1

Erfarenheter av självutvärdering i läroanstalter för grundläggande konstundervisning

Virvatuli Leena Marsio

Foton: Hurja piruetti | Christopher Senn (omslagsbild, s. 4,11,18,), Taidekoulu Estraadi | Kaisa Suutari (s. 7, 24), Lapin musiikkiopisto | Samuli Saraste (s.9), Keski-Vantaan Musiikkiopisto | Mari-Satu Järvinen (s. 12), Borgå konstskola | Irina Sorsa (s. 21), Lahden Tanssiopisto | Iisakki Härmä, Vili Vornanen (s. 26), Sydkustens ordkonstskola | Iréne Poutanen (s. 23), Tikkurilan Teatteri- ja Sirkuskoulu| Leena Tiuri (s. 29, 33), Keski-Helsingin Musiikkiopisto (s. 15, 37) Käsityökoulu Helsky (s. 23, 44), Pohjois-Helsingin Kuvataidekoulu (s. 34, 41) | Maarit Kytöharju.

Layout: Kuvakeittiö | Maarit Kytöharju

Publikationen säljs av: Förbundet för grundläggande konstundervisning r.f.info@artsedu.finätpublikationer: Förbundet för grundläggande konstundervisning r.f.© Förbundet för grundläggande konstundervisning, skribenter och fotografer

ISBN 978-952-68131-2-7

2

Innehåll

1. Grundläggande konstundervisning och självutvärdering i praktiken 5

2. Planering och genomförande av en självutvärdering 6

CASE Lappland 8

3. Utvärderingsgruppen i centrum 10

CASE Vanda 12

4. Utvärderingskriterier eller vad som är viktigt just för oss 17

5. Utvärderingsmaterial 19

CASE Borgå 20

6. Sammandrag: vad vi gör och hur vi berättar om det 25

CASE Lahtis 26

7. Resultaten av utvärderingen och hur de kan utnyttjas i praktiken 29

CASE Dickursby 33

8. Avslutningsvis 35

9. Jesse Rouvinen: Virvatuli-utvärdering ur ett elevperspektiv 36

10. Kirsimarja Kiviruusu: Utvärdering av lärarnas kompetens 38

11. Anna-Elina Lavaste: Att leda läroanstalter i en föränderlig värld 40

Intervjuer och källor 45

Skribenter 46

3

4

Grundläggande konstundervisning är estetisk fostran som sker utanför skolan och som primärt riktar sig till barn och unga. Den regleras av lagen (633/1998) och förordningen (813/1998) om grundläggande konstundervisning. Grundläg-gande konstundervisning ges vid musik- och dansläroanstal-ter, bildkonstskolor, hantverks-, arkitektur-, teater-, cirkus- och ordkonstskolor samt medborgarinstitut. Den grundläggan-de konstundervisningen fortskrider målinriktat från nivå till nivå och ger eleverna färdigheter att uttrycka sig själv och att söka sig till yrkesutbildning och utbildning på högre nivå inom respektive konstart.

Den grundläggande konstundervisningen är en av det fin-ländska utbildningssystemets framgångssagor. Läroanstalter-nas elevantal har vuxit sedan tidigt 1990-tal och är idag ca 135 000. Undervisningen sköts av professionella lärare och kompletterar och fördjupar grundskolans och gymnasiets un-dervisning i konst- och färdighetsämnen. Undervisningen föl-jer skolans läroplaner som i sin tur ska bygga på de av ut-bildningsstyrelsen godkända läroplansgrunderna. Läroplanerna fastslår undervisningens mål och centrala lärostoff och kan innehålla lärokurser av olika omfattning. Läroplansgrunderna för den fördjupade lärokursen har fastställts för musik, dans, teater och visuella konstarter (arkitektur, bildkonst och hant-verk) samt cirkus. Läroplansgrunderna för den allmänna läro-kursen åter har fastställts för musik dans, ordkonst, cirkus och teater samt visuella konstarter (arkitektur, audiovisuell konst, bildkonst och hantverk).

Den som ordnar utbildningen är skyldig att utvärdera den och bedöma vilken verkan den har samt att delta i extern ut-värdering av verksamheten (lagen om grundläggande konst-undervisning 633/1998). I praktiken är det ofta läroanstalterna själva som svarar för utvärderingen. Förbundet för grundläg-gande konstundervisning TPO inledde 2009 ett treårigt ut-vecklingsprojekt som resulterade i självutvärderingsmodellen Virvatuli för läroanstalter inom den grundläggande konstun-dervisningen. För förberedelserna ansvarade en styrgrupp till viken hörde representanter för Utbildningsstyrelsen, Rådet för utbildningsutvärdering, Jyväskylä universitet, styrelserepre-sentanter för Förbundet för grundläggande konstundervisning samt representanter för konstskolorna.

1. Grundläggande konstundervisning och självutvärdering i praktiken

Syftet var att ta fram de kriterier som ur läroanstalternas synvinkel bäst tjänar som grundval för utvärderingen. Mo-dellen är avsedd för grundläggande konstundervisning i alla konstarter. Den kan laddas ner som en gratis pdf-fil på finska eller svenska från Förbundet för grundläggande konstundervis-ning TPO:s hemsida.

Syftet med läroanstaltens självutvärdering är att ta fram in-formation som stöder utvecklingsarbetet exempelvis för att höja kvaliteten på verksamhetsplanerna och det praktiska ar-betet. Självutvärderingen visar på läroanstaltens styrkor som det lönar sig att lyfta fram i både den interna och den externa kommunikationen. Virvatuli-materialet ger också läroanstal-terna möjligheter att besluta om vilka utvecklingsobjekt man vill ta itu med. Det viktiga är att hela personalen ska beaktas och engageras i självutvärderingsprocessen. Trots att Virvatuli-modellen ger råd och anvisningar om utvärderingsprocessen får läroanstalterna använda kriterierna efter sina egna behov och resultaten behöver inte jämföras med resultat från andra läroanstalter.

Virvatuli-modellen togs i bruk 2012. I slutet av 2013 hade omkring 120 läroanstalter – dvs. ungefär en tredjedel av alla läroanstalter inom den grundläggande konstundervisningen – gått in för en självutvärdering antingen helt eller delvis enligt modellen.

Denna publikation behandlar självutvärderingsmodellen Vir-vatulis praktiska aspekter utifrån de två första årens erfarenhe-ter: hur modellen fungerar och hur den tillämpats. Publikatio-nen lyfter fram avgränsade konkreta frågor, svar, resultat och arbetsmodeller. För publikationen intervjuade vi under hösten 2013 över 20 rektorer eller utvärderingsansvariga vid 18 läro-anstalter inom den grundläggande konstundervisningen. Alla intervjuade hade erfarenheter av att tillämpa modellen. Vid valet av läroanstalter försökte vi beakta de olika konstarterna, det geografiska läget samt olika storlekars läroanstalter. Av de intervjuade var åtta musikläroanstalter, tre bildkonstskolor, tre dansinstitut, två teater- och cirkusskolor, en hantverksskola och två läroanstalter med flera konstarter.

I slutet av publikationen följer tre expertartiklar som belyser frågor kring utvärdering av ledarskap och lärarkompetens samt utvärderingsprocessen ur elevens synvinkel.

5

Virvatuli-modellen beskriver utvärderingsprocessens olika fa-ser. Processen i sin helhet kallas i modellen för en utvärde-ringsrunda. Med intervjuerna kartlade vi hur en utvärderings-runda har genomförts i läroanstalterna: vilka delområden som utvärderades och hur tidtabellen såg ut. Det var också intressant att höra hur ofta läroanstalterna har haft för avsikt att göra en utvärdering och om Virvatuli på lång sikt etable-ras som ett verktyg i utvecklingen av skolan.

I Virvatuli-modellen instrueras läroanstalterna att samla in utvärderingsmaterialet med enkäter riktade till eleverna, för-äldrarna och lärarna. I modellens verktygslåda finns enkät-modeller som fritt kan laddas ner från Förbundet för grund-läggande konstundervisning TPO:s hemsidor. Också i bilaga 3 i Virvatuli-handboken ges många exempel på användbart utvärderingsmaterial.

PlaneringsprocessenMånga läroanstalter har ganska noggrant följt Virvatuli-mo-dellen. Merparten av de intervjuade läroanstalterna hade in-lett utvärderingen med en enkät till eleverna. De färdiga en-kätmodellerna riktar sig till elever i åldern 7–8, 9–12 resp. över 13 år. I synnerhet musikläroanstalterna hade följt dessa åldersgrupper, medan bildkonstskolorna gjorde separata en-käter för elever som studerar enligt den allmänna resp. den fördjupade lärokursen. Vissa skolor inledde utvärderingen med enkäter till vårdnadshavarna och några få med en kart-läggning av lärarnas kompetens. En läroanstalt hade inlett med en utvärdering av samarbetsrelationerna.

De flesta hade gjort utvärderingar inom alla fem eller fyra utvärderingsområden. De intervjuade upplevde att det var ett bra sätt att skapa en helhetsbild. I fortsättningen har lä-roanstalterna för avsikt att noggrannare fokusera på sådana områden där informationsbehovet för tillfället är större eller där man genomfört utvecklingsåtgärder. Några hade inklude-rat bara en del av utvärderingsområdena i enkäterna, t.ex. lärarna och lärmiljön.

De flesta intervjuade läroanstalterna valde ett utvärde-ringsområde per termin. Man kunde t.ex. inleda planeringen på våren, göra en utvärdering som gällde eleverna på hösten,

2. Planering och genomförande av en självutvärdering

lärarna på våren, lärmiljön följande höst, ledarskapet på vå-ren och samarbetsrelationerna därpå följande höst.

Många sätt att utvärderaTvå läroanstalter hade genomfört hela utvärderingsrundan på ett halvt år. Den ena hade ca 20, den andra ca 120 lä-rare. Processen kunde genomföras i sin helhet med snabb tidtabell, särskilt om organisationen hade tidigare erfaren-het av utvärdering och kunde genomföra den här typens processer effektivt. I extrema fall krävs bara en exceptio-nellt driftig person som drar de övriga med sig. De som ge-nomförde utvärderingen med stram tidtabell rekommende-rade det dock inte för andra; arbetsbördan kan bli för tung. Dessutom kan man få mera ut av utvärderingen om den genomförs i lugnt tempo.

Av de tillfrågade läroanstalterna genomförde fem utvärde-ringen helt eller delvis i samarbete med andra läroanstalter. En genomförde en kollegial utvärdering tillsammans med an-dra aktörer inom samma konstart, fyra gjorde det i samarbe-te med andra läroanstalter i regionen, oavsett konstart. Detta samarbete upplevdes huvudsakligen som givande, i synner-het samarbetet inom en och samma konstart. Den mest krä-vande biten var tidtabellerna: både mötestidtabellerna och hela processens tidtabell. Ett brett samarbete ansågs också göra processen långsammare om arbetet först gjordes in-ternt i den egna läroanstalten och därefter tillsammans med andra. Exempelvis valet av enkätfrågor tog då mycket tid. Ett friare samarbete där t.ex. frågeformulären inte var identiska upplevdes som en enklare samarbetsform.

Många intervjuade uppgav att de hade medverkat i be-redningen av Virvatuli-modellen. För många av dem bildade den erfarenheten en grundval för själva genomförandet, och då modellen väl var färdig tog man omedelbart itu med att tillämpa den.

6

7

Virvatuli-modellen består av fem stora helheter eller utvärderingsområden:

Utvärderingsområde 1. ELEVERNAHur läroanstaltens verksamhet och undervisning influerar eleverna

Utvärderingsområde 2. LÄRARNALärarnas kompetens, som de själva bedömer och som också bedöms på ett allmänt plan med hjälp av bl.a. kompetensenkäter och elevrespons

Utvärderingsområde 3. LÄRMILJÖNLokaler och utrustning, atmosfären, lärandets premisser, undervisningens aktualitet, undervis-ningsarrangemangen, läroplansarbetet

Utvärderingsområde 4. LEDARSKAPStrategisk ledning, konstnärlig-pedagogisk ledning, personalledning, ekonomiledning

Utvärderingsområde 5. SAMARBETSRELATIONERDelaktighet och medbestämmande inom läroanstal-ten, samarbete med intressentgrupper, partnerskap och internationell verksamhet, intern och extern kommunikation

I Lappland är Virvatuli ett samarbetsprojekt. Projektet koor-dineras av Lapplands musikinstitut och i det deltar dessut-om Nordöstra Lapplands musikinstitut (Kemijärvi) och Län-si-Pohja musikinstitut (Kemi). Alla tre institut är ungefär lika stora (300–500 elever), de är verksamma i flera kommuner och de är alla kommunala läroanstalter.

Lapplands musikinstitut övervägde först att inleda samar-bete med andra konstläroanstalter i Rovaniemi stad. Även det skulle säkert har fungerat bra, men då hade man varit tvungen att satsa tid på att bekanta sig med undervisning-en i andra konstarter och hitta gemensamma områden och utvecklingsobjekt. De tre musikinstitutet i Lappland hade redan tidigare samarbetat med varandra, och det kändes naturligt att fortsätta på den grunden. Också undervisnings-ministeriets anvisningar för ansökan om understöd förorda-de regionalt samarbete.

För utvärderingen svarade rektorerna vid de tre institut-en. De planerade tillsammans en tidtabell som beaktade både varje instituts egen verksamhet och den gemensam-ma verksamheten. Tidtabellen justerades under processens lopp. Instituten var inte helt jämstarka vad gäller det teknis-ka genomförandet av enkäter, och därför avancerade man delvis i olika takt. Utvärderingsgrupperna från alla tre insti-tut utformade tillsammans elevenkäterna, varefter rektorer-na ytterligare preciserade dem tillsammans. Utvärderings-grupperna ordnade gemensamma utbildningstillfällen där medlemmarna kunde bekanta sig med undervisningsar-rangemangen i de andra instituten och utbyta erfarenheter. Under ett drygt år höll man sex möten. Dessutom träffades rektorerna tre gånger.

En krävande uppgift var att utforma enkäterna så att de gick att använda i alla tre institut samtidigt som institutens olikheter beaktades. Även statistikföringen och insamlingen av uppgifter varierade, eftersom instituten har olika system för elevadministration. Tidtabellerna och avstånden vållade också en del huvudbry. Trots att Virvatuli är intressant ham-nade processen ibland i skuggan av andra göromål. En stra-mare tidtabell kunde ha hjälpt upp situationen. Även föräld-rarna bör aktivare motiveras att besvara enkäten.

Ett syfte med det regionala samarbetet var att utnyttja fördelarna med kollegial utvärdering och kamratlärande. Om t.ex. ett musikinstitut har fått bättre betyg och feed-back om sin information eller sina konsertarrangemang så kan de andra utnyttja dessa erfarenheter då de planerar sina egna undervisningsarrangemang. Utifrån resultaten av kartläggningen av lärarnas kompetens kan man också an-ordna gemensam utbildning. Samtidigt ska musikinstituten också granskas ur ett vidare landskapsperspektiv så att stör-re trender, eventuell regional obalans i orkesterverksam-heten och behovet av gemensam informationsverksamhet beaktas.

CASE Lappland Samarbete mellan tre musikinstitut

8

”

9

Vid kollegial bedömning diskuterar lärarna och de utvärderings- ansvariga och lär sig av varandra. Självklarheter ifrågasätts: trots att vi alltid gjort så här är det kanske inte det enda eller ens det bästa sättet. Efter utvärderingen har var och en fått en mer realistisk bild av sitt eget institut, dess arbete och dess resultat. – Rektor Helena Rantasuo, Lapin Musiikkiopisto

”

I centrum för läroanstalternas självutvärdering står utvär-deringsgruppen, som består av anställda vid läroanstalten. Gruppen går genom bakgrundsmaterialet och bedömer i vil-ken mån läroanstalten uppfyller utvärderingskriterierna. Ut-värderingsgruppen formulerar också enkätfrågorna, går ige-nom resultaten och gör upp utvecklingsplanerna. Tanken är att utvärderingsgruppen gör det förberedande arbetet men att de stora linjerna behandlas av hela personalen så att alla har en möjlighet att påverka självutvärderingen.

Nedan presenteras olika utvärderingsgrupper och deras ar-bete i ljuset av intervjumaterialet. Samtidigt dryftas frågan om hur personalen och själva utvärderingsgruppen på bästa möjliga sätt ska engageras i självutvärderingen.

Att bilda en utvärderingsgruppVid samtliga intervjuade läroanstalter hade utvärderingsgrup-pen bildats på rektors initiativ. I många fall hade rektor frågat efter intresserade på lärarmötet eller vänt sig direkt till vissa utvalda personer. I enstaka fall förpliktades hela lärarkåren att delta.

En av de intervjuade konstaterade att det med tanke på ledningen av processen är viktigt att välja rätt personer i ut-värderingsgruppen. Många efterlyste gott samarbete och positiv energi som för gruppen framåt i sitt arbete. Å ena sidan sågs avvikande åsikter och ”käringar mot strömmen” som viktiga för att olika synsätt ska påverka utvärderingen. Å andra sidan kan man tänka sig att det är viktigt att ut-värderingsgruppen förmår arbeta effektivt tillsammans. Det centrala är att alla åsikter inom personalen blir hörda.

Utvärderingsgruppernas storlek varierade mellan tre och tio personer. I de minsta läroanstalterna kunde hela perso-nalen vara med (t.ex. rektor och sex lärare). I större läroan-stalter, särskilt musikinstitut, vara alla instrumentkollegier re-presenterade. Rektor var med i samtliga utvärderingsgrupper. I största delen av läroanstalterna var rektors ställning i utvär-deringsgruppen mycket stark; bara en tredjedel av grupperna leddes av någon annan än rektor. I vissa läroanstalter hade man tagit med också direktionsmedlemmar som ofta kun-de ha många roller: förälder, yrkespedagog eller proffs inom utvärdering på något annat område. Endast i en läroanstalt

hade utvärderingsgruppen också en elevmedlem. En av de intervjuade uppgav att också läroanstaltens förtroendeman ingick i utvärderingsgruppen.

UtvärderingsansvarigDen utvärderingsansvariga är den som håller i trådarna och sköter det praktiska genomförandet. Till uppgifterna hör ofta t.ex. löpande ärenden, sammankallande av möten, sam-manställning av enkäter, analys av resultaten och samman-ställning av rapporter. Ett brett arbetsfält således, och många intervjuade konstaterade också att de hade överraskats av arbetsmängden. Likaså konstaterade de att det borde vara möjligt att delegera mer till utvärderingsgruppen. Vid fyra lä-roanstalter hade den tekniska biten i samband med enkäter-na koncentrerats till någon annan än den utvärderingsansva-riga, t.ex. sekreteraren eller vaktmästaren.

Utvärderingsgruppens arbete avspeglar alltid arbetsklima-tet i hela läroanstalten. På arbetsplatser med en öppen och kommunikativ anda fungerar också utvärderingsprocessen ofta väl. Vissa intervjuade betonade vikten av att vara beredd på de processer som följer efter själva utvärderingen, efter-som denna kan lyfta fram problem som sopats under mat-tan. Den utvärderingsansvariga bör ha möjlighet att få utom-stående hjälp och vid eventuella problem kunna använda sig av redskap som planerats i förväg.

Fortsättning på sid 14.

3. Utvärderingsgruppen i centrum

10

11

”

12

Toppen! Vi fick en bra överblick över alla delområden, med början från det triviala. Också lärarna fick ut mycket av processen. Vi har ingen egen bygg-nad, men självutvärderingen skapade på ett visst sätt en byggnad omkring oss. Både bland lärarna och bland föräldrarna stärkte den känslan av att vi är ett ”riktigt” musikinstitut, trots institutets ringa ålder. – Rektor Salla Ahokanto, Keski-Vantaan Musiikkiopisto

”

Keski-Vantaan Musiikkiopisto, grundat 2008, ger med sina 23 lärare musikundervisning enligt den fördjupade läro-kursen åt över trehundra barn och unga. Institutet har inga egna lokaler utan är verksamt i områdets skolor. Finansie-ringen bygger för närvarande helt på elevavgifterna.

Inför sitt femårsjubileum ville institutet göra en utvärde-ring av verksamheten för att kunna erbjuda bästa möjliga undervisning i framtiden. Man ansåg sig behöva informa-tion som stöder utvecklingsarbetet och skapar möjligheter att förbättra verksamhetsplanerna och det praktiska arbe-tet.

Rektor ledde utvärderingsgruppen och svarade således också för all rapportering. Dessutom informerade rektor lä-rarkåren och engagerade lärarna i utvärderingen. Utvärde-ringsgruppen bestod av en lärarmedlem, en medlem från styrelsen samt rektor. Gruppen sammanträdde varannan månad, sammanlagt fyra gånger. Utvärderingen genom-fördes som frivilligarbete och rektor bar själv den tyngsta bördan. Utvärderingen var också en del av rektors ”Rektor i förvandling”-studier.

Självutvärderingen genomfördes i stora drag enligt Vir-vatuli-modellen. För att få en helhetsbild tog utvärderings-gruppen med alla delområden i enkäten. Vissa frågor ströks och andra omformulerades. Elevenkäten genomfördes med pappersformulär medan lärarna och föräldrarna svarade

CASE Mellersta Vandas musikinstitut: självutvärdering i en liten privat läroanstalt

digitalt med hjälp av Google Drive. Svarsfrekvenserna va-rierade mellan 66 och 79 procent; för lärarnas del var den 100 procent.

Rektor gjorde sammandrag av svaren och med dem som underlag uppgjorde utvärderingsgruppen en utvecklings-plan för det följande läsåret. Hela processen tog nio måna-der, räknat från det första mötet till informationsmötet om resultaten.

Självutvärderingen genomfördes vid rätt tid och upp-levdes huvudsakligen som lyckad. Institutet fick värdefull information om vad som fungerar bra resp. vad som kan förbättras. Dock ansåg man att antalet frågor som skulle ut-värderas var för många och att genomgången av svaren på papper var onödigt arbetskrävande. Tidtabellen för självut-värderingen kändes dock lämplig, trots att man konstatera-de att nästa utvärdering kan göras i lite mindre format med en något snabbare tidtabell.

13

Resurser för utvärderingenStörsta delen av de intervjuade hade fått ett specialunderstöd från kultur- och undervisningsministeriet för att göra en Vir-vatuli-utvärdering. Beloppen varierade mellan 5 000 och 30 000 euro. Med pengarnas hjälp kunde oftast någon anställd i huset ges i uppdrag att sköta utvärderingen som särskilt upp-drag. Det kunde vara rektor, prorektor, utbildningsplaneraren, planeringsläraren, kanslisten eller byråsekreteraren.

För utvärderingsgruppens möten och planeringsarbetet betalades mötesarvode. Lärare med tjänst gjorde oftast ar-betet som s.k. övrigt arbete, timlärarna fick betalt för anta-let arbetstimmar. De flesta läroanstalter uppgav att den ut-värderingsansvariga hade gjort det största arbetet. Många konstaterade också att det hade gjorts mycket arbete utan ersättning, oftast handlade det om att utforma frågeformu-lären och gå genom svaren, särskilt i mindre läroanstalter. I en läroanstalt som inte får offentlig finansiering gjordes allt utvärderingsarbete på frivillig basis. Då var det rektor som gjorde merparten av arbetet för att lärarna skulle ansträngas så lite som möjligt. En läroanstalt anlitade en utomstående konsult som också var medlem i utvärderingsgruppen. Som-liga betonade att det är viktigt att lösgöra utvärderingsarbe-tet från rutinarbetet så att det får den status det förtjänar. Ett par läroanstalter hade inlett utvärderingen i samband med en personalresa, en höll en hel utvärderingsvecka och en an-nan ordnade en utvärderingsdag utomhus i majsolen.

Utvärderingsgrupperna sammanträdde i genomsnitt 2–3 gånger per termin. Oftast sammanträdde man varannan vecka, i vissa läroanstalter bara en gång per termin. I den in-tensivaste fasen kunde man sammanträda varje vecka. Ofta

var gruppens möten några timmar långa. Tabellen nedan vi-sar hur mycket tid två läroanstalter använde till att genom-föra hela Virvatuli-processen. Den första har över hundra, den andra tio lärare.

Utmaningar i utvärderingsprocessenMånga läroanstalter berättade att utvärderingen hade förlöpt problemfritt. De flesta rapporterade dock om besvär av olika slag. Omkring hälften av rektorerna konstaterade att självut-värdering var någonting nytt för lärarna. Under processens lopp återkom man därför ofta till frågan om vad man egent-ligen sysslade med.

I vissa läroanstalter visade det sig vara en krävande upp-gift att engagera utvärderingsgruppen i arbetet. Detta gällde i synnerhet mindre läroanstalter där rentav hela personalen deltog i processen. Därmed deltog också negativt inställda. I större organisationer har man däremot större valmöjligheter och då är det lättare att engagera positivt inställda, intresse-rade personer. Å andra sidan kan kritiska röster berika proces-sen. Särskilt timlärarna visade sig vara svårare att engagera i utvärderingsgruppen. Det sades att lärare med bara några få lektioner lätt kunde uppleva utvärderingen som meningslös.

Många konstaterade att det var mycket svårt eller di-rekt omöjligt att göra upp tidtabeller för större grupper, vil-ket kunde resultera i att hela gruppen inte var samlad en enda gång. Det var också svårt att hitta en gemensam tid för t.ex. direktionsmedlemmar med dagsarbete och lärare med kvällsarbete. Ju mindre utvärderingsgrupp, desto smidigare tycktes arbetet löpa. Å andra sidan lönar det sig att skapa en

Exempel 1 Exempel 2

Mötesförberedelse 90 h 4 pers. x 8 h = 32 h

Mötestimmar 9 pers. X 5 möten X 2h = 90 h 4 pers. X 8 möten X 3 h = 96 h

Utbildning 20 h 6 pers. X 3 h = 18 h

Annat arbete 30 h

Sammanlagt 230 h 146 h

Exempel på använd tid för Virvatuli-arbetet

14

så stor grupp att eventuella oväntade personbyten inte hotar hela gruppens arbete. I en läroanstalt krympte en nio perso-ners grupp till bara fyra personer till följd av diverse moder-skaps- och sjukledigheter. Därför är det viktigt att gruppens arbete inte är för beroende av enskilda individers insats. Man kan med andra ord konstatera att läroanstaltens storlek och lärarkårens sammansättning i hög grad påverkar hurdan ut-värderingsgruppen är och hur den arbetar.

Ofta tycktes det finnas ett samband mellan läroanstaltens allmänna arbetskultur och utvärderingsgruppens arbete. I de läroanstalter där man tidigare hade gjort utvärderingar, stra-tegiarbete eller pedagogiskt utvecklingsarbete tillsammans med kolleger löpte också självutvärderingen lättare. Läroan-stalterna befinner sig på sätt och vis i olika faser vad gäller organisationsutvecklingen. Hälften av de intervjuade utvär-deringsansvariga deltog i någon form av administrativ fort-bildning med en naturlig koppling till utvärderingsprocessen. Största delen av dem gjorde ett lärdomsprov i ett ämne som motsvarade något av utvärderingens delområden.

Alla med!Hur ska då utvärderingsgruppen på bästa möjliga sätt enga-geras i självutvärderingen? Åtminstone i inledningsfasen är det viktigt att hela personalen deltar på ett eller annat sätt. Det lönar sig att låta alla anställda läsa Virvatuli-handboken, som kan laddas ner i pdf-format. Oftast informerade läroan-stalterna om utvärderingen på ett lärarmöte, men därutöver lönar det sig att reservera åtminstone en halv dag för att initiera processen. Det blir lättare att engagera och inskola utvärderingsgruppen om alla medlemmar, inte bara den ut-värderingsansvariga, har möjlighet att delta i Virvatuli-ut-bildning. Dessutom ansåg många att en startdag som skräd-darsytts för skolan och leds av en utomstående var mycket nyttig. Att få höra om erfarenheterna från andra läroanstalter har öppnat lärarnas ögon för processens fördelar och skingrat fördomar kring självutvärdering.

De intervjuade konstaterade att lärarna åtminstone inte ska kommenderas att delta, utan att deltagandet alltid ska bygga på fritt val. Många underströk att utvärderingsgruppen bör arbeta i en positiv och öppen anda. Någon menade att processen ska vara så okomplicerad som möjligt för lärarna så att de inte upplever den som en belastning. Å andra sidan kan man fråga sig om processen kan ge största möjliga nytta

ifall lärarna inte medverkar. Om rektor arbetar ensam utan medverkande lärare är det omöjligt att utveckla arbetsplat-sen med utvärderingens hjälp. Utvärderingen borde därför göras till en gemensam angelägenhet. Om man misslyckas med att engagera utvärderingsgruppens medlemmar kan ar-betet i värsta fall bli kontraproduktivt. En process som ville väl förvandlas till ett trist obligatorium.

Det är med andra ord viktigt att personalen deltar i utvär-deringsprocessen under hela dess lopp. Många intervjuade konstaterade att självutvärdering hade blivit ett standardte-ma på lärarmötena. De betonade också hur viktigt det är att lärarna talar om utvärderingen sinsemellan så att processen inte blir toppstyrd. Då blir självutvärderingen i bästa fall en kollegial process.

Samtliga läroanstalter som hade genomfört en Virvatuli-process upplevde att den kommer att fortsätta och att Virva-tuli även i framtiden kommer att användas som ett redskap. Vissa läroanstalter hade redan en tidtabell för fortsättningen. Det kunde handla om t.ex. elevenkäter en gång per läsår el-ler hela utvärderingen vart femte år. Vid vissa läroanstalter pågick en strategiprocess som Virvatuli ansågs vara till stor nytta för. Somliga hade precis utarbetat sin strategi, och de diskussioner som då hade förts skapade en grundval också för Virvatuli-processen. En läroanstalt stod i beråd att förnya sin strategi och berättade att Virvatuli-processen hade gett goda verktyg för det arbetet.

15

MINNESLISTA FÖR UTVÄRDERINGSGRUPPEN

• Bilda en utvärderingsgrupp där alla är med för att de vill vara det.• Gör inte gruppen för stor så att tidtabellerna kan överenskommas smidigt. Se dock till att alla delområden i läroanstalten är representerade.• Se till att hela personalen på ett eller annat sätt kan delta i självutvärderingen.• Satsa på starten, dvs. hur och på vilket sätt utvärderingen presenteras. Det är klokt att uppmana alla anställda att läsa Virvatuli-handboken och att reservera t.ex. en halv dag för hela personalen där processen initieras. Delta i Virvatuli-utbildning eller beställ vid behov en Virvatuli-utbildare till skolan.• Försök göra utvärderingen till en positiv process där man inte kritiserar utan utvecklas tillsammans. Utvärderingsarbetet görs för allas – hela skolgemenskapens – bästa.• Kom ihåg att informera om utvärderingens olika faser och resultat både inom läroanstalten och utåt. Avge en rapport om resultaten och utvecklingsplanerna. En enkät som glömts i skrivbordslådan kommer att påverka läroanstalten menligt i flera år.• Att samla in utvärderingsmaterialet är bara första fasen i arbetet. Reservera tid för eftersnack och analys och för att genomföra reformerna.• Ge ersättning för utfört arbete: både möten och hemarbete är arbetstid.

16

Kriterierna bildar utvärderingsgrunder som i Virvatuli-model-len skapats utifrån den syn på lärande, de mål och den pe-dagogik som fastslås i läroplansgrunderna. Utvärderingskri-terierna representerar de kvalitetsideal för utbildningen med vilka den egna verksamheten jämförs.

Meningen är att utvärderingsgruppen först går igenom ut-värderingskriterierna och funderar över hur viktiga de är för läroanstaltens verksamhet och hur läget i skolan ser ut inom de respektive utvärderingspunkterna. Rekommendationen är att gruppens medlemmar först var för sig går igenom mate-rialet varefter resultaten behandlas i hela gruppen. Utvärde-ringspunkterna kan betygsättas med siffrorna 1–5 efter hur väl deras kriterier har uppfyllts. Men man kan också nöja sig med bara två kvalitetsnivåer: områden som kräver resp. om-råden som inte kräver insatser.

För att de frågor som upplevs som de viktigaste ska få en framträdande position i utvärderingsmodellen och för att ut-värderingsprocessen överlag ska kännas meningsfull är det klokt att kontrollera att kriterierna överensstämmer med lä-roanstaltens egna mål och värden och med läroplansgrun-derna. Kriterier kan läggas till, tas bort och modifieras.

Omkring en tredjedel av de intervjuade hade inlett arbetet genom att gå igenom kriterierna i utvärderingsgruppen. Hos två tredjedelar hade diskussionen om kriterierna varit blyg-sam. Kriterierna ansågs ofta svårtydbara och abstrakta och förväxlades lätt med utvärderingsområdena och utvärde-ringspunkterna. Å andra sidan är samtliga kriterier i Virvatuli viktiga, och för somliga kändes det svårt att välja vilka som bäst beskriver just den egna verksamheten.

Oftast inledde läroanstalterna utvärderingsarbetet med att bearbeta och gallra frågorna. De som inledde processen med

4. Utvärderingskriterier eller vad som är viktigt just för oss

att behandla kriterierna hade i regel tidigare erfarenhet av utvärderingsarbete. Å andra sidan är det också en resursfrå-ga: mindre läroanstalter har inte nödvändigtvis vare sig råd eller tid att föra några längre kvalitetsdiskussioner. En tred-je orsak till att kriterierna inte diskuterades var personalens ovilja att göra det. Om lärarkåren redan från början förhöll sig skeptisk till utvärderingen tyckte man att det var klokare att gå ”rakt på sak”, dvs. ta itu med modifieringen av frågefor-mulären. Vissa läroanstalter som nyligen hade avslutat stra-tegiprocessen konstaterade att värdena kunde hämtas direkt därifrån eftersom diskussionen var i färskt minne.

Å andra sidan betonade alla intervjuade att trots att man inte fördjupade sig i kriterierna enligt Virvatuli-modellens an-visningar så ledde bearbetningen av frågeformulären till vär-dediskussioner som ibland kunde vara djupgående. Då man dryftade vilka frågor som skulle tas med resp. strykas blev man ofrånkomligen ställd inför värderelaterade val. Somliga saknade också en kriteriediskussion och konstaterade att den kunde ha fungerat som just det viktiga engagerande ele-ment som behövs för en högklassig utvärdering. Några inter-vjuade underströk att det i unga organisationer eller läroan-stalter med många nya lärare vore särskilt viktigt att föra en kriteriediskussion.

De läroanstalter som förde en särskild kriteriediskussion konstaterade att den huvudsakligen hade varit mycket gi-vande. Diskussionen hade varit genomgripande och synlig-gjort många olika ståndpunkter. De konstaterade också att de under hela processens lopp ofta var tvungna att återgå till kriterierna.

Om en värdedebatt eller en poängsättning enligt Virvatuli-modellen känns främmande kan man diskutera under friare former. Vilket är vårt kriterium på god undervisning? Varför jobbar jag och varför vill jag jobba just här? Vad vill jag syn-liggöra i mitt eget arbete? Att dryfta sådana frågor innebär att samtidigt dryfta kriterierna på god kvalitet.

Utvärderingskriterierna är det önskade läge mot vilken läroanstalten strävar utifrån sina egna premisser i sin egen takt. Vår uppgift är att tjäna elevens lärande! Eleven är nummer ett, allt annat ska stödja det.

”

17

18

I Virvatuli-modellen rekommenderas t.ex. elevpaneler och enkäter som hjälpmedel för att ta fram material för utvär-deringen. För det ändamålet har särskilda enkätmallar utar-betats. De kan laddas ner på Virvatulis webbsidor. Där finns också exempel på användning av annorlunda utvärderings-material och ett mer omfattande dokument om användning av statistiskt material. Materialet är på finska.

Syftet med intervjuerna var att klargöra vilket slags mate-rial – både redan existerande och nyproducerat – läroanstal-terna hade använt som stöd för utvärderingen. Nedan redo-görs också för de problem läroanstalterna mötte i samband med enkäterna. De intervjuade tillfrågades också om svars-frekvenserna och hur de kunde höjas.

Enkäterna som grund för utvärderingenSom material i utvärderingen använde merparten av de in-tervjuade enkäter till eleverna, föräldrarna och/eller lärarna. Annat material, t.ex. verksamhetsberättelser och statistik om elevantal, prestationer, studiernas längd och avslutade studier, utnyttjades knappt alls. Endast några få läroanstal-ter nämnde att hade använt även annat material i utvärde-ringen. De läroanstalter som tidigare hade riktat enkäter till eleverna eller lärarna gick ofta igenom dem innan de tog itu med Virvatuli-processen. Man jämförde då t.ex. riktlinjer och tidigare utvecklingsobjekt, eller också gick man in för sådana områden som man saknade tidigare kunskap om.

Virvatulis verktygslåda erbjuder gedigna enkätformulär som experter inom de olika konstarterna har utformat. For-mulären är inte användbara som sådana utan ska anpassas efter läroanstaltens behov. Framför allt handlar det om gall-ring: en stor del av de intervjuade sade att de hade skurit ner antalet frågor till hälften eller en tredjedel. Och även då konstaterade så gott som alla att frågorna var för många. Ju färre frågor dess bättre, med andra ord. Vid valet av frågor är det viktigt att tänka efter varför vi frågar just detta och vad vi vill göra med den informationen, dvs. hur den i praktiken kan användas. Frågor som man redan i förväg vet svaret på är inte värda att ställas. Om t.ex. lokalerna är nya och välfung-erande är det meningslöst att ställa frågor om dem. Det pro-blematiska tycktes inte vara själva antalet frågor utan den tid

5. Utvärderingsmaterial

det tog att besvara dem. Med för många frågor tappar den som svarar intresset.

Bearbetningen av frågeformulären skedde oftast genom diskussioner inom utvärderingsgruppen. Medlemmarna hade på förhand bearbetat frågebatteriet varefter man till-sammans gick igenom det. I vissa fall var det den utvärde-ringsansvariga som gjorde detta förarbete. Alla intervjuade berättade att bearbetningen av frågorna var en av de mest givande situationerna i utvärderingsprocessen. Då man fun-derar över vad som ska tas med resp. vad som ska lämnas bort går man samtidigt igenom läroanstaltens värden, styrkor och svagheter.

De intervjuade rekommenderade att man testar fråge-formulären på några personer för att säkerställa att där inte finns några fel. Vid en läroanstalt hade utvärderingsgruppen bjudit in föräldrarna till tre elever till två möten där man till-sammans utformade frågeformulären till föräldrarna och eleverna. På så sätt kunde läroanstalten utnyttja föräldraper-spektivet och fick direkt information om vad familjerna för-väntar sig av utvärderingen.

Endast en av de intervjuade använde direkta intervjuer för att samla in material. De individuella intervjuerna med elev-erna gjordes under lektionstid av någon lärare som inte själv undervisade då. Dessutom ordnade läroanstalten utvärde-ringskvällar där man genom diskussioner samlade informa-tion av en liten grupp föräldrar och längre hunna elever. In-formation om lärmiljöerna samlade utvärderingsgruppen in genom att besöka lektioner och göra iakttagelser.

Att formulera frågor för olika grupperI de flesta fall använde läroanstalterna samma åldersgrup-per som i Virvatuli-modellen och riktade således enkäterna till 7–8-åringar, 9–12-åringar och elever över 13 år. I de inter-vjuade bildkonstskolorna gjordes separata enkäter för elev-er som studerade enligt den allmänna resp. den fördjupa-de lärokursen. Vissa läroanstalter riktade enkäter bara till en grupp, oftast längre hunna elever som redan hade erfaren-het och kunde uttrycka sig. Endast en läroanstalt hade riktat en enkät till elever inom småbarnsfostran, men många pla-nerade att göra det. En läroanstalt hade riktat en enkät till

19

Borgå konstkola är en kommunal läroanstalt med inemot 900 elever och 14 lärare.Skolan ger grundläggande bildkon-stundervisning enligt den fördjupade lärokursen åt barn och unga i åldern 0-19 år. Förutom den egentliga undervisningen driver skolan också eftermiddagsklubben Konstikas och till-sammans med Borgånejdens musikinstitut dagiset Bildmu-siklekis.

Borgå konstskola deltog 2011 i den Virvatuli-pilotgrupp som testade hur självutvärderingsmodellen fungerade. Elevenkäterna genomfördes då precis enligt modellen. Då skolan året därpå fick finansiering för den egentliga självut-värderingen beslöt man att utveckla modellen från egna pre-misser och med en metodik som bättre motsvarade skolans behov. Skolan började samla in material för utvärderingen med hjälp av utvärderingskvällar, besök, intervjuer och fråge-formulär i anslutning till anmälningsblanketten för fortsatta studier.

För föräldrarna ordnade skolan en utvärderingskväll vars deltagare valdes så att man fick ett så mångsidigt urval som möjligt som representerade olika åldrar, båda språkgrupper-na och elever i olika skeden av studierna. Föräldrarna inbjöds personligen med ett telefonsamtal där de också fick informa-tion om kvällens teman enligt Virvatuli-modellen. Alla 13 in-bjudna föräldrar kom till mötet och under kvällens lopp fick skolan rikligt med värdefull information. Ett motsvarande ut-värderingsmöte ordnades för elever. Till mötet valdes elever som arbetade med sitt slutarbete. De representerade båda språkgrupperna, alla verkstäder och båda könen. Skolan pla-nerar dessutom en utvärderingskväll får sina samarbetspart-ners.

En annan utvärderingsmetod som skolan tog fram var lek-tionsbesök där den utvärderingsansvariga tillsammans med en eller två lärare gjorde iakttagelser under lektionerna. Syf-tet var att få mångsidig, omedelbar information om under-visningen, undervisningslokalerna, hur grupperna fungerar, hur lärarna trivs och mår i sitt arbete samt att intervjua så-väl elever som lärare. Före besöket gavs lärarna tillfälle att berätta vilket slags information de själva saknade och vad de önskade att utvärderarna skulle fästa uppmärksamhet vid

under besöket. Detta bildade utgångspunkten för utvärde-ringen. Under läsåret gjordes sammanlagt tio sådana lek-tionsbesök.

Borgå konstskola bifogade elevenkäterna till anmälan om fortsatta studier, vilket resulterade i en mycket hög svarsfrek-vens. Frågeformuläret var koncist: endast fem viktiga fler-valsfrågor samt fritt formulerad feedback.

Den utvärderingsansvariga gjorde ett sammandrag av re-sultaten, som tillsammans med de åtgärder de initierat har fått betydande verkningar. De minsta handlar om ändringar i klassrummens inredning som föreslagits i samband med lek-tionsbesöken. Vidare har man tillsammans funderat på olika sätt att hantera besvärliga elever. Elevernas svar har gett idé-er om hur kurserna kan utvecklas. Sommaren 2013 ordnades t.ex. en veckoslutskurs ”Fantastiska hästar” på en hästgård.

Utvärderingarna av undervisningsgrupper och intervjuerna med elever och lärare har gett värdefullt material för läro-plansarbetet. Lektionsbesöken har stärkt vår uppfattning om att kollegialt stöd är viktigt för lärarna. Lärarnas par- och nivå-grupparbete (där lärare som undervisar samma åldersgrupp samarbetar kring bl.a. lärostoff, teman och uppgifter och diskuterar dem med varandra) har haft en positiv effekt på trivseln i arbetet och på lärarnas innovativa insatser. Det har också varit viktigt som en form av intern skolning och stär-kare av kollegialiteten. Samtidigt kan skolan erbjuda elever-na bredare, mångsidigare och personligare undervisning. På så vis har självutvärderingen förändrat hela sättet att arbeta. I framtiden kommer Borgå konstskola att fortsätta utvärde-ringsarbetet huvudsakligen på samma sätt eftersom vi var nöjda med resultaten.

CASE Borgå konstskola: Utveckla utvärderingen med utgångspunkt i de egna premisserna

20

21

Virvatuli har skapat en god plattform för utvärdering, men vi upplevde att det var viktigt att hitta en modell som lämpade sig bäst just för oss. Det ligger i alla aktörers intresse att alla gör sitt yttersta och utvecklas professionellt. Via positiva erfarenheter skapar vi resultat och stärker lärarnas yrkeskompetens. Utvärderingen och utvärderaren har fört med sig bara gott, det är vår erfarenhet. Vi försöker hitta sådant där vi är bra och sedan fundera över hur vi kunde bli ännu bättre. – Utvärderingsansvarig Irina Sorsa, Borgå konstskola

”

föräldrarna till elever som hade avslutat sina studier i små-barnsgrupper, men hade inte fått ett enda svar trots att för-äldrarna kontaktades personligen.

Att formulera frågor till barn och unga i olika åldrar är krä-vande. Virvatuli-enkätmodellerna kritiserades för att vara för komplicerade och abstrakta. Utvärderingsgrupperna använde mycket tid till att fundera över hur frågorna skulle formu-leras så begripligt som möjligt. Vissa frågor kunde vara för svåra för de yngsta eleverna och de förstod t.ex. inte vad frågan ”uppmärksammar läraren dig tillräckligt?” betyder. De intervjuade nämnde också föräldrarnas inverkan på de yngs-ta barnens svar. Barnen besvarade ofta frågorna hemma till-sammans med föräldrarna genom att välja rätt ”smilis”. Att besvara enkäten hemma, dvs. utanför läroanstaltens kontext, är inte problemfritt. En förälder kan lätt påverka barnet och rentav missuppfatta en fråga.

Om lärarna är med då eleverna besvarar enkäten är det viktigt att de instrueras noggrant om sin roll. Linjen har varit att läraren delar ut formulären med så få kommentarer som möjligt och svarar på eventuella frågor som eleverna ställer. En av de intervjuade berättade om en lärare som hade för-klarat alla frågor för sina elever. Risken är då att eleverna på sätt och vis besvarar en annan enkät: inte den på papperet utan lärarens tolkning av den.

Exemplen nedan vill belysa risken för missförstånd och vikten av noggrannhet både i formuleringen av frågorna och i själva svarssituationen. Varje fråga ska gälla endast en sak. Om ordet ”och” ingår i frågan kan det vara svårt att tolka vil-ken av satslederna eleven har besvarat. Några hade också ställt frågor av typen ”Är lektionerna lämpligt långa?”. Vid nekande svar är det då omöjligt att veta om eleven tycker att de borde vara kortare eller längre. Också fyrfältssvar kräver försiktighet. På flervalsfrågan ”Hur viktigt är det för dig att lä-roanstaltens lokaler är trygga?” svarade många föräldrar ”inte särskilt viktigt”, trots att de knappast anser det.

Det tekniska genomförandet av enkäternaMerparten av de intervjuade genomförde enkäten som en e-tjänst genom ArtseduZEF, två använde Google Drive och tre Webropol. Fyra läroanstalter genomförde enkäten på papper. Att lära sig använda en e-tjänst tar sin tid och därtill är alla utom Googles tjänster avgiftsbelagda. Likafullt svor alla fyra läroanstalter som genomförde enkäten på papper att de inte

gör det en gång till. Att svara på papper är lätt men att sam-manställa svaren är arbetsamt. E-tjänsterna däremot ger en sammanställning med en enda musklick. Mindre läroanstal-ter motiverade pappersenkäterna med e-tjänsternas höga priser. De två läroanstalter som använde Google Drive ansåg att tjänsten lämpar väl sig för ändamålet.

Två tredjedelar av de intervjuade ansåg att e-tjänsterna var relativt lätta att använda medan en tredjedel rapporte-rade om svårigheter både i uppgörandet av enkäten och i hanteringen av svaren. Samtliga rekommenderade skolning i användning av e-tjänster. Beträffande e-tjänster är det vik-tigt att se till att den som ska använda systemet har tillräcklig kompetens, annars kan det gå oskäligt mycket tid till att lära sig systemet. Redan på ett tidigt stadium ska man också reda ut hur föräldrarnas e-postadresser kan införas i e-tjänsterna.

Svarsfrekvens och tillförlitlighetDen låga svarsfrekvensen var det största enskilda kruxet. Som lägst låg svarsfrekvensen på bara 10 procent, som bäst motsvarade den närvaroprocenten på lektionerna, dvs. 80–90 procent. I elevenkäterna påverkades svarsfrekvensen starkt av svarssituationen. Då enkäterna besvarades under lektions-tid blev svarsfrekvensen avsevärt högre än då de besvarades hemma. Enkäterna besvarades t.ex. på lektionerna i musi-kens grunder där det finns datorer till förfogande. Inom öv-riga konstarter hade vissa läroanstalter en bärbar dator på grupplektionerna, varvid eleverna kunde besvara enkäten i tur och ordning. Att besvara enkäten tog 15–45 minuter per elev.

I alla läroanstalter ville man inte besvara enkäten under lektionstid. Som orsak angavs för få datorer, lärarnas ovilja att använda lektionstid för ändamålet eller också kunde man helt enkelt inte förutse en så låg svarsfrekvens då eleverna fick besvara frågorna hemma. Allra lägst var svarsfrekvensen i de fall där läroanstalten skickade ett pappersmeddelande till hemmet med en webbadress där enkäten kunde besva-ras. Då enkäten genomfördes för flera åldersgrupper blev svarsfrekvensen högst för de längre hunna grupperna, vilket eventuellt avspeglar dessa elevers engagemang och vilja att utveckla sin skola. Föräldraenkäterna gjordes utan undan-tag via e-tjänst. Svarsfrekvensen var högre om meddelandet med länken till tjänsten skickades per e-post så att föräldern kunde klicka sig fram till enkäten.

22

Vissa läroanstalter lottade ut ett pris bland alla som besva-rade enkäten; med denna ”morot” lyckades man höja svars-frekvensen. Bland exempelvis föräldrarna utlottades en gra-tis termin för barnet, en spellektion i valfritt instrument för en förälder, konsertbiljetter, ett presentkort till en butik för konstnärsartiklar och en dagbiljett till en nöjespark för hela familjen. Av e-tjänsterna erbjuder åtminstone ArtseduZEF möjlighet att lämna kontaktuppgifter utan att svarens ano-nymitet är hotad.

Om enkäten skulle besvaras hemma skickades ett medde-lande med e-tjänstens webbadress antingen på papper eller per e-post till föräldrarna. Lärarna delade ut pappersenkäter-na och meddelandena till eleverna. I vissa fall var det också lärarna som samlade in svaren, vilket dock är problematiskt med tanke på anonymiteten. Vissa läroanstalter hade i stäl-let en brevlåda där de ifyllda enkätformulären kunde lämnas.

En läroanstalt hade köpt två pekplattor med vilka eleverna i tur och ordning kunde besvara enkäten på lektionstid. Dess-utom hade man anställt två assistenter som vid behov hjälp-te eleverna att svara. Denna läroanstalt var tvåspråkig.

En läroanstalt hade förenat elevenkäterna med anmäl-ningarna om fortsatta studier så att det inte gick att anmäla sig utan att svara på frågorna. Enkäten var koncis: endast fem centrala frågor. I det fallet blev svarsfrekvensen för pappers-enkäten nästan hundra procent.

Det är också viktigt att fundera över vid vilken årstid det lönar sig att genomföra enkäten. I slutet av terminerna har alla bråttom och då hamnar en enkät lätt i fötterna på an-nat. Då flera syskon studerade vid läroanstalten uppmanades föräldrarna att besvara frågorna som ett slags medeltal för alla barn.

Vikten av en hög svarsfrekvens kan inte nog understry-kas. Blir den låg är resultaten inte tillförlitliga. Då får ytterlig-hetsåsikterna – de mycket nöjda resp. de mycket missnöjda – större betydelse. Utvärderingen är ett tidskrävande arbete för läroanstalterna, i synnerhet valet och formuleringen av frågorna. Därför är det en första rangens fråga att resultaten är tillförlitliga så att de kan tjäna som grundval för framtida utvecklingsåtgärder.

23

MINNESLISTA DÅ ENKÄTER UPPGÖRS

• Tänk noga efter hur många frågor det är klokt att ställa. Ju färre frågor, dess bättre.• Fundera varför vi frågar just detta och vad vi vill göra med den informationen. Hur kan svaren användas i praktiken?• Använd e-tjänster för enkäten, de gör tolkningen avsevärt lättare. Om du gör enkäten på papper, välj bara några enstaka viktiga frågor.• Var noga med e-tjänsterna: låt någon kunnig sköta den tekniska biten eller gå själv på en kurs. Det sparar tid, pengar och nerver.• Varje fråga ska gälla endast en sak. Om ordet ”och” ingår i frågan kan det vara svårt att tolka vilkendera satsdelen eleven har besvarat.• Engagera de tillfrågade: gör enkäten tillsammans med några från målgruppen, t.ex. föräldrar eller längre hunna elever. Gör en försöksenkät med några personer före den egentliga enkäten. Då kan du finslipa formuleringarna och undvika tekniska fel.• Satsa på en hög svarsfrekvens: ju lägre, dess otillförlitligare resultat. Låt eleverna besvara enkäten under lektionstid, använd datorklassen eller en bärbar dator.• Om enkäten ska besvaras hemma, skicka ett medlande om det per e-post där det också ska finnas en direkt länk till enkäten. Höj svarsfrekvensen med en ”morot”: lotta ut belöningar bland dem som svarar, t.ex. en gratis spellektion i valfritt instrument för en förälder, konsertbiljetter för hela familjen, ett presentkort till en bokaffär...• Välj tidpunkten rätt: i jul- och vårbrådskan är det svårt att få folk att svara.

24

En utvärderingsrunda avslutas med ett sammandrag som re-dogör för resultaten, utvecklingsplanerna och hur de åtgär-der man beslutat om kommer att genomföras. Det handlar väsentligen om kommunikation: att sammanställa resultaten och informera om dem både internt och externt till intres-sentgrupper.

Om utvärderingen sker under en lång period lönar det sig att göra ett sammandrag efter varje helhet, till exempel då resultaten från alla elevenkäter har kommit in. Resulta-ten presenteras för olika intressentgrupper – för personalen eventuellt mer ingående och därtill koncist för eleverna, för-äldrarna och alla samarbetspartners. Samtidigt utarbetas en åtgärds- eller utvecklingsplan utifrån enkätens resultat. Den här processen diskuterades mycket i intervjuerna med läro-anstalter.

Då enkäterna är slutförda ska resultaten tolkas. Om enkä-ten gjorts på papper är detta ett tidskrävande hantverk. Om den gjorts via en e-tjänst besvaras enkäten på webben och tjänsten sammanfattar resultaten enkelt.

Genomgången och tolkningen av resultaten är också för-knippade med frågor som gäller konfidentialitet. T.ex. de frågor som gäller lärarna, i synnerhet fritt formulerade svar, kan innehålla känsligt material. I vissa intervjuade läroanstal-ter kom man överens om att endast rektor behandlar sva-ren från lärarnas kompetenskartläggningar. I de flesta fall be-handlades svaren av en styrgrupp med tystnadsplikt. Särskilt i små läroanstalter kan lärarnas och även svararnas anonymi-tet vara hotad. Virvatuli-modellen ger följande anvisningar: ”Om svararna eller de lärare som svaren gäller kan identifie-ras i enkäten t.ex. på basis av uppgifterna om svararen, läs vad som sägs om insamlande av personuppgifter i Dataom-budsmannens anvisningar och i personuppgiftslagen.”

Bland lärarna har utvärderingarna av dem själva naturligt nog väckt mest frågor. Ämnet är känsligt och därför har både formuleringarna och enkätens omfattning övervägts noggrant. Det är ju fråga om en utvärdering, inte en bedömning. Frågorna om undervisningen kunde hos de intervjuade läroanstalterna se ut t.ex. så här: är undervisningen inspirerande, är program-met lämpligt krävande eller intressant, får eleven tillräcklig in-formation om målen, är det möjligt att påverka studierna, får eleverna feedback om sina framsteg, är feedbacken sporrande?

6. Sammandrag: vad vi gör och hur vi berättar om det

Då resultaten av enkäten är klara sammanställer den ut-värderingsansvariga en rapport eller promemoria som sedan behandlas i utvärderingsgruppen. Samtidigt görs en åtgärds-plan. Efter detta presenterade de intervjuade läroanstalter-na resultaten för lärarkåren antingen på ett lärarmöte eller så att hela rapporten sändes till lärarna. Åt föräldrarna och eleverna gjordes ofta ett sammandrag av resultaten som pu-blicerades på läroanstaltens webbsida eller sändes hem per brev. Några läroanstalter informerade också finansiärerna om resultaten, och många andra hade för avsikt att göra det då hela processen avslutats. En av läroanstalterna ämnade lägga ut en mer omfattande webbpublikation om utvärderingsre-sultaten och utvecklingsåtgärderna. Den ska spridas till alla som deltog i utvärderingen och till läroanstaltens intressent-grupper. Det lönar sig med andra ord att fundera över hur re-sultaten rapporteras både internt och externt.

Utvärderingsrapporten är avsedd för internt bruk och behö-ver inte nödvändigtvis sändas till någon. Trots att lagen för-pliktar läroanstalterna att utvärdera sitt arbete är det tillräck-ligt för finansiärerna om de bara informeras om att rapporten har gjorts. Läroanstalterna får själva besluta om hur de infor-merar om utvärderingen och dess resultat.

Vissa av de intervjuade läroanstalterna hade inte gjort ett sammandrag, antingen på grund av tidsbrist eller t.ex. för att svarsfrekvensen var så låg. I sådana fall kan man säga att ut-värderingen inte blev slutförd. En utvärdering som stannat i skrivbordslådan är också till skada för framtida utvärderingar. I många fall har tio- eller rentav hundratals människor delta-git i utvärderingen med varierande insatser. Att göra ett sam-mandrag och informera berörda personer om det är ett sätt att tacka och visa att allas personliga insatser är viktiga då läroanstaltens verksamhet utvecklas.

25

26

Att fundera över våra intressentgrupper hjälpte hela personalen att i ett vidare perspektiv förstå vilka vi är och vilka som finns i vår omvärld. Det hjälpte personalen att tänka i större banor. – Rektor Pia Poutanen, Lahden Tanssiopisto

”

Lahtis dansinstitut ger grundläggande undervisning i dans enligt den allmänna och den fördjupade lärokursen samt grundläggande undervisning i cirkus enligt den allmänna lä-rokursen åt barn, unga och vuxna amatörer. Lahtis dansinsti-tut grundades 1983 och har idag inemot 700 elever i olika åldrar samt åtta lärare.

Virvatuli-processen inleddes 2011. Avsikten var att på tre år gå igenom alla fem utvärderingsområden. I den första rundan utvärderades eleverna, lärarna och samarbetsre-lationerna. Vi började med en kartläggning av intressent-grupperna: vilka vi är, vilka vi samarbetar med och vilka som påverkar vår verksamhet. Den kartläggningen upplev-des som ett nyttigt verktyg innan den egentliga utvärde-ringsrundan började. Målet var att kartlägga och dryfta vilka slags projekt och verksamhetsformer som bäst kunde stödja den grundläggande konstundervisningen och gynna samar-betet och växelverkan mellan olika aktörer. Ett mål var ock-så att på rådande premisser försöka ta fram sådana samar-betsprojekt som på lång sikt också kunde utvidga institutets finansieringsbas.

Undervisningspersonalen gjorde tillsammans en karta över intressentgrupper och kartlade som pararbete alla de interna och externa aktörer som institutet har någon form av samverkan med. Då de interna och externa intressent-grupperna på så vis hade synliggjorts diskuterade vi vilken makt och vilket inflytande de enskilda grupperna kunde tänkas ha på institutets verksamhet. För den senare självut-värderingen valde vi de viktigaste intressentgrupperna som vi ska försöka få att engagera sig aktivare i institutets verk-samhet. Dessutom kartlade vi sådana potentiella samar-betspartners som institutet ännu inte samarbetar med men som kan vara nyttiga samarbetspartners i framtiden.

Lahtis dansinstitut har allt sedan 2006 haft ett intensivt ideellt och pedagogiskt samarbete med andra läroanstal-ter inom den grundläggande konstundervisningen i Lahtis-regionen. Gemensamma försöksprojekt har resulterat i nya arbetsmodeller och projekt. Exempelvis ”Tartu taiteeseen!”-evenemangen (”Grip konsten!”) har gjort den grundläggan-de konstundervisningen synlig för familjerna, skoleleverna

CASE Lahtis dansinstitut: Intressentgruppsanalys ger starkare samarbete

och de stadsbor som inte tidigare känt till konstundervis-ningen. Det senaste evenemanget 2013 riktade sig till elev-erna i grundskolans första årskurs som under ledning av sina lärare och konstlärare under en dags tid fick testa att göra konst med riktiga färger.

Sedan 2011 har institutet producerat program till lågsta-dieskolornas eftermiddagsklubbar. Samarbetet möjliggörs av en tillfällig finansiering som stadens bildningsväsen får från Utbildningsstyrelsen för att ordna klubbverksamhet för lågstadieeleverna. Inom klubbverksamheten ges en skol-klass möjlighet ett bekanta sig med en konstart. För pla-neringen svarar de respektive konstläroanstalterna. Skolor-na väljer själva vilka konstarter de vill erbjuda sina elever. Varje konstläroanstalt ingår årligen ett samarbetsavtal med bildningsväsendet. Detta samarbete pågår nu för andra året i rad. Meningen är att i slutet av året göra en utvärdering av modellen. Elevernas åsikter kartläggs med en enklare vari-ant av Virvatuli-modellens frågor. Detta skapar möjligheter för en fortsatt utveckling av samarbetet.

27

Syftet med självutvärderingen är inte bara att beskriva läro-anstaltens styrkor utan också dess svagheter som kräver in-satser. Då resultaten är färdiga är det dags att ta itu med dem. Resultaten utnyttjas bl.a. då nästa verksamhetsplan uppgörs. Det lönar sig att tidsplanera utvärderingen så att in-formationen om de styrkor och svagheter den lyfter fram når beslutsfattare och finansiärer vid lämpligt tillfälle. Hur över-enskomna utvecklingsåtgärder blir genomförda kan analyse-ras t.ex. med elev- och andra enkäter.

Då resultaten sammanställs är det viktigt att ta med också de goda resultaten, inte bara svagheter och kritik. I fälten för fritt formulerad kritik får högljudd kritik lätt en framträdande ställning, men oftast går det bara en eller några få missnöj-da på hundra nöjda. Läroanstalterna bör också begrunda sin egen tolerans och avgöra hur stark kritiken ska vara för att motivera ändringar i kutymerna.

Att förbättra läroanstaltens kutymerIbland kan blotta valet av frågor i enkäten vara till hjälp för utvecklingsarbetet. Då utvärderingsgruppen börjar gå ige-nom frågor kring t.ex. informationsverksamheten kan den upptäcka svagheter som den kan börja åtgärda redan innan utvärderingens resultat är klara. Om t.ex. läroplanerna inte finns utlagda på läroanstaltens webbsida är det ingen idé att fråga föräldrarna om de känner till dem. Många betonade de små stegens betydelse: med vilken praktisk liten åtgärd kun-de vi sätta i gång utvecklingsarbetet?

Samtliga intervjuade läroanstalter meddelade att enkäter-na hade gett dem rikligt med information till stöd för det

7. Resultaten av utvärderingen och hur de kan utnyttjas i praktiken

konkreta utvecklingsarbetet. Många utvärderingsansvariga berättade att förbättringsförslagen ofta gällde sådant som man redan kände till men som man tog itu med först i och med utvärderingen. Det kunde handla t.ex. om att äntligen skaffa bättre övningslokaler eller att anställa en studiesekre-terare för praktiska arrangemang. I en läroanstalt tog man i bruk ett elevregister och automatiserade utvärderingarna bara för att märka att systemen fortfarande var bristfälliga och de facto försvårade både den administrativa personalens och lärarnas arbete. Man gick då in för att utveckla elektro-niska verktyg för att automatisera sådant som tidigare hade gjorts för hand.

I praktiskt taget alla intervjuade läroanstalter var informa-tionsverksamheten i behov av förbättringar. Såväl elever som föräldrar önskade bättre och aktuellare information, särskilt via nätet: på läroanstaltens hemsidor, i sociala medier och per e-post. Många önskade också information per sms om ändringar i lektionerna. Särskilt föräldrar till nya elever gav feedback. Att t.ex. ett musikinstitut redan i 45 års tid har ord-nat en elevkonsert varje vecka betyder inte att en ny elev och hans eller hennes föräldrar nödvändigtvis känner till det. Läroanstalter som efter utvärderingen hade haft ”öppet hus” eller ordnat ”rektors eftermiddagskaffe” för föräldrarna hade fått mycket beröm för detta.

Att utvärdera lärarna och undervisningenOckså lärarkåren uppgavs ha varit nöjd med utvärderingen. Trots att lärarna ibland kände sig främmande för tanken på en utvärdering av sitt eget arbete var det utan undantag en po-sitiv upplevelse att få ta del av familjernas synpunkter och att få positiv respons. Tidigare respons hade snarast gällt miss-förhållanden. Fast alla läroanstalter vet att de gör ett bra jobb gör det gott för självkänslan att få höra det på ett nytt sätt. Samtidigt ökar också intresset för att utveckla verksamheten.

Kartläggningen av lärarnas kompetens har gett rektorerna nya verktyg i utvecklingen av verksamheten. I läroanstalter där lärarna är kunniga inom flera områden har man kunnat bygga ut kursutbudet och ominrikta lärarnas arbete. Två rek-torer berättade att de hade använt kompetenskartläggningen som grund i utvecklingssamtalen med lärarna.

Enkäten utgör bara tio procent av arbetet. Det viktigaste utförs efter själva enkäten: hur gå tillväga, hur omsätta resultaten i praktiken? Den processen behandlas grundligt i Virvatuli-handboken. Alltför ofta fokuserar läroanstalterna enbart på utvärderingen. Ingenting har dock skett om utvärderingen inte leder någon vart.

”

28

29

För lärarna är det intressant att höra dels ur vilka perspek-tiv eleverna bedömer undervisningen, dels vad föräldrarna anser om läroanstalten och dess verksamhet. För många lä-rare har arbetet i utvärderingsgruppen öppnat hela läroan-staltens verksamhet på ett nytt sätt och såtillvida varit en lärorik process. Blott det faktum att det finns en grupp som utvärderar arbetet är en utvecklingsåtgärd.

Utvärderingen har också påverkat undervisningens inne-håll. T.ex. dans- och bildkonstskolor har infört nya kurser enligt elevernas önskemål. Ett musikinstitut fick rikligt med negativ respons om undervisningen i musikens grunder: lek-tionerna var tunga och ämnet kändes meningslöst. Till lä-rarnas utbildningsdag inbjöds då en utbildare som berättade om nya undervisningstrender och om hur musikens grunder kan studeras mer praktiskt. Musikinstituten har utökat grupp-undervisningen och bildat nya orkestrar enligt elevernas öns-kemål. Enkäterna har gett redskap också för det pedagogiska utvecklingsarbetet.

Eleverna och föräldrarnaOckså elevenkäterna gav information som har påverkat läro-anstalternas praxis. Läroanstalterna vill gärna höra elevernas åsikter men anser att man borde diskutera på vilket sätt de olika åldersgrupperna ska ge sina svar: muntligt, skriftligt eller som kamratutvärdering. I en läroanstalt skapade man en helt ny typ av kamratutvärdering på grupplektionerna. I en annan läroanstalt grundades en arbetsgrupp för utveckling av läro-planerna i och med att flera lärare som kände för det hade funnit varandra i samband med utvärderingsdiskussionerna.

Några musikinstitut nämnde att utvärderingen ledde till fler uppträdanden utanför läroanstalten, på föräldrarnas och elevernas önskan. Förutom på de egna konserterna uppträd-de eleverna på daghem, vårdinrättningar och köpcentrum. På så vis har läroanstalterna kunnat tillmötesgå olika önskemål och samtidigt göra sig synligare och knyta nya samarbets-kontakter.

I en bildkonstskola aktualiserades frågan om pojkarnas stu-dier och hur de kunde stödas bättre. Man märkte att om det fanns bara två pojkar i en grupp och den ena avbröt sina stu-dier så gjorde också den andra det. Följande läsår koncentre-rades de nya pojkarna till vissa grupper så att de alltid var 4–5 till antalet. Det fungerade: antalet pojkar som avbröt sina stu-dier sjönk märkbart.

Många intervjuade berättade att föräldrarna förhöll sig en-tusiastiska till utvärderingen. I de fritt formulerade svaren tackade föräldrarna läroanstalten för att ha engagerat famil-jerna i planeringen och beaktat deras åsikter. Samtidigt upp-levde föräldrarna att utvärderingen på ett visst sätt ger bar-nets hobby större trovärdighet. Det handlar då inte ”bara” om att dansa eller spela, utan om långsiktigt planerad verk-samhet där kunderna blir hörda.

I ett musikinstitut visade föräldraenkäten att föräldrar som satt och väntade på sina barn i entréhallen kunde märka att de också själva fick lust att spela ett instrument. Det ledde till en pianoverkstad för vuxna på självkostnadsbasis samt en sångverkstad där föräldrarna kunde repetera medan barnet var på lektion.

Ett par musikinstitut berättade att enkäterna hade visat att barnen inte alltid vet hur de ska öva hemma och att föräld-rarna inte kan ge dem handledning. Instituten sammanställ-de anvisningar för hemövningar i en separat manual med en lista med praktiska tips. Manualen delas ut till alla nuvarande och nya elever.

Trots att det framkom talrika utvecklingsobjekt betonade läroanstalterna vikten av att avgränsa dem. En god regel är att välja högst 3–5 centrala frågor åt gången som man satsar på att utveckla. Små steg ger bästa resultat.

30

” ”

”

”

”

”

”

”

31

Utvärdering och utvecklingsåtgärder

Vilka förändringar resulterade då Virvatuli-processen i? Nedan några kommentarer av de intervjuade utvärderingsansvariga:

I utvärderingen handlar det om öppenhet mot kunderna. Det gör vårt arbete mer transparent. Vi blir på ett annat sätt medvetna om saker och ting – vi tror inte bara längre, vi vet.

Med utvärderingen växer medvetenheten dels om läroanstalten som en helhet, dels också om de olika delområdena. Samtidigt stärks också det kollektiva tänkandet och gemenskapskänslan: vi har gemensamma mål och alla gör samma jobb på olika delområden. Alla har möjlighet att vara med och i utvecklingsarbetet. En uppenbar följd av utvärderingen har hos oss varit att debattkultu-ren och möjligheterna att förstå varandra har förbättrats. Lärarnas engagemang och ansvarskänsla växer på många sätt då de kan se hur de med sitt eget arbete kan påverka saker och ting.

All respons är guld värd i utvecklingsarbetet. Den styr utvecklingen, vi får redskap till vårt för-fogande och kan fokusera på det väsentliga. Det här är ett självklart ledningsverktyg. Rektor svarar för den pedagogisk-konstnärliga ledningen där greppet hela tiden ska vara förnyande. Då man utvär-derar sin egen verksamhet uppstår det nya idéer. Utvärdering och utveckling går hand i hand.

Det har funnits ett starkt behov av pedagogisk diskussion i vår skola, men det har inte funnits tid för det. Virvatuli lyckades skapa en verkligt fin diskussion då vi funderade på enkätfrågorna. Emellanåt gick åsikterna starkt isär, men andan var god och vi gjorde ett bra och värdefullt jobb. Det bästa vad vi lärare kan ge varandra.

Vi behövde information som stöder utvecklingsarbetet och förbättrar verksamhetsplanerna och det praktiska arbetet. Med självutvärderingens hjälp har vi i framtiden möjlighet att erbjuda bästa möjliga undervisning.

För oss var det entydigt viktigaste resultatet av utvärderingsprocessen att den initierade en peda-gogisk diskussion inom lärarkåren. Den högklassiga och förtroendefulla diskussionen kommer att bära långt. Kvaliteten i arbetet växer fram ur samverkan – vi är ett bättre kollektiv.

Hos oss är syftet med utvärderingen att hålla en jämn kvalitet i hela skolan. I utvärderingen öpp-nar vi allt: lokaler, människor och undervisningspraxis. Avsikten är att varje elev ska få i stort sett lika-dan undervisning under hela sin utbildning. Det underlättar också lärarens arbete, ger nya idéer och borgar för bästa möjliga undervisning.

Virvatuli-processen öppnade begreppet utvärdering för alla i vår skola, den visade att utvärdering är någonting som angår alla och envar och att ingen behöver frukta den. Utvärdering är ett verktyg för utveckling av skolan. Den har berikat debattkulturen också på lärarmötena, och folk vågar kasta fram idéer mycket mer än förr. Också för elevernas familjer är det lättare att ge feedback, både be-röm och förändringsförslag.

Dickursby teater- och cirkusskola är en privat skola som drivs av Tikkurilan Teatteri ry. Skolan ger grundläggande teater- och cirkusundervisning enligt den fördjupade lärokursen. Skolans teaterlinje har 210 elever (19 grupper), cirkuslinjen har 92 elever (9 grupper). Skolan har tio lärare.

Skolan började genomföra Virvatuli-utvärderingen 2012. Elev-, lärar- och föräldraenkäterna genomfördes under ett års tid. I enkäterna ingick fyra delområden; ledarskapsfrågorna lämnades utanför. Enkäterna genomfördes mestadels elek-troniskt, men delvis också på papper. Svarsfrekvensen varie-rade mellan 48 och 70 procent. Skolan fick gott betyg sär-skilt för atmosfären, glädjen och förmågan att skapa en god konstrelation samt för planeringen och utvärderingen av un-dervisningen. Bland sådant som kunde förbättras utkristalli-serades fyra frågor som presenteras närmare nedan.

1. Elevutvärdering och elevernas självutvär-dering samt möjligheterna att ge responsMål: Elevutvärderingen och elevernas självutvärdering ord-nas systematiskt, de har klara redskap och dokumenteras på ett adekvat sätt.Åtgärd: Utifrån de tankar som Virvatuli-utvärderingen väckte skapades utvecklingsprojektet Nähdyksi (Bli sedd) som ge-nomförs med finansiering från utbildningsstyrelsen 2013–14. Projektet som pågår ett läsår bygger på tanken att utvärde-ring inom teater ofrånkomligen berör elevens person myck-et nära. Syftet med projektet är att med konstens medel ta fram elevernas och lärarnas synpunkter och att med praktis-ka arbetssätt utveckla metoder dels för lärarnas utvärdering av eleverna, dels för elevernas självutvärdering. Den kunskap och de metoder och erfarenheter som projektet ynglar av sig sammanställs till en föreställning som sedan visas för teater-skolans elever och föräldrar samt för referensgrupperna och andra aktörer inom den grundläggande konstundervisningen.

CASE Dickursby teater- och cirkusskola: Från ord till handling – vad efter Virvatuli-utvärderingen?

2. Information och kommunikationMål: Föräldrarna och eleverna får nödvändig och uppdaterad information om skolans verksamhet (förändringar, föreställ-ningar, extra repetitioner, evenemang, utflykter, annullering-ar, ändrade lokaler).Åtgärder: Den administrativa personalen dryftar problema-tiken.

Nödvändiga åtgärder vidtas så att förändringarna kommer i gång hösten 2013. Nya enkäter om hur informationsverk-samheten och kommunikationen har lyckats kommer att ge-nomföras i juni 2014 och resultaten presenteras på höstens föräldraafton.

3. Engagerande av föräldrarna, presentation av verksamhetenMål: Föräldrarna känner till läsårets mål och skolans arbets-kutymer och får information om hur målen uppnåtts.Åtgärd: På lärarnas planeringsdag i augusti 2013 planerade man hur informationen om målen för läsåret och arbetsku-tymerna ska ordnas. Skolan skickar ett e-postmeddelande till föräldrarna om läsårets mål och om studiernas innehåll och ger en kort beskrivning av hur gruppens arbete har kommit i gång. Dessutom planeras en självständig föräldrakommitté; frågan tas upp på nästa föräldraafton.

4. Internationell verksamhetMål: Vi är aktiva aktörer inom internationell barn- och ung-domsteater.Åtgärd: I januari 2014 bildar vi en internationell arbetsgrupp.

32

Utvärderingen gav oss tid och möjlighet att föra en värdedebatt och överlag att föra kollegiala samtal. Utvärderingen gav också upphov till projektet Nähdyksi, som leds av lärare. Projektet har utvecklat ansvarsfördelningen. I utvecklingsåtgär-derna lönar det sig att börja med sådant som finns nära till hands, dvs. det kun-nande som redan finns till förfogande.

– Rektor Carita Välitalo, Dickursby teater och cirkusskola

”

33

34

Intervjuerna med vissa läroanstalter avslutades med en frå-ga om vilka råd det lönar sig att ge dem som använder Virvatuli-modellen. Hur planera en utvärdering så bra som möjligt och genomföra den så resurssnålt som möjligt? Vil-ka fallgropar ska men se upp för?

Det viktigaste som de som hade testat Virvatuli-modellen ville dela med sig var att modellen erbjuder en strålande utgångspunkt för en utvärdering men att den både får och bör omformas efter läroanstaltens specifika behov. Hur den ska bearbetas beror såväl på läroanstaltens storlek och lä-rarkårens sammansättning som på läroanstaltens tidigare erfarenheter av utvärdering och strategiska processer. Ef-tersom utvärdering i alla händelser hör till läroanstalternas lagstadgade skyldigheter lönar det sig att med egna krafter forma den efter egna behov.

Det är viktigt att minnas att vi inte gör utvärderingen åt andra läroanstalter eller åt finansiärerna utan åt oss själva, vår egen läroanstalt. Det handlar inte om konkurrens med andra utan om ett sätt att höja kvaliteten på undervisning-en och det egna arbetet. De anställda har alltid den bästa expertisen om det faktiska läget, om behoven på sin ar-betsplats och om vad man bör ta itu med. Endast genom att fundera tillsammans, intervjua och fråga kan de egna styrkorna och svagheterna ringas in. Det finns ingen färdig mall eller schablon för hur det ska göras.

Virvatuli-modellen kan användas kreativt. Många utvär-deringsansvariga konstaterade att utvärderingen inte behö-ver kännas tung eller skrämmande utan bör ses som en po-sitiv möjlighet. Modellen kräver förvisso arbete men den är ett utmärkt verktyg för att ta fram information som gagnar självutvärderingen och överlag utvecklingen av verksamhe-ten. Varje läroanstalt avgör själv hur omfattande utvärde-ring man gör och genomför den inom ramen för sina per-sonella och ekonomiska resurser. I intervjusvaren kan man utläsa den mångfald i resultaten som har hjälpt läroanstal-terna att utveckla sin verksamhet.

Resultaten var betydelsefulla också med tanke på andra intressentgrupper. I synnerhet kommunikationen med fi-nansiärer och kommunen blir tydligare då den bygger på fakta och inte bara på tyckenskap. Några intervjuade berät-

8. Avslutningsvis

tade om pågående förhandlingar med kommunen om lo-kalfrågor. Då även föräldrarna hade uttryckt missnöje med det rådande läget har läroanstalten klart mera pondus bak-om sitt budskap som då inte representerar bara läroanstal-tens utan också föräldrarnas åsikt.

I läroanstalter där det ekonomiska läget hade varit kärvt tycktes lärarkåren ha större förståelse för utvärderingen. Lä-rarna insåg att deras egen verksamhet också måste kunna motiveras med siffror och att skolans ekonomi påverkar så-väl rektor som varje lärare. Läroanstaltens livskraft och ar-betsförmåga har ett direkt samband med dess rykte och synlighet och med kundernas upplevelse av hur den kan svara mot deras behov.

Det viktigaste är dock hur eleverna gagnas av utvärde-ringens resultat. I varje läroanstalt står kunderna i centrum och bildar själva grundvalen för läroanstaltens existens. Om utvärderingen leder till bättre undervisning, djupare enga-gemang och större arbetsglädje har man kommit långt.

35

Esbo musikinstitut (EMI) inledde Virvatuli-självutvärderings-processen 2012, och jag fick möjlighet att delta i gruppen som elevmedlem. Vår uppgift var att enligt Virvatuli-model-len utvärdera institutets verksamhet, bearbeta enkätfrågorna och skicka ut enkätformulären samt att sedan utvärdera verk-samheten på basis av svaren. Då det var gjort var det möjligt att överskåda och kartlägga de frågor som krävde insatser.

Till vår effektiva utvärderingsgrupp hörde fyra lärare, två prorektorer samt en företrädare för eleverna och en för för-äldrarna. Ordförande var läraren Tarja Koskinen. Rektor Paula Jordan var med i gruppen men deltog inte i själva utvärde-ringen. Utvärderingsgruppen sammanträdde första gången i början av läsåret då vi kartlade bakgrunden till och bety-delsen av en självutvärdering och listade de viktigaste äm-nesområdena. I följande möte deltog utbildaren Jaana Koivisto-Nieminen från Förbundet för grundläggande konst-undervisning som klargjorde för gruppen vad hela Virvatuli-processen egentligen handlar om. Det praktiska genomför-andet – att formulera frågorna efter institutets behov och att gå igenom svaren – gick tämligen smärtfritt och utan några konflikter i gruppen.

Som väntat fick EMI gott betyg. Undervisningen är först-klassig. Institutet har många entusiastiska och motiverade lä-rare som kreativt kan vägleda sina elever mot en person-lig relation till musiken. EMI erbjuder en lärmiljö med varm stämning där alla elever beaktas individuellt. Det har varit trevligt att märka hur eleverna känner varandra via gemen-samma huvudämneslärare, teorilektioner eller övningar i sammusicerande och hur musiken förenar elever i olika åld-rar.

Förutom själva undervisningen och den fina stämningen får institutets elever ganska fritt använda lokalerna för öv-ning om de inte är reserverade. Det är en särskilt viktig fördel inom musik, eftersom många elever inte har möjlighet att öva hemma. Speciellt motiverande är det att EMI stöder sina elever genom att erbjuda dem möjlighet att öva med insti-tutets instrument. I musiken är ju övningen rentav viktigare än den egentliga undervisningen. Man kan också själv lära sig en massa bara man vet var man ska börja, var söka, vad

9. Jesse Rouvinen: Virvatuli-utvärdering ur ett elevperspektiv

göra. Och det är ju just det undervisningen tar sikte på: att motivera eleverna till självständiga studier på eget initiativ. Läraren ger verktygen som eleven lär sig använda och ut-vecklas i en livslång musikrelation.

Själv tror jag inte att Virvatuli-processen åtminstone hit-tills har påverkat elevernas vardag särskilt mycket, eftersom allting redan från början har fungerat fint i EMI. Det syntes också i svaren. Ett syfte med enkäterna var säkert delvis att skapa en större medvetenhet om institutets olika delområ-den och att visa för eleverna dels hur mångsidig undervis-ning de erbjuds utanför de personliga instrumentlektionerna, dels hur många informationskanaler de har till sitt förfogan-de (webbsidorna, tidningen Prima vista, e-post osv.). Visst var ju svaren viktiga också för lärargrupperna och instrument-sektionerna: vad kunde förbättras och hur, vad fungerar bra som det är.

För mig personligen var deltagandet i Virvatuli-arbetsgrup-pens arbete en värdefull erfarenhet. Som elevmedlem fick jag följa diskussionen utifrån men också framföra mina syn-punkter direkt ur ett elevperspektiv. Processen i sig var in-tressant och självfallet också viktig – den handlade ju om att utveckla mitt eget musikinstitut och göra det ännu bättre. Jag tror att projektet fick ett positivt mottagande också bland an-dra elever. Åtminstone besvarades enkäten ivrigt av elever-na, och även den yngsta åldersgruppen (9–12 år) gav rikligt med skriftlig respons, vilket jag var särskilt positivt överras-kad av. Högsta svarsfrekvensen hade dock föräldrarna, av vil-ka över 80 procent besvarade enkäten – drygt 20 procenten-heter mer än valdeltagandet i kommunalvalet i Esbo.

Att bekanta mig med EMI:s praxis och värden och att få följa och själv delta i mötena gav mig nya perspektiv på un-dervisningen och hela verksamheten. Uppdraget som elev-representant var viktigt och jag ville göra ett gott arbete. Jag tror att elevperspektivets närvaro i utvärderingsgruppen var viktig. Esbo musikinstitut finns till för sina elever.

36

37

Efter diverse om och men slutfördes den första heltäckande utvärderingsrundan vid Valkeakoski musikinstitut i februari 2014. På lärarmötet presenterade utvärderingsgruppen ett koncist sammandrag av den mer än tre år långa processen, inklusive stämningsbilder från processens lopp. Mötet kon-staterade att den största lärdomen för alla torde ha varit att man lärde sig att acceptera ofullgångenhet och ofullständig-het.

Utvärderat hade man visserligen gjort även förr: i arkivet fanns elevenkäter från flera år, mätningar av trivseln på ar-betsplatsen med mera. Men nu tog man för första gången itu med en stor helhet: en utvärdering av hela läroanstalten ur olika perspektiv. Siktet var självfallet inställt på ett gott resultat där man sorglöst kan stoltsera med sina styrkor och raskt ta i tu med att åtgärda svagheterna. Ett stort jobb, med andra ord. I resumén konstaterade utvärderingsgruppen att man hade funnit många styrkor, men även svagheter.

Den största enskilda arbetsfasen var att bearbeta enkäter-na efter institutets egna behov. Parallellt med bearbetning-en av elevenkäterna bearbetades också frågorna i lärarnas kompetenskartläggning. Vid starten var tidtabellen den att vi under det första året skulle genomföra utvärderingsom-rådena 1 och 2, dvs. lärarna och eleverna, och sedan under två år de tre övriga utvärderingsområdena.

Hur kompetenskartläggningen kom tillKartläggningen av lärarnas kompetens såg dagens ljus ef-ter många turer i långdansen. De allmänna kommunala ut-värderings- och kvalitetskraven hade satt igång en kartlägg-ning av lärarnas kompetens redan långt innan Virvatuli dök upp. Ett koncept som tillfredsställde alla parter kunde till sist godkännas då vi hade tillämpat och bearbetat Virvatulis en-kätmall. Vid Valkeakoski musikinstitut blev lärarnas kompe-tenskartläggning färdig våren 2012 och presenterades också på Finlands musikläroinrättningars förbunds vårdagar i Vasa.

Kompetenskartläggningens innehållHurdan blev den? I bearbetningen av enkätformulären be-slöt vi att reservera rikligt med plats för allmänt formulerade frågor. Vi ansåg att lärarna var så få till antalet att det inte var för arbetskrävande att behandla öppna svar. Ett argu-ment var också att öppna uppgifter ger intressanta svar och mycket mer information än flervalsfrågor. Frågorna i Virva-tulis enkätmall studerades noggrant, och många frågor togs som sådana med i det egna frågebatteriet.

Lärarna kunde berätta varför de arbetar just i denna läro-anstalt, hur de vill definiera sina resultat, hur kreativiteten framträder i deras arbete och hur de ser på social kompe-tens och medarbetarskap. I frågorna med öppet svar i början fanns det dessutom plats för att återge någon krävande un-dervisningssituation och hur den löstes. I slutet av enkäten fick lärarna berätta om sina egna styrkor och fortbildnings-behov och om sin kompetensutveckling under de senaste åren samt hur de ämnar sköta den i framtiden.

Övergripande frågor som bedömdes på skalan 1–5 var genomförandet av läroplanen, lärarens professionella kom-petens, lärarnas konstnärliga kompetens, professionell kommunikationsfärdighet samt social kompetens och med-arbetarskap.

Diskussioner i kafferummetEnligt vad vissa lärare berättat började samtalsämnena i pausrummet förändras på våren 2012. Man kunde förundra sig över hur tidskrävande och svårt det var att svara och hur många aspekter frågorna gällde. Någon berättade att det hade tagit flera veckor att svara eftersom vissa frågor helt enkelt krävde att man funderade i lugn och ro. En annan kunde tvärtom hävda att svarandet gick snabbt eftersom frågorna var klara och enkelt ställda. Sammantaget väckte lärarnas kompetenskartläggning en hel massa snack bland lärarna.

De första kartläggningarna av lärarnas kompetens gjordes på våren 2012, och en ny runda följde redan på hösten 2013. Nya anställda gjorde direkt den senare kartläggningen medan

10. Kirsimarja Kiviruusu: Utvärdering av lärarnas kompetens

38

gamla anställda fick välja mellan att uppdatera 2012 års svar eller låta bli. En central idé i hela kompetenskartläggningen var att alla svarar med eget namn och att utvärderingen an-vänds som underlag vid utvecklingssamtalen. Det beslutet föregicks av mångsidiga och ingående diskussioner i utvär-deringsgruppen. Det skulle dock strax visa sig att svar under eget namn var den rätta lösningen i och med att lärarna gick med på det och otvungna besvarade frågorna. Man kom också överens om att endast rektor får se de underteckna-de svaren och att materialet behandlas i gruppen först då namnuppgifterna hade strukits.

Rektors perspektivVid första genomläsningen av resultaten upplevde jag många förunderliga stunder. Hur fint beskrev inte lärarna sina funderingar kring sitt jobb, undervisningen, lärandet och arbetsplatsen. Många svar var djupt berörande och lärarnas engagemang i institutets värden, strategi och mål var helt enkelt fantastiskt. Uppriktigheten och öppenheten var också till stor hjälp i de senare utvecklingssamtalen. Enkätmallen visade sig fungera väl, och något behov av ändringar har åt-minstone inte hittills gjort sig påmint.

Virvatuli-utbildarens perspektivJag har arbetat som kamratutbildare vid läroanstalter som ger grundläggande konstundervisning runtom i Finland. Min uppfattning är att Virvatulis största utmaningar ligger just i utvärderingen av lärarnas kompetens. I och med att man inom det utvärderingsområdet mäter lärarens kunnan-de med kompetenskartläggningar och annat utvärderings-material har det väckt många frågor på utbildningsmöte-na. ”Kan jag få sparken om jag svarar dåligt eller om jag bedöms som dålig”, så lyder kanske en tillspetsning av de hot lärarna upplevt. Men också misstankarna om lindrigare negativa följder har varit många. På Virvatuli-möten i läro-anstalterna har jag efter bästa förmåga försökt skingra far-hågorna.

Utifrån den feedback jag samlat från mina utbildnings- möten vågar jag påstå att en kompetenskartläggning som respekterar de olika parterna ger stor behållning med tanke på lärarnas arbete. Många har upplevt att kollegiala samtal är det bästa som hänt på länge då det gäller ut-veckling av arbetet. I grupparbete har lärarna kunnat ut-byta tankar om såväl sitt eget som sina kollegers arbe-te. Ofta har lärarna också berömt hur fint gruppen arbetar kring de gemensamt uppställda målen.

Ur ledningsperspektiv erbjuder Virvatulis utvärderingsmo-dell många verktyg för en debatt om konstundervisningens framtid. Att genomföra en självutvärdering vid en läroan-stalt är ett stort jobb som ger oss riktligt med både kvanti-tativa och kvalitativa fakta som kan användas i lokala, na-tionella och varför inte också internationella sammanhang.

39

11. Anna-Elina Lavaste: Att leda läroanstalter i en föränderlig värld

Det enda säkra i dagens värld är förändring. Det är en nött sanning, men en sanning likafullt. Forskarna har talat om ett paradigmskifte under de två senaste decennierna. Den newtonska världen som byggde på beständighet, entydiga begrepp och klara administrativa strukturer har förbytts i en kvantvärld med ständig förändring, mångtydiga begrepp, sammansatta nätverk och allmän oförutsägbarhet. Den new-tonska världen följde klara regler och var styrbar, vår värld är komplex, kaotisk och osäker. Detta paradigmskifte återspeg-las i hela samhället, inklusive läroanstalter och deras ledning.

Utbildningsstyrelsens rapport Muuttuva oppilaitosjoh-taminen granskar hur inhemska doktorsavhandlingar från 2000-talet skildrar läroanstalternas ledarskap. Åsikterna om och förväntningarna på ledarskapet har ett samband med samhällsutvecklingen, och den samhälleliga brytningstiden ställer också nya krav på ledarskapet. Rektors ställning och arbetets karaktär har förändrats i grunden. I styrningen av utbildningen skedde på 1990-talet en övergång från norm- till informationsstyrning. Förändringen förutsätter nya struk-turer, nya rutiner och verksamhetskoncept och nya ledarmo-deller på alla nivåer i utbildningssystemet.

Ledningen av läroanstalter har enligt rapporten grundligt förändrats i två avseenden. För det första har rektors formel-la ställning och förväntningarna på ledningen av läroanstal-ter förändrats så att rektorsuppdraget har blivit en självstän-dig profession. För det andra bildar rektors arbete en avsevärt större och mer krävande helhet än tidigare. Ännu på 1980-ta-let var rektors viktigaste uppgift att övervaka att uppifrån giv-na regler och föreskrifter efterföljdes. Idag är administrativ kunskap bara en liten del av rektors kompetens; viktigare är mångsidig ledarkompetens. Förändringsledning, förmågan att möta pedagogiska utmaningar och ständig utveckling av lä-rarnas kompetens spelar en allt viktigare roll. Allt detta sam-manfattas i begreppet brett pedagogiskt ledarskap, med vil-ket rektors kärnuppgift beskrivs i den nyaste forskningen.

Läroanstalterna inom den grundläggande konstundervis-ningen har upplevt samma förändring som andra läroan-stalter. Inom musikläroanstalterna kan förändringens början dateras till 1995 då Utbildningsstyrelsen utfärdade de för-

sta läroplansgrunderna för musikinstitut. Förändringen be-seglades med lagen om grundläggande konstundervisning (1998/633) som förpliktar läroanstalterna att utarbeta lä-roplaner samt utvärdera och att kontinuerligt utveckla sin verksamhet. Samtidigt blev det också en viktig uppgift för konstläroanstalternas rektorer att leda dessa processer, dvs. att svara för ett brett pedagogiskt ledarskap.

Brett pedagogiskt ledarskap och delat ledarskapVesa Raasumaa tecknar i sin doktorsavhandling en bild av rektor inom den grundläggande undervisningen som en pe-dagogisk ledare med ett brett arbetsfält. Förutom planering och organisering av undervisningen svarar rektor för den kva-litativa utvecklingen av kompetensen och lärandet. I pedago-giskt ledarskap ingår således ledning av hela organisationens kompetens där lärandet, inte undervisningen, står i centrum. Brett pedagogiskt ledarskap sker så att rektor stöder lärarnas utveckling och styr läroanstaltens centrala utvecklingsproces-ser: läroplansarbete, utveckling av arbetskulturen, precisering av visionsmål och avtalande om strategier samt specificering av läroanstaltens grundläggande uppgift. Utvecklingsproces-serna hör till det breda pedagogiska ledarskapets praktiska verktyg. Organisationens lärande framträder i dess kultur som antingen främjar eller förhindrar lärande.

Utvecklingsprocesserna genomförs inte med traditionellt administrativt ledarskap eller ledarskap av management-typ, utan med delat ledarskap som är en förutsättning för ett brett pedagogiskt ledarskap. Enkelt uttryckt handlar delat ledarskap om att engagera hela personalen i beredningen och besluts-fattandet. Det skapar delaktighet, stödjer kollegialiteten och gör det möjligt att utnyttja organisationens hela potential. I och med att rektors arbete har blivit allt mer påfrestande krävs också sådana organisationsstrukturer som möjliggör delning av ledaransvaret. Vid större läroanstalter har en del av rektors uppgifter delegerats till prorektorerna eller ansvars-lärarna. Enligt Utbildningsstyrelsens rapport ska det delade ledarskapets modell följas i alla skolformer och i alla läroan-stalter oberoende av storlek.

40

41

Också en konstläroanstalt behöver ledarskapOavsett konstområde bygger en konstläroanstalts framgång på lärarnas konstnärliga och pedagogiska kompetens. Den kompetensen måste dock omges av strukturer via vilka den kanaliseras till effektiv verksamhet. Ingen organisation kan existera utan ledning, dvs. en hierarki för beslutsprocesserna samt delning av ansvar och makt. Det finländska systemet för grundläggande konstundervisning och dess framgång-ar har således byggts upp inte bara med lärarnas arbete, utan också med gott ledarskap. Likafullt har förvånansvärt lite uppmärksamhet ägnats dessa läroanstalters ledning och dess utveckling. Någon egentlig debatt kring frågan om konstläroanstalternas ledarskap förs inte och någon forsk-ning i frågan existerar inte. De allmänna lagbundenheterna för ledning och ledarskap är oberoende av vilket slags orga-nisation det är fråga om, och den kunskap som forskningen i läroanstalters ledarskap tagit fram är således tillämpbar på alla slags miljöer, däribland konstläroanstalter. Att leda en konstläroanstalt är dock förknippat med sådana särdrag som motiverar särskilda studier kring just den problematiken.

Särdrag i ledning av konstläroanstalterResultaten av konstläroanstalternas pedagogiska arbete manifesteras i elevernas konstnärliga kunnande inom kon-sert-, föreställnings- och utställningsverksamheten. I lärar-nas kompetens är den konstnärliga visionen, behärskningen av det egna konstområdet och de pedagogiska kunskaper-na sammanvävda, och analogt med det ingår det alltid ett konstnärligt element i ledningen av en konstläroanstalt. Det speciella i ledningen av en konstläroanstalt består just i kombinationen av konstnärlig och pedagogisk ledning, och såtillvida avviker den från alla annan läroanstaltsledning. Detta påverkar starkt kompetenskraven för en ledare av en konstläroanstalt och det bör också synas i utvärderingen av ledarskapet. Konstnärlig ledning är inte ett separat delområ-de inom ledarskap, utan den är invävd i alla centrala utveck-lingsprocesser. I konstläroanstalterna bildar den konstnärliga och den pedagogiska ledningen en helhet som just begrep-pet brett pedagogiskt ledarskap fångar utmärkt.

Synpunkter på utvärdering av konstläroanstalters ledarskapSkillnaderna mellan de enskilda konstläroanstalternas orga-nisation och ledningssystem är stora. Därför går det inte att tillämpa en färdig modell för hur ledarskapet ska utvärderas. Som grundval för utvärderingen behövs alltid en analys av läroanstaltens ledningssystem. Hur är administrationen orga-niserad, hur är makten och ansvaret fördelade, hur fungerar beslutsprocesserna, hur fungerar den pedagogiska ledning-en, vilka medverkar i ledningen och på vilket sätt – frågorna är legio. Att beskriva organisationen och ledningssystemet i den egna läroanstalten är inte bara en god utgångspunkt för utvärderingen utan även i sig en väsentlig del av själva ut-värderingen.

Man kan närma sig utvärderingen av läroanstaltens ledar-skap ur flera perspektiv. En god utgångspunkt är att hålla isär hur ledningssystemet fungerar, hur ledarskapet lyckats och själva ledarkompetensen. Först då man valt perspektiv är det möjligt att börja planera den konkreta utvärderingen och dryf-ta t.ex. i vilken utsträckning utvärderingspunkterna, kriterierna och verktygen i Virvatuli-modellens utvärderingsområde för ledarskap kan användas i den egna läroanstalten.

Bedömning av utvärderingsområdet för ledarskapVirvatuli-modellens utvärderingspunkter för ledarskapet sva-rar inte till alla delar mot de ovan beskrivna innehållen i le-darskap vid läroanstalter. Hela utvärderingsområdet är något odisponerat. I utvärderingspunkterna saknas t.ex. sådana centrala delområden inom ledarskap som utvärdering och utveckling, medan däremot trivsel på arbetsplatsen är en del av personalledningen, inte en egen utvärderingspunkt. Utvärderingskriterierna är delvis i fel lådor och administration (management) och ledarskap (leadership) har inte separe-rats från varandra. I konstläroanstalter bör det konstnärlig-pe-dagogiska ledarskapet lyftas fram som en central utvärde-ringspunkt. I det ingår såväl utveckling av lärarnas och den övriga personalens kompetens som delat ledarskap, vilka båda borde synas i kriterierna. Det borde också det konstnär-liga ledarskapet som löper genom allting som en röd tråd.

42

I rapporten om rektorernas arbetsbeskrivning och utbild-ning ingår en bilaga med Finlands rektorer rf:s översikt av rek-tors arbetsbeskrivning inom den allmänbildande utbildningen Där delas rektors uppgifter in i tre delområden: administra-tion, ledarskap och utveckling. Det administrativa delområdet inbegriper allmän administration, personaladministration och ekonomiadministration. Ledarskapets delområden är pedago-gisk ledning och personalledning samt läsordningar, strate-gisk planering av utvecklingsarbetet, utvärdering och informa-tionsverksamhet. Översikten är klart disponerad och kan med små justeringar användas också som en beskrivning av rek-tors arbetsuppgifter vid en konstläroanstalt. Utifrån den kunde utvärderingspunkterna i Virvatuli-modellens utvärderingsom-råde för ledarskap vara följande:

A Ledarskap Pedagogisk ledning Konstnärlig ledning PersonalledningB Administration Allmän administration Personaladministration Ekonomisk administrationC Utveckling Strategisk planering Utvärdering Kompetensutveckling Information

Utvärderingspunkterna kan disponeras och utvärderingskrite-rierna bearbetas på många sätt, det finns ingen entydig lös-ning som vore den enda rätta. Det viktigaste är att skapa sig en bild av hela ledningsfrågan inklusive dess centrala delom-råden i den egna läroanstalten. Det är också viktigt att min-nas att utvärderingens meningsfullhet inte står att finna i en perfekt strömlinjeformad process utan i det konkreta genom-förandet. Analys av den egna organisationen och dess praxis och kompetens, debatt kring dessa frågor, intern växelverkan på arbetsplatsen samt en vilja att utveckla och utvecklas till-sammans – däri består det bästa en självutvärdering kan ge. Det viktiga är inte att komma fram utan att resa tillsammans.

KÄLLORAlava, Jukka & Halttunen, Leena & Risku, Mika 2012. Muuttuva oppilaitosjohtaminen. Tilannekatsaus toukokuu 2012. Muistiot 2012:3, Opetushallitus. www.oph.fi/julkaisut.

Koivisto-Nieminen, Jaana & Holopainen Kaisa 2012. Virvatuli-modellen. Handbok i självutvärdering för läro-anstalter inom den grundläggande konstundervisningen. Förbundet för grundläggande konstundervisning TPO rf. www.artsedu.fi/fi/virvatuli/sjalvutvarderingsmodellen _virvatuli.

Utbildningsstyrelsen 2013. Rehtorin työnkuvan ja koulu- tuksen määrittämistä sekä kelpoisuusvaatimusten uudis-tamista valmistelevan työryhmän raportti. Muistiot 2013:16. www.oph.fi/julkaisut.

Raasumaa, Vesa 2010. Perusopetuksen rehtori opettajien osaamisen johtajana. Jyväskylän yliopisto. Jyväskylä University Printig House, Jyväskylä 2010.

43

44

INTERVJUER

Aalto Ritva, rektor, Taidekoulu EstradiAhokanto Salla, rektor, Keski-Vantaan MusiikkiopistoHautakangas Tanja, teaterpedagogisk instruktör,, Dickursby teater- och cirkusskolaHurri Tapio, rektor, Sibelius-opistoHyytiäinen Minna, rektor, Taito-käsityökoulu HelmiIsosaari Aija, rektor, Karleby bildkonstskola för barn och ungaKaislaranta Ulla, rektor, Oulun taidekouluKajander Minna, rektor, Pielisen Karjalan musiikkiopistoKallio Satu, planeringslärare, Lojo bildkonstskolaKiviruusu Kirsimarja, rektor, Valkeakosken musiikkiopistoKorpi Marja, prorektor, Esbo musikinstitutKöngäs Katja, rektor, Västra-Nylands dansinstitut Hurja PiruettiLavaste Anna-Elina, rektor, Kuopion konservatorioMalin Eeva-Kaisa, utbildningsplanerare, Palmgren-konservatoriet konservatorioPalokangas Minna, rektor, Kajaanin TanssiteatteriPoutanen Pia, rektor, Lahden TanssiopistoSorsa Irina, bildkonstlärare, Borgå konstskolaStolzmann Leena, rektor, Borgå konstskolaRantasuo Helena, rektor, Lapin MusiikkiopistoVälitalo Carita, rektor, Dickursby teater- och cirkusskolaIntervjuerna gjordes hösten 2013.

KÄLLOR

Koivisto-Nieminen Jaana, Holopainen Kaisa: Handbok i självutvärdering för läroanstalter inom den grundläggande konstundervisningen, 2011Taiteen perusopetuksen alueellinen saavutettavuus, 2012Aluehallintovirastojen peruspalvelujen arviointi, 2014

45

SKRIBENTER (s. 36–43)

JESSE ROUVINEN är en pianist-sångare-diversemusiker som studerade vid Esbo musikinstitut 2001–2012 och nu sedan 2012 studerar till magister vid Sibelius-Akademin.

KIRSIMARJA KIVIRUUSU är rektor vid Valkeakosken musiikkiopisto. Hon deltog inom musiksektionen i bered-ningen av Virvatuli-modellen och har 2012–2014 arbetat som utbildare då modellen lanserats i läroanstalterna för grundläggande konstundervisning.

ANNA-ELINA LAVASTE är rektor för Kuopio konservatorium sedan 1997. Hon deltog i beredningen av läro- plansgrunderna för den fördjupade lärokursen i musik 2002 samt i beredningen av Virvatuli-modellen som med-lem i musiksektionen. Lavaste studerar ledarskap vid Rektorsinstitutet vid Jyväskylä universitet. Kuopio konserva-torium genomförde en utvärdering av ledarskapet enligt Virvatuli-modellen 2013.

LEENA MARSIO är en forskare och producent som utexaminerats som musikmagister från avdelningen Arts management vid Sibelius-Akademin. Hon har arbetat i talrika olika uppgifter på kulturfältet både inom statsförvaltningen och i medborgarorganisationer. Hon har gjort utredningar för bl.a. undervisnings- och kulturministeriet, Europeiska kommissionen samt Helsingfors stad och Vanda stad.

46

47

Självutvärderingsmodellen VIRVATULI har utvecklats för skolor som ger grundläggande utbildning inom musik- och dansin-stitut, bildkonstskolor, handarbets-, arkitektur-,teater-, cirkus- och ordkonstskolor samt för medborgarinstitut. Utgående från Virvatulimodellen publicerades ”Handbok i självutvärdering för läroanstalter inom den grundläggande konstundervisningen” (Koivisto-Nieminen, Holopainen, 2011). Denna publikation behandlar självutvärderingsmodellens an-vändbarhet i praktiken samt tillämplighet efter de två första årens erfarenheter. Publikationen baserades på ett brett intervjumaterial och på case-exempel. Projektet har fått stöd av undervisnings- och kulturministeriet.

48