Publicerad med bidragfran

Bent Wallenbergs Stiftelsedr

Ldngmanska Kulturfonden

GLYFER OCH ARKEOLOGISKA RUM- EN VANBOK TILL JARL NORDBLADHGotarc Series A vol 3.

Red:Anders Gustafsson & Hakan Karlsson

© Respektive forfattare.ISBN 91-85952-21-4

Goteborg UniversityDepartment of ArchaeologyBox 200SE-405 30 Goteborg, Sweden

OmslagsbiUHallristning i Askum socken, Bohuslan (RAA 697). Foto: Vitlycke Museum.

English revisionNeil Tomkinson, all English-language papers and abstracts except from Chapman, S0rensen,Hedeager, Tilley, Andersson, Holtorf, Coles, Murray, Burstrom and Bradley. It shall be notedthat the editors have not followed the language revisor's proposals in every detail.

TryckNovum Grafiska AB, Goteborg 1999, 500 ex.

Rapsodi over hallbilder i Skaraborg- med impromptu for skalgropar och fotsulor

Peter Jankavs

Jankavs, P. 1999. Rapsodi over hallbilder i Skaraborg — med impromptu for skalgroparoch fotsulor. (On some rock-carvings in central Vdstergotland, with an impromptu overfootsoles and cupmarks). In: Gustafsson, A. & Karlsson, H. (eds), Glyfer och arkeologiskarum - en vanbok tilljarl Nordbladh. pp. 411-439.

The author makes a summary of what is so far known about the rock carvings inthe former county of Skaraborg (now part of the county of Va'stra Gotaland).Special attention is paid to the locations at Flyhov, Blomberg and the recentlydiscovered site at Boberg in Husaby, Kallby and Norra Kedum parishes respectively.These and other petroglyph sites in the region are the constituents of a project thatwas started in 1993 and is aimed at a thorough and modern documentation of therock carvings and the condition of the rock surfaces. Furthermore, some facts andsome ideas are presented about a special combination of petroglyphic signs, thefoot-soles and cup-marks, seen, for example, on the Godegarden site in Faglumparish and on some megalithic tombs, fore example, those at Slutarp in Kinnevedparish.

Peter Jankavs, Vdstergotlands Museum, Stadstradgarden Box 253, SE-532 23 Skara,Sweden.

Inledning

Pa hall finns hallbilder overallt. Betraktat pa kortare avstand, i storre forstoring,saknas de bade har och dar. Forekomsten av hallbilder, nationellt som inter-nationellt, ar alltsa till synes ojamn. Vissa omraden har manga, andra har inte simanga och en del trakter saknar hallbilderna nastan helt. Inom Sveriges granser arkannedomen om dessa olika spridningar val etablerad och har, i de fiesta fall, savarit atminstone det senaste hundratalet aren. Med Bohuslan i den forstakategorien, Skane/Blekinge, Ostergotland, Uppland, Dalsland, och delar avNorrland, Vastergotland och kanske nagot mer omrade i mellangruppen. Detmonster vi har av antal, tathet, men aven figurinnehall, ar en produkt av enmangd olika, mer eller mindre kanda faktorer. Utover att men helt enkelt gjordemer hallbilder i vissa omraden an i andra paverkas den nutida bilden av sadantsom olika bevaringsforhallanden och att grunt huggna ristningar forsvinner fortarean de djupa. Topografiska forhallanden styr ocksa fyndbilden. En kuperad bergs-terrang, i kombination med valet av foretradesvis lutande bildunderlag, sorterar,narmast med automatik, fram fyndplatserna. Den mer platta topografin, oftastbaserad pa sedimentara bergarter, erbjuder ett terra infinita, en horisontell vidd

411

Peter Jankavs

dar den ena flacka ytan inte skiljer sig fran den andra. Medan de lutandebergytorna inte sallan ar fria fran bilddoljande jordtacken ar dessa, i de ickekuperade omradena, oftast dolda av jord och torv.

I det foljande kommer att behandlas vissa fragor kring hallbilderna belagna iden region som tidigare kallades Skaraborgs Ian, och numer ar en del av detnyskapade lanet Vastra Gotaland.

Hallbilder i Skaraborg

Om spraket

Den fornlamningstyp som formellt, i inventeringssammanhang, kallas for hallrist-ning har genom tiden fact nya namn. Den ackumulerade floran av benamningarinnehaller ord som hallristning, hallbild, hallkonst, ristning, bergkonst m fl.Mangfalden grundar sig sannolikt dels pa en stravan efter klarhet och att varaexakt, att t ex battre kunna strukturera materialet kronologiskt, framstallnings-tekniskt, men en spraklig aspekt ar sannolikt ocksa gallande. Texten skallordmassigt hallas varierad utan for manga upprepningar. I denna uppsats harredan anvants flera olika ord for det som traditionellt kallas hallristning, skalet harar enbart sprakligt.

Indelning

Utifran bildinnehallet kan ristningarna inom regionen indelas i tre kategorier:1) De som bestir av fler an ett fatal figurtyper och som ar samlade inom en

avgransad yta. Bildinnehallet utgors av de traditionella figurerna som hor till densyd- och mellansvenska hallristningstypen. Typen brukar allmant kallas for figur-ristning. Inom omradet fmns fyra sadana lokaler — Flyhov, Blomberg, Odensvikoch Boberg. Kategorien forekommer som en till synes fristaende typ, utan direktfysisk koppling till andra fornlamningar.

2) Lokaler som endast innehaller skalgropar, i en del fall tillsammans medinhuggna ra'nnor eller linjer. Typen ar den i sarklass rikaste och har en markanttyngdpunkt i den sydostra delen av Skaraborg. Kvantitativt Finns inte nagonsardeles framtradande knytning till nagon speciell fornlamningstyp, men nar enkombination med annan fornlamning forekommer ar megalitgravar den vanligastepartnern.

3) Den tredje typen bestir av kombinationen skalgropar - fotsulor. Fore-kommer tillsammans med andra fornlamningar och da uteslutande pa megalit-gravar; merparten Finns dock utan knytning till annan fornlamning. Den storstalokalen ar pa Godegardens agor i Faglums socken.

I det foljande kommer materialet att behandlas efter denna indelning ochordningsfoljd.

412

Rapsodi over bdllbllder i Skaraborg

TROLLHATTAN

Fig 1. VastraGotalands Idn mednagra av de i textenomndmnda rist-ningslokalerna. Dentidigare gransenmellan Skaraborgsoch Alvsborgs Idnutsatt.

OTTERSTAD* ODENSVIK'

.BLOMBERG

DAGSNAS'

GODEGARDEN

»EKORNAVALLEN

.SLUTARP

Flyhov

Historik

Den forsta platsen med ett mer omfangsrikt och varierat bestand av hallbilderupptacktes i slutet av juli 1889 pa kyrkvarden Johannes Johanssons jord pa LillaFlyhov i Husaby socken.

Omradet ligger 1.5 km nordost om Husaby kyrka pa Kinnekulles nedresydostsluttning. Det horisontella, isslipade sandstensgolvet var vid denna tid helttackt med jord och torv och anvandes som betesmark. Fyndet var helt slumpartatoch gjordes av nagra vallpojkar som vid lek rev upp grastorvor vilka tackte enbergyta med ristningar. Via prastsonen Julian Olbers som underrattats avskollararen i byn nadde nyheten om fyndet, tva veckor senare, Riksantikvarien

413

Peter Jankavs

Hans Hildebrand. Darmed hade den antikvariska hanteringen kommit igang, enprocess som fortfarande pagar. Den tidigaste fackmassiga dokumentationen avhallbilderna gjordes 1891 av Emil Ekhoff i form av avklappningar (pa "run-papper" inkopt i Kristiania) samt avritningar av dessa.

Fig 2. Foto av Emil Ekhoffs avklappning av "Yxguden ". Materialet har ej gatt att aterflnnapa A TA, Rad. Foto: A TA.

Vid denna tid hade en handfull ytor frilagts pa berget (Ekhoff 1891-93). Efterdenna forsta dokumentation av Flyhov kom platsen att agnas intresse franarkeologiskt hall mer eller mindre regelbundet varvid nya ristningsfalt, figurer ochkompletterande detaljer upptacktes (Schnittger 1911; Kjellen 1930; Odencrants1932; Wideen 1956).

Som narmast ett kuriosum far ocksa namnas de avgjutningar som utfordes aven kontinental arkeologisk expedition 1937. Om avgjutningarnas ode finnsmotsagande uppgifter, enligt vissa kallor skall de ha forstorts under andravarldskriget, andra anfor dock att de fortfarande skall existera.

En omfattande undersokning utfordes pa lokalen av Sven Axel Hallbackunder sommaren 1969 (Hallback 1970). De dittills kanda ytorna med ha'llbilderlag pa en lang linje och utefter en klev i berget (kanten pa den narmasthorisontella sandstensytan). Bart berg fanns endast dar hallrismingar var huggna,eller i direkt anslutning till dessa omraden, resten var jordtackt, overtorvat och

414

Rapsodi over hdllbilder i Skaraborg

anvant som betesmark. Malet med Hallbacks undersokning var att avtackasystematiskt utplacerade provytor ner till berggrunden och avsoka dessa efterhallristningar och att i det tackande jordskiktet soka eftet indikationer pamansklig aktivitet, heist sadan som tids- och funktionsmassigt kunde knytas tillristningarna. Undersokningens resultat sammanfattas lakoniskt av Hallback:"Nagra spar efter t ex byggnadsrester eller dyl. fran forhistorisk tid kunde ickeiakttagas. Ett antal nya ristningsdetaljer kunde registreras, dock relativt fa: etttjugotal alvkvarnar och nagra andra ristningar, sasom bl a tva hjul." (Hallback &Hjohlman 1975-76).

Senare arbeten

De mest detaljerade och kompletta arbetena, avseende dokumentation av bild-innehallet och dess rumsliga relationer, har gjorts under 1980- och 90-talen(Burenhult 1973; 1980; Janson & Janson 1983; Jankavs 1995-96). I sambandmed den senaste dokumentationen, som utforts fran 1993 och som fortfarandepagar, har iakttagelser gjorts avseende figurinnehall, huggningsteknik, skador m msom dels ar helt nya eller som noterats tidigare men inte blivit publicerade.

Den dokumentation som gjordes av Flyhov i anslutning till upptackten(Ekhoff 1891-93) ar, av naturliga skal, knapp och ofullstandig. Forst fran 1960-talet finns en kartering som ger en oversiktligt bild av platsens utstrackning ochtopografi samt laget for de olika bildforekomsterna (ATA, Raa), men har saknas aandra sidan dokumentation av sjalva ristningarna och deras speciflka placering pahallen. Vid Riksantikvarieambetets revidering 1984 av fornminnesinventeringen iSkaraborgs Ian anvandes slapljus vid besiktningen av Flyhov, varvid en del nyafigurer upptacktes. I Burenhults The rock carvings of Gotaland 2 Finns for forstagangen publicerat en oversiktsplan med ristningsytor och figurinnehall (Burenhult1973).

Den nu pagaende dokumentation har syftet att, med de aldre arbetena somunderlag och avgransande referens, genom nagra olika metoder beskriva i huvud-sak innehall och tillstand, sa utforligt som mojligt samt att skapa ett original-material for arkivering. De metoder som anvands ar de traditionella, bl a frottagepa papper, kalkering pa genomskinlig plast, nedskalning fran skaki 1:1 tillhanterbart format for publikationsa'ndamal samt nattfotografering i slapljus.Ristningarnas och bergets fysiska tillstand har dels kontrollerats genom geologiskbesiktning (Magnusson 1996) men gors ocksa fortlopande pa tva provytor genommikrokartering via lasermatning (Swantesson 1992).

Under arbetets gang har framkommit foreteelser i och kring Flyhovsristningensom inte ar direkta resultat av ursprungligen formulerade malsattningar. Snararehar de vuxit fram och blivit konkreta i den process som pagar vid arkivsokning,regelbundna aterbesok av ristningslokalen i skiftande vaderlek och olikaIjusforhallanden, och genom den "narkontakt", pa narmast makroniva, somuppstar nar hela ristningen rengjorts nagra ganger och imalats annu fler inomloppet av nagra ar.

415

Peter Jankavs

Bevarande

Inledningsvis namndes Julian Olbers, den person som 1889 meddeladeriksantikvarien om fyndet av ristningarna. I augusti samma ar besvarade Olbers ettbrev fran Emil Ekhoff. I brevet berors en del fragor om bl a fyndomstandighet-erna, men framfor allt uttrycker forfattaren sin oro over bevarande och skydd avhallbilderna. Vissa av farhagorna och iakttagelserna kan tyckas rent moderna:

Aterstar endast fragan om, huru ristningarna skulle kunna skyddas foratmosfarens inflytande. Harvidlag star jag alldeles radios, och det ar mig nastanomojligt, att inse hvad som kan goras. Den storsta faran, som sten af detta slagloper [sandsten, forf. anm.], ar att den vittrar, nar frosten forvandlat vattnet,som insupits i porerna, till is, men detta har sannolikt skett lika mycket, dagrastorfven lag ofver, som det kommer att ske nu. Torfven var ej tjockare anhogst en half fot, och kalen tranger om vintern ned mer an en aln i jorden.Nagra delar af ristningarne hafva - sasom jag sedermera fatt hora - legal mycketlange i dagen och observerats af nagra torpare, hvilka dock ej ansett dem vara panagot salt "besunnerlia", och dessa delar aro inte mer vittrade an de, som kanskei arhundraden varit betackta af torf. Jag tror derfor icke att nagot harvid lag aratt gbra. Man kunde ju visserligen ta'nka pa att skydda dem genom nagotbradtak mot regn, ... (Ur brev fran J. E. Olbers till Fil. Doktor E. Ekhoff,Stockholm. Daterat Husaby, Kallangen d. 26.8.89. ATA, Raa).

Efter nagra ar, nar fyndets forhistoriska autenticitet var bekra'ftad och dessbetydelse etablerad, sjunker dock oron for forstorelse undan.

Till skillnad fran flertalet av Sveriges hallristningar ar figurerna pa Flyhovhuggna i sandsten. Denna sedimentara bergart har inte utsatts for veckningar ellerstjalpande geologiska rorelser i centrala Vastergotland och bildar da'rfor hori-sontellt liggande plan. Materialet utgors av kambrisk sandsten, lingulidsandsten,och ar synnerligen kvartsrikt — upptill 97% enligt Beskrivningen till kartbladetLidkoping (Westergard 1943). Mineralkornen i bergarten ar i sig harda ochmotstandskraftiga mot kemisk vittring vilket kan vara forklaringen till att Flyhovsristningar fortfarande till stor del ar valbevarade.

Fig 3- En avfotsulorna fa Fait VI. Markenefterprickhuggning och glacialytan medisrdfflor ar mycket val bevarade. Foto: UlfNordh, Vastergotlands museum.

416

Rapsodi over hdllbilder i Skaraborg

Bindemedlet i stenen daremot, vilket bestir av kalcic, ar lattvittrat. Dennakombination av starkt-svagt gor ytan vittringsbenagen, de sma mineralkornen gordaremot att varje enskilt led i processen far mycket sma effekter. Hur utsatt ochhittills paverkad ristningen ar av solljus, luft, blast, regn, temperaturvaxlingar,bevaxning och fottramp och med vilken hastighet denna process pagar ar dockfortfarande ovisst, dels da de naturvetenskapliga studierna just ar paborjade ochinte minst pa grund av att tidigare erfarenheter fran andra forekomster avhallristningar pa sandsten ar for fa.

De mest patagliga skadorna bestir av uppsprickning av hallen efter horisontal-plan (sedimentplan) och vertikalplan med foljden att mer eller mindre storapartier, med som utan ristningar, bokstavligt talat, gar att lyfta loss. Den s ksandstensvittringen, dar tunna skikt av ytlagret spjalkar av, har daremot litenforekomst pa Flyhov, till skillnad fran Blombergslokalen (se nedan), a'ven dennapa lingulidsandsten, dar denna ryp av skada ar den vanligaste och direkt hotarhallristningens existens (Magnusson 1996b).

Med avseende pa vittringsgrad kan figurerna pa Flyhov indelas i tre grovagrupper: 1) Lag, narmast obefintlig vittring - skarpa kanter, 2) vittrade - rundadekanter men fullt skonjbara for ogat och 3) hog vittring - synliga endast i slapljus.

En mangd olika faktorer kan ha inverkat pa formningen av det nuvarandetillstandet pa enskilda figurer, t ex skiftande egenskaper i bergunderlaget, olikahuggningsteknik, och -djup, olika tillkomsttid och olika typer och forekomst avtackande skydd mot nedbrytning. Olbers namner ovan att vissa av figurerna legatutan tackande lager, redan innan ristningen kom till antikvarisk kannedom, ochatt dessa inte a'r mer vittrade an de nyligen framgravda. Tyvarr pekas de forra inteut, och en nutida jamforelse med de senare kan darmed inte goras. Dock finns detfigurer, inom en och samma begransade yta, som uppvisar exempel pa alia trevittringskategorierna namnda ovan. Hallen som asyftas ar den nordligaste paFlyhov och den som uppmarksammades senast (Kjellen 1930; Odencrants 1932).De centralt liggande figurerna, som ocksa utgor merparten, ar djupa, skarpkantadeoch nagra uppvisar prickhuggningsmarken efter slagverktyget. Mellanliggande,obearbetade partier av sandstenen har en val bevarad glacialyta med slatpoleradtopp och israfflor. Partierna pa omse sidor om det centrala saknar glacialytan ochisrafflorna ar utsuddade, eller ocksa saknas de belt och de inhuggna figurerna fallerunder kategori 2) eller 3) ovan, det vill saga har avrundad kontur, eller ar sinedvittrade att de endast kan ses i slapljus. Ett tydligt exempel pi den varieradevittringsgrad som forekommer utgor de tvi, till formen narmast identiska,manniskoliknande gestalterna.

417

Peter Jankavs

Fig 4, Tvd mansfigurerpa Fait VI, Denhogra har tyeUiga huggningskanter, medanpa den vdnstra dr dessa kraftigt avrunda.de.Den vdnstra figuren har troligen legatof fen under lang tid. Foto: UlfNordh,Vastergotlands museum.

Skillnaden i bevaringstillstind framstar som sarskilt tydlig da figurerna ligger panagra cm avstand fran varandra.

Man far anta act de tre olika bevaringsvarianterna far ses som urveckladeparallellt med det obearbetade bergets forandring, med andra ord att alia figurernaursprungligen haft samma huggningsdjup och randprofil. Detta skulle alltsainnebara att de olika delarna av detta ristningsfalt legat oppna, och exponerade fornedbrytning, under mycket olika tidslangder. Nar dessa olika skeden avovertackning skett, om den ar naturlig eller astadkommen av manniska, och i detsenate fallet av vilken anledning, ar omojligt att klargora. Denna iakttagelse avmer eller mindre olika slitage av de huggna figurerna har kunnat goras pa aliaytorna pa Flyhov.

En for denna trakt tidigare ej diskuterad, och an mindre undersokt, paverkanpa stenmaterial ar den som astadkoms av luftfororeningar. Jamfort med Vast-kusten torde centrala Vastergotland, genom storre avstand fran kontinenten ochBrittiska oarna, inte vara lika utsatt for t ex surt regn, likasa ar kvavenedfallet lagrei dessa, fran storstadstrafik mer avlagsna omraden.

Det har daremot under lang tid forekommit industriella verksamheter inomregionen vilka haft negativa effekter pa miljon. Har asyftas kalkbranningen forproduktion av murkalk mm, en hantering som gar att belagga genom skriftligtmaterial fran 1700-talets mitt och fram till vara dagar. Branningen gjordes i s kfaltugnar, uppmurade av alunskiffer och kalksten. Fram till sekelskiftet 17/1800eldades med ved darefter anvandes alunskiffer som bransle. Denna produktion avkalk bedrevs bade i liten och i stor, industrialiserad skala. Den senare variantenupphorde under slutet av 1970-talet och borjan av 1980-talet och ersattes medhelt slutna processer i specialfabriker. Produktionen var under vissa perioderbetydande, framfor allt inom Falbygden. Har tillverkades 1930 drygt 50% avarsbehovet av kalk i Sverige.

Vid forbranning av alunskiffer bildas rokgaser som bl a innehaller svavel-

418

Rapsodi iiver hdllbilder i Skaraborg

foreningar (mund uppg Lars-Erik Lindkvist, SPF/Boras). Denna rok ar omskrivenredan under den tidiga perioden i hanteringen som besvarande och halsovadligoch sa omfattande att den vid branningssasongen praglade hela bygden.

Luftfororeningarna har alltsa varit omfattande och de har skapat nedfall medlaga pH-varden. Sandstenen bestar huvudsakligen av kvarts och bindemedletkalcit; det senare ingar latt i forening med svavelsyra under nedbrytning. Det aralltsa full mojligt att den vittring som fmns pa delar av ristningarna (och andrasandstensytor) till stor del skett under en sen, kort men intensiv periodsammanfallande med de tva senaste arhundradena. De jordtackta ytorna harundgatt nedbrytningen, a'ven om det skyddande lagret varit tamligen tunt, ned tillen dm. Jordkappan ar till stor del en lokal errosionsprodukt och innehaller darforsa mycket kalcit att en tillracklig buffring mot svavelforeningarna funnits.

Grupperingar och bilder

Flyhovs hallristningsomrade bestar av ett flertal grupper av figurer med mellan-liggande rena bergytor. Totalt fmns sex ytor vilka tillsammans innehallermerparten av alia figurerna.

Fig 5. Plan over hallristningsomradet vid Flyhov. De stora ristningsfdlten I- VI ar markerade.

Uppdelningen i dessa fait framstar som mycket markant, vilket bekraftas av att aliahittills gjorda eftersokningar av ytterligare behuggning pa de flacka sandstens-hallarna varit sa gott som resultatlosa. Det gemensamma for fallen ar att de liggeralldeles vid den s k "kleven". Denna rand av sandstensskiktet har en narmast rakutstrackning, fran sydvast mot nordost, vilket ytterligare forstarker intrycket av attristningsfalten ar "ordnade" i linje, eller ligger i serie. Utover dessa ytor fmns enhandfull omraden med nagra fatal skalgropar i varje.

En jamforelse mellan ytorna stracker sig har endast till en oversiktlig genom-gang. Storleksmassigt ar ytorna lika. Antalet figurer per yta varierar nagot, fran ettdrygt tiotal, till ca trettio; skalgropar och figurer, vilka inte kunnat identifieras atttillhora nagon av de traditionella figurkategorierna, oraknade. Det sarskiljande,ytorna emellan, ar i huvudsak foljande:

419

Peter Jankavs

• Figurfa'ltets kombination med geologiska formationer.• Figurfaltets form och figurernas orientering.• Figurernas utformning och kombinationer.• Unika figurer och deras attribut.• Figurfaltets kombination med geologiska formationer.

Vid ristningarnas anbringande pa underlaget har sannolikt forekomsten avglacialyta varit avgorande. Endast en figur, en skilgrop, a'r huggen i en yta dartoppskiktet saknas genom att det spjalkats loss i en "jatte"exfoliation. Tre avgrupperna a'r gjorda pa sten vilken fortfarande har en mycket tydlig isslipad yta.De ovriga har troligen haft sadan men da ytorna legat oppna lange har glacialytanvittrat bort. Antagandet starks av att alia ristningar i dessa omraden ocksi ar hartvittrade.

En sarskiljande egenskap a'r dock de s k "sliprannorna", eller tragen som fore-kommer i direkt anslutning till tre av rismingsfalten. Pa den tidigaste uppta'cktaytan, den med "yxmannen", ligger de sex avlanga, parabelformade, tragen pa radmed ristningarna placerade i en langstrackt samling utefter ena sidan. Nastkom-mande grupp, mot norr, ar uppdelad i tva halvor genom tva pa rad liggande trig.Ett mindre sidant ligger dessutom i respektive ristningshalva. Ett ytterligare, ochsista trig fmns i ytterkanten av den nast nordligaste ristningsgruppen.

Ristningarna fordelar sig da'rmed pa tva grupper, en med och en utan halltrig,ett forhallande som tycks vara ursprungligen medvetet valt di trig utan ristningarforekommer pi flertal stallen i narheten. Tragen har tveklost noterats av demanniskor som huggit ristningarna och det ar troligt att platsen valts just for fore-komsten av dessa geologiska former. Man har vidare "aktat" dessa "slipra'nnor"; iendast sex fall har hallbilder huggits i ett trig - en antropomorf figur, treskalgropar samt tva cirkelkors.

Denna bildning har uppma'rksammats allt sedan uppta'ckten av hallristning-arna 1889. Ekhoff beskrev dem som "... ra'nnformiga fordjupningar, afven dessatroligen inslipade af glacialtidens ismassor." (Ekhoff 1891-93:103). Efterfoljandeasikter, oftast mindre val grundade och uttalade av bide arkeologer och icke-arkeologer, har foretra'desvis ansett dessa bildningar vara manniskoverk. Frangeologiskt hill ses tragen, enhalligt, som glaciala bildningar formade under isen, avvatten under stort tryck. Tragens morfologi (med stot- och lasida) och forekomst-en av israfflor i dem ar nigra av de geologiska argumenten for att de ar natur-bildningar (Nordell 1994:5ff).

Konklusion: Tva av hallristningsfalten urskiljer sig frin de ovriga genom att dear anbragta pi stenytor med speciella glaciala bildningar.

Figurfdltens form och figurernas orientering

Ovan har redan berorts formen hos faltet med yxmannen, vilket fatt sin utstra'cktaskepnad genom anpassning av bilddispositionen till stenkant och glaciala halltrig.De ovriga ytornas bilder daremot ligger i svarmar dar bredden i stort har samma

420

Rapsodi over hallbilder i Skaraborg

matt som langden.Alia objekt, alia fysiska foreteelser som kan betraktas har en riktning fran

vilken de foretradesvis skall iakttas, oavsett detas stotlek och form. En antropo-morf figur ses heist, av oss atminstone, vand med fotterna nerat och huvudet upp,alltsa sa som vi ser de fiesta manniskorna i var omgivning. Samma betraktelse-vinkel foredras formodligen aven for andra avbildade levande vasen, som de olikavarianter av fyrfota djur vilka forekommer pa ristningarna. Hos dessa tillkommerofta en ytterligare riktning, den som visar en vandning at hoger-vanster; huvudetat hoger, svansen at vanster. Aven anatomiska delar av manniskoavbildningar harriktningar, vilka i vart medvetande upplevs olika. Fotsuletecknen, oavsett typ, harmestadels en identifierbar ta- och halanda, detta gor att tecknet kan upplevas somva'nt fran eller mot, med tarna vanda fran respektive mot betraktaren. Fotsulansriktning speglar hela den antropomorfa figurens stallning relativt betraktaren: "Jagser nagon i ryggen" eller "jag ser nagon i ogonen".

Att uppfatta en riktning eller vandning, vilken foredras fore en annan, bestamsaven pa andra satt av kontext. En trapetskonstnar, hangande med huvudet neratunder ett cirkustak upplevs som naturlig, bade genom kontexten (cirkus) och denspanningsskapande effekten vilken man forutsatter skall finnas i en sadan upp-visning. Ibland tas sammanhanget for givet, t ex da man anvander beteckningenvoltigor for alia hallfigurer med kraftigt bakatbojd rygg, aven om det kontextuelltnodvandiga djuret eller skeppet, over vilket manniskan tar spranget, saknas.

Till och med en ensam, rund skalgrop kan tillskrivas en riktning genom kon-texten norrpil pa dokumentationen (Nordbladh & Rosvall 1971:57).

256b ASKEKARR

Fig 6. En norrpilger kontext. Enensam, rund skalgrop far ddrmed enriktning (Nordbladh & Rosvall1971:57, fig 256b).

421

Peter Jankavs

Dessa forestallningar om ratt och fel, normalt och onormalt avseende hurfigurer ar vanda, i sig, eller i relation till andra, bottnar i konventioner. Oavsett avvilken dignitet dessa ar, de ma vara globala eller geografiskt/kulturellt meravgransade, tidsbundna eller tidlosa, si utgor de grunden till vara forsok attbeskriva och i na'sta steg att tolka ristningarna, t ex att la'sa in scener och berattelsereller itergivningar av handelser.

Vissa av figurerna pa Flyhov ar antingen av sadan typ att en "lasriktning" kanfaststallas, som t ex for djur, manniska, fotsula och skepp, eller ar de av sadan formatt en lagesriktning kan avlasas, som t ex for cirkelkorsens linjer. Redan enoversiktlig genomging av alia ristningsytorna ger vid handen att ett fatalriktningar, relaterade till kompassriktningarna, ar forharskande. Ett knappthundratal av de figurer som ar uppbyggda av minst en utstrackt, mer eller mindrerat linje har denna orienterad parallellt med nordsydlig riktning. Arrangemangetger ett intryck av en ordnad struktur dar de huggna figurerna placerats pa dettasatt for att passa in i en, for oss dold mening. Detta kan vara fallet, men det fmnsen enklare och betydligt mer trivial forklaring. Innan nagra hallbilder var gjordapa sandstenen fanns en horisontell, slat, pa manga stallen blankpolerad yta. I dettaunderlag fanns pa de fiesta stallen israfflor, upp till centimeterbreda och medtydligt markerade konturer. Rafflorna har rva riktningar, N16° O och N5° V (desenare ar fran en yngre del i isens rorelsehistoria). Figurernas riktningar samman-faller med de yngre rafflornas dragning och ar ofta huggna, med nagon eller nagraav sina linjer i en israffla. Effekten av denna bilddisposition ar en ordnad, regel-bunden struktur, ett kant fenomen fran de fiesta ristningsomraden, men paFlyhov ytterligt markant genom att isens spar ar sa rikliga och si va'l bevarade.

Detta resonemang ar mest overtygande vad avser figurer med tunnare linjer isin uppbyggnad, som t ex de korsade strecken i cirkelkorsen, skeppens kollinjeroch bemanningsstreck. For figurer med storre yta, vilken ar helt uthuggen, som tex fotsulor och manniskofigurer, ar inte denna kongruens lika uppenbar da ytanoftast ar betydligt storre an israfflan. Rafflorna kan i dessa fall anvants som "hja'lp-linjer", men dessa figurers orientering kan ocksi ha bestamts av figurkontexten(las: de tunnlinjiga figurerna) vilket gor fragan betydligt mer intressant.

Konklusion: De fiesta tecken som forekommer pa Flyhov ar sadana att de, vartoch ett, har en riktning som kan noteras som ratt/fel, konform/awikande irelation till bildkontext och hallstruktur. De fiesta ar dock uppblandade med ickeriktade figurer kanske beroende pa att har fmns sadana vilka inte gar att identifierasom tillhorande nagon av de forekommande typerna och darmed svara atttillskriva en speciell orientering. I synnerhet det ytmassigt storsta faltet (fait III) aren god exponent for ett sadant bildinnehall. Men aven pa andra fait, dar det fmnsen dominerande andel av identifierbara bilder, forekommer, fran huvudriktning-arna awikande orienteringar. Endast ett fait, det nordligaste, kan betecknas somgenomgaende strukturerat efter rva riktningar med endast nagon enstaka figursom awiker fran dessa.

422

Rapsodi over hcillbilder i Skaraborg

O O

Fig 7. Ristningsfiilt VI med flertalet figurer orienterade efter en riktning. Linjer, vilka ocksdsammanfaller med isrdfflornas riktning, bar dragits genom dessa figurer. Ytan nagot beskuren.

Figurernas utformning och kombinationer

De sex fallens figurinnehall ar inte enhedigt, vare sig med avseende pa hur deolika figurtyperna ar formade, eller hur dessa ar kombinerade med varandra. Enoversiktlig genomgang ger foljande:

Fait IV domineras helt av skalgropar av vilka merparten ar samlade i raderbildande en rektangel. Endast tva andra figurer forekommer, tva cirkelkors, avvilka det ena ar fragmentariskt.

Pa de ovriga fern fallen finns, utover skalgropar, alia de vanligaste ristnings-figurerna: Antropomorfer, fotsulor, djur, skepp, cirkelkors samt former vilka integar att identifiera till typ. De fem fallen skiljer sig dock fran varandra:

Tva av falten (fait II och fait V) har kombinationen skepp och cirkelkors somdominerande figurtyp.

Aterstaende fait (fait I, III och VI) har alia ovan na'mnda figurtyper, utan attnagon enskild figur dominerar. Men aven dessa tre ytor gar att skilja fran varandragenom att skeppen och fotsulorna ar utformade pa olika satt, eller i olika stilar ochkonsekvent hallna sa, var och en inom sin yta.

423

Peter Jankavs

C)

8. Fotsulor och skepp, i treolika "stilar", fran respektivea) fait I, b) fait III och c) faitVI.

Fait III slutligen framstar som belt awikande fran alia ovriga genom att, i stort settalia figurer ar omhuggna, tillfogade diverse utskott och bihang same samman-fogade med varandra genom hophuggningar. I detta virrvarr av linjer, bagar ochoregelbundna fait gar dock att urskilja ursprungliga former av t ex skepp,cirkelkors och manniskofigurer.

Unika figurer och deras attribut

Med termen attribut avses bar detaljer bos enskilda figurtyper. Dessa attribut kan utgorakonstruktionsdelar, redskap eller andra element vilka ger den huggna flguren en speciellkaraktar.

Den forsta figur som upptacktes 1889 var antropomorfen med den over-dimensionerade yxan i vanstra handen. Yxan ar sannolikt den enda form som geren grund for datering av atminstone denna del av ristningen. Tidsstallningen bor,utifran konventionell typologi, vara runt mitten av bronsaldern. Alldeles intilldenna figur finns ytterligare en manniska, vand at motsatt hall och forsedd medsvard. Fran huvudet gar en nedatriktad, kort linje inhuggen. Jamfort med bilderav detta slag, fran andra hallristningsomraden, kan denna identifieras som enkvinnogestalt. Det mindre vanliga i detta fall ar att hon ar svardbarare.

Fig 9. Kvinna med armen bojd bakdt och fattande ettward, fait I.

424

Rapsodi over hdllbilder i Skaraborg

Av Flyhovs totalt atta identifierbara manniskobilder, om man bortser fran be-manningsstrecken pa skeppen, bar tre huvuden vilka ar vanda i profil och tycksvara forsedda med fagelmasker och med armarna ut fran sidorna och nedatbojda iarmbagsleden. Utformning av huvudet ar kand fran flera andra ristningsomraden,bl a Finns de pa de huggna kisthallarna i Kiviksgraven.

Fern djurfigurer har hittills upptackts pa ristningen, av vilka rva ar ormar, denena antingen, beroende pa fran vilket hall figuren betraktas, behornad eller medgapande kaft. Ovriga tre ar hast- och hjortliknande djur. Tva av dem star i parvanda mot varandra, det ena forsett med ett foremal pa huvudet utformat som enskalgrop paminnande om djuret fran Balken i Tanums socken, Bohuslan.

Fig 10. Parbdstarpdfdlt VI.

Konklusion: Den ovan gjorda genomgangen av olika aspekter/sidor avristningarna vid Flyhov visar att de sex olika fallen uppvisar patagliga skillnadersinsemellan. Dessa olikheter gar att forklara som resultatet av en eller flerainverkande faktorer: Skillnad i tillkomsttid / skillnad i huggningsteknik / skillnad ifunktion / skillnad i "operator" eller huggare.

Detta sa'tt att behandla hallristningen, att soka skillnader, ar egentligenmarkligt. Lika tankbart eller fornuftigt vore att soka likheter och darmed, trotsuppenbara diskrepanser forsoka visa att hela ristningen har samma tillkomsttid/samma huggningsteknik/ samma funktion/ samma "operator" eller huggare. Ettforsvar for att primart fastlagga skillnaderna och inte likheterna ar att de t o m vidett hastigt betraktande framstar som uppenbara och det forhallande: som forstskapar en reaktion.

Blomberg

Historik

1901 var Emil Ekhoff ater pa besok i Vastergotland, denna gang for att inspektera

425

Peter Jankavs

restaureringen av Husaby kyrka. Vid en rundresa upptackte han hallbilder panagra vagrata sandstenshallar pa Kinnekulles vastsluttning, alldeles vid va'gen nertill Blombergs jarnvagsstation och hamn. Hart regn och ova'der hindrade honomfran att gora avritningar och Ekhoff maste lamna Vastergotland utan nagondokumentation av den nyfunna ristningen.

Ma'rta Lejonhufvud, en av Sveriges forsta kvinnliga arkeologer, befann sig1907 pa Kinnekulle och var av Ekhoff ombedd att avbilda Blombergsristningen.Efter avtorvning och skurning av hallen kunde hon dokumentera ett tiotal figurergenom avklappning. Bland de avbildade flgurerna fmns en som hor till de mindrevanliga i Vastergotland, ett skepp med tre manniskoliknande figurer av vilka denena bar en behornad hja'lm. En av gestalterna har vid sin sida en djurfigur, sanno-likt hallen i ett rep eller torn.

Fig 11. Sldpljusfoto av skepp med tre antropomorfa figurer och ett djur. En israffla harbearbetats och utgor vdnstra halvan av skeppets kollinje. Foto: Hans-Goran Johnson,Falbygdens museum.

Lejonhuvud papekar for ovrigt att Blombergshallen skiljer sig fran Flyhov genomatt skeppsbilderna ar de helt dominerande pa den forra (Lejonhufvud 1908:89).

Till skillnad fran ristningen pi Flyhov har den vid Blomberg inte kommit attsenate bli omskriven och dokumenterad i samma omfattning. Dokumentationen,utover Lejonhufvuds, bestir av beskrivningar av Sahlstrom 1919 och 1922 (ATA,Raa), foto av Odencrants 1930 (ATA, Raa), och en skissartad plan som gjorts vidfornminnesinventeringen 1960. I The rock carvings of Gotaland (Burenhult1973:92f) redovisas tva planritningar av delar av ristningen (felaktigt placerad i

426

Rapsodi over hdllbilder i Skaraborg

Husaby socken).En fotodokumentation fran mitten av 1960-talet utfordes av Pehr Hasselrot i

och for boken Hdllristningar (Hasselrot & Ohlmarks 1966). Hasselrots foto-grafiska bilder ingick i ett storre experimentellt arbete, paborjat 1964, och medsyftet att fa fram goda metoder for morkerfotografering i slapljusbelysning. AttBlombergsristningen blev dokumenterad i detta sammanhang far mer ses somfoljden av den tillfallighet att Hasselrot hyrde rum i det ristningen narmastliggande huset under den tid han egentligen dokumenterade Flyhovsristningen.Ohlmarks text till de tva nattfotografierna fran Blomberg antyder att han intebesokt platsen sjalv, utan troligen enbart sett bilderna och utifran dessa identifieratolika figurer.

Senare arbeten

Nar det senaste dokumentationsarbetet paborjades 1996 hade omradet vuxit igensa att endast en yta om ca 3 x 5 m var synlig av sandstenshallarna. Berget var forovrigt flackvis overmossat och tackt av lavar. En handfull ristningsfigurer, dedjupast huggna, kunde iakttagas och i dessa patraffades rester efter den imalningsom utfordes under tidigt 1960-tal.

Da ingen planritning hade upprattats tidigare over hela ytan var de enskildafigurernas placering och ristningsytans utstrackning okand. I den avsokning, imorker och med slapljus, som gjordes aterupptacktes merparten av de avLejonhufvud funna figurerna, bland dem ocksa den som dokumenterades avHasselrot pa 1960-talet, samt ett 30-tal tidigare ej kanda figurer (Jankavs 1997-98).

Pa en yta omfattande 4 x 10 m Finns har ett 40-tal bilder. Dessa utgors av treantropomorfa figurer, ett djur, tva cirkelkors och fern skalgropar, ovriga ar skepps-bilder, eller huggningar som utgor delar av skepp. De sistnamnda kan vara skepps-figurer som inte avslutats eller sadana dar delar vittrat bort. Det utmarkandedraget for ristningen ar den totala dominansen av skeppsbilder.

Bevarande

Denna ristning skiljer sig, med avseende pa bevaringsgrad, avsevart fran den vidFlyhov. Redan vid upptackten och den forsta dokumentationen beskrev Lejon-hufvud sandstenshallen och ristningarna som: "... synnerligen grundt och iliaknackade och hallarna delvis mycket vittrade och ojamna genom sprickor ochglacialrefflor, hvarfor det var ganska svart att erhalla goda avtryck "(Lejonhufvud1908:87). Pa Blomberg forekommer bade grusvittring, med pulveriserad yta somfoljd, och sandstensvittring dar tunna skivor av ytlagret spjalkar loss (Magnusson1996b). Den forstnamnda dominerar pa de ytor som vid 1996 ars avtorvning varfria fran jordtacke, medan den senare ar vanligare pa de ytor som varit overtackta.I detta fall har alltsa tackningen inte varit skyddande for berget, eller ocksa har denbidragit till en annan typ av vittring an om stenytan varit oppen. Flera orsaker,ensamma eller i kombination, kan ligga bakom sandstensvittringen. Grasrotter har

427

Peter Jankavs

natt ner till bergytan och skadat denna genom pH-sankning och rotsprangning,vidare kan jordtacket hallit stenen mer eller mindre konstant fuktig varvid frost-sprangning skett vid laga temperaturer (ibid).

Fig 12. Hdllnstningen vid Blomberg. Merparten av skeppen ar orienterade i samma riktningsom israfflorna. Strax vaster om denna hiiU. firms tva, mojligen tre skepp och en skalgrop.

Nagot som ocksa direkt paverkar ristningen och dess miljo ar vagen som passeraralldeles intill. Lejonhufvud uppfattade det tackande jordmaterialet som kommetfran vagbanan, vilken lag i niva med ristningen. 1938 hojdes vagen pa en vagbankoch skildes fran ristningen med en meterhog sandstenmur. Enligt muntlig uppgiftfran P. Hasselrot som gjorde den tidigaste fotodokumentation (mitten 1960-tal)av den sandstensvittrade figuren av skeppet med tre man var denna del av hallenda inte overtorvad. Vid arbetena 1996 var denna figur och dess narmasteomgivning overtackt med ett par dm tjock, grusig torv, troligen deponerad franvagen i samband med snorojning. Om vagsalt anvants vintertid har ytterligare ennegativ faktor haft inverkan pa hallristningen.

Ovanstaende visar pa den mycket omvaxlande miljo som omgivit och paverkatBlombergsristningen. Den mojliga nedbrytande effekt som utslappen fran dennumer nedlagda kalkbranningen haft far inte glommas; endast nagon km soderom ristningsytan lag Gums och Blombergs kalkbruk. Till skillnad fran Flyhov ardet sannolikt att Blomberg legat utan skyddande jordtacke under betydligt langretid och detta ar en del i forklaringen till varfor dessa tva ristningar ar si olikabevarade.

428

Rapsodi over hallbilder i Skaraborg

Grupperingar och bilder

Merparten av skeppen ar med kollinjen orienterade i den riktning som samman-faller med den aldre av de tva dragningarna av isra'fflor (N16°O), medan ettmindre antal a'r huggna i rat vinkel mot dessa. Man har alltsa har, som pa Flyhov,nyttjat befintliga rafflor i berget genom att fordjupa och bygga pa dem med hugg-ningar.

Skeppen a'r av ett flertal varianter. Har fmns sadana med enbart kollinje ochuppbojda stavar, dubbla kolar, stav med avslutning i form av djurhuvud, skrovetutfyllt med zigzaglinje och sadana som ar belt eller delvis fyllda med bemannings-streck.

Den hall pa vilken figurerna ar huggna avslutas mot norr av ett brott istenytan, kleven. Denna ristning har darmed liknande topografiska forhallandensom den vid Flyhov. Ha'llpartiets va'stra halva a'r torn pa ristningar, bortsett fran ettenkelt stav-kolskepp och en skalgrop. I denna del av ytan fmns ocksa en sentidahuggning, tillkommen pa 1970-talet, och forestallande ett ca tre dm langt skeppfyllt med bemanningsstreck.

Da Blombergsristningens vagrata sandstensha'll gar in under en vagbank ochnagra av figurerna ligger precis i anslutning till denna och den avgransandestenmuren fmns mojligheter att fler hallbilder forekommer under vagen och underden kraftigt overtorvade fortsa'ttningen av stenhallen pa andra sidan av denna.

Ovriga figurristade hallar

De hittills behandlade ristningslokalerna ar de i sarklass storsta forekomsterna iSkaraborg och bada huggna i vagratt liggande sandstenshallar. Sandstenen fmnshar inom tva storre regioner, Kinnekulle och Billingen-Falbygden och a'r den la'gstliggande sedimentara bergarten som utgor den nedersta avsatsen i Vastgotabergen.Det a'r sannolikt att hallbilderna vid Flyhov och Blomberg inte a'r de enda pasandsten inom regionen men, som inledningsvis papekades, forsvaras sokandetefter nya lokaler av topografi och jordtacke. Med ka'nnedom om de speciellaegenskaperna forknippade med Flyhov- och Blombergristningarna kan dock nagravillkor formuleras vilka kan utesluta respektive ringa in omraden som mersannolika for hallbilder an andra:

Material. Sandsten av lingulidtyp, vilken tillsammans med den underliggandemickwitziasandstenen utgor bottenlagret i den paleozoiska sedimentfoljden.

Karaktarpa underlaget. Glacialytor har foredragits.Niva. Da sandstenen ar av ca 35 ms ma'ktighet och glacialytan ligger i skiktets

oversta del kan en ungefarlig niva for ristningslagen beraknas.Kiev. Tva stora lokaler ligger i direkt anslutning till nivabrott i sandstensytan.Vatten/kallor. Vatten flodar fram ur kleven pa bada platserna.Geologiska bildningar. Forekomst av t ex halltrag kan hoja sannolikheten for

429

Peter Jankavs

att finna ristningar.Ovrig kontext. Sadana faktorer som forekomst av speciella fornlamningstyper,

ristningens topografiska lage m m tillkommer, men bar bar inte kunnaundersokas.

I ett kommande led i arbetet med Skaraborgs hallristningar skall ovanstaendepunkter inarbetas i forsoken att formulera en praktisk inventeringsstrategi.

Ovriga lokaler med figurristningar (tecken, aven andra an skalgropar ochfotsulor) i undersokningsomradet ar bundna till urbergarter. Det gemensamma fordessa hallbilder ar att forekomsterna ar fa, antalet figurer ar litet och variationen arlag avseende figurtyperna. De hittills ka'nda platserna ar spridda over ett tamligenstort omrade, men med en klar dragning till de vastra, vaneranknutna delarna avSkaraborg (fig 1). Dessa ristningar ligger oftast i smabruten terrang medhuvudkomponenter av laga, rundade bergsklackar omgivna av flacka odlings- ochbetesmarker. I de norra omradena, som Kalland och Kallandso, och i de omradensom ar Vanern narmast ligger bergsimpedimenten tatt, i de sodra och de som armer avlagsna fran vattnet dominerar de vida odlingsmarkerna.

Otterstad socken

Runt Otterstads kyrka finns ett flertal lokaler, de fiesta upptackta vid revideringenav fornminnesregistret 1983 (fig 1). Den storre av dem, och innehallsmassigt mersammansatta, bestir av ett skepp, cirkelfigurer, fotsulor och skalgropar,tillsammans drygt hundratalet figurer. De ovriga forekomsterna innehaller enbartkombinationen fotsula-skalgrop och kommenteras nedan i ett sarskilt avsnitt.

I samma socken, vid Odensvik, och med en klar orientering mot vatten, barpatraffats Skaraborgs tredje storsta ristningslokal med nastan 400 figurer.Merparten utgors av skalgropar, men kombinationen med fotsulor och grupper avkoncentriska cirklar och nagra enkla skeppsbilder gor platsen intressant jamfortmed de ha'r tidigare ka'nda figuruppsa'ttningarna.

I synnerhet cirklarna uppmarksammades i samband med fyndet av brons-skoldarna vid Froslunda 1985 - formlikheten ledde till slutsatsen att bar fannsskoldar avbildade och ristningen skulle da'rmed vara fran sen bronsalder. Enmycket likartad ristning med identisk uppsattning av figurer finns bl a i Panko,Irsta socken i Vastmanland (Lothman 1989:194). Koncentriska cirklar finns,utover forekomster i landets hallristningsrika omraden, bland annat i Dalsland -Norra Radene, Knarrbyn och Evenstorp; den forstnamnda funnen 1988. Figurerav detta slag ar for ovrigt spridda i stora delar av Europa och med mycketvarierande dateringar, strackande sig fran centraleuropeiskt senneolitikum och in ijarnaldern (Schwegler 1992:64f).

Norra Kedums socken

Trakten soder om Lidkoping praglas av ett flackt odlingslandskap i vilket liggerutstrott jordtackta och kala urbergsimpediment. Pa ett mindre sadant, oster omgarden Kedumstorp, ligger en sedan tidigare kand hallristning med en skeppsfigur

430

Rapsodi over hallbilder i Skaraborg

och ett 120-tal skalgropar. Varen 1997 inrapporterades ett nyfynd av hallristning-ar belagna pa ett flackt hallomrade omgivet av jordbruksmark, pa garden Boberg,nagon km soder om det tidigare kanda. Vid besiktning av platsen har hittills upp-tackts ett 30-tal figurer, bl a skalgropar, cirklar, spiraler, linjer med spiralutskott,tjurhuvudtecken. Motsvarigheter till den sistnamnda figuren Finns i debohuslanska ristningarna och patraffades ocksa, i slutet av 1970-talet vid Bromsboi Varfrukyrka socken i Uppland (Burenhult 1980:123). Hallen ar mycketsvirarbetad da den ar skadad genom olika typer av vittring och pa grund av attuppfartsvagen till garden passerar over ristningsytorna varvid de huggna figurernaslitits mycket.

Fig 13. En av de nyfunnafigurerna vid Boberg i N Kedumssocken. Ristningarna iir numycket grunda; foto vidlagtstdende kvallssol. Foto: P.Jankavs.

Skalgropsforekomsterna

Ristningar med enbart skalgropar ar den helt dominerande ristningstypen i Skara-borg, oavsett om man ra'knar enskilda tecken eller antal ristningsytor. Genomnyfynd gjorda vid ominventering for fornlamningsregistret under mitten av 1980-talet okade antalet lokaler avsevart och Vastergotland framstar nu som detlandskap som har de fiesta skalgropslokalerna i landet. Da de, som en egen grupp,inte anses vasentliga i detta sammanhang redovisas de inte mer utforligt har.

Fotsulor och skalgropar

De tva formmassigt enkla figurerna fotsula och skalgrop, deras forhallande tillvarandra och deras kontext, avseende fornlamningar och naturmiljo har blivitsynnerligen litet uppmarksammade.

Fotsulorna som asyftas har ar av den typ som ar helt uthuggna, skalade ochutan konturlinje. Partiet vid halfoten markeras ibland genom grundare huggning,eller genom att halen ar fristaende och utformad som en skalgrop. Fotsulornafinns i par eller enstaka. Skalgroparna ar av varierande storlek och iblandkopplade, vanligtvis parvis genom en huggen ranna eller linje. En stor formlikhetfinns mellan, a ena sidan, av en bred ranna parade skalgropar och a andra sidan deenklare formerna av fotsula.

431

Peter Jankavs

Kombinationen forekommer i hela Syd- och mellansverige, bade i detraditionellt rika hallristningsomradena som i trakter med for ovrigt fa ristningar,dock med tyngdpunkter i nordvastra Skane, centrala Vastergotland och Oster-gotland. Enligt Burenhult ingar de "... i ett storre traditionsomrade som strackersig fran Bjarebygden i Skane, over Halland och vastra Smaland, upp tillVastergotland (Godegardsristningarna)." (Burenhult 1989:63). I Danmark och paBornholm Finns sammanlagt ett knappt tjugotal platser, dels pa losa stenblock ochbergknallar, men ocksa pa takblock till megalitgravar (Glob 1969:9 Iff).

Stenhallar med fotsulor-skalgropar ar ocksa kanda fran kontinenten. I Schweizhar patraffats sadana vilka anvants i gravkistor fran sen bronsalder och jarnalder(Schwegler 1992:75, 79). Dateringarna har ar osakra da en sekundar anvandningav stenmaterialet inte kan uteslutas.

Den nedanstaende redovisningen ar langt ifran komplett, men ger en god bildav ristningstypens forekomst.

Skaraborg

Godegarden, Faglum socken. Lokalen hor till en av de storre inom Skaraborg ochar kand sedan 1870-talet. Den avlanga, flacka, svagt konvexa urbergshallen tacktessedermera med jord och blev uppodlad for att ater efter nagra artionden bliblottad. Har fmns inhuggna ett 90-tal fotsulor och ca 30 skalgropar. Hallen,vilken ligger intill en vag har sin fortsattning under vagen och kommer i dagen pavagens andra sida. Pa delta hallparti, slitet genom uppfarten till en smedja, Finnsenstaka skalgropar. Ristningen ligger omgiven av aker- och betesmark. Tvauppmatningar, med 60 ars mellanrum, har blivit publicerade av hallbilderna(Schnittger 1911; Burenhult 1973). Pa den del av berget dar ristningen liggerFinns ett halltrag av samma typ som de pa Flyhovslokalen.

Fig 14. Hallen vid Godegarden, Faglums socken.Foto: P. Jankavs.

432

Rapsodi over hallbilder i Skaraborg

Ovriga platser med kombinationen fotsula-skalgrop finns antikvariskt doku-menterade endast i fornminnesregistret och redovisas har for enkelhets skull itabellform. Sammanstallningen far endast ses som exempel, ur en storre mangd,pa forekomster av detta slag. Besiktningar har visat att fornlamningsregistretsbeteckning alvkvarnsforekomst ej sallan aven innehaller fotsulor vilka inte noteratsvid inventeringen.

Socken

Friggeraker

Goteve

Karleby

Kinneved

Kinneved

Levene

N Asarp

N Asarp

Otters tad

Otterstad

RackebySandhem

Ska'rv

Sarestad

Vilske-Kleva

Vilske-Kleva

OvrigbelagenhetBackabo

Backer

Backgarden

Svenstorp

Alarp

Prastegarden

Nya vagen

Ekeberga

S om kyrkan

S om kyrkan

PrastboletDintetorpsangStjalkabo

S om Tun

S om kyrkan

Skulten

Antalfots. skalgr.C a l O

X

X

5

3

X

Ca 61

4

1

6X

7

10

1

1

Ca20X

X

70

60

X

C a l O7214

1

120X

9

35

20

30

Fornlamn.kontext

-

-

-

-

-

-

-

-

narliggande risen

narliggande ristn

-

-

-

-

-

-

Lage

lost block

lost block

lost block

lost block

lost block

bergklack

lost block

lost block

bergklack

bergklack

lost blocklost block

bergklack

bergklack

lost block

lost block

Litt.

-

-

-

-

-

bortsprangd

Unders.rpt *

-

-

-

-

Ljungstrom**

-

-

-

x = forekomst utan kant antal. * Viking 1993. ** Ljungstrom 1877.

Ovriga. landet

Materialet har ar, vid en mycket oversiktlig genomgang, i huvudsak taget urpublikationerna Arkeologi i Sverige 1977-90 och gor inte ansprak pa att vara full-standigt. Lokalerna ar medtagna for att visa den geografiska spridningen avforeteelsen.

I Alvsborgsdelen av Vastra Gotalands Ian finns ett flertal platser, bl a:Slatteberget i Sodra Harene socken (50 fotsulor och ca 300 skalgropar), Salunda iHallstad socken (10 fotsulor och 155 skalgropar), Hallunda i Bone socken (16fotsulor och 102 skalgropar), Brunnsnas vast om Ulricehamn (23 fotsulor och 45skalgropar) och slutligen finns i Timmele socken ett flertal lokaler med kombina-

433

Peter Jankavs

tionen fotsula-skalgrop. Typen borde, sannolikt, forekomma aven i Trollhatte-trakten dar en stor mangd skalgropsforekomster ar kanda.

I nordvastra Skane, pa Bjarehalvon, patra'ffades vid revideringen 1986 en stormangd nya platser med skalgropar och fotsulor och fran Bohuslan Finns ett flertalplatser kanda, ett gott exempel ar den fran Angas i Langelanda socken pa Orust(Pettersson 1982:83).

For Smalands del kan namnas forekomster bade i de ostliga, ristningsrikadelarna, som Lunds by i Gladhammars socken, samt i det inre av landskapet, t exristningen pa ett lost stenblock fran Kvarnhagen, nu i museiparken i Vaxjo.

Awikelser fran detta monster finns, d v s denna ristningskombinations fore-komst tillsammans med andra typer av figurer, t ex skepp, manniskor, cirkelkorsoch djurbilder, men denna variant forefaller vara ovanlig. Exempel pa nagrasadana ristningar ar Lokeberget i Foss socken i Bohuslan och Skarlunda i Borgssocken i Ostergotland.

De hittills uppraknade ristningarna ar huggna pa losa stenblock eller fast berg,det senate mesta'dels i form av valvda bergklackar. Den aterstaende kategorien arristningar vilka ar huggna i stenblock som utgor delar av megalitgravar, foretrades-vis takblock till kammaren. Har kommer bara att behandlas forekomsterna iSkaraborg, och utan att gora nagon atskillnad mellan de olika huvudtyperna avmegalitgravar.

Av de drygt 250 megalitgravarna i omradet har ca 50 figurer inhuggna pa,vanligtvis, nagot eller nagra av takblocken. Av dessa ristningar ar sjutton medfotsulor-skalgropar, de ovriga med enbart skalgropar. Fotsuletecknen ar i en delfall endast ovala rannor, men deras storlek och form ar sa narliggande t ex dem paGodegarden, att de rannformiga far anses tillhora samma kategori.

Forekomsterna fmns spridda inom kambrosiluromradet utan nagra markbarakoncentrationer mer an de som foljer med en ta'tare forekomst av sjalvamegalitgravarna. Det mest askadliga exemplet ar fran Slutarp i Kinneveds socken.Megalitgraven ar svarbestamd till typ. Da den saknar gang har den betraktatsantingen som hallkista eller dos. Takblocket ar tackt av ett tiotal fotsulor, varav tvai par och ca 80 skalgropar. Megalitgraven och dess omgivande stensattning lagdelvis tackt av en stensamling som av utgravaren, Sune Lindqvist, uppfattades somett sekundart anlagt rose fran jarnaldern (Lindqvist 1911).

Avslutningsvis skall omnamnas en forekomst i den s k Runstensparken pagodset Dagsnas soder om Hornborgasjon och i Bjarka socken. Under senare delenav 1700-talet lat den davarande agaren Per Tham samla in runstenar och andra"monumenter" fran omgivande trakter. I samlingen ingar ocksa tva rektangularasandstenshallar, var och en med inhuggna fotsulor och skalgropar, sammanlagt 10respektive 15 stycken. Platsen for dessa hallar ar sekundar och kring derasursprung har skapats en arkeologisk "tradering" som sager att de "enligt uppgift"skall komma fran Ekornavallen (Flink 1989:115).

434

Rapsodi over hdllbllder i Skaraborg

Fig 15. Slutarpsdosens takblockmedfotsulor och skalgropar.Stenarten iir en mycket vitt-ringsbenagen glimmenkiffer ochde fiesta figurerna arpa vdg attutplanas. Foto: P. Jankavs,

Eftersokningar i skrivet material efter Hilfeling har inte givit nagot resultat(C.G.G. Hilfeling var Thams handgangne man och dokumentalist). Den hittillsaldsta uppgiften av detta slag ar fran Ekhoff, Flyhovristningens forste beskrivare,som utan hanvisning konstaterar att de ar funna "... pa den fornminnesrika s.k.Ickornavallen ..." (Ekhoff 1891-93:108). Omradet kan inte uteslutas da det paEkornavallen fmns megalitgravar dar sandsten ingar och likasa forekommer harnagra platser med sandsten i dagen.En oversikt av det hallristningsmaterial som bestir av kombinationen fotsulor-skalgropar ar darmed behandlat.

Foreteelsen ar uppmarksammad tidigare, se t ex Fredsjo et al. 1969:128;Burenhult 1989:63, 129; Bertilsson 1989:94; Selinge 1989:136f. Har konstaterarman att kombinationen ar "marklig", och har en speciell, fran andra ristningarawikande karaktar samt att tidsstallningen ar osaker: "Manga torde tillhorabronsaldern, men den speciella karaktaren hos figurerna utesluter inte en langretradition." (Burenhult 1989:63). Burenhults val av bronsalder for dessa figurergrundar sig pa hans studium av variationer i huggningsteknik och hur dessa gar attkoppla till olika forhistoriska skeden

En diskussion av den problematik, som utan tvekan, fmns forknippad medjust denna ristningstyp omfattar, utover kronologi, aven foljande: Kombinationenutgor en egen fristaende grupp, vilken forekommer pa megalitgravarnas takblockoch, till overvagande del, pa naturblock, och valvda, mindre bergsklackar.Mangden lokaler, utan inblandning av andra typer av hallristningsfigurer, mer an inagra fa fall, starker ocksa antagandet om en egen kategori. I syd- och Mellan-sverige uppgar antalet platser till flera hundra (pa Bjarehalvon fmns drygt 100lokaler). Ristningsytorna forefaller vidare ha en utbredning som inte sammanfallermed de ovriga ristningstypernas spridningsbild.

Ett ytterligare forenande drag, som samtidigt skiljer typen fran ovrigaristningar, ar storleken och formlikheten pa den huggna ytan pa de tva olika rist-ningsunderlagen. De fiesta forekomsterna pa natursten ar av litet omfang och i

435

Peter Jankavs

"takblocksstorlek", aven om storre bergytor Finns Forhanden. Berget, eller sten-blocket, paminner vidare i sin Form om ett, ur en omgivande hog eller stensatt-ning uppstickande takblock tillhorande en dos eller ganggriFt. Sambandet kantyckas ovasentligt, eller rent slumpartat, men inom det omrade, Skaraborg, somkunnat studeras mer ingaende ar det slaende.

Fig 16. Karaktdristisktutseende och lave for

o J

naturblock med fotsuloroch skalgropar. Motivetfran Otterstad socken.Bild: P. Jankavs.

Om det existerat ett reellt samband mellan Forekomsterna pa megalitgravarnarespektive naturblocken kan detta struktureras pa flera satt, utiFran bade krono-logiska och Funktionella aspekter. Observera att nagra "tolkningsaspekter" inteFinns i nedan gjorda genomgang! Figurkombinationen Fotsula-skalgrop Forkortasnedan: FS.

1) FS ar ett tecken som anvands under neolitikum. Ibland appliceras detta patakblock till megalitgravar. I andra fall, mojligen pa grund av att megalitgravarsaknas, nyttjas naturblock vilka i Form och storlek liknar takblocken.

2) Tidsstallning som ovan, men takblocken ar inte det primara, utan detstyrande ar underlagets Form, och/eller dess belagenhet. Av denna anledning

436

Rapsodi over hdllbilder z Skaraborg

kommer en del megalitiska takblock art forses med FS.3) De tva forekomsterna ar skilda i tid. FS pa takblock kan vara de aldre,

hypotetiskt tillhorande neolitikum och utgora en "forebild", eller fortsatt tradi-tion, for applicerande av FS pa naturblock.

4) Som tre ovan, men med omvand tidsordning och med naturblocken somde aldre och "forebild" vid huggandet av FS pa takblock.

5) Bada forekomstplatsernas figurer ar samtidiga men gjorda senare anneolitikum. Ytornas storlek och form har varit det styrande, att nagra av dessavarit takblock till megalitgravar har kanske inte varit vasentligt, mojligen inte enskant.

Alternativen ar med denna genomgang inte uttomda och uppordningen avolika kombinationsmojligheter i tid och rum kan forvisso foras in absurdum.Syftet har har inte varit att, utifran denna mycket oversiktliga materialredovisning,soka fora nagon speciell standpunkt i bevis, utan avsikten ar att peka pa nagra nyariktningar, vilka kunde foljas i studiet av denna speciella typ av ristningsfigurer.

Med en ba'ttre tillgang till materialet, noggrannare dokumentation av figur-former i inventeringarna, mojligheter att studera terranglagen och utbrednings-forhallanden, och att ba'ttre kunna granska relationerna till megalitgravar ochandra ristningstyper ar nagra av de grunder som skulle ge goda mojligheter for attstrukturera det speciella problemfa'ltet kring hallristningsfigurerna fotsulor ochskalgropar. Studiet av megalitgravarna och deras kontext skulle mojligen ocksaberikas.

Referenser

Arkeologi i Sverige 1977-87. Rapport. Riksantikvarieambetet och Statens Historiska museer.Arkeologi i Sverige 1988-90. Ny foljd 1-3. Riksantikvarieambetet.Bertilsson, U. 1989. Bohuslan. I: Janson, S. et al. (red), Hallristningar och hallmalningar i

Sverige. Forum, Helsingborg.Burenhult, G. 1973. The rock carvings ofGiitaland (excluding Gothenburg county, Bohuslan and

Dalsland) II. Illustrations. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 4°. N° 8. C W KGleerup Forlag, Lund.

Burenhult, G. 1980. Gdtalands hdllristningar I. Theses and papers in North-EuropeanArchaeology 10. G Burenhult Forlag, Stockholm.

Burenhult, G. 198.9. Skane. I: Janson, S. et al. (red), Hallristningar och hallmalningar i Sverige.Forum, Helsingborg.

Ekhoff, E. 1891-93. Hallristningar pa Kinnekulle. Svenska Fornminnesforeningens Tidskrift 8. s.102-127. Stockholm.

Flink, G. 1989. Arkeologi i Skaraborg. En vdgvisare. Skrifter fran Skaraborgs Lansmuseum nr 11.Carlsson Bokforlag, Malmo.

Fredsjo, A., Janson, S. & Moberg, C.-A. 1969. Hdllristningar i Sverige. Forum, Oskarshamn.Glob, P. V. 1969. Helleristninger i Danmark. I: Jysk arkxologisk selskabs skrifter VII.

Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag, Odense.Hallback, S. A. 1970. Hallristningarna pa Lilla Flyhov. I: Skaraborgsnatur. Arsskrift for Skaraborgs

Ldns Naturskyddsfdrening 7. Lidkoping.

437

Peter Jankavs

Hallback, S. A. & Hjohlman, B. 1975-76. Fornminnesinventeringen i Skaraborgs Ian.Vdstergotlands fornminnesforenings tidskrift 1975-76. s. 9-40.

Hasselrot, P. & Ohlraarks, A. 1966. Hallrhtningar. P A Nordstedt & Soner, Stockholm.Jankavs, P. 1995-96. Flyhovs hallristningar. Nya bilder i ett gammalt fynd. Vdstergotlands

fornminnesforenings tidskrift 1995-6. s. 224-229.

Jankavs, P. 1997-98. Hallristningen vid Blomberg. Vdstergotlands fornminnesforenings tidskrift1997-98. s. 116-119.

Janson, B. & Janson, S. 1983. Hdllriitningarna pa Lilla Flyhov, Husaby socken, Vastergotland.Stockholm. Stencil.

Janson, S., Lundberg, E. B. & Bertilsson, U. (red), 1989. Hallristningar och hdllmalningar iSverige. Helsingborg.

Kjellen, E. 1930. En nyupptackt hallristning i Vastergotland. Fornvannen 1930. s. 252-253.

Lejonhufvud, M. 1908. Nyupptackt hallristning pa Kinnekulle. Fornvannen 1908. s. 86-92.

Lindkvist, S. 1911. Dos vid Slutarp, Kinneveds sn, Frokinds hd. Fornvannen 1911. s. 130-140.

Ljungstrom, C. J. 1877. Wartofia hdrad och staden Falkoping beskrifne afClaes Johan Ljungstrom.Lund.

Lothman, L. 1989. Vastmanland. 1: Janson, S. et al. (red), Hallristningar och hdllmalningar iSverige. Forum, Helsingborg.

Magnusson, J. 1996a. Oversiktlig besiktning av haUristningarna i Flyhov, Husaby sn, med avseendepa skadebild och mojliga vardatgdrder. Rapport fran Kulturmiljoenheten, lansstyrelsen iGoteborgs och Bohus Ian.

Magnusson, J. 1996b. Oversiktlig besiktning av haUristningarna i Blomberg, Kdllby sn, medavseende pa skadebild och mojliga vardatgdrder. Rapport fran Kulturmiljoenheten, lans-styrelsen i Goteborgs och Bohus Ian.

Nordbladh, J. & Rosvall, J. (red), 1971. Hallristningar. Kville hdrad i Bohusldn. Svenneby socken.Dokumentation Ake Fredsjo. Studier i nordisk arkeologi 7. Goteborgs och Bohus lansfornminnesforening i samarbete med Goteborgs arkeologiska museum. Goteborg.

Nordell, P. O. 1994. Hallristningar vid Flyhov. Husaby hembygdsforenings arsskrift 1994. s. 5-12.

Odencrants, R. 1932. Nagra ord om Vastergotlands hallristningar. Vdstergotlands fornminnes-forenings tidskrift 1932, 4:5-6. s. 39-50.

Pettersson, J. 1982. Hallristningar pa Tjb'rn. Andra delen. Dalaforlaget, Malung.

Schnittger, B. 1911. En hallristning i Vastergotland. Fornvannen 1911. s. 196-203.

Schwegler, U. 1992. Schalen- und Zeichensteine der Schweiz. Antiqua 22. Veroffentlichung derSchweizerischen Gesellschaft fiir Ur- und Friihgeschichte, Verlag SchweizerischeGesellschaft fiir Ur- und Friihgeschichte, Basel.

Selinge, K-G. 1989, Vastergotland. I: Janson, S. et al. (red), Hallristningar och hdllmalningar iSverige. Forum, Helsingborg.

Swantesson, J.O.H. 1992. Mikrokartering av naturstensytor. Arbetsrapport 92:6. Hogskolan iKarlstad.

Westergard, A. H. 1943. Beskrivning till kartbladet Lidkoping. SGUAa:182.

Viking, U. 1993, Arkeologisk utredning 1992 infdr ombyggnad av Rv 46Alvared-Smaror, NAsarpssocken, Vg. Rapport 1993:3. Skaraborgs lansmuseum.

Otryckta kallor

Reviderat fornlamningsregister for Skaraborgs Ian, 1984-85.

Wideen 1956 - rapport i ATA, Riksantikvarieambetet.

Plan over Flyhov — ritning fran 1960 i ATA, Riksantikvarieambetet.

Brev fran Olbers, J. till Ekhoff, E. i ATA, Riksantikvarieambetet.

438

Rapsodi over hdllbilder i Skaraborg

Lars-Erik Lindkvist, Sveriges Provnings- och forskningsanstalt, Boras. Muntlig uppgift.Inventering av K. G. Sahlstrom, 1919 och 1922. Handskrift i ATA, Riksantikvarieambetet.Fotografl av hallristning pa Blomberg, taget av Odencrants 1939. I ATA, Riksantikvarieambetet.Pehr Hasselrot, Norrkoping, muntlig uppgift.

439