Mynt och bebyggelse – Bebyggelseutvecklingen inom Västergarnsvallen ur ett numismatiskt...

74 Christoph Kilger, Frédéric Elfver & Gustaf Svedjemo

Mynt och bebyggelse – Bebyggelseutvecklingen inom Västergarnsvallen ur ett numismatiskt perspektiv

Christoph Kilger, Frédéric Elfver & Gustaf Svedjemo

© Swedish Numismatic Society and the author 2015

FESTSCHRIFT TO KENNETH JONSSON

Kunskapen om myntanvändningen under medeltiden ba-seras huvudsakligen på myntfynd från kyrkor och depåer. Om, hur och i vilken utsträckning mynt kom till använd-ning i städerna som var knytpunkter i de politiska, ekono-miska och monetära nätverken är däremot lite utforskad. Betydelsen av mynt i urbana miljöer framträder tydligt i de skriftliga källorna och har främst studerats i norska sam-manhang (Gullbekk 2008; Risvaag 2006). I denna artikel tänkte vi presentera och diskutera myntfynden från ”staden” Västergarn på Gotland utifrån två olika perspektiv, ett nu-mismatiskt och ett bebyggelsearkeologiskt. Utgångspunkt är myntmaterialet som hittades på fastigheterna Snauvalds 1:2 och Kyrkogården 1:1 under seminariegrävningarna som Högskolan på Gotland genomförde i Västergarn mellan 2005 och 2013.

Med föreliggande bidrag försöker vi lyfta fram empirin och nya infallsvinklar på Västergarns bebyggelse. Myntfyn-den möjliggör att tidsfästa olika aktiviteter och att spåra rumsliga processer som användningen av kulturlandskapet och förändringar i bebyggelsemönstret. För Gotland före-ligger flera metodiskt intressanta och nyskapande arbeten där man har använt mynt och depåer för att spåra och tol-ka bebyggelseutvecklingen under järnåldern och medeltid (t.ex. Svedjemo 2014; Östergren 1989). Vad det gäller be-tydelsen av Västergarn som medeltida bosättning på Got-land har antologin ”Västergarnsstudier” skapat helt nya fö-rutsättningar (Cassel et al. 1999). Senast har Dan Carlsson presenterat rådande forskningsläge (2011). Det är dock förvånande, hur lite vi egentligen vet om Västergarn. Vår kunskap bygger huvudsakligen på det historiska kartmate-rialet från 1600- och 1700-talet, ofärdiga rapporter, notiser och arkivaliska hänvisningar mindre på det arkeologiska källmaterialet.

Frågeställningarna som vi ska titta närmare på är följande: Hur ser myntspridningen ut innanför de undersökta områ-

dena och myntfyndens relation till bebyggelsen och husen? Hur ser bebyggelseutvecklingen ut över tid utifrån myntens kronologi och spridningsmönster? Ambitionen är att redo-visa mynten i sin arkeologiska kontext på ett översiktligt sätt vilket förhoppningsvis framgår i katalogen (tab 1).

Vad var Västergarn?Fornlämningsmiljön i Västergarn utgör fortfarande ett do-minerande inslag i landskapet. Stora delar av den moderna bebyggelsen omgärdas av en halvcirkelformad vallanlägg-ning. Den massiva halvkretsvallen som vetter mot havet är ca en kilometer lång och omsluter en yta på ca 12,5 hektar. På vissa håll är vallen 15 meter bredd och tre meter hög. Omedelbart i anslutning till den östligaste, nu borttagna delen av vallen ligger resterna av en medeltida kastal. Kas-talen beräknas ursprunglig haft en höjd på ca 17 m och var förmodligen en av de största på Gotland. Förutom den mo-derna bebyggelsen som ligger i direkt anslutning landsvä-garna till Klintehamn och Sanda är stora arealer innanför vallen är obebyggda och används idag som betesmark.

Platsens monumentala miljö med vallen, de två kyrkor-na och kastalen vittnar om en ambition och bakomliggan-de intention. Likheterna med staden Visby har påtalats många gånger. Men här dyker det alltid upp ett ”aber” om att ambitionerna var stora men kunde aldrig förverkligas. Beskrivningarna av platsen präglas också av en osäkerhet. Var Västergarn en stad, en hamn, en handelsplats, en mark-nadsplats med viss fast bebyggelse, en landningsplats för militära styrkor, en sjöborg, Gotlands Birka etc. Som Dan Carlsson träffande beskrev är tolkningarna åtskilliga men samtidigt mer eller mindre spekulativa (Carlsson 2011, 79). Mångtydigheten är uppenbar och har onekligen bidragit till platsens mystiska karaktär. Det anmärkningsvärda är att platsen ofta karakteriseras och beskrivs i förhållande till an-

75Mynt och bebyggelse – Bebyggelseutvecklingen inom Västergarnsvallen ur ett numismatiskt perspektiv

dra platser som t.ex. ”Västergarn är som en blek skugga av Visby” (Andrén 2011, 136) eller som en efterföljare till den vikingatida hamnen i Paviken, ett spöklikt alter ego (fig. 1).

En anledning varför Västergarns monumentalitet förblir paradoxal, närmast obegriplig är att stora delar av området inom vallen till synes verkar vara obebyggda. De arkeolo-giska undersökningarna som Högskolan på Gotland gen-omförde mellan 2005 och 2013 har dock visat att istället för en gapande tomhet har det funnits en utbredd bebyg-gelse. I flera undersökningsschakt har det påträffats väl-bevarade husgrunder med eldstäder. Mycket intressant är också det tunna men samtidigt mycket fyndrika kulturlager i anslutning till husgrunderna. Lämningarna ligger delvis skyddade under ett sandblandat matjordslager. Det är tänk-bart att större ytor innanför Västergarnsvallen blev översan-dade av flygsand. Ett sådant scenario har redan antytts när man undersökte delar av Västergarnsvallen på 1980-talet (Elfwendal 1989, 26). Huslämningar syns som små förhö-jningar och ojämnheter i marken eller under torrperioder som parallella rader med torrt gräs (Carlsson 2011, 94). Det är därför tänkbart att arealen innanför vallen har varit be-byggd och bebodd under medeltiden i varierande utsträck-ning. Frågan är därför inte längre om området inom vallen har haft en bebyggelse eller ej, utan snarar hur omfattande har denna varit, och hur var den organiserad och strukture-rad. Fördjupade följdfrågor till dessa är om man kan spåra

förändringar i bosättningsmönstret, när började man bosät-ta sig innanför vallen och när slutade aktiviteterna som det onekligen finns nu många arkeologiska spår av?

Undersökningarna Västergarn 2005–2013Undersökningarna som Högskolan på Gotland startade 2005 och fortsatte 2012 och 2013 i samarbetet med Kalmar Länsmuseum. Sammanlagd har en yta på ca 1 130 kvad-ratmeter undersökts, 63 schakt och ett 20-tal provgropar vilket utgör ca 0,9 % av arealen innanför Västergarnsvallen (fig. 2). Endast en del av anläggningarna som påträffades undersöktes i sin helhet. Huvudandelen av husgrunderna är därför endast delvis undersökta. All jord har sållats med 4 mm maskstorlek redan från grästorven. Massorna bestod huvudsakligen av sandblandad jord och var därför lättsål-lade. Fynden delades upp i kategorierna, fynd hittade och inmätta in situ, fynd påträffade i sållet och massmaterial. Både sållfynd och massmaterial som t.ex. järn, keramik, ben och slagg dokumenterades per kvadratmeterruta. Massma-terial togs till vara, förutom ben och slagg som samplades och återdeponerades. Det finns därför goda förutsättningar att en stor del av myntmaterialet har hittats i undersök-ningarna, vilket kan vara intressant ur källkritisk synpunkt.1 1 För en sammanfattning av seminariegrävningarna mellan 2005

och 2012 resultaten hänvisas till rapporterna ”Medeltida hus i

Fig. 1. Översiktkarta över Västergarn. Området som omfattas av fornlämningsskyddet, boplatsområdet, RAÄ Västergarn 50:1 och vallen, RAÄ Västergarn 1:1 markerad med violett.


Undersökningarna koncentrerades i ett inledande skede på den medeltida kyrkogården i anslutning till den romans-ka kyrkoruinen, men flyttade fokus 2007 längre västerut på marker som på skattläggningskartan från 1742 ägdes av gården Snovalls och av Västergarns prästbol. Detta områ-de utgör idag trädgården till familjen Göthman, som äger fastigheten Snauvalds 1:2. I trädgården frilades huslämnin-gar som dateras från tidig medeltid till nyare tid och som i många fall överlagrar varandra. Man började också titta närmare på förhöjningar i hästhagen, ett idag obebyggt område som ligger mellan Göthmans trädgård och kyrko-ruinen. Även här konstaterades huslämningar (fig. 2). Det var en önskan om att frilägga större sammanhängande ytor för att få en uppfattning om bebyggelsens rumsliga struk-tur och för att kunna urskilja möjliga tomter och möjliga tomtgränser mellan byggnaderna. De stora fyndmängderna av bl.a. metallföremål, som kräver kostnadskrävande kon-serveringsinsatser satte dock gränser för hur stora arealer som kunde undersökas.

Spår efter bebyggelse i form av stolphål, byggnader eller andra typer av konstruktioner har konstaterats i de flesta undersökningsschakten (Kilger et al. 2014). Arkitekturen domineras av hus med ramverkskonstruktion, som har varit placerade på stensyllar. Detta kan röra sig om knuttimrade hus eller hus i skiftesverksteknik s.k. bulhus. Förekomsten av stolphål låter dock ana att byggnadsskicket var mera varierat och blandformer med stolpbyggda väggkonstruk-tioner och bärande väggar. Minst tio husgrunder från me-deltiden och nyare tid på syll har kunnat beläggas fram till 2013. Antalet är dock ett uppskattat minimum och behöver tittas närmare på i kommande analyser. Att notera är också förekomsten av flera tidigmedeltida lerbottnar i anslutning till husgrunderna.

De flesta undersökta byggnaderna förefaller ha varit uppvärmda bostäder, vilket förekomsten av härdar tyder på (fig. 3). Härdarna tillhör också den mest välbevarade de-len av husgrunderna. Huskonstruktioner med en jämförbar planlösning, har också anträffats vid ett flertal utgrävningar av medeltida hus på Gotlands landsbygd, bl.a i Fjäle i Ala socken, Tajnungs i Hangvar och Bingeby i Visby (Carlsson 1981; Carlsson 2012, Gerdin 2007). Liknande härdkonst-ruktioner som i Västergarn har även hittats på det svenska fastlandet t.ex. vid undersökningarna i Sofielund i Väst-manland (Lihammar 2008). Botten av själva härden bestod av en s.k. härdpall en lådkonstruktion fylld med jord eller små stenar som vilar på stora syllstenar som sedan kläd-des invändigt med lerklining (Lihammar 2008, 22). I Väs-tergarn har alla rektangulära stenpackningar varit fodrade med plankor på utsidan, vilket ger en rimlig god indikation på att det rör sig om härdpallar. Ovanpå härdpallen anlades

Västergarn” (Kilger et al. 2014, 11–15) och för 2013 ”Vikingas-pår i Västergarn” (Söderström 2014).

själva ugnskonstruktionen av kallmurade naturstenar. Ug-narna har förmodligen varit murade mot ytterväggarna och placerade i ett av byggnadens hörn. Rökugnskonstruktio-nen krävde en stabil yttervägg och har ofta förstärkts med stödpelare (Lihammar 2008, fig. 23). I flera fall har dylika stödpelare konstaterats som framträder som stenskodda hörnstolpar.

Fig. 3. Rektangulär stensättning, rester av en härdpall, i schakt 50. Fynd av två W-brakteater utanför härdpallen, i den västra zonen.

Eftersom mynten i de flesta fall hittats i väldokumente-rade arkeologiska kontexter finns goda förutsättningar att studera myntanvändningen i Västergarn i förhållande till de dokumenterade bosättningsstrukturerna och övrigt fyndmaterial. En intressant iakttagelse är att i anslutning till flera härdar registrerades ansamlingar av mynt och i två fall även delar av vågar. På en härdpall i schakt 23 låg en depå från 1300-talet tillsammans delar av en vikingatida balansvåg (fig. 6). Delar av en senmedeltida balansvåg till-sammans med andra mynt hittades i anslutning till en härd i husgrund 4. Husgrunden dateras utifrån myntfynden till 1400- och 1500-talet. Det var uppenbarligen i närheten av härdens ljus och värme man räknade och även vägde myn-ten. Det existerar uppenbarligen en dimension i myntan-vändningen under medeltiden som praktiseras i husen och som är intressant att titta närmare på i framtida studier. Int-ressanta observationer om mynt, vikt och vågar i huskon-texter, och förhållandet mellan den ekonomiska och privata sfären föreligger för det medeltida Sigtuna (Roslund 1993).

Mynten från Västergarn – en numismatisk översiktUndersökningarna i Västergarn har tillfört ett stort ma-terial av mynt som sträcker sig från 900-talet till modern tid (fig. 4). Undersökningarna har resulterat i sammanlagt 87 myntfynd. En numismatisk genomgång av mynten har presenterats av författarna i Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad (Kilger & Elfver 2014).2

2 I föreliggande artikel anges hänvisningarna med förkortningen NNUM.


Flera andra myntfynd är kända från Västergarn. 18 mynt framkom vid en arkeologisk undersökning av en medeltida husgrund på fastigheten Ammor utanför vallen (Carlsson 2011, 102). Redan år 1929 dokumenterade Hans Hans-son fynd av 10 mynt söder om sockenkyrkan och väster om gamla skolan (Carlsson 2011, 89). Även från explo-ateringsgrävningar som utförts i Västergarn vid ett flertal olika tillfällen har det framkommit myntfynd (Cassel et al. 1999, 106). Fyra dirhemer har även hittats på söder om Sandavägen, varav tre på grannfastigheten Övide (Carls-son 2008; 2011, 94, anm. 24) och ytterligare två vikinga-tida mynt invid kastalruinen, en dirhem och ett bysantiskt mynt (Carlsson 2011, 91ff ). Ett engelskt mynt försett med hänge påträffades under exploateringsgrävningar i Snau-valds 1:5/Lauritse 1:8B (Cassel et al. 1999, 106). Det rör sig om en penny från Edvard Bekännaren (1042–66), präg-lat 1046-48, d.v.s. av typen Trefoil Quadrilateral. Myntet är brandskadat, perforerat och försett med en fragmentariskt bevarad ögla.

Ett omfattande material, sammanlagt 147 mynt, togs till vara redan år 1974 när den romanska kyrkoruinen un-dersöktes. Kyrkoruinen ligger på fastigheten Kyrkogården 1:1 och ligger i direkt anslutning till det område som un-dersöktes i samband med tidigaste seminariegrävningarna. Härmed öppnas ett intressant perspektiv vid en jämförelse

av både mynten från bebyggelsen och kyrkorummet. Mynten kan grupperas i tre kronologiska horisonter: vi-

kingatid, 4 ex. och medeltid, 54 ex. Fem mynt som är svåra att bestämma är dock troligast från medeltiden. Slutligen har vi 24 stycken mynt som daterar sig till efter reforma-tionen. Mer precist så fördelar sig mynten tidsmässigt och geografiskt inom följande ramar: Det äldsta myntet är en samandisk dirhem från Samarkand och präglat ca 910 e.Kr. Yngsta mynt är präglat 1805 i Sverige under Gustaf IV Adolf. De områden som är representerade i fyndmateria-let är: Sverige, de svenska besittningarna Riga och Reval, Danmark, inhemska från Gotland både före och under danskt styre, Norge, England, Kalifatet, Österrike, Tysk-land med följande områden: Niederlothringen, Pommern/Mecklenburg, Schleswig-Holstein-Gottorp samt möjligen Thüringen. Av medeltida myntvalörer föreligger brakteater, tvåsidiga penningar, danska hvider samt gotländska gotar.

Intressant är att endast ett exemplar av den äldsta grup-pen av gotländska mynt som präglades mellan ca 1150 till 1220 påträffades (NNUM 12). Myntgruppen har be-handlats ingående i Nanouschka Myrberg Burströms av-handling (Myrberg 2008). Ett annat spännande objekt som påträffades vid seminariegrävningarna 2011 har visat sig vara en brakteat eller ett brakteatliknande smycke från 1200-talet, sannolikt av tyskt ursprung, möjligen från Thü-

Fig. 2. Översikt schakt från grävningarna 2005–2013 på fastigheten Snauvalds 1:2 och Kyrkogården 1:1, myntförande schakt (grå) numrerade.


ringen (NNUM 72). En parallell finns ifrån Vastäde, Hab-lingbo sn på Gotland, där en smyckesliknande brakteat från 1200-talet påträffats (Elfver 2009, 57, fig. 24).

Generellt speglar det numismatiska fyndmaterialet Väs-tergarns betydelse som en centralplats där mynt från olika områden och länder hanterats i samband med olika akti-viteter. Det danska och tyska inslaget, främst från senme-deltiden och nyare tid, är markant. Totalt 43 mynt av 87 (d.v.s. 49,5 %) är emellertid gotländska, eller präglade för cirkulation på Gotland. Den kraftigt utökade myntningen under Magnus Eriksson återspeglas även i fyndmaterialet från Västergarn.3

Mynten och bebyggelseutvecklingenFöreliggande studie av myntfynden från Västergarn kom-mer för första gången kunna ge en mera övergripande upp-fattning om bebyggelseutvecklingen inom det undersökta området. Vi kommer utgå från myntfynden mellan 900- och 1500-talen. Mynt från nyare och modern tid kommer däremot inte tas upp här.

Vikingatid- och tidig medeltid, 900- till 1100-taletKartan visar mynten från 900- till 1100-talet (Fig. 5). En dirhem från 900-talet (NNUM 65) påträffades i schakt 18 i hästhagen väster om kyrkoruinen. I samma schakt hittades också en senvikingatida granulerad silverpärla (Norderäng 2006, 21). Två tyska 1000-tals mynt, båda fragmentariska och en försedd med pecks, påträffades i anslutning till svår-tolkade anläggningar. Den frisiska penningen (NNUM 66), präglad av greve Bruno, låg under en stenpackning i schakt 33 i samma område som ett senvikingatida sfäriskt viktlod. Ett obestämt tyskt mynt (NNUM 71) hittades i schakt 29 där förekomsten av stolphål med stenskoning, lergolv och träplankor indikerar huslämningar. Anmärk-ningsvärt är att keramiken i samma schakt bestod till 90 % av östersjökeramik och grovkorning, dåligt bränd keramik av vikingatida karaktär. Den höga andelen östersjökera-mik tyder på en sen vikingatida- tidigmedeltida horisont. Anmärkningsvärd är också mynthänget som påträffades i schakt 60 i den norra delen av undersökningsområdet: en engelsk penny (NNUM 73) präglat under kung Harold I på 1030-talet. Det låg i anslutning till en rektangulär trä-dkonstruktion, möjligen delar av golv eller raserad vägg. I närheten konstaterades också en rad med stolphål. I sam-ma kontext gjordes även fynd av personliga föremål, bl.a. en dubbel långtandad kam, ett gropornerat djurhuvudformat spänne, ett förgyllt bältesbeslag i Jellingestil. Det förefal-ler sannolikt att de vikingatida fynden hittats inom samma

3 För en översikt över lösfynd och hopade fynd av mynt från 1150–1699 hänvisas läsaren till masteruppsatsen i arkeologi av Susanne Fridh 2014.

byggnad eller byggnadskomplex (Söderström 2014, 19–28). Under andra hälften av 1100-talet byggdes den romans-

ka kyrkan innanför Västergarnsvallen och det finns också goda argument att även kastalen tillhör samma tidsperi-od. Halvkretsvallen tillhör förmodligen ett tidigare skede och vallens primära funktion som fortifikation hade då förmodligen upphört när kastalen och kyrkan uppfördes. Enligt Dan Carlsson kan stenmaterialet från vallen ha an-vänts för att bygga kastalen under 1100-talet. Detta skul-le möjligen delvis kunna förklara partiet på ca 150 m som saknas i vallen mellan folkskolan och gamla prästgården, där kastalen och kyrkan ligger (Carlsson 2011, 85). Att Västergarn redan under 1100-talet hade en bosättning med urbana konsumtionsmönster antyder den stora mängden av sammansatta enkelkammar (Frögeli 2011; Horvath 2012), pärlor av vikingatida karaktär och svarvade benpärlor (Lönnegren-Wikensten 2011). Även den höga andelen av östersjökeramik i enstaka schakt kan indikera detta (Holm-bäck 2014). Intressant i detta sammanhang är att endast fyra 1100-tals mynt från Västergarn är kända hittills. Det är tre tidiga gotländska penningar av Myrbergs typ I. Ett mynt kom från schakt 62 i den norra delen av undersök-ningsområdet (NNUM 12), ytterligare två opublicerade exemplar påträffades tidigare under exploateringsgrävnin-gar på fastigheterna Snauvalds 1:5/Lauritse 1:8 B. Dessu-tom en frisisk penning som hittades i den romanska kyrkan (Zachrisson 1999: 64). Användning av mynt var begränsad i denna fas, som sammanfaller med tiden för byggandet av den romanska kyrkan och av kastalen.

Högmedeltiden, 1200- och 1300-taletDet högmedeltida skeendet sammanfaller med byggandet av den andra kyrkan nämligen den stående sockenkyrkan som byggdes i gotisk stil. Byggprocessen avbröts och en-dast koret fullbordades. Det är inte riktigt klart när man startade bygga kyrkan, men det tycks ha påbörjats vid 1200-talets mitt (Zachrisson 1999, 66). Tyvärr finns inga dokumenterade myntfynd från denna korkyrka som skulle kunna upplysningar om byggnadstiden, användningen och förhållandet till den romanska kyrkan och bosättningen. Av bosättningsfynden att döma är det under 1200-talet som myntanvändningen blir synlig i materialet (fig. 6). Det är framförallt Gotlandspräglingar utförda mellan ca 1220 och 1290 som finns belagda över det undersökta bosätt-ningsområdet (NNUM 13-20), både i husgrunderna och i den romanska kyrkan. Även i två gravar som tillhör den romanska kyrkan har dessa mynt påträffats, vilket ger ett spännande perspektiv på hur man kan se på mynt i denna period; inte enbart som betalningsmedel men även som en komponent i den medeltida begravningsritualen.

Under 1300- och 1400-talen fortsätter myntanvändnin-gen i bosättningen. Anmärkningsvärt är förekomsten av små depåer med Magnus Eriksson mynt och W-brakteater.


Fig. 4 (ovan). Myntfynden från undersökningsområdet norr om Sandvågen och den romanska kyrkoruinen, fastigheterna Snauvalds 1:2 och Kyrkogården 1:1. Punkterna (röd) visar var de enskilda mynten är funna.

Fig 5 (nedan). Utbredning mynt vikingatid och tidig medeltid 900- till 1100-talet.


Depå I som hittades i 2007 i schakt 23 består av tre got-ländska penningar präglade mellan 1288 och 1361 i Vis-by samt två Magnus Eriksson penningar, präglade mellan 1340 och 1354. Fyndet har publicerats av Kenneth Jons-son och Johan Norderäng ( Jonsson & Norderäng 2007). År 2011 hittades ytterligare en liten skatt i ett provschakt. Denna depå II består av två penningar präglade under kung Magnus Eriksson samt en brakteat, präglad mellan 1355 och 1363 i Norge under Magnus Eriksson alt. Håkan Mag-nusson. Två Magnus Eriksson präglingar och en obestämd brakteat i schakt 37 kan möjligen utgöra ytterligare en depå.

Anhopning av små depåer med Magnus Eriksson mynt har diskuterats av Kenneth Jonsson. Svenska mynt som präglades mellan 1340 och 1354 började cirkulera i betydande omfattning på Gotland. Det är uppenbart att Gotland under den tiden inte klarade att upprätthålla sin strikt reglerade myntcirkulation. De små depåerna från Västergarn visar enligt Jonsson att mynten befann sig i en genomsnittlig gotlännings ägo och att de användes i den vardagliga handeln ( Jonsson & Norderäng 2007, 18-22). Förekomsten av depåer med Magnus Eriksson penningar som dateras till mitten av 1300-talet tyder på en fortfarande utbredd aktivitet i bosättningsområdet.

Det vanligaste medeltida mynt på Gotland är W-brak-teatern, lövtunna och mycket små mynt. I de gotländska kyrkorna utgör de ca 90 % av myntfynden och hittills har man kunnat dokumentera över 27 800 exemplar (Fridh 2014, 19, fig. 14). Möjligen kan W-brakteaternas ringa värde förklara deras rikliga förekomst som offer i kyrkor-na. I den romanska kyrkan i Västergarn påträffades 104 exemplar. Detta kan jämföras med de 10 exemplar som hittades under seminariegrävningarna i bebyggelseområdet innanför vallen. Här bör också nämnas det stora antalet W-brakteater, sammanlagd 11 exemplar som påträffades i en enda husgrund öster om vallen, på fastigheten Ammor 1:29 (Carlsson 2011, 99-105).

Senmedeltiden, 1400- och 1500-taletI motsats till 1200- och 1300-talet visar mynten från 1400- och 1500-talet ett säreget spridningsmönster i undersök-ningsområdet som kan tyda på en förändring av bosätt-ningsmönstret innanför vallen under senmedeltiden (fig. 7). Mynten präglade på 1400-talet och senare förekommer huvudsakligen i den västra delen av undersökningsområdet. ( Johnsson & Norderäng 2007, 16–18). Anmärkningsvärd är koncentrationen av mynten i husgrund 4. En liknan-de koncentration av senmedeltida mynt finns i husgrund 5 (Kilger et al. 2014, 13). Att mynten förekommer västerut kan tyda på att bebyggelsen överges i stora delar av innan-för vallen i slutet på 1300-talet eller början av 1400-talet. Kanske kan i detta skede den halvfärdiga gotiska korkyrkan placeras. Som på många håll på Gotland mäktade man inte

med att färdigbygga sina kyrkor. Bebyggelsen som låg vid hamnen och kustvägen kvarstår efter avflyttningen. Det är också kulturlagrena i Göthmans trädgård som har den mest komplexa stratigrafin i undersökningsområde där husgrun-derna överlagrar varandra. Att man bodde kontinuerligt i det kustnära området antyder också det arkeologiska fynd-materialet och framförallt keramiken som representerar ett spektrum av godstyper från vikingatid till nyare tid. Det är tänkbart att de senmedeltida husgrunderna i trädgården är föregångarna till den historisk kända gården Snauvalds som framträder på skattläggningskartorna från 1600- och 1700-talet

En annan koncentration av 1400-tals mynt finns i den romanska kyrkan. Även i Hans Hansson grävningar från 1929 som genomfördes söder om den gotiska kyrkan och väster om den gamla skolan hittades bebyggelserester och 1400- och 1500-tals mynt. Myntfynden i och i omedelbar närhet till kyrkorna speglar förmodligen fortsatta aktivite-ter i de kyrkliga miljöerna i Västergarn under senmedelti-den.

De enstaka 1500-tals mynten i hästhagen kan möjligen knyttas till ett eftermedeltida skeende och kopplas till ak-tiviteter av gården Snauvalds i området. Detta gäller två mynt (NNUM 3, 56) som har hittats i och i anslutning till en syllstenkonstruktion, husgrund 8 som antagligen har varit en lada eller ekonomibyggnad (Kilger et al. 2014, 12). Ett annat mynt präglat i slutet på 1500-talet (NNUM 68) kommer från botten till en ugn i schakt 55:2. I anläggnin-gen har det också påträffats delar av en smältdegel. Viktigt att nämna i detta sammanhang är också de två danska skil-lingar, båda präglade 1554 som hittades tillsammans med detektorn i Göthmans trädgård och som kan utgöra en li-ten depå.

Avslutande konklusioner - Att närma sig Västergarn från ett myntperspektivUr ett numismatiskt perspektiv kan Västergarn ses som ett laboratorium för att studera den gotländska mynthistorien, vilka mynt cirkulerade och i vilken omfattning, men samti-digt ger platsen också en möjlighet att följa vilken roll myn-ten spelade i människors vardagsliv. Västergarns myntfynd speglar på många sätt Kenneth Jonssons rika författarskap om mynt och myntbruk på Gotland. I denna artikel har vi behandlat bebyggelseutvecklingen innanför Västergarns-vallen ur ett myntperspektiv och försökt att med hjälp av myntens spridning skissera olika faser.

En viktig fråga som har dominerat Västergarnsforsknin-gen är när verksamheten började ta fart inom vallområdet. Vikingatiden blir mer och mer synlig när man sammans-täller materialet från alla undersökningar. Det växande an-talet av dirhemer, tyska och engelska penningar tyder på mera utbredda aktiviter i området under 1000-talet, kanske redan 900-talet Om dessa aktiviteter indikerar en fast och


Fig 7. Utbredningen av senmedeltida mynt och nyare tid präglade under 1400- och 1500-talen. Förstoring: Mynten från husgrund 4, schakt 32, 34 och husgrund 5, schakt 49.

Fig. 6. Utbredningen av högmedeltida mynt präglade under 1200- och 1300-talen. Förstoring: Mynten från husgrund 2, schakt 23 och härdpallen i schakt 50.


mera organiserad bebyggelse är dock fortfarande för tidigt att säga och behöver diskuteras mera i kommande arbeten.

Ur numismatisk synvinkel ter sig Västergarns 1100-tal mera gåtfullt. Av de äldsta gotländska mynten som präg-lades fr.o.m. 1150-talet till ca 1220 förekommer endast få exemplar. Det är rimligt att anta att Västergarn inte var en aktiv omsättningsplats för dessa mynt. Den rikliga fö-rekomsten på andra med Västergarn jämförbara platser i Östersjöområdet, som t.ex. Eketorp och Gråborg på Öland ( Jonsson 1998, 2008) tyder på andra kanaler som mynten förflyttades i. En möjlighet är att mynten präglades och hanterades enbart i Visby och i de noder i handelsnätver-ken som Visby hade kontroll över. Skillnaderna mellan det myntfattiga 1000- och 1100-talet och den myntrika peri-oden mellan 1200- och 1500-talet, då myntanvändningen har varit relativt omfattande, är kanske inte enbart en fråga om aktiviteten på platsen, utan också en fråga om mynt-hantering. Nyare forskning om bl.a. norska förhållanden visar att mynt fortfarande vägdes i stor utsträckning under medeltiden (Gullbekk 2009). Västergarns betydelse som handelsplats kan också ha spelat roll i detta sammanhang. Mynten värderades enligt silvervikten och hanterades sam-lat i större paket vid enstaka transaktioner. Att man an-vände varupengar som t.ex. textilier, livsmedel som smör, boskap, järn och andra varor som betalningsmedel, kan också vara en möjlighet att förstå den myntfattiga perioden i Västergarn. Från engelska källor från början av 1200-talet vet vi att gotlänningarna handlade med vax och pälsverk. I ett myntlöst varupengarsystem är handelsvaror både kon-tanter och bytesmedier på ett och samma sätt (Skre 2011). Som i ett myntsystem tillämpades nominella räkne- och

viktenheter som t.ex. mark, öre, örtug eller boskap, fe, som möjliggjorde en jämförelse och prissättning av olika varor. För existensen av ett varupengarsystem finns rikliga främst skriftliga belägg från det medeltida Island och Norge (Gullbekk 2011). De små depåerna med Magnus Eriksson mynt vittnar om en kommersiell aktivitet i bosättningen fram till mitten av 1300-talet. Under 1400-talet verkar en avflyttning och omstrukturering av bebyggelsen äga rum, dels västerut i riktning mot kustvägen, dels i anslutning till kyrkorna.

Resultaten som presenterats här får anses som preli-minära och bygger på en titthålsarkeologi på de spridda schakten på fastigheterna Snauvalds 1:2 och Kyrkogården 1:1. Man behöver också genomföra kompletterande un-dersökningar för att följa upp de husgrunder som endast delvis har undersökts. Pärlor, kammar, keramik, kritpipor, hästsskor har bearbetats och analyserats av studenter i sin arkeologiutbildning vid Högskolan på Gotland, senare Campus Gotland, Uppsala universitet. Men en samlad analys föremålkategoriernas rumsliga spridning återstår att göra. En sådan analys kommer sannolikt ge en empirisk grund för att kunna bedöma de olika faserna Västergarns bosättning. Önskvärt är också att närma sig bebyggelsen inom Västergarnsvallen med andra yttäckande och diagnostiska strategier som georadarundersökningar och rumsliga studier av andra arkeologiska material, t.ex. keramiken som lämpar sig utmärkt att spåra och tidsfästa aktiviteter. Att skriva Västergarns egen historia återstår fortfarande att göra. Detta behöver göras utifrån Väster-garns rika materiella kultur.

KatalogenMynten redovisas schaktvis. Mynten från samma schakt som bedöms tillhöra olika bebyggelsefaser resp. tidshorisonter redovisas i olika poster (t.ex. s23:1, s23:2). Husgrundsnumreringen refererar till ett försök att indela och gruppera materia-let som först presenterades i 2010 (Norderäng, Kristiansson & Kilger 2010, 17) och i senare rapporter (Kilger et al. 2014, 11–15). Genomgången av kontexterna visar att antalet husgrunder behöver revideras och därmed också numreringen. Matrisen i tab. 1 visar fördelningen av mynten på respektive schakt och kontext samt med myntens dateringsintervall och kronologiska period.

Fastighet Kyrkogården 1:1s4, grav, kyrkogården till den romanska kyrkan (1 ex, 1225–88) Id 153: Gotland (1225-1288), 1 ex (NNUM 19).I fyllning till grav 1 Norderäng 2005, 4-6. s20.3 och 20.7, inga indikationer efter bebyggelse, (2 ex, medeltid, 1420–50) Id 34: Gotland, Visby, gote (1420–50), 1 ex. (NNUM 34) Id 528: obestämbar, medeltid, 1 ex (NNUM 77) Norderäng 2007, 7.


s27 grav?, söder om den romanska kyrkans kor (1 ex, 1225–88) Omrörd kontext, möjligen medeltida gravar. Id 4: Gotland (1225–88), 1 ex (NNUM 13) Norderäng 2007, 23–24. Fastighet Snauvalds 1:2 s15, inga indikationer efter bebyggelse (1 ex, 1805)Id 534: Sverige, Kg Gustav IV Adolf (1792-1809), 1/12 skilling (1805), 1 ex (NNUM 9) Norderäng 2006, 20. s 17, husgrund 1, (1 ex, 1225–88) Byggnad med rektangulär stensättning/härd, tillhör möjligen syllkonstruktion. Påträffad i anslutning till härden. Id 1985: Gotland (1225–88), 1 ex (NNUM 17) Norderäng 2006, 18–19; 2007, 5–6. s18, inga indikationer efter bebyggelse, (1 ex, 910) Id 843: Kalifatet, Samanidisk dirhem, ca 910. e.Kr., fragm., 1 ex (NNUM 65),I samma schakt granulerad silverpärla (Id 901). Myntet kan tillhöra en vikingatida depå. Norderäng 2006, 21. s23:1, husgrund 2, (3 ex, medeltid, 1225–88) Husgrund på syllar. Mynten hittades i husgrunden.Id 302, 860: Gotland (1225–88), 2 ex (NNUM 20, 16), Id 472: obestämd, medeltid, 1 ex (NNUM 76) Norderäng 2007, 10–20. s23:2, byggnad, (depå, 5 ex, tpq 1340) Depån hittades utanför husgrund 2 i s23, på rektangulär stenpackning, möjligen härdpall. Härdpallen kan möjligen tillhöra en annan yngre byggnad. Id 28; 30: Sverige, Kg Magnus Eriksson (1319–63), 2 ex (NNUM D1:1-2), Id 27, 29, 31: Gotland, Visby, W-brakteater (1288–1450), 3 ex (NNUM D1:3-5).Även fynd av en vikingatida balansvåg på stenpackningen (Id 26). Norderäng 2007, 10–20; Jonsson & Norderäng 2007, 16–22.

s25, husgrund 7, (1 ex, 1644–49)Myntet hittades på en lerpackning, möjligen samma lergolv som konstaterades i s36. Id 33: Sverige, Dr Kristina (1632–54), schilling (1644–49), 1 ex. (NNUM 10) Norderäng 2007, 21; Kilger et al. 2014.

s26.1 och 26.3, inga indikationer efter kulturlager resp. bebyggelse (4 ex, 1225–1719)Id 118: Gotland (1225–88), 1 ex (NNUM 15) Id 1321: Pommern, Vinkenauge (1300-tal), 1 ex (NNUM 67) Id 1312: Gotland under Danmark, Visby, hvid (1450-), 1 ex (NNUM 38) Id 815: Sverige, Ulrika Eleonora, 1 öre (1719), 1 ex (NNUM 7)Norderäng 2007, 22. s28, husgrund 8 (2 ex, 1578–1622)Mynten hittades i anslutning till en husgrund på två parallella stensyllar. Innanför syllarna en packning av stora stenar upp till 20 cm i diameter, förmodligen fundament till plankgolv, mellan stenarna fyllning med slagg. Avsaknad av härd eller ugn, tolkas därför som en ekonomibyggnad. En C-14 datering tyder på en byggnad från nyare tid (1671-1878, sig-ma1), vilket också stöds av myntfynden. Id 943: Sverige, Kg Johan III (1568–92). Fyrk (1578 el 1588), 1 ex. (NNUM 3)


Id 1115: Danmark, Kg Christian IV (1588–1648), Schilling (1622), 1 ex. (NNUM 64) Myntet från schakt 33:2 kan möjligen också tillhöra byggnadens brukningstid.Norderäng 2008, 5–7. s29, bebyggelsespår, (1 ex. 1000-tal) Påträffad i anslutning till stenpackningar som tolkas som härdar.Id 1934: Tyskland?, obestämd fragm, pecks, 1000-talet, 1 ex (NNUM 71)Norderäng 2008, 10–13.

s32, husgrund 4:1, (3 ex, 1288/1450–1621)I byggnad på stensyllar med lergolv, två golvlager och två faser. Rester av en oval stenpackning som till en härd. Härden vilade på hårt packat lergolv. Förmodligen södra del av byggnaden som påträffades i schakt 34. Id 1112: medeltid, obestämbart, 1 ex. (NNUM 79) Id 1182: Gotland, Visby (ca 1288–1450), 1 ex. (NNUM 22) Id 607: Danmark, Kg Christian IV (1588–1648), Schilling (1621), 1 ex. (NNUM 63) I södra del av byggnaden hittades delar av en medeltida balansvåg (Id 683) och vapendepå med svärd och armborst. Norderäng 2008, 17–19.

s33:1, bebyggelsespår (1 ex 1038–57) Påträffad under en stenpackning som undersöktes tidigare i schakt 22. Id 632: Tyskland, Friesland, Greve Bruno III (1038–57), fragm., 1 ex (NNUM 66),I samma schakt 33 påträffades också ett senvikingatida viktlod av sfäriskt typ (Id 968). Norderäng 2007, 8–9; 2008, 7–9.

s33:2, bebyggelsespår (1 ex, 1518–22) Hittades utanför en stenpackning som undersöktes tidigare i schakt 22. Myntet kan eventuellt tillhöra aktivitetssonen till ekonomibyggnaden som undersöktes i schakt 28.Id 1119: Danmark, Kg. Christian II (1513–23), klipping (1518–), 1 ex. (NNUM 56)Norderäng 2007, 8–9; 2008, 7–9.

s34, husgrund 4:2, (15 ex., 1420–1563) Byggnad på stensyllar med lergolv, två golvlager och faser. Alla mynt påträffades innanför huset och i det övre golvlagret, dvs i den yngre byggnaden. Tillhör förmodligen byggnad som påträffades i schakt 32.Id 115, 1395: Gotland, Visby, gotar (1420–50), 2 ex. (NNUM 31, 35) Id 143, 271, 593, 587: Gotl under Danm, hvider (1455–80), 4 ex (NNUM 43, 41, 40, 44) Id 114: Danmark, Kg Hans, hvid (1480-tal), 1 ex (NNUM 52) Id 588, 144, 104: Danmark, Kg Kristian II, klipping (1518–), 3 ex (Id NNUM 54, 57, 60) Id 359: Gotland, Sören Norrby, hvid (1523), 1 ex (NNUM 36) Id 191: Gotland under Danmark, Kg Kristian III, skilling (1536), 1 ex (NNUM 45) Id 122: Danmark, Kg Kristian III, 4 skillingar (1535), 1 ex (NNUM 61) Id 121: Danmark, ½ skilling (1554), 1 ex (NNUM 50) Id 360: Danmark, Kg Fredrik II, skilling (1563), 1 ex (360, NNUM 62)Norderäng 2009, 4–5.

s35, husgrund 5 (6 ex, 1288/1450–1637) Konstruktion oklar, möjligen syll. Mynten hittades i den västra delen av schaktetId 42, 108: Gotland, Visbybrakteater (ca 1288–1450), 2 ex. (NNUM 24, 27) Id 116, 36: Danmark, Kg Kristian II, klipping (1518–), 2 ex. (NNUM 58, 59) Id 29: Gotland under Danmark, Kg Kristian IIII, skilling (1535 el. 1536), 1 ex. (NNUM 46) Id 111: Sverige, D. Kristina, ¼ öre (1637), 1 ex. (NNUM 4) Omrörd, spår av träplankor och lergolv, möjligen rester av husgrund. Kan utgöra norra delen av husgrunden som under-söktes i schakt 49. Överlagrar en tidig medeltida lerbotten. Norderäng 2009, 5–8; Kilger et al. 2012.


s36, husgrund 7, (5 ex, 1523–1723) Rektangulär stenpackning, möjligen spisröse. De flesta mynten hittades på eller i anslutning till stenpackningen. Id 272: Gotland, Sören Norrby (1519–25), hvid (1523), 1 ex (NNUM 37) Id 21: Danmark, Kg Kristian III, 1/2 skilling (1554), 1 ex (NNUM 49) Id 19, 228: Sverige, Kg Karl XI (1660–97), 1 öre (1666, 1670), 2 ex (NNUM 5, 11) Id 120: Tyskland, Hg Karl Friedrich (1702–39), sösling (1723), 1 ex (NNUM 70) I anslutning till härden lerpackningar som kan ha tillhört ett lergolv, hör sannolikt till samma lergolv som i s25. 16 krit-pipsfragment (ca 1630–1730-tal) ( Jibbefors 2013, 47f ). Norderäng 2009, 9–10; Kilger et al. 2012.

s37, byggnad?(depå?, 3 ex., 1319–63)Spår av lerpackning och träplankor. Mynten hittades nära varandra inom en radie av 1,5 m på lerpackningen. Kan möj-ligen tillhöra en depå. Id 20, 33: Sverige, Kg Magnus Eriksson (1319–63), 2 ex (NNUM 1, 2) Id 28: medeltida brakteat, obestämbar, 1 ex (NNUM 75) Norderäng 2008, 20; Norderäng 2009, 10

s39, byggnad?(1ex, 1340–80) Osäker kontext, omrörd. Möjlig husgrund. Id 584: Gotland, Visby, Gote (1340–80), 1 ex. (NNUM 28) Norderäng 2009, 13.

s40, byggnad? (2 ex, 1480-tal – 1670) Osäker kontext, omrörd. I schaktet konstaterades en oregelbunden samling stenar och en lerpackning som kan utgöra rester av ett golv. Mynten hittades på samma nivå som lerpackningen och stenarna. Id 246: Danmark, Kg Hans (1481–1513), hvid (1480-tal), 1 ex. (NNUM 53) Id 245: Sverige, Kg Karl XI (1660–97), 1/6 öre sm (1670), 1 ex. (NNUM 6) Norderäng 2009, 13 s 49, husgrund 5 (8 ex, 1420–1705) Delar av husgrund på stensyllar med lergolv, två golvnivåer.Id 12, 2508, 7050: Gotland, Visby, gotar (1420–50), 3 ex. (NNUM 30, 32, 33); Id 7047, 7051: Gotland under Danmark, Visby, hvider (1450–), 2 ex. (NNUM 42, 39) Id 6303: Danmark, Kg Kristian II, klipping (1518–), 1 ex. (NNUM 55) Id 2510: Danmark, Kg Kristian IIII, hvid (1554), 1 ex. (NNUM 51) Id 2507: Österrike, K Joseph 1, Groschen (1705–11), 1 ex (NNUM 74)Husgrunden antas tillhöra samma byggnad som undersöktes i schakt 35. Norderäng 2011, 5–7; Kilger et al. 2014

s50: byggnad (2 ex, 1225–1288/1450) Rektangulär stenpackning 3 x 2,30 m, möjligen härdpall i lådkonstruktion. Oklart om stolpbyggt hus eller byggnad på syll. Mynt (Id 55) hittades ca 2,5 m nord om härdpallen. Mynt (Id 210) låg i omdelbar anslutning väster om och stratigrafiskt ovanför härdpallen.Id 55: Gotland (1225–88), 1 ex (NNUM 18)Id 210: Gotland, Visby (1288–1450), 1 ex (NNUM 25)Norderäng, Kristiansson & Kilger 2011, 8–10 s53, väster om husgrund 6 (1 ex., 1225–88)Id 2742: Gotland (1225–88), 1 ex (NNUM 14) Ca 4 m väster om husgrund 6. Norderäng, Kristiansson & Kilger 2011, 12


s54, öster om husgrund 6 (2 ex, 1200-talet) Id 2647: Tyskland, Thüringen? okänd mynttyp (1200-tal?), 1 ex (NNUM 72) Id 3355: obestämbar, medeltid, möjligen fragment av två mynt, 1 ex (NNUM 78)Ca 5 m öster om husgrund 6, möjligen område för avfallshantering till husgrunden. Kan också relatera till äldre stolpbu-ren hus med lerbotten som ligger under husgrunden.Norderäng, Kristiansson & Kilger 2011, 12. s55:1, byggnad (1 ex, 1288–1459) Myntet ramlade ur östra profilen, kan tillhora samma kontext som W-brakteaten i schakt 50. Id 378: Gotland, Visby (ca 1288–1450), 1 ex (NNUM 26) I schaktet påträffades också rester av en lerbotten som kan relatera till härdpallen i schakt 50. Kilger et al. 2014, 19–23. s55:2, ugn (1 ex, 1596) Myntet hittades i anläggning 55:4, möjligen del av en ugn. Id 627: Schlesw-Holst-Gottorp, Hg Joh Ad. (1590–1616), dschilling (1596), 1 ex (NNUM 68) Fynd av slagg och fragment av smältdeglar. Kilger et al. 2014, 19–23.

s60, byggnad (1 ex, 1035–37) Hittades i anslutning till anläggning 60:12, rektangulär trädkonstruktion, möjligen delar av golv eller raserad vägg.Id 62855: England, Harold I (1035–40), mynthänge med ögla, 1 ex (NNUM 73), I samma kontext fynd av personliga föremål, bl.a. dubbel långtandad kam (Id 63267), djurhuvudformat spänne, groporne-rad (Id 62149), förgyllt bältesbeslag i Jellingestil (Id 62938). Söderström 2014, 19–28.

s62, byggnad, (2 ex, (1682–1725) Påträffades i anslutning till rester av medeltida byggnad på stensyllar och härd (anläggning 62:3). Mynten är dock inte samtida med husgrund. Området där myntet Id 62647 påträffades var påverkad av plöjning. Id 62647: Tyskland, Hg Christian-Albrecht (1659–1694), sösling (1682), 1 ex. (NNUM 69) Id 62531: Sverige, Kg Fredrik I (1720-1751), 1 öre kopparmynt (1725), 1 ex. (NNUM 8) Söderström 2014, 32–41.

s63, bebyggelsespår (1 ex, 1150–1225) Påträffad i anslutning till anläggning 63:12. Id 62530: Gotland (1150–1225), 1 ex (NNUM 12).Övriga föremål i schaktet av tidig medeltida karaktär. Söderström 2014, 43–50

Provgrop 1 (2011), husgrund (depå, 3 ex. tpq 1355) Rester av husgrund med stenrad, lerpackning och träplanka. Id 5.1–2: Sverige, Kg Magnus Eriksson (1319–63), 2 ex (NNUM D2:1-2), Id 5.3: Norge, Kg Magnus Eriksson (1319–63)/ Kg Håkon Magnusson (1355–80), 1 ex (NNUM D2:3) Norderäng, Kristiansson & Kilger 2011, 14–15

Detektorfynd (2008) (depå?, 2 ex 1554)Okänt fyndsammanhang. Båda mynten hittades med metalldetektor på samma ställe. Mynten är inmätta innanför Göthmans trädgård, belägna mellan s29 och s23. Kan möjligen utgöra en depå? Mynten är inte omnämnda i rapporten från 2008 Id 57.1: Danmark, Kg Christian III (1535–59), skilling (1554), 1 ex (NNUM 47) Id 57.2: Danmark, Kg Christian III (1535–59), ½ skilling (1554), 1 ex (NNUM 48)


SCHAKT KONTEXT DATERINGS- INTERVALL PERIOD ANTAL

18 INGEN BEBYGGELSE 910 VIKINGATID 1

29 BEBYGGELSESPÅR 1000-tal VIKINGATID 1

33.1 BEBYGGELSESPÅR 1038–57 VIKINGATID 1

60 BYGGNAD 1035–37 VIKINGATID 1

4 GRAV 1225–88 MEDELTID 1

20.3 & 20.7 INGEN BEBYGGELSE 1420–50 MEDELTID 2

27 GRAV? 1225–88 MEDELTID 1

17 HUSGRUND 1 1225–88 MEDELTID 1

23.1 HUSGRUND 2 1225–88 MEDELTID 3

23.2 BYGGNAD 1340 MEDELTID 5

37 BYGGNAD? 1340 MEDELTID 3

39 BYGGNAD? 1340–80 MEDELTID 1

50 BYGGNAD 1225–1288/1450 MEDELTID 2

53 VÄSTER OM HUSGR. 6 1225–88 MEDELTID 1

54 ÖSTER OM HUSGR. 6 1200-tal MEDELTID 2

55.1 BYGGNAD 1288–1450 MEDELTID 1

62 BYGGNAD 1682–1725

63 BEBYGGELSESPÅR 1150–1225 MEDELTID 1

Provgrop 1 HUSGRUND 1355 MEDELTID 3

26.1 & 26.3 INGA INDIKATIONER 1225–1719 MEDELTID-NYARE TID 4

32 HUSGRUND 4 1288/1450–1621 MEDELTID-NYARE TID 3

34 HUSGRUND 4 1420–1563 MEDELTID-NYARE TID 15

35 HUSGRUND 5 1288/1450–1637 MEDELTID-NYARE TID 6

40 BYGGNAD? 1480-tal – 1670 MEDELTID-NYARE TID 2

49 HUSGRUND 5 1420–1705 MEDELTID-NYARE TID 8

15 INGEN BEBYGGELSE 1805 NYARE TID 1

25 HUSGRUND 7 1644–49 NYARE TID 1


33.2 BEBYGGELSESPÅR 1518–22 NYARE TID 1


55.2 UGN 1596 NYARE TID 1

Detektorfynd OKÄND 1554 NYARE TID 2

84

Tabell 1. Myntfynden från seminariegrävningarna i Västergarn. Matris över schaktnr, kontext, myntens dateringsintervall, period samt antal mynt. Obs! 84 av 87 mynt ingår i matrisen. Övriga 3 mynt hör till provgrop 4 (NNUM 21 & 23) samt fyndlokalen Övide 1:2 (NNUM 29).


ReferenserAndrén, A. 2011. Det medeltida Gotland: en arkeologisk guidebok. Lund.

Carlsson, D. 1981. Från stengrund till bulhus - gotländska hus-former under yngre järnålder-tidig medeltid. Ett rekonstrukti-onsförslag utifrån Fjäle i Ala. Bebyggelsehistorisk tidskrift 1981:2, 37–47.

Carlsson, D. 2008. Rapport rörande efterundersökning av fyn-dplats för arabiska mynt Övide1:2, Västergarn socken, Gotland. ArkeoDok. Rapport 2008:8.

Carlsson, D. 2011. Vikingatidens Västergarn – en komplicerad histo-ria. ArkeoDoks skrifter 3.

Carlsson, D. 2012. Rapport från den arkeologiska undersöknin-gen i Tajnungs 2012. Tajnungs 3:1, Hangvar socken, Gotland. RAÄ 36:1–11 och 185:1. ArkeoDok. Rapport 2012:18.

Cassel, K. (red.) 1999. Västergarnsstudier. Projekt uppdragsarke-ologi, rapport 1. Stockholm, 98–121.

Elfwendahl, M. 1989. Arkeologi på Gotland. Fyra undersökningar i Västergarn. RAGU 1989:1, Stockholm.

Elfver, F. 2009. Kung Johan Sverkerssons myntning – några ref-lektioner kring en spekulativ bildrekonstruktion. Samlad glädje 2009. Numismatiska klubben i Uppsala 1969-2009 (red. Curt Ek-ström et al). Uppsala 2009, 51–58.

Fridh, S. 2014. Mynten på ön. En studie av de mynt från 1150-1699 som hittats i lösfynd och hopade fynd på Gotland. Masteruppsats i arkeologi med numismatisk inriktning. Stockholms universitet. Vårterminen 2014.

Frögeli, Y. 2011. Kammarna från Västergarn. Kandidatuppsats i arkeologi. Högskolan på Gotland.

Gerdin, A. L. 2007. A Coastal Farmstead in the Shadow of the City. In: Blomkvist, N. (red.) The significant detail. Europeanization at the Base of Society: The Case of the Baltic Rim 1100–1400 AD. CCC papers: 9. Gotland University, Visby, 123–151.

Gullbekk, S. H. 2008. Mynt og by i middelalderen – en studie av norske skriftlige kilder. Nordisk Numismatisk Årsskrift 2003-2005 (red. J. S. Jensen). Köpenhamn, 153–166.

Gullbekk, S. H. 2009. Pengevesenets fremvekst og fall i Norge i mid-delalderen. København.

Gullbekk, S. H. 2011. Norway: Commodity Money, Silver and Coins. I: Graham-Campbell, J., Sindbæk, S. & Williams, G. (red.), Silver Economies, Monetisation and Society in Scandinavia, Ad 800–1100, Aarhus University Press, Århus, 93–111.

Holmbäck, M. 2014. Skärvor från en Östersjöö. En undersökning från grävningarna av keramiken Kandidatuppsats i arkeologi. Uppsala Universitet Campus Gotland.

Horvath, A. 2012. Vikingatida eller medeltida kammar i Västergarn. En fallstudie av enkelkammarna funna vid Högskolan på Gotlands seminariegrävningar i Västergarn mellan 2005–2011. Kandida-tuppsats i arkeologi. Högskolan på Gotland.

Jonsson, K. 1998. Myntfynden från Eketorps fornborg. Eketorp III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna (red. K. Borg). Stockholm, 180–189.

Jonsson, K. 2008. Myntfynden från Gråborg och Sankt Knuts kapell. Gråborg på Öland: om en borg, ett kapell och en by (red. G. Tegnér). Stockholm, 81–87.

Jonsson, K. & Norderäng, J. 2007. Ett skattfynd i Västergarn. Myntstudier 2007:3, 16–22

Kilger, C. & Elfver, F. 2014. Myntfynden från Västergarn, Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad 2014:3, 73–82.

Kilger, C. & Elfver, F. [in prep.] Intimacies of monetary space – The use and significance of coins in sacred and domestic contexts in medieval Västergarn, Gotland. In: Towards an archaeology of salvation in the Middle Ages. Religion and Money in the Middle Ages. Eds. S. H. Gullbekk & G. Gasper. Ashgate Publishing.

Kilger, C. et al. 2014. Medeltida hus i Västergarn. Rapport från ar-keologisk undersökning 2012. Snauvalds I:2, Västergarns socken, Got-land. Kalmar läns museum. Arkeologisk rapport 2014. Uppsala universitet 2014. AFRUU, Arkeologiska fältrapporter, nr. 5.

Lihammer, A. 2008. Sofielund: bebyggelselämningar från sen vi-kingatid och medeltid: arkeologisk särskild undersökning: RAÄ 380 och 381, Strömsholm 8:2 och 8:54, Kolbäcks socken, Hallstaham-mars kommun, Västmanland. Västerås. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen.

Lönnegren Wikensten, M. 2011. Pärlor från Västergarn. En studie av pärlorna påträffade under åren 2006–2010. Kandidatuppsats i arkeologi. Högskolan på Gotland.

Myrberg, N. 2008. Ett eget värde. Gotlands tidigaste myntning, ca 1140–1220. Stockholm Studies in Archaeology 45. Stockholm.

Norderäng, J. 2005. Rapport från arkeologisk undersökning i Väs-tergarns socken 2005. Kyrkogården 1:1 och Snauvalds 1:2, RAÄ 24. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Högskolan på Gotland.

Norderäng, J. 2006. Rapport från arkeologisk undersökning i Väs-tergarns socken 2006. Snauvalds 1:2 och Kyrkogården 1:1, RAÄ 24. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Högskolan på Gotland.

Norderäng, J. 2007. Rapport från arkeologisk undersökning i Väs-tergarns socken 2007. Snauvalds 1:2 och Kyrkogården 1:1, RAÄ 24. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Högskolan på Gotland.

Norderäng, J. 2008 Rapport från arkeologisk undersökning i Väster-garns socken 2008. Snauvalds 1:2, RAÄ 24. Avdelningen för arke-ologi och osteologi. Högskolan på Gotland.

Norderäng, J. 2009 Rapport från arkeologisk undersökning i Väster-garns socken 2009. Snauvalds 1:2, RAÄ 24. Avdelningen för arke-ologi och osteologi. Högskolan på Gotland.

Norderäng, J., Kristiansson & Kilger, C. 2010. Rapport från arke-ologisk undersökning i Västergarns socken 2010. Snauvalds 1:2, RAÄ 24 & Övide 1:2, RAÄ 120. Avdelningen för arkeologi och osteolo-gi. Högskolan på Gotland.


Norderäng, J., Kristiansson & Kilger, C. 2011. Rapport från arke-ologisk undersökning i Västergarns socken 2011. Snauvalds 1:2, RAÄ 24 & Ammor 1:6. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Hög-skolan på Gotland

Risvaag, J. A. 2006. Mynt og by: myntens rolle i Trondheim by i perioden ca. 1000–1630, belyst gjennom myntfunn og utmynting. Trondheim

Roslund, M. 1993. Tools of trade: spatial interpretations of trade activities in early medieval Sigtuna. Meddelanden från Lunds uni-versitets historiska museum. 1993/1994 (10), 145–157.

Skre, D. 2011. Commodity Money, Silver and Coinage. I: Gra-ham-Campbell, J., Sindbæk, S. & Williams, G. (red.), Silver Economies, Monetisation and Society in Scandinavia, AD 800–1100, Aarhus University Press, Århus, 67–91.

Svedjemo, G. 2014. Landscape dynamics: spatial analyses of villages and farms on Gotland AD 200–1700. Uppsala.

Söderström, U. med bidrag av Kilger, C. 2014. Vikingaspår i Väs-tergarn. Arkeologisk undersökning 2013. Snauvalds I:2, Västergarns socken, Gotlands kommun, Gotland. Kalmar läns museum. Arkeolo-gisk rapport 2014. Uppsala universitet 2014. AFRUU, Arkeolo-giska fältrapporter nr. 6.

Zachrisson, T. 1999. Kyrkolandskapet: In- och utblickar. I: Cassel et al. (red.). Västergarnsstudier. Projekt uppdragsarkeologi, rapport 1. Stockholm, 53–78.

Östergren, M. 1989. Mellan stengrund och stenhus: Gotlands vikin-gatida silverskatter som boplatsindikation. Stockholm.

Mynt och bebyggelse – Bebyggelseutvecklingen inom Västergarnsvallen ur ett numismatiskt...

Documents

Transcript of Mynt och bebyggelse – Bebyggelseutvecklingen inom Västergarnsvallen ur ett numismatiskt...