55

Ryssar och estländarei finlandssvensk dagspress

De berövar oss, tjänar oss och behöver vår hjälp

CAMILLA HAAVISTO

Centret för forskning om etniska relationer och na-tionalism/CEREN, Institutionen för kommunikations-lära, PB 16, FIN-00014 Helsingfors universitet,camilla.haavisto@helsinki.fi

I historiskt perspektiv har den finländska mediedis-kursen präglats av en fiendebild där Ryssland, och se-nare Sovjetunionen, framstod som ett hot mot oss,vår nation och vår välfärd. (Immonen 1987, Luosta-rinen 1986.) Under det senaste årtiondet har det kallakrigets slut och olika globaliseringsprocesser, såsomEU:s utvidgning österut, skapat en förändrad världs-ordning och en ny kontext för identitetskonstruktionoch mediepresentationer att verka inom. Ändå hävdarforskning (t.ex. Raittila 2004, Vehmas 2005) att denfinländska mediebilden av ryssar och estländare fort-farande är övervägande negativ.

En ensidig och ibland förvrängd rapportering ärinte något som enbart drabbar de ovan nämndaminoritetsgrupperna i Finland. I forskning inom om-rådet för etnicitet och medier (t.ex. van Dijk 2000,Petersson & Hellström 2004) poängteras det hurmedierna med stereotypa, polariserande och förenk-lande diskurser skapar den andra då de rapporterarom invandrare, flyktingar och etniska minoriteter.Den andra blir inte citerad i medietexter, den andrafår inte fungera som expert och den andra figurerarofta i samband med artiklar som handlar om nega-tiva händelser och fenomen. I värsta fall kan tid-ningarna med sin förvrängda rapportering bidra tillskapandet av strukturell rasism och så kalladnyrasism1 (van Dijk 2000: 34).

Jag inleder med ett exempel.Den 8 augusti år 2001 publicerar dagstidningen

Hufvudstadsbladet ett reportage med rubriken ”Rys-sar langar åt minderåriga”. Artikeln handlar omhur ett tiotal försäljare vid Kampens tunnelbanesta-

tion i Helsingfors säljer så kallad smuggelsprit. Re-portaget om ”tråkarna”2 berättar belevat om kom-mersen där ”allt står till buds och för vem somhelst”. Ett rykte som härstammar från en anonymbusschaufför säger att de ryska försäljarna förutomsprit även erbjuder ”andra tjänster”. Att det syftaspå sexuella tjänster är underförstått.

Reportaget och den tillhörande paradpuffen medrubriken ”Ryskt ’Alko’3 vid Kampen” är inte direktrasistiska. Det påstås till exempel inte att alla ryssarskulle vara prostituerade eller brottsliga. Reportagetutgör ändå ett exempel på hur en utåt sett alldagligtext kan bidra till konstruerandet av en marginalise-rad den andra genom att konsekvent framhäva aspek-ter och egenskaper som aktörsgruppen inte har ge-mensamma med oss. En sådan aspekt av annor-lundaskap är nationalitet. I reportaget används adjek-tivet rysk 13 gånger. Det påpekas gång på gång att dethandlar om ryska försäljare, att spriten är rysk och attde välklädda herrarna som fyller på lagren är ryska.Men nationalitet är inte den enda faktorn som stämp-lar aktörsgruppen som dem, någon som inte tillhöross. Det här görs även genom att i text härma försäl-jarnas utländska brytning ”– Tubaka? Olu? Vodka?”,utseendemässiga detaljer ”... står med sina känn-spaka axelremsväskor.”, deras fräckhet ”Handeln för-siggår helt öppet. Flaskor och pengar byter ägaremitt på trottoaren.” och deras benägenhet att utnyttjaoss ekonomiskt ”Pengarna går oavkortat i ryskafickor”.

I exemplet ovan ses ryssar och estländare somden andra som utnyttjar och utsuger oss. Men somvi kommer att se längre fram i artikeln, kan man ib-land även skönja en implicit diskurs om den andrasom tjänar oss och som den andra som är i behovav humanitär hjälp. Det är dock den förstnämndasom dominerar.

56

Idén till den här artikeln föddes i samband medett omfattande projekt där man med kvantitativa me-toder kartlagt förekomsten av rasism i finländskdagspress mellan åren 1999 och 20054. Resultatenfrån kartläggningen visar att estländare och ryssar ärspeciellt utsatta i mediediskurserna eftersom derassamband med temat om kriminalitet och prostitutionär så starkt. Men vad den breda, kvantitativa kart-läggningen inte kan nå är de underliggande dis-kurserna och ofta implicita betonandet av annor-lundaskap.

Den här artikelns målsättning är att fylla luckangenom att mer djupgående belysa hur mediernakonstruerar olikvärda aktörer i sina diskurser. Dethär görs genom att presentera resultaten från en fall-studie5 för vilken man tillämpat både kvalitativa(diskursanalys) och kvantitativa (innehållsanalys)metoder. Fallstudien strävar efter att belysa hurdanaunderliggande diskurser artiklarna innehåller, påvilket sätt diskurserna samverkar sinsemellan och påvilket sätt de samverkar med kvantitativa variablergällande gruppernas synlighet i den medierade sfä-ren.

Artikeln inleds med en teoretisk diskussion omsocial identitet och massmediernas roll i konstruk-tionsprocessen, sedan granskas de konkreta meka-nismer med vilka massmedierna konstruerar annor-lundaskap och efter det presenteras de empiriska re-sultaten från fallstudien. Till sist relateras empiriskaresultat till den teoretiska ramen.

Instabila identitetsknippenKonstruktion av identitet är ett komplext systemsom både är svårt att skildra och analysera. Den ve-tenskapliga diskussionen är rätt förvirrad på grundav den mångfald av inriktningar, ibland mång- ochtvärvetenskapliga, som gett sig in på att konceptua-lisera identitet och konstruktion av identitet.

Stuart Hall (1999: 21) hävdar att det finns treolika slags huvuduppfattningar om identitet; densom utgår från det upplysta subjektet, den som utgårfrån det sociologiska subjektet och den som utgårfrån det så kallade postmoderna subjektet. Den för-sta är väldigt individualistisk och utgår från att indi-videns intellekt, medvetande och handlingsförmågautgör ett slags centrum som uppstår vid födseln ochföljer med individen så gott som oförändrat genomhela livet.

Den andra utgår från att detta centrum inte exis-terar per se, utan att det får sin betydelse i förhål-lande till andra som förmedlar betydelser och sym-boler – den kultur som han eller hon lever i (Ibid:21-24.) Det här synsättet motsvarar den klassiska

sociologiska definitionen av identitet som en inter-aktion mellan subjekt och samhälle.

Det tredje synsättet är en utveckling av det an-dra. Identitet ses inte längre som en enhet, utan somen så kallad identitetsknippa (Kivikuru 2000: 11).Subjektet tar olika identiteter under olika omstän-digheter och dessa identiteter utgör inte en helhetrunt jaget. Inom oss finns en mängd sinsemellanmotsägelsefulla identiteter och därav varierar våridentifikation ständigt. (Hall 1999: 21-24.)

Forskare har i dag frångått idén om identitet somnågot enbart subjektivt, men fortfarande uppfattarman ofta etnisk och social identitet (könsidentitet,yrkesidentitet, sexuell identitet) som centrerade runtsubjektet. I historiskt perspektiv är sanningen dockden motsatta för i traditionella kulturer har subjektetbara haft betydelse som en del av kollektivet. Först ioch med uppkomsten av nationella identiteter upp-stod tanken om subjektets egenvärde. (Kivikuru2000: 14 hänvisar till t.ex. Friedman 1994: 33-46.)

I den här artikeln följs synsätt nummer tre. I denfortlöpande processen mellan samhälle och individkonstrueras identiteter som utgörs av såväl psyko-sociala omständigheter (t.ex. sexuell läggning),cykliska belägenheter (t.ex. ålder, föräldraskap,arbetsaktivitet, hälsa) och strukturella situationer(t.ex. kön och klass, ras). Dessa identiteter är intestatiska utan ändras konstant och kan även vara sin-semellan motstridiga.

Gemensamt för diskussioner om konstruktion avalla de olika slag av identitet är termen den andra.För att vi skall kunna konstruera vår egen, eller minegen identitet, så måste vi konstruera den andra, el-ler dem som inte hör till oss (Bauman 1997: 53-54).

Vissa forskare definierar termen väldigt vagt; deser den andra som ett obekant sammanhang(unknown context), andra definierar termen väldigtbrett; de ser den andra som alla andra igenkännligagruppidentiteter (every other recognizable groupidentity) (Hedentoft 1995: 63-64, 104-105.)

Här nöjer jag mig med att följa den översimp-lifierade definitionen om att den andra är någonsom inte hör till oss utan dem. Med begreppet avsesen konkret grupp som på ett eller annat sätt är sepa-rerad från oss. (McIver 2003: 44-45.)6

’Vi’ står för den grupp som jag tillhör. Det somhänder i denna grupp är något som jag mycketväl förstår, och eftersom jag förstår det och vethur jag skall bära mig åt känner jag mig tryggoch hemma. Gruppen är så att säga min natur-liga hemvist, den plats där jag tycker om att varaoch dit jag återvänder med en känsla av lättnad.’De’ står däremot för en grupp som jag inte kan

57

eller inte vill tillhöra. Min bild av vad som på-går i den gruppen är därmed vag och fragmen-tarisk, jag förstår föga av dess beteende och förmig är därför det som denna grupp gör i storutsträckning oförutsägbart och av samma anled-ning skrämmande. Jag är benägen att misstänkaatt ’de’ betalar för min oro och förbehållsamhetmed samma mynt, återgäldar mina misstankaroch ogillar mig lika mycket som jag dem.(Bauman 1992: 53.)

Att se den andra eller dem som ett hot är vanligt ikonceptualiseringar av termen (McIver 2003: 50).Men som Bauman (1996: 47) uttrycker det: ”Detfinns vänner och det finns fiender – och främ-lingar”. Den andra behöver inte alltid vara hotfulleller uppfattas som mindre värd än vi. I stället kanden andra ses som en grupp som är involverad i enfortlöpande, evig och nödvändig dialog med subjek-tet, alltså oss. (McIver 2003: 51 citerar Neumann1998: 12-15)

Den teoretiska utgångspunkten då konceptet so-cial identitet diskuteras bygger alltså på att den an-dra inte alltid är mindre värd eller hotfull, att kon-struktionen av identitet är en fortlöpande processsom pågår på alla samhällsplan och aldrig står stilloch att gränsen mellan oss och dem aldrig är statisk,utan i ständig rörelse (T.ex. Hall 1999: 39).

En central fråga då den här ständiga fluktua-tionen av identitet tas i beaktande och då mediernasroll relateras till den här processen är det inflytandesom mediepresentationer har på grupprelationer isamhället överlag. Om ryssar presenteras som kri-minella och omoraliska i medierna, så betyder detatt gruppen även i samhället överlag stigmatiseras?Påverkar mediernas bild majoritetsbefolkningens at-

tityder gentemot de ryssar som bor i landet, ellergentemot dem som besöker Finland som turister?Påverkar attityderna i sin tur mediernas represen-tationer? Eller är det ”verkligheten” (ryssar ÄR kri-minella och omoraliska ”på riktigt”) som speglas imediernas representationer?

För att visualisera sambandet mellan denmedierade verkligheten och det omkringliggandesamhället i fråga om identitetskonstruktion, utveck-las här den klassiska definitionen av identitet somen fortlöpande process mellan subjekt och samhällepå så sätt att massmedieverkligheten7 och det övrigasamhället8 ses som två skilda analyserbara enheter.

Mediehändelser och verkliga händelser är svåraatt skilja åt (Fiske 1994: 2), precis som det är svårtatt göra skillnad mellan korporeella händelser ochall slags representationer av dem (semiosis) (Clark& Petersson 2003: 11). Massmedieverkligheten ären del av den offentliga världen på samma sätt somalla andra kulturella och sociala diskurser och hand-lingar och sålunda kan kritik riktas mot att mas-smedieverkligheten i figur 1 fungerar som en egenenhet. Jag upplever ändå att det är viktigt att sepa-rera det övriga samhället och massmedieverk-ligheten eftersom massmedierna har annorlundapåverkningsmöjligheter än andra offentliga dis-kurser, exempelvis lagstiftningsdiskursen. Kivikuru(1998: 333) menar att då identitet ses som någotfragmenterat och värdebasen inte längre är enhetligfungerar mediernas ”snabbdomstol” effektivare ochsnabbare än den toleransbefrämjande lagstiftningen.

Viktigt är dock att poängtera att man bör se enhe-terna i figuren, inte som separata delar av verklighe-ten, utan som element som konstant påverkar ochomformar varandra genom det flöde av presentatio-ner och handlingar som löper längs de olika broarna.

(a)

subjektet övriga samhället(d) (e)

KONSTRUKTION (b)AV IDENTITET

(c) (f)

massmedieverklighet

Figur 1. Konstruktion av identitet: Sambandet mellan subjekt, samhälle och massmedieverklighet

58

Figurens uppgift är att illustrera sambandet mel-lan de olika enheter som bidrar till identitets-konstruktionens komplexa karaktär. Då den mo-derna identitetens centrum kan tänkas vara upp-byggd i växelverkan mellan subjekt och samhällekonstrueras identitet genom de broar som underolika omständigheter uppstår mellan de subjektivaoch offentliga världarna. (Hall 1999: 21-23, Val-tonen 2000: 56). De dubbelriktade pilarna i figur 1illustrerar dessa broar.9

Den dubbelriktade pilen ”a” illustrerar hur detsamhälle vi lever i, dess lagar, historia, politik ochenstaka händelser, påverkar subjektet, men attsubjektet likaså kan påverka samhället. Den dubbel-riktade pilen ”b” illustrerar hur medieverklighetendels speglar, dels influerar det övriga samhället ochden dubbelriktade pilen ”c” illustrerar förhållandetmellan subjektet och mediernas presentationer. Dekorta pilarna (d-f) illustrerar konstruktions-processens komplexa karaktär. Förutom att de treyttre dimensionerna konstant samverkar, påverkasockså ”slutprodukten” av deras samverkan (det villsäga själva konstruktionen av identitet som repre-senteras av figurens centrum) de enskilda enheter-nas konstruktion.

Från detta makroperspektiv förflyttas diskussio-nen nu vidare till ett mikroperspektiv. Med figur 1 iminnet betyder det här att diskussionen om de yttrepilarna (a-c) läggs åt sidan, medan fokus förflyttastill pil ”f” nere i högra hörnet, den som symboliserarmassmediernas konstruktioner av identitet. Då frå-gan om hur massmedierna konstruerar annorlunda-skap granskas ur ett snävt perspektiv är målet attlära sig förstå, och därmed också analysera, de verk-tyg med vilka medierna i sin dagliga rapporteringkonstruerar vi- och de-grupper som inte presenterassom jämlika aktörer.

Hur konstruerar mediernaannorlundaskap?

Då fokus läggs på själva medieprodukten och dediskurser som den förmedlar är utgångspunkten attmediernas konstruktion av mer eller mindre betydel-sefulla vi- och de-aktörer inte bara påverkas av hurmycket minoritetsgrupperna syns och hörs, utan avatt journalisternas ofta subtila och konsekventaframhävande av annorlundaskap samverkar medutrymmesmässiga faktorer.

Med andra ord, samtidigt som medierna kan reg-lera aktörers betydelsefullhet i medieverklighetengenom att låta bli att skriva om dem, eller genom attinte låta dem få sina röster hörda, kan de framhävaoch poängtera aktörernas annorlundaskap i syfte attklargöra hur lång väg aktörsgruppen i fråga har kvaratt färdas tills den når de värderingar som präglaross och vårt samhälle. (Se Kivikuru 1998: 334 församma resonemang).

I ett tidigare sammanhang (Haavisto 2003) har enbild för att illustrera mediernas konstruktion av vi-och de-grupper presenterats. Bilden som omarbetatsför den här artikeln lämpar sig inte för att användassom ett konkret analysverktyg utan den strävar efteratt illustrera tankegången om hur synlighet (eng.visibility) och framhävande av annorlundaskap sam-verkar i konstruktionen av olikvärda aktörstyper.

Det är viktigt att poängtera att bilden inte tarställning till om aktörerna i samhället överlag ärstigmatiserade. Bilden handlar endast om pil ”f” i fi-gur 1.

Den lodräta axeln går från mycket synlighet tilllite synlighet och den vågräta går från olik oss till likoss. Skalan har inga absoluta ändpunkter, utan vadsom är lite, mycket, likt och olikt bör omdefinierasfrån fall till fall beroende på tid, plats och medium.

Figur 2. Mediernas konstruktion av annorlundaskap

MYCKET SYNLIGHET

Betydelsefull de Betydelsefull vi

OLIK OSS LIK OSS

Marginaliserad de Marginaliserad vi

LITE SYNLIGHET

59

Axlarna utgörs av streckade linjer för att symboli-sera att de inte fungerar som tydliga gränser mellande fyra aktörstyperna och att det inte finns någonspecifik nollpunkt i mitten av bilden.

Genom de två axlarnas samverkan konstruerasolikvärda aktörer i massmediediskurser, gruppersom antingen hör till oss eller dem och som är merbetydelsefulla, eller mer marginaliserade. De fyratyperna är: Betydelsefull de, Betydelsefull vi, Margi-naliserad de och Marginaliserad vi.10

Som vi kommer att se längre fram i artikeln fallermediepresentationerna inte alltid helt tydligt underen viss aktörstyp. Jag upplever ändå att typernas ex-istens är viktig sålunda att de fungerar som ett slagsextremfall mot vilka man kan spegla de otydligarefallen där diskurserna är mer splittrade och variatio-nerna i synlighet större.

Till de Betydelsefulla de hör aktörsgrupper somfår mycket synlighet (t.ex. stora rubriker, aktörernaciteras ofta, artiklarna har ofta paradpuff, publiceraspå synlig plats i tidningen, stora artiklar, högrapporteringsfrekvens etc.), men som presenterassom olika oss. De är inte som vi på grund av att me-dierna framhäver olika aspekter av annorlundaskap.Beroende på artikelns tema och kontext kan dessaaspekter gälla precis vad som helst; att de inte harsamma religion som vi, att deras historiska bak-grund skiljer sig från vår, att deras hudfärg är annor-lunda, att de utnyttjar oss ekonomiskt etc.11 De bety-delsefulla de-aktörerna är aktörer som presenterassom personer som vi ser upp till och respekterar. Ef-ter terrordåden i USA den 11 september 2001 pre-senterades muslimer bosatta i Finland som betydel-sefulla de-aktörer. Det skrevs mycket om dem, dekom ofta fram med egen röst i artiklarna, de fickfungera som experter inom området, men presente-rades ändå som annorlunda och avvikande.

Till de Marginaliserade de hör aktörsgruppersom medierna nästan aldrig noterar och då de note-ras framhävs deras annorlundaskap. En totalt margi-naliserad de-aktör existerar dock inte i denmedierade diskursen. För att kunna kategorisera enaktörsgrupp som dem, som främlingar som inte hörtill oss, måste vi redan veta ganska mycket om dem,annars skulle de vara ingen alls. Ett exempel påmarginaliserade de-aktörer från år 2001 är t.ex. deromska asylsökande från Slovakien. I jämförelsemed år 1999 då gruppen fick mycket synlighet i tid-nigarna och då deras motiv för behovet av asyl pre-senterades i väldigt tvetydigt sken, presenterades detvå år senare likväl som annorlunda och avvikande,men gavs betydligt mindre synlighet än tidigare.

De Betydelsefulla vi är samhällets elitaktörer. Depresenteras lika oss, de delar våra värderingar och

vårt levnadsätt. De ges mycket synlighet; de råd-frågas ofta och får även komma fram med sina åsik-ter i artiklar som handlar om något annat än demsjälva. De Betydelsefulla vi är de som dominerar denmedierade diskursen och ofta är det myndighets-representanter som utgör den mest betydelsefullagruppen. (Mer om myndighetsdominans i t.ex.Raittila 2002: 84-85.)

Till gruppen Marginaliserade vi hör de som intekan räknas till samhällets elitaktörer. Det kan varafråga om vanliga människor, ”mannen på gatan”,kvinnor och barn, som inte får mycket synlighetmen som presenteras som en självklar del av vårtsamhälle.

I relation till fallstudien om ryssar och estländarei Hufvudstadsbladet (Hbl) och Vasabladet (Vbl),som diskuteras i de följande kapitlen, är det främsttre aspekter som styr konstruktionen annorlunda-skap (vågräta axeln). Dessa är ekonomiskt utnytt-jande, ekonomiskt tjänande och humanitärt hjälpbe-hov. Mer om de så kallade subdiskursernas relationtill de ovan beskrivna fyra prototyperna längre frami artikeln, först följer en presentation av fallstudiensom inleds med en översikt av kvantitativa resultatsom relaterar till aktörsgruppernas synlighet.

FallstudienDet empiriska materialet för studien utgörs av 74 ar-tiklar som publicerats under två skilda perioder, sep-tember-oktober år 2001 och samma månader år2002. Under forskningsperioden år 2001 publice-rade Hufvudstadsbladet och Vasabladet12 39 artiklari vilka dessa aktörsgrupper fungerar som huvudsak-liga aktörer. Vasabladet publicerade 13 artiklar omryssar, en om estländare och Hufvudstadsbladet pu-blicerade 18 om ryssar och 7 om estländare. Underforskningsperioden år 2002 publicerade tidningarna35 artiklar om ryssar och/eller estländare13. Artik-larna utgörs till största delen av nyhetsartiklar ochreportage. I åsiktsjournalistik behandlas aktörs-grupperna inte lika ofta. År 2001 är ryssarna denhuvudsakliga aktörsgruppen endast i en ledare och ien kolumn. År 2002 är ryssarna huvudaktörer i trekolumner, estländarna i en.

De 74 artiklarna har analyserats både kvalitativtoch kvantitativt14. En kortfattad kvantitativ översiktöver de kategorier som berör synlighet presenterashärnäst, men studiens fokus ligger dock på de kvali-tativa.

Den kvantitativa analysen visar att de två aktörs-grupperna får relativt mycket synlighet i form av ut-rymme i de två dagstidningarna. I genomsnitt hand-lar ungefär 0,7 artiklar per utgåva om dessa grupper.

60

Sätter man resultatet i relation till andra etniskaminoritetsgrupper som tidningarna skriver om undersamma forskningsperiod, publiceras det betydligtfler artiklar om ryssar och estländare än om andragrupper. T.ex. somalier fungerar som huvudsakligaktörsgrupp endast i nio artiklar under de tvåforskningsperioderna (se Haavisto 2004: 34).

I rubriker får aktörsgrupperna inte lika mycketsynlighet, deras etniska bakgrund/nationalitetnämns i 23 av de sammanlagt 74 rubrikerna. Mankan dessutom se en tydlig skillnad mellan resultatenfrån år 2001 och 2002. Under den senare forskning-sperioden omnämns grupperna endast i fyra rubri-ker, året innan i 19. Med tanke på det här har grup-pernas synlighet sålunda sjunkit mellan de tvåforskningsperioderna.

Då man granskar synlighet i form av aktörs-gruppernas möjlighet att få sin röst hörd, kan mankonstatera att grupperna rätt sällan fungerar som hu-vudsakliga talare, det vill säga den aktör som citerasmest. År 2001 fungerar de som huvudsakliga talare i15 procent av de artiklar som handlar om dem, år2002 endast i 5 procent. Relaterar man dessa resultattill hur ofta etniska minoritetsrepresentanter överlagförekommer som huvudsaklig talare i de två tidning-arna, ser man att estländare och ryssar ligger undermedeltalet. I 23,5 procent (N. 162) av alla artiklar ometniska minoriteter år 2001 och i 14,1 procent(N.170) år 2002 fungerar en etnisk minoritetsrepre-sentant som förstahandstalare. (Haavisto 2005: 6)

Sammanfattningsvis berättar den kvantitativagrovanalysen som strävar efter att granska aktörs-gruppernas synlighet i de två dagstidningarna attgrupperna i fråga om utrymme är väldigt synliga ijämförelse med andra etniska minoritetsgrupper, attde relativt sällan får sina röster hörda i artiklar somhandlar om dem och att deras synlighet med tanke

på rubrikerna sjunkit mellan de två forsknings-perioderna. Den här bakgrundsinformationen geross redan en antydan om att ryssar och estländareframstår som betydelsefulla aktörer i den medieradeverkligheten eftersom de får mycket synlighet, menockså att deras synlighet till en viss mån reglerasoch kontrolleras emedan de relativt sällan omnämnsi rubriken och sällan fungerar som huvudsakliga ta-lare.

Med hjälp av den kvalitativa analysdelen somhärnäst presenteras granskar vi hurdana implicitadiskurser som kan skönjas i tidningstexterna.

Tre huvuddiskurser och tre subdis-kurser i växelverkanDen kvalitativa analysen15 för fram att så gott somalla artiklar kretsar runt följande tre huvuddiskurser:1. Ryssar och estländare som kriminella, 2. Ryssaroch estländare som attraktiv arbetskraft. 3. Ryssaroch estländare som offer.16 Av dessa tre är det denförstnämnda som dominerar.

De ovan nämnda diskurserna fungerar inte heltskilt från varandra, utan samverkar genom att de allahandlar om tagande och givande, om huruvida rys-sar och estländare ekonomiskt utnyttjar eller tjänaross. Den humanitära aspekten är underordnad menkan likväl skönjas i alla tre huvuddiskurser.

De så kallade subdiskurserna är intressanta efter-som de fungerar på ett annat mer sublimt plan änhuvuddiskurserna och eftersom de genomsyrar helamaterialet. Subdiskurserna följer inte alltid moder-diskursen. I artiklar som exempelvis handlar om rys-sar och ester som attraktiv arbetskraft är det tjänaross-subdiskursen som dominerar, men element avde två övriga subdiskurserna finns också med. Figur3 illustrerar sambanden.

Figur 3. De tre huvuddiskurserna och subdiskurserna

1. Ryssar och estländare 2. Ryssar och estländare 3. Ryssar och estländaresom kriminella som attraktiv arbetskraft som offer

utnyttjar oss tjänar oss har hjälpbehov

61

De hotfulla östligorna – Den andra somutnyttjar oss

Diskursen om ryssar och estländare som kriminelladominerar både i Hbl och Vbl. De två övriga huvud-temana är underordnade. Artiklarna om kriminalitethandlar främst om sexindustrin, om organiserade li-gor som smugglar narkotika, cigaretter och sprit ochsom håller på med koppleri och människosmugg-ling. Men artiklarna handlar också om enstakabrottshandlingar som ”fiffel med kvitton” (Vbl 3.10.2001), estländska fångar i finländska fängelser (Hbl12.10.2002), rånare av en fiskbutik (Vbl 8.10.2002)och en högt uppsatt tjänsteman som blivit fast förroderfylleri på Saimen (Hbl 6.9.2001). I dessa sesryssarna och estländarna som förövare. Ingen förstå-else eller möjlighet till försvar ges de misstänktaoch/eller dömda brottslingarna, utan fokus ligger påhur dessa ekonomiskt utnyttjar oss och vårt väl-färdssystem. Exempel: ”De importavgifter som Fin-land och den Europeiska gemenskapen17 blivit utan,det vill säga tull, tobaksskatt, alkoholskatt och mer-värdesskatt skulle ha uppgått till cirka 14 miljonermark.” (Hbl 11.10.2001) ”Pengarna går oavkortat iryska fickor” (Hbl 8.9.2001) Det sistnämnda citatetföregås av en beskrivning om hur Södra social-centralens klientel (läs: alkoholister) nyss lyft sinabidrag (implicit: våra skattepengar) och hur dessapengar genast oavkortat går i ryska smuggelsprit-försäljares fickor.

Den diskurs som kretsar runt prostitution ochkoppleri är den enda av alla brottsrelaterade dis-kurser som framhäver något slags humanitära aspek-ter och värderingar. År 2001 utgörs prostitutionsdis-kursen främst av Hbl:s egen serie ”Hbl granskarsexindustrin” där tidningens reportrar utför s.k. grä-vande journalistik och bland annat spårar upp tvåstora sexannonsörers äganderepresentanter i en lä-genhet i St. Petersburg (Hbl 9.10.2001). År 2002kretsar prostitutionsartiklarna runt polisens spräng-ning av koppleriligor i Helsingfors samt politiskadiskussioner om huruvida kriminalisering av sexköpbör genomföras eller inte.

Prostitutionsdiskursen har en koppling till subdis-kursen om hjälpbehov och det poängteras ofta attmånga prostituerade kommit till Finland i tron omgoda arbetsmöjligheter, men att de sedan blivit luradein i sexbranschen. Användningen av ordet flickor is-tället för kvinnor förstärker ytterligare deras försvars-löshet. (T.ex. Hbl 6.10.2002.)

Exempel: ”– Kopplarna låser ofta in flickornaoch tar passet ifrån dem så att de inte kan flyäven om de hade pengar.” ” – Men också våra

klienter är i stort behov av hjälp. Eftersom deinte är finländska medborgare är de inteberättigade till samma hälsovård som vi.” (Hbl6.10.2002) ”Slaveriet är inte avskaffat” (Vbl22.10.2002).

Ryssarnas och estländarnas samband med kopplerioch prostitution har blivit så starkt att det är en ny-het om en finländare visar sig vara inblandad. Attden misstänkta INTE är rysk eller estnisk upplevsalltså ha ett visst nyhetsvärde. ”Finländsk manbakom kopplerihärva” (Vbl 10.10.2002). ”När Hblkartlägger sexbranschen hittar vi inte bara ryskaägare utan också en chef vid Alma Medias MTV3”(Hbl 10.10.2002).

Även i artiklar där prostitution inte alls nämnskan läsarens tankar på grund av något enstaka ordeller bild styras åt det hållet. Notisen ”Estniskkvinna rånades i Berghäll”(Hbl 19.10.2001) hand-lar om en kvinna som blivit rånad i sin privatbostadi Berghäll. Ingen direkt koppling mellan kvinnanoch sexbranschen nämns, men eftersom stadsdelenunder många år i massmedierna figurerat som ettställe där prostituerade håller till, så har stadsdelensnamn blivit så värdeladdat att det i kombinationmed termen estnisk kvinna nästan oundvikligen as-socieras till prostitution.

En av de fördomar som etablerat sig i det fin-ländska samhället är att alla ryska och estländskakvinnor i Finland är prostituerade. Hbl och Vbl bi-drar inte till att föra fram motsatsen. Att de medelål-ders ryska spritförsäljarna också skulle vara redo attsälja sig för en slant antyds i Hbl 8.9.2001 och iforskningsmaterialet finns det inte många presenta-tioner av ryska kvinnor som inte skulle vara inblan-dade i sexbranschen eller i annan kriminell verk-samhet. Ett undantag är artikelserien om den utvi-sade familjen Koliasnikovs öde. Natalia Kolias-nikov presenteras som högutbildad och arbetsför:”Sergejs fru Natalia har fått studieplats vid Uleå-borgs Universitet. Hennes ryska utbildning god-känns inte automatiskt i Finland, utan hon måste gåkompletterande kurser för att få finländska tand-läkarlegitimation” (Vbl 21.10.2001) .

Arbetskraft österifrån– Den andra som behövsI tidningarna skönjs en diskurs där ryssar och est-ländare presenteras som attraktiv arbetskraft. Deflesta av artiklarna är skrivna ur ett finländskt per-spektiv. Som undantag kan nämnas artikeln ”Frirörlighet inget problem” (Hbl 11.9.2001) där Est-lands chefsförhandlare Alar Steirmann diskuterar

62

EU-medlemskapet och arbetskraftens fria rörlighetur estnisk synvinkel.

Andan i de flesta artiklar är positiv, estländareoch ryssar ses som räddare i nöden. I ”Ryska in-vandrare bäst utbildade” (Vbl 27.9.2002) konstate-ras det att de ryska invandrarna förutom sin utbild-ning ofta har en lång arbetshistoria bakom sig. I”Ryska läkare lockas till Finland” (Hbl 13.10.2001)pratas det om en akut läkarbrist i nordöstra Finlandsom nu skall botas med en intensifierad påbygg-nadsutbildning för främst ryska läkare i Finland somsaknar rättigheter att utöva sitt yrke här. Arrang-emanget sägs inte bara hjälpa dem som är i behov avläkarvård, utan det sägs också bli ekonomiskt lö-nande. Implicit sägs det sålunda att utbildandet avryska läkarna ekonomiskt tjänar oss.

En mindre optimistisk synvinkel gällandearbetskraftsfrågor kan dock också skönjas. I ett ur-klipp från dagstidningen Turun Sanomat ”Esternablir också äldre” (Hbl 26.10.2001) konstateras detatt estländarna också blir äldre och att Estland pre-cis som Finland hotas av arbetskraftsbrist.

Den negativt laddade underdiskursen om utnytt-jande som likväl kan skönjas i artiklarna om arbets-kraft handlar främst om estländska byggnads-entreprenörer som underskrider finländska arbetsvill-kor. Tidningarna rapporterar om både strejkhot ochavblåst strejkhot år 2001 (Hbl 12.9.2001, 13.9.2001). År 2002 gäller notiserna och reportagen likasåstrejker och protester mot estländska företag som bry-ter mot löne- och anställningsvillkor (Hbl 25.9.2002). I denna underdiskurs tjänar ryssarna och est-ländarna inte längre oss, utan de presenteras som eko-nomiska utnyttjare och förövare. ”– Det är fel att fö-retagen anställer underbetald arbetskraft när detfinns arbetslösa byggnadsarbetare i Finland, sägerAntti Vallden.../... ” (Hbl 26.9.2002.)

Sammanfattningsvis ses arbete som en aspekt somuppskattas i vårt samhälle. Arbete och arbetskraftuppskattas dock endast så länge som det tjänar oss.

Oskyldiga offer – Den andra sombehöver humanitär hjälpDen tredje diskursen, den som handlar om ryssaroch estländare som offer kretsar främst kring tvåutvisningshotade familjer, familjen Koliasnikov ochAbrahamjan. Temat behandlas främst i Vbl, menäven i Hbl noteras diskussionen som florerar i Öst-erbotten. (T.ex. Hbl 2.10.2001, 16.10.2001.)

I debatten framhävs de utvisade familjernas norm-enlighet och i så gott som varje artikel om familjenKoliasjnikov poängteras det att frun har en studie-plats vid Uleåborgs universitet (Vbl 11.10. 2001, Vbl

4.9.2001, Hbl 16.10.2001.) Exempel: ”Familjenhann under sin rekordlånga asyl rota sig i Finland.Man lärde sig svenska och finska hyfsat, skaffade sigett socialt nätverk och – inte minst – grund för fram-tida utkomst.” (Vbl 4.9.2001) ”Utlänningsverket harutvisat en familj som av allt att döma har skött sigbra, tänkt reda sig själva i Finland och också varitkapabla att göra det.” (Vbl 4.10.2001).

Också familjernas offerroll och försvarslöshet försfram: ”Till detta kommer att tre av familjens barn iFinland vårdades för psykiska eller fysiska sjukdo-mar. Ännu värre är att dottern som föddes i Finlandinte har vare sig finländskt eller ryskt medborgarskapvilket gör henne statslös och därför berövar hennealla sociala förmåner.” (Vbl 4.9.2001.) I insändareoch ledare sparas det inte på krutet. Familje-medlemmarna ses som offer och de finländska myn-digheterna som förövare. Kritik riktas främst motHögsta förvaltningsdomstolen och Utlänningsverket.De benämns som ”kyligt inställda”, ”hjärtlösa”, ”by-råkratiska”, (Vbl 4.9.2001) och som ”brutala” (Vbl4.10.2001). Exempel: ”Utlänningsverket i Finlandvisar sig allt tydligare bestå av en hop samvetsfriasadister, som har sin glädje just i utövandet av legalsadism mot värnlösa och utsatta människor”. (Vbl7.9.2001.)

Den här huvuddiskursen domineras av subdis-kursen om hjälpbehov. Det betyder ändå inte att deekonomiska aspekterna i offerdiskursen skulle lysamed sin frånvaro, snarare tvärtom! Resonemanget iåsiktstexterna gällande fallet Koliasnikov bygger ge-nomgående på att familjemedlemmarna är arbet-samma människor som inte utnyttjar oss, utan tjänaross och att de därför bör få stanna. Om och om igenpoängteras mannens arbetsplats, fruns studieplats ochhennes ryska grundexamen, och inte utan orsak, utanför att det är värderingar som uppskattas i vårt sam-hälle. Termen arbete står för aktörens pliktmedveten-het, goda moral och samhällsnormenlighet. Rappor-teringen om familjen kan sägas följa idén om att: Vibör hjälpa dem, för att de tjänar oss! 18

Subdiskurserna i relation tillsynligheten och de fyra aktörstypernaDe tre huvuddiskurserna innehåller delvis olika,delvis samma subdiskurser. Subdiskursen omaktörsgrupperna som utnyttjare syns i alla huvuddis-kurser. Artiklarna om kriminalitet framhäver huraktörsgrupperna utnyttjar oss (men också att de est-ländska prostituerade är i behov av hjälp.) Artik-larna om arbete och arbetskraft framhäver hur grup-perna tjänar oss (men också utnyttjar oss som deestländska byggentreprenörerna som underskrider

63

finländska arbets- och löneavtalsvillkor) Artiklarnaom ryssar och estländare som offer framhäver derasbehov av hjälp (men också som i fallet Koliasnikov,deras benägenhet att tjäna oss.)

Även om subdiskursen hjälpbehov och tjänaross i sig har en positivare konnotation än subdis-kursen om ryssar och estländare som utnyttjar oss,framhäver alla tre subdiskurser aktörernas annor-lundaskap. Ekonomiskt utnyttjande är inte en egen-skap som uppskattas i vårt samhälle. Hjälpbehov ärinte heller en aspekt som präglar oss, för vi är intehjälplösa offer. Den tredje aspekten, tjänar oss-sub-diskursen, innehåller element som snarare kan ansestyda på likhet än på annorlundaskap, arbete är näm-ligen en egenskap som uppskattas högt i vårt sam-hälle (t.ex. Valtonen 2000: 54). I subdiskursen är detdock klart att de som tjänar oss inte hör till oss utanresonemanget går snarare ut på att vi bör ”tolerera”och hjälpa dem för att de är nyttiga för oss.

Sammanfattningsvis, så framstår aktörsgrupper-na i subdiskurserna som mer lik dem än oss då deimplicita diskurserna sätts i relation till figur 2.

I samverkan med aktörsgruppernas synlighet ijämförelse med andra etniska minoritetsgrupper,framstår grupperna som mer betydelsefulla änmarginaliserade de-aktörer i de två finlandsvenskatidningarnas rapportering. Synligheten är dockdiskuterbar och grupperna kan varken sägas utgöraen fullständigt marginaliserad eller betydelsefullaktörstyp i den medierade sfären eftersom deras syn-lighet i rubrikerna sjunkit mellan de två forsknings-perioderna19 och eftersom de under båda periodernafår komma till tals mer sällan än etniska minoritets-grupper överlag.

Det här betyder inte att de fyra aktörstyperna i fi-gur 2 skulle vara missvisande eller otillräckliga,utan snarare pekar fenomenet på en kontrollmeka-nism för reglering av etniska minoritetsgruppersbetydelsefullhet i den offentliga sfären. Mediernatenderar att använda elitkällor och låta myndighetertala för minoriteter, (t.ex. van Djik 1991, Pietikäi-nen, 2000.) och genom att inte ge ”mannen på ga-tan” eller etniska minoritetsrepresentanter möjlighetatt komma till tals och genom att ge dem mindre ut-rymme, reglerar medierna deras betydelsefullhet.Genom den här kontrollmekanismen kan mediernabidra till att upprätthålla den rådande samhälls-ordningen.20

Några reflexioner till sistFallstudiens resultat tyder på att den fiendebild somi historiskt perspektiv präglat de finländska medie-diskurserna och som under kärva utrikespolitiska lä-

gen tjänat ett sammanhållande och nationalistisktsyfte, nu genomsyras av en argumentation som utgårfrån en ekonomisk värdebas. Förutom att huvuddis-kursen om ryssar och estländare som förövare på ettexplicit plan dominerar den finlandssvenska dags-tidningsdiskursen kan en implicit underdiskurs omaktörsgrupperna som (ekonomiska) utnyttjare skön-jas i samband med de övriga temana.

Trots att de två aktörsgrupperna som den här ar-tikeln fokuserar på har föga med flyktingskap attgöra kan man i fallstudiens resultat skönja spår avden motsatsställningen mellan ekonomiska och äktaflyktingar som speciellt i början av 1990-talet präg-lade finländska massmedier (se t.ex. Jaakkola 1999,Helminen 1996). Den högljudda och explicit nega-tiva diskurs om flyktingar som utnyttjar oss hardock ändrat form. De diskurser om utnyttjande somlokaliserats i den här fallstudien är implicita, de ba-lanseras och utmanas av motsatta diskurser och enökad försiktighet och medvetenhet från journalister-nas sida kan skönjas, exempelvis gällande rubrice-ring av brottsartiklar på ett sådant sätt att gärnings-mannens etniska bakgrund inte framkommer.

Men varför betonas ekonomiska värden i kon-struktionen av annorlundaskap? Fenomenet kan re-flektera en oro för de utmaningar och prövningarvårt välfärdsamhälle står inför i och med olikaglobaliseringsprocesser och t.ex. EU:s utvidgningsösterut, men de kan också återspegla ett hårdnandesamhällsklimat där marknadsekonomiska värdentenderar att köra över humanitära.

Personliga humanitära värderingar är säkerligeninte frånvarande då insändareskribenter, ledar-skribenter och nyhetsreportrar öppet uttrycker oroför en utvisningshotad rysk familjs öde, men i de-batten tenderar skribenterna att ta till ekonomiskaargument för att föra fram åsikter som i grunden ba-serar sig på humanitära motiv.

Vad skribenterna gång på gång poängterar är attfamiljen Koliasnikov är ett undantag från den nega-tiva stereotypen. De här aktörerna har jobb, studie-plats och vänner som hjälper till! Diskursen kan sessom slags nödrop för att bryta konstruktionen avden negativa utnyttjar-stereotypen, men den kanockså ha en omvänd verkan för då familjen presen-teras tjäna oss och behöva vår hjälp, framstår deändå inte som likvärdiga med oss.

Problemet kvarstår alltså, för även om den fin-landssvenska21 massmediediskursen om ryssar ochestländare handlar om annat än utnyttjande är denrådande stereotypen om aktörsgrupperna som krimi-nella, prostituerade och oärliga (implicit: de som ut-nyttjar oss) så stark att den även påverkar de huvud-diskurser som i sig strävar efter att presentera grup-

64

perna som fullvärdiga och normenliga invånare.Vad kan detta ha för konsekvenser?

Som illustrerats i figur 1 samverkar publikens(subjektets) attityder, medieverkligheten och det öv-riga samhället i fråga om identitetskonstruktion.Mediebilden är med om att forma ett s.k. kulturelltminne22 som ligger som grund för konstruktionen avvår identitet, känslan om vem vi är. Då de personligakontakterna med etniska minoritetsrepresentanter ärfå eller inte existerar och då massmediernas kon-struktion av en viss grupp är den enda kontaktensubjektet har med gruppen ifråga, kan den konstru-erade mediebilden påverka subjektets åsikter i störregrad än annars. Dessa åsikter kan vara betydelse-fulla då det bara handlar om en människans privataåsikt eller attityd (i fråga om t.ex. ett rasistisktvåldsdåd), men är betydligt mer betydelsefulla då deblir kollektiva och börjar fungera som allmänt ac-cepterade sanningar. Det är på så sätt stereotyper fårnäring och så kallad nyrasism en grogrund.

Det finns inte orsak att tvivla på att den finlands-svenska journalistkåren medvetet skulle vilja bidratill en sådant här händelseförlopp trots att enstaka ar-tiklar innehåller ambiguiteter som kunde ha lämnatsosagda. Man kan exempelvis fråga sig om det är nöd-vändigt att skriva om ett rykte som härstammar frånen anonym busschaufför och som framhäver att sprit-och tobaksförsäljare vid Kampens tunnelbanestationäven säljer sexuella tjänster. (Hbl 8.9.2001.)

Dagstidningsdiskursens problem gällande rap-portering om etniska minoriteter ligger inte i en-

staka artiklars snedvridenhet eller journalisters bristpå professionalism utan verkar på ett djupare, impli-cit plan. Dilemmat kan illustreras med kommentaren”– Jag känner en riktigt trevlig och ärlig ryss” somofta får fungera som exempel på hur en välmenandeoch utåtsätt värdeneutral fras kan verka med om-vänd kraft och framhäva stereotypa uppfattningarsom bygger på det motsatta.

Petersson och Hellström (2004:49) konstateraratt enskilda framgångshistorier i vilka etniska mino-riteter presenteras som en tillgång för oss också ris-kerar att verka stereotypiserade. Det här är sant – deverkar stereotypiserade, men inte bara för att de ärundantag, utan för att de bygger på ett motsatsför-hållande till diskursen om utnyttjande och alltid haren koppling till frågan om huruvida grupperna ut-nyttjar eller tjänar oss.

Journalisterna bör vara medvetna om den impli-cita diskursen om utnyttjande som präglar artiklarna,men de bör också reflektera över den omvända effektsom diskursen om aktörsgrupperna som tjänar osskan ha. Det är lätt till hands att försöka bryta de do-minerande stereotyperna genom motsatta bilder omaktörernas förträfflighet, för måttlig dygd och ovän-tad samhällsnormenlighet har föga nyhetsvärde ochett framhävande av gruppernas likhet med oss gör säl-lan historien ”saftigare”. Man bör ändå ge akt på attden berömmande undertonen inte tolkas som upp-fostrande och överdriven av en publik vars attityderoch kunskaper underestimerats.

Noter

1. ’New racism’ eller nyrasism är en subtil form av ra-sism som strävar efter korrekthet och jämlikhet, mensom ändå (ofta omedvetet) behandlar minoritets-representanter som annorlunda och avvikande. (T.ex.van Dijk 2000: 34). När rasismen inte är individuelleller direkt kan man prata om en strukturell eller insti-tutionell rasism. Med detta avses att samhällets struk-tur eller de institutioner, t.ex. medieinstitutioner, somfungerar inom samhället indirekt gynnar vissa grupperoch missgynnar andra. (T.ex. Cottle 2000: 217.)

2. Att ”tråka” (kort å-ljud) används i finlandssvenskanför ”pracka på”. Under förbudstiden i Finland (1919-1932) var tråkarna återförsäljare av smuggelsprit, menidag pratar man i folkmun om tråkare då det är någonsom ihärdigt försöker pracka på en varor, tjänster el-ler åsikter.

3. I Finland har det statsägda bolaget ”Alko” monopolpå försäljning av vin och starka alkoholhaltiga drycker.

4. Det s.k. Mediemonitoreringsprojektet är ett forsk-ningsprojekt som sedan år 1999 pågått vid CEREN(Centret för forskning om etniska relationer och na-tionalism vid Svenska social- och kommunalhög-skolan vid Helsingfors universitet) och Journalismintutkimusyksikkö vid Tammerfors universitet. Projek-tet är en omfattande kartläggning av dagstidnings-artiklar som behandlar etnicitets- och migra-tionsrelaterade ämnen i relation till det finländskasamhället. Mer om den kvantitativa monitoreringen it.ex. Haavisto 2005, Vehmas 2005 och Harju 2003.

5. Det empiriska materialet för fallstudien utgörs av 74artiklar som publicerats i de finlandssvenska dags-tidningarna Hufvudstadsbladet och Vasabladet undertvå skilda perioder, september-oktober år 2001 ochsamma månader år 2002. De artiklar som analyserats

65

handlar om aktörsgrupperna i relation till det finländ-ska samhället. Texter som saknar koppling till Fin-land och som t.ex. handlar om rysk miljöpolitik, enestländsk ministers besök i USA eller om ryssar bo-satta i Sverige har inte noterats.

6. Den andra = eng.: the other, annorlundaskap = eng.:otherness. Annorlundaskap definieras i sin tur somett sammanhang eller en egenskap som på ett ellerannat sätt skiljer sig från vårt/våra eget/egna. (McIver2003: 57-58).

7. Med massmedieverklighet menas de diskurser sommassmedier konstruerar, upprätthåller och dekon-struerar. Ibland kan dessa vara motsägelsefulla ochsplittrade.

8. Med den klumpiga termen ”det övriga samhället”menar jag allt som existerar utanför och runt mas-smediediskursen/-erna. Exempelvis Raittila (2004:226) gör i sin doktorsavhandling en liknande uppdel-ning, men han kallar det ”övriga samhället” för ”värl-den utanför medierna” (finska: ”median ulkopuolinenmaailma”).

9. Liknande teorier med tre olika dimensioner i förhållan-det mellan oss och den andra (som dock inte ser påmedieverkligheten som en egen enhet) diskuteras t.ex.av Tzvetan Todorov (citerad av Neumann 1999: 21).På engelska kallar Todorov de tre olika dimensionerför: (1) “the judgment of (the other)” (parentesen ärmitt tillägg), (2) “the practical relationship with” and(3) “the knowledge of”. I relation till figuren ovankunde Todorovs utvärdering av den andra motsvarapil ”d”, praktiska förhållandet med den andra pil ”a”,och kunskapen om den andra kunde motsvara både”a” och ”c”. Det här eftersom subjektet kan få kun-skap om den andra även från annat håll än från mass-mediernas representationer.

10. Vissa likheter kan finnas mellan Suurpääs (2002: 111)fyrfältsmodell. Ur hennes figur föds de fyra aktörs-typerna ”fodrande främling”, ”harmlös typ”, ”hotfullåskådare” och ”tamt offer”. Suurpääs modell utgårfrån finländska ungdomars diskurser om utlänningaroch invandrare, den fokuserar inte på medier.

11. Inga specifika aspekter av annorlundaskap kan slåsfast. De kan vara allt mellan himmel och jord bero-ende på medietextens tema och kontext.

12. Hufvudstadsbladet är den ledande svenskspråkigadagstidningen i Finland, tidningen utkommer varjedag och har en upplaga på ca 52.500. (www.hbl.fi/info). Vasabladet utkommer sex dagar i veckan ochär i sin tur den ledande svenskspråkiga tidningen iÖsterbotten med en upplaga på 26.000 (http://www.vbl.fi/static/annons/mediakort_2004.pdf). Vasabladetriktar sig till svenskspråkiga i Österbotten, Hufvud-stadsbladets målgrupp är mer nationell, det här trotsatt lite över hälften av tidningens läsare bor i huvud-stadsregionen och endast sex procent finns i Vasa-re-gionen (www.hbl.fi/info.) Båda tidningarna är poli-tiskt obundna, men sympatiserar med Svenska folk-partiet, speciellt i valtider.

13. En ny kodningskategori ”ryssar och estländare” ska-pades år 2002 och den fungerar parallellt med

kodningsgruppen ”ryssar” och gruppen ”estländare”.Orsaken till det här är att tidningarna år 2002 allt of-tare i en och samma artikel började hantera dessa tvåaktörsgrupper i samband med varandra.

14. Kodschema och ingående beskrivning av den kvanti-tativa analysdelen presenteras inte här. Tillvägagångs-sättet och kodningskategorierna följer Mediemonitore-ringsprojektets regler, se t.ex. den elektroniska rap-porten (Haavisto 2005) tillgänglig via CEREN:s hem-sidor för mer ingående information.

15. För den kvalitativa analysen har man som forsknings-metod använt en tillämpad form av van Dijks (1988a,1988b, 2000) diskursanalys som baserar sig på ana-lys av textens makro- och mikronivå och som i prak-tiken görs genom en nedbrytning av texten, vilket (väl-digt förenklat beskrivet) innebär generalisering menockså strykning av överflödig information. I likhetmed många forskare (t.ex. Raittila 2004: 97) har mandock inte i samband med denna analys redogjort förvilken av de många s.k. transformationsregler mananvänt. Detta vore väldigt tidskrävande och är inteväsentligt för slutresultaten (ibid.). Van Dijk (1988a:32-34) medger även själv att bruket av de s.k. makro-reglerna är subjektivt.

16. De artiklar som inte faller inom dessa diskurser är få.För att nämna några. ”Perspektivet: Fördomar omryssen” (Hbl 21.10.2001) är en kolumn som handlarom finländares fördomar om ryssar. ”Reflexer: Denryska arken” (Hbl 3.10.2002) är en kolumn som hand-lar om varför vi i Finland har möjlighet att se så fåryska filmer. Dock kan man även i dessa se elementav de ovan nämnda diskurserna.

17. Intressant i det här citatet från Hbl (11.10.2001) ärockså att man med vi avser vi – Finländare, men ävenvi – Medlemmar av den Europeiska gemenskapen!

18. Man kan spekulerar om hur rapporteringen skulle hasett ut om det hade varit en mindre samhällsnorm-enlig invandrarfamilj som var utvisningshotad. Skulleen liknande folkrörelse ha uppstått och skulle medier-apporteringen ha varit lika intensiv för en familj som”utnyttjar våra skattepengar”?

19. Mellan forskningsperioderna 2001 och 2002 kan manse en förändring i rubricering gällande artiklar somhandlar om brott. Under den senare perioden föredrartidningarna att inte lyfta fram kriminalitet och etniciteti rubriken, vilket kan tolkas som en ökad försiktighetoch medvetenhet.

20. Huruvida den här kontrollmekanismen fungerar påbasen av ett medvetet journalistiskt eller redaktionelltval är svårt att säga. Valen om hur mycket utrymmeman ger vissa aktörer, huruvida man väljer att inter-vjua dem eller inte, kan influeras av både slumpmässi-ga, rutinmässiga och medvetna faktorer.

21. Det empiriska materialet utgörs av tidningar (Hufvud-stadsbladet och Vasabladet) som främst läses av enspråkminoritet, de svenskspråkiga bosatta i Finland.Att svara på ifall det här har en betydelse för resulta-ten ligger utanför artikelns målsättning. Tidigare forsk-ningsresultat tyder på att de finlandssvenska dagstid-ningarna tenderar att publicera fler artiklar om

66

toleransrelaterade ämnen än den finska, men att deövriga skillnaderna i rapporteringen är små. (Haavisto2005, Vehmas 2005.)

22. Med det ”kulturella minnet” avser Raittila (2004: 39)den helhet av diskurser som kan skönjas i alla kultu-rella texter och som strukturerar och influerar enskildadiskurser och handlingar i kulturens sfär. I det kultu-rella minnet förenas och samverkar fakta, myter, ideo-logier och diskurser som kommer fram såväl i tal,skrift, arkitektur och andra icke-verbala uttryckssättoch handlingar.

Källor

Bauman, Z. (1992) Att tänka sociologiskt. Göteborg: Kor-pen.

Bauman, Z. (1996) Postmodernin lumo. Tampere: Vasta-paino.

Bauman, Z. (1997) Sosiologinen ajattelu. Tampere: Vasta-paino.

Clark, E. & Petersson, B. (2003) ”Boundary Dynamics andthe Construction of Identities”. I Petersson, B. & ClarkE. (red.) Identity Dynamics and the Construction ofBoundaries. Riga: Nordic Academic Press.

Cottle, S. (2000) ”Media Research and Ethnic Minorities:Mapping the Field”. I Cottle, S. (ed.) Ethnic Minoritiesand the Media. Buckingham: Open University Press.

Fiske, J. (1994) Media Matters: Everyday Culture andPolitical Change. Minneapolis: University ofMinnesota Press.

Haavisto, C. (2003) ”Konstruktionen av ’vi’ och ’de’ i denfinländska massmediediskursen”. I

Forsander A.& Similä, M. (red.) Cultural Diversity andIntegration in the Nordic Welfare States. Helsingforsuniversitet: SSKH, Meddelanden 65.

Haavisto, C. (2004) Etniska minoriteter och etnicitetsfrågori Hufvudstadsbladet och Vasabladet. Mediemonitore-ringens resultat från perioderna september-oktober1999, 2001 och 2002. Helsingfors Universitet: SSKH,Occasional papers 4/2004.

Haavisto, C. (2005) Racism and Ethnicity in two Swedish-language Newspapers in Finland in Spring 2004 – Anintermediate report. Elektronisk rapport. Tillgängligvia: http://sockom.helsinki.fi/fiss/camilla.html. Datumför utskrift: 9.5.2005.

Hall, S. (1999) Identiteetti. Tampere: Vastapaino.Harju, A. (2003) Etnisyys Suomalaisissa sanomalehdissä

syys-lokakuussa 2001. Tampereen Yliopisto:Journalismin tutkimusyksikkö, Rasismi ja etnisyysmediassa-projektin raportteja.

Helminen, M. (1996) Etniset vähemmistöt – maahanmuut-tajat– ulkomaalaiset. Kuinka raportoida? SuomenJournalistiliitto: SJL:n mediakriittinen julkaisusarja 4.

Hedentoft, U. (1995) Signs of Nations: Studies in thePolitical Semiotics of Self and Other in ContemporaryEuropean Nationalism. Aldershot: Dartmouth Pub-lishing Company Ltd.

Hufvudstadsbladets hemsidor. www.hbl.fi/info. Utskriftfrån den 22.5.2004.

Immonen, K. (1987) Ryssästä saa puhua... Helsinki: Otava.Jaakkola, M. (1999) Maahanmuutto ja etniset asenteet.

Helsinki: Edita.Kivikuru, U. (1998) ”Identiteetit viestinnässä. Samais-

tumisen ja erottautumisen kierre”. Ingår i Kivikuru,U. & Kunelius, R. (red.) Viestinnän jäljillä. Juva:WSOY.

Kivikuru, U. (2000) ”Kansalaisten yhteisyys ja ’he’ ” . Ingåri Tapper, H. (red.) Me median maisemissa. Reflektioitaidentiteettiin ja mediaan. Helsinki: Yliopistopaino.

Luostarinen, H. (1986). Perivihollinen. Tampere: Vastapaino.McIver, S. (2003) ”Contextualising national identity.

Others, Othering and Irishness”. Ingår i Petersson, B.&Clark E. (red.) Identity Dynamics and the Construc-tion of Boundaries. Riga: Nordic Academic Press.

Neumann, I. (1999) Uses of the Other: ”The east” in Euro-pean Identity formation. Manchester University Press.

Pietikäinen, S. (2000) Discourses on Differentiation. Uni-versity of Jyväskylä: Department of Communication.

Petersson, B. & Hellström, A. (2004) Stereotyper i Var-dagen – Bilder av ”de främmande”. Krisberedskaps-myndighetens temaserie 2004:2. Tillgänglig i elektro-nisk form via: www. krisberedskapsmyndigheten.se.Utskriftsdatum: 1.10.2004.

Raittila, P. (2002) ”Etniset aiheet, vähemmistöt ja niidensuhteet suomalaisessa journalismissa vuonna 2004”.Ingår i Raittila, P. (red.) Etnisyys ja rasismi journa-lismissa. Tampere University Press: Suomen Journa-listiliitto, Mediakriittinen julkaisusarja 6.

Raittila, P. (2004) Venäläiset ja virolaiset suomalaistenToisina. Tampere University Press: Mediatutkimuksia2004.

Suurpää, L. (2002) Erilaisuuden hierarkiat. Helsinki:Nuorisotutkimusseura, julkaisuja 28.

van Dijk, T.A. (1988a) News as Discourse. New Jersey:Lawrence Erlbaum Associates.

van Dijk, T.A. (1988b) News Analysis. New Jersey:Lawrence Erlbaum Associates.

van Dijk, T.A. (1991) Racism and the Press, Critical Studiesin Racism and Migration. London: Routledge,

van Dijk, T.A. (2000) ”New(s) racism: A DiscourseAnalytical Approach”. I Cottle, S. (red.) Ethnic Mino-rities and the Media. Buckingham: Open UniversityPress.

Valtonen, S. (2000) ”Mikä Suomalaisissa on vikana?Tapaustutkimus työttömyysaiheisten kirjoitusten kan-sallisesta ulottuvuudesta”. I Kivikuru, U. & Kunelius,R. (red.) Viestinnän jäljillä. Juva: WSOY.

Vasabladets hemsidor. www.vbl.fi.statistik/annons/mediakort_2004.pdf . Utskrift från den 22.5.2004.

Vehmas, S. (2005) ”Etnisyys ja rasismi sanomalehdissävuonna 2004”. I Raittila, P. & Vehmas S. (red.)Etnisyys sanomalehdissä 2004. I manuskript, publice-ras i juni 2005.