Teorier och metoder i nyare nordiek teknikhistoria

Sympoeiuffi Umeå 2-4 april 1990

Timo Myllyntaus

SAMHÄLLELIG KONTROLL AV TEKNIKÖVERFÖRING:TEORFI’ISKA ANTECKNINGAR ÖVER ERFÄRENUETER FRAN

FLAND

Utgångspunkter

Det finns många definitioner av begreppet teknik. Den svenske

teknikhistorikern Svante Lindqvist har formulerat en kort och

kärnfull definition enhigt vilken teknik är människans metoder att

ti].lfredsställa sina önskningar genom att använda fysiska före—

mål.’ Teknik handlar sålunda on kunskap som har samband med både

fysiska föremål och målorienterad aktivitet.

Tekniköverföring betecknar, enhigt min mening, fiödet av tek

nisk kunskap och utrustning från ett 1and (eller ekonomisk region)

till ett annat land (eller region) xned annorlunda institutionell

struktur och/eller utvecklingsnivå. Denna definition är på sätt

och vis bredare än den som formulerats av UNCTAD och som från

tekniköverföring utesluter ren handel eller leasingtransaktioner

vilka inte är knutna till andra tnster.2

Med begreppet diffusion betecknar jag spridningen av teknik

inom ett land eller en ekonomisk region. Vid tekniköverföring är

mottagarens roll norinait mer aktiv och målorienterad än vid diffu—

sionsprocesser, eftersom mottagaren inte kan undvika att värdera

tänkbara ekononiska och sociala konsekvenser. När en diffusions

process börjar finns tekniken i fråga vanligtvis redan i samhäl

let. Vid tekniköverföring däremot måste samhället först besluta on

möjligheten till den nya tekniken ska accepteras eller förkastas.

Svante Lindqvist, “Vad är teknik?”, i: Bosse Sundin(red.), 1 teknikens backsDegel (Stockholm, 1987), 11—33.

2 UNCTAD. Draft for an International Code of Conduct on

the Trpnsfer of Technolov TD/CODE/TOT/33 (Geneve, 1981).

200Poihem 8(1990) ,200—211

Vid tekniköverföring finns två parter: de son tillhandahåller

tekniken och besitter den tekniska kunskapen respektive mottagarna

av tekniken vilka önskar bii delaktiga av kunskapen. Dessa är

också de huvudsakliga aktörerna i överföringsprocessen. De flesta

teoretiska studier av tekniköverföring - inte bara angloameri

kanska utan även finska - studerar frågan från tillhandahållarnas

synvinkel.3 Min avsikt är däremot att undersöka fenomeriet ur det

historiska saat den xnottagande ekonomins perspektiv. Skillnaden är

inte inargineil; hela frågan ter sig annorlunda när den studeras

med detta motsatta perspektiv.

Tekniköverföring handiar inte bara on att transportera hård—

varan från en plats till en annan. Den är tvärtom en komplex

transformationsprocess som äger rum i en specifik ekonomisk,

social och kulturell kontext. Den teknik, son med framgång funge

rat i ett sammanhang kan, on vissa viilkor inte är uppfyllda,

misslyckas fullständigt i en ny omgivning. 1 mindre utvecklade

länder är stötestenen vid tekniköverföring ofta oförmågan att

förse den nya tekniken ned den nödvändiga nateriella och sociala

infrastrukturen. Den mottagande ekononin bör äga adekvata förut

sättningar för att anpassa, använda och underhålla en ny sorts

teknik. Men en inaterieli infrastruktur räcker inte. Vid ex.vis en

elektrokemisk anläggning är det inte tillräckligt med sådant som

vatten och elektricitet saat ett transport— och telenät. Det måste

även finns en immateriell infrastruktur ned beståndsdelar son ett

stabiit och fungerande politiskt systezn samt skicklig arbetskraft.

Tekaiköverföringens kanaler

Länder på väg att industrialiseras kan vanhigtvis bara utveckla en

mycket liten del av den noderna teknjk de behöver. För att noder

nisera sin ekonomi är de därför tvingade att införa teknik

utifrån.

De mellanled genorn vilka teknik och teknisk kunskap överförs

till nottagarna kallas tekniköverföringens kanaler. Teknik är ett

mycket mångfacetterat fenomen sam kan överföras från ett land till

ett arinat i många former och genon olika förmedlande länkar. De

Som exempel på ett finskt bidrag kan nännas en doktorsavhandling on tekniköverföring i utvecklingsländernas industrialiseringsprocess: Saapsa Saralehto, Teknologian kansainvälinensiirto kehitysmaiden teollistumisnrosessiin, ETLA A series no 9(Helsinki, 1986).

201

ekonomiska och sociala konsekvenserna av den nya tekniken är

beroende av på vilket sätt och av vilken den överförs. On den

erhålis under sådana omständigheter att det mottagande landet

varken kan kontrollera överföringen eller utnyttjandet, riskerar

man att bii beroende av de som tillhandahåiler tekniken. Vissa

former av teknisk kunskap finns tiiigängiig på väridsmarknaden

utan restriktioner elier till iåg kostnad. Men då löper mottagaren

faran att införa en teknik som består av separata, mindre kompa

tibia element. Resultatet kan bii en teknisk enhet som inte

fungerar.

Teknik kan överföras i form av ett “garanterat paket”, t,ex.

när maskiner och utrustning eller en hei enhet är “nyckelfärdig”.

1 sådana fali kan mottagaren förvänta sig att erhålla ny teknik

som fungerar. Kapitalvaror biir emellertid med tiden gammla och

obsoieta. Ett land som importerar teknik kan inte självklart av

egen kraft förnya dem när de biir föråldrade.

Ny teknik kan även införas i form av ideer och humankapital.

Förnyelsen av denna form av ]cnow—how är en kontinuerlig process,

som kan leda till en mer meningsfuil överföring av teknik. Genom

att behärska olika sidor av en viss teknik kan man undvika be

roendet av några få oligopolistiska leverantörer.

1 praktiken kompietterar maskiner och humankapitai varandra och

tenderar att uppträda tiilsaminans. Det är såväl iaridets förut

sättningar och måi som dess förhållande till fränunande länder som

avgör vilken typ av tekniköverföring det utnyttjar.

Under 1700— och 1800—talen var den tekniska innovationsproces—

sen )concentrerad till ett fåtal industrialiserade länder: Storbri

tannien och Frankrike samt - senare - Tyskland och USA. Många

andra sökte följa föregångsländernas exempel och införa deras

moderna teknik. De kanaler genoin vilka innovationerna överfördes

från industriella centra till periferin kan klassificeras på inånga

olika sätt. Jag menar att följande sex fornier för överföring -

återgivna i tabeil 1 på nästa sida — var de viktigaste under det

föregående århundradet.

Det hävdas ofta att effektiviteten i de kanaler som näiuns i

tabeli 1 minskar kontinuerligt från nr. 1 till nr. 6. Den kunskap

sonu med framgång överfördes genom de övre kanalerna hade sålunda

202

Tabell 1. De viktigaste kanalerna för tekniköverföring från

iridustriella centra till periferin under iBoo-talet.

1. Import av xnaskiner och annan utrustning

2. Fränunande investeringar

3. Fränunande ).jcenser och patent

4. Rekrytering utifrån av yrkesskickliga arbetare, hantverkare,

ingenjörer, lärare och korisulter eller massimmigration in—riehål].ande ett brett spektruxn av yrkeskunniga personer.

5. Studieresor till utiandet eller besök av utställningar,kongresser och andra platser dr teknisk kunskap kundeutbytas.

6. Användning av naturlig och billig spridning av know-how,

ex.vis genom tidskrifter, handel och analyser av inporterade

produkter.

en snabbare påverkan av mottagarlandets ekonomi än de soni överförs

genon de nedre.4

Denna hypotes har stöd av många experter och infiytelserika

institutioner son OECD. Men den har också mött kritik. Det finns

exempel på mindre utvecklade länder vjlka lyckats öka sin

industrialisering genom att lita till andra kanaler än direkta

fräuunande investeringar. Sådan framgång är en kraftig gensägelse

till den ailmänna övertygelsen on de multinationel].a företagens

avgörande roll. Italienaren Antonio Murolo har ifrågasatt den

ailmänna uppfattningen att utlandsägda dotterföretag gett påtagli

ga bidrag till ].änder som Grekland: “The conviction that the

presence of foreign subsidiaries is beneficial to the economy of

the host Country iS one of the basic themes of nearly ll ‘the

studies that have been written on the transnational corporation,

but it is seidom asked whether these benefits outweigh the costs

imposed on the local economy”.5

‘ “Teknologian siirto ja kansainvälinen työnjako, Teknologiakomitean mietinnön liite no 5”, Koiniteannietintö 1980:55(Helsinki, 1981), pp. 20—22; Edwin Mansfield et al. TechnologvTransfer. Productivitv and Economic Policv (New York, l982),29.

Antonio Murolo, “The Greek Economy: The Role of theTransnationals and the EEC”, Mezzoqiorno D’Europa 2 (1982) 2,197—220.

203

Vissa förespråkare för de wuitinationelia bolagens betydelse är

så kategoriska soin Roger Seymour från IBM: ‘This ja purposeful -

to underline the fact that, today, it is virtually only the MNCs

that have state-of--the-art technology and the meana of transfer

ring it. ...A basic fact in today’s worid (ja): Transfer of tech—

nology takes place as a resuit of the international investnient

decision, not without it and not in spite of it”.6 Ainerikanen

Peter Cory kommer i en avhandling till en iotsatt slutsats vid en

jänförelse av tekniköverföringen till Jugoslavien och Mexiko och

hävdar att “the principal proposition being considered in the

dissertation - that ?4NC presence speeds the inflow of new tech

nologies — does not receive any support at ali. ... In general, it

appears that those technologies acquired by developing countries

can be, and indeed are, introduced equaily rapidly whatever the

predoininant transfer mechanisni involved”.7

Det är mycket säilsynt att en teknik överförts genom endast en

kanal. De som varit inbiandade i processen har alltid övervägt

alternativ och vanhigtvis - med hänsyn till det enskilda projek

tets behov - valt en blandning av kanaler för överföringen. Ur ett

historiskt perspektiv framstår därför inte den mångformiga ansats

som förespråkats av Harri Luukkanen — en finsk konsult specialise

rad på tekniköverföring -- som en innovation. Men den kan vara ett

värdefulit pedagogiskt hjälpmedel och en intressant teoretisk

inodell, viiken renodiar de olika faktiska affärstransaktionerna

son genomförts. Numera är det givetvis — jäznfört med förhållan—

dena under 1800-talet — iiiöjligt att erhålla iner mångsidiga paket

som innehåiler allt från varuinärkeslicenser och nyckelfärdiga

anläggningar ned skräddarsydd utrustning till aktiebolagsbildning

i form av joint ventures, ekonomisk och teknisk företagsledning,

utbildningsprogram för irihemska arbetare m.ni. De olika kanalerna

6 Förkortningeri MNC st&r för “inultinationai company”.Roger Seymour, “A Comment on Arthur W. Lake’s paper”,Economic Effects of Multinatipnal Corporations, Ed. R.G.Hawkins, Research iii International Business and Finance, vol. 11979 (Greenwich, Conriecticut, 1979), 184, 186.

Peter F. Cory, The Transfer pf Technology to DevelopingCountries and the Role of the Foreign Corøoration: A Comnarisonpf Yugoslavjp and Mexico, (Microfilmed Ph.D. thesis, Universityof California, Berkeley, 1979), 150, 283.

Harri Luukkanen, Towards the Theorv of Technoloav Trans—, Teräs—Kari Oy Consulting, Mimeograph 15.5.1989.

204

för överföring konpietterar vanhigtvis varandra även on vissa

kanaler, on nödvändigt, kan ersättas av andra. De kan i regel ses

som en täinligen flexibel “verktygslåda” där andra faktorer avgör

vilka kanaler soni är ekonoiniskt och socialt acceptabla.

Bocialt och kulturelit filter

De kanaler, soin redovisas i tabell 1, användes över hela världen.

Z’Ien en internationel]. änföreise visar på klara skillnader nellan

olika länder vad gäller deras utnyttjande. Det finns även stora

variationer i hur olika forner för överföring gynnats resp. niot—

arbetats av regeringar. Nen inte bara statsmakten, utan också

andra politmska, sociala och kulturella förhållanden i mottagar

landet har en stark inverkan på tekniköverföringen. Det kari därför

hävdas, att näz- en ny teknik ska införas i ett land, måste den

passera ett filter sanunansatt av olika ekonomiska, politiska och

kulturella lager. Detta kontextue].la filter påverkar valet av

såväj. teknik soni den kanal genom vilken den överförs. Va].et kan på

ett avgörande sätt påverka införandet av den nya tekniken och dess

framgång. 1 figur 1 på följande sida har jag sammanfattat niin

teon on tekniköverföringsprocessen ur mottagarens synvinkel.

Uppsättningen av niöjiiga kanaler för tekniköverföring är i

teorin i stort sett densanuna i alla länder. Men det kontextuella

fiitret är alltid unikt och riationelit bestämt. Fiitret är mycket

mångfommigt. Det kari helt stänga en kanal, störa funktionen i en

annan, ge fritt fram i en tredje och överbelasta en fjärde. Det

förblir vanhigtvis irite stabiit över tiden och ändras till följd

av skiften i regeringar, handelsförhållanden, det ekononiiska

läget etc.

Tekniköverföringens kulturella och sociala filter är en iuångty

dig konibination av olika faktorer - från omedvetna allmänna före

stäliningar till strikta juridiska lagar. Soni exempel kan näninas

den ryske tsarens förordningar under första delen av 1800—talet,

vilka förhindrade finska affärsmän och industriidkare att rekryte

ra utländska hantverkare och arbetare i grupp. Det var dock möj

ligt att anställa enskiida utiänningar, men även de betraktades

mcd niisstänksamhet av de ryska myndigheterna. Däremot förhindrades

inte finnarnas utländska studieresor. Under några årtionden f”re

första världskriget stöddes de med stipendier av den finska rege

ringen, vilket sannolikt bidrog till att de kom på modet bland

205

Figur 1 Tekniköverföringsprocessen

finska intellektuella. Földaktligen gynnade fiitret finnarnas

studieresor (kanal 5) och missgynnande rekryteringen av utlhndska

yrkesarbetare och tekniska experter (kanal 4) till dåvarande

(1809—1917) storfurstendöinet Finland.

Det sociala och kulturel].a fiitret utgör en autonom mekanism

som styr överföringen av teknik. överföringen lyckas endast on

tekniken och dess överföringskanaler stöds av den existerande

politiska, sociala och kulturella miljön i mottagarlandet. Teknik

överföring är därför inte bara en teknisk utan även en sainhällelig

process och det är av avgörande betydelse on det finns effektiva

och accepterade nietoder för att genoniföra den.

Förutsättningarna för tekniköverföringen kan radikalt ändras av

yttre omständigheter som krig eller ekonoiniska och ekologiska

kriser. Externa faktorer kan inte bara påverka leverantörens och

206

mottagarens ekonomi utan även förändra funktionen hos vissa kana—

ler eller hela överföringsprocessen. Det kulturella och sociala

filtret är niycket känsligt för externa omständigheter och kan till

och med reagera även on en extern chock inte påverkar ekononin hos

mottagaren eller överföringskanalernas funktion. En kris kan

förändra sociala värderingar och beteenden eller regeringspoliti

ken och därigenom också onforma filtret.

Tekniköverföringens framgång är beroende av hur de olika kompo

nenterna samverkar. 1 normala fall styr det sociala och kulturella

fiitret överföringen. Den blir en tänligen friktionsfri process on

filtrets krav står i överensstämmelse med egenskaperna hos kana—

lerna och ekonomins krav. Filtret kan i ett land innebära en

avsevärd stimulane till tekniköverföring, nen vara ett hinder i

ett annat land. Därför spelar det en nyckelroll vid den tekniska

moderniseringen av mindre utvecklade länder.

En fallstudie: pianerna för utbygqnad av Vuoksen före 2.917

Finland har iristitutionellt sett inte tillhört de mer öppna iän—

derna vad avser tekniköverföring. Det är därför lätt att i Fin

lands ekonomiska historia finna exeinpel som belyser det sociala

och kulturelia filtrets betydelse. De tidiga försöken att tämja

övre Vuoksen för produktion av elkraft tilihör de mer färgstarka

exemplen.

Vuoksen iåg i den sydöstra delen av storfurstendömet Finland.

Älven, som rinner mellan sjöarna Saima och Ladoga, är ungefär 160

kiloneter lång. 1 sitt ursprungliga tillstånd före utbyggnaden

hade dess övre del mycket branta stränder och många forsar. Under

de första 25 kilometerna var den sanunanlagda fallhöjden 64 meter

för att sedan uppgå till endast 6 meter under de resterande 135

kilometerna. Hed avseende på genonisnittligt vattenfiöde — 556

kubikxneter per sekund — var Vuoksen den största älven i Finland.

De säsongsmässiga variationerna i vattenfiödet var mycket znindre

än i andra finska älvar och Vuoksen var, förutom kanalen mellan

Saima och Finska viken, det enda utloppet från Saima som med sina

4 400 kvadratkiloineter är den fjärde största sjön i Europa. Tack

vare ett avvattningsområde på hela 61 560 kvadratkilometer - till

207

21 % täckt av sjöar — var vattenföringen i Vuoksen anmärkningsvärt

konstant även i det naturliga, oregierade tillståndet.9

Den ryske ingenjören VeniaTuin Feodorovitsh Dobrotvorskii var

den förste som föreslog en utbyggnad. Vid ett inöte i Ryska

tekniska föreningen i maj 1894 presenterade han pianerna att förse

St. Petersburg - då den ryska huvudstaden och den femte största

staden i Europa - med elkraft genom en utbyggnad av Vuoksen på

Karelska näset samt Narva i Estland. Förslaget grundades på den då

aktuella utbyggnaden av Niagara Falls i USA samt de 175 kilometer

långa överföringsexperimenten med trefas växelström iuellan Lauffen

och Frankfurt-am-Main i Tyskland. Med en överföringsspänning på

l5kV skulle enligt pianerria St. Petersburg och desa omgivningar

erhålla 24 MW från de två vattenkraftsanläggningarna.’°

Dobrotvorskiis förslag kritiserades för tekniska brister och

orealistiska ekonomiska förutsättningar, inen idön att konstruera

ett större vattenkraftverk på Kareiska näset dog inte. Under de

följande två decennierna presenterade fiera företag och enskiida

individer liknande planer. De tenderade år för år att bii alit mer

storslagna och tekniskt detaljerade. Den största och mest genom—

arbetade pianen kom från ett kraftföretag i den ryska huvudstaden,

“Soci6t S:t Petersbourgeoise de Transmission Electrigue de la

force de chutes d’eau” (SPTE).. 1 början av 1910—talet anlitade

företaget, som nyligen hade reorganiserats av Dobrotvorskii, den

tyska konsultfirman Gebrtider Hallinger från MUnchen. Den

utarbetade det grandiosa förslag vilket blev känt som

Kuurmanpohja-projektet (figur 2).

Enhigt förslaget skulle Vuoksens stängas av en danun i dess övre

del och en 18 kilometer lång kanal byggas från Karsturanta - en by

vid Saima - för att koncentrera älvens vatten till ett 64 ineter

högt vattenfall vid en naturlig granitbrant i Kuurmanpohja. En 12

kilometer lång avloppskanal skulle leda vattnet tillbaka till den

urspruragliga fåran i Vuoksens nedre lopp. Detta vatterikraftverk på

‘ Erinäisten ulkomaisten ammattimiesten lausunto-ja Imatranvoimalaitos—vrity)csen suunnitelmista, Koskivoimakomiteantoimiston julkaisuja v. 1922 no 3 (Helsinki, 1922), 4—6; LasseNevanlinna and Gunnar E. Lax, “Development of Hydro Power”,Watez-Dower in Finland (Tampere, 1969), 22; Heikki Simojoki,“Hydrology in Finland”, Waternower in Finland, 38—42.

1 Wiborasbladet 12.10.1894, 5.6., 7.6., 12.9., 16.10.,1.11., 2.11.1895, 1.2., 19.11.1896, 26.1., 8.9., 7.12.1897,26.1.1898; Sven Hirn, Imatran tarina (Imatra, 1978), 124—25.

208

Ett försfag om Saima-vattnens inledande i riy fåra.

— P2 O4I

0. .. —

J..FO J4rfl144

—

, 2‘Ri22,I, .

) •

1 —

1O

. \ j10

\ \ —

,

O

L.

.4 )IOeI.4 — —

fl flO3 —

.4 -

t.L

O -,.4—

Figur 2 Kuurmanpohja—projektet. Källa: Mercator (29.11 1913)

300 000 — 400 000 hk (221 — 294 MW) skulle då ha blivit det stör—

eta i världen — större än kraftverket i Niagara med dess fallhöjd

på 40 meter.”

Arbetet med anläggningen skulle börja i april 1914. SPTE före

slog att företaget, som kompensation för utnyttjandet av den

finska naturresursen, skulle sälja elektricitet till Finska sta—

tens järnvägar till priset av marginalkostnaden, att det skulle

betala en årlig ränta som inom sex år skulle stiga till 1,5 miljo—

“ Kuurmanpohja skulle, jämfört med vår tids anläggningar,ha motsvarat drygt balva effekten vid kärnkraftsaggregatetLovisa 1 (440 NW). Uusi Suonetar 18.1.1914; Helsingin Sanomat19.1.1914. 0

209

ner finska mark samt att anläggningen efter 90 år utari kostriad

skulle överlämnas till den finska staten.’2

Exploateringefl av Vuoksen handlade on en tekniköverföring i

stor skala, soin tycktes medföra både tekniska och ekonoiniska

möjligheter. De fiesta stora företag soin pianerade att bygga

kraftverk vid älven hade god ekonoinisk ställning med nara kontak—

ter med stora ryska och centraleuropeiska banker. Strax före

världskrigets utbrott hade utlandska företag förvärvat rätten till

två tredjedelar av vattenkraften vid övre Vuoksen.

Vid den tidpunkten hade Finland utomordentliga möjligheter att

znottaga avsevärda främmande investeringar och den då modernaste

tekniken. Därtili koin möjligheten att upprätta storskaliga elin

tensiva industrianläggningar i Karelen saint att påbörja elektri

fieringen av järnvägen. Under drygt två årtioriden inotsatte sig

einellertid Finland envist denna tekniköverföring. Gång på gångtacka man nej till utländska investeringar i vattenkraften, erbju—

danden on införande av elintensiv industri saint import moderntekriik. Idag konkurrerar mindre utvecklade länder för att erhålla

främmande investeringar. Dåvarande storfurstendöinets politik kan

därför förefalla underlig. Den biir rnöjlig att förstå först on vi

tar hänsyn till tekniköverföringens samhälleliga sanunanhang. 1detta fall släppte filtrt inte igenon fräuimande investeringar.Det var, trots projektens stöd hos den ryska staten, tillräckliqtogenomträngligt för att förhindra uppförandet av ett stort kraft

verk på Karelska näset.

Det var främst av politiska skäl som finnarna, före självstän

digheten, inotsatte sig en utbyggnad av Vuoksen och överföring av

elektricitet till Ryssland. Man befarade, att on fränlingar ficktillstånd att exploatera en av landets mest värdefulla naturresur—ser och överföra kraft från Karelska näset till St. Petersburg,

kunde det leda till ytterligare överflyttning av den politiskainakten till Ryssland samt locka den tsaristiska regeringen till

territoriella krav på sydöstra delen av storfurstendömet.

Den allniänna opinionen och pressen i Finland var enhälligt

motståndare till ett stort kraftverk vid Vuoksen. Det är även avintresse att notera att senaten, trots att den blev mer och nerprorysk före första världskriget, motsatte sig alla ansökningar on

överföring av kraft från Övre Vuoksen till St. Peterburg. Antingen

12 Kaunpalehti 4.1.1914; Mercator 3.1.1913, 9.1.1914; J1!aiSuometar 20.1.1914.

210

avslogs ansökningarna efter att man tillsatt en utredning eller

också cirkulerade de åratals för utlåtanden. Detta öde drabbade

även Kuurinanpohja-projektet. Det föil slutgiltigt sedan den tsa

ristiska regeringen efter väridskrigets utbrott beslutat att ett

tyskägt företag inte skulle tillåtas genomföra ett sådant stort

projekt.

Kärnfrågan för finnarna var om de överhuvud taget skulle

tillåta utlandsägda företag att bygga kraftverk i storfurstendömet

och exportera elkraft till Ryssland. För ryssarna tycktes huvud

frågorna vara vilket företag som skuiie få genoinföra projekten

samt cm det var bäst att konstruera en stor anläggning eller eriserie av flera mindre längs Vuoksen. Finska väg- och vattenbygg

nadsmyndigheter anlitade den svenska konsultfir3nan Vattenbygg

nadsbyrån för att undersöka de två alternativeri. Vattenbyggnads—

byrån fastslog i en omfattande rapport att det ur teknisk syn

vinkel var fördelaktigt att koncentrera hela vattenfiödet från

Saima till en stor anläggning vid Kuurmanpohja. 1 ekonomiskt

avseende var dock en serie med fem mindre kraftverk längs Vuoksens

naturliga fåra att föredra. Det huvudsakliga argumentet mot

Kuurmanpohja-projektet var att efterfrågan på elkraft från St.

Petersburgoinrådet inte var tillräcklig för en sådan jättelik

anläggning. Vid lågt kapacitetsutnyttjande skulle den, på qrund av

höga kapitalkostnader, producera dyr elektricitet och snart drab

bas av svårigheter att återbetaia lånen från de centraleuropeiska

bankerna.’3

Av olika orsaker tycktes ryssarna överge Kuumanpohja-projektet

under de första krigsåren. Nen finnarna siutade inte att oroa sig

eftersom id6n att förse St. Petersburg med finsk elkraft fortsatte

att leva. Är 1916 presenterade tsarregimen en ny plan enligt

vilken den skulie konfiskera några privatägda vattenfall i övreVuoicsen och uppföra ett mellanstort statsägt kraftverk. Inom ett

och ett haivt år skulle det förse den av kraftbrist drabbade

huvudstaden med elektricitet. Revolutionen i mars 1917 omintet—

gjorde denna pian.

Politiska omständigheter tog sålunda överhanden äver teknik och

ekonomi och finnarna lyckades undgå den form av tekniköverföring

de fruktade.

‘ Förslaa till utriyttiande af vattenkraften i Wuoksen,Uppgjorda af Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm (Helsingfors11917), 228—29.

211

POLHEM4iD. TIDSKRIFT

FÖRTEKN Kl11STORTA

1990/3 Argång 8

POLHEM

Tidskrift för teknikhistoria

Utgiven av Svenska Nationa1kommittn för teknikhistoria (SNT),

Chalmers Tekniska Högskola, Biblioteket, 412 96 GöTEBORG

med stöd av Humanistisk—samhällsvetenskapliga forskningsrådet

och Statens kulturråd

ISSN 0281—2142

Redaktör och ansvarig utgivare

Jan Huit

Redaktionskoimnitt

Henrik Björck

Svarite Lindqvist

Wilhelm Odelberg

Sven Rydberg

Tryck

Vasastadens Bokbinderi B, 414 59 GöTEBORG

Qmslag och rubriker: Svensk Typografi, Gudmund Nyström AB,

178 00 EKERö

P renume ration

120 kr/år (4 hften)

Beställes genom inbetalning på postgirokonto nr 441 6594 -2

Lö s nummer

35 kr/st

Beställes som ovan

Teorier och metoder i nyare nordisk teknikhistoria

Symposium Umeå 2-4 april 1990

Gästredaktör Bosse SundinInstitutionen för idhistoria

Umeå universitet

InnehÅII

Bosse Sundin: Det nordiska teknilchistoriska symposiet 174i Umeå 2-4 april 1990

Håkon With Andersen: Et tankeskjema for teknologi.historie - 178er det mulig

Urban Wråkberg: Betydelsen av teon- och metodutvecklingen 189inom historieskrivningen för undervisningeni äninet teknikhistoria

Timo Myllyntaus: Sanihälleig kontroll av tekniköverföring: 200teoretiska anteckningar över erfarenheterfrån Finland

Finn J.S. Hansen: Forklaringsmodeller og kiider til 212industrihistorie

Helge Kragh: Innovation og transfer af elektrisk teknologi 225i Danmark: skitse til perioden 1850-1890

Lars Thue: Hvorfor ble Norge et rikt land? 237

Sven-Olof Olsson: Energidistribution i Norden. Tekriik och 249organisation

Marianne Rostgaard: Den teknologiske fornyelseproces - eksempiet 266tekstil og bekkndningsindustrien i Danmark

Per østby: Drivkrefter i norsk bilpolitikk 282

Anders Lundgren: Vetenskap och/eller teknik. Nya aspekter 293på 1700-taiskemin?

Omslagsbild: Klabböle kraftverksmuseum från nedströmssidan.Teckning: Åke Pettersson-Nåw

173