kom det ingen

publikasjon ut over den trykte tilveksten (H. Gjessing(†)1947:35f ).

Tidlig på 1900-tallet ble det også gjort funn andre

steder i Syd-Norge enn ved Oslofjorden som bør nevnesher. En flintdolk som kom inn til Stavanger Museum i

1909 ble sagt å være funnet i en hellekiste på Tau i Strand

i Ryfylke, men uten at det ble foretatt noen videreundersøkelser (Helliesen og Brøgger 1910:19; se også H.

Gjessing 1920a:78 og 81). Og noen få år senere ble to

mulige hellekister på Bråstad på Lista kjent gjennom Helge

Gjessings feltundersøkelser, nærmest som et biprodukt av

hans arbeid med jernalderboplassene på Lista (Petersen

og Gjessing 1920:231).Langt på vei kunne det synes som om utgravningen

på Fange representerte slutten på noen organisert

forskningsinnsats rettet mot de norske hellekistene. Isenere år har det allikevel av og til vært gjennomført

enkelte undersøkelser når meldinger om nye oppdagelser

har nådd de antikvariske myndigheter. Få av disseundersøkelsene har imidlertid ført til resultater av

betydning. En grav som ble undersøkt på Hafslund i

Skjeberg i Østfold under vanskelige forhold i 1944 avAnders Hagen og Erik Hinsch (E. Johansen 1976:56) er

udatert og usikker. Det samme gjelder restene av et

gravkammer som ble undersøkt av Hagen og ErlingJohansen på Kollerød i Aremark, trolig i 1947 (upublisert,

men omtalt i Fornminneregisteret under nr. ID:006671).

En utgravning Arne Emil Christensen foretok av etsteinbygget gravkammer på Nes i Svelvik, Vestfold i 1960

førte til at det ble funnet en nakkeende av en enkel

skafthulløks (upublisert, se nedenfor). Og så nylig som i1984 ble hva som kan se ut til å ha vært en hellekiste på

Framgård i Aremark ødelagt uten å ha vært undersøkt,

selv om den var ordentlig registrert i Fornminneregisteretunder nr. ID:006677. Ingen funn er bevart, og graven er

udatert.

Som del av feltarbeidet forut for denne oversikten,ble det gjennomført en nyundersøkelse av hellekisten på

Aspestrand i 1997 av forfatteren. Og i 2000 ble en

forekomst som kunne mistenkes for å være en ødelagthellekiste på Lund i Aremark undersøkt med utmerket

resultat; det samme skjedde på Volen i Marker høsten

2002 (se nedenfor). Det er også foretatt befaringer tilsteder hvor forskjellige meldinger kunne tyde på at det

fantes hellekister, med lovende iakttagelser som resultat.

De enkelte monumentene

De enkelte hellekistene beskrives her i geografisk orden,

fra sydøst mot nord og vest langs Norskekysten. Lokalite-

ter som har gitt sikre dateringer til senneolittisk tid vil blibeskrevet først, mens andre, som av og til har vært nevnt i


Figur 1 Aremark-Marker-distriktet i det østlige Østfoldmed kjente senneolittiske hellekister (svarte kvadrater) oglignende, ennå udaterte graver (kvadrater med kryss).

Figure 1 The Aremark-Marker region in Østfold, SENorway with known LN stone cists or gallery graves (blacksquares) and similar, not yet dated graves (crossed squares).

eldre litteratur eller kan sies å ha interesse av andre årsaker,

vil bli beskrevet kortfattet i et eget avsnitt etterpå.

Aspestrand, Aremark, ØstfoldDe svære steinhellene som danner veggene i denne helle-

kisten ligger på vestsiden av Aspern (fig. 1), omlag hundre

meter fra stranden og omgitt av Søndre Aspestrands mar-ker. Steinhellene var godt kjent lokalt og hadde fått sin

plass i sagn om flyvende drager og oldtidens store konger

da Gustafson kom til stedet i 1909 og foretok en utgravningog restaurering. Han reiste de to steinhellene tilbake til

deres antatte stående stilling. Siden denne undersøkelsen

ser ut til bare å ha omfattet selve kammeret, gjennomførteforfatteren en ny utgravning i 1997, med gjenutgravning

av kammeret og sjakter gjennom den omgivende haugen.

Slik det er bevart, består anlegget av de to storesteinhellene, som står med omlag halvannen meters

avstand. Den sydvestre hellen er ca. 3,4 m lang og rager

nå 0,7 m opp, den nordøstre hellen er ca. 2,5 m lang ogstår i omtrent samme høyde som den andre. Skjønt endene

mangler, avgrenser disse to hellene et kammer på ca. 2,5

x 1,5 m, orientert nordvest-sydøst (fig. 3). Et par mindreheller som nå finnes i hva som må være sekundære

posisjoner utenfor kammerets sydøstre ende, kan ha

inngått i konstruksjonen. Der ligger det også en rundkampestein som kan ha dannet et lukke foran inngangen

slik Gustafson foreslår (1914:7).

Dette kammeret er omgitt av en mer eller mindrejorddekket røys, under en halv meter høy og nærmest rund

med tverrmål omtrent 8 m. Det virker ikke sannsynlig at

røysen noen gang har dekket kammeret, som derforformodentlig alltid har raget opp over haugen.

Gustafson gjorde følgende funn, temmelig sikkert

inne i kammeret:

C 21405

a. Nærmest trekantet avslag av flint, 69 mm langt.Kanskje dette skal betraktes som et forarbeid til en fla-

teretusjert pilespiss, slik Apel foreslår (Apel 2001:217ff ).

b. Avslag av flint. Brent. 38 mm langt.c. To udekorerte potteskår, henholdsvis 37 og 8 mm

store. Tegninger av a-c finnes i Østmo 1988:281.


Fra haugfyllen:

b. En bipolær kjerne av flint, 2,7 cm lang.

c. e. Tre stykker flintavfall, det ene brent.f. Fire sammenhørende, udekorerte potteskår.

g-h. Tre andre udekorerte potteskår.

ad i. Ytterligere 87 avfallsttykker av hvit kvarts.j-k. Trekullprøver, j fra den nordøstre kanten av haugen,

k fra kammergulvet. Den første er blitt datert til 40±50

BP (GrA-16560) og således vist å være resent.

De to forsøkene som er gjort på å datere denne graven

radiologisk har altså ikke ført frem. Det er imidlertid intetved funnene som antyder noen senere datering enn SN,

og heller ikke en tidligere, for den saks skyld. Og

fragmentet som kan stamme fra en dolk antyder faktisken datering til senneolittisk tid. Det store avslaget som

Figur 2 Syd-Norge med sikre og udaterte hellekister. Tegnforklaring som i figur 1, i tillegg til at svarte romber representererbronsealdergraver med steinsaker. Rektangelet viser kartutsnittet i figur 1.

Figure 2 S. Norway with certain and undated stone cists of LN types. Legend as in Fig. 1, plus black diamonds representingBronze Age graves containing stone artifacts. The rectangle shows the position of the map Fig. 1.

d. Et fragment av et bein av sau (Ovis sp.). Et forsøk påå datere dette ved Dateringslaboratoriet i Lund var

mislykket, og beinet gikk tapt i forsøket.

e. Ti små fragmenter av brent bein.f. Et stykke av svart materiale av uviss karakter, 29 mm

stort.

g. Trekullfragmenter, trolig resente.h. 7 avfallsstykker av hvit kvarts.

Utgravningen i 1997 resulterte i disse funnene:

C 52648

Fra kammeret:a. Odden av et flateretusjert redskap av flint, 1,7 cm

langt. Det kan ha tilhørt en dolk.

d. To stykker brent flintavfall.ad i. 78 avfallsstykker av hvit kvarts.


ble funnet av Gustafson hørte nok også til gravgodset (sml.

Apel 2001:224ff). De udekorerte potteskårene er ikke lette

å datere. I prinsippet burde de som ble funnet i haugen,være eldre enn graven; skjønt ikke så mye, for da ville de

vel neppe ha vært bevart.

Jeg kjenner ingen nær parallell til de mange stykkeneav hvit kvarts som ble funnet både i kammeret og i haugen.

Redskaper av kvarts er knapt kjent fra Østfold, selv om

Erling Johansen mente å ha påvist et kvartsbrudd påKråkerøy (E. Johansen(†) 2001:55). Man kunne kanskje

tenke seg at kvartsstykkene på Aspestrand hadde en

funksjon i likhet med de hvite, brente flinten som oftekan finnes i senneolittiske hellekister i Syd-Skandinavia.

Men i mangel av nære paralleller, og siden flinten vanligvis,

og ulikt kvartsen på Aspestrand, dekker gulvet igravkamrene, virker det mer sannsynlig at kvartsen på en

eller annen måte er kommet inn i haugen sammen med

resten av byggematerialet, hvilken opprinnelse den ellerskan ha hatt.

Kollerød 1, Aremark, ØstfoldOmkring 9 km nord for Aspestrand finnes det et annet

gravanlegg som kan vise seg å være en senneolittisk

hellekiste (Østmo 2002). Det ligger vest for Kollerødtjernetmidtveis mellom Store Le og Aremarksjøen og består av

en mer eller mindre oval haug av jord og stein på omlag 8

ganger 5,5 meter, i sydhellende terreng på Kollerød. Ettemmelig markert krater sies å være et resultat av graving i

haugen i 1880-årene. På den øvre, nordøstre siden av

krateret finnes hva som kan se ut som enden av en delvisødelagt steinkiste. Sideveggene ser ut til å ha seget innover,

bortsett fra en helle som nå luter utover. Takhellene er

eventuelt fjernet, som det så ofte er tilfelle. Flere hellerligger ved siden av krateret og kan ha vært flyttet da krateret

ble gravet. Det kan til og med synes mulig å si at krateret

har målt omkring 2 ganger 1 meter og var orientertnordøst-sydvest. Når dette skrives er denne oppdagelsen

nokså fersk, men graven ble beskrevet allerede i ”Østfolds

Oldtidsminner” på grunnlag av Helge Gjessings registre-ring i 1910 (Brøgger 1932:110); der anses det imidlertid

ikke mulig å si om haugen har hatt noe gravkammer selv

om tilstedeværelsen av spredte heller nevnes. En ny regist-

rering i 1969 danner grunnlaget for omtalen i Forn-

minneregisteret (nr. ID:006670). Forsøket på å grave ut

graven i 1880-årene nevnes begge steder.Et ytterligere vink om hva slags anlegg dette er,

foreligger i form av hva som i ”Østfolds Oldtidsminner”

beskrives som ”et stykke bearbeidet gul flint” og som sieså være funnet ved gravingen på 1880-tallet. Da dette nylig

ble identifisert i Borgarsyssel Museum som nr. 1015A,

viste det seg å være en 14,3 cm lang flintdolk av Lomborgstype V A, oppskjerpet, men hel. Dette må være et klart

signal om at vi her har med restene av en hellekiste å

gjøre, med datering til SN II. En ny utgravning av anleggeter under forberedelse.

Tolsby, Aremark, ØstfoldTre kilometer lenger mot nordøst fantes det en gang en

hellekiste på Tolsbystrand, bare førti meter fra den vestlige

stranden av Store Le (fig. 1), som strekker seg videre inn iVärmland med mange flere hellekister ved strendene der

(Heimann 1995; 1998). Graven var blitt fjernet omkring

tyve år før Gustafson landet der sommeren 1909. I noentid deretter lå den store takhellen etter sigende som dørhelle

foran det lille huset som ble bygget på stedet omkring 1890,

men ved ØK-registreringen i 1969 var den forlengst fjernet.Den samme hellen, eller en annen som også hadde dekket

graven, sies fremdeles i dag å ha vært brukt i byggingen av

en brygge som i sin tur er fjernet siden. Det finnes et foto-grafi av bryggen fra omkring 1930 som viser hellen på

plass der.

I 1909 var erindringen om graven ennå nokså fersk,og den ble beskrevet som bestående av en stor helle ved

hver ende og flere mindre heller langs sidene (Diesen

1909:21; Brøgger 1932:109f ). Ettersom det også sies atgraven først ble oppdaget da man grov kjeller for huset

på stedet, kan man kanskje anta at graven var av den

rektangulære, lukkede typen, og at den hadde vært dekketav en haug.

Gustafson tok vare på endel saker som ble sagt å være

funnet i graven. Det er disse:

C 21403

a. Flintdolk av Lomborgs type III D, 13,4 cm lang.


b. Odden av et annet flintredskap, kanskje en sigd, 5,5cm lang. Fotografier av begge stykker finnes i den trykte

tilveksten, A. W. Brøgger (ed.) 1917:197.

Dateringen av funnet må etter dette bli SN II.

Fange, Aremark, ØstfoldDenne graven ligger ca. 6 km nordvest for Kollerød 1 som

ble nevnt ovenfor, midt på tunet på Fange på en lav høyde

øst for Aremarksjøen, ca. 115 meter fra stranden og 21

meter over sjøen (fig. 1). Beliggenheten er markant og girgodt overblikk over omgivelsene, men hvilken betydning

dette kan ha hatt i steinalderen vil blant annet ha berodd

på hvilken vegetasjon som fantes da.Graven ble oppdaget som resultat av graving i tunet

sommeren 1919, og umiddelbart gravet ut og restaurert

av A. W. Brøgger. Utgravningsrapporten ble aldri ordentligpublisert, men undersøkelsen omtales kortfattet av flere

forfattere (Shetelig 1922:322; G. Gjessing 1945:427ff;

H. Gjessing(†) 1947:35f ). Den viktigste kilden til

Figur 3 Forenklede grunnplaner for norske senneolittiske hellekister.

Figure 3 Simplified plans of Norwegian Late Neolithic stone cists or gallery graves.


kunnskap om anlegget i dag er Brøggers dagbok, som gjør

det klart at den gjenværende takhellen hadde vært delvis

synlig, og at graven for øvrig var dekket av en haug medtverrmål på 10-12 meter. Selve kisten var orientert

nordøst-sydvest, og kan ha vært åpen mot sydvest. Den

var bygget av ni store heller og flere mindre som til delsdekket åpningene mellom de store fra utsiden. Kammeret

målte ca. 3 ganger 0,8 m (fig. 3).

Funnene fra gravkammeret omfatter flere saker somtydeligvis tilhører en sekundærbegravelse, trolig fra en

gang i eldre jernalder; blant annet et stort leirkar som ble

påtruffet stående i den sydvestre enden av kammeret, fyltmed brente bein, et spinnehjul og et bryne (C 22799 b-f,

H. Gjessing(†) 1947:35f ). Disse funnene behøver ikke å

oppta oss ytterligere her; karet b) vises på et fotografisammen med a) (se nedenfor) i G. Gjessing 1945:429,

og er også publisert i den trykte tilveksten, H. Gjessing(†)

1947:35; en tegning av a) er publisert i Østmo 1988:219.De eneste stykker som ble funnet og som kan dateres

til steinalderen, var flere biter av et leirkar nærmest av

bøtteform slik det var vanlig i SN, dekorert med inntrykkav grovt, kanskje imitert snorstempel i fiskebeinsmønster

og en rekke negleinntrykk rett over bunnen (C 22799 a).

Dette karet er temmelig likt kar som er funnet i fleredanske og svenske hellekister, som for eksempel den

velkjente kisten i Skogsbo i N. Säm socken, Västergötland

(Forssander 1936:Taf. XXIV) og et funn fra Alby,Botkyrka socken, Södermanland som eksempel på et nyere

funn (Andersson 2001:77). Dekorerte kar later i det hele

tatt til å være vanligst i svenske funn (sml. Anderbjörk1932:37). Mer eller mindre lignende keramikk er allikevel

også kjent fra gravfunn fra England, Nordvest-Tyskland

og Nederland (Kühn 1979:78). Såvel i form som dekorhører karet fra Fange derfor til en alminnelig senneolittisk

type, og bare negleinntrykkene like over bunnen ser ut til

å være et originalt trekk. Forssander la vekt på den næreog ganske klare forbindelse mellom slik keramikk og

keramikken i den sene båtøkskulturen i slutten av

mellomneolittisk tid (Forssander 1933:48ff; 1936:137f ).Som følge av dette virker det på det rene at hellekisten på

Fange er fra senneolittisk tid, og kanskje ikke for sent i

perioden å dømme etter de sammenhenger snor-

stempeldekorert keramikk er funnet i i en vid nord-

vesteuropeisk sammenheng (Kühn 1979:78). Skulle man

holde seg bare til skandinaviske funn, kan en så presisdatering imidlertid synes vanskelig så lenge den

senneolittiske keramikken er så lite studert som den er.

Lund, Aremark, ØstfoldLund er Fanges nabogård mot nordvest, og hellekisten på

Lund ligger omlag 15 meter over Aremarksjøen og bare40 meter fra stranden, på en lav rygg i sydhellende terreng

(fig. 1). Det kan godt hevdes at beliggenheten er

fremtredende i landskapet. Graven ble registrert forFornminneregisteret i 1969 med nr. ID:006654 som en

mulig hellekiste, men med en litt forvirrende, forsøksvis

datering til jernalderen. Ellers er den ikke omtalt i littera-turen, men så tidlig som i 1973 foreslo Erling Johansen

under en visitt til Aremark for forfatteren at den kunne

være fra steinalderen.Dette ble bekreftet på overveldende vis ved vår

utgravning av monumentet i august 2000. Selve kisten

var nokså ødelagt, dels på grunn av den dårlige kvalitetenpå de gneishellene den var bygget av, og dels fordi det

kunne se ut til at det hadde vært innbrudd i den sydvestre

delen av kisten en eller annen gang med nokså store skadersom resultat. Like fullt var det klart at den hadde vært

orientert nord-syd. Nordenden og deler av langsidene

kunne identifiseres nokså klart, og vestsiden sto fremdelespå plass i form av en stor helle som målte ca. 1,20 m i

lengden og 0,7 m over kammergulvet. Fire heller sto mer

eller mindre på plass i østveggen, og en takhelle på ca. 1,0ganger 0,9 m hvilte stadig på en av østveggens heller, men

hadde ellers seget på skrå ned i kisten. Flere andre heller

lå omkring i den steinhaugen som utgjorde den sydvestredelen av kisten, for å si det slik. Kisten kunne sees å ha

vært minst 2,5 m lang, og omtrent 1 m bred. Det kunne

ikke avgjøres om sydenden har vært åpen eller lukket (fig.3).

Kisten befinner seg øverst i en haug av jord og stein,

som neppe noen gang har nådd mer enn halvveis opp påkistens vegger. Haugen er nærmest oval og måler ca. 10

ganger 12 m.

Kisten hadde vært fylt med jord, men gulvet besto av


gul sand. Øverst i den ble disse sakene funnet:

C 52647a. Grepet av en flintdolk av Lomborgs type III A

(Lomborg 1973:47), 8,9 cm lang. Det lå omtrent midt

i kisten.b. Flintdolk av Lomborgs type III B (Lomborg 1973:47),

14,0 cm lang. Klingen er ganske kort og utvilsomt

oppskjerpet. Den ble funnet i den nordlige delen avkisten.

c. Flintdolk av Lomborgs type III F (Lomborg 1973:49),

19,7 cm lang. Også denne ble funnet i den nordlige,best bevarte del av kisten.

d. Hjerteformet pilespiss, 2,5 cm lang. Den ble funnet

omlag midt i kisten.e. Hjerteformet pilespiss, 2,4 cm lang. Også denne ble

funnet omtrent midt i kisten.

f-h. Tre ”skrapere”, henholdsvis 5,6, 4,7 og 8,1 cm lange.Alle ble funnet i den nordlige delen av kisten, en nærmest

vestsiden. Tolkningen av disse stykkene som skrapere er

den tradisjonelle, men som for Aspestrands ved-kommende (se ovenfor) kan det tenkes at de (og i)

nedenfor) bør betraktes som forarbeider til flateretusjerte

spisser (jfr. Apel 2001:217ff ).i. Flintavslag, 6,9 cm langt, funnet i den nordlige delen

av kisten.

To små trekullprøver fra kistegulvet har vært

radiologisk datert, med resultatene 2450±60BP (GrA-

17179) og 2410±60BP (GrA-17178). Dette betyrformodentlig at kammeret sto mer eller mindre åpent og

tilgjengelig fra utsiden iallfall så sent som ved overgangen

mellom bronsealderen og jernalderen omkring 500 f. Kr.,eller eventuelt at det var da innbruddet i kisten ble gjort.

En trekullprøve fra den bevarte markoverflaten under

haugen syd for kammeret er også blitt datert, medresultatet 3530±60BP (GrA-17177) eller 1940-1740

calBC ifølge OxCal v3.5. Det synes rimelig å anta at dette

representerer den tid da graven ble bygget og brukt, noesom også bekreftes av den sannsynlige datering av type

III-dolker (sml. Apel 2001:264ff ).

Volen, Marker, ØstfoldDen foreløpig nordligste hellekisten som er kjent i Halden-

vassdraget, ble undersøkt på Volen i Marker i september2002. Den har vært ukjent for fagfolk inntil de aller seneste

år, men har vært kjent lokalt i generasjoner under navnet

”Kongegrava”. Den ligger på en skogkledd høyde syd fordet forholdsvis lille Stikletjernet, like nord for nordenden

av den armen av Store Le som går inn i Norge. Ut-

gravningen brakte for dagen et kammer som lignet myepå det på Lund – ca. to og en halv ganger drøyt en meter,

bygget av gneisheller, orientert omlag nord-syd og omgitt

av en lav, jordblandet røys med åtte meters tverrmål.Vegghellene var som på Lund kilt fast med steinfliser på

utsiden, men også i gulvnivå på innsiden. Ikke desto min-

dre var kammeret nå nærmest sprengt i stykker av kraftigefururøtter. I gulvnivå ble det gjort følgende funn:

a. Dolk av flint av Ebbe Lomborgs type III B(Lomborg 1973, s. 47f., sml. Apel 2001, s. 239).

Bladet er forholdsvis kort og uvanlig nok med rund

”odd”. 13,4 cm lang. Funnet i den sydlige delen avkisten nær V-veggen.

b. Oddfragment av dolk, 3,1 cm langt.

c-e. 3 hjerteformete pilespisser.f. Avslag av grå flint, kanskje emne til pilespiss (jfr. Apel

2001:217ff ). Lengde 3,8 cm, bredde 23 mm. b-f ble

alle funnet noenlunde midt i kisten.

Dateringen av denne graven blir etter dette SN II, i

likhet med Tolsby og Lund.

Verket 1, Hurum, BuskerudEn mektig endemorene fra slutten av siste istid krysserHurumhalvøya vest for Oslofjorden og strekker seg nesten

tvers over Drammensfjorden på vestsiden, med bare den

smale og kraftige Strømmen som skille. Nær vestenden avdenne sandryggen i fjorden ble det funnet, og ødelagt, to

hellekister for mer enn hundre år siden. Deres nøyaktige

beliggenhet er vanskelig å rekonstruere i dag på grunn avden omfattende forandring som har skjedd av landskapet

her i mellomtiden som en følge av de store, og nå nedlagte

grustakene. Men ennå holdes minnet om steinaldergravene


i hevd på Verket, og sammen med de mer nøyaktige

opplysninger W. C. Brøgger kunne innhente ved sitt besøk

der i 1905, gir det oss et visst grunnlag for å slå fast atgravene sto omlag 150 meter fra hverandre og omtrent

like langt fra sydstranden på Verket (fig. 2; cf. W. C.

Brøgger 1905:235ff ).Begge gravene ser ut til å ha vært usynlige før de ble

oppdaget. Verket 1 kom for dagen et par uker før jul i

1880 da en kjempemessig steinblokk på minst hundretonn skulle sprenges. Det viste seg at den dekket et

steinbygget gravkammer. I henhold til samtidige

beretninger om oppdagelsen fra en mann på stedet, H.Andresen, målte steinen ikke mindre enn 4,3 ganger 3,6

ganger 2,4 meter, og lå vel temmelig sikkert i sin naturlige

stilling. Gravkammeret var bygget av et ukjent antallsteinheller, og trolig orientert noenlunde øst-vest.

Kammeret skal ha målt omlag 2,20 ganger 1,6 meter

(korrespondanse i Universitetets kulturhistoriske museersarkiv). Omtrent midt på sydsiden ser det ut til at det var

en åpning på en halv meters bredde. Graven var nesten

fylt med sand (fig. 3; sml. A. W. Brøgger 1938:135, note3).

Skjelettene av tre menn ble funnet inne i kammeret,

ihvertfall det ene med hodet mot øst. Disse skjelettenehar vært omfattet med stor interesse av fysiske antropo-

loger, først av korpslege C. O. E. Arbo, som kom til stedet

bare en uke etter at funnet var gjort og som siden fraktetdet til Christiania (Oslo), og som brakte det til den lærde

verdens kunnskap med en artikkel i et fransk antropologisk

tidsskrift før det var gått to år (”Il y a deux ans que, parhasard, quelques ouvriers occupés à faire sauter une grand

pierre, mirent à jour un tombeau de l’âge de la pierre

taillée” osv. (Arbo 1882:497)). I 1923 publiserte K. E.Schreiner funnet på nytt i en ytterst grundig avhandling.

Der fastslo han at det dreide seg om tre skjeletter (ikke to,

som Arbo hadde antatt), alle mannlige, to av modneindivider og ett ikke mer enn 25 år gammelt. Deres

gjennomsnittshøyde beregnet han til 164 cm. Det er

interessant å merke seg at han fant at de to eldste personenehadde utviklet beina i overarmen på en måte som han

mente måtte skyldes en særlig, langvarig arbeidsstilling

av en eller annen art (Schreiner 1923:67f og 16). Beina

oppbevares i De Schreinerske samlinger ved Anatomisk

Institutt ved Universitetet i Oslo under nr. 584.

Sammen med beina ble det funnet fem flintdolker,C 10476-10480, Rygh 1882:132; et fotografi av dem

finnes hos G. Gjessing 1945:430; også Munch 1963:63.

De er av Lomborgs (sml. også Apel 2001) typer II A (19,5cm lang), I C (17,9 cm), I A/B (16,4 cm), I A (14,9 cm)

og A/B (11,4 cm i dens nåværende forfatning) (i

nummerorden). Den tidlige dateringen som antydes avdenne typologien er blitt bekreftet av en radiologisk

datering av en prøve av Individ nr. I til 3600±50 BP (T-

2990) (2030-1880 calBC)1, som stemmer bra med densenere del av Vandkildes periode SN I eller muligens

overgangen til SN II (sml. Vandkilde 1996:139ff ).

Verket 2, Hurum, BuskerudSom omtalt ovenfor, lå denne graven omtrent 150 meter

vest for Verket 1 (fig. 2), og ble oppdaget i 1900 hvorpåden umiddelbart styrtet ned i grustaket. Arkeologen Gus-

tav Mørck kom til stedet kort tid etterpå, og ble dermed

etter alt å dømme den første arkeolog til å besøke Verket.Ifølge hans rapport i Fortidsminneforeningens årsberetning

var graven bygget av mer enn tyve granittheller og hadde

hatt et flislagt gulv. Den målte omkring 2,5 ganger 1 me-ter og var orientert øst-vest. I vest endte den i en stor

kampestein som målte omlag 1,90 ganger 1,80 ganger 1,50

meter og som sannsynligvis lå i sin naturlige posisjon.Graven så bare ut til å ha inneholdt én begravelse, med

hodet mot vest. Disse sakene ble funnet sammen med den:

C 19886

Stridsøks av stein av Hagebyhögatypen, kanskje type V

2 (sml. Cederlund 1961), 16,5 cm lang.

C 19887

Flintdolk av Lomborgs type V A, med kort og tydeligvisoppskjerpet klinge, 15,2 cm lang. Fotografier av begge

stykker finnes hos Munch 1963:64.

Mørck antok at øksen hadde ligget ved den dødes

hode og dolken ved midjen (Mørck 1901:302f ). Han

samlet også sammen steinhellene fra bunnen av sandtaket,


foruten alle de opplysninger han kunne få av de arbeiderne

som hadde funnet graven. Steinhellene ble siden brukt til

å sette opp en rekonstruksjon av graven i Universitetshaveni Kristiania, hvor den sto til den ble fjernet i 1920 etter at

det først var laget en plantegning av den (fig. 3). Denne

plantegningen har formodentlig en viss verdi som ensupplerende kilde til gravens konstruksjon, ettersom

rekonstruksjonen vel må ha bygget på det Mørck kunne

fortelle.Dateringen av denne graven gis av flintdolken, og

blir derfor SN II. Selv om den Forssander-Lomborgske

dolkkronologien lenge har vært under betraktelig, om enntidvis noe ufokusert ild (oppsummert i Apel 2001), virker

det rimelig å tro at type V-dolker ble laget mot slutten av

den perioden (sml. Madsen 1978:55f ).

Nes, Svelvik, VestfoldPå Rogneberget, mellom Svelvik og Drammen på vestsidenav Drammensfjorden og med storartet beliggenhet med

vid utsikt over fjorden, lå det en gravrøys med steinbygget

kammer som hadde vært kjent lenge (Grieg 1943:79) daden ble undersøkt av Arne Emil Christensen i 1960 (fig.

2). Den er siden blitt fjernet2.

Kisten var bygget i tørrmurteknikk og ikke av ståendeheller, og målte ca. 2 ganger 0,7 ganger 0,6 meter, orientert

nord-syd (fig. 3). I sin upubliserte rapport anslår

Christensen at røysen opprinnelig målte noe slikt som 9meter i tverrmål, men at den var blitt noe ødelagt.

Det eneste som ble funnet i kammeret, var nakke-

enden av en enkel skafthulløks (C 30006). Dessverre hardet ikke vært mulig å oppspore denne i samlingen - noe

som iallfall ikke er Christensens feil - men slik han husker

den, hadde den en ganske bred og massiv nakke, noe somkan tyde på at den skal dateres til eldre bronsealder (Østmo

1977). Dette er selvsagt usikkert, men som saken ligger

an er det så nær vi kan komme.

Klopp, Re, VestfoldEt gravanlegg ble oppdaget på Klopp i Re (tidligereRamnes) kommune ganske tilfeldig i 1852 under bygging

av en vei, rimeligvis den veien fra Ramnes kirke til Linne-

stad som stadig går forbi Klopp (fig. 2). Opplysninger om

funnet ble samlet inn i 1861 av N. Nicolaysen (Nicolaysen

1862-1866:191f ). I 1904, 52 år etter at funnet var gjort,

kom geologen W. C. Brøgger til Klopp for å undersøkefunnstedet, og fikk anledning til å snakke med Mathias

Klop, som hadde vært til stede da funnet ble gjort så mange

år tidligere og som også hadde vært Nicolaysens informant(W. C. Brøgger 1905:238ff ). Ifølge disse kildene og også

W. C. Brøggers vurdering besto graven av fire små

steinbygde kister i en naturlig morenehaug. Kistene måltefire ganger to fot og var halvannen fot høye, og det var en

avstand av en halv alen, dvs. en fot, mellom dem. Det sies

ikke om de lå på rekke eller var ordnet på noen annenmåte. Alle ble sagt å inneholde bein, trolig ubrente, og i

en av kistene ifølge W. C. Brøgger, eller i to av dem som

Nicolaysen antok, ble det funnet seks flintdolker.

Dolkene er:

C 1874. Type IV B. 23,1 cm lang.C 1920. Type III C. 18,0 cm lang.

C 1921. Type III B. 24,8 cm lang.

C 2227. Type III B. 23,2 cm lang.C 2228. Type III B. 15,9 cm lang.

C 2229. Type II B. 11,6 cm lang.

Et xylografi av den dolken som ble kjent først (C

1874) er publisert som R. 66 (Rygh 1885); et fotografi

av alle seks finnes hos G. Gjessing 1945:431; et farvebildeav alle hos Østmo 1979b:29.

På typologisk grunnlag kan denne ganske tette

sekvensen av typer mest sannsynlig dateres til overgangenSN I-II og SN II.

Bråstad, Vanse, Farsund, Vest-Agder (fig. 2)Ifølge Helge Gjessing fant en mann her i 1898 to

gravkamre av stein i åkeren ca. 150 meter syd for gårds-

husene. De var omlag 4½ ganger 2½ fot store og lå påbegge sider av gårdsveien med kortsidene mot hverandre,

orientert sydøst-nordvest. En grav inneholdt en flintsigd

som fremdeles er i behold (C 22143), videre en flintøksog flere pilespisser av flint, og den andre inneholdt en

”slengkule av sten med hul i” og flere pilespisser av flint.

Dessuten fantes det potteskår i begge graver. Ingen av disse


sakene er bevart. Finneren mente videre at det kunne ha

vært en haug over den ene graven (Petersen og Gjessing

1920:231).Disse opplysningene ble samlet inn av Helge Gjessing

sommeren 1917, og virker pålitelige nok. Disse to gravene

var etter dette omkring 1½ ganger ¾ meter store og såledesnokså små, omtrent som dem på Klopp. Det er fristende

å anta at pilespissene var hjerteformede, siden de ble så

sikkert identifisert. En datering til senneolittisk tid er i såfall rimelig, hva sigden jo også tyder på.

Tau, Strand, Rogaland (fig. 2)En flintdolk (S 3253) ble sagt å være funnet her før 1909

på gulvet i et gravkammer av stående steinheller omgitt av

en røys (Helliesen og Brøgger 1910:19; sml. også H.Gjessing 1920a:78 og 81). Dette er i så fall den eneste

grav av hellekistekarakter som er kjent fra Rogaland

forsåvidt som den inneholdt en flintdolk. Dolken er littvanskelig å typebestemme nøyaktig fordi grepet ser ut til å

ha vært avbrutt i gammel tid, men har mest sannsynlig

vært av type VI. Det er derfor mulig at graven skal daterestil bronsealderen, og den bør kanskje sees i sammenheng

med den ganske bemerkelsesverdige gruppen av graver fra

eldre bronsealder i Rogaland (se Møllerop 1963). Potte-skår skulle også være sett i kammeret.

Usikre graver

Vi bør også kort referere forskjellige iakttagelser som er

gjort kjent om mulige senneolittiske hellekister, men som

hittil ikke er blitt bekreftet.Vi trenger riktignok ikke oppholde oss lenge ved den

påståtte hellekisten på IIIIIddebøenddebøenddebøenddebøenddebøen i Idd, Halden, Østfold

(Hougen i Brøgger 1932:10; Gjessing 1945:428), da denbare er en feiltolkning av en fullstendig naturlig sprekk i

fjellet der, slik det viste seg ved et besøk på stedet i mai

2001.Fra GGGGGollenollenollenollenollen, også i Idd, Halden (fig. 2) melder

Nicolaysen om funnet av et trekantet kammer av to

steinheller inntil en naturlig bergvegg, inneholdendemorkne bein og tre flintdolker (Nicolaysen 1862-1866:54;

Bjørn 1928:69f ). En av dolkene er bevart; den er av

Lomborgs type VI A (C 15386). Bjørn antar at dette var

en steinkiste som dem på Klopp, men dette er i beste falltvilsomt (se nedenfor).

På HHHHHafslundafslundafslundafslundafslund i Skjeberg, Sarpsborg, Østfold (fig. 2)

ble en gravhaug som de tyske okkupasjonsstyrkene haddeødelagt, undersøkt i stor hast av Anders Hagen og Erik

Hinsch i begynnelsen av april 1944. Bare kjernerøysen

var tilbake, og i den fant de to steinheller på to meterslengde som hvilte på tørrmurte sidevegger av bruddstein.

Hellene var orientert nord-syd. Det ble ikke funnet noe

gravgods, men små fragmenter av bein nevnes i Hagensupubliserte rapport. Graven er omtalt av Erling Johansen,

men egentlig ikke i ordelag som gir inntrykk av førstehånds

kunnskap om funnet (Johansen 1976:56). Både AndersHagen og Erling Johansen har fremholdt overfor

forfatteren at dette sannsynligvis var en hellekiste fra

steinalderen i likhet med dem i Aremark, men under derådende omstendigheter må dette karakteriseres som svært

usikkert. Johansens forsøk på å føre funnet av fire

flintsigder i nærheten tilbake til denne graven er ikkeoverbevisende (C 23355, Johansen l. c.).

På KKKKKollerødollerødollerødollerødollerød2 i Aremark, omkring 600 meter vest for

den tidligere omtalte graven på Kollerød, undersøkteHagen og Johansen, trolig i 1947, restene av et steinbygget

gravkammer under vanskelige forhold (fig. 1). Bare enden

av kammeret var bevart, og veggene var bygget itørrmurteknikk. Kammeret var omkring en meter bredt.

Det ble ikke funnet oldsaker, og graven er udatert. Graven

er omtalt i Fornminneregisteret som ID:006671, men erfor øvrig upublisert. Det er ikke lett å kommentere dette

funnet ut over å si at konstruksjonen med vegger av

tørrmur er forskjellig fra de sikkert bestemte og datertehellekistene.

Som nevnt i innledningen, ble en annen mulig

hellekiste ødelagt så nylig som i 1984 på FFFFFramgårramgårramgårramgårramgårddddd, enkilometer nord for Kollerød 2. Den omgivende haugen

målte 6 ganger 3,5 meter, men detaljer om kisten er ikke

kjent og ingen funn er bevart. Monumentet var beskreveti Fornminneregisteret før det ble ødelagt (nr. ID:006677).

En ferskere og mer lovende oppdagelse gjelder en

mulig hellekiste på SSSSSelvikelvikelvikelvikelvik i Marker. Den ligger i tett skog


omlag 200 meter øst for stranden ved Store Le, og ble

oppdaget av Gro Anita Bårdseth fra Østfold fylkes-

kommune sommeren 2001 (fig. 1). Hun skal ha takk foropplysningene om graven, som ble bekreftet ved en felles

befaring allerede dagen etter oppdagelsen. Monumentet

består av en noenlunde rund haug eller røys med tverrmålfire og en halv meter. Det som kan være et øst-vest-

orientert kammer er synlig i form av noen heller som

stikker opp midt i røysen; den mest påfallende er 90 cmlang og stikker 40 cm opp over røysen. Andre heller kan

også sees, men inntil det kan foretas en nærmere

undersøkelse, er dette et noe usikkert funn.En hellekiste ble oppdaget i 1913 på HHHHHylliylliylliylliylli i Spydeberg

i Østfold og undersøkt og restaurert av A. W. Brøgger i

1915 (fig. 2). Det ble ikke gjort noen daterende funn, sågraven må regnes som usikker. Brøgger publiserte bare

en avisartikkel om funnet, men synes ikke å ha vært i tvil

om at graven var fra steinalderen (Brøgger 1915). Ennyundersøkelse som er i gang nå, vil forhåpentligvis bidra

med nye opplysninger om Hylligraven, men inntil videre

må den regnes som en usikker hellekiste. Ikke destomindre har den ofte vært nevnt i forbindelse med de sikre

hellekistene slik Brøgger antok, men kanskje også rett og

slett fordi det finnes et førsteklasses fotografi av den, tattav Otto Væring i 1915 like etter restaureringen og trykt

mange steder (Brøgger 1932:11; G. Gjessing 1945:425;

Hagen 1967:12; Magnus og Myhre 1976:93; 1986:91).Kisten på Hylli er orientert nord-syd og måler ca.

2,6 ganger 1,6 meter, og står i en lav haug. Formen på

haugen er noe usikker nå fordi det har vært tatt masserfra den. I hovedsak ligner denne graven avgjort på de sikre

hellekistene, og det kan virke rimelig at den faktisk er fra

steinalderen, men som sagt gjenstår dette å bevise.To steinbygde gravkamre på RødtangenRødtangenRødtangenRødtangenRødtangen, Holtenes,

Hurum, omtrent 9 km syd for gravene på Verket, har av

og til vært omtalt som (senneolittiske) hellekister i eldrelitteratur (A. W. Brøgger 1938:136; G. Gjessing

1945:428; Munch 1963:65f; Lindblom 1980). Lindblom

undersøkte en av dem i 1978, og forsøker i fraværet avdaterende funn å stille seg åpen når det gjelder dateringen.

En annen tidligere ukjent grav i nærheten ble undersøkt

av forfatteren i 1984, og viste seg å være en virkelig dysse

med datering til annen halvdel av 4. årtusen f. Kr. Dels

på grunn av de øvrige gravenes mulige sammenheng med

dette monumentet, men hovedsakelig på grunn avkonstruksjonsdetaljer og en ny vurdering av gjenstands-

funnene må det nå anses som mest sannsynlig at alle

gravene på Rødtangen tilhører Traktbegerkulturenomkring 3400 f. Kr., og ikke er senneolittiske (Østmo

1985).

Et annet kammer bygget av nokså små steinhellerfinnes lengre nord, på LindbergetLindbergetLindbergetLindbergetLindberget i Kongsvinger,

Hedmark. Forekomsten er upublisert, og må kunne kalles

et merkelig funn. Kammeret måler 1,70 ganger 0,90 meterog står i en lav røys som måler ca. 3,5 meter i diameter.

Røysen ble oppdaget for omkring femti år siden og delvis

ødelagt noen tid senere. Hverken gjenstandsfunn ellertakheller er kjent. Det er vanskelig å se at denne graven

helt kan måle seg med hva man ville vente av en

senneolittisk hellekiste, med sine uvanlige mål og enbeliggenhet langt borte fra sikre graver av det slaget.

Mangelen på funn og fraværet av takheller hjelper heller

ikke på saken. Men en slags hellekiste er jo dette i allefall, og det ville være interessant om den kunne bli

undersøkt og datert.

Blant alle disse usikre forekomstene er Hylli ogkanskje Selvik de eneste som synes å være helt av samme

slag som de sikkert daterte hellekistene i Østfold.

Steinkammeret på Gollen har ingen nær parallell som jegkjenner til, og er derfor vanskelig å ta stilling til.

Hafslundgraven er også usikker; tilsynelatende lignet den

gravkamrene på Nes og kanskje Kollerød 2, som var byggeti tørrmur og ikke av steinheller. Dateringen av disse

gravene er usikker, men det finnes tegn som tyder på at

de er sene, dvs. fra eldre bronsealder. Og som nettoppnevnt, så mangler det en del på at steinkammeret på

Lindberget kan betraktes som en senneolittisk hellekiste.

På den annen side kan det godt tenkes at det finnesandre, foreløpig ikke sikkert identifiserte senneolittiske

hellekister, og flere meldinger i arkivet i Universitetets

kulturhistoriske museer (tidligere Oldsaksamlingen) er ibehov for å kontrolleres med henblikk på dette. Foreløpig

synes det for tidlig å gå i detalj om slike usikre iakttagelser.


Typer av hellekister

Ennå for 150 år siden sto hellekistene fra steinalderen et-ter alt å dømme for det meste hele og urørt, slik de hadde

gjort i omkring fire tusen år. Eldre tiders roligere puls kan

ha vært med på å gjøre dette mulig - eller iallfall delvis, fordet kan vel også ha hatt sitt å si at alle forhistoriske graver

ble omfattet med en viss respekt inntil vår egen, respektløse

tidsalder satte inn. I dag støter ethvert forsøk på årekonstruere hellekistenes utseende på store vanskeligheter

på grunn av de ødeleggelser kistene har vært utsatt for i de

seneste generasjoner, og på grunn av at opplysningene omhvordan de tok seg ut før disse ødeleggelsene skjedde, er

så mangelfulle.

Typologisk sett kan det se ut til at vi har å gjøre medtre mer eller mindre ulike typer av hellekister, som også i

noen grad har ulik geografisk utbredelse. Noe slikt ble

foreslått allerede i 1916 av A. W. Brøgger i et foredrag fordet første nordiske arkeologmøte i Kristiania det året.

Foredraget ble dessverre aldri publisert, men ifølge Helge

Gjessings referat betraktet Brøgger de to gravene i Aremarksom var kjent den gang (Tolsby og Aspestrand) og den

udatert graven på Hylli som tilhørende en gruppe, og dem

på Verket som en annen, slik at den første hadde sinenærmeste paralleller i nabodistriktene i Sverige, mens de

siste lignet på danske, dvs. jyske graver. I denne forskjellen

mente Brøgger allerede å se det eldste uttrykk for enforskjell mellom Østfold og Vestfold som karakteriserer

det meste av den senere forhistorien (H. Gjessing

1918:191f ).Med noe flere funn til disposisjon og en noe mer

utviklet forståelse av senneolittisk tid i Norden, kan vi nå

modifisere Brøggers forslag noe. Som nevnt kan det værerimelig å dele materialet inn i tre grupper. Østfoldgravene

fremtrer da som en enhet i enda høyere grad i dag enn de

gjorde i 1916. Alle de seks sikkert daterte hellekistene iØstfold var rektangulære, orientert noenlunde nord-syd

(fig. 3), og alle ser ut til å ha vært omgitt, men ikke helt

dekket av temmelig runde hauger eller jordblandete røysermed tverrmål på 7-12 meter. Fire av gravene ser også ut

til å ha vært åpne mot syd, skjønt dette er usikkert i alle

tilfeller unntatt Fange. Den forsvunne Tolsbygraven var

antagelig lukket, i henhold til erindringer om den som

ble skrevet ned i 1909, og når det gjelder den ennå i

hovedsak uutgravde kisten Kollerød 1 kan intet sikkertsies om dette. De fleste av takhellene ser ut til å ha

forsvunnet tidlig, men bare Aspestrand er helt uten spor

etter dem - med mindre de også ble brukt i en brygge inærheten, slik den forrige eier av Aspestrand søndre har

tenkt seg i samtale med forfatteren. - Ellers kan man

kanskje tenke seg Hylligraven vil vise seg å tilhøre dennegruppen også.

Som for Brøgger, utgjøres den andre gruppen av de

to gravene på Verket i Hurum (fig. 3). Med deresoppdagelseshistorie er det vanskelig å uttale seg sikkert

om konstruksjonsdetaljer ved selve kistene, bortsett fra at

de synes å ha vært rektangulære og orientert øst-vest. Menett konstruktivt trekk som forener dem, er det at begge

var bygget inntil store, og etter alt å dømme jordfaste

steiner. Deres topografiske nærhet og felles orienteringbidrar også til å skape et inntrykk av et nokså ensartet

par. En viss forsiktighet i konklusjonene kan allikevel

tilrådes, spesielt på grunn av dateringen av de to gravene.Basert på dolkenes typologi, kan flere hundre år tenkes å

skille begravelsene i Verket 1 og Verket 2 (sml. Apel

2001:264ff ), noe som gjør det vanskelig, skjønt kanskjeikke helt umulig å se for seg at det ligger en lokal tradisjon

bak den tilsynelatende likheten dem imellom. Man blir i

så fall nærmest henvist til å anta at det har eksistert mangeflere graver på Verket som er sporløst forsvunnet. Med

tanke på den intensive utnyttelsen av sandforekomstene

på stedet gjennom mesteparten av 1900-tallet er dettefaktisk ingen umulighet, men særlig overbevisende ter ikke

en slik tankerekke seg.

Kombinasjonen av naturlige, jordfaste steiner oghellekister ser ikke ut til å ha vært alminnelig. Noen flere

tilfeller er allikevel kjent. I en fersk oversikt over hellekister

i Närke nevner Tomas Ekman tre slike graver påPrästgården i Sköllersta, som alle var bygget slik at en

stor, jordfast stein dannet den ene veggen; han kaller

denslags graver for Sköllerstatypen (Ekman 2000:83ff ).Om denne skikken er noe annet enn tilfeldig er ikke

til å avgjøre med sikkerhet, så få tilfeller som er kjent og

såpass mangelfulle som opplysningene om dem er. Det


kan allikevel være verdt å tenke over om de kan ha hatt

noe å gjøre med skikken å begrave de døde i enkle graver

ved store steiner. Flere beskrivelser kan tyde på at dettevar vanlig i SN, både i Sverige og Norge. Dette ble

kommentert av G. Gjessing (1945:432ff ); ytterligere noen

eksempler nevnes av Bakka (1963) og forfatteren (Østmo2000). Dette kunne være en måte å skape et synlig

monument på med enkle midler, men vel så interessant

er muligheten for at denne skikken kan ha hatt forbindelsemed animistiske forestillinger om de transcendentale

kreftene i naturen, og spesielt om de krefter som skjulte

seg i påfallende naturfenomener slik som store steiner.Når det er sagt, kan særlig den store Verket 1-kisten

med en viss rimelighet kanskje stilles sammen med de

nordjyske kistene slik A. W. Brøgger foreslo. De fleste avdem er også tidlige (Kjær 1911; Lomborg 1973:121f ),

men det skal også sies at et så alminnelig fenomen på

Jylland som et eget forrom er ikke kjent fra noen av denorske kistene.

Den tredje gruppen av kistene er de på Klopp og

Bråstad og kanskje til og med Gollen, dersom manistemmer Anathon Bjørns vurdering av dem. Det er

selvfølgelig vanskelig å gi noen sikker vurdering av disse

gravene, som alle sammen forsvant lenge før de kunneundersøkes ordentlig, slik at vi er henvist til beskrivelser

fra folk uten arkeologisk kompetanse. Men gravene kan

se ut til å ha visse felles trekk, som omfatter både dereslille størrelse og det at de fantes flere sammen, og kanskje

også fraværet av haug selv om det i noen tilfeller er

usikkert.Anathon Bjørn sammenlignet kistene på Kopp (og

Gollen) med skotske hellekister. Et antall flerrummede

steinkister fra senneolittisk tid er også beskrevet fra detsydvestlige Skottland (Bryce MDCCCCIII), og hvis

graven på Klopp virkelig var en kiste med flere rom, kunne

en slik sammenligning kanskje ha noe for seg. Men detteer som vi har sett høyst usikkert. Tanker om forbindelser

mellom De britiske øyer og Vestlandet i steinalderen har

vært luftet fra tid til annen (Shetelig 1922:258ff; Fett &Fett 1979:89); den typologiske vurderingen som dannet

grunnlaget for slike ideer er siden blitt bestridt, forsåvidt

det gjelder de såkalte tosidige flintøksene, se Bakka &

Kaland 1971:10f og Berg 1993. Det er like fullt interessant

å tenke over om det foregikk noen trafikk over den

nordlige delen av Nordsjøen i senneolittisk tid, og ettilsynelatende mer ubestridelig minne om det omtales av

Marstrander 1979 (skjønt trafikken vel ikke nødvendigvis

må ha foregått med skinnbåt!). Men så langt det gjelderhellekistene, er de likheter Bjørn trakk frem, ikke

bindende, og så lenge det ikke er mer å bygge på, har vel

denne teorien et visst preg av en litt overoptimistiskdiffusjonisme.

Til dette kommer gravene på Nes og Tau. Dårlig kjent

som de er, burde man kanskje være forsiktig med å uttaleseg om dem, men det er ikke desto mindre et par forhold

som kunne kommenteres. Det er for det første dateringen,

som trolig skal være eldre bronsealder like gjerne som SN.Et annet poeng er at de begge ligger fjernt fra Østfold,

hvor de sikre hellekistene med tilknytning til den svenske

tradisjonen finnes. Dertil kommer at de begge snarestligner på de typiske gravene fra eldre bronsealder;

rektangulære kamre i stadig større røyser av stein. De

kunne derfor muligens betraktes som representanter foren mer ensartet bronsealdertradisjon enn for de

tilsynelatende geografisk mer forskjelligartede skikker som

rådet i senneolittisk tid. At denne bronsealdertradisjonenvar representert også i Østfold, kunne gravene på Hafslund

og Kollerød 2 kanskje tenkes å vise - om det hadde vært

mulig å datere dem.

Hellekistenes betydning

De norske hellekistene fra senneolittisk tid representererdet nordligste utslag av en skikk som var ganske alminnelig

og vidt spredt i det nordvestlige Europa. Som vi har antydet,

svarer deres typologi i hovedsak til den som gjelder forslike graver i alminnelighet, og de kan derfor gjerne be-

traktes som bygget på grunnlag av de samme regler og

skikker som rådet i hele den Skandinaviske senneolittiskejordbrukskulturen.

På den annen side kan det tenkes at de gravene som

er bygget inntil store, jordfaste steiner, avspeiler ideer somhadde forbindelse med en animistisk tro på de tran-


scendentale krefter i naturlige merkverdigheter, noe man

kan tenke seg at spilte en litt perifer rolle i senneolittisk

tids religiøse verden. På tross av de mulige jyske parallellerkan de marginalt lokaliserte gravene på Verket derfor på

et vis tenkes å representere marginale trosforestillinger

også.SN betraktes av mange som en tid preget av

ekspansjon og konsolidering av bofast jordbrukskultur i

Syd-Norge (f. eks. Hagen 1987). Dette ligger til grunnfor både den vide utbredelse oldsaker av sydskandinaviske,

senneolittiske typer har i de landskaper som i sin

alminnelighet ligger best til rette for jordbruk i Norden(se kartene i Apel 2001:281-290), fremveksten av

boplasser med toskipete hus av sydskandinavisk type og

til og med funnenes tendens til å samle seg omkring stedersom har rommet de største og beste gårdene i historisk

tid, og i mange tilfeller har utviklet seg til virkelige

storgårder eller herreseter. Som følge av dette har det avog til vært antatt at det har eksistert en virkelig kontinuitet

i bosetningen i disse områdene helt siden den gang, i mer

enn fire tusen år. Endog enkelte av stedsnavnene er blittansett som så gamle. Disse ideene har først og fremst spilt

en rolle i arbeider som berører senneolittisk tid på Jæren

i Rogaland (Møllerop 1963; Møllerop og Bakka 1964;Myhre 1981), men gjelder i Østfold også (E. Johansen

1976; se også Hagen 1987 og Østmo 1988:123ff ), skjønt

den mer presise form disse bosetningene hadde, spesielt iden eldste tiden, er langt fra sikker og mye debattert (f.

eks. Skre 1991).

SN kan på en slik bakgrunn se ut til å ha vært en tidmed stor sosial dynamikk, en virkelig pionertid, spesielt i

store deler av Norge, hvor det var nå bofaste jordbruks-

samfunn fikk fotfeste med varig virkning (sml. ogsåPrescott 1996; Prescott and Walderhaug 1995). Reisingen

av monumentale graver for de mest fremtredende menn i

disse samfunnene nådde allikevel ikke ut over de områdenesom hadde de nærmeste forbindelser med lignende

bosetninger i Syd-Skandinavia, spesielt senneolittisk tids

bygder i Sverige. Det er påfallende at det ikke ser ut til åha vært bygget hellekister annet enn rent sporadisk i de

etter alt å dømme tett bosatte områdene på begge sider av

Oslofjorden og likeledes i Rogaland, men at hellekiste-

byggingen i stedet fortoner seg som et marginalt fenomen

sett i lys av norsk forhistorie. Sett så å si fra den motsatte

vinkel er de norske hellekistenes marginale preg ogsåtydelig i fraværet av de virkelig spektakulære former for

slike graver, dvs. graver med mer enn ett kammer, med

runde gavlhull og med virkelig monumentale dimensjonerslik det er nokså vanlig ikke lenger borte enn i

Västergötland (Anderbjörk 1932). Men selv med tanke

på dette bør de norske hellekistene betraktes som virkeligemonumenter, både rent bygningsmessig og når det gjelder

den beliggenheten de gjerne har, og dessuten når man tar

i betraktning det omfattende arbeidet det må ha vært åbygge dem i det hele tatt.

Når det gjelder dateringsforholdene, kan bare Verket

1 og kanskje Klopp dateres til SN I. De øvrige er senere,og i de tilfellene hvor de finnes, samstemmer radiologiske

dateringer og de typologiske forholdene om å datere dem

til SN II. Så selv om både flintdolker og andre gjenstanderviser at tidens ideer nådde uhindret frem til Oslofjord-

området i SN I, var det i SN II at de sosiale forhold som

krevde at det ble reist monumentale gravanlegg, bleutviklet i signifikant grad.

I flere av kistene er det funnet et antall flintdolker og

andre saker, noe som vel betyr at de ble brukt til gjentattebegravelser. Men bortsett fra sekundærgraven i Fange-

kisten tyder de nokså korte typologiske sekvensene av

dolker i de enkelte gravene på at hver grav bare ble brukti en begrenset tid. Selv om det ikke lar seg gjøre å beregne

disse periodene nøyaktig, strider det ikke mot typologien

å gjette på at for eksempel de seks dolkene fra Klopp bledeponert en gang per generasjon eller så. På den annen

side kunne den tette typologiske sekvensen i Verket 1

eventuelt, men ikke nødvendigvis, bety at alle fem, ogalle de tre personene, ble begravet ved en enkelt anledning.

I den ene region i Norge der hellekister ble noenlunde

alminnelige i senneolittisk tid, i Aremark og Marker iØstfold like ved grensen til Värmland og Dalsland i

Sverige, kan hellekistenes beliggenhet og utbredelse

kanskje tenkes å avspeile noen av de forhold som påvirketbyggingen og den etterfølgende bruken av disse markante

anleggene på signifikant vis. Det er påfallende at de fleste

av de sikkert daterte kistene ligger i nærheten av sjøene;


det gjelder også kistene på Volen, Kollerød og Framgård

forsåvidt som de ligger nær mindre sjøer. Det kan rett og

slett virke som om den slående forekomsten av hellekisteri Østfold og de svenske nabolandskapene Värmland og

Dalsland nettopp kan tilskrives den betydning det

omfattende nettverket av sjøer hadde som ferdselsåre ogkommunikasjonssystem. Her ville ideer om hellekister og

mange andre forhold kunne spres effektivt, og dette

kommunikasjonsnettverket kan ha hatt avgjørendebetydning for utviklingen av et integrert sosialt nettverk

langs sjøenes bredder, med voksende behov for sosial

markering i stor stil bokstavelig talt i kjølvannet. Detilgjengelige dateringene (Tolsby, Kollerød 1, Lund, Volen)

tyder som sagt på at dette må ha foregått i SN II.

Monumentene ligger gjerne nær jordbruksbosetningen,iallfall i høyere grad enn de åsrøysene med gravkamre som

også finnes i disse strøkene og som gjerne, skjønt tidvis

noe usikkert, dateres til bronsealderen3. Gansum et al.har vist hvordan gravhauger kan ha sin beliggenhet

bestemt av helt ulike topografiske forhold; blant de

forslagene til kategorier de gir, kan det andre, medbetegnelsen ”under toppen” (Gansum et al. 1997:15),

kanskje sies å svare best til hellekistene. Dette kan bety at

hellekistene ”henvendte seg” til et mer lokalt landskapsromenn de mer ostentative bronsealdergravene for det meste

ser ut til å ha gjort. Allikevel kunne det kanskje være en

ide å utvide repertoaret med f. eks. ”på stranden”, somkan se ut til å ha vært poenget med en slik grav som den

på Tolsby.

Hellekistenes tilknytning til jordbrukssamfunnene serforholdsvis klar ut for de norskes vedkommende, selv om

det ikke ser like klart ut for alle på svensk side av grensen

(Heimann 1998; 2001). Men de funn vi her har å gjøre

med, mer enn antyder at byggingen av monumenter i

hellekistenes dimensjoner utgjorde en betraktelig ut-fordring til bygningsmessig kompetanse og organiserende

krefter i tidens fremvoksende jordbrukssamfunn, på

lignende vis som i andre tidlige jordbrukssamfunn verdenrundt når behovet for organisasjon og styring meldte seg.

Behovet for å uttrykke retten til å strukturere og styre

samfunnet må utvilsomt ha vært en sterk beveggrunn tilå bygge monumenter og på den måten skape et sterkt

bånd til forfedrene - enten de nå var virkelige eller mytiske

eller begge deler. Byggingen av slike monumenter ville jorett og slett være et sterkt bidrag til å gjøre forfedrene

mytiske. Hvis det bare gjaldt å kvitte seg med de døde på

en noenlunde respektabel måte, kunne vel det skje som ide flatmarksgravene som etter all sannsynlighet var den

langt vanligste måten å begrave de døde på i senneolittisk

tid, iallfall i de strøk vi tar for oss her4.Når gravene er så jevnt fordelt som de er i Aremark,

nesten med en grav for hver av de store gårdene, kan det

være et signal om akkurat hvor langt den innflytelsen devitner om, rakk. Det er til og med fristende å foreslå at

byggingen av monumentale graver spilte en rolle i den

prosessen det var å etablere jordbruksbygder i dissetraktene, ved å understreke retten til jorden med

forfedrenes hjelp. Når det først var gjort, trengte det ikke

å gjentas, og på Fange, Lund og andre steder ble detsannsynligvis ikke bygget flere hellekister. Og skjønt de

etter en tid ikke ble brukt til begravelser lenger, fortsatte

hellekistene å tjene sitt formål i lang tid, må vi tro, ved åligge der de lå og inspirere til ærbødighet og respekt

omkring seg.

Noter

1 Takk til direktør Rolf Scheen for hans vennlige

tillatelse til å bruke denne upubliserte dateringen.

2 Takk til professor Arne Emil Christensen for at hanforeslo å inkludere undersøkelsen på Nes i dette

prosjektet.

3 Den alminnelige datering av disse monumentene tilbronsealderen har av og til blitt betvilt (f. eks. Sollund

1996).

4 I strøk hvor hellekistene er spesielt tallrike, har detfaktisk vært foreslått at mesteparten av befolkningen


Litteratur

Anderbjörk, Jan Erik 1932: Västergötlands megalitgravar.Västergötlands fornminnesförenings tidskrift IV/5-6

1932.

Andersson, Kjell 2001: En hällkista vid Alby i Botkyrkasocken, Södermanland. I Hans Bolin, Anders Kaliff

and Torun Zachrisson (ed.): Mellan sten och brons.Uppdragsarkeologi och forskning kring senneolitikumoch bronsålder. OPIA 27 & Stockholm Archaeological

Reports No 39 2001.

Apel, Jan 2001: Daggers, Knowledge and Power. The SocialAspects of Flint-Dagger Technology in Scandinavia2350-1500 cal BC. Coast to coast-book 3. Uppsala.

Arbo, C. O. E. 1882: La première découverte d’ossementshumains de l’âge de la pierre en Norvège. Revued’anthropologie. T. V, 2e série. Paris.

Bakka, Egil 1963: Forntida i Odda, Ullensvang ogKinsarvik. I Olav Kolltveit: Odda, Ullensvang ogKinsarvik i gamal og ny tid. Bygdesoga I. Bd. I. Bergen.

Bakka, Egil 1976: Fire vestnorske kystbuplassar frå yngresteinalder. Iskos 1.

Bakka, Egil & Petter Emil Kaland 1971: Early Farming

in Hordaland, Western Norway. Problems andApproaches in Archaeology and Pollen Analysis.

Norwegian Archaeological Review. Vol. 4, No. 2 1971.

Bårdseth, Gro Anita 1999: Om å gravleggje stridsøksa -ei metodisk tilnærming til depot og gravskikk.

Primitive tider. Arkeologisk tidsskrift. 1999.

Berg, Evy 1993: Symbolic aspects of selected groups ofNeolithic axes/adzes in Western Norway. UniversitetetsOldsaksamling. Årbok 1991/1992.

Berg, Evy 1998: Intensjonelle nedlegginger av flint-gjenstander i Rygge og Råde, Østfold. Beskrivelse og

analyse av tre funn og funnomstendigheter. Universi-tetets Oldsaksamling. Årbok 1997/1998.

Bjørn, Anathon 1928: Bidrag til den yngre stenalder iØst-Norge. Universitetets Oldsaksamling. Årbok 1927.

Brøgger, A. W. 1915: Et 4000 aar gammelt monument.

Stenaldersgraven fra Hylli, Spydeberg. Aftenposten.Morgennummer Søndag 11te juli 1915.

Brøgger. A. W. 1917 (ed.): Universitetets oldsaksamlings

tilvekst for aarene 1904-1915. Oldtiden. Tidsskrift forNorsk Forhistorie. Bind VI andet Hefte.

Brøgger, A. W. 1932 (ed.): Arkeologiske landskaps-undersøkelser i Norge. I. Østfolds oldtidsminner. Oslo.

Brøgger, A. W. 1938: Elghornøksen fra Hurum-ryggen.

Viking. Bind II.

Brøgger, W. C. 1905: Strandliniens Beliggenhed underStenalderen i det sydøstlige Norge. Norges geologiske

undersøgelse. 41. Kristiania.

Bryce, Thomas H. MDCCCCIII: On the cairns of Arran- A record of further explorations during the season

of 1902. Proceedings of the Society of Antiquaries ofScotland. One hundred and twenty-third session.1902-1903.

Børsheim, Ragnar L., Trond Løken, Kristin Oma, Lisbeth

Prøsch-Danielsen og Eli-Christine Soltvedt 2001:Kvåle - bosetning og jordbruk fra steinalder til i dag.

frá haug ok heiðni. Nr. 4 2001.

Cederlund, C. O. 1961: Yxor av Hagebyhögatyp.Fornvännen.

Diesen, Einar 1909: Aremark og Ømark. En prestegjelds-beskrivelse. Kristiania.

Ekman, Tomas 2000: ”I dessa halfvilda menniskors

grafvar...” - en presentation av hällkistor i Närke. I

Lars Ersgård (ed.): Människors platser - trettonarkeologiska studier från UV. Riksantikvarieämbetet

Arkeologiska Undersökningar. Skrifter No 31.

Stockholm.

fotnoter forts.ble lagt til hvile i slike graver, som for eksempel av

Gustavsson 1983 angående Gäleryd socken iSmåland, med ikke færre enn hundre bevarte

hellekister. Men selv dette betraktelige antallet kan

synes i laveste laget når det skal fordeles over de mange

hundre år da senneolittiske gälerydere må ha gått bort.


Fett, Eva Nissen & Per Fett 1979: Relations West Norway-

Western Europe Documented in Petroglyphs.

Norwegian Archaeological Review. Vol. 12, No. 2,1979.

Forssander, J.-E. 1933: Die schwedische Bootaxtkultur undihre kontinentale Voraussetzungen. Lund.

Forssander, J. E. 1936: Der ostskandinavische Nordenwährend der ältesten Metallzeit Europas. Skrifter

utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskaps-samfundet i Lund. XXII. Lund.

Gansum, Terje, Gro B. Jerpåsen, og Christian Keller 1997:

Arkeologisk landskapsanalyse med visuelle metoder.AmS-Varia 28. Stavanger.

Gjessing, Helge 1918: Det første nordiske arkeologmøte.

Kristiania 4.-8. juli 1916. Oldtiden. Tidsskrift forNorsk Forhistorie. Bind VII andet Hefte.

Gjessing, Helge 1920a: Rogalands Stenalder. Stavanger.

Gjessing, Helge 1920b: En stenaldersgrav paa gaardenVestre Hauge, Vanse s. og pgd., Vest-Agder. Oldtiden.Tidsskrift for Norsk Forhistorie. Bind IX.

Gjessing, H.(†) 1947: Universitetets Oldsaksamlingstilvekst 1921. Universitetets oldsaksamling. Årbok1943-1944.

Grieg, Sigurd 1943: Arkeologiske landskapsundersøkelser iNorge. II. Vestfolds Oldtidsminner. Oslo.

Gustafson, Gabriel 1900: En stenalders boplads paa

Jæderen. Bergens Museums Aarbog 1899. No. I.Gustafson, Gabriel 1914: Megalitiske graver i Norge.

Oldtiden. Tidsskrift for norsk forhistorie. Avhandlingertilegnet K. Rygh. Kristiania.

Gustavsson, J. 1983: Finnveden. En bebyggelse-

arkeologisk analys. Fjölnir. Häfte 2. årg. 2. 1983.

Hagen, Anders 1967: Ancient Peoples and Places. Norway.London. (Norsk utgave: Norges Oldtid. Oslo 1967).

Hagen, Anders 1983: Norges Oldtid. 3. utgave. Oslo.

Hagen, Anders 1987: Behov og vekst. Ekspansjon ogarealbruk i Øst-Norge i neolittisk tid og bronsealder.

Viking. Bind L - 1987.

Heimann, Curry 1995: Hällkistor och stenåldersöar.Värmland förr och nu 1995. Årsbok från Värmlandsmuseum. Årgång 92.

Heimann, Curry 1998: Hällkistorna i Värmland - fynd

och landskap. in Situ. Västsvensk Arkeologisk Tidskrift.1998.

Heimann, Curry 2001: The landscapes of gallery graves

in Sweden. The use of gallery graves in the

transformation of Neolithic landscapes. In: TimothyDarvill and Martin Gojda (ed.): One Land, ManyLandscapes. Papers from a session held at the EuropeanAssociation of Archaeologists Fifth Annual Meeting inBournemouth 1999. BAR International Series 987,

s. 85-95. Oxford.

Helliesen, Tor og A. W. Brøgger 1910: Fortegnelse overoldsager indkomne til Stavanger Museum 1909.

Stavanger Museums Aarshefte for 1909.

Hemdorff, Olle 1993: Hus fra eldste bronsealder funnetpå Talgje. frá haug ok heiðni. Nr. 4 1993

Hemdorff, Olle og Flemming Krøger 1991: Fornminner

og funn - årets utgraving på Sørbø i Rennesøy. fráhaug ok heiðni. Nr. 4 1991.

Hinsch, Erik 1948: Buplass-kulturen på Mørekysten i

dolktida. Viking. Bind XII.Høgestøl, Mari 1990: Glimt fra årets utgravinger i

Rennesøy. frá haug ok heiðni. Nr. 4 1990.

Johansen, Erling 1976: Før byen ble by. I Erling Johansen,Lauritz Opstad og Martin Dehli: Sarpsborg før 1839.Sarpsborg.

Johansen, Erling(†) 2001: Slik ble Østfold til. Rakkestad.Johansson, Bengt OH 1961: Stenåldershällkistor från

svensk-norska gränslandskap. Tor. Meddelanden fråninstitutionen för nordisk fornkunskap vid Uppsalauniversitet. Vol. VII. 1961.

Johnson, Trine & Christopher Prescott: Late Neolithic

houses at Stokkset, Sande in Sunnmøre. ArkeologiskeSkrifter 7 fra Historisk Museum. Universitetet i Bergen.Bergen.

Kjær, Hans 1911: Gravkister fra Stenalderens Slutningstid.Nye Undersøgelser. Aarbøger for nordisk Oldkyndighedog Historie. 1910. II. Række. 25. Bind.

Kühn, Hans Joachim 1979: Das Spätneolithikum inSchleswig-Holstein. Offa-Bücher. Band 40.

Neumünster.


Lillehammer, Arnvid 1994: Fra jeger til bonde - inntil 800e. Kr. (Bind 1 i Knut Helle (ed.): Aschehougs NorgesHistorie). Oslo.

Lindblom, I. 1980: Etterundersøkelse og restaurering av

en hellekiste fra yngre steinalder, Holtenes i Hurum,

Buskerud. Universitetets Oldsaksamlings Skrifter. Nyrekke Nr. 3. Festskrift til Sverre Marstrander på 70-

årsdagen. Oslo.

Lorange, A. 1870: Student A. Loranges Udsigt over hansantikvariske Virksomhed i 1869. Foreningen til norskeFortidsmindesmerkers Bevaring. Aarsberetning for1869. Kristiania.

Lorange, A. 1876: Sur l’age de la pierre en Norvége [sic!].

Congrès international d’anthropologie et d’archéologiepréhistoriques. Compte rendu de la 7e session.Stockholm, 1874. Stockholm.

Madsen, Torsten 1978: Perioder og periodeovergange i

neolitikum. Om forskellige fundtypers egnethed tilkronologiske opdelinger. Hikuin 4.

Magnus, Bente og Myhre, Bjørn 1976: Forhistorien. Frajegergrupper til høvdingsamfunn. Bind 1 i KnutMykland (ed.): Norges Historie. Oslo. (Også Ny utgave

1986: Bokklubben Nye Bøker).

Mandt, Gro 1983: Tradition and Diffusion in West-Norwegian Rock Art. Mjeltehaugen revisited.

Norwegian Archaeological Review. Vol. 16, No. 1,

1983.Marstrander, Sverre 1979: Crossing the North Sea by Hide

Boat from Scotland to Western Norway before the

Iron Age. Universitetets Oldsaksamling 150 år.Jubileumsårbok 1979.

Meling, Trond 2001: To jordbruksboplassar frå yngre

steinalder på Hundvåg i Stavanger. frá haug ok heiðni.Nr. 4 2001.

Munch, J. S. 1963: De første menneskene i bygda. I

Sigfred L. Eier: Hurums historie. Bind I: Bygdehistorieninntil 1807. Hurum.

Myhre, Bjørn 1981: Sola og Madla i førhistorisk tid. AmS-

Småtrykk 10. Stavanger.Møllerop, Odmund 1963: Fra Rogalands eldre bronse-

alder. Stavanger Museum. Årbok 1962.

Møllerop, Odmund and Trygve Bakka 1963: Stedsnavn

og arkeologi i Rogaland. Stavanger Museum. Årbok1963.

Mørck, Gustav 1901: Indberetning om arkæologiske

undersøgelser paa Værket ved Svelvik i aug. 1900.

Foreningen til norske Fortidsmindesmærkers Bevaring.Aarsberetning for 1900.

Nicolaysen, N. 1862-1866: Norske fornlevninger. Enoplysende fortegnelse over Norges fortidslevninger, ældreend reformationen og henførte til hver sit sted.Kristiania.

Prescott, Christopher 1991: Kulturhistoriske undersøkelseri Skrivarhelleren. Arkeologiske rapporter no. 14.

Bergen.

Prescott, Christopher 1995: From Stone Age to Iron Age.A study from Sogn, western Norway. BAR International

Series 693. Oxford.

Prescott, Christopher 1996: Was there really a Neolithicin Norway? Antiquity. Volume 70 Number 267

March 1996.

Prescott, Christopher and Walderhaug, Eva 1995: TheLast Frontier? Processes of Indo-Europeanization in

Northern Europe: The Norwegian Case. The Journalof Indo-European Studies. Volume 23, Number 3 &4, Fall/Winter 1995.

Rygh, O. 1882: Fortegnelse over de til Universitetets

Samling af nordiske Oldsager i 1881 indkomne Sager,ældre end Reformationen. Foreningen til NorskeFortidsmindesmerkers Bevaring. Aarsberetning for1881. Kristiania.

Rygh, O. 1885: Norske Oldsager. Christiania.

Scheen, Rolf 1980: Flintdolken, det vanligste våpen fra

norsk bronsealder. Universitetets OldsaksamlingsSkrifter. Ny rekke. Nr. 3. Festskrift til Sverre Marstranderpå 70-årsdagen. Oslo.

Schreiner, K. E. 1923: Die Menschenknochen dermegalithischen Grabkammer bei Svelvik in Norwegen.Ein Studie über die wichtigsten Variationen am Skelettder freien Extremitäten. Kristiania.

Shetelig, Haakon 1922: Primitive tider i Norge. En oversigtover stenalderen. Bergen.


Sjøvold, Thorleif and Slomann, Wencke (ed.) 1963:

Universitetets Oldsaksamlings tilvekst 1960.

Universitetets Oldsaksamling. Årbok 1960-1961.Skre, Dagfinn 1991: [Anmeldelse av] Einar Østmo: Gård

og boplass i østnorsk oldtid og middelalder.

Universitetets Oldsaksamling. Varia 22. Oslo 1991.Foreningen til norske fortidsminnesmerkers bevaring.Årbok 1991.

Sollund, May-Liss Bøe 1996: Åsrøyser - Gravminner frabronsealderen? Varia 34. Universitetets Oldsaksamling.

Oslo.

Syvertsen, Kate Irene Jellestad 2002: Ristninger i graver -graver med ristninger. I Joakim Goldhahn (red.):

Bilder av bronsålder - ett seminarium om förhistoriskkommunikation. Acta Archaeologica Lundensia. Seriesin 8o, No. 37, s. 151-183. Stockholm.

Todnem, Ragnhild 1999: Holer og hellere, for de levende

eller for de døde? I Ingrid Fuglestvedt, Terje Gansumog Arnfrid Opedal (ed.): Et hus med mange rom.Vennebok til Bjørn Myhre på 60- årsdagen. AmS-

Rapport 11A. Stavanger.Vandkilde, Helle 1996: From Stone to Bronze. The

Metalwork of the Late Neolithic and Earliest BronzeAge in Denmark. Jysk Arkæologisk Selskabs SkrifterXXXII, 1996. Aarhus.

Østmo, Einar 1977: Schaftlochäxte und land-

wirtschaftliche Siedlung. Eine Fallstudie über

Kulturverhältnisse im südöstlichsten Norwegen imSpätneolithikum und in der älteren Bronzezeit. ActaArchaeologica. Vol. 48.

Østmo, Einar 1979a: Steinalderbøndenes hus. Universi-tetets Oldsaksamling 150 år. Jubileumsårbok 1979.

Østmo, Einar 1979b: De første gravfunn fra steinalderen.

Fortiden forteller. Universitetets Oldsaksamling 1829-1879. Oslo.

Østmo, Einar 1985: En dysse på Holtenes i Hurum. Nytt

lys over østnorsk traktbegerkultur. Viking. BindXLVIII.

Østmo, Einar 1988: Etableringen av jordbrukskultur iØstfold i steinalderen. Universitetets OldsaksamlingsSkrifter. Ny rekke. Nr. 10. Oslo.

Østmo, Einar 1993: Hellerbosetning i østnorsk yngre

steinalder. Utgravningen av Sandtrahelleren i Tjølling,Larvik, Vestfold. Universitetets Oldsaksamling. Årbok1991/1992.

Østmo, Einar 2000: Oldtiden i Elverum. Alfarheim. Årbokfor Elverum. Nr. 14. 2000.

Østmo, Einar 2002: - et stykke forarbeidet gul flint. Nytt

om senneolittiske hellekister i Norge. Universitetetskulturhistoriske museer. Skrifter. 1. Oslo.

Østmo, Einar in prep.: Senneolittiske hellekister i Norge.

Neolitisering i VästvärmlandBoplatser, näringsfång och landskap

Abstract”N”N”N”N”Neolithisation in the weolithisation in the weolithisation in the weolithisation in the weolithisation in the western parestern parestern parestern parestern part of t of t of t of t of Värmland. SVärmland. SVärmland. SVärmland. SVärmland. Settlements, subsistence and landscapeettlements, subsistence and landscapeettlements, subsistence and landscapeettlements, subsistence and landscapeettlements, subsistence and landscape”:”:”:”:”:

The aim is to analyze the Neolithisation process in a marginal area of the Swedish Neolithic. The

study area belongs to the Lake District of western Värmland. By combining archaeological data

with pollen analysis in a landscape perspective I try to reveal the spatial organization of the Stone

Age society. The result so far indicates a shift in subsistence from the Middle Neolithic onwards.

The spatial organization of settlements near the Lake Stora Le seems to continue undisturbed by

the transition from the Mesolithic to the Neolithic. The only visible changes are new Neolithic

symbols such as gallery graves, decorated pottery and rock art, but in similar places in the lands-

cape as during the Mesolithic. The spatial organization does not change radically until the beginning

of the Late Bronze Age, when a major shift in the importance of cultivation takes place.

in situ 2000-2002, s. 27-55

Curry Heimann, Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

Inledning

Artikelns syfte är att studera neolitiseringsförloppet i ettytterområde för den mellansvenska jordbrukskulturen

under yngre stenålder1. Som metod har valts att kombi-

nera pollenanalytiska undersökningar med en lokalt in-riktad arkeologisk landskapsanalys. Dessutom ges i en in-

ledning en forskningshistorik för Värmland med betoning

på arbeten om yngre stenålder. Ett rimligt men kanskeouppnåeligt mål för en sådan analys är att försöka förstå

stenålderssamhällets organisering av sitt landskap och spåra

eventuella förändringar av rumsliga relationer under denaktuella perioden. Avslutningsvis kommer även göras ett

första försök att applicera några landskapsteoretiska mo-

deller på det sydvästvärmländska insjölandskapet med enkort diskussion kring möjliga fortsatta frågeställningar för

ett landskapsteoretiskt studium av neolitiseringen.

Artikeln är strukturerad i fyra avsnitt. En inledandedel (1) ger en översiktlig forskningshistoria för Värmlands

neolitikum. Därefter presenteras och diskuteras de senare

årens undersökningar av (2) boplatser samt (3) områdetsvegetationshistoria genom pollenanalyser i Flötefjordsom-

rådet i sydvästra Värmland. Avslutningsvis prövas (4) om

en landskapsteoretisk analys kan ge ökade insikter - och

förbättrade frågeställningar - om den lokala neolitiserings-processen.

Bortsett från den mer övergripande presentationen av

värmländsk neolitikum-forskning fokuserar artikeln med-vetet på en diskussion rörande några enstaka undersökta

boplatslokaler och utförda pollenanalyser. Andra forn-

lämningskategorier som hällkistor och hällmålningar inomområdet har berörts tidigare i andra sammanhang

(Heimann 1998 & 1999b). En analys av det neolitiska

lösfyndsmaterialet samt övrigt boplatsmaterial planeras ien kommande artikel.

Med neolitisering avses den förändringsprocess av

hushållsekonomin som många mänskliga samhällen hargenomgått från insamling och fångst av växter och djur

till en kontrollerad produktion av växt- och djurresurser.

Denna process tar sig vitt skilda uttryck i olika delar avvärlden och utspelas vid olika tidpunkter. Att processen

inte är enkelriktad är påvisat många gånger (Thomas

1993:390, Welinder 1998: 97f ) även om det ändå häv-dats att processen, väl påbörjad, nödvändigtvis har en ir-

reversibel förändringsriktning från jakt/fångst till jordbru-

kande ekonomi på lång sikt (Johansson 1998:1).

28 – Neolitisering i Västvärmland

Som en utgångspunkt för resonemangen i artikeln lig-

ger övertygelsen att neolitiseringen ingriper i och föränd-

rar även förutsättningarna för de rumsliga relationerna imänniskors landskap. Neolitiseringen innebar betydligt

mycket mer än en förändring av samhällets försörjnings-

ekonomi. Den innebar ”a revolution in everything: settle-ment and architecture, art craft, society, cosmology, whatever.To reduce it merely to food is to privilege the stomach” (Sherratt

1995:7). Neolitiseringen påverkar således på lång sikt degrundläggande värderingar människor har till sin fysiska

omgivning. Nya förhållningssätt till kontroll och produk-

tion av föda och förändrade kosmologiska föreställningaravsätter andra avtryck än tidigare i landskapet. Troligen

väljs nya platser där förändrade ideologiska och funktio-

nella behov kan materialiseras. Likaså ökar sannolikt be-hovet av att synliggöras i landskapet, kanske för att för-

stärka känslan av kontinuitet över tid. En målsättning med

artikelns avslutande del är att genom en landskapsteoretiskanalys påvisa dessa förändringar.

Forskningshistorik

Detta avsnitt syftar till att ge en översiktlig presentationav undersökningar rörande yngre stenåldern i Värmland.

Landskapet Värmland är ett relativt okänt studieobjekt

inom arkeologin generellt och för den neolitiska periodeni synnerhet. Förhållandevis få undersökningar är gjorda

av fornlämningar daterade till neolitikum, totalt gäller det

endast 5% (eller 18 utav 356) av kända rapporterade un-dersökningar av fornlämningar från 1770 till 1998 (se

bilaga 2 i Röjder et al 1999). Till stor del har tidigare ar-

beten mest behandlat hällkistor och registrerade lösfyndvilket även avspeglas i denna översikt, men även tidiga

uppteckningar och bearbetningar med arkeologihistoriskt

intresse har medtagits.De neolitiska hällkistorna nämns först som ”ätte-

gravar” i uppteckningarna av värmländska fornminnen av

prästerskapet såsom t.ex. Erik Fernow på 1700-talet(Fernow 1977) och Johan Hammarins sockenbe-

skrivningar i Carlstads stifts Herdaminnen I – III 1846-

1849 (Edestam 1965 – 1973). Fernow omnämner till ex-empel att i Sillerud socken ”på Lianeds utmark…, invid

gärdet, finns en ättegrav murad av flata stenhällar och av tvåsådana betäckt, fem och en halv aln lång samt tre och enfjärdedels aln bred. En av lika beskaffenhet finns på hem-manet Korsby ägor, en fjärdedels mil från Lianed, och enannan på Traneds ägor i Trankil” (Fernow 1977:53). Den

tidigaste företagna undersökningen av en förhistorisk gravi Värmland skulle enligt Fernow (1977:309) ha skett 1675

i Älvdals härad; ”då en grav av stora uppresta stenar öppna-des på Ekesberget, (där) fanns ett stort benrangel av en män-niskokropp med en stålbåge på bröstet...” (Fernow 1977:3

med fotnot). Fernow genomförde själv 1770 undersök-

ningar i Värmland, men troligen ej av hällkistor. Han näm-ner några troliga rösen vid sjön Fryken; ”1770 upptogjag…två av dessa kummel, då vi fann en grav, väl murad,5½ aln lång och, och en annan 13 kvarter, dock endast mednågra ansenliga benknotor uti” (Fernow 1977:31 och 309).

Anders Lignell, präst i Kila, samlade under 1800-ta-

let in lösfynd såväl som uppgifter om fornlämningar. Hanskänkte en större samling arkeologiska föremål till Karl-

stads gymnasium år 1839, en samling som kom att utgöra

grunden till det nuvarande länsmuseet Värmlands Mu-seum. En stor del av samlingen består av stenyxor, främst

skafthålsyxor, av neolitisk härkomst. Lignell efterlämnade

även ett stort insamlat arkivmaterial om landskapets forn-fynd som flera av hans efterföljare utnyttjade. Den första

professionella uppteckningen sker när antikvitetsindendent

Nils Gabriel Djurklou reste runt i Värmland på 1860-talet för Vitterhetsakademins räkning och dokumenterade

fornlämningar, kyrkor och traditioner. Han samlade också

in föremål för statens räkning och gjorde arkeologiskaundersökningar. Åtskilliga uppgifter hämtar Djurklou från

Lignells efterlämnade arkivalier. Han ger den första mer

sakkunniga redogörelsen för de värmländska hällkistornai sin reseberättelse från 1867. Han noterar hällkistornas

storlek, läge och placering i landskapet och konstaterar att

flertalet kistor är i mycket dåligt skick. ”Hällkistorna före-finnas i bergen och på skogsåsarna, ej sällan temligen långtfrån bygd och vatten, men vanligast på sådana ställen derman utan allför lång transport kunnat erhålla det svårfors-lade materialet. De äro alltid byggda i norr och söder, menmed någon - stundom ganska stark dragning åt öster och väs-ter. Deras längd är 12-18 fot (cirka 3,5-5,3 m), bredd om-

Neolitisering i Västvärmland – 29

kring 4 fot (cirka 1,2 m) och höjden 1,2 à 3 fot (cirka 0,3-0,9 m) öfver den stundom ättehögslika, men låga bädd afsmåsten och grus, eller blott det senare, hvaraf de omgifvas”(Djurklou 1867, tryckt som bilaga i Nygren 1914:59f ).Djurklou räknar till 56 hällkistor i landskapet och noterar

att ”.... alla (hällkistorna) äro ytterst illa medfarna...” (a.a.

s. 59) . Även om detta material inte trycktes förrän senarekom det att användas t.ex. av Oskar Montelius i hans över-

sikter av megalitgravar (Montelius 1905:180ff ). Även

andra forntidsforskare berör Värmland såsom t.ex. N.M.Mandelgren, verksam under större delen av 1800-talet,

som 1866 har dokumenterat en hällkista i Blomskog (fi-

gur 1).En större bearbetning av landskapets stenålder kom

först att genomföras av Ernst Nygren. Hans genomgång

från 1914 ”Värmlands stenålder” är ett verk i serienlandskapsvisa översikter initierade av Uppsalaarkeologen

Knut Stjerna fem år dessförinnan. Ernst Nygren är för

eftervärlden mest förknippad med sin yrkeskarriär somarkivarie och expert på handskrifter från svensk medeltid.

Hans insatser som arkeolog har dock fått stor betydelseför förståelsen av regionens stenålder.

Ernst Nygren föddes i Karlstad den 14 juni 1889 och

tog studentexamen vid Karlstads högre allmänna läroverkden 6 juni 1907. Det var när Ernst Nygren under höstter-

minen 1909 läste nordisk fornkunskap i Uppsala som han

blev delaktig i sin lärare docent Knut Stjernas storalandskapsgeografiska projekt om Sveriges äldsta bebyggelse.

Vid sitt sedermera så berömda seminarium tilldelades stu-

denterna var sitt landskap som skulle kartläggas beträf-fande fornfynd, fasta fornlämningar och geografiska för-

hållanden under stenåldern (Nerman 1965). Dessa

landskapstäckande stenåldersstudier har möjligen haft somnärmaste förebild den norske arkeologen A.W. Brøggers

tidiga arbeten (Lindqvist 1952:84). För värmlänningen

Ernst Nygren som redan under sin skoltid i Karlstad hadevarit fascinerad av Värmlands historia var valet av land-

skap givet.

Arbetet blev genom Knut Stjernas för tidiga bortgångi november 1909 försenat och Nygren utgav sitt arbete

Figur 1. Avbildningav hällkista frånBlomskog (raä nr 12) avN M. Mandelgren1866. Publicerad eftertillstånd av Folkminne-sarkivet, Lunds universitet.Figure 1. Drawingof a Gallery grave inBlomskog parish, Värm-land, by the artist N. M.Mandelgren in 1866.


om Värmlands stenålder omfattande 120 sidor först 1914.

Nygrens handledare var då professor Oskar Almgen. Det

är ett arbete som genom sin systematik och grundliga ge-nomgång än idag är användbart vid stenåldersstudier i

landskapet. Nygren går i princip igenom allt då känt ma-

terial från landskapets stenålder i regionens museisamlingarsåväl som i Statens Historiska Museum. Genom

spridningskartor av fynden såväl som av fornlämningar

tecknar han en översiktsbild av den första kolonisationenoch övergången till odling och boskapsskötsel. I sitt ar-

bete inkluderar och trycker han även N.G. Djurklous rese-

beskrivningar av värmländska fornfynd från 1867.1917 utger Ernst Nygren en landskapsöversikt för

Värmlands förhistoria. Antalet hällkistor beräknar han till

70 stycken och han anser hällkistorna som de ”säkrastebevis på en fast bosatt och åkerbrukande befolkning” (Ny-

gren 1917:127). Detta till trots så visar hans arbeten först

och främst en bristande överensstämmelse mellan utbred-ningen av kända gravar och lösfynd. De senneolitiska lös-

fynden av t.ex. skafthålsyxor och dolkar har en vida större

spridning i landskapet än hällkistorna som endast är kändai de västra delarna. Lösfyndens utbredning däremot följer

tydligt sjösystemen och älvdalarna över hela landskapet

(Nygren 1914:57).Vid fältarbeten i Värmland sommaren 1915 anteck-

nar antikvarien Ture J. Arne uppgifter om värmländska

hällkistor. Han redogör kortfattat för tre nyupptäckta häll-kistor i Södra Ny socken samt två i By socken. Han ge-

nomför även en arkeologisk undersökning av en av de se-

nare, hällkistan i Sund, By socken. Det är den första sak-kunnigt utförda undersökningen i Värmland och genom-

förs av Arne tillsammans med Lennart von Post (Arne

1921:2f ). Hällkistan var 4,5 x 1,5 meter stor och omgavsav ett lågt röse på cirka 8 meter i diameter. Fynden bestod

av ett trettiotal keramikbitar av grått magrat och hård-

bränt gods samt en ”liten långsträckt hjärtformig pilspetsav flinta” förutom några kvartsbitar och kol (Arne

1921:2f ). Konstruktionsmässigt var hällkistan starkt ska-

dad och flera hällar fattades men Arne kunde ändå kon-statera att kistan hade en avsmalnande form. Arne noterar

också att ”den södra gavelhällen saknas i regel i de värm-

ländska hällkistorna” vilket även gällde den undersökta

graven (Arne 1921:4).

Uppsalaarkeologen Nils Åberg undersöker två häll-

kistor i Trankils socken i maj 1918 i samband med ettbesök hos bruksdisponenten Nils Lennart Biesèrt i

Lennartsfors som Åberg lärt känna under studietiden i

Uppsala. Åberg registrerar fem hällkistor varav han un-dersöker två av dem (raä nr 59 och 71) utan att göra några

fynd. Åberg gör även ett besök på Gåsön i sjön Stora Le

där han gör en uppmätning av en hällkista (raä nr 68,Åberg 1918).

Ingemar Atterman genomförde åtskilliga undersök-

ningar under mellankrigstiden av fornlämningar i Värm-land. Han understryker hällkistan som exempel på kon-

takterna söder- och västerut och underströk även hällkistan

som indikation på bofasthet (Atterman 1941:82). Hanundersökte 1935 en 4,8 meter lång hällkista i Norra Ed i

Kila socken. Graven var enligt rapporten ”helt fristående”.

Fynden utgöres bl.a. av ”2 pilspetsar av kvartsit, urnupenbas; 2 små skivskrapor, utbuktade, litet retuscherat spån,

2 fragmentariska spån av limhamnsflinta”, dessutom även

flintavslag och en obränd benbit (Atterman 1935). VidHällsbäck, Gillberga socken, undersökte han 1942 en cirka

3 meter lång och av markarbete delvis förstörd hällkista.

Fynden bestod bland annat av 2 skifferhängen och 2 pil-spetsar av flinta med urnupen bas, dessutom påträffades

två skenben från människa i norra delen av kistan vilket

tolkats som en gravläggning med huvudet i söder(Atterman 1942).

På initiativ av Arne (se Arne 1927) restaurerades en

hällkista i Källås, Gillberga socken 1930 av riksantikvarie-ämbetets ombud T. Eriksson. En tjocknackig bergartsyxa

påträffades i hällkistans röse (Eriksson 1934). Redaktören

Ivan Schyman beskriver kända hällkistor och lösfynd frånVärmlandsnäs, i ett verk utgivet i två delar (Schyman 1954

och 1958). Han uppger att en ”bladformig” pilspets av

flinta ska ha påträffats i Krokstad, By socken (Schyman1958:64f ). Mer uppseväckande är ett nu förkommet fynd

av en ”dödskalle” på platsen för en borttagen hällkista i

Västra Uggelsäter i Huggenäs socken. Från samma sockenska ett bränt ”skaft till en flintdolk” ha påträffats i en häll-

kista i Östra Uggelsäter (Schyman 1958:68).

En tämligen välbevarad hällkista i Sillebotten, Silleruds


socken undersöktes av Värmlands museum 1953 genom

Gilbert Svensson. Hällkistan hade varit utsatt för rov-

grävning varvid undersökningen fick karaktären av efter-undersökning. Hällkistan var endast 2,8 meter lång och

omgiven av ett 0,5 meter högt röse. Bland fynden kan

nämnas en skafthålsyxa och två lancettformiga flintdolkaroch dessutom ett 15-tal benskärvor (Svensson 1953). En-

ligt Svensson skulle fornsakernas läge tyda på minst två

gravläggningar (Svensson 1957:20).Fyndmaterialet från äldre undersökningar av hällkistor

i Västsverige har översiktligt presenterats av Bengt O.H.

Johansson 1961 där fynd från sex hällkistor i Värmlandbeskrivs (Johansson 1961:38-39). Någon närmare diskus-

sion av de värmländska hällkistorna görs dock inte förrän

1973 då Hasse Olsson i en artikel knöt hällkistorna till”stenåldersbönder” från områden söderut och diskuterade

om gravarna var uttryck för en invandrad folkgrupp och i

så fall varför de senneolitiska lösfynden från samma tidhade en annan spridningsbild än hällkistorna (Olsson

1973:14-15). 15 år senare förs liknande tankegångar fram

av Åke Hyenstrand i en översikt av landskapets förhisto-ria. Hällkistorna speglar enligt honom ”en förhållandevis

fast bosättning, kanske med inslag av jordbruksekonomi”

(Hyenstrand 1988:76).En hällkista i Blomma, Blomskogs socken, undersök-

tes under 1991-1992. Hällkistan var 5x2 meter stor och

placerad i en oval stensättning med nord-sydlig oriente-ring. Kistan som var starkt skadad sedan tidigare under-

söktes främst med syfte att ge svar på frågor rörande date-

ring och konstruktion. Avsikten var också att ge underlagför en viss restaurering av hällkistan. Undersökningen

påvisade ett tydligt ”ingångsparti” i hällkistans södra del

markerat genom både en ”tröskelsten” och genom en in-svängning vid kortsidan av den omgivande sten-

packningen. Dessutom fanns en märklig väggliknande

indelning av lera inuti kistan. Indelningen verkar att hafungerat på ett liknande sätt som rumsindelning i sten

(exempelvis genom gavelhål) och var tydligt avgränsad från

den omgivande fina sanden. Fynden bestod av odekore-rad, lätt bränd ljusbrun grovt magrad keramik samt en-

staka artefakter av olika bergarter. En flathuggen pilspets

av kvartsit med urnupen bas kan dateras till senneolitikum.

Keramiken har daterats till 120 e.Kr. (+/- 100) genom

termoluminiscens-metoden. Detta kan antingen tolkas

som ett resultat av sekundär användning av hällkistanunder äldre järnålder eller som att dateringen bör ifråga-

sättas (Heimann 1995, se Segerberg 1999:130f för dis-

kussion kring termoluminiscens-metodens tillförlitlighet).Från senare år kan nämnas en uppsats av Mikaela

Fristedt som behandlat ett urval av hällkistorna i Värm-

land, främst i syfte att analysera hällkistorna ”kronologisktoch korologiskt” (Fristedt 1986:5). Fristedt beräknar an-

talet hällkistor till 173 stycken i Värmland till skillnad

från tidigare uppgifter som varierat mellan 56 (Djurklou1867/Nygren 1914) , 100 (Svensson 1957:20) och cirka

130 vid 1960-talets fornminnesinventering. Fristedt ut-

går dock delvis från egna och vidare definitioner avhällkistbegreppet än t.ex. riksantikvarieämbetet, vilket för-

svårar jämförelser. Enligt senaste fornminnesinventeringen

från slutet av 1980-talet och början av 1990- talet (inklu-sive några därefter upptäckta hällkistor) är antalet häll-

kistor i Värmland cirka 155. De förekommer från

Värmlandsnäs och Dalslandsgränsen upp mot Arvika längsbåda sidor av Glafsfjorden.

En hällkista har definierats som ”ett fyrsidigt rum av

stenhällar, som är avsett som gravplats för flera personer”(Weiler 1994:56). Vanligtvis är de byggda med större sten-

block och är oftast omgivna av en hög eller stensättning.

De värmländska hällkistorna är vanligen cirka 3 – 6 meterlånga och är nästan uteslutande enrummiga, huvudsakli-

gen riktade åt nord-syd med variationer åt nordväst-syd-

ost och nordost-sydväst.Värmland utgör på många sätt ett gränslandskap med

t.ex. inslag av olika redskapstraditioner. En diskussion har

under senare år förts kring tolkningen av boplatsspår medfynd huvudsakligen av kvartsavslag och skörbränd sten

(Svensson 1998:45). De förekommer vid sjöar och vat-

tendrag och tolkas som lämningar efter en jakt/fiske do-minerad ekonomi även om deras kronologiska tidsbestäm-

ning ofta är oklar.

1987 påbörjade Riksantikvarieämbetet sin revidering-sinventering i Värmland vilket innebar att ett stort antal

stenåldersboplatser har registrerats. Längs sjöstränder i

Värmlands norra och nordöstra delar påträffades långt över


100 boplatser vilka utan att vara daterade med typologisk

metod eller vid undersökning, ändå uppvisar sådant ma-

terial att de kan klassas som stenåldersboplatser. Fynd-materialet består till största delen av kvartsavslag/-redskap

och skörbränd sten, men även flinta förekommer. Flintan

utgörs dels av sydskandinavisk flinta, dels av kambrisk dito.Över 200 boplatser påträffades i västra Värmland, de flesta

påträffade längs stränderna av Foxen/Stora Le. Här utgörs

fynden nästan uteslutande av flintavslag/-redskap även omkvarts förekommer. Även något längre norrut vid sjöarna

Töck, Östen och Sandsjön påträffades ett stort antal fynd-

platser. Skillnaden gentemot Foxen/Stora Le var att fynd-materialet till övervägande delen bestod av kvarts och inte

flinta. Redskapsmaterialet som är påträffat längs med sjö-

stränderna representerar såväl senmesolitiska som neoliti-ska boplatser (Olofsson & Olsson 1999, Svensson

1998:44f )).

Att fyndplatser vid sjöstränderna uppvisar spår eftersåväl äldre som yngre stenålder är vanligt. En huvudsakli-

gen senmesolitisk boplats i södra Värmland med tydliga

neolitiska inslag utgör Svenserud i Ölme socken (raä nr15). Boplatsen är anlagd invid ån Ölmans forna mynning

på cirka 75 meter över havet intill en mindre höjd. Här

har ett stort lösfyndsmaterial tillvaratagits med till exem-pel 13 lihultyxor, 5 trindyxor och flera spetsnackiga och

tunnackiga yxor. Ett annat tidsmässigt blandat fyndmate-

rial, med senmesolitisk dominans, kommer från Kroken iHolmedal socken. Förutom en lihultyxa av grönsten före-

kommer bland annat även föremålstyper som mikrospån-

kärnor, mikrospån, ordinära spån, kölskrapa och skrapor.Även på boplatser vid sjön Mögreven (raä nr 16 och 17) i

Gåsborn socken i östra Värmland finns föremål från såväl

äldre som yngre stenålder (bland annat en lihultyxa,trindyxor, ett antal flathuggna spetsar samt skrapor, kär-

nor och avslag).

Det hittills framtagna boplatsmaterialet tyder på fö-rekomsten av en diagonal kulturgräns genom Värmland,

åtminstone från senmesolitisk tid. Denna gräns samstäm-

mer någorlunda väl med såväl den etnologiska fäbod-gränsen som den naturgeografiska vegetationsgränsen

Limes Norrlandicus. Gränsen kan påvisas i skillnader i

redskapsinventariets materialval och i den rumsliga utbred-

ningen av åtskilliga artefakter. Användningen av till ex-

empel kvarts, kvartsit och vulkaniter har varit större på

boplatserna i norr medan däremot lihultyxor huvudsakli-gen förekommer i söder. Endast få lihultyxor har påträf-

fats i norra Värmland (Olofsson & Olsson 1999:76). När

tydliga neolitiska inslag påträffas i de södra delarna verkarfångstsamhället fortgå i norr. I detta avseende påminner

norra Värmland mer om Norrland och nordöstra Svea-

land, medan de sydligare delarna ansluter sig till det väst-svenska området (jmf diskussion om kulturgränser i Mel-

lansverige under stenåldern i Hulthén & Welinder

1981:172). Utbyte av råvaror över gränsen kan dock på-visas åt båda håll, sydskandinavisk flinta påträffas (fastän i

förhållandevis allt mindre mängder) även i norr och spjut-

och pilspetsar av skiffer från senmesolitisk och neolitisktid av karakteristiska nordliga typer finns i södra Värm-

land såväl som ännu längre söderut (Weiler 1994:63,

Taffinder 1998:133ff ).Södra Värmland utgör även en gräns för Tratt-

bägarkulturens spridning mot norr vilket avspeglas främst

i förekomsten av slipade flint- och bergartsyxor (såväl spets-, tunn- och tjocknackiga), speciellt frekventa är de på

Värmlandsnäs (Nygren 1914:38, Welinder 1985:17f ).

1994 påträffades dessutom ett enstaka fynd av tratt-bägarkeramik från Töcksmarks socken (Rentzhog

1995:27). Ornerad neolitisk keramik är annars mycket

sparsamt känd i landskapet. Enstaka ytplockade keramik-fynd av gropkeramisk karaktär med gropornering är kända

från bland annat Råglanda i Botilsäters socken på

Värmlandsnäs.Strax väster om Karlstad i Mellerudstorp (nr 65) i Nors

socken genomfördes 1972 genom Hasse Olsson en min-

dre undersökning av en förmodad senneolitisk boplats frånyngre stenåldern. Boplatsen låg vid sydsidan av en grusås.

Tre härdar och några osäkra stolphål framkom. Av fynden

kan nämnas en ”parallellbearbetad” pilspets av flinta, enspånskrapa och ett keramikfragment (Olsson 1972). Från

senneolitikum härrör troligen även ett boplatsfynd från

Degerbyn i Värmskogs socken (Gunnarsson & Olsson1996:54ff ).

Under 1997 undersöktes inför en exploatering en för-

historisk boplatsyta i Backa, Silbodals socken, strax norr


om Årjäng (Axelsson & Olsson 1998). Boplatsen ligger

på en åsrygg med sandiga jordar öster om Silbodalälven.

Här framkom bebyggelsespår från bland annat bronsål-der och möjligen även neolitikum, bland annat spår efter

långhus och grophus. I en avfallsgrop framkom grovt

magrad keramik som bedömdes vara av neolitisk karaktär.Av flera ofullständiga husrester tolkades ett som tvåskeppigt

och i ett stolphål gjordes fynd av naket korn. En härd da-

terades med C14 till yngre bronsålder. Undersökarna upp-ger att ”utifrån fynden dateras boplatsen till neolitikum”

(Axelsson & Olsson 1998:15). Man grundar sig då på

keramikfynden, det tvåskeppiga huset och fyndet av na-ket korn. Men åtskilliga spår efter senare förhistorisk och

historisk verksamhet gör dock de eventuella neolitiska in-

slagen oklara och en summering av boplatsmaterialet görenligt min uppfattning en datering till yngre bronsålder

mer trolig. För en bättre förståelse av boplatsens rumsliga

och kronologiska struktur krävs därför ytterligare date-ringar av grophuset (A67) och keramiken (från avfalls-

gropen A70).

Det värmländska stenåldersmaterialet är alltså fögahomogent. På ett liknande sätt som landskapets många

olika naturgeografiska områden fördelar sig fynden

ojämlikt över Värmland. I viss mån avspeglar förstås fynd-materialet även den arkeologiska aktiviteten. Men på ett

övergripande plan kan vi se att skillnaderna mellan olika

delar av landskapet ökar i samband med neolitiseringen.Sydvästvärmland får efterhand en allt starkare egen arkeo-

logisk identitet.

Flötefjordens stenåldersboplatser

Sydvästvärmland är ett inlandsområde präglat av de nord-

sydliga sprickdalarna med djupa sjösystem och relativt

karga, branta och barrskogsbevuxna berg. Landskapet ärtopografiskt välavgränsat vilket också avspeglas i

fornlämningsmiljön. Åtskilliga boplatser och även häll-

kistor är belägna på öar, uddar och med en visuell vatten-kontakt som även idag i stort sett är oförändrad sedan

deras tillkomst.

Det omfattande sjösystemen, som sprickdalgångarnagivit förutsättningar för, har dominerat och konstituerat

det naturtopografiska landskapet. Den största sjön, StoraLe, täcker en yta större än 138 km2 och är mycket djup

(upp till 106 meter) och näringsfattig, den sträcker sig 86km från norr till söder. Dess södra del ligger i Dalsland,

dess norra i Värmland, där den även kallas Foxen, och en

inte obetydlig del sträcker sig västerut in i norska Østfold.Namnet Le kommer från fornvästnordiskans hlér i bety-

delsen ’sjö’ eller ’hav’.

Under senglacial tid utgjorde sjöarna Stora Le ochLelången delar av ett fjordsystem med utlopp genom

Otteidsundet i norska Haldenvassdraget. Sjön Stora Le är

ett exempel på sjöar med ishavsrelikter, d.v.s. djurarter somhörde hemma i det ishav som en gång täckte södra Värm-

land. Bland relikterna kan nämnas t.ex. röding, hornsimpa

samt flera kräftdjur. Högsta kustlinjen, det vill säga denhögsta forna gränsen mellan hav och land, ligger i det ak-

tuella området kring 175 meter över havet (Lundqvist

1958:134). Med utgångspunkt från en matematisk mo-dell av landhöjningsförloppet (Påsse 1998 + muntlig kom-

munikation) har vattenytornas förändringar med avseende

på tiden beräknats för Stora Le och Lelången. Beräkning-arna visar att efter Otteidsundets isolering vid cirka 9300

BP har Stora Le sitt utlopp vid sjöns mittersta del vid

Lennartsfors (den så kallade Ränkeforsen) där den töm-mer sig i den lägre liggande sjön Lelången. Söder om detta

Figur 2. Strandlinjeförändringar för södra delen av Stora Le(från Påsse 1998 + muntlig kommunikation).Figure 2. Shore displacement in the southern part of LakeStora Le.


Figur 3. Karta över Flötefjorden med fyndplatser från stenåldern, hällkistor, hällmålningar och lokaler för pollenanalyser.Figure 3. Map of Flötefjorden with settlement sites from the Stone Age, Gallery graves, Rock Art and locations for pollen sample.

utlopp sker en stigning av Stora Les vattenyta (transgres-

sion). Inledningsvis sker en snabb stjälpning som mer el-ler mindre avstannat efter cirka 6000 BP. Någon större

förändring av sjöns vattenyta är alltså inte att räkna med

efter den tidpunkten, se figur 2.Idag är Stora Le reglerad med en medelvattennivå

102,2 meter över havet. Boplatser längs med sjöstränderna

vid Stora Le har ofta lätt kunnat observeras vid lågvattendär hundratals och ibland tusentals avslag och redskap har

samlats in. Stenåldersboplatserna är lokaliserade genom

ytplockning mestadels av slagen flinta liggandes i närhe-ten av strandlinjen. Lösfynd från stenåldern har varit kända

i Lennartsforsområdet sedan tidigare och har även upp-

märksammats på lokal nivå (Höglind 1963:171ff ). Vidriksantikvarieämbetets revidering av fornminnesinvente-

ringen i området 1994-1995 kunde en stor del av de lo-

kalt kända boplatserna i området översiktligt dokumente-ras varvid även ett antal nya boplatslokaler upptäcktes

(Rentzhog 1995:27).

Boplatsmaterialet som har framkommit genominventeringsarbetet är inte homogent till sin karaktär och

inte heller jämnt fördelat över området. Materialet kan

dels indelas i olika typer av fyndplatser med enstaka res-pektive ansamlingar av fynd. Dels kan en viss fördelning


av boplatser med senmesolitiskt respektive neolitiskt ma-

terial skönjas. Några försök till kronologisk strukturering

av fyndmaterial har tidigare gjorts (Andersen 1995 ochNyström 1996).

Den rumsliga lokaliseringen av boplatsmaterialet bör

självfallet ha påverkats av olika mer eller mindre tillfälligafaktorer, såsom klimat och sikt vid inventeringstillfället

och kunskap och erfarenhet hos inventeraren. I stort sett

bör inte detta ha spelat någon större roll eftersom kombi-nationen av återkommande sökningar efter boplatser och

fynd av lokala amatörer och en systematisk och professio-

nell registrering av Riksantikvarieämbetet bör ha gett täm-ligen optimala förutsättningar för representativitet av an-

tal platser och deras belägenhet. Detta gäller dock endast i

förhållande till samtliga möjliga platser vid strandlinjen,inventeringarnas representativa problem ligger istället hu-

vudsakligen i förhållande till boplatsytor i nutida skogs-

terräng. Inventeringsresultatet av strandlinjen kan dockha påverkats av den numera reglerade vattennivån i sjön.

Erfarenheterna har visat att störst antal boplatslokaler hit-

tas vid lågvatten. Men sammantaget bör materialets re-presentativitet ändå anses vara högre för strandanknutna

boplatser än vid liknande boplats rekognosceringar i åker-

mark där det mest fördelaktiga inventeringstillfället tids-mässigt är snävare.

Problemet med boplatsmaterial som framkommit vid

strandinventeringar är snarare frågan vad de egentligenrepresenterar. Undersökningarna visar att de strandbundna

boplatsmaterialen inte kan representera någon egentlig

boplatsyta på platsen utan snarare variationer av olika ak-tiviteter. Eftersom sjöns vattennivå i stort sett har varit lik-

artad (bortsett från de årstidsbundna variationerna) sedan

senmesolitisk tid så bör en stor del av det ytplockadeboplatsmaterialet vid lågvatteninventeringar troligen re-

presentera ett utkastmaterial av redskapsavfall från en

boplatsyta och/eller aktivitetsyta en bit från fyndplatsen.Resultatet av de företagna undersökningarna (se nedan)

stärker ett antagande att registrerade boplatsytor vid strand-

linjen generellt påvisar aktivitetsytor till skillnad från re-gistrerade boplatsytor som inte är strandbundna.

Sjön Stora Le är som mest cirka 4 kilometer bred strax

norr om Lennartsfors i Årjängs kommun. Sjön har här

även namnet Foxen. På Stora Les östra sida sträcker sig en

vik in mot nordöst. Denna vik har fått namnet Flötefjor-

den och utgörs av en avskiljd del mellan den öppna sjö-ytan i väster och den smala fjordliknande arm som fort-

sätter in mot nord-nordöst. Flötefjorden täcker en cirka 3

x 1,45 kilometer stor yta (4 km2), och utgörs av en ganskaskyddad och fiskrik vik (se figur 3). Här har den utan jäm-

förelse tätaste koncentrationen av boplatser påträffats.

Inom några kilometers avstånd från Flötefjorden finnsdessutom fem kända lokaler med hällmålningar. Lokalerna

domineras av djurmotiv, oftast älg eller hjort, men även

enstaka antropomorfa motiv förekommer. Samtliga loka-ler ligger på branta lodräta klipphällar intill vatten. Argu-

ment för att det föreligger rumsliga samband mellan häll-

målningar och boplatserna i Flötefjorden har tidigare fö-reslagits (Heimann 1999b:42). I Flötefjordens ytter-

områden finns dessutom även tre hällkistor registrerade.

Inom Flötefjorden finns ett stort antal öar och näs varavLövön i Västra Fågelviks socken tillhör en av de större

medan Hästholmen i Holmedals socken är en av de min-

dre öarna (figur 4). Öarna gränsar till varandra med ettcirka 100 meter smalt sund emellan. Under 1991 och 1992

genomfördes mindre undersökningar på tre lokaler på dessa

två öar. Syftet med undersökningarna var dels att under-söka boplatsernas karaktär, dels att fastställa förekomsten

av eventuella anläggningar och kulturlager.

LövönLövön i Västra Fågelvik socken är en av de större öarna

inom Flötefjorden i Stora Le. Den är nästan 13 hektar(cirka 460 x 280 meter) stor och ganska kuperad med blan-

dad vegetation, numera dock övervägande barrskog. Mel-

lan Lövön och fastlandet ligger flera holmar och småöar,t.ex. Kråkholmen, med ytplockade fynd. Tre boplatslägen

på Lövöns norra (nr 82), södra (nr 80:1 och 2) och västra

(nr 81) stränder har registrerats vid fornminnesinvente-ringen. Två av dessa boplatsytor, den norra (nr 82) res-

pektive södra (nr 80:1) valdes ut på grund av mängden

ytplockade fynd för provundersökning med provgropar.På den södra udden av Lövön har två boplatsytor re-

gistrerats, varav den ena (nr 80:2) ligger på en utstickande

mindre halvö cirka 40 meter ost-syd-ost om nr 80:1. Ytan


är 60 x 30 meter stor (nord-syd) och där har påträffats ett

fåtal flintavslag. Boplatsen bedömdes enbart utgöra spår

efter kortvariga aktivitetsytor och har inte undersökts. Denandra boplatsen (nr 80:1) på öns södra del ligger på en

udde och de ytplockade fynden har gjorts inom ett cirka

90 x 60 meter (öst-väst) stort område. Det ytplockadematerialet ligger på en 8-10 meter bred strandremsa där

berghällar i dagen, sten och gräs möter vattenlinjen med

ställvis rikliga vasspopulationer. Det totala antalet fynd avflinta och andra bergarter som är insamlat överstiger ett

tusen i antal. Innanför strandremsan sluttar marken svagt

upp mot skogsbrynet där det växer omväxlande tall, granoch lövträd. Ön är ganska kuperad och täckt med skog av

tämligen blandad karaktär med inslag av såväl lövträd som

gran och tall. Fynden har främst påträffats vid lågvattenpå nivåer mellan 100-105 meter över havet. (Stora Le’s

normalvattennivå är 102,2 meter över havet). Fynden be-

står till övervägande delen av sydskandinavisk flinta ochbestår bland annat av tvärpilar, spån, skrapor, sticklar och

knackstensfragment.

Den södra boplatsen hade vid ytplockning givit dethittills rikaste stenåldersmaterialet i området. Vid

ytplockning av fyra personer under en halv dag i septem-

ber 1992 tillvaratogs 272 föremål (607 gram) av flintainom det 5400m2 stora området. Tidigare hade hundra-

tals avslag och övrigt redskapsavfall tillvaratagits vid lo-

kala inventeringar. Redskap och redskapsavfall är till över-vägande delen av sydskandinavisk flinta även om inslag av

kvarts och andra bergarter förekommer. Identifierbara fö-

remål är förhållandevis få och fragmentariska med spån-pilspetsar med tånge (A/ B-typ), cylindriska kärnor,

yxfragment, flathuggna pilspetsar, skrapor och avfall efter

spån- och mikrospån-tillverkning. Några anläggningar ellerkonstruktioner framkom inte i de 17 provgroparna vid

boplatsen.

Boplatsen på Lövöns norra del (nr 82) är lokaliseradtill Lövöns nordvästra udde på en sandig moränavsats ställ-

vis med berg i dagen. En 8-10 meter bred strandremsa

med berghällar i dagen där sten och gräs möter vatten-linjen med ställvis rikliga vasspopulationer. Innanför

strandremsan sluttar marken svagt upp mot skogsbrynet

där skogsmark med blandskog tar vid. Genom ytplockning

har avslag och splitter av flinta insamlats på uddens strän-

der vid lågvatten. Vid fornminnesinventeringen 1994 på-

träffades inga fynd men boplatsen avgränsades då på grund-val av tidigare fynd till ett cirka 70 x 60 meter (öst-väst)

stort område.

I ytlagret nära stranden framkom flinta och tre grov-magrade och gråaktiga keramikskärvor av möjlig neolitisk

karaktär. Totalt framkom 180 flintor med total vikt av 488

gram. Utav dessa fanns ett mikrospån och en spånskrapa.I övrigt påträffades bränd lera, kol och enstaka bitar av

bearbetad kvarts och annan bergart. Vid okulärbesiktning

av boplatsen syntes ett antal anläggningar i markytan. Detvar främst frågan om gropar och en vall-liknande forma-

tion. Ett första syfte med provundersökningen blev att med

provgropar undersöka dessa anläggningars tidsskede ochfunktion. Den vallformade anläggningen påminde i viss

mån om en norrländsk hyddgrund (eller skärvstensvall).

Anläggningen hade en oval form, cirka 5 x 3,5 meter, ochvar övertorvad med en vall, cirka två decimeter bred, runt

om med en grop innanför vallen. Markytan var gropig

med spår efter tidigare ingrepp. Talrika stenblock ochstubbar fanns inuti gropen som var beväxt med ung gran-

skog och enstaka tallar. Ett rektangulärt schakt, 1,7 x 0,4

meter med max djup 0,5 meter, drogs genom vallen var-vid kol och 526 gram bränd lera påträffades men inga

ytterligare fynd. I en provgrop inuti vallen framkom ett

tunt sotlager men inga fynd. Tolkningen av anläggningenär högst osäker och troligen finns inget direkt samband

med ytplockade föremål.

HästholmenHästholmen i Holmedals socken ligger endast cirka hundra

meter norr om Lövön (figur 3 och 4). Ön är endast cirka150 x 100 meter (6710 m2) stor men är förhållandevis

kuperad med en centralt placerad platå och med branta

sluttningar ned mot sjön. Ön är högst belägen på norr-sidan, cirka 10 meter ovan sjöns vattenlinje, och sluttar

svagt mot söder.

Västsidan har klipphällar svagt sluttande ner mot vatt-net, med ett antal större stenar liggande på hällarna. På

norrsidan är klipporna brantare och väl välvda, ner mot

en sten- och sandblandad smal strand. På öns nordöstra


spets går berghällarna ända ner till vattnet. Östsidan be-

står av klippor som går ner i vattnet, avbrutna på fleraställen av små sandvikar. På öns sydsida sträcker sig en

liten klippig udde ut i vattnet. Mellan klipporna finns sten

i varierande storlek. Undervegetation på ön från strand-remsan och till öns högst belägna platå består främst av

ljung, blåbär och lingon. Träden växer ganska glest och

består mest av tall, björk och asp. På södra delen av platånsaknas nästan markvegetation på grund av slitage. Runt

hela ön ser man land på alla sidor på cirka 200-500 me-

ters avstånd.I princip hela ön betecknas enligt fornminnesinvente-

ringen som boplatsyta (nummer 197 Holmedals socken).

Förutom enstaka ytplockade fynd av flinta huvudsakligenvid öns västra och östra stränder hade tidigare även gjorts

fynd av bränd lera, keramik och flinta gjorts på öns platå.

Keramiken och läget centralt på ön utan direkt strand-kontakt gjorde ön extra intressant för en arkeologisk un-

dersökning.

Undersökningsytan som omfattade 12 m2 var centraltplacerad på platån. I markprofilen (30 – 50 centimeter)

syntes tre olika lager. Överst var ett tunt cirka 0 - 10 cen-

timeter tjockt humuslager (lager 1) med rötter där få fyndframkom. Under detta en tydlig podsolhorisont med sand-

lager (lager 2), med mycket varierande tjocklek men ofta

cirka 5 centimeter tjockt. Därunder ytterligare ett sand-

lager (lager 3), cirka 5 - 10 centimeter tjockt (”rostjord”)

ned till berggrunden. Under en stor del av undersöknings-ytan framkom en stenpackning strax under markytan, men

främst i lager 2 - 3, av mindre (5 - 15 centimeter stora), av

mer eller mindre tätt lagda stenar. Stenpackningen före-kom med varierande täthet inom ytan och inkluderade

enstaka större stenar. Någon klar avgränsning av sten-

packningen kunde inte skönjas inom den undersökta ytan.Invid en större sten, närmare 0,5 meter stor, låg en kon-

centration av keramik. I och under stenpackningen före-

kom mer spritt dessutom relativt rikligt med fynd av flintaoch keramik. I de två senare lagren förekom förutom av-

slag och övrigt slagen flinta och kvarts flera hela eller delar

av redskap av flinta som tångepilspetsar, skrapor och mikro-spån. Dessutom hittades knackstensfragment, skörbränd

eller eldpåverkad sten, tunna skifferplattor av varierande

storlek oregelbundet utspridda samt enstaka fragment avbrända ben.

Keramiken var starkt fragmentiserad och mestadels

av ljust brunt (ibland nästan rödaktigt, ibland mer grått)fast lergods med storkornig bergartsmagring inte sällan

med kvarts. På 11% av påträffade keramikbitar förekom

stämpelintryck av gropar, pinnstick med raka och böjdastreck ibland i sick-sack och vågformat mönster (figur 5).

Totalt framkom 56 skärvor (112 gram) med ornerad och

432 skärvor (461 gram) oornerad keramik. Keramiken kan

Figur 4. Flygfoto från söder av Flötefjor-den 1999. Öarna Lövön och Hästholmen synscentralt i bilden. Foto Leif Häggström.Figure 4. Aerial photo of the FlötefjordenArea.


utifrån godskvalitet och dekor dateras till mellanneolitikumäven om materialet är kvantitativt litet och med få större

skärvor. Av de mer närbelägna jämförelsematerialen med

likartad keramikdekor, som till exempel vågformig linje-dekor, kan hänvisas till den mellanneolitiska keramiken

från hällkistan på Björkön, i Skållerud socken, Dalsland

(Stjernqvist 1950:20). Keramiken från den gropkerami-ska boplatsen Korsnäset i Dalarna visar också likartade

formelement (Ericson 1980:17 och 46). En jämförelse med

klassiska östsvenska gropkeramiska materialet kan bli nå-got långsökt och svårbedömbar på grund av stora skillna-

der i godstyp och magringsteknik. Likartade formelement

med till exempel vinkelställd streckornamentik finns docktill exempel i Säter/Fagervik III (Segerberg 1999:76,

Edenmo et al 1997:177). Ornamentik med dragna våg-

linjer finns till exempel representerad på den gropkerami-ska boplatsen Sotmyra och troligen tillhörig skedet mot-

svarande Fagervik II (Segerberg 1999:89f ).

Generellt för Mellansverige har den gropkeramiskalivsstilen och dess bebyggelsemönster bestämts utifrån

näringsekologiska faktorer. Den gropkeramiska kulturen

har karakteriserats såsom en ”grisekonomi”, men där jaktoch insamling var det centrala och med grishjordar som

”en buffertresurs i hushållen” (Welinder 1998:183). ”Fis-

ket och sälfångsten bestämde var och hur man bodde inomden gropkeramiska kulturen. …Grishjorden, och kanske någrafår och en liten kornåker, fanns på en huvudplats, där alltidnågon människa fanns och dit de flesta i hushållen regelbun-det återvände” (Welinder 1998:184-185).

En placering centralt i Flötefjorden leder tankarna på

fiskets betydelse för en bosättning. Även idag anses fisket iFlötefjorden som rikare än i övriga delar av sjön Stora Le.

Fisket under 1800-talets mitt i Stora Le i allmänhet och

Flötefjorden i synnerhet är målande beskrivet av JohanForslund (1905:19): ”Mycket fiskrik var ock sjön i fornadagar, då fiskvasar, dessa ovärderliga plantskolor för fisk-odlingen, ännu funnos till, snart sagdt i hvarje vik. StoraLees braxen, som i detta vida vatten uppnår en högst ansen-lig storlek, är känd som en utsökt läckerhet; och utom andra,mera vanliga fisksorter hyser sjön i sina svala böljor både laxoch ål samt därjämte, trots denna slingriga gynnares för demså besvärliga kitslighet, äfven en riklig mängd af ypperligakräftor.” Detta exempel kanske kan ge en föreställning omvilka försörjningsmässiga möjligheter boplatserna kring

Flötefjorden erbjöd även om fisket i sig troligen inte på

något sätt behöver ha utgjort någon huvudnäring. En pre-liminär analys av de fåtalet och fragmentariska brända

benen som påträffades i lager 2 och 3 påvisar förekomst av

Figur 5. Ornerad keramik från Hästholmen, (raä nr 197), Holmedal socken. Teckning av Andreas ÅhmanFigure 5. Decorated pottery from the stone age settlement on Hästholmen, Holmedal parish.

1 cm


älg och svin (troligen tamsvin) och inga fiskben (Jonson

2000). Avsaknaden av fiskben2 styrker bilden av en bland-

ekonomi där svinben ingår som en viktig del av de neoliti-ska inslagen i en annars fångstdominerad ekonomi, ett

mönster som känns igen från många gropkeramiska bop-

latser i Östsverige (Welinder 1998:102 och 183f ).

Pollenanalytiska undersökningar –vegetation och näringsfång

Till synes enkla begrepp har en tendens att ibland rymma

komplexa och motstridiga innebörder. Med begreppetneolitisering förstås vanligen en förändringsprocess från

en ekonomi präglad av jägar/fångst till en jordbruks-

ekonomi med odling och boskapsskötsel. Jordbruk kan isin mest elementära definition avse ”närhelst och varhelst

det kan påvisas att människor hållit husdjur eller odlat

växter” (Welinder 1998:44). Men den neolitiska introduk-tionen handlar inte endast om förekomst eller frånvaro av

neolitiska ekofakter utan utgör en komplex social och kul-turell förändringsprocess med markanta lokala och regio-

nala särdrag (Kihlstedt et al 1997:85). De senaste

århundradets debatt och förändrade syn på neolitiseringenkan möjligtvis även återspegla vår egen tids förändrade

ideologier (Pettersson 1999:53). Ett tydligt skifte kan av-

läsas från storskaliga, processuella och ofta ekologiskt in-riktade förändringsmodeller under 1970-talet (ex. Welin-

der 1977) till de senaste årtiondernas teoribildningar kring

sociala och kulturella aktörer (ex. Jennbert 1984 och Welin-der 1998:63).

Neolitiseringsprocessen kan i princip tolkas genom

det arkeologiska fyndmaterialet, genom pollenanalytiskaundersökningar eller genom kombinationer av bådadera.

Diskussionen kring de principiella problem som tolk-

ningen av olika källmaterial medför är omfattande ochfaller i huvudsak utanför denna artikelns syften (se exem-

pelvis B.E. Berglund och L. Larsson i Berglund 1991:34

respektive 41 samt Persson 1999:45ff). Kortfattat kan ändåsägas att synen på pollenanalysen som redskap för att för-

klara och beskriva neolitiseringen har genomgått flera fa-

ser. Under 1940- och 50-talen betraktades pollenanalysenofta som en ny och mer objektiv metod att avläsa

vegetationshistorien och mänsklig påverkan på landska-

pet (Iversen 1941, Troels-Smith 1953). Genom pollen-

analyser kunde introduktionen av jordbruk avläsas genom”oberoende” ekofakter, istället för att behöva tolkas ge-

nom arkeologiskt artefaktmaterial såsom keramikstilar och

slipade flintyxor. Under 1970- och 80-talen blev pollen-analysen en viktig ingrediens i tämligen systemteoretiska

och kulturekologiska modeller av samhällelig förändring

där neolitiseringen i viss mån sågs som en reaktion på för-ändrade naturförutsättningar (ex. Welinder 1975 och

Rowley-Conwy 1985). Möjligheten att genom pollen-

analyser mer detaljerat avläsa neolitiseringsförloppet hardock ifrågasatts (Prescott 1996:82). Problem med date-

ringar och en allt för grov schematisering av händelseför-

loppet har sått tvivel om pollenanalysen kan användas föratt förstå själva övergångsfasen mellan mesolitisk och neo-

litisk ekonomi (Persson 1999:74).

Man bör självfallet tolka pollenanalysen utifrån dessegna metodiska förutsättningar. Metoden har till exempel

dateringsbaserade problem vid beskrivningar av detalje-

rade förlopp t.ex. under det relativt korta tidsskedet närintroduktionen av jordbruksekonomi i Sydskandinavien

skedde (Persson 1999:71ff ). Metodproblem med att tolka

så kallade kulturmarksindikerande växters roll i förhållandetill mänsklig verksamhet har nyligen diskuterats (Seger-

berg 1999:156f ). De kulturmarksindikerande växterna

förekommer ju även ofta i naturliga biotoper likväl som ianslutning till mänsklig verksamhet. Nya metoder för att

tolka markanvändningens påverkan på vegetationen uti-

från jämförelser med pollenprov från nutida växtmiljöerhar därför utarbetats (Hjelle 1999:20) Olika tolkningar

av svedjandets förekomst, karaktär och omfattning har skett

utifrån likartade pollenstratigrafier (Segerberg 1999:193).Ovannämnda och andra metodproblem motsäger inte

övertygelsen att metoden rätt använd i ett långtids per-

spektiv ger möjligheter för att förstå vegetations-förändringar och människans aktiva omformning av natur-

landskapet. Speciellt fördelaktig har metoden visat sig i de

regionala studier av kulturlandskapets förändringar somgjorts (Berglund 1991:31, Welinder 1992:61, Andersen

S.Th. 1995). Det förhållandet att människan som aktör

ofta tenderade att försvinna i de paleoekologiska


vegetationsbeskrivningarna försökte motverkas vid under-

sökningen av Ystad-områdets kulturlandskapsförändringar

genom att integrera ett stort antal natur- och human-vetenskaper (Berglund 1991:16). Tyvärr så framstår Ystads-

projektets slutpublikation ändå i stor utsträckning som

ett antal redovisningar av olika delprojekt. Att i egentligmening integrera pollenanalysen med en arkeologisk ana-

lys förverkligas sällan, allt för ofta blir resultatet av pollen-

analysen endast ett appendix till en arkeologisk rapport.Mellansverige har under neolitikum karakteriserats

som ett gränsland mellan mesolitiska jägare/samlare och

Trattbägarkulturens tidiga jordbrukargrupper (Welinder1998:180, Segerberg 1999:18). Gränsen som enligt Welin-

der i stort följer vegetationsgränsen Limes Norrlandicus

(t.ex. ekens naturliga nordgräns) går från Svealand ochlängs Vänerns norra kust och in i Østfold. Segerberg låter

däremot gränsen gå söder om Vänern (a.a. 1999:18). Grän-

sen är konstruerad utifrån förekomsten av tunnackiga flint-yxor, mångkantsyxor, trattbägar keramik och odlingsspår

i pollenanalyser.

I en diskuterande artikel om mellanneolitikum i Syd-och Mellansverige framhålls den varierade och mångfa-

cetterade blandekonomin ”i vilken ingick såväl jakt, in-

samling som djurhållning och odling” (Edenmo et al1997:200), som något gemensamt för hela området. Att

pollendiagrammen visar på en minskning av kulturmarks-

indikerande pollen i delar av regionens mellanneolitikuminnebär inte nödvändigtvis en minskad odlingsintensitet

utan ”kan tolkas som att nya brukningsmetoder har in-

förts” (a.a. 1997:200). Ett gemensamt drag för hela regio-nen är även ”de gropkeramiska boplatsernas lokalisering

till kustzonen och att det endast finns enstaka fyndlokaler

i inlandet, vid insjöarna” (a.a. 1997:200). I övrigt ges docken starkt divergerande bild av mellanneolitikum och tre

olika modeller för samhällsutvecklingen föreslås (a.a.

1997:202). Oenigheten gäller främst om det finns ett el-ler flera överregionala samhällssystem varvid den centrala

frågan blir om stridsyxekulturen ska ses som del av eller

skiljaktig från det övriga mellanneolitiska samhället. FörVästsveriges del beskrivs ett integrerat samhälle där

stridsyxekulturen ses som ett uttryck för en social elit. För

Öst- och Sydsverige argumenteras däremot för en ökad

social instabilitet och flera parallella samhällen.

I Värmland har endast mycket få pollenanalyser ut-

förts och de flesta som gjorts är antingen av äldre datumoch saknar C14 dateringar eller så berör de främst senare

skeden av förhistorisk tid eller historisk tid (se t.ex. Svens-

son 1998:110ff ). Någon pollenanalys med målsättningenatt studera neolitiseringen har tidigare inte gjorts i regio-

nen. Allmänt sett har odling och boskapsskötsel betrak-

tats som något som introducerades först under senneolitisktid i samband med anläggandet av hällkistor. Neolitiser-

ingen förutsattes ske under påverkan (och migration) från

landskapen i söder och sydväst (Nygren 1914:55). Detövergripande syftet med de pollenanalytiska undersökning-

arna kring Flötefjorden var att utröna vilka samband som

fanns i området kring Stora Le mellan neolitiska forn-lämningar och fyndmaterial å ena sidan och dåtida rådande

näringsfång å andra sidan. I utgångsläget förväntades inga

eller marginella odlingsindikationer under neolitisk tid.Traditionellt har visserligen inom arkeologin häll-

kistans spridning till stora delar av Sydsverige bedömts

vara uttryck för jordbrukets expansion till nya områden,framförallt vad gäller s.k. marginalområden som Värm-

land och Småland (Stenberger 1964:124, Larsson

1994:18). I Värmland och Dalsland ligger dock häll-kistorna ofta placerade utanför odlingsbar mark, t.ex. på

mindre öar eller i höglänt terräng. Detta har lett till ett

ifrågasättande av ett enkelt samband mellan hällkistor ochagrara näringar. Är hällkistorna i sig ett uttryck för en neo-

litisk ekonomi? Flera arkeologer har satt frågetecken på

sambandet odling och hällkistor belägna i terränglägenmindre gynnsamma för odling (se exempelvis Olsson

1973:15, Hyenstrand 1979:78 och Weiler 1994:56).

Det låg i utgångsläget nära till hands att betrakta Flöte-fjordsområdet utifrån resultatet av studier av neolitiser-

ingen i det för området så näraliggande Norge. I norsk

arkeologi har det under senaste decennierna varit en täm-ligen omfattande diskussion kring neolitiseringens karak-

tär, omfattning och regionala mönster (exempelvis Östmo

1988, 1998, Mikkelsen 1984 och 1989, Prescott 1991,1995, 1996, diverse bidragsgivare i Sjøvold 1982 samt

Berglund 1985 m.fl. i Norwegian Archaeological Review

Vol. 18). Här har framkommit olika slags meningsskiljak-


tigheter hur neolitiseringsprocessen ska tolkas, men delvis

verkar diskussionen bero på vilka delar av Norge som åsyf-

tas. Mikkelsen som studerar hela östra Norge inklusiveTelemark, Østfold och Hedmark har argumenterat för en

befolkningsmässig kontinuitet och att senmesolitiska grup-

per successivt anammar neolitiska näringar som komple-ment till traditionella fångstnäringar (Mikkelsen 1984).

Østmo å sin sida ser neolitiseringen främst utifrån Østfolds

perspektiv där skiftet både är tydligare och med omfat-tande inslag av Trattbägarkulturen vilket ger en mer kon-

trastrik övergång från jägar/fångst-försörjning till en neo-

litisk ekonomi (Østmo 1988 och 1998). Utifrån periferinsgeografi kring inre Sognefjorden på Vestlandet ger Pre-

scott en tredje bild med en mer genomgripande

neolitisering först under senneolitikum och än mer inten-sifierat vid övergången till yngre bronsålder (Prescott

1995:178). Utifrån Andrew Sherratts teori om ”secondaryproducts revolution” sätts neolitiseringen in i ett större per-spektiv med en framväxande hierarkisk samhällsstruktur

med centrum i Sydskandinavien och där inter-regionalt

varuutbyte är av central betydelse (Prescott 1995:185).Uppkomsten av lokala eliter ökar behoven av specialise-

ring av produktionen vilket i sin tur leder till intensifierad

kreaturshållning i säterliknande produktionsmönster. Pre-scott beskriver generellt neolitiseringen i Norge, möjligt-

vis med undantag för Østfold, såsom att en ’egentlig’

neolitisering först sker under senneolitikum. Då införs enmer omfattande agro-pastoral produktion till skillnad från

tidigare under neolitikum då inslag av keramik, sädeslag

och husdjur endast förekommer som uttryck för rituellainslag i en jägar/fångst kontext och såsom ett resultat av

utbyteskontakter med utomstående neolitiska grupper i

Sydskandinavien (Prescott 1996:84f ).Med tanke på Flötefjordens geografiska närhet till

Østfold är en närmare jämförelse med detta område av

intresse. Østmos analys baseras främst på lösfynd med stödav boplatslokaler, megalitgravar och pollenanalyser. Han

delar in neolitikum i fyra faser där den första fasen mot-

svarar tidigneolitikum och period I och II av mellan-neolitisk tid (tunnackiga yxor), fas 2 mellanneolitikum A

period III-V (tjocknackiga yxor) (Østmo 1988:39), fas 3

mellanneolitikum B (stridsyxekulturen) (Østmo

1988:53ff ) och fas 4 senneolitikum och bronsålderns pe-

riod I och II (flintdolkar) (Østmo 1988:74f ). Eftersom

Østmo baserar sin analys på funna storredskap så uteläm-nar han den gropkeramiska kulturen ur sitt schema efter-

som han inte säkert kan identifiera några storredskap som

enbart kan knytas till gropkeramisk kultur.Østmo analyserar dessutom boplatsernas närhet till

resurser i landskapet som han räknar som attraktiva vid

val av lokalisering. Dessa resurser är lättodlad sandig jord,närhet till fångstrika kustmarina miljöer och närhet till

fiskerika sötvattensmiljöer vid insjöar. Østmo knyter neo-

litiseringens första fas till en relativ snabb introduktion itidigneolitikum av odling och boskapsskötsel i områden

som är kustnära och med sandiga jordar, i första hand gäl-

ler det områden kring ändmoränen Raet. Under fas 2, imellanneolitikum A, sker en tillbakagång för odling och

boskapsskötsel och fångst/fiske får större betydelse. Fas 3

representerar ett uppsving för jordbruket och åter medtydlig koppling till sandiga jordar i kustnära områden.

Denna tendens förstärks ytterligare i senneolitikum i fas 4

och ”innlandets innsjøtrakter synes å ha vært uten betyd-ning” (Østmo 1988:114). Även om denna schematiska

bild mest baseras på lösfynd av storredskap så bekräftar

även en analys av boplatsmaterialet samma mönster. Härstruktureras boplatserna även i ”basisboplasser” och

”spesialiserte fangstboplasser” (Østmo 1988:205ff). Som

komplement till denna analys integrerar Østmo även depollenanalyser som gjorts i området, främst av Danielsen

(1970) men även kompletterande analyser med C14 date-

ringar (Griffin, Høeg och Østmo 1980). Almfallet date-ras till 5010±100 BP och i samma nivå finns pollen av

Plantago lanceolata och något senare även Cerealia (Griffin

et al 1980, Østmo 1988:233f). Danielsens pollenanalysfrån Mymosetjern i Aremark, cirka 15 kilometer västsyd-

väst om Flötefjorden, är av intresse även för Stora Le om-

rådet men är tyvärr svårtolkat vad gäller graden av odling/kulturpåverkan och saknar C14-dateringar. Något tydligt

almfall är till exempel inte påvisbart (Danielsen 1970:119).

För Västvärmlands del är det av intresse att notera attde talrika insjöarna i Østfolds inre verkar ha spelat en un-

danskymd roll i neolitiseringsprocessen. Med tanke på

förekomsten av de senneolitiska hällkistorna just i detta


område så borde ju man förvänta en annan bild åtmins-tone i fas 4. Kanske detta åskådliggör en källkritisk brist i

Østmos material eftersom fyndbilden i stor utsträckning

även återspeglar vilka områden av Østfold som har varitmest exploaterade och befolkade under sen historisk tid,

något som ju bör ha haft inflytande på möjligheterna att

påträffa både lösfynd och boplatser.För att mäta omfattningen av neolitiskt näringsfång

samt även att få en bättre kunskap om vegetations-

förändringarna kring Flötefjorden genomfördes två prov-tagningar för pollenanalys (Ekman 2000). Ett prov togs

vid en mindre sjö, Hultetjärn, drygt 2 km söder om Flöte-

fjorden, det andra vid en mosse, Bränduddemossen, i di-rekt anslutning till Flötefjorden (se figur 3). I dagsläget är

endast Hultetjärnssprovet färdiganalyserad, preliminära

resultat från Bränduddemossen tyder på en liknande ut-veckling som vid Hultetjärn men eftersom analysarbetet

inte är avslutat så diskuteras inte denna lokal närmare här.

Som primär provtagningslokal eftersöktes ettsedimentbäcken där en kontinuerlig lagerföljd med god

upplösning och jämn ackumulationstakt avsatts under

lugna förhållanden. Lokalen skulle också ligga i så näraanslutning som möjligt till Flötefjorden och ej ligga för

högt över Stora Les vattenyta. Hultetjärn valdes som

provtagningslokal på grund av sin placering i landskapetmed närhet till neolitiska fyndplatser och en hällkista, sitt

mycket begränsade dräneringsområde samt sin runda form

och begränsade yta (5 hektar). Sjön ligger 8 meter övervattennivån i Stora Le/Foxen där Hultetjärn även dräneras.

Vegetationen runt sjön domineras idag av skog av främst

björk och tall men även viss öppen betes- och ängsmarkförekommer.

En 460 cm lång lagerföljd upptogs i den centrala de-

len av sjön i september 1998. Vid arbetet med provet kon-centrerades insatserna på att kartlägga vegetations-

förändringar under perioden mesolitikum till bronsålder

och då med särskild tonvikt på den neolitiska perioden.Eftersom halterna av NAP (=icke trädpollen) generellt är

låga har över 1000 pollen räknats per nivå i detta mest

intressanta tidsintervallet. Pollenstratigrafin kunde inde-las i fem lokala pollenzoner. Zonindelningen är gjord med

stöd av stratigrafiskt bunden klusteranalys (Ekman

Ålder

Säd

esslag

Ber

gssy

ra

Spe

tsgr

oblad

Vildgr

äs

Övr

iga

kultu

r-

Ljun

gCalluna

En

Junipe

rus

Örn

bräk

en

Per

iod

Cer

ealia

Rum

exac

etoc

ella

Plant

ago

lanc

eolata

Poa

ceae

indice

rand

eör

ter

Pte

ridium

(år f.K

r.)

0

1000

2000

3000

4000

1%

1%

1%

1 2 3 4%

1 2 3%

1 2%

1%

1%

SN

MN B

MN A

TN I

TN II

Analy

sS

.R.E

km

an

Figur 6. Pollendiagram för Hultetjärn, Trankil socken, Värmland. Kulturmarksindikerande pollen. Utarbetat av S. Ekman,Arkeologiskt Naturvetenskapligt Laboratorium (ANL), Göteborg.Figure 6. Pollen diagram from Lake Hultetjärn. Indications of human impact on the landscape.


2000:6). Äldsta zonen (Hu-1) är daterad till 9700-7400cal BP. Vegetationen runt Hultetjärn dominerades av björk

och tall med hassel och al som mycket vanliga inslag. Alm

förekom, men sparsamt. Zon 2 (Hu-2) är daterad till 7400-5300 cal BP visar på en för området maximal utbredning

av ädellövskog. Nedre zongränsen avspeglar en viktig

vegetationsförändring, främst beroende på ekskogens ex-pansion i landskapet. Trädskiktet blev mer slutet och tall-

skogen minskade i utbredning. När lindskogen expande-

rade runt Hultetjärn kring 7000 cal BP inleddes en suc-cessiv minskning av hasselskogen. I intervallet 5900-5700

cal BP förekommer en reduktion av halten almpollen, väl

överensstämmande med andra dateringar av almfallet ipollenstratigrafier från olika delar av nordvästra Europa

och även med ovannämnda prov från Østfold (efter juste-

ring för kalibrering). Mycket låga halter almpollen före-kommer efter almfallet fram till cirka 5200 cal BP, varef-

ter en viss återhämtning sker. Svagt förhöjda halter av

främst vildgräs och ljung förekommer mellan cirka 6100och 5600 cal BP. Det är högst osäkert om denna ökning,

vilken sammanfaller med tidigneolitikum I, reflekterar

mänsklig vegetationspåverkan. Orsaken kan även bero påklimatförändringar.

Zon 3 (Hu-3) är daterad till 5300-3300 cal BP. En

ökning av ljusälskande träd som ask och asp indikerar attskogarna var ljusare och öppnare än under zon 2. En viss

öppning av landskapet antyds av de ökade halterna pollen

från bland annat ljung och vildgräs från mitten av zonen.Avenbok växte i begränsad omfattning under detta tids-

skede, den kan ha gynnats av sin förmåga att kolonisera

övergivna betesmarker.Mycket låga NAP-halter (=icke trädpollen) förekom-

mer från 5500-4500 cal BP. Dock förekommer pollen från

den viktiga kulturmarksindikatorn Plantago lanceolata ifyra av fem nivåer i ett intervall, avsatt mellan 5100 och

4800 cal BP (mellanneolitikum A). Vid 4600 cal BP (cirka

2600 f.Kr) inträffade en andra drastisk minskning av alm-förekomsten runt Hultetjärn. Från och med denna ned-

gång ökar halten kulturmarksindikatorer i pollen-

stratigrafin. Förhöjda halter kulturmarksindikatorer före-kommer därefter från cirka 4500 till 3700 cal BP. Detta

cirka 800 år långa tidsintervall rymmer de första mer säkra

Figur 7. Pollendiagram för Hultetjärn, Trankil socken, Värmland. Trädpollen, zonindelning och C14 dateringar. Utarbetat avS. Ekman, Arkeologiskt Naturvetenskapligt Laboratorium (ANL), Göteborg.Figure 7. Pollen diagram from Hultetjärn, Trankil parish, Värmland. Tree pollen, vegetation zones and C14 datings.


indikationerna i lagerföljden på odling vilket sammanfal-

ler med slutet av mellanneolitikum, hela senneolitikum

och inledningen av äldre bronsålder. Pollen från Cerealiaär påträffade på två nivåer med tolkade åldrar av cirka

4450 respektive 4000 cal BP. Från och med 3700 BP och

framåt under äldre bronsålder förekommer mycket lågahalter kulturmarksindikatorer, vilket antyder en markant

regression av det mänskliga inflytandet under denna tid.

Zon 4 (Hu-4) är daterad till 3300-2500 cal BP. Zon-ens pollensammansättning antyder förhållandevis drastiska

förändringar, säkerligen delvis förknippade med mänsklig

påverkan. I inledning av zonen minskade alens utbred-ning runt sjön betydligt samtidigt som pionjärträdet asp

expanderade. Almen och linden minskade successivt i ut-

bredning samtidigt som ekskogen ökade i betydelse. Helayngre bronsålder karakteriseras av kraftigt stigande NAP-

halter, vilket bör indikera en betydande expansion av

kulturmarksinflytandet under denna tid.I zon 5 (Hu-5) daterad till 2500-2150 cal BP expan-

derar granskogen samtidigt som det öppna landskapet

ökade i betydelse. Zongränsen mellan zon 4 och zon 5sammanfaller med granens introduktion i området.

Sammanfattningsvis ger pollendiagrammet tydigt stöd

för någon form av mänsklig påverkan troligen genom bo-skapsskötsel och röjningar av landskapet under i varje fall

mellanneolitikum A (3100-2500 f.Kr.) alltså motsvarande

Østmos period 2, förekomst av Plantago lanceolata kandock likaväl indikera odling eller trädesmark även om

betesaktivitet är den vanligaste tolkningen (Ekman

2000:10). En mer påtaglig neolitisk ekonomi kan försttydligt avläsas med början under slutet av mellan-

neolitikum B (Østmo period 3) och pågår under 800 år,

främst i senneolitikum men även in i äldre bronsåldern(Østmo period 4). Fynd av cerealia-korn dyker upp i slu-

tet av mellanneolitikum B (från cirka 2500 f.Kr.) och en

fortsatt förekomst av cerealia visar på förekomst av odlingi närområdet fram till början av äldre bronsålder. Det har

inte varit möjligt att bestämma om det rör sig om vete

eller korn, men det senare är troligare vid en jämförelsemed samtida pollendiagram från övriga Mellansverige

(Welinder 1998:184). I nuläget är det svårt att uttala sig

om omfattningen av de agrar-pastorala inslagen i ekono-

min även om förekomsterna från i varje fall mellan-

neolitikums slut är såpass tydliga att de bör indikera något

annat än enbart rituella element i samhället (jämför Pre-scott 1996:84f ).

Hällkistor, boplatser och hällmålningar i Flötefjord-

sområdet är alla orienterade i förhållande till sjösystemeller vattendrag. Detta har föranlett en hypotes att häll-

kistorna skulle vara uttryck för en ideologisk/kulturell

neolitisering och med en försörjningsstrategi med fortsattbetoning på jakt/fångst näringar men tolkningen av pollen-

analysen visar entydigt att hällkistorna i Flötefjorden är

uppförda under en tid då odling och betesdrift förekom.De senneolitiska hällkistorna representerar alltså inte nå-

gon introduktion av agrara näringar till området, utan

denna förändring av näringsfång sker senast under mellan-neolitisk tid. Möjligen är till exempel boplatsen på Häst-

holmen en sådan plats där fångstsamhället börjar trans-

formeras in i en neolitisk föreställningsvärld och erhållertillskott i försörjningen av domesticerade husdjur (svin och

får/get?) och odlade grödor (korn?).

En arkeologisk landskapsanalys

”We talk about landscape spaces and think of the landscapeas a house: the mountains are the walls, the bottom of thevalley is the floor, the rivers the ways, the coast the thresholds,and where the mountain becomes low is the gate” (Rudolf

Schwarz citerad av Norberg-Schulz 1988:32).”The humans choose these spaces for their dwelling, and

their history becomes an interaction with the landscape” (Nor-

berg-Schulz 1988:32).Begreppet perception betecknar hur vi uppfattar om-

givningarna med våra sinnen. Landskapsuppfattning är

ett vidare och tolkande begrepp som är styrt av den somuppfattar landskapet. Människans förmåga att orientera

sig i den fysiska tillvaron utgör en utgångspunkt i männis-

kans förhållande till den naturmiljö som hon uppehållersig i. Orienteringen innebär att strukturera och känna igen

omgivningarna. Människan orienterar sig genom att an-

vända minne och kombinationsförmåga, men hennes för-måga att orientera sig är också till stor del beroende av en


kulturellt överförd kunskap/förståelse.

Landskapet omfattar i princip allt som befinner sig

inom ett geografiskt område. Att se ”allt” är dock en bådeteoretisk och praktisk omöjlighet. Det som människan

”ser” är styrt av den bakgrundsförståelse människan besit-

ter vilket i sin tur i hög grad är styrt av vilka kulturellakoder hon har internaliserat.

Begreppet ’landskap’ går inte att reducera till mark-

ytans landmassa med omgivande himmel och vatten. Detär inte heller något färdigt som vi ”går ut” för att upptäcka

och beskriva. Enligt min mening är landskapet alltså inte

en slags bakgrundsrelief till vår dagliga aktivitet i rummet.Inte heller är landskapet något som kan betraktas och av-

läsas en innebörd och mening giltig för alla och envar.

Det så kallade naturlandskapets morfologi är parti-kularistiskt formad, det vill säga det beskriver enbart de

olika byggelementen (jord, sten, vatten) i en fysisk omgiv-

ning. Landskap i vår mening blir det först när vi sättersamman delarna till en för oss begriplig helhet, en social

konstruktion i en historisk kontext. En av de mer välbe-

kanta namnen inom landskapsarkeologin, ChristopherTilley, betecknar landskapet som ”the physical and visualform of the earth as an environment and as a setting in whichlocales occur and in dialectical relation to which meaningsare created, reproduced and transformed” (1994:25).

Termen landskap är sålunda mångfacetterad och lad-

dad med olika betydelser som är kulturellt bestämda ochkonstruerade. Medvetet eller omedvetet formar vi så gott

vi kan våra egna landskap i vår vardagliga tillvaro. Vi ser

och upplever vår egen fysiska existens och mentala när-varo i samspel och dialog med vår fysiska omgivning så

som vi uppfattar den. Ur denna omgivning skapar vi be-

gripliga strukturer som hjälper oss att röra oss mellan våraolika dagliga aktiviteter. De flesta platser i vår omgivning

är redan laddade med innebörder genom det samhälle vi

föds in i. Utan att vi själva, på något enkelt sätt, kan på-verka det så är landskapet laddat med vissa gruppers makt

och andras vanmakt. Andra platser uttrycker rituella eller

olika sociala innebörder. Detta utesluter inte att vi samti-digt kan konstituera våra helt egna privata landskap där vi

på egen hand kan forma jagets vandring i rummet, så länge

som inte vår landskapskonstruktion materialiseras i kon-

flikt med andra gruppers landskapsuppfattningar. Paral-

lella landskap existerar sida vid sida utan att det behöver

leda till konflikter om de inte leder till konkurrerandemateriella uttryck. De materiella uttrycken i landskapet är

alltid hierarkiskt ordnade utifrån befintliga maktstrukturer

i samhället. Maktaspekterna kan utryckas i privat ägandeav marken eller andra former av social kontroll av den

fysiska miljön. Landskapet är på så sätt något mycket per-

sonligt och privat samtidigt som det är socialt konstitueratoch bestämt. Förändringar av landskapets materiella ut-

tryck är ständigt föremål för förhandlingar inom och mel-

lan grupper av människor.Att begreppen plats och rum kan vara av stor bety-

delse vid tolkningen av ett arkeologiskt material är up-

penbart. Dessa begrepp blir centrala vid en förståelse avrelationen mellan individ, plats och rum i en förhistorisk

kontext såväl som under historiska epoker. Begreppen är

också flitigt använda inom senare års landskapsarkeologi.Det avgörande problemet är som ofta annars inom arkeo-

login att kulturella uttryck och betydelser kopplade till

plats och rum inte endast ges materiella uttryck utan likaofta endast finns som immateriella spår i människors tan-

kar och handlingar. Även när de kulturella uttrycken ges

materiella spår så kan deras innebörd vara metaforisk vil-ket gör det än svårare att förstå förhistoriska samhällen.

Som exempel har t.ex. Hodder anfört de tidiga jordbrukar-

kulturernas förhållande till koncept som hus och grav ochden materiella kulturens olika betydelser över tid (Hodder

1994:75ff ). Han försöker visa att den linjebandkerami-

ska kulturen använde husen som förebilder när de ska-pade långhögar och gravar formade i likhet med husen

(långhus). Husen har ibland övergivits och omformats till

gravar. Kontinuitet och förstörelse har växlat. Minnet aven grupp människor knyts till platsen genom huset och

minnet av huset, alternativt genom att huset ”mumifieras”

genom en husliknande gravbyggnad. Husen och gravhusenobjektifierar enligt Hodder relationen mellan människor i

en särskild produktionsenhet men de objektifierar och syn-

liggör även de sociala relationerna i landskapet. En kul-turs samhälleliga och sociala innebörder gestaltas genom

arkitekturen. Detta samband kan vara mer eller mindre

tydligt för oss vid studiet av förhistoriska samhällen men


att arkitekturen materialiserar olika sociala innebörder

framstår för det mesta som uppenbart för människor inom

deras egna kultur.Även om den arkitekturteoretiska diskussionen om

begrepp som plats och rum ingår som en del i en mycket

större diskussion inom flera angränsande ämnen som filo-sofi, kulturgeografi, psykologi m.m. så kan just den speci-

fika litteraturen inom arkitekturteori vara användbar för

arkeologin genom dess fokusering på handfasta, konkretaoch materiella uttryck. Här kan det finnas både begrepp

och synsätt som borde kunna tillföra arkeologin nya per-

spektiv.När det gäller platsbegreppets betydelse så tvingas man

enligt min mening skilja mellan den individuella upple-

velsen av en plats som är både kulturellt och existentielltbetingad och de arkeologiska möjligheterna att identifiera

platser av betydelse. Genom arkeologin kan vi i många

fall påvisa att fysiska miljöer har omformats av människorunder förhistorien, ibland kan vi också påvisa vilka ställen

i landskapet som av människor vid ett visst kulturellt skede

har givits specifika betydelser. Vi kan också genom analo-gier med skriftliga källor, antropologiska exempel och t.ex.

folkloristiska uppteckningar ge exempel på hur männis-

kan har givit platser specifika betydelser utifrån hennesegen kontext. Att därifrån dra slutsatser hur människan

under förhistorien själva tolkade platsernas betydelser är

självklart svårt, ett mål kan däremot vara att utvidgaarkeologens egna tolkningsramar och ge exempel på kul-

turell variation i hur landskapet och dess olika platser har

kunnat upplevas.Av ovanstående rader framgår att landskapet som

analysobjekt inte är något helt enkelt studieobjekt. Speci-

ellt vanskligt blir det vid studier av landskap som formatsav nu döda människor. Det säger sig självt att vi idag inte

har några egentliga möjligheter att bilda oss en uppfatt-

ning om förhistoriska människors landskap utifrån derasegna upplevelser i en bestämd historisk situation. Men ändå

är det kanske just detta senare års landskapsarkeologi har

försökt åstadkomma. I upptäckten av de otillräckliga ochmekaniska beskrivningarna av dåtidens landskap utifrån

funktionalistiska eller ekologiska modeller har arkeologer

så som så många andra human- och samhällsvetenskaper

försökt ”lyfta sig själva i håret” och uppnå det ouppnåeliga.

Arkeologer har genom att sätta in sitt eget ego i landskap

med förhistoriska materiella lämningar försökt erhålla enförståelse eller känsla av hur saker och ting en gång kunde

ha uppfattats. Detta är en på många sätt begriplig och

lovvärd utveckling, problemet uppstår när och om arkeo-login i slutänden endast säger något om oss själva som

arkeologer och ingenting om det primära studieämnet.

En väg ut ur dilemmat är att helt bortse från dettaperspektiv med att försöka rekonstruera den forntida sy-

nen på landskap och istället fokusera på en analys av land-

skapets visuella strukturer. Visserligen kan detta ses omett steg tillbaka i ambitionsnivå men metodmässigt skapas

en större tydlighet. Vid gynnsamma förutsättningar (vad

gäller källmaterial och landskapets läsbarhet) går det troli-gen också att med visuell landskapsanalys göra förhisto-

riska förhållanden mer begripliga för nutidsmänniskan.

Här kommer därför i det följande att redovisas en konkretarbetsmodell för hur sådana analyser kan genomföras ef-

ter en under senare år framarbetad modell (Gansum,

Jerpåsen & Keller 1997).Genom att tillämpa landskapsarkitektonisk metodik

och begrepp på arkeologiska problem nås förhoppnings-

vis nya sätt att förstå landskapet på. En svaghet med land-skapsarkitektur i allmänhet är avsaknaden av tidsdjup och

en tonvikt mer på visuell beskrivning än förklaringar.

Gansum et al försöker delvis att komma förbi denna bristgenom att utgå från landskapsarkitekturens begreppsap-

parat och foga samman den med det arkeologiska källma-

terialet samtidigt som en tidsdimension läggs till analy-sen.

Utöver ambitionen att rent allmänt utveckla land-

skapsarkeologin så gör Gansum et al ett försök att appli-cera den arkitekturteoretiska analysen inom arkeologisk

kontext med speciellt hänseende till kulturmiljövårdens

behov av att kunna redovisa bevarandevärden i ettlandskapssammanhang (a.a. 1997:13). En utgångspunkt

för vidare resonemang är att landskap som varit bebodda

av människor såväl har en visuell struktur, kulturell struk-tur som en arkeologisk struktur (a.a. 1997:10). Utifrån de

visuella och arkeologiska strukturerna kan den kulturella

strukturen försöka rekonstrueras.


Ett viktigt syfte med den arkeologiska landskaps-

anlysen är att analysera sammanhanget mellan fornläm-

ningar och den visuella strukturen i landskapet. Enklastär då att bortse från nutida vegetation och bebyggelse och

koncentrera sig på landskapets huvudformer. Landskapet

betraktas som en yta och med människan som måttstock.Begreppet landskapsrum blir av central betydelse i en

landskapsanalys utan att det kan sägas existera någon en-

tydig definition. Landskapsrummet är sammansatt av golv,väggar och tak (jämför citat ovan efter Schwarz). Flata

områden utgör golv, medan landskapselement som åsar

och bergväggar utgör väggar. Himlen är taket. Landskaps-rum är enligt Gansum et al (1997:13) ett fenomen som

finns i landskapet och som är en del av landskapets topo-

grafi. Frågan blir i vilken grad människorna har förhållitsig till denna topografi – och landskapsrummen därunder

- i sin strukturering av landskapet.

Ett landskapsrum har sammanhängande golvelement(yta). Landskapsrummet kan avgränsas mot ett annat

landskapsrum av att golvytan blir bruten genom t.ex. ett

näs eller bergsrygg. Inom landskapsarkitekturen utgör ve-getationen ofta väggar och avgränsning i rummet, något

som sällan är möjligt att tillämpa i arkeologisk kontext.

I en arkeologisk landskapsanalys utgör fornlämningarviktiga studieobjekt i landskapet. Det blir därmed viktigt

att studera om, på vilket sätt och åt vilket håll fornläm-

ningsobjekten kan anses rikta3 sig mot ett bestämt om-råde. Det kan till exempel vara utsikt åt ett bestämt håll

och ett objekt kan rikta sig både till ett närliggande eller

ett mer fjärran område. Insyn och utsikt till/från en forn-lämning kan dock inte alltid direkt kopplas till det geo-

grafiskt närmast liggande landskapsrummet utan detta är

beroende på fornlämningens placering, utseende ochsiluettverkan. Ett röse i krönläge kan till exempel vara av-

sett att ses från långt håll och ingå i en visuell kommuni-

kationslinje över stora avstånd, dess placering kan vara irre-levant för upplevelsen av det närliggande landskaps-

rummet.

Ett storskaligt landskap har grova landskapselementoch stora sammanhängande ytor med stora dominerande

landskapsrum. Ett småskaligt landskap har en mer upp-

bruten prägel och mer omväxlande inom korta avstånd.

Det är präglat av små landskapsrum. Ett stort landskaps-

rum kan vara sammansatt av flera mindre landskapsrum.

Ett landskap kan alltså bestå av en hierarki av landskaps-rum från stora, överordnade rum till små lokala enheter

(Gansum et al 1997:13).

Landskapsrummet i stor skala är oftast omedelbartbegriplig (fattbar) och mer framträdande från en högt be-

lägen observationspunkt i terrängen. Begreppsparet över-

och underordnade landskapsrum är användbart för attbeskriva avgränsningen av rum i varierande skalor. ”Den

fysiska omformningen av landskapet är ett led i en

process som vi kan kalla inredning. Inredningen avlandskapet betecknar inte enbart den fysiska

omformningen av landskapet, utan omfattar i lika stor

grad de kognitiva och sociala processer som är utgångs-punkt för organiseringen av landskapet” (av mig översatt

citat, a.a. 1997:18).

”Inredningen av landskap betecknar den process attmänniskor gör ett landskap till sitt eget. Inredningen be-

står av både materiella uttryck som boplatser, produktions-

ytor, kommunikationslinjer och sakrala anläggningar, ochav immateriella uttryck som rättigheter, namn, traditio-

ner och uppfattningar om landskapet. Inredning är ut-

tryck för en bakomliggande kulturell struktur” (av migöversatt citat från ”Nasjonale verdier og vern av kultur-

miljøer 1993” i Gansum et al 1997:18).

Flötefjorden utgör enligt min mening ett exempel pålandskap med hög grad av läsbarhet4. Det går att urskilja

olika landskapsrum angränsande till varandra och det går

att ana omvälvande förändringar i nya landskapsrum vidvissa tidsskeden. Analysen av Flötefjorden tar sin utgångs-

punkt i boplatsmiljön på Hästholmen/Lövön, hällkistan

på Gåsön och hällmålningarna i Flötefjordens närområde.Analysen här är endast att betrakta som ett försök till en

grov strukturering av landskapets visuella uttryck och kom-

mer förhoppningsvis bli föremål för ytterligare studier ochfördjupning i framtiden. Begreppen (1) landskapsrum,

(2) kanter, (3) kommunikationslinjer, (4) knutpunkter och

(5) landmärken används som element i den visuella struk-turen.

Landskapet kring Flötefjorden har naturgeografiskt

karakteriserats ovan. Här kan tillfogas att terrängen är tyd-


ligt avläsbar var gäller avgränsningar mellan högre liggande

stråk, vatten och mellanliggande sand- och morän-bildningar. Såsom överordnat landskapsrum betecknas

landskapspartiet i anslutning till Stora Le/Foxens östra sida,

norr om nuvarande Lennartsfors. I norr avgränsaslandskapsrummet genom att sjön smalnar av med utskju-

tande skogsklädda näs, i väster och öster avgränsas

landskapsrummet av skogsåsar på sjöns båda sidor och isöder utgör den kuperade och kilformiga viken in mot

Lennartsfors ett visuellt hinder. Sjön utgör rummets ge-

mensamma nämnare och sammanbindande element. Denutgör också den visuella golvytan i rummet och skogsåsa-

rna utgör rummets kanter. Den ”skärgård” av öar som

ligger som stråk i sjön och då särskilt längs med den östra

sidan utgör samtidigt kommunikationsstråk och siktlinjer

i landskapet. Hällmålningen i Holmedal ligger i ett öst-västligt kommunikationsstråk vid Stora Les smala, fjord-

armsliknande vik som skär in i terrängen nordost om Flöte-

fjorden. Denna hällmålningen riktas ut mot vattnet ochär komponerad strax intill en tydlig klippskreva i berget

som syns från relativt stort avstånd och kan sägas utgöra

ett landmärke i landskapet. Centralt placerade i Flötefjor-den ligger boplatsöarna Hästholmen och Lövön. De ut-

gör en knutpunkt i landskapsrummet, med visuell kon-

takt ut mot Stora Le genom ett smalt sund i väster ochmed den trånga viken av Stora Le åt nordost. Speciellt den

nästan ”toppigt” formade ön Hästholmen verkar ha ut-

gjort ett landmärke och en plats med särskild betydelse

Figur 8. Ett landskapsrum består av en sammanhängande yta som bildar golv, och av väggar i form av åsar eller vegetationskanter(från Gansum, Jerpåsen & Keller 1997:14, med tillstånd från förf.).Figure 8. Landscape rooms are constituted by a continuous surface making up the ”floor”, and by hillsides or vegetationboundaries creating the ”walls”.


ifall man önskade att utöva någon form av kontroll överområdet i Flötefjorden.

Enligt denna visuella landskapsanalys bildas åtmins-

tone flera skilda landskapsrum. I figur 9 visas endast ettutkast till illustration för det centrala Flötefjordsområdet.

Utanför detta område åt sydväst bildar ett smalt format

stråk av uddar och öar längs Stora Le/Foxens östra sida etteget underordnat landskapsrum. Här är den visuella kon-

takten riktad ut mot vattenytan som här är som störst och

flera fornlämningar riktar sig tydligt ut mot sjön. Av re-gistrerade fornlämningar här märks flera aktivitetsytor,

platser för lösfynd och en hällmålning (Västra Fågelvik nr

76). Flera hällkistor i området visar på denna typ av expo-nering mot vattenytor, mest tydligt kanske när det gäller

hällkistorna på Gåsön (Trankil socken nr 12) och Kis-

tenäset (Västra Fågelvik socken nr 54). Dessa lokaler lig-ger i kanten av ett smalt landskapsrum, ofta med ryggen

mot ett höjdstråk. Flera hällkistor verkar att vara place-

rade med tydlig vy över vatten, de riktas ut mot vattnetmedan hällmålningen exponeras mot ett sund och fast-

landet (för illustration av de rumsliga strukturerna i stora

drag, se figur 3). De kan tolkas som delar av kommunika-tionslinjer längs med sjösystemet i det överordnade

landskapsrummet.

Boplatsmiljön utgör kärnan i det underordnadelandskapsrummet (figur 9). Avgränsningen av detta rum

var visuellt det enklaste utifrån en placering på Häst-

holmen. Flötefjorden kan sägas omgärda och inrama dennaboplats. Hällmålningslokalen (Holmedal raä nr. 33) pla-

cerad på den östra sidan av den smala viken av Stora Lesom sträcker sig mot norr verkar markera ett kommuni-

kationsstråk längs med de branta sjösidorna.

Även det överordnade landskapsrummet kan sägasvara mångtydigt och innefatta ett antal både kommuni-

kationslinjer och siktlinjer, intressant att notera är att

många fornlämningstyper (mestadels gravar) verkar med-vetet placerade både utifrån närhet till vatten och i anslut-

ning till de kommunikativa stråken genom landskapet.

Exempelvis verkar många hällkistor ligga på en bestämdsida (kant) av sjön.

Utifrån den ovan skisserade visuella strukturen och

den arkeologiska strukturen såsom den beskrivits i artikelnstidigare delar kan vissa försök göras att skapa (eller rekon-

struera) en kulturell struktur (Gansum et al 1997:10). Det

ska då snabbt påpekas att det saknas viktiga delar av detnödvändiga analysmaterialet för att kunna dra mer långt-

gående slutsatser. Till exempel är ännu inte varken det in-

venterade boplatsmaterialet eller lösfyndsmaterialet tillräck-ligt analyserade för att kunna redovisas här (i figur 3 redo-

visas samtliga lösfyndslokaler med förhistorisk kontext som

en enhetlig kategori). Inte heller har här någon hänsyntagits till kronologiska skiktningar av boplatsmaterialet.

Att döma av de mindre studier som gjorts verkar i alla fall

inte några omfattande spatiala förändringar vara synligafrån senmesolitisk till neolitisk tid (Andersen 1995, Ny-

ström 1996).

Avslutningsvis följer ett förslag till en sammantagenbeskrivning av områdets rumsliga strukturer och föränd-

-kanter/gränslinjer avgränsande element i landskapet med linjär karaktär.

-kommunikationslinjer/passager linjära element i landskapet som ger naturliga möjligheter för

rörelser och kommunikation och därmed grund för visuella

passager.

-distrikt naturligt avgränsade områden som har enhetlig prägel, jmf

landskapsområde.

-knutpunkt punkter i landskapet där olika kommunikationslinjer möts

eller platser av central betydelse i landskapet.

-landmärken markerade punkter i terrängen, t.ex. som orienteringspunkt i

landskapet.

STRUKTURERINGSELEMENT I LANDSKAPET

Tabell 1. (Schema efter Gansum, Jerpåsen & Keller 1997:16)


ringar för de här aktuella tidsskedena. Beskrivningen kan

förhoppningsvis också tjäna som en utgångshypotes förmitt planerade fortsatta arbete i området. Det behövs tro-

ligen såväl analyser av lösfyndsmaterial som en punktvisa

provundersökningar för att erhålla en bättre utgångspunktför en ny landskapsanalys.

Under senmesolitisk tid är landskapsbilden präglad

av samlande (jakt/fiske/fångst) näringar vilket avspeglas

genom boplatslokaler med stark vattenkontakt och i eko-logiska gränszoner i landskapet. Neolitiseringen verkar inte

förändra denna bild, utan de neolitiska näringarna läggs

till de befintliga som komplement eller som inslag av ritu-ell betydelse, först genom betesdrift och sedan med odling

av säd, varefter neolitiska sakrala byggnadsverk (hällkistor)

NN

Hästholmen

Stora Le

Lövön

Landmärke Knutpunkt Kommunikationslinje Landskapsrum

Hällkista Fyndplats/boplats

0 0,5 1 km

Figur 9. Förslag till indelning av landskapsrum i Flötefjorden med platser av signifikant betydelse och kommunikationsstråkmarkerade.Figure 9. A proposed division of the Flötefjord Area into a ”Landscape room” with places of special importance and zones ofcommunication marked.


placeras i förhållande till redan befintliga betydelsebärande

meningsstrukturer i landskapet. Neolitiska symboler (som

t.ex. dekorerad keramik) integreras i kulturen. Dekommunikativa dragens betydelse förstärks och accentu-

eras inom den neolitiska perioden vilket visas genom pla-

ceringen av monument och rituella målningar längskommunikationslinjer i landskapet.

Odling och boskapsskötsel verkar utifrån pollen-

analysen förekomma kontinuerligt men i en förhållande-vis blygsam omfattning från mellanneolitisk tid och in i

äldre bronsålder.

Under senare delen av äldre bronsålder försvagasdenna sjöanknutna samhällsstruktur allt mer, möjligen

Noter

1. Utifrån ambitionen att studera neolitiseringen i ett

landskapsperspektiv skrevs denna artikel som en del av ensammanläggningsuppsats för fil.lic.-examen vid Arkeolo-

giska institutionen, Göteborgs universitet i maj 2000. När

den nu efter två år trycks har endast språkliger och någrauppenbara felaktigheter korrigerats. Även om fortsatt ar-

bete under de senaste åren delvis har nyanserat och i viss

mån gett mig en något förändrad syn på ämnet har jag härinte i nämnvärd grad velat förändra textens innehåll. Jag

hoppas istället få återkomma till ämnet och då mer utför-

ligt diskutera tolkningen av såväl boplats- som lösfynds-material.

2. Vid en senare undersökning på Hästholmen har dockfiskben tillvaratagits.

accentuerat genom utökade kontakter söderut och inom

ramen för en mer hierarkiskt samhällsstruktur. Vid över-

gången till yngre bronsålder överges bosättningarna kringFlötefjorden och nya mer agrart inriktade bosättningar i

helt andra landskapsrum etableras på jordar med sand-

eller morängrus. I pollenanalysen syns detta genom entydlig odlingsexpansion. Dessa nya landskapsrum verkar

mer betona jord- och betesresurser än närhet till sjön och

direkta vattenkontakter. Många gravar som rösen ochstensättningar ligger nu ofta utan direkt anslutning till sjö-

systemen i kontrast till de samband mellan vattenleder och

rösen som ofta betonas i andra områden (till exempelGlafsfjorden i Värmland och längs med Bohuskusten).

3. Rikta används här i samma betydelse som norska

”henvendelse” och engelska ”addresses”.

4. Begreppet fattbarhet (eller läsbarhet, engelska ”legibi-

lity”) analyserar hur lätt eller svårt det är att uppfatta ochorientera sig i ett landskap. Fattbarhet är ett graderande

begrepp, som beskriver hur lätt eller svårt det är att skaffa

sig en översikt över elementen i landskapet, och deras in-bördes sammanhang. (Gansum et al 1997:23) Arkeolo-

gisk fattbarhet är ett graderande begrepp som beskriver

hur lätt eller svårt det är att skaffa sig en översikt över denarkeologiska strukturen i ett landskap; det vill säga

fornlämningarnas inbördes sammanhang, och relationerna

mellan fornlämningar och specifika landskapselement. (a.a1997:24).


Referenser

Förkortning:

ATA = Antikvarisk topografist arkiv, Riksantikvarie-ämbetet, Stockholm

Andersen, E. 1995. Sydvästra Värmlands mesolitikum.Ekonomiskt utnyttjande av en skogsbygd. C-upp-

sats i arkeologi. Högskolan i Karlstad.

Andersen, S. Th. 1995. History of Vegetation andagriculture at Hassing huse mose, Thy, northwest

Denmark, since the Ice Age. Journal of DanishArchaeology 11, 1992-93.

Arne, T.J. 1921. Bidrag till Värmlands förhistoria.

Fornvännen 1917, s. 1-35.

Arne, T.J. 1927. Rapport angående föreslagen restaure-ring av hällkista i Källås, Gillberga socken. Rapport

i ATA, dnr. 2693/27.

Atterman, I. 1935. Undersökning av hällkista i NorraEd, Kila socken. Rapport i ATA, raä nr 15 Kila sn,

dnr. 2707/35.

Atterman, I. 1941. Från Värmlands forntid, s 75-99.Furuskog, J. (red) Värmland. Stockholm.

Atterman, I. 1942. Undersökning av hällkista i Hälls-

bäck, Gillberga socken. Rapport i ATA, dnr. 2836/42.

Axelsson, S. & Olsson, H. 1998. Boplats vid Backe-gården i Årjäng. RAÄ 301, Silbodals socken,Årjängs kommun, Värmlands län. Internrapport

1998:2. Värmlands museum. Karlstad.

Berglund, B. E. 1985. Early agriculture in Scandinavia:research problems related to pollenanalytical

studies. Norwegian Archaeological review 18:77-

105.Berglund, B.E. (red.) 1991. The cultural landscape

during 6000 years in southern Sweden – the YstadProject. Ecological Bulletins No. 41. Copenhagen.

Danielsen, A. 1970. Pollen-analytical late quaternary

studies in the Ra district of Østfold, Southeast

Norway. Årbok for Universitetet i Bergen. Mat.-Naturv. Serie 1969. No 14. Bergen.

Djurklou, N.G. 1867. Sammanfattande beskrivning av

de värmländska hällkistorna. (från reseberättelse

från 1867), se Nygren 1914:59f.Edenmo, R., Larsson, M., Nordqvist, B. & Olsson, E.

1997. Gropkeramikerna – fanns de? Materiell kul-

tur och ideologisk förändring. I: Regionalt ochinterregionalt. Stenåldersundersökningar i Syd- ochMellansverige, sid 135-213. Red. Mats Larsson &

Eva Olsson. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiskaundersökningar, skrifter nr 23. Stockholm

Edestam, A (red.). 1965-1973. Carlstads st i f t sherdaminnen I-III. Karlstad.

Ekman, S. 2000. Kulturmarksutveckling underNeolitikum i Sydvästra Värmland. Arkeologiskt

Naturvetenskapligt Laboratorium, Göteborg uni-versitet.

Ericson, P. 1980. Korsnäset. En gropkeramisk inlands-boplats i Dalarna. C-uppsats. Stockholms univer-sitet.

Eriksson, T. 1934. Rapport över utförd restaurering avhällkista i Källås, Gillberga socken. Brev i ATA.

Fernow, E. 1977. Beskrivning över Värmland (1773-

79). Ny utgåva med kommentarer av A. Ernvik.

Del I-II. Karlstad.Forslund, J.A. 1905. Vid Stora Lees stränder. Kultur-

bilder från Västra Värmland i medlet af förra år-

hundradet. Stockholm.Fristedt, M. 1986. Hällkistor i Värmland. C-uppsats i

arkeologi, Stockholms universitet. Stockholm.

Gansum, T., Jerpåsen, G.B. & Keller, C. 1997. Arkeo-logisk landskapsanalys med visuelle metoder. AmS-

Varia 28. Arkeologisk museum i Stavanger. Sta-

vanger.Griffin, K., Høeg, H. och Østmo, E. 1980. Postglacial

vegetation changes and early agriculture in South-

East Norway. 5. International PalynologicalConference . Abstracts. Cambridge.

Gunnarsson, P. & Olsson, H. 1996. Mycket kunskap

gömmer sig i samlingarna. Värmland förr och nu,årsbok för Värmlands museum. Karlstad.


Gyllenius, P. M. 1962 (1622-1667). Diarum Gylle-

rianum eller Petrus Magni Gylenii Dagbok. Sär-

tryck ur Värmland förr och nu 1962. Karlstad.Heimann, C. 1995. Hällkistor och stenåldersöar. Värm-

land förr och nu, s. 40-52. Karlstad.

Heimann, C. 1998. Hällkistorna i Värmland - fyndoch landskap. In Situ 1998: 43-50.

Heimann, C. 1999a. Arkeologisk undersökning av

stenåldersboplatser vid Flötefjorden. Forskningsrap-port 1999:2. Värmlands Museum, Karlstad.

Heimann, C. 1999b. Places of rock art and settlements.

The use of rock art in the transformation of aneolithic landscape. I: A. Gustafsson & H. Karls-

son (red.) Glyfer och arkeologiska rum - en vänboktill Jarl Nordbladh , Arkeologiska institutionen, Gö-teborg, s. 31-44.

Heimann, C. 2001. The Landscapes of gallery graves

in Sweden. The use of gallery graves in the trans-formation of Neolithic landscapes. I: T. Darvill &

M. Gojda (red.) One land; many landscapes, sid.

85-95. BAR International Series 987.Hjelle, K.L. 1999. Use of Modern Pollen Samples and

Estimated Pollen Representation Factors as Aids

in the Interpretation of Cultural Activity in LocalPollen Diagrams. Norwegian Archaeological Review,

Vol. 32, No. 1, s. 19-39.

Hodder, I. 1994. Architecture and Meaning: TheExample of Neolithic Houses and Tombs. I:

Pearson, M. & Richards, C. (red.). Architecture andOrder. Approaches to Social space, s. 73-86. Lon-don & New York.

Hulthén, B. & Welinder, S. 1981. A Stone Age Economy.

Theses and papers in North-European Archaeology11. Stockholms universitet. Lund.

Hyenstrand, Å. 1979. Arkeologisk regionindelning avSverige. Riksantikvarieämbetet.

Hyenstrand, Å. 1988. Värmland i den arkeologiska

världen. Ditt Värmland, s. 72-92. Länsstyrelsen i

Värmland, Karlstad.Höglind, G. 1963. I sydväst : Trankils kyrka och socken

samt Lennartsfors bruk. Stockholm.

Iversen, J. 1941. Landnam i Danmarks Stenalder. Dan-

marks Geologiske Undersøgelse. II. Række, Vol.

66.Jennbert, K. 1984. Den produktiva gåvan. Tradition och

innovation i Sydskandinavien för omkring 5300

år sedan. AAL. Ser. 4. Nr 16. Lund.Johansson, B.O.H. 1961. Stenåldershällkistor från

svensk-norska gränslandskap. TOR vol. XII. Upp-

sala.Johansson, P-A. 1998. On the Nature of Artifacts. A

Darwinian and Hermeneutic Approach to the

Neolithization of Sweden. Manuscript. HumanEcology Division, Lund University. 1-19. Hämtat

från Kust- till Kust projektets hemsida: http://

www.arkeologi.uu.se/kust 2000-04-03Jonsson, L. 2000. Rapport över brända djurben från

stenåldersboplatsen raä 197, Hästholmen, Holme-

dal socken, Värmland. Arkeologiskt Naturveten-skapligt Laboratorium. Göteborg.

Kihlstedt, B., Larsson, M. & Nordqvist, B. 1997. Neo-

litiseringen i Syd- Väst och Mellansverige. I:Regionalt och interregionalt. Stenåldersunder-sökningar i Syd- och Mellansverige, sid 85-133. Mats

Larsson & Eva Olsson(red). Riksantikvarieämbe-tet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter 23.

Stockholm.

Larsson, M. 1994. Stenåldersbönder. Kulturminnen ochkulturmiljövård. Sveriges Nationalatlas, s. 16-19.

KG Selinge (red). Sveriges nationalatlas förlag.

Lindqvist, S. 1952. A.W. Brøgger. Nekrolog i Vitterhets-akademins årsbok. Stockholm.

Lundqvist, J. 1958. Beskrivning till jordartskarta överVärmlands län. SGU Ser. Ca. Nr. 38. Stockholm.

Mikkelsen, E. 1984. Neolitiseringen i Øst-Norge.

Universitetets Oldsaksamling. Årbok 1982/1983.

Oslo.Mikkelsen, E. 1989. Fra jeger til bonde. Utviklingen av

jordbrukssamfunn i Telemark i steinalder ogbronsealder. Oslo: Universitetets Oldsaksamling.

Montelius, O. 1905. Orienten och Europa. Antikva-risk tidskrift för Sverige. Del XIII, Nr.1, s.1-252.


Nerman, B. 1965. Knut Stjerna och hans seminarium

för utforskningen av Sveriges stenålder. Lychnos,1963/64.

Norberg-Schulz, C. 1988. Architecture: Meaning andPlace. New York.

Nygren, E. 1914. Värmlands stenålder. Värmland förroch nu XII, s. 13-121. Karlstad.

Nygren, E. 1917. Värmlands fornminnen. En bok omVärmland av värmlänningar. Hildebrandsson &Samuelsson (red). Del 1, s. 113-176. Uppsala.

Nyström, A. 1996. Stenåldersboplatser vid Foxen ochStora Le. C-uppsats i arkeologi. Högskolan Karl-stad.

Olofsson, A. & Olsson, H. 1999. The Mesolithic in

Värmland: Research Status. The Mesolithic of Cen-tral Scandinavia. J. Boaz (red). Universitetets Old-

saksamlings Skrifter. Ny rekke, Nr. 22, s. 73-86.

Oslo.Olsson, H. 1972. Undersökning av trolig senneolitisk

boplats i Mellerudstorp, raä nr 65, Nors socken,

Värmland. Otryckt rapport i Värmlands museumsarkiv. Karlstad.

Olsson, H. 1973. Frågetecken i värmländsk stenålder.

Värmland förr och nu 1972, s. 9-28. VärmlandsMuseum, Karlstad.

Persson, P. 1999. Neolitikums början. Undersökningar

kring jordbrukets introduktion i Nordeuropa.Coast to coast-book 1/GOTARC serie B, 1. Upp-

sala/Göteborg.

Pettersson, H. 1999. Några anmärkningar kring nittio-åtta år av tidigneolitisk forskning. Källkritiska re-

sonemang och teoretiska analyser. Fil.lic. uppsats.

Institutionen för arkeologi, Göteborg.Prescott, C. 1991. Late Neolithic and Bronze Age

Developments on the Periphery of Southern

Scandinavia. Norwegian Archaeological Review, Vol.24, No. 1, pp. 35-48.

Prescott, C. 1995. Aspects of Early Pastoralism in Sogn,

Norway. Acta Archaeologica vol 66, s. 163- 190.Prescott, C. 1996. Was there really a Neolithic in

Norway? Antiquity 70, s. 77-85.

Påsse, T. 1998. A mathematical model of past, present

and future shore level displacement in Fenno-

scandia. SKB (=Svensk kärnbränslehantering AB)technical report 1997:28. Stockholm.

Rentzhog, S. 1995. Fornminnesinventeringen i Värm-

land. Värmland Förr och Nu, vol. 92, s. 23-39.Karlstad.

Röjder, H. & Schedin, P (red) 1999. Värmländsk ar-keologi förr och nu – ett kunskapsprogram. Forsk-ningsrapport 1999:3. Värmlands museum. Karl-

stad.

Rowley-Conwy P. 1985. The origin of agriculture. Areview of some theories. Journal of DanishArchaeology, vol. 4, s 188-195.

Schyman, I. 1954. Värmlandsnäs från forntid till nutidI. Södra delen. Säffle.

Schyman, I. 1958. Värmlandsnäs från forntid till nutidII. Norra delen. Säffle.

Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Upp-

land under yngre stenåldern. Aun 26. Uppsala.

Sherratt, A. 1995. Reviving the grand narrative:Archeology and long-term change. Journal of Eu-ropean Archaeology, 3.1. s. 1-32.

Sjøvold, T. (red.) 1982. Introduksjonen av jordbruk iNorden : foredrag holdt ved fellesnordisk sympo-

sium i Oslo april 1980. Oslo.

Stenberger, M. 1964. Det forntida Sverige. Uppsala.Stjernquist, B. 1950. En hällkista på Björkön, Skållerud

socken, Dalsland. Hembygden. Dalslands forn-

minnes- och hembygdsförbund, s. 5-38.Svensson, G. 1953. Rapport över undersökt hällkista

från Sillebotten, Sillerud socken. Rapport i ATA,

(raä 101) dnr 2414/53.Svensson, G. 1957. Fynden från Sillerudskistan. I:

Värmland Förr och Nu 1957. Karlstad.

Svensson, E. 1988. Människor i utmark. Lund Studiesin Medieval Archaeology 21. Lund.

Taffinder, J. 1998. The Allure of the Exotic. The socal

use of non-local raw materials during the StoneAge in Sweden. Aun 25. Uppsala.


Thomas, J. 1993. Discourse, Totalization and ”the

Neolithic”. Interpretative Archaeology. C. Tilley

(red.). Oxford.Tilley, C. 1994. The Phenomenology of Landscape.

Places, Paths and Monuments. Bridgend.

Troels-Smith, J. 1953. Ertebøllekultur-Bondekultur.Resultater af de sidste 10 aars undersøgelser i

Aamosen, Vestsjælland. Aabøger for NordiskOldkyndighed og Historie 1953:5-62.

Weiler, E. 1994. Innovationsmiljöer i bronsålderns sam-hälle och idévärld . Kring ny teknologi och

begravningsritual i Västergötland. Vol. 5. StudiaArchaeologica Universitatis Umensis. Umeå.

Welinder, S. 1975. Prehistoric agriculture in easternmiddle Sweden. Acta Archaeologica Lundensia.Series in 8° Minore, No. 4. Lund.

Welinder, S. 1977. Ekonomiska processer i förhistoriskexpansion. Acta Archaeologica Lundensia, Series in8° Minore, No. 7. Lund.

Welinder, S. 1985. Tunnackiga stenyxor och samhälle iMellansverige 5000 B.P. Varia 11. Universitetets

Oldsakssamling Oslo.Welinder, S. 1992. Det arkeologiska perspektivet. Lund.

Welinder, S. 1998. Neoliticum-bronsålder, s.11-236.

Det svenska jordbrukets historia, del 1: Jordbruketsförsta femtusen år, red. J.Myrdal. Borås.

Åberg, N. 1918. Hällkistor från trakten af LennartsforsBruk i Vermland. Rapport i ATA

Østmo, E. 1988. Etableringen av jordbrukskulturen iØstfold i steinalderen. Universitetets Oldsak-

samlings Skrifter. Nr. 10. Oslo.Østmo, E. 1998. Da jordbruket kom til Norge. Funn

fra TN A-fasen i Østfold. Fra Østfolds oldtid, red.

E. Østmo. Universitetets Oldsaksamlings Skrifter.Ny rekke. Nr. 21, s 83-108. Oslo.

Handen bakom huggningen

Abstract”The hand that made the car”The hand that made the car”The hand that made the car”The hand that made the car”The hand that made the carvingvingvingvingving”:”:”:”:”:

A number of rock art images from Askum parish in Bohuslän are analyzed. The purpose is to test

if it is possible to detect individual rock carvers as creators of specific motives. If this is possible, it

is also possible to see how these individuals moved around in the landscape. It is then also possible

to discuss the role and status of the rock carver in Bronze Age society. The results of the analysis

show that carving technique can attribute figures on different rock carvings to individual rock

carvers, at least in some cases.

in situ 2000-2002, s. 57-66

En fråga som blivit ställd av många som intresserat sig för

hällristningar är huruvida det går att spåra en enskild handbakom vissa hällristningsfigurer. Det har inte undgått

uppmärksamhet att vissa figurer företer stora morfologi-

ska likheter, kanske tillräckligt stora för att man skall kunnaana närvaron av en enskild huggare. Det säger sig självt

att något sådant är omöjligt att bevisa, det finns alltför

många faktorer som påverkar den enskilda huggningenför att man med säkerhet skall kunna hävda att flera figu-

rer huggits in av samma person. Att motiven är identiska

säger inte mycket, vi vet att vissa motivgrupper återkom-mer med repetetiv stereotypi över stora områden. Här

kommer man också i kontakt med kronologiska problem

som berör frågor om samtidighet eller skillnad i tid. An-dra problem är graden av vittring, bergets beskaffenhet

och geologi, mätmetoder, urval etc. Även om de källkri-

tiska invändningarna är många och välgrundade bör detinte hindra oss ifrån att undersöka om det kan finnas fram-

komliga vägar för att trots allt kunna göra en studie med

avsikt att finna handen bakom bilden.När det gäller runstenar har Laila Kitzler gjort en stu-

die som omfattar både originalstenar och nyhuggna ste-

nar, framställda av nutida huggare. I sin analys anser hon

sig kunna identifiera såväl enskilda mästare som verkstä-

der där flera ristare varit verksamma bakom samma signa-tur (Kitzler 1998). Hällristningar och runstenar är jäm-

förbara i så motto att det rör sig om inhuggningar i sten

och att den enskilda figuren eller runan i normalfallet fram-ställts av en enskild individ; möjligen kan vissa enstaka

större hällristningsmotiv vara framställda av flera perso-

ner i samverkan. Däremot skiljer sig huggtekniken åt.Runstenarnas texter och bilder är alltid inhuggna med

metallredskap medan hällristningarna i stort sett alltid är

framställda med knackstenar. Det är sannolikt lättare attfinna en enskild individ bakom en runristning än en häll-

ristning. Att arbeta med slägga och mejsel kräver större

hantverksskicklighet än det repetitiva bultandet med enknacksten. Hos den ovane runristaren vill mejseln gärna

slinta, det tar lång tid att lära sig hantverket och att få

fårorna jämna, något som Kitzler också framhåller (Kitzleraa). Trots dessa skillnader måste vi undersöka om det fak-

tiskt är möjligt att urskilja individen bakom vissa enskilda

bilder eller grupper av bilder.I det följande skall det redogöras för författarens stu-

die av ett antal hällristningslokaler i Askum socken, Bo-

huslän.

Lasse Bengtsson, Vitlycke museum

58 – Handen bakom huggningen

Metod och urval

Förutsättningen för min analys var naturligtvis att finna

ett antal hällristningsfigurer som inbördes var så likartadetill form och uttryck att en jämförelse skulle bli menings-

full. Askum socken utsågs till ett lämpligt undersöknings-

område, det är den enda socken i Sverige som är bild-dokumenterad i sin helhet. Alla hällristningar i socknen

är inhuggna i granit, vilket underlättar inbördes jämförel-

ser mellan olika lokaler. Efter en genomgång av Askumsbildristningar framstod tre figurgrupper som tänkbara

objekt för en mer ingående studie. Den första gruppen

utgörs av en speciell typ av fyrhjulig vagn, den andra grup-pen utgörs av hästhovar och den tredje av en antropomorf

figur som till synes står på en plattform av något slag. Varje

figur har dokumenterats i skala 1:1 på transparent plast.Konturritningen har skett med spritpenna med 2 milli-

meters spets, en spetsvidd som är gängse inom hällristnings-

dokumentation. Därefter har huggningens bredd och djupuppmätts och värdena lagts in på plasten. Mätpunkterna

har varit gemensamma för varje enskild figur inom res-

pektive figurkategori (se nedan). Uppmätningen avhuggningsdjup - och bredd har skett med profilmått och

skjutmått. Bredden anges i jämna millimeter medan dju-

pet också anges med en decimal. Slutligen har plasternascannats i syfte att kunna göra digitala överlägg av alla

bilder inom den enskilda figurkategorin. De hällristning-

slokaler som diskuteras här finns publicerade i sin helhet iVitlycke Rapport nr 3, 4 & 6, av utrymmesskäl kan inte

hela dokumentationen redovisas här.

Vagnarna

De vagnsavbildningar som använts i denna studie kom-mer från tre hällristningslokaler i Askum, Raä 15, 17 och

215. Avståndet mellan Raä 15 och Raä 17 är ca 300 me-

ter, och avståndet mellan Raä 17 och Raä 215 är ca 700meter (fig. 1). Ristningarna ligger alltså som längst 1000

meter från varandra (alla mått fågelvägen). Vagnarnas

formgivning är i det närmaste unik, författaren har hittillsbara stött på en liknande vagnstyp på ytterligare en lokal

till i Sverige, Raä 60 i Tanum socken (Högberg 1995 s.25).

På två av ristningarna i Askum, Raä 15 och Raä 17 upp-

träder vagnarna tillsammans med skepp som kan dateras

till tidig järnålder (Bengtsson i manus). Bara en av vag-narna har dragdjur (fig 2). Sammanlagt finns det åtta vag-

nar på de tre lokalerna (fig. 3). Som framgår av fig. 3 har

dragstången på en av vagnarna från Raä 17 avbildats inågot avkortat tillstånd. Anledningen är att studien inrik-

tat sig på särdragen i vagnskonstruktionen, nämligen vagn-

skorgen och de skålgropsformade hjulen. Så här efteråtframstår detta som en smula olyckligt eftersom dragstången

på den längsta vagnen på Raä 215 inte blivit avkortad på

samma sätt. Detta förbiseende påverkar emellertid interesultatet av jämförelsen eftersom inga mätpunkter finns

på någon av dragstängerna. Den kortaste vagnen är 25

cm lång och den längsta 1 meter (inklusive dragstång).Ingen av avbildningarna är i skala men det inbördes

storleksförhållandet är korrekt återgivet. På varje vagn har

sex mätpunkter använts, dels en på varje hjul och dels tvåställen på vagnskorgen (fig. 4). Sammanlagt har 128 mått

tagits, jämnt fördelade på huggningsdjup och bredd.

Figur 1 Karta över vagnsristningarnas utbredning.Figure 1 Map showing localities with wagon figures.

Handen bakom huggningen – 59

1 meter

Figur 2 Raä 17:2. Ur Vitlycke Rapport 4.Figure 2 The rock carving locality Raä 17:2, from ”Vitlycke Rapport 4”.

MätresultatDe tre mätpunkterna kallas fortsättningsvis bakaxel, vagns-

korg och hjul. Uppmätningen av bakaxlarna har ocksåinbegripit de avbärare som är placerade parallellt med

bakaxeln och som haft till uppgift att hålla ihop vagnskorg-

ens bakre del. Endast vagnen på Raä 15 saknar dessaavbärare. I det följande kommer huggningsdjup och den

huggna linjens bredd att redovisas för varje lokal. Medel-

värdet för bredden på bakaxlarna och avbärarna för samt-liga vagnar är 18.3 mm och för djupet 2.2 mm. Största

uppmätta bredd är 30 mm och minsta är 12 mm. Den

stora diskrepansen i bredden beror på att hjulaxeln oftastär något bredare än avbärarna. Egentligen skulle dessa två

konstruktionsdetaljer redovisas separat men eftersom det

ofta är svårt att avgöra vilket som är vad, har jag avståttfrån denna annars självklara metod. Största uppmätta djup

är 3.2 mm och minsta 1.3 mm. Den relativt stora skillna-

den har samma orsaker som skillnaden i bredd. Medelvär-

det för huggningsbredden för vagnarna på Raä 17 är 18,7mm, på Raä 215 18,7 mm och för Raä 15 13 mm.

Huggningsdjupet är 2.3 mm (Raä 17), 2.2 mm (Raä 215)

och 2.0 mm på Raä 15. Vi ser att värdena för 215 och 17i det närmaste är identiska medan de avviker för den en-

samma vagnen på 15 när det gäller huggningsbredden.

Tabell 1 Genomsnittsvärden för djup och bredd påvagnarnas bakaxel.

Table 1 Average depth and width of the wagon figurerear axles (mm).


Figur 3 Vagnarna som ingår i studien.

Figure 3 Analyzed wagon figures.

Figur 4 Mätpunkterna på vagnarna.Figure 4 Measurement points on the wagon figures.

Mätvärdena för nästa mätpunkt, vagnskorgen, blir

mer rättvisande eftersom det här inte finns någon inten-

tionell avvikelse i huggningsdjup och bredd mellan mät-punkterna då båda mätpunkterna tillhör samma konstruk-

tion. Medelvärdet för alla vagnskorgar är 18.5 mm (bredd)

och 1.9 (djup). Största uppmätta bredd är 27 mm ochminsta bredd är 12 mm. Största huggningsdjup är 3.1 mm.

Medelvärdet för huggningsbredden på vagnskorgarna på

Raä 17 är 22.0 mm, på Raä 215 16.9 mm och på Raä 1514.5 mm. Medelvärdet för huggningsdjupet är 1.9 mm

(Raä 17) 1.9 mm (Raä 215) och 1.7 mm (Raä 15).

Tabell 2 Genomsnittsvärden för djup och bredd påvagnskorgar.

Table 2 Average depth and width of the wagon figurechassis (mm).

Den sista mätpunkten är hjulen som utgörs av skål-gropar, vilket är mycket ovanligt i Bohuslän. Medelvärdet

för alla hjul är 58.6 mm (diameter) och 6.2 mm (djup).

Största uppmätta diameter är 71 mm och största djup är11.3 mm. Medelvärdet för diametern på Raä 17 är 57.8

mm, på Raä 215, 62.4 mm och på Raä 15 45.5 mm.

Medelvärdet för huggningsdjupet på Raä 17 är 6.6 mm,på Raä 215 6.2 mm och på Raä 15 4.6 mm.

Tabell 3 Genomsnittsvärden för djup och diameter påhjulen.

Table 2 Average depth and diameter of the wagon figurewheels (mm).

Vi kan alltså se att medelvärdena för de olika mät-

punkterna ligger mycket nära varandra, både när det gäl-ler lokalerna inbördes och det totala medelvärdet för alla

vagnarna. Det är ändå inte mätvärdena som är det mest


till endast två nutida gårdar talar för att vagnarna fram-

ställts av samma individ.

Hästhovar

Tio inhuggna hästhovar har studerats i analysen. De för-delar sig på fem lokaler; Raä 22, Raä 6, Raä 24, Raä 11

och Raä 31 (fig. 6). På Raä 22 finns sju hästhovar men

endast sex var tillgängliga vid mättillfället, den sjunde lig-ger dold under en väg. På de övriga lokalerna fördelar sig

hästhovarna jämnt med en hov på varje lokal (fig.7). Lo-

kalerna har en större spridning jämfört med vagnsristninga-rna som ingår i studien, till skillnad mot de senare är de

spridda över större delen av det centrala slättområdet i

Askum. Längsta avstånd mellan lokalerna är ca 2 km ochkortaste ca 700 meter. De inhuggna hovarna är avbildade

i ungefär naturlig storlek, särskilt om man förutsätter att

bronsålderns hästar var något mindre än dagens. De visashär utan skalangivelse men det inbördes storleks-

förhållandet är korrekt återgivet.

Figur 5 Sammanläggningsbild av vagnarna.Figure 5 A combined drawing of the wagon figures.

intressanta utan de stora morfologiska likheterna och de

säregna konstruktionsdetaljerna. Likheterna framträdertydligast när man lägger alla vagnskorgarna på varandra

(fig. 5). Vagnskorgarnas utformning och skålgropshjulen,

tillsammans med den mycket begränsade utbredningenFigur 6 Karta över hästhovarnas utbredning.Figure 6 Map showing localities with horsehoof figures.


Raä 22:4 (nummer fyra från vänster i fig. 7. När det gällerRaä 22 kommer hovarna i det följande att numreras från

ett till sex med nummer ett längst till vänster). De båda

minsta måtten kommer också från samma hov, Raä 31.Medelvärdet för huggningsdjupet (D) och huggnings-

bredden (B) för hästhovarna fördelar sig enligt följande;

Raä 22:1 D= 3.3 mm, B= 28.0 mm, Raä 22:2 D=3.2 mm,B=25.3 mm, Raä 22:3, D=3.2 mm, B=24.3 mm, Raä 22:4

D=4.1 mm, B=37.6 mm, Raä 22:5 D=3.3, B=33.0 mm,

22:6 D=1.9 mm, B=27,3 mm, Raä 6 D=2.4 mm, B=25.3mm, Raä 24 D=1.9, B=18.0, Raä 11 D=1.9, B=24.3 och

slutligen Raä 31 D=1.1 mm, B=12.6 mm. Totalt har 60

mått tagits.

Tabell 4 Genomsnittsvärden för djup och bredd påhästhovar.

Table 4 Average depth and width of the

horsehoof figures (mm).

Med undantag av Raä 31 och Raä 22:4 är huggnings-djup och bredd relativt likartade. Morfologiskt avviker de

dock inte från de andra hästhovarna i nämnvärd omfatt-

ning. Det gör däremot Raä 22:6, som mycket tydligt avvi-ker från de övriga. Skillnaden framträder på ett markant

sätt om man gör ett överlägg av samtliga hästhovar (fig.

9). Fig. 9 A visar överlägget inklusive hästhoven från 22:6

Figur 7 Hästhovarna som ingår i studien.Figure 7 Analyzed horsehoof figures.

Figur 8 Mätpunkterna på hästhovarna.

Figure 8 Measurement points on the horsehoof figures.

MätresultatPå varje hästhov har tre mätpunkter använts; en på var-dera skänkel och en mittpå hoven (fig. 8) De variabler

som uppmätts är huggningsdjup och huggningens bredd.

Medelbredd för samtliga hovar är 25.6 mm och medel-djupet är 2.6 mm. Största bredd är 37.6 mm och minsta

12.6 mm. Största huggningsdjup är 4.1 mm och minsta

1.1 mm. De båda största måtten kommer från samma hov,


och fig. B utan. Vi kan alltså se att de morfologiska likhe-

terna är betydande, men med undantaget Raä 22:6 ochmöjligen också Raä 31, som är betydligt mindre än de

övriga även om återgivningen stämmer bättre med de öv-

riga hovarna än Raä 22:6. Som vi sett ovan avviker ocksåhuggningsdjupet - och bredden, hoven på Raä 31 är grun-

dare och smalare huggen än de övriga.

Mot bakgrund av ovan redovisade måttuppgifter ochhästhovarnas inbördes likhet finns det anledning att vara

öppen för möjligheten att samtliga kända hästhovar i

Askum socken, med undantag för Raä 22:6 och Raä 31,är inhuggna av samma individ.

Människofigurer

De sista bilderna i denna studie återfinns på Raä 65 ochRaä 67, båda på gården Rished. Avståndet mellan loka-

lerna är bara drygt hundra meter (fig 10). På båda loka-

lerna finner man bland annat människofigurer med ettsärpräglat utseende. De står på något som avbildats som

en böjd linje och med armarna sträckta över huvudet.

Händerna har bara tre fingrar. På Raä 65 finns två figurerav det här slaget och på Raä 67 en (fig 11). Studiematerialet

är således ganska begränsat, men samtidigt så intressant

att det bör ingå i undersökningen.

Figur 9 Sammanläggningsbilder av hästhovarna.Figure 9 Combined drawings of the horsehoof figures.

Figur 10 Karta över människofigurernas utbredning.Figure 10 Map showing the localities with human figures.

MätresultatetTre mätpunkter har använts, dels har varje ben mätts, delsden plattform som figurerna till synes står på (fig 12). Totalt

har 18 mått tagits. Medelvärde för samtliga figurer är 2.1

mm (huggningsdjup) och 23.7 mm (huggningsbredd).


även om det skulle vara den primära målsättningen.

Sammanläggningsbilden (fig 13) understryker också den

uppseendeväckande konturmässiga likheten. I det här fal-let anser jag att man med fog kan hävda att samma indi-

vid har framställt de tre människofigurerna, särskilt mot

bakgrund av det nära rumsliga sambandet. Några andrafigurer i det här utförandet finns inte i Askum socken och

inte heller, såvitt författaren känner till, någon annanstans

i Bohuslän.

Sammanfattning och diskussion

Av redovisningen ovan framgår att det finns goda skäl att

antaga att en individ framställt vagnarna, en individ

människofigurerna, och att hästhovarna med två undan-tag är framställda av en och samma person. Av olika skäl

som det leder för långt att redovisa här är det sannolikt att

de tre figurkategorierna har en relativt sen datering, vilketinnebär att de teoretiskt sett kan vara en och samma per-

son som framställt alla ristningarna, men min utgångs-

punkt är tillsvidare att det rör sig om tre olika individer.Antagandet stöds av att ingen av figurkategorierna före-

kommer på samma ristning som någon annan kategori.

Vilken betydelse får då undersökningens resultat i en

Figur 11 Människofigurerna som ingår i studien.Figure 11 Analyzed human figures.

Medelvärdena för människofigurerna är följande; Raä 65:1

D 2.4 mm, B 27.3 mm, Raä 65:2 D 1.8 mm, B 21.0 mm

och slutligen Raä 67 D 2.2 mm, B 23.0 mm.

Tabell 5 Genomsnittsvärden för djup och bredd påmänniskofigurer.

Table 5 Average depth and width of the human figures(mm).

Som synes är likheterna anslående. En sådan över-

ensstämmelse i huggningsteknik är svår att åstadkomma

Figur 12 Mätpunkterna på människofigurerna.Figure 12 Measurement points on the human figures.


Denne person kan ha varit en resande hövding, men också

någon med funktion som präst. Att ristaren överhuvud

taget var med på resan vittnar i alla händelser om att hantillhörde ett utvalt skikt i samhället.

Om ”Torsboristaren” rört sig över stora geografiska

avstånd tycks ”Askumristarna” ha rört sig inom ett betyd-ligt snävare rum. Camilla Olsson har nyligen i en studie

visat att det tycks finnas en samband mellan förtätningar

av hällristningar i Askum och de äldsta gårds - ochbytomterna (Olsson 2001 s 24 ff ). Det skulle kunna indi-

kera att de gamla gårdarna ligger på ungefär samma plats

som bronsålderns boplatser, ett förhållande som återkom-mer även på andra platser i Bohuslän (se t.ex. Lindman

1999). Detta förutsätter naturligtvis också att det finns en

nära relation mellan hällristningarna och bosättningarna.Om vi utgår ifrån att så är fallet finner vi att ”våra” ristare

i Askum bara förflyttat sig mellan två till tre bosättning-

sområden (förtätningsområden). Undantaget tycks varahästhovsristaren som möjligen rört sig över ett något större

område. Men som vi sett ovan är hästhoven vid Raä 31

troligen framställd av någon annan än ”vår” ristare, denavviker mycket tydligt från de övriga hästhovarna. Kan

Raä 31 exkluderas blir även hästhovsristarens rörelser i

landskapet betydligt mer begränsade, och omfattar endasttre områden. Om hypotesen att enskilda ristare kan kny-

tas till specifika ristningar speglar verkligheten kan vi få

en uppfattning om storleken på bronsålderns småskaligaterritorier eller brukningsenheter. Förutsättningen är att

ristaren bara agerat inom ett område som betraktats som

hans egen sociala sfär. Det är sannolikt dessa miniterritoriereller brukningsenheter som i samspel formerat det verk-

liga territoriet som i Askum konstitueras kring det cen-

trala slättområdet, inramat av rösen och hällristningar.

vidare bemärkelse? En näraliggande tolkning skulle kunna

vara att hällristningarna generellt framställdes av en sär-skilda person i bronsålderssamhället, personer med de eso-

teriska kunskaper som krävdes för den rituella bild-

framställningen. På annan plats i denna utgåva av in Situhar Kristian Kristiansen föreslagit att denna person tillhör

samhällets elit, att det faktiskt är hövdingen själv som hug-

ger in bilderna. Han stöder sig på de stora morfologiskalikheterna mellan några mycket särpräglade hällristnings-

skepp från period I-II. Skeppen återfinns framförallt på

ristningarna vid Torsbo i Kville socken men också på en-staka lokaler i Tanum. Samma typ av skepp återfinns dess-

utom vid Truehøjgård i Nordjylland. Samma person kan

således ha huggit in skeppen både i Bohuslän och i Jylland.

Figur 13 Sammanläggningsbild av människofigurerna.Figure 13 A combined drawing of the human figures.

66

Referenser

Arkeologisk Rapport 3 från Vitlyckemuseet. L. Bengtsson(Red). Tanum 1997.

Arkeologisk Rapport 4 från Vitlyckemuseet. L. Bengtsson

(Red). Tanum 1998.Arkeologisk Rapport 6 från Vitlyckemuseet. (in prep) L.

Bengtsson (Red) Tanum 2001.

Bengtsson, L. Hällristningarna i Askum socken, Bohuslän.I manus.

Högberg, T. 1995. Arkeologisk Rapport 1 från

Vitlyckemuseet. Hällristningar från Litsleby, Tegneby

& Bro i Tanum socken. Red. L. Bengtsson. Udde-valla.

Kitzler, L. 1998. Laborativ Arkeologi 10-11, s. 89-103.

Lindman, G. 1999. Allt på samma plats - om 6000 årsbebyggelse på en bohuslänsk bytomt. I in Situ. Göte-

borgs universitet, s. 51-64.

Olsson, C. 2001. Rörelser i landskapet. C-uppsats i arkeo-logi. Göteborgs universitet.

Langfærder og helleristninger

in situ 2000-2002, s. 67-80

Kristian Kristiansen, Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

Abstract”R”R”R”R”Rock arock arock arock arock art ships and long distance sea travt ships and long distance sea travt ships and long distance sea travt ships and long distance sea travt ships and long distance sea travels in Scandinaviaels in Scandinaviaels in Scandinaviaels in Scandinaviaels in Scandinavia”:”:”:”:”:

Long distance travels can be documented through the appearance of ”foreign” ships on local rock art

panels. Traveling chiefs were in this way documenting their visits, sometimes along with other

foreign motifs. This interpretation is based upon the observation that regional styles in ship carvings

were common, and thus allows for a documentation of their appearance outside their territory.

Furthermore, there is correspondence between person and carving in rock art, as it is immovable.

The period 1700-1400 BC was a time of maritime adventures, documented in rock art, leading to

the formation of a Nordic Bronze Age from 1500 BC, based upon highly developed and frequent

interactions throughout Scandinavia, much of it sea based.

”Men om nogen dødelig mand kan måle sig med mig

i rigdom, anser jeg for tvivlsomt, for det tog mig syvår og ikke så lidt møje og besvær at samle de skatte jeg

ejer og bringe dem hjem i mine skibe. Mine rejser

bragte mig til Cypern, Fønikien, og til Ægypten.Etiopere, Sidoner og Erember, jeg besøgte dem alle;

ja, selv til Libyen kom jeg.” (Menelaos til Telemakos i

Homers Odysseen, vers 80-85).

Helleristerens signatur

Rejsen var bronzealderns livsform, den var vejen til status

og berømmelse, den var forudsætningen for tilførslen af

metal. Skibet er havets transportmiddel, og har derfornaturligt nok været omgærdet af ritualer for at sikre en

lykkelig rejse. Derfor indtager skibet en overordnet

symbolsk rolle i bronzealderens forestillingsverden, somdet for nylig er påvist af Tore Artelius (1996 og 1998) og

Flemming Kaul (1998). Derfor havde høvdingesymbolet,

ragekniven, form som et skib under hele bronzealderen,derfor bar kvinden i yngre bronzealder et halssmykke med

skibe som en symbolsk beskyttelse, derfor sejlede solen på

et skib, og derfor fandt vigtige ritualer sted på skibe. Skibet

forbandt adskilte verdener, det overskred grænsen mellem

det fremmede og det hjemlige på alle niveauer - fra rejsenefter berømmelse til den sidste dødsrejse.

Men at eje og udruste skib var kun muligt for den

høvding der kunne skaffe sig krigere og arbejdskraft, kunneudruste skibet med mad, varer og roere. Og hvor gik så

rejsen hen? For at besvare det spørgsmål har forskningen

traditionelt studeret bronzerne - deres oprindelse ogspredning - for på denne måde at kortlægge forbindelses-

linierne mellem bronzealderens samfund. Ens genstande

fremstillet i samme værksted viser, at der fandtes en gan-ske langtrækkende kommunikation, selv af mindre

genstande (Kaul 1998:fig.85; Kristiansen 1998:87f.), mens

prestigevarer kunne rejse fra centraleuropa til Norden.Problemet med bronzerne er - hvem rejste - mennesker

eller genstande? Studier af begravelser hvor mænd eller

kvinder er begravet med deres personlige udrustning afsmykker eller våben har dog kunnet vise, at man opretholdt

direkte forbindelser - politiske alliancer - mellem høvdinge

som befandt sig 100-200 km borte (Jockenhövel 1991).Nogle gange antyder våben og personlige genstande, at

man kunne rejse over endnu længere afstande (Kristian-

sen og Larsson ms).

68 – Langfærder og helleristninger

Helleristningerne rummer imidlertid en skjult infor-

mation om rejserne og deres længde.Ristningerne er som

bronzerne fremstillet af håndværkere og kunstnere somnaturligvis fulgte tidens stil, men desuden ofte havde sin

eget personlige udtryk. Variationerne i fremstillingen af

helleristninger (og deres forbilleder) har ligesom bronzernevisse regionale eller lokale særpræg, nogle gange kan endog

en kunstners hånd identificeres (Bengtsson i dette num-

mer). Og helleristningerne flytter sig ikke, der er identitetmellem stedet og ristingen. Kunstneren fandtes på plads,

han var der. Finder man en fremmed ristning blandt de

lokale ristninger, så kan man være nogenlunde sikker på,at enten var risteren en besøgende, eller også var det en

lokal person som havde besøgt og tilbragt tid i det

fremmede hvor han havde lært sig en anden stil.Det er naturligvis vanskeligt for os idag at vide i hvor

høj grad helleristningernes fremstillinger og forenklinger

fulgte egne kunsteriske traditioner, og i hvilket omfang degengav traditioner i f.eks. skibsbygning. Da vi genfinder

den samme kronologiske udvikling af specielt stævnpartiet

på bronzer i Sydskandinavien og på helleristningerne mådette afspejle skibets virkelige udvikling (Kaul 1998:ch.6).

Grundkonstruktionen har dog utvivlsom været stort set

uforandret under hele bronzealderen - det er Hjort-springbådens konstruktion som har en meget lang konti-

nuitet bagud i tid, sådan som det fremgår af bl.a. Saga-

holmgravens skibsristninger (Goldhahn 1999). Men detfremgår også af enkelte tidlige ristninger gengivet med

plankekonstruktion (Högberg 1988: Tanum 22.2, fig. 76).

De regionale og lokale variationer må ligeledes tilskrivesvirkelige variationer i skibsbygningstradition, hvorimod

helleristerens fremstilling af disse kronologiske og geografi-

ske variationer kan variere fra plads til plads - fuldtudhugget skrog versus åbent konturhugget skrog, vertikal

spantemarkering versus horisontal plankemarkeing. Her

bliver der plads til den individuelle risters signatur, ligesomi dimensionering og huggeteknik.

Tesen er således at det ved et nærmere studium bør

være muligt at identificere besøgende høvdinge fra fjernebygder som ristede deres signatur i klippens gæstebog i

deres egen lokale stil, eller efterlignede det de havde set i

det fremmede når de kom hjem. Kan man identificere sti-

lens oprindelse, har man kortlagt rejsens længde. Det mest

berømte, og vanskelige eksempel, er naturligvis Kivik. Men

lad mig begynde med et par enklere eksempler, og førstsenere vende tilbage til Kivik.

Rejsens mål

Blandt Bohusläns mange ristninger findes der en gruppe

fra ældre bronzealders periode 1-2, indristet i et stort felt iTorsbo (Fredsjö, Nordbladh og Rosvall 1981: pl. 172-189).

Her finder man en lille gruppe skibe med et eget særpræg

- skibet er kort og kompakt, og rælingen er høj. Det ertydeligvis en lokal, variant af Rørbysværdets almene

skibstype fra periode 1-2. Men det findes sammen med en

lavere, lidt længere variant. Forskellen er så konsistent, atvi må regne med at de repræsenterer to skibstyper med

lidt forskellig anvendelse. Begge er fuldudhugget. Et af

skibene har en speciel detalje - en styråre som går skråtned mod kølen (Kaul 1998:fig. 46). Den nærmeste parallel

til præcist dette skib finder vi i Nordjylland, nærmerebestemt på en gravsten fra Truehøjgård i Himmerland

(Glob 1969:fig. 18a-f ). Her fandtes ingen lokal helle-

ristningstradition, kun én forklaring er mulig - høvdingenfra Torsbo i Bohuslän ristede her sin signatur for at markere

sit besøg. Alternativt, at stenen blev ristet under et besøg i

Torsbo og bragt med tilbage, for siden at blive gravlagtmed den vidtberejste hövding (den er ganske lille 27 x 17

cm). Og han ristede både den høje korte variant og den

lange, som hjemme i Torsbo. Begge skibe deltog altså irejsen (Figur 1). Vi ved fra yngre bronzealder at der fandtes

direkte forbindelser over Kattegat mellem Bohuslän og

Himmerland/Thy. En kvinde bar med sig sine smykkerunder periode 5 til Bohuslän fra Himmerland, og en

mandlig høvding fra Thy blev gravlagt i Bohuslän - hans

ragekniv er én blandt en serie lokalt fremstillede rageknivefra periode 4-5 (Kristiansen 1998:87 ff.). Nu er

Truehøjgård yderligere interessant ved, at det er en af de få

sluttede kontekster, hvor flere centrale ristningsmotiveroptræder sammen i forbindelse med en begravelse. Udover

de parvise skibe finder vi den falliske høvding/guddom

med markeret hoved som i Kivik, og på undersiden defuldt udhuggede fodtegn med tæerne markeret. Muligvis

Langfærder og helleristninger – 69

et Bohuslänsk træk? Den spanske forsker Marco Garcia

Quintela har i flere arbejder om indoeuropæisk mytologiog ristninger påvist, at fodsålerne var led i initiereringen

af en ny konge/høvding, som skulle betræde de udhuggede

fodsåler som led i kroningsritualet (Garcia 1999).Truehøjgård viser os således de tre centrale symboler for at

opnå høvdingestatus og muligvis guddommelig status –

rejsen, frugtbarheden/manddomen og det guddommeligesymbol på opnåelsen af høvdingestatus-fodsålerne. Defor

blev stenen begravet sammen med høvdingen, som et

vidnesbyrd over hans status og fortjenester.Langfærder med skib mellem Limfjorden og Bohus-

län hørte således til dagens orden for en høvding. Og vi

får hermed en antydning af en af skibssristningernesbetydninger - man ristede skib når man drog ud på

langfærd, eller når man nåede frem. Og når man kom

hjem med nye fremmede varer blev de nogle gange ristetogså. Klippen var høvdingens udstilling af sine bedrifter,

men også det sted man udførte ritualer for at sikre en

lykkelig færd. Og i døden blev skibet for nogle både sym-bolet på færden til dødsriget og et symbol på langfærdernes

høvdinge (Artelius 1996)

Men hvem besøgte Bohuslän? På en ristning fra Kvillefinder vi et skib hvor skroget er udfyldt med cirkel- eller

spiraludsmykning (Fredsjö, Nordbladh og Roswall 1981:

nr. 60 og 56). Dette er ganske unikt i Bohuslän, men er

karakteristisk for en gruppe skibe i Östergötland, mestberømt er skibet fra Ekenberg (Selinge 1989:160 ff ). På

samme risting i Kville finder vi også den eneste ristning af

fuldgrebssværd og økser i Bohuslän, igen motiver fra Öst-ergötland. Parallellen mellem denne risting og de

tilsvarende fra Östergötland er meget påfaldende, og kan

kun forklares med en besøgende høvding, eller enhjemvendt høvding fra et langvarigt besøg i Östergötland

med nyt skib og prestigevarer, som måske havde set

ristningen fra Ekenberg. Men høvdinge fra Bohuslän rejsteogså sydpå og, via besøg i Simris og Kivik, videre til Öster-

götland, hvor vi finder et par bohuslänske skibstyper helt

oppe i Uppland (Coles 2000:Plate 76 og 79). Ellers findervi naturligt nok tidlige skibsristninger af Östergötlandsk

type i Uppland, med de typiske skråt rejste, rette stævne

med dyrehoved, f.eks. i Boglöse (Coles 2000:Plate 84, 101og 142). Denne skibstype er iøvrigt nært beslægtet med

Wismarhornets skibsfigurer, og tilhører således periode 1-

2 (Kristiansen manus) (Figur 2). Det er på Boglöse-ristningen at vi også finder andre motiver der peget sydpå

til Kivik, nemlig en tredimenionalt ristet stridsvognscene

(Coles 2000,:Plate 78-79), sammen med et typisk syd-skandinavisk Rørbyskib og et skib med Östergötlandsk

stævn, alt fra periode 1-2. Også de trekantede afslutninger

Figur 1. Torsboristeren på rejse. Identiske ristninger fra Torsbo i Bohuslän (a) og Truehøjgård i Nordjylland (b), i typisk Sydvestscandinaviskestil. (a fra Fredsjö, Nordbladh og Rosvall 1981, b rentegnet efter Glob 1969). Forskellige skalaer.

Figure 1. The journey of the Torsbo carver. Identical carvings from Torsbo in Bohuslän (a) and Truehøjgård i Nordjylland (b), both in typicalSW Scandinavian style. Various scales.

a b


Figur 2. Østersø skibsristninger fra ældre bronzealder (periode 1/2). (Uppland rentegnet efter Coles 1999, Simris rentegnet efter Althin 1945,Östergötland rentegnet efter Nordén 1923, Wismarhornet efter Malmer 1981,). Forskellige skalaer.

Figure 2. Ship-carvings from the Baltic area, dated to the Early Bronze Age (period 1/2). Various scales.

Boglösa, Uppland

Simris, Skåne

Himmelstalund, Östergötland

Wismarhornet, Mecklenburg

(antagelig roret) er et Östergötlandsk træk, som vi genfin-

der på et par af skibene i Torsbo (Fredsjö, Nordbladh og

Rosvall 1981: planche 181) og på et enkelt skib på Åmøypå Jæren (Fett og Fett 1944:pl.16). Bronzealderens mari-

time høvdinge rejste langt og lærte af hinanden .

Bohuslänske høvdinge sejlede også videre nordpå tilSydnorge og Jæren under den tidlige bronzealder. Her fin-

der vi en særlig lokal skibstype (Åmøy og Nagtype) med

lodret rejste stævne og med bordplankerne vandret indristet(et plankebygget skib)(Figur 3a), en skibstype vi finder

hele vejen op langs den norske kyst, men da oftest med

lodrette spanter (Mandt 1991, bind 2: fig.12.42 og bind1: fig. 8.18; Sognes 1998:Plate VI-VII,Røkke og Plate XIV-

XV, Auran). Men på de samme felter på Nag og Åmøy

optræder også nye sydskandinaviske skibe af Rørbytype,

præcis i samme udformning som i Bohuslän (Fet og Fett

1941: planche 3 og 17-19)(Figur 3b). Det karakteristiskeafsluttende kølror overtog man på nogle af de lokale

skibsristninger, så samtidigheden hersker der ingen tvivl

om. Og et enkelt skib af Rørbytype blev ristet medbordplanker som den lokale tradition foreskrev (Figur 3b).

Sådanne fremmede skibe af sydvestnorsk tradition

optræder også enkeltvist i Bohuslän, f.eks. i ovennævnteTorsbo (Fredsjö, Nordbladh og Rosvall 1981: planche

184)(Figur 3a), i Tanum, hvor også Rørbyskibet med

bordplanker er med (Högberg 1988:fig.71, 76 og 78-79)– et vidnesbyrd om besøg af sydnorske høvdinge, der ristede

deres signatur i klippens gæstebog (Figur 3b). Til Öster-


götland nåede de også, for her finder vi et par fremmede

ristninger af Jærentype med vandrette bordplanker på

Ekenberg (Norden 1923:Tafel 38).Da de maritime høvdinge på Jæren havde lært sig at

bygge og riste skib i sydskandinavisk stil, sejlede de videre

nordpå og spredte de nye kundskaber om skibsbyggerkunstog metallurgi. Snart efter rister de deres signaturer over

jægerfolkets gamle ristninger i Bardal i Midtnorge – tre

store skib af Rørbytype med mange mandskabsstreger(Sognnes 1999:118), som imidlertid meget vel kan være

af Bohuslänsk type som i Hegne (Figur 3b). Man fortsætter

også her med at bygge de traditionelle fangstbåde, mentilføjer stævnpartier med dyrehoveder, som i Røkke

(Sognnes 1999:37).

Men rejserne gik også sydpå over Østersøen til Oder-ens munding, hvorfra man sejlede videre sydpå og

etablerede alliancer og handelskontakter med høvdinge i

Centraleuropa. Udgangspunktet for disse langfærder varunder den ældste bronzealder Simris og Kivik (Kristian-

sen manus).

Kivik, Simris og de rejsende høvdinge

Under periode 1 (fra 1700-1500 f.Kr.), specielt dens senere

del, etablerede høvdinge på Skånes syddøstkyst direkte

forbindelser til høvdinge i Centraleuropa. Det blevindledningen til en omfattende udveksling af varer og

viden, som skabte forudsætningen for den nordiske

bronzealder. Simris, som ligger ca. 20 km syd for Kivik,var på den tid udgangspunkt for sådanne rejser. Vi ser

resultatet på ristningerne – økserne, som tvillinge-

høvdingene bærer i deres procession, er importeret fraØstrig-Ungarn (Figur 4). Skibene er alle af periode 1 ty-

pen (Rørby), og på et af dem er de parvise importerede

økser afbildet ovenpå skibet, som igen er udrustet med

a

Figur 3. Sydvestnorske skibstyper med vandrette bordplanker risteti Bohuslän, og Bohuslänske skibstyper ristet i Sydvestnorge og Trøndelag(efter Fett og Fett 1945; Högberg 1988; Sogness 1998). Forskelligeskalaer.

Figure 3. Ship types from Southwestern Norway on carvings inBohuslän, Sweden (a), and ship types from Bohuslän on carvings inSouthwestern Norway (b). Various scales.

Amøy, Jæren

Tanum, Bohuslän

Amøy, Jæren

Amøy, Jæren

Tanum, Bohuslän

Hegre, Trøndelag b


ned til Ungarn under denne tid. Personlige smykke-

genstande, som ikke var handelsvarer, viser at ungarnske

høvdinge rejse nordpå for at etablere forbindelser(Rittershofer 1983), mens nordiske høvdinge sejlede over

Østersøen til Oderens munding og videre sydpå, som vi

har set. Når dette havde stået på i et par eller tre generatio-ner, havde man efterhånden tilegnet sig så megen ny viden,

både om metalstøbning, om nye guder og nye måder at

indrette samfundet på, at man til slut var klar til atsammenfatte alt det nye i en egen nordisk udformning,

sådan som det skete efter 1500 f.kr. Og et af centrene for

dette nye var de rejsende høvdinge fra Simris og Kivik.Men hvorfor rejste man, og hvad rejste man efter.

Hvad havde man at tilbyde i udbytte for metallet, som jo

flød alt rigeligere nordpå, og var den materielleforudsætning for at nordiske bronzestøbere kunne udvikle

sig til de dygtigste i Europa i løbet af nogle få generatio-

ner?Bronzealderen var rejsernes store tid, og Odysseus er

den arketypiske fortælling om rejsens betydning og dens

farer. Den var forudsætningen for berømmelse og velstand,og flerårige rejser var almindelige, som vi hører Menelaos

berette om for Telemakos i Odysseus:

”Men om nogen dødelig mand kan måle sig med migi rigdom, anser jeg for tvivlsomt, for det tog mig syv

år og ikke så lidt møje og besvær at samle de skatte jeg

ejer og bringe dem hjem i mine skibe. Mine rejserbragte mig til Cypern, Fønikien og til Ægypten.

Etiopere, sidoner og erember, jeg besøgte dem alle; ja,

selv til Libyen kom jeg” (Homers Odysseus: vers 80-85).

Det var dog ikke alene i bronzealderen man rejse,

rejsen har i alle førstatslige samfund været vejen til ære ogberømmelse for en høvding. Og det som kom fra det

fremmede – prestigevarer, metalstøbere, krigere, etc. –

havde altid en særlig magisk kraft og kunne sikre endnumere velstand og prestige til den høvding som kunne bringe

det til sit hus. Den amerikanske antropolog Mary Helms

har i flere bøger udforsket og beskrevet rejserne og detfremmedes betydning for at etablere og opretholde lokal

magt (Helms 1988, 1993 og 1998). Rejsen og krigen var

de to akser hvorom de mandlige medlemmer af høvdinge-

tvillingmandskabsstreger (Figur 5). Det fortæller os atdenne skibstype tilhørte tvillinghøvdingene, lykkeligt

hjemkommet fra rejsen (Althin 1945:Tafel 11). Dette spe-

cielle træk, tvillingmandskabstregerne, som også findes påRørbyskibet selv, genfinder vi på enkelte skibe i Bohuslän,

Östfold, Sagaholm (Figur 5). og det vidner om at

områderne stod i direkte forbindelse med hinanden. Deter således en sydvestskandinavisk skibstype, mens man i

Sydøstskandinavien lod stævnen pege fremad, som på

Wismarskibene og i Östergötland.Tvillingeøkseguderne introduceres således allerede i

periode 1, og er forbundet med regelmæssige rejser til

Centraleuropa, hvorfra man vendte hjem både medprestigevarer (bl.a. fuldgrebssværd og økser) og nye myter

og fortællinger (Kristiansen 1999). Vi kan således

rekonstruere en eller flere handelsruter fra Oder og videre

Figur 4. Parvise øksebærere og økser på Simrisristningen og deresforbilleder fra Østrig - Centraleuropa fra periode 1 (efter Althin 1945,Neugebauer 1988). Forskellige skalaer.

Figure 4. Pairs of axe carriers and axes on the Simris rock carving,and the period 1 axe prototype from Austria - Central Europe. Variousscales.


Figur 5. Skibsristninger med tvillingmandskabsstreger fra Rørbysverdet, Tanum, Östfold og Sagaholm. Nederst Simris med parvise importeredeøkser afbildet ovenpå skibet (efter Althin 1946; Goldhahn 1999; Bengtsson, Högberg og Ohlsson 2000; Østmo 1990; Vogt 2000, Glob 1969).Forskellige skalaer.

Figure 5. Ship carvings with twin crew lines from the Rørby sword, Tanum, Ostfold, and the Sagaholm grave. At the bottom the Simris carvingwith two imported axes above the ship. Various scales.

Onsøy, Østfold

Berget, Østfold

Tanum, Bohuslän

Tanum, Bohuslän

Rørbysværdet, Sjælland

Sagaholm, Småland

Simris, Skåne


slægternes liv drejede sig. Krigere drog ud med deres

høvdinge og nogle tog tjeneste i det fremmede, andre

vendte hjem igen og etablerede sig med den ære og pre-stige de bragte med sig efter at havde deltaget i en eventyrlig

og fremgangsrig ekspedition. Den høvding som havde rejst

ud, var jo kommet nærmere de forfædre som havde bragtde nye guder med sig for nogle generationer siden, og der-

for var de også blevet mere hellige. En rejse i rum var også

en rejse i tid, tilbage til oprindelsen, hvad enten den lå iCentraleuropa, i Kvik eller på Sjælland. Men rejsen gik ad

kendte ruter, i hvert fald til at begynde med. Gennem gif-

termål havde man etableret alliancer med høvdingene påden anden siden af Østersöen, og videre ned langs Oder.

Typiske distancer mellem sådanne allierede høvdinge-

dynastier var 100-200 km (Kristiansen 1998:fig. 206 og207). Via sådanne netværk af alliancer kunne høvdinge

og deres krigere rejse mange hundrede kilometer i

nogenlunde sikkerhed, hvad enten rejsen gik fra Trond-heim til Jæren, fra Bohuslän til Östergötland eller fra Simris

til Oderen og nogle gange videre sydpå, som vi skal se.

Rejsen havde også et materielt indhold. Den varforudsætningen for udvekslingen af varer man behøvene

for at opretholde de nye høvdingeslægter – bronze gik

nordud, mens rav gik sydpå. Nordens guld har man kaldtravet (Jensen 2000), og der er ingen tvivl om dets værdi.

Vi kan følge ravfundene under periode 1, fra Oder og

videre ned gennem Ungarn, Rumænien til Mykene ogKreta. Og i Ungarn havde man yderligere varer som

Minoerne og Mykernerne efterspurgte – veltrænede heste

til de mange stridsvogne, samt guld (Penner 1998). Et netaf velorganiserede transaktioner forbandt således Norden

med Middelhavet (Larsson 1997 og 1999; Engedal 2002).

Den nordiske høvding der som en Odysseus havde gjorthele rejsen til Middelhavet, set og forstået det nye og

anderledes, var allerede en legende når han vendte hjem,

specielt hvis han medbragte aldrig tidligere sete vidunderesom stridsvogn, nye kundskaber om støbning, vogn – og

skibsbygningskunst, måske vognbyggeren selv, samt

fortællinger om fremmede byer og guder, som hanovenikøbet kunne tegne eller riste. En sådan mand var

Kivikhøvdingen.

Billedheller og helleristninger - Kivikshistoriske betydning

Derfor rejste man et enestående monument for ham da

han døde. Men allerede inden havde han tegnet og risted

de motiver som siden kom på gravhellernee. De havde iårevis været genstand for besøgende høvdinges beundring,

når de fra nær og fjern gæstede Kivikhøvdingen for at høre

hans fortællinger og lære af hans tekniske færdigheder. Forteknisk specialkundskab og høvdingestatus var intimt

forbundne i bronzealderen, som i de fleste høvdinge-

samfund rundt om i verden. Derfor ser vi også forsøg påat efterligne motiverne fra Kivik over store dele af Syd-

skandinavien. Og billederne skabte en ny kunstart –

billedristningerne i klippen. Men man anvendte sig førstog fremmest af de passive symboler – hjul, skib, etc. – som

lettest lod sig overføre. Billedfrisernes scener oversteg hvad

man kunne overføre på klippens hårde overflade – mednogle få undtagelser. Og da blev resultatet næsten altid

ganske forrenklet.

Jeg skal ikke gå ind på en nærmere tolkning afbilledhellernes kosmologi, men blot nøjes med at

konstatere det som kan vides med en vis sikkerhed –

nemlig, at hellerne viser os to sider af gravlæggelsen – denaktive og den passive. De viser os ritualerne med

processioner, stridsvognskørsel, tyrekampe, musik

(lurblæserne), dans, og muligvis ofringer (alterscenen). Deøvrige heller viser os høvdingens vigtigste ejendele i

symbolsk, opsplittet eller arrangeret form. De parvise

kultøkser opstillet som i det minoiske Kreta, f.eks. vedbegravelsen på HagiaTriada frisen (Winther 2002:fig.9.7),

hans parvise skibe, de parvise hjul til to stridsvogne, og de

tilhørende parvise heste. Er dette en symbolsk ofringgennem afbildning?

Den parvise opstilling har sin modsvarighed i

gudeverdenen (tvillingguder) og i den polistiske organisa-tion af samfundet i form af tvillingehøvdinge, som

repræsenterede guderne (Kristiansen 1999). Hellernes

billedsprog viser os således, at man nu har optaget og skabten ny religiøs og politisk samfundsorden centreret om-

kring et nyt krigeraristokrati med tvillingehøvdinge og

guder med oprindelse på Kreta og det ægiske område. Bare


i Kivik finder vi den minoisk/mykenske ikonografi direkte

repræsenteret, som udtryk for personlige forbindelser og

rejser. Men indflydelserne i den materialle kultur varmange, lige fra drikkekar, stridsvogne og våben til

afbildinger af helleristningsskibet på med skrå mand-

skabstreger og et lille hoved i toppen. Inspirationen finderman muligvis på malede skibsfremstillinger på keramik

fra Ægina, som produceredes og eksporteredes til hele det

ægæiske område under perioden der modsvarer Nordensperiode 1 (Figur 6).

Fra Östergötland til Bohuslän og Jæren finder vi

indhuggede vidnesbyrd om at høvdinge herfra gæstede denberømte høvding i Kivik og forsøgte at efterligne dele af

hellernes magiske billedverden. Som jeg netop har

demonstreret så viser skibsristningernes lokale særpræg, athøvdinge fra disse områder – de maritime høvdinge-

dømmer i Sydskandinavien - stod i regelmæssig kontakt

med hinanden. Eksemplerne kan naturligvis udvides tilogså at omfatte andre motiver, bl.a. med udspring i Kivik.

På en ristning i Boglöse, Uppland, finder vi en stridsvogn-

fremstilling og et skib i typisk sydvestsvensk periode 1 stil,og et lignende karakterisk totalhugget periode 1 skib af

sydvestsvensk type findes tæt ved det langt senere

Brandskogskib. Gæster fra Simris eller muligvis Bohuslänhar her ristet deres signatur i klippen. Også i Kville besøgte

man Kivik og Simris, for her finder vi stridsvognscener,

men først og fremmest den typiske parvise afbilding af defireegede stridsvognhjul fra Kivik, f.eks. på Solbräcke (Fred-

sjö. Nordbladh og Roswall 1981: nr. 43-44). De findes

flere andre steder bl.a. på Ven, men også den specielleungarnske hjultype med en ekstra ring fra Wismarhornet

Figur 6. Periode 1/2 skibtegninger fra Middelhavet til Norden.Stiliseret skibsgengivelse på lerkar fra den lille ø Aegina, som underbronzealderens periode 1 producerede keramik til hele det ægeiskeområde. Skibstypen er minoisk og genfindes i naturalistisk form påThera freskoerne (Marinatos 1988:Fig.35). Bemærk den indrulledestævn med dyrehoved, som også findes på flere af de nordiske skibs-ristninger fra samme tid (b), og så naturligvis de skråtstilledemandskabsstreger med prikhoved, som vi ligeledes genfinder på desamtidige nordiske fremstillinger på bronzer og helleristninger, her iudvalg (a). (efter Lindblom 2000; Østmo 1990; Bengtsson, Högberg ogOhlsson 2000, Malmer 1981 og Kaul 1998). Forskellige skalaer.

Lerkar fra Aegina, Grækenland

Rørbysværdet, Sjælland

Wismarhornet, Mecklenburg

Leonardsberg, Östergötland

Berget, Østfold

Tanum, Bohuslän

Figure 6. Ship-drawings dated to the Bronze Age Period 1/2, fromthe Aegean to the Nordic Countries. At the top a ship on a ceramic vesselfrom the Aegean, showing the Minoan type of ship. Notice the sternwith an animalhead turned towards the ship, just as on many rockcarvings in the Nordic countries (b). Notice also the crew lines with therounded heads as also found on contemporary ship drawings on bronzesand on rock carvings in the Nordic countries (a). Various scales.

a

b


de centrale hellristningsrområder i Skandinavien, bl.a.

Aspeberget i Tanum (Milstreu og Prøhl 1996:70), Leirfall,

Stjørdal I Trondheim (Sogness 1999:50) og Ekeberget,Östergötland (Norden 1923:fig. 14). Det viser mere end

noget andet, at ritualerne var forstået og optaget lokalt,

men tydeligvis bare i de centrale bygder. Samme proces-sion af unge mænd i en karakteristisk positur finder vi

også på den store fresco på Thera fra minoisk tid tidligt

17. Årh. F.Kr (Marinatos 1988:60). Udover strids-vognmotivet og processionerne vil jeg fremhæve de par-

vist afbildede periode 1 skibe, som en efterligning af Kivik-

gravens motivverden. I flere tilfælde findes motivet på grav-

Figur 7. Tvillingskibe fra periode 1/2 på gravheller fra Haga, Jæren og Järrestad ved Simris, samt på helleristning fra Simris (efter Fett og Fett1945; Althin 1945). Endnu et eksempel på den ikonografiske påvirkning fra Kivik under denne formative periode. Forskellige skalaer.

Figure 7. Twin ships from period 1/2 on slabs from graves at Haga, Norway, and Järrestad, Sweden. The same motive on the rock carving atSimris in Scania. Another example of the iconographic influence from the Kivik grave in this formative period. Various scales.

er indristet på Krapperupstenen (Althin 1945: Abb, 61

og 63). Når dette hjulkors anvendes som krop for spyd-

bæreren, får vi en datering af disse figurer til periode 1også (Högberg 1988: fig. 58, 54-55). Klintastenen på

Öland efterligner ligeledes dele af Kivikmovtiverne (Rands-

borg 1993: fig. 39), og den særlige udformning afmandskabet her, med tydeligt aftegnede krop og rundt

hoved, finder vi igen på enkelte skibsristninger i Bohuslän

i Kville (Fredsjö, Nordbladh og Roswal 1981: nr. 63. s.74) og vidner igen om høvdingenes lange og hyppige rejser.

Men mest karakteristisk er processionen af armløse

kappeklædte mænd fra Kivikhellen, som vi genfinder i alle

Haga, Jæren

Järrestad, Skåne

Simris, Skåne


Procession af hkappeklædte øvdinge (Kivik)

Solmand med høj hals (Uppland)

Plankebåd (Sydvestnorge)

Trefingrede gud (Wismar)

Tvillingehøvdinge (Simris)

Skråt rejste, rette stævne (Östergötland)

heller (på Jæren og i Järrestad) i andre tilfælde på normale

helleristninger, men her er sammenhængen sværere atdokumentere (Figur 7). Det er atter tvillinggudernes og

tvillinghøvdingenes symbolik og deres tilknytning til

langfærder der manifesteres. Centrum for ristningerne og rejserne var nogle

udvalgte områder i Skandinavien, som havde specialiseret

sig i skibsbyggeri og lange sørejser. Dette var også en

krævende specialitet, som ikke alle kunne deltage i (Kvalø

2000). Herfra forsynede man siden sit omland mednyheder og varer. Datidens maritime høvdingedømmer lå

der, hvor vi finder de fleste og mest komplicerede ristninger,

først og fremmest skibsristninger – fra Uppland, via Öst-ergötland, til Kivik og Simris, derfra videre til Bohuslän/

Östfold, Sydnorge, Jären, Bergen og Trondheim. I Dan-

mark deltog man også i skibsrejserne, men uden at riste

Figur 8. Et helleristningsfelt med forslag til ”fremmede” indslag, Tanum Raä 25 (pa bilde fra Vitlycke Museum).

Figure 8 A rock carving in Tanum, Bohuslän, Sweden, with suggested ”foreigin influence”.


(antagelig malede man i stedet på husvæggene). Derfor er

det sværere at lokalisere de maritime høvdingedømmer her.

De danske skibsristninger på løse blokke er såledesantagelig vidnesbyrd om besøg af høvdinge fra Syd-

skandinavien.

Vi kan således vise hvorledes Kivikhellernes billed-verden spredtes ud over Sydskandinavien, og ved at studere

de regionale og lokale særpræg i udformningen af skibene

af Rørbytype, som Flemming Kaul meget rigtigt har setomfatter langt flere ristninger end tidligere antaget (Kaul

1998), kan vi ydeligere finmaske nettet af rejser op og ned

langs de svenske og norske kyster, over Kattegat ogÖstersøen. En ufattelig aktivitet, og altsammen under peri-

ode 1 og periode 2 (formodenligt dens ældre del), den

mest ekspansive og kómmunikative epoke underbronzealderen. Det forklarer også hvorfor og hvordan den

nordiske bronzealderkultur kunne skabes og opretholdes,

gennem stadige rejser og udvekslinger af mennesker, varerog fortællinger gennem 1000 år.

Fortsatte rejser sydpå

I yngre bronzealder fortsatte rejserne sydpå, nu ad andreruter, og her finder vi også direkte vidnesbyrd om personlige

kontakter, bl.a.til Val Camonica i Alperne, hvor man ristede

et for Norden helt fremmed motiv, som imidlertid ogsåfindes indristet på en randsten fra Storhøj i Midtjylland

(Glob 1969: fig. 115 og fig. 169), og intet lignende mellem

de to områder. Et vidnesbyrd om, at lange personlige rejserhørte til dagens orden også under yngre bronzealder. Rejsen

gik videre til Bohuslän for her findes der også direkte

motivparalleller til Val Camonica (Glob 1969:fig.174,Askum RAÄ nr. 22:1, Arkeologisk rapport 3). Enkelte fund

af nordiske kvindesmykker fra den samme del af Europa

underbygger disse forbindelser (Sprockhoff og Höchmann

1979:Taf. 323), som var led i en massiv formidling af nyeimpulser fra Italien til Norden under period 5 (Kristian-

sen 1998:ch.5.3; Bartoloni 1998: fig.40).

Også på Vestlandet i Norge, i Kyrkje-Eide, finder vien særegen billedhelle (Mandt 1991:fig.12.41), som har

sin nærmeste parallel på stelaer fra den iberiske halvø fra

yngste bronzealder (Gamito 1988: 246, No 29), hvor deriøvrigt findes andre lighedspunkter til sydskandinaviske

helleristninger (Celestino-Perez 2002). En gravhelle fra

Rishaug i Trøndelag med en stor halskrave (Sognnes1999:113) har sine næmreste paralleller i Val Camonica

(Briard 1987:20), og det gælder også visse karakteristiske

menneskeristninger (Sognnes 1999:91; Briard 1987:154).Listen over sådanne direkte personlige forbindelser

kunne gøres længere, men vi må også regne med at man

simpelthen efterlignede motiver fra importerede bronzer,og muligvis græske vaser (Winther 2002), eller udskæringer

i træ (Nordbladh 2001). Mændene fra helleristningerne

der løfter spydet højt med begge arme, sommetider to per-soner (Larsson 1996:fig. 18 og fig.36-38), viser en

ritualiseret og formaliseret frembæring, som også anvendtes

i Grækenland under arkaisk tid (Gods and Heroes:182),mens den sene bronzealders stævnafslutning med et rundt

hoved med to ører eller mund efterligner tilsvarende hov-

eder der afslutter grebet på italienske knive fra Villanovakulturen.

Summen af motiver der overføres er så omfattende, at

det ikke kan forklares med tilfældige lån. Det er resultatetaf systematiske rejser på eliteniveau og den dermed

forbundne overførsel af nye ritualer, billeder og myter som

karakterisert hele bronzealderen.


Litteratur

Althin, C.-A. 1945 Studien zu den bronzezeitlichenFelszeichnungen von Skåne. I-II. Glerup, Lund ogMunksgård, København.

Artelius, T. 1996 Långfärd och återkomst – Skeppet i

bronsålderns gravar. Riksanatikvarämbetet Arkeo-logiska Undersökningar, Skrifter 17, Kungsbacka.

Artelius, T. 1998 Skeppsformade gravar I södra Sverige –

Om projektion av religiösa och sociala menings-innehåll I begravningstraditioner. I T. Løken (red.):

Bronsalder I Norden – Regioner og interaksjon. Foredragved det 7. Nordiske bronsealdersymposium I Rogaland31.august-3 september 1995. Arkeologisk Museum

Stavanger.

Bartoloni, G. 1998 Ancora sulle urne a capanna rinvenutein Italia:nuovi dati e vecchi problemi. I Schauer, P.

(red.): Archäologische Untersuchungen zu denBeziehungen zwischen Altitalien und der der ZoneNordwärts der Alpen während der frühen EisenzeitAlteuropas. Universität Regensburg. Rudolf Habelt,

Bonn.Bengtsson, L. Högberg, T. & Olsson, C. 2000 Arkeologisk

rapport 5, Vitlycke museum. Världsarvs-områdetscentrala del och Grebbestad. Vitlycke Museum.

Briard, J. 1987 Mythes et symboles de l´europe preceltique.Les religions de l´age du bronze (2500-800 AV.J.C.)Edition Errance.

Celestino, S. Perez 2001 Estelas de guerrero y estelasdidademadas. La precolonizacion y formacion delmundo Tartesico. Bellatera arqueologia., Barcelona.

Coles, J. 2000 Patterns in a Rocky Land. Rock Carvings inSouth-West Uppland, Sweden. Volume 1-2. AUN 27,

Uppsala.Engedal, Ø. 2002 The Nordic Scimitar. External relations

and the creation of elite ideology. BAR International

Series 1050. Oxford.Fett, E. & Fett, P. 1941 Sydvestnorske hellristninger.

Rogaland og Lista. Stavanger Museum, Dreyers

Grafiske Anstalt.

Fredsjö. Å with Nordbladh, J. & Rosvall, J. 1981

Hällristningar Kville härad i Bohuslän, Kville socken.Del 1 och 2. Studier i nordisk arkeologi 14/15.Fornminnesforeningen i Göteborg i samarbete med

Göteborgs arkeologiska musem och Institutionen för

Arkäologi., Göteborgs Universitet.Gamita, T. J. 1988 Social Complexity in Southwest Iberia

800-300 B.C. The Case of Tartessos. BAR International

Series 439. Oxford.Garcia, M. Quintela 1999 Mitologia y Mitos de la Hispania

Preromana III. Madrid, Akal.

Glob, P.V: 1969 Helleristninger i Danmark. JyskArkæologisk Selskabs Skrifter, Bind VII. Århus.

Gods and Heroes of the Bronze Age 1998 Europe at theTime of Ulysses. 25th Council of Europe ArtExhibition.

Goldhahn, J. 1999 Sagaholm-hällristningar och gravritual.Studia Archaeologica Universitatis Umensis 11.Umeå.

Hauptman Wahlgren, K. 2000 The Lonesome SailingShip. Reflections on the Rock-Carvings of Sweden

and Their Interpreters. Current Swedish ArchaeologyVol. 8.

Helms, M. 1988 Ulysses Sail. An Ethnographic Odyssey ofPower, Knowledge, and Geographical Distance,Princeton University Press.

Helms, M. 1993 Craft and the Kingly Ideal:Art, Trade,and Power. Austin:University of Texas Press.

Helms, M. 1998 Access to Origins. Affines, Ancestors andAristocrats. University of Texas Press, Austin.

Högberg, T. 1988 Hällbilder på Aspberget. Strömstads

Tidning Tryckeri AB.Jockenhövel 1991 Räumliche Mobilität von Personen in

der mittleren Bronzezeit des westlichen Mitteleuropa.

Germania 69Kaul ,F. 1998 Ships on Bronzes. A Study in Bronze Age

Religion and Iconography.

PNM Studies in Archaeology & History Vol 3, 1.Copenhagen.

Kristiansen, K. 1998 Europe before History. Cambridge

University Press.


Kristiansen, K. 1998 Mellem centrum og periferi.

Bohuslän I bronzealderen. I Bronser. BronsåldersfyndI Göteborg och Bohus län. Bohuslän Museum.

Kristiansen, K. 1999 Symbolic structures and social

institutions. The twin rulers in Bronze Age Europe. I

Gustavsson, A. & Karlsson, H.(red.): Glyfer ocharkeologiska rum – en vänbok til Jarl Nordbladh.Gotarc Series A, vol. 3. Göteborg.

Kristiansen, K. manuskript. Kivik og den nordiskebronzealders begyndelse.

Kristiansen, K. og Larsson, T. bogmanus The long journey.Symbolic transmission and social transformation inBronze Age Europe

Kvalø, F. 2000 Oversjøiske reiser fra Sørvest-Norge tilNordvest-Jylland i eldre bronsealder. En drøftning ommaritim realisering og rituell mobilisering. Hoved-

fagsopgave i arkeologi ved Universitetet i Oslo.

Larsson, T. B. 1997 Materiell kultur och religiösa symboler.Arkeologiska studier vid Umeå Universitet 4.

Larsson, T.B. 1999 The Transmission of an elite ideology-

Europe and the Near East in the second millenniumBC. I Goldhahn, J. (red. ): Rock Art as SocialRepresentation. BAR International Series 797.

Oxford..Lindblom, M. 2000 Krukor som märks. Hellenika Nr.

91.

Malmer, M. 1981 A Chorological Study in North EuropeanRock Art. Antikvariska Serien 32, Stockholm.

Mandt, G. 1991 Vestnorske ristninger i tid og rom.Kronologiske, korologiske og kontekstuelle studier. Bind1 og 2. Bergen, Manuskript.

Marinatos, N. 1988 Kunst und Religion im alten Thera.Zur Rekonstruktion einer bronzezeitlichen Gesellschaft.Athen.

Milstreu, G. & Prøhl, H. 1996 Dokumentation ochregistrering av hällristningar i Tanum. No 1 Aspeberget.Tanums Hällristningsmuseum Underslös. Scan-

dinavian Society for Prehistoric Rock Art.

Nordbladh, J. 2001 Italienska träskulpturer somhällristningsfigurer. Adoranten, Årsskrift 2001.

Neugebauer, J.-W. 1988. Die Bronzezeit im ostenÖsterreichs. Wien.

Norden, A. 1923 Felsbilder der Provinz Ostgotland inAuswahl. Werke der Urgermanen,. Folkwang-Verlag

Hagen und Darmstadt.Penner, S. 1998 Schliemanns Schachtgräberrund under

der europäische Nordosten. Studien zur Herkunft der

Mykenischen Streitwagenausstattung. SaarbrückerBeitrage zur Altertumskunde, Band 60. Dr. Rudolf

Habelt Verlag, Bonn.

Randsborg, K. 1993 Kivik. Archaeology & Iconography.Acta Archaeologica, vol. 64,1. København, Munks-

gård.

Rittershofer, K.-F. 1983 Das Hortfund von Bühl und seineBeziehungen. Ber. Der Römisch-Germanischen

Kommission 64. Mainz

Selinge, K.G. 1989 Östergötland. I Jansson,S.; Lundberg,E.B. & Bertilsson, U. (red.): Hällristningar ochHällmålingar i Sverige. Forum.

Sogness, K. 1999 Det levende Berget. Tapir forlag,Trondheim.

Sogness, K. 1998 Prehistoric Imagery and Landscapes. RockArt in Stjørdal, Trøndelag, Norway. Manuscript.

Sprockhoff, E. & Höchmann, O. 1979 Dei gegosseneBronzebecken der jüngeren nordischen Bronzezeit.Römisch-Germanisches Zentralmuseum, Mainz.

Thedéen, S. 2002 På resa genom livet och landskapet –

tankar kring bronsålderns skeppssymbolik. I

Goldhahn, J. (red.): Bilder av bronsålder – etseminarium om förhistorisk kommunikation. Acta

Archaeologica Lundensia, Series in 8; No. 37.

Almqvist & Wiksell International, Stockholm.Vogt, D. 2000 Helleristninger i Onsøy, Fredriksstad

kommune, Østfold. Varia 50. Oldsakssamlingen, Oslo.

Winter, L. 2002 Relationen mellan Medelhavsområdetsoch Sydskandinaviens bildvärdar. I Goldhahn, J.

(red.): Bilder av bronsålder. Acta Archaeologica

Lundensia, Series in 8, No. 37. Almqvist & WicksellInternational, Stockholm.

Østmo, E. 1990 Hellristninger av sørskandinaviske formerpå det indre Østlandet. Fylkene Buskerud, Akershus,Oslo, Oppland og Hedmark. Universitetets Old-

sakssamling Skrifter, Ny Rekke Nr. 12. Oslo.

Hällristningar under vatten?Kommentarer till en studie över landskapsutveckling och strand-förskjutningsförlopp i Tanum

Abstract”R”R”R”R”Rock carock carock carock carock carvings under water? Comments on a study of the landscape devvings under water? Comments on a study of the landscape devvings under water? Comments on a study of the landscape devvings under water? Comments on a study of the landscape devvings under water? Comments on a study of the landscape development and shorelopment and shorelopment and shorelopment and shorelopment and shorelineelineelineelineeline

displacement in displacement in displacement in displacement in displacement in TTTTTanumanumanumanumanum”:”:”:”:”:

A pollen analytical investigation with the aim to reconstruct the environment in the Tanum area

during the Bronze and Iron Ages, has reached the conclusion that the shore in the area was at 25

meters above present day sea level until 500 BC (Svedhage 1997). If this is correct, a major part of

the rock carvings in the area must be younger than the Bronze Age, the previously assumed age.

Here, a critical evaluation of the Svedhage investigation is presented, pointing out that the dating

of the layers in the lake Grundevatten in Tanum, central in the Svedhage argumentation, can not

be maintained. This as the dating is not based on 14C datings of the sediment in the lake but on

datings transferred from two other localities 140 and 180 km away. New investigations to determine

the Bronze Age shore line are proposed and until such have confirmed the conclusions drawn by

Svedhage they must be regarded as highly uncertain.

in situ 2000-2002, s. 81-95

Sten Ekman, Arkeologiskt Naturvetenskapligt Laboratorium, Göteborgs universitet

1. INTRODUKTION

1997 publicerades resultatet av en studie vars mål var attrekonstruera miljöförhållanden under främst bronsålder

och järnålder i det hällristningstäta Tanumsområdet i Bo-

huslän. Studien bestod i biostratigrafiska undersökningarav sedimentära lagerföljder från tre olika lokaler. Alltse-

dan sin publicering har denna studie diskuterats flitigt och

vid ett flertal tillfällen uppmärksammats av massmedia.Att arbetet blivit så omdebatterat beror främst på följande

slutsatser:

”för mellan 2.600 och 2.800 år sedan låg alla områdensom idag är belägna under 25 meter över nuvarande

havsyta, under havsytan. Detta innebär att i stort sett

hela Tanumslätten låg under vatten fram till slutet avbronsåldern” samt: ”Med dessa värden som utgångs-

punkt, bör havsytan i området legat ca 15 meter över

nuvarande havsyta strax före Kristi födelse.” (Svedhage,1997, sid. 9)

Dessa slutsatser är ett ordentligt underkännande av

dominerande föreställningar bland arkeologer om åldernpå många av Tanums hällristningar samt landskapsbilden

i Tanum under bronsåldern. Rapportens fullständiga titel

är: Svedhage, K. 1997. Specialundersökning av världsarv-

sområdet Tanum – Delrapport III. Tanumslätten med om-givning – En studie baserad på pollen och diatoméanalys.Tanums socken, Tanums kommun. Bohusläns museum.

Rapport 1997:13.På uppdrag av Göteborgs Universitet och Västra Göta-

lands länsstyrelse har jag som kvartärgeolog och pollen-

analytiker gått igenom rapporten för att ge personliga syn-punkter över utnyttjad metodik och dragna slutsatser.

Kommentarerna sorteras under följande rubriker:

2.1. Datering av lagerföljden från Grundevattenmed hjälp av pollenstratigrafiska korrelationer

2.1.a. synpunkter angående valda

korrelationsstratigrafier2.1.b. synpunkter angående valda nivåer för

korrelation

2.1.c. synpunkter på erhållen sedimenttillväxt-kurva

2.2. Datering av lagerföljden från Grundevatten

med hjälp av AMS 14C mätningar.2.3. Datering av lagerföljderna från Knäsmyr och

Valeberg med hjälp av pollenstratigrafisk

korrelationer

82 – Hällristningar under vatten?

2.3.a. synpunkter angående valda

korrelationsstratigrafier

2.3.b. synpunkter angående valda nivåer förkorrelation

2.4. Datering av lagerföljden från Knäsmyr med

hjälp av AMS 14C mätningar2.5. Isoleringsindikatorer i Knäsmyrstratigrafin

2. KOMENTARER PÅ STUDIE ÖVERLANDSKAPSUTVECKLING OCHSTRANDFÖRSKJUTNINGSFÖRLOPPI TANUM.

2.1. Datering av lagerföljden frånGrundevatten med hjälp av pollen-stratigrafiska korrelationer

2.1.a. synpunkter angående valdakorrelationsstratigrafierI den omdiskuterade rapporten (Svedhage, 1997) redovi-

sas biostratigrafiska analysresultat från lokalerna Grunde-

vatten (97 m ö h), Knäsmyr (25 m ö h) respektive Vale-berg (4 m ö h). Överlägset mest arbete har nedlagts på en

pollenanalytisk studie av en 5,6 meter lång lagerföljd (stra-

tigrafi) från Grundevatten. Från denna är 85 nivåer ana-lyserade på sitt polleninnehåll, i vilka mer än 1000 pollen

räknats i 82 av dem och mer än 1500 pollen i 65 av dem.

Med hjälp av dessa data har en rekonstruktion avvegetationsutvecklingen i Tanumsområdet gjorts. Baserat

på biostratigrafiska studier av material från lokalerna Knäs-

myr och Valeberg har strandförskjutningsförändringaruttolkats.

Grundevatten ligger på en relativt hög nivå i landska-

pet vid kanten av världsarvsområdet Tanum. Valet av dennalokal för tolkning av områdets vegetationsutveckling är

inte angivet i rapporten. Det är dock relativt lätt att ana

orsaken till valet av den typ av lokal Grundevatten repre-senterar. Sjöar i höjdområden ovanför de stora lerslätterna

innehåller normalt långa gyttjesekvenser avsatta under

större delen av efteristiden (Holocen). Dessa är speciellttacksamma för detaljerade studier av regional vegetations-

utveckling under längre tidsavsnitt. I sedimentations-

bassänger på låga nivåer i landskapet har, på grund av

strandförskjutningshistoriken, marina sediment avsattsunder en stor del av Holocen. De marina sedimenten är

mindre lämpade eller ibland direkt olämpliga för detalje-

rade studier av exempelvis människans påverkan på vege-tationen. I organiska sedimentsekvenser överlagrande de

marina sedimenten är dessutom störningar, lagerluckor

(hiatus) och förändringar av sedimenttyp relativt vanligtförekommande i lagerföljder från låga nivåer i landskapet.

Svedhage tidsbestämmer stratigrafin från Grundvatten

genom att jämföra den med två tidigare publicerade 14C-daterade pollenstratigrafier:

”Referensdiagrammet från Grundevatten uppvisar ett

resultat som är lätt att korrelera med resultaten fråntidigare utförda pollenanalyser i Syd- och Västsverige.

Analyser från Bohuslän, som spänner över längre tids-

rymder saknas. Zoneringen av diagrammet frånGrundevatten är utförd genom korrelation med de av

Digerfeldt (1977, 1982) presenterade analyserna från

Flarken och Sämbosjön. På så vis har 15 stycken kol-14 daterade lednivåer erhållits. Dateringarna är tradi-

tionella kol-14 dateringar” (Svedhage, 1997, sid. 5).

KKKKKommentar 1:ommentar 1:ommentar 1:ommentar 1:ommentar 1: När Svedhage skriver att det saknas analy-ser som spänner över längre tidsrymder, menar han att14C-daterade pollendiagram som täcker längre tidsrym-

der inte förekommer från Bohuslän. Ett flertal odateradepollenstratigrafier från senglacial tid fram till nutid före-

kommer från landskapet. Fries (1951) har presenterat flera

detaljerade diagram från mellersta Bohuslän. Med hjälpav dessa får man en god uppfattning om den variations-

bredd som finns mellan pollendiagram från lokaler nära

varandra och dessutom relativt nära Tanumsområdet. Frånnorra Bohuslän förekommer detaljerade diagram täckande

tidigare delen av Holocen (Hessland, 1949).

14C-daterade bohuslänska pollenstratigrafier somtäcker tidigare delen av Holocen finns redovisade från

Kolbengtserödssjön och Vassbosjön i Perssons (1973)

strandförskjutningsstudie från mellersta Bohuslän. Bohus-länska pollenstratigrafier publicerade före 1997 där senare

delen av Holocen är 14C-daterad, finns från lokalerna

Kollungerödsvatten på Orust (Dennegård & Jansson,

Hällristningar under vatten? – 83

1987), Granvattnet (Ekman & Lennartzon, 1993, date-

ringar i Ekman 1996) och Smedseröds mosse (Ekman,

1996) nära Stenungssund. Senare presenterade 14C-date-rade pollenstratigrafier förekommer från Häljerödssjön

(Ekman, 1999) och Romsvatten (Ekman, 1998).

KKKKKommentar 2:ommentar 2:ommentar 2:ommentar 2:ommentar 2: Det saknas uppgifter om ifall samtliga an-givna nivåer är korrelerade med båda stratigrafierna, eller

om vissa nivåer endast korrelerats med Flarken och andra

med Sämbosjön. Antar man det senare alternativet, vilketförmodligen är fallet, är det intressant av veta orsaken till

valet av korrelationslokal.

KKKKKommentar 3:ommentar 3:ommentar 3:ommentar 3:ommentar 3: Avståndet från Grundevatten till de förkorrelationer utvalda lokalerna är stort. Avståndet till sjön

Flarken öster om Kinnekulle i Västergötland är c. 14 mil i

östlig riktning. Avståndet till Sämbosjön nordöst om Var-berg i Halland är c. 18 mil i sydsydöstlig riktning.

KKKKKommentar 4: ommentar 4: ommentar 4: ommentar 4: ommentar 4: Vegetationsutvecklingen under senare de-

len av Holocen i nordvästra Europa beror på ett komplextförhållande mellan faktorer som mänsklig påverkan, sen

invandring (av bland annat gran, avenbok och bok), kon-

kurrens mellan växter samt förändringar av jordmån (eda-fiska förändringar) och klimat. Svedhages korrelationer

förutsätter synkron vegetationsutveckling i en stor del av

sydvästra Sverige, dvs att den sammanlagda påverkan avnämnda faktorer orsakade förändringar vilka inträffade

samtidigt inom området. Det är dock naturligt att anta ej

helt likartade vegetationshistorier för omgivningarna runtlokalerna Grundevatten, Sämbosjön och Flarken. Detta

antagande baseras här på att lokalernas läge i viss mån

skiljer sig i förhållande till de vegetationszoner som före-kommer i södra Sverige.

Tanumsområdet ligger vid den nemorala lövskogs-

regionens norra och östra gräns mot den södra barrskogs-regionen. Den nemorala lövskogsregionen löper som ett

smalt band längs den svenska västkusten och karakterise-

ras av att granskog här ej förekommer spontant (Sjörs,1971). I den del av den nemorala lövskogsregionen där

Tanum ligger, är ek dominerande skogsbildare. Denna del

benämns även som den västsvenska ekskogsregionen(Lindquist, 1959).

Sämbosjön ligger inom den nemorala lövskogs-

regionen nära den västliga gränsen för spontan granskog.

Lokalen ligger på gränsen mellan den av ek dominerade

delen av regionen och en sydligare av bok dominerad del

(bokskogregionen, Lindquist, 1959). Utbredningen avbokskog under senare delen av Holocen påverkade i hö-

gre grad landskapet runt Sämbosjön än landskapen runt

Grundevatten och Flarken.Flarken ligger inom den södra barrskogsregionen

(Sjörs, 1971), öster om den östliga utbredningsgränsen

för västliga arter som klockljung och myrlilja. Stratigrafinfrån Flarken avspeglar således vegetationsutvecklingen

inom en mer kontinentalt präglad region än vad som är

fallet med den kustnära lokalen Grundevatten. Utbred-ningen av granskog under senare delen av Holocen påver-

kade i högre grad landskapet runt Flarken än landskapen

runt Grundevatten och Sämbosjön.

2.1.b. synpunkter angående valdakorrelationsnivåerI presentationen av sitt arbete skriver Svedhage följande:

”Den här presenterade delen utgörs av en landskaps-

analys. Denna syftar till att ge ökad kunskap om denholocena (efteristida) vegetationshistorien i området,

från stenåldern och framåt i tiden. Mer specifika fråge-

ställningar som belyses, är för det första den om män-niskans påverkan på landskapet genom odling och/el-

ler boskapsdrift under brons- och tidig järnålder samt

vid övergången till medeltid. För det andra handlar detom havsstrandens nivå under dessa skeden.” (Svedhage,

1997, sid.3).

Viktigt att notera här är att syftet med den omfat-tande studien av Grundevatten är att dokumentera

vegetationsutvecklingen och speciellt kulturmarks-

utvecklingen inom ett specifikt område, Tanumsområdet.Dokumentationen görs baserat på antagandet att kultur-

markens utvecklingshistoria i Tanum inte nödvändigtvis

är identisk med den i andra delar av Västsverige, vare sigmed avseende på tid eller förhållandet mellan odling och

betesintensitet. Om man antagit en identisk utveckling

hade studien över vegetationsutvecklingen i Tanums-området redan från början varit överflödig.

Som nämnts ovan åldersbestämmer Svedhage

Grundevattenstratigrafin genom jämförelser med daterade


pollenstratigrafier. Detta går till så att exempelvis ett maxi-

mum i procenthalten av en utvald pollentyp i Grunde-

vattenstratigrafin antas vara samtida med ett maximumav samma pollentyp i stratigrafin från Flarken eller

Sämbosjön. De nivåer Svedhage utvalt för pollenstrati-

grafisk korrelation benämner han ”pollenstratigrafiska led-nivåer”. Dessa nivåer har här getts bokstavsbeteckningar

och deras föreslagna åldrar överförts till kalibrerade åldrar

med hjälp av programmet Calib (Stuiver och Reimer,1993). Följande nivåer har korrelerats av Svedhage:

I studien utförd av Svedhage utnyttjas procent-

förändringar i kurvorna för en, ljung och vildgräs till tids-

ställning av Grundevattenstratigrafin med upp till 50 årsnoggrannhet genom korrelation med lokaler på upp till

20 mils avstånd. Utnyttjandet av nämnda pollenkurvor

både vid åldersbestämning genom långdistanskorrelationoch vid tolkning av kulturmarksutvecklingen förutsätter

en synkront förlopp i ett område som täcker norra Bohus-

län, mellersta Halland och nordöstra Västergötland. Ettsådant antagande står i kontrast mot motiveringen till ut-

förandet av en pollenanalys från Tanumsområdet (se ovan).

Digerfeldt och Welinder (1987) anser att det saknasen hållbar förklaring till förekomsten av synkrona

expansionsfaser i Sydskandinaviens kulturmarksutveckling.

Därför är en regional expansions/stagnationsdynamik intehelt självklar. De påpekar att det visserligen förekommer

tidsperioder med generellt ökande kulturmarksinflytande

i södra Sverige, men att lokala variationerna ofta är merframträdande än regionala mönster.

KKKKKommentar 6:ommentar 6:ommentar 6:ommentar 6:ommentar 6: Kommentar till nivåerna C och D. Kurvan

för Quercus (ek) är i pollendiagram från västkusten sär-präglad genom uppträdandet av en kulmination av ek

under Subatlantikum (de senaste c. 2600 åren). Dessa dia-

gram har därför benämnts som diagram av västkusttyp(Erdtman, 1921, von Post 1924). Därför bör inte ekkurvan

i pollenstratigrafin från Grundevatten korreleras med

ekkurvan i en inlandsstratigrafi som den från Flarken.Ekkvurvans förlopp är dock knappast fullständigt syn-

kront eller i övrigt helt likartad i pollenstratigrafier från

olika lokaler längs västkusten heller. Kalibrerar man de avSvedhage antagna åldrarna för de båda angivna topparna

i ekpollenhalten från Grundevattenstratigrafin, får man

åldrarna 1350 respektive 1150 cal BP (600 resp. 800 e.Kr.).Subatlantiska ekpollenmaxima i andra bohuslänska

pollenstratigrafier vilka 14C-daterats, är uppskattade till:

KKKKKommentar 5:ommentar 5:ommentar 5:ommentar 5:ommentar 5: Kommentar till nivåerna A, B, C, D, E, Goch H. Juniperus (en), Calluna (ljung) och Poaceae (vild-

gräs) är apofyter, det vill säga att de är gynnade av mänsk-

lig påverkan. Därför utnyttjas pollen från dessa växter vidrekonstruktion av kulturmarken (se Behre, 1981). Detta

har också Svedhage gjort vid tolkningen av Grunde-

vattenstratigrafin. I denna tolkning är kurvan betecknad”äng” kraftigt dominerad av pollen från vildgräs och kur-

van betecknad ”betesmark” tydligt dominerad av pollen

från en. När Svedhage skriver följande: ”..en markant ök-ning av öppenmarksvegetationen, såväl äng och åker som

hed.”, tolkar han med största sannolikhet en tydlig ök-

ning av ljung som tecken på en expansion av hed-vegetationen.

I grova drag antyder dessa data en uppdelning i två

toppar av en utsträckt ekkulmination under Sub-atlantikum, den första runt övergången från förromersk


till romersk järnålder, den andra under folkvandringstid.

Utan att påstå att de toppar i Grundevattenstratigrafins

ekkurva som Svedhage utnyttjat är från dessa tidsperioder,kan man ändå konstatera att en god grund saknas för de

tidsmässigt exakta och mycket långväga korrelationer Sved-

hage utnyttjat.

KKKKKommentar 7:ommentar 7:ommentar 7:ommentar 7:ommentar 7: Kommentar till nivåerna E, F och H.

Carpinus (avenbok) och Picea (gran) är sena invandrare i

Västsverige. En gradvis invandring av avenbok och granindikeras i pollendiagram från västsvenska lokaler. Vid sin

invandring möttes de av konkurrens från den existerande

skogsvegetationen. Denna konkurrens varierade från lo-kal till lokal beroende på rådande edafiska förhållanden

och tillgängligheten på öppningar i skogen. Lokala

röjningar, naturlig skogsbrand och stormar gynnade där-för spridningen.

Svedhage beskriver en lednivå (F) som karakteriseras

av att grankurvan vid denna nivå är nära sin rationellagräns, vilket bör innebära att nivån är något äldre än den

rationella gränsen för gran. Åldern för nivån anger Sved-

hage till 1800 14C år BP, vilket här kalibrerats till 1700 årcal BP (250 e.Kr.). Detta kan jämföras med den uppskat-

tade åldern på en tydlig ökning i grankurvan i andra kust-

nära bohuslänska lokaler:

BP (ca 1.700 f.Kr.) och sträcker sig så långt den analy-

serade lagerföljden når i Subatlantikum, sannolikt fram

till ca 500 BP (ca 1.500 e.Kr.). I denna fas sker enmycket markant ökning av öppenmarksvegetationen,

såväl äng och åker som hed.” (sid. 9).

Den utnyttjade korrelationen tycks därigenom förut-sätta en vid denna tid synkron expansion av kulturmarken

i mellersta Halland, norra Bohuslän och nordöstra Väs-

tergötland.

KKKKKommentar 9: ommentar 9: ommentar 9: ommentar 9: ommentar 9: Kommentarer till nivåerna K, L och O.

Kurvan för Ulmus (alm) uppvisar vanligen en mycket för-

siktig och gradvis ökning under Boreal. Därför brukar säl-lan vare sig den empiriska eller rationella gränsen för alm

användas vid tidsbestämning av lagerföljder.

De rationella gränserna för Quercus (ek) och Tilia(lind) har på bohuslänska lokaler daterats (Persson, 1973)

till c. 8000 och 6850 14C år BP. Dessa har här kalibrerats

till 9000 respektive 7650 år BP.

KKKKKommentar 10:ommentar 10:ommentar 10:ommentar 10:ommentar 10: Den sammanfattande tolkningen över de

pollenstratigrafiska korrelationerna är, att förfarandet inte

alls är lika problemfritt som Svedhage vill göra gällande.Inom mindre regioner finns det grund för tidsbestämning

genom vissa pollenstratigrafiska korrelationer. För den ti-

digare delen av Holocen gäller detta huvudsakligen de tyd-liga avtryck snabba och kraftiga förekomstökningar av

hassel, klibbal, ek och lind givit. Dessa avtryck anges som

rationella gränser för Corylus, Alnus, Quercus respektiveTilia. Dessutom inträffar almfallet synkront i nordvästra

Europa (se tex Birks, 1986), vilket är en mycket viktig

gräns. Några sådana goda korrelationsnivåer förekommerinte för den senare delen av Holocen (Subboreal och

Subatlantikum), under vilken istället de lokala variatio-

nerna är betydligt mer framträdande.Före införandet av 14C metoden användes ofta pollen-

stratigrafiska korrelationer vid tidsbestämning av

stratigrafier från senare delen av Holocen. Den allmäntförhärskande åsikten var då att de flesta betydande för-

ändringar i pollenkurvorna berodde på klimatförändringar

vilka var likartade över stora regioner. Efter hand har manomtolkat många av dessa förändringar av pollenhalter till

att i stället vara orsakade av faktorer som mänsklig påver-

kan och edafiska förändringar. I sin avhandling om

På grund av den gradvisa och lokalt färgade sprid-ningen av gran och avenbok inom Bohuslän, är det svårt

att försvara Svedhages korrelationer med pollenstratigrafier

från lokaler utanför landskapet.

KKKKKommentar 8:ommentar 8:ommentar 8:ommentar 8:ommentar 8: Kommentar till nivå I. Markerade ned-

gångar i kurvan för Ulmus (alm) efter det synkrona alm-

fallet (nivå J) förknippas i många fall med människansröjning av ädellövskogen. Röjningar av almskogar syftade

till att expandera kulturmarken på de mest näringsrika

jordarna. En kulturmarksexpansion är också mycket tyd-ligt indikerad i Grundevattenstratigrafin på samma nivå

som den påtalade almnedgången:

”Den tredje fasen börjar i mitten av Subboreal, ca 3700


1951). Lednivå b anser han markant, nivå c karakteristiskoch d i regel tydlig. Att mer än hälften av lednivåerna tol-

kas som otydliga visar på den lokala variation som före-

kommer inom mellersta Bohuslän och södra Dalsland.Skulle Fries (1951) stratigrafier i efterhand 14C-dateras är

det troligt att detta skulle visa att lednivåerna förekommer

inom ett tidsintervall snarare än under en speciell tid. Denmest markanta av Fries angivna lednivåerna är nivå b, vil-

ken sammanfaller med granens rationella gräns. Som dis-

kuterats ovan (kommentar 7) kan man konstatera att entydlig granexpansion knappast har skett synkront inom

Bohuslän.

Det är få av Fries (1951) identifierade ledhorisonter-na som överensstämmer med de karakteristika Svedhage

(1997) använt för sina lednivåer. Detta visar ytterligare på

den osäkerhet och lokala variation som förekommer vidkorrelationer av pollenstratigrafier från senare delen av

Holocen.

vegetationsutvecklingen i mellersta Bohuslän och södra

Dalsland använde sig Fries (1951) av pollenanalytiska

korrelationer mellan sina detaljerade diagram. För senaredelen av Holocen använde han sig av följande nivåer:

Figur 1. Här antagnanivåer i Grundevatten-stratigrafin för de föråldersbestämning avSvedhage (1997) användalednivåerna. De avSvedhage angivna 14C-ålderna på lednivåernatill höger i diagrammet.Figure 1. The probablelevels for the pollenanalytical horizons used bySvedhage (1997) to datethe layers in the lakeGrundevatten strati-graphy. The dates proposedby Svedhage are shown tothe right in the diagram,given in uncalibrated BPvalues.

Av dessa lednivåer är enligt Fries a, bc, e och f oftaotydliga och stundom felande, nivå a beroende på att

kulturinflytandet har rubbat det naturliga förloppet (Fries,


2.1.c. synpunkter på erhållen sediment-tillväxtkurvaEn orsak till att man väljer en provtagningslokal av dentyp Grundevatten representerar för studier av regional

vegetationsutveckling, är att man antar att sedimenten där

avsatts under lugna och likartade förhållanden. Stora ochabrupta förändringar av den hastighet med vilken sedi-

ment pålagrats skapar större osäkerhet vid åldersbestäm-

ning av nivåer mellan daterade horisonter. Förekommeren lugn och kontinuerlig takt i sedimentackumulationen

däremot, kan man med större säkerhet anta åldern på ni-

våer mellan daterade horisonter. I fallet Grundevatten ärdet rimligt att anta att eventuella förändringar i

ackumulationstakten av gyttja skett gradvis och utan allt-

för kraftiga och abrupta förändringar. Ökningar avackumulationstakten kan exempelvis orsakas av ökad in-

strålning och ökad näringstillförsel som gynnar livet i sjön.

Normalvärden för ackumulationstakten i sjöar av den typGrundevatten representerar är mellan 0,5 och 1 mm/år

(Berglund, 1986).

För att beräkna ackumulationstakten av sediment (el-ler sedimentpålagringstakten) behövs kännedom om två

parametrar, ålder och djup. Jag har här ritat sediment-

ackumulationskurvor baserade på de åldrar Svedhage an-givit för sina ledhorisonter. Exakt djup för angivna nivåer

är inte angivet rapporten men har här uppskattats utifrån

de karakteristika Svedhage anger (Fig. 1).

KKKKKommentar 11:ommentar 11:ommentar 11:ommentar 11:ommentar 11: Flera tvära kast förekommer i den

sedimenttillväxtkurva som erhålls vid plottandet av de av

Svedhage angivna lednivåerna och deras tid. Det är intenågot man förväntar sig i en sjö där gyttja antas ha avsatts

under lugna förhållanden. Ryckigheterna kan noteras både

vid plottandet av okalibrerade åldrar och om de åldrar somanges av Svedhage kalibreras (Fig. 2).

2.2.Datering av lagerföljden frånGrundevatten med hjälp av AMS 14Cmätningar.

I rapporten redovisas 4 stycken bulkdateringar gjorda på

lagerföljden från Grundevatten. Ingen av dessa dateringar

erbjöd ett av Svedhage förväntat resultat:

Dateringarnas dåliga överensstämmelse med av ho-

nom förväntat resultat kommenterar Svedhage enligt föl-jande:

”Dateringarna på sedimentet från Grundevatten gjor-

des efter det att provtagen lagerföljd förvarats knapptett år. Detta ska inte ha någon betydelse för daterings-

resultatet, förutsatt att kontamination av proverna inte

skett” samt: ”Sannolikt kan avvikelserna inte bero påkontamination” (sid. 8.)

KKKKKommentar 12:ommentar 12:ommentar 12:ommentar 12:ommentar 12: Av dateringarna ger de två från lägre ni-

våer i stratigrafin yngre åldrar än vad som förväntats avSvedhage. Att problem förestår är uppenbart då den läg-

sta daterade nivån ger en yngre 14C-ålder än den näst läg-sta.

I rapporten redovisas ej hur sedimenten från Grunde-

vatten förvarats. Om de delvis förvarats i rumstempera-tur, kan det ha orsakat för blotta ögat ej synliga bakterie-

eller svampangrepp. För pålitliga dateringar förordas för-

varing i kylskåpstemperatur (4-8 oC). Förvaras sedimen-ten i rumstemperatur ökar risken för angrepp av svamp

eller bakterier, vilket ger sedimentet en yngre ålder än för-

väntat. Även bulksediment från borrkärnor förvaradelängre tidsperioder och endast delvis i kylskåpstemperatur,

kan få för unga åldrar (Colman m.f.l., 1997).

KKKKKommentar 13:ommentar 13:ommentar 13:ommentar 13:ommentar 13: Dateringarna från de två övre nivåerna istratigrafin, ger äldre åldrar än vad Svedhage förväntat.

Åldern på den överst daterade nivån är helt klart ej över-

ensstämmande med den relativa datering som erbjuds avpollenspektra kring samma nivå som den daterade nivån.

Ett exempel på en faktor som kan orsaka 14C- åldrar äldre

än sedimentationstillfället är erosion av organiskt mate-rial i sjöns dräneringsområde (exempelvis humus) på grund

av mänskliga aktiviteter. Detta material redeponeras se-

dan på sjöns botten.


Figur 2. Kurvor över sedimenttillväxt erhållen vidanvändandet av Svedhage (1997) angivna lednivåer.Heldragna linjer och fyrkanter: tillväxttakt baserat påkalibrerade 14C-dateringar. Prickad linje och fylldacirklar: tillväxttakt baserad på 14C åldrar.Figure 2. The sediment growth (mm per year) in thelake Grundevatten according to the dates given bySvedhage (1997). Squares and solid line showscalculation based on uncalibrated 14C values, circles anddotted line based on calibrated values.

2.3. Datering av lagerföljderna frånKnäsmyr och Valeberg med hjälp avpollenstratigrafisk korrelation

2.3.a. synpunkter angående valdakorrelationsstratigrafierFör den pollenanalytiska korrelationen av stratigrafiernafrån Knäsmyr och Valeberg är inledningsvis samma kom-

mentarer aktuella som de för Grundevattenstratigrafin (se

ovan). De pollenstatigrafier som Svedhage utvalt(Sämbosjön och Flarken) för korrelation med stratigrafie-

rna från ovannämnda lokaler ligger på stort avstånd från

Tanumsområdet och delvis inom andra vegetationszoner.Dessutom bör stratigrafierna från Knäsmyr och Valeberg i

första hand jämföras med stratigrafin från Grundevatten

som av Svedhage utsetts som referensdiagram.Eftersom Knäsmyr för strandförskjutningsproblema-

tiken är den mest kritiska lokalen, koncentreras genom-

gången fortsättningsvis på denna lokal. Den generella pro-blematik som kommer att påpekas gäller dock i lika hög

grad för Valeberg som för Knäsmyr:

”De två provtagna lokalerna har varit relativt svår-analyserade. Detta beror i första hand på avlagringarnas

karaktär och därmed förknippade svårigheter att erhålla

goda preparat. Detta gäller särskilt Valeberg. Mot dennabakgrund är det ju inte helt entydigt vilken tidsställning

isoleringen av respektive lokal ska ge” (Svedhage, 1997,

sid. 7).

2.3.b. synpunkter angående valda nivåervalda för korrelationLokalen Knäsmyr beskrivs av Svedhage enligt följande:

”Lokalen, som utgörs av ett kärr med vissa öppna vat-

tenytor, ligger på en nivå av knappt 25 meter över ha-vet vid Linnebacka, ca 6 km väster om Tanumshede.

Provtagningen är utförd på en plats med 0,5 meter djupt

vatten. Den provtagna lagerföljden är 1 meter mäktigoch har följande utseende:

50 - 87 cm under vattenytan gyttjig torv

87 - 102 cm under vattenytan gyttjig sand102- 118 cm under vattenytan grusig sand

118- 135 cm under vattenytan stenig sand

135- 150 cm under vattenytan skalförande stenig sand”


(se kommentar 14) är inte åldern på toppen bestämd med

en precision på mer än c. 700 år.

Nivån används inte vid tidsställning av Grundevatten.Det är svårt att förstå en korrelation med lokaler i mellers-

ta Halland och nordöstra Västergötland om inte en tydlig

korrelation kan göras med det detaljerade referens-diagrammet från Grundevatten.

I torvprofiler kan mycket stora procentförändringar

av ljung och risväxtpollen bero på förändringar inommyrområdet, exempelvis på grund av ett fortgående

igenväxningsförlopp och/eller lokala vattenstånds-

förändringar.

KKKKKommentar 16:ommentar 16:ommentar 16:ommentar 16:ommentar 16: Kommentar till nivå III. Det är hög risk

att procentmaximumet av Poaceae (vildgräs) avspeglar en

helt lokal expansion av vass. Ett maximum av vildgräs-pollen förekommer regelmässigt vid övergången från gyttja

till torv i lagerföljder, vilket avspeglar ökad utbredning av

vassvegetation när en sjö växer igen och övergår i ett kärr.Risken för att detta avspeglas i Knäsmyrstratigrafin före-

faller stor. Skulle så vara fallet, är toppen i gräspollenkurvan

i Knäsmyrstratigrafin ett helt lokalt fenomen.Problemet med Quercus-kurvans förlopp är diskute-

rad vid genomgången av Grundevattenstratigrafin (kom-

mentar 6), där den för Knäsmyrstratigrafin påtalade minsk-ningen av ekpollenhalten dock inte omnämns.

KKKKKommentar 17:ommentar 17:ommentar 17:ommentar 17:ommentar 17: Kommentar till nivå IV. I Knäsmyr-

stratigrafin förekommer genomgående låga pollenhalterfrån Betula (björk) i den underliggande gyttjiga sanden

och genomgående höga halter i den överliggande gyttjiga

torven. Det motsatta förhållandet gäller för Pinus (tall).Tallpollen är ofta överrepresenterade i marina sediment

på grund av transport- och sedimentationsprocesser. En

sådan överrepresentation kan vara förklaringen till de lägrebjörkpollenhalterna i sanden, vilket i så fall skulle reflek-

tera helt lokala förändringar samband med isoleringen av

lokalen.

KKKKKommentar 18:ommentar 18:ommentar 18:ommentar 18:ommentar 18: Sammanfattningsvis görs tolkningen den

att den pollenanalytiska dateringen av Knäsmyr är mycket

svag. Detta beror på en rad faktorer såsom korrelation medavlägsna lokaler, korrelation baserade på små procent-

förändringar, skiljaktigheter gentemot den närliggande

pollenstratigrafin från Grundevatten och samtidiga för-

I denna stratigrafi har c. 300 pollen räknats per nivå i

10 nivåer mellan 55 och 100 cm. För korrelation och tids-

bestämning av Knäsmyrstratigrafin har fyra nivåer valtsut, vilka korreleras med pollenstratigrafierna från

Sämbosjön och Flarken:

KKKKKommentar 14:ommentar 14:ommentar 14:ommentar 14:ommentar 14: Kommentar till nivå I. Med tanke på den

höga pollenproduktionen hos Corylus (hassel), är frekvens-

förändringen mycket liten. Mellan nivå 65 cm och 60 cmsjunker hassel i Knäsmyrstratigrafin från c. 5 % till ett par

procent.

Kalibrerar man de åldrar Svedhage angivit för nivå Ioch III, ger det en ackumulationstakt av torven på c. 0,14

mm/år. 5 cm (avståndet mellan 60 och 65 cm) motsvarar

då c. 350 år. Antar man dessa värden kan alltså inte hassel-kurvans nedgång bestämmas mer precist än c. 350 år.

Av de senholocena lednivåer Fries (1951) använde för

korrelation av bohuslänska diagram (se kommentar 10)förekommer hasselminskning i sex av dem.

KKKKKommentar 15:ommentar 15:ommentar 15:ommentar 15:ommentar 15: Kommentar till nivå II. Korrelationen

baserar sig på mycket små förändringar i kurvorna förCalluna (ljung) och Ericaceae (risväxter) i Knäsmyr-

stratigrafin, i vilken den statistiska säkerheten är lägre (c.

300 pollen/nivå i) än i Grundevattenstratigrafin (>1000pollen/nivå). Toppen av ljungpollen består utgör c. 1%

(75 cm), medan inga ljungpollen är räknade i de två om-

givande nivåerna (70 och 80 cm). Detta motsvarar 3 pol-lenkorn vid nivån 75 cm. Ericaceae-toppen innebär att ett

pollenkorn hittades vid 75 cm. Det är tveksamt om denna

förändring verkligen reflekterar en ökad utbredning avljung och andra risväxter.

Antar man den påtalade ökningen av ljungpollen verk-

ligen avspeglar en reell ljungexpansion mellan 70 och 80cm, vet man inte var i detta intervall den högsta förekom-

sten ligger om man inte analyserar fler nivåer än den vid

75 cm. Antar man en ackumulationstakt på 0,14 mm/år


ändringar av sedimenttyp och pollensammansättning i

stratigrafin. Det senare reflekterar förändringar i transport-

och sedimentationsprocesser som påverkat såväl pollen-korn som andra sedimentpartiklar.

2.4. Datering av lagerföljden frånKnäsmyr med hjälp av 14C datering

De tolkade nivåerna för isoleringstillfället i stratigrafiernafrån Knäsmyr, 25 möh, har daterats till 3920+/-50 (Ua-

11682). Den förväntade åldern var enligt Svedhage 3000

okal. BP.Svedhage kommenterar dateringen av Knäsmyr en-

ligt följande:

”Beträffande isoleringen av Knäsmyr på ca 25 möh ärdet svårt att bedöma relevansen i dateringen. Bristen

på tillförlitliga strandförskjutningsdata är uppenbar och

den erhållna dateringen bidrar inte till att sprida någotstarkare ljus över situationen. Tillgängliga strand-

förskjutningsdata (se ref ) indikerar en stillastående el-ler svagt transgredierande havsytenivå under tids-

avsnittet 4500-2500 BP. Den erhållna dateringen 3920

BP faller inom detta tidsintervall. Då lokalen ligger pådenna ”kritiska” nivå kan torvbildande växter börja växa

på platsen i ett tidigt skede. Pollenanalysen indikerar

genom förekomsten av sötvattensväxter en tidigare iso-lering än vad diatoméanalysen gör.” (Svedhage, 1997,

sid. 8).

KKKKKommentar 19:ommentar 19:ommentar 19:ommentar 19:ommentar 19: Med tanke på de svaga pollenanalytiskakorrelationerna av Grundevattenstratigrafin finns det ingen

anledning till att förkasta dateringen innan nya data kan

tillfogas.Den uppmätta 13C-halten på dateringsmaterialet

är –16,06 %o PDB, vilket antyder marina förhållanden.

Därför bör den marina reservoaråldern dras ifrån provets

ålder. Denna ålder gör dateringen förmodligen mellan 300och 500 år för gammal. Kalibrerar man dateringen och

drar ifrån en antagen reservoarålder får man en ålder på c.

3900 år cal BP.Svedhage har inte angivit på vilket djup i stratigrafin

som det daterade materialet är taget. Det är intressant att

veta om det är torven eller sanden som uppvisar den marint

indikerande 13C-halten.

2.5. Isoleringsindikatorer iKnäsmyrstratigrafin

Från stratigrafin från Knäsmyr har 7 nivåer analyserats påsitt innehåll av diatoméer mellan 115 och 55 cm. Resulta-

tet av isoleringsindikatorer kan sammanfattas enligt föl-

jande:

I stratigrafin förekommer en c. 30 cm mäktigt lager(c. 90-60 cm) där både marina indikatorer och sötvattens-

indikatorer förekommer. Detta gör att isoleringen är dif-fus i stratigrafin:

”Diatoméeanalysen är inte helt otvetydig om var i

stratigrafin isoleringen ligger. Problemet består i att sam-tidigt som sötvattensarter kommer, kvarstår ett bety-

dande marint inslag i floran. Orsaken till detta är an-

tagligen att söka i vattenståndsfluktuationer och över-svämningar i samband med stormar. Samtidigt indikerar

sedimentet som sådant en tydlig isoleringsnivå (Sved-

hage syftar på gränsen mellan gyttjig sand och gyttjigtorv vid 87 cm). Nedanför denna nivå är diatomée-

floran entydigt marin och i så gott som total avsaknad

av sötvattensarter. Denna, mest sannolika stratigrafi-ska nivå för isoleringen, kan med pollenanalytisk kor-

relation dateras till mellan 2.800 och 2.600 BP.” (Sved-

hage, 1997, sid. 7)

KKKKKommentar 20:ommentar 20:ommentar 20:ommentar 20:ommentar 20: Det stora problemet är återigen daterings-

osäkerheten. Pollenstratigrafin reflekterar troligen främst

helt lokala förändringar av sedimentationsmiljö ochvegetationsförhållanden då torv börjar växa i en marint

influerad sedimentationsbassäng. Det går därför inte att


utifrån dessa data avgöra om torven avsatts under lång

eller mycket kort tid. Med en 14C-datering av material

från den överst liggande torven (alldeles ovanför”övergångszonen”), där risken är minst för erhållande av

marin reservoar-ålder etc., skulle åldern på lagerföljden

sannolikt blivit bättre klargjord.Provtagningen av Knäsmyrstratigrafin gjordes i en

vattenhåla i ett kärr. De översta 35 cm av stratigrafin be-

stod av torv. Det är fullt möjligt att denna torv endastavspeglar avsättning under en relativt kort tidsrymd och

att yngre torv förekommer på andra ställen i kärret, exem-

pelvis i det halvmeter mäktiga lagret mellan kärryta ochbotten på vattenhålan. En avsaknad av torv kan bero på

avstannad torvackumulation i vissa partier på myren eller

på hela myren. Det kan också bero på erosion orsakad avnaturliga processer eller mänsklig påverkan såsom torv-

täkt. I Bohuslän finns exempel på små sjöar som bildats

på grund av intensiv torvtäkt på mindre myrar.

3. SAMMANFATTANDE KOMMENTAR

Dateringsosäkerheten är, som säkert framgått, det här tol-

kade huvudproblemet med rapporten. När 14C metodenintroducerades erbjöds kraftigt ökade möjligheter att ur-

skilja tidsskillnader i vegetationsutvecklingen mellan olika

områden. Man kunde göra rekonstruktioner av helt lo-kala utvecklingsmönster utan att snegla på andra

pollenstratigrafier, vare sig nära eller avlägsna. Använder

man sig av pollenstratigrafiska korrelationer för tidsbestäm-ning innebär det tolkningsmässigt en tvångströja. Det blir

speciellt tydligt vid korrelationer mellan lokaler på stora

avstånd från varandra. För att utföra dessa korrelationerblir man tvungen att anta en synkron vegetationsutveckling

inom ett större område.

Dateringen av Knäsmyr anser jag sakna grund-förutsättningar för korrelation även med Grundevatten-

stratigrafin och än mindre med stratigrafier utanför land-

skapet, bland annat eftersom ett flertal av de påtaladekurvförändringarna från Knäsmyrstratigrafin kan reflek-

tera helt lokala faktorer. Det saknas därigenom ”fasta punk-

ter” både uppåt och nedåt. det går inte att avgöra vilkentid som isoleringen har skett eller under hur lång tid

övergångszonen avsattes på grundval av erhållna pollen-

analytiska data från Knäsmyr.

4. FÖRSÖK TILL ALTERNATIVTIDSBESTÄMNING AV GRUNDE-VATTENSTRATIGRAFIN

Här görs ett enkelt försök med regressionsanalys att da-

tera Grundevattenstratigrafin som alternativ till Svedhagestidsbestämning. Följande nivåer och åldrar har då utvalts:

2 på kalibrering av Perssons (1973) datering av alens

rationella gräns (Ao) i Kolbengterödssjön: 9271-10150år cal BP. Gränsen ligger mellan nivåerna 910 och 890

cm i Grundevattenstratigrafin.

2 på kalibering av Perssons (1973) datering av ekensrationella gräns (Qo) i Kolbengterödssjön: 8597-9248

år cal BP. Gränsen ligger mellan nivåerna 870 och 850

cm i Grundevattenstratigrafin.2 på Perssons kalibrering av (1973) datering av lind-

ens rationella gräns (To) i Kolbengterödssjön: 7446-7943 år cal BP. Gränsen ligger mellan nviåerna 770

och 750 cm i Grundevattenstratigrafin.

2 på dateringar av almfallet i Bohuslän: 5600 - 6200år cal BP. Skedet tolkas ligga mellan nivåerna 730 och

710 cm i Grundevattenstratigrafin.

Tydligt maximum i ekkurvan (528 cm) som här förut-sätts vara av tidig Subatlantisk ålder. Maximumet upp-

skattas förekomma inom tidsintervallet 2200-1800 år

BP.Granens rationella gräns, som här uppskattas före-

komma inom tidsintervallet 2200-1300 cal BP. Grän-

sen uppskattas att ligga mellan nivåerna 513 och 480cm i Grundevattenstratigrafin.

2 på kalibrerad 14C-daterad nivå på 630 cm: 3724 –

4083 år cal BPÖvre gräns för redovisad lagerföljd (387 cm) uppskat-

tad att förekomma någonstans inom tidsintervallet 0

– 800 år cal BP.Regressionsanalys har utförts utifrån dessa data (Fig.

3) och en kurva över sedimenttillväxten plottats utifrån

den utnyttjade regressionskurvan (Fig. 4). Kurvan översedimenttilvväxten visar på en hög men sjunkande


Figur 3. Regressionsanalys utförd på Grundevatten förungefärlig tidsställning av Grundevattenstratigrafin somalternativ till den av Svedhage angivna tidsställningen.Åldrar i kalibrerade år BP.Figure 3. Regression line for lake Grundevattensediment depth (cm) versus age (calibrated BP). The useddatings are transferred from 14C dated diagrams in theregion close to Tanum. This gives an alternative to thedating proposed by Svedhage, as given in fig. 1.

Figur 4. Kurva över sedimenttillväxten erhållen vidanvändande av den regressionskurva som redovisas i Fig.3. Ackumulationstakten baseras på mm per kalibreradeår BP.Figure 4. The sediment growth (mm per year) atdifferent depth (cm) in the lake Grundevatten accordingto the datings given in Fig. 3.


ackumulations takt under den tidigaste delen av Holocen.

Detta tolkas bero på en gradvis sjunkande näringshalt isjön och sjöns dräneringssystem. Under mitten av Holocen

har ackumulationstakten stabiliserat sig på en förhållan-

devis låg nivå. Under senare delen av Holocen ökar taktengradvis. Detta tolkas bero på ökad mänsklig aktivitet som

orsakat ökad näringstillförsel till sjön samt ökat ljus-

instrålning som gynnar det biologiska livet i sjön.Ett kulturmarksdiagram har sedan ritats med den

ungefärliga tidsbestämning som gjorts med hjälp av

regressionsanalysen (Fig 5). Detta kulturmarksdiagramdiskuteras inte vidare i denna rapport.

5. FÖRSLAG TILL FORTSATTASTUDIER AV STRANDFÖR-SKJUTNINGEN I NORRA BOHUSLÄN

Här ges några kortfattade förslag till strategier som kanutnyttjas vid fördjupad analys av strandförskjutnings-

förloppet under senare delen av Holocen i norra Bohuslän.

De är lämpligt är att söka upp ett relativt begränsatområde med många sedimentationsbassänger på låga ni-

våer i landskapet. Många lagerföljder från sådana bassänger

innehåller diffusa isoleringskontakter på grund av den merlångsamma strandförskjutningen under senare delen av

Figur 5. Kumulativt kulturmarksdiagramfrån övre delen av Grundevattenstratigrafin.Angivna arkeologiska perioder baserar sig påden ungefärliga åldersbestämning som gjortsmed regressionsanalysen presenterad i figur 3.Kurvorna från vänster till höger: Sädesslag(vit), 2. Kulturmarksindikatiorer allmänt(svart), 3. Ruderatväxter (rutigt), 4. En(prickat), 5. Ljung (snedstreckat), 6. Vildgräs(prickat).Figure 5. Cumulative diagram showingindications of cultivation and grazing in thelake Grundvatten pollen diagram. To the leftthe main archaeological periods are given,from the bottom; Mesolithic, Neolithic, Earlyand Late Bronze Age, Early and Late IronAge, and Middle Age. The dating is based onthe regression line in Fig. 3. The includedpollen are cereals, various other indicators ofagricultural activity, juniper, heather, andgrass.


Holocen jämfört med under den tidigare delen. En för-

bättrad strandförskjutningskurva bör baseras på så många

lokaler som möjligt inom ett relativt snävt begränsat om-råde. Väljer man lokaler mellan vilka det är relativt stort

avstånd ökar tolkningens osäkerhet på grund av den för-

ändring av landhöjningsbeloppet som förekommer frånsöder till norr och från väster till öster i Bohuslän.

Man bör företrädesvis välja isoleringar där marina se-

diment övergår i gyttjiga sediment. Det finns större riskför förekomsten av hiati där torv överlagrar marina sedi-

ment i isoleringssekvenser än i sådana där gyttja överlag-

rar finkorniga marina sediment..De lokaler som undersöks bör ligga så skyddade mot

havet som möjligt. Sedimentbassänger på östsidan av bergs-

partier är exempelvis generellt mer skyddade mot havsvat-tenpåverkan vid stormar än lokaler på västsidan. Resulta-

tet blir mer diffusa isoleringssekvenser i de mer expone-

rade lokalerna.

I mån av tillgång bör lokaler väljas där isoleringslager-

följden ligger på så stort djup som möjligt. I en bassäng

med relativt stor vattenvolym per ytenhet späs ett intrångav marint vatten ut i högre grad än i en grundare bassäng.

Resultatet blir mer diffusa isoleringssekvenser i de grun-

dare lokalerna.Använd gärna olika typer av biostratigrafiska studier

men ta tidigt ut material för 14C-dateringar på varje

isoleringssekvens. En isoleringsstudie som görs utan på-litliga 14C dateringar riskerar att skapa mer frågetecken än

svar.

Datera företrädesvis makrofossil från terrestriska kärl-växter som siktas fram ifrån isoleringslagerföljderna. Med

datering av sådant material undviker man diskussioner

kring i hur hög grad det daterade materialet är påverkat avden marina reservoaråldern.

6. Referenser

Behre, K.-E. 1986. Anthropogenic indicators in pollendiagrams. Balkema. Rotterdam, Berlin. 232 p.

Berglund, B. E. 1986. Palaeoecological reference

areas and reference sites.I: Berglund B.E (red.):Handbook of Holocene palaeoecology and palaeo-hydrology. John Wiley & Sons. Chichester/New

York/Brisbane/Toronto/Singapore. 111-126.Birks, H.J.B. 1986. Late-Quaternary biotic changes

in terrestrial and lacustrine environments, with

particular reference to north-west Europé. I:Berglund B.E (red.): Handbook of Holocenepalaeoecology and palaeohydrology. John Wiley &

Sons. Chichester.

Colman, S.M., Jones, G. A. , Meyer R., King, J.W.,Peck, J.A. och Orem, W.H. 1996. AMS radio-

carbon analyses from Lake Baikal, Siberia:

challenges of dating sediments from a largeoligotrophic lake. Quternary Science Reviews(Quaternary Geochronology), 15,

Dennegård, B & Jansson, E. 1987. Man’s landuse asillustrated by vegetational changes from the

Neolithic to the Medevial Age on the Island of

Orust, soutwestern Sweden. Raä och SHMRapport UV 1987:6, Stockhom.

Digerfeldt, G. 1977. The Flandrian development of

Lake Flarken. Regional vegetation history andpalaeolimnology. University of Lund. Departmentof Quaternary Geology. 13.


Digerfeldt, G. 1982. The Holocene development of

Lake Sämbosjön, 1. The regional vegetation

history. University of Lund. Department ofQuaternary Geology 23.

Digerfeldt, G. och Welinder, S. 1987. The pre-

historic landscape in South-West Sweden. ActaArchaeologica. 127-136.

Ekman, S. 1996. En pollenanalytisk studie av en

lagerföljd från Smedseröds mosse, Stenungsundskommun, Bohuslän. I: E. Schaller Åhrberg & M.

Lönn. Hammar. Ett boplatsområde från sen-

neolitikum till nittonhundratal. Arkeologi längsväg E6 i Bohuslän 1986 - 1989. Del 5.Arkeolo-giska resultat. UV Väst 1996:15.

Ekman, S. 1998. Pollenanalytiska studier i områdetkring sträckningen Gläborg - Rabbaldshede av vägE6. Arkeologiskt Naturvetenskaplig Laborato-

rium. Rapport på uppdrag av RAÄ och Bohus-läns museum.

Ekman, S. 1999. Pollenstratigrafisk undersökning av

Häljerödssjön, Bohuslän. I: Ortman, O.: Stinne-röd, två gårdar från yngre bronsålder –romerskjärnålder, Raä 43, Resteröds socken, Bohuslän.Bohusläns Museum. Uddevalla. s. 60-76.

Ekman, S. & Lennartzon, P.-O. 1993. Granvattnet.

En Holocen pollenstratigrafi från en sjö i

Bohuslän. Arkeologi längs väg E6 i Bohuslän 1986- 89. Del 2. UV Väst 1993:4.

Erdtman, G., 1921: Pollenanalytische Untersuchungenvon Torfmooren und marinen Sedimenten inSüdwest-Schweden. KVA Ark. F. Bot. 17: 10.

Fries, M. 1951. Pollenanalytisk vittnesbörd om

Senkvartär vegetationsutveckling, särskilt

skogshistoria in Nordvästra Götaland. ActaPhytogeographica Suecica 2929292929.

Hessland, 1949. Calcareous freshwater sediments fromnorthern Bohuslän. Kungliga Vetenskapsaka-demin, Arkivet för Mineralogi och Geologi. 1:5.

Persson, G. 1973. Postglacial transgressions in

Bohuslän, south-western Sweden. SverigesGeologiska Undersökning. C 684, 1-47.

Lindquist, B., 1959. Forest vegetation belts in

southern Sweden. Acta Horti Gotoburgensis 22,11-144.

Sjörs, H. 1971. Ekologisk botanik. Biologi 10. Alm-

quist & Wiksell. Stockholm.Stuiver, M. & Reimer, P.J. 1993. Extended 14C

database and revised CALIB radicarbon calibra-

tion program. Radicarbon 35. 215-230Svedhage, K. 1997. Specialundersökning av världsarv-

sområdet Tanum – Delrapport III. Tanumslätten

med omgivning – En studie baserad på pollenoch diatoméanalys. Tanums socken, Tanums

kommun. Bohusläns museum. Rapport 1997:13.

von Post, L., 1924. Ur de sydsvenska skogarnasregionala historia under postarktisk tid. GeologiskFöreningens Förhandlingar 46.

En nyupptäckt halländsk centralplats vid Stafsinge?

Påvel Nicklasson, Hallands länsmuseer

Abstract”A recently discovered central place in Stafsinge?”:”A recently discovered central place in Stafsinge?”:”A recently discovered central place in Stafsinge?”:”A recently discovered central place in Stafsinge?”:”A recently discovered central place in Stafsinge?”:

In 1998 Hallands länsmuseer and UV Väst carried out extensive excavations on several sites

around Falkenberg in Halland. On one of the sites, Stafsinge RAÄ no 116, several prestige

objects from the Late Iron Age were found. The objects include a bird shaped brooch, a pin, a

weight, pieces of soapstone, several beads and glass pieces from beakers and unworked garnets.

The objects could be compared with objects from the famous chieftain’s settlement in Slöinge.

The author suggests that a central place is present in Stafsinge too. This is supported by earlier

finds of a silver hoard, coins and weapons from the Falkenberg-Stafsinge area. The excavation of

a huge farm from the 11th and 12th centuries shows that a manor survived into the Middle

Ages. It is argued that manors and central places are much more common during the Late Iron

Age than previously believed. The power of the places rested on new military tactics based on

the heavy Vendel cavalry.

in situ 1998, s. 97-108

Stafsinge RAÄ 116

Sommaren och hösten 1998 var en mycket hektisk pe-

riod för de antikvariska myndigheterna i Halland. Stora

grävningar genomfördes av Hallands läns museer ochUV-Väst utanför Falkenberg inför Banverkets anläggande

av den nya västkustbanan. Runt Stafsinge påträffades läm-

ningar från yngre järnålder och tidig medeltid.Jag ansvarade för undersökningen av Stafsinge forn-

lämning 116, där de mest omfattande undersökningarna

genomfördes. Lämningarna väcker på nytt debatten omcentralplatser i Västsverige. Detta är en preliminär pre-

sentation av undersökningsresultaten. Under pågående

undersökning gjordes en kortfattad presentation (Nick-lasson 1998). I denna artikel kommer jag att ta upp ett

högklassigt lösfyndmaterial från folkvandringstid och ven-

deltid samt centralplatsbegreppet till diskussion och jäm-föra Stafsinge med guldgubbeboplaten i Slöinge.

Stafsinge ligger omedelbart nordöst om Falkenbergs

tätort på första höjdstråket innanför kusten. Landskapetär småbrutet med Stafsinge på en markerad åsrygg med

utsikt över omgivningen. I ett större perspektiv är

Stafsinge en del av Ätrans nedre dalgång. Fornlämnings-bilden domineras av det bland annat genom grustäkt ska-

dade gravfältet Stomma Kulle beläget på högsta höjden.

Gravfältet består bland annat av en storhög och en rest

sten. Man måste förmoda att det tidigare funnits fler gra-var här. Gravfältet har inte varit föremål för arkeologisk

undersökning. Även nedanför Stomma kulle finns för-

historiska gravar. Längre åt norr finns ytterligare en storgravhög, Gröna kulle. Inte heller denna har varit före-

mål för undersökning, fig 1. Högar har i södra Halland

visat sig vara från bronsålder (Lundborg 1972). Längrenorrut i Halland har dock enstaka högar gett dateringar

till yngre järnålder (Augustsson 1976). Runt Falkenberg

har inga högar undersökts arkeologiskt. Det finns upp-gifter om en vid odling borttagen hög i Skrea socken,

söder om Ätran. I denna skall man ha hittat ”ett rostat

järnsvärd och en söndrig lerurna.” (Skrea socken RAÄ70). Detta kan tyda på en datering till järnålder.

Efter utredning och förundersökning av Stafsinge

116 konstaterade vi att där fanns omfattande förhisto-riska boplatslämningar med flera huslämningar daterade

till yngre bronsålder och äldre järnålder på det som kom

att kallas delområde 3. Ytan täcktes till stor del av ett kul-turlager, vilket är ovanligt i fullåkersbyggd. Den följande

98 – En nyupptäckt halländsk centralplats vid Stafsinge?

Figur 1 Utdrag ur ekonomiska kartan medStafsinge 116 utmärkt. Läget för den medeltidaboplatsen som upptäcktes är utmärkt med enstjärna. Skala 1:20 000.

Figure 1 Part of the economic map. Stafsinge116 is marked. The Medieval farm that wasdiscovered is marked by a star. Scale 1:20 000.

Figur 2 En centralplats? Utgrävningen harjust startat. Undersökningen påvisade med allönskvärd tydlighet att det inte är lämpligt attanvända grävmaskiner då man skall lokaliseravissa typer av fornlämningar. Hårdraget kanman påstå att skillnaden mellan en centralplatsoch ingen plats alls är ett såll. Större delen avcentralplatsen ligger förmodligen mellanfotografen på Stomma kulle och grävningsytan.Bild Leif Häggström Hallands läns museer.

Figure 2 A Central Place? The excavationhas just commenced. The excavation clearlyshowed that the use of heavy machines is not goodfor discovering certain kinds of ancient monu-ments. One could say that the difference betweena central place and no place at all is a sieve.Most of the central place is probably situatedbetween the photographer on Stomma hill andthe trench. Photo Leif Häggström Hallands länsmuseer.

En nyupptäckt halländsk centralplats vid Stafsinge? – 99

undersökningen av boplatsen gav mycket spännande re-

sultat. Bland annat frilades sammanlagt 12 hus från yngre

bronsålder – förromersk järnålder. Fem av husen tolkassom ingående i en gård. Av dessa hus var ett runt och ett

kan tolkas som en separat ladugård. Gården var delvis

inhägnad och en stensträng ledde fram till den.Den del av undersökningen som kommer att disku-

teras här rör dock framförallt de fynd som gjordes i top-

pen av kulturlagret. Vid förundersökningen fastställdesatt det fanns huskonstruktioner och anläggningar i och

under kulturlagret. Därför beslöts att stor vikt skulle läg-

gas på att handgräva och sålla jord vid slutunder-sökningen. Sammanlagt handgrävdes drygt 600 kvadrat-

meter. Fynden från yngre järnålder följde med i hante-

ringen då kulturlagret sållades. De består av ett antalhögklassiga fynd från folkvandringstid och vendeltid.

Fynden framkom inte i anläggningar och går inte att

knyta till konstruktioner eller kontexter. Den enda för-klaring till att högklassiga fynd ligger och skräpar i en

åker är att vi grävde mycket nära en speciell bebyggelse.

Denna har vi dock få, om några konkreta spår av. Detfanns några härdar och stolphål som låg högt upp i kultur-

lagret och därmed bör vara samtida med fynden. Efter-

som fynden låg i toppen av kulturlagret kan man baraspekulera i om hur pass mycket bebyggelselämningar som

raderats ut genom odling.

Figur 3 Fågelfibula. Av fotot framgår att det finnsmetallbeläggning kvar på näbben. Bild Claes Jansson.

Figure 3 A bird shaped brooch. The picture shows traces ofmetal coating on the beak. Photo Claes Jansson.

Figur 4 Dräktnål. Nålen är av en vanlig typ menöglan i toppen är ett särdrag. Bild Claes Jansson.Figure 4 A dresspin. The pin is of a common type,but the loop on the top makes it somewhat special. PhotoClaes Jansson.

Fyndbeskrivning

Bland fynden finns en fågelfibula med möjlig förgyllning

eller försilvring, fig. 3. Det är den andra fågelfibula sompåträffats i Halland. Sedan tidigare finns ett lösfynd från

Kungsbackatrakten (Lundqvist 1998:20). Enligt Ørsnes

typologi skall den bestämmas som av typ D2. Bestäm-ningen utgår från att typen saknar fötter (Ørsnes

1966:Fig 49). Høilund Nielsen har vidareutvecklat

Ørsnes typologisystem för yngre järnålder. Enligt henneskall fibulan bestämmas till typ D2a (Høilund Nielsen

1987:76). Typen är en relativt tidig variant och bör tids-

fästas i tidigt 600-tal. Beläggning med metall är relativtsett ovanligt på fågelfibulor och brukar kopplas samman

med hög status. Silver är den vanligaste beläggningen men

det förekommer även enstaka fågelfibulor med förgyll-ning. Spåren av metallbeläggning är så små att det är svårt

att med blotta ögat avgöra om det är guld eller silver. Ett

slutligt omdöme får vänta till efter konservering.En bronsnål, fig. 4, den har ett koniskt huvud för-

sett med en ögla, varav endast en mindre del återstår.

Nålen erbjuder vissa typologiska särdrag som gör den svåratt med säkerhet bestämma. Enligt Ørsnes typologi lik-

nar den mest nålar av typ P3 med koniskt huvud. Høilund

Nielsen kallar i sin bearbetning dessa nålar för typ P1c,”mit konischen Kopf ohne Öse” (Høilund Nielsen


1987:78). Skillnaden mellan Stafsingenålen och dennanåltyp är att Stafsingenålen är försedd med en ögla.

Streckornamentiken och nålens övriga utformning gör

dock att man med fog kan klassificera nålen som av dennatyp.

Denna typ av nålar förekommer under Høilund

Nielsens fas 1A och 1B för yngre germansk järnålder, detvill säga tidig folkvandringstid.

En bronsöverdragen blyvikt fig. 5. Denna typ av fynd

är ännu så länge starkt knutna till aristokratiska miljöer.De har ofta satts i samband med handel. De påträffas

dock ofta i samma kontexter där man har metallhantverk.

Därför bör de också tolkas som vikter för att mäta uppmetall (muntlig uppgift Ingrid Gustin, Arkeologiska in-

stitutionen, Lunds universitet). I Stafsinge återfann vi

ganska stora mängder järnslagg i området där vikten på-träffats.

Ett 15-tal glasbägarfragment påträffades. Dessa är

inte slutgiltigt bestämda. En erfarenhet vi har är att det ifält är svårt att skilja förhistoriskt glas från senare tiders

färgade glas. En slutlig bestämning får anstå till efter kon-

servering. På fig 6. visas några exempel på fragment. Det

Figur 5 Vikt av bly överdragen med brons. Bild ClaesJansson.

Figure 5 Lead weght coated with bronze. Photo ClaesJansson.

Figur 6 Pärlor från Stafsinge 116. Andra pärlan frånvänster är av keramiskt material. Andra pärlan från högerär en guldfoliepärla. Bild Claes Jansson.

Figure 6 Beads from Stafsinge 116. The second from theleft is of ceramic material. The second from the right is agold foil bead. Photo Claes Jansson

Figur 7 Bitar från glasbägare. Biten längst till vänsterär en mynningsskärva. Bild Claes Jansson.

Figure 7 Pieces from glass beakers. The leftmost piece is apart of a rim. Photo Claes Jansson.

rör sig om mycket små bitar. Knappast någon är större änen kvadratcentimeter. Bland dessa finns en mynningsbit.

Fem pärlor hittades. En är en så kallad guldfoliepärla.En är gjord av keramiskt material och en är en treledad

glaspärla. De andra två är enfärgade, halverade glaspärlor.

Ett mycket intressant fynd är de 15 rågranaterna.Granater förekommer i stor mängd även på Slöingebop-

latsen. Arrhenius vill se granater som regalier med syft-

ningar till bland annat Frejas flammande smycke Bris-ingamen (Arrhenius 1997). Granater förekommer på sina


håll i berggrunden i Halland, bland annat i det närbe-

lägna Sjönevad. De kan ha varit en halländsk handels-

vara under yngre järnålder och en ekonomisk bakgrundtill platser som Slöinge och Stafsinge.

Bland övriga fynd från yngre järnålder kan nämnas

en sporre av järn, bitar av täljsten, diverse brons- och järn-fragment som ännu inte har slutgiltigt bestämts samt en

liten silversmälta. Fynden har sin motsvarighet i Slöinge

och det bör inte råda något tvivel om att vi är och nosarpå en liknande plats.

Den samlade bedömningen är att fynden skall date-

ras till folkvandringstid och vendeltid, 500 och 600-tal.Man skall nog räkna med att yngre järnåldersboplatser

har ett rikare inventarium än det som uppmärksammas

vid totalavbaning, se till Wrannings sammanställning överexploateringsgrävda yngre järnåldersboplatser i Laholms-

området (Wranning 1996). Fynden är dock så speciella i

sin sammansättning att det inte kan röra sig om en nor-mal gård. Att vi över huvud taget hittade fynden från

yngre järnålder berodde på den massiva insatsen med

handgrävning av kulturlager som genomfördes. Man kanmed visst fog påstå att skillnaden mellan en centralplats

som Stafsinge och ingen plats alls, är sållet. Med enbart

maskinavbaning och undersökning av anläggningar hadevi inte påträffat några spår av järnåldersboplatsen.

Som tidigare påpekats hittade vi ytterst få anlägg-

ningar daterbara till yngre järnålder. Eventuella hallar ochandra hus bör sökas utanför den undersökta ytan. Sär-

skilt åt söder, upp mot gravfältet vid Stomma kulle före-

faller utsikterna stora att träffa på omfattande bebyggelse-lämningar. En indikation på att ett fortsatt forskande kring

en centralplats i Stafsinge kan ge utdelning är de fynd

som tidigare gjorts i området. Från Falkenbergs stad finnsett folkvandringstida svärdsfäste i förgyllt silver, en parer-

stång i silver till ett vikingatida svärd och ett vikingatida

mynt. Vid Arvidstorp i Stafsinge har en vikingatida silver-armring påträffats (Hårdh 1976:29). Också från vikinga-

tid finns en silverskatt från Stafsinge by med arabiska sil-

vermynt daterade till 882–916 efter Kristus (Arbman1954:174, Hårdh 1976:29f ). Även om vi inte har ex-

akta fyndplatsen för detta gamla fynd, så visar det ändå

på en speciell bebyggelse också under vikingatid. Tidi-

gare på sommaren hade fornlämning 118 i Stafsinge

socken undersökts. Endast mycket begränsad hand-

grävning av ploglager och kulturlager genomfördes. Trotsdetta påträffades en glaspärla från yngre järnålder. Det

är även sannolikt att en del anläggningar och andra fynd

härrör från denna period. I det följande skall jag göra enjämförelse med guldgubbeboplatsen i Slöinge, som upp-

visar flera likheter med Stafsinge.

Slöinge – Stafsinge en metodiskjämförelse

De senaste inventeringarna runt Slöinge, som framförallt

har genomförts av amatörarkeolog Dennis Likus, Slöinge,

täcker boplatsområdet 20 hektar. På denna yta förekom-mer sprida fynd. På vissa ytor, till exempel nära hallarna,

stiger fyndfrekvensen drastiskt. Även andra områden av-

tecknar sig genom ett förtätat eller speciellt fyndmate-rial. Det kan röra sig om ytterligare byggnader eller

hantverksområden. En nyupptäckt koncentration avglasbägarfragment och pärlor har påträffats en bra bit

från de tidigare undersökta hallarna. Eventuellt kan de

nya fynden tidfästas något tidigare än materialet från detgamla hallområdet. Det kan röra sig om en äldre hall-

byggnad. Vid kommande undersökningar hoppas vi

kunna få svar på en del av alla de frågor som vi har omplatsen. Platsens storlek och komplexitet medför dock att

generationer arkeologer kommer att kunna arbeta med

Slöinge. Det har tagit år av fältvandringar och rekognos-ceringar för att kartlägga boplatsen i Slöinge. Den här

typen av platser ägnar sig inte till snabba undersökningar.

Om Slöingeboplatsen hade blivit föremål för enexploateringsarkeologisk undersökning, liknande den i

Stafsinge, är jag tveksam till hur mycket fynd man egent-

ligen hittat. Jag är övertygad om att vi trots den mycketförsiktiga avbaning och avsökning med metalldetektor

som vi gjorde i Stafsinge, schaktade bort många fynd från

yngre järnålder.Det går kanske att göra en liknande avgränsning av

centralplatsen i Stafsinge, som den Dennis Likus gjort i

Slöinge. Denna får dock baseras på kartlösning och harinte verifierats genom arkeologiska iakttagelser. Ett sätt


är att följa nivåkurvorna för den höjd som Stafsinge lig-

ger på. 25 eller 30 meters nivån kan vara lämplig, se fig.

1. I så fall får man en yta på närmare 450 000 kvadrat-meter. Detta är den höjd som Stafsinge ligger på. Utan-

för detta område sluttar landet snabbt, blir sankt och av-

sevärt mindre lämpat för bosättning och förhistoriskt jord-bruk. En intressant detalj i en sådan avgränsning är att

de flesta fasta fornlämningar, det vill säga gravar, ligger

nära den yttre gränsen för området. Man måste dock för-utsätta att gravarna härrör från ett flertal arkeologiska

perioder. Även platsen för den medeltida kyrkan, RAÄ

6, ligger på denna nivå. Undantaget är givetvis Stommakulle som hamnar på högsta punkten. Detta kan vara en

central begravningsplats medan de övriga gravarna kan

markera bebyggelsens ytterområden.Kanske kan man ägna sig åt landskapsarkeologisk

spekulation i samband med centralplatsen. Den medel-

tida kyrkans perifera läge kan bero på att det bästa lägetredan var ockuperat av monument. Först då den nya kyr-

kan byggdes på 1800-talet hade den nya religionen haft

makt nog att flytta upp till höjdläget. Man bör vara för-siktig när man arbetar med kartlösningar. Exemplet il-

lustrerar dock den potential som finns i området.

På en intilliggande yta, som hade förbisetts vid ut-redning och förundersökning, påträffade vi då vi skulle

göra en slutlig avgränsning av boplatsen, en tidigmedel-

tida gård av väldiga dimensioner. Två långhus och ett el-ler flera uthus går att knyta till den. Långhusen var 40

respektive ungefär 55 meter långa. C14-dateringar visar

att de bör vara samtida och dateras till sent 1000-tal till1200-tal. På grund av de ogynnsamma förhållanden vi

påträffade gården under, var vi tvungna att använda grov

metodik och göra hårda prioriteringar vid undersök-ningen. En preliminär publicering av denna del av un-

dersökningen är under utarbetande. Då denna gård läggs

ned, förmodligen på 1200-talet kan vi inte längre spårastorgården i Stafsinge arkeologiskt. Kanske flyttar den in

till det som på de historiska kartorna är läget för Stafsinge

by längre åt nordväst. Ett annat alternativ är att vi frånandra halvan av 1200-talet har de första beläggen för

någon form av stadsliknande bebyggelse i Falkenberg. I

början syftar Falkenberg sannolikt endast på den borg

som låg vid Ätran. Var det hit som stormannen från

Stafsinge flyttade? Tanken är inte omöjlig eftersom Fal-

kenberg kan ha avstyckats från Stafsinge socken och enstorman i socknen då kan ha valt att flyttat sitt residens

till ett mer anslående läge.

Av det ovan sagda framgår det att vi med stor sanno-likhet har en centralplats eller stormansgård i Stafsinge

med varaktighet från 500-tal till 1200-tal. Huvudgården

har flyttat inom ett område, men avsatt spår i form avlösfynd gjorda både vid arkeologiska undersökningar och

i samband med markarbeten av olika slag. Till platsen

bör även en angöringsplats eller hamn nedanför Ätranssista fors, det vill säga i centrala Falkenberg, ha hört. Går-

den kan jämföras med stormansgården i Slöinge.

Till centralplatsernas genealogi

Centralplatser och stormansgårdar är för närvarandemycket heta i foskningsdebatten. Vart man än vänder sig

så nog forskas det om centralplatser. För närvarande är iSverige forskning om Vendel, Valsgärde, Gamla Uppsala,

Borg, Visingsö, Uppåkra, Ravlunda, Vä, Åhus, Slöinge

och Varla aktuell. Jag ber om ursäkt om jag glömt någoncentral plats. I Danmark har ännu fler centralplatser kom-

mit i dagen, delvis beroende på amatörarkeologers insats

med metalldetektor (Jensen, Watt 1993). För Västsverigesdel kan den moderna debatten om centralplatser sägas

börja med upptäckten av guldgubbeboplatsen i Slöinge

där grävningar genomförts 1992–1996 (Lundqvist1996a). Nu har också Stafsinge sällat sig till skaran av

presumtiva centralplatser. Givetvvis finns det en vid

spännvid inom begreppet centralplats. Det är kanske såatt vi inte har ord att beskriva de olika typer av platser

och de olika typer av makt och centralitet som fanns un-

der till exempel yngre järnålder (Harrisson 1997). Detär lätt att forskningen hakar upp sig på fynd av vapen,

guld och importer och därifrån sätter ut prickar på en

karta för att markera maktens geografi. Man går inte vi-dare till att från de enskilda prickarna diskutera infra-

struktur och samhällsskick. Att en stereotyp beteckning

som stormansgård kan låsa tankarna visar Wienberg ge-nom att anlägga ett genderperspektiv på beteckningen.


Att ibland bara tänka storkvinnogård kan ge nya insikter

(Wienberg 1997). Trots Wienbergs kritik kommer jaggenomgående att använda maskulinformen i artikeln. I

det följande skall jag försöka se platserna i ett litet större

perspektiv.Vad finns det för gemensamma nämnare för central-

platserna och vad kan ligga bakom deras uppkomst? Idag

pågår stora forskningsprojekt fokuserade på flera central-platser. Nya kunskaper kommer därför att komma i raskt

tempo de kommande åren. Så pass många undersök-

ningar av så kallade centralplatser är idag gjorda att detborde vara möjligt att se vissa mönster. Här har jag an-

vänt mig framförallt av två moderna artikelsamlingar:

”…Gick Grendel att söka det höga huset…” och ”Cen-trala Platser Centrala Frågor” (Callmer & Rosengren

1997, Larsson & Hårdh 1998), som båda fokuserar på

centralplatser.I dessa böcker presenteras en mängd pågående och

avslutade undersökningar av platser som kallas centrala.

Dessa har i tabell 1 kompletterats med några ytterligarecentrala platser. Jag har geografsikt avgränsat mig till

Danmark och södra och västra Sverige. En enkel krono-

logisk uppställning över de tidsperioder de olika platserna

kan sägas vara centrala redovisas i tabell 1. Det går atturskilja några mönster för fortsatt forskning.

De flesta centralplatser uppstår under folkvandrings-

tid eller tidigast under senare delen av yngre romersk järn-ålder. På några av platserna finns bebyggelse tidigare men

antingen är det svårt att belägga direkt kontinuitet mel-

lan den tidigare bebyggelsen och centralplatsen, till ex-empel i Stafsinge där den omfattande bebyggelsen un-

der yngre bronsålder är kronologiskt isolerad från central-

platsbildningen under yngre järnålder. Alternativt harden tidigare bebyggelsen inte karaktären av centralplats.

Ett exempel är Neble-Boeslunde där bebyggelsen från

romersk järnålder ser ut att direkt föregå centralplatsen,men inte förefaller avvika från andra boplatser från ro-

mersk järnålder på något avgörande sätt (Nielsen 1997).

Några platser avviker från detta mönster. Dessa kan delasin i två grupper. Den ena gruppen består av platser som

Uppåkra, Gudme-Lundeborg och Dankirke. Dessa plat-

ser förefaller ha speciell betydelse redan under yngre ro-mersk järnålder eller tidigare. Platserna uppvisar lång

kontinuitet. Då centraliteten på platserna upphör tar för-

Tabell 1 Centralplatserskronologi i Sydskandinavienextraherade ur Callmer,Rosengren 1997, Larsson,Hårdh 1998 med komplette-ringar.

Table 1 The chronologyof central places in southernScandinvia extracted fromCallmer, Rosengren 1997,Larsson, Hårdh 1998 withadditions.


modligen Ribe över Dankirkes roll och Lund tar över

Uppåkras. Dessa platser har en mer omfattande bebyg-

gelse och ett rikare fyndmaterial än de platser som upp-står under sen yngre romersk järnålder och folkvandrings-

tid. De bör utgöra ett toppskikt bland centralplatserna

med överregional betydelse.Den andra gruppen av platser som uppvisar ett avvi-

kande kronologiskt mönster är platser som Vittene och

Himlingöje. Dessa platser förefaller ha extraordinär be-tydelse under korta perioder av romersk järnålder för att

sedan kraftigt gå tillbaka. För Vittene kommer sannolikt

bilden att komma att modifieras från den rapport somredovisar de första årens verksamhet (Vitteneprojektet

1997). Det förefaller dock redan av de preliminära stu-

dierna att Vittene som centralplats inte har kontinuitetin i yngre järnålder. Lund Hansen ser Himlingöje som

det särklassigt viktigaste politiska centret i Norden under

en del av yngre romersk järnålder (Lund Hansen 1995).Hon ser den till och med som föregångare och mönster-

bildande för de centralplatser som uppstår under yngre

järnålder. Den nergång som sker på platsen är remarka-bel från att under ett par generationer förmodligen kon-

trollerat tillförseln av romersk import till övriga Skandi-

navien förefaller centret helt upplösas.Av det ovan framförda kan man utläsa att ett system

med centralplatser och stormansgårdar uppstår under

övergången mellan romersk järnålder och folkvandrings-tid. Några av de viktigaste av dessa har central betydelse

redan tidigare. Dock är det få platser som uppvisar kon-

tinuitet från äldre till yngre järnålder. De tidigacentrumbildningarna förefaller representera en äldre

maktstruktur som försvinner under yngre romersk järn-

ålder. En notering är att ortnamnskicket runt det äldrecentrat Vittene avviker helt från ortnamnsbilden runt

yngre centrumbildningar (Stefan Brink föredrag på

Vittenemöte 1998). Flera yngre förmodade centrum-bildningar uppvisar annars ett likartat ortnamnskick

(Brink 1998).

Minst lika intressant är centralplatsernas kontinuitetframåt i tid. De flesta platser finns under hela den yngre

järnåldern. I den änden av tidsskalan är det svårt att ut-

läsa av författarna i artikelsamlingarna som använts me-

nar att centralplatserna fortsatt in i medeltid. För en

centralplats, Slöinge, verkar centraliteten upphöra helt

under vikingatid. Platsen blir perifer under medeltid ochframåt. För andra platser är förhållandena svårare att klar-

göra. Typiska kommentarer är ”Ett heltäckande material

möter oss 1767, då byns (Fjälkinges) skattekraft är 1717/48 mantal.” (Helgesson 1997:125). ”Sidste flytning

i 1100-talet blev formodentlig 1 km. laengere mod vest

til landsbyen Ströby, der med sine 58 gårde i tiden om-kring 1680 höre hjemme blandt Danmarks störste

landsbyer.” (Tornbjerg 1998:232). Med dessa båda lös-

ryckta citat vill jag visa att man noggrant följer sina central-platser under hela den förhistoriska eran. Fornsaks-

materialet dateras nogsamt i kronologisystem som för vissa

föremålskategorier går ner till 25 år. Dateringar på hus,gravar och andra företeelser är mycket exakta. Detta gäl-

ler fram till 1000 eller senast 1100. Då blir man mer

svävande och tar de äldsta jordeböcker och kartmaterialsom finns att tillgå som hjälp. I bästa fall uppstår en lucka

på 400 – 500 år. Bevisbördan sjunker under den så kal-

lade historiska tiden. Därför är det inte lätt att följa huroch om centralplatssystemet avvecklas. Skiljelinjen går

mellan förhistoriker och medeltidsarkeologer och proble-

met kan delvis ha sin förklaring i disciplinernas metoder.Förhistoriker har arbetat med gravar och boplatser för

att belysa makt och status. Medeltidsarkeologer har bland

annat fokuserat på kyrkor, städer och borgar för att be-lysa samma frågor. Det är bara i Stafsinge som vi haft

lyckan att hitta medeltida hallar som arvtagare till en för-

historisk centralplats.Jag tror även man måste arbeta med en finmaskig

kronologi vid studiet av centralplatser. De avspeglar olika

tiders maktstrukturer och det finns förvisso stora skillna-der vad gäller dessa mellan till exempel yngre romersk

järnålder och sen vikingatid.

Den kritiska tidpunkten för uppkomsten av central-platser från yngre järnålder är således perioden 300–500

efter Kristus. Fabech har i en lång rad tänkvärda artiklar

fokuserat på denna period och uppkomsten av central-platser. Hon menar att man måste se platsernas uppkomst

mot bakgrund av en ideologisk förändring. Denna med-

för att kult och religion förändras från kollektiva offer-


handlingar, ofta i våt mark till individfixerad kult mani-

festerad till exempel i storhögar och hallbyggnader

(Fabech 1991). Otvivelaktigt sker denna ideologiska för-ändring. Förmodligen kan man gå ett steg längre. Ideo-

logiska förändringar är ofta svårgenomförbara och måste

på något sätt avspegla en förändring i samhället. Genom-gripande förändringar som tyvärr inte diskuterats i till-

räcklig omfattning som bakgrund för centralplatsernas

och stormansgårdarnas uppkomst är de militära föränd-ringar som sker under samma period som centralplatserna

uppstår. I viktiga artiklar har Engström pekat på denna

förändring (Engström 1994, Engström 1997). Den be-står i att infanteriet som var det viktigaste truppslaget

under romersk järnålder minskar drastiskt i betydelse

under yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Frånatt ha varit stormtrupper förvandlas romerska legioner

och barbariska krigarband till passiva, ofta svagt beväp-

nade enheter. Denna förändring beror på kavallerietsökande betydelse. Kavalleriet utvecklas till ett tungt adels-

rytteri och Engström pekar på den enkla sanningen att

”De tog helt enkelt över kriget och lämnade åt fotfolketendast en passiv roll. Därigenom motiverades även ett allt

större inflytande i den politiska ledningen av samhället.”

(Engström 1994:23).Om man ser på de båda halländska centralplatserna

Slöinge och Stafsinge mot denna bakgrund kan man kan-

ske få en inblick i hur samhället var organiserat underyngre järnålder. För att kunna ställa en tungt rustad ryt-

tare på krigsfot krävs mycket stora resurser. Han behöver

häst, sannolikt dessutom en eller ett par reservhästar, fleraolika vapen som till exempel två svärd, tveeggat och

eneggat, lans, pilbåge och sköld. Dessutom kunde ryttaren

ha en påkostad rustning. Ingen ryttare skulle dra ut i stridutan väpnare och pager. För att kunna utnyttja det tunga

rytteriet behövs infanteri beväpnat med pilbågar och lan-

sar som kan hålla motståndarens ryttare stången då detegna kavalleriet omgrupperar bakom det efter ett anfall.

Till denna folksamling behövs en tross. Militär verksam-

het tar en stor del av samhällets resurser i anspråk. Eng-ström noterar att för att kunna hantera den avancerade

vapenuppsättningen i strid kräver det övning från barns-

ben. De professionella krigarna måste alltså försörjas ge-

nom andras försorg. I gravarna från Vendel och Valsgärde

finns förutom vapenuppsättningar föremål som jaktfåglar,

spelbrickor och mat. Dessa föremål visar på den överdå-diga livsstil dessa män lade sig till med under den, säkert

dominerande, del av sitt liv de inte tillbringade i fält. De

mycket speciella gravläggningarna här börjar i folk-vandringstid. Enstaka gravar med liknande karaktär finns

dock redan under yngre romersk järnålder.

Vad är det som tyder på att en liknande förändringav samhällsstrukturen ägde rum i Halland under yngre

romersk järnålder och framåt? I och med fynden från

Stafsinge och Slöinge finns det nu ett ganska stortindiciematerial som går att pussla ihop med äldre fynd

och grävningar. Vapen från folkvandringstid-vendeltid

finns till exempel från Broåsen i Grimetons socken, i formav svärdsbeslag och delar av en hjälm. Från Falkenberg

finns som ovan noterats en förgylld svärdsknapp, samt

sporren från Stafsinge 116. Från Lejeby utanför Laholmfinns en svärdsknapp av guld och två svärd. Dessa fynd,

även om de är slumpmässigt framkomna, tillhör prakt-

fulla vapenuppsättningar. Borta är de tämligen oansenligavapenutstyren från romersk järnålder. Det vendeltida

rytteriet Engström diskuterar fanns även i Halland. Detta

är den krigararistokrati som tog över den politiska mak-ten i samhället och anlade stormansgårdar och central-

platser.

Kanske är en föregångare till uppkomsten av en be-riden krigararistokrati att söka i de militära strukturer som

måste ha legat bakom de enastående danska krigsbyte-

offren, som till exempel det i Illerup Ådal som håller påatt publiceras av Ilkjaer (senast i Carnap-Bornheim, Ilkjaer

1996). Sådana härmönstringar måste ha lett till mycket

stora förändringar av samhällsstrukturen, förändringarsom vi kan iaktta fullt ut först under folkvandringstid.

Det har även framförts att det skedde en omfattande

förändring av boplatsstrukturen omkring år 400 (Lund-qvist 1996b). Perioden efter denna brytpunkt är ännu så

länge betydligt sämre känd än den föregående perioden.

Färre boplatser är kända från folkvandringstid och ven-deltid och de enda hus vi egentligen känner från ven-

deltid i södra Halland är hallarna i Slöinge och några hus

från Ösarp utanför Laholm (Wranning 1996). Man kan


spekulera i en folkvandringstida kris förorsakad av natur-

katastrofer, sjukdomar krig eller allt på en gång, som ledde

till en minskad befolkning. Bebyggelsen kan ha flyttat tilllägen som är mindre arkeologiskt utforskade, till exem-

pel nära de nuvarande bykärnorna med därtill knuten

sentida tätbebyggelse.Jag skulle dock kunna tänka mig ett annat scenario.

Kanske är det så att platser som Slöinge och Stafsinge fak-

tiskt representerar normalbebyggelsen under yngre järn-ålder. De tungt rustade krigarna behövde ett mycket

omfattande underhåll för att kunna dra ut i fält. Deras

påkostade levnadsvanor i fredstid var också minst likaresursslukande. Den bebyggelseomläggning som vi kan

urskilja vid övergången mellan äldre och yngre järnålder

kan vara en omläggning av de små ensamliggandebrukningsenheterna till ett godssystem där i stort sett all

bebyggelse sögs upp eller dominerades av storgårdar och

centralplatser. Vi skall komma ihåg att Slöinge med sina200.000 kvadratmeter godsyta är en väldig anläggning

som kräver ett enormt underhåll även från omgivande

agrarbebyggelse. Man får med detta perspektiv tänka sigdet halländska landskapet översållat med större eller min-

dre godsbildningar där huvudgården gör anspråk på att

vara en stormansgård. Den övriga bebyggelsens läge iförhållande till stormansgården är outredd. Förmodligen

låg en stor del av den på godset självt. Hur ett socialt sys-

tem med tidiga stormansgårdar från romersk järnålderkan ha varit strukturerat har för södra Jyllands del disku-

terats av Ethelberg (Ethelberg 1993). I detta område har

samtida gårdar påträffats nära varandra. Det finns enmycket uttalad storleksskillnad mellan dem vilket kan

tolkas som närvaro av en social överklass. Kommande

undersökningar i Slöinge kan kanske ge svar på hur god-sen varit strukturerade i Halland. De kan ha legat tätt,

mycket tätare än vad vi hittills har förstått. Mellan Slö-

inge och Stafsinge är det en dryg mil fågelvägen. ITröingeberg som ligger mellan dessa platser påträffades

vendeltida bebyggelse vid förra årets undersökningar. Är

detta ytterligare ett gods? Hur central blir då en central-

plats?

Den kritiske, som kanske vill framhålla att den aris-tokratiska godsekonomin endast speglar en del av sam-

hället och at det måste ha funnits en agrar ekonomi helt

fristående från den glömmer att den som försökte ståremot hade två val, antingen duka under i konfrontation

med modern krigsteknik, som det vendeltida kavalleriet,

eller att själv bygga sig ett gods för att kunna försörjamotsvarande rustning. Att se den yngre järnålderns

centralplatser som utslag för militära förhållanden skulle

även kunna leda till att vi kan förklara varför de i stortverkar upphöra runt år 1000. Svanberg påpekar att det

vid denna tidpunkt skedde en omfattande militärpolitisk

omstrukturering av det danska riket (Svanberg 1999:111ff).Nya maktstrukturer krävde en ny förvaltningsapparat och

militär organisation. Denna gör att de gamla strukture-

rna spelat ut sin roll och försvinner.Sammanfattningsvis kan sägas att de nya fynden från

Stafsinge ger nya insikter i den yngre järnålderns sam-

hällsstruktur. Debatten om centralplatser i Västsverige ärinne i ett intressant skede med nya grävningar på platser

som Slöinge och Vittene för dörren. Den fokusering på

centralplatser som skett i järnåldersforskningen gör attdet finns möjligheter att bättre förstå det samhälle som

de var en del av.

Efterskrift

Artikeln är en preliminär redovisning av resultaten från

undersökningen av Stafsinge 116 som författades kort

tid efter avslutad grävning. Det fortsatta arbetet med plat-sen har lett fram till publikationen Strävsamma bönderoch sturska stormän Stafsinge och Halland från bronsåldertill medeltid (Nicklasson 2001). I boken redovisas bådeboplatserna från yngre bronsålder/förromersk järnålder

samt en vidare diskussion om de centralplatsindikerande

fynden från yngre järnålder och medeltid.


Referenser

Arbman, H. 1954. Hallands forntid. I Hallands Histo-ria Från äldsta tid till freden i Brömsebro. Halmstad.Hallands läns landsting.

Arrhenius, B. 1997. Granater som regalier. I Callmer, J.,

Rosengren, E. ”...Gick Grendel att söka det höga hu-set...” Arkeologiska källor till aristokratiska miljöer iSkandinavien under yngre järnålder. Hallands

Länsmuseers Skriftserie No 9. / GOTARC C. Arkeo-logiska Skrifter No 17. Halmstad. Hallands läns-

museer.

Augustsson, K. 1976. Gävehögen i Ås socken. Halland.Årsbok för Kulturhistoria och Hembygdsvård i Hallandslän. 59.

Brink, S. 1998. Land, bygd, distrikt och centralort i Syd-sverige. Några bebyggelsehistoriska nedslag. I Lars-

son, L. , Hårdh, B. Centrala Platser Centrala FrågorSamhälstrukturen under Järnåldern. Acta Archaeo-logica Lundensia Series in 8o No. 28. Lund. Arkeo-

logiska institutionen Lunds universitet. Almqvist och

Wiksell.Carnap-Bornheim, C. v., Ilkjær, J. 1996. Illerup Ådal 5-

8. Die Prachtausrüstungen. Jysk Arkaeologisk Selskabs

Skrifter XXV:5-8. Århus.Engström, J. 1994. Det vendeltida rytteriet. Meddelan-

den Armémuseum 54.Engström, J. 1997. The Vendel Chieftains - a study of

military tactics. I Nörgård Jörgensen, A., Clausen,

B. L. Military Aspects of Scandinavian Society in aEuropean Perspective, AD 1-1300. PNM Publicationsfrom The National Museum Studies in Archaeology

and History. Köpenhamn. Nationalmuseet.

Ethelberg, P. 1993. The Chieftains’ Farms in the OverJerstal Group. Journal of Danish Archaeology. Vol. 11.

Fabech, C. 1991. Samfundsorganisation, religiöse cere-

monier og regional variation. I Fabech, C., Ringt-ved, J. Samfundsorganisation og Regional VariationNorden i romersk jernalder og folkevandringstid. Jysk

Arkaeologisk Selskabs Skrifter XXVII. Århus. JyskArkaeologisk Selskab.

Harrison, D. 1997. Centralorter i historisk forskning om

tidig medeltid. I Callmer, J., Rosengren, E. ”...GickGrendel att söka det höga huset...” Arkeologiska källortill aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngrejärnålder. Hallands Länsmuseers Skriftserie No 9/

GOTARC C. Arkeologiska Skrifter No 17. Halm-stad. Hallands länsmuseer.

Helgesson, B. 1997. Fjälkinge-regionalt centrum i NV

Skåne. I Callmer, J., Rosengren, E. ”...Gick Grendelatt söka det höga huset...” Arkeologiska källor till aris-tokratiska miljöer i Skandinavien under yngre järn-ålder. Hallands Länsmuseers Skriftserie No 9/GOTARC C. Arkeologiska Skrifter No 17. Halm-

stad. Hallands länsmuseer.

Hårdh, B. 1976. Wikingerzeitliche Depotfunde ausSüdschweden Katlog und Tafeln. Lund. Acta Archaeo-

logica Lundensia Series in 4o No 9. Almqvist och

Wiksell.Høilund Nielsen, K. 1987. Zur Chronologie der

jüngeren germanischen Eisenzeit auf Bornholm

Untersuchungen zu Schmuckgarnituren. ActaArchaeologica. 57.

Jensen, S.,Watt, M. 1993. Handelscentre og central-

pladser. I Hvass, S.,Storgaard, B. Da Klinger i Muld25 års arkeologi i Danmark. Köpenhamn och Århus.

Det kgl. Nordiske Oldskriftselskab, Jysk Arkaeologisk

Selskab.Lund Hansen, U. e. a. 1995. Himlingøje - Seeland - Eu-

ropa. Nordiske Fortidsminder. 13. Köpenhamn.

Lundborg, L. 1972. Undersökningar av bronsåldershögaroch bronsåldersgravar i södra Halland. Hallands mu-

seum 2. Halmstad. Hallands länsmuseer.

Lundqvist, L. 1996a. Slöinge - en stormansgård från järn-åldern. I Lundqvist, L., et al. Slöinge och BorgStormansgårdar i öst och väst. Arkeologiska Skrifter

nr 18. Stockholm. Riksantikvarieämbetet.Lundqvist, L. 1996b. Skreaprojektet: om ett halländskt

beyggelserum under brons- och järnålder. I Rosen-

gren, E. Bilder av halländsk arkeologi - en bok tilläg-nad Lennart Lundborg. Utskrift 5. Halmstad. Hal-

lands Länsmuseer.


Lundqvist, L. 1998. Fornlämningsbilden. I Lundqvist, L.,

Schaller Åhrberg, E. Med kunglig utsikt Varla underjärnålder och tidig medeltid. Arkeologiska resultat UVVäst rapport 1997:26. Kungsbacka. Riksantikvarie-

ämbetet.

Nicklasson, P. 1998. Undersökningen av Stafsinge sn RAÄ116 inom Västkustbaneprojektet i Halland - Är varje

plats en central? Bulletin för arkeologisk forskning iSydsverige.

Nicklasson, P. 2001. Strävsamma bönder och sturska stor-män Stafsinge och Halland från bronsålder till medel-tid. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8o, No.35. Stockholm

Nielsen, H. 1997. Ett regionalt rigedomscenter i

Sydvestsjaelland. I Callmer, J., Rosengren, E. ”...GickGrendel att söka det höga huset...” Arkeologiska källortill aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngrejärnålder. Hallands Länsmuseers Skrifserie No9/GOTARC C. Arkeologiska Skrifter No 17. Halm-

stad. Hallands länsmuseer.

Tornbjerg, S. Å. 1998. Toftegård - en fundrig gård fra

sen jernalder og vikingetid. I Larsson, L., Hårdh, B.

Centrala platser centrala frågor en vänbok till BertaStjernquist. Uppåkrastudier 1. Lund. Arkeologiska

institutionen Lunds universitet. Almqvist och Wik-

sell.Wienberg, J. 1997. Stormaend, stormandkirker og storm-

andsgårde - kritiske reflektioner. META. Nr 4 1997.

Vitteneprojektet. 1997. Vitteneprojektet Genomförda del-projekt 1995-1996. Älvsborgs länsmuseum, Statens

Historiska Museum, Göteborgs Universitet.

Wranning, P. 1996. Laholmstraktens vikingatid och tidig-medeltid. I Rosengren, E. Bilder av halländsk arkeo-logi - en bok tillägnad Lennart Lundborg. Utskrift 5.

Halmstad. Hallands länsmuseer.Ørsnes, M. 1966. Form og stil i Sydskandinaviens yngre

germanske jernalder. Köpenhamn. Nationalmuseets

Skrifter Arkæolgisk Historisk række XI.

Skogsbonden i arkeologi och Romersk etnografi

Abstract”F”F”F”F”Forororororest peasants in arest peasants in arest peasants in arest peasants in arest peasants in archaeology and rchaeology and rchaeology and rchaeology and rchaeology and roman ethnographyoman ethnographyoman ethnographyoman ethnographyoman ethnography”:”:”:”:”:

This essay deals with peasants in marginal areas, especially the prehistoric forest peasants in the

Southern Swedish uplands on the Scandinavian peninsula. They were tribal settlers without written

language in the periphery of the Roman world around 0-200 AD and are still in the periphery of

archaeological interest. Rome-centric ethnographical observations like Tacitus´ Germania from

98 AD are compared with new archaeological data about everyday life, farming, forest related

production and ritual in this most northern part of Germania. From the author´s point of view

the Roman stories about remote, foreign tribes were not less true than the modern mass medial

stories about the periphery of the Anglo-American world today.

in situ 2000-2002, s. 109-122

Eva Weiler ( )

1. Synen på periferin

Ett sätt att komma ifrån tänkandet om det förflutna som

en utveckling i olika stadier är att tänka i nätverk avberoendeförhållanden och olika grader av dominans. Detta

brukar beskrivas i termer av centralt-marginalt eller cen-

trum-periferiförhållanden, som inte är konstanta utanvarierar geografiskt och över tid. Utgångspunkten är van-

ligen ekonomiska förhållanden med mer eller mindre ut-

talad koppling till den politiska geografin, handel ochkommunikation. I det förhistoriska Europa byggde cen-

trum-periferiförhållandena under bronsåldern i huvudsak

på rituella relationer, under järnåldern på kommersiellaoch militära (Kristiansen 1987:84). Exempel på de senare

är interaktionen mellan Rom och de ”skriftlösa” folken i

norr (Wolf 1982, Slofstra 1992:33).Liksom begreppen ”marginell” och ”perifer” har också

den agrara termen ”utmark” fått en negativ klang och as-

sociationer gärna till utanförskap och fattigdom. Utmarktill skillnad från inägomark låg en bit från gården och be-

stod inte av åker och äng. Men utmarken, i allmänhet

skogen, kom att utgöra en viktig resurs både för kronan,bönderna och de obesuttna, vilket inte minst dagens

utmarksforskning visar. Från 1500-talet och framåt har

skogen alltmera tagits i anspråk för industriell gruvdrift,

kolning, tjärbränning och timmerexport (Olsson 1996,

Svensson 1998).I den här artikeln skall jag exemplifiera och diskutera

utomståendes syn på periferin, särskilt synen på bönder

utanför de centrala jordbruksbygderna vid tiden för Kr. f.,som jag för enkelhetens skull kallar för skogsbönder. Jag

kommer att använda samtida etnografiska observationer,

särskilt Tacitus´ Germania, som kom ut 98 e.Kr., jämförtmed arkeologiska data. Intresset för och därmed kunska-

pen om de provinsialromerska områdena har ju ökat be-

tydligt och i dag vet vi också mycket mera om områdenalängre norrut tack vare utgrävningar av ett stort antal ny-

upptäckta danska järnåldersbyar, syd- och mellansvenska

järnåldersboplatser och i skrivande stund skogsbondehus-hållen (röjningsröseområden) på sydsvenska höglandet

(Hedeager 1987, Slofstra 1992, Andersson 1998, Weiler

2000). Tacitus´ och andras berättelser må betraktas sompropaganda, överdrifter eller lögn. Man kan också kriti-

sera mitt sätt att använda dem på sydskandinaviska för-

hållanden. Men enligt min mening var de varken sämreeller bättre än modern massmedial bevakning av den

angloamerikanska världens periferi.

110 – Skogsbonden i Romersk etnografi

1.1. Från Roms horisontFrån Roms horisont var Nordeuropa en periferi: ett geo-grafiskt ytterområde i romarnas världsbild, politiskt diffe-

rentierad under många olika ledare i stället för en enda,

oberoende men inte isolerad, snarare exotisk. Längst i norrlåg det fria Germanien (med okänd nordgräns på andra

sidan om ett hav), Germania libera, till skillnad från de

romerska provinserna Germania superior och Germaniainferior som var resultatet av successiv integration eller

”romanisering” av germanska folkgrupper närmast Rhen.

Där började lokalspråken trängas undan av latinet ochbefästningsanläggningar, vägar och broar ge landskapet ett

ordnat utseende. Den politiska geografin hade konsolide-

rats i och med slaget vid Teutoburgerwald nära nuvarandeOsnabrück år 9 e.Kr. Där sattes punkt för den romerska

expansionen i riktning mot Elbe.

Vissa forskare som menar, att romarnas mål inte varatt lägga under sig landet mellan Rhen och Elbe. Den

militära interventionen hade provocerats fram i ett gräns-

område med starka grannar, där en defensiv expansions-strategi med utbyte av tjänster, pakter eller diplomatiska

gåvor inte var effektiv nog. Strategin var egentligen att

skapa buffertzoner med en viss grad av beroende mellankejsardömets ytterområden och folken bortom dessa, i det

här fallet öster om Elbe och i Skandinavien (Slofstra

1992:43ff med ref. till Hedeager 1987).

1.2. Det fria GermanienUnder kejsar Augustus sista år förstärktes gränsen, Limes,mot det fria Germanien med kastell och palissader. När

Brittannia erövrades några decennier senare byggdes där

också en vall mot stammarna i norra Skottland.Limes betraktas också som gränsen och mötet mellan

en skriftberoende och en skriftlös eller talspråklig kultur.

Men germanerna var inte historielösa utan hade enligtTacitus en historia i form av gamla sånger. I dessa sånger

fanns en skapelseberättelse med en namngiven person av

gudomligt ursprung som folkens upphov och samhälletsgrundare (Germania s. 33). Översatt i moderna antropo-

logiska termer baserades germanernas historia på en ge-

nealogisk kronologi i muntlig version, som traderats tillefterföljande generationer. Jag har däremot svårt att tro,

att det skulle ha existerat en enda skapelseberättelse i den

germanska världen. Man kan ändå dra slutsatsen, att släkt-skap var viktigt och att härstamning från en avlägsen namn-

given anfader gav speciell status till vissa ätter. Däri låg

säkert embryot till romarnas framgångrika kontakter medgermanska ledargestalter, som villigt stärkte sin position

ytterligare.

Att ha god språklig minnesförmåga står högt i talspråk-liga kulturer (Ong 1990:72). Detta ger ytterligare en di-

mension till vad som kan ha satts högt på den sociala rang-

skalan i det germanska samhället. I det homeriska Grek-land försvarade ju både Platon och Sokrates den kvardrö-

jande talspråkigheten: skrivande, dvs. lagring av kunskap

utanför hjärnan, är omänskligt och fördärvar minnet(a.a:97).

Caesars skildringar bygger på direkta kontakter med

germaner, i krig eller på vandring. Tacitus anses bygga påäldre litterära uppgifter och intervjuer med personer som

besökt gränsområdena i norr. Han ger dels en allmän ka-

raktäristik av germanerna, dels stam för stam. För honomvar Germanien - liksom för Julius Caesar - områdena ös-

ter om Rhen. Att människorna där betraktades som pri-

mitiva jämfört med romarna själva lyser igenom hosTacitus, för han skriver att de använder ”den enklare och

ålderdomligare metoden att byta handelsvaror” i stället för

att betala med mynt och deras smak för bytesvaror gäller”simpla och billiga saker” (Germania, s. 39).

Uppgifterna om förhållandena ännu längre norrut är

mycket summariska. Den för utomstående märkliga års-rytmen med en mörk vinter och en ljus sommar liksom

vatten som brukade stelna (till is) kände den klassiska värl-

den till sedan tidigare. En romersk flotta seglade norrutfrån Rhens mynning år 4 e.Kr. och rundade förmodligen

Jylland mot ”den uppgående solens trakt.” Tacitus näm-

ner själv ”svionerna”, vars samhällen ”ligger ute i självaoceanen”, där folk inte har segel på sina skepp utan ror

dem med lösa åror (Andersson & Herschend 1997:29,

Germania, s. 97).Flera uppgifter hos Tacitus och andra klassiska förfat-

tare har kunnat verifieras av arkeologiska upptäckter ända

uppe i Sydskandinavien, ofta av iögonenfallande slag menockså av sådant som var exotiskt för en romare. Platsen

Skogsbonden i Romersk etnografi – 111

för slaget vid Teutoburgerwald har arkeologerna numera

lokaliserat (Andersson & Herschend 1997:20f ). Germa-

nernas offerseder, särskilt krigsbytes- och människooffer imossar och vattendrag liksom den rituella sönderdelningen

av det som skulle offras, hör till de oftast citerade passage-

rna i klassiska skildringar och har sina motsvarigheter i enrad arkeologiska upptäckter.

Även om kontakterna med germaner ofta varit ger-

maner i främmande omgivning, sällan germaner hemma-vid, går det att läsa mellan raderna i skriftkällorna. Tacitus´

påstår t.ex. att de hade speciella ledare i krig och att bara

präster hade mandat att straffa en krigare (Germania s.41, Wikborg 1998:45). Det finns flera antropologiska

belägg på samhällen där tapperhet sätts högst och där en

krigare har högre status än den politiske ledaren. Eventu-ellt har detta varit fallet även hos vissa germanstammar

vid tiden kring Kr. f. Om den religiösa makten redan nu

började separeras från den politiska är däremot svårare attbedöma utifrån skriftkällorna, men någon typ av dubbelt

ledarskap förefaller ha existerat (Andersson & Herschend

1997:129ff ).I skildringarna av germanernas religion figurerar också

religiösa ledare eller specialister. Läsaren får t.ex. veta, att

en gren från fruktbärande träd huggs i bitar och rådfrågasav stammens ”präst” och att man använder särskilda sor-

ters ved, när betydelsefulla män kremeras (Germania, s.

45, 71). Just träd figurerar ofta i beskrivningarna av reli-giösa riter. Tacitus konstaterar, att germanerna inte har

några gudabilder utan håller sig med ”beläten” och ”tecken”

som de hämtar från heliga lundar och skogsdungar(Germania, s. 45). Detta jämförde han naturligtvis med

den romerska familje- och huskulten, där man hade larer,de avlidnas andar, som husgudar. Men träfigurer har fak-tiskt påträffats i våtmarker i västra delen av fria Germanien,

vilket kanske var ”beläten” i en romersk ämbetsmans ögon

(Todd 1987:179).Här börjar vi närma oss den germanske bondens syn

på naturen och jorden. Redan Julius Caesar noterade för-

vånat, att dessa bönder inte hade någon privat ägd markoch att de inte heller inhägnade sina åkrar. Drygt hundra

år senare säger Tacitus om en germansk stam, att de ”ned-

lägger ingen möda på att öka jordens fruktbarhet och

omfång; de planterar sålunda ej fruktträd, de anlägga ej

avskilda ängar, ej heller trädgårdar med bevattnings-

möjligheter” (Germania, s. 69). Caesar har kritiserats föratt beskriva förhållanden som redan var historia hos många

germaner, men vad Skandinavien beträffar har jämförel-

serna mest gällt dansk och nordtysk bebyggelse i slättbygd(Hedeager 1987, Todd 1987:88ff, Randsborg 1991:75ff,

Andersson & Herschend 1997). Däremot vill dagens

kulturgeografer och arkeologer applicera både Caesars ochTacitus´ beskrivningar på äldre järnålderns åkerbruk, i

första hand på blockparcellerad mark men även på

röjningsröseområden i Sydskandinavien och den odlings-expansion som sker århundradet närmast Kr.f. då man

mycket synligt investerade i stenröjning av nya mark-

områden men utan att markera gränser mellan åkrarna(Pedersen & Widgren 1998:277f, Lagerås 2000:216).

Detta stämmer både med det tidsskede och med de ”exo-

tiska” brukningssätt, som de romerska rapportörerna kom-menterade.

Den största koncentrationen av sådana röjningsröse-

områden finns på sydsvenska höglandet, som vid tidenkring Kr.f. bestod av halvöppna beteslandskap med ek och

björk, eftersom granen ännu inte gjort entré. En tydligare

definition av ”skogsbonde” är höglandsbonden som ny-byggare i periferin av den romerska världen.

2. Från motsatt horisont

2.1. BondeidentiteterOavsett om vi skriver år 98 e.Kr., utgivningsåret för

Germania, eller den 1 oktober 2000 e.Kr. har människor i

periferin ofta betraktats som exotiska, udda eller irrelevantaav utomstående. Arkeologins intresse för agrarhistoria

mattas också avsevärt, när jordbruket väl etablerats i de

regioner som i dag räknas som centrala jordbruksområden.Det finns moderna översikter över jordbrukets historia i

Sverige (Welinder 1998, Pedersen-Widgren 1998), men

jordbrukets entreprenörer har generellt uppfattats som ettintressantare arkeologiskt forskningsfält än dess förvaltare.

Socialantropologen Eric Wolf har definierat bönder

som en särskild grupp inom den stora kategorin ”lands-


bygdens odlare”, dvs. folk som lever på landet med pro-

duktionen inriktad på det egna hushållet (Wolf 1971:11ff).

Till skillnad från odlare som är inriktade på egen förbruk-ning och släktskapsskyldigheter producerar bönder ett

överskott, som också utomstående ställer krav på. Men

mellan dessa två huvudgrupper finns en glidande skala avsamhällen från bonden som fortfarande är huvud-

producent till bonden i andrarangsställning (a.a:24). Det

är möjligt att Wolfs definitioner är tillämpbara på förhål-landet mellan romare, det romerska Germanien och det

fria Germanien, och höglands- eller skogsbönderna i så

fall exempel på oberoende bönder (huvudproducenter) vidtiden kring Kr. f.

Jordbruket var basen för ekonomin i det romerska

kejsardömet (Slofstra 1992:37). Statsreligionen var frånbörjan en bondereligion med personifierade gudar, knutna

till regn och fruktbarhet. Både Caesar och Tacitus visste

alltså vad de talade om, när de jämförde germanska för-hållanden med romerska - till de förras nackdel. Landska-

pet, skriver Tacitus, är fuktigt och blåsigt med en ”helhets-

prägel av rysansvärda skogar och otäcka sumpmarker - - -det är sädesalstrande men sakna förutsättningar för frukt-

odling; det är rikt på boskap men denna är vanligen små-

vuxen.” (Germania, s. 37). Denna beskrivning av germansklandsbygd, som vi också möter hos andra författare, var är

en kraftig generalisering av verkligheten, för vid den här

tiden bröts också ny mark i många skogsområden i detfria Germanien (Todd 1987:4).

Under tidig kristen tid kom också den egna lantbon

att framställas som religiöst suspekt. Paganus betyder förövrigt både lantbo och hedning på latin; ordet finns kvar i

engelskans ”pagan”. Spänningarna mellan böndernas

gamla religion å ena sidan och stadsborna och de nya reli-giösa specialisterna å den andra illustreras bra i ett brev

från en småstadspamp till traktens katolske biskop någon-

stans i Nordafrika på 400-talet: Est enim prudentibus viriscum devotione cognatio: ”Det finns naturliga band mellan

bildade män och den sanna tron”, nec cito convenienscredulitati rusticitas ”medan en sann tro inte passar ihopmed lantliga sinnen” (Brown 1997:64).

Det räcker alltså inte att betrakta jordbruk som ett

försörjningssätt, det representerar även ett förhållnings-

sätt. Att hålla husdjur och odla växter betydde också män-

niskor som bärare av en viss livsstil och en världsbild

(Welinder 1998:44f ).

2.2. Bondens arbetsplatserI bondesamhället var landskapet inte en enda arbetsplats

(Honko & Löfgren 1981:250, Antonssson et al. 1996:21).Som Wolf påpekat i sitt grundläggande arbete (1966/1971)

har bönder andra sysslor än odling. Jordbruksprodukter-

na måste efterbehandlas, bostäder byggas och förvarings-kärl, redskap och kläder tillverkas. Men hans definition av

bönders liv är ofullständig med tanke på bönder, som inte

bara odlar utom också fiskar, jagar eller får sin utkomst avskogens andra tillgångar.

Ännu vid järnålderns början levde flertalet männis-

kor i Skandinavien inte bara av jordbruk (Welinder1998:75). På 1570-talet beräknas ca 80% de svenska går-

darna ha legat i skogs- eller blandskogsområden efter en

omfattande kolonisation av områden med stora utmarkeroch skogstillgångar. I skogen fanns allt som ett bonde-

hushåll behövde såsom byggnadsvirke, bränsle och mate-rial till redskap, likaså potentiella resurser för boskaps-

hållning, järnhantering och becktillverkning. Det var sko-

gen själv som var den intressanta resursen, inte bara sko-gen som resurs för nyodling. (Larsson 1996:8, Svensson

1998:11, 27). Men kronan väckte snart anspråk på vissa

trädslag och vilt. Resultatet blev att all mark som den en-skilde inte kunde bevisa sin äganderätt till skulle tillhöra

kronan och den fortsatta bebyggelsexpansionen fram till

början av 1600-talet kom därför att ske på kronans mar-ker (Larsson 1996:10).

En likadan nykolonisaton av skogsområden hade in-

träffat i Sydskandinavien i början yngre bronsålder. Dentycks ha nått sitt maximum under romersk järnålder, vil-

ket bland annat avspeglas i röjningsröseområdena på syd-

svenska höglandet. Om det bakom övergivandet avröjningsröseområdena låg utomstående krav på en annor-

lunda fördelning av alla marktyper, inte bara av den

odlingsbara marken, är en synpunkt som inte diskuteratsbland kulturgeografer. och arkeologer.

I dag har skogens kulturlandskap blivit synonymt med

alla lämningar som av ett eller annat skäl blivit övervuxna


av träd och där jordbrukets tydligaste uttryck - åkern -

inte längre syns. Våra medvetanden har förvandlat det

sydskandinaviska mångsyssleriets och självhushållningenslandskap till marginalområden, där Tacitus skulle ha känt

sig hemma i sin syn på icke-romare. Detta synsätt inklu-

derar röjningsröseområdena, som framför allt bevarats idagens skogsbygder - tack vare skogen.

2.3. Arbetets fysiska markeringar i landskapetRöjningsröseområden diskuteras vanligen i termer avfossila sädesodlingslandskap. Jag tror, att det hänger ihop

med deras upptäcktshistoria och arkeologers nära samar-

bete med kulturgeografi och paleobotanik, som innebaratt man också tagit till sig dessas primära intresseområ-

den: den odlade marken som försörjningskälla och

landskapshistoria som vegetationshistoria.Men inom dessa discipliner finns en nyorientering.

Odlingssystem kan inte bara tolkas utifrån inägomarken

utan måste omfatta hela landskapet med skogsbete, fäbodaroch svedjor. Man efterlyser mindre av övergripande mo-

deller och mer av landskapets egen dynamik och regionalasärart liksom mer antropologiskt orienterade synsätt

(Antonsson et al. 1996:39f, Widgren 1998:295, Lagerås

2000:169f ). Utbredningen av röjningsröseområden påsydsvenska höglandet tolkas i dag som uttryck för en agrar

expansion i omgångar, vars odlingssystem inte behöver ha

avvikit från den i områden med relativt intensiv odling(Lagerås 2000:216f ).

Men vissa undersökningar börjat avslöja en ännu mera

komplex bild. Röjningsrösen är inte bara ett resultat avodlarmöda utan även av hushållsarbete, sophantering, ny-

byggnation och rituell verksamhet i stenig terräng (Hamil-

ton 1999, Weiler 2000). Så tydliga uttryck av arbetets fy-siska resultat skulle kunna passa in på medeltidsarkeologen

Eva Svenssons tolkning av mentaliteten hos skogsbönderna

i Värmland under tidig medeltid. Hon för fram idén, attarbetets fysiska markeringar - i det här fallet fångstgropar

och kolningsgropar - var det viktiga, inte egendom i sig.

Hon målar upp ett egocentriskt samhälle, som satte detlokala välbefinnandet först och som inte intressserade sig

nämvärt för nationen eller maktens utövare (Svensson

1998:173).

Applicerar vi ett sådant synsätt på stenröjning - somarbetets fyiska markering i landskapet - bör ett röjnings-

röse i första hand betraktas som resultatet av en

arbetsprocess i stället för ett specifikt produktionssätt. Fleraarkeologiska utgrävningar har ju visat, att stenröset är det

synliga resultatet av arbeten, som har skett vid flera olika

tillfällen, av olika anledningar och under lång tid.

3. Röstorp - romersk järnålder påsydsvenska höglandet

3.1. Kulturlandskapet

Under äldre järnålder var kulturlandskapet på sydsvenskahöglandet ett landskap av odlingar och halvöppna betes-

marker med ek och björk. Pollen-, makrofossil och ved-

artsanalyser från Hamneda socken i södra Småland visaren inledande fas av röjningsbränningar i hög skog

(a.a:201). I Röstorp i södra Västergötland skedde en ex-

pansion av åkerbruket runt 200 f.Kr. och 400 år framåt,som sammanfaller ganska väl med den bebyggelse som

hittills kunnat beläggas i området. Effekterna av hårt betes-

tryck och röjningsbränningar blev att ljungen började breda

Figur 1.


ut sig från slutet av romersk järnålder och framåt (Lagerås

2000:191, Connelid et al. under utgivning).

Stenröjningarna i Röstorp omfattar ett kärnområdepå 40 hektar, där rösena ligger tätare än i den totala ut-

bredningen av röjningsrösen, som sträcker sig över en 150

hektar stor yta med naturliga begränsningar av höjdsträck-ningar och våtmarker. Vid tiden för Kr.f., då romarna fort-

farande hade planer på att avancera öster om Elbe och en

romersk flotta snart skulle runda Jylland, låg det fem går-dar inom kärnområdet, som lokaliserats genom fosfatkarte-

ringar och provundersökningar i kalhyggen och granskog.

Att döma av 14C-dateringar och pollananalyser övergavsdessa i slutet av romersk järnålder.

När resulteten av pollenanalyserna kompletteras med

innehållet från rösen och övergivna bostäder framträdermångsyssleriet och självhushållningen hos dessa höglands-

bönder, en talspråklig kultur i periferin av den romerska

världen vid tiden kring Kr.f. I Röstorp innehöll mångarösen rikligt med skärvsten och annat hushållsavfall så-

som keramik, järnslagg, blästermunstycken, träkol, harts,

brända ben, bitar av sländtrissor och smyckedetaljer. Där

finns även stensättningsliknande lämningar utanmänniskobegravningar men med brända djurben och en

härd i mitten. Avfallets - eller arbetets - eventuella rituella

betydelse understryks ytterligare av förekomsten av skärv-sten i gravar (Tore Artelius, muntligen).

3.1.1. JättastenenI utkanten av kärnområdet i Röstorp ligger ett magnifiktflyttblock, som är närmare 4 m högt. I folkmun kallas det

för ”Jättastenen”. Stenens speciella betydelse går sannolikt

tillbaka till förhistorisk tid. På toppen av blocket är näm-ligen 14 skålgropar inknackade och skålgropsstenar i an-

slutning till äldre järnåldersbebyggelse är inte ovanligt.

Avståndet mellan Jättastenen den närmaste gården är 150m och det är glest med röjningsrösen i området emellan.

Enligt de klassiska författarna utövades ju den germanska

religionen utomhus och detta kan ha varit en sådan plats.Var det platser som Jättastenen som krävde särskilda reli-

giösa specialister?

Figur 2. Röjningsröseområdet i Röstorp där fem områden med hörhöjda fosfatvärden indikerar bebyggelse fråntiden 200 f.Kr. - 200 e. Kr.

Figure 2. Map showing the phosphate distribution in the cairn field at Rösstorp. Five areas with significantlyhigher phosphate content indicate habitation sites between 200 BC and 200 AD.


Både i Skandinavien och på kontinenten finns flera

exempel på att iögonenfallande klippformationer använ-

des som lokala ”offerplatser” under romersk järnålder ochtidigare (Stjernquist 1985:153). Att offra människor eller

vapen i våtmarker var bara en del av den germanska reli-

gionen.Precis intill det stora blocket ligger några mindre block,

som är översållade av granater. Granaten är hos klassiska

författare omtalad som stenen med magisk kraft, som lystesom glödande kol men inte själv påverkades av eld

(Arrhenius 1997:181ff ). Gissningsvis har de rödskimrande

granaterna bidragit till att ge platsen en speciell betydelse,kanske först i rituella sammanhang och efteråt, när den

förlorat i sin religiösa betydelse, som ännu en fyndighet

för den populäraste stenen i inläggningar i germanskguldsmedskonst.

3.1.2. JordenI hushållsavfallet från Röstorp framträder bilden av ettjordbruk som följt gängse mönster för järnåldershushållen

på sydsvenska höglandet och stora delar av Sydsverige medkorn som dominerande sädesslag samt svin, får och nöt-

kreatur som husdjur. Förutom korn förekommer enstaka

kärnor av vete, havre, lindådra, lin och råglosta. Lin ochlindådra har antagligen odlats för de oljehaltiga frönas skull,

medan råglosta odlades som sädesslag under äldre perio-

der men betraktades som ogräs vid den här tiden (Vik-lund 1995).

Det har funnits en ingående artkunskap hos de här

odlarna och långt fram i tiden. Vi kan jämföra med att envästgötabonde på 1880-talet kunde ange 75 olika typer av

jordmån (Honko & Löfgren 1981:250). Förutom lin och

lindådra odlade man även ärter och bönor under järnål-dern. Ärtväxter tar upp kväve via bakteriell symbios med

rötterna, vilket kommer andra växter till godo året efter

tillväxten/ nedbrytningen och har därmed en gödslings-effekt på jorden. Flera växter som ansågs ätliga på järnål-

dern uppfattar vi i dag som ogräs, t.ex. mjöldryga som

dessutom är giftig men kanske användes som hallucinato-riskt medel (Welinder 1998:75, Pedersen & Widgren

1998:379, 404, Olsson & Wallin 1999:59, Hamilton

1999:34).

Till markens avkastning hör också rödjorden, råva-

ran för järnframställning. I Röstorp har restprodukter ef-

ter järnsmide påträffats både i en bortröjd smedja och iavfallet intill bebyggelsen. Närmast kända rödjords-

förekomst med slaggvarp ligger ett par kilometer därifrån

och är samtida med järnåldersbebyggelsen (Rune Holm-berg, muntligen). Men den kunskap om järnframställning

och järnbearbetning som utvecklats på sydsvenska hög-

landet och i andra delar av Nordeuropa var tydligen okändför sådana som Tacitus. ”Inte heller järn finnes i någon

riklig mängd hos dem” skriver han om germanerna, men

tillägger: ”... såsom man kan sluta sig till av derasanfallsvapens beskaffenhet”. Han är inte riktigt säker.

3.1.3. SkogenOm Tacitus eller hans rapportörer inte lät sig imponerasav germanernas järnvapen, noterar han däremot deras trä-

sköldar, som var målade i olika färger. En bit av en sådan

sköld, målat i rött och blått, har påträffats som gravfynd iSkåne (Stenberger 1964:426). Järnålderns träteknologi är

annars bäst känd genom en rad mossfynd i Syd-skandinavien och redskap som hör ihop med bondens

hushåll i Käringsjön i södra Halland (Arbman 1945). Här

avslöjas ingående kunskaper om vilka trädslag som läm-pade sig bäst till spadar, klubbor, de olika delarna av räfsor

och till olika sorters tråg och askar. I Käringsjön har också

hittats årderbillar av trä (ek) från 200-300-talet, som är deäldsta bevarade på svenskt område (Pedersen & Widgren

1998:342ff).

I ett övergivet hus i Röstorp påträffades ett förkolnatträstycke, som är en bit av en smal list med tre utskurna,

parallella vulster (Weiler 2000). Efterfrågan på träsnidare

framgår också av fynden i en kvinnograv från romersk järn-ålder i Dalstorp, belägen bara 30 km från Röstorp. För-

utom en bronsnyckel och en mängd smycken av guld och

brons innehöll graven flera hängen av trä, två med omgi-vande hylsor och ändknopp av brons (Furingsten 1984).

Vi vet inte om hängena är inhemskt hantverk, men det

började eventuellt växa fram en kundkrets utöver det en-skilda hushållets som efterfrågade trä.

Bland skogens produkter i Röstorp märks i övrigt ben

av skogshare, utvinning av harts (björktjära) som tätnings-


medel eller lim och förmodligen även träkolstillverkning,

eftersom området innehåller anmärkningsvärda mängder

volymer kasserat träkol. Att keramik i Röstorp är mindrefrekvent än på många andra järnåldersboplatser kan kan-

ske förklaras med att man använde mycket träkärl eller

hartstätade kärl i svepteknik.

3.2. BostadenGermanerna på Tacitus´ tid byggde inte städer. De ville

inte ens ”veta av bostäder som ligga tätt inpå varandra,”skriver han. ”De bygga och bo skilda från varandra i olika

väderstreck, allteftersom de funnit behag i en källa, i en

slätt eller i en skog.” Han har också synpunkter på arki-tekturen: ”Till allting använda de grovt tillyxat, fult och

oestetiskt trävirke”, men behandlade vissa väggytor med

”en klar och glänsande jordart”.(Germania s. 55). Vad han egentlingen säger, är att de

inte hade någon reglerad bebyggelse, inget ordnat land-

skap, och att tuktad sten eller tegel är vackrare än trä.

Jämfört med den jylländska järnåldersbebyggelse, som

vanligen används som exempel på nordgermansk bebyg-gelse i motsats till provinsialromersk, förefaller de klas-

siska författarnas uppgifter vara lite föråldrade. Men på

sydsvenska höglandet finns ännu inga paralleller tillJylland, inte heller den begynnande bybildning som kon-

staterats i södra Halland under romersk järnålder (Todd

1987:89ff, Hedeager 1987:134, Andersson & Herschend1997:77ff, Carlie 1992:70ff ). Inom kärnområdet i Rös-

torp låg fem bebyggelseenheter (gårdar) i rad på mellan

50 och 100 meters avstånd från varandra, som av 14C-analyser att döma kan ha varit bebodda samtidigt inom

tidsintervallet ca. 200 f.Kr. - 200 e.Kr. Ett tränat öga kan

fortfarande hitta en del av de platser som stenröjts för olikahusbyggen, nämligen stora stenfria, fyrsidiga ytor med

rösen på regelbundet avstånd från varandra längs kanterna

(Weiler 2000).

Figur 3. Skogens produk-ter: a. Bränd trälist. b. Ettstycke harts. c. Bitar avblästermunstycke.Teckning: A. Åhman (a), A.Andersson (b och c).

Figure 3. Products fromthe woods: a. Charred pieceof woodwork. b. A piece ofresin. c. Pieces of blast-mouthpiece for iron-work.

a

b

c


Byggnadsmaterialet har varit trä och natursten. De

takbärande stolparna i ett sent, övergivet hus har varit täm-ligen klena, så takets ytterkanter måste ha vilat på vägg-

fundament av sten. Ett tidigt hus har haft mycket krafti-

gare takstolpar. De arkitektoniska skillnaderna kan ha va-rit modebetonde, men en bättre förklaring är att det inte

längre fanns tillräckligt stora träd för takstolparna i nya

hus enligt traditionellt byggnadsskick.

3.3. Kropp och kläderTacitus säger, att germanerna gick klädda i djurhudar, ”delängre inåt boende med större urskillning (än dem vid Rhen

min anm.), eftersom de sakna en genom handelsförbin-

delser utvecklad klädlyx. De välja ut villebråd och deavdragna hudarna översålla de med olikfärgade skinn-

stycken från djur som finns i den yttre oceanen och det

okända havet” (Germania, s. 57). Vad som fångat hans

ab

Figur 4. Smycken i romartida kvinnograv i Dalstorp: a. två hängen bestående av bronshylsa med ornerad ändknopp ochträkärna. b. Guldberlock och guldpärlor i filigranteknik. Teckning: B. Händel.

Figure 4. Female ornaments from a Roman Iron Age grave in Dalstorp, close to Röstorp: a. Two pendants with a wooden corecovered with casing of tinned bronze. b. Gold-charm and two spherical gold pearls with filigree ornamentation.

Figur 5. Skinncape, funnen i mosse icentrala Västergötland (SHM 20709).Foto ATA 1936.

Figure 5. Leather cape, a bog findfrom central Västergötland. Photo ATA1936.


uppmärksamhet var antagligen de skinncaper, som var

vanliga under äldre järnålder och bestod av hopsydda bi-tar av pälsskinn med håren vända inåt. En sådan

kalvskinnscape har påträffats så långt norrut som i en mosse

i centrala Västergötland (SHM 20709) och är genom 14C-analys av håren daterad till tidsintervallet 400-100 f.Kr.

(Anita Knape, muntligen).

I själva verket var åren efter Kr.f. en brytningstid inomtextilproduktionen och skinn- och pälsverk övergick till

att bli lyx från att ha varit nödvändighetsartiklar (Peder-

sen & Widgren1998:409f ). Textiltillverkningens betydelsevid den här tiden framgår av den tidigare nämnda graven

från Dalstorp över en förmögen kvinna med rester av ett

läderbälte med rämändebeslag av brons och på en litenbronsanka textilrester (tråd) av obestämbart material. Den

innehöll också en liten sländtrissa av glas och tre cylindriska

träskaft, en med en järnten med krok som avslutning somutgrävaren tolkat som något slags textilredskap (Furingsten

1984). I ett hus i Röstorp påträffades föremål, som också

har med kropp och kläder att göra: en bit av en sländ-trissa, två läderbitar med bronsnitar och rester av trä, hår

och växtfibrer, bitar av kvarts med lossbrutna och kvarsit-

tande prismor och en grön segmenterad glaspärla medpålagd vinröd dekor (Edsler 2000, Weiler 2000).

3.3.1.Textilier och skinnI det osteologiska materialet i Röstorp finns ben av får, såman har både haft egna pälsverk och egen ull att väva ylle-

tyger av - om kvaliteten var den rätta. Två små trasiga

sländtrissor av lera har påträffats i hushållsavfallet, såsländspinning av tråd har förekommit.

Tillverkningen av en sländtrissa krävde kunskap om

att den spunna trådens grovlek är beroende av sländansdiameter och vikt, inte bara av ulltyp (Andersson

1996:114). Sländorna från Röstorp förefaller ha varit lika

stora, relativt lätta och den ena mätbara har en diameterpå bara 25,5 mm, är 20 mm hög och har en tenhåls-

diameter på 6 mm. Glastrissan från Dalstorp är obetydligt

a b

c

Figur 6. För kropp och kläder i Röstorp: a. Sländtrissa av lera. b. Grön segmentformad glaspärla. c. Stycken med lossbrutnaoch kvarsittande kvartsprismor. Teckning: A. Andersson (a), A. Åhman (b) och L. Falck (c)

Figure 6. For body and clothing from Röstorp: a. Spindle whorl. b. Green segmented glass bead. c. Pieces of quartz fromwhich crystals have been broken off.


mindre med en diameter på 24,5 mm (övriga måttuppgifter

var inte tillgängliga när den här texten skrevs).

Trissan från Röstorp kan närmast jämföras med enlertrissa från Birka, som väger 10 gram och är konisk till

formen, har en diameter på 27 mm, en höjd på 20 mm

och en tenhålsdiameter på 6 mm. Med en 10 grams trissamed dessa mått spinner man en tunn tråd antingen med

blandad ull eller enbart täckhår. Provspinningar har visat,

att man i Birka-exemplet fick 123 m tråd/10 gram blan-dad ull och 169,5 m av motsvarande mängd ull av täck-

hår (Eva Andersson, muntligen).

Lätta sländtrissor tyder på att man haft behov avfinspunna ullgarner inom textilhantverket (Andersson

1996:42). Också spunnen tråd av vegetabiliskt material

användes vid skinnsömnad under slutet av romersk järn-ålder (Andersson 1998:29) och hår- och växtfibrerna kring

bronsnitarna på de små läderbitarna från Röstorp pekar

mot kunskaper i andra textila tekniker och material änenbart ull.

3.3.2. Smycken och smycketillverkningDen gröna pärlan från Röstorp var ett främmande inslag

hos skogsbönderna. Segmenterade pärlor av det här slaget

är typiska för senromersk järnålder - folkvandringstid(Tempelmann 1985:35) och var vanliga i Östersjöområdet

i den nordöstra delen av fria Germanien (a.a:Tafel 31).

Kvinnogaven i Dalstorp passar också in i ett sådant litestörre nordeuropeiskt perspektiv där rika kvinnogravar var

i dominans i nordöst till skillnad från den nordvästra de-

len av fria Germanien, där krigargravar var vanligare(Hedeager 1987:139). De klassiska etnografiska skildring-

arna förefaller ha detta nordvästliga perspektiv, vilket kan

vara en förklaring till att många påståenden verkar varafelaktiga eller föråldrade.

Fynden av bergkristall/kvartsprismor skulle kunna

förklaras som smyckeråvara med en sen parallell i avfalletfrån pärltillverkningen i det vikingatida Paviken på Got-

land där man funnit små obearbetade bitar av bergkris-

tall, varav två med plana naturliga kristallytor (Lundström1981:92). I Röstorp bör prismorna kopplas till det lokala

intresset för främmande smycken och till en regional nob-

less med uppseendeväckande smyckeuppsättningar som i

Dalstorp. I klädmode och smyckeuppsättningar fanns ett

stigande intresse för inläggningar och pärlor av genom-

skinliga material under äldre järnålder, där glas ofta fickfungera som imitationer av riktiga ädelstenar.

3.4. AvflyttningsritualerReligionen föreskrev tydligen vissa ritualer i samband medatt man flyttade. I Röstorp upptäcktes spåren av detta i ett

övergivet hus. Huset var kronologiskt avgränsat till en för-

hållandevis kort period och utan några stora om- och till-byggnader. Inför avflyttningen hade golvets städats noga,

takstolparna dragits upp ur stolphålen - den upprafsade

stenskoningen låg fortarande kvar vid sidan om dem - ochväggfundamenten av sten röjts undan och lagts ovanpå

röjningsrösena utanför huset. Slutligen hade man tänt eld

på tröskeln av trä vid ingången, som genom 14C-dateringarav kol givit den yngsta dateringen av huset eller tids-

intervallet 80-230 e.Kr (1 sigma). I vägglinjen precis intill

den brända tröskeln fanns en grop med brända ben avsvin. Den innehåll nästan inget träkol, så svinen har

kremerats på annan plats innan benen grävdes ner vid in-gången till det övergivna huset (Weiler 2000).

Associationerna går till något slags ”begravning” av

detta hus, sedan all inredning och alla bärande konstruk-tioner tagits bort eller förstörts. Härifrån är steget inte långt

till jämförelsen att förstörelse var en viktig del av offer-

ritualen i våtmarker enligt germansk sed. Ingen skulle ärva.

4. Ämbetsmän och arkeologer

Den etnografiskt intresserade ämbetsmannen Tacitus tyckte

att germanerna hade dålig smak. Han såg ner på deras

avsaknad av penningekonomi, deras vapen, deras bostä-der och i viss mån deras religion, vilket säger mera om

rapportörerna och Tacitus´ eget urval av fakta än om

germanerna själva. Genom att antyda att germanerna be-hövde mera av glamour, bättre teknologi, kanske tydligare

organisation osv. kunde beskrivningarna användas som ett

sätt att legitimera kontakter utanför den romerska värl-den. Liksom i all expansionsstrategi var romarna mera

beroende av folken utanför sina dittillsvarande gränser än

tvärtom. För att utveckla sådana beroendeförhållanden


krävs en lagom kritisk attityd till det som man vill för-

ändra eller erövra.

Vare sig de klassiska författarna själva eller deras rap-portörer förefaller ha besökt någon järnframställningsplats

inne i skogarna eller någon smedja på en germansk gård.

Ingen hade besökt en gård eller by så långt bort i världensom på andra sidan Östersjön. I varje fall hade de inte

varit innanför tröskeln i ett germanskt hem och träffat

träsnidare och väverskor eller sett en familj flytta från singård enligt vissa ritualer. Däremot tilltalades rapportörerna

av den styrka som krävdes för att ro ett skepp i stället för

att segla det och av yttre attribut som en elegant skinn-cape.

I dag finns många nya arkeologiska data om sådant

som romarna inte intresserade sig för. Förutom helaröjningsrösekomplexet på sydsvenska höglandet finns en

stor potentiell kunskap om svionernas samhällen genom

de senaste årens uppdragsarkeologiska undersökningarnai Mälarregionen (Suionum hince civitates 1998:7). Hittills

Referenser

Otryckta källorEdsler, E. 2000. Konserveringsrapport från Stiftelsen Väst-

svensk Konservatorsateljé Arkeologisk-Etnografisk

Avdelning. SVK nr A990906.Viklund, K. 1995. Makrofossilanalyser av jordprover från

Röstorp, Örsås sn, Västergötland. Arkeologiska insti-

tutionen vid Umerå universitet, Miljöarkeologiskalaboratoriet.

LitteraturAndersson, E. 1996. Textilproduktion i arkeologisk kontext.

En metodstudie av yngre järnåldersboplatser i Skåne.Med bidrag av B. Hulthén och C. Holm. University

of Lund. Institute of Archaeology Report Series No.58. Bloms i Lund.

Andersson, E. 1998. Inte utan en tråd. Kompendium itextilteknik och klädnad. Arkeologi och medeltid-sarkeologi. Unversity of Lund. Institut of Archaeology.

Report Series No. 62.

Andersson, K. & Herschend, F. 1997. Germanerna ochRom. OPIA 13. Institutionen för arkeologi och antikhistoria, Uppsala universitet. Repro HSC, Uppsala.

Antonson, H., Jansson, U. & Vestbö, A. 1996. Svenska

byar utan systematiska odlingssystem. Bebyggelse-historisk tidskrift 30 (1995).

Arbman, H. Käringsjön. Studier i halländsk järnålder. Med

bidrag av R. Sandegren och H. Ljungh. KVHAAHandlingar, del 19:1. Wahlström & Widstrand, Stock-

holm.

Arrhenius, B. 1997. Stora kvinnor och små män. In: TillGunborg. Arkeologiska samtal. Eds. Åkerlund, A.,

Bergh, S., Nordbladh, J. & Taffinder, J. Stockholm,

pp. 175-187.Brown, P. 1997. Makten och det heliga. Hur den romerska

världen blev kristen. (Engelska originalets titel:

”Authority and the sacred. Aspects of the Christiani-sation of the Roman world”. Cambridge University

Press 1995). Bonnier Alba AB, Stockholm.

har skillnaden mellan den etnografiskt intresseade romer-

ske ämbetsmannen och den akademiskt utbildade arkeo-

logen inte varit så stor. Ingen har haft bättre förutsätt-ningar än den andre att bedöma talspråkliga kulturer från

en avlägsen utkik. Romarnas krigsmaskineri och de ro-

merska prestigeföremål som nådde avlägsna områden i friaGermanien kom att imponera lika mycket på samtiden

som på oss arkeologer. Nordvästgermanenas iögonenfal-

lande offerritualer hade samma effekt, de har kittlatarkeologers fantasi lika mycket som romarnas. Men nog

måste mötena med romare också ha fått en plats i den

germanska sångtraditionen?

Ett tack till Kent Andersson, riksantikvarieämbetet, förtips om litteratur om förhistoriska pärlor. Ett tack även till

Eva Andersson vid Arkeologiska institutionen, Lunds uni-

versitet, som letade fram jämförelsematerial till en avsländtrissorna från Rösstorp.


Carlie, L. 1992. Brogård - ett brons- och järnålderskomplexi södra Halland. Dess kronologi och struktur. Hallands

länsmuseers skriftserie No 6. Lund. Connelid, P., Mascher, C., Regnéll, J. & Weiler, E. Land-

skap och bebyggelse i Röstorp under förhistorisk tid -

tvärvetenskapliga studier av ett röjningsröseområde isödra Västergötland. I: Sydsvenska höglandets äldreagrarhistoria. (Under utgivning av Riksantikvarieäm-

betet)Furingsten, A. 1984. Praktfynd och sociala förhållanden.

I: Furingsten, A., Jonsäter, M. & Weiler, E. Från flint-verkstad till processindustri. De 9000 åren i Västsverigespeglade av UV Västs undersökningar 1968-1980:120-

128. Riksantikvarieämbetet. Kungälv.

Hamilton, J. 1999. Stenröjningar i Åslunda - ett resultatav markindelning för boplats eller odling? I: Odlings-landskap och uppdragsarkeologi. Artiklar från Nätverketför arkeologisk agrarhistoria. Red. Ericsson, A. SkrifterNr 29: 29-36. Riksantikvarieämbetet.

Hedeager, L. 1987. Empire, frontier and the barbarian

hinterland: Rome and northern Europe from A.D.1-400. I: Centre and periphery in the ancient world, s.

125-140. Cambridge University Press, Cambridge.

Honko, L. & Löfgren, O. 1981. Tradition och miljö. Ettkulturekologiskt perspektiv. Skrifter utgivna av Etnologi-

ska Sällskapet i Lund. Bröderna Ekstrands Tryckeri

AB, Lund.Kristiansen, K. 1987. Center and periphery in Bronze Age

Scandinavia. I: Centre and periphery in the ancientworld, s. 74-85. Cambridge University Press, Cam-bridge.

Lagerås, P. 2000. Järnålderns odlingsystem och landska-

pets långsktiga utveckling. I: Arkeologi och paleobota-nik i sydvästra Småland. Tio artiklar från Hamneda-projektet. Red. P. Lagerås. Riksantikvarieämbetet Av-

delningen för arkeologiska undersökningar. Skrifternr 34:167-229.

Larsson, L-O. 1996. Skogsmarkens ökande exploatering

under tidig modern historia. I: Tjära, barkbröd ochvildhonung, Utmarkens människor och mångsidiga re-surser. Red. B. Liljewall. Skrifter om skogs- och

lantbrukshistoria 9, s. 7-25. Nordiska museet. Central-tryckeriet AB, Borås.

Lundström, P. 1981. De kommo vida ... Vikingars hamnvid Paviken på Gotland. Risbergs Tryckeri AB, Udde-

valla. Olsson, M. & Wallin, L. 1999. Odlingslandskap i Nord-

skåne. I: Odlingslandskap och uppdragsarkeologi. Ar-tiklar från Nätverket för arkeologisk agrarhistoria. Red.Ericsson, A. Skrifter Nr 29: 51-60. Riksantikvarie-

ämbetet.

Ong, W.J. 1990. Muntlig och skriftlig kultur. Teknologiser-ingen av ordet. Bokförlaget Anthropos, Göteborg.

Pedersen, E.A. & Widgren, M. 1998. Järnålder 500 f.Kr.

- 1000 e.Kr. I: Welinder, Pedersen, E.A. & Widgren,M. Det svenska jordbrukets historia. Jordbrukets förstafemtusen år, s. 237-453. Natur och kultur/LTs förlag,

Stockholm. Sloftra, J. 1992. Rome and the ”people without history”.

I: History and culture. Essays on the work of Eric. R.Wolf, s. 31-52. Eds. J. Abbrink & H. Vermeulen. HetSpinhuis Publishers, Amsterdam.

Stenberger, M. 1964. Det forntida Sverige. Almquist &

Wiksell, Uppsala.Stjernquist, B. 1985. A Votive Deposit from Arlösa,

Southern Sweden. I: In Honorem Evert Baudou.Archaeology and Environment 4. Departmen ofArchaeology, University of Umeå, Umeå.

”Suionum hinc civitates”. Nya undersökningar kring norraMälardalens äldre järnålder. Red. K. Andersson. OPIA19. Department of Archaeology and Ancient History.

Uppsala 1998.

Svensson, E. 1998. Människor i utmark. Lund Studies inMedieval Archaeology 21. KarlstadsTryckarna Offset

och Repro AB.

Tacitus, C. Germania. (Originalets text med svensk tolk-ning jämte inledning och kommentar av Alf

Önnerfors.) Natur och kultur, 2:a uppl. Stockholm

1961.Tempelmann-Maczynska, M. 1985. Die Perlen der

römischen Kaiserzeit und den frühen Phase der

Völkerwanderungszeit im mitteleuropäischen Bar-barium. Römisch-Germanische Komission des Deut-

schen Archäologischen Instituts zu Frankfurt A.M.

Band 43. Verlag Phillip voon Zabern. Mainz amRhein.


Todd, M. 1987. The Northern Barbarians 100 BC - AD300. Basil Blackwell Ltd. Oxford.

Weiler, E. 2000. Röstorp - att läsa historien ur landska-pet. FYND. Tidskrift för Göteborgs fornminnes-

förening. (Under utgivning.)

Welinder, S. 1998. Neoliticum-bronsålder, 3900-500 f.Kr.I: Welinder, Pedersen, E.A. & Widgren, M. Det svenskajordbrukets historia. Jordbrukets första femtusen år, s.11-236. Natur och kultur/LTs förlag, Stockholm.

Widgren, M. 1998. Kulturgeografernas bönder och

arkeologernas guld - finns det någon väg till syntes? I:

Centrala frågor, centrala platser. Samhällstrukturenunder Järnåldern. En Vänbok till Berta Stjernquist.Uppåkrastudier I, s. 281-296. Red. L. Larsson & B.

Hårdh. Bloms i Lund Tryckeri AB, Lund.

Wikborg, J. 1998. Den äldre järnålderns vapengravar i

Mälarområdet. I: Suionum hinc civitates. Nya under-sökningar kring norra Mälardalens äldre jänrnålder.Red. K. Andersson. OPIA 19. Department of

Archaeology and Ancient History. Uppsala 1998.

Wolf, E. 1971. Bönder. En socialantroplogisk översikt överbondesamhällets utveckling. (Eng. originalets titel:

Peasants. Prentice-Hall Inc., New Jersey, USA 1966)

Wahlström & Widstrand, Stockholm.Wolf, E. R. 1982. Europe and the people without history.

Berkeley, University of California Press.

Skogen som kulturmiljö och arbetsplatsVärmländska exempel

Abstract”The for”The for”The for”The for”The forest as cultural envirest as cultural envirest as cultural envirest as cultural envirest as cultural environment and woronment and woronment and woronment and woronment and working place, an example frking place, an example frking place, an example frking place, an example frking place, an example from the om the om the om the om the Värmland prVärmland prVärmland prVärmland prVärmland prooooovincevincevincevincevince”:”:”:”:”:

The cultural heritage management aspects of forestry have come into focus due to damage on sites

caused by heavy machines. In 1995 the Regional Board of Forestry in Värmland-Örebro started a

project for cultural historical exploration of forest areas (”Forest & History”) in the county of

Värmland. The field personnel were local people assisted by archaeologists. Today 25 200 sites

have been registered and are available in digital form. The project resulted in better planning and

enhanced interest in the forest as a cultural historical environment. The protection of the cultural

historical environment in present-day forests is the protection of the heritage of the Iron Age

ironworker and yesterday’s rural non-proprietor. To achieve a better planning of production on a

landscape level education of forestry personnel in cultural historical management as well as higher

level of competence among archaeologists and antiquarians is required. Forest & History projects

are now under way in 14 counties in Sweden.

in situ 2000-2002, s. 123-133

Bakgrund

Skador på fasta fornlämningar i samband med skogbruksåtgärder kom som officiell nyhet genom Skogsstyrelsens

fältuppföljning av effekten av den nya skogspolitiken i tre

län 1997 (Meddelande 9. 1998). Fältstudierna inbegrepäven övriga kulturhistoriska lämningar. I januari 2000

offentliggjordes Riksantikvarieämbetets arealmässigt mer

omfattande studie i motsvarande län (Rapport. 2000).Fornminnesinventerare och andra kulturhistoriskt intres-

serade som rört sig i skogsmark under de senaste tre de-

cennierna kände naturligtvis till förhållandena innan deblev till statistik. Som förväntat blev genomslaget större

då redovisningen gick från enskildas vittnesmål till de cen-

trala myndigheternas publicerade tabeller och diagram.Det som diskuteras här är markfasta fysiska företeel-

ser i skogsmark. De ligger still i terrängen. De skadas fram-

förallt i samband med att slutavverkningsskördarna, skota-rna (fordonen som forslar ut virket) eller markberedarna

kör över dem eller att markberedarna gräver i/ eller gräver

bort dem. All dokumentation talar för att de omfattandeskadorna har uppkommit sedan skogsbruket blev

storskaligt mekaniserat (se t.ex. Myrdal-Runebjer 1998a;

Rapport. 2000:5). Det är alltså inte själva bruket av

Eva Myrdal-Runebjer, Skogsvårdsstyrelsen Värmland-Örebro

skogsråvaran som skapat problemet. Vi ser att en fält-planering som sätts in innan arbetet startar skulle kunna

förebygga skador på dessa markfasta, kulturhistoriska

lämningar. Ett viktigt hjälpmedel i planeringen är kart-underlag där de lämningar som är kända av myndighe-

ter redovisas. Delvis kan skadeproblemet beskrivas som

att vår produktionsteknik sprang ifrån våra planerings-instrument. Fornminnesöverläggen av papper och ko-

pior av den handskrivna dokumentationen av lämninga-

rna fanns i kopia hos länsstyrelsen i residensstaden, meninte hos skogsbruket. Praktiskt taget aldrig (i vart fall

inte systematiskt uppdaterade) fanns materialet på

Skogsvårdsstyrelsernas distrikt. Där, på distriktskontoret,görs sållningen av vilka anmälningar om slutavverkning

som skall vidare till Länsstyrelsen för yttrande och beslut

vad gäller bl.a. föryngringsåtgärder kring fasta forn-lämningar och där skall konsulenterna ge råd inför skog-

liga åtgärder då det gäller de övriga kulturhistoriska läm-

ningar som berörs. Varken den tryckta ekonomiska kar-tan (som inte längre trycks för t.ex. Värmlands del) eller

den moderna digitala versionen redovisar de övriga kul-

turhistoriska lämningarna på ett systematiskt sätt. Den

124 – Skogen som kulturmiljö och arbetsplats

är därför ett otillräckligt planeringsunderlag.

Något är dock på gång. Själva planeringsinstrumenten

håller på att utvecklas. Digitala ekonomiska kartor finnspå länsstyrelser och hos alltfler stora markägare och all

karthantering inom Skogsvårdsorganisationen sker genom

det digitala handläggarstödet ”Kotten”. Fornminnes-registret finns i digital form och som skikt i respektive kart-

hanteringssystem på alltfler länsstyrelser och i Skogsvårds-

organisationens motsvarande regioner. Flera av landetsstörsta markägare skaffar också det digitala fornminnes-

registret för egen mark. Riksantikvarieämbetets Projekt

Fornminnesinformation som skall sjösättas årsskiftet 2002-03 kommer att möjliggöra registrering på länsnivå, med

snabbt genomslag i alla system som begärt ajourhållning

och omedelbart hos dem som står i direkt kontakt medsystemet. Sammantaget borgar detta för möjligheter till

snabb kommunikation och uppdatering av inventerings-

data. Planeringsrutinerna mot ”ground truth” är i vardandeinom skogsbruket och i någon mån hos myndigheter.

Marknadens logik har fått styra både produktions-

teknikerna och under vilka förutsättningar människor har

att hantera dessa, d.v.s. under vilka förutsättningar manarbetar i skogen idag (se t.ex. Myrdal-Runebjer 1998b). I

detta sammanhang kan de tidigare primitiva planerings-

instrumenten naturligtvis beskrivas som grundproblemet.Men utvecklingsarbetet som antyddes ovan har inte drivit

sig självt.

Det första steget mot att lagkrav och rekommenda-tioner skall bli riktningsgivande för arbetet i skogen är att

de agerande – riksdag, regering, departement, verk, myn-

digheter och skogsbruk – uppfattar kulturhistoriska läm-ningar i skogsmark som angelägna att bevara. Vi närmar

oss detta. Det är en intressant paradox att de ökande hoten

möts av nya möjligheter och en ökad förståelse för beho-vet av ett förändrat arbetssätt.

Ett steg på vägen var att problemet blev synliggjort

genom myndigheternas fältuppföljningar. I regleringsbrevtill myndigheter och i pressmeddelanden från verks-

Figur 1. Köksdelen av ”Andersstället” efter markberedning. Foto Mats-Ove Olsson

Skogen som kulturmiljö och arbetsplats – 125

ledningar har det sedan tydliggjorts att skogens kultur-

miljöer omfattas av lagskydd (lagen /1988:950/ om kul-

turminnen m.m.; KML) eller hänsynsparagrafer (Skogs-vårdslagen 1979:429; 1998:1538, 30 §; SVL). Detta kan

sägas vara piskan för tjänstemännen. Moroten kan bli

skogsbrukets, oberoende av myndighetsbeslut: marknadensegen miljöcertifiering av skogsfastigheter är under upp-

byggnad. För kulturmiljöer är lagkravet golvet. Här dri-

ver ett ekonomiskt incitament markägarnas hänsynsarbete:bättre priser på miljögodkänd råvara eller krav på

certifiering av skogen och bruket av den för att köp skall

bli aktuellt. Med god uppföljning, offentlighet och aktivakonsumenter skulle detta kunna vara ett kraftfullt verktyg

också för kulturmiljövården. Det är knappast nödvändigt

att tillägga att det både inom skogsbruket och hos myn-digheter hela tiden funnits individer som sett en långsik-

tigt hållbar produktion, inbegripet skydd och hänsyn av/

till kulturmiljöer, som något att sträva efter alldeles oav-sett piska och morot. Inte heller är det nödvändigt att til-

lägga att det fortfarande på myndighetsnivå och hos skogs-

bruket finns företrädare som saknar motsvarande visioneroch som tolkar lagen efter eget huvud.

Men varför startade myndigheternas fältuppföljningar

av skogens kulturmiljöer – mer än 10 år efter att proble-met börjat uppmärksammas av Fornminnesinventering-

ens tjänstemän? Varför lägger myndigheter och markägare

nu kraft (mer eller mindre) på att försöka förbättra situa-tionen? Frågorna är samtidshistoriskt intressanta. De kan-

ske bäst studeras som en process, eller vid närmare betrak-

tande ett sammanflöde av processer initierade från skildahåll. Ett tips om en framtida forskningsutmaning för sam-

hällsvetare och humanister.

Här vill jag ge några exempel på hur utvecklingengestaltat sig ur ett länsperspektiv och angreppssättet är

konkret. Erfarenheten skildras ur det perspektiv jag haft

som anställd inom skogsvårdsorganisationen och omfat-tar länen Värmland och Örebro. Exemplen tas framförallt

från Värmland eftersom arbetet ur vår synpunkt började

där och därför vad gäller flera frågor där också nått längst.

Vad är värt att bevara?

En milstolpe för kulturmiljövården i skogen var

Riksantikvarieämbetets (RAÄ) revideringsinventering.Inventerarna skickades då ut i skogsmark, till myr och sjö

för att leta arbetsplatser också från historisk tid, anspråks-

lösa spår av stenåldersboplatser och fossil åkermark. Attdetta var en ny inriktning tydliggörs av myndighetens egen

länsvisa sammanfattning av inventeringsläget efter det att

den ordinarie fornminnesinventeringen avbrutits. Somexempel kan ges det som noteras vad gäller Värmlands

län: ”Genom att förstagångsinventeringen koncentrerade sig

nästan helt på förhistoriska fornlämningar, främst gravar,kom tyngdpunkten av resurserna då att läggas på invente-

ring inom de odlade bygderna” (Jensen. 1997:78. Kursiv i

texten) och det som gäller Malmöhus län: ”Vid inledningenav revideringen var kunskaperna om fornlämningsbilden

i ris- och skogsbygderna bristfällig beroende på en tradi-

tionell fokusering på slättbygden.” (Ibid 1997: 58) ochdet som gäller Norrbottens län: ”Större delen av inlands-och fjällområdena har endast blivit föremål för översiktliga

inventeringar. Några områden har aldrig inventerats.” (Ibid1997:111. Kursiv i texten). Vidare påpekas att lämninga-

rna i skogen genomgående är bättre bevarade än motsva-

rande lämningar i jordbrukslandskapet (exploaterings-trycket har varit lägre) och också att flera verksamheter

och därmed lämningstyper är specifika för skogslandska-

pet (se t.ex. Jensen 1997:33; 45; 53; 57).Att skogsmarkens tidigare arbetsplatser, torpgrunder

och kommunikationsspår får status som värda att skyddas

eller tas hänsyn till (beroende av vilken lagstiftning somgjorts tillämplig) har också implikationer för socialhistorisk

forskning. För att hårddra exemplet är det lätt att se att

landets historia beskrivs på ett sätt om Uppsala högar,Rökstenen, Gripsholms slott och Drottingholm skall ut-

göra de enda pusselbitarna och på ett annat om också läm-

ningar av små- och storskalig produktion, lämningar avbosättning på ofri grund och av kommunikation till fots

eller häst i skogslandskapets resursområden bidrar till un-

derlaget.


Forskarnas, inklusive arkeologernas, intresse för sko-

gen som kulturlandskap har ökat. Min fortsatta betoning

kommer att ligga på lokalbefolkningens och skogsbruketsroll i det konkreta inventerings- och bevarandearbetet. Som

en bakgrund till dagens arbete vill jag därför framhålla

forskningens betydelse för att öka kunskapen om skogs-landskapets historia. För Värmlands del vill jag bland an-

nat arbete som utförts, nämna två avhandlingar från 1990-

talet som varit till hjälp för att tolka skogsmarkens kultur-historiska spår och öka intresset för skogen som kultur-

landskap: dels Gabriel Bladhs om den värmländska Finn-

skogens människor och landskap från den skogsfinskakolonisationen på 1600-talet till idag (Bladh 1995), dels

Eva Svenssons om utmarksbruk i norra Värmland under

yngre järnålder och medeltid (Svensson 1998).

Bristfälligt underlagsmaterial

I Riksantikvarieämbetets utvärdering av 1997 ( se ovan)

beskrivs det förhållande som Skogsvårdsstyrelsen i Värm-land-Örebro upptäckt 1995 och som naturligtvis varit

känt, men inte aktivt uppmärksammat redan då den nya

skogspolitiken fastställdes av riksdagen i maj 1993 (pro-position 1992/93: 226): de lämningar (”övriga kulturhis-

toriska lämningar” enligt RAÄ:s nomenklatur) som om-

fattas av SVL:s s.k. hänsynsparagraf (§ 30 SVL) är intesystematiskt dokumenterade i fornminnesinventeringen.

Beroende på de givna länsansvarigas kulturhistoriska syn-

sätt och säsongens penningpåse dokumenterades undervissa fältsäsonger ”sentida bebyggelselämningar”,

skvaltkvarnar, flottningslämningar och liknande typer av

yngre lämningar. Andra år styrdes fältinsatserna hårdaremot förhistoriska lämningar.

Stigar som inte formats till hålvägar, kolbottnar

(Bergslagens karaktärslämning), kojlämningar från sä-songsarbete i skogslandskapet (kolning, timmerhuggning)

och liknande ofta sentida och anspråkslösa spår skulle inte

registreras alls. På Värmländska Finnskogen blev jag somorutinerad praktikant skyldig till två av sammanlagt två

registreringar av kolbottnar. Vad gäller en av registrering-

arna (Östmark RAÄ 223) skrev jag efter information fråninbyggarna att området fått sitt namn ”Kolbotten” p.g.a.

lämningarnas rikliga förekomst. Dock: ”Kolbottnarna låg

tidigare övermossade och väl synliga i skogsmark, men är

nu till stor del omöjliga att se, då hyggesverksamhet för-ändrat markförhållandena”. Jag visste inte så mycket om

markberedning 1989. Därefter blev det bara markering

på flygfotot utan nummer och beskrivning: ”område medkolbottnar”. I Finnskogsområdets utkanter dokumente-

rades dock lämningar av flera mindre bruk (Kristinefors,

Letafors, Konradsfors), vilka givetvis också haft kolfångst-områden.

Det fanns argument för fornminnesinventeringens

prioriteringar, men likafullt hade handläggarna avkulturmiljöärenden på SVS ett bristfälligt underlag.

Skogsvårdsstyrelserna (SVS) har ansvaret för flera

myndighetsbeslut, rådgivningsinsatser och bidrags-möjligheter i samband med skogliga åtgärder. Beslut om

föreläggande och förbud kan motiveras såväl ur

produktions- som natur- och kulturmiljöhänsyns (§ 30)synpunkt även om instrumenten totalt sett används mycket

sparsamt. Rådgivning kring hanteringen av ”§ 30 läm-

ningar” i samband med skogliga åtgärder ingår imyndighetens uppgift, liksom möjligheten att ge NOKÅS

bidrag (70 % av merkostnaden för material och arbets-

kostnad) till markägare för (natur- och) kulturmiljö-vårdande insatser i skogen.

Skog & Historia – amatörer?

Den inventering som SVS i Värmland (nu Värmland-Örebro) startade 1995 och benämnde ”Skog & Historia”

har beskrivits i olika sammanhang (se t.ex. Myrdal-

Runebjer 1998b; Myrdal-Runebjer 1999). Kort samman-fattat gjorde den höga arbetslösheten i skogslänet 1995

och några år framöver det möjligt att med arbetsmarknads-

politiska medel engagera arbetslösa ur lokalbefolkningeni inventeringsarbete i skogsmark nära bostadsorten i samt-

liga kommuner i Värmlands län. Arbetet fortsatte

storskaligt till och med 1998 och därefter i enstaka kom-muner som komplettering och vidareutveckling (bl.a. har

ca. 10 000 reflexförsedda stolpar satts ut i anslutning till

framförallt övriga kulturhistoriska lämningar, och i min-dre utsträckning, efter samråd med Länsstyrelsen, vid fasta


fornlämningar). Som arbetsledning för 20 – 40 personerfungerade skogsvårdskonsulenter, och tre till fem arkeolo-

ger fanns med som stöd till grupperna och som del-

projektledare. Projektet samrådde redan i starten med Riks-antikvarieämbetet, länsstyrelsen och länsmuseet. Totalt har

ca. 1000 personer varit verksamma i projektet.

Se bilden av Fornminnesinventeringen och de läns-hörn den tog tag i per fältsäsong. Tänk istället 13 av 16

kommuner i länet som inventeringsområde. Betänk att all

projektanställd personal är ny. Fältinventerarna är arbets-lösa skogsarbetare, sjuksköterskor, dagisfröknar, bilmeka-

niker, snickare. ”Den sanna historien” om Skog & Histo-

ria skulle kunna skrivas av det första årets inventerare somsatt upp till 20 stycken hopträngda i inhyrda lokaler med

en ålderstigen PC och ett registreringsprogram fullt avbarnsjukdomar. Kompasserna beställda men inte levere-

rade, ekonomiska kartan beställd men ännu inte inplastad,

de nyutgivna konceptbladen för ekonomiska kartan från1880-talet (”Hembygdskartan”) i bruk oplastade i regnet.

Fornlämningsöversikterna (FLÖ) mödosamt kopierade till

samtliga deltagande socknar för att undvika dubbel-registrering och för att registrera det som endast fanns som

markering på FLÖ och sedan förvarade oplastade tillsam-

mans med gummistövlarna i bilens backluckan – var an-nars när fyra till fem inventerare tar upp sätena?

Av kommunen fick ”min” grupp i starten låna en föns-

terlös källarlokal som fungerat som gatuförvaltningensomklädningsrum (vi hade inte stolar till alla). Där ville vi

ASKERUD

NORRA SÅNEBY

NORRA SÅNEBY

NORRA BORGEBY

GUNNARSBY

Askerudsberget

ASKERUD

NORRA SÅNEBY

NORRA SÅNEBY

NORRA BORGEBY

GUNNARSBY

Askerudsberget

Figur 2. Handläggarverktyget ”Kottens” kulturmiljöinformation över Askerudsberget, Sunne sn före respektive efter Skog &Historia inventeringen. Planeringsunderlaget har förbättrats. Vid Fryken ligger rösen och stensättningar, på berget liggertorplämningar och lämningar av backstuga, utefter gamla landsvägen till Torsby (streckad linje) ligger väghållningsstenar ochen milsten. Området har inte revideringsinventerats.


inte bo – Hembygdsföreningen förbarmade sig genom att

ge oss tillträde till ”Annefors gamla skola” som är flyttadtill Hembygdsgårdens område. Där satt stadiga grabbar

med stövlarna på i bänkfasta skolstolar storlek 7-9 år. Fasa.

Vi fick igenom att projektet skulle betala för lokalhyra –och flyttade n ovanför Skogsvårdsstyrelsens distrikts kon-

tor.

Mot alla odds arbetade de systematiskt i grupper om2-5. Intervjuade sina egna grannar och bekanta. Fick tips

om torplämningar, ristningar i sten och kolbottnar. Gick

av givna terrängavsnitt och fann på egen hand skvalt-kvarnar, fångstgropar och hålvägar. Redan pilotprojektet

som jag deltog i, i nordligaste Värmland midsommartid

1995, visade att det är med identifieringen av fångstgro-par och järnframställningsplatser som med bofinkar och

liljekonvaljer. Den reella kompetensen förutsätter inte for-

mella meriter. Du kan lära dig hur dessa företeelser ser ututan universitetsbetyg. Å andra sida garanterar formella

meriter inte reell kompetens. Tre terminer på en arkeolo-

gisk institution ger dig idag inte kunskapen om att identi-fiera flottningslämningar, skvaltkvarnar och jordkulor i fält

och inte heller alltid hur förhistoriska järnframställnings-

platser eller fångstgropar ser ut eller var du skall söka dem.Det arkeologerna fått med sig är ett metodiskt angrepps-

sätt, källkritiskt förhållningssätt och, om vi har tur, en his-

toriesyn som medger att varje mänskligt samhälle är värtatt studera på egna meriter (måste inte vara guldhalskragar

och vikingablod för att vara värt att dokumentera). Vik-

tiga bidrag från arkeologen till inventerarna är att det intefinns något statiskt ”då” som skulle utgöra ”X socken som

det var förr”, och att spåren av fredliga och livsuppehål-

lande aktiviteter som odling, bebyggelse och järn-framställning är lika viktigt att dokumentera som det att

människor krigat (befästningar i gränstrakterna) och dött

(gravar).Första vintersäsongen (september till januari) regist-

rerades ca. 3000 lämningar i länet. Idag ligger 25 200 re-

gistreringar i Skog & Historia registret. Andelennyregistreringar som med dagens praxis klassas som fasta

fornlämningar har hela tiden legat runt 10%. Riksantik-

varieämbetet och länsstyrelsen i Värmlands län har möj-liggjort att en begränsad granskning av dessa kunnat ge-

Figur 3. Odlingsmarken kring ”Böndusofta” har skördats på annan gröda än gräs och korn. Efter föryngringsavverkninghar en reflexförsedd kulturstolpe (mitten t.h.) satts upp. Lämningarna är svåra att se för markberedningsförare efter attmarktäckande vegetation tagit över efter granen. Foto Eva Myrdal


nomföras varje år av personal med platsledarkompetens

från RAÄ och länsmuseet. Lämningarna förs in i

Fornminnesregistret. Från det arbetet kommer en slutrap-port och den väntar vi på som en viktig utvärdering av en

aspekt av projektet – d.v.s. i vilken mån det bidragit till att

öka kunskapen om förekomsten av fasta fornlämningar ilänet.

Mödosamt koordinatsattes alla nyregistrerade läm-

ningar (idag börjar myndigheten utforska möjligheter ochbegränsningar med DGPS i skogsmark). En projektan-

ställd skogstekniker med datautbildning såg till att vårt

digitala handläggarstöd Kotten som infördes 1998 fick ettskikt ”Skog & Historia” för regionen. Kopplingen mellan

kartdata och textdata utvecklades av honom och en av våra

IT specialister med anslagsstöd från Skogsstyrelsen (detcentrala verket). Från kartan kunde konsulenterna ta reda

på vad den röda punkten på kartan representerade.

Distriktspersonalen gick internutbildning i kulturmiljö-vårdshandläggning 1997 och ropade snart efter det digi-

tala Fornminnesregistret. Fornminnesregistret digitalisera-

des färdigt för Värmland och Örebro med stöd av Läns-styrelsen och i samarbete med Riksantikvarieämbetet.

Kopplingen mellan textdata och kartdata gjordes av vår

skogstekniker med anslagsstöd av Skogsstyrelsen.Farhågorna från kollegor vid projektstarten – att ”ut-

bildade arkeologer” skulle konkurreras ut av ”billiga ama-

törer” – har visat sig ogrundade. Intresset för arkeologiskkompetens har istället ökat. Idag har tre tillsvidare-

anställningar av arkeologer gjorts inom myndigheten i re-

gionen (varav en på myndighetssidan), ytterligare två ar-keologer och en kulturgeograf är verksamma inom fält-

projektet, och ytterligare tre arkeologer inom digi-

taliseringsprojektet. Projektanställda arkeologer har ocksåfunnits/finns inom motsvarande inventeringsprojekt på

andra håll i landet och ytterligare två regioner har

tillsvidareanställt arkeologer på myndighetssidan att fung-era som kulturmiljövårdsspecialister. För Värmlands län

har de riktade granskningsinsatserna givit säsongsarbete

till två platsledare – efter att Fornminnesinventeringenformellt lagts ner i länet. Såväl de skogliga handläggarna

som hanterar registret i sitt dagliga arbete som de gran-

skande arkeologerna vittnar om samma sak. I områden

där den arkeologiska insatsen i fälthandledning och styr-

ning varit bristfällig där är kvaliteten på registreringarnasämre.

Vad projektet förmått, oavsett de brister som antytts

ovan, är att sätta frågan om skogen som kulturmiljö pådagordningen hos handläggare och skogliga aktörer. ”Skog

& Historia” har blivit ett begrepp. Virkesköpare och skog-

liga tjänstemän från olika företag kommer nu till distrikt-skontoren med tips om tidigare oregistrerade lämningar.

Möjligheterna att snabbt registrera och åstadkomma ”en

prick på kartan” gör att tips inte måste tas emot med ensuck. Jämför med det tips om en vilsten med ristningar

från mitten av 1700-talet som skickades från Wilhelm

Johansson i Sunne till Riksantikvarieämbetet 1957. Denregistrerades av Skog & Historia 1995 och granskades och

”R-ades” 1996.

Ändå är grunden för Skog & Historias arbete justFornminnesinventeringen. Ur två synpunkter. Då jag satt

med erfarenheterna från pilotprojektet 1995 och skulle

formulera ett förslag till fältarbetets organisering varFornminnesinventeringens arbetssätt vid inventering i

skogsmark det enda halmstrået. Behovet, ur allmänhetens

synpunkt, att bygga verksamheten i samarbete med Riks-antikvarieämbetet och dess register och inte som ett kon-

kurrerande projekt var också uppenbart.

Den andra rör själva projektets tillkomst. Idén till ettinventeringsprojekt för kulturminnen i skogsvårds-

styrelsens regi växte fram bl.a. i den krets av invånare i

norra Torsby kommun som blivit intresserade av områ-dets historia genom Fornminnesinventerarnas arbete i

decennieskiftet 1980/90. Fornminnesinventeringen hade

avbrutits i Värmlands län. De stora skogsområdena i norrvar enligt fornminnesinventeringens arkeologer bristfäl-

ligt genomgångna. Många yngre lämningar var oregist-

rerade. Gruppen kände en lokal skogsvårdsstyrelse-tjänsteman, som vidarebefordrade idén till uppdrags-

ansvarige, som nappade, tänkte vidare utifrån erfarenhe-

ter från ett vård- och inventeringsprojekt i Västergötlandoch investerade i ett pilotprojekt.

Utvärderingen av projektet i sin helhet återstår att


göras. Det finns många infallsvinklar: samhällsekonomiskt,kulturpolitiskt, antikvariskt, forskningsmässigt, fackligt.

Nedan vill jag peka på några aspekter som rör kunskapen

om Värmland som skogslän och kulturlandskap.

Skogen som dragspel, råvaruresursoch arbetsplats

Redan Fornminnesinventeringen (FMI) har givit oss kun-

skap om ”skogen som ett dragspel”. Skogsområden röjsför bosättning, odling och bete under givna perioder. De

bebodda enheterna övergivs och skogen kommer åter. Den

senaste perioden av röjning och bosättning avslutades pa-

rallellt med att övergivandet var i full gång under 1900-talets första decennier. Skog & Historia har tillfört många

registreringar av yngre bebyggelselämningar och odlings-

spår. Kring de senast övergivna bosättningarna finns oftaockså biologiska spår av markanvändningen - trädgårds-

växter, vårdträd, lövträd på igenväxande ängsmarker. Läm-

ningar av bebyggelse och odling utgör de enskilt störstagrupperna av lämningar som projektet registrerat. Det

övergivnadsskede vi nu är inne i blir mycket påtagligt då

man sitter ned med Skog & Historia registret. Inte baramorfarfars torp ligger för fäfot med storgranen i

spismursröset. Byns fotbollsplan från 1950-talet är igen-

planterad med statsbidrag. Granungskogen står tät. Dans-

Figur 4a. Konceptbladet för ekonomiska kartan från 1880-talet, Östmarks sn, visar gran på utmarken, löv- och blandskog påinägomarken i ett bebyggt produktionslandskap. Observera ”Andersstället” uppe till höger.


banor, hoppbackar, lämningar av nykterhetsloger, platsendit tivolit kom på försommaren – i vissa skogsbygder är

alla lokalsamhällets civila investeringar övergivna. Det som

finns och fortfarande brukas är skogen.Nästa stora övergripande kategori av lämningar som

dokumenterats representerar skogen som råvaruresurs och

arbetsplats. Här finns förhistoriska och tidigmedeltida järn-framställningsplatser, kolningsgropar och fångstgropar

(framförallt i norra Värmland), kolbottnar och koj-

lämningar (kanske 1600-tal till 1950-tal), stånggångs-fundament (stånggångarna var av trä och därmed en

timmerberoende anläggning) och gruvor (där pitprops varit

nödvändiga), tjärframställningsplatser av okänd ålder, läm-

ningar av vattendrivna sågar och spånhyvlar från 1800-och 1900-tal. Här har Skog & Historia visat att förekom-

sten är större än tidigare känt i vissa områden och att

verksamheterna förekommit i områden där de tidigare intevar kända. Södra delen av Finnskogen utefter gränsen till

Norge visar sig t.ex. vara ett område där man högg kolved

redan i Vikingatid. Den gängse historieskrivningen ochFornminnesregistret fokuserar på den skogsfinska koloni-

sationen på 1600-talet och den efterföljande perioden av

småskalig bebyggelse, odling, skogsbete och myrslåtter.Fångstgropar för älg har registrerats och ”R-ats” långt ned

i Vänerområdet. Men bilden av norra Värmland som ett

område med en storskaligare inriktning på älgfångst (riklig-

Klingermyren

LÄNGERUD

Sparkberget

Sparkberg

Vältbergsmyren

Andersställsmyren

Svenstjärn

Norra Andersstället

Järnframställningsplats

Vältberg

Skomakartorp

Kolningsgrop

Bässmyren

Torpstället

Svenstjärnen

Nyhem

Figur 4b. Bearbetat skikt för kulturmiljöinformation inlagd i handläggarverktyget ”Kotten” på dagens ekonomiska karta för sammageografiska område som 4a. Punkterna representerar ett avfolkat men intensivt brukat landskap.


are förekomst av fångstgropar och fångstgropssystem) har

inte ändrats.

”Kommunikation” representeras bl.a. av 1700-taletsstora vägprojekt, det första i länet – Adolf Fredrik var kung

och en Hamilton vår landshövding. Milstenarna utefter

bilvägarna har nästan alla registrerats av FMI. Kunskapenom väghållningsstenarna som representerar satsningen på

det lokala vägnätet under 1800-talets andra hälft har å

andra sidan ökat med Skog & Historia. Stigarna mellantorpen i skogsmark är registrerade bara där. Vilstenar och

vallstenar med och utan ristningar är företeelser som hör

ihop med transport till fots. Ristade initialer med årtalsom visar på en tillkomst långt före folkskolan ger en in-

tressant inblick i läs- och skrivkunnigheten på skogen.

Röjningsröseområden som uppmärksammades iVärmland först med revideringsinventeringen har påträf-

fats på ytterligare platser och med större arealer än tidi-

gare känt. Förhistoriska gravar har också nyregistrerats,men bara i områden där företeelsen var känd sedan tidi-

gare.

Stenåldersboplatser i anslutning till sjö- och älv-stränder uppmärksammades i östra och sydöstra delen av

Värmland under revideringsinventeringen. Skog & His-

toria inventerarna fortsatte in över de områden som aldrighann återbesökas av FMI innan verksamheten avbröts. Ett

sextiotal boplatser med kvarts och flintavslag, skörbränd

sten samt enstaka redskap registrerades. Biblioteket påHagfors gymnasieskola ställde ut vissa av fynden under

några veckor och insikten om att det funnits brukare av

det som idag är Hagfors kommun före brukspatronernastid väckte stort intresse.

Morgondagens kulturmiljövårdare iskogen

I skogen möts, bland andra intressen, produktion, natur-

vård och kulturmiljövård. Om skogen som kulturland-

skap skall värnas ser vi att morgondagens kulturmiljö-vårdare måste ha bättre kunskap om materiell kultur och

mer av den kompetens som förra generationen etnologer

(och skogsbönder) besatt. Morgondagens skogligakulturmiljövårdare måste också kunna läsa spår av mark-

användning av skilda slag, inklusive de biologiska spåren.

Detta bl.a. för att kunna föreslå åtgärder vad gäller

landskapsplanering: vilka områden för fri utveckling utanproduktion, vilka utan produktion med skötsel och för

produktionsområdena vad gäller återbeskogning:

föryngringsmetod, trädslagsval. Kanske talar vi inte härom en otroligt mångsidig individ – utan om ett samarbete

som måste växa fram mellan skilda myndigheter och komp-

etenser.Skogsbruk bedrivs inte med motiveringen att vårda

kulturarvet, men det finns en aspekt av kulturarvet som

upphör om det inte finns brukare och besökare. ”Det im-materiella kulturarvet” har på senare år väckt ökat intresse

hos antikvariskt verksamma personer. Traderingen av små-

namn i brukningslandskapet och naturföreteelser medbruk och tradition förutsätter dock levande människor som

kommunicerar med varandra. D.v.s. det är för att fortleva

idag intimt förknippat med organiseringen och lokaliser-ingen av dagens produktion. Namn och traditioner i

skogslandskapet näst intill kräver en fastboende befolk-

ning verksam i fält. Eller åtminstone ofta på besök i fält.Virkesköpare, en och annan markägare, skördarförare, SVS

tjänsteman och älgjägare – vem mer? Och hur länge?

Slutdiskussion

Det som beskrivits här är ett länsperspektiv på en process

som nu pågår på många håll i landet. Ser vi efter vad som

hänt i Värmlands och Örebro län de senaste fem åren servi att utvecklingen av underlagsmaterialet (Skog & Histo-

ria inventeringen) och av planeringsinstrumenten (digita-

lisering av fornminnesregistret och införandet avkulturmiljöskikten i det digitala karthanteringssystemet)

stöds av processer initierade på andra håll (t.ex.

Riksantikvarieämbetets Projekt Fornminnesinformation,Skogsstyrelsens uppföljning av den nya skogspolitiken och

anslagsstöd till regionens utvecklingsarbete) och av den

ökade uppmärksamhet som de skogliga kulturmiljöernafått inom arkeologi och kulturgeografi och också på läns-

styrelser och Riksantikvarieämbete. Vi ser också att det

exempel som det konkreta arbetet i regionen utgör påmotsvarande sätt stöder liknande initiativ på andra håll i


Referenser

Bladh, Gabriel. 1995. Finnskogens landskap och männis-kor under fyra sekler. En studie av samhälle och natur

i förändring. Forskningsrapport 95:11. Högskolan i

Karlstad.Jensen, Ronnie (red). 1997. Fornminnesinventeringen -

nuläge och kompletteringsbehov. Riksantkvarie-

ämbetet.Lagen /1988:950/ om kulturminnen m.m.

Meddelande 9. 1998. Skadebilden beträffande fasta forn-

lämningar och övriga kulturmiljövärden. Skogsstyrel-sen.

Myrdal-Runebjer, Eva. 1998a. Skogsbruksrelaterade ska-

dor på forn- och kulturlämningar i Torsby kommun,Värmlands län. i Meddelande 9. 1998. Skadebilden

beträffande fasta fornlämningar och övriga kultur-

miljövärden. Skogsstyrelsen.

Myrdal-Runebjer, Eva 1998b. Forest & History. I Anders-son, H., Ersgård, L. & Svensson, E. (red). Outland

Use in Preindustrial Europe. Lund Studies in Medie-

val Archaeology 20. Lund: 195-203.Myrdal-Runebjer, Eva. 1999. A cultural heritage manage-

ment view of the forest. In: Gustafsson, A. & Karls-

son, H. (red). Glyfer och arkeologiska rum - en vän-bok till Jarl Nordbladh. Gotarc Series A, vol. 3: 633-

642.

Rapport. 2000. Studie av skador på fornlämningar i skogs-mark. 351-2706-1999. Riksantikvarieämbetet.

Skogsvårdslagen 1979:429; 1998:1538

Svensson, Eva. 1998. Människor i utmark. Lund Studiesin Medieval Archaeology 21.

landet. Denna lilla vrå av samtidsverkligheten befinner sig

i en process av förändring – som samhällsfenomen i sig

intressant!Dock är det viktigt att framhålla att detta inte är en

automatisk process. Här i regionen har vi arbetat utifrån

det enkla konceptet:

1/ definiera problemet (skador på kulturmiljöer i sam-

band med skogsbruksåtgärder)2/ analysera problemet och dess beståndsdelar (bl.a.

produktionstekniker och arbetsförhållanden, markägar-

och myndighetsansvar, beslutsordning, planerings-instrument, underlagsmaterial, tillgänglighet och för-

medling av information)

3/ lös problemet

Vi arbetar nu med den sista punkten. En viktig ut-

gångspunkt för oss är att vi arbetar med konkreta pro-

blem som skall få sin praktiska lösning. Vi ser med andraord problemet

1/ i relation till vår myndighets uppdrag och de till-

gängliga instrumenten och söker möjligheter till samar-bete med länsstyrelsernas kulturmiljöenheter

2/ i relation till de skogliga aktörer som rent faktiskt är

i frontlinjen med stora maskiner som vi vill skall köra25 m västerut förbi istället för rakt fram i torpgrunden.

Utbildning i fältinriktad kulturmiljövård och –hän-

syn står därför på programmet både för maskinförare ochegen personal. När möts denna satsning av en arkeologi-

utbildning med fältinventering och skoglig kulturmiljö-

vård som påbyggnad?

Att se med andras ögon

Abstract”T”T”T”T”To see with someone o see with someone o see with someone o see with someone o see with someone elseelseelseelseelse’’’’’sssss ey ey ey ey eyeseseseses”:”:”:”:”:

In this article I try to decipher something of the frame of reference held by prehistoric people by

using the contents of the place names. Thus, I have explored some possible fields of research in

order to find out what information archaeologists can get from place names. One is called Images

of the landscape. It is shown that the agrarian landscape dominates in the names. Another is called

What way of thinking can be found in the names? I suggest that the place names depict a farmer’s

interests in the landscape and that the streams have been useful for orientation. As to the question

of ownership to land, place names point to a development from a group’s access to a certain area in

the Early Iron Age to individual ownership in the Medieval Period. A third field of research is

called Wherein are the people seen? The answer is that they are seen both as givers of name and as

persons in names.

in situ 2000-2002, s. 135-145

Inledning

Genom åren har arkeologer på många sätt försökt förståmer av den immateriella sidan av förhistoriska samhällen,

sådant som människors seder och bruk, social organisa-

tion, värderingar och referensramar, symbolik och tankar.Det är en fråga om att hämta immateriell information ur

materiella lämningar, vilket inte är omöjligt, men svårt.

Jag tänker här presentera ännu ett sätt att få fram något avden eftersträvade, men svåråtkomliga, immateriella sidan

av förhistoriska samhällen. Det handlar inte om någon ny

metod, utan om att utnyttja ett nygammalt material, näm-ligen ortnamn. Rätt använda kan de belysa något av dåti-

dens människors uppfattning av samhället och världen

omkring sig. Syftet med denna artikel är att diskutera ettantal inblickar i förhistoriska tänkesätt och värderingar,

som kan hämtas ur ortnamn. Förhistorien i sig eller det

förhistoriska materialet behandlas däremot inte.Exemplen i artikeln är hämtade från egna arbeten.

Den som är intresserad av att se andra arbeten där arkeo-

logi och ortnamnsforskning kombineras kan börja medatt läsa t.ex. W. H. Pearsalls Place-names as Clues in thepersuit of Ecological History (Pearsall 1961) och Bent

Jörgensens Stednavne og adminstrationshistorie eller vända

sig till de arbeten som gjorts av Stefan Brink (f.f.a. Socken-bildning och sockennamn 1990 och senare arbeten), Ing-

emar Olsson (f.f.a. Gotlands stavgardar, en ortnamnsstudie1976 och Gotländsk natur och historia speglade i ortnamnen1979) och Jan Paul Strid (f.f.a. Kulturlandskapets språkligadimension. Ortnamnen 1986). Det kan också finnas an-

ledning att titta närmare på Det nordiska projektet Ort-namn och samhälle Ortnamn och samhälle 1-8), som gi-

vits ut av Seminariet för nordisk ortnamnsforskning, Upp-

sala universitet och på symposierapporten Bebyggelsers ochbebyggelsenavnes alder (1984) där framför allt skillnader i

arkeologers och ortnamnsforskares synsätt märks.

Mina arbeten baserar sig på material från Bohuslän, iall huvudsak från södra Bohuslän. En stor del har ett ännu

snävare undersökningsområde nämligen Inlands Nordre

härad numera Stenungsunds kommun och norra delen avKungälvs kommun. Materialet består dels av ortnamn,

närmare bestämt bebyggelsenamn, dels av arkeologiskt

kunnande, arkeologiskt material och landskapet i sig. Förtydlighetens skull ska jag definiera bebyggelsenamn. De

är således ”namn på alla slags bebyggelser och administra-

tiva områden, från länder och landskap ner till socknar,

Marianne Lönn, Riksantikvarieämbetet

136 – Att se med andras ögon

byar, gårdar och hus” (Pamp 1987:7). De tolkningar av

bebyggelsenamn och uppgifter om ords betydelser som

förekommer i denna artikel är hämtade från delarna VI: Ioch VI: 2 i serien Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län(Janzén 1972 och 1975). De huvudsakliga källorna till

namnens äldsta belägg är där Biskop Eisteins jordebog(Den røde bog, ca 1380-1400) och Norske Regnskaber

og Jordebøger fra det 16de Aarhundrede.

Kontexter, referensramar och namninnehållInom arkeologi diskuteras kontexter och därmed menas

det sammanhang exempelvis ett fynd hör ihop med.

Kontexten kan vara ett historiskt skede i vilken ett grav-fält, en viss keramikdekor eller en bestämd bebyggelse-

struktur hör hemma. En kontext kan också vara en grav

till vilken fynd och anläggningar hör. Ovanstående är ex-empel på historisk och fysisk kontext. När det gäller män-

niskor tankar och värderingar ligger det närmare till hands

att tala om en referensram, en mental kontext. En män-niskas referensram omfattar hennes unika erfarenhet som

enskild människa, men till största delen består den av denkunskap, de värderingar, olika uppfattningar och föreställ-

ningar som råder i det samhälle där hon lever. Mycket av

människors referensramar är således gemensamma. Ort-namn är skapade i en bestämd historisk kontext i vilken

specifik kunskap, vissa värderingar och annat råder. Ort-

namnen speglar därför också en bestämd, gemensam refe-rensram.

Det är innehållet i namnen, som speglar referens-

ramen. Namnen skapas av ord, namnelement, som be-skriver vad som är typiskt, viktigt, vanligt eller ovanligt

o.s.v. Det är arkeologens eller ortnamnsforskarens sak att

tolka om något är ovanligt eller vanligt, typiskt eller inte.Namnelementen visar bara att människor har känt till ett

visst ord och ansett det vara lämpligt som beskrivning på

en plats.Platser beskrivs med hjälp av två typer av upplysningar,

en artbetecknande huvudled, som anger typen av lokal

och en särskiljande bestämningsled, som anger vad somskiljer just denna lokal från andra platser av samma typ.

Namn med bara en led består oftast av en huvudled. Såle-

des är Berg ett enledat namn med en huvudled och Nor-

berg ett tvåledat namn med en bestämningsled först och

en huvudled därefter. Betydelseinnehållet i en namnled

skiftar beroende på om ett ord är en huvudled eller enbestämningsled. I Norberg anger -berg att platsen är ett

berg eller att gården ligger vid ett berg. I Berghem anger

Berg- att en viss bygd är bergig.Utifrån ovannämnda faktorer kan ortnamnsinnehåll

ge information om brottstycken av den gemensamma

referensramen i en bestämd tid. Därmed är det ocksåmöjligt att se landskapet och företeelser i landskapet uti-

från denna referensram, d.v.s. med de namngivande män-

niskornas ögon. Det blir också möjligt att komma enskildamänniskor nära, både genom att namnen använts av dessa

personer och genom att några av personerna omnämns i

form av förnamn eller yrkesbeteckning. Emellertid är detomöjligt att förstå referensramen utan att känna väl till

den historiska kontexten. Kombinationen arkeologi-ort-

namnsforskning är fruktbar och nödvändig av just dennaanledning. Kunskapen om kontexten måste dock vara både

djup och bred samt innehålla både översikt och detaljer,

eftersom man arbetar med generella referensramar likavälsom med enskilda människors uttryck av dessa. Varje, el-

ler åtminstone de flesta, ortnamn har sannolikt skapats av

några få människor, men mot bakgrund av den generellareferensramen.

Bevarade samtalsresterNyckeln till detta sätt att arbeta med ortnamn ligger i att

uppfatta dem som kvarblivna rester, fragment, av männis-

kors vardagliga samtal (se vidare Lönn 1999:127ff ). Nam-nen ingår i samtal som förts mot bakgrund av den all-

männa referensramen, vilket får vissa konsekvenser. En av

dessa är att det som alla vet behöver inte förklaras, varkeni fråga om kunskap eller värderingar. Därför syns tyvärr

heller inte den kunskapen eller de speciella värderingarna

i det nedskrivna namnet och därför är det lätt att feltolkauttryck. Ett namnelement kan ha en för oss negativ men

för dem positiv klang eller innehålla ironi, som dagens

uttolkare inte förstår. Här kommer återigen kunskapenom den historiska och förhistoriska kontexten in. Den

avgör vilken tolkning av ett namninnehåll, som kan anses

vara rimlig utifrån vad vi vet om dessa människors kun-

Att se med andras ögon – 137

skap, religiösa uppfattning o.s.v.

Namninnehållet står alltså i centrum. Det är ett av

fundamenten för detta sätt att arbeta med ortnamn. Kon-sekvensen blir att ortnamn som egennamn, d.v.s. utan

betydelseinnehåll, inte är intressanta och inte heller namn-

ens exakta placering i landskapet. Ortnamnen ses iställetsom beskrivningar av en plats och poängen är att

namngivarna medvetet har valt vissa namnelement för att

beskriva och identifiera en plats. Därmed blir det ocksåmöjligt att försöka tolka vad namngivarna tänkt, varför de

benämnt just denna plats och varför med just dessa ord.

Naturligtvis finns många problem och svagheter meddetta sätt att arbeta. Det största problemet är just det frag-

mentariska materialet. Det är inte bara så att namnen i sig

är små fragment i samtalen och ger ytterst små inblickar itänkesättet. Namnmaterialet förändras också, framför allt

genom att namnuppsättningen ständigt skiftar. Somliga

namn försvinner, somliga ändras, några blir kvar. De namnjag arbetar med är således de som råkat bli kvar.

En förutsättning är också att namngivningen vuxit

fram i den bygd där namnen sedan fungerar. Undantagtill denna regel är t.ex. administrativa namn givna från en

överordnad nivå i samhället. I samband med den process

som föregår riksbildningen uppträder sådana namn. An-dra namn av samma slag är knutna till kristnandet. Totalt

sett är dock den förstnämnda typen av namngivning i

majoritet.Även bland dessa naturligt framvuxna namn finns

anledning att se upp för fällor. En sådan har med arkeo-

logi att göra och gäller berg med namn som Borrås ochliknande. Alla dessa så kallade fornborgsnamn syftar inte

på berg med fornborgar. En del branta berg kan ha fått

namn i analogi med namn på andra branta berg, där detråkar finnas en fornborg eller bara för att de är borg-

liknande (Lönn 1992b).

Datering och representativitetDatering av ortnamn bygger till viss del på arkeologi och

därför anbefalles försiktighet med namn som dateras tilläldre järnålder, speciellt vid analyser av bebyggelse-

utveckling. Underlaget till dateringarna bildas i första hand

av en koppling mellan vissa namntyper och äldre järn-

ålderns gravfält, men även boplatser och hypoteser om

bebyggelseutvecklingen finns med i bilden. Detta gör att

man kan hamna i ett cirkelbevis (Lönn 1992a). Vad somändå är möjligt att säga är att vissa namntyper sannolikt är

äldre än 700- eller 800-tal, eftersom de måste ha bildats

innan vissa större språkförändringar skett. Sådana namnbrukar omtalas som namn från äldre järnåldern, trots att

inget av dem är äldre än romersk järnålder. Totalt sett är

dock dessa äldre namn ganska få. Största delen av dagensnamnbestånd verkar ha bildats från vikingatid och framåt.

Det är emellertid inte bara namndateringarna, som

kan ställa till problem. Som ovan nämnts är namn-materialet fragmentariskt bl.a. på grund av att det delvis

omskapats över tid. Enligt mitt sätt att se är namnbeståndet

en föränderlig massa, där ständigt nya namn bildas samti-digt som andra försvinner. Denna uppfattning bygger på

undersökningar av namndöd i samband med samhälls-

förändringar. En undersökning rörde namn på åkrar, ängar,torp och liknande inom en by och de studerade föränd-

ringarna var de olika skiftena under 1700- och 1800-ta-

len samt jordbrukets strukturomvandling efter andravärldskriget (Lönn 1999:62:ff ). En annan undersökning

rörde bebyggelsenamn i samband med den medeltida

agrarkrisen (Lönn 1999:82ff ). En tredje rörde överens-stämmelsen mellan arkeologiskt undersökta äldre järn-

ålders- respektive yngre järnåldersboplatser och till dem

relaterbara namn (Lönn 1991). I samtliga undersökningarvisade det sig att namn dör och glöms när den lokal de

identifierar försvinner eller förändras kraftigt. Sålunda dör

t ex. åkernamn när många små åkrar läggs ihop till en storoch namn i utmarken försvinner när djurhållningen läggs

ner. I samband med nedläggningar och omläggningar av

bebyggelser under den medeltida agrarkrisen försvannmånga bebyggelsenamn. Likaså måste ett stort antal be-

byggelsenamn ha försvunnit under den folkvandringstida

förändringsperioden. Däremot har namn tillkommit närbygden expanderat och nya bebyggelseenheter bildats t.ex.

under sen järnålder och tidig medeltid. En annan

expansionsperiod är yngre bronsålder - äldre järnålder, mentrots att många nya namn borde ha bildats under denna

bebyggelsemässigt expansiva period, finns inte särskilt

många kvar. Det ovan nämnda förändringsskedet under


folkvandringstid har gjort att de flesta äldre namn för-

svunnit. En obestämbart stor mängd namn har således

försvunnit, vilket understryker vikten av att följa den his-toriska utvecklingen för att se vad som kan ha hänt med

namn i olika perioder.

Konsekvenserna av att acceptera namndöd av störremått blir också att acceptera att ortnamnsmaterialet är långt

ifrån fullständigt, när man arbetar med det i arkeologisk,

historisk eller liknande forskning. Ju längre tillbaka i ti-den, desto mindre komplett blir materialet. Slutsatser

omkring det medeltida eller förhistoriska samhället måste

således föregås av funderingar omkring det kvarblivnamaterialet. Kan man anta att det ger en representativ bild

av en förhistorisk period eller har vi med ett antal undan-

tag att göra? Vad betyder de eventuella luckor man kan sei ett mönster? Det behöver inte vara negativt för forsk-

ningen att se ett bortfall av namn, det kan tvärtom ge

förklaringar till otydliga mönster.Sammanfattningsvis kan sägas att yngre järnålder och

tidig medeltid är den lämpligaste perioden att arbeta med,

eftersom mycket talar för att ett stort antal namn bildatsdå. Relativt många av dessa finns också kvar, trots den

inverkan agrarkrisen har haft på namnmaterialet. Från

perioden yngre bronsålder - äldre järnålder finns bara ettfåtal namn kvar, inte på långt när så många som man uti-

från det arkeologiska boplatsmaterialet tycker borde

finnas.

Källor och källkritikEn del av den nödvändiga källkritiken har nämnts i detföregående, nämligen den att namndöd ger en delvis dålig

representativitet för namnmaterialet. Ett annat problem

för representativiteten är att de viktigaste källorna till för-historiska och medeltida ortnamn, de äldre jordregistren,

bara upptecknar skattepliktig bebyggelse. Skatten basera-

des på markägande, vilket betyder att all bebyggelse somlegat på så kallad ofri grund inte finns upptecknad. Dit

hör all bebyggelse utanför själva gården eller byn, t.ex.

kustbebyggelse kopplad till sillperioderna. Ett ännu störreproblem är dock att de skriftliga källorna bara sträcker sig

tillbaka till sent 1300-tal i Bohuslän. Endast några en-

staka undantag finns.

Bilder av ett landskap

Vad har man sett?Det som märks tydligast i namnen är jordbrukslandskapet.Den absolut största andelen namnelement i materialet

syftar på gårdar, odlingar och röjningar. Själva gårdarna

består av vad som kallas avgränsade områden, bostäder,gårdar varav en del möjligen är byar, torp, ödegårdar och

(ödelagda) tomter. Jordbruksmarken innehåller enligt

namnen åkrar, ängar, gärden, hagar, lyckor, mader ochbetesmarker. Dessutom finns beskrivningar av nyodlingar

i form av intagor, röjningar, nyodlingar, områden som röjts

på tidigare obrukad mark, röjda ängar i utmarken och avfägator.

Det naturlandskap som finns beskrivet i bebyggelse-

namnen är framför allt fyllt av berg, bergknallar, backaroch höjder men också av dalar och några slätter, lite kust-

landskap och vattendrag. Speciellt berg framträder mycket

tydligt och detaljerat. Backar och sluttningar med olikautseende omtalas också, liksom dalar och mindre inskär-

ningar eller fördjupningar och ett mindre antal slätter,hedar och liknande naturtyper. Enligt namnen består jord-

månen till stor del av block och grus samt en del sand och

lera.Flera kärr och en tjärn har uppmärksammats, möjli-

gen på grund av en nyttoaspekt. Som särskiljande faktorer

har man nämligen använt växter som kan användas somdjurfoder. Av samma anledning finns sannolikt också

naturresurser som järn och lera med bland namn-

elementen.De flesta sjönamnen kommer från tidigt upptecknade

naturnamn (Biskop Jens Nilsons Visitatsbøger og

Rejseoptegnelser 1594) och bara någon enstaka gång frånbebyggelsenamn. I de senare framträder sjöarna bara som

bestämningsleder, vilket betyder att de fungerar som sär-

skiljande faktor, inte som den plats man vill uppmärk-samma och identifiera. En förklaring till avsaknaden av

sjöar i huvudlederna kan vara att de flesta sjöarna ligger i

ett bergs- och skogsområde (bohuslänskt fjällområde) därbebyggelseenheterna är färre.

De flesta av dagens vattendragsnamn är unga och ofta

bildade till närliggande bebyggelse. Nästan alla större vat-


tendrag i undersökningsområdet har dessutom bytt namn.

Det syns dels genom att äldre skriftligt material ibland har

andra namn på åarna, dels genom att äldre ånamn finnsbevarade i bestämningslederna i bebyggelsenamn. Det

finns även andra klart nybildade namn, t.ex. fjordnamn.

Här slutar emellertid likheten med vattendragsnamnen,eftersom inget tyder på att fjordnamn bevarats i bebyggelse-

namn.

Färdvägar på land märks i namn som beskriver stigar,trånga passager, en bro, en grind, en korsning och en brant

stig. Där finns också gator, som antingen kan stå för lands-

vägar eller fägator. De flesta namnen syftar sannolikt påsmå vägar mellan gårdar, men bron och korsningen skulle

kunna höra ihop med den kustväg, som är känd från 1600-

talets vägnät. Denna väg är i så fall betydligt äldre än 1600-tal. Mellan Jörlanda och Ödsmål passerar vägen förbi bron

i Bråland. Den fortsätter sedan norrut förbi Korsgård, men

någon korsväg är inte markerad. Vägen över till Orust vidSvanesund/Kolhättan bör dock möta alldeles i närheten.

Hur gamla rötter detta vägnät har, är dock oklart (Vägar i

Bohuslän 1981:27ff ).

Hur stämmer namnens bild med det faktiskalandskapet?

Landskapet i Inlands Nordre härad i Bohuslän kan

sägas vara tredelat. Ytterst, i väster, finns en lång kust, längst

i öster skogklädda bergsområden och däremellan enodlingsbygd. Tillsammans omfattar de tre delarna en stor

mängd olika landskapselement: fjordar, vikar, näs, öar,

saltängar, betesmark, åker, bergknallar i åkermark, störrebergsmassiv, skogsmark, sjöar, mossar o.s.v. Förutom dessa

landskapselement finns byar, gårdar, vägar och allt annat

som hör till ett bebyggt område. Om namnmaterialet be-skrev hela detta landskap på ett så att säga rättvisande sätt,

skulle det vara mycket varierat och innehålla de flesta ty-

per av natur- och bebyggelsebetecknande namnleder.Så rättvisande är emellertid inte namnmaterialet. Det

omfattar visserligen en innehållsmässigt varierad uppsätt-

ning namnleder, men ger ingen rättvisande bild av InlandsNordre härad. Odlingsbygden är den bäst beskrivna såväl

till natur som kultur. Det mer dramatiska naturlandskapet

vid sjön Hällungen och fjällområdet i öster märks däre-

mot inte på samma sätt och inte heller kusten. Namngivar-

na verkar inte vara intresserade av dessa naturtyper.

Gårdar i bergs- och fjällområden benämns på sammasätt som nere i odlingsbygden. Namngivarna har sett de

små ytorna med odlingsmark i skogen och de odlingsbara

dalarna bland bergen. I de östra bergstrakterna finns dockinte lika många gårdar som i områdets västra delar, vilket

kan förklara att området är dåligt beskrivet. Längs kusten

är situationen emellertid en annan. Många gårdar harmarker ända ner till stranden, men namnen talar ändå

sällan om företeelser längs kusten. Några näs och öar finns

med, men de är relativt få. Namn på övergiven icke skat-tepliktig bebyggelse, d.v.s. sådan som inte finns med i jorde-

böcker, saknas också. Hit hör exempelvis fiskelägen.

Vilket tänkande kan spåras i namnen?

Näringsmässiga intressenGenomgången ovan visar att de näringsmässiga intressenadominerar och att de speglar bondens intresse av ett land-

skap och av verksamheten jordbruk. Ett särskilt intresse är

också knutet till nyröjningar av olika slag. Vad man odlatnämns däremot sällan, vilket sannolikt beror på att man

växlat gröda. Kålgården är mer stabil och kål finns också

omnämnt.En företeelse, som ytterligare förstärker uppfattningen

om att namnen relativt ensidigt beskriver bondens land-

skap, är att röjningarna i skogen namngivits, inte skogen isig själv. Anledningen bör vara att röjningarna ur en odla-

res perspektiv varit intressantare och viktigare att hålla reda

på än skogen. Det har också varit viktigt att betona vemsom ägt, röjt eller brukat en viss röjning, vilket alla de

personnamn som finns i röjningsnamnens bestämnings-

leder vittnar om.Att bondens landskap dominerar i namnen är knap-

past förvånande. Däremot kunde hänvisningar till jakt och

fiske förväntas vara vanligare, eftersom de bör ha varit binä-ringar i jordbruket.


Vattendragens betydelseVattendragens stora betydelse i förhistoriska samhällen är

känd och omvittnad. Oftast åsyftas deras funktion som

kommunikationsled men även som en faktor vid lokalise-ring av bebyggelse och med den dubbla funktionen att

både binda samman bygder och fungera som gräns.

Vattendragens betydelse för uppfattningen av landskapetoch tänkandet över huvud taget har dock inte diskuterats

i samma grad.

Att synen p å vattendragen ändrats över tid märksbl.a. genom att de flesta idag har namn efter bebyggelser,

medan bebyggelsen tidigare fått namn efter vattendraget.

Det som idag heter Anråse å efter gården Anrås, hette tidi-gare Oln, vilket är bestämningsleden i gårdnamnet Anrås.I flera av bebyggelsenamnens bestämningsleder göms på

detta sätt ett äldre namn på det vattendrag där bebyggel-sen ligger. Namngivningen har så att säga ändrat riktning.

Detta visar att det skett en förändring i hur man uppfattat

landskapet. I äldre tider har vattendragen varit det pri-mära, det konstanta, senare övertar bebyggelsen den rol-

len.

Ser man till kronologin betyder äldre tid allt från ro-mersk järnålder till medeltid och senare tid betyder från

medeltid och framåt. I mitt undersökningsområde är dock

dateringar till romersk järnålder och folkvandringstid klartöverrepresenterade bland namn med gamla vattendrags-

namn i bestämningsleden. Eftersom dessa äldre namn to-

talt sett är få i förhållande till framför allt de medeltida,blir den faktiska dominansen än större. Jag förutsätter

därför att det synsätt, som kommer fram här, är starkast

levande under romersk järnålder och folkvandringstid, attdet fortsätter under yngre järnålder och tynar bort i tidig

medeltid. Dateringen bygger på bebyggelsenamnens ål-

der. Vattendragsnamnen måste ha varit i bruk närbebyggelsenamnen bildades och bör själva ha bildats före

dessa. Någon annan datering än denna relativa är dock

inte möjlig att bestämma.Enligt kartor och äldre skriftliga belägg har flera åar

haft mer än ett namn, vilket också speglar en annan syn

på vattendragen. Åarna uppfattades inte som en helhet,som ett enda långt vattendrag som rinner genom landska-

pet, utan som flera delar och ibland även som bestämda

punkter med speciella egenskaper, något att lägga märke

till bara på en viss plats.Namngivningen av olika sträckor eller punkter längs

ån ser också annorlunda ut och skulle kunna spegla en

annan och äldre typ av namngivning. Åarna som beskrivsrinner, slingrar, glittrar, forsar, gurglar, svämmar över, för-

grenar sig och liknande. De kan också omtalas som

vitaktiga, kalla, vattenrika eller ha andra karaktärsdrag.Här finns inte den näringsmässiga bakgrunden för namn-

givning utan en som fokuserar p å utseende och liknande

egenskaper.Identifieringen av delar av och till och med punkter

längs vattendrag ger förutsättningar för att orientera sig i

förhållande till dem. Eftersom inte bara de större åarnanamngivits på detta sätt, utan även små vattendrag, öpp-

nar det för möjligheten att åar fungerat som orienterings-

leder och -punkter i landskapet. Tanken stärks också avvetskapen om att gårdar namngivits efter vattendrag, vil-

ket ger gårdarna en känd orientering. Vattendragen kan

ha haft en funktion av samma typ som dagens kartor, näm-ligen som ett redskap att hitta fram till platser.

Från en orienteringsfunktion är det inte heller långt

till en lokaliseringsfunktion. Utgångspunkten är åter igenatt bebyggelser får ånamn som bestämningsled, d.v.s. re-

lateras till åarna. Som redan sagts bygger denna namngiv-

ning inte bara på någon enda stor och välkänd å utanmånga åar, somliga tämligen små. Det betyder att

bebyggelser runt om i hela landskapet kan relateras till åar.

Den förändring i landskapsuppfattning, som kom-mer till synes i den förändrade namngivningsprincipen,

kan bero på att vattendragens betydelse som kommunika-

tionsled minskar, men också på att bebyggelser i äldre ti-der haft en annan struktur. Boplatser behöver inte ha varit

lika centrala som gårdsplatser idag, de kan ha flyttats mer

och varit mer kortlivade. Odling kan ha skett mer utspritti landskapet. Den arkeologiska bilden av äldre järnåldern

är också den att bebyggelsen har en mycket stor spridning

och även förekommer i områden, som idag uppfattas somnärmast utmarker.


Synen på markägandeÄven i fråga om synen på markägande eller tillgång till

mark kan förändringar under perioden äldre järnålder -

tidig medeltid diskuteras utifrån bebyggelsenamn. Deäldsta namntyperna, sannolikt från romersk järnålder och

folkvandringstid, har oftast huvudleder med betydelser som

’bygd’, ’område’, ’hem’, ’plats’, ’invånare (i ett område)’och liknande. Först i yngre järnålder bildas namntyper

där huvudleden innehåller ord för gårdar och byar och

framåt medeltid uppträder namntyper med personnamn ibestämningsleden. Detta kan tolkas så att i romersk järn-

ålder och folkvandringstid identifierar namnen andra ty-

per av områden än gårdar och byar. Det kan vara störreområden, eventuellt också mer diffusa, det kan vara en

viss grupps område eller platser med speciell funktion.

Namn av dessa typer är -inge, -sta, -vin, -hem och kanskeäven -landa.

I yngre järnålder bildas en stor mängd namn med

huvudleden -by, ett namnelement som kan stå för både’by’ och ’gård’. I Bohuslän går -by ofta tillbaka på -bø, som

betyder ’gård’. Jag ser bildandet av -by-namnen som ett

tecken på att något nytt markeras, något som uppmärk-sammas på grund av att det skiljer sig från äldre system

eller traditioner. Samhället förändras på ett sätt som får

till följd att gårdar och byar av det slag vi ser idag skapas.Om sådana funnits tidigare, kan de ha varit mer instabila

och/eller underordnade de ovannämnda och benämnda

områdena.I sen vikingatid och tidig medeltid sker en ny föränd-

ring inom namngivningen. De flesta namn som skapas i

samband med nyetableringar och nyröjningar har person-namn i bestämningsleden. Hos äldre namntyper är detta

ovanligt. Även här ser jag det som ett resultat av en för-

ändring i samhället. Av någon anledning vill man mar-kera enskilda personers koppling till nyskapade bebyggelse-

enheter.

Min tolkning är att hela förändringen i namn-givningen hör ihop med synen på mark och markägande/

tillgång till mark. Jag kopplar ihop namngivningsprincipen

i romersk järnålder och folkvandringstid med en syn påmarken, som inte innebar personligt ägande, inte ens gårds-

vis ägande. Det betyder emellertid inte att motsatsen kol-

lektivt ägande skulle ha rått. Det är själva ägandet, indivi-

duellt eller kollektivt, som inte finns. Ett ägande enligt

vårt sätt att se innebär en sådan rätt till marken, att manockså kan avyttra den. En rätt av det slaget ser inte ut att

ha funnits under förhistorisk tid i Sverige (Widgren 1995).

Jag vill hellre plädera för motsatsen icke-ägande. Jag tän-ker mig då ett slags nyttjanderätt av mark och resurser

inom vissa geografiska gränser. Mats Widgren skriver att

”Ett tänkt ursprungligt stadium av tillägnelse av naturenstillgångar bör med andra ord ha kännetecknats - inte av

kollektiva rättigheter - utan snarare av fri tillgång - open

access.” (Widgren 1995:9). Undantag till denna regel kannaturligtvis ha förkommit, nämligen platser som av nå-

gon anledning gick i arv. Det skulle då t.ex. kunna vara

bebyggelseenheter med bestämningsleden -lev, (-löv), sombetyder ’något efterlämnat’ och i ortnamn sannolikt ’ar-

vegods’, eller ’egendom (som en man disponerar över och

som han kan låta gå i arv till sina efterkommande)’ (Pamp1987:27f ). Dessa platser har då fått sina namn just för att

man markerar något speciellt, ett undantag till regeln.

I och med yngre järnåldern ändras synen på mark-ägande, inte till ett personligt ägande men väl till att går-

darnas rätt till sin odlingsmark blir starkare. Det sista ste-

get, det till personligt ägande, tas i och med övergångentill medeltid. Det blir då betydelsefullt att markera vem

som har rätt till en nybildad gård eller nyröjning (jfr Lönn

1997 och Sawyer 1988).Catharina Mascher (1995) har utifrån analyser av

fossila odlingslandskap, främst röjningsröseområden, i

södra Västsveriges skogsbygder visat att markindelning iform av andelar i odlingsbar mark har funnits sedan sen

bronsåldern, men att en sådan indelning markerats i ter-

rängen först från och med folkvandringstid. Hon menaratt denna folkvandringstida markindelning utgör en bryt-

punkt, då man lämnar ett andelstänkande sannolikt base-

rat på släktskap och övergår till ett mer stratifierat ochrangordnat synsätt. Behovet av och kunskapen om att mäta,

markera och värdera jordinnehav, menar hon, är en av de

viktigaste skillnaderna mellan dessa båda synsätt och denfår omfattande konsekvenser för samhällets struktur.

Maschers slutsatser utifrån fossila odlingslandskap stäm-

mer således i stort med ortnamnens vittnesbörd.


Vari syns människorna?

Människorna bakom namnenVilka är då namngivarna? Att de är människor som levde

i nuvarande Inlands Nordre härad i södra Bohuslän under

sen järnålder eller tidig medeltid är klart. Vilken identitetde själva uppfattat sig ha är mera oklart. Åtminstone en

bit in i medeltid kan de ha uppfattat sig som förbundna

med den danske eller norske kungen. Banden bör dock hagått via ett antal personer i ett allianssystem där t.ex. tegnen

i Tegneby i Solberga socken varit en lokal representant för

den danske kungen. Människorna kan också ha sett sigsom invånare i den sydligaste delen av Viken, i Älvsyssel

eller i Grössbacka skeppsreda eller härad. Båda namnen

Älvsyssel och Grössbacka skeppsreda förutsätter ett störresammanhang. Älvsyssel är ett administrativt område i det

norska riket, medan skeppsredan kan höra samman med

både Norge och Danmark, trots att ordet i sig är norskt.Samtliga sockennamn består av ett gårdnamn med tilläg-

get socken. Sannolikt har folk från och med 1200-talet känt

samhörighet till och i dessa.Att namngivarna varit bönder är också tämligen klart.

Om det funnits andra namngivare med annan utkomst,

har deras ortnamn försvunnit. En eventuell fiskande gruppmänniskor har alltså inte lämnat spår genom namn. Li-

kaså saknas rester av kommunikationsleder till havs. Fjord-

namnen är unga och finns heller inte bevarade ibestämningsleder. Fjordarna kan främst tänkas höra till

de sjöfarandes landskap och därför vara osynliga i den

bondedominerade namngivningen.Till människorna bakom namnen hör också de en-

skilda personer, som omnämns i en del namn. Dessa be-

skrivs närmare nedan i delen Människorna i namnen.Ett annat sätt att se människorna bakom namnen är

att så långt det går tänka sig in i landskapet och i dessa

människors referensramar. Utifrån en arkeologisk bak-grund och med hjälp av ortnamn och fornlämningar har

jag gjort ett försök att på detta sätt se med någon annans

ögon. Denna andra är i det här fallet en tänkt person somlevde under vikingatid och som vid något tillfälle reste

uppför Oln, ån som idag heter Anråse å (Lönn 1999:147ff ).

Betraktelsen återges här i förkortat och något förändrat

skick (jfr figur 1):

”På väg mot Oln utifrån havet passerar man söderom Tjörn, går förbi ett antal öar och in i Hakefjorden

med Tjörn i väster och fastlandet i öster. På norra sidan av

den största av de tre öarna alldeles utanför Olns mynning(Anrås) syns ett litet gravfält. Här viker man av rakt in

mot kusten och siktar mot ett par stora gravhögar, som

syns på några bergknallar vid åmynningens norra sida. Påden södra stranden ligger också gravfält.

På väg in i landet smalnar Oln och slingrar mot nord-

ost mot en plats som kallas Gården i Vik (Gåre). På bådasidor längs ån finns först strandängar och sedan låglänta

betesmarker (Bråland, Groland) med mindre bergsklackar.

Ytterligare två gravfält ligger i åns yttersta del alldeles intillvattnet och på avstånd märks ännu ett gravfält och flera

andra gravar. Tillsammans förstärker de intrycket av en

betydande bygd. I norr, bortanför strandmarkerna, synsbranta berg (Höga, Berg) och i söder ett stort bergsområde

(Håberg, Hög).

Halvvägs till gården i Vik passeras bron (Bråland) därlandvägen korsar ån och nästan framme vid gården ligger

återigen gravar på båda sidor om ån.

En bit efter gravfälten och gården byter ån namn ochkallas istället Groa (Groland), eftersom den här delen ofta

svämmar över. Orsaken är de tre vattendrag, som kom-

mer uppifrån bergen och möts i Groas östra ända. Närderas vattenflöde är rikligt, svämmar Groa över. Även vid

åmötet ligger ett gravfält.

Hur långt upp i ån det går att ta en båt är osäkert.Om man ändå fortsätter, med båt eller gående, passerar

man förbi gården Lundby och upp mot den stora forsen

Gøysa (Gössby). Gravarna vid Lundby är mycket gamla,men ändå kända. Alldeles nedanför forsen ligger en gård,

Gössby, som fått namn efter forsen. Nära Gössby, i fors-

ens överkant, ligger ännu fler äldre gravar. Många av demär mycket imponerande.

Ovanför forsen rinner ån i en bred dalgång i ett ku-

perat landskap (Harås, Berg, Backa, Hamra) och mittemellan bergen i dalens södra del ligger gården Mällby.

Nästan uppe vid åns början finns ett litet gravfält med en


riktigt stor hög, en av de största i området. Bara den störstahögen vid åmynningen är lika stor. Gravfältet överst i åns

lopp visar att också detta område hör till bygden längs ån.

Marken längst norrut i dalen hävdas för jakt och svedje-odling, även om ingen bor just där. Norr därom når man

bygderna runt sjön Hällungen.”

Människorna i namnenI det arkeologiska materialet kan ibland enskilda männis-

kor anas, i ortnamnen möter vi dem i form av namn och

yrken. I bestämningslederna finns t.ex. närmare 100 namn-givna personer, som levt i undersökningsområdet i vikinga-

tid eller tidig medeltid. Det skulle ta för stor plats att ta

med alla, men som ett urval presenteras här några förhis-toriska eller medeltida invånare i det som senare blev

Inlands Nordre härad: Åsa, Gunna, Helga, Inga, Ragnhild

och Torun. Asmund, Dagfinn, Eivind, Geilaug, Kjell, Kåre,Sven, Torsten och Åke. Några personer omnämns i form

av yrken eller liknande beteckningar: smeden, skalden och

tegnen. Någon bonde nämns inte, eftersom det yrket inteär särskiljande i ett samhälle där nästan alla är bönder.

Alla ovannämnda personnamn ingår i bebyggelse-

namn, som kan dateras till yngre järnålder och medeltid. Iäldre bebyggelsenamn, förekommer inte enskilda perso-

Figur 1. Ån Oln med omgivande landskap, bebyggelse, namn och fornlämningar (teckning Anders Andersson).

Figure 1. The ”Oln” river (today Anråse å), Southern Bohuslän, in the 10th century, with the surrounding landscape, settlement, placenames and Iron Age burial sites.


ner men väl grupper. Det är -inge-namnen som kan på-

visa dessa grupper, t ex. sten-borna(s område) och sköld-

borna(s område).Slutligen ska kvinnorna i namnen påvisas. De före-

kommer, men är inte många, bara en mindre del av den

grupp personer, som särskiljer -torp-namn och -röd-namnoch sannolikt står som ägare eller brukare till nyetable-

rade gårdar i framför allt tidig medeltid. En slutsats av

detta är att kvinnor faktiskt kunde stå som ägare eller bru-kare av en gård, även om det inte var vanligt (Lönn 1997).

Avslutning

Jag har i denna artikel tagit fram några brottstycken ur

vikingatida och tidigmedeltida människors referensram.Dessa brottstycken har handlat om dem själva - namn och

yrken - om deras hemmahörighet i större system, om de-

ras näring och bebyggelsestruktur, om hur de uppfattatlandskapet, sett konstanter och orienterat sig i det. Infor-

mationen är hämtad ur deras egna beskrivningar av mil-jön omkring dem.

Den immateriella kunskap om förhistoriska samhäl-

len som kan hämtas från ortnamn består sålunda av in-blickar i tänkandet, i referensramen. Exempelvis märks

böndernas syn på landskapet tydligt och p å flera sätt. Iden-

tifikationen av delar av odlingslandskapet dominerar över

motsvarande beskrivningar av kust eller bergsområden.

Den största andelen namn beskriver också bönders bo-ende och odlingar. Intresset av vissa, för bönder, viktiga

resurser ingår i namnen. En eventuellt fiskebaserad kust-

bebyggelse går inte att spåra i namnen och inte heller fiske-platser eller kommunikationsleder till havs eller längs kus-

ten. Spår av jakt är inte heller märkbara, däremot upp-

märksammas järnhantering både genom resursen järn ochgenom yrkesbeteckningen smed.

En annan slutsats är att den tradition man haft för att

orientera sig i landskapet kan ha varit knuten till vatten-drag av alla de slag, från breda åar till små bäckar. En per-

son utan karta eller tätt vägnät och ingen annan översikt

över landskapet än vad man får från högsta berg, får na-turligtvis speciella behov i fråga om orientering, åtmins-

tone när hon rör sig utanför större vägar och upptrampade

stigar. Denna tradition har dock förändrats under för-historiens sista skede.

En förändring ser också ut att ha skett i fråga om sy-

nen på ägade och uppdelning av mark. Detta speglar ocksådelar av referensramen, nämligen hur man uppfattar mark,

rätt till resurser och även sig själv i förhållande till andra

människor i samhället.

Referenser

Bebyggelsers och bebyggelsenavnes alder 1984. Nornas niende

symposium i Kobenhavn 25-27 oktober 1982. (Red.Vibeke Dalberg, Gillian Fellows-Jensen, Bent

Jorgensen, John Kousgärd Sorensen) NORNA-rap-

porter 26. Uppsala.Bent Jörgensens 1980. Stednavne og adminstrationshistorie.

København.

Biskop Jens Nilsons Visitatsboger og Rejseoptegnelser1574-97 1885. Udg... ved Ingvar Nielsen. Kria.

Brink, Stefan 1990. Sockenbildning och sockennamn. Stu-dier i äldre territoriell indelning i Norden. ActaAcademiae Regiae Gustavi Adolphi L VII. Studier till

en svensk ortnamnsatlas 14. Uppsala.

Det nordiska projektet Ortnamn och samhälle. Ortnamnoch samhälle 1-8, 1977-1983. Seminariet för nord-

isk ortnamnsforskning, Uppsala universitet. Uppsala.

Janzén Assar 1972. Ortnamnen i Inlands Nordre härad.1. Bebyggelsenamnen. Ortnamnen i Göteborgs och Bo-hus län. VI. Institutet för ortnamns- och dialektforsk-

ning i Göteborg. Göteborg.


Janzén Assar 1975. Ortnamnen i Inlands Nordre härad.

2. Naturnamnen. Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän. VI. Institutet för ortnamns- och dialektforskningi Göteborg. Göteborg.

Lönn, Marianne Karlsson 1991. ”Gårdarna med de äldstanamnen. . ”. En undersökning av bosättningar, bebyg-gelsenamn och namndöd. GOTARC Serie C. Arkeolo-

giska skrifter No 7. Göteborgs universitet. Institutio-

nen för arkeologi. Göteborg.Lönn, Marianne Karlsson, 1992a. Arkeologin bakom

ortnamnsdateringarna. I: Fornvännen 87, 1992:241-

253.Lönn, Marianne Karlsson, 1992b. Borgen, Borrevägg,

Rane slott och Slottet. I: Borgar frånforntid och med-eltid i Västsverige (red. Andersson, S., Hall, B. &Öborn, G.). Arkeologi i Västsverige 5:64-74. Göte-

borgs arkeologiska museum. Göteborg.

Lönn, Marianne 1997. Kvinnor i ortnamn. Onornastiskkulturhistoria. I: Gender och arkeologi (red. Johnsen,

B. & Welinder, S.) s. 118-126. Mitthögskolan. Öst-

ersund.Lönn, Marianne. 1999. Fragment av samtal. Tvärveten-

skap med arkeologi och ortnamnsforskning i bohuslän-ska exempel. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska Un-dersökningar. Skrifter no 30. Studia Archaeologica

Universitatis Umensis nr 12. Kungsbacka.

Mascher, Catharina 1995. Dispositionsrätter till mark i

brons- och järnåldems agrarsamhälle. I: Äganderätteni lantbrukets historia. (Widgren M. red.) Skrifter omskogs- och lantbrukshistoria 8:37-57. Nordiska mu-

seet. Stockholm.

Olsson, Ingemar 1976. Gotlands stavgardar, en ortnamns-studie. Gotlandica nr 10. Visby.

Olsson, Ingemar 1979. Gotländsk natur och historia speg-lade i ortnamnen. Visby.

Pamp, Bengt 1987. Ortnamnen i Sverige. Lund.

Pearsalls, W. H. 1961. Place names as Clues in the persuit ofEcological History I:Namn och bygd 49, 1961:72-89.

Sawyer, Birgit 1988. Property and Inheritance in VikingScandinavia; the Runic Evidence. Occasional Papers

on Medieval Topics. 2. Alingsås.Strid, Jan Paul 1986. Kulturlandskapets språkliga dimen-

sion. Ortnamnen. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Widgren, Mats 1995. Individuellt eller kollektivt ägandei bondesamhällen? I: Aganderätten i lantbrukets histo-ria. (Widgren M. red.) Skrifter om skogs och

lantbrukshistoria 8:5-16. Nordiska museet. Stock-holm.

Vägar i Bohuslän 1981. Rapport nr 6. Länsstyrelsen i Gö-

teborgs och Bohus län. Göteborg.

Kinesiskt porslin, ostindiehandel och arkeologi i Göteborg- Porslinsskärvor berättar om 1600- och 1700-talets Kinahandel

Abstract”Chinese por”Chinese por”Chinese por”Chinese por”Chinese porcelain, oriental trade and arcelain, oriental trade and arcelain, oriental trade and arcelain, oriental trade and arcelain, oriental trade and archaeology in Gchaeology in Gchaeology in Gchaeology in Gchaeology in Gothenburg. Pothenburg. Pothenburg. Pothenburg. Pothenburg. Pieces of porieces of porieces of porieces of porieces of porcelaincelaincelaincelaincelain

tells about 17tells about 17tells about 17tells about 17tells about 17ththththth and 18 and 18 and 18 and 18 and 18ththththth centur centur centur centur century trade with Chinay trade with Chinay trade with Chinay trade with Chinay trade with China”:”:”:”:”:

In this overview the oriental trade between China and Europe and the Swedish trade

company SOIC in the seventeenth century is treated. It is also a discussion of urbanarchaeology in the city of Göteborg and the Chinese porcelain and potsherds from an

archaeological point of view.

in situ 2000-2002, s. 147-156

Göte Nilsson Schönborg, Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

Nedanstående rader är tänkta att ge en kort orientering

om det kinesiska porslin som är funnet vid arkeologiskaundersökningar i Göteborg samt en inledande bakgrund

om det märkliga handelsföretag som gjorde importen

möjlig, nämligen Svenska Ost Indiska Compagniet.I denna uppsats kommer jag ej att redovisa utgräv-

ningsresultat från specifika tomter i staden utan behand-

lar ämnet övergripande. För den som är specialintresseradav hur kinaporslinet är knutet till respektive utgrävning-

stillfälle och eventuella kända hushåll hänvisas till den

genomgång av detta material som publicerats som förfat-tarens lic. avhandling vid arkeologiska institutionen, Gö-

teborg ”Kinesiskt importporslin i Göteborg sett ur ett arke-

ologiskt perspektiv” (Nilsson Schönborg 2001).

Holländsk import och prekompanitid.

År 1630 överlämnades det så kallade Hainhoferska konst-

skåpet till Gustav II Adolf, som en gåva från borgarna i

staden Augsburg. Med skåpet, som numera finns i Upp-sala universitets samlingar, medföljde ett antal blåvita

porslinspjäser. Porslinet var vid denna tid ett mycket unikt

och exotiskt material i Sverige. Pjäserna som överlämna-

des till Konungen var tillverkade i Kina under Ming-

kejsaren Wan Li´s regeringsperiod, (1575-1620), och bru-kar anföras som ett exempel på det tidigaste porslin som

anländer till Sverige. Föremålen var bland annat blåvita

fat, så kallad kraakvara.Under 1600-talet blev det populärt inom kungahu-

set och högaristokratin att samla porslin. Så hade exem-

pelvis Gustaf II Adolfs svåger, pfalzgreven Johan Casimir isin husgerådskammare på Stegeborgs slott i Östergötland,

enligt inventarium från 1616, några skålar av ”postelins-

arbeit”. Drottning Christina, som var en stor konstsam-lare, ägde två större porslinskrukor, tillverkade under Wan-

Li-tid. Krukorna var en gåva från den portugisiske ambas-

sadören. På Drottningholms slott samlade även DrottningHedvig Eleonora porslin under 1600-talets andra hälft.

Ett samtida inventarium från slottet visar att det fanns

föremål som tillhörde teceremonin; kannor, koppar, skölj-skålar, sockerdosor mm. Även chokladkoppar och bunkar

med lock fanns i samlingarna. Prydnadsföremål i form av

porslinspyramider ingick också i materialet. Föremålen vararrangerade i ett så kallat ”indianskt” kabinett i Böne-

kammaren på Drottningholm. Intresset växte under 1600-

talet i Sverige för dessa exotiska dyrbarheter. Ute i Europa

148 – Kinesiskt porslin, ostindiehandel och arkeologi i Göteborg

fanns redan större porslinssamlingar vid denna tid. Drott-

ning Elisabeth av England och Philip II av Spanien hade

stora porslinssamlingar, liksom kejsarna i Prag. Underdenna tid värderades porslinet högt, och man kan se ex-

empel på hur tex. porslinskoppar har infattats i pokaler i

förgyllt silver.Under denna tid hade icke Sverige egen direktimport

av kinesiskt porslin. Den skulle etableras först 1731 då

Svenska Ost Indiska Compagniet bildades. Varorna köp-tes därför via Holland eller Danmark som hade handel på

Kina redan under 1600-talet.

Tack vare de svensk-holländska handelsförbindelse-rna blev porslinet nu vanligare i svenska hem utanför de

kungliga samlingarna. Hos stormaktstidens adel och väl-

situerade borgerskap förekommer mot århundradets slutmer porslin i bohaget än tidigare.

Handeln på Kina hade holländarna tagit över av por-

tugiserna. Redan under 1500-talet hade Portugal etable-rat handel med Sydostasien och Indien, och genom denna

kom även porslin till Europa. År 1602 och 1604 upp-

bringar holländska kapare två portugisiska fartyg som hem-kom från Kina med en last av porslin. Lasten som bestod

av stora blåvita fat, tallrikar och skålar försåldes på auk-

tion i Amsterdam och blev mycket uppskattad. De portu-gisiska skeppen som holländarna kapat kallades carracks

och efter detta ord benämndes porslinet kraakporslin, ett

ord som fortfarande används som beteckning på dennavara. Mönstren på dessa föremål, framför allt de stora fa-

ten, som ofta mäter ca 25 till 35 cm i diameter, var

landskapsscener, med fåglar i spegeln och fält på brättenamed taoistiska lyckosymboler eller geometriska mönster.

När detta porslin försåldes i Amsterdam dessa år, brukar

detta räknas som starten för holländarnas intresse förporslinshandel med Kina och det holländska ostindiska

handelskompaniet, (VOC = Verenigde Oostindische

Companie), instiftas år 1602. Andra europeiska länder somockså tidigt har handel på Kina är England och Danmark,

vilka instiftar sina handelskompanier åren 1600 respek-

tive 1618. Andra vinstgivande handelsvaror vid sidan omporslinet var kryddor och siden.

Föremål av 1600-talsporslin är inte så vanligt före-

kommande vid arkeologiska undersökningar. Däremot

finns oftare kinaimiterande fajanser som är tillverkade

bland annat i Holland. Holländarna kopierade sålunda

kinesiska mönster på det inhemska och billigare fajans-materialet.

Vid arkeologiska undersökningar, främst i våra äldre

städer påträffas ändå ibland kinesiskt 1600-talsporslin. IGöteborg har skärvor av denna tidiga import påträffats

främst vid grävningar på tomter i närheten av Norra

Hamnkanalen, men även vid andra grävningar i stadenhar enstaka skärvor av denna typ påträffats. Föremålen är

av den så kallade kraaktypen och är tillverkade i den kine-

siska staden Jingdezhen.

Svenska Ost Indiska Compagniet (SOIC)

Trots att det redan under 1600-talet fanns ett intresse i

Sverige att etablera ett handelskompani med inriktning

mot Sydostasien, skulle det dröja fram till år 1731 tillsSverige fick ett eget importkompani. Redan 1624 hade en

till Sverige inflyttad holländare vid namn Willem Usselinxpresenterat planer på ett ostindiskt handelskompani för

Gustav II Adolf, men krig kom emellan innan man kunde

förverkliga planerna. 1720 utverkade stadssekreterarenDaniel Niklas von Höpken ett tillstånd för handel med

ostindiska och kinesiska hamnar, men någon handel blev

ej av. Det var istället handelsmannen Henrik König somtillsammans med Frans Bedoire och Colin Campbell som

år 1731 fick en så kallad oktroj (=privilegium), på ett ost-

indiskt handelskompani. Henrik König var förutom han-delsman även växelmäklare och tillhörde tillsammans med

Frans Bedoire Stockholms rikare borgerskap. Colin Camp-

bell var skotte till börden och hade tidigare erfarenheterav handel på Ostindien. Bedoire lämnade dock ganska

snart sin plats i kompaniets direktion och ersattes med

Niklas Sahlgren, handelsman från Göteborg. Privilegietav år 1731 innebar starten för Svenska Ost Indiska

Compagniet. Detta handelsbolag bestod egentligen av flera

mindre privilegieperioder eller oktrojer. Dessa löpte un-der ett 20-tal år vardera och förnyat handelstillstånd kräv-

des efter varje period. Det skulle bli fem olika oktrojer

innan verksamheten upphörde år 1813. Under de år somdetta bolag uppehöll sin verksamhet, skulle det komma

Kinesiskt porslin, ostindiehandel och arkeologi i Göteborg – 149

att bli ett av Sveriges märkligaste handelsföretag genomtiderna.

Den år 1731 beviljade oktrojen innebar för ostindiska

kompaniet frihet att bedriva handel på Ostindien och påplatser öster om Goda Hoppsudden där inga andra länder

ännu öppnat handel. Bolaget skulle utrusta så många skepp

som möjligt, förutsatt att dessa byggdes eller inköptes iSverige. Staden Göteborg skulle bli säte för handeln och

alla skepp skulle segla ut från denna stad eller angöra den-

samma på hemresan. Således kom skeppslasterna att förstangöra Göteborg innan dessa försåldes och distribuerades

vidare. I Göteborg uppfördes vid 1700-talets mitt ett hus

för kompaniets räkning där administrationen sköttes ochde hemkomna varorna försåldes på auktion (Kjell-

berg1974:35 ff, Olan 1920:7ff ).

Det svenska handelskompaniet blev mycket förmån-ligt behandlat av staten. Bolaget blev befriat från allehanda

tullar och avgifter. Bolaget behövde heller ej namnge sina

intressenter utan aktieägarna förblev anonyma, så ock de-ras insatser. I gengäld fick bolaget inte utföra svenskt

myntat silver. (Ett förbud som kanske inte alltid efterlev-

des). Detta i sin tur medförde att de utgående skeppenfick upphandla silver i Spanien på utresan. Spanien var

rikt på denna metall genom gruvdrift i sina kolonier i Syda-

merika. Kineserna accepterade inte heller betalning för sinavaror i annat än ädelmetall, och silvret blev mycket upp-

skattat som betalningsmedel. Själva handelsidén gick ut

på att Sverige exporterade bland annat järn, trä och tjära,vilket var våra stora exportartiklar under denna tid. Va-

rorna såldes i Spanien på utresan och betalningen skedde

Tefat med blåvit dekor av flodlandskap och blommor. Funnen i en avfallsbinge i kvarteret Sidenvävaren, Göteborg, vidarkeologiska undersökningar 1990. Datering: 1700-talets mitt.


i myntat silver eller tackor. Det fanns också möjlighet att

låna upp vissa summor hos lokala handelshus. Därefter

fortsatte skeppen sin färd mot Kina.Resorna tog i regel 1 1/2 - 2 år, fram och tillbaka. I

Kina angjorde man staden Kantons hamn, där olika län-

der som deltog i ostindiehandeln hade sina respektivehandelsfaktorier. Med på resorna hade kompaniet sina

handelsuppsyningsmän, de så kallade supercargerna, som

skulle sköta själva upphandlingen av varor. Från kinesiskthåll sköttes affärerna av hongköpmännen, vilka var en

speciellt privilegierad grupp av handelsmän som fick göra

affärer med västerlänningarna.Det första skepp som sändes ut från Sverige hette

Fredericus Rex Sueciae. Skeppet återkom till Göteborgs

hamn i augusti 1733 och medförde då en last av porslin,te, siden, solfjädrar, lackarbeten, kinesiska målningar, ar-

rak och tutanego och andra varor. Tutanego var en lege-

ring som bestod av koppar, zink och nickel. Denna an-vändes i Europa till exempelvis försilvringsarbeten och till-

verkning av orgelpipor). Expeditionen blev mycket lycko-

sam för kompaniet och aktieägarna kunde få ut en vinstpå 75 % på insatt kapital. De kinesiska varorna vann fort

en spridning i Sverige och blev mycket uppskattade som

inredningsdetaljer. En kinavåg spreds över landet och ihemmen blandades ”kineserierna” med europeiska

inredningar. Porslinsserviser används vid måltider, krukor

och prydnadsföremål ställs fram på byråer eller skåp ochinhemska stolar får sitsar av ostindisk rotting. Man an-

ordnar teceremonier och tillverkar kläder av importerat

siden. Från att i början ha varit en exotisk vara som endastvar förbehållen ett fåtal, blir nu porslinet en mer och mer

spridd vara. Under den tidiga kompaniimporten var det

mestadels kinesiska mönstersättningar på porslinet. Dessai form av flodlandskap, blomstermotiv med symbolisk

innebörd, bildmotiv ur kinesiska sagor mm. I takt med att

importen ökar, blev det vanligt att de utgående skeppenfår med beställningar på olika motiv. Det kunde vara

heraldiska vapen eller monogram, europeiska bildmotiv

efter kopparsticksförlagor. Kineserna kopierar dessa efterbästa förmåga och detta gör att vid sidan om den vanliga

massimporten fanns nu porslin som var tillverkat i Kina

men efter europeiska förebilder. Detta porslin kallas

beställningsporslin. Den vanligaste varan som importera-

des var det underglasyrblå porslinet. Detta porslin kunde

också ha brun glasyr som i sin samtid kallades cappuccinoeller Batavian vare. En annan populär grupp var den

imaridekorerade varan. Imariporslinet är uppkallat efter

en Japansk exporthamn och dekorerades i underglasyr-blått samt guld och röd emaljfärg på glasyren. Detta pors-

lin som tillverkades omväxlande i Kina och Japan var en

något dyrare vara i sin samtid eftersom det krävdes fleratekniska steg i tillverkningsprocessen. Det något dyrare

porslinet hade i regel emaljfärger med kinesiska eller euro-

peiska beställningsmotiv. Omtyckta motiv var även de såkallade familjerna, famille rose, famille verte osv, där mönst-

ret fått sitt namn efter den färg som är dominerande i

motivet. Dessa beteckningar är egentligen ett senare på-fund av fransmannen André Jacqmart som beskrev

porslinet och gjorde dessa indelningar på1800-talet. Ib-

land förekom helt vitt eller odekorerat porslin i importen.Det förekom även att dessa odekorerade föremål efter-

dekorerades i Europa.

Mindre mängder av så kallad powder blue (blå glasyr,ibland med gulddekor), och celadonvara (grön glasyr ib-

land kombinerad med blåvit), importerades också.

Av dessa grupper av porslinsmönster var det framförallt det blåvita som importerades i störst mängd. Under

1700-talet blir det vanligt att man inköper stora te- kaffe-

och matserviser i blåvitt porslin omfattande hundratalspjäser med flera dussin djupa och flata tallrikar, fat, assietter,

större och mindre uppläggningsfat, skålar och terriner mm.

Mönstren på beställningsporslinet följde oftast mo-dets strömningar och under rokokon finns den tidens for-

mer på exempelvis tallrikar med vågiga brätten. Mot slu-

tet av århundradet blir följdriktigt gustavianska mönster,efter klassiska förebilder, vanligt på porslinet. Beställnings-

porslinet och dess dekorer är viktigt för tidsbestämning

och findatering av föremålen. Vid arkeologiska undersök-ningar påträffas beställningsvaran relativt sällan.

När européerna börjar sin porslinsimport från Kina

är porslinet redan en gammal produkt där.Redan under Tangdynastien (608-916), kan man

konsten att tillsätta kaolin, en osmältbar porslinslera, i till-

verkningen. Det är kaolinet som enligt västerländsk me-


ning skiljer ut porslinet från stengods och övrig keramik.Då godset sintrar vid 1400 graders bränningstemperatur

erhålls ett vitt genomsiktligt material. (I äldre tid var upp-

fattningen i Europa den att porslinet tillverkades avporslinssnäckan. Det är det italienska namnet på denna

snäcka, porscellána, som beteckningen porslin stammar

från.Det kinesiska porslinet har mestadels tillverkats i

porslinsstaden Jingdezhen. En berömd skildring av sta-

den och dess verksamhet förmedlades av en fransk jesuit-pater vid namn d´ Entrecolles, vilken hade besökt staden

på 1710-talet. Han skev följande: ”Tretusen ugnar brin-

ner här hela året om och ger under natten intrycket av engigantisk eldsvåda”. Tillverkningen skedde enligt löpande

bandprincipen och ett 70-tal personer kunde vara inblan-

dade i tillverkningen av ett enda föremål Kjellberg (1974:226-28). Porslinet dekorerades även i Kanton där försälj-

ningen till västerlänningarna skedde.

Kopp och fat, blåvit dekor i formav drake. Funnen i en avfallsbingei kvarteret Sidenvävaren, Göte-borg, vid arkeologiska undersök-ningar 1990. Datering: 1700-talets mitt.


Av det porslin som importerades till Sverige exporte-

rades mycket vidare till andra länder i Europa. Journale-

rna för Göteborgs Stora sjötullkammare visar att mest godsgick till Holland och Tyskland och skeppades till Amster-

dam och Hamburg. En del såldes till Köpenhamn och

exporterades via Malmö. Export skedde även till Norge,England och Skottland (Kjellberg 1974:45).

Under kompaniets verksamhetstid fram till år 1813

bildades sammanlagt fem olika bolag eller oktrojer. Göte-borg var således kompaniets importhamn dit alla fartyg

skulle anlända, men även Stockholm spelade en viktig roll

i orienthandeln. Redan under bildandet av den andraoktrojen fanns starka intressen från Stockholm att förvärva

rätten till de nya privilegierna. Den kända stockholms-

firman Arfwedson & Co ansökte också om de nyaprivilegierna. Rättigheterna gavs dock till det gamla bola-

get, men från och med den tredje oktrojen (1766-1786),

blir Stockholms köpmän och handelshus tongivande i di-rektionen och har stora ekonomiska intressen i bolaget.

Dessutom byggdes flera av kompaniets fartyg i Stockholm,

på varvet Terra Nova eller Stora Varvet.Under tredje oktrojen ses dock en nedgång i handelns

lönsamhet beroende på politiska oroligheter i världen. Den

fjärde oktrojen, (1786-1806), blir en ekonomisk nedgångför kompaniet och 1805 anländer kompaniets sista skepp

till Göteborg. Femte oktrojen bildas 1806 med helt andra

villkor för handeln. Skeppen får nu angöra vilken svenskstapelstad som helst. Bolaget styrs nu från Stockholm, med

bland andra stadsrådet Hans Niklas Schwan i direktio-

nen, men några skepp utrustas ej under denna tid. Närbolaget läggs ned 1813 synes verksamheten vara helt borta.

Under den tid bolaget existerade var flera av de tongi-

vande köpmännen och handelshusen i Sverige engageradei verksamheten. För Stockholms del var det främst den så

kallade Skeppsbroadeln med namn som exempelvis Arf-

wedson, Grill, Bedoire och af Petersen som var knutna tillhandeln. För Göteborgs var familjerna Sahlgren, Tham,

Ahlströmer med flera tongivande. Kontakterna mellan

Stockholm och Göteborg upprätthölls genom handels-kontakter, men också genom ingiften. Exempelvis var en

av direktörerna i bolaget, Herman af Petersen, född i Gö-

teborg men flyttade och förlade sin handelsverksamhet till

Stockholm och gifte in sig i familjen Bedoire där en av

släktens medlemmar instiftat kompaniet. Flera av handels-

husen byggde upp nätverk genom släktförbindelser ochekonomiska transaktioner. Det var inte ovanligt att man

tillsammans ägde skogar och järnbruk, således exportva-

rorna till Kina. Detta nätverk är intressant vid studiet avhandelsbolaget och dess verksamhet. Det belyser den roll

flera av de ekonomiskt tongivande familjerna hade i

orienthandeln.När det gäller bolagets verksamhet finns mycket spo-

radiska källor att tillgå. Fragment av företagets arkiv finns

spritt på olika platser i landet och från samtidens auktio-ner och varuförsäljningar finns en del listor bevarade.

Bolagets räkenskaper förstördes redan i sin samtid för att

förhindra insyn i affärerna. Det stod till och med inskriveti bolagets privilegier från 1731 att sekretessen var särskilt

viktig och att intressenterna och deras insatser ej fick yp-

pas. (Weibull 1990:20). Detta har gjort att man ej kanrekonstruera handelsbolagets affärer i detalj och för-

säljningslistor eller dylikt material ger ej de detaljuppgifter

som vore önskvärda. Hur mycket porslin som importera-des till vårt land och exakt hur det spreds i de svenska

hemmen i sin samtid vet vi ej. Beräkningar på mellan 30-

50 miljoner föremål har gjorts. Samtida inventarier ellerbouppteckningar ger oftast en mycket summarisk infor-

mation. Även om porslin redovisas, ges sällan uppgifter

om mönster eller om enstaka föremål ingått i större serviser.Ibland sammanblandas även fajanser och porslin under

en gemensam rubrik.

I detta sammanhang är därför arkeologin en mycketviktig kunskapskälla. Av det arkeologiska artefaktmaterialet

går att få en kunskap som inte kan erhållas i skriftliga

materialet.

Porslinsarkeologi

Genom arkeologiska undersökningar, främst i våra äldre

städer, har ett ganska stort kinesiskt porslinsmaterial fram-kommit vid grävningar. Marinarkeologiska observationer

på senare tid har också bidragit med mycket ny och värde-

full information. Bland annat har porslin bärgats frånOstindiefararen Götheborg som förliste i Göteborgs ham-


ninlopp år 1745 under sin återresa från Kina. Likaså har

kinaporslin bärgats från det holländska skeppet Gelder-

malsen som förliste i Sydkinesiska sjön 1752, och det eng-elska kompaniskeppet Diana, förlist 1817, vars last nyli-

gen bärgats utanför Malacca i Malaysia. I lasterna från

dessa tre skepp har återfunnits porslin som samstämmermed dekorer och mönster som importerades till vårt land

under 1700-talet och 1800-talets början, och som även

återfinns i göteborgsjordsjord.Det porslin som återfinns vid arkeologiska undersök-

ningar i Sverige är till största delen tillverkat under

Chingdynastien (1644-1911). En del 1600-talsporslin haräven tillverkats i Kina under Mingdynastien (1368-1644),

och främst då under kejsar Wan-Li´s regering (1573-1619).

De kejsare som regerar i Kina under den tid Svenska ost-indiska kompaniet bedriver sin verksamhet är huvudsak-

ligen Kanxi (1662-1722), Yongzheng (1723-1735) och

kejsar Qianlong (1736-1795).

Det stadsarkeologiska materialet iGöteborg

Göteborg anlades 1621 av Gustav II Adolf. Det varen av de städer som direkt anlades på västkusten efter kung-

lig befallning. I samma tid får städerna Alingsås och Borås

också stadsprivilegier. Det nygrundade Göteborg blev enfortsättning på en stadstradition med rötter i Lödöse, Carl

IX:s Göteborg och Nylöse. Invånarna i den nya staden är

vid sidan av svensk, även av holländsk, tysk, skotsk ochengelsk härkomst. Staden anlades huvudsakligen i

fortifikationsintresse. Göteborg blev en typisk barockstad

med ett rätvinkligt gatunät efter romerskt manér. Om-kring staden anlades en befästningsmur och i terrängen

runt staden anlades en vallgrav. Göteborgs befästningar

börjar byggas redan under 1620-talet och byggs ut i fleraetapper fram till 1700-talets senare del för att slutligen

raseras efter ett beslut år 1807 (Nilsson Schönborg

1989:133-143). Staden har sålunda karaktären av enbefästnings- och garnisonsstad under 1600- och större

delen av 1700-talet. Under 1700-talets merkantilism får

Göteborg en ledande roll som handels- och sjöfartsstad.Under detta århundrade är också Svenska ostindiska

kompaniets verksamhet förlagd här. Stormaktstidens

befästningsstad övergår till att i frihetstiden bli ett han-

dels- och sjöfartscentra med fjärrhandel och redistributivfunktion, dvs. import och exporthamn; en verksamhet som

är knuten till staden in i modern tid med varierande om-

fattning.Den stadsarkeologiska verksamheten har lång tradi-

tion i Göteborg. Redan vid seklets början och till

jubileumsutställningen 1923 i Göteborg undersöktes ochpublicerades grävningsresultat från Göteborgs föregång-

are, Lödöse och Nya Lödöse. Från 1920-talet och framåt

har arkeologiska undersökningar och observationer utförtsi Göteborgs innerstad. Det är i första hand området inom

vallgravarna som utgör en gräns för fornlämningsområdet.

Från dessa undersökningar finns i de flesta fall ett mycketstort fyndmaterial.

Det nuvarande Göteborg anläggs av Gustav II Adolf

1621. Staden har vid ett flertal tillfällen haft stora stads-bränder. Eftersom tid och utbredning för dessa är kända

utgör dessa brandlager också utmärkta dateringshorisonter.

Det arkeologiska materialet som består av ett typiskt 1600och1700-talsmaterial i form av glas, porslin, (såväl kine-

siskt som europeiskt), kritpipor, fajanser, yngre rödgods,

läder, träföremål mm. är ett mycket bra material för jäm-förande studier. Materialet kan tolkas utifrån arkeologiska,

konsthistoriska, handelshistoriska (ekonomiska) och all-

mänt kulturhistoriska aspekter. Till detta kommer att arkiv-materialet kring stadens invånare är ganska stort, främst

när det gäller 1700-talet. Landsarkivet i Göteborg har

mantalslängder, bouppteckningar, magistratshandlingar,tomthandlingar mm som utgör ett viktigt jämförande och

kompletterande material. Genom dessa handlingar har ti-

digare invånare i staden kunnat kopplas till olika kvarter.Därigenom har de olika jordfunna föremålen kunnat hän-

föras till olika personers hushåll. Allt detta gör att det jord-

funna Göteborgsmaterialet blir ett intressant studieobjekt.Med undantag av stadsdelen Östra Nordstan har

grävningar utförts i innerstaden spridda i stadens centrala

och mer perifera kvarter. Detta gör även att material finnsfrån stadens burgna köpmannakvarter vid Stora Hamn-

kanalen såväl som från enklare hantverkskvarter.

Göteborgs Stadsmuseum har i sina stora samlingar


många föremål som har anknytning till Svenska Ost In-

diska Kompagniet. Porslinet intar en central plats men även

möbler, textil och andra ”kineserier” är väl representerade.Under åren har även, som ovan nämnts, flera personer

varit knutna till museet som har forskat och publicerat

arbeten kring kompaniets historia, främst Carl Lagerberg,Sven T. Kjellberg, Stig Roth och Ingmar Hasselgréen. Att

museet har varit inrymt i kompaniets fastighet har bidra-

git till att lyfta fram samlingarna. Eftersom de stads-arkeologiska undersökningarna har utförts av museet har

tidigt en specialkompetens funnits angående materialet.

Det kinesiska porslinet (och det övriga stadsarkeologiskamaterialet), ger ett mycket viktigt komplement till muse-

ets samlingar i övrigt. Museets samlingar i sin helhet in-

klusive det arkeologiska materialet har en stor potentialför vidare forskningar i ämnet.

1920 utfördes den första undersökningen i den gamla

stadskärnan med fynd gjordes av avfallsbingar med före-mål och djurben. 1930-talet blev ett viktigt decennium

för Göteborgs- arkeologin. Ett 20-tal tomter kunde doku-

menteras vid nybyggnationer, bland annat vid rådhusetstillbyggnad. Samma år -1935- undersöktes också en an-

nan tomt vid Stora Torget (Gustav Adolfs torg), den så

kallade Thulehus-tomten. Även här kom stora föremåls-mängder i dagen. Under 1940-talet minskar antalet un-

dersökningar i staden och under 1950 – 60-tal dominera-

des den arkeologiska bilden av schaktningar för ledningaroch fjärrvärme. 1960-talet innebar något av en katastrof

för Göteborgsarkeologin. Stadsdelen Östra Nordstan ex-

ploaterades utan någon utgrävning eller dokumentation.En mera systematisk undersökningsverksamhet påbör-

jades 1975 då kvarteret Traktören undersöktes. Under en

närmaste 10-årsperiod utfördes ett större antal arkeolo-giska undersökningar, varav ett 10-tal omfattade hela tom-

ter eller kvarter. Kvarteren Frimuraren och Kommerserå-

det vid Stora Hamnkanalens södra sida gav mycket rikafynd.

På 1980-talet genomfördes även projektet ”Livet i det

gamla Göteborg”, varvid flera undersökningar genomför-des med tvärvetenskapliga metoder. Bland annat under-

söktes kv. Kronobageriet som låg i stadens mera burgna

kvarter vid Stora Hamnkanalen och kv. Göta Kanal samt

kv. Gamla Teatern som var belägna i stadens hantverkar-

kvarter. Dessutom undersöktes bastionen Carolus Nonus

Rex. På senare år har ytterligare ett antal undersökningargjorts, såsom kvartersgrävningar i kv. Sparbanken och kv.

Sidenvävaren, men också en del undersökningar i stads-

delen Haga utanför vallgraven, som annars i princip utgörgränsen för fornlämning 216, vilket är beteckningen för

kulturlagren i Göteborgs innerstad.

De äldre grävningarna från 1920 och 30-talen harkanske ej utförts med den dokumentationsmetod som vi

idag anser vara gängse. Trots detta gav dessa tidiga

grävningar ett mycket rikhaltigt fyndmaterial som är an-vändbart för jämförande studier och konsthistoriska ana-

lyser (porslin, fajans, rödgods mm). I övrigt har både

bebyggelserester och stora mängder föremål framkommitvid de olika grävningarna. I flera fall har det varit möjligt

att knyta föremålen till speciella invånare i kvarteren. Från

dessa äldre undersökningar finns även ett stort material avkinesiskt porslin. Skärvorna som oftast är påfallande stora

är från serviesdelar dekorerade i blåvitt och flerfärgsdekorer.

När det gäller efterreformatorisk eller nyare tids ar-keologi har således denna en lång tradition i Göteborg.

Grävningarna i den senast anlagda 1620-talsstaden ha varit

en naturlig förlängning av de tidigare stadsbildningarnaLödöse, Carl IX:s Göteborg vid Färjenäs, Nya Lödöse.

Detta gör att de stadsarkeologiska samlingarna i princip

täcker tiden från medeltid till modern tid. Att jämföraskriftliga historiska källor med det arkeologiska materialet

har också praktiserats i Göteborg under en längre tid. Ett

tillfälle gavs vid grävningarna av kv. Frimuraren 1978, därkvarterets invånare var välkända i källorna och kunde kny-

tas till föremålsfynden. (Lorentzson 1980:20). Ett försök

till en tvärvetenskaplig behandling gjordes av kvarteret ochfrågor ställdes som; Kan man relatera fynd till det skrift-

liga källmaterialet? Går det att bestämma att tallrikar som

hittats i en avfallsbinge använts av en viss familj? När in-formationen som erhölls ur det skriftliga och det arkeolo-

giska källmaterialet ställdes mot varandra erhölls en ”allsi-

dig och konkret” bild av människornas levnadsförhållan-den som under 1600- och 1700-talen bebodde kvarteren.

En god överensstämmelse mellan källorna och det arkeo-

logiska materialet förelåg och man kunde se ett samband


mellan människornas sociala och ekonomiska ställning

(Dahl & Lansvik & Lorentzson 1981:18-19). Det ovan

nämnda projektet, Livet i det gamla Göteborg, var ocksåett tvärvetenskapligt projekt där det arkeologiska materia-

let kunde sättas in i ett större sammanhang. I projektet

jämfördes två undersökta kvarter (Göta Kanal ochKronobageriet, vilka representerade hantverkar- respek-

tive handelmannamiljöer i olika delar av staden). Analy-

sen visade på skillnader mellan kvarteren när det gälldeföremålens mängd och kvalitet (material) (Lansvik &

Lorentzson 1986:99 ff ). Påfallande var att det kinesiska

porslinet dominerade i kvarteret Kronobageriet, medanrödgodset fanns i rikligare mängd i de övriga kvarteren

som då undersöktes (Jönsson-Kihlberg 1986:106 ff ). När

kv. Stadsmäklaren undersöktes 1986 gjordes ett liknadeförsök att kombinera information från historiskt och arke-

ologiskt material. Olika typer av hantverksverksamhet

kunde här knytas till kvarterets tidigare invånare. Underegna arkeologiska undersökningar i staden har jag inspi-

rerats av denna metod och vid flera tillfällen kunnat kon-

statera att överensstämmelser föreligger mellan de olikakällorna och att delar av den framgrävda föremålsmängden

väl går att hänföra till olika namngivna hushåll. Denna

metod har jag valt att benämna Göteborgsskolan inomarkeologi i historisk tid.

Att på detta sätt kombinera skriftliga källor och arke-

ologiskt material kan ej göras i alla städer. Det förutsätterdels att relevanta samtida handlingar finns bevarade och

kulturlagren är någorlunda intakta vid utgrävningarna.

Oftast har 1600 –och 1700 talets kulturlager försvunnitgenom schaktningar för 1800-talets och senare tids be-

byggelse.

Men i de fall detta är möjligt bidrar metoden tillmycket intressanta jämförelser angående föremåls sprid-

ningar, sociala miljöer osv i landet.

Det uppgrävda porslinsmaterialet från Göteborgs in-nerstad härrör sig oftast från fynd i avfallslatriner så

kallade.”avfallsbingar”, och mera sällan från omgivande

kulturlager eller huskonstruktioner. Porslinsvaran var all-mänt spridd i staden och påträffas i princip vid varje större

grävningstillfälle. En genomgång av porslinet ger i stora

drag följande uppgifter;Specialstudiet av porslinet visar att den blåvita varan

dominerar och är spridd över hela staden utan att det går

att peka på någon speciell status. Undantag är det porslinsom kan hänföras till Ming- och Kang-Hsitid då detta

fortfarande var en exotisk dyrbarhet i vårt land. Detta

porslin har förmodligen också importerats genom det hol-ländska handelskompaniet VOC. Denna äldre vara före-

kommer mestadels i stadens centrala kvarter.

Från att under 1600-tal och tidig kompanitid ha va-rit en sällsynt vara blir framförallt det blåvita porslinet en

vanlig företeelse i de svenska hemmen.

Flerfärgat eller polykromt porslin förekommer ävenspritt vid de olika grävningarna. Mestadels finns detta något

dyrbarare porslin på köpmanstomterna vid Stora Hamn-

kanalen, men också i stadens västra och norra kvarter därhantverkare bodde. Ett något dyrbarare porslin med rik-

liga gulddekorer framträder även i stadens västra kvarter,

exempelvis i kv. Sidenvävaren där en skeppare med an-knytning till ostindiehandeln bodde (Nilsson Schönborg

2001:56ff).Vid ett par tillfällen har också skärvor av den i arkeo-

logiska sammanhang sällsynta Yixingvaran (kinesiskt sten-

gods), påträffats, bland annat från grävningar på Ost-indiska husets gård, (op. cit. sid 52).

Beställningsvaran är ovanlig i fyndmaterialet. Där den

finns förekommer den i stadens centrala och västra kvar-ter.

I samband med att Ostindiska huset, vilket var

kompaniets kontors och försäljningslokal byggdes om tillStadsmuseum 1994 utfördes grävningar på kompanihusets

gård. Här påträffades ett stort porslinsmaterial, ca. 20.000

skärvor som belyser kompaniets import under hela dessverksamhetsperiod.

Slutligen bör sägas att göteborgsmaterialet har en

mycket stor potential för fortsatt forskning utifrån flerafrågeställningar. Det är således viktigt att materialet beva-

ras för framtiden och kan användas i stadsarkeologisk/his-

torisk forskning.


Citerade källor och övrig litteratur

Andersson, Stina mfl (red), 1986. Livet i det gamla Göte-borg. (Arkeologi i Västsverige 2). Göteborgs Arkeolo-giska Museum.

Dahl, Olga & Lansvik, Anita & Lorentzson, Mona 1981.

Kv Frimuraren i Göteborg: arkeologi, historia ochgenealogi, (I: Meta 2:1981 ”Göteborg). Medeltid-

sarkeologiska föreningens medlemstidning, Lund.

Hasselgréen, Ingmar 1983. Ostindiska huset - Göteborgsmuseum. (Göteborgs historiska museums skrifter. I)

Göteborg

Jönsson Kihlberg, Eva 1986. Vad berättar det arkeologiskaoch historiska materialet? (I Livet i det gamla Göte-borg, red S. Andersson).

Jönsson Kihlberg, Eva & Kihlberg, Stefan & Lorentzson,Mona 1983-84 Staden som inte syns - arkeologi i

Göteborgs innerstad. (I Vid Älven, Landskapet ochmänniskan, Göteborgs Arkeologiska Museum Årsbok).

Kjellberg, Sven T. 1974. Svenska Ostindiska Compagnierna1731-1813. Malmö.

Lansvik, Anita. & Lorentzson, Mona 1986. Vem boddevar i 1700-talets Göteborg? En studie i två kvarter. (I:

Livet i det gamla Göteborg, red av S. Andersson).

Lorentzson, Mona 1980. Arkeologiska fynd. (I Nybygg-nad av 15 kv. Frimuraren, Tomt nr 3, Södra Hamn-gatan 29. Utg. av Göteborgs och Bohusläns stads-

hypoteksförening). Malung.

Lorentzson, Mona 1978. Handelsbanken i Bankens hörne.Göteborg.

Nilsson Schönborg, Göte 1989. Göteborgs befästningar.

(I Lejonet & Kronan. Stormaktstidens Göteborg. red.M. Sjölin), Göteborg.

Nilsson Schönborg, Göte 1992. Silver från Sydamerika

blev kinesiskt porslin. (Ur: Nilsson, Jan Erik, red, Ost-indiefararen Götheborg. Berättelsen om den sista resan,silvret, porslinslasten och utgrävningen). Göteborg. (3:e

uppl. 1994).Nilsson Schönborg, Göte.2001: Kinesiskt importporslin i

Göteborg sett ur ett arkeologiskt perspektiv. ( I

Urbaniseringsprocesser i Västsverige. En utvärdering avuppdragsarkeologins möjligheter att belysa historiska pro-cesser). GOTARC Serie C. Arkeologiska Skrifter No

39. Göteborg University – Department of Archaeo-logy.

Olan, Eskil 1920. Ostindiska Compagniets Saga. -Histo-rien om Sveriges märkligaste handelsföretag. Göteborg.(2:a uppl. Gbg 1923).

Roth, Stig 1950. Ostindiskt vapenporslin, Evert Strokirks

samling i Göteborgs museum. ( I Göteborgs museum,årstryck 1949 och 1950), Göteborg.

Wästfelt, Berit & Gyllensvärd, Bo & Weibull, Jörgen 1990.

Ostindiefararen Götheborgs porslinslast. Förlags ABWiken.

Att gräva efter Europas skugga:Undersökningar av spansk kontaktperiod på boplatsområdet Pichao,Tucumán, Argentina

Abstract”T”T”T”T”To dig in the shade fro dig in the shade fro dig in the shade fro dig in the shade fro dig in the shade from Eom Eom Eom Eom Eurururururope: invope: invope: invope: invope: investigations of the Sestigations of the Sestigations of the Sestigations of the Sestigations of the Spanish Contact Ppanish Contact Ppanish Contact Ppanish Contact Ppanish Contact Period on the settlementeriod on the settlementeriod on the settlementeriod on the settlementeriod on the settlement

site at Psite at Psite at Psite at Psite at Pichao, ichao, ichao, ichao, ichao, TTTTTucumucumucumucumucumááááán, Agentinen, Agentinen, Agentinen, Agentinen, Agentine”:”:”:”:”:

This article gives a concise presentation of the results of archaeological investigations at the site of

Pichao in the Santa María Valley, Tucumán, North-western Argentina (see Stenborg 2002b). The

main focus is on the so-called Spanish Native Period (c. A.D. 1536-1660), during which this region

managed to resist the Spanish attempts to gain control. At present the knowledge of this period is

highly limited and almost exclusively based on written sources. Concerning earlier periods, particularly

the Regional Development Period (c. A.D. 900-1480), the archaeological knowledge is far better.

The results of the investigations at Pichao suggest that vast changes occurred during the 16th and 17th

centuries, and that the societies depicted by Spanish sources may have showed little resemblance

with those of earlier epochs.

in situ 2000-2002, s. 157-171

Per Stenborg, Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

Bakgrund

Svenska arkeologers och etnografers kontakter med Nord-västra Argentina sträcker sig tillbaks till tiden kring förra

sekelskiftet. Till de mest namnkunniga av dessa forskare

hör Erland Nordenskiöld, Eric Boman, Erik von Rosen,samt Nordenskiölds elev Stig Rydén. Betydelse för den

arkeologiska utvecklingen i området fick bl.a. den s.k.

Svenska Chaco-Cordillera expeditionen 1901-02, där Nord-enskiöld deltog tillsammans med Boman och von Rosen.

Denna expedition, vars uppläggning var flervetenskaplig,

passerade genom de nordväst-argentinska provinserna Saltaoch Jujuy, samt delar av södra Bolivia. Bomans (1908)

standardverk Antiquités de la région andine de la RépubliqueArgentine et du désert d’Atacama, har haft stort inflytandepå senare forskning. Medan Nordenskiöld och Rydén

huvudsakligen var verksamma inom svenskt universitets

och museiväsen tillbringade Boman, som kom till Argen-tina redan 1887, merparten av sitt liv i detta land, där han

stannade fram till sin död 1924. Nordenskiöld hade stor

betydelse för att stärka etnografins ställning i Sverige. UnderNordenskiölds ledning utvecklades Göteborgs Museum

under 1920-talet till en av de, internationellt sett, vikti-

gaste institutionerna vad gällde s.k. ”amerikanistik” (Lind-

berg 1996). Rydéns bidrag till den argentinska arkeologin

bestod främst i en pionjärinsats behandlande den s.k.Candelaria-kulturen i nuvarande Salta och Tucumán-pro-

vinserna (Rydén 1934, Rydén 1936, Stenborg 1998:77–

79, Stenborg 1999:31–32, Muñoz och Fasth 2000, Muñozoch Fasth 2001). Kontakterna med nordvästra Argentina

stärktes inte minst genom att en annan av Nordenskiölds

elever i Göteborg under 1920-talet – schweizaren AlfredMétraux – senare blev föreståndare för det etnografiska

institutet i Tucumán.

Pichao är ett fornlämningskomplex beläget i en halv-öken på omkring 2 200 m ö.h., i Santa María-flodens

dalgång (figur 1). Inom området finns bl.a. lämningar av

bostäder, odlingsterrasser och gravfält. Det totala forn-lämningsområdet är stort, omfattande en yta på flera

hundra hektar (figur 2). Stora delar av detta område upp-

tas av odlingsterrasser. Sedan 1989 har en grupp svenskastuderande och forskare arbetat i tätt samarbete med ar-

gentinska kollegor i ett binationellt projekt med Pichao i

centrum. Före projektets start var platsen i princip okändi den arkeologiska litteraturen. Projektet har haft en tvär-

och flervetenskaplig uppläggning, med representanter från

ämnen som arkeologi, antropologi, historia och geologi.

158 – Att gräva efter Europas skugga

Även yrkesverksamma inom naturvetenskapen ingick, så-

som bioantropologer och geologer. Åren 1989–1992 ar-rangerades stora gemensamma fältkampanjer med uppe-

mot 40-talet deltagare. Mellan åren 1993 och 2001 har

arbetet bedrivits i form av ett antal mindre fortsättnings-projekt vilka fortsatt undersökningarna i Pichao. Resulta-

ten från undersökningarna i Pichao har tidigare presente-

rats i form av avhandlingar (Cornell 1993, Johansson

1996, Stenborg 2002b), licenciat-uppsatser (Cornell 1988,

Bengtsson 1992), samt ett antal rapporter och publikatio-ner (t.ex. Cornell och Sjödin 1990, Cornell och Sjödin

1991, Cornell och Johansson 1993, Ahlgren et al. 1998,

Bengtsson et al. 2001, Stenborg 2002a). Från 2002 ut-vecklas med stöd av Vetenskapsrådet ett nytt större forsk-

ningsprojekt (Social innovation i indiansk kultur vid tidenför Europeisk kontakt) i området.

Figur 1. Arkeologiska lokaler i Calchaquí-dalarna, sammanställd av Per Cornell och Per Stenborg.

Figure 1 Archaeological sites in the Calchaquí valley, compiled by Per Cornell and Per Stenborg.

Att gräva efter Europas skugga – 159

Pichao är beläget i ett viktigt arkeologisk område, de

s.k. Calchaquí-dalarna, till vilka räknas Calchaquí-dalen

och Santa María-dalen. I Pichaos närhet påträffas än störrelokaler, t.ex. Quilmes i söder och Tolombón i norr. Områ-

det får sin speciella prägel genom de väldiga pelarkaktusar,

kallade cardónes, som växer nere i dalarna och uppe påbergssluttningarna (figur 3). Boplatsen uppvisar framfö-

rallt lämningar från den så kallade regionala utvecklingspe-rioden (ca. 900–1480 e.Kr.). Det keramiska materialet frånden regionala utvecklingsperioden tillhör främst det som

kallas Santa María-traditionen, bl.a. karaktäriserad av stora

dekorerade gravurnor. Även yngre material har påträffats,vilket visar att någon form av bosättning fanns fram tills

spanjorerna slutligen fick kontroll över området ca 1660.

Den mest accepterade period-indelningen för områ-

det ser ut på följande vis:Formativ period (200 f.Kr–900 e.Kr.)

Regional utvecklingsperiod (900–1480 e.Kr.)

Imperisk period (1480–1536)Spansk kontaktperiod (1536–1660)

Denna periodindelning baseras på Núñez Regueiro

(1978). Tidpunkten för den regional utvecklingsperiod-ens inledning är i denna indelning satt till 1000 e.Kr.,

medan det numera anses riktigare att ange 900 e.Kr.. Jag

har därför valt att ange det sistnämnda alternativet här.

Figur 2. Pichao, lokalernaSTucTav5 och STucTav7,sammanställd av Per Cornelloch Per Stenborg.

Figure 2. The two localitiesSTucTav5 and STucTav7 at thePichao site, compiled by PerCornell and Per Stenborg.


Introduktion

Denna artikel baseras i första hand på arkeologiska un-

dersökningar företagna inom en specifik sektor av boplats-området Pichao (figur 2). Dessa undersökningar utfördes

inom ett av de ovan nämnda fortsättningsprojekten som

behandlar de yngsta delarna av boplatsområdet och frå-gor kring de förändringsprocesser som följde av den euro-

peiska kontakten under 1500 och 1600-talen. Det

andinska området i stort kom under 1500-talet relativtsnabbt under spansk kontroll. Ett undantag härvidlag ut-

gör de s.k. Calchaquí-dalarna i nordvästra Argentina där

Pichao är beläget. I detta område bjöd vad som förefallerha varit en bred allians av indianska grupper framgångs-

rikt spanjorerna motstånd ända fram till 1660-talet. Det

innebär att det förflöt närmare 130 år från den första kon-takten mellan infödda och européer, fram till dess områ-

det faktiskt kom under spansk kontroll. Eftersom man

effektivt lyckades förhindra europeisk etablering i områ-det är de historiska källorna mycket knapphändiga när

det gäller information om befolkningarna här. Arbetet

syftar till att angripa problematiken kring förändrings-processerna under denna period utifrån lokalt perspektiv,

dvs. förstå vad som sker i Pichao under den aktuella perio-

den. Jag kommer därför även att beröra de delar av boplats-

området som kan förmodas tillhöra den förspanska tiden.I fallet Pichao tycks skillnaderna mellan boplatsområdets

delar vara så markanta att befolkningsmässiga kontinuite-

ten på platsen måste ifrågasätts. Det kan inte uteslutas attskeenden kopplade till den inkaiska expansionen under

tiden strax före européernas ankomst har haft betydelse

för den uppkomna situationen. En diskussion av den his-toriska kontexten är av central betydelse för att förstå de

förändringar som uppträder under perioden.

Jag kommer här ganska kort att presentera Pichao-området och de båda lokaler kring vilka mina frågeställ-

ningar i första rummet kretsar. Grovt kan sägas att det i

det ena fallet rör sig om en lokal, typologiskt ochdateringsmässigt väsentligen tillhörande den regionala

utvecklingsperioden, och i det andra fallet om en lokal

vars bebyggelse daterats till den spanska kontaktperioden.I båda fallen finns även visst material och dateringar som

faller utanför de här angivna perioderna.

STucTav5

Bebyggelsen inom den äldre lokalen, STucTav5 (S=Argen-tina, Tuc=Tucumán, Tav=Tafí del Valle), uppvisar ett möns-

ter som motsvarar det som är känt från andra lokaler i

Santa María-dalen daterade till Regional utvecklingspe-

Figur 3. Pichao, STucTav7,delar av enhet 5. Foto PerStenborg.

Figure 3. Parts of the unit no 5in STucTav7 at the Pichao site.


riod (ca. 900–1480 e.Kr.) (t.ex. Tarragó 1990, Tarragó

ms., Nastri 1999). Bosättningen är belägen på en s.k. allu-vial-kon, vars ålder kan uppskattas till minst 100.000 år

(Ahlgren 1990) (figur 2). Bebyggelsen inom STucTav5 är

huvudsakligen av två slag, dels ensamliggande domestiskaenheter, s.k. ”Casa Ambrosetti” (figur 4), dels av samman-

hängande konglomerat av bebyggelse. På bergssluttningar

väster om alluvial-konen påträffas också bebyggelse avkonglomerat-typ. Inom båda dessa typer av bebyggelse kan

de domestiska enheterna tolkas som bestående av bostä-

der i direkt anslutning till ”gårdar”. Ingångar till bostä-derna är alltid vända mot gården, vilket ger bebyggelsen

ett visst djup. I regionen tycks denna principiella organi-

sation påträffas redan under den formativa perioden (ca.200 f.Kr. – 900 e.Kr.) (Berberián och Nielsen 1988:Figur

1).

En vanlig bebyggelseform inom alluvial-konens om-råde är alltså ensamliggande enheter bestående av en större,

rektangulär struktur i direkt anslutning till mindre

halvcirkulära strukturer. De stora rektangulära strukture-

rna mäter 20–30m x 10–15m. I många fall påträffas restastenar inne i denna typ av strukturer, ibland formande en

slags inre rektangel.

Inom StucTav5 har två enheter av denna typ under-sökts. Resultaten var relativt samstämmiga och presente-

ras därför sammanfattningsvis här.

De huvudsakliga frågeställningarna berörde hushålls-organisation och användande av rummet inom domestisk

bebyggelse. Hushållet uppfattades som en grundläggande

nivå för produktion inom centra-bosättningar (Cornell1993:93). De mindre, halv-cirkulära strukturerna tolka-

des som bostäder medan de stora rektangulära strukture-

rna föreslogs ha utgjort områden för olika, hushålls-relaterade, aktiviteter. Vid utgrävningar av strukturer av

den halv-cirkulära typen påträffades bl.a. härdar, askgro-

par och en stor flat sten, eventuellt använd för bakning(Cornell 1993:157; Cornell och Stenborg 2001).

Undersökningar av den mer komplexa bebyggelsen

Figur 4. STucTav5, enhet 1. EfterBengtsson, Cornell och Sjödin 1989.

Figure 4. STucTav5 unit no 1. FromBengtsson, Cornell and Sjödin 1989.


Figur 5. STucTav7, sammanställd av PerStenborg 1994.

Figure 5. STucTav7, compiled by PerStenborg 1994.


på bergssluttningarna väster om alluvial-konen har visatatt även denna kan tolkas som domestisk bebyggelse be-

stående av mindre bostäder i anslutning till större aktivitets-

ytor (Cornell 1993:164–165, Stenborg 2002b:143-145och XI-XIII).

Luminescens och 14C-dateringar från de ensam-

liggande enheterna indikerar en relativt lång användnings-period, från omkring år 1200 till åtminstone 1400-talets

mitt. Två dateringar från enhet 12 (figur 2) visar att denna

enhet kan ha använts in på 1500-talet. Dateringar frånbebyggelsen på bergssluttningarna har indikerat en kort-

varigare användningsperiod, möjligen begränsad till 1400-

talet.Det keramiska materialet inom STucTav5 uppvisar

relativt liten variation mellan de kontexter som undersökts.

En stor andel av materialet utgörs av den karaktäristiskas.k. Santa María keramiken. Grövre, odekorerad keramik,

ofta från större kärl är också vanlig. Finmagrad, graverad

och dekorerad keramik förekommer i mindre omfattning.Ett något avvikande keramiskt material associerat med äldre

dateringar har påträffats vid undersökningar av enhet 19

inom sektor X (figur 2) (Stenborg 2001).

STucTav7

Den yngre lokalen, kallad STucTav7 (figur 5), är belägenpå en höjdplatå och har troligen omgärdats av en mur, av

vilken delar ännu återstår. Denna lokal uppvisar ett varie-

rat mönster avseende byggnadslämningar. Tolknings-situa-tionen försvåras av att platsen använts under senare tid,

bl.a. finns ett modernt hus vilket skall ha bebotts under

tiden från mitten av 1900-talet fram till tidigt 1970-tal.Vissa tecken finns också på att detta område användes

under den formativa perioden.

Domestisk bebyggelseDe lämning inom STucTav7 som här tolkas som rester av

domestisk bebyggelse består av små rumsstrukturer vilka

kan föreslås ha fungerat som bostäder och kök/mat-beredningsytor. Mönstret med en större gårdsyta tycks helt

saknas. Även konstruktionstekniken hos bebyggelsen skil-

jer sig markant lokalerna emellan, liksom dimensione-ringen av byggnader och byggnadselement. Från den en-

het, enhet 1 (figur 6), som här behandlas finns tre lumi-

nescens-dateringar, vilka givit 1550±20, 1590±40 och

Figur 6. STucTav7, enhet 1 med schakt.Sammanstäld av Per Stenborg 1992–98.

Figure 6. STucTav7, unit no 1 with theexcavated trenches marked. Compiled by PerStenborg 1992-98.


1655±30. Utgrävningar inom enhet 1 har gjorts 1992,

1994 och 1998 (Stenborg 2001, Stenborg 2002b:154-–

157 och XIV–XXIV).

Begränsning av bebyggelse från ett hushållinom STucTav7

Väster om den här diskuterade enhet 1 påträffas lik-artade bebyggelselämningar, spår finns också öster om

denna enhet (figur 5). I enheten strax väster om enhet 1,

enhet 12, grävde andra arkeologer i flera strukturer 1992.Materialet från enhet 12 tycks i grova drag upprepa mönst-

ret från enhet 1. Även bebyggelsemönstret tycks vara när-

mast identiskt likt det från enhet 1 (figur 6) varför jagbetraktar dem som bebyggelse tillhörande två separata

hushåll. Bebyggelsen i det område där enhet 1 och enhet

12 är belägna är dock relativt tät, varför en definitiv av-gränsning av bebyggelse tillhörande ett hushåll är svår att

göra. Inom det andinska området är spatialt väl avgrän-

sade hushåll annars vanliga (cf. Stanish 1989:9). Det ärdock möjligt att ett förtätat bebyggelsemönster använts

under kris-, och orostider, vilket både den spanska kon-takt-perioden och den föregående expansionen av Inka-

staten måste betraktas som exempel på (Wilk och McC.

Netting 1984:19). En viss rumslig separation mellan en-het 1 och enhet 12 finns, vilket har motiverat att de här

behandlas som två skilda bebyggelse enheter.

Området kan teoretiskt tolkas på flera sätt. Det skullekunna vara en plats som endast användes vid vissa tillfäl-

len, t.ex. för skydd vid någon form av yttre hot, eller för

vissa aktiviteter. Vidare skulle viss annan arkitektur i om-rådet kunna uppfattas som en indikation på att det hand-

lar om en rast- och provianteringsplats utefter en (Inka-)

led. Tillgång till vatten och förekomsten av odlingsterrasseri intilliggande område visar att det finns förutsättningar

för permanent bosättning.

MaterialI enhet 1 grävdes totalt 6 mindre schakt. Schaktens utpla-

cering bestämdes dels av ovan mark synliga rester av vägg-

murar, dels av betingelser såsom träds och större kaktusarsbelägenhet. Det keramiska materialet omfattar 1941 frag-

ment. Övrigt material består främst av ben och sten.

Det keramiska materialet grovindelades efter godstyp

avseende bl.a. magring och bränning. Keramiken kan ge-

nerellt antagas ha använts till matberedning och distribu-tion av mat, för olika slag av förvaring, för transport och

för bevattning. Viss keramik användes uteslutande inom

hushållet, medan annan keramik kan ha använts inom enstörre kontext. Keramik kan vidare ha använts för att mar-

kera social och annan status och tillhörighet (jfr. Sjödin

1998).

ArkitekturLämningarna av bebyggelse inom enheten är synliga ovan

mark i form av låga, <0.5m, stenmurar, avgränsande ettför det mesta cirkulärt, eller rundat område. Konstruktions-

tekniken hos dessa murar har varit enkel, utgående från

en, eller ibland två linjer av resta, flata stenar, över ochkring vilka lösa stenar och block har lagts. Jord har an-

vänts som fyllnadsmaterial mellan stenarna. I vissa fall har

med största säkerhet en överbyggnad av förgängligt mate-rial funnits. Den låga muren kan ha tjänat som bas för

denna överbyggnad, materialet i murarna kan i stor ut-sträckning bestå av sten som rensats från ytorna inom

bebyggelseenheten. Av överbyggnader finns dock mycket

få spår. Det troligaste är att den brunnit ner och endastlämnat ett tunt brandlager i den övre stratigrafin. Den

mest välbevarade muren i enhet 1 omsluter den yta där

schakt 1 grävdes (struktur 1).

Tolkning av den undersökta domestiskabebyggelsen i STucTav7Baserat på påträffat mönster hos materialet, observationergjorda vid utgrävningarna, samt de ovan jord synliga spå-

ren av bebyggelse kan en tolkning i termer av hushålls-

organisation göras.Den struktur där schakt 1 grävdes har sannolikt varit

takförsedd. Rester av väggar och tak påträffades här som

ett tunt brandlager. En anläggning som kan tolkas som ettstenskot stolphål framkom nära strukturens mitt. En ned-

grävning, eventuellt täckt med någon form av lock, har

fungerat som förråd inne i bostaden.Generellt var den absoluta frekvensen av keramik i

schakt 1 den lägsta bland de schakt som grävdes i enhet 1.


Detta kan förklaras av att ytan hållits avsiktligt ren, ellerav att de aktiviteter som utfördes här inte resulterade i

större avfallsmängder. Andelarna finmagrad och medel-

grovt magrad keramik var hög, medan lite glimmermag-rad keramik förekom.

Matberedning kan ha varit en av huvudaktiviteterna

i den struktur där schakt 8 grävdes. Även konsumtion avmat kan ha skett här. I varje fall delar av avfallet deponera-

des på en särskild plats inom hushållsenheten. Denna ren-

hållning uppfattar jag som orsak till att relativt lite benoch kol förekom i materialet. Indikationer på att mat

bereddess är istället främst den höga relativa andelen

glimmermagrad keramik, samt keramik med sotad, ellersvartmålad undersida. Finmagrad keramik förekom i liten

utsträckning.

Denna höga andel av fragment från kärl lämpade förmatberedning upprepas i det rikligare materialet i schakt9, där jag tror att avfall deponerats från aktiviteter utförda

inom andra delar av enheten. Det är framförallt materialrelaterat till matberedning och konsuption som påträffa-

des riklig omfattning i schakt 9. Omräknat till kg per m³

innehöll schakt 9 4.34 kg keramik per m³. Motsvarande

siffror för schakt 1 var 0.91 kg/ m³ och för schakt 8 1.04kg/ m³ (diagram 1). Skillnaderna var än mer uttalade för

benmaterial, där schakt 9 hade 1.21 kg/ m³, medan siff-

ran för schakt 1 var 0.04 kg/ m³ och för schakt 8 0.08 kg/m³. Fördelningen mellan keramiktyper (relativ frekvens)

ansluter nära till den som påträffades i schakt 8 (diagram

2). Att det verkligen handlar om sekundärt deponeratmaterial stöds av förhållandet att kol och aska, undanta-

get en härd som framkom under kulturlagret, påträffas

spritt i kulturlagret, snarare än fläckvis koncentrerat.Ytan där schakt 10 grävdes visar en material-

sammansättning liknande den hos schakten 8 och 9. Som

jag tidigare nämnt skulle beredning av mat ha kunnat fö-rekomma här. I så fall kan mönstret hos schakt 8 ha upp-

stått som en följd av att kokkärl med tillredd mat överför-

des till struktur 2. Möjligheten att materialet framförallthar spritts sekundärt från den yta där schakt 9 grävdes

måste också beaktas. Denna spridning skulle kunna vara

resultatet av barns lek och av djurs rotande i avfalls-materialet. Är detta fallet är det primära nyttjandet av

denna yta svår att analysera.

Att mycket aktivitet verkligen begränsades till områ-

Diagram 1. STucTav7, enhet 1,keramikens vikt fördelat på olikagods i de olika schakten.

Diagram 1. STucTav7, unit no 1,wight of different pottery wares inthe different trenches.


det för bebyggelse stöds av det förhållande att lite mate-rial, och inget tydligt kulturlager påträffades i schakten 23och 24. Dessa schakt tycks ligga utanför det område som

användes intensivt under bosättningsfasen.Undersökningen visar att området användes på ett sätt

som resulterade i tydligt urskiljbara mönster hos fynd-

materialet inom olika delar av enheten. Användings-mönstret tycks ha förändrats relativt lite under den period

då området beboddes. Bosättningens längd är svår att fast-

ställa, dateringarna visar dock en viss spridning.Bebyggelsemönstret hos enhet 1 upprepas hos den

intilliggande enhet 12. Flera liknande enheter kan mycket

väl ha funnits inom de mer eroderade områdena öster ochväster om enheterna 1 och 12.

Annan bebyggelse inom STucTav 7Utöver den ovan diskuterade domestiska bebyggelsen på-träffas även annan bebyggelse inom STucTav7. Både en-het 2 i den centrala delen av området och enhet 5 i den

sydöstra delen visar tecken på relativt sentida användandeeller påverkan. Dateringar och material visar att dessa

områden även har använts under 1500 och 1600-talen.

Det kan antas att nuvarande karaktären hos vägg-murarna

delvis är resultatet av sentida användande. Hur denna be-byggelse tett sig under 1500 och 1600-talen är därför svårt

att avgöra. Hos denna bebyggelse påträffas vissa element

som anses kopplade till den inkaiska expansionen in i nord-västra Argentina, vilken anses ha ägt rum under perioden

strax före den europeiska ankomsten.

Enhet 6 i den sydöstra delen av området består främstav en stor oval struktur eller inhägnad. Lite material på-

träffades vid undersökningen av denna. Undersökningar

av en liten cirkulär struktur i omedelbar anslutning gavmaterial och dateringar vilka kopplade denna till 1500

och 1600-tals bosättning på lokalen. Det är möjligt att

den större strukturen har använts som djurinhägnad.Utefter de branter som begränsar STucTav7-lokalens

område finns rester av något som troligen varit en oms-

lutande mur. Denna mur kan ha tjänat som skydd moterosion. Har den omfattat även en överbyggnad i

förgängligt material har den kunnat försvåra tillträdet till

lokalen utifrån. Tillträde till området har kan i så fall haskett genom två öppningar i denna mur, den ena belägen

i öster och den andra i väster. Cirkulära byggnader i an-

slutning till dessa öppningar kan ha haft kontroll ellerutkiksfunktioner.

Diagram 2. STucTav7, enhet 1,andelen av keramikens vikt fördelatpå olika gods i de olika schakten.

Diagram 2. STucTav7, unit no 1,wight ratio of different potterywares in the different trenches.


Keramiskt materialDet keramiska material skiljer sig tydligt boplatserna emel-

lan. De vanligaste keramiska ”typerna” inom STucTav5

tillhör den s.k. Santa María keramiken. Materialet frånSTucTav7 domineras av glimmerrik odekorerad keramik,

vilken i viss mån kan associeras till typen Caspinchango.

Av dekorerad keramik förekommer främst typerna Yocavilbicolour och Yocavil polychrome. Jämför man förhållan-

dena mellan andelar av grövre och finare keramik är dessa

relativt lika för de områden som antas ha fungerat inomdomestiska kontexter inom respektive boplats. Typologiskt

är materialen däremot tydligt åtskilda.

Boplatsernas förhållande

Uppenbarligen föreligger det ett icke kontinuerligt för-hållande mellan de båda boplatserna. Avseende materiell

kultur såväl som bebyggelsemönster tycks någon form av

brott finnas mellan de samhällen som befolkade respek-tive lokal. Medan den domestiska bebyggelsen inom den

förspanska lokalen främst bestod av bostäder placerade

kring en gårdsyta, så har hushållen inom den yngre loka-len fördelats på mindre rum vilka tjänat som bl.a. sovytor,

kök och mindre arbetsytor. Metoder för konstruktion lik-

som det keramiska materialet skiljer sig genomgående åtlokalerna emellan. Med hänsyn till de storskaliga föränd-

ringar som sker under den aktuella tiden kan flera förkla-

ringar ges för detta förhållande. Ett mönster såsom dethär påträffade skulle kunna uppkomma om STucTav7

befolkades av en inflyttande grupp med sin kulturella bak-

grund utanför regionen. Diskontinuiteten beträffandemateriell kultur och bosättningsmönster skulle i såfall för-

klaras av att den befolkning som bebodde området under

1500 och 1600-talen inte var ättlingar till den tidigarebefolkningar på platsen. Det kan emellertid inte uteslutas

att effekterna av inkaisk och europeisk expansion in i

området var så pass djupgående att samhället förändradestill oigenkännlighet.

Undersökningar av andra lokaler i Santa María-dalen

har inte påvisat att mönstret från Pichao området, med enseparat bosättning från den spanska kontakt-perioden, är

allmänt förekommande. Inte heller finns information om

motsvarande förändring hos materiell kultur och bebyg-gelsemönster från andra lokaler (t.ex. Tarragó 1999;

Kriscautzky ms). Det skall dock tilläggas att andra under-

sökningar inte varit riktade mot just denna problematikoch att boplatsområdena i många fall är vidsträckta och

svåra att helt kartlägga. Arkeologiskt finns alltså endast

mycket knapphändig information från andra delar av re-gionen avseende de frågor som här behandlas. Vidare un-

dersökningar i Pichao-området har indikerat existensen

av ytterligare mindre boplatser från den spanska kontakt-perioden.

Etnohistorisk forskning och informa-tion

De skrivna källor som behandlar motsvarande tidsavsnittär av flera slag. De ”klassiska” krönikorna, såsom Cieza de

León (u.å. [1553]) och Garcilaso de la Vega (1966 [1609])

omnämner det nordvästargentinska området endast i ge-nerella termer. Mer detaljerad information finns framfö-

rallt från de missionärer som under 1600-talet verkade i

området, i officiella dokument och korrespondens mellanämbetsmän, samt i militära rapporter från slutfasen av den

spanska kontakt-perioden.

Enligt vissa krönikörer, t.ex. Cieza de León (u.å.[1553]) skapades en slags ”pax-Inka” i Tucumán, genom

vilken området kom att utgöra en gräns gentemot andra

grupper vilka inte lydde under staten. Det är dock oklartexakt vilket område som avses, varför det mycket väl kan

ha varit så att vissa grupper i nuvarande nordvästra Ar-

gentina anslöt sig till imperiet, medan andra behöll sinsjälvständighet. Bland senare krönikörer som utförligt be-

handlade nordvästra Argentina, så sökte Lozano (1874:7–

9 [1745]) helt avfärda åsikten att Calchaquí-dalarna nå-gonsin integrerats i den Inkaiska staten. Lozano är dock

en såpass sen krönikör att hans uppgifter uteslutande byg-

ger på andrahands information och hans tillförlitlighet kanifrågasättas. Inom Inka-staten skedde omflyttningar av en

del befolkningsgrupper, s.k. mitmaqkunas eller mitimaes(se t.ex. Bengtsson 1998). Dessa tvångsförflyttningarskedda troligen av flera skäl. Dels kunde man flytta sär-

skilt kompetent arbetskraft för produktion och exploate-


ring av resurser (i Calchaquí-regionen finns bl.a. koppar

och silver tillgångar), dels kunde man stärka kontrollen

över nyligen införlivade områden genom att installera ko-lonier av lojala befolkningar. Beträffande nordvästra Ar-

gentina är informationen, som tidigare påpekats, knapp-

händig, varför det är svårt att bedöma vilken betydelsemitmaqkunas kan ha haft i detta område.

Den första direkta kontakten mellan de spanska

conquistadorerna och indianbefolkningarna i nuvarandenordvästra Argentina skedde under Diego Almagros ex-

pedition till norra Chile 1535–1536. Med stor sannolik-

het hade den europeiska ankomsten till Sydamerika indi-rekt redan påverkat området genom Inka-statens samman-

fall och genom spridning av sjukdomar, vilka på många

håll i Amerika orsakade massdöd bland befolkningar somsaknade resistens. Det är därför troligen så att även de allra

tidigaste spanska skildringarna av regionen beskriver sam-

hällen som redan hade förändrats till följd av den europe-iska expansionen. I tidiga dokument omtalas befolkninga-

rna i regionen som ”Diaguitas”. Informationen från denna

tid är av mycket generell karaktär och säger oss ingentingom specifika byar och befolkningar i området.

Motståndet mot spanjorerna varade i 130 år och det

är främst hos 1600-tals källor som mer detaljerad infor-mation finns. Det finns vissa uppgifter om att det före-

kom immigration in i Calchaquí-dalarna av befolkningar

från områden vilka hamnat under kolonial kontroll. Un-der den sena kontaktperioden tycks allianser mellan olika

befolkningar ha inneburit att det existerade ett antal större

grupperingar mellan vilka rivalitet rådde. Man kunde docköverbrygga dessa motsättningar vid de tillfällen då hotet

från spanjorerna nödvändiggjorde detta. I Pichao-områ-

det fanns troligen ett antal större och mindre byar vilkasbefolkningar ibland kollektivt benämns ”Pacciocas”. På

1650-talet intensifierades konflikten med spanjorerna. En

spansk-född ”äventyrare” vid namn Pedro Bohorquez komatt ha inflytande på slutfasen av kontaktperioden.

Bohorquez skaffade sig genom dubbelspel förtroende både

från den spanske guvernören i Tucumán och den inföddabefolkningen i Calchaquí-området. Han lyckades ena in-

dian-befolkningarna inom ett stort område av nordvästra

Argentina i ett uppror mot kolonialmakten. Detta hade

till följd att den spanska beslutsamheten att slutgiltigt be-

segra motståndet i Calchaquí-dalarna stärktes. Pichao-

området erövrades troligen 1659, medan befolkningarnalängre söderut gjorde motstånd fram till slutet av 1660-

talet. Majoriteten av indian-befolkningarna tvångsförflytta-

des ut ur dalarna och införlivades i det spanska en-comienda-systemet.

Av vikt för de arkeologiska frågeställningarna är upp-

gifterna att Pichao-området troligen befolkades av fleramindre grupper. Härvidlag finns en skillnad gentemot

områdena längre åt söder och norr (t.ex. Quilmes och

Tolombón), där i båda fallen en specifik bosättning verkarha dominerat klart. Det skulle kunna vara så att det i

Pichao-området vid denna tid påträffades ett mönster av

ganska spridda, mindre bosättningar, något som tycks varai överensstämmelse med de arkeologiska observationerna.

Spanjorerna använde indianska namn och beteckningar

på befolkningarna i området. Det är dock oklart om dessaursprungligen alla varit etniska termer, eller om det även

förekom andra typer av beteckningar.

Möjliga tolkningar

Med utgångspunkt i resultaten av de arkeologiska under-

sökningarna kan man göra tolkningen att den befolknings-

mässiga kontinuiteten på platsen är mycket låg. Som på-pekades finns flera tolkningsmöjligheter beträffande an-

vändandet av den yngre lokalen. Fyndmaterialet var

såpass omfattande att lokalen inte kan förstås som en in-stallation av tillfälligt slag. Det tydliga mönstret beträf-

fande fördelning av material inom den domestiska enhe-

ten (enhet 1) pekar mot ett konsekvent användningssättav enheten under dess existens. Det går naturligtvis, å an-

dra sidan, inte att säkert fastställa att det rörde sig om per-

manent, året runt-boende. Generellt tycks bosättnings-mönstret i (Pichao-)området, från att under den regionala

utvecklingsperioden ha karaktäriserats av centra-bebyggelse

av ansenlig omfattning, under kontaktperioden istället habestått av betydligt mindre, spridda lokaler. Som tidigare

nämnts finns mindre lokaler vilka troligen daterar sig från

den spanska kontakt-perioden i området närmast norr omPichao. Sådana lokaler har, att döma av den etnohistoriska


informationen, troligen ingått i någon form av gemensam

organisation. Med tanke på de skiftande förhållanden som

rådde under den aktuella tiden kan spridd bebyggelse hainneburit fördelar och gjort befolkningen mindre bero-

ende av specifika arealer och resurser.

Det kan alltså konstateras att perioden från 1400-ta-let fram till den spanska erövringen 1659 innebar så djup-

gående förändringar att de beskrivningar av samhällen och

befolkningar som påträffas hos skriftliga källor inte kananvändas för en förståelse av området och dess befolkningar

under tiden före den spanska kontakten. Utöver de tyd-

liga sociala förändringar som sker är det sannolikt att inteheller den befolkningsmässiga kontinuiteten är speciellt

hög. Inom det arkeologiska undersökningsområdet finns

inga tydliga tecken på att STucTav7 var en direkt ”fort-sättning” på STucTav5.

Som tidigare nämnts finns i dagsläget inga belägg för

att mönstret av små, spridda boplatser upprepas i andra

delar av Santa María-dalen. Framtida undersökningarmåste därför riktas mot att kartlägga bosättningsmönstret

under spansk kontakt-period inom hela dalområdet. För

att hypotesen om immigration från låglandsområdet i ös-ter skall kunna prövas måste kännedomen om sen för-

spansk och tidig kolonial tid i den regionen förbättras. I

Pichao-området kommer fler lokaler från den spanskakontakt-perioden att undersökas de närmaste åren (un-

dersökningar i Anchillos, ca. 4 kilometer norr om Pichao

inleddes i juli 2002). Dessa undersökningar kommer gekunskap om den lokala variationen hos bebyggelse och

material under den aktuella tiden, något som också är av

stor relevans för frågan om inflyttning utifrån och/ellertransformering av tidigare lokala kulturella mönster.

Referenser

Ahlgren, S. 1990. The natural environment in the area of

El Pichao. I El Pichao 1989. Primary report on theEmergence and Growth of Centres project: A case studyin the Santa María Valley. Red. P. Cornell och S. Sjö-

din. Manuskript version, Göteborgs Universitet, In-

stitutionen för Arkeologi.Ahlgren, S., A. Muñoz, S. Sjödin och P. Stenborg (red.)

1998. Past and Present in Andean Prehistory and EarlyHistory. Proceedings of a Workshop held at the Etno-grafiska Museet, Göteborg, Sweden, September 16–

17, 1996. Etnologiska Studier 42, Etnografiska Mu-

seet, GöteborgBengtsson, L. 1992. Architectural Remains as Archaeology.

Ideas and Attempts in a Sub-Andean Context,GOTARC Serie C, Arkeologiska skrifter No. 9, Gö-teborgs Universitet, Institutionen för Arkeologi.

Bengtsson, L., P. Cornell, N. Johansson och S. Sjödin (red.)

2001. Investigations at Pichao. Introduction to Studiesin the Santa María Valley, North-western Argentina,B.A.R. International Series 978, Oxford.

Berberián, E. E. och A. E. Nielsen 1988. Introducción.

Sistemas de Asentamiento Prehispanicos en el Valle deTafí, s. 7–20. Córdoba. Editorial Comechingonia.

Boman, E. 1908. Antiquités de la région andine de laRépublique Argentine et du désert d’Atacama. Band I–II, Paris. Imprimierie Nationale.

Cieza de León, P. u.å. [1553]. Guerras Civiles del Perú.

Band II, Madrid.Cornell, P. 1988. Emergence and Growth of Centres in the

Andes. Some Theoretical Considerations, GOTARC

Serie C, Arkeologiska skrifter No. 6, Göteborgs Uni-versitet, Institutionen för Arkeologi.


Cornell, P. 1993. Early Centres and the Household: Atheoretical and methodological study on Latin Ameri-can cases. GOTARC series B. Gothenburg Archaeo-logical Theses. No 3. Göteborgs Universitet, Institu-

tionen för Arkeologi.

Cornell, P. och N. Johansson. 1993 ”Desarrollo delasentamiento STuc Tav 5 (El Pichao), Provincia de

Tucumán). Comentarios sobre dataciones de 14C y

luminescencia”, Publicaciones, 2, s. 31–43. Institutode arqueología, Universidad Nacional de Tucumán,

Tucumán.

Cornell, P. och S. Sjödin, (red.). 1990. El Pichao 1989.Preliminary Report from the project Emergence andGrowth of Centres. A Case Study in the Santa MaríaValley, NW Argentina, GOTARC, serie D, No. 4,Göteborg University, Department of Archaeology,

Göteborg

Cornell, P. och S. Sjödin, (red.). 1991. El Pichao 1990.Second Report from the project Emergence and Growthof Centres. A Case Study in the Santa María Valley, NWArgentina, GOTARC, serie D, No. 5, Göteborg Uni-versity, Department of Archaeology, Göteborg

Cornell, P. och P. Stenborg 2001. Unit 12. I Investigationsat Pichao. Introduction to Studies in the Santa MaríaValley, North-western Argentina, L. Bengtsson, P. Cor-

nell, N. Johansson och S. Sjödin (red.). B.A.R. Inter-

national Series 978:47–66, Oxford.Garcilaso de la Vega, I. 1966 [1609]. Royal Commentaries

of the Incas and General History of Peru. I, i översätt-

ning av Harold V. Livermore, Austin.Johansson, N. 1996. Burials and Society. A Study of Social

Differentiation at the Site of El Pichao, North-westernArgentina, and in Cemeteries dated to the Spanish NativePeriod. GOTARC, Series B, Gothenburg Archaeo-

logical Theses Nº 5, Göteborgs Universitet, Institu-

tionen för Arkeologi.Kriscautzky, N. ms. Fuerte Quemado (Inf. de Avance),

opublicerad rapport, CONICET.

Lindberg, C. 1996. Erland Nordenskiöld: Ett indianlif.Stockholm. Natur och Kultur.

Lozano, P. 1874 [1745]. Historia de la Conquista delParaguay, Río de la Plata y Tucumán. Band IV.

Colección de Obras, Documentos y Noticias Inéditaso Poco Conocidas, Buenos Aires. Imprenta Popular.

Muñoz A. och N. Fasth 2000. In the Footsteps of Stig

Rydén. Research and Fieldwork Report on LaCandelaria. I Årstryck 1995–1998, s. 85–96, Etno-

grafiska museet i Göteborg, Göteborg.

Muñoz A. och N. Fasth 2001. Inledande undersökningarav en pre-kolumbiansk samling från nordvästra Ar-

gentina på Världskulturmuseet. I Arkeologen Nr. 3–4

2001: 4–13. Göteborgs Universitet, Institutionen förArkeologi.

Nastri, J. 1999. Patrones de Asentamiono Prehispanicos

Tardíos en el Sudoeste del Valle de Santa María(Noroeste Argentino). Relaciones del Sociedad Argen-tina de Antropología XXII–XXIII (1997–98): 247–

270.Núñez Regueiro, V. A. 1978. Considerations on the

Periodizations of Northwest Argentina. I Advances inAndean Archaeology. Red. David L. Browman, s. 453–484. Haag. Mouton Publishers.

Rydén, S. 1934. Note préliminaire sur l’archéologie de la

región de la Candelaria (prov. de Salta, RépubliqueArgentine). Actas y Trabajos Científicos del XXVCongreso Internacional de Americanistas:149–164.

Buenos Aires.Rydén, S. 1936. Archaeological researches in the department

of La Candelaria. Göteborg.

Sjödin, S. 1998. Clay Pots and Potter’s Work. Archaeologyand Ethno-archaeology at Pichao in North-western

Argentina. I Past and Present in Andean Prehistory andEarly History. Red. Sven Ahlgren, Adriana Muñoz,Susana Sjödin och Per Stenborg, s. 33–52. Etnologi-

ska Studier vol. 42, Etnografiska Museet i Göteborg.

Stanish, C. 1989. Household Archaeology: Testing Modelsof Zonal Complementarity in the South Central

Andes. American Anthropologist 91(1):7–24.


Stenborg, P. 1998. The Troublesome Xenogamy between

Archaeology and Ethnohistory: Examples from Re-

search on North-western Argentinian Prehistory andEarly History. I Past and Present in Andean Prehistoryand Early History. Red. Sven Ahlgren, Adriana Muñoz,

Susana Sjödin och Per Stenborg, s. 75–90. Etnologi-ska Studier vol. 42, Etnografiska Museet i Göteborg.

Stenborg, P. 1999. An Introduction to the Archaeology of

North-western Argentina. I Masked Histories: A Re-examination of the Rodolfo Schreiter Collection fromNorth-western Argentina. Red. Per Stenborg och

Adriana Muñoz, s. 21–44. Etnologiska Studier vol.43, Etnografiska Museet i Göteborg.

Stenborg P. 2001 The investigations of 1992. I Investi-gations at Pichao. Introduction to Studies in the SantaMaría Valley, North-western Argentina, L. Bengtsson,

P. Cornell, N. Johansson och S. Sjödin (red.). B.A.R.

International Series 978:67–84, Oxford.Stenborg, P. 2002a Disciplinas distintas, discursos

diferentes: El caso de los Pacciocas en las fuentes

etnohistóricas y las ruinas del sitio STucTav7. I ActasXIII Congreso Nacional de Arqueología Argentina, tomo

II, pp. 193–207. Imprenta de la Facultad de Filosofía

y Humanidades, Universidad Nacional de Córdoba,Córdoba.

Stenborg, P. 2002b Holding Back History: Issues of Resistanceand Transformation in a Post-Contact Setting, Tucumán,Argentina c. A.D. 1536 – 1660. GOTARC, series B,Archaeological Theses No. 21, Göteborgs Universi-

tet.

Tarragó, M. N. 1990. Sociedad y sistema de asentamientoen Yocavil. Cuadernos del Intituto Nacional deAntropología 12(1987):179-–196.

Tarragó, M. N. 1999. El Patrimonio Arqueológico del Vallede Santa María en Peligro: El Rincón Chico. I

Homenaje Alberto Rex González: 50 Años de Aportes alDesarrollo y Consolidación de la Antropología Argen-tina, s. 205–253. Buenos Aires. Fundación Argen-

tina de Antropología, Faculdad de Filosofía y Letras,

Universidad de Buenos Aires.Tarragó, M. N. ms. Arqueología del Período del Desarrollos

Regionales en la Región Valliserrana Central: Valle

Santa María. Segundo Taller de Arqueología de laUniversidad Nacional de Catamarca 1988.

Wilk, R. R. och R. McC. Netting. 1984. Households:

Changing Forms and Functions. I Households:Comparative and Historical Studies of the DomesticGroup. Red. R. McC. Netting, R. Wilk och E. J.

Arnould, 1–28. Berkeley California. University ofCalifornia Press.

2000-2001 - Open Journal Systems at University of Gothenburg

Documents

Transcript of 2000-2001 - Open Journal Systems at University of Gothenburg