Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang inom nordlig...

Identitet i praktikLokala, regionala och överregionala

sociala sammanhang inom nordlig trattbägarkultur

Fredrik Hallgren

Uppsala 2008

ISBN 91-974715-6-9ISSN 1404-1251© Fredrik Hallgren 2008PhD dissertation 2008Coast to coast-book 17Series editor: Helena KnutssonRevision of English: Suzanne NashCover drawings: Gunlög Graner (front), and Alicja Grenberger (back)Cover design: Fredrik HallgrenPublished and distributed by:Coast to Coast projectDepartment of Archaeology and Ancient HistoryUppsala UniversityPublished with contribution from Kungl. Gustav Adolfs AkademienPrinted by Åtta.45, Stockholm 2008

“A mi culturA y Al movimiento. HArdcore. esto pArA mi gente. siempre presente.”

Madball – 100% (Legacy, 2005)

Innehåll

Förord ..................................................................................................................................................................................... 7

1 Inledning ........................................................................................................................................................................ 13

2 Kultur, praktik och identitet ..................................................................................................................................... 172.1 Arkeologins kulturbegrepp ................................................................................................................................ 172.2 Antropologins kulturbegrepp ............................................................................................................................ 202.3 Ralph Linton och kultur som deltagande ........................................................................................................ 222.4 Om gender, släktskap, och stam ........................................................................................................................ 242.5 Kultur och förändring ......................................................................................................................................... 282.6 Kulturell praktik i ”communities of practice” ................................................................................................ 302.7 Identitet i kulturell praktik .................................................................................................................................. 342.8 Hantverk inom communities of practice ......................................................................................................... 38

3 Kulturellochgeografiskdistans ............................................................................................................................. 433.1 Kulturell distans och avlägsna platser ............................................................................................................... 433.2 Geografiskdistansidettidigneolitiskalandskapet ......................................................................................... 51

4 DenäldstakeramikenruntÖstersjön ................................................................................................................... 574.1 Åland omkring 5000 f.kr. och den tidiga sperringskeramiken ...................................................................... 584.2 Tidig keramik kring Östersjön och längs Fennoskandinaviens ishavskust ................................................. 634.3 Inhemskisering, hybriditet och identitet ........................................................................................................... 68

5 MälardalenochBergslagenstidigneolitiskatrattbägarkultur ....................................................................... 715.1 Om 14C-datering och kronologi för Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur ................................... 76

5.1.1 Datering av förkolnade växtmaterial .................................................................................................... 775.1.2 Datering av kremerade ben ................................................................................................................... 805.1.3 Datering av matskorpor på keramik .................................................................................................... 82

6 Platsattlevaplatsattdö–platserförkulturellpraktikinomMälardalenstrattbägarkultur ............... 916.1 Landvända och strandvända boplatser ............................................................................................................. 926.2 Begravningsplatser och gravar ........................................................................................................................... 99

6.2.1 Brandbegravningar inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur ......................................1006.2.2 Timmerbyggda gravar, långhögar och stenkammargravar inom Mälardalen och

Bergslagens trattbägarkultur ...............................................................................................................1076.2.3 Gravritual som kulturell praktik .........................................................................................................111

7 NäringsekonomisomkulturellpraktikinomMälardalenochBergslagenstrattbägarkultur ...........1157.1 Odling och samlande ........................................................................................................................................1177.2 Jakt,fiskeochfädrift .........................................................................................................................................123

8 Enannorlundatrattbägarkeramik?Trattbägare,kragflaskorochlerskivoriMälardalen ochBergslagen ...........................................................................................................................................................1358.1 Trattbägarkeramik i Mälardalen och Bergslagen ...........................................................................................1358.2 Trattbägarnas dekor ..........................................................................................................................................1398.3 Trattbägarnas kärlform .....................................................................................................................................156

Formtyper och keramikgrupper ......................................................................................................................1718.4 Kragflaskorochlerskivor .................................................................................................................................1728.5 Vem offrade i kärret? Keramiken ger svar? Ceramologisk undersökning av keramik från

fyndlokalerna vid Skogsmossen i Fellingsbro sn, Västmanland .................................................................1768.6 Skogsmossen, Skumpar berget och Hjulberga 1, keramikhantverk i lokala ”communities

of practice” .........................................................................................................................................................189

9 Lokala,regionalaochimporteradestenredskapinomMälardalenochBergslagens trattbägarkultur ..........................................................................................................................................................1999.1 Lokala och regionala stenredskap ................................................................................................................... 199

9.1.1 Arbetsyxor och mejslar av grönsten ..................................................................................................1999.1.2 Sadelkvarnar ..........................................................................................................................................2109.1.3 Mångkantiga stridsyxor ........................................................................................................................2159.1.4 Stenbrytning och stensmide i communities of practice .................................................................228

9.2 Importerade stenredskap ..................................................................................................................................2339.2.1 Flintyxor från Sydskandinavien ..........................................................................................................2339.2.2 Skifferknivar från Nordskandinavien ................................................................................................236

9.3 Avslutande ord om stenhantverk och stenredskap.......................................................................................238

10 Överregionalasocialasammanhangundertidigneolitikum ........................................................................24110.1 Trattbägarkulturens nordliga randbygder ......................................................................................................241

10.1.1 Trattbägarkultur i östra och västra Mellansverige ............................................................................24210.1.2 Trattbägarkultur i Norge .....................................................................................................................24510.1.3 Trattbägarkultur i norra Polen ............................................................................................................25010.1.4 Trattbägarkulturens nordliga randbygder väster och öster om Östersjön ................................... 253

10.2 Norr om trattbägarkulturen .............................................................................................................................25510.2.1 Tidigneolitisk skifferkultur i mellersta och norra Skandinavien ....................................................25510.2.2 Kamkeramisk kultur i nordligaste Norrland och i Finland ............................................................26110.2.3 Nemankultur, zedmarkultur, narvakultur och kamkeramisk kultur i östra Östersjöområdet ... 26710.2.4 Tidigneolitikum norr om trattbägarkulturen ....................................................................................270

10.3 Kulturell gruppidentitet och etnicitet i området kring trattbägarkulturens nordliga randbygder ......... 272

11 Kultur,praktikochidentitetundertidigneolitikum .......................................................................................27311.1 Kultur, praktik och identitet inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur ..........................................27411.2 Trattbägarkulturens norra randbygder och tidigneolitikum norr om TRB-komplexet ..........................27711.3 En annorlunda och inhemskiserad trattbägarkultur .....................................................................................279

12 Summary:IdentityinPractice.Local,regionalandpan-regionalaspectsof theNorthern Funnel Beaker Culture .............................................................................................................................................289

Referenslista ......................................................................................................................................................................293

7

Jag blev antagen som doktorand vid den arkeologiska institutionen i Uppsala december 1993, de efterföljande fem åren varvade jag arbete som exploateringsarkeolog med kortare perioder av egen forskning genom stu-diemedel från CSN. Så småningom startades Kust till Kust-projektet där jag kom att ingå. Projektet leddes av Helena Knutsson och samlade deltagare från uni-versiteten i Uppsala, Göteborg, Stockholm och Lund. Under åren 1998-2001 uppbar jag doktorandtjänst vid Arkeologiska institutionen. Genom Kust till Kust-pro-jektetfickjaganslagfrånKnutochAliceWallenbergsStiftelse för att genomföra serier av 14C-dateringar av makrofossil från TRB-kontexter från Mälardalen och Bergslagen, organiska beläggningar (”matskorpor”) på trattbägarkeramik, samt de första fem dateringarna av kremerade människoben från Fågelbacken. När ett år återstodavdoktorandtjänstenfickjagnågotoväntatyt-terligare anslag för naturvetenskapliga analyser genom Kust till Kust. Medlen användes till dateringar av organiska beläggningar på mesolitisk Sperrings-keramik från Åland (kapitel 4), datering av kremerade ben från människa och djur från trattbägarlokaler i Mälardalen (kapitel 5, 6, 7) och Birgitta Hulthéns ceramologiska analys (kapitel 8.5). Dessa analyser bidrog med mycket viktiga data, utan dem hade avhandlingen sett helt annorlunda ut. Att jag i ett så sent skede i avhandlingsarbetet kom in på delvis nya äm-nesområdenochfickdelaravresultatenefterdoktorand-tjänstens utgång, bidrog dock till att försena slutförandet av avhandlingsarbetet. Stora delar av avhandlingstexten är skriven efter 2001, dels under perioder när jag levt på stipendier eller andra medel för forskning på heltid, dels på kvällar, helger och på pendeltåg.

Min egen ingång i det tidigneolitiska materialet från Mälardalen/Bergslagen var utgrävningen på Fågelbacken i Västmanland 1993, som genomfördes med Per Lek-berg som utgrävningsledare och mig och Jan Apel som ”fältarbetsledare” (Lekberg 1997). Trattbägarlokalen Få-gelbacken var belägen på en ö i den tidigneolitiska skär-gården.TvåårefterundersökningenpåFågelbackenfick

jag möjlighet att leda utgrävningarna av en trattbägarlokal på fastlandet, Skogsmossen i samma landskap (Hallgren et al. 1997). Parallellt med grävningen på Skogsmossen undersökte kollegor från Fågelbackengrävningen den närbelägna trattbägarboplatsen Skumparberget i Närke (Apel et al. 1997, Sundström & Apel 1998), medan ett tredje grävteam undersökte trattbägarboplatsen Tjuge-statorp strax bredvid (Artursson 1996). Trattbägarloka-lerna Skogsmossen, Fågelbacken, Skumparberget och Tjugestatorp och de människor som var involverade i dessa har varit centrala för mig i mitt närmande till trattbägarkulturen.

Inom ramen för mitt avhandlingsarbete har jag utfört fortsatta fältarbeten på Skogsmossen 1997 och 1998, samt genomfört mindre utgrävningar på trattbägarlo-kalerna Strångnäs, Österfärnebo sn, Gästrikland (2000) och Kallmossen, Nora sn, Uppland (2000-2001). Som anställd på SAU genomförde jag 2003 en undersökning av trattbägarboplatsen Trössla, Trosa-Vagnhärad sn, Sö-dermanland. Tillsammans med Lars Sundström har jag bedrivit mindre inventeringsprojekt i omlandet kring Skogsmossen och Skumparberget. Tillsammans med Ce-cilia Lidström Holmberg och Lars Sundström – och med binäget bistånd av Michel Guinard, har jag genomfört provtagning av makroprover från en rad trattbägarlokaler i Mälardalen/Bergslagen.

Tack! till min handledare Kjel Knutsson som gett mig stöd hela den långa vägen. Kjel har inspirerat och kommit med viktiga synpunkter, men har också gett mig stort ut-rymme att utforma avhandlingsarbetet efter eget huvud. Kust till Kusts projektledare Helena Knutsson har utgjort en uppskattad diskussionspartner och har fortsatt hjälpa till med praktiska ting med slutförandet av avhandlingsar-betet, långt efter det att projektet avslutats. Tack till min biträdandehandledareStigWelindersomharkommitmed träffsäkra synpunkter på manuskript och föredrag. Tack också till Bo Gräslund, institutionens professor när jag blev antagen - som skapade ett gränslöst forskarse-minarium där konservativa postmodernister och radikala

Förord

Fredrik HAllgren

8

miljödeterminister var lika välkomna. Som emeritus har Bosse varit ett fortsatt stöd i mitt avhandlingsarbete, det har varit en ära att dela arbetsrum på senare år!

Kust till Kust gav en möjlighet att ventilera idéer inom en större grupp av hängivna stenåldersforskare. Tack till alla! Jag vill särskilt tacka Christina Lindgren, Per Persson och Karl-Göran Sjögren. Genom Kust till Kustfickjagockså möjlighet att diskutera min forskning med externa handledare, däribland Douglas Price, Peter Rowley-Con-wy, Milton Nuñez, Anders Fischer, Peter Bogucki, Einar Östmo och Alf Hornborg.

Douglas Price kom jag i kontakt med redan innan Kust till Kust angående undersökningarna på Skogsmos-sen. Det har varit en ära att få förevisa Skogsmossen i fyndback och fält. Inom ramen för Kust till Kust har Dou-glas gett handledning i frågor kring laborativ arkeologi. Tack! Tack också till Douglas och Anne Birgitte Gebauer för visad gästfrihet i Kalundborg! Bland övriga som kontaktade mig angående utgrävningen på Skogsmos-senfinnsJan-AlbertBakker,Gröningen,PeterRowley-Conwy, Durham och Mats P. Malmer, Stockholm (nu avliden). Alla tre har kommit med viktiga synpunkter. Tillsammans med Ann Segerberg hade jag glädjen att förevisa Kallmossen, Nyskottet och Anneberg i fält för Peter Rowley-Conwy. Tillsammans med Jan Apel och Lars Sundström har Peter Bogucki tagits på en rundtur till Fågelbacken, Skumparberget och Skogsmossen. Jag lärde mig mycket i diskussionerna vid dessa exkursio-ner.

Delar av avhandlingsmanuskriptet har granskats och kommenterats av Eva Koch, Köpenhamn, Åsa Lund-berg,Umeå,StigWelinder,HärnösandochBirgittaHult-hén, Lund. Tack! Kjel Knutsson och Åsa M. Larsson har tålamodigt läst och kommenterat allt! I slutskedet har AnitaHallgrenochRogerWikellbådagjortjätteinsatsergenom att på kort tid korrekturläsa manuskript. Den engelska texten har snabbt och följsamt granskats av Suzanne Nash. Att en del fel i stavning och grammatik finnskvarärheltförfattarensansvar.

I arbetet med keramiken från Skogsmossen har jag haft ovärderlig hjälp av min vän och kollega Gunlög Graner som utfört ett fantastiskt jobb med att identi-fieraenskildakärliskärvmaterialetfrånofferkärretpåSkogsmossen. Utifrån sin erfarenhet som keramiker har Gunlög skapat tecknade kärlrekonstruktioner av ett stort antal trattbägare från Skogsmossen och andra trattbägar-lokaler i Mälardalen och Bergslagen (kapitel 8, Graner & Hallgren under arbete). Gunlög har även tillverkat re-pliker av krukor från Skogsmossen. Gunlög och maken Henrik har gett mig husrum i samband med återbesök på Skogsmossen och vid besök på Örebro länsmuseum. Tack! Genom Gunlög kom jag i kontakt med Birgitta Hulthén. Birgitta blev så intresserad av keramiken från Skogsmossen att hon på frivillig basis började granska

keramik från platsen. När medel för en mer omfattande analys erhölls utvidgades Birgittas arbete till den fallstu-die som presenteras i kapitel 8.5. Tack!

14C-datering spelar en viktig roll i avhandlingen. Gö-ran Possnert och Maud Söderman, Tandemlaboratoriet i Uppsala, har varit enormt hjälpsamma och har lagt ner både tid och möda på att datera obskyra material och fraktioner, svara på frågor och att söka i arkiv för att klargöra detaljer kring tidigare utförda dateringar. Tack! Tack också till Ingrid U. Olsson, Institutionen för fysik och Materialvetenskap i Uppsala, som svarat på frågor kring Sten Florins 14C-dateringar från 1958.

Artefakter som krukskärvor, stenyxor och malstenar spelar en central roll för arkeologin, men ges stundom inte det utrymme de förtjänar i svenska publikationer. Jag har strävat efter att ha med så många relevanta av-bildningar som möjligt. Alicja Grenberger och Gunlög Graner har försett mig med högklassiga teckningar. Jag har även nyttjat teckningar ursprungligen framställda för andra publikationer, avbildningar utförda av bland annatJanJäger,JonasWikborgochMikaelSöderblom.Ulrika Djerw fotograferade fynd från Skogsmossen inför ett föredrag jag höll 1995/1996, bilder som här kommit till god användning.

Det har varit bra år vid doktorandseminariet i Upp-sala. Några av oss som deltog i grävningarna på Få-gelbacken kom att bilda ett väl sammansvetsat gäng doktorander på Uppsala institutionen: Per Lekberg, JanApelochLarsSundström.KajsaWillemarkleddesemninariegrävningen som utfördes parallellt med ex-ploateringsgrävningen på Fågelbacken, Kajsa tog med mig på genderkonferans och andra äventyrligheter. Jag träffade Åsa på Fågelbacken! Det känns som att Cecilia Lidström-Holmberg också grävde på Fågelbacken men det gjorde hon faktiskt inte. Cia har utgjort en central figurigruppenavstenåldersdoktoranderpåarkeologiskainstitutionen och vi har haft ett nära samarbete kring tidigneolitiska malstenar och annat.

Ann Segerberg var i slutfasen av sitt avhandlingsar-bete när jag började, jag har haft stor glädje av Ann och hennes kunnande om Mälardalens neolitikum. Alla andra doktorander vid Uppsalainstitutionen, ingen nämnd ing-en glömd! Jo föresten: Vicky Sáenz, I miss you!

En nyckelperson från grävningarna på Fågelbacken och Skogsmossen drog vidare till Malmö Museer i mitten av 90-talet, min vän Morten Steineke. Michel Guinard förtjänar ett hedersomnämnande för att alltid med en-tusiasm hakat på alla fältprojekt och exkursioner han kunnat klämma in schemat. Stort tack till Elise Hovanta som alltid hållit mig uppdaterad kring nya och gamla stenåldersfynd i Gästrikland och Hälsingland. Särskilt tack till Lena Holm för inspirerande samtal om neoliti-kum i södra Norrlands kustland och Agneta Åkerlund för spännande diskussioner om skärgårdsbefolkningens

Förord

9

roll inom det tidigneolitiska samhället. Tack till Torbjörn Brorsson för workshopen Ny forskning om gammal keramik. Tack till Sven Isaksson för de lipidanalyser av trattbägarkeramik från bland annat Skogsmossen som är på gång. Jonathan Lindström har ofta smittat mig med sin entusiasm över neolitikum i Mälardalen. Martin Rundkvist har imponerat genom att vara en människa som rakt ut säger vad han tänker och tycker.

Många personer har välvilligt ställt publicerade och opublicerade material och information till mitt förfo-gande för granskning, analyser och avbildningar, däri-blandfinnsPerLekberg(Fågelbacken),AnnSegerberg(Anneberg), Magnus Artursson (Tjugestatorp), Jan Apel, Lars Sundström och Claes Hadevik (Skumpar-berget), Lena Holm (Hallbovallen), Christina Lindgren (Eklundshov), Britta Kihlstedt (Östra Vrå, Nävertorp), Roger Edenmo (Nävertorp), Morten Steineke (Citytun-nel-projektet), Poul Otto Nielsen (Sigersted), Ingeborg Svensson och Patrik Gustavsson (Domarhagen), Niclas Björck (Västeräng, Norrängen 2, Möllersvreten), Elise Hovanta och Maria Björck (Södra Mårtsbo), Bo Ulf-hielm (Måndagsbäcken), Robin Olsson (Norrfäbovä-gen), Kaisu Antilla (Åsboda), Sven-Gunnar Broström (Stensborg), Anna Onsten och Niklas Stenbäck (Sanna), Anette Färjare (Lillberget), Marcus Eriksson och Roger Wikell(Påljungshage),JennyHolmochGunlögGraner(Stenstorp).

Milton Nuñez har bistått med handledning kring Finlands neolitikum. Christian Carpelan har kommit med värdefulla synpunkter på min tidigare artikel om den senmesolitiska Sperrings 1-keramiken på Åland och har bredvilligt gett information om opublicerade 14C-dateringar från Finland. Jan Storå har hjälpt mig med information kring Ålands stenålder. Christian Lindqvist (nu avliden) och Niklas Stenbäck har gett mig tips om finsklitteratur.AnneliEkblomharhjälptmigmedbe-dömningar av förkolnade sädeskorn och andra makro-fossil. Åsa M. Larsson och Ylva Bäckström har bistått mig med bestämningar av, och svarat på frågor kring, brända ben natt som dag. Seminariegrävningen och se-nare besök med Henke Fallgren på norra Åland gav mig en vision av hur hus, gårdar, gravar, inmark, (fåglar), utmark, hänger ihop – mönster jag ännu söker i det neolitiskamaterialet.WladyslawDuczkoharöversattoch förklarat polska och ryska termer och texter. Daniel Löwenborg och Kristina Martinelle har hjälpt mig med råd och tips när jag kört fast i GIS. Lars Löthman hjälpte till med lokaliseringen av Fornminnesinventeringens då förkomna fynd från Enköpingsåsens sträckning i västra Uppland. Anders Kritz har bidragit med viktig informa-tion kring samma material, i synnerhet om trattbägar-boplatsen Ål, Västerlövsta sn. [I samband med den sista omdisponeringen av avhandlingen hösten 2007 lyftes kapitlet som diskuterade trattbägarbebyggelsen längs

enköpingsåsen ut ur avhandlingen. Ämnet har berörts i Hallgren & Sundström (2008) och diskuteras vidare i Hallgren (under arbete)].

Tack till Kjell Oskarsson med familj på Skogsmossen. Tack också till prästen Lars-Erik Sundin, Tärnsjö som var en ivrig supporter av undersökningen på Kallmos-sen. Den framlidne Folke Eriksson, Kallmossen, gav värdefull information om lösfynd som tidigare påträffats på Kallmossen. Tack till Lars Holmgren och kumpaner i Torsåker. Tack till Stav-Anton Eklund (nu avilden) som mångdubblat stenåldersfynden i Hedesunda-trakten. TacktillBorisWredenmarkförgottsamarbeteisam-band med undersökningen på Trössla.

Vid mina besök på Statens Historiska Museum, Musei-byrån i Mariehamn, Museum Gustavianum/Husbyborg, Gävleborgs Länsmuseum, Örebro Länsmuseum, Väst-manlands Länsmuseum och Sörmlands museum har jag alltid möts av vänlig och hjälpsam personal. Särskilt tack till Inga Ullén, Anders Strinnholm, Lena Drenzel, Mar-cusPerssonochJackieTaffinderpåSHM,JanAnderssonpå Museibyrån, Mariehamn, Anna Busch (tidigare på Husbyborg), Kattis Eriksson på Gävleborgs länsmu-seum och Ingeborg Svensson och Patrik Gustafsson på Sörmlands museum. Torsten Madsen förevisade mig jylländsk trattbägarkeramik på Moesgård. Tack till He-lena Hulth, Jan Apel och Kent Andersson som låtit mig förvara fyndmaterialet från mina forskningsgrävningar i SAUs lokaler.

Grävstyrkan på Skogsmossen 1995 omfattade un-dertecknad, Morten Steineke, Ulrika Djerw, Maarit af Geijerstam (numera Gustavsson) och Ylva Stenqvist (numera Milde), grävmaskinisten Anders Bertilsson och grävhunden Åke. Anders Kritz var övergripande projektledare för de neolitiska grävningarna längs Mä-larbanans passage av Käglan. När lämningarnas om-fattning på Skogsmossen blev klarlagt extrainkallades flerarkeologersomenkortareellerlängretiddeltogifältarbetet: Gunlög Graner, Åsa M. Larsson, Michel Gui-nard, Olle Heimer, Åsa Bergström, Ylva Bäckström, Bo Dock, Annika Eriksson, Linnéa Eriksson, Ylva Fontell, Claes Hadevik, Anna-Lena Hallgren, Joakim Karlsson, Ingela Kishonti, Anna Lagerstedt, Anette Lindborg, Jo-han Lindroth, Pontus Melchert, Maj-Lis Nilsson, Joakim Sagrén, Emelie Schmidt och Bengt Svahn. Vid forsk-ningsgrävningen på Skogsmossen 1997 deltog jag, Åsa M. Larsson, Gunlög Graner och Michel Guinard, samt i kortare perioder Cecilia Lidström-Holmberg, Johan Hegardt, Ulrika Djerw och Anders Kritz. Vid under-sökningarna på Strångnäs och Kallmossen 2000 deltog författaren och Åsa M. Larsson. Vid grävningen på Kall-mossen 2001 deltog undertecknad, Jan Apel och Kalle Lindholm, samt i kortare sejourer Lars Sundström, Kjel Knutsson och Cecilia Lidström-Holmberg. På Trössla

Fredrik HAllgren

10

grävde undertecknad tillsammans med Ann Lindkvist, KajsaWillemarkochCeciliaLidström-Holmberg.

Fältkampanjen kring Nedre Dalälven år 2000 (Strång-näs, Kallmossen) är värd en kommentar då den genom-fördes under extrema förhållanden mitt i årtusendets värsta invasion av aggressiva stickmyggor. Invasionen studerades av myggforskare, som under en natt fångade 62 100 myggor i en enda fälla, ett stycke från utgrävning-arna, en notering som slog det då gällande världsrekor-det. Tack för att du bet ihop och stod ut Åsa!

I slutskedet av avhandlingsarbetet har Paul Sinclair och Gullög Nordquist spelat en avgörande roll genom att ordnafinansieringförslutarbetet.Tackocksåtillprofes-sorOlaKyhlbergsamtAnn-SofiGräslund,FrandsHer-schend och institutionens övriga lärare. Birgitta Karlsson har alltid varit en klippa vad gäller allting praktisk kring mina anställningar vid institutionen! Tack till Elisabet Green. Stort tack till arkeologbibliotekets fantastiska bibliotikarier Britt-Marie Eklund och Lena Hallbäck.

Så här i slutskedet av arbetet med avhandlingen har tiden varit kort. Då detta förord är skrivet i hast befarar jagattjagglömtbortatttackaflerapersonerjagärtackskyldig. Därför: ett tack till dig vars namn som saknas här!

Jag har mina rötter i punk och hardcore. En lärdom från punk och hardcore-scenen är att kultur är inte något man konsumerar, det är något man skapar själv, något man deltar i. DIY! – Do It Yourself ! Oväntat hittade jag

liknande tankegångar i Ralph Lintons kulturteori om kultur som deltagande från 1936 (kapitel 2.3). Bland arkeo-loger har jag hittat musikaliska fränder i Jan Apel och MichelGuinardvadgäller77-punk,KajsaWillemark,Cecilia Lidström-Holmberg och Anneli Sundkvist vad gäller Blondie, Åsa M. Larsson och Camilla Eriksson vad gäller New Model Army och Fredrik Andersson vad gäller hardcore!

När jag började som doktorand december 1993 hade Brynäs vunnit SM-guld samma vår, 1995 blev det silver, ett guld till kom 1999. När jag nu vårvintern 2008 gått igenom kvalen med att slutföra avhandlingsarbetet har Brynäs kämpat för sin existens i kvalserien. Först i och med vinsten i sista matchen borta mot Västerås säkrades fortsatt elitseriespel. Det förlösande 1-0 målet sattes av legendaren Ove Molin efter 7.20 i första perioden (slut-resultatet blev 7-0). Ove Molin var även en av de domi-nerande spelarna i 1993 och 1999 års årgångar av Brynäs. Han assisterad till det avgörande målet vid SM-guldet 1993 och satte två av målen i den avgörande matchen mot Modo vid SM-guldet 1999. Efter 754 matcher i Brynäs ryktas det nu att han spelat färdigt för klubben. Tack för allt Ove!

Thorén, Tobbe, Henka – nästa år siktar vi på slut-spel!Tvåpersonerjagvetväntademednyfikenhetpåatt

se min avhandling gick bort några år innan den blev klar, min farmor Svea M. Hallgren (1906-2005) och Eva

Myggor svärmar kring vår bil parkerad vid utgrävning på Kallmossen, augusti 2000. Foto: Fredrik Hallgren

Mosquitos swarming around our car at the Kallmossen dig, august 2000. Photo: Fredrik Hallgren.

Förord

11

Olsson (1954-2006). Farmor lärde mig att allting går, det som inte går, det går också. Eva delade min passion för neolitisk keramik och gav mig tillgång till opublicerade fyndmaterial och rapporttexter. Gick bort allt för tidigt gjorde också min kära katt Vifslan (1998-2005, se foto). Tofslanfinnssomturvarkvar.

Min mamma och pappa, Anita och Pebe Hallgren har alltid stött och hjälpt, såväl praktiskt med korrektur-läsning, barnpassning, med vårrustning av båten när jag slavat med avhandlingen, och ekonomiskt under perio-der när litet funnits att leva av. Tack för allt! Tack också till min syster Eva med familj, Rikard, My, Mysak! Min käramormorochmorfar,BirgitochGunnarWennberg,gick bort när avhandlingsarbetet var i sin linda och de var väl mer intresserade av mig, än av mina akademiska meriter, ni lever i mitt minne. Tack till Åsas brokiga

For absent friends.

familj (Gammelmormor, Eva & LM, Göran & Lisa, PA & Cilla, Sanna & Micke, Jonas).

Störst tack till min kära Åsa som aldrig backar för en diskussion om neolitikum på småtimmarna och till mina underbara barn Lo och Vidar. Ni är viktigast.

Birgitta Hulthén tackar Claes Hadevik, Malmö Mu-seum,StigWelinder,Mitthögskolan,samtdocentSivKarlsson, kvartärgeologen i Lund.IavhandlingsarbetetharjagfåttstödavBeritWal-

lenbergs Stiftelse, Birgit och Gad Rausings stiftelse för Humanistisk Forskning, Stiftelsen SAUs forskningsråd, StiftelsenWallenbergsstiftelsensfond,BirgerNermansfond och Hildebrandsfonden. Kungl. Gustav Adolfs Akademien och Stiftelsen SAUs Forskningsråd har gett bidrag till tryckning. Till alla dessa riktas ett varmt tack!

Ulleråker 080420Fredrik Hallgren

13

En sak som kom att fascinera mig när jag började stu-dera arkeologi 1988, var hur olika stenålderns fynd och fornlämningar såg ut i skilda landsändar. Ämnet för min B-uppsats blev gropkeramisk kultur i Gävletrakten (där jag är född och uppväxt), boplatser som tillsammans med liknande fynd i Dalarna och Hälsingland hörde till de nordligaste då kända gropkeramiska lokalerna (Hallström 1944, Kaelas 1957, Jonsson 1958). Att arkeologiska kom-plex som gropkeramisk kultur och trattbägarkultur hade geografisktbegränsadeutbredningar(Löfstrand1969,Hulthén&Welinder1981),ochatt”dennorrländskastenåldern”hadeensydgräns(Welinder1974c)väcktefrågor kring vad sådana gränser betydde. Temat för min cd-uppsats blev bosättningsmönster i detta gränsland (Hallgren 1993), och jag har fortsatt att diskutera aspek-ter av denna problematik i mitt avhandlingsarbete.

Mitt val av avhandlingsämne påverkades också av samtidshistorien. Under början av 1990-talet föll repu-bliken Jugoslavien samman i ett kaos av våld och etniska rensningar.ISverigetogdetinvandringsfientligapartietNy Demokrati plats i Riksdagen, nynazismen var på fram-marschochattackerpåflyktingförläggningarblevvan-liga. Den så kallade lasermannen mördade en man med utländsk härkomst och skottskadade ytterligare nio, dåd som motiverades av indvandrarhat. Ett av offren sköts på Studentvägen i Uppsala där jag då bodde. I debatten i svenska massmedia framställdes kriget på Balkan som ett resultat av att Jugoslavien var en statsbildning som inkorporerade folk med olika kultur och skilda etniciteter. Sverige diskuterades som ett land med en homogen kultur ochetthomogentförflutet,förförstagångenutsattförmultikulturgenomflyktingmottagning.Bildenrimmadeilla med den jag tyckte mig se i det arkeologiska materia-let, där olika delar av det som nu är Sverige präglades av skildatraditioner,arkeologiskakulturermedgeografiskutbredning som gick på tvärs med sentida nationalstaters gränser. Jag såg här en möjlighet att bedriva arkeologisk forskning som i någon mån hade en samhällsrelevans, som kunde bidraga till att problematisera bilden av Sve-rigesförmenthomogenaförflutna.

När jag började mitt avhandlingsarbete 1994 var post-modernismen tongivande på doktorandseminarierna i Uppsala (där jag själv ingick) och Stockholm (där jag ibland deltog som gäst). Den teoretiska diskussionen var ibland uppfriskande, men stundom hård och hegemo-nisk, det förväntades att nya doktorander skulle falla in en postmodern, vetenskapskritisk och relativistisk kanon. Jag känner igen mig i Barbara Epsteins beskrivning av den akademiska miljön i USA vid samma tid:

By the early nineties the perspective of associated with post-structuralism and Cultural Studies had become the ticket to prestige and status within the University. (Epstein 1999 s.298, jfr. Epstein 1997)

Jaghadesvårtattfinnamigtillrättamedderelativistiskaperspektiven, som jag fann underminerade en samhälls-relevant, kritisk arkeologi. Den postmoderna arkeologins frontfigurerShanksochTilleysågtillexempelpåarkeo-logisomfiktion:

If one rejects an account of archaeological knowledge grounded in processes of testing, in a confrontation between subject and object, the question arises as to how great is the distinction between a data-based account of thepastandafictionalizedaccount.Itwouldbecommonto differentiate archaeology from literature on the grounds that archaeology deals, at least nominally, in a realm of fact whileliteraturemovesintherealmof fiction.Itistruethat the archaeologist may not invent facts at will while the literary writer may and has a much greater freedom in exploring relationships. On another level the distinction between archaeology and literature breaks down in that archaeologists construct what may be termed facts and all archaeologistsuseheuristicfictionsormodelstoorganizeand orientate the archaeological record and make it mean-ingful, to sort out that which appears most pertinent to understanding. (Shanks & Tilley 1987a s.111)

1 Inledning”Lost the culture, the culture lost......we needa check the interiorOf the system who cares about only one cultureAnd that is whyWegottatakethepowerback”Rage Against the Machine – Take the power back (S/T, 1992)

Fredrik HAllgren

14

EftersomarkeologiärattbetraktasomfiktionsåkanarkeologerenligtShanksochTilleyväljaettförflutetsom passar nutidens syfte:

Choosing a past, constituting a past, is choosing a future. The meaning of the past is political and belongs to the present. (Shanks & Tilley 1987b s.212)

Följaktligen förordade de att arkeologiska teorier skall ut-värderas utifrån deras politiska och moraliska innehåll:

The validity of a theory hinges on intention and interest: it is to be assessed in terms of the ends and goals of its archaeology, its politics and morality. (Shanks & Tilley 1987b s.213)

När alternativa hypoteser utvärderas skall således den med ”rätt” politisk vinkling ges tolkningsföreträde. Kon-sekvensen blir ett scenario där människor med makt dikterar historieskrivningen.

Till kritikerna av den relativistiska postmodernismen hör den anarkosyndikalistiske samhällskritikern Noam Chomsky, till vardags lingvist, som lyfter fram vetenskap och rationalitet som grundförutsättningar för samhälls-kritik och politisk aktivism:

WhatIhaveseen,alltooften,isthatpeoplearebeingdeprived of valuable modes of understanding and insight they badly need, and that crucial questions about how the world works and how it might be changed are avoided, evenridiculed.Whileleftintellectualsdiscoursepolysyl-labically to one another, truths that were once understood are forgotten, history is reshaped into an instrument of power,thegroundislaidfortheinstitutionof moreeffi-cient modes of domination and control, potential activism is diverted and suffering people are effectively abandoned and disempowered. (Chomsky 2001 s.100)

Postmodernismen ses stundom som en teoribildning associerad med den politiska vänstern, Chomsky menar snarare att den skall ses i sammanhang med nyliberalis-men och nykonservatismen:

. . . on the contrary, they seem to me deeply reactionary, and the rise during the Thatcher/Reagan era is quite natural (Chomsky 1998, citerad i Philo & Miller 2001 s.xiv, se också Sayer 1995 s.231-234 och 2003, som gör en liknande poäng).

Våren 1996 publicerade fysikern Alan Sokal artikeln ”Transgressing the Boundaries: Towards a Transforma-tive Hermeneutics of Quantum Gravity” i den post-moderna tidskriften Social Text. Artikeln var fejkad, skriven som en parodi på en radikalt postmodern, rela-

tivistisk och dekonstruerande text, men då den använde sig av en postmodern jargong och innehöll mängder av citat av personer som Derrida, Lacan, Hyppolite och Latour uppfattades den som genuin av tidskriftens redaktörer. Publiceringen följdes av en våldsam debatt. Bruno Latour förklarade attacken mot postmodernis-men med att ”theoretical physicists, deprived of their fatColdWarbudgets,aresearchingforanewthreat”(Latour i Le Monde 970118, citerad i Sokal 1997). Moti-vet till bluffen var dock inte att försvara ”vetenskapen” från relativistisk kritik, utan motiverades av att Sokal som vänsteraktivist var bekymrad av att den akademiska vänsterniUSAutdefinieradesigsjälvafrånsamhälls-debatten.

Rather, my goal is to defend what one might call a scien-tificworldview–definedbroadlyasarespectforevidenceand logic, and for the incessant confrontation of theories with the real world; in short, for reasoned argument over wishful thinking, superstition and demagoguery. And my motives for trying to defend these old-fashioned ideas are basically political. I identify politically . . . with the Left, understood broadly as the political current that denounces the injustices and inequalities of capitalist arrangements. And I’m worried about trends in the American Left–particularly in academia–that at a minimum divert us from the task of formulating a progressive social critique, by leading smart and committed people into trendy but ultimately empty intellectual fashions, and that can in fact undermine the prospects for such critique, by promoting subjectivist and relativist philosophies that in my view are inconsistent with producing a realistic analysis of society thatweandourfellowcitizenswillfindcompelling.Itseems to me that truth, reason and objectivity are values worth defending no matter what one’s political views; but for those of us on the Left, they are crucial–without them, critique loses all its force. (Sokal 1999 s.286-287)

För att akademisk forskning ska ha samhällsrelevans så måste den följa vetenskapliga principer, sträva efter ob-jektivitet och söka sanning. Ett utmärkt exempel från svensk botten är historikern Peter Englunds forskning kring Karl XII (Englund 1988), som helt underminerade bilden av den ”hjältekonung” som nynazisterna försökte använda som ikon kring 1990. Min egen antirasistiska övertygelse påverkade valet av avhandlingsämne, men jag strävar efter att dessa åsikter inte ska påverka utfallet av min forskning.

One cannot afford to ”just say no” to objectivity... There have to be standards for distinguishing between how I want the world to be and how, in empirical fact, it is. Otherwise, might makes right in knowledge-seeking just as it tends to do in morals and politics. (Harding 1991 s.160)

1 inledning

15

Att man i enlighet med Sandra Harding ”inte kan säga nej” till objektivitet betyder inte att man tror att man når fullständig objektivitet.

Those of us who disagree with the strong postmodernist position do not object to the premise that our perception of realityismediated.Whatweobjecttoistheleapof logic between this premise and the conclusion that there isnotruth,thatallclaimshaveequalstatus.Wewouldargue that although we do not possess ultimate truth and never will, it is nevertheless possible to expand our understanding, and it is worth the effort to gain more knowledge – even if that knowledge is always subject to revision. (Epstein 1997)

Jag försöker således bedriva arkeologi som vetenskap. En utgångspunkt för ett vetenskapligt perspektiv är antagan-detattdetfinnsenverkligvärld.Vetenskapligateorieroch tolkningar är konstruktioner som kräver kontinuerlig utvärdering. En sådan utvärdering följer principen att en teori som i högre grad stämmer överens med tillgängliga och relevanta data, är att föredra framför en teori med sämre överensstämmelse med data (Kuznar 1997 s.17-49). Den kunskap som skapas av vetenskaplig arkeologi är alltid inkomplett och omvärderas kontinuerligt:

Thecriticismintegraltoscientificanthropology,combinedwiththeprogressivenatureof thefield(wekeeplearningmore),meansthattheknowledgescientificanthropologistsproduce is only tentative and partial. This is precisely the goalof scientificanthropology—thecreationof knowl-edge that, for the time being, is the best explanation of phenomena,butthatisalwaysopentosystematic,scientificrevision. (Kuznar 1997 s.33)

Ett vetenskapligt perspektiv innebär också att man är medveten om att även vad som betraktas som data är teoriberoende, en forskare närmar sig inte studieobjektet förutsättningslöst.

Trees, rocks, planetary orbits, and electrons always ap-pear to natural scientists only as they are already socially constituted...–theyaresocialobjects—by,firstof all,thecontemporary general cultural meanings that these objects have for everyone... They also become socially constituted objects of knowledge through the shapes and meanings these objects gain for scientists because of earlier genera-tions of discussion about them. Scientist never observe nature apart from such traditions; even when they criticize some aspects of them they must assume others in order to carry on the criticism. (Harding 1993 s.64)

Ävenommittvalavavhandlingsämneinflueratsavsam-tidshistoria och mina politiska värderingar, så är det likväl ett traditionellt arkeologiskt arbete. Avhandlingen disku-terar arkeologiskt fyndmaterial från senmesolitikum och tidigneolitikum i Skandinavien och östra Östersjöområ-det. Det är i egenskap av en vetenskaplig diskussion som belyserettmångkulturelltförflutet,somavhandlingenkan bidraga med att underminera schablonbilden av det homogena Sverige.

Mitt avhandlingsarbete tog sin utgångspunkt i den tidigneolitiska trattbägarkulturens nordgräns i regionen MälardalenochBergslagen.Lämningarsomklassifice-rats som trattbägarkultur (TRB) har en utbredning som omfattar södra och mellersta Skandinavien. I östra Mel-lansverige har fynd från trattbägarkulturen en nordgräns iområdetkringnedreDalälven,norrdäromfinnsläm-ningar efter människor med en annan materiell kultur och en annan ekonomi. Jag ville skapa en bättre förståelse av vad denna gräns innebar, men var också intresserad av belysa lokala och regionala skillnader inom det som klassificerassomtrattbägarkultur.

I ett sent skede av avhandlingsarbetet har tre färdiga kapitel lyfts ut ur avhandlingen för att publiceras som en separat volym. Kapitlet Trattbägarkulturens nordgräns diskuterade trattbägarkulturens norra gränsland i Skan-dinavien och Polen, kapitlet Norr om trattbägarkulturen behandlade tidigneolitikum i området norr om TRB (norra Skandinavien, norra Polen, Baltikum, Finland), kapitlet En naturlig gräns? var en kritisk granskning av förklaringsmodeller, som förklarar trattbägarkulturens geografiskalägemedhänvisningtillekologiskafaktorer.De teman som berördes i de två förstnämnda kapitlen sammanfattas i koncentrerad form i kapitel 10. Den mer detaljerade behandlingen av ämnet, som även inkluderar en diskussion av naturförhållanden i trattbägarkulturens norra gränsland kommer att publiceras som en separat bok (Hallgren under arbete, ”Skifferkulturens sydgräns, trattbägarkulturens nordgräns”).Somnämntsharföreliggandearbetesingeografiska

tyngdpunkt i regionen Mälardalen och Bergslagen (här definieratsomlandskapenSödermanland,Närke,Väst-manland, Uppland, Gästrikland och södra Dalarna, se vidare kapitel 5), men berör också övriga Fennoskandi-navien samt den östra och södra Östersjöregionen. Som hjälpmedel för läsaren att orientera sig vid läsningen av de följande kapitlen återger jag här NAAs karta över det aktuella områdets indelning i länder, landskap och fylken(figur1.1).

Fredrik HAllgren

16

Figur 1.1. Fennoskandinaviens indelning i landskap och fylken. Efter Nordic Archaeological Abstracts (1997 s.318), med modifikation.

Figure 1.1. The geographical subdivison of Fennoscandinavia into landskap and fylken. After Nordic Archaeological Abstracts (1997 p.318), with modifications.

17

I inledningskapitlet diskuterade jag hur ett ideologiskt ställningstagande i skuggan av etniska rensningar i det sönderfallandeJugoslavienochbrinnandeflyktingför-läggningar här hemma, motiverade mig att skriva om kulturell variation och mångkultur under stenåldern. I den svenska debatten framställdes kriget på Balkan ofta som ett resultat av att Jugoslavien var en multietnisk och mångkulturell statsbildning, sönderfallet sågs som förutbestämt. Genom att peka på det förment homo-gena Sveriges mångkulturella stenålder vill jag ifråga-sätta denna bild. Det vi idag kallar Sverige, har aldrig varit en kulturellt homogen enhet under förhistorisk tid. Kriget i Jugoslavien var inte ett resultat av mångkultur och etnisk heterogenitet. Snarare var kriget ett resul-tat av en komplex och dyster historia där det senaste krigets övergrepp skall sättas i relation till tidigare krig och övergrepp under en epok som omfattar men ej är begränsad av de båda världskrigen och de fascistiska och kommunistiska diktaturerna, som präglat så mycket av Balkans senare historia.

Kultur framstår således som ett centralt tema för min avhandling. Jag ska därför ägna en stor del av före-liggande kapitel till diskussionen av kultur, så som den förts inom arkeologi, kulturantropologi och angränsande ämnen. Texten innehåller en principdiskussion av kultur-begreppet, diskuterar kulturell praktik som deltagande i specifikasocialasammanhang(communities of practice) som formas i praktiken, och berör relationen mellan kulturell praktikochgruppidentitet.Jaganvändermighärflitigtav citat, detta grepp motiveras av något olika skäl i olika delkapitel. I exempelvis kapitel 2.1 och 2.3 diskuterar jag tänkande kring kultur från 1900-talets första halva, en forskning som stundom beskrivs schablonmässigt i nutida debatt. Citaten avser här att fånga något av nyan-serna som präglar exempelvis Ralph Lintons eller Gun-nar Ekholms skrivande. I kapitel 2.2 och 2.4 återger jag debattermellanolikaståndpunkter,härfinnerjagdetändamålsenligt att använda citat för att tydliggöra vem som sagt vad när. Även om jag i någon mån kan sägas

ha skapat en ny mening genom att lyfta ut citaten ur sina ursprungliga sammanhang, så belyser ändå citaten hur olika författare uttryckt sig. I kapitel 2.6 och 2.7 diskute-rar jag en teoribildning som alls inte är formulerad med tanke på arkeologi, men som jag menar är användbar för att diskutera förhistorien, här syftar citaten till att förmedla detta mitt intryck.

2.1 Arkeologins kulturbegrepp’But it is not your own Shire,’ said Gildor. ’Others dwelt here before hobbits were; and others will dwell here again when hobbits are no more.’ (Tolkien 1954 [1999] s.111).

Oluf Rygh anses vara den förste arkeolog som använde begreppet kultur för att diskutera skillnader i det arkeo-logiska materialet från stenåldern, i termer av samtida traditioner burna av olika grupper människor (Meinan-der 1981 s.106). I en förteckning över fornsaker som inkommit till Universitetets oldsaksamling i Oslo, kom-menterade Rygh fynd av spetsar och knivar av skiffer funna i norra Norge: ”Disse sager maa antages at tillhøre en anden kultur og et anden folk, end de almindelige velbekjendte stenoldersager, der stamme i form og stof med Danmarks og Sydsveriges.” (Rygh 1867 s.100). Rygh utvecklade ämnet i en artikel några år senare:

Formodningens rigtighed forudsat, maa vi altsaa i Norge, iSverigeogsandsynligvisiflerelandeaf ligenordligbeli-genhed antage to stenalderskulturer og to stenaldersfolk. Den ene af disse kulturer kunde man da maaske kalde den arktiske, da dens efterladenskaber overalt blot synes at forkomme langt mod nord og, som de i Norge gjorte fund synes at vise, ere hyppige nordenfor polarkredsen, hvor derimod levninger fra den i sydligere egne herskende stenalderskultur enten slik ikke, eller ialfald kun ganske undantagelsevisfindes.(Rygh1872s.113)

2 Kultur, praktik och identitet

Fredrik HAllgren

18

Rygh föreslog att den moderna tidens ”lapper” kunde vara ättlingar till den arktiske kulturen (Rygh 1867 s.100, 1872s.113).DensydligastenålderskulturenfigurerariRyghs resonemang mest som en kontrast för att tydlig-göra den arktiske kulturen. Det är dock värt att poäng-tera att han inte likställde den sydliga kulturen med den moderna norska befolkningen, då Norges ”germanske” befolkning enligt Rygh invandrade under järnålder (Rygh 1872 s.115).

Ryghs tolkning refererades av Montelius vid det internationella arkeologmötet i Stockholm 1874 (Mei-nander 1981 s.106). Det var emellertid först efter upp-lösningen av unionen mellan Sverige och Norge 1905, som kultur i Ryghs mening togs upp på allvar i diskussio-nen i Sverige. Detta skedde inom docent Knut Stjernas seminarium i Uppsala vars verksamhet startade 1907. Sålunda skriver en av Stjernas doktorander, Gunnar Ekholm, om den megalitiska åkerbrukskulturen, som levde sida vid sida med skiffercivilisationen, eller jägare-fiskarecivilisationen,inomsammalandskap(Uppland)(Ekholm 1909 s.67-68, 78-79). [Det Ekholm kallade skiffercivilisation i Uppland, benämns idag gropkera-misk kultur]. Ekholm ställde sig kritisk till den samma år utgivna skriften av Gustaf Kossinna, ”Der Ursprung derUrfinnenundderUrindogermanen”,ivilkenKos-sinna hävdade att arkeologiska kulturgränser var gränser mellan människoraser.

Det kan således icke gärna bli tal om olika raser såsom bärare af dessa båda civilisationer. Däremot torde man med hänsyn till de båda civilisationernas utbredning och karaktär kunna anta, att det är olika stammar, som under skilda lefvnadsförhållanden och påverkade av olika kul-turinflytelserutvecklatsigtilldennamotsattaläggning.(Ekholm 1909 s.68)

I kritiken av Kossinnas rasbegrepp hänvisade Ekholm till sin handledare Knut Stjerna (Ekholm 1909 s.68). Stjerna dog i november 1909, men efterlämnade ett manuskript, ”Före hällkisttid” som kom att publiceras postumt två år senare (Stjerna 1911). Liksom Ekholm diskuterade Stjerna stenåldern i termer av kulturer eller civilisationermedolikageografiskautbredning,somdefinieradesutifrånskildauppsättningarredskap,grav-seder och i viss mån ekonomi. Stjerna var explicit i sin tolkning av olika kulturer som skilda folk, samtidigt slog han också fast att han med folk inte avsåg ”raser”: ”Un-der Skandinaviens gånggriftstid ha sålunda samtidigt trenne folk – jag talar icke om människoraser – med hvar sin civilisation innehaft olika delar af Skandinavien.” (Stjerna 1911 s.124) DennorskearkeologenAntonWilhelmBrøggerfor-

mulerade vid samma tid en position som hade mycket gemensamt med Ekholm och Stjerna:

At sœtte racenavne på bœrerne av bestemte stenalders-kulturgrupper i Norden er mindst likeså vildledende som at tale om et kortskallet eller langskallet sprog. Det er mulig og sandsynlig i visse gunstige tilfœlde at kunne påvise etniske grœnser ved hjœlp av et tilstrœkkelig rikt og vel bearbeidet arkeologisk materiale. Men derfra er det et langt sprang till at dra bestemte slutninger angående de forskjellige folkeslag der ha reprœsenteret de forskjellige kulturområder. (Brøgger 1909 s.28, se även Brøgger 1909 s.170-171)

När Ekholm i sin avhandling (1915) åter kommenterade Kossinnas spekulationer kring raser i forntidens Skan-dinavien, antydde han att det var mer än vad Kossinnas spekulativa arbete förtjänade:

Som Kossinnas arbeten om skandinaviska förhållanden ej grunda sig på genom autopsi förvärfvad kännedom om materialet utan äro af mer spekulativ natur, kunna de ej tillmätas synnerligen stort värde. (Ekholm 1915 s.89)

Ekholm såg sig likväl nödgad att göra ett debattinlägg då Oscar Almgren, som 1914 utsetts till professor i Ar-keologi i Uppsala, anslutit sig till delar av Kossinnas idéer (Almgren 1912). Almgren menade att man kunde särskilja olika raser i det arkeologiska materialet allti-från äldre stenålder, en ståndpunkt som kritiserades av Ekholm:

Hvad beträffar det äldre skedet i Nordens stenålder, visar sålunda en blick på det arkeologiska materialet, att de två kulturformer, hvilka man velat beteckna såsom helt mot-satta, burna af olika raser, i själfva verket äro oupplösligt sammanflätademedhvarandraochattmotsatsernadememellan äro dels af kronologisk dels av geologisk och kulturgeografiskart.(Ekholm1915s.91)

Ekholm pekade bland annat på humanosteologisk forsk-ningsomintelyckatsfinnanågotsambandmellanskall-form och arkeologiska kulturer: ”Detta berättigar till slutsatsen, att det eller de folk, som en gång invandrat i Skandinavien, ej företett någon antropologiskt enhetlig karaktär.” (Ekholm 1915 s.99). Ekholm avslutade sin ar-gumentation mot Kossinna och Almgren, med orden:

Liksom språkforskningen ställer sig afvisande mot rasteo-rierna, och det antropologiska material, vi ha från boplat-serna, på intet sätt gifver dem något stöd, så kan ej heller arkeologin annat än träda i den bestämdaste opposition mot dem. (Ekholm 1915 s.99).

Det är anmärkningsvärt att Ekholm formulerade sig med en sådan skärpa, inte bara mot Kossinna, utan också mot sin egen professor, Oscar Almgren. Det är beklämmande

2 kultur, prAktik ocH identitet

19

att hans starka ställningstagande småningom vittrade. Tjugo år senare, i skuggan av tredje riket, använde han själv de begrepp han kritiserat Almgren för att ha nyttjat (Ekholm 1935 s.90-91).

I detta sammanhang är det värt att ta upp Nils Åberg, en av de svenska arkeologer som tydligast tog ställning mot nazismen, men som också var personlig vän med Kossinna (Baudou 2002 s.61-63, Baudou 2004 s.272, 2005 s.131-132). Åbergs position skilde sig från den unge Ekholms, såtillvida att han fördömde Kossinnas rasteorier, men likväl såg ett vetenskapligt värde i dennes systematisering av det arkeologiska källmaterialet. Åberg berörde problematiken i ett kåseri om den rasistiske pseu-doarkeologenHermanWirth,envetenskapligcharlatansom blandade rasideologi med fantastiska historier om hur den urnordiska rasen på grund av isens framryckning tvingades lämna sitt urhem på polarkontinenten (nord-polen!),flyddetillAtlantis,förattsåsmåningomtasigtill Nordeuropa. Åberg inledde artikeln med att klargöra varför han överhuvudtaget tog upp den ovetenskapliga förhistoriska forskningen i nazityskland:

Ett ställningstagande från svensk sida till dessa företeelser kan ur vetenskaplig synpunkt betraktas som meningslöst, men det äger kanske istället sin betydelse såsom sympatiyt-tring för de kretsar inom tysk vetenskap och kultur, vilka nu ha att föra en hård och ojämn kamp mot folkpsykosen. (Åberg 1933 s.246)

Åberg pekade på de gemensamma nämnare, men också pådeskillnader,somfannsmellanWirthochKossinna,samt diskuterade den genklang deras idéer om den ger-manska rasens överhöghet vann i 30-talets Tyskland:

Fångna i dessa fantastiska föreställningar om guldålder och renrasighet, om nordiska expansioner och nordisk arvssubstans, drömde de kanske åter om ett rasrent och ädelt släkte, om framtidens makt och storhet för Tysk-lands pinade folk. De glömde då kanske fabriker och storstadskultur och sina arbetslösa millioner, de drömde kanske istället om vajande sädesfält på Ukrainas slätter, om blomstrandebondebygderunderhakkorsflaggan.

Sådana äro alltså de medel, med vilka denne trollkarl, denne vetenskapens Hitler fångar sin publik. Man frågar sigdå,omdettasättattexploateravetenskapenärWirthsegen och originella insats eller om han därvid kanske endast gått i lära hos andra. Svaret måste bliva, att han ägt en stor föregångare på området, den numera avlidne arkeologen Gustaf Kossinna. Denne älskade även att tala om rena raser och att förhärliga germanernas forntid. Men hos honom var likväl den känslobetonade stämningen endast som kruset på ytan av en djup forskarnatur, vars geniala insats alltid skall giva hans namn en rangplats i vetenskapens hävder. Skillnaden dem emellan är alltså den,

attWirthendastrepresenterardetkänslobetonade,menutan reell bakgrund.

Frånvetenskapligthållkanejhellersägas,attWirthmött förståelse. Men hans publik var också en annan, och motståndet, som restes i hans väg, blev därför förgäves. Bortstött från universiteten, vann han sin första stora seger, dåhanavdennazistiskaregeringeniMecklenburgfickprofessors namn och ett forskningsinstitut. Därefter har hans utveckling gestaltat sig till ett enda segertåg. Nu lär han på diktatorns befallning skola gå till Berlin för att där taga säte och stämma in i den krets, från vilken Einstein fördrevs. (Åberg 1933 s.249)

Åberg värdesatte således Kossinnas vetenskapliga grund-arbete med att systematisera det arkeologiska källmateria-let, samtidigt som han fördömde de rasistiska tolkning-arna.HosWirth,somkombineraderasistiskatolkningarmed pseudovetenskap såg han inga förlåtande drag. (I vilken mån Kossinnas rasistiska, nationalschavunistiska, tolkningar verkligen kan liknas vid ” kruset på ytan av en djup forskarnatur” kan ifrågasättas, jfr. Veit 1989, Arnold 1990, 2002).

Trots att begreppet kultur varit i bruk inom svensk arkeologi alltsedan 1900-talets början, så är det svårt att finnaexplicitadefinitioner.Utifråndesammanhangkul-tur använts i, i texter av exempelvis Ekholm, står det dock klartattdearkeologiskakulturernadefinieratsutifrånvariabler som materiell kultur, ekonomi och gravskick. I Ekholms tolkning var kulturer inte isolerade:

Huru starkt motsatsförhållandet mellan de båda kulturerna betonats, har det ej förnekats, att en verklig beröring mellan dem ägt rum. Ett närmare studium af materialet visar,attdennaberöringmåstehavaritsynnerligenliflig.(Ekholm 1915 s.95).

Påetttidstypisktsätt(jfr.Welinder1994)förutsattehanattförhållandet mellan jordbrukare och jägare-samlare varit asymmetriskt: ”...det är då naturligt att den högre civilisa-tionens mer fulländade redskap funnit väg till den lägres område. Det måste därför anses vara i överensstämmelse med lagarna för all kulturförmedelse, att vi i Uppland ej finnaskifferredskappååkerbruksområdetmendäremottunnackiga yxor i kustlandet” (Ekholm 1909 s.69)Blanddesomtydligtdefinieratvaddemenarmed

arkeologiskkulturfinnsStigWelindersomskriverföl-jande:

Inom arkeologin betyder ”kultur” först och främst en uppsättning föremål som återkommande påträffas och grävs ut tillsammans. Det kunde kallas ”arkeologisk kul-tur”. Frågan är, om de arkeologiska kulturerna bara är ett bekvämt sätt att ordna källmaterialet, eller om de har ett djupare innehåll. En tanke är, att de representerar en

Fredrik HAllgren

20

avgränsad, sammanhörande grupp människors materiella kultur, det vill säga allt som gruppen har omgett sig med som går att se och ta på. Tanken styrks av att föremålen inte bara ständigt är likadana och funna tillsammans, utan också av att de ingår i återkommande likadana fyndsam-manhang.(Welinder1998s.52)

Relevansen av det arkeologiska kulturbegreppet har kritiserats och debatterats från olika teoretiska stånd-punkter under åren (Meinander 1981, Shennan 1989, Trigger 1990). Snarare än att referera denna debatt, vill jag istället nämna något om hur kultur diskuterats inom kulturantropologin, en diskussion som har principiell relevans också för arkeologin.

2.2 Antropologins kulturbegreppIn regard to similtude, ethnography has always known that cultures were never as bounded, self-contained and self-sustaining as postmodernism pretends that modernism pretends. (Sahlins 1999 s.411)

Ryghs bruk av begreppet kultur kring 1870 kan ses i sammanhang med formulerande av det antropologiska (elleretnografiska)kulturbegreppetkringsammatid.Ofta räknas Edward Tylors skrivning från 1871 som ”denklassiska”definitionen:”CultureorCivilization,taken in its wide ethnographic sense, is that complex whole which includes knowledge, belief, art, law, morals, custom, and any other capabilities and habits acquired by man as a member of society” (Tylor 1958 [1871] s.1). Under1900-taletharbegreppetomdefinieratsettotalgånger, i en översikt från 1952 citerades drygt 150 förslag (Kroeber & Kluckhohn 1963 [1952]). Föga förvånande finnsdetenbredspännviddblanddessaskrivningar,även om somliga är tämligen likartade. PåsenareårharMarshallSahlinsdefinieratkultur

som: ”..the order of the symbolic . . . By this determina-tion, the culture concept encompasses any and all forms of human practice, including the social relationships thereof, everything constituted and organized symboli-cally. . . The culture of a people – ’a culture’ – includes their social structures as well as their economy, their technology, their language, and their ideas.” (Sahlins 2000a s.16). Sahlins ansluter till en nordamerikansk tra-dition inom kulturantropologin. Medan man inom brit-tisk socialantropologi traditionellt skiljde mellan sociala relationer (som intressanta att studera) och kultur (som var mindre intressant) så är sociala relationer en del av kulturen för Sahlins: ”...the system of social relations . . . is itself culture. Men, women, motherhood, criminals, gods, nations, hunting parties, and kings are symboli-

cally construed persons, groups, or relations.” (Sahlins 2000a s.16). Sahlins betonar även lärandets roll för re-produktionen av kultur: ”People order their experience in terms of their traditions: worldviews that are, more-over, endowed with the morality and emotions of their transmission. People do not simply discover the world, they are taught it.” (Sahlins 2000c s.165). Så som kommer att utvecklas i kapitel 2.5 och 2.6 innebär betoningen på lärande och tradition inte reproduktion av kultur i statisk form (Sahlins 2000c s.174).

Inom 1980- och 90-talens postmoderna antropo-logi var det kutym att ifrågasätta begrepp som ”kultur” och ”samhälle” (Brightman 1995). Stephen Tyler, en av pionjärerna bland postmoderna antropologer, skrev så-ledesisinprogramförklaringförpostmodernetnografiom ”...the absurdity of ‘describing’ nonentities such as ‘culture’ or ‘society’...” (Tyler 1986 s.130). I samma ton deklarerade Shanks & Tilley att ”There is no such thing as ’society’” (Shanks & Tilley 1987b s.209). Tyler, Shanks och Tilley anslöt sig i detta till den nyliberala tidsandan – några år tidigare hade Margaret Thatcher sagt ”There is no such thing as ‘society’.” (During 1993 s.13, Cerroni-Long 1999 s.15, för andra paralleller mellan nyliberalism och postmodernism se till exempel Sayer 1995 s.231-234, 2003, Cole et al. 1997).

Robert Brightman har granskat hur den postmoderna kritikenavkulturbegreppetäruppbyggdochfinnerkri-tiken strategisk och selektiv (Brightman 1995). Genom att förtiga diskussioner av kultur som heterogen, kaotisk, mångtydigochhistorisktspecifik,ochiställetensidigtlyfta fram hur kultur av somliga diskuterats som ho-mogen, utan interna motsättningar, som en entitet som saknar historia, så har kritikerna skapat en essentialistisk, ahistorisk representation av det antropologiska kulturbe-greppet. När till exempel James Clifford (1988) kritiskt diskuterade kultur gav han det sålunda en innebörd i termer av rötter, stabilitet och inkompabilitet med för-ändring. ”The idea of culture carries with it an expec-tation of roots, of stable, territorialized existence. . . Moreover the culture idea, tied as it is to assumptions about natural growth and life, does not tolerate radi-cal breaks in historical continuity.” (Clifford 1988 s.338, jfr. Brightman 1995 s.528-531). Cliffords slutsats var att det nog var så att ”kultur” spelat ut sin roll, och istället förordade han med hänvisning till Focault, att begrep-pet skulle ersättas av ”...a vision of powerful discursive formations globally and strategically deployed.” (Clifford 1988 s.274). I samma anda har Lila Abu-Lughod tillskri-vit kultur egenskaper som ”...homogenity, coherence, and timelessness...” (Abu-Lughod 1991 s.154) och hon argumenterar för att begreppet helt skall överges (Abu-Lughod 1991, 1999, jfr. Brightman 1995 s.531-535).

Sahlins menar i likhet med Brightman att den post-moderna konstruktionen av kultur är starkt selektiv, och


21

exemplifierarblandannatmedRalphLintonsskrifterfrån 1930-talet: ”How could cultures be uniform when, as Linton (1936: 362) said, the average individual him-self ‘canholdawholeseriesof conflictingbeliefs’...Linton’s Study of man (1936: 271 sq.) included a sus-tained analysis of the multiple dimensions of variation and contradiction within cultures.”(Sahlins 1999 s.405). Samtidigt som Linton betonade att kultur var heterogen och motsägelsefull, så sökte han också nå en förståelse av denna variation i termer av struktur och sammanhang, ett dragsomdefinitivtskiljerhonomfråndenpostmodernakritiken av kultur. ”The main difference between this text and similar postmodern critiques of cultural unicity is that Linton had no fear of structure, so he tried to fath-om the relationship between the variations rather than just pointing to them and assigning them plus or minus grades in Hegemony.”(Sahlins 1999 s.405). Jag kommer att återvända till Lintons syn på kultur i kapitel 2.3.

Sahlins eget skrivande kring kultur har i mycket varit enkritikavhanslärareLeslieWhitessynpåkultursomen superorganisk enhet, vilken helt bestämde männis-korshandlande(Sahlins1999).EnligtSahlinsfinnsdetberöringspunktermellanWhitesidéomsuperorganiskkultur och Focaults diskursbegrepp: ”As Foucault famous-ly remarked, ’it is a matter of depriving the subject (or its substitute) of its role as originator, and of analyzing the subject as a variable and complex function of discourse’ ” (Sahlins2000as.12).LiksomWhitesågindividensomenvariabel och en funktion av kultur, såg Foucault individen som en variabel och en funktion av diskurs. ”One could easilysubstituteWhite’s’culture’forFoucault’s’discourse’in this sentence without any apparent offense to the ideas of either.” (Sahlins 2000a s.12). Sahlins reagerar därför kraftigt mot Cliffords och andras förslag att antropologins kulturbegrepp bör ersättas med diskurs.

White’snotionof theindividualasthetoolof hisculture,destined merely to express it, was terrible. . . Until a certain concept of ’discourse’ threatened to replace ’culture’, I never thought I would see the like again, not in my life-time. But the handwriting was on the wall when Clifford made his celebrated observation that perhaps the culture concept has ’served its time’ and proposed that it might be replaced, following Foucault, by ’a vision of powerful discursive formations, globally and strategically deployed’. . . In the event, ’discourse’ for ’culture’ has not been a great bargain. Discourse is not only the superorganic revisited, it has been made even more draconian as the expression of a ’power’ that is everywhere, in all quotidian institutions and relations.” (Sahlins 1999 s.410)

(Jag kommer att återvända till begreppet diskurs i kapitel 2.6,mendåapropåEtienneWengersnågotavvikandenyttjande av termen).

Förutom att Abu-Lughod i likhet med Clifford ville er-sätta den bannlysta termen kultur med Foucaults diskurs-begrepp, så förordade hon också ett bruk av Bourdieus praktikteori (Abu-Lughod 1991 s.147-148). Förslaget kan tyckas paradoxalt, då – som har påpekats av Sherry Ort-ner – Bourdieus begrepp habitus har mycket gemensamt med ”kultur”, så som kultur diskuterats inom amerikansk kulturantropologi (Ortner 1984 s.148). Likheten mellan begreppen har dock skymts av att Pierre Bourdieu, i lik-het med senare postmoderna antropologer, tillskrivit kul-turbegreppet en deterministisk kvalitet, som reducerade mänskliga handlingar till ”utförande” (Bourdieu 1977 s.24-25, jfr. Brightman 1995 s.513, 535-539 ). Medan en sådan karaktäristik måhända var giltig för kultur, så som begreppet diskuterades av Alfred Kroeber eller Leslie Whitevid1900-taletsmitt,såfannsandraantropologersom hade en radikalt annorlunda syn på kultur, och som exempel lyfter Brightman fram Edward Sapir:

Sapir, for example, professed an explicitly constructivist concept of culture, one that anticipated, in many crucial respects, contemporary concerns with social construc-tion, reproduction and microprocess. Remarked Sapir, in 1931: ‘Whileweoftenspeakof societyasthoughitwere

astaticstructuredefinedbytradition,itis,inthemoreintimate sense, nothing of the kind, but a highly intricate network of partial or complete understandings between members of organizational units of every degree of size and complexity. . . It is only apparently a static sum of social institutions; actually it is being reanimated or cre-ativelyreaffirmedfromdaytodaybyparticularactsof a communicative nature which obtain among individuals participating in it.’ [Sapir 1949:104]” (Brightman 1995 s.537, se också Hannerz 1999 om Sapir).

Att tillskriva ett gammalt, mångtydigt, begrepp som kul-tur en ny, snäv, och i samtidens ögon förkastlig betydelse kan ses som ett totalitärt maktanspråk. Det kan också ses som ett försök att skapa en överdriven känsla av pa-radigmskifte, ett sätt att framhäva sig själv och sin egen forskning som något nytt och banbrytande (Brightman 1995 s.541). Sherry Ortner är mer positiv till den postmo-derna kritiken, men vill likväl behålla begreppet kultur:

Withoutdenyingtheprofoundandfar-reaching im-portance of this critique, I would suggest nonetheless that the issue is not so much one of either banishing the concept of culture, or insisting (even if one agrees with Geertz, as I do, that culture is real and will not go away) on an unreconstructed ’classic’ ethnographic project. Rathertheissueis,onceagain,oneof reconfiguringthisenormously productive concept for a changing world... (Ortner 1999 s.8)

Fredrik HAllgren

22

Om man nu vill behålla kulturbegreppet, men också är intresserad av att arbeta från synvinkeln av praktikteori, kan kultur ses som: ”...culture as a system constructed, reproduced, and transformed in and through the ideation and practices of agents, either by deliberate design or as contingent by-product.” (Brightman 1995 s.514). Jag kommer att återkomma till kulturell praktik i kapitel 2.6. Närmast skall jag dock följa upp den tråd som leder från Marshall Sahlins (1999 s.405) tillbaka till Ralph Linton (1936),ochmerspecifiktLintonsdiskussionavkultursom deltagande handling.

2.3 Ralph Linton och kultur som deltagande

Ralph Linton (1893-1953) var ursprungligen antropo-log med inriktning mot arkeologi, men kom med tiden främst att syssla med samtida kulturer. Inom amerikansk kulturantropologi räknas han som en av de viktigare kulturteoretikerna under mellankrigstiden (Gillin 1954, Tumin 1955 s.501, Sahlins 1999 s.405). Rubriken på det kapitel i Ralph Lintons The study of Man som Sahlins refererade till ovan var ”Participation in culture”, ett ordval som betonar att kultur är något man gör, något man deltar i (Linton 1936 s.271-283). För Linton var förmedling (”transmission”) avgörande för att en före-teelse skulle klassas som kultur.

There is always some one individual in a community who isthefirsttodiscover,invent,oradoptanewthing.Assoon as this new thing has been transmitted to and is shared by even one other individual in the society, it must be reckoned a part of culture. (Linton 1936 s.274).

Härfinnsenberöringspunktmedenarkeologiskdefini-tion som utgår från likheter i materiell kultur, och i syn-nerhet från likheter mellan delade hantverkstraditioner. Praktiken att enligt ett visst teknologiskt recept tillverka lerkärl med trattformig hals (kapitel 8) är kultur, därför att praktiken delades och förmedlades mellan många människor under tidigneolitikum.

Lintons perspektiv på kultur är ett grodperspektiv, och sålunda diametralt skiljt mot arkeologins traditionella kulturbegrepp som utgår från storskaliga mönster vad gäller likhet mellan föremål. Inte desto mindre är Lintons nerifrån-och-upp perspektiv fruktbart för att förstå vad de arkeologiska spridningskartorna representerar. I det följande kommer jag att återge några längre avsnitt ur Lintons text, vilka kommer att tjäna som utgångspunkt för diskussionen av arkeologisk kultur längre fram. Som kommerattframgåinnehållertextenfleratermer(t.ex.tribe, male, female), vars relevans, i likhet med kultur, har

ifrågasatts under de senaste decennierna, en problematik jag kommer att kommentera i kapitel 2.4.

För Linton var det lokalsamhället, där människor in-teragerade i vardagliga sammanhang, som var nyckeln till en förståelse av kultur som deltagande:

Whileethnologisthavebeenaccustomedtospeakof tribesand nationalities as though they were the primary culture-bearing units, the total culture of a society of this type is reallyanaggregateof sub-cultures.Withintribes...thesesub-cultures are normally carried by various local groups which go to make the total society and are transmitted within these groups. (Linton 1936 s.275)

Med detta menade Linton emellertid inte att ett lokal-samhälle kunde förstås som en homogen kulturell entitet, tvärtom betonade han hur kultur reproducerades inom olika, delvis åtskilda, delvis överlappande sociala sam-manhang inom lokalgruppen:

The incomplete participation of all individuals in the cul-tureof theirsocietiesisreflectedinthepresencewithinall societies of differential lines for the transmission of various culture elements. These lines correspond not only to the membership of the social units which carry particular sub-cultures but also to the various socially established categories of individuals within each of the functional social units. Thus certain elements are transmit-ted in family lines. Similarly, in all cultures the knowledge of the Specialities assigned to women will be transmitted almost entirely in the female line, while knowledge of those assigned to men will be transmitted in the male line. (Linton 1936 s.277)

På samma sätt diskuterade Linton också hur aspekter av kulturkanreproducerasinomåldersdefinieradekatego-rier, och även hur barn kan reproducera sin egen kultur, utan inblandning av vuxna.

För Linton var således kultur i första hand delta-gande, förmedling och lärande i lokala kontexter och gruppspecifikasocialasammanhang.Dettaperspektivhar gemensamma drag med ett perspektiv på kulturell praktik som kallas teorin kring communities of practice som diskuteras vidare i kapitel 2.6.

I ett försök att fånga variationen av kulturell praktik inom en kultur delade Linton upp kulturella drag i tre analytiska kategorier, universals, specialities, alternatives, som reproducerades inom olika nivåer av samhället (Linton 1936 s.272-274). Universals avser de ganska få drag som är gemensamma för alla vuxna i en kultur, till exempel ett gemensamt språk. Med specialities menade Linton aspekter av kultur som reproduceras inom segment av ett lokalsamhälle, till exempel ett hantverksskrå snarare än inom hela lokalgruppen. Specialities är således:


23

...those elements of culture which are shared by the mem-bers of certain socially recognised categories of individuals but which are not shared by the total population. . . Under this head come the patterns for all those varied but mutu-ally interdependent activities which have been assigned to various sections of the society in the course of its division of labor. (Linton 1936 s.272)

Med alternatives menade Linton aspekter av kultur som delades av en mer begränsad grupp individer. Alternatives kan också beteckna olika lösningar på samma problem, till exempel skilda teknologiska lösningar för att tillverka likvärdiga redskap. Linton diskuterade även en fjärde kategori, individual pecularities,dragspecifikaförenskildaindivider. Dessa räknas inte som kultur enligt Lintons definition,somläggerfokuspåförmedlingochrepro-ducering. Perspektiv med dessa analytiska kategorier kan läggas både på en kultur i övergripande mening, och på mindre enheter:

If weattempttoapplyourthree-foldclassificationtoatribalculture,wewillfindthat,incomparisonwithanyof the subcultures which compose it, it shows fewer Universals and a marked increase in Specialities. (Linton 1936 s.275)

Lintons analytiska kategorier är inte statiska. Individuella egenheter kan när som helst läras ut, spridas, och bli alternatives, specialities eller universals. Som exempel kan nämnas introduktionen av keramikhantverk i Mälardalen vid övergången senmesolitikum och tidigneolitikum. Om keramikhantverket först togs upp av en enskild person så kan det i ett initialt skede räknas som en individual pecularity, men så snart hantverket lärdes ut och förmed-lades är det att betrakta som kultur. Med tanke på den vidsträcktaspridningkeramikhantverksnabbtfickinomMälardalen,ochmedtankepåattdetvarspecifikade-signer som reproducerades, kan det tidigneolitiska ke-ramikhantverket betraktas som specialities eller alternatives beroende på perspektiv.Lintonreflekteradeocksåöverhurdetetnografiska

perspektivet, med ett fokus på universals och specialities får kulturer att framstå som mer homogena än de är:

Most of the descriptions of cultures which are now extant are heavily weighted on the side of the Universals and Specialities.Thisisduepartlytothedifficultyof obtaininginformation about the alternatives, partly to a quite natural desire to make the description as coherent as possible. . . As a result, the participation of the average individual in the culture of his society is made to appear much more complete than it actually is, and the differences between different groups of individuals are minimized. Any one who has come to know a ’primitive’ society well can

testify that its members do not show the dead level of cultural uniformity which these reports suggest. (Linton 1936 s.279).

Det samma kan naturligtvis sägas om det arkeologiska perspektivet. Det bör dock understrykas att problemet inte ligger i terminologin, snarare kan terminologin hjälpa till att belysa problematiken.

Om man försöker applicera Lintons kultursyn på det vi kallar trattbägarkultur i södra Skandinavien, så skulle idénomnågrabrettdefinieradeartefakttyper,somtratt-bägare,kragflaska,mångkantigstridsyxa,ochfyrsidigtslipad arbetsyxa, kunna ses som universals, gemensamma för hela den Skandinaviska trattbägarkulturen. Notera att jag här pratar om idén om trattbägare som en universal. Denfaktiskaformgivningenavspecifikatrattbägare,ochhantverksprocessens handlingskedja, så som den lärs ut och förmedlas inom enskilda hantverksgrupper på spe-cifikaboplatser,kanbättreförståssomspecialities, eller alternatives beroende på perspektiv. Detta understryker att användningen av Lintons tre analytiska begrepp är perspektivberoende.

I kapitel 8 diskuterar jag hur man på närbelägna tratt-bägarboplatser i Mälardalen förmedlade skilda traditio-ner i hur lera bearbetades, i hur trattbägarnas halsparti skulle formges, och i vilken dekorteknik krukorna skulle orneras. Trots att man tillverkade varianter av den, inom TRB, ”universiella” kärlformen trattbägare, så var dessa trattbägares formgivning resultatet av en hantverkstra-dition som förmedlades inom enskilda boplatser. På samma boplatser har man också reproducerat traditio-ner i stenhantverk, till exempel tillverkning av fyrsidiga grönstensyxor och mångkantiga stridsyxor, traditioner sominteärspecifikafördessaenskildaboplatserutanförregionen Mälardalen, respektive det överregionala om-rådet Mellansverige – Sydnorge (kapitel 9). Kontrasten mellan de lokala, de regionala och överregionala hant-verkstraditionerna kan med fördel tolkas utifrån Lintons idéer om kultur som reproducerad på olika nivåer och i skilda segment av samhället, till exempel i familjer, inom ramenförgenderspecifikahantverksgrupperelleriöver-regionala sodalitas.

Det arkeologiska kulturbegreppet är formulerat uti-från ett etiskt perspektiv. Detta blir särskilt uppenbart om man beaktar ”trattbägarkultur”, som en företeelse med en utsträckning från Slovakien i söder till Mälarda-len/Bergslagen i norr, en sådan ”enhet” har knappast varitreellförnågontidigneolitiskaktör.Likvälfinnsdet en nivå där aspekter av det vi kallar trattbägarkul-tur kan ha varit en emisk realitet under tidigneolitikum. Despecifikahantverkstraditionernajagdiskuteratovanmåste ha varit synliga som kulturella val, åtminstone vid den/de tidpunkt(er) de först infördes i en region. Under mesolitikum förekom inte keramik eller skaft-

Fredrik HAllgren

24

hålsförsedda stridsyxor i Mälardalen, ej heller jordbruk. När man i initialskedet av tidigneolitikum skapade/tog upp och började förmedla dessa hantverkstraditioner, liksom praktiken att odla säd och hålla tamdjur, så måste kulturen som skapades ha varit synlig och medveten för de dåtida aktörerna. I ett gränsområde som Mälardalen/Bergslagen bör dessa kulturella val ha förblivit synliga, då man bodde ett stenkast från Dalarna/södra Norrlands skifferkultur, där man även framgent valde att inte ta upp jordbruk, och istället för att ta upp trattbägarkulturens hantverkstraditioner skapade (eller höll fast vid) sina egna traditioner som kom i uttryck i exempelvis den rika skif-ferindustrin (kapitel 10).

Som nämndes ovan, så innehöll – och förutsatte – Lintonsresonemang,fleraoperativabegreppsomstam,man, kvinna, etc. som kan vara värda att problematisera, detta blir temat för nästa avsnitt.

2.4 Om gender, släktskap, och stam

Supposing that the cultural forms and purposes of modern indigenous societies had been constructed soley by imperialism, or merely as its negation, the critics of the global imperialism were creating an anthropology of neo-historyless peoples. So something had to be said for the recalcitrant ethnographic facts ... : the refusal of the indigenous peoples either to go away or to become just like us. (Sahlins 2000c s.168-169)

I citaten ur Ralph Lintons The study of Man i kapitel 2.3 figureradefleratidstypiskabegreppsomkanansesvaraproblematiska från ett nutida perspektiv, och jag tänker ta tillfället i akt att kort nämna något om denna proble-matik, som också har relevans för mitt arbete.

Linton diskuterade traditioner som förmedlades inom kvinnliga respektive manliga sfärer. När jag i föl-jande kapitel diskuterar dessa teman avser jag kvinnligt och manligt som kulturella kategorier, det vill säga gender, som konstruerats med utgångspunkt i biologiskt kön, men som inte nödvändigtvis är en spegelbild av biolo-gisktkön(Willemark1997).Dennasynskaintebarasessom kontrast till Linton för vilken biologiska kön var givna kategorier, utan även till delar av den postmoderna genderforskningen som inte ser någon koppling mellan biologiskt och kulturellt kön. Henrietta L. Moore har kritiskt påpekat att ”...ambiguity as a concept has been elevated far above its explanatory potential . . . and is held in many analyses to function as a kind of originary moment. A number of contemporary accounts of gen-der in anthropology suffer from this problem, where ambiguity is now the very grounds for sex and gender

difference, a kind of pre-discursive, pre-ontological condition.” (Moore 1999 s.156). Moore menar att den antropologiskaerfarenhetenvisarattfördeflestamän-niskorärgenderidentitetvarkenflexibelelleröppenförval, och hon menar att detta gäller både personer som kämpar mot könsnormer och personer som accepterar dem (Moore 1999 s.158).

För Linton var det självklart att män och kvinnor bildar familjer och att familjer i vissa samhällen skapar kontinuitetövergenerationer,detvillsägaattdetfinnsen explicit idé om härkomst och släktskap. För honom var frågan inte om dessa företeelser fanns, men däremot vilka former de tog. Inom det sena 1900-talets antropo-logi har emellertid både idén om familjer och framförallt idén om härkomst och släktskap ifrågasatts.

En av de främsta kritikerna av släktskapsstudier var David Schneider, som menade att studiet av kinship allt-sedan Lewis Henry Morgan (Systems of consanguinity and affinity of the human family, 1871) utgick ifrån en etnocen-trisk västerländsk bild av släktskap baserad på biologisk fortplantning (Schneider 1972, jfr. Schweitzer 2000b s.2-3, Galvin 2001, Stone 2001, Carsten 2004 s.18-20, 63). Liksom Tyler betecknade kultur och samhälle som ”nonenteties” (jfr. ovan), så menade Schneider att: ”kin-ship . . . is a non-subject since it does not exist in any culture known to man” (Schneider 1972 s.59). Schneiders arbete räknas som en del av den postmoderna kritiken inom antropologin (Stone 2001 s.6), men trots likheten i retorik så stod Schneider långt från Stephen Tyler, då han såg just kultur som en konkret realitet och som självklar utgångspunkt för studiet av allt annat:

...the independent study of the culture of a society as a whole culture must be undertaken apart from and uncon-taminated by the study of its social system. (Schneider 1972 s.60)

Schneider härledde vad han betraktade som den et-nocentriska, biologiska synen på kinship tillbaks till Lewis Henry Morgan (Schneider 1972 s.32-37), och han hävdade med emfas att ”...Morgan’s paradigm is wrong...”(Schneider 1972 s.36). Som har påpekats av JackWeatherford,såjobbadeMorganisinastudieravIrokeserna i nära samarbete med en Seneca man vid namnElyParker(Weatherford1991s.260-266).[Senecavar en av stammarna som bildade the League of the Iroquois]. Parker förklarade betydelsen av släktskap som en organisatorisk princip för Morgan:

Parker taught Morgan that the main organizing principle behind the life of the Seneca and underneath all of these ceremonies was kinship. Such a notion seems deceptively simple, since most societies organize around kinship, but under Parker’s tutelage Morgan realised that kinship was


25

more than a mere biological given. Culture, not biology, constructed and organised kinship. The Iroquois concepts of kinship were constructed much differently from those of theEuropeans.(Weatherford1991s.263)

Morgan tog studiet av Seneca på stort allvar, och han kom till insikten att det inte räckte att studera deras kul-tur utifrån, han var tvungen att leva som en Seneca. År 1846 gick stammen med på att adoptera Morgan, som en son till en av deras hövdingar och som en medlem av hök-klanen(Weatherford1991s.263).Morgansförstabok, som anses vara den första antropologiska studien i Amerika, var i realiteten skriven med Parker som medför-fattare: ”The collaboration of Morgan and Parker in un-derstanding Iroquois society resulted in the book League of the Ho-de’-no-sau-nee, or Iroquois, published in Rochester, New York, in 1851 . . . Parker wrote long passages of the book and did all the transcription of political speeches, as well as all translations for the book. The book listed Morgan as author, but Morgan dedicated the book to Parker, asserting on the title page that ’the materials . . .arethefruitof ourjointresearches’...”(Weatherford1991 s.263-264). Att Morgan utelämnade Ely Parkers namn, trots att Parker skrivit delar av texten var fel. Det är också fel att förneka Seneca-indianen Parkers bidrag, genom att påstå att irokesernas släktskapssystem skapa-des av Morgan (Kuznar 1997 s.151).

Ett kvartssekel efter Schneider, har antropologer åter börjat skriva om släktskap som en reell företeelse (Schweitzer 2000a, Stone 2001, Carsten 2004). Bolyanatz (2000) är en av dem som ifrågasatt Schneiders påstå-enden att antropologer skapar de släktskapsystem de studerar: ”...I do not eschew terms and concepts such as ’lineage’ or ’clan’. This is because these terms serve the purpose of describing large segments of Sursurunga understandings and behavior in a concise fashion. The Sursurunga do think and act in terms of constructs such as lineage and moiety. This is not because I say so, or because I have been blinded to alternatives. It just is.” (Bolyanatz 2000 s.11).

Janet Carsten betonar att kinship har en betydelse också utanför fältet av släktskapsstudier: ”In asking, what does the study of gender do for the study of kinship, I also argue that it is time to bring kinship back into gender. Gender without kinship tends to become trapped in a rather abstract and arid set of questions that arise from the way gender itself is constructed as an analytical model.” (Carsten 2004 s.59). I samma ton kan man argumentera för att det är tid att återföra kinship i studiet av kultur. Jag utvecklar detta ämne i kapitel 2.8, i en diskussion av hur socialakonfigurationerpräglarhantverkskontexterdärmateriell kultur skapas och reproduceras.

När jag i efterföljande kapitel skriver om människor under stenåldern, kommer jag att förutsätta att deras

konstruktion av familj och släktskap var relaterad till åtminstone två saker: att barn föds av kvinnor, och att män är delaktiga när kvinnor blir gravida (Stone 2001 s.4, 6). Utifrån denna utgångspunkt kan den kulturella konstruktionen ha varierat avsevärt, och säkert har andra faktorer, som boende i samma hus eller delande av föda lagad vid samma härd, medverkat till att skapa kinship (Ingold 1999 s.406, Galvin 2001, Carsten 2004). I vilken grad kulturella släktskapskategorier varit öppna för för-handling (Stone 2001 s.17), i vilken mån vertikalt eller horisontellt släktskap har betonats (Fox 1984), och om släktskap varit inclusive eller exclusive (Schweitzer 2000c), är en öppen fråga.

De människor och familjer som bodde ihop i ett lokalsamhälle benämndes local group eller band av Linton (Linton 1936 s.209-210). Ett antal lokalgrupper, förenade av en känsla av gemensam identitet och samhörighet, benämnde Linton stam:

In its simplest form the tribe is a group of bands occupy-ing contiguous territories and having a feeling of unity deriving from numerous similarities in culture, frequent friendly contacts, and a certain community of interest. (Linton 1936 s.231)

Linton betonade att ett emiskt perspektiv var viktig för attidentifieraenstam:

The thing which really distinguishes a tribe from a simple aggregation of bands is the feeling of unity among its members and the distinctions which they draw between themselves and non-members. (Linton 1936 s.233)

Sahlins har utvecklat ett perspektiv på segmentär stam som organisationsform, som har en del gemensamt med Lintons tänkande (Sahlins 1968). Liksom Linton utgår Sahlins från det lokala som ett segment av någonting större. I Sahlins exempel så är byggstenarna familjer, som ingår i lokala ättelinjer, som i sin tur ingår större ättelinjer som utgör segment i klaner eller byar, vilka i sin tur ingår i regionala konfederationer, som i sin tur ingår ienövergripandestam,ochsåvidare.Endefinierandeaspekt för en segmentär stam, enligt Sahlins, är frånvaron av centralmakt:

Wespeakof asegmentarysystemnotsimplybecauseitisbuilt of compounded segments, but also beacuse it is only so built: its coherence is not maintained from the above by political institutions... (Sahlins 1968 s.15)

Medan det lokala således ingår i ett större sammanhang, är det likväl det lokala som är centralt vad gäller ex-empelvisekonomiochpolitik.Detfinnssåledesingaseparata ekonomiska och politiska institutioner, snarare

Fredrik HAllgren

26

är ekonomi och politik aspekter av och en integrerad del i, det vardagliga livet inom ramen för familjer, hus-håll, ätter, klaner, byar, och så vidare. I den mån politisk samordning och maktutövning förekommer utanför den lokalaochsläktskapsdefinieradekontexten,såärdensi-tuationsberoende och därmed vanligen kortvarig. Sahlins betonade i likhet med Linton att stammar är mer diffusa än segmenten som bygger upp dem:

The tribe (as a whole) is often the weakest link in the segmentary chain. Its peripheral communities develop close relations and cultural similarities with neighbouring peoples, setting in motion a marginal erosion of tribal integrity,andratherthanadefiniteinter-tribalborderone comes upon an ambiguous zone of transition. Rarely unitedpolitically,oftennotdefineablewithprecision,the’tribe’ . . . is nameless, except as the people considered ’Stinkers’ or something to that effect by their neighbors. (Sahlins 1968 s.16)

I likhet med den kritik som riktats mot begreppen kultur och släktskap, har i synnerhet Morton Fried ifrågasatt omdetöverhuvudtagetfinnsnågotsomkankallasstam (Fried 1966 [1968], 1975, se också Gregg 1991, Hutterrer 1991, Tapper 1991). De drag som Sahlins såg som egenskaper hos segmentära stammar (att de kan vara svårdefinierade,attdekansaknaenpolitisksamord-ning, att de kan vara namnlösa, eller namngivna med öknamn av sina grannar, etc.), blev hos Fried argument för att stammar överhuvudtaget inte existerar. Medan Fried således menade att vad som kallas stammar i den etnografiskalitteraturenärskrivbordsprodukter,såfannsdet ett sammanhang där han ville behålla termen, och det som beskrivning på grupper som formeras genom kontakt med stater. Dessa, de enda reella stammarna enligt Fried, kallas följdaktligen secondary tribes. Fried var nyevolutionist och var intresserad av hur stater växte fram, ett skeende som han beskrev enligt ett universiellt, tämligen stelbent schema:

...the original, universal, and very stable condition was egalitarian. This gave way . . . to ranking: generally in communities.Thisled,inturn,tostratification,andthento the state. The pristine states originated as city states or at least as fairly tight townships, not as precipitates of closelydefinedtribes.(Fried1975s.98,understrykningioriginal).

Samhällen som lever utan kontakt med stater, lever så-ledes enligt Fried i ett ”ursprungligt, universiellt och synnerligen stabilt tillstånd” där inga gränser skiljer olika grupper, ett tillstånd han kallade ”primitiv kom-munism” (Fried 1975 s.55). Bara genom yttre påver-kan från samhällen som redan har blivit upphöjda till

statsskap (”raised to statehood” - Fried 1975 s.99) kan ”ursprungliga” samhällen utvecklas i en riktning där gruppidentitet och gränser växer fram, en utveckling som alltså kan leda till formerandet av sekundära stam-mar. Att denna banala modell är utgångspunkten för Frieds resonemang, underminerar trovärdigheten i hans kritik av stambegreppet.

En annan invändning mot begreppet stam är att det inte är politiskt korrekt: ”...one simple answer to what happened to the tribes is that we stopped calling them that. If that seems trivial, try imagining how condescend-ing it sounds to ask an American indian . . . to be asked to name his or her tribe.” (Metcalf 2005 s.142). Varför en så-dan fråga skulle vara nedlåtande förblir oklart i Metcalfs resonemang. Stephen Cornell har tvärtemot påpekat att begreppet tribe ”...among most indians it is not only in everyday use but often carries substantial emotional or spiritualsignificance...”(Cornell1988as.43).Attdömaav hur tribe används av exempelvis Seneca (http://www.sni.org/), Seminole ( http://www.seminoletribe.com/ ), Chinook ( http://www.chinooknation.org/ ), Makah ( http://www.makah.com/home.htm ), Hopi ( http://www.hopi.nsn.us/ ), Blackfeet ( http://www.blackfeet-nation.com/ ), Naragansett ( http://www.narragansett-tribe.org/ ), och Nisqually ( http://www.nisqually-nsn.gov/),såfinnerdessagrupperknappasttermennedsät-tande [hemsidor besökta i december 2005].

Stammars status som genuin eller sekundär före-teelse har diskuterats ingående av Stephen Cornell (1988a, 1988b). Bland Nordamerikas indianer existe-rade stammar som emiskt erkända enheter före – och oberoende av – kontakten med stater och koloniala myndigheter(setillexempelWarrick2000),ochCornellskriver följaktligen: ”...as a conceptual identity, tribe isnotacreationof Indian-White interactionbutasurvivor of it” (Cornell 1988a s.41). Samtidigt under-stryker Cornell hur den koloniala situationen försköt organisatoriskt fokus i många samhällen, från det lokala interaktionsochsläktskapsdefinieradesammanhanget,till det övergripande – till stam-nivån. Hos relativt få av Nordamerikas indiangrupper fungerade stammen som en samagerande politisk enhet före mötet med de inkräktande européerna, men i mötet med soldater, missionärer och nybyggare kom stammen att spela en allt större roll i denna sfär.

Cornells poäng är att stammar inte skapades av euro-péerna (han nämner några undantag), utan att en redan existerande struktur, tidigare främst baserad på identitet, kom att ges en politisk och organisatorisk funktion.

Thusconflictandnegotiationfostered–evenif theydidnot always produce – tribal political organization. They put the group in a position in which it needed to act, and was expected to act, as a single political unit, encouraging the


27

emergence of tribe as a primary functional and conceptual unitinIndian-Whiterelations.(Cornell1988as.33).

I och med upprättandet av reservat, administrerade un-der Indianbyråns byråkrati, kom det som ursprungligen varitenflexibel,förhandlingsbarochidentitetbaseradgruppindelning, att ytterligare cementeras, transformeras och hierarkiseras.

Oncelargelyaconceptualandculturalconstruct,definedfor Indians in terms of a sense of peoplehood and shared cultural practice, by the mid-twentieth centuary tribe had become a political and legal construct... (Cornell 1988a s.340-41).

I det förkoloniala Nordamerika var en stam, enligt Cor-nell, grupper av individer förenade i gemensamt delta-gande i kulturell praktik och i delade trosföreställningar, individer som också var förenade i gemensamma sociala nätverk och i ömsesidig interaktion, faktorer som bidrog till att skapa en känsla av gemensam identitet.

At the heart . . . lay real or assumed lineal ties and systems of religious or cosmological beliefs, as well as language and other cultural phenomena and historical and often ter-ritorial continuities. But whatever the particular structure of the identity system, the point is the product of collec-tive participation in its various elements: a self-conscious peoplehood. (Cornell 1988b s.74-75).

Stamidentitet som den diskuteras av Cornell har såle-des uppenbara beröringspunkter med etnicitet (Cornell 1996), ett ämne som diskuteras vidare i kapitel 2.7.

Från en australisk horisont har Joseph Birdsell förs-varat relevansen i stambegreppet: ”The fact remains that the tribal entities are real both to the aborigines and to those anthropologists who choose to investi-gate them...” (Birdsell 1973 s.339). Att stammar (ib-land) är ”verkliga” betyder inte nödvändigtvis att det är oproblematisktattdefinieraochavgränsadem.HarryLourandos, som liksom Birdsell studerar Australiens jägare-samlare skriver:

Aboriginal society was clan-based and groups of related clans, speaking similar languages, coalesced socially and politically into larger named units, often referred to as ’tribes’. Groups of ’tribes’ or dialectal languages, also formed socio-political alliances. In reality however, indi-viduals and groups were aligned linguistically, socially and politically to each other in varying ways. Because of these overlappingties,definitionsof ’tribe’havealwaysbeensomewhat problematical. (Lourandos 1997 s.38).

Om gränser mellan stammar är diffusa och svårfångade ietnografin,bördetvaraännusvårareatturskiljademarkeologiskt. Jag kommer därför inte att försöka urskilja ”stamterritorier” i det arkeologiska materialet. Likväl kan idén om stam vara meningsfull, då den konkretiserar geografisktmervidsträcktasocialasammanhanginomvilken aspekter av kultur kan reproduceras. Konceptet stamkommerdärförattfigureraidiskussionenavregio-nala och överregionala mönster, utan att för den skull pekasutsomgeografiskaenheter.

När Linton diskuterade social organisation, mobili-tet och bofasthet bland jägare-samlare och jordbrukare så fäste han inget avseende vid om näringsekonomin var baserade på vilda eller domesticerade resurser, han beaktade enbart hur näringen var organiserad, vilket i sin tur hade implikationer för hur samhället var orga-niserat (Linton 1936 s.212-216). I enlighet med detta tillmätte Sahlins ingen vikt vid närvaro eller frånvaro avjordbrukvidklassificeringenavettsamhällesomettstamsamhälle,ochblanddeetnografiskaexempelhan diskuterade fanns både jägare-samlare och grupper som bedrev jordbruk (Sahlins 1968 s.29-40). Lintons och Sahlins perspektiv kan ses i kontrast till mycket som skrivits om förhållandet mellan jordbrukare och jägare-samlare under stenåldern, där många förutsatt en principiell skillnad mellan grupper som levt av vilda eller domesticerade resurser (t.ex. Denell 1985). Lintons ståndpunkt har på senare år fått stöd av Lourandos (1997)ochRoscoe(2002),somutifrånetnografiskaerfarenhet av jägare-samlare och trädgårdsodlare be-tonat principiella likheter mellan segmentära samhäl-len, oavsett om dessa levt av vilda eller domesticerade resurser.

Lourandos jämförde jägare-samlare från Australien med vad han kallar hunter-horticulturalists (trädgårdsodlare som även jagar och samlar) kring Torres Strait och på Nya Guinea. Hos såväl jägare-samlarna som jägare-od-larna är släktskap en grundläggande princip för hur social interaktionärorganiserad.Hosbådagruppernafinnsallianssystem med gruppöverskridande ritualer, festande och utbyte, och såväl i Australien som på Nya Guinea förekommer överskottsproduktion för att möjliggöra sådana gruppöverskridande sammankomster.

Social interaction in both groups is organised by kin-ship, with differential power structures controlling both production and reproduction. . . Alliance systems also share similarities, with complex intergroup ritual, feasting and exchange. . . production is stimulated and intensifiedinHighlandNewGuineatomeetdemandsof alliance (feasting, exchange) . . . and this description may be extended also to Australia. Australian Aboriginal production, such as creation of surpluses through pro-cessingandthestorageof foods,wasalsointensified

Fredrik HAllgren

28

during or in anticipation of intergroup occasions such as rituals, feasts and exchange. . . In both Highland New GuineaandAustralia,allianceformationreflectsaspectsof inter- and intra-group competition, expressed in ter-ritorial behaviour which was often of a ritualised form. (Lourandos 1997 s.75)

Paul Roscoe har berört samma tema i en diskussion av de ofta förbisedda jägare-samlare grupperna på Nya Guinea.Blanddessafanns/finnsenstorspännvidd,frånmobila grupper som främst samlade sago och jagade småvilt, till sedentära eller semisedentära grupper med ennäringsbasifiske.DeförraminnerenligtRoscoeom den klassiska stereotypen av mobila jägare-samlare, medan de senare tvärtom har en kulturell komplexitet som motsvarar eller passerar grupper som bedriver in-tensivt jordbruk. De sedentära jägare-samlarna bodde oftaibyarmedflerahundrainnevånare,lokalsamhällensom kunde vara starkt hierarkiserade (Roscoe 2002 s.156-157). Roscoe betonar att grupperna av jägare-samlare påNyaGuinea,varlikakrigiskasomdeetnografisktmer välkända jordbrukarna i regionen. Om de mobila jägare-samlarna skriver han sålunda:

Contradicting the common stereotype that war is attenu-atedorabsentamonghuntersandgatherers,fightingwasendemic. (Roscoe 2002 s.156)

Att krigföring förekommer bland jägare-samlare är också välbelagt i Nordamerika, jag återkommer till detta ämne i kapitel 3.1.

Avgörande för graden av kulturell komplexitet enligt Roscoe, är inte om födan är odlad eller samlad, utan hur dessa aktiviteter är organiserade. Tillgång till rika fiskevattensammanfalleroftamedökadbofasthetochkulturell komplexitet på Nya Guinea.

Whatappearstomatter,however,isnotthatfisharewildrather than domesticated but that they provide a large, lo-calized, stable, and rapidly regenerating food mass. In this respect, they resemble large herds of pigs (and, to a some-what lesser degree, sweet-potato crops on rich agricultural land), and their exploitation may have similar consequences for sociocultural form. (Roscoe 2002 s.159)

På ett motsvarande sätt, noterar Roscoe utifrån sin erfa-renhet från Nya Guinea, kan ett samhälle med en eko-nomisk inriktning på odling av jordmån som snabbt blir utarmad (med regelbundna omlokalisering av odlingar och boplatser som följd), uppvisa strukturella likheter med ett samhälle där man lever av jakt på glest förekom-mande skogsvilt. Attdet intefinnsnågonprincipiell skillnadmel-

lan jordbrukare och jägare-samlare är en viktig poäng,

som går på tvärs mot mycket som skrivits om inter-aktion mellan jägare-samlare och jordbrukare under stenåldern. I kapitel 11 och 12 diskuterar jag gränsen mellan Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur och Dalarna/Norrlands skifferkultur. Med hänvisning till Linton, Lourandos och Roscoe så kan man a priori inte förvänta sig någon principiell skillnad mellan Mälarda-len/Bergslagens jägare-odlare, och Dalarna/Norrlands jägare-samlare, med utgångspunkt i att enbart de förra bedrev jordbruk (se vidare kapitel 11 och 12). Som jag utvecklar i kapitel 3.1 kan man inte heller a priori förvänta sig att förhållandet var asymmetriskt, eller att relationen mellan jordbrukare och jägare kan beskrivas i termer av centrum och periferi.

Efter denna exkurs är det dags att återvända till kul-tur,ochmerspecifiktproblematikenkringkulturochförändring.

2.5 Kultur och förändringAlthough in theory structure is supposed to be a concept antithetical to history and agency, in practice it is what gives historical substance to a people’s culture and independent groundstotheiraction.Withoutculturalorderthereisneither history nor agency. (Sahlins 1999 s. 412)

I kapitel 2.2 återgav jag några aspekter av debatten kring antropologins kulturbegrepp så som den förts under de senaste decennierna. Centralt i den postmo-derna kritiken av kultur var påståendet att kultur per definitionärstatiskochoföränderlig,påståendenvarsrelevans ifrågasatts av bland annat Marshall Sahlins och Robert Brightman. Sahlins hänvisade i detta till Ralph Lintons skrivande kring kultur, en tråd jag följde upp i kapitel 2.3. För Linton var det självklart att kultur var föränderlig. Likväl går denna aspekt förlorad i många etnografiskabeskrivningar,detgrundatidsdjupethosantropologers fältarbeten gör förändring svårfångad. PollyWiessnersetnohistoriskaarbetekringEngapåNyaGuinea utgör ett lysande undantag, som på ett ovan-ligt sätt fångar en historisk process av förändring både utifrånettemisktochettetisktperspektiv(Wiessner2002). Det arkeologiska kulturbegreppet lider också av att det får förhistoriska kulturella sammanhang att fram-stå som oföränderliga enheter. Detta är kanske mindre uppenbart när man diskuterar arkeologisk kultur inom ett begränsat tidsavsnitt, som till exempel när man jäm-för trattbägarkultur med samtida skifferkultur, men blir desto tydligare när arkeologisk kultur används som be-nämning på faser i sekvens, till exempel trattbägarkultur följt av gropkeramisk kultur. Då arkeologiska kulturer definierasutifrånlikheterochskillnaderimateriellkul-


29

tur,sålederförändringartillattdetnyaoftadefinierassom en annorlunda kultur.

Både i Sydskandinavien och Mälardalen sker föränd-ringar i materiell kultur, gravskick och bosättningsmönster runt 3300 f.Kr., förändringar som föranlett en uppsepa-rering av det arkeologiska materialet under olika namn. Den förändrade trattbägarkulturen benämns således i Sydskandinavien av tradition för ”mellanneolitisk trattbä-garkultur”, medan den förändrade trattbägarkulturen i Mä-lardalen benämns ”gropkeramisk kultur”. Den forsknings-historiskt betingade terminologin implicerar kontinuitet i Sydskandinavien, och ett traditionsbrott i Mälardalen. Så länge man håller sig medveten om att detta är en artefakt av terminologin, så är det inget stort problem, men det kan vara värt att påminna om problematiken.

Marshall Sahlins har diskuterat förändring av kultur med Mendi på Nya Guinea som exempel. De antropo-loger, Lederman och Merrill, som genomförde fältarbe-ten hos Mendi, förtvivlade initialt över graden av ack-ulturation. Människor gjorde smycken av västerländskt skrot och kunde gå klädda i exempelvis en enstaka, för stor, och därtill trasig, galosch. Gradvis ändrades dock Lederman och Merrills syn, då det stod klart att vad Mendi gjorde var att inkorporera främmande föremål i sin egen begreppsvärld. Mendi förlorade inte sin kul-tur, de inkorporerade nya element i den (Sahlins 2000c s.174). Det genuint lokala kan såldes ofta ha ett främ-mande ursprung, något som Sahlins lyfter fram som ett återkommande karaktärsdrag hos all kultur:

Thenceforth, the anthropological wisdom would be that cultures are largely foreign in origin and distinctively local in pattern. (Sahlins 1999 s. 412)

Mendi är härvidlag inget särfall, alla kulturer är egentligen attbetraktasomhybrider,allaharfler(ursprungligen)främmande, än (ursprungligen) inhemska inslag (Sah-lins 1999 s.411, jfr H. L. Moore 1999a s.9). Samtidigt understryker Sahlins att begreppet hybriditet enbart är relevant i ett historiskt eller genealogiskt perspektiv, det är således felaktigt att prata om hybriditet som en struk-tur. Genom att det främmande inkorporeras i den lokala kulturen, så förändras dess betydelse – det främmande görs inhemskt.

Hybridity is a genealogy, not a structure... It is an analyti-cal construal of a people’s history, not an ethnographic description of their way of life. In their way of life, ex-ternalitiesareindigenized,engagedinlocalconfigurationsand become different from what they were... (Sahlins 1999 s.411-412)

Brightman gör en liknande poäng, när han diskuterar amerikanska TV-programs påverkan på andra kulturer.

Medan många TV tittare må se på samma program, så tolkar de likväl vad de ser utifrån sina egna, lokala, tolk-ningsramar:

Theclaimthatculturalborrowingprecludesidentificationof distinguishableculturesignorestheconfigurationalprocess of indigenization. The Minangkabau, to be sure, may watch Dallas, but it is questionable that they experi-ence it in the same terms as its (multiple) American audi-ences. Cultural transfer, from this perspective, compounds boundaries as much as it erodes them; movements of exotic materials reinforce as well as erode local reckonings of ‘we’ and ‘they’. (Brightman 1995 s.520).

Sahlins pekar således på hur nya företeelser genom en process av indigenization (inhemskisering!) blir en del av den lokala kulturen genom att inlemmas i en existerande kulturell begreppsvärld. Detta betyder inte att kulturen bevaras oförändrad, snarare är det så att det kulturellt specifika,ärdenvägförändringentar.

But notice that to invoke a cultural framework or logic in this way, as orchestrating historical change, is not to speak of the stereotypic reproduction of primordial custom. Tradition here consists of the distinctive ways the change proceeds: change as appropriate to the existing cultural scheme. (Sahlins 2000c s.174).

Tradition är därmed inte ett statiskt tillstånd, tradition ärkulturelltochhistorisktspecifikförändring.TimothyPauketat har diskuterat traditioner som fenomen som är i ständig tillblivelse. Även om traditioner har, och anknyter till en historia, så existerar de bara som reella företeelser i den mån de utövas. Tradition existerar således enbart som kulturell praktik – den blir till genom deltagarnas handlingar. Likväl utövas inte den kulturella praktiken i ett vakuum. Genom att utöva en kulturell praktik, förhål-ler man sig till praktikens historia, och i detta ögonblick skapas, reproduceras och omformas traditionen.

Traditions, in other words, are always in the process of becoming... They exist as ’real’ entities only in practice... when they take any number of historical forms... Any form of this practical, negotative process of becoming is a historical process, and its explanation can only be made with reference to the geneaology of practices or the tradi-tion of negotiations. (Pauketat 2001 s.80)

Jag kommer att återkomma till detta tema i kapitel 2.6, där kultur praktik och tradition diskuteras i relation till det sociala sammanhang, det community of practice, där praktiken utövas.

John H. Moore har kritiserat den utbredda, men ofta outtalade synen på mänskliga samhällen och kultur, som

Fredrik HAllgren

30

kladistiska till sin natur, som grenar på ett träd förgrenar sig (Moore 1994, 1995, 2001). Den kladistiska modellen betonar hur mänskliga populationer och kulturer med tiden separeras, förändras, och blir mer och mer olika ju längretidsomförflyter,enutvecklingsomgerupphovtill en mosaik av variation, där varje bit i mosaiken ses som en tydligt avgränsad enhet. Moore förordar istället en modell som betonar att mänsklig kultur och sociala konstellationer kan ha rötter i många skilda samman-hang, sammanhang som sinsemellan kan ha varit täm-ligen olika. Som exempel nämner Moore omskapandet av Cheyenne stammen kring 1700.

...the Cheyennes transformed themselves from a sedentary horticultural society into a militaristic, buffalo-hunting society – an example of ethnogenesis. In this case, the cultural components for the transformation were pro-vided by their intermarriages with Arikaras, Apaches, and Arapahoes, tribes who were already on the Plains when the Cheyennes got there. Their new political system, the Council of Forty-four Chiefs, was inspired by the Assini-boins through the agency of a Cheyenne woman who had been captured by the Assiniboins but had returned to her native tribe . . . Horses and horsemanship they received through intermarriages with the Apaches and Arapahoes. Their Sun Dance came either from the Mandans or the Arapahoes, depending on which historical accounts one prefers. (Moore 2001 s.34, jfr. Moore 1996)

Medandenspecifikahistoriskasituationenpåprärienun-der 1700-talet kan sägas vara exceptionell, är den viktiga lärdomen att när Cheyenne-nationen förändrades så var förändringensriktningstruktureradavbefintligasocialakontaktnät, som till exempel äktenskapsförbindelser mel-lanpersonerfrånolikalokalsamhällen.Wiessnergörenliknande poäng i diskussionen av förändring hos Enga på Nya Guinea, ett skeende som struktureras av det kulturella sammanhang inom vilka aktörerna agerar:

Change is path-dependent because it takes place within the existing institutional matrix, and is governed by the knowledge and ideology of the agents; it has its own his-tory.(Wiessner2002s.236)

Moore framhåller att Cheyenne-nationens status som ”hybrid” inte är ett undantag, utan en regel, att alla samhällenomskapassomenföljdavunikaspecifikahistoriska omständigheter (jfr. Hornborg 2005). Med exemplet av sekvensen trattbägarkultur – gropkeramisk kultur som nämndes ovan, så kan förvisso gropkeramisk kultur i Mälardalen/Bergslagen ses som en fortsättning på och omvandling av tidigneolitisk trattbägarkultur. Samtidigt har gropkeramisk kultur från tidigt mellanneo-litikumettbetydligtvidaregeografisktomfång.Medan

trattbägarkulturen hade en distinkt nord och östgräns i norra Mälardalen/Bergslagen, så förekommer tidig gropkeramisk kultur även norr (Dalarna, Hälsingland) och öster därom (Åland). I Mälardalen introducerades det skiffersmide som man tidigare undvikit att praktisera i början av mellanneolitikum och gjordes till en del av den lokala kulturella repertoaren. I Hälsinglands kust-land och i Dalarna (där keramik lyser med sin frånvaro på de tidigneolitiska boplatserna) togs keramikhantver-ket upp som lokal praktik vid samma tid. Krukmakarna påÅlandförändradeenbefintlighantverkstraditionienlighet med ett stilideal som reproducerades i ett geo-grafisktrumsomsträcktesigfrånÅlandochvästerutsnarare än österut som var fallet under den föregående perioden. Fenomenet skulle i linje med Moores resone-mang kunna förstås som ett exempel på ethnogenesis, där mellanneolitisk gropkeramisk kultur skapades i mötet mellan människor från Mälardalen/Bergslagens tratt-bägarkultur, Dalarna och Hälsinglands skifferkultur och Ålands kamkeramiska kultur.

Avgörande för perspektiv på förändring av kultur, är de sammanhang där kultur reproduceras inom ramen för vardaglig interaktion, ett ämne som är tema för nästa kapitel.

2.6 Kulturell praktik i ”communities of practice”

Diskussionen av den moderna antropologins kulturbe-grepp i kapitel 2.2 och 2.5 utgick i mycket från Marshall Sahlinsdefinition,somblandannatbetonarlärandetsroll i reproduktion av kultur (Sahlins 2000c s.165). Sah-linstänkandeiämnetär isinturtillendel influeratav Ralph Lintons The Study of Man från 1936 (Sahlins 1999 s.405), ett arbete som lade tyngdpunkt på kultur som deltagande, förmedling och lärande (Linton 1936). Så som diskuterats i kapitel 2.3 lade Linton möda på att förstå de skilda sociala kontexter inom vilka kultur reproduceras, han betonade särskilt lokala sammanhang, men pekade också på till exempel köns- eller ålderspeci-fikakonstellationerinomochbortomdetlokala.Dennasida av Lintons arbete har beröringspunkter med ett perspektiv som kallas teorin kring communities of practice (Lave&Wenger1991,Wenger1998),vilketärtematförföreliggande kapitel.

Begreppet communities of practice (jag har inte hittat någon svensk översättning av termen) myntades av pe-dagogenEtienneWengerochantropologenJeanLave(Wenger1990,Lave&Wenger1991),ochharmestdis-tinktdiskuteratsavWengerienbokmeddettanamn(Wenger1998).Wenger&Lavemenarattmedetthis-toriskt perspektiv på kulturell praktik, hamnar fokus på


31

lärande inom ramen för det sociala sammanhang – det community of practice – inom vilket praktiken skapas och reproduceras(Lave&Wenger1991s.51).Teorinkringcommunities of practice diskuterar lärande som deltagan-de, betonar att lärande sker i en kulturell och historisk kontext, men medger också att deltagande lärande har en potential att förändra det sociala sammanhang inom vilket det äger rum:

Learning as participation . . . takes place through our engagement in actions and interactions, but it embeds this engagement in culture and history. Through these local actions and interactions, learning reproduces and transforms the social structure in which it takes place. (Wenger1998s.13)

Teorin kring communities of practice är en generell social teori, den har främst tillämpats för att diskutera lärling-skapinutid(Lave&Wenger1991)ochlärandeochorganisationsstruktur inom företag (Wenger 1998).Perspektivet kan emellertid också vara fruktbart att til-lämpa i en arkeologisk diskussion (Sassaman & Rudolphi 2001), därför att det diskuterar sociala sammanhang som potentiellt kan ha avsevärda tidsdjup, och därmed kan ha relevans för att belysa arkeologiska mikro- och mak-rotraditioner. I ett community of practice som existerar över en längre tidsrymd kan enskilda medlemmar komma och gå, gruppens praktik kan likväl fortsatt utövas och reproduceras inom ramen för de(t) sociala sammanhang som gett praktiken dess mening:

As long as membership changes progressively enough to allow for sustained generational encounters, newcomers can be integrated into the community, engage in practice, andthen–intheirownway–perpetuateit.(Wenger1998 s.99).

Sådana möten mellan generationer är den aspekt av praktiksomvanligenbenämnslärande.EnligtWengerär dock praktik alltid en social process av delat lärande. Lärande är således inte en särskiljande egenskap för praktik som reproduceras över generationer, snarare är det så att praktikens egenskap av delat lärande möjliggör reproduktionen av en tradition över en generationsbar-riär.

Det bör betonas att det med socialt lärande inte avses en relation mellan lärare och elev, utan mer ömsesidiga relationer inom ramen för ett socialt sammanhang. Ge-nom att deltaga i den kulturella praktiken återskapar man praktiken, man både lär sig, och lär ut, man blir en del av praktikens historia.

Practice evolve as shared histories of learning. History in this sense is neither merely a personal or collective

experience nor just a set of enduring artifacts and institu-tions,butacombinationof participationandreificationintertwinedovertime.(Wenger1998s.87)

Centralt i detta perspektiv är tanken att individer ingår i sammanhang eller grupper (communities),somdefinierasjust genom gemensamma aktiviteter, genom ett gemen-samt engagemang i en praktik. Praktiken, och praktikens sammanhang, existerar enbart i den mån den utövas. Ett community of practice är således något annat än for-melltdefinieradesocialakategorier,somtillexempelfamilj eller brynäsare, även om det kan sammanfalla med sådana kategorier, om kriteriet ”gemensam akti-vitet” uppfylls.

Även om aktivt deltagande, en aktiv interaktion mel-lanmedlemmarna,ärdefinierandeförettcommunity of practice, så behöver inte det nödvändigtvis betyda att man strävar mot ett gemensamt mål, oenighet, motstånd och tävlankanocksåvaraaspekteravdeltagande(Wenger1998 s.77). Inte heller är medlemskap exklusivt, eftersom medlemskapdefinierasavdeltagandesåärvarjeindividmedlem i otaliga delvis överlappande, delvis åtskilda com-munities of practice, med olika gruppsammansättning, var ochettdefinieratgenommedlemmarnasdeltagandeiengemensampraktik(Wenger1998s.105).Detsamman-hang inom vilket en praktik reproduceras kan existera under såväl en kortare eller en längre tidsrymd:

Some communities of practice exists over centuries – for example, communities of artisans who pass their craft from generation to generation. Some are short-lived but intense enough to give rise to an indigenous practice and totransformtheidentitiesof thoseinvolved.(Wenger1998 s.86)

För att ta några exempel från en hypotetisk tidigneolitisk gård i Mälardalen, så var kanske hela hushållet (gårdsfödda, ingifta, adopterade, tillfälliga besökare) medlemmar i ett community of practice i det att de delade gemensamma målti-der och gemensamt utförde vissa sysslor som till exempel att röja nya åkrar. I andra situationer kan till exempel grup-pen av kvinnor i hushållet ha format ett separat community i den mån de deltog i och reproducerade ett genderspeci-fikthantverk.Andramedlemmarisammahushållkanhaformat åldersbaserade grupper som exempelvis förenat ungdomarfrånfleranärbelägnagårdarivallandetavenge-mensam boskapshjord i de kringliggande skogarna. Återi-gen andra medlemmar ur hushållet, till exempel vuxna män, kan ha deltagit i säljaktexpeditioner på vårvinterns isar, expeditioner som kan ha förenat män från många olika lokalsamhällen. En rad gårdar, förenade av släktband elleravgeografi,kanhautgjortettövergripanderituelltcommunity of practice som deltagit i begravningsritualer på särskilda gravplatser, och så vidare.

Fredrik HAllgren

32

Det är uppenbart att dessa skilda communities of practice inte är oberoende av varandra, de existerar inom ramen för en vidare social, kulturell och historisk kontext:

...communities of practice cannot be considered in isola-tion from the rest of the world, or understood indepen-dently of other practices. Their various enterprises are closely interconnected. Their members and their artifacts are not theirs alone. Their histories are not just internal; they are histories of articulation with the rest of the world. (Wenger1998s.103)

Trattbägarnaochkragflaskornasomtillverkatspådentidigneolitiska gården från exemplet ovan, har kanske tillverkats inom ramen för ett community of practice i form av en grupp hantverkare, men de färdiga lerkärlen har inte varit deras allena, både krukorna och individerna som tillverkat dem har ingått i och präglat det omgivande lokalsamhället.FörWengerärproduktionenavbetydelsesomen

del av vardagslivet, central för begreppet praktik, och han diskuterar detta i termer av deltagande (participa-tion),reifikation(reification), och förhandling (negotiation) (Wenger1998s.52ff).MeddeltagandeavserWengerden sociala erfarenheten av att leva som en del av sociala sammanhang.MedförhandlingmenarWengerhurviständigttolkarochomtolkarvårsituation.Medreifi-kation(eller”förtingligande”)avserWengerprocessenatt ge form till våra erfarenheter genom att producera begrepp och objekt som konkretiserar erfarenheten. Sådanareifikationerfungerarsomfokusförförhand-landet av betydelse:

Any community of practice produce abstractions, tools, symbols, stories, terms, and concepts that reify some-thingof thatpracticeincongealedform.(Wenger1998s.58-59)

Ur ett arkeologiskt perspektiv är det intressant att Lave &Wengerbetonarhurreifikationeriformavmateriellkultur spelar en roll i att reproducera en historiskt för-ankrad praktik: ”...the artifacts used within a cultural practice carry a substantial portion of that practice’s heritage.”(Lave&Wenger1991s.101).Denmateriellakulturen skapas inom ramen för ett socialt sammanhang, och utgör samtidigt en länk till detta sammanhangs his-toria, dels genom medlemmarnas ömsesidiga deltagande i hantverkets praktik, och dels genom deras produktion av artefakter med en historiskt förankrad formgivning (Wenger1998s.88-93).Attlärasigetthantverkärsåledesnågot mer än att lära sig en teknik:

...understanding the technology of practice is more than learning to use tools; it is a way to connect with the his-

tory of the practice and to participate more directly in its culturallife.(Lave&Wenger1991s.101)

BådedeltagandeochreifikationingårivadWengerkal-lar repertoar. Repertoaren hos ett community of practice inkluderar alla de rutiner, ord, redskap, sätt att göra sa-ker, historier, gester, symboler, handlingar och koncept som detta sammanhang har producerat eller tagit till sig under sin existens, företeelser som därmed har blivit en delavpraktiken.Repertoarenkombinerarbådereifika-tiva och deltagande aspekter, den inkluderar både ”...the discourse by which members create meaningful state-ments about the world, as well as the styles by which they express their forms of membership and their identities asmembers.”(Wenger1998s.83).

Kulturell praktik bidrar till att skapa den sociala struk-tur, inom ramen för vilken praktiken och de medföljande sociala relationerna existerar. Den sociala strukturen är således både ett ramverk för praktiken, och en skapelse av densamma. För att markera att social struktur inte existerar bortom de praktiker som ger den mening, kallar Wengerstrukturenförenframväxandestruktur(emergent structure), den formas alltså av människors handlingar:

To assert that learning is what gives rise to communities of practice, is to say that learning is a source of social structure. But the kind of structure that this refers to is not an object, which exists in and of itself and can be separated from the process giving rise to it. Rather it is an emergent structure.

Indeed, practice is ultimately produced by its members through the negotiation of meaning. The negotaiation of meaning is an open process, with the constant potential for including new elements. It is also a recovery process, with the constant potential for continuing, rediscovering, or reproducing the old in the new. The result is that, as an emergent structure, practice is at once highly perturbable andhighlyresilient.(Wenger1998s.96)

Den inledningsvis påtalade likheten mellan Lintons syn påkultur,ochWengerochLavestänkandekringcom-munities of practice ligger i betoningen på lokala processer, på deltagande, förmedling och lärande. För Linton var kärnan i kultur det lokala, det människor deltog i, vad han kallade participation in culture (Linton 1936 s.271). Lave & Wengerdiskuterardeltagandeipraktikenskultur

...participation as a way of learning – of both absorbing and being absorbed in – the ‘culture of practice.’ (Lave & Wenger1991s.95)

Detfinnsocksåuppenbaraskillnader.Detskiljer60årmellan The study of Man och Communities of practice och böckerna är skrivna inom ramen för olika akademiska


33

discipliner–Lintonvarkulturantropolog,Wengerskrevsin doktorsavhandling, embryot till Communities of practice, vid Department of Information and Computer Science (Wenger1990).Wengerdiskuterarstundomitermeravdiskurs,ett

begrepp som Sahlins i kritiken av Clifford liknade vid det för honom förhatliga superorganic (jfr. kapitel 2.2). WengersdefinitionavdiskursskiljersigdockfrånClif-fords nyttjande av termen. Medan Clifford – med hän-visning till Foucault – pratade om ”powerful discursive formations globally and strategically deployed” diskute-rarWengerdiskurssomförankradideltagandeilokalasammanhang:

Adiscoursereflectstheenterpriseandtheperspectivesof a community of practice . . . A discourse is a social, interactive resource for constructing statements about the worldandcoordinatingengagementsinpractice.(Wenger1998 s.289)

Liksom Sahlins förhöll sig kritisk till diskurs som ett ut-tryck för en allstädes närvarande ”makt” (Sahlins 1999 s.410,2000bs.507),såfinnerävenWengermaktperspek-tivet problematiskt hos Foucault:

...what his theory misses is a notion of identity and identificationtoexplainwhythepowerof institutionaldiscoursesworksinthefirstplace.Withoutsuchanotion,power seems to be just an intrinsic feature of discourse itself.(Wenger1998s.296)

Jag vill därför hävda att vad som vid ett ytligt betraktande kansessommotsatseriLintons,SahlinsochWengerstänkande, mer handlar om ordval, och gradskillnader, snarare än en verklig motsättning. Somnämntärvarjemänniskamedlemavfleradelvis

överlappande, delvis skilda communities of practice, ett so-cialt landskap som kan diskuteras i termer av kontakter, gränser, överlappning och periferi:

As communities of practice differentiate themselves and also interlock with each other, they constitute a complex social landscape of shared practices, boundaries, peripher-ies, overlaps, connections, and encounters. . . the texture of continuitiesanddiscontinuitiesof thislandscapeisdefinedbypractice...thelandscapesodefinedisaweavingof bothboundariesandperipheries.(Wenger1998s.118)

Ovan diskuterade jag hur hur ett lokalsamhälle i form av en hypotetisk tidigneolitisk gård kunde beskrivas som fleradelvisöverlappande,delvisåtskildacommunities of practiceinomdenlokalakontexten.DetWengerkallarkontakter, gränser, överlappning och periferi kan både finnasinomdennalokalakontextochbortomden.Ien

vidaregeografifinnsstörresocialasammanhang,sominte kännetecknas av ömsesidigt deltagande. Medan så-danasammanhangsåledesintekandefinierassomcom-munities of practice, kan de ändå förstås med utgångspunkt i teorin kring communities of practice.

En form av mer vidsträckt socialt sammanhang som präglas av en kontinuitet mellan skilda communities of prac-tice benäms konstellation (constellation). En konstellation utmärks bland annat av ”...sharing historical roots . . . sharing artifacts . . . having geographical relations of proximity or interaction . . . having overlapping styles or discourses...”.(Wenger1998s.127).Somnutidaexempelpå konstellationer nämns en skola, ett storföretag, etc. men termen skulle också kunna vara användbar för att diskutera vidare sociala sammanhang i en förhistorisk kontext. Kontinuiteten mellan olika communities inom en konstellationmåsteenligtWengerförståssomeninter-aktion mellan olika praktiker, snarare än ett exempel på en praktik i sig (se vidare nedan). Sådan interaktion kan inkludera att element av stilar och diskurser sprids, kopie-ras och omskapas som ett led i skapandet av identiteter och i formerandet av allianser. En stil, eller element därav, kan spridas när ”...people copy, borrow, imitate, import, adapt, and reinterpret ways of behaving in the process of constructinganidentity.”(Wenger1998s.129).Påsamma sätt kan element av diskurser spridas ”...across boundaries and combine to form broader discourses as people coordinate their enterprises, convince each other, reconciletheirperspectives,andformalliances.”(Wenger1998 s.129). Eftersom stilar och diskurser under sådana former kan spridas över hela konstellationer kan de ge skenavengeografisktstorskaligkontinuitet.Wengerbetonar dock att stil och diskurs inte är praktik, snarare är de råmaterial för skapandet av lokal mening i lokala communities of practice:

As material for the negotiation of meaning and the forma-tion of identities, styles and discourses can be shared by multiple practices. But that does not mean that they are integrated in these various practices in the same way once they are put in the service of different local enterprises. (Wenger1998s.129-130)

De artefakter som vi sammanfattar under begreppet tratt-bägarkultur(trattbägare,kragflaskor,lerskivor,mångkan-tiga stridsyxor, fyrsidigt slipade arbetsyxor, etc.), är pro-dukter av hantverkstraditioner som reproducerats i en rad communities of practice inom ramen för lokalsamhällen. Som jag var inne på ovan, ingick medlemmarna i dessa hant-verksgrupper också i sociala sammanhang som förenat lokalsamhällets medlemmar i gemensamma aktiviteter, som också de kan ses som communities of practices. Medan de olika varianterna av artefakter må vara produkter av skilda hantverksgrupper, så har hanteringen av trattbägare

Fredrik HAllgren

34

och tunnackiga yxor också försiggått i en sfär inom det övergripande community of practice som förenat exempel-vismedlemmarnainomettlokalsamhälle.Wengerstermkonstellation skulle kunna användas för att visualisera ett socialt sammanhang ovanför dessa lokala samfund. Med en sådan förståelse skulle likheterna i materiell kultur mel-lan ”trattbägarkultur” i Mälardalen, Bohuslän, Østlandet och Vestlandet kunna förstås som en rad lokalt förankrade communities of practice i konstellation (kapitel 10).Wengeranvänderbegreppetkulturtämligenspar-

samt,menerbjuderlikvälendefinitionavkultursom”...a composite repertoire created by the interaction, borrowing, imposing and brokering among its constitu-entcommunitiesof practice...”(Wenger1998s.291).Dennadefinitionharberöringspunkterbådemedhanseget begrepp konstellation och med det arkeologiska kulturbegreppet, så som det diskuterats ovan. En viktig poängmedWengersmodellavcommunities of practice i konstellation är, att skenbart likartade företeelser och reifikationer,kan ha getts skilda betydelser i de olika lokala kontexterna – i de skilda communities of practice somproducerarsinegenlokalamening(Wenger1998s.129-130). Om man väljer att se på lokala varianter av trattbägarkultur, som producerad i lokala communities of practice i konstellation, måste man således medge för möj-ligheten att trattbägarna och de tunnackiga yxorna kan ha betytt olika saker på olika platser. Reifikationersomgesbetydelsesommarkeringav

gränser mellan grupper benämns gränsobjekt (boundary objects)avWenger.Meddennatermmenarhanintebarareifikationersommarkerargränser,utanocksåsådanasom tjänar som nexus för gränsöverskridande samman-hang. Med exempel från sitt fältarbete på kontoret till ettförsäkringsbolagskriverWenger:

In this context, the design of artifacts – documents, systems, tools – is often the design of boundary objects. (Wenger1998s.108)

Ett gränsobjekt behöver dock inte vara en artefakt, som exempel nämns hur en skog kan tjäna som ett nexus kring vilket naturvårdsintressen, skogsindustri, biologer, campare och markägare kan organisera sina perspektiv. Gränsobjekt kan således både vara artefakter skapade för detta ändamål och artefakter eller andra objekt som oavsiktligt kommer att spela denna roll, det avgörande är attdetärobjektsomdelasavfleracommunities of practice, och som fungerar som ett fokus för dessa sammanhangs olika perspektiv.

I diskussionen av gränser mellan olika communities använderWengeräventermenmäklande(brokering), med vilket han avser: ”...connections provided by people who can introduce elements of one practice into another” (Wenger1998s.105).Dedeladetraditionersomenligt

ovan förenade lokala varianter av trattbägarkultur i Mälardalen, Bohuslän, Østlandet och Vestlandet skulle kunna ses som förmedlade genom enskilda individers mäklande, kanske inom ramen för exogama gifermåls-förbindelser och därmed förknippade långväga kontakter (kapitel 3.1). Om sådana kontakter upprätthålls så bil-das ett separat community of practice, vars gemensamma engagemang är just långväga kontakter. Den beskrivna konstellationen inkluderade inte lokalsamhällen inom det som kan förstås som skifferkultur i Hälsingland, Dalarna, och Trøndelag, lokalsamhällen som ej delade trattbägarkulturens repertoar (kapitel 10). Med detta skall inte förstås som att det saknades kontakter mellan män-niskor inom exempelvis Bergslagens trattbägarkultur och Dalarnas skifferkultur, utan bara att dessa kontakter var mellan communities of practice som inte delade repertoar, och inte tillhörde samma konstellation. Så som diskute-ras i följande kapitel kan dessa skillnader i praktik och repertoar ha getts betydelse i formerandet av identitet. En term som mäklande är relevant också för att beskriva enskilda individers gränsöverskridande kontakter mellan grupper tillhöriga olika konstellationer. Liksom mäk-lande kan leda till fomerandet av ett community of practice som förenar olika grupper inom en konstellation, så kan också gränsöverskridande communites of practice skapas vars gemensamma engagemang är just den gränsöver-skridande kontakten mellan skilda samhällen.

2.7 Identitet i kulturell praktikSom skymtat i texten ovan är identitet en viktig aspekt av kulturell praktik i communitites of practice.Wengerserjust dynamiken i ett socialt sammanhang som avgöran-de för formerandet av identitet: ”Building an identity consists of negotiating the meanings of our experience of membershipinsocialcommunities.”(Wenger1998s.145). Att tala om identitet som en relation förnekar inte en persons individualitet, men pekar på att denna individualitet har formerats i en process som äger rum i enspecifiksocial,kulturellochhistoriskkontext.EnligtWengerärdetvåravardagligahandlingarsomdefinierarden man är, det handlar således inte enbart om självbild eller andras åsikter, utan identitet som genomlevd erfa-renhetavdeltagandeispecifikasocialasammanhang.Våridentitet är beroende av den roll vi spelar i interaktionen med andra:

In a community of practice, we learn certain ways of engaginginactionwithotherpeople.Wedevelopcertainexpectations about how to interact, how people treat each other,andhowtoworktogether.Webecomewhoweareby being able to play a part in the relations of engagement


35

that constitute our community. Our competence gains its value through its very partiality. As an identity, this trans-latesintoaformof individualitydefinedwithrespecttocommunity. It is a certain way of being part of a whole throughmutualengagement.(Wenger1998s.152)

Materiell kultur spelar en roll i att förankra en identitet i historien, en historia man blir en del av genom delta-gande i praktik i ett socialt sammanhang:

Werecognizethehistoryof apracticeintheartifacts,actions,andlanguageof acommunity.Wecanmakeuseof that history because we have been part of it and it is now part of us; we do this through a personal history of participation. As an identity, this translates into a personal set of events, references, memories, and experiences that create individual relations of negotiability, with respect to therepertoireof apractice.(Wenger1998s.153)

Enligt detta synsätt byggs alltså en identitet upp genom deltagande i kulturell praktik. När människor i Mälar-dalen/Bergslagen omkring 4000 f.Kr. tog upp keramik-hantverk,ochbörjadeproduceradeganskaspecifikakärltypernatrattbägare,kragflaskorochlerskivorsåfor-made man inte bara lera till kärl, man byggde också upp en identitet som var förankrad i just denna kulturella praktik. I den mån nya medlemmar i gruppen av hant-verkare sedan lärdes upp, övertog, och reproducerade redan existerande teknologiska recept, och anknöt till enredanbefintligstil,såvardettaenprocessdärdessalärlingar gjorde praktiken och dess historia till sin. Hant-verketspraktik,ochdessreifikationeriformavspecifikformgivning bidrog således även fortsatt till att skapa en identitet som förenade medlemmar i de communities of practice inom vilken praktiken reproducerades. Identitet produceras emellertid inte enbart genom vad vi gör, utan också genom vad vi inte gör:

Wenotonlyproduceouridentitiesthroughthepracticesweengagein,butwealsodefineourselvesthroughprac-tices we do not engage in. Our identities are constituted not only by what we are but also by what we are not. (Wenger1998s.164)

Medan människorna inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur tog upp keramikhantverk 4000 f.Kr., så avstod även framgent jägare-samlare grupperna inom Dalarna och Norrlands skifferkultur från keramikhant-verk. Sedd ur ett community of practice perspektiv var detta inte enbart ett teknologiskt val, utan ett val som bidrog till att skapa, eller förstärka, en annan identitet.EnligtWengerskapasidentitetgenomensamverkan

avreifikationochdeltagandeinomramenförpraktik.Identitet är därmed inte ett objekt utan en process, iden-

titet omförhandlas genom hela livet. Centralt i forme-randet av en identitet är att förhålla sig till den sociala kontexten och dess historia:

...newcomers . . .mustfindaplace inrelationtothepast. In order to participate, they must gain some ac-cess – vicarious as it may be – to the history they want to contribute to; they must make it part of their own identities.(Wenger1998s.157)

En identitet inom ramen för praktik är därför en identitet som inte enbart är individuell, och den kan ha ett tidsdjup som överskrider den enskilda individens deltagande:

The temporality of identity in practice is thus a subtle form of temporality. It is neither merely individual nor simply linear. The past, the present, and the future are not in a simple straight line, but embodied in interlocked trajectories. It is a social form of temporality, where the past and the future interact as the history of a community unfoldsacrossgenerations.(Wenger1998s.158)

Som nämnt är varje individ medlem i många communi-ties of practice, var och ett karaktäriserat av sin praktik, och sitt sociala sammanhang. I respektive kontext gör vi olika erfarenheter, uppför oss olika, och formerar olika aspekter av vår identitet. En identitet är därför alltid mångbottnad. Liksom praktik inte bara är lokal, utan kan vara en del av konstellationer av communities of practice, så är inte heller en identitet enbart lokal:

In our communities of practice we come together not only toengageinpursuingsomeenterprisebutalsotofigureouthowourengagementfitsinthebroaderschemeof things.Identity in practice is therefor always an interplay between thelocalandtheglobal.(Wenger1998s.162)

Wengerdiskuterarformerandetavenidentitetitermeravidentifikationochförhandlingsbarhet(negotiability). Med förhandlingsbarhet avses individens roll i tolk-ningen och skapandet av de betydelser som är centrala i ett socialt sammanhang. Förhandlingsbarhet är där-för också avhängigt det sociala sammanhanget, och vår positioninomdettasammanhang.Medidentifikationavses hur ”tillhörighet” blir en integrerad del av vår identitet,enprocesssominkluderarbådereifikativaochdeltagandeaspekter.Attsjälv,elleravandra,identifieras”som någonting”, som tillhörig en kategori eller roll är enreifikativprocess,attidentifierasig”mednågonting”,ärendeltagandeprocessenligtWenger.Identifikationinnebär inte enbart en relation mellan individer, utan också mellan kategorier, och deras sociala och materiella sammanhang:

Fredrik HAllgren

36

Identificationisnotmerelyarelationbetweenpeople,butbetween participants and the constituents of their social existance, which includes other participants, social con-figurations,categories,enterprises,actions,artifacts,andsoforth.Identificationisnotmerelyasubjectiveexperience;itissociallyorganized.(Wenger1998s.192)

Föridentifieringmedenkategoribortomdetlokalapla-net, bortom det vardagliga deltagandet i praktik, krävs fantasi.

Identifying with this kind of broad category, or using cat-egories to characterize large groups of people, requires the work of imagination. . . Imagination is thus an important sourceof identification,onethattakestheprocessbeyondengagement in a variety of ways. Indeed, beyond engage-ment,identificationdependsonthekindof pictureof theworld and of ourselves we can build. It depends on the connections we can envision across history and across the sociallandscape.Throughtheseconnectionsidentificationexpands through time and space, and our identities take onnewdimensions.(Wenger1998s.194)

Ritualer kan tjäna som ett medel för att aktivera fantasi, i syfte att synliggöra faktiska eller skenbara sammanhang i tid och rum:

Rituals connect local practices and identities to other locations across time and space. They are a form of engagement that can bolster imagination – by cultivat-ing the sense of others doing or having done the same thing – and alignment – by channeling an investment of the self into standardized activities, discourses, and styles. (Wenger1998s.183)

Ovan betonade jag att, om man väljer att se på lokala varianter av trattbägarkultur som producerad i lokala communities of practice i konstellation, så måste man medge förmöjlighetenattdelokaltproduceradereifikationer-na i form av till exempel trattbägare och mångkantiga stridsyxor, kan ha getts olika innebörd i olika lokala sam-manhang. Likväl kan man också ha eftersträvat en likrikt-ning (alignment) i betydelse. Vid sidan av att exempelvis trattbägarnagenomsinspecifikaformgivninganknöttill överregionala stilideal, så nyttjades de även i ritualer – till exempel offernedläggelser i våtmarker – rituella praktiker som hade en vid utbredning (Bakker 1998), och som därmed anknöt till sammanhang bortom det lokala. Ritualer och fantasi kan därför spela en central roll i att skapa en gruppidentitet som sträcker sig bortom det lokala planet. Wengerstänkandekringcommunities of practice är som

nämntengenerellsocialteori.Beskrivningavidentifi-kation som sträcker sig bortom den lokala kontexten,

som omfattar en större grupp människor – exempelvis en (del av en) konstellation av communities of practice – skullekunnagällaenetniskgrupp.Wengernämnerendastdennamöjlighetiförbigående(Wenger1998s.183), men så är också hans exempel främst hämtade frånföretagsorganisation.Detfinnsfleraberörings-punktermellanWengerssynpågruppidentitetochidentifikation,ochpraktikperspektivpåetnicitetsomhar formulerats av bland annat Sian Jones (1997) och Richard Jenkins (1997).LiksomWengerdiskuterarJenkins och Jones gruppidentitet som en produkt av praktikispecifikakulturellaochhistoriskakontexter,en identitet som i sin tur återverkar på och omformar både den kulturella praktiken och dess kontext. En annan likhet är fokus på gränser, och på kontakterna som korsar dessa.

Jenkins förordar en syn på etnicitet som tar sin ut-gångspunkt i vardaglig kulturell praktik, och lärande inom ramen för socialisering, ”...a focus on culture and the everyday constitution of ethnicity, during primary socialization and subsequently.” (Jenkins 1997 s. 168). Jones betonar likaledes hur de företeelser som ges me-ning som symboler för etnicitet har sitt ursprung inom vardaglig praktik:

The cultural practices and representations that become objectifiedassymbolsof ethnicityarederivedfrom,andresonate with, the habitual practices and experiences of the people concerned... (Jones 1997 s.129)

Båda författarna betonar också hur aspekter av den egna kulturen blir betydelsebärande som symboler för egenart, just i mötet med en grupp med en annorlunda praktik:

...our culture – language, non verbals, dress, food, the struc-ture of space, etc. – as we encounter it and live it during socialization and subsequently, is for us simply something that is.Whenidentityisproblematizedduringinterac-tion across the boundary, we have to make explicit – to ourselves every bit as much as to Others – that which we have hitherto known without knowing about. This is what Bourdieu...calls‘habitus’,theembodiedandunreflexiveeveryday practical mastery of culture: unsystematic, the empire of habit, neither conscious nor unconscious. Noth-ing could be more basic and nothing more inextricably implicated in ethnicity... (Jenkins 1997 s.77)

På samma sätt betonar Jones hur den kunskap, som inom ramen för den egna kulturella kontexten är så självklar attdenäroreflekterad(”doxa”medettbegrepphämtatfrån Bourdieu), medvetandegörs i mötet med människor från andra kulturella kontexter:


37

Social interaction between agents of differing cultural traditionsengendersareflexivemodeof perceptionwhichcontributes to a break with doxic forms of knowledge. Such exposure of the arbitrariness of cultural practices, which had hitherto been mastered in a doxic mode, permits and requires a change ‘in the level of discourse, so as to rationalize and systematize’ the representations of such cultural practices, and, more generally, the representation of the cultural tradition itself . . . It is at such a discursive level that ethnic categories are produced, reproduced and transformed through the systematic communication of cultural difference with relation to the cultural practices of particular ‘ethnic others’. (Jones 1997 s.95)

Jenkins och Jones representerar tillsammans med Stephen Cornell (1996, jfr. kapitel 2.4) en riktning inom etnicitets-forskning som åter lyft fram kulturens roll för formerandet av etnicitet, en faktor som tonades ner inom den under 1970 och –80 talet dominerande instrumentalistiska sko-lan. Den senare diskuterade istället etniska grupper som ”interestgroups”,betonadeflyktighetenietniskidentitet,ochhurstrategiskavalstyrdeidentifikation(Jenkins1997s.16-20, 45-48, Jones 1997 s.72-79). Inom de mer extrema varianternaavinstrumentalismbetraktadesetniskidentifi-kation som ett ”rationellt val” i syfte att ”maximera netto fördel” (Jenkins 1997 s.19). Jones kommenterar kritiskt denna aspekt av instrumentalismen:

The assumption, in many instrumentalist approaches, that human behaviour is essentially rational and directed toward maximizingself-interestresultsinanoversimplificationof the perception of interests by culturally situated agents . . . The perception of appropriate or possible gains and desires is culturally mediated, engendered by the disposi-tions that individuals possess as a result of their experience of the’objective’structuresthatdefinetheirsocio-culturalpractices... (Jones 1997 s.79)

Bland de som på 1990-talet argumenterat för att man i högre grad skall beakta kulturens roll i konstruktionen avetnicitetfinnsocksåFredrikBarth,enavpionjärernainom den instrumentalistiska skolan. Med hänvisning till sin egen klassiska artikel i ämnet (Barth 1969) konsta-terade Barth 1994 självkritiskt: ”...the issue of cultural content versus boundary, as it was formulated, uninten-tionally served to mislead.”(Barth 1994 s.17), och han betonar att:

...rethinking culture provides a useful, no, necessary basis for rethinking ethnicity. This must be so: if ethnicity is the social organization of culture difference, we need to transcend habitual conceptions of this thing ‘culture’. (Barth 1994 s.13)

Wengersskrivandekringidentitetochidentifikationil-lustrerar hur gruppidentitet formeras på många plan inom ett kulturellt sammanhang, eller snarare hur en personsidentitetbyggsuppavmångalageravaffiliationtillskildagrupper,affiliationersomkanaktualiserasiolikasituationer.Detärintesjälvklartvilkenaffiliationsomkanbetraktassom”etnisk”.Jenkinsharexemplifie-rat problematiken med en serie dualistiska oppositioner ordnade i vad han kallar en segmentär hierarki (Jenkins 1997 s.40-43). Exemplet rör en person från Swansea i Wales,enpersonsomimötetmednågonfrånvästraSwanseadefinierarsigsom”frånEastSwansea”,imötetmednågonCardiff definierarsigsom”frånSwansea”,imötetmednågonfrånsydvästraWalesdefinierarsigsom”frånSouth-EastWales”,imötetmednågonfrånnorraWalesdefinierarsigsom”frånSouthWales”,imötetmednågonfrånEnglanddefinierarsigsom”frånWales”,ochsåvidare.Jenkinsföredrarattbenämnadelägre nivåerna som ”local identity” respektive ”com-munalidentity”,menfinnerdetsvårtattdefinieragrän-serna mellan olika nivåer. Istället nöjer han sig med att konstatera att: ”...the communal, the local, the national . . . are to be understood as historically and contextually specificsocialconstructionsonthebasicethnictheme...”(Jenkins 1997 s.43). Jenkins exempel på kontextbaserad gruppidentitetärigrundengeografiskt,detlokalasominneslutsigradvisvidaregeografiskakontexter.Wengerssynbetonarihögregradsammanhangsomintedefinie-rasavgeografi,ävenomdeinteuteslutergeografisomen aspekt av identitet.

I en diskussion av gruppidentitet bland tidigneo-litikums jägare och odlare, vad som med referens till kapitel 2.4 kan kallas segmentära samhällen, måste man relatera gruppidentitet till de sociala sammanhang som kan tänkas karaktärisera sådana kontexter (Sassaman & Rudolphi 2001 s.408). Som jag argumenterat för i kapitel2.4finnsdetenfortsattrelevansibegreppsomkvinnor, män, familjer, släktskap, lokalgrupp, band och stam,kulturelltdefinieradekategoriersomkanrelaterastill olika nivåer av samhällelig interaktion och integration. Medan sådana kategorier sällan eller aldrig utgör commu-nities of practicesensuWenger,ärformerandetavsocialasammanhang där kulturell praktik utövas, fomerandet av communities of practice, likväl relaterad till dessa kategorier. I ett samhälle med en genderbaserad arbetsfördelning, kommer en hantverksgrupp ofta att vara uppbyggd av personertillhörigasamma(kulturelltdefinierade)köns-kategori. Den kulturella konstruktionen av släktskap på-verkar vilka personer som kan gifta sig med varandra, och de kulturella normerna som styr postmarital bosättning påverkar sammansättningen av den grupp som bor och verkar tillsammans. Gruppidentitet kan formeras på alla nivåer,ochkanomfattabådeaktivitetsdefinieradegrup-per, och grupper som är förenade av att de tillhör samma

Fredrik HAllgren

38

kulturellt konstruerade kategori, till exempel att de är medlemmar i samma ätt, klan eller stam. Liksom Jenkins medexempletWaleshadesvårtattavgöravilkennivåav gruppidentitet som kan kallas etnisk, så kan man inte på förhand avgöra vilken nivå av samhällelig interaktion som kan ges betydelse i termer av etnisk identitet i ett segmentärt samhälle. Snarare är det olika nivåer, som i olika sammanhang, ibland kan ges betydelse i termer av etnisk identitet.

Nästföljande kapitel diskuterar materiell kultur som en produkt av hantverkstraditioner utövade inom ramen för communities of practice. Jag återkommer där till hur kul-turella kategorier som gender och släktskap kan påverka sammansättningen av den sociala kontext där en kultu-rell praktik utövas. Jag kommer i detta sammanhang att återknyta till hur gruppidentitet både kan vara relaterad tillaktivitetsbaseradesammanhang,ochtillreifieradekulturella kategorier.

2.8 Hantverk inom communities of practice

Artefakter som produceras inom ramen för ett hantverks praktik,skallenligtWengerintebarasessomprodukter,utan också som en länk till praktikens historia.

Weareconnectedtoourhistoriesthroughtheformsof artifacts that are produced, preserved, weathered, reappropriated,andmodifiedthroughtheages,andalsothrough our experience of participation as our identies are formed, inherited, rejected, interlocked, and transformed through mutual engagement in practice from generation togeneration.(Wenger1998s.89)

Medanreifikationeriformavartefaktermedenhisto-riskt betingad formgivning således kan vara ett medel att återknyta till hantverkets och det sociala sammanhangets historia, så ska inte de iögonfallande aspekterna av form-givning överbetonas. Även detaljer i teknologin, och de enskilda momenten i hantverkets handlingskedja, är fyllda av historiskt betingad mening, en aspekt som har diskute-rats av Michael Dietler & Ingrid Herbich (1998). Centralt i deras resonemang är begreppen teknik (techniques) och handlingskedja (chaîne opératoire). Med teknik avser Dietler & Herbich de mänskliga handlingar förknippade med produktion eller användning av ting, med handlingskedja avses de enskilda momenten i kedjan av handlingar som utgör en teknik (Dietler & Herbich 1998 s.235-236, 262, jfr. Apel 2001 s.22-24). Centralt i Dietler & Herbichs tänkande är också en syn på den materiella kulturens stil (material style) som något mer än ”formgivning”. Is-tället diskuterar de materiell stil som en produkt av en

hantverksprocess, en process som innehåller en rad av teknologiska val inom ramen för hela handlingskedjan:

Material style . . . must be seen as the result of characteristic ranges of responses to interlinked technical, formal, and decorative choices made at all stages of a chaîne opératoire of production. (Dietler & Herbich 1998 s.246)

Dietler och Herbich understryker att teknik är kulturellt betingad:

Techniques, as with other patterns of social activity, are formed through the habitus. This involves the development through practice of ‘tendencies’ and cultural perceptions of the limits of the possible in patterns of choice at all stages of chaînes opératoires. These dispositions of choice and perceptions of the possible in the technical domain are interwoven with similarly formed patterns of choice and perceptions in the domain of social relations and cultural categories in way that evoke and reinforce each other such that they come to be perceived as ‘natural’. (Dietler & Herbich 1998 s.246)

Samtidigt betonar de att den kulturella kontexten, vad de med hänvisning till Bourdieu kallar habitus, inte är statisk, utan tvärtom skapas och förändras just genom utövandet av praktiken (Dietler & Herbich 1998 s.247). Hantverkaren skall således inte enbart ses som en bärare av ett kulturellt arv, utan som en social aktör, om än en social aktör som agerar inom ramen för en kulturell, historisk och social kontext (Dietler & Herbich 1998 s.246). IlikhetmedWengerserDietler&Herbichutövandet

av(hantverkets)praktiksomsammanflätatmedforme-randet av en identitet som inbegriper hantverkets utö-vare. De förordar således ett perspektiv som ser ”...the process by which a sense of group identity is formed and transformed as being coeval with and identical to the process by which a sense of techniques is formed and transformed.” ( Dietler & Herbich 1998 s.247). Hantverkstraditionen så som de utövas genom de olika momenten i hantverkets handlingskedja, styrs ofta av en oreflekteradkunskap,enkunskapsomdockkanmedve-tandegöras i mötet med andra traditioner.

Whenthearbitrarinessof someof whatwasacceptedas implicit axiomatic knowledge is exposed in this way it results either in rationalization and systematization of what was formerly an unconscious set of dispositions, or inovertsocialconflict.Thisisonewayinwhichmaterialculture and techniques can have an uninteded impact upon the social relations and structures which generate them... (Dietler & Herbich 1998 s.247-248)


39

Så som diskuterades i kapitel 2.7 så är det enligt Sian Jones, just i sådana situationer där ”doxa” ifrågasätts som etnicitet skapas (Jones 1997 s.95). Det skall dock betonas att utgången för ett sådant möte kan ha andra utfall och de kan också utspelas i andra sammanhang än sådana som är relevanta för formering av etnicitet. KennethSassaman&WictoriaRudolphiharmed

utgångspunktiLave&Wenger(1991)skrivitomhurhantverkinomramenförspecifikakulturella,historiskaoch sociala kontexter, bidrar i formerandet av identitet (Sassaman & Rudolphi 2001). För att tankarna kring situated learning och communities of practice skall vara rele-vanta för perspektiv på förhistoriska samhällen betonar de dock att man måste beakta vilken typ av sociala sam-manhang som kan ha varit aktuella i dessa samhällen. MedanLave&Wengersexempelvarhämtadefrånnutid,och från statsbildningar, bör ett perspektiv på segmentära samhällen i förhistorien enligt Sassaman & Rudolphi beakta aspekter som släktskap och gender.

In situating the learning of pottery making and using in socialfieldsof participation,wenecessarilymustrefertothe structures of kinship and gender which were among the bases of social identity within these prehistoric com-munities. (Sassaman & Rudolphi 2001 s.408)

Jag kommer nu att avsluta detta kapitel med fyra etno-grafiskaexempelpåhurmateriellkulturreproducerasiskilda sociala sammanhang, sammanhang som är bero-ende av faktorer som just släktskap och gender.

Första exemplet kommer från Dietler & Herbichs studie, och rör keramikproduktion hos Luo, en etnisk grupp i västra Kenya. Luo lever vanligen i patrilinjära, patrilokala storfamiljer boendes på glest liggande gårdar. Keramiken tillverkas av kvinnor och hantverket lärs ut avsvärmortillsvärdotter,somalltsåbådaharflyttattillgården i samband med giftermål. Ofta bildar kvinnor frånfleranärbelägnagårdarvadDietler&Herbichkal-lar hantverksgrupper (”potter communities”), och det är denna löst sammanfogade grupp som kan sägas utgöra hantverkets community of practice (Dietler & Herbich an-vänderejtermen,ochrefererarejtillLave&Wenger).Varje hantverksgrupp karaktäriseras av keramik tillver-kad enligt sin egen distinkta lokal stil (”micro-styles”), entraditionsomalltsåupprätthållsav(deinflyttade)kvinnorna i ett antal närbelägna gårdar.

Thesemicro-stylesaredefinednotsimplyonthebasisof decoration. Rather, they are characteristically patterned permutations of technical, formal and decorative attributes. . . These patterns are the product of choices made at various stages of the chaîne opératoire of production (from clayprocurementthroughtofiring)...(Dietler&Herbich1998 s.250)

Keramiker kan skilja på krukor tillverkade enligt olika hantverksgruppers stilar, däremot föreligger det ingen formaliseraddefinitionavdenegnastilen.

...although potters can distinguish their own local style from that of other communities, they are not usually able to self-consciously articulate the sets of attributes which constitute their style and they certainly do not teach or learn the craft this way. Moreover, the attributes that characterize pots falling within a style are not identical. Rather, potters share a set of learned dispositions that guide their perceptions of an acceptable range of varia-tion in choices at different stages of the chaîne opératoire. (Dietler & Herbich 1998 s.250)

Ifrånvaronavenformaliseraddefinition,ärdetdelta-gande lärande inom ramen för hantverksgruppen som skaparochreproducerardengruppspecifikastilen.

The actual process of learning takes place in the context of normal domestic labor and is structured by networks of personal interaction and authority among friends, co-wives, and mothers-in-law. (Dietler & Herbich 1998 s.253)

Dietler&Herbichbetonarattdengruppspecifikastileni detta fall inte skapats som ett avsiktligt medel för att signalera en redan existerande gruppidentitet, och inte heller sammanfaller hantverksgruppen med en institutio-naliserad social enhet. Eftersom Luo är patrilinjära och patrilokala, så är alla kvinnorna inom hantverksgruppen inflyttade”främlingar”isinarespektivefamiljer(liksomderasdöttrarkommerattflyttavidgiftermål).Detsomförenardeinflyttadekvinnornaärjustdengemensammapraktiken,inomramenavvadsommedLave&Wengersterminologi skulle kunna kallas ett community of practice. Inom detta sammanhang formeras både identitet och den gruppspecifikateknikengenomenömsesidigprocess.Genom deltagande i praktiken förvandlas främlingarna till medlemmar i det lokala sammanhanget (Dietler & Herbich 1998 s.253).

Ett annorlunda exempel är Yolngu, en grupp jägare-samlare i Arnhem Land, norra Australien som stude-rats av Howard Morphy (Morphy 1988). Liksom Luo ärdepatrilinjära,mentillskillnadfrånLuofinnsdetett tydligt samband mellan härkomstideologi, identitet, och stil i materiell kultur. Yolngu är indelade i patri-linjära klaner som formar två exogama moities. Varje patrilinjärklanharexklusiväganderätttillenspecifikdesigniformavfigurativaochabstraktamönster,enstil som kan dekorera både föremål, och användas vid kroppsmålningar.

...the rights to hold the designs are traced back to the Ancestral past (the Dreamtime) when they were entrusted

Fredrik HAllgren

40

to the founding human ancestors of the group. They are thus part of that group’s sacred inheritance (mardayin), which is handed on from one generation of its members to the next. (Morphy 1988 s.250)

Bådedefigurativaochabstraktaelementeniklandesig-nenanspelarpåspecifikamytologiskahändelser,hän-delser som i sin tur är förknippade med platser inom respektive klans territorium. ”Clan designs thus encode a triadic relationship between a particular social group, an Ancestral being or a set of Ancestral beings, and a particular area of land.” (Morphy 1988 s.252). Klaner inom samma moiety anspelar ofta på samma mytolo-giska väsen i sin design, men betonar de delar av my-terna som anknyter till platser inom det egna territoriet. Klaner tillhöriga motsatta moieties delar däremot inte ancestral beings.Somenföljdavdettafinnsdetstörrelikheter i klandesign mellan klaner inom samma moiety, än mellan klaner från motsatta moieties. Om en klan dör ut, tas dess territorium – och därmed förknippade myter och designelement – över av en annan klan. Som ett led i detta övertagande, inkorporerar man stilelemen-tenassocierademeddetnyaterritoriet,idenbefintligaklandesignen.

No new clan designs need to be created and no new myths of origin introduced – indeed knowledge of the existing ones and acceptance of responsibility for maintaining themarebothconditionsof legitimatetake-over.Whatis created, however, is a new clan’s set of designs and new myth of inheritance. (Morphy 1988 s.267)

På ett motsvarande sätt kan en klan också delas i två, respektive del behåller då den design som är förknippad till myter som berör deras territorium.

Morphy diskuterar enbart klandesignens utseende, det går därför inte att anlägga ett handlingskedje-perspektiv på Yolngus klandesign. Likväl visar hans studie på ett anmärkningsvärt samband mellan (idealiserade) sociala kategorier och utformningen av materiell kultur. Morphy diskuterar inte de faktiska sammanhang inom vilka klan-designen och myterna lärs ut och reproduceras, det är därföroklartomden,medWengersterminologi,repro-duceras inom ramen för ett community of practice, eller inom en konstellation. Oavsett vilken nivå detta sker på, är Yolngus klandesign ett exempel på att kulturell prak-tik ibland faktiskt kan samanfalla med en formaliserad institution,idethärfalletengruppdefinieradutifrånmytologiskt förankrad härkomst.DettredjeexempletjagtänkernämnahärärWanano-

Tukano,engruppfiskare-trädgårdsbrukareinordvästraAmazonas som studerats av Janet Chernela (Chernela 1992,1993).Wanano-Tukanoäreniettnätverkav15-20stammar(ellerspråkgrupper),varochendefinieradsom

en exogam, unilinjär härkomstgrupp. Då varje exogam stam karaktäriseras av ett eget språk, så görs gifter-mål alltid upp mellan personer som talar olika språk. Fyra av de övriga stammarna i nätverket räknas som ”brodergrupper”tillWanano-Tukano,vilketinnebäratt giftermål inte heller är tillåtet med medlemmar i dessa. Giftermål görs istället upp med grupper som klassifikatoriskt(ochhistoriskt)ärpotentiellafiender,giftermål och därmed förknippade gåvoutbyten kan så-ledes ses som ett sätt att bilda allianser som förebygger fientligheter.Wanano-Tukanoärpatrilinjäraochpatri-lokala, i normalfallet stannar alltså gifta män i gruppen, medangiftakvinnorflyttartillsinmakesstam.Dåenstor del av interaktionen utanför den egna stammen sker ikontaktermedaffinalasläktingar,såharmanfrekventakontaktermedsina”klassifikatoriskafiender”,ochre-lativtfåkontaktermeddestammarsomklassificerassom ”brodergrupper”.

Varje stam i äktenskapsnätverket är exklusiv tillverkare avenspecifikprodukt,somanvändsigåvoutbytemellaningiftasläktingar.Wanano-Tukanohartillexempelensam-rätt på att tillverka en typ av sil som används i beredningen av maniok, en annan stam har ensamrätt på att producera vävda korgar som används vid brödbak, o.s.v.

Each of these manufactured items is essential to Tukanoan dailylife.Althoughallvillagesarepotentiallyself-sufficient,a large percentage of utalitarian household items are im-ported through exchange. It is by social imperative rather than practical necessity that no Tukanoan household or settlementfitsaself-sufficiencymodel.(Chernela1992s.118)

Form och design för dessa utbytesföremål är standardi-serade inom hela språkgruppen. Till en del ser Chernela detta som ett resultat av hur en patrilokal bosättningsre-gel påverkar gruppsammansättningen av hantverkare:

...the painting or weaving of designs on graters, stools, andbasketsiscarriedoutbymen.Withpatrilocality,thebirth cohort of males is a permanent coresidental unit, providing learning conditions that favor the formation of identifiablestyles.(Chernela1992s.118)

Enhetligheten i design är dock inte beroende av att föremålen tillverkats i samma hantverksgrupp, då fö-remålfrångeografisktavlägsnadelaravsammastamsutbredningsområde har samma formgivning, däremot representerar den patrilokala hantverksgruppen ett sam-manhang som utifrån en idé om tillhörighet till ett större sammanhang, reproducerar kultur i enlighet med ett gemensamt stilideal. MedWengersterminologiärdenpatrilokalahant-

verksgruppenhosWanano-Tukano ett community of


41

practice som ingår i en konstellation som förenar hant-verksgrupper inomhela stamen.Degruppspecifikaartefakterna med formaliserad design, som tillverkas inom dessa communities of practice fungerar som gräns-objekt i koordineringen av de olika communities of practice somutgörWanano-Tukano.Sammaföremålharocksåen (annan) funktion som gränsobjekt i mötet med de icke-Wanano-Tukanosomerhållerdessaartefaktervidgåvoutbytet i samband med exogama giftermål. Med ett arkeologiskt perspektiv skulle produktionsavfall och halvfabrikatkunnadefinieradetsnävaresammanhanginomvilkendengruppspecifikahantverkstraditionenreproducerades, medan de färdiga produkterna skulle ha en mycket vidare spridning, som indikerade interak-tion utanför detta sammanhang. Knorren med exemplet Wanano-Tukanoärattdegruppspecifikaprodukterna,genom gåvoutbyte i samband med giftermål hamnar hos deaffinalasläktingarna,detvillsägahosdeklassifikato-riskafienderna,menaldrighosbrodergrupperna(somman ju inte gifter sig med).

Fjärde och sista exempel är Oliver Gosselains studier av keramikhantverk i Kamerun. Gosselains arbete har i likhet med Dietler & Herbich (1998) ett handlings-kedjeperspektiv (Gosselain 1998). Gosselains studier har inkluderat keramikhantverkare inom ett tjugotal etnisktellerpolitisktdefinieradegrupperisödraKa-merun, grupper som enligt Gosselain kan beskrivas som hövdinga- eller kungadömen. Bland dessa grup-perfinnsenstorvariationihurkeramikhantverketärorganiserat, från lokalproduktion (oftast utfört av kvin-nor) till specialiserade hantverkare (oftast män) (Gos-selain1998s.83-85).Gosselainfinnerattmedanvissamoment i hantverkets handlingskedja (t.ex. bearbetning av leran, eller bränningen) visar på en stor individuell eller lokal variation, så är andra moment – och främst

då formningen av kärlen – enhetliga inom respektive lingvistisk grupp.

...populationsthatarelinguisticallyaffiliatedandsharea common history tend to fashion their vessels in much the same way, or tend to use similar techniques that dif-fersignificantlyfromthoseof theirnearestneighbours.(Gosselain 1998 s.92).

Samtidigtsomdetfinnstydligaskillnadermellanolikalingvistiskagrupper,såfinnsdetmindre,ochmergrad-visa skillnader inom samma språkgrupp.

...learning networks actually spread over areas that include several villages but remain smaller–and sometimes much smaller–than ethnolinguistic territories. (Gosselain 1998 s.103)

Det Gosselain kallar learning networks kan förmodligen beskrivas som communities of practicesensuWenger,ochär i så fall det sammanhang där traditionen reproduceras genom hantverkets praktik. Likväl visar enhetligheten bortom det lokala planet, att dessa lokala learning networks ingår i ett större socialt och kulturellt sammanhang, som förenar en rad nätverk av hantverkare i konstellation inom den etnolingvistiska gruppen.

De anförda exemplen illustrerar variationsbredden bland relationerna mellan socialt sammanhang och kultu-relll praktik i reproduktionen av hantverkstraditioner. De fungerar således som inspirationskälla inför tolkningen av det arkeologiska materialet som presenteras i de föl-jande kapitlen, snarare än som direkta analogier. Närmast följerendiskussionavgeografiskochkulturelldistans(kapitel3).Ävenidettaavsnittkommeretnografiskaex-empel att användas för vidga vyerna mot förhistorien.

43

I föreliggande avsnitt behandlas några aspekter av geo-grafiskochkulturelldistans.Diskussionenäravprin-cipiell natur och är tänkt att ligga som underlag för synen på distans och avstånd i kapitel 4 – 9. Kapitel 3.1taruppnågraetnografiskaexempelpåolikatyperav långväga kontakter, en genomgång som är tänkt att vidga vyerna för den kommande diskussionen av inter-aktion och kommunikation under stenåldern. Kapitel 3.2 diskuterar distans utifrån ett mer praktiskt perspektiv, avsnittet behandlar arkeologiska lämningar av fortskaff-ningsmedel samt diskuterar distans i relation till restid och framkomlighet.

3.1 Kulturell distans och avlägsna platser

Anyhow, what people could think of themselves as ’re-mote’? (Sahlins 2000c s.181)

Mary Helms (1988, 1991) har diskuterat distans uti-frånetnografiskerfarenhet,ochväcktfrågorkringhurlångt är egentligen långt? Ska distans uppfattas som en konstant eller en variabel, och ska – eller kan – distans mätas kvantitativt eller kvalitativt? Helms (1991 s.346). Medan frågor som dessa är svåra att besvara, är de likväl värda att beakta. Ett sätt att närma sig problematiken är diskutera distans i termer av mänskliga handlingar som besök och resor, vad som skulle kunna kallas en kulturell eller social syn på distans, ett perspektiv som i någon mån levandegör mer abstrakta, metriska mått på avstånd. I föreliggande avsnitt kommer jag att disku-teranågraetnografiskaexempelpålångvägainteraktioni form av exempelvis handelsresor, krig och exogama giftermål, men också exempel på hur kunskap om av-lägsna platser kan reproduceras inom ramen för lokala kontexter. Flertalet exempel är hämtade från vad som kan kallas segmentära samhällen, grupper som levde/

lever som jägare-samlare eller av småskaligt jordbruk och med en social organisation präglad av släktskap och direkt interaktion. Min avsikt med att lägga fokus på långväga kontakt är att vidga vyerna bortom de lokala perspektiv som stundom präglar stenåldersarkeologi. I slutet av kapitlet kommer jag kort att beröra problem med perspektiv på centrum och periferi.

Man kan lägga många praktiska och funktionella per-spektiv på långväga kontakter och resande, och jag kom-mer strax att ge exempel på sådana, men jag ska börja med att diskutera ett exempel på resande, som enligt deetnografiskakällornaintevarmotiveratsåmycketavpraktiskaskäl,somavnyfikenhet.ExempletgällerMohave-indianerna, en grupp jordbrukare vid Colora-doflodensnedrelopppågränsenmellanKalifornienochArizona i sydvästra USA (Kroeber 1925). Mohave var en av de västligaste grupperna som praktiserade jordbruk bland Nordamerikas urinnevånare. Medan odling således var vitt spritt längre österut bland Arizonas och New Mexicos”pueblo-indianer”,sålevdeflertaletavMohavesgrannar längre västerut i Kalifornien som jägare-samlare. Grupper av Mohave-indianer begav sig regelbundet på långväga resor i de omkringliggande landen, både bland jordbrukare och bland jägare-samlare.

Visits carried parties of Mohave as far as the Chumash and Yokuts. Sheer curiosity was their main motive; for the Mohave were little interested in trade. . . These journey-ings brought with them friendships and alliances as well as enmities. (Kroeber 1925 s.727)

Mohaves resor förde dem regelbundet till grupper med annorlunda levnadsföring, bland annat Chumash – ma-ritima jägare-samlare som bodde vid Kaliforniens Stilla Havs kust, och Yokuts – jägare-samlare i inlandet av centrala Kaliforniens som livnärde sig på att samla ekol-lon,fiskaochjagaskogsvilt.MedanMohavevarnyfiknaatt lära sig främmande seder och bruk, var de samtidigt noga med att inte själva ta upp dessa sedvänjor:

3Kulturellochgeografiskdistans

Fredrik HAllgren

44

They liked to see lands; timidity did not discourage them; and they were as eager to know manners of other peoples as they were careful to hold aloof from adopting them... (Kroeber 1925 s.727)

På ett motsvarande sätt valde de olika jägare-samlare grupperna som var i kontakt med Mohave, att inte ta upp jordbruk. Kunskap om Mohaves myter och sånger spreds däremot vida, ”...not only their religious concepts but their songs, the very words thereof, and their sacred places are known..” (Kroeber 1925 s.781).

En viktig poäng med Mohaves långväga färder är, att även om dessa regelbundet förde resenärer till platser som de inte varit på förut, så färdades resenärerna inte i en okänd värld, de kände de kringliggande landen och folken väl genom sina myter och sånger. Ett vanligt motiv i Mohaves rituella sånger var olika mytologiska väsens resor,färdersomsträcktesignedströmsColoradoflodentillfolkensomboddevidflodensmynningiMexiko,resor österut bland olika jordbrukande pueblogrupper och resor västerut bland Kaliforniens jägare-samlare (Kroeber 1925 s.612, 760, 763-764). Att besöka heliga platser kända från myterna, var stundom ett explicit mo-tiv vid deras resor.

Medan handel eller utbyte således inte var en dri-vandefaktorförMohaveslångvägaresor,finnsdetandraexempel på långväga kontakter där utbyte ansetts ha haft en större betydelse. De första spanska expeditionerna i sydvästra USA rapporterade om en omfattande kontakt och utbyte mellan de jordbrukande puebloindianerna i New Mexico och jägare-samlare grupper från prärien nordöst därom, kontakter som kunde sträcka sig över avståndpå80mil.Främstbyttesmajs,bomullsfiltarochkeramik mot kött, fett och hudar av bison, ett utbyte som i detta fall anses ha haft en avgörande näringseko-nomisk betydelse. Oftast tycks utbytet ha gått till så att grupper av jägare-samlare under perioder bosatte sig i anslutning till jordbruksbyarna, ibland i mindre grupper, men stundom hela band eller stammar (Spielmann 1991 s.7-8).Motsvarandeförhållandenfinnsocksåbeskrivetfrån den norra delen av prärien, där grupper av jägare bedrev ett omfattande utbyte med trädgårdsbrukare i Missouridalen. Liksom var fallet i New Mexico var ut-bytet i hög grad inriktat på viltkött i utbyte mot odlade grödor. Vid sidan av mat, utväxlades även hantverkspro-dukter, ett utbyte där man ofta bytte likvärdiga föremål mot varandra:

Many of the items which changed hands could in fact have been made by individuals in either group with no difficulty,buteachfeltthattheyobtainedbettergoodsthrough trade than they could have made themselves... (Wood1974s.10)

Ofta var de individer som utväxlade mat och föremål förenade genom adoption:

Villagerswereadoptedbyfictitiousnomadic’fathers,’and likewise had ’sons’ in the nomadic tribe with whom they traded. . . a vast network of ritual kinship relations extendedthroughouttheentirePlains.(Wood1974s.10)

DåWoodpåsammasidaskriveratthuvuddelenavut-bytet utfördes mellan kvinnor från respektive grupp, får man anta att det inte bara rörde sig om adopterade fäder och söner, utan även av mödrar och döttrar förbundna genom rituellt släktskap.

Längre norrut i Nordamerika, från området mellan Lake Huron och Lake Ontario, beskrivs hur algonkin-band (dvs grupper som talade varianter av algonkin-språk) stundom tillbringade hela vintern bosatta i an-slutning till Huron eller Petun-byar (Huron och Petun talade varianter av irokes-språk).

During the late fall various Algonquian bands settled near the Huron villages to spend the winter. The Nipissing usually settled among the Attignaouantan in western Hu-ronia, and various Ottawa Valley Algonquians among the Arendaronnon in eastern Huronia . . . Similarly , the Ottawa regularly wintered among the Petun. (Heidenreich 1971 s.217-218)

Nipissing som nämns i citatet tillbringade annars huvud-delen av året i området kring sjön med samma namn, 20 mil längre norrut, och det var där de bedrev sin egen begränsade odling. När de återvände till sina sommarbo-platser bar de med sig kropparna av de personer som dött under vintervistelsen hos Huronerna, för begravning i kollektivgravar vid the great feast of the dead, en ceremoni där de dödas namn fördes över till de levande. En tidig historisk uppteckning (1637) beskriver hur så många som 70 avlidna Nipissing fördes hem för begravning, troligen offren för en epidemi introducerad av de jesuitiska mis-sionärerna. Delar av Nipissing begav sig varje sommar vidare norrut på handelsexpeditioner till södra delen av Hudson Bay, ett avstånd på 50 mil fågelvägen från Lake Nipissing, och 70 mil norr om deras vinterläger bland Huronerna (Trigger 1976, Day 1978).

Medan pueblo- och prärieindianer kan beskrivas som komplementära vad avser majsodling och bisonjakt, så var det mer av en gradskillnad mellan å ena sidan Huron och Petun, och å andra sidan algonkin-banden. Alla denämndagruppernabedrevjaktochfiske,ochävenom Huronerna (och Petun) brukar beskrivas som ”the farmersof thenorth”(Trigger1969),såvarävenfleraav algonkinbanden trädgårdsbrukare (Day 1978, Pen-dergast 1999 s.69, 74, 77). Snarare spelade majsodling proportionerligt sett en mycket större roll hos Huron

3 kulturell ocH geogrAFisk distAns

45

ochPetun,ochjaktochfiskeenstörrerollblandAl-gonkinerna. Likväl tycks Huronerna ha betraktat Al-gonkinerna som ett ”jägarfolk”, i kontrast till sig själva (Trigger 1976 s.65).

Från andra delar av världen omnämns ofta hur jä-gare-samlare nyttjas som en arbetskraftsreserv av jord-brukande grannar. Bortsett från att det är diskutabelt om Algonkinerna ska betraktas som jägare-samlare då åtminstone vissa grupper odlade majs, så kan det vara värt att påpeka att Algonkinernas övervintring hos Huro-nerna i alla händelser inte kan förklaras med hänvisning till en sådan modell. Huronerna utförde nämligen få arbetskrävande arbeten under vintern, en period som istället beskrivs som:

... a period of socializing. A variety of feasts took place tocelebrateasuccessfulharvest,hunting,fishingandtrading. These feasts were accompanied by gambling and gift-giving. If war had been successful, captives were tor-tured to highlight social activities. Few economic activities tookplaceinthewinter.Amongthesewereice-fishingand trading with the Algonquian visitors. (Heidenreich 1971 s.218)

Handel och utbyte anges som ett av skälen för Algon-kinerna att bosätta sig hos Huronerna, ett utbyte som omfattadebådeföda(majs,fisk),pälsverk,ochmerexo-tiska föremål som tobak, kallhamrad inhemsk koppar, och rituella objekt som wampumbälten och magiska amuletter (Trigger 1976 s.63). Att Algonkinerna ofta stannadefleramånaderantyderlikvälattvistelsenocksåhadeandramotiv,enaningsomstyrksavdespecifikaformer utbytet tog.

Trade was embedded in a network of social relations and the exchange of goods was carried out largely in the form of reciprocal gift-giving. Such reciprocity was considered an integral part of any friendly interaction, and ties be-tween individual trading partners were modelled on those between relatives. . . They often referred to these partners as their kinsmen and were probably linked to them through formal bonds of adoption. Some partners seem to have exchanged children as evidence of trust and goodwill . . . Occasionally, Algonkians who came to the Huron country as exchanges married Huron and remained there. (Trigger 1976 s.64)

De Algonkinband som övervintrade med Huronerna kan således också ses som gäster som hälsade på både bortgifta och adopterade anförvanter. Vid sidan av per-sonliga släktband mellan enskilda Huroner och Algon-kinersåvarmanocksåallieradeikrigmotfleraavdeangränsande irokesstammarna och en tidig historisk uppteckning beskriver hur en grupp övervintrande Al-

gonkiner deltagit i attacken på Enthouhonorons (Se-neca) tidigare samma år (Pendergast 1999 s.70, jfr. Starna & Brandão 2004).

Från Australien beskrivs en annan typ av gruppö-verskridande sammankomster som förenade människor från en vidsträckt region:

A major context in the Cooper/Lake Eyre region was that of inter-tribal ceremonial meetings. The language groups of the Lake Eyre Basin formed a social and ceremonial alliance. Their meetings for ceremonies such as the Mindari, and for initiation rituals would provide both the contexts and necessity for exchanges of a kind common throughout Australia. (McBryde 1997 s.601).

Medan utbyte inte var den primära funktionen för dessa sammankomster, spelade likväl utbyte en viktig roll, både i relationerna mellan individer och mellan grupper. I det senare fallet var gåvoutbyte ofta ett sätt att manifestera al-lianser, eller att sluta fred mellan stridande parter. Gåvor kunde också utväxlas i samband med initiationsriter eller giftermål (McBryde 1997 s.590). McBryde anger inte hur många personer som närvarade vid dessa tillfällen, men från andra delar av Australien omnämns hur grupper kring 600-700 personer regelbundet sammanstrålade vid liknande gruppöverskridande sammankomster, de mer långväga deltagarna hade då färdats närmare 50 mil för att närvara (Jackson 1991 s.275).

Det omfattande gåvoutbytet i samband med de gruppöverskridande sammankomsterna gjorde att mö-tena kom att fungera som korslänkar i ett vidsträckt kontaktsystem.

So goods would move from group to group ultimately reaching distant locations. Yet not only goods move by this mechanism. Information, new craft techniques, songs and ceremonies are acquired by exchange. (McBryde 1997 s.601)

Likväl var inte långväga kontakter begränsade till de stora sammankomsterna, det förekom också att man genomfördelångaresortillspecifikaråvaruförekomster,ellertillspecifikaavlägsnastammarförutbyte.McBrydebeskriver bland annat hur en grupp varje år färdades 50 mil (enkel resa) till fots för bryta ockra och sten för tillverkning av malstenar, ett nyttjande av klyften som manförstfickförhandlasigtillavdelokalainnevånarna(McBryde 1997 s.601). De långa resorna föranleddes inte av att det var brist på råmaterial till malstenar lo-kalt, men stenen från just dessa klyft tillskrevs särskilda egenskaper då de var länkade till mytologiska händelser. På ett motsvarande sätt beskrivs hur trädgårdsbrukarna från de centrala öarna i Torres Strait, färdades 60 mil i kanot till öarna utanför Australiens östkust, för att bryta

Fredrik HAllgren

46

sten för tillverkning av stridsklubbor, trots att sten för detta ändamål även fanns att tillgå lokalt (McNiven 1998 s.101).

Liksom nyttjande av avlägsna råmaterial bland Aus-traliens jägare-samlare motiverades med hänvisning till myter, så var också själva handelsvägarnas sträckning bestämda av mytologiska händelser.

The lines of the exchange grid, or the routes by which people and goods move were, and are, traditionally or-dained, for they follow the Dreaming Tracks, the routes travelled by the ancestral beings in The Dreamtime or the The Dreaming. Their ancestral presence is maintained byceremony,andbysingingtheirstoriesatsignificantlocations. . . The Dreaming Tracks and trade routes are thus inter-changeable in geographical space; they also carry goods and information that have both material and symbolic meanings. (McBryde 1997 s.587)

Att de resandes vägval, och utbytesvägarnas sträckningar är motiverade av mytologiska händelser är ett återkom-mandefenomenidetetnografiskamaterialet.HelmsbeskrivertillexempelhurWaraoindianernavidOrinocosmynningsdelta i nordöstra Venezuela regelbundet begav sig på färder över havet till Trinidad. Resorna företogs:

...byecanoefromtheWaraomainlandnorth,overthehorizon, to Trinidad – an excursion that takes them across the sea that surrounds the disk shaped earth and reaches totheendof theuniverseastheWaraoconceiveit...Significantlythesetripsweremadetoacquirepowerfulshamanic tobacco from Trinidad, just as other trips by land or sea yield magical quartzite pebbles or unusually large calabashes for shamans’ rattles or particular feathers... (Helms 1991 s.336)

Medan utbytet mellan pueblo- och prärieindianer har ansetts vara motiverat av näringsekonomiska övervägan-den,såärdetuppenbartattandramotivstyrdeWaraoslångvägahandelsresor(jfr.Taffinder1998s.37-38).

Öborna i Torres Strait, sundet mellan Australien och Nya Guinea, bedrev utbyte både av mat, och av mer exotiska varor som till exempel fågelfjädrar, snäckor och färgpigment (Lawrence 1994, McNiven 1998). Det fanns en stor spännnvidd i näringsekonomi bland de olika språkgrupperna på öarna i sundet, där näringar somträdgårds-ellersvedjebruk,samlande,fiskeochjaktpå havsdäggdjur spelade en större eller mindre roll på olika öar (Harris 1977, 1979, 1995). Till en del avspeglar utbytet olika gruppers näringsekonomiska specialisering, där de med tonvikt på maritima resurser bytte exem-pelvisfiskochdugongkött,motyamsochtarotfrångrupper med tonvikt på odling. Utbytesnätverket var inte begränsat till öarna i Torres Strait, utan omfattade

även jägare-samlare på Australiens fastland i söder, och jägare-odlare på Nya Guinea i norr.

...exchange integrated, or at least created a dense pattern of integration, between various ethnic groups. In the Torres Strait and Fly estuary region [Nya Guinea] these various ethnic groups were divided from each other by language and traditions (particulary oral traditions of myths, leg-ends, and history of origin), as well as social customs, food habits and land ownership. Nevertheless they maintained continuous contacts with each other despite endemic warfare... (Lawrence 1994 s.325)

Vid sidan av utbyte av mat, så byttes också andra pro-dukter som var avgörande för människors överlevnad, till exempel kanoter av trä från Nya Guineas fastland. Kanoterna cirkulerades i bytesnätverket i halvfärdigt skick och byggdes färdigt först när de togs i bruk vid slutdestinationen (Lawrence 1994 s.271). Andra inslag i utbytet motiverades dock av annat än näringsekonomiska skäl. En skeppsbruten skotsk kvinna, Barbara Thomp-son, som bodde fyra år på ön Muralug i södra delen av sundet under 1840-talet vittnar om frekvent besök av jägare-samlare från Cape York (Australiens nordspets).

The mainland Blacks are constantly backwards and for-wards, but they bring nothing but spears sometimes, which they make better than our people. They just come for what they can get to eat amongst us... (Harris 1979 s.85)

Andra källor nämner att pipor av bambu var ett av de mer eftersökta utbytesobjekten för jägare-samlarna på Cape York, medan röd och vit ockra från Cape York var eftertraktad bland öborna (Lawrence 1994 s.266, 271, 273). En annan uppskattad bytesvara vid Torres Strait var människoskallar, ursprungligen troféer från strider, som cirkulerade vida bland öarna och längs Nya Guineas kust:

Human heads, taken in inter-group warfare, were often exchanged for canoes and, while possession of skulls increased the social status of the owners, many were obtainedbyexchangeratherthanfighting.(Lawrence1994 s.275).

Besöken hos främmande grupper i samband med utbytet kunde både inbegripa ett ansenligt antal besökare och tämligen långvariga besök. Barbara Thompson beskrev hur hela befolkningen på ön Nagir (300 personer) regel-bundet besökte Muralug för vistelser som kunde sträcka sigöverfleramånader(Harris1979s.86).Avståndetmellan Nagir och Muralug är omkring 50 kilometer, de båda grupperna talade skilda dialekter tillhöriga samma språkfamilj.GrupperfrånParamaochSuividflodenFlys


47

mynning på Nya Guinea gjorde manstarka gästningar på ön Mer i östra Torres Straits ännu på 1960-talet:

On one trip in the 1960s for example, seven canoes, each with about 20-30 people, came from Parama and Sui bring-ing yams, bananas, sago, taro, mats, baskets and drums. Such large groups are rare these days. On these trips the Papuan people generally came in October, November or DecemberduringtheNWmonsoonseason.AfterChrist-mas and New Year they returned to Papua with the SE winds. (Lawrence 1994 s.297)

Eftersom öborna på Mer själva bedrev ett omfattande trädgårdsbruk är det tveksamt om man kan se utbytet av yams och taro som näringsekonomiskt betingat. Utbyte av identiska produkter är välkänt från Nya Guinea, hand-lingar som en tidig etnograf betecknade som ”economi-cally senseless”, men som kanske hellre skall ses som ett sätt att befästa allianser (McNiven 1998 s.108).

Den mest centrala institutionen i utbytet kring Tor-res Strait var exogama giftermålsförbindelser: Praktiskt taget allt utbyte mellan olika etniska grupper försegicks mellan – eller med hjälp av – ingifta släktingar.

The main connections between the peoples of Papua and the Torres strait islands were established through kinship ties. Relatives established exchange partnerships and built up mutual obligations through the exchange of gifts. (Lawrence 1994 s.296)

Medan långväga giftermål således skapade möjligheter till utbyte, så kom också dessa relationer att strukturera denfortsättakontaktenmellankulturelltochgeografisktåtskilda grupper.

The economic, social and cultural responsibilities associ-ated with kinship, marriage relations, mortuary obliga-tions, feasting and religious observences determined the fundamental patterns of exchange across Torres Strait. (Lawrence 1994 s.371)

De långväga och långvariga besöken till Mer av grupper från Parama och Sui på Nya Guinea som beskrevs ovan, skall ses i ljuset av att det förekom frekventa giftermåls-förbindelsermellanMer,ParamaochSui(figur3.1).Påsamma sätt fanns giftermåls- och utbytesförbindelser mel-lan Mer, och grupper längs Nya Guines kust, liksom med öborna som bebodde de centrala, nordvästra och sydvästra delarna av Torres Strait (Lawrence 1994). De knapphändiga historiska källor som beskriver utbytet mellan trädgårdsbrukarna på Mer och norra Australiens jägare-samlare belyser inte i vilken mån även dessa ut-bytesrelationer var förknippade med giftermålsallianser. Äktenskap mellan Torres Strait öbor och jägare-samlare

från Cape York är emellertid dokumenterat från andra öar i sundet (Diamond 1998 s.315). Medan giftermålsför-bindelser kan sägas ha förenat kulturellt åtskilda grupper kring Torres Strait, så betonar Lawrence att det inte skall ses som allianser mellan olika språkgrupper eller öar, utan snarare mellan enskilda individer och familjer tillhöriga olika etniska grupper. Kontaktnätet var därmed också flexibelt,föränderligtochförhandlingsbart.

I diskussionen av hantverk i communities of practice i

Figur 3.1. Handels och giftermålsförbindelser i relation till språkom-råden kring Torres Strait, sundet mellan Australien och Nya Guinea. Figuren återger förbindelser mellan de Meriam-mer talande öborna på Mer, och övriga grupper kring sundet. Efter Lawrence (1994) med tillägg.

Figure 3.1. Trade and marriage alliances in relation to language areas of the Torres Strait. The figure displays the situation as seen from the Meriam-Mer speaking swidden agriculturists of the island of Mer. Most of their marriages were arranged with persons within their own language group. However, distant marriages were also regularly arranged with people from the agricultural populations of New Guinea, horticulturists and hunter-gatherers of the central and western islands of the Strait. Trade relations were also upheld with the hunter-gatherers of the Australian continent. Whether these transactions also were accompanied by marriage alliances between people from Mer and Cape York is less clear in the ethno-historical record. However, marriages between people of other Torres Straits islands and hunter-gatherers from the Australian continent are docu-mented. After Lawrence (1994) with additions.

Fredrik HAllgren

48

kapitel 2.8 snuddade jag vid ett annat distinkt exempel på långväga kontakt genom giftermål inom ramen för ett äktenskapsnätverk i nordvästra Amazonas. I detta exempel upprättades många av giftermålsförbindelserna mellanstammarsomtidigarevaritikrig,konfliktersomlösts genom giftermålsallianser (Chernella 1993 s.26). DåWananoochdeandrastammarnasomingåriäkten-skapsnätverket är både stam-exogama och patrilokala, så innebär giftermål alltid merellermindrelångvägaflyttarför kvinnan, som alltså lämnar sin egen språkgrupp och flyttartillsinmakesdialektstam.Oftaupprättasdessagiftermål mellan personer som bor 10 dagars färd från varandra (Chernella 1992). Mer långväga giftermåslför-bindelserhardiskuteratsavNewell&Constandse-Wes-terman, som nämner ett exempel på en serie giftermål som över ett par generationer förband personer från Alaska till Labrador (Newell et al. 1990 s.8). Från mel-lanvästern omnämner Moore hur en grupp om tjugo Blackfeetmänfärdades130milförattfinnafruarblandCheyenne (Moore 2001 s.50).

John Moore & Janis Campbell har publicerat en om-fattande studie av stam-exogama giftermålsförbindelser baserad på Franz Boas opublicerade statistik över norda-merikanska indianer från perioden 1888 – 1903 (Moore & Campbell 1995, Moore 2001). Studien omfattar 9200 individer från 52 olika stammar, ur Boas data av totalt 15000 individer fördelade på drygt 100 stammar. Den genomsnittliga frekvensen giftermål utanför den egna stammen bland de 9200 individer Moore & Campbell kartlagt var cirka 5% (giftermål med europeer oräknat). Avde471stam-exogamagiftermålenvardeflesta(64%)upprättade mellan makar från grannstammar som till-hördesammaspråkfamilj(dockideflestafall”...langu-ages that were not mutually intelligible.” – Moore 2001 s.43), men giftermål mellan personer från grannstammar tillhöriga skilda språkfamiljer var också vanliga (26%). Mer långväga giftermål ”...between tribes located hund-reds of miles apart...”, förband såväl makar från stam-mar inom samma språkfamilj (6%), som personer från olika språkfamiljer (4%). Moore betonar att ”...these data showacontinual,significantmovementof people,andhence their genes, language, and culture, from society to society across hundreds and thousands of miles of terri-tory.” (Moore 2001 s.43). Moores slutsats har bekräftats av genetiska studier som visar att det varit ett avsevärt genflödeöverlingvistiskagränserblandnordamerikasindianer (Hunley & Long 2005).

Ett exempel på hur ett sådant spindelnät av gifter-målsförbindelser kan te sig, är fördelningen av ingifta Cheyenne-kvinnor med ursprung hos andra indianstam-mar enligt statistik från 1892 (Moore 1994 s.937, Moore 2001 s.35). Av 652 cheyennekvinnor över 18 år var 52 (8%) ingifta från ett dussin andra stammar (tabell I). Moore konstaterar:

At the Cheyenne rate of intermarriage, only about two hundred years would have been required to replace half of the Cheyenne mothers with foreigners, a very short time on the evolutionary scale. (Moore 1994 s.936)

Som tankeexperiment skulle man kunna föreställa sig en motsvarande tidigneolitisk stam bosatt i Mälardalen, med vidsträckta giftermålsförbindelser med individer från dus-sinet andra ”stammar” spridda över den Skandinaviska halvön och kring Östersjön, eller kanske längre bort.

Som har framgått i texten ovan har långväga handel och giftermål förekommit parallellt med strider och krig imångaetnografisktkändasamhällen.Mohave-indian-ernas resor som omnämndes inledningsvis var stundom allt annat än fredliga, man genomförde regelbundet anfall på avlägsna stammar: ”Tribes hundreds of miles away were attacked and raided.” (Kroeber 1925 s.727). En etnohistorisk uppteckning beskriver hur man färdades åttadagar,huvudsakligengenomöken,ochgenomfleraandra stammars territorium, för att utföra en raid på Ma-ricopa, en grupp jordbrukande pueblo-indianer i västra Arizona (Kroeber 1925 s.753). Långväga krigsföring är även känt från jägare-samlare grupper. Från New Mexico finnsetnohistoriskauppteckningarsombeskriverhurjägare-samlarefrånprärienhadeplundratflerapueblos(jordbruksbosättningar) i New Mexico under perioden som föregick den första Spanska expeditionen i området (Spielmann 1991a s.7-8, 1991b).

Maschner & Reedy-Maschner har diskuterat krigs-föring bland jägare-samlare i Alueternas vidsträckta skärgård i Berings Hav. Krigen bland Alueternas jägare-samlare är kända både från lokal, muntligen traderad his-toria (Bergsland 1959) och från arkeologiska lämningar (Maschner & Reedy-Maschner 1998). Den muntliga traditionen beskriver bland annat upptakten till ett krig mellan Qawalanis på ön Unalska (Fox Island) i östra

Tabell I. Ursprungsstam för ingifta Cheyenne-kvinnor, enligt statistik från 1892 (Moore 1994 s.937, Moore 2001 s.35).

Table I. Tribe of birth for women married in to the Cheyenne, accor-ding to statistics from 1892 (Moore 1994 p.937, Moore 2001 p.35)

Tribe Number

Apache 2Arapaho 17Arikara 1Blackfeet 1Caddo 2Creek 1Crow 2Kiowa 3Oto 1Pawnee 2Ponca 3Sioux (Lakota) 15Ute 2


49

delen av Aleuterna och Nirur på ön Atka (Andreanof Island), närmare 50 mil längre västerut. De båda grup-perna var tidigare förbundna genom exogama giftermål, ochbesöktedärförvarandraflitigt.Videttavsinabesökpå Atka upptäckte emellertid gästerna från Unalaska att sonen till en bortgift anförvant dödats, en händelse som blev startpunkt för kriget.

Formerly / the Fox Islanders / [and] the Andreanof Is-landers / absolutely all of them / being friends had begun to live. And so being friends living / all the time / between each other traveling / they had begun to see each other constantly. . . when it was still so, / the eastern woman, / the Andreanof Islander / by / who had been married, / got a son and, when she got a son / all the more, because they had a nephew, loving their nephew, having presents for him, they began to come here repeatedly, it is told. . . So as they were still going on, / the summer / when again came, to visit / when they came here, that one, their nephew, who had been stolen and killed, when he had been killed, / just to his place coming here, / themselves / they put into a rage, and so / to their island / when they had returned, next time for war being prepared they came here and [on] the Andreanof Islanders / they started to make war... (Bergsland 1959 s.58)

De beskrivna händelserna utspelade sig innan Ryss-land inlemmade Alueterna i sitt koloniala välde, men stridigheterna fortgick också under den tidiga kontakt-perioden: ”Every summer the Unalaskans came to the Atkans with open forces, numbering from 50 to 100 one hatch bidarkas (kayaks), and attacked and destroy-ed them.” (Bergsland 1959 s.59). Det kan vara värt att

påpeka att stridigheterna mellan Qawalanis och Nirur inte är exceptionella vad gäller avståndet (50 mil) mellan de inblandade parterna, Maschner & Reedy-Maschner nämner attacker på 100 mil avlägsna mål (Maschner & Reedy-Maschner 1998 s.40). En färd på 50 mil skulle föra en tidigneolitisk krigsexpedition från Mälardalen till Umeälvens mynning i norr, till trakten av Helsingfors i öster, eller Hanöbukten i söder, färdades man 100 mil skulle man nå Östersjöns mest avlägsna stränder.

Som betonades ovan så utförde Mohave inte sina långväga resor i en okänd omvärld, de omgivande landen och folken var välbekanta från deras sånger och myter – och det var en värld där deras gudar och anfäder en gångfärdats.PåettliknandesättförhandlarWakuénaiindianerna i nordvästra Amazonas sin plats i världen i rituella sånger som bland annat framförs i samband medinitiationsriter.SångernaplacerarWakuénaiiettgeografiskt,ekologiskt,historiskt,socialt,ochmytolo-giskt sammanhang där ande-namn för platser, djur och växter utgör en metafor för att tala om sociala relationer mellan olika folk i norra Amazonas.

...the chants for male initiation are concerned with the negationof OthernessamongWakuénaiphratriesandthe unity of adult, initiated males throughout the indig-enous territory vis-a-vis neighboring peoples who occupy adjacent territories to the southwest, southeast, northwest, and northeast. (Hill 1993 s.154)

SångernasomframförsvidWakuénaisinitiationsriterbeskriver platser över en vidsträckt del av Sydamerikas lågland(figur3.2),frånVaupeflodenskällflödenviaRioNegro och Amazonas, till Atlanten:

Figur 3.2. Platser i Amazonas som nämns i de sånger som framförs vid Wakuénais initiationsriter för pojkar. Efter Hill (2002 karta 9.2).

Figure 3.2. Places in Amazonas named in the chants performed at Wakuénai Male Initiation Rituals. After Hill (2002 map 9.2).

Fredrik HAllgren

50

...the chant-owner name places from the head-waters of the Vaupés River all the way down the Río Negro to Manaus and beyond, to Tsówai [Atlanten], the cosmic sea. From there, he returns to the Içana River and in one long, continuous series of place-names, he muscially travels from the headwaters of the Içana to the upper Guainía and Cuyarí rivers, down the Guainía to Caño Pimichin, through the Temi and Atacavi rivers, down the Atabapo, IníridaandOrinocoriversuntilfinallyreachingTsówai,the cosmic sea. (Hill 1993 s.154)

Genom att deltaga i initiationsriterna får nya genera-tionerlärasigWakuénaishistoriaochsinplatsidenevigt expanderande världen omkring dem. Kunskapen som traderas är inte statisk. Myterna och sångerna har numera inkorporerat de inkräktande européerna, som liksom övriga grannfolk, namngetts med anspelning på mytologiska djur, till exempel associeras vissa européer med grisar. Grisar introducerades enligt konventionell historieskrivning av de vita, men ett övernaturligt väsen i form av en gris, ”Jnarekada éenunai, or ‘the whitish forest animal-spirit’ ”, ingår (numera) i den lokala mytologin. Detta gris-väsen används i sångerna som en metafor för att tala om européerna, som på detta sätt har inkorpo-rerats i den lokala mytologin.

By using animal names as metaphors for the Europeans whocolonizedtheupperRioNegroregion,theWakuénaihavecreatedcollectiverepresentationsof Westerncolonialpower as part of the dynamic musical opening up of the mythic primordium into an expanding world of peoples andplaces.Bygivingancestorstothepigs,theWakuénaihavesocializedcolonialhistorybyplacingWesterncolo-nial power into the framework of hierarchical relations between mythic ancestors and human descendants. (Hill 2002 s.241)

Inom stenåldersarkeologin ser man inte sällan perspektiv pågeografi,somexplicit,ellermervanligtimplicit,disku-terar stenålderns samhällen i termer av centrum – peri-feri.Medandetmåhändafinnssituationerdärettsådantperspektiv kan vara relevant, vill jag mena att det också kan vara ett förlamande perspektiv när det appliceras på segmentära samhällen som saknat en centraliserad politisk struktur (jfr. kapitel 2.1.3). Centrum-periferi perspektiv inom skandinavisk stenåldersarkeologi förutsätter vanli-gen att centrum ligger i söder snarare än i norr, och att jordbrukskontexterdefinierarenmittpunktochjägare-samlare en periferi. Men, som Marshall Sahlins har ut-tryckt saken: ”...what people could think of themselves as ’remote’?” (Sahlins 2000c s.181). Sahlins har berört ämnet i en diskussion av människorna som bebor Stilla Havets övärld, öar som av Européer betraktas som avkrokar, men som för öborna är centrum i deras värld. Öborna

bodde inte isolerade på små skär i ett öde hav, utan på öar bundna samman av havet, bundna samman av vidsträckta sociala nätverk som spände över tid och rum:

Wedonotnow,hesaid,nordidweeverliveimprisonedon ’tiny islands in a far sea,’ the way it looks to Europe-ans. The sea is our home as it was to our ancestors. The ancestors’ world ’was anything but tiny. They thought and recounted their deeds in epic proportions’. They lived in great associations of islands linked by the sea... ...not separated by it. (Sahlins 2000c s.180)

JonathanHillhardiskuteratsammatemautifrånWa-kuénais självbild:

However,theWakuénai . . .donotseethemselvesasinhabitants of an isolated region . . . Instead, they see themselves as the inhabitants of a mythic center of the world that continuously opens up, or expands, into the riverine and coastal areas... (Hill 2002 s.228)

MedanWakuénaisperspektivpåvärldenocksådetharettcentrum (sig själva), så är den viktiga lärdomen att varje grupp tenderar att se sig själva som centrum (Hamell 1992 s.453).Ettbelysandeetnografisktexempelpåhuruppfatt-ningen av centrum och distans är perspektivberoende, är nätverket som förbinder shamaner i Sydamerika.

...the network of long distance contacts linking local cur-ers of southwest Colombia with reputedly more powerful traveling shamans of the eastern Andean highlands who, in turn, obtain their healing power and hallucinogenic brews from great shamans of the Amazon lowlands. The Amazonian shamans, in turn, attribute great powers to highland curers... (Helms 1991 s.338)

Eftersom nätverket opererar enligt logiken att det av-lägsna står det övernaturliga nära, så tillskriver man ömsesidigt varandra den kraftfullare magin. Samma ömsesidiga process av ”...the mundane of one mythical reality becoming the exotic of another mythical reality...” karaktäriserade enligt George Hamill även mötet mellan Irokeser och Europeer i nordöstra Amerika.

Wetendtothinkthatthisprocesswasone-sided.Theseeming naiveté of the Indian response to European baubles, bangles, and beads is the stereotypical example. However . . . [how] do we explain the OldWorldideational(religiousorscientific)interestinNewWorldartificialia?Twinedfiberbags,quill-decoratedmoccasins,steatitesmoking pipes, wooden ballheaded warclubs, and more, acquired and collected by European traders, travelers, scholars . . . were placed in proud display in so-called cabinets of curiosities... (Hamell 1992 s.454-455)


51

Både irokeser och europeer exotiserade föremål med ursprung i den andra kontexten. Medhänvisningtilldeovananfördaexemplenfin-

ner jag det således olyckligt att med ett etiskt perspektiv diskutera centrum – periferi som ett statiskt tillstånd.

I kapitel 2.6-2.7 diskuterades hur kulturell praktik utövad inom ramen för lokala kontexter, lokala commu-nities of practice, av deltagarna stundom kan uppfattas som en del i ett vidare sammanhang, ett perspektiv som förutsätter en kunskap om världen bortom den lokala kontexten. Exemplen som diskuterats ovan ger i någon mån en idé om hur sådan kunskap kan ha förvärvats och förvaltats.

3.2Geografiskdistansidettidigneolitiska landskapet

Medan föregående avsnitt diskuterade vad jag kallar kul-turell eller social distans, kommer jag här att övergå till att dryfta avstånd ur en mer praktisk synvinkel. Kapitel 3.2. kommer således att ta upp frågor i stil med: Hur lång tid tar det att färdas en given distans?, och vilka fortskaffnings-medel fanns tillgängliga för en tidigneolitisk resenär?

I arkeologisk litteratur uppger man vanligen hastig-heten vid vandring till fots till cirka 5 km per timme (Vita-Finzi & Higgs 1970, Bakkels 1978). Detta varierar naturligtvis beroende på terräng, och Zvelebil har därför

kontrollvandrat i det område i sydvästra Finland där han bedrev forskning (Zvelebil 1981 s.198). Zvelebil fann att Vita-Finzi & Higgs uppgifter var tämligen korrekta, men att 4.3 km per timme var ett mer korrekt värde för den terräng som präglar sydvästra Finland. Jag utgår från Zvelebils bedömning vid diskussionen av färder till fots i Skandinavien i föreliggande verk, men naturligtvis är detta bara ett grovt riktmärke. Liksom i historisk tid kan man räkna med att många av inlandets färdvägar gått längs rullstensåsarna, vilka vanligen erbjuder slät lättgången terräng i omgivningar som annars kan vara präglade av blockig morän och våtmarker (Ekholm 1915 s.102, Florin 1938 s.17).

För färd över land vintertid var man hänvisad till att använda snöskor eller skidor. Snöskor är inte kända idetarkeologiskamaterialet,mendetfinnsflerafyndav förhistoriska skidor från norra Sverige och Finland (Berg et al. 1950, Manker 1971, Naskali 1999). Av de som 14C-daterats har två fynd visats vara neolitiska, nämligen skidorna från Kalvträsk, Burträsks sn i Västerbotten, och Salla i Finland. Kalvträskfyndet inkluderar två skidor och enpaddelformadstav(figur3.3),skidornaär204cmlånga, staven 156 cm och de är tillverkade i furu. Kalv-träskskidorna har 14C-daterats till övergången TN/MN A(figur3.4)(Berg1950s.114-120,Baudou.1992s.106).Sallafyndet, en enstaka skida, dateras till samma period (Naskali 1999 s.296, 305). Förekomst av skidor under stenålder medger att man också kunde färdas i snöklädda landskap. Jag har inte hittat några uppgifter på hur snabbt eller hur långt man färdas på traditionella skidor.

Figur 3.3. Neolitiska skidor och stav funna i Kalvträsk i Västerbotten. Efter Berg et al. (1950 s.114-120).

Figure 3.3. Neolithic skis and ski pole from Kalvträsk in Västerbotten, Northern Sweden. After Berg et al. (1950 p.114-120).

Fredrik HAllgren

52

Medan Kalvträskskidorna utan tvivel är just skidor, har det ifrågasatts ifall inte Sallaskidan i själva verket är en mede till en släde (Kuokkanen 2000). Från Finland föreligger vid sidan av den omstridda Sallas skidan, dess-utomettflertalsäkrafyndavslädmedar(Edgren1992s.66-67). Kuokkanen (2000) har publicerat en studie som behandlarslädmedarmedmittfåra,varavdetfinns25iFinland och åtminstone en i Sverige (Gråträsk i Norr-botten)(figur3.5).Avdessa26slädmedarharfem14C-daterats, dateringarna spänner över perioden TN-MN A(figur3.4).Deslädmedarsomärbevaradeisinfullalängd är mellan 3 och 4 meter långa, 7 – 17 cm breda och tillverkade av furu. Som namnet antyder har typen en mittfåra på medens ovansida, som tjänar syftet att skapa två ”lister” perforerade med hål för surrningen av slädens överbyggnad till meden. Dessa lister med hål för surrning löper vanligen längs den bakre tvåtredjedelarna av medens längd, den främre tredjedelen utgörs av en framstickande skida. Två av medarna (bl.a. en av de 14C-daterade) har spetsarna utformade som djurhuvuden.

Flertalet tidigneolitiska medar bedöms komma från slädar med en mede, några kan komma från slädar med två medar. Experiment med repliker av slädar av de aktuella typerna visar att de kan dras både av hundar och människor, i det förra fallet skidar eller går föraren bakom släden för att stabilisera densamma. Man färdas således sällan snabbare än promenadtakt, även om högre

Figur 3.5. Slädmede av neolitisk typ fun-nen vid Gråträsk, Norrbotten. Efter Berg (1935 s.37), jfr. Kuokkanen (2000).

Figure 3.5. Neolithic sledge runner found at Gråträsk, Norrbotten, Northern Sweden. After Berg (1935 p.37), cf. Kuokkanen (2000).

Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor, slädmedar, kanoter, paddlar samt köl till skinn eller barkbåt från Sverige, Finland och Danmark. Date-ringar från Berg (1984), Rieck & Crumlin-Pedersen (1988), Chris-tensen (1990), Lanting (1998), Kuokkanen (2000) samt opublicerad dateringslista Stockholm Natural Radiocarbon Measurements.

Figure 3.4. 14C datings of skis, sledge runners, dugout canoes, paddles and the keel of a skin or bark boat from Sweden, Finland and Denmark. Dates from Berg (1984), Rieck & Crumlin-Pedersen (1988), Christensen (1990), Lanting (1998), Kuokkanen (2000) and unpublished dating list Stockholm Natural Radiocarbon Measure-ments.

farter kan uppnås på skarsnö. Bäst lämpar sig slädar för färdpåfrusnavattendragochmyrar.Någraavdefinskaslädarna är tillverkade av cembratall, ett trädslag som när-mast fanns att tillgå vid Ural, 150 mil öster om Finland, vilket visar att slädar stundom använts för långfärder (Edgren 1992 s.66-67, Kuokkanen 2000).

Vid långväga resor under sommarhalvåret färdades man troligen längs vattendrag, på sjöar och över hav. I delar av området som behandlas i denna bok saknas fynd avbevaradebåtlämningarfrånstenåldern,däremotfinnsgott om indirekta bevis för att båtar spelat en central roll. Redskap och föremål har regelmässigt cirkulerats över storavattenytor,exempelvisharslipadeflintyxorsprittsöver stora delar av Skandinavien, inte bara längs kuster utan också över öppet hav till exempelvis Gotland. Havs-fångstenharinteenbartvaritinriktadpåstrandnärafisk,utan har även inkluderat jakt på säl och tumlare Säljak-ten har bedrivits såväl i öppet vatten (grönlanssäl) som vid isranden (vikaresäl), i det senare fallet krävdes båtar som tålde vårvinterns hårda förhållanden med isbildning (Sundfeldt & Johnsson 1964, Storå 2001). Bristen på be-


53

varade båtlämningar till trots, kan man därför konstatera att de tidigneolitiska människorna regelmässigt rörde sig vant och hemtamt över stora vattenytor. I det följande skalljagkorttauppdelämningarsomtrotsalltfinnsavtidigneolitiska båtar.IDanmarkhardetpåträffatsflerastockkanotersom

dateratstilltidigneolitikum(figur3.4),dessahardockpå-träffats i insjöar och är knappast representativa för havs-gående båtar (Rausing 1984 s.26-35, Rieck & Crumlin-Pe-dersen 1988 s.31-42, Christensen 1990, Crumlin-Pedersen 2003 s.218-219). De danska tidigneolitiska kanoterna är tillverkade av lind, al och ek. Ett exemplar (Øgårde III, Själland) är bevarad i sin fulla längd, den är 7 m lång, 0.7 m bred och 0.2 m djup. Øgårdekanoten har i likhet medfleraandratidigneolitiskakanoterenradhållängsrelingen, vilka troligtvis har tjänat som fäste för fastsydda fribord, en konstruktion som gjort att båten klarat grov sjöbättre(Westerdahl1985).Hartsbitarmedavtryckavaspträ och sömmar tolkade som tätningar av fribord är kända från den mesolitiska kustboplatsen Huseby Klev i Bohuslän (Hernek & Nordqvist 1995 s.126-135).

Medan de danska insjökanoterna således knappast är relevanta för en diskussion av havsfärder, så föreligger ett fynd av en havsgående neolitisk stockkanot från Helsing-fors i Finland (Luho et al. 1956). Helsingforskanoten är påträffad i littorinalera som enligt diatomésammansätt-ningen avsatts på djupt vatten. Det rör sig således om en farkost som förlist utanför den Finska kusten. Pol-lensammansättningen i leran visar att den avsatts innan granens expansion, och vid en period med höga andelar ädellövskog (Luho et al. 1956 s.19-25). Granens expan-sion i Helsingforsområdet dateras till 2500 f.Kr. (Giesecke 2004 s.22) och kanoten är således äldre än så, hur mycket äldre är svårt att avgöra i frånvaro av en 14C-datering. Helsingforskanoten är av en typ som kallas äsping, också känd som mjuk stockkanot, och skiljer sig helt från de danska insjökanoterna. Medan de senare har en trågfor-mad urholkning, är äspingen urholkad som en ärtskida. I halvfärdigt skick möter relingarna nästan varandra, för att sedan vid uppvärmning tvingas i sär, en form som bibehålls med hjälp av spant och/eller tvärgående bal-kar (Korhonen 1982, Koivusalo 2002, Crumlin-Pedersen 2003 s.230-231). Äspingar är mycket sjövärdiga och har tillverkats in i modern tid i Finland och Baltikum, enstaka exemplar är ännu i bruk. I Åbolands skärgård användes de under historisk tid bland annat som postbåtar. Under vinternsfärderfickpostroddarnaregelbundetdrabåtarnaöver havsisen, och post-äspingarna förseddes därför med lösköl i form av träribbor för att skona skrovet (Koivusalo 2002 s.60-61). Äspingar är också mycket lätta, kanoter av 4 meters längd som använts i modern tid väger blott 40-50 kg, ”...och kunde bäras av en karl under armen...” (Korhonen 1982 s.30). Repliker av vikingatida äspingar av 6 meters längd väger kring 75 kg.

Den neolitiska äspingen från Helsingfors är tillverkad av tall, den bevarade delen är 4,75 meter lång, därtill påträffades ett löst fragment av den spetsiga stäven. I helt skick bedöms kanoten ha varit cirka 7 meter lång, 60-75 cm bred och skrovets tjocklek varierar mellan 1,5 och 2 cm. Relingen har utformats med en kraftig list på insidan, under vilka tofterna eller tvärbalkarna som spänt ut båten kilats fast. Från den tidigneolitiska bo-platsen Sventoji 4B i Litauen föreligger en annan typ av havsgående stockbåt, i form av ett fragment av en kanot med fäste för just utriggare längs relingen (Rimantiene 1992 s.107, jfr. kapitel 10). Havsgående stockkanoter är välkändaetnografisktblandannatfrånNordamerikasNV-kust där de användes vid valjakt fram till 1900-talets början (McGrail 2001 s.424-425). FrånNämforseniÅngermanlandfinnsbåtarmed

älghuvudstäv och skrov ristat med en linje som tolkats som avbildningar av stockkanoter (Forsberg 2000 s.74). Båttypen dateras utifrån landhöjning och stilseriation till tidigneolitikum/mellanneolitikum. Kanoterna är oftast avbildade med en bemanningen på 5-10 personer, den största besättningen omfattar 25 personer (Forsberg 2000).

Österholm har utfört experimentella försök med havsfärder i två kanoter byggda av urholkade trädstam-mar med fribord och utriggare (Österholm 1988, 2002). Kanoterna är inte byggda efter något arkeologiskt fynd, utanärfrittinspireradebådeavetnografisktkändamo-deller, och båtar avbildade på hällristningar. Den större båten (8 m lång och 60 cm bred), prövades för färd mellan Gotland och fastlandet via Stora Karlsö och Öland, med en besättning på 4-6 man. Denna otränade besättning höll utan problem en fart av drygt 3 knop i bra väder, och Österholm gör bedömningen att tränade paddlare utan problem kan hålla en snitthastighet på 3.5 – 4 knop under en dagsfärd, dvs. cirka 7 km i timmen (Österholm 1988, 2002).

Så som påpekas av Lanting, så är de äldsta datering-arna av paddlar avsevärt äldre än dateringar av stockbåtar från samma område av Europa (Lanting 1998).

It is very unlikely that bulky relatively strong objects such as logboats would disappear completely where much smaller fragile objects such as paddles, which are often made of relatively soft wood species, could survive...Thus other types of boats must have been used and these were almost certainly skin or barkboats. (Lanting 1998 s.105)

Lanting syftar bland annat på fynd från Sverige och Fin-land.Frånbäggeländernafinnspaddlardateradetillmel-lanneolitikum(figur3.4),medandeäldsta14C-daterade stockbåtarna är mycket yngre, detta till trots att det påträf-fatsochdateratslångtflerstockbåtaränpaddlar(Lantingförbiser här den ovan nämnda äspingen, som daterats

Fredrik HAllgren

54

med hjälp av pollenanalys). Vid sidan av de två 14C-date-radepaddlarnafrånmellanneolitikumfinnsetttredjefyndav en stenålderspaddel, funnen i Åkermyran vid Österby i Hedemora sn, södra Dalarna. Paddeln från Åkermyran är 88 cm lång och är på geologisk väg daterad till slutet av atlantikum (Lundqvist & Hjelmqvist 1941 s.125-126). JagfinnerLantingsargumentbärigt,detärsåledesmöjligtatt de mesolitiska och tidigneolitiska båtarna i Sverige var bark eller skinnbåtar snarare än stockkanoter.

Skinn- och barkbåtar har jämfört med stockbåtar små möjligheter att överleva i det arkeologiska materialet (jfr. Valbjørn 2003 s.137-140), några fynd föreligger dock. Från senpalaeolitiska/tidigmesolitiska kontexter i Nord-tyskland,finnsdelaravribbkonstruktionertillskinnbåtarbevarade (Tromnau 1987 s.95-105, Lanting 1998 s.105), ochävenfrånDanmarkfinnsnågraexempelpåträfö-remål som föreslagits vara delar till skinnbåtar (Rausing 1984s.30-31).ISverigefinnsdetuppgiftomfemfyndav näver/barkbåtar, ingen av dessa har undersökts av ar-keologer(Korhonen1982s.37,Westerdahl1985).Fyrabjörknäverbåtar har hittats i Lappland och Ångermanland, den bäst bevarade var cirka 3 m lång, och hade fyra lager björknäver som vara sydda kring en ribbkonstruktion av trä. Ingen av båtarna har daterats. Björknäverbåtar har använts av samer in i historisk tid i norra Skandinavien.

Från Västergötland föreligger ett fynd av en 3-5 m lång båt tillverkad av almbark och hasselslanor, vilken dateras till järnålder. I sammanhanget kan det också vara värt att er-inra om de sjok av bark som stundom påträffas på danska trattbägarboplatser i våtmarker (Koch 2003 s.218). Det är möjligt att delar av barkbåtar döljer sig i detta material.

Vid sidan av dessa fynd där både ramverk och skrov ärbevaradesåfinnsdetfyndavvadsomtolkatssomkölartillskinn-ellerbarkbåtar(figur3.6)(Marnell1996,jfr. Edgren 1992 s.27, 66). Dessa föremål har ursprungli-gen tolkats som medar till slädar eller släpor, i likhet med de ovan omtalade medarna med mittfåra (Berg 1935, 1984). De aktuella fynden skiljer sig emellertid från dessa påflerapunkter.Medarnamedmittfåraharenflatun-dersida, och hål för surrning längs de bakre tvåtredje-delarna av medens längd, kölarna har däremot en rund undersida och hål för surrning ända fram i spetsen. Med utgångspunkt bland annat i dessa iakttagelser föreslår därför Marnell att det rör sig om kölar till skinnbåtar (Marnell1996,Jansson2004).FrånSverigefinnstrekölarav denna typ, två av dessa, funna i Ragunda, Jämtland och Grundsunda, Ångermanland, har 14C-daterats till övergångenTN/MNA(figur3.4).Denbevaradedelenav kölen från Ragunda mäter 120 x 12 cm, surrningshålen är rektangulära och cirka 6 x 2 cm stora. Upphittaren har uppgivit att ”i hålen å detta träredskap syntes svarta större punkter, en i varje hål, härrörande från gröfre snören som varit inträdda” (Berg 1984 s.95). Kölen från Grundsunda uppges ha varit cirka 180 cm lång när den påträffades, men endast spetsen tillvaratogs (17 x 13 cm).FrånOvanåkeriHälsinglandfinnsetttredjefyndav en köl av samma typ, denna är inte 14C-daterad, men pollensammansättningen på fyndet indikerar en datering till ”slutet av stenåldern eller . . . äldsta bronsåldern” (Hallström 1937 s.208-213). Enligt Marnells tolkning är de aktuella föremålen kölar till skinnbåtar, men det är också möjligt att de ingått i konstruktioner med ett skrov av bark eller näver.

Vid Slettnes och Alta i Finnmark, Nordnorge fö-rekommer hällristningar som liknar de ovan omtalade kanoterna med älghuvudstäv från Nämforsen, men som vanligen hyser en mindre besättning (Helskog 1985, Hesjedal 1996 s.75-82). Ristningarna vid Slett-nes är täckta av transgressionslager och kan därmed med säkerhet dateras till senmesolitikum (jfr. kapitel 10). Likadana båtar med älghuvudstäv vid det närbe-lägna Alta dateras utifrån strandlinje- och stildatering till en period som motsvarar senmesolitikum – första halvan av tidigneolitikum (Helskog 1985). Vid Slettnes varierar bemanningen mellan en och fyra personer, vid Alta förekommer mellan tre och åtta personer i båtarna. Då stora träd lämpliga för stockbåtstillverkning saknats i Nordnorge, bedömer Helskog att farkosterna som avbildats vid Alta är skinnbåtar (Helskog 1985 s.198). I

Figur 3.6. Neolitiskt träföremål som tol-kats som köl till skinnbåt (Marnell 1996, Jansson 2004), alternativt slädmede (Berg 1935, 1984) från Ragunda, Jämtland. Efter Berg (1984 s.96).

Figure 3.6. Neolithic wooden object interpreted as the keel of a skin boat (Marnell 1996, Jansson 2004), or as a sledge runner (Berg 1935, 1984). After Berg (1984 p.96).


55

några fall kan man se att besättningen på ristningarna utförspecifikaaktiviteter,somjaktmedpilbåge,ochdjuphavsfiskemedrevefterhälleflundra,detrörsigsåledes om sjövärdiga farkoster.

Skinn och barkbåtar har utmärkta sjöegenskaper och de kan byggas i en rad varianter beroende på använd-ningsområde, tex. användning i strömmande vatten el-ler öppna havet. Medan inuiternas kajaker och kanoter (umiak) av skinn är välkända, så är havsgående barkbåtar mindre uppmärksammade inom svensk arkeologi. Sådana har i sen tid bland annat varit i användning bland indianer på New Foundland och längs Chiles kust (McGrail 2001 s.407-420). Jag känner inte till några experiment med bark- ellerskinnbåtar,menfrånetnografiskaexempelfinnsdetmånga omnämnanden av att dessa båttyper var mycket snabba (McGrail 2001 s.407, 419). Jag utgår därför ifrån att det vid färd i en tidigneolitiska bark- eller skinnbåt inte bör ha varit några problem att i likhet med Österholms stockbåt, hålla en medelhastighet av 3,5-4 knop.

I modern tid har det blivit vanligt att personer utför långfärder med kajak som fritidssysselsättning. En så-dan långfärd utförd av en ensam paddlare, har skildrats i bokform av Danielsson (1999). Danielsson sjösatte sin kanot vid Norsk/Ryska gränsen vid ishavet i början av april, och paddlade sedan längs hela norska kusten, längs med svenska västkusten, över Öresund och runt Själland och Mön, sedan norrut längs svenska östkusten, via Åland till Finska viken och Finsk/Ryska gränsen, sedan åter till Sverige och Mälaren där han klev iland i början av september, efter 148 dagars färd och 6379 tillryggalagda kilometrar. Danielsson var 55 år när han utförde resan, och hade då knappt tio års erfarenhet av paddling. Medeldistansen under denna färd var 43 km per dag, eller 47 km/dag om man endast räknar de da-gar han befann sig till sjöss. Danielsson redovisar också distanser tillryggalagda under sex kortare turer (23 -51 dagar) längs Sveriges, Norges och Danmarks kuster. Vid dessa resor har han i medeltal färdats 50 km/dag (totalt 10 329 km på 205 dagar). Bengtsson (2003) nämner en annan färd av en paddlare som i kajak färdats runt den skandinaviska halvön, från Rysk-Norska gränsen vid is-havet, till Svensk-Finska gränsen i Bottenviken. Denna resa omfattade cirka 5000 km och tillryggalades på 71 dagar, vilket ger en snittdistans på 70 km per dag.

Colbing återger en resa utförd av en paddlare vid namn Fischer som, till skillnad från Danielsson har färdats både på hav, insjöar och vattendrag, och över land:

Strax efter islossningen 2001 paddlade jag [från Vax-holm] ned till Skåne, rundade Danmark och fortsatte sedan norrut längs den både vackra och fruktade norska Atlantkusten med tidvatten, strömmar och hårda vindar. Väl framme i nordnorska Kirkenes tog jag mig söderut

genom Finland. I oktober kom jag ut i Finska viken, vari-från jag paddlade hem över Ålands hav. Färden tog totalt 204 dagar. Sammanlagt blev det 6820 kilometer. I drygt 1500 kilometer drog jag kajaken på land med hjälp av en liten vagn jag hade med mig. Halva landsträckan drog jag kajaken med hjälp av en cykel och andra hälften till fots, bland annat gick jag över bergen i nordligaste Norge. (Colbing 2004 s.105)

Fischers redogörelse innehåller också uppgifter om hur många timmar per dag han paddlar: ”ibland 12-13 tim-mar i sträck, ända upp till 16 timmar” (Colbing 2004 s.104). Då Fischer använde sig av vägar, vagn och ibland även cykel för färden över land, så är denna del av hans resa ej relevant vid diskussionen av färder under sten-åldern. Emellertid skall det understrykas att man även under stenåldern kan ha forslat kanoter över (kortare) landsträckor, särskilt gäller det barkkanoter som kan gö-ras väldigt lätta. McGrail omnämner en nordamerikansk barkkanot som rymde nio män, men bara vägde 25 kg (McGrail 2001 s.407).

Vår tids kajakpaddlare har fördelen av modern ut-rustning och är ur den synvinkeln inte jämförbara med stenålderns färdmän. De moderna kajakerna är säkrare än stenålderns farkoster. Man kan misstänka att en för-historisk resenär skulle invänta bättre väder, hellre än att som Danielsson paddla också i storm. En annan sak som skiljer är att de moderna paddlarna har lärt sig paddling som fritidssysselsättning i vuxen ålder, deras skicklighet att föra en kanot kan därmed aldrig mäta sig med någon som är född vid vattnet, och som har paddlat sedan barnsben (jfr. bilder i Rockefeller 1967). Om vi jämför med distans och hastighet i Österholms experiment, eller medetnografiskauppteckningaravfärderikanoteravträ,barkellerskinn,finnerviattmedeldistanserkring50 km per dag (3,5-4 knop,8 timmars färd) inte alls är orimliga(jfr.Wikell&Petterssoninpress).Såsomfram-går av Colbing ovan kan man paddla betydligt längre än 8 timmar om så krävs, varför distanser kring 100 km eller mer kan tillryggaläggas på en dag om så krävs. Jag kommer att använda mig av dessa mått när jag diskuterar färder till havs i kommande kapitel.

Innan jag kommer in på tidigneolitikum och trattbä-garkultur i kaptel 5-10 så ska jag ägna kapitel 4 åt en kort översikt av keramikens introduktion i Östersjöområdet. Tematiskt anknyter detta kapitel till föreliggande tema – distans – då fokus läggs på Åland, en grupp öar i ett vidsträckt hav. Med hänvisning till citatet av Sahlins ovan så skall stenålderns människor på Åland emellertid inte ses som fångna på

’tiny islands in a far sea,’ ...They lived in great associations of islands linked by the sea... ...not separated by it. (Sahlins 2000c s.180)

57

Så som beskrevs i inledningen och som kommer att fram-gå av de efterföljande kapitlen, så har avhandlingen en kronologisk tyngdpunkt på den tidsperiod som i (Syd-)Skandinavien benämns tidigneolitikum. Föreliggande kapitel utgör härvidlag ett undantag då det diskuterar händelser – keramikhantverkets spridning bland jägare-samlare öster om Östersjön - som utspelades drygt 1000 år före tidigneolitikums början. I Mälardalen och Bergsla-gen liksom i övriga Mellansverige och Sydnorge, introdu-cerades keramikhantverk som en nyhet i inledningsskedet av tidigneolitikum. I detta område sammanfaller intro-duktionen av keramik med introduktionen av fädrift och odling (se vidare kapitel 5-9). Följaktligen är förekomst av skärvor av trattbägarkeramik, ben från tamdjur och spår av sädhantering några av kriterierna som används för att avgränsa tidigneolitikum från senmesolitikum i regionen. Vid ett ytligt påseende överensstämmer Mä-lardalen/Bergslagens tidigneolitikum med schablonbil-den av en neolitisk livsstil som en ”paketlösning”, där upptagandet/införandet av keramik, tamdjur och odling tyckssammanflätade.

Strax norr om Mälardalen och Bergslagens trattbägar-kultur levde under samma period människor som inte tog upp jordbruk, att de inte heller tog upp keramikhantverk under tidigneolitikum skulle kunna uppfattas som en logisk konsekvens av det förra valet. Så som kommer att utvecklas i kapitel 10 och 11, blev en gräns synlig tvärs hela den skandinaviska halvön under tidigneoli-tikum, med grupper som brukade keramik och hade ett inslag av jordbruk i sin näringsekonomiska praktik i söder, och grupper som levde som jägare-samlare och saknade keramik i norr. Denna bild kan problematiseras ochdiskuterasurflerasynvinklar.Jagkommerattberöranågra av dessa i de efterföljande kapitlen, jag skall dock börja med granska det skenbara sambandet mellan jord-bruk och keramikhantverk, genom att göra en kortfattad genomgång av keramikhantverkets första uppdykande öster om Östersjön.

Bland de grupper av jägare-samlare som levde i om-

rådet från norra Tyskland och Polen i söder till norra Finland och nordöstra Finnmark (Nordnorge) i norr, infördes keramikhantverk mer än 1000 år tidigare än i Mellansverige(figur4.1).Envariantavtidigjägare-sam-lare keramik var således i bruk bland säljägarna på Åland redan omkring 5000 f.Kr., blott en dagsfärd i kanot av-lägset från Mälardalens utskär. Det var inte självklart att säljägarna i Mälardalen och Bergslagen skulle vänta 1000 år innan de började med keramikhantverk. De säljägare på Åland som tillverkade och använde keramik under en period som enligt sydskandinavisk kronologi motsvarar senmesolitikum, gjorde så utan att för den skull ta upp odling eller fädrift. Det ”samband” mellan introduktion av keramikhantverk och jordbruk som tycks föreligga i Mälardalen/Bergslagen skulle därför kunna sägas vara ett skenbart samband. Annorlunda uttryckt så är det ett kulturelltochhistorisktspecifiktsamband.Attodling,fädrift och keramikteknologi introducerades just där just då,varavhängigtdespecifikaomständighetersomförelågjust där just då, omständigheter som hade en historia.

I föreliggande kapitel kommer jag att göra en kort ge-nomgång av tidiga keramiktraditioner som är kända från östra Östersjöområdet och östra Nordkalotten. Ingen av dessa hantverkstraditioner representerar en lokal inno-vation av keramikteknologi. Utövarna av dessa skilda hantverkstraditioner hade således det gemensamt att de lärt sig keramisk teknologi som färdigt koncept, genom kontakter med människor som redan utövade keramik-hantverk (Timofeev & Zaitseva 1997 s.17, Bánffy 2000 s.182). Likväl har keramiken inom respektive tradition en distinkt regional och lokal prägel. Den tidiga keramiken öster om Östersjön kan därmed ses som ett exempel på vad Marshall Sahlins har diskuterat som “culture . . . foreign in origin and local in pattern...” (Sahlins 2000b s.515, jfr. kapitel 2.5). I den mån dessa olika keramiska traditioner verkligen skiljer sig från varandra så gör de det därför att de skapades ånyo i de lokala communities of practicedärtraditionernalärdesut,lärdesin,modifieradesoch reproducerades.

4 Den äldsta keramiken runt Östersjön

Fredrik HAllgren

58

Diskussion tar sin början på Åland, den från Mälarda-len närmaste punkt där keramik var i bruk redan omkring 5000 f.Kr. Ur ett mälardalsperspektiv är Åland särskilt intressant, då Ålandshav under en 1000-års period kom att utgöra en gräns mellan jägare-samlare med keramik i öster och jägare-samlare utan keramik i väster. Så som kommer att framgå av nedanstående var dock denna gränsbaraenavflera,likaledesvaraktigagränsermellangrupper med respektive utan keramik.

4.1 Åland omkring 5000 f.kr. och den tidiga sperringskeramiken

Åland är en ögrupp belägen mitt emellan svenska och finskafastlandet.Underperiodenomkring5000f.Kr.var avståndet från Åland till skärgården på såväl svenska somfinskasidanc.100kmöppetvatten(Stenbäck2003s.85). Havet stod omkring 55 m högre än idag och den

sammanlagda landytan av de öar och skär som utgjorde dåtidens Åland var blott 25 km2(figur4.2)(Welinder1977, Nuñez 1986, 1994, Nuñez & Storå 1992). Öarna dominerades av klippor och svallad morän och kan ka-raktäriseras som en utpräglad utskärgård. Åland är belä-get på den 60 breddgraden, i nutid präglas öarna av ett milt sommarklimat, under vintrarna är havet kring Åland tidvistäcktavfast-ochdrivis(http://www3.fimr.fi/en/itamerikanta/bsds/1327.html, hemsida bsökt februari 2008). Jag har inte funnit några aktuella uppskattningar av is-situationen under mesolitisk tid, men då vikaresäl – som föder sina ungar på isen – är vanliga i det osteolo-giska materialet så bör havet tidvis ha varit istäckt under vintern. Under den aktuella tidsperioden förekom stora svängningar i salthalt i Östersjön mellan sött och bräckt vatten. Salthalten under de bräckta faserna var lägre än i dagens Östersjö (Emeis et al. 2003).

Den tidigaste kända bebyggelsen på Åland hänförs till vad som benämns tidig äldre kamkeramisk kultur (ofta förkortat Ka I:1), eller sperrings 1 efter en fyndplats på finskafastlandet(Europaeus1927).Huvuddelenavdetiotalet kända sperrings 1-lokalerna på Åland är belägna

Figur 4.1. Tidiga keramiktraditioner kring Östersjön. Lång-bergsöda på Åland markeras av ett kryss. 1 – sperrings 1 keramik, 2 – säräisniemi 1 keramik, 3 – narvakeramik, 4 – nemankeramik, 5 – erteböllekeramik, 6 – linjebandkeramik. Strandlinjekarta för 6100 BP framställd av Lars Andersson och Tore Påsse (jfr. Påsse & Andersson 2005).

Figure 4.1. Early ceramic traditions around the Baltic Sea at 5000 cal. BC. Legend: X – the Åland archipelago, 1 – early older Comb Ware pottery, 2 – Säräisniemi pottery, 3 – Narva pottery, 4 – Neman pottery, 5 – Ertebölle pottery, 6 – Linear Band pottery. Shoreline map for 6100 BP produced by Lars Andersson and Tore Påsse (cf. Påsse & Andersson 2005).

4 den äldstA kerAmiken runt östersjön

59

vid Långbergsöda i Saltvik sn, där höjdsträckningen kring Orrdalsklint och Långberget bildade en ö med tre kilo-metersdiameter(figur4.3).Åtminstoneenboplatsäräven känd från Bredmossen i Geta längre västerut i den senmesolitiska skärgården (Dreijer 1941, 1979, Äyräpää 1955,Welinder1977,Väkeväinen1979a,Alhonen&Väkeväinen 1981, Martinsson 1985, Nuñez 1986, 1994, Nuñez & Storå 1992). Jag har granskat fyndmaterial från tre av sperrings 1-lokalerna vid Långbergsöda, Östra Jansmyra I och II samt Vargstensslätten II. Östra Jans-myra I undersöktes ursprungligen av Mats Dreijer på 1930-talet (Dreijer 1941), men har även grävts av Lea Väkeväinen på 1970-talet (Väkeväinen 1976a) och 1989 genomförde Jan Andersson en efterundersökning av en del av fornlämningen som skadats vid dikesgrävning (Andersson 1990). Östra Jansmyra II och Vargstens-slätten II undersöktes av Lea Väkeväinen på 1970-talet (Väkeväinen 1976a, 1976b, 1979a).

Keramikmaterialet som tillvaratagits på de aktuella lokalernautgörsavskärvoravsperrings1-kärl,oprofile-radekrukormedrundellerspetsigbotten(figur4.4,figur4.5). Godset är magrat med krossad sten, ibland sand, och ofta rör det sig om en mycket stor andel magring så somframgåravfigur4.5b. Dekoren täcker hela kärlväg-gen från mynning till botten i form av horisontella och vertikala zoner, en effekt som uppnåtts genom att ett ellerfleradekorelementzonvisappliceratsihorisontell,

Figur 4.2. Åland under stenåldern, med Långbergsöda i Saltvik sock-en markerad med ett S (jfr. figur 4.3). Förklaring: 1 – land vid 6000 BP, 2 – land vid 3500 BP. Efter Nuñez (1994) med modifikationer.

Figure 4.2. Åland during the Stone Age, with the Långbergsöda area, Saltvik parish, denoted by an S (cf. figure 4.3). Legend: 1 – land around 6000 BP, 2 – land around 3500 BP. After Nuñez (1994), with modifications.

Figur 4.3. Karta över Långbergsödadalen, Saltvik sn, Åland, i relation till fornstrandlinjer. De lokaler som diskuteras i föreliggande arbete är 3 – Östra Jansmyra I, 4 – Östra Jansmyra II, och 8 – Vargstens-slätten II. Svarta punkter representerar äldre kamkeramiska lokaler (Ka I:1 and Ka 1:2), cirklar avser yngre kamkeramiska lokaler samt gropkeramiska lokaler. Efter Alhonen & Väkeväinen (1981 s.69) med modifikationer.

Figure 4.3. Map of the the Stone Age sites at Långbergsöda, Saltvik parish, Åland, in relation to ancient shorelines. The settlements discus-sed here are 3 – Östra Jansmyra I, – 4 Östra Jansmyra II, and 8 – Vargstensslätten II. Legend: black dots – older Comb Ware sites (Ka I:1 and Ka 1:2), circles – younger Comb Ware sites and Pitted Ware sites. After Alhonen & Väkeväinen (1981 p.69), with modifications.

Figur 4.4. En sperrings 1 kruka från Vargstensslätten II, Åland. Efter Alhonen & Väkeväinen (1981 s.73)

Figure 4.4. A Sperrings 1 vessel from Vargstensslätten II, Åland. After Alhonen & Väkeväinen (1981 p.73).

Fredrik HAllgren

60

Figur 4.5. Direkt daterade skärvor från Östra Jansmyra I and Vargstensslätten II, Långbergsöda, Saltvik sn, Åland. a – Östra Jans-myra I, Ua-17854 6100±75 BP, b – Östra Jansmyra I, Ua-17855 6065±80 BP, c – Östra Jansmyra I, Ua-17856 6185±120, d – Vargstensslätten II, Ua-17857 5990±90 BP, e – Vargstensslätten II, Ua-17858 5990±90 BP, f – Vargstensslätten II, Ua-17859 6165±75 BP. Teckningar av Alicja Grenberger. Skala 1:2.

Figure 4.5. Dated potsherds from Östra Jansmyra I and Vargstens-slätten II, Långbergsöda, Saltvik parish, Åland. a – Östra Jansmyra I, Ua-17854 6100±75 BP, b – Östra Jansmyra I, Ua-17855 6065±80 BP, c – Östra Jansmyra I, Ua-17856 6185±120, d – Vargstensslät-ten II, Ua-17857 5990±90 BP, e – Vargstensslätten II, Ua-17858 5990±90 BP, f – Vargstensslätten II, Ua-17859 6165±75 BP. Dra-wings by Alicja Grenberger. Scale 1:2.


61

Fredrik HAllgren

62

vertikal eller diagonal position. Vanliga dekorelement är tvärsnodd, sticklinje och olika stämpelintryck, men snördekor uppträder också (Dreijer 1941, Äyräpää 1956, Väkeväinen 1979a, Alhonen and Väkeväinen 1981, Ed-gren 1992). Gropintryck förekommer som regel på alla kärl och dessa har applicerats ovanpå den övriga dekoren. Groparna bildar vanligen horisontella rader. [Enligt Äyr-äpääsursprungligadefinitionavsperrings1-keramiksåskall groparna ha applicerats utan hänsyn till övrig dekor, jfr. Hallgren 2004 s.131. Enligt Christian Carpelan så är det dock vanligt att ”...groparna är omsorgsfullt intryckta så att de accentuerar kompositionen även om de är in-trycktapåstämpelfigurer...”(Carpelane-mail 050518)]. Några kärl från Vargstensslätten har målats med röd färg, ett bruk som även är känt från den eponyma lokalen Sperrings 1 (Europaeus 1927). Keramiken från Östra Jansmyra och Vargstensslätten är tillverkad av ancylus/sötvattenslera, ett råmaterial som inte förekom på Åland. Antingen så har färdiga krukor eller lera för tillverkning påplats,förtstillÅlandfrånfinskafastlandet(Alhonen& Väkeväinen 1981 s.72-75).

Förutom en särpräglad keramik, så karaktäriseras sperrings 1-boplatserna på Åland av en stenindustri baseradpåkvartskeratofyr,enlokalhälleflinta(Dreijer1941). Det tillvaratagna osteologiska materialet består uteslutande av ben från säl, dock med variationer vad gäller art. På Östra Jansmyra påträffades enbart vikaresäl, medan Vargstensslätten domineras av gråsäl (Väkeväinen 1977a, 1979b s.51). Sperrings 1-boplatserna på Åland tolkas som säsongsutnyttjade fångststationer brukade av grupperfrånfinskafastlandet(Welinder1977,Väkeväi-nen 1979, Alhonen & Väkeväinen 1981 s.67-68, Nuñez & Storå 1992 s.148-150).

Isoleringssekvensen för mossen Jansmyra (pass-tröskel 54,5 m.ö.h.) omedelbart intill boplatserna Östra Jansmyra I och II har 14C-daterats i samband med en palynologisk studie (Andrén et al. 1996). Resultatet av analysen var:

Ua-3546 6085±70 BP 321 cm djup, före isolationenUa-3545 5890±55 BP 316 cm djup, före isolationenUa-3544 5895±60 BP 309 cm djup, efter isolationen

Då sperringslokalerna vid Jansmyra tolkas som havs-strandboplatser från tiden då mossen var en havsvik, bör boplatserna höra till en tid före själva isoleringssekven-sen. Dateringarna utfördes på bulksediment (sand och gyttja), material som är problematiskt att datera (Olsson 1986b, Hedenström & Possnert 2001). Likväl överens-stämde resultaten med det fåtal konventionella dateringar av sperrings 1-material som vid denna tid fanns publice-rat från Finlands fastland (jfr. Nuñez 1990).

Ett av målen för mitt arbete med materialet från Östra Jansmyra och Vargstensslätten var utvärdera den

kronologiska positionen för sperrings 1-traditionen på Åland. För detta ändamål daterades tre organiska be-läggningar på keramik från Östra Jansmyra I och tre från Vargstensslätten II. Från Östra Jansmyra II daterades två hasselnötskal. Det hade varit önskvärt att datera både organiska beläggningar på keramik (hädanefter kallade ”matskorpor”, jfr. kapitel 5.1) och hasselnötskal från samma lokal för att utvärdera en eventuell marin påver-kan på matskorpornas ålder. Hasselnötskal fanns dock endast att tillgå från Östra Jansmyra II, där dessvärre inga lämpliga matskorpor fanns på den tillvaratagna keramiken. Möjligheten att datera träkol från de båda förstnämnda lokalerna övervägdes men genomfördes ej då träkolets anknytning till det arkeologiska materialet ansågs tveksamt. [Kolprovet från Vargstensslätten II som valts ut för datering visades vid vedartsbestämningen sannolikt komma från gran, en art som knappast före-kom på Åland under senmesolitisk tid. Kolprovet från Östra Jansmyra I är bestämt till enbuske och kan vara senmesolitiskt (Strucke 2004)].

Dateringarna av matskorpor på keramik från Östra Jansmyra I och Vargstensslätten II gav de förväntade resultatet omkring 6000 BP, medan hasselnötskalen från Östra Jansmyra II gav en datering c. 1000 år yngre (Ua-17852, 4925±75 BP, Ua-17853, 5075±75 BP). Då de aktuella lokalerna tolkas som säljaktsstationer är det troligt att matskorporna på keramiken har ett marint innehåll, dateringarna kan därför vara påverkade av en marin reservoareffekt (jfr. kapitel 5.1). Under den subbo-reala fasen, när littorinahavet nådde sin maximala salthalt (Emeis et al. 2003), bedöms reservoaråldern i sälar från vattnen kring Gotland till 300 år (Lindqvist & Possnert 1997, 1999, Possnert 2002). Längs östra Mellansveriges fastlandskust bedöms samma värde till omkring 100 år (Segerberg et al. 1991 s.86). Under det söta ancylussjö-stadiet var reservoareffekten lägre än under littorinafasen (Lindqvist&Possnert1997s.73,1999fig.17).

Som nämnts ovan var det stora variationer i salthalt kring 5000 f.Kr. med snabba svängningar mellan söt- och bräckvatten.Tydligenharinflödetavsaltatlantvattenfrån Nordsjön till södra Östersjön varit synnerligen ore-gelbunden och episodisk under detta skede. Då reser-voareffekten är högre i Nordsjön än i Östersjön (Heier-Nielsenetal.1995),harinflödetavsaltvatteninneburitatt vatten med en större reservoareffekt episodvis trängt in i Östersjön. Svängningarna i salthalt borde därför till en del motsvara variationer i reservoarålder. Jämförelser mellan dateringar av sälben och kol/hasselnötter från senmesolitiska lokaler vid Stormossen i norra Uppland har indikerat en reservoarålder på c. 300 år för tiden omkring 4700 – 4400 f.Kr. (Guinard & Vogel 2006 s.202-204). Då dessa värden är i paritet med vad som uppmätts för sälar från mellanneolitikums salina maximum (jfr. ovan) så bör de avspegla förhållandena under en av epi-


63

sodernamedmarkantinflödeavsaltatlantvatten.Underepisodernaavlågtinflödeochlågsalthaltkandäremotreservoaråldern förväntas ha varit lägre.

Det är inte oproblematiskt att passa in de åländska sperrings1-lokalernaidennasekvensavfluktuationerisalthalt och reservoarålder. Om man antar att de date-rade matskorporna från Östra Jansmyra och Vargstens-slätten består av sälprodukter, så kan en reservoarkor-rektion på 300 år komma ifråga om boplatserna hör till en period med hög salthalt. Om Östra Jansmyra och Vargstensslätten däremot hör till en fas med låg salt-halt så kan reservoaråldern vara mycket lägre. Då det inte varit möjligt att korrekt uppskatta reservoaråldern återger jag dateringarna okorrigerade i de efterföljande Oxcal-diagrammen.

När jag inledde arbetet med det åländska materialet var endast ett fåtal konventionella 14C-dateringar pu-

blicerade från Finlands fastland. De senaste fem åren hardockfleradateringaravjustorganiskabeläggningarpå sperringskeramik publicerats (Leskinen 2002, Schulz 2004). Från Karelen och Ingermanland i västra Ryssland finnsdärtillenmatskorpedateringsamtflerakonven-tionella koldateringar av sperrings 1-lokaler tillgängliga (Timofeev and Zaitseva 1997, Takala and Sirviö 2003, Dolukhanov et al 2005, Carpelan personlig informa-tion 2005). Dateringarna från Östra Jansmyra II och Vargstensslätten II är i enlighet med 14C-dateringar av sperrings1-materialfrånfastlandetiöst(figur4.6).Ihelhet spänner dateringarna över intervallet c. 5400 – 4200 f.Kr., med en tydlig tonvikt i den förra halvan av perioden.

Då ålderskillnaden mellan hasselnötskalen från Östra Jansmyra I och matskorporna från de närbelägna loka-lerna Östra Jansmyra II och Vargstensslätten II är större än vad som kan förklaras av en marin reservoareffekt, så bör hasselnötskalen avspegla en senare händelse än den som representeras av den daterade keramiken. Några hundra meter söderut och på lägre nivåer i Lång-bergsödadalenfinnshavsstrandboplatsermedkeramiki jäkärlä-stil och den stil som benämns “typisk kamke-ramik” (Dreijer 1941, Nuñez & Storå 1992), material som dateras till samma period som hasselnötskalen från Östra Jansmyra II (se vidare kapitel 10.2). Det är troligt att de förkolnade hasselnötskalen representerar en med strandboplatserna samtida aktivitet invid den vid denna tid avsnörda Jansmyra, verksamhet som inte efterlämnat (typologiskt igenkänd) keramik på platsen.

4.2 Tidig keramik kring Östersjön och längs Fennoskandinaviens ishavskust

I det följande kommer jag att göra en litteraturgenom-gång av olika tidiga keramiska traditioner och associerade 14C-dateringarna från nordöstra Norge, Finland, Lett-land, Litauen, Polen och Tyskland. De aktuella keramiska materialen sammanfattas i den arkeologiska litteraturen under benämningarna säräisniemi, sperrings, narva, neman, ertebölle och bandkeramik. Det har stundom antagits att keramikhantverkets första uppträdande var intimt förknippat med introduktionen av jordbruk. I området under diskussion här var det emellertid endast tillverkarna av bandkeramik som hade odling och fädrift som inslag i sin försörjning. Människorna som tillverkade sperrings, säräisniemi, narva, neman och erteböllekera-mik var jägare-samlare när de tog upp keramikhantverk. Så som berörs i kapitel 5.1 och 12 så har stenålders-forskningen ibland präglats av vad som kan benämnas

Figur 4.6. 14C-dateringarna från Östra Jansmyra I and Vargstensslät-ten II, Åland, jämförda med 14C-dateringar från sperrings 1 kontex-ter på finska fastlandet, samt Karelen och Ingermanland i västra Ryssland (Nuñez 1990, Timofeev & Zaitseva 1997, Leskinen 2002, Takala & Sirviö 2003, Jungner & Sonninen 2004, Schulz 2004, Dolukhanov et al 2005, Carpelan personlig kommunikation 2005).

Figure 4.6. The 14C dates from Östra Jansmyra I and Vargstensslät-ten II, Åland, compared to 14C dates from Sperrings 1 contexts from mainland Finland, and from Karelia and Ingermanland in Western Russia. (Nuñez 1990, Timofeev & Zaitseva 1997, Leskinen 2002, Takala & Sirviö 2003, Jungner & Sonninen 2004, Schulz 2004, Dolukhanov et al 2005, Carpelan personal communication 2005).

Fredrik HAllgren

64

”syd(väst)centrism” och ”jordbrukscentrism”. Flera av de keramiktraditioner som tas upp i det följande har i enlighet med sådana sydcentriska perspektiv förutsatts vara yngre än tidig sydskandinavisk eller mellaneuropeisk stenålderskeramik. Kolfjortondateringar blir här ett verk-tyg att bryta ner traditionella kronologiska scheman som saknar empirisk grund, och min litteraturgenomgång är därför inriktad på keramikmaterial som kan associeras med 14C-dateringar.

I norra Finland, på Kolahalvön och i nordöstligas-te Nordnorge (på Varangerfjordens södra strand och längs Pasvikälvens dalgång) förekommer en variant av tidig keramik som går under benämningen säräisniemi 1-keramik, namngiven efter en fyndplats i norra Finland (figur4.1)(Simonsen1957,Edgren1992,Torvinen2000,Skandfer 2003, 2005, Carpelan 2004 s.26-29). Säräisniemi 1-traditionen betraktas stundom som en egen arkeologisk kultur (Torvinen 2000), stundom som en lokal variant av kamkeramisk kultur (Skandfer 2003, 2005). Keramiken uppvisar samma kärlformer som sperrings 1, och liksom den senare är kärlen magrade med krossad sten och sand (Torvinen 2000 s.6). Från nordöstra Norge nämns också magring av chamotte (Skandfer 2005 s.8). Även dekorele-menten är i hög grad gemensamma, till exempel förekom-mer tvärsnodd, snöre, stämplar och tandad stämpel i båda traditionerna. Dekorens komposition är däremot delvis annorlunda, till exempel så har gropintrycken ofta getts en bärande del i mönsterschemat på säräisniemi 1-keramiken genom att bilda separata zoner, eller genom att det hu-vudsakliga dekorelementet (t.ex. en tvärsnoddsstämpel) avslutasmedettgropintryck(figur4.7).Rödbemålningär mycket allmän (Torvinen 2000 s.6).

Ifigur4.8representerassäräisniemikeramikmedda-teringar från Nordli i nordöstra Norge och Ylikiiminki i norra Finland. Dateringarna från Ylikiiminki är den tillförlitligaste serien i hela diagrammet, då de omfat-tar dateringar på träkol, kåda och matskorpor som ger inbördesöverensstämmanderesultat.Detfinnsytterli-gare ett trettiotal dateringar av matskorpor, kol och kåda från säräisniemi kontexter i nordöstra Norge och norra Finland, så komplexet är väldaterat (Torvinen 2000 s.29, Skandfer 2003, 2005). Att säräisniemikeramiken har en äldsta förekomst något före 5000 f.Kr. måste således anses vara säkerställt.

Figur 4.7. Säräisniemikrukor från östra Finnmark, Nordnor-ge. Efter Skandfer (2003).

Figure 4.7. Säräisniemi ves-sels from Eastern Finnmark in Northern Norway. After Skandfer (2003).

Figur 4.8. 14C-dateringarna från Östra Jansmyra I och Vargstensslät-ten II, Åland jämförda med dateringar från olika tidiga keramiktra-ditioner kring Östersjön (Loze 1988, Kirkowski 1990, Timofeev and Zaitseva 1997, Persson 1999, Torvinen 2000, Zhilin 2000, Hartz et al 2000, Piličiauskas 2002, Skandfer 2003, Dolukhanov et al 2005). [Klassificeringen av keramiken från Schlamersdorf är omdiskute-rad, och giltigheten i dateringarna är ifrågsatta – Tomas Terberger personlig information 2005].

Figure 4.8. The 14C dates from Östra Jansmyra I and Vargstensslätten II, Åland, compared to 14C dates from different early ceramic tradi-tions around the Baltic Sea (Loze 1988, Kirkowski 1990, Timofeev and Zaitseva 1997, Persson 1999, Torvinen 2000, Zhilin 2000, Hartz et al 2000, Piličiauskas 2002, Skandfer 2003, Dolukhanov et al 2005). [The cultural attribution of the pottery from Schlamersdorf and the validity of the associated 14C dates are debated – Tomas Terberger personal communication 2005].


65

I Estland, Lettland, Litauen och delar av Vitryssland finnsettarkeologisktkomplexkallatnarvakultur(figur4.1), som i likhet med kamkeramisk kultur karaktärise-ras av en jägare-samlare ekonomi (Dolukhanov 1993 s.132, Timofeev 1998 s.229-232, Brazaitis 2002 s.69). Inom narvakultur förekommer två typer av kärl, stora spetsbottnade krukor samt låga skålar som ibland an-väntssomlampor(figur4.9).Keramikenärmagradmedkrossade snäckskal och växter (Loze 1988 s.207, Kriiska 1996 s.374). Dekoren domineras av mönster uppbyggda av grunda gropar, men dragna linjer och gropintryck fö-rekommer också, odekorerade kärl är vanliga (Loze 1988 s.207, Timofeev 1988 s.207, 1990 s.135, Brazaitis 2002 s.69).Dateringarnafrånnarvakulturifigur4.8kommerfrånlokalenZvidzeiLettland,enstratifieradinlandslokalbelägen i östra delen av landet. Från Zvidze föreligger ett stort antal dateringar från mellanmesolitisk till mel-lanneolitisk tid, dateringarna från narvakultur spänner överintervallet6535±60–5320±50BP.Ifigur4.8listasendast prover med för mig kända provmaterial (trä, träkol eller blandade prover med trä, kol och nötskal) som är äldre än 6000 BP. Jag känner inte till träslag och egen-ålder, men då det rör sig om en lång serie dateringar så torde det vara tämligen säkert att konstatera att kerami-ken uppträder före 5300 f.Kr. i narvakultur, och kanske så tidigt som 5500 f.Kr.

Söder om narvakulturens område, i nordöstra Po-len,södraLitauenochvästraVitrysslandfinnsettti-digtkeramisktkomplexsomkallasnemankultur(figur4.1)(Kempisty1986,Černjawskij1987,Timofeev1988,1998a,1998b,Rimantienė1992,1999,Sulgostowska1998,Piličiauskas2002).[Termennemankulturanvändsstundom också för en äldre akeramisk mesolitisk tra-dition i samma område]. Lerkärlen inom nemankultur karaktäriserasavsvagtprofileradekrukormedspetsigbotten(figur4.10).Underdenäldrefasen(dubičiai),somär av intresse här, var keramiken framförallt magrad med växtmaterial, mer sällan med krossad bergart, kalksten och krossade snäckskal. Under en senare fas kom kros-sad bergartsmagring att dominera och kärlen gavs en mermarkeradprofil.Kärlenäriallmänhetuppbyggdaav snett sammanfogade lerringlar, några krukor uppges vara formade mot en matris. Dekoren är ofta applicerad i horisontella zoner eller som nätmönster. Kärl utan de-kor är vanliga. Ett särdrag är gropintryck applicerade på kärlväggens insida så att en bula bildas på kärlets yta.

Det sparsamma osteologiska materialet från tidiga nemanlokaler innehåller uteslutande ben från vilda arter (Sulgostowska1998s.92-93).Ifigur4.8ärnemankulturrepresenterad av dateringar från Katra 1 och 2 från syd-östra Litauen. Bägge lokalerna innehåller keramik från dubičiai-fasen(Piličiauskas2002s.127).Detframgårintevilket provmaterial som daterats i den för mig tillgäng-liga litteraturen, men troligtvis rör det sig om träkol,

dåflertaletnemanlokalerliggerpåsandmarkdärandraorganiska material inte bevaras. Vid sidan av dateringarna frånKatrafinnsytterligareettpardateringarpubliceradefrån Litauen och nordöstra Polen (Sulgostowska 1998 s.92, Pilièiauskas 2002 s.127).

Längs Östersjöns södra stränder förekommer ett komplex kallat erteböllekultur (EBK), som omfattar de-lar av norra Polen och norra Tyskland, samt Danmark ochSkåne(jfr.figur4.1)(Jennbert1984,1998,Ilkiewicz1989,Larsson1990,Czerniak&Kabaciński1997,An-dersen 1998, Price 2000, Fischer 2002, Hartz et al. 2002). Liksom är fallet med narvakultur uppvisar erteböllekul-

Figur 4.9. Tidig narvakeramik från Osa, Lettland (Zagorskis 1973 fig. 1).

Figure 4.9. Early Narva vessels from Osa, Latvia. After Zagorskis (1973 fig. 1).

Figur 4.10. Tidig nemankeramik (dubičiai-phase). Efter Černjawskij (1987 s.436).

Figure 4.10. Early Neman vessels (dubičiai-phase). After Černjawskij (1987 p.436).

Fredrik HAllgren

66

tur både spetsbottnade kärl och låga skålar (lerlampor) (figur4.11).Erteböllekärlenskiljersigfrånnarvakärlbland annat genom att chamotte och krossad bergart använts som magring vid sidan av den växtmagring som förekommer inom bägge traditionerna (Hulthén 1977, 1984, Koch 1987 s.108, Stilborg & Bergenstråhle 2001 s.34). Snäckskal som dominerar inom narvakultur är ej belagt som magring i EBK-keramik. Dekorfrekvens och typvarieraravsevärtmellanolikageografiskaområdeninom erteböllekulturens utbredningsområde. I Danmark dominerarenklaraderavnagelellerfingerintryckvidmynningen (Hulthén 1977 s.23, Andersen 1998 s.42), medan yttäckande dekor endast förekommer i undan-tagsfall. Erteböllekeramiken uppvisar stundtals mönster somminneromnarvakeramik(jfr.figur4.15–keramik från Norsminde). I Skåne är det tvärtom vanligt att dekoren täcker stora delar av kärlen. På exempelvis Soldattorpet och Skateholm är 30-40% av skärvorna dekorerade, ofta rör det sig om grunda ovala intryck i yttäckande kompo-sition (Stilborg & Bergenstråhle 2001 s.34-35). I Polen har erteböllekärlen stundom dekor av bulor skapade ge-nom gropintryck applicerade från kärlväggens insida, ett särdrag som annars associeras med nemankeramiken längre österut (Timofeev 1998 s.230).

Erteböllekulturens östra utbredningsområde omfat-tar Polens kustland fram till och med Vistulas utlopp. De mest omfattande utgrävningarna har utförts på lo-kalenDąbkiiPommern,därettstratifieratutkastlagermed fynd av bland annat erteböllekeramik undersökts (Ilkiewicz 1989, 1997, Kabacinski & Terberger föredrag oktober 2006). En serie om tio 14C-dateringarfinnspu-bliceradefrånIlkiewiczundersökningarpåDąbki,treav dessa är utförda på gyttja och kommer inte att be-aktas vidare här. De återstående är utförda på kol och trä och spänner över perioden 6250±40 BP (Gd-3127) – 5265±60 BP (Bln-2465) (Pazdur 1991 s.33-34). Kera-mik förekommer inte i de understa lagren. Den äldsta koldatering som tillskrivs ett lager med keramik ligger på 5890±60 BP (Gd-1278). Lagret ifråga innehåller både

skärvor av ertebölletyp (bland annat lampor) och skärvor som tolkats som importerade kärl från bandkeramisk/post-bandkeramisk kultur (Ilkiewicz 1997 s.51, 56, jfr. Pazdur 1991 s.34).

På senare år har utgrävningarna återupptagits på Dąbkiochisambandmeddetharävendetgamlafynd-materialet granskats (Kabacinski & Terberger föredrag oktober 2006). Nya matskorpedateringar av spetsbott-nade kärl har gett resultat som är i överensstämmelse med kontextdateringarna från Ilkiewicz grävning, med en ålder kring 5800 BP. Den förnyade genomgången av det osteologiska materialet har däremot lett till en omvärdering av bovidbenen från lagren med tidig er-teböllekeramik. Dessa bedömdes ursprungligen som tamboskap men har nu hänförts till uroxe (de äldsta kobenenpåDąbkidykerupp600årefterertebölleke-ramikens introduktion).

Från ertebölleboplatsen Schlamersdorf i Schleswig-HolsteinföreliggernågottidigaredateringaränpåDąbki.De aktuella proverna utgörs av matskorpor och ett gris-benmeddateringarkring5400–5000f.Kr.(figur4.8)(Persson 1999 s.120-121, Hartz et al. 2000 s.135, 140, 231). Något äldre (men än så länge opublicerade) da-teringar föreligger från den nordtyska erteböllelokalen Kayhude. Det förs i skrivande stund en debatt bland tyska arkeologer kring i vilken mån matskorpedatering-arna från Schlamersdorf och Kayhude är påverkade av en färskvattens reservoareffekt (Early Pottery in the Baltic Workshop i Schleswig 2006, jfr. kapitel 5.1). Oak-tat utgången av denna debatt så visar dateringarna av grisbenet från Schlamersdorf och koldateringarna från DąbkiattEBK-keramikvaribrukåtminstoneomkring5000 f.Kr. i området kring Östersjöns södra och sydöstra kust. Keramiken introduceras något senare, omkring 4600 f.Kr. inom erteböllekultur i Danmark och Skåne (Persson 1999 s.128).

De hittills diskuterade grupperna är exempel på jä-gare-samlare samhällen som tog upp keramikhantverk. Ungefär samtidigt som detta skedde etablerades den linjebandkeramiska kulturen (LBK) över stora delar av Centraleuropa, med en ekonomi baserad på tamdjurshåll-ning och odling av säd, lin och ärtväxter (Bogucki 1988 s.51-61, 2000 s.204-205). De nordligaste enklaverna med bosättning från tidig linjebandkeramisk kultur är belägna längs Vistulas och Oders nedre lopp i norra Polen och Tyskland,blott100kmfrånÖstersjön(figur4.12)(Kir-kowski1990,Wechler1996,Bogucki1998s.78-79).

Från regionen Chelmno i norra Polen föreligger den nordligaste publicerade och 14C-daterade boplatsen från tidig bandkeramisk kultur, Boguszewo 41 (Kirkowski 1990, Bogucki & Grygiel). Bandkeramisk kultur delas utifråntypologiskakriterieriniflerafaser,därdenförstakallas ”äldsta bandkeramisk kultur”, den andra ”äldre bandkeramisk kultur”, osv. Keramiken från Boguszewo

Figur 4.11. Erteböllekruka och lerlampa (Hulthén 1982 s.23).

Figure 4.11. Example of Ertebölle pot and clay lamp. After Hulthén (1982 p.23).


67

41 kan hänföras till äldre bandkeramisk kultur, det vill säga fas två (Bogucki muntligen), och uppvisar bland an-natkoniskaochbikoniskaskålarmedflatbotten,dekore-rade med böljande dragna linjer, ofta försedda med knop-parochhankar(figur4.13)(Kirkowski1990,Bogucki& Grygiel 1993 s. 413). Det framgår inte hur keramiken från Boguszewo 41 är magrad. Enligt Gronenborn är den äldsta bandkeramiken från andra områden magrad med organiskt material, medan sten och chamotte senare blir vanligare (Gronenborn 1999 s.149). Modderman menar dock att oorganisk magring överväger även inom den tidiga bandkeramiken i de västliga delarna av bandke-ramisk kulturs utbredningsområde (Modderman 1988 s.111). Hulthén har undersökt linjebandkeramik från Langweiler i Tyskland och konstaterade där chamotte som magring under en tidig fas, senare brukades både chamotte och växter (Hulthén 1977 s.46-49). Hulthén har även konstaterat chamotte och växtmagring på en LBK lokal i västra polen, det framgår dock inte om denna lokal ligger tidigt eller sent i den bandkeramiska sekvensen (Hulthén 1977 s.49).

Whittle(1990)harkonstateratendiskrepansmellandateringar utförda på kolprover och dateringar utförda på sädeskorn och ben från kontexter med äldsta band-keramik, något han förklarar med att kolproverna har en hög egenålder. Problemet med hög egenålder på träkol serWhittlesomextrabesvärandeförjustdenäldstafasen av bandkeramisk kultur, då den representerade nykolonisation av en urskogsbiotop med en hög andel gammalskogochtorrakor(Whittle1990s.299).Whittleredovisar 16 dateringar på sädeskorn och ben som han anserdateraLBKsäldstafasiCentraleuropa(figur4.14).Ytterligare åtta dateringar med förmodad låg egenål-der (ben och matskorpor på keramik) har publicerats avStäuble(1995s.227-237)(figur4.14).Dateringarnaav fas 2 av bandkeramisk kultur från Boguszewo 41, lig-gerinomförradelenavdetintervallsomdefinierasavdateringar av kortlivade material från LBKs fas 1. Det är därför sannolikt att kolproverna från Boguszewo 41 har en egenålder som gett en för tidig datering (Stäuble 1995 s.232). Inte desto mindre kan det konstateras att LBK-bosättningar fanns etablerade i norra Polen under

Figur 4.12. De nordligaste enklaverna med bosättning från band-keramisk kultur (LBK) längs Vistulas och Oders nedre lopp, med den 14C-daterade lokalen Boguszewo 41 markerad. [På senare år har en sen bandkeramiska lokal grävts ut vid Kościelna Jania i Pommern, det vill säga något längre norrut och därmed närmare erteböllebosättningarna längs Polens kust (Czerniak & Pyzel föredrag 2006). Resultaten från undersökningarna vid Kościelna Jania är inte publicerade när detta skrivs]. Efter Bogucki (1998 s.79), med modifikationer.

Figure 4.12. The Northernmost enclaves with settlement of Linear Band Pottery Culture (LBK) along the lower reaches of Vistula and Oder, with the 14C dated site Boguszewo 41 denoted by an ”*”. After Bogucki (1998 p.79), with modifications.

Figur 4.13. Exempel på äldre linjebandkeramik från Boguszewo 41 i Chelmno, Polen. Efter Kirkowski (1990).

Figure 4.13. Example of older Linear Band pottery from Bogus-zewo 41, Chelmno, Poland. After Kirkowski (1990).

Fredrik HAllgren

68

bandkeramisk kulturs äldre fas, omkring eller något före 5000f.Kr.(figur4.8).

Sammantaget kan konstateras att keramik av vitt skilda slag uppträder i hela östra Östersjöområdet och på östra Nordkalotten århundradena före och omkring 5000f.Kr.(figur4.8).Detäridagslägetoklartomdesmärre tidsskillnader som kan anas beror på faktiska skillnader i tid eller är ett resultat av träkols egenålder och reservoar/hårdvatteneffekters påverkan på matskorpor. Ävenomfleradateringarkanskebehöverkorrigerasmedupp till ett par hundra år så är det likväl slående hur den nya teknologin på kort tid sprids över stora landområden. Ungefär samtidigt dyker även keramikhantverket upp nordväst om LBK-komplexet inom swifterbantkulturen, med en huvudsaklig utbredning i Nederländerna med omgivande områden (Raemaekers 1999 s.95, 106-108).

4.3 Inhemskisering, hybriditet och identitet

De skilda keramiska traditioner som diskuterats ovan lärdes ut och reproducerades inom ramen för vardagligt socialt umgänge i lokala och regionala sociala samman-hang. Så som diskuterats i kapitel 2.6-2.8 så är teorin kring communities of practice ett användbart verktyg för attförståsådanasammanhang(Lave&Wenger1991,Wenger1998).Teorinkringcommunities of practice betonar atttraditionerlärsutispecifikasocialakontextermedenspecifikhistoria.Ideltagandetisammanhangetskul-turella praktik formeras aspekter av utövarnas identitet, en identitet som blir en aspekt av praktiken.SåsombetonasavLaveochWengersåingårvarje

individ i mängder av delvis åtskilda delvis överlappande sammanhang. Bland jägare-samlare skulle sådana sam-manhang kunna vara barndomens familj och lokalband, initierade ur en särskild årskull, arbetslag som gemensamt arbetatmedenspecifiksysslasommatlagning,ettspe-cifikthantverksomkeramiktillverkningellerenspecifiknäringspraktik som jakt på säl på vårvinterns isar. Inom varje sådant socialt sammanhang kan skilda aspekter av kultur ha reproducerats (Linton 1936 s.277, jfr. kapitel 2.3, 2.6). Men även om det således är tänkbart att kera-miken producerats av en begränsad grupp av individer inom det lokala samhället så var detta community of practice likväl en del av ett större socialt, kulturellt och historiskt sammanhang (kapitel 2.6).

Keramiken som skapades inom hantverkets commu-nities of practice kan till en del ses som lokala skapelser då traditionen ofta reproducerades inom lokala sociala sammanhang. Likväl representerar ingen av de traditio-ner som diskuteras här en lokal innovation, snarare rör det sig om tillskansad kunskap då keramisk teknologi lärdes från människor i angränsande regioner där ke-ramikhantverk redan praktiserades. Ändå ska lerkärlen som tillverkades inte betraktas som kopior. Snarare upp-visar krukorna inom de tidiga keramiska traditionerna kring Östersjön upp en rad lokala och regionala särdrag, som särskiljer dem från varandra och från keramiken inom de samhällen där teknologin hade sitt närmaste ursprung. Till exempel så har erteböllekeramiken med sina spetsbottnade krukor och låga skålar (lerlampor) nära motsvarigheter vad gäller formgivning i den kan-ske något tidigare narvakeramikens spetsbottnade kärl ochlågaskålar(figur4.9och4.11).[Kombinationenspetsbottnade krukor och lerlampor/skålar förekommer också på sperrings 1-lokaler i västra Ryssland, till exem-pel på Tudozero 5, Vologda Oblast (Henny Piezonka, föredragEarlyPotteryWorkshop,Schleswig2006)].ÄvenvadgällerdekorfinnsiblandpåtagligalikhetermellanEBKochnarvakeramik(figur4.15).Åandra

Figur 4.14. Dateringarna från Boguszewo 41(Kirkowski 1990), jämförda med dateringar av prover med låg egenålder från tidigaste LBK i Centraleuropa (Whittle 1990, Stäuble 1995).

Figure 4.14. Charcoal dates from Boguszewo 41, a site belonging to older LBK (phase 2), compared to datings made on samples with low internal age from oldest LBK contexts (phase 1) throughout Central Europe. The graph suggests that the charcoal from Boguszewo 41 might have an internal age.


69

sidan så skiljer sig de två traditionerna åt vad gäller magring och det har föreslagits att bruket av chamotte i tillverkningen av erteböllekeramik representerar en teknologi som lärts av keramiker inom den bandkera-miska traditionen (Hulthén 1977 s.49).

Kanske skulle erteböllekeramiken kunna ses som en kulturell hybrid, en korsning mellan narva och LBK-keramik. Så som diskuterades i kapitel 2.5 kan emellertid hävdas att hybriditet är en inneboende kvalitet hos all kultur, “...all cultures are hybrid. All have more foreign than domestically invented parts.” (Sahlins 1999, 411). Men som också diskuteras i kapitel 2.5, så är hybriditet inte en struktur eller egenskap, utan snarare en analy-tisk konstruktion av en historisk process. I utövandet av den kulturella praktiken, i knådandet av leran, tillsats av magring, i formgivningen och hanteringen av kärlen inom ramen för lokala communities of practice, skapades en genuint inhemskiserad keramik ”...largely foreign in origin and distinctively local in pattern.” (Sahlins 1999 s.412; jfr. 2000 s.515).

Lika uppseendeväckande som den snabba och vid-sträckta spridningen av keramikhantverk är, lika anmärk-ningsvärt är att spridningen stannar upp på gränsen till den Skandinaviska halvön. Varianter av den ertebölle-keramik som karaktäriserar norra Tyskland och Polen introducerades också i sydligaste Sverige, i Skåne, Ble-kinge och möjligen på Öland (Hulthén 1977, Jennbert 1984, Persson 1999 s.129, Stilborg & Bergenstråhle 2001, Papmehl-Dufay 2006), men lyser i övrigt med sin från-varoisödraMellansverige(Jennbert1984fig.75,Price2000 s.265-269). På Nordkalotten kan samma fenomen observeras (figur4.1).Säräisniemi1-keramikharenhuvudsaklig utbredning i norra Finland och på Kola-halvön, med en nordvästlig gräns på Varangerfjordens södra strand i östra Finnmark, Nordnorge (Torvinen 2000, Skandfer 2003, 2006). Keramik förekommer inte

på nordsidan av fjorden, ej hellre längre västerut och söderut i Norge (Glørstad 2005 s.40-43, Skandfer 2005 s.98). En sydvästlig gräns i säräisniemi 1-keramikens rumsligautbredningåterfinnsvidKalixälvensmynningi nordöstra Norrbotten (Halén 1994 s.147-150, Torvinen 2000, Carpelan personlig information). Keramik saknas i Luleälvens dalgång ett stycke söderut, liksom i resten av norra och mellersta Sverige. Ännu en skarp gräns i dentidigakeramikensutbredningåterfinnsvidsundetmellan Åland and Mälardalen.

Avståndet från Åland till skärgården på Svenska sidan var blott 100 km, en distans som motsvarade avståndet mellanÅlandochskärgårdenpåfinskasidan(Smedsetal. 1960, Stenbäck 2003 s.85) och som kunde tillryggaläg-gas på en dag i kanot vid gott väder (jfr. kapitel 3). Precis som sina grannar på Åland var människorna i Mälarda-lensäljägareochfiskare,ochnyttjadefångststationerimotsvarande lägen långt ut i havsbandets utskärgårdar (Åkerlund 1996, Larsson et al 1997, Knutsson et al 1999). Den materiella kulturen skiljde sig däremot helt mellan de båda områdena. Som nämnt saknades keramik i Mä-lardalen och medan stenindustrin på Ålands domineras av slagen kvartskeratofyr, så präglas östra Mälardalens fångstboplatser helt av kvarts (Lindgren 2004).

Vikaresäl var ett viktigt villebråd både på Åland och i Mälardalen under stenåldern. I historisk och sen tid jagades vikaresälen främst på kortare eller längre expe-ditioner på vårvinterns isar. Då havsisarna är fulla med råkar och isen när som helst kan brytas upp av vågor och vind, så medfördes båtar på jaktexpeditionerna, far-koster som ömsom släpades över isen, ömsom seglades eller roddes längs iskanten (Sundfeldt & Johnson 1964, Rinaldo 1978 s.66-67, Eldvik 1992 s.149, 176-177). Vid hårt väder kunde hela fält av drivis sättas i rörelse, vil-ket regelbundet medförde att säljaktslag drev iland på främmandestränder(drivandeiskanförflyttasmeden

Figur 4.15. Jämförelse mellan erteböllekeramik från Norsminde, Danmark (Andersen 1991), och narvakeramik från Zvidze, Lettland (Loze 1988). Skala 1:2.

Figure 4.15. Comparison between Ertebölle pottery from Norsmin-de, Denmark (Andersen 1991) and early Narva pottery from Zvidze, Latvia (Loze 1988). Scale 1:2.

Fredrik HAllgren

70

hastighet av 20-30 km per dygn). Under 1500-talet var detsåpassvanligtattsäljägarefrånfinskaÖsterbottendrev iland längs Norrlandskusten eller på Åland att deras jakträtt längs dessa kuster (som ifrågasatts av lokalbe-folkningen) stadfästes med ett kungligt dekret (Sund-feldt & Johnson 1964 s.33, jfr. kapitel 7.2). Hur sådana långväga kontakter och förhandlingar kan ha reglerats bland jägare-samlare har diskuterats i kapitel 3.1. Man får föreställa sig att norra Östersjön, Ålands hav och Bottenhavet korsades av mängder av sociala allianser, al-lianser som förnyades och cementerades genom långväga besök, fester, gåvoutbyte, exogama giftermålsförbidelser och krigsräder. Brist på kontakt, kan således knappast användas som förklaring till varför keramiken inte spreds västerut från Åland till Mälardalen.

Ovan diskuterades hur identitet skapades i deltagande i kulturell praktik inom keramikhantverkets communities

of practice.Identitetdefinierasdockinteenbartgenomvadmangör,utanocksåvadmanintegör.”Wenotonlyproduce our identities through the practices we engage in,butwealsodefineourselvesthroughpracticeswedonot engage in. Our identities are constituted not only by whatwearebutalsobywhatwearenot.”(Wenger1998s.164, jfr. kapitel 2.7). Valet att inte tillverka sperrings keramik kan därmed ha varit lika betydelsebärande för Mälardalens jägare-samlare, som utövandet av keramik-hantverk var fyllt av mening för Ålands och Finlands säljägare. Frågan varför Mälardalens jägare-samlare inte tog upp keramikhantverk 5000 f.Kr. kan i så fall besva-ras med: Därför att man inte såg sig som människor som bedrev keramikhantverk. Först 1000 år senare kom denna tingens ordning att ändras, vid introduktionen av trattbägarkeramik i Mälardalen, ett ämne som kommer att diskuteras i de efterföljande kapitlen.

71

I augusti 1934 genomfördes den första fackarkeologiska utgrävningen av en trattbägarboplats i Mälardalen, Axel Bagges undersökning av boplatsen Nyskottet i västra Uppland. Redan 1915 hade lokalen omnämnts av Ek-holm som en stenåldersboplats från ”döstid”, ett vitt kronologiskt begrepp som i början av 1900-talet använ-des för att beteckna både trindyxornas och de tunnackiga yxornas användningstid (Ekholm 1915 s.20). Fynden som tillvaratagits vid jordbruksarbete och vid Uppsala-seminariets exkursioner till Nyskottet inkluderade bägge dessa yxtyper, men också en enstaka krukskärva (Ekholm 1915 s.29-30, IV, VIII, X). Några år senare omnämnde Ekholm kortfattat att det hittats snörornerade krukskär-vor på Nyskottet och han jämförde dessa med keramik från stridsyxekultur i Polen och Finland (Ekholm 1918 s.19).

Under 1920-talet bedrev folkskolelärare Karlinder utgrävningar på Nyskottet i egenskap av Riksantikvariens lokale ombud. Bland fynden från Karlinders utgrävning finnsettomfattandekeramisktmaterial.Somlekmanhade folkskolelärare Karlinder av förståeliga skäl pro-blem att typbestämma materialet men med hänvisning till ett utlåtande av Sune Lindqvist, skrev han att keramiken kunde dateras till sen gånggriftstid (Karlinder 1924). Till en del stämmer detta, då materialet innehåller ett inslag av stridsyxekeramik från MN B (Malmer 1962 s.940). Att huvuddelen av keramiken från Karlinders utgrävning var tidigneolitisk trattbägarkeramik uppmärksammades dock inte vid denna tid.

Att materialet från Nyskottet innehöll minst två faser blev genast uppenbart för Bagge, när han tog sig an ma-terialet efterföljande decennium. I den korta notis i Acta Archaeologica VI (1935 s.268) där resultatet av Bagges undersökning från 1934 beskrevs, var han likväl påtagligt svävande i bestämningen av den äldre keramiken.

The 1934 excavations in this settlement at Nyskottet... ...have established the occurence of two kinds of pot-tery, viz. typical boat axe pottery... ...and pottery bearing

theimpressof older,westerninfluences.Someearlyaxespreviously found on the site must undoubtedly be grouped with this latter pottery. (Bagge 1935 s.268)

I arkivrapporten över undersökningen, daterad februari 1936,ärBaggedockmerexaktochklassificerardenäldrekeramiken som ”snörkeramik”, vilket var den term som användes för trattbägarkeramik i svensk litteratur under första halvan av 1900-talet (jfr. Becker 1948 s.176, Bagge 1950 s.254, Florin 1958 s.9). Under loppet av det mel-lanliggande året hade en rad tidigneolitiska trattbägar-boplatser upptäckts och undersökts i Mälardalen, fynd som utan tvivel satte in keramiken från Nyskottet i ett begripligare sammanhang. Detta år, 1935, utförde Bagge själv fältarbeten på ytterligare två tidigneolitiska trattbä-garboplatser, Rosenlund (sedermera känd som Hjulberga 1) och Vallby i Närke, samtidigt som Sten Florin, utan sammanhang med Bagges forskning, undersökte trattbä-garboplatserna Östra Vrå och Brokvarn i Södermanland. Året efter genomförde Florin utgrävningar på ytterligare två nyupptäckta trattbägarboplatser, Mogetorp och Stora Toltorp i samma landskap.

Vid sidan av några korta omnämnanden i skrift pu-blicerade Bagge aldrig sina undersökningar av Nyskottet och Vallby (jfr. Bagge 1937 s.5, 1938 s.155, 1941 s.49, 1948 s.353, 1949 s.131-132) och artikeln om Rosenlund trycktes först 1949 (Bagge 1949). Florin publicerade däremot resultaten av sina utgrävningar redan de ef-terföljande åren (Florin 1937, 1938). Florins fynd rönte stor uppmärksamhet då keramiken uppvisade rikligt med avtryck av olika sädesslag och vindruvor, och fyndma-terialet även innehöll ben (tandfragment) från tamdjur. Redskapsinventariet:trattbägare,kragflaskor,mångkan-tigastridsyxorochtunnackigaflintochgrönstensyxor,placerade lokalerna inom ramen för trattbägarkultu-ren (Florin 1958 s.9). Medan Florin föredrog att kalla denna östmellansvenska variant av trattbägarkultur för vråkulturen, använde Becker begreppet vrågruppen när han diskuterade materialet i sin avhandling från 1947

5 Mälardalen och Bergslagens tidigneolitiska trattbägarkultur

Fredrik HAllgren

72

(Becker 1948 s.187) och denna skrivning är vanligare i nutida publikationer (Madsen 1994, Hallgren et al. 1997 s.118-121, Klassen 2004 s.248-249).

Några år innan Bagges och Florins upptäckter av bosättningar från trattbägarkultur i Mälardalen hade KonradJażdżewskipubliceratartiklar,ivilkabegreppet”trattbägarkultur” (så vitt jag kunnat utröna) användes ochdefinieradesförförstagången(Jażdżewski1932,medhänvisningtillJażdżewski1930).Delaravdearkeo-logiskamaterialsomJażdżewskiinkluderadeibegreppettrattbägarkultur hade tidigare diskuterats under en rad lokala benämningar, som döscivilisation, megalitkultur, nordisk kultur, storpolsk kultur, lillpolsk kultur, noss-witzkultur,etc.Jażdżewskipekadepåhurdettidiga1900-talets politiska gränser styrt denna indelning och argumenteradeförattarkeologiskakulturermåstedefi-nieras utifrån likheter i materiell kultur och oberoende av modernapolitiskagränser(Jażdżewski1932s.108).Jażdżewskideladeintrattbägarkulturenifyrageo-

grafiskagrupper,nord,syd,västochöst,enindelningsom senare kompletterades men en femte grupp i sydöst (Jażdżewski1932,1936–citeradiMidgley1992s.33).Grupperingen av materialet byggde vidare på en geo-grafiskindelningKossinnabrukatienkatalogöverfyndavtrattbägare,kragflaskorochhankflaskorfrånnorraEuropa (Kossinna 1921a). [Kossinna skrev om dessa lerkärlstyper som kärluppsättningen inom ”döscivilisa-tionen” (Dolmen Zivilisation – 1921b s.73). Midgley har formulerat sig som om Kossinna använde begreppet ”trattbägarkultur” (Midgley 1992 s.31-34), men så vitt jag kan se, så nyttjade han inte termen. I de aktuella skrifterna förekommer som nämnt begreppet ”döscivi-lisation”, som enligt Kossinna var en del av en vagt de-finierad”indogermanskkultur”(Kossinna1921bs.75).Begreppet trattbägarkultur förekommer däremot inte (Kossinna 1909, 1911, 1921a, 1921b).]

Att den mellansvenska varianten av trattbägarkultur kom att ligga norr om trattbägarkulturens nordgrupp, vilkenenligtJażdżewskiomfattadenorraTyskland,Dan-mark och Skåne, har lett till en intressant forskningshis-torisk situation. Hur diskuterar man det som ligger norr om nord? Kanske som en följd av detta, är det vanligt att utländsk litteratur helt bortser från vrågruppen när tratt-bägarkulturen diskuteras i storskaligt perspektiv. Mest iögonfallandeärMidgleysstoramonografiTRB-Culture,i vilken trattbägarkulturens nordgräns markeras i norra Skåne (Midgley 1992 s.36, se också Midgley 2005 s.35). Det är notabelt att Mälardalen och vrågruppen inte bara ligger bortom den gräns som dragits på kartan, utan till och med utanför kartan. Även om Midgleys förbiseende ärdetmestiögonfallande,ärhonigottsällskap,dåfleraöversikter över Europas eller södra Skandinaviens neo-litikum lämnar östra Mellansverige som ett blankt fält (t.ex.Whittle1985,1996,Hodder1990,Thorpe1996,

Tilley 1996, Milisauskas 2002 s.195, – för exempel på internationell litteratur som trots allt beaktat fynd från trattbägarkultur norr om Skåne se till exempel Becker 1948, Zápotocký 1992, Bakker 1998, Klassen 2000, Price 2000, Rowley-Conwy 2004, Bradley 2005).

Tystnaden kring Mälardalen och Bergslagens tratt-bägarkultur är inte bara ett problem för sårad mellan-svensk lokalpatriotism. Flera av de tolkningsmodeller som förklarar övergången till jordbruk och skapandet/spridningen av trattbägarkulturen, utgår från lokala för-hållandenismågeografiskaregioner(oftaDanmark).Det är exempelvis tveksamt om förändringar i salthalten i västdanska fjordar kan förklara en samhällsprocess som harettsåmycketstörregeografisktomfång(jfr.Klas-sen 1999).

I den europeiska litteraturen om trattbägarkultur talas iblandomensnävareochenbredaredefinitionavtratt-bägarkultur (Zápotocký 1992 s.202-204). Den snävare definitionenomfattarTRBslokalgruppernord,syd,öst,sydöstochvästsåsomdedefinieradesavJażdżewskipå1930-talet(jfr.Midgley1992).Denbredaredefinitionen,som bland annat förordas av Zápotocký, inkluderar även michelsbergskultur i västra Centraleuropa och lokalgrup-pernapfyn,altheimochmondseeinorraAlperna(figur5.1) (Zápotocký 1992 s.202-204, 552, jfr. Lichardus & Lichardus-Itten1993).Detfinnsskillnadermellan(ochinom) alla dessa lokalgrupper av trattbägarkultur, men detfinnsocksågemensammanämnare.Varianteravmångkantiga stridsyxor förekommer inom hela området, de särpräglade stridsyxor av typ KIII som är vanliga i Mälardalen och Bergslagen har sina närmaste motsvarig-heter i mondseegruppens KIB yxor i Österrike (kapitel 9.1.3). De trattbägare som gett namn till trattbägarkul-turen har nära motsvarigheter i michelsbergskulturens ”tulpanbägare”. Krukor från trattbägarboplatsen Kall-mossen i Norduppland är således påfallande lika både ”trattbägare” från Danmark och ”tulpanbägare” från västraTyskland(jfr.figur11.7ikapitel11)(jfr.Gleser1998 s.239, Richter 2002 s.108-112, Klassen 2004 s.167-183).

Jag ser således en poäng med att inkludera Mälarda-len och Bergslagens tidigneolitiska lämningar under det övergripande begreppet trattbägarkultur. Samtidigt vill jag understryka, att trattbägarkultur i denna vida mening är en analytisk konstruktion, skapad av arkeologer. Det är föga troligt att en tidigneolitisk människa skulle kännas vid en social enhet som sträcker sig från Mellansverige/södra Norge i norr, till norra Slovakien i söder. På ett annatplanvilljagsamtidigthävda,attdetfinnssitua-tionernärenarkeologiskanalytiskklassifikationsomtrattbägarkultur,kanligganäraenklassifikationsomgjordes av människor under förhistorien. I hela södra och mellersta Skandinavien upp till och med Bergslagen togmänniskoruppenradspecifikahantverkstraditioner,

5 mälArdAlen ocH BergslAgens tidigneolitiskA trAttBägArkultur

73

som kom till uttryck i tillverkningen av trattbägare, krag-flaskor,lerskivor,mångkantigastridsyxorsamtspets-ochtunnackigayxoravgrönstenochflinta.Dettaskeddesamtidigt – omkring 4000/3900 f.Kr. – som element av odling och boskapsskötsel togs upp i samma område. Dessa traditioner skapades, förhandlades och reprodu-cerades inom olika lokala, regionala och överregionala sociala kontexter, i ömsom skilda, ömsom överlappande communities of practice (jfr. kapitel 2.6). Skeendet kan inte ha varit en osynlig process för de inblandade männis-korna, dessa var medvetna om de val som gjordes, om de förändringar som genomfördes och att människor i angränsande landsdelar gjorde liknande val. Som jag kommer att utveckla i nästföljande kapitel, så måste företeelsen trattbägarkultur ha varit särskilt synlig i ett område som Mälardalen/Bergslagen, som är den nord-ligaste region där dessa nya traditioner togs upp vid bör-jan av tidigneolitikum. Ett stenkast längre norrut levde människor som inte började tillverka trattbägare och mångkantiga stridsyxor, som inte började odla marken

eller hålla tamdjur. I mötet med dessa människor var mälardalingarna i någon mening trattbägarkultur.

I efterföljande avsnitt kommer jag i tur och ordning att ta upp aspekter som boplatser, begravningsplatser, nä-ringsekonomiska aktiviteter och materiell kultur. Medan genomgången därvidlag är konventionell till sin karak-tär, är avsikten att den ska leda fram till en diskussion av exempelvis näringsekonomi, hantverk och gravritual som kulturell praktik, snarare än som ”funktionella” el-ler ”rituella” företeelser. Även om säljakt säkert har haft en roll för försörjningen, så är jag mer intresserad av säljakt som deltagande aktivitet, en aktivitet som förenat en rad personer i ett samverkande socialt sammanhang, i ett community of practice. På samma sätt kan gravritual diskuteras som kulturell praktik, en praktik som förenat efterlevande i deltagande handlingar. Både säljakt och gravritual kan ur detta perspektiv ses som sammanhang där identitet har skapats och förhandlats (kapitel 2.7).Detgeografiskaomfångetfördettaavsnittärregio-

nen kring den forna havsvik som under tidigneolitikum

Figur 5.1. Karta över trattbägarkulturens (TRB) utbredning enligt Zápotocký, med en indelning i de geografiska undergrupperna nord (N), väst (W), öst (O), sydöst (SO), syd (S), mondsee (MO), altheim (A), pfyn (PF) och michelsberg (M). Zápotocký inklude-rar de fyra senare grupperna i en brett definierad trattbägarkultur, men de diskuteras stundom som separata företeelser av andra forskare. I förelig-gande arbete argumenteras för att även Vestlandet i Norge skall inkluderas i en brett definierad trattbä-garkultur. Efter Zápotocký (1992 s.552).

Figure 5.1. Map showing the extent of the Funnel Beaker Culture (TRB) as defined by Zápotocký (1992 p.552). Legend: N – North group, W – West group, O – East group, SO – Southeast group, S – South group, MO – Mondsee, A – Altheim, PF – Pfyn, M – Michelsberg.

Fredrik HAllgren

74

täckte Mälaren och Hjälmaren i östra Mellansverige samt kuststräckan och inlandet omedelbart norr därom. Detta område skär tvärs gränsen mellan Svealand och Norrland och sammanfaller bara delvis med landskapsgränser. Jag har därför valt att använda de traditionella men vagt definieradenamnenMälardalenochBergslagensomrubrikförmittundersökningsområde(figur5.2-5.4).Mälardalen används i detta sammanhang som begrepp för Södermanland och de lägre liggande, södra delarna

av Närke, Västmanland och Uppland. Bergslagen an-vänds som namn på de högre liggande landen omedel-bart norr om Mälardalen och omfattar norra delarna av Närke, Västmanland och Uppland samt södra Dalarna och Gästrikland. (Delar av Värmland räknas vanligen också till Bergslagen, men ingår inte i det här behandlade området). Gränsen mellan Mälardalen och Bergslagen ärihöggradflytandeochenochsammasockenkanstundom sorteras under båda begreppen beroende på

Figur 5.2. Trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen i relation till en tidigneolitisk (4800 BP) strandlinje. 1. Vallby, 2. Hjulberga, 3. Stenstorp, 4. Tjugestatorp, 5. Skumparberget, 6. Skogsmossen, 7. Få-gelbacken, 8. Dalkarlstorp, 9. Nyskottet, 10. Kallmossen, 11. Anneberg, 12. Bålmyren, 13. Västeräng, 14. Norrfäbovägen, 15. Lilla Gävsjö, 16. Sanna, 17. Frotorp, 18. Mariedamm, 19. Toltorp, 20. Mogetorp, 21. Nävertorp, 22. Östra Vrå, 23. Fagervik, 24. Malmahed, 25. Mor-torp, 26. Brokvarn, 27. Pärlängsberget, 28. Trössla, 29. Smällan, 30. Eklundshov, 31. Älby, 32. Lisseläng. Notera att Ålands fornstrandlinjer ej är utritade på kartan (jfr. figur 4.2). Strandlinjekarta framställd av Lars Andersson och Tore Påsse (jfr. Påsse & Andersson 2005).

Figure 5.2. Funnel Beaker Culture sites in Mälardalen and Berg-slagen in relation to an Early Neolithic (4800 BP) coastline. 1. Vallby, 2. Hjulberga, 3. Stenstorp, 4. Tjugestatorp, 5. Skumparberget, 6. Skogsmossen, 7. Fågelbacken, 8. Dalkarlstorp, 9. Nyskottet, 10. Kallmossen, 11. Anneberg, 12. Bålmyren, 13. Västeräng, 14. Norrfäbo-vägen, 15. Lilla Gävsjö, 16. Sanna, 17. Frotorp, 18. Mariedamm, 19. Toltorp, 20. Mogetorp, 21. Nävertorp, 22. Östra Vrå, 23. Fagervik, 24. Malmahed, 25. Mortorp, 26. Brokvarn, 27. Pärlängsberget, 28. Trössla, 29. Smällan, 30. Eklundshov, 31. Älby, 32. Lisseläng. Note that the ancient shorelines of Åland are not depicted on the map (cf. figure 4.2). Shoreline map produced by Lars Andersson and Tore Påsse (cf. Påsse & Andersson 2005).

Figur 5.3. Trattbägarlokaler i norra Mälardalen och södra Bergslagen i relation till en ungefärlig tidigneolitisk strandlinje på 40 m.ö.h. (figur 5.2 ger en mer korrekt bild av en samtida strandlinje). Höjdreliefen återges i gråskala med 5 m intervall 40-195 m, land över 195 m återges i svart. Isälvsavlagringar återges i grönt, grovmo, sand och grus i orange. Trattbägarlokaler: 1. Vallby, 2. Hjulberga, 3. Stenstorp, 4. Tjugestatorp, 5. Skumparberget, 6. Skogsmossen, 7. Fågelbacken, 8. Dalkarlstorp, 9. Nyskottet, 10. Kallmossen, 11. Anneberg, 12. Bål-myren, 15. Lilla Gävsjö.

Figur 5.4. Trattbägarlokaler i södra Mälardalen i relation till en ungefärlig tidigneolitisk strandlinje på 35 m.ö.h. (figur 5.2 ger en mer korrekt bild av en samtida strandlinje). Höjdreliefen återges i grå-skala med 5 m intervall 35-190 m, land över 190 m återges i svart. Isälvsavlagringar återges i grönt, grovmo, sand och grus i orange. Trattbägarlokaler: 16. Sanna, 17. Frotorp, 18. Mariedamm, 19. Toltorp, 20. Mogetorp, 21. Nävertorp, 22. Östra Vrå, 23. Fagervik, 24. Mal-mahed, 25. Mortorp, 26. Brokvarn, 27. Pärlängsberget, 28. Trössla, 29. Smällan och Stensborg, 30. Eklundshov, 31. Älby, 32. Lisseläng.

Figure 5.4. Funnel Beaker Culture sites in Southern Mälardalen in relation to an approximate Early Neolithic coastline set at 35 m.a.p.s.l (Figure 5.2 gives an more accurate picture of a synchronous coastline). Land between 35 m.a.p.s.l. and 190 m.a.p.s.l. is shown in shades of grey with a 5 m interval, land over 190 m is shown as black. Glaciofluvial sediments are displayed in green; coarse silt, sand and gravel are displayed in orange. Funnel Beaker Culture sites: 16. Sanna, 17. Frotorp, 18. Mariedamm, 19. Toltorp, 20. Mogetorp, 21. Nävertorp, 22. Östra Vrå, 23. Fagervik, 24. Malmahed, 25. Mor-torp, 26. Brokvarn, 27. Pärlängsberget, 28. Trössla, 29. Smällan and Stensborg, 30. Eklundshov, 31. Älby, 32. Lisseläng.

Figure 5.3. Funnel Beaker Culture sites in Northern Mälardalen and Southern Bergslagen in relation to an approximate Early Neolithic coastline set at 40 m.a.p.s.l. (Figure 5.2 gives a more accurate picture of a synchronous coastline). Land between 40 m.a.p.s.l. and 195 m.a.p.s.l. is shown in shades of grey with a 5 m interval, land over 195 m is shown as black. Glaciofluvial sediments are displayed in green; coarse silt, sand and gravel are displayed in orange. Funnel Beaker Culture sites: 1. Vallby, 2. Hjulberga, 3. Stenstorp, 4. Tjugesta-torp, 5. Skumparberget, 6. Skogsmossen, 7. Fågelbacken, 8. Dalkarls-torp, 9. Nyskottet, 10. Kallmossen, 11. Anneberg, 12. Bålmyren, 15. Lilla Gävsjö.

Fredrik HAllgren

76

sammanhang (t.ex. Fellingsbro socken där Skogsmossen ligger, jfr. Hagström 1999). Mitt val av undersöknings-områdebottnariattdennageografiskaregionutgördetnordligaste området med bosättning från tidigneolitisk trattbägarkultur i östra Mellansverige. Undersöknings-områdets avgränsning norrut sammanfaller således med nordgränsen i spridningen av arkeologiskt material från tidigneolitisk trattbägarkultur, ett tema som vidareut-vecklas i kapitel 10. Undersökningsområdets avgränsning söder och västerut är snarare bestämd av forskningshis-toriska tillfälligheter, då Östergötlands, Västergötlands och Värmlands tidigneolitikum är föga utforskat.

Östra delen av Mälardalen (östra Uppland och Sö-dermanland) utgjordes under tidigneolitikum av en vid-sträckt skärgård som vad gäller omfång och örikedom saknar motsvarighet i dagens Sverige. Norr därom, längs det som här kallas Bergslagskusten (östra Gästrikland) krympte skärgården till en smal remsa kustnära öar. Västra och norra delen av Mälardalen (Närke, Väst-manland, Uppland) liksom huvuddelen av Bergslagen (norra Västmanland, norra Uppland, södra Dalarna, västra Gästrikland) utgjordes av ett kustnära fastland. Avståndet till det tidigneolitiska havet var sällan mer än 5 mil inom regionen. Genom undersökningsområdets norra del löper den mäktiga Dalälven, med en början i fjällkedjan långt i nordväst för att nå det tidigneolitiska havet på gränsen mellan Uppland och Gästrikland.

Början av subboreal tid präglades av ett kontinentalt klimat, med stora skillnader mellan varma somrar och kalla vintrar (Liljegren & Lagerås 1993 s.37), julitem-peraturen beräknas till c. 1,5-2 grader varmare än idag (Barnekow 1999). De senaste årens undersökningar har i allt högre grad belyst detaljer i klimatutvecklingen, en bild som pekar på att sommartemperaturen var en knapp grad varmare än idag under början av tidigneolitikum och hade ökat till c. 2 grader varmare än idag vid över-gångenmotmellanneolitikum(Bjuneetal.2005fig.4a,jfr. Grudd et al. 2002). Skogarna, som med undantag av skärgårdarnas utskär täckte hela Mälardalen, skilde sig från dagens genom att framförallt lind men också alm och ek var mycket vanliga på sedimentmarkerna, medan björk och tall dominerade de högre liggande moränområ-dena (Hallgren under arbete). Den idag så vanliga granen förekom ytterligt sparsamt (Giesecke 2004). Östersjöns littorinastadium, som under senmesolitisk tid genomgått kraftigafluktuationerisalthalt,hadenuenjämnaresali-nitet, men likväl lägre än dagens förhållanden. Salthalten steg gradvis under loppet av tidigneolitikum, för att nå en topp som tangerade nutida salinitet under början av mellanneolitikum (Emeis et al. 2003). Jag har inte hittat några aktuella uppskattningar av isförhållanden under stenåldern, men då vikaresäl (som föder sina ungar på isen) är vanlig i det osteologiska materialet, bör havet varit delvis täckt av fast och drivis under vintrarna.

Det skall redan här betonas att Mälardalen och Berg-slagens trattbägarlokaler ur tafonomiskt hänseende skil-jer sig från trattbägarboplatser i Sydskandinavien och på kontinenten. Inlandslokalerna ligger ofta i skogsmark som inte har odlats sedan tidigneolitikum och inbland-ning från yngre perioder är relativt begränsade. Kust-boplatserna har ofta mesolitiska och mellanneolitiska material inom samma fornlämningskomplex, men pga. landhöjningen ligger äldre material högre, yngre material lägre. Ingen av de undersökta lokalerna uppvisar en kro-nologiskstratigrafi,dåfrostskjutningochandramarkpro-cesser gör att fynden ligger spridda i ett vanligen 30-50 cm tjockt fyndförande lager. Tjälen har även påverkat keramikensbevaringsgradmenligt.Dåflertaletlokaleråterfinnspåväldräneradsandmedpodsoljordmån,såbevaras i allmänhet endast brända ben.

Kronologi och datering spelar en avgörande roll för tolkningenavfleraavdeämnenjagkommeratttauppi de följande kapitlen. Jag kommer därför att inleda med ett avsnitt där jag diskuterar några principiella frågor kring 14C-datering, innan jag kommer in på problemati-ken kring kultur, praktik och identitet inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur.

5.1 Om 14C-datering och kronologi för Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur

Den danska och sydskånska döstidens viktigare red-skapstyper hunno sålunda i allmänhet upp till nordöstra Mellansverige först under Sydskandinaviens gånggriftstid och gånggriftstidens först under dess hällkisttid, medan förbindelsen med södra och mellersta Norrland försiggick ännu långsammare och stenålderns redskapsformer längst uppinorrt.o.m.-somvilängreframskolafinna–bibe-hölls ända in i järnåldern. (Rydbeck 1940 s.20-21)

Kolfjortondatering spelar en central roll i föreliggande avhandling, då tolkningen av många av de företeelser som tas upp till behandling är avhängiga deras inbör-des kronologiska förhållande. Vid diskussionen av kera-mikhantverk är det är avgörande att utvärdera om den variationsomfinns,skabetraktassomenkronologiskföljd eller som samtida variation. Jag har därför ägnat viss möda att så långt det är möjligt 14C-datera de material jag jobbat med, antingen genom direkta dateringar av arkeologiska material så som organiska beläggningar på keramik, förkolnade sädeskorn och brända ben från djur och människa eller genom datering av träkol och has-


77

selnötskal från intressanta kontexter. Så som diskuteras nedan,finnsdetolikafelkällorförknippademedskildaprovmaterial och därför har jag så långt det är möjligt försökt att jämföra dateringar av olika material, för att utröna i vilken mån något provmaterial ger avvikande resultat.

Inom stenåldersforskningen har stundtals tolkningar av kronologiska förhållanden betraktats som etablerade sanningar, inte nödvändigtvis därför att de varit väl un-derbyggda, utan därför att de förespråkats av namnkun-niga arkeologer som genom sin etablerade position getts en privilegierad roll i uttolkandet av förhistorien. Det inledande citatet av Rydbeck (1940) är ett forskningshis-toriskt exempel på hur en etablerad forskare i kraft av sin auktoritet kunde slå fast att förhistorien hände först i Sydskandinavien, långt senare i Mälardalen och alldeles som nyss i Norrland och Nordnorge. Florins bedömning att vissa trattbägarlokaler i Mälardalen kunde dateras till sen döstid utifrån en jämförelse med sydskandinaviska lokaler med samma typ av fynd (Florin 1937), betrakta-des således som orimligt av Rydbeck, som menade att materialet i sin helhet hörde till gånggriftstid (Rydbeck 1937 s.180, 1940 s.15-16). På ett motsvarande sätt un-derkände Rydbeck den norske arkeologen Nummedals (1938) jämförelser mellan stenåldersfynd från Varang-erfjorden (Nordnorge) och fynd från Gotland. Rydbeck ifrågasatte inte de likheter i fyndmaterialet som Florin och Nummedal pekade på, men han ansåg att utveck-lingen i norr låg efter den i söder: ”Särskilt gäller denna långvariga efterblivenhet de allra nordligaste trakterna.” (Rydbeck 1940 s.73)

En av förtjänsterna med 14C-datering (och andra na-turvetenskapliga analysmetoder) är att resultaten regel-mässigt utmanar etablerade sanningar. Rydbecks position som auktoritet inom den kronologiska diskussionen un-derminerades av resultat från 14C-dateringar. Mälarda-lens trattbägarkultur visades vara äldre än gånggriftstid (Florin 1958 s.60) och de fynd från Varangerfjorden, som Rydbeck tvärsäkert placerade i bronsålder visades vara från senmesolitisk och tidig neolitisk tid (Helskog 1980, 1984, Skandfer 2003, se vidare kapitel 10). Medan man inom nutida arkeologi knappast ser formuleringar i stil med Rydbecks, så kan samma tänkande stundom spåras i det att det ses som självklart att olika företeelser harsinäldstaförekomstisöderochattkulturinfluenserses som enkelriktade från söder till norr eller från väster till öster. Att tvärsnoddsdekorerad keramik uppträder 1000 år tidigare vid Varangerfjorden och i Finland än i södra Skandinavien och några hundra år tidigare i Mel-lansverige och Sydnorge än i Danmark, blir med ett så-dant synsätt ”orimligt” (Hallgren 2005). Nu är det inte så att 14C-datering ger slutgiltiga svar, metoden måste kontinuerligt utvärderas och de arkeologiska tolkning-arna av resultaten kan och ska ifrågasättas. Sålunda har

Florins 14C-dateringar från Mogetorp (Florin 1958 s.60) senare korrigerats i enlighet med en internationell stan-dard (Olsson 1967) och som diskuteras i kapitel 7.1, så har metodutveckling vad gäller kemisk förbehandling av provmaterial implikationer för hur dessa tidigt utförda 14C-dateringar skall tolkas (Ingrid Olsson personlig kom-munikation, jfr. kapitel 7.1).

I mitt eget arbete med 14C-dateringar har urval av provmaterial för datering tjänat som ett sätt att pröva min förförståelse av vad jag uppfattat som ett tidigneolitiskt källmaterial. Genom att datera förkolnade sädeskorn och brända djur- och människoben, som utifrån tolkning av arkeologiska kontexter bedömts som tidigneolitiska, har jag öppnat för möjligheten att bli korrigerad. Genom att datera organiskt material på/i keramikskärvor som jag utifrån typologiska kriterier bedömt som tidigneolitisk trattbägarkeramik har jag kunnat utvärdera giltigheten iminklassifikationavkeramiken.(Säkertkanläsarense inkonsekvenser jag själv är blind för i dessa utvär-deringar.)Detfinns14C-dateringar tillgängliga från ett 20-tal

trattbägarlokaleriMälardalenochBergslagen(figur5.5-5.10). Dateringarna är utförda på träkol, hasselnötskal, sädeskorn, brända ben och organiska beläggningar (”matskorpor”) på krukskärvor. Vart och ett av dessa provmaterial är behäftade med sina egna felkällor, en problematik som kommer att tas upp till diskussion i de närmast följande avsnitten.

5.1.1 Datering av förkolnade växtmaterial

Förkolnade växtdelar från terresta växter (träkol, hassel-nötskal, sädeskorn, övriga makrofossil) har den fördelen att det är välbeprövade material för 14C-datering. (Jag bortser i detta sammanhang från lavar och mossor, som kan uppvisa en reservoarålder, se vidare nedan). Träkol är dock problematiskt eftersom det kan ha en avsevärd egenålder, både genom att många träd lever länge och genomattdödaträdfinnskvarsomtorrakorellervind-fällen under avsevärd tid. Dessa komplikationer kan man i någon mån komma till rätta med genom vedartsanalys av kolprover. Ett annat problem är att det ofta saknas en tydlig koppling mellan träkol och det arkeologiska material man vill tidfästa. Även om kolbitarna är hit-tade tillsammans med förhistoriska artefakter, är ofta sambandet dem emellan diskutabelt. Slutligen så behöver förekomst av träkol överhuvudtaget inte ha ett samband med mänskliga handlingar, trä förkolnas regelbundet vid skogsbränder. Pesonen (1999) har genomfört en omfat-tande jämförelse mellan koldateringar och dateringar på björknävertjära som använts för att laga kamkeramiska krukor (”typisk kamkeramik, stil Ka II). Medan date-ringarna på björknävertjära är väl samlade i intervallet

Fredrik HAllgren

78

Figur 5.5. 14C dateringar från trattbägarlokaler i nordvästra Mälar-dalen (Hjulberga: Hulthén & Welinder 1981, Welinder opublicerat; Tjugestatorp: Artursson 1996).

Figure 5.5. 14C dates from Funnel Beaker Culture sites in Northwes-tern Mälardalen (Hjulberga: Hulthén & Welinder 1981, Welinder unpublished; Tjugestatorp: Artursson 1996).

Figur 5.6. 14C dateringar från trattbägarlokalen Skogsmossen i norra Mälardalen/södra Bergslagen.

Figure 5.6. 14C dates from the Funnel Beaker Culture site Skogsmos-sen in Northern Mälardalen/Southern Bergslagen.

Figur 5.7. 14C dateringar från trattbägarlokaler i norra Mälardalen (dateringar på träkol, hasselnötskal och matskorpor från Fågelback-en: Lekberg 1997; dateringar på träkol, hasselnötskal och matskor-por från Anneberg: Segerberg 1999).

Figure 5.7. 14C dates from Funnel Beaker Culture sites in Northern Mälardalen (dates on charcoal, hazelnut shells and food crusts from Fågelbacken: Lekberg 1997; dates on charcoal, hazelnut shells and foodcrusts from Anneberg: Segerberg 1999).

Figur 5.8. 14C dateringar från trattbägarlokaler i norra Mälardalen och södra Bergslagen (Bålmyren: Sundström & Darmark 2005; Väs-teräng: Björck 2000, Björck muntligen; Lilla Gävsjö: Graner 2005).

Figure 5.8. 14C dates from Funnel Beaker Culture sites in Northern Mälardalen och Southern Bergslagen (Bålmyren: Sundström & Dar-mark 2005; Västeräng: Björck 2000, Björck personal communication; Lilla Gävsjö: Graner 2005).


79

Figur 5.9. 14C dateringar från trattbägarlokaler i sydvästra Mälarda-len (Östra Vrå: Kihlstedt 2006; Nävertorp: Kihlstedt 2004; Frotorp: Blomqvist et al. 2006, Sanna: Niklas Stenbäck muntligen).

Figure 5.9. 14C dates from Funnel Beaker Culture sites in Southwes-tern Mälardalen (Östra Vrå: Kihlstedt 2006; Nävertorp: Kihlstedt 2004; Frotorp: Blomqvist et al. 2006, Sanna: Niklas Stenbäck perso-nal communication).

Figur 5.10. 14C dateringar från trattbägarlokaler i sydöstra Mälarda-len (Smällan och Häggsta: Kihlstedt et al. 1997, Edenmo et al. 1997; Trössla: Hallgren 2004b).

Figure 5.10. 14C dates from Funnel Beaker Culture sites in Southe-astern Mälardalen (Smällan and Häggsta: Kihlstedt et al. 1997, Edenmo et al. 1997; Trössla: Hallgren 2004b).

Figur 5.11. En jämförelse mellan 14C-dateringar av olika material från kamkeramiska lokaler i Finland (fas Ka II, ”typisk kamkera-mik”), baserad på Pesonen (1999). Dateringarna är utförda på orga-niska beläggningar på keramik (björknävertjära som använts för att laga trasiga krukor och matskorpor) samt träkol från anläggningar. Träkolsdateringarna är genomgående äldre än dateringar utförda på organiska beläggningar. Diskrepansen kan till en del förklaras med att de daterade kolbitarna har en egenålder, men en inblandning av äldre material i yngre anläggningar torde också vara en faktor (Pesonen 1999 s.194). Björknävertjäran är tillverkad av ytterbarken hos björk och har en låg egenålder (Pesonen 1999, Reunanen & Holmbom 1999, Leskinen 2003 s.19). Matskorpor på kamkeramik som analyserats har visat på ett inslag av marina produkter (Hopia et al. 2003, Leskinen 2003 s.30-35) och det är därför möjligt att matskorpedateringarna i figuren är påverkade av en reservoareffekt. Reservoareffektens storlek längs Finlands kust under tidigneolitikum är inte känd. Till skillnad från träkolsproverna avviker inte matskor-porna nämnvärt från dateringarna på björknävertjära.

Figure 5.11. A comparison between 14C dates of birch bark pitch used to mend broken pots, food crusts on pottery and charcoal from Comb Ware sites in Finland (Ka II, the typical Comb Ware phase). It is suspected that many of the charcoal dates are too old due to fac-tors like the internal age of wood, old dead wood used as firewood, and mixing of older charcoal in younger contexts. Based on Pesonen (1999).

Fredrik HAllgren

80

3900-3500 f.Kr., så är många av koldateringarna betydligt äldre(figur5.11).Någonmotsvarandejämförelseharinte gjorts för Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur, men det är inte ovanligt att kolprover blir ”för gamla” eller ”för unga”, dateringar som på grund av de oväntade resultaten i så fall avförs från diskussionen. I materialet frånMälardalen/Bergslagenstrattbägarkulturfinnsenkoldatering från Skogsmossen, som odiskutabelt hör samman med mänskliga handlingar, då den aktuella kol-biten var inbakad i en bit lerklining.

Hasselnötskal och sädeskorn är att föredra framför träkol eftersom de har en låg egenålder, likväl kan också hasselnötter förkolnas genom naturliga processer. I det aktuellamaterialetfinnsettdaterathasselnötskalfrånTjugestatorp, som i likhet med nyss nämnda kolbit var inbakad i lerklining och därmed med säkerhet är knutet tillmänskligahandlingar(jfr.figur5.5).Sädeskornärettnärmast idealiskt provmaterial, enär sädesslag inte före-kommer vildväxande i Skandinavien är deras förekomst med nödvändighet knutet till mänskliga handlingar. Då många tidigneolitiska trattbägarboplatser i Mälardalen/Bergslagen ligger på vad som idag är skogsmark och ib-land helt utan anknytning till marker som odlats i senare förhistorisk eller historisk tid, så är risken för inblandning av yngre sädeskorn begränsad (jfr. kapitel 7.1). Ett av de daterade sädeskornen från Skogsmossen var inneslutet i en bit tvärsnoddsdekorerad trattbägarkeramik och är således med säkerhet knutet till tillverkningen av en trattbägare.

5.1.2 Datering av kremerade ben

Vid slutet av 1990-talet introducerades en ny tillämpning av AMS-datering som går ut på att karbonatfraktionen som förekommer i omvandlad form i bioapatiten i brända (eller kremerade) ben dateras (Lanting & Brindley 1998, 2000, Lanting et al. 2001). Metoden utvecklades vid tan-demlaboratoriet i Groeningen, men spreds snabbt och tillämpasnuavflera14C-laboratorium runt världen (Olsen et al. 2005, 2008, van Strydonck et al. 2005, Naysmith et al. 2007). Vid bränning till mer än 600°C omkristal-liseras bioapatiten till en mer hållbar kristallstruktur, som är motståndskraftig mot påverkan från karbonater i den omgivande jorden, en avgörande faktor, då datering av karbonat i obrända ben tidigare gett nedslående resultat. I engelskspråkig litteratur i ämnet görs en åtskillnad mellan helt genombrända ben, cremated bones och dåligt genom-brända ben (charred bones), som bränts vid lägre tempera-tur. I svenskspråkig arkeologi är termen ”kremerade ben” ofta förbehållen ben som påträffats i brandgravar, medan helt genombrända ben som påträffas i andra kontexter (t.ex. slaktavfall) istället benämns just brända ben (jfr. Å. M. Larsson 1997 s.2-11, 2003 s.164-166). I föreliggande arbete använder jag kremerade ben och brända ben som

synonymer för helt genombrända vita ben, i motsatts till dåligt brända ben som benämns svedda.

Tillförlitligheten i datering av strukturell karbonat i kremerade ben har utvärderats genom omfattande jäm-förelser med dateringar av andra material från samma kontexter (Lanting & Brindley 1998, 2000, Lanting et al. 2001, Olsen et al. 2005, 2008) och genom duplicerade dateringar utförda på olika laboratorier (Naysmith et al. 2007) med mycket gott utfall. Försök med datering av strukturell karbonat i obrända och svedda ben har gett mer tvetydiga resultat. I några fall rapporteras god överensstämmelse mellan olika provmaterial (Lanting & Brindley 1998 s.3), i andra fall har de svedda benen gett dateringar som är c. 150 år för unga (Olsen et al. 2005, 2008, van Strydonck et al. 2005). De ben jag låtit datera från trattbägarboplatser i Mälardalen/Bergsla-gen hör till de första kremerade ben som daterades vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. De utgjorde därvidlag entestserieochflertaletavdessaproverdateradestvågånger för att utvärdera alternativa förbehandlingsmeto-der av provmaterialet. Här redovisas resultaten för den andra provserien, som befanns ge tillförlitliga resultat. Förbehandlingen följer den standardmetod som redovi-sats av Naysmith et al. 2007, blykromat/silver används för att få bort svavelföroreningar (Göran Possnert e-post 060926). Som material för datering har brända ben den fördelen att de är knutna till mänskliga handlingar och att de har en egenålder om maximalt 10-20 år [+ eventuell reservoareffekt] (Lanting et al. 2001 s.250).

För att få en antydan om vilken reservoarålder som kan vara aktuell för Mälardalen/Bergslagens kuster under tidigneolitikum, har jag i samarbete med Ann Seger-berg låtit daterat en serie brända sälben från Anneberg, en lokal från vilken det sedan tidigare fanns en gott jämförelsematerial i form av dateringar av bland annat hasselnötskal (Segerberg 1999 s.112). Det bör påpekas att de daterade proverna inte kommer från slutna kontex-ter, varför en viss osäkerhet föreligger kring resultatens tillförlitlighet. Likväl pekar jämförelsen på en tämligen konsekvent åldersskillnad. Centralvärdet för det äldsta sälbenet är 90 år äldre än centralvärdet för det äldsta has-selnötskalet, centralvärdet för det yngsta sälbenet är 215 år äldre än centralvärdet för det yngsta hasselnötskalet och medelvärdet för sälbensdateringarna är 115 år äldre änmedelvärdetförhasselnötskalen(figur5.12).Resulta-ten pekar på att de tidigneolitiska sälbenen från Anneberg är behäftade med en reservoarålder omkring 115 år.

Ben från landlevande växtätare är att föredra som provmaterial, då dessa genom sin diet vanligen ger da-teringar som är mer eller mindre jämförbara med kolda-teringar. Jag säger mer eller mindre, då lavar, mossor och vattenväxter kan uppvisa en reservoarålder (Olsson et al. 1984, Olsson 1996 s.11-14). Djur som lever av dessa växter kan följaktligen även de uppvisa en skenbart för


81

hög ålder och bland annat har Olsson (1996 s.11) påvisat en reservoareffekt på 115±95 år hos älg (notera den stora standardavvikelsen). Ben från säl och andra havsdjur är behäftade med en marin reservoareffekt. I Östersjön har reservoareffekten av allt att döma varierat, både geo-grafisktochövertid.KolfjortondateringarfrånStoraKarlsö indikerar en låg reservoarålder för havsdäggdjur från Östersjöns ancylusstadium (Lindqvist & Possnert 1999fig.17,jfr.Lindqvist&Possnert1997s.73).NäröstersjöbäckenetfickkontaktmedAtlantenunderdetefterföljande littorinastadiet, strömmade salt vatten med en högre reservoarålder in i bassängen. Som diskuterades ovan (kapitel 4.1, ) präglades senmesolitisk tid av stora svängningarisalthalt,frånsötttillbräcktvatten,fluk-tuationer som hängde samman med det oregelbundna inflödetavsaltvattenfrånAtlanten(Emeisetal.2003).Under tidigneolitikum var salthalten något jämnare men fortfarande lägre än i dagens Östersjö, för att sedan nå en topp under mellanneolitikum som tangerade dagens värden (Emeis et al. 2003). Från tiden kring denna topp i salthalt har Lindqvist & Possnert uppmätt en reservoarål-der på 300 år hos mellanneolitiska sälar från Stora Karlsö och västra Gotland, en markant ökning jämfört med ancylustid (Lindqvist & Possnert 1997, 1999, Possnert 2002, jfr. Olsson 1980). Från den mindre utpräglat ma-

rina miljön kring Bråviken, Östergötland, har Segerberg et al. uppskattat den marina reservoareffekten till mindre än 100 år för början av mellanneolitikum (Segerberg et al. 1991 s.86).

I den mån människor ätit marin föda, så uppvisar även ben från människa en skenbart för hög ålder som ett resultat av reservoareffekten. Hur stor denna påver-kan är beror på hur stor andel av födan som har ett marint ursprung. Lindqvist & Possnert har uppskattat reservoaråldern till c. 200 år för ben från mellanneoli-tiska människor från västra Gotlands kust (Lindqvist & Possnert 1997). Ericsson har uppmätt en mindre ål-dersförskjutning, 70±40 år, i människoben från samma period på Gotland och argumenterar för att detta värde även är relevant för de gravar som Lindqvist & Possnert diskuterat (Eriksson 2004 s.151-152). I bägge fallen visar δ13C-värden hos de aktuella benen att det rör sig om människor som haft ett mycket stort intag av marin föda. Vid de aktuella 14C- och dietanalyserna har kollagenet i benen analyserats. Kollagen byggs främst upp av prote-indelen i dieten, det är således inslaget av marint protein somärkällanbådetilldenspecifikareservoaråldernochdethögaδ13C värdet hos dessa prover. Om protein och övriga inslag i dieten (kolhydrater, fett osv.) har samma δ13C-värde,anrikasδ13C med +5‰ från diet till kollagen,

Figur 5.12. Jämförelse mellan okalibrerade 14C-dateringar utförda på hasselnötskal, träkol, matskorpor på keramik (Segerberg 1999), och kremerade säl- och människoben från trattbägarboplatsen Anneberg, Uppland. Centralvärdet för det äldsta sälbenet är 90 år äldre än centralvärdet för det äldsta hasselnötskalet, centralvärdet för det yngsta sälbenet är 215 år äldre än centralvärdet för det yngsta hasselnötskalet och medelvärdet för sälbensdateringarna är 115 år äldre än medelvärdet för hasselnötskalen. Resultaten antyder att sälbenen är påverkade av en marin reservoareffekt på omkring 115 år. Det daterade människobenet är troligen också det påverkat av en marin reservoareffekt.

Figure 5.12. A comparison of uncalibrated 14C dates made on hazel-nut shells, charcoal, food crusts on pottery (Segerberg 1999) and cremated bones from seal and human from the TRB site Anneberg, Uppland. The central value of the oldest seal bone is 90 years older than the central value of the oldest hazelnut shell, the central value of the youngest seal bone is 215 years older than the central value of the youngest hazelnut shell, and the average age of the seal bones are 115 years older than the average age of the hazelnut shells. The comparison hints at the presence of a marine reservoir effect in the order of about 115 years. The dated human bone is probably affected by a marine reservoir effect as well.

Fredrik HAllgren

82

menomskildainslagidietenharolikaδ13C-halt så kan avståndet från diet till kollagen variera mellan -2‰ till +10‰ (Ambrose 1998 s.279). Bioapatit byggs däremot upp av födans alla beståndsdelar (protein, kolhydrat, fett, o.s.v.),δ13C-värdet i bioapatit motsvarar således summan av hela dieten. Avståndet diet - bioapatit är konstant inom varje art, men kan variera mellan olika arter som en följd av olika metabolism. Hos exempelvis möss an-rikasδ13C med +10‰ (+9,5‰± 0.6‰), hos idisslande växtätareanrikasδ13C med mellan +11 och +13‰, osv. (Ambrose & Norr 1993, Tieszen & Fagre 1993, Ambrose 1997 s.350, 1998 s.279, Passey et al. 2005). Att bioapatit speglar hela dietens sammansättning gör materialet in-tressant för dietstudier och det används ofta som kom-plement till analys av kollagen. Värdet av dietstudier på bioapatit har dock varit omdiskuterat då provmaterialets integritet inte kan utvärderas med samma metod som tillämpas för kollagen (Lee-Thorp 2002).

Som en konsekvens av att kollagen och bioapatit till en del byggs upp av olika delar av dieten, så kan re-servoaråldern vara olika mellan kollagen och bioapatit i samma ben. Om dieten till exempel bestått av pro-teinrikt sälkött kombinerat med proteinfattiga terresta vegetabilier, så är reservoaråldern lägre i bioapatiten än i kollagenet (Lanting et al. 2001 s.250). Av detta fram-går, att en reservoarkorrektion beräknad för kollagen i människoben, inte självklart är relevant för bioapatit. Tyvärrärintehellerδ13C-värdet hos de brända benen till någon hjälp för att uppskatta ett eventuellt marint inslagimänniskornasföda,dåδ13C halten förändrats när benen bränts (Lanting et al. 2001 s.251, Olsen et al. 2005, 2008). Detta påverkar inte möjligheten att datera benen då de uppmätta resultaten i likhet med alla 14C-dateringar numera normaliseras till standardvärdet -25‰ vs. PDB (Olsson 1986a s.281), men det gör att det inte är möjligt att dra några slutsatser angående dessa människors diet (jfr. Ambrose & Krigbaum 2003 s.195).

För att utvärdera om 14C-daterade brända ben från människa är påverkade av en reservoareffekt, är man där-för hänvisad till att jämföra resultaten med dateringar av terresta växter med låg egenålder från samma kontexter. I materialet som 14C-daterats för denna avhandling ingår tio människoben från Fågelbacken, Västmanland och ett enstaka människoben från Anneberg, Uppland. Männis-kobenen från Fågelbacken avviker marginellt från date-ringar av terresta växter med låg egenålder från samma lokal,varfördetfinnsskälattmisstänkaattdeendastiringagradärpåverkadeavenreservoareffekt(figur5.7).Det enstaka människobenet från Anneberg är däremot avsevärtäldreänhasselnötskalenfrånsammalokal(figur5.12). Då det rör sig om en enstaka datering kan det vara en slump, men det är också möjligt att det föreligger en påtaglig påverkan av reservoareffekten hos detta ben. Då Anneberg är en av de äldsta trattbägarlokalerna i

Mälardalen, är det frestande att tolka mönstret i termer av förändrad diet, från en akvatisk kost som resulterade i en markant reservoareffekt i inledningsskedet av tidig-neolitikum, till en kost som inte innehöll samma inslag av akvatiska produkter något århundrade senare.

5.1.3 Datering av matskorpor på keramik

Segerberg och Possnert var först med att datera organiska beläggningar på trattbägarkeramik i Mälardalen/Berg-slagen (Segerberg 1988). De goda resultaten inspirerade till efterföljd och vid undersökningarna på Fågelbacken och Skogsmossen genomfördes dateringar av organiska beläggningar på keramik (Apel et al. 1995, Lekberg 1997, Hallgren & Possnert 1997). Jag har fortsatt att datera organiska beläggningar på trattbägarkeramik inom ramen för min forskning. De organiska beläggningarna åter-finnsvanligensomenskorpapåkärlensinsidaochoftai en zon på ett bestämt avstånd från mynningen, vilket visar att beläggningen är relaterad till kärlets användning. Det är också vanligt med organiska beläggningar på myn-ningens rand och utsida, medan det däremot är mycket ovanligt med motsvarande beläggningar på bukskärvors utsida. I dagligt tal benämns dessa organiska belägg-ningar för ”matskorpor”. Även om det inte är säkert att alla verkligen har sitt ursprung i matlagning, så är det troligtattflertaletärresterefterberedningochförvaringav mat, till exempel fermentering och kokning. Jag kom-mer därför att använda termen matskorpa i föreliggande text, hellre än det mer otympliga alternativet ”organisk beläggning”. Matskorpor lämpar sig väl för 14C-datering då de på goda grunder kan knytas till användningen av de kärl de sitter fast på. Vid den kemiska förbehandlingen av proverna särskiljs två fraktioner, en olöslig fraktion som benämns INS och en alkali-löslig fraktion som benämns SOL (Segerberg et al. 1991, Possnert 1997, Hallgren & Possnert 1997 s.121-132, Segerberg 1999 s.109, jfr. Olsson 1991 s.31-32). Både INS och SOL fraktionerna kan användas för AMS-datering, vilken som nyttjats i respektivefallframgåravfigur8.11(kapitel8).

I likhet med ben från säl och människa, kan mat-skorpor vara behäftade med en reservoareffekt om själva matskorpan är rester efter mat med inslag av ak-vatiska produkter. Problematiken kring marint innehåll i matskorpor har mest utförligt diskuterats av Persson (Persson 1997, 1999), medan Fischer har varnat för en reservoareffekt även i färskvattenprodukter (Fischer 2002, Fischer & Heinemeier 2003). Bägge felkällorna är i högsta grad reella och det är av stor vikt att de tydligt pekatsutavPerssonochFischer.Samtidigtfinnsdetvissa oklarheter i både Perssons och Fischers resone-mang, oklarheter som är värda att belysa.

Perssons resonemang följer två huvudlinjer, att det


83

finnsmatskorporsomgett”förtidiga”dateringarochattdetfinnsettmönsterimatskorpornasδ13C-värden som skulle kunna avspegla i vilken mån matskorporna har ett marint innehåll. Ett av Perssons exempel på en lokal med ”för tidiga” dateringar av gropkeramik är Auve i Vestfold, sydöstra Norge (Persson 1997, jfr. Østmo 1984, 1993, Østmo et al. 1996). Auve är en strandnära boplats, vars huvudsakliga bosättningsfas omfattar för-sta halvan av mellanneolitikum. Alla utom tre av de c. 40 14C-dateringarna (kol och matskorpor) faller också i denna fas, medan två matskorpor daterats till första halv-an av tidigneolitikum (TUa-137B 4980±120, TUa-153 4975±245) (Østmo 1993 s.49., Østmo et al. 1996 s.33). Om dessa skärvor är gropkeramik så faller de mycket rik-tigt utanför den gropkeramiska kulturens kända ålders-spann. Østmo för en lång diskussion kring hur materialet skall benämnas i publikationen från 1993 och kommer fram till att ”gropkeramik” varken är relevant för det tidigneolitiska eller det mellanneolitiska materialet, då keramiken uppvisar en rad lokala särdrag (Østmo 1993 s.55-61, jfr. Østmo et al. 1996 s.32-34). I en senare artikel kring tidig trattbägarkultur i Sydnorge påpekar Østmo att de till tidigneolitikum daterade skärvorna uppvisar gemensamma drag med sydskandinavisk trattbägarke-ramik av Oxie-typ, vilken dateras till första halvan av tidigneolitikum (Østmo 1998 s.102-103). Det är således långt ifrån klart om skärvorna från Auve som daterats till TN I verkligen uppvisar en orimligt hög ålder.

Perssons förklaring till vad han tolkade som en för hög ålder, var att matskorporna på Auve innehöll ma-rina produkter och därför var påverkade av en marin reservoareffekt på uppemot 400 år. Misstanken om ett marint innehåll bottnar i att boplatsen var strandbunden samt har ett osteologiskt material dominerat av marina arter. Innehållet i de organiska beläggningarna på kruk-skärvor från fyra kärl från Auve har analyserat av Sven Isaksson (Østmo et al 1996 s.34-39). I tre fall analy-serades beläggningar på kärlens insida, i ett fall fanns beläggningen på kärlets utsida. De tre kärlen med be-läggning på skärvornas insida innehöll en fermenterad (jäst) massa bestående av produkter från terresta djur, några skärvor visade tecken på upphettning. Det fjärde kärlets utsida hade en beläggning av obestämbart ur-sprung som visade tecken på kraftig upphettning. Det framgår inte av artikeln om de analyserade kärlen är daterade till tidig- eller mellanneolitikum och resultaten kan därför inte belysa en eventuell marin påverkan på de tidigneolitiska skärvorna. Likväl visar resultaten att det inte är självklart att matskorpor från en kustlokal innehåller marina produkter.

Den andra huvudlinjen i Perssons resonemang var att hanpåvisadeenkonsekventskillnadiδ13C-halt mellan matskorporpåkeramiksomklassificeratssomgrop-keramik respektive trattbägarkeramik. De förstnämnda

harδ13C-värden i intervallet -20 till -25‰, de senare i intervallet -25 till -30‰ (Persson 1997 s.384-386, 1999 s.33-35). Med hänvisning till att gropkeramisk kultur brukar tolkas som en fångstkultur och trattbägarkultur som en jordbrukskultur föreslog Persson att mönstret i matskorpornasδ13C-värden avspeglar respektive kulturs näringsekonomiskaspecialisering,dvs.attδ13C-värden över -25‰ pekar på ett marint innehåll och värden under -25‰avspeglarettterrestinnehåll.Närδ13C-halt i kolla-gen diskuteras betraktas ofta -20‰ som ett motsvarande gränsvärde. Persson upplevde detta som en motsättning, men föreslog med hänvisning till DeNiro et al. (1985) att fraktionering i samband med matlagning kunde ha förskjutitδ13C-värdena från -20‰ till -25‰ (Persson 1997, 1999 s.35).

DeNiro et al. visade att det vid kraftig upphettning av ben till temperaturer som kan förväntas gälla vid kre-meringarellerbränningavavfall,såsänksδ13C-halten i kollagen med upp till -5‰. Hos ben som hettades upp till temperaturer som är aktuella vid matlagning (kokning och rostning) konstaterades däremot minimala föränd-ringar, -0,1 ±0,5‰ för kokta ben och -0,4 ±0,7‰ för rostade ben (DeNiro et al. 1985 s.3). I en relaterad stu-die visade DeNiro & Hastorf (1985) att kokning, rost-ningochförkolningavväxterkanförändraδ13C-halten med ±3‰ (Spangenberg et al. 2006 s.3). Dessa studier har bland annat följts upp av Ambrose et al. (1997), Katzenberg et al. (2000) och Spangenberg et al. (2006). Ambrose et al. utvärderade matlagningens påverkan på δ13C-halt i en rad olika växter, Katzenberg et al. studerade förändringariδ13C-halt vid bakning och grytkok och Spangenbergetal.harstuderatförändringariδ13C-halt hos olika mjölkprodukter. Data från dessa tre studier är sammanställda i tabell II.

Så som framgår av tabell II är matberedningens på-verkanpåδ13C-halt högst varierad. De största föränd-ringarna har uppmätts hos mjölkprodukter, bland dessa ärdetslåendeattδ13C i produkter av komjölk utarmas med 4.5‰ som en följd av fraktionering under bered-ningsprocessen,medanδ13C i fårmjölk tvärtom anrikas med 4.5‰.

Fischer & Heinemeier (2003) har förklarat vad som upplevtssomendiskrepansmellanδ13C i matskorpor och kollagen med hänvisning till den anrikning med +5‰, som sker från diet till kollagen (om protein och icke-proteinharhaftsammaδ13C-halt, jfr. ovan). Efter-som rovdjur med en terrest diet i Nordeuropa har en δ13C-halt i kollagen på c. -21‰, så bör de ha ätit kött somhaftenδ13C-halt kring -26‰ (Fischer & Heine-meier2003s.460).Ommatskorporharenδ13C-halt över -26‰ måste det enligt Fischer & Heinemeier bero på en inblandning av marina produkter. Fischer & Heine-meier kommer trots ett annorlunda resonemang fram till ungefär samma slutsats som Persson, även om de sätter

Fredrik HAllgren

84

gränsen för marin påverkan vid -26‰ istället för -25‰. Till stöd för sin modell pekar de på att matskorpor från kustbundnalokalervanligenharδ13C-värden över -26‰ och inlandslokaler ofta har värden under denna gräns. Flera av matskorporna från inlandslokaler har därtill δ13C-halter som klart understiger det värde om -26‰ Fischer & Heinemeier antar är relevant för terrest föda. Detta tas som intäkt för att dessa matskorpor innehåller fiskfrånsötvattendåfärskvattensfiskoftauppvisarlågaδ13C-värden. (Jag kommer att återvända till frågan kring δ13Cnedandådetfinnsprincipiellainvändningarmotsåväl Perssons som Fischer & Heinemeiers resonemang på denna punkt).

Ovan diskuterade jag reservoaråldern i säl från Öst-ersjön,värdensomävenbörvararelevantaförfiskisamma område. I Skagerack och Kattegatt har reser-voareffekten beräknats till i medeltal 377 ± 16 år, med något högre värden i Skagerack och något lägre värden i Bälten (Heier-Nielsen et al. 1995 s.878-879). I Danmarks fjordar har däremot uppmätts en långt högre reservoar-effekt på upp till 900 år. Att de grunda fjordarna har en högre reservoarålder kan tyckas paradoxalt, men hänger ihop med att grundvattnet i Danmark innehåller fos-sila karbonater från berggrund och morän, karbonater som ger grundvattnet en skenbar 14C-ålder på uppe-mot 6000 år (Heier-Nielsen et al. 1995 s.881, Fischer & Heinemeier 2003). I fjordarna blandas havsvatten med gammalt grundvatten, vilket ger upphov till den högre reservoareffekten i fjordvattnet. [Denna observation har

implikationer för kronologin för de danska kökkenmöd-dingarna, vilka ofta tidfästs genom dateringsserier på marina ostron och musselskal, dateringar som korrigerats för en ”normal” marin reservoareffekt på 400 år].

Samma effekt föreligger också i insjöar i Danmark ochharuppmättstillc.1035årinutidasötvattensfiskfrånsjönTissøiÅmosedalen.ItidigneolitiskafiskbenfrånÅmoseharreservoaråldernhoskarpfiskuppmättstill 310-480 år och till 115-160 år hos gädda (Fischer & Heinemeier 2003). Fischer & Heinemeier betonar att denna färskvattensreservoareffekt, eller hårdvattensef-fekt som den också kallas, kan påverka dateringar av matskorporsominnehållersötvattensfisk.Förattut-värdera detta har de jämfört dateringar av matskorpor från trattbägarlokalen Åkonge med dateringar av annat organiskt material knutet till samma kärl, i ett fall en bit träkol med låg egenålder inneslutet i lergodset och i två fall sotbeläggningar på kärlens utsida. Träkolet inneslutet i lergodset är knutet till krukans tillverkning, matskorpa och sotbeläggningar är knutna till krukans användning. Beroende på hur länge respektive kruka varit i bruk kan det skilja kortare eller längre tid mellan dessa tidpunkter. Jämförelsen mellan matskorpa och träkol från samma kärl påvisade en diskrepans där matskorpan var 290±64 år äldre än makrofossilet i samma kruka, en åldersskill-nad som bäst förklaras med att matskorpan innehåller sötvattensfisk.Denenajämförelsenmellanmatskorpaoch sotbeläggning pekade också på en åldersskillnad, i det här fallet 115±60 år, medan den andra gav likvärdiga

Tabell II. Exempel på matberedningens påverkan på δ13C-halt i skilda produkter (Ambrose et al. 1997, Katzenberg et al. 2000, Spangenberg et al. 2006).

Table II. The effect of food processing on δ13C values in different products (Ambrose et al. 1997, Katzenberg et al. 2000, Spang-enberg et al. 2006).

Vegetables raw cooked distanceraw–cookedbanana -24,8 -24,8 ±0turmeric (sw: gurkmeja) -27,7 -28,0 -0,3chili pepper, red -31,3 -27,9 +3,4chili pepper, green -28,9 -29,4 -0,5yam, red-skin -26,9 -27,8 -0,9yam, yellow skin -27,2 -26,8 +0,4yam, spinosa -29,3 -27,2 +2,1sweet potato, red-skin -28,4 -28,4 ±0sweet poatato, yellow skin -25,5 -27,4 -1,9breadfruit -28,1 -28,1 ±0 (fermented: -27,1)Bakedgoods raw cooked distanceraw–cookedpumpkin cake -17,4 -18,5 -1,1shortbread -19,5 -19,8 -0,3cornbread -13,6 -14,3 -0,7whole wheat bread -23,0 -23,6 -0,6Beef steewingredients raw cooked distanceraw–cookedcarrot -28,9 -27,7 +1,2barley -25,6 -26,6 -1,0potato -26,6 -27,6 -1,0turnip -27,0 -26,9 +0,1onion -27,1 -27,5 -0,4beef -24,3 -24,4 -0,1Milkproducts fresh cream butter cheese maximumdistancecow milk A -25,9 -30,6 -28,5 -4,7cow milk B -25,0 -28,2 -29,4 -4,4cow milk C -24,6 -28,6 -26,8 -4,0sheep milk A -29,0sheep milk B -27,7sheep milk -23,8 c. +4,5goat milk -25,2goat milk -23,4


85

resultat mellan matskorpa och sotbeläggning (Fischer & Heinemeier 2003 s.458-459). Genom en vidare jämfö-relse mellan matskorpor och kontextdateringar av andra material,visardeattdettaproblemkanspårasförfleramatskorpedateringar från Danmark och Skåne.

Fischer & Heinemeiers studie har mötts med skarp kritik av Hart & Lovis (2007a). Utifrån samma data men med ett annat angreppssätt menar Hart & Lovis att det inte föreligger några statistiskt säkerställda åldersskill-nader mellan matskorpor och dateringar på andra ma-terial från Åkonge. Sexton av de sjutton dateringarna på ben, träkol, makrofossil, matskorpor och sotbelägg-ningar från Åkonge är enligt Hart & Lovis statistiskt samtida med en viktad medelålder av 5131±12 BP. En enstaka matskorpa avviker mycket riktigt från de öv-riga dateringarna (5385±40 BP), denna betraktas som en statistisk avvikelse av Hart & Lovis som menar att det inte är klargjort om diskrepansen ska förklaras med färskvattens reservoareffekt, en marin reservoareffekt, mätfel eller någon annan faktor. I en annan artikel har Hart & Lovis presenterat en utvärdering av en lång se-rie matskorpedateringar (N=116) från Nordamerika, en analys som visar att dateringar av organiska beläggningar på keramik i dessa fall ger tillförlitliga resultat (Hart & Lovis 2007b).

Även om det således förblir oklart i vilken mån mat-skorporna från Åkonge verkligen är påverkade av en sötvattens reservoareffekt så är det likväl klarlagt att akvatiska produkter kan vara behäftade med en reser-voarålder. Fischer & Heinemeier menar att betydande reservoaråldrarförekommerisötvattenvattenfisk/mat-skorpor i alla områden med grundvattenförhållanden som motsvarar Själlands (hårt vatten rikt på lösta fos-sila karbonater), men de antyder också möjligheten att andrafelkällorkanbehäftasötvattenfiskiområdenmedmjukt vatten (jfr. Lanting & van der Plicht 1996, 1998). De områden av Mälardalen/Bergslagen som låg över havsytan under tidigneolitikum präglas i huvudsak av mjukt vatten, så det är dessa ”övriga felkällor” som är av särskilt intresse vid en diskussion av reservoarålder i sötvattensfisk–ochiförlängningenmatskorpor–frånMälardalen/Bergslagens trattbägarkultur.

Från svensk horisont har Olsson diskuterat en rad faktorer som kan ge upphov till en egenålder hos vat-tenlevande växter och bottensediment också i mjukvat-tensjöar, faktorer som bland annat inkluderar tillförsel av grundvatten som en längre tid varit skiljt från atmosfären och nedbrytning av gammalt organiskt material (Ols-son 1983, 1985, 1991, 1996). När det saknas aktuella mätningar av reservoarålder från en sjö föreslår hon att man för Sveriges del kan antaga att en reservoarålder på 300-400 år föreligger i sjösedimenten (Olsson 1991 s.31). Problematiken har nyligen studerats ingående av Hedenström & Possnert (2001) i en jämförelse mellan

dateringar av bottensediment och terresta makrofossil från sjön Lilla Harsjön i östra Uppland. Studien gav vid hand att medan de marina lagren var behäftade med en avsevärd reservoarålder (c. 1000 år, i realiteten en kom-bination mellan reservoareffekten och kontamination av gamla omlagrade sediment), så avklingade reservoaref-fekten dramatiskt några hundra år efter sjöns isolering, för att sedan vara närmast omätbar (Hedenström & Possnert 2001 s.1783). Det bör poängteras, att de aktuella studierna gäller datering av bottensediment och det är inte självklart attdessaresultatärrelevantaförfiskarisammasjöar.Hedenström & Possnerts resultat antyder likväl att det inte är självklart att sötvattensorganismer är behäftade med en reservoareffekt. Det vore önskvärt att i framti-denutförastudieravreservoaråldernhosfiskfrånsjöari Mälardalen, i synnerhet från tidigneolitiska sjösystem belägna i anslutning till kända trattbägarboplatser.

Vid en diskussion av matskorpedateringar från Mä-lardalen/Bergslagens trattbägarkultur är frågan dels om dessamatskorporinnehållerfiskellerandraakvatiskaprodukter, dels om det akvatiska inslaget i matskorporna i så fall är behäftat med en reservoarålder. Som nämnt ovan, föreslog Fischer & Heinemeier att matskorpor medettterrestinnehållbörhaδ13C-värden kring -26‰, högre värden indikerar ett marint innehåll. Värden som understiger-26‰medflerapromillepekarenligtFischer& Heinemeier på ett innehåll av färskvattensorganismer. I deras jämförande studie ingår matskorpor från två tratt-bägarlokaler i Mälardalen/Bergslagen, Fågelbacken och Skogsmossen. Matskorporna från bägge dessa lokaler har δ13C-halt kring -26‰, alttså värden som Fischer & Hei-nemeier antog prägla terrest föda. Detta föranleder dem dock inte att anta att det är ett terrest innehåll i de aktuella matskorporna, istället antyder de att samma skenbart terresta värde kan erhållas genom en blandning av salt- och sötvattensorganismer (Fischer & Heinemeier 2003 s.462). [i not: Det ska påpekas att Fischer & Heinemeier missuppfattat andelen ben från säl på Skogsmossen, de skriver att sälben utgör mer än 10% av däggdjursbenen, emellertid är den korrekta andelen knappt 4%. Troligen har författarna vilseletts av stapeldiagrammet i Hallgren et al. 1997 s.95 som inte inkluderade ben som bestämts som nöt/älg].

Medan det är korrekt att en blandning av havs- och färskvattenorganismer i en matskorpa kan ge upphov till ettδ13C-värde på -26‰, så är det inkorrekt att betrakta högre värden än -26‰ som indikation på marint innehåll och värden under -26‰ som indikation på ett innehåll av färskvattensprodukter.Delsfinnsdetenstorvariationiδ13C-halt mellan olika organismer i terresta, marina och färskvattensbiotoper,delsfinnsdetenstorspännviddiδ13C mellan olika vävnader inom samma organism. Haltenδ13C i muskelvävnad från olika insjögäddor kan till exempel variera mellan -35 till -22‰ (Beaudoin et

Fredrik HAllgren

86

al.1999),medanδ13C i fenor från unglax fångad i söt-vatten har visats variera mellan -29 till -13‰ (Cunjak etal.2005).Hosbjörnvarierarδ13C-halten i hår mellan -23 och -19‰, beroende på i vilken grad olika björnar ätit lax eller bär (Hilderbrand et al. 1999). Hos förhis-toriskagråsälarfrånÖstersjönvarierarδ13C i kollagen mellan -19 och -14‰ (Eriksson & Lidén 2003, Lidén et al. 2004, Rundkvist et al. 2004 s.22-23). Även hos växtätarefinnsskillnaderiδ13C, hos förhistoriska uroxar frånSydskandinavienvarierarδ13C-halten i kollagen mel-lan -24 och -19‰ (Noe-Nygaard et al. 2005). Bland C3 växter (dvs. alla terresta växter som är aktuella i norra Europa)varierarδ13C mellan -34 till -22‰ (Spangenberg et al. 2006 s.2).

Som jag snuddade vid i diskussionen av datering av brändaben,såskiljersigδ13C mellan kollagen och bioa-patitisammabenochpåsammasättskiljersigδ13C mel-lankroppensövrigavävnader.Generelltärδ13C i fetter 4-6‰ mer negativa än kolhydrater och protein (Am-brose & Norr 1993 s.3, 11, Ambrose 1998 s. 280). van Klinken et al. (2000 s.47) har redovisat följande värden för olika vävnader från samma djur: kollagen (-20‰), underhudsfett (-28‰), mjölk (-26‰), mjälte (-25‰), muskel (-23‰), hjärnvävnad (-21‰), hår (-20‰). [Det framgår inte vilken art exemplet gäller, men då ett värde för mjölk redovisas rör det sig troligtvis om tamboskap ochattdömaavδ13C-halten i mjölken är det sannolikt nötboskap, jfr. tabell II]. Det relativa förhållandet mellan δ13C i olika vävnad kan skilja mellan olika individer av samma art. Lanting & van der Plicht nämner till exempel hurδ13C i kött från gös kan ha värden som både är både högre (+1,3‰) och lägre (-1,5‰) än värdet i kollagen (c. -26,5‰) i respektive individ (Lanting & van der Plicht 1996 s.498, 513). Även hos växter föreligger en spänn-vidd mellan olika vävnader och en studie har exempelvis visatattδ13C i cellulosan i blad från bland annat björk, vide och blåbär är 3-4‰ högre, än i bladen som helhet (Rundgren et al. 2003).

Beaktas både skillnader mellan olika individer av samma art och skillnaden mellan olika vävnader i samma organism, blir den totala variationen avsevärd. Om man exempelvisantarattdenspännviddiδ13C inom samma organism som angavs i van Klinken et al.´s exempel ovan, även är relevant för gråsäl (vars kollagenvärde kan variera mellan -19 och -14‰), skulle underhudsfett från samma djur ha värden mellan -27‰ och -22‰, medan sälkött (muskelvävnad) skulle ha värden mellan -22‰ och-17‰.Dåmatlagningdärtillkanpåverkaδ13C-halten i någon mån, är det mycket svårt att dra slutsatser kring om innehållet i en matskorpa har ett terrest eller marint ursprungbaseratenbartpåδ13C-värdet. Detfinnstvåsättatttacklaproblemet,antingenutförs

en mer omfattande laboratorieanalys av matskorpornas innehåll, eller så försöker man fastställa om dateringar av

matskorpor avviker från andra provmaterial. En pilotstu-die av lipider i keramik och matskorpor från Skogsmos-sen har initerats av mig och Sven Isaksson, Arkeologiska Forskningslaboratoret, men ännu föreligger inga resultat (mars 2008). Craig et al. (2007) har publicerat en studie av innehåll i organiska beläggningar som inkluderar fem tidigneolitiska trattbägare från ovan nämnda Åmose på Själland. Åmose är ett numera igenväxt sjösystem någon mil från havet, krukorna har som regel deponerats på sjöbottnen. En av krukorna har ett påtagligt inslag av sötvattensfiskmedantvåsaknarspåravakvatisktinne-håll, tre krukor har värden som indikerar ett innehåll av mjölkprodukter (Craig et al. 2007 s.141, 145, 147).

Isaksson har förutom den ovan omtalade analy-sen från Auve, även analyserat tidigneolitisk keramik från strandlokalerna Kotedalen och Ramsvikneset på ön Radøy, Hordaland, i västra Norge (jfr. kapitel 10). Isakssons analys omfattar mikroskopering, grundele-mentanalys,infrarödspektroskopi,gaskromatografiochmasspektrometri (Isaksson 1999). Bland de analyserade matskorporna från Kotedalen har en, ett huvudsakli-gen animaliskt innehåll med en klart marin signal samt ett mindre inslag av vegetabilier (TUa-2022, -23,8‰, 4860±55 BP), en består av en blandning av animaliska och vegetabiliska produkter med en låg marin signal (TUa-2023, -22,5‰, 5170±90 BP), en innehåller vege-tabilier (rotfrukter) samt troligen mjölkfett (TUa-2024, -24,3‰, 4740±60) och en innehåller ett blandat anima-liskt och vegetabiliskt innehåll med ett visst marint in-slag (TUa-2025, -24,8‰, 4675±85). Från Ramsvikneset har två matskorpor analyserats. Den ena består av ett jäst animaliskt material med ett lågt marint inslag (TUa-2026, 5120±60), den andra beläggningarna innehåller huvudsakligen vegetabilier, möjligen cerealia, det marina inslaget betecknas som försumbart (TUa-2028, -25,0, 4400±90) (Isaksson 1999 s.8-9, Åstveit 1999 s.57). Analy-sen indikerar att TUa-2022 och troligtvis även TUa-2025 bör korrigeras för en marin reservoareffekt. Längs Nor-ges södra kuster bedöms denna vara c. 380 år (Bondevik et al. 1999), åldern hos en matskorpa med uteslutande marint innehåll skall således korrigeras med 380 år. Om denna korrektion appliceras på TUa-2022 är den verkliga åldern i så fall omkring 4480 BP. Det bör dock påpekas att denna korrektion kan vara för hög, då TUa-2022 vid sidan av marina fetter även innehöll vegetabiliska kolhy-drater (Isaksson 1999 s.7). TUa-2025 har som nämnts ett ”visst” marint inslag och bör således korrigeras för en ”viss” reservoareffekt. Hur stor denna korrektion ska vara är dock svårbedömt. De återstående proverna har ett ”lågt” respektive ”försumbart” marint innehåll och dessa dateringar bör betraktas som korrekta.

Från Mälardalen/Bergslagen föreligger 37 dateringar av matskorpor på tidigneolitisk trattbägarkeramik. Dessa faller in i det generella mönster som Persson påvisat för


87

matskorporpåtrattbägarkeramikidetattflertaletharvärdenunderelleromkring-25‰(figur5.13).Såsomdiskuterats ovan går det emellertid inte att dra några säkraslutsatserkringinnehållutifrånδ13C-värdet, då olika vävnader från både marina och terresta organismer kan ha värden av denna magnitud. En matskorpa från strandlokalen Älby, Ösmo sn i Södermanland avviker markantfråndeövrigagenomatthaenδ13C-halt på -16,8‰ (Ua-16203). Detta värde indikerar med största sannolikhet ett markant marint inslag i den aktuella be-läggningen och 14C-åldern hos denna skall med ledning av reservoaråldern hos sälbenen från Anneberg troligtvis korrigeras med omkring 115 år (jfr. ovan). Medan det således i dagsläget inte går att avgöra om matskorpor på trattbägarkeramik i Mälardalen och Bergslagen innehål-ler akvatiska produkter (med undantag av ovan nämnda matskorpa från Älby), så är det möjligt att utvärdera närvaron av en reservoareffekt genom att undersöka om dateringar av matskorpor är i överensstämmelse med dateringar av andra material från samma lokaler/kontexter.

Från fyra trattbägarboplatser i Mälardalen/Bergsla-gen: Anneberg, Fågelbacken, Tjugestatorp och Skogs-mossen (centrala/södra boplatsytan), föreligger möjlig-heter att jämföra dateringar av matskorpor med andra material. De två förstnämnda lokalerna är belägna på havsstränder, Anneberg vid den inre delen av en havsvik och Fågelbacken på en ö sex kilometer från fastlandet.

Skogsmossen är en landvänd lokal belägen några hundra meter från havet, närmaste mindre insjö ligger närmare en mil bort. För dessa tre lokaler är det rimligt att anta att marina snarare än färskvattensresurser nyttjades. Tjugestatorp är en landvänd lokal belägen omkring en kilometer från en insjö och knappt två kilometer från havet.Idenmånfisknyttjatspåplatsenkandennabådeha ett marint och ett färskvattenursprung (Segerberg 1999, Lekberg 1997, Artursson 1996). Inte i någon av provseriernaföreliggerensignifikanttidsskillnadmel-landeolikamaterialen,desmåvariationersomfinnsligger inom ramen för 14C-provernas standardavvikelse (figur5.5-5.7).FrånAnnebergochTjugestatorputgörsde äldsta proverna av hasselnötskal, från Skogsmossen av ett djurben och från Fågelbacken av en matskorpa (dateringarna av säl- och människoben oaktat). Resultatet står därmed i kontrast till den jämförelsen mellan sälben ochhasselnötskalfrånAnneberg(figur5.12),därenål-dersskillnad mellan de olika materialen var tydlig.

Vid sidan av dateringarna från centrala/södra bo-platsytanpåSkogsmossenfinnsdärtillenserieom17dateringar av matskorpor från krukor som deponerats ienmindrevåtmarkpåsammalokal(figur5.6).Somhelhet lämpar sig denna dateringsserie inte särskilt väl för att utvärdera en eventuell reservoareffekt, då det endast föreligger tre dateringar från andra material från samma kontext, ett bränt ben, ett förkolnat sädeskorn och en bit träkol. Det daterade brända benet (get/rådjur)

-32

-30

-28

-26

-24

-22

-20

-18

-16

-14

-12

-6000 -5800 -5600 -5400 -5200 -5000 -4800 -4600 -4400 -4200 -4000

Skogsmossen Fågelbacken Älby Anneberg Tjugestatorp

Figur 5.13. Diagram över δ13C-halt i matskorpor på trattbägarkera-mik från Mälardalen och Bergslagen. Horisontell axel: 14C-ålder BP. Vertikal axel: δ13C vs. PDB.

Figure 5.13. δ13C values in food crusts on TRB pottery from Mälar-dalen and Bergslagen. Horizontal axis: 14C age BP. Vertical axis: δ13C vs. PDB.

Fredrik HAllgren

88

är problematiskt då det rör sig om ett prov som date-rades i den första omgången av bioapatitdateringar vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Som beskrevs i kapitel 5.1.2 så daterades dessa brända ben en andra gång efter en förändrad förbehandling, men för det aktuella provet fanns inte tillräckligt med material för en andra datering. För de två benprover från Skogsmossen som omdatera-desefterenförfinadförbehandlingkorrigeradesåldernmed -260 respektive + 20 år. Det är således möjligt att det daterade get/rådjur benet gett en inkorrekt ålders-bestämning som följd av en otillräcklig förbehandling. De två dateringarna av sädeskorn och träkol kan dock i någon mån belysa närvaro/frånvaro av en reservoarålder i matskorporna.

Det daterade sädeskornet (Triticum dicoccum/spelta) var inneslutet i godset till en trattbägare från vilken det även föreligger två matskorpedateringar. Sädeskornet är således knutet till den tidpunkt när krukan tillverka-des, medan matskorporna representerar krukans (sista?) användning. Dateringen av sädeskornet gav en äldre dateringändebådamatskorporna(figur5.14).Dettaantyder dels att matskorporna inte är behäftade med en mätbar reservoarålder, men också att en avsevärd tidförflutitmellankrukanstillverkningochdesssistaanvändning. Den aktuella trattbägaren är en av de vack-raste som påträffades på Skogsmossen och kanske har denvårdatssomensläktklenodgenomfleragenerationerinnan den slutgiltigt deponerats i offerkärret (jfr. Lillios 1999, Crown 2007 s.682). Den daterade träkolsbiten (Ua-15201) var innesluten i en bit lerklining, lerklining som har ett samband med den plattform som det påträffades spår av i kärret (Hallgren et al. manuskript 1996 s.49). I botten av ett av plattformens stolphål påträffades en av de daterade krukskärvorna (Ua-10389). Krukskärvan låg i ett sådant läge att den måste ha hamnat i stolphålet när stolpen drogs upp, krukskärvan är således knuten till ombyggnad eller rivning av plattformen (Hallgren et al. manuskript 1996 s.34). Dateringen från krukskärvan som kan knytas till ett av plattformens stolphål stämmer väl överens med dateringen av kol i lerklining som kan knytas till plattformens användning och kan ses som en indikation på att matskorpan inte innehåller en reservo-arålder(jfr.figur5.6).Resonemangethardocksvagheterdå kolbiten inte är vedartsbestämd och då det inte är känt hur länge plattformen var i bruk.

Sammantaget talar de redovisade dateringarna för att det är ovanligt att matskorpor från trattbägarlokaler i Mälardalen/Bergslagen är behäftade med en reservoaref-fekt. Mönstret kan antingen tolkas som att matskorporna främst består av terrest material, till exempel mjölkpro-dukter såsom påvisats av Craigs studie från Åmose i Danmark (jfr. ovan), eller så har matskorporna ett akva-tiskt innehåll som har en låg reservoarålder, så som tycks vara fallet med bottensedimentet i den uppländska sjö

som studerats av Hedenström & Possnert (jfr. ovan). Jag vill likväl understryka att frågan inte är slutgiltigt utredd och som nämnts ovan hoppas jag kunna genomföra en laboratorieanalys av matskorpor från bland annat Skogs-mossen i ett framtida projekt.

Dateringarna från Mälardalens och Bergslagens tratt-bägarkultur sträcker sig mellan 5190±130/5170±65 – 4560±70/4520±70 BP, vilket i kalenderår ungefär motsvarar intervallet 4000 – 3300 f.Kr. Denna period benämns i enlighet med dansk och sydsvensk kronologi för tidigneolitikum, förkortat TN. Tidigneolitikum delas ibland in i två, ibland i tre underperioder (Nielsen 1993, Larsson & Olsson 1997, Madsen 1997 s.75, Koch 1998). Jag använder mig av praktiska skäl av en tudelning av periodeniTNIochTNII,medenvagtdefinieradgränsdem emellan kring 3600 f.Kr. Det är oklart om dessa underperioder verkligen kan urskiljas typologiskt i det arkeologiska materialet från Mälardalen/Bergslagen, på det sätt som är fallet i delar av Sydskandinavien. Det skall heller inte uteslutas att den ”övergångsperiod” mellan senmesolitikum och TN I (3950-3850 f.Kr.) som Koch diskuterar för Danmarks del faktiskt också kan spåras i Mälardalen/Bergslagen, se vidare kapitel 8.3.

När jag diskuterar kronologi i den följande texten anges kalibrerade 14C-dateringar i kalenderår före Kris-tus (f.Kr.), medan okalibrerade dateringar anges before present (BP). Kalibreringen har utförts med programen OxCal 3.10 och Calib 5.0.1, som bägge nyttjar kalibre-ringskurvan som publicerats i Reimer et al. (2004). Det korrekta sättet att ange en kalibrerad 14C-datering är att återge dateringen som ett 1-sigma eller 2-sigma intervall. Till exempel så är den kalibrerade åldern av 4880+-110 BP (Ua-15200, ett sädeskorn) med 1 sigmas sannolikhet 3795-3524 f.Kr (Reimer et al. 2004). Det daterade sädes-kornetsfaktiskaåldermotsvararettspecifiktårtal,sommed68,3%sannolikhetåterfinnsidettaintervall.Inomsvensk stenåldersarkeologi har årtal angivna som kalibre-rade intervall stundom uppfattats som perioder snarare än som ett sannolikhetsintervall (t.ex. Björck 1997), vilket

Figur 5.14. Tre 14C-dateringar från samma trattbägare från offerkär-ret på Skogsmossen (jfr. figur 8.48). Kärlet har dels tidsfäst genom en datering av ett förkolnat sädeskorn inneslutet i lergodset, dels genom två dateringar av matskorpor på kärlväggens insida.

Figure 5.14. Three 14C dates obtained from one funnel beaker from the offering fen at Skogsmossen (cf. figure 8.48). One 14C date comes from a carbonised cereal grain embedded in the clay matrix, two 14C dates have been made on food crusts on the inner wall of the vessel.


89

alltså är felaktigt. Flertalet 14C-dateringar som nämns i textenidennaavhandlingredovisasävengrafisktsomsannolikhetsfördelningar med hjälp av kalibreringspro-grammet OxCal version 3.10 (Bronk Ramsey 2001). För attfåtextenattflytabättre,menocksåförattkommabort från vanföreställningen att sannolikhetsfördelning representerar en period snarare än en tidpunkt vars ex-akta läge inte kan fastställas, så anger jag ofta kalibrerade dateringar som ”omkring 3500 f.Kr.” i löptexten. Vid varjesådanangivelseärdetunderförståttattdetfinns

en större eller mindre osäkerhet förknippad med detta årtal och läsaren hänvisas till respektive OxCal diagram för att få en uppfattning av hur sannolikhetsfördelningen för respektive datering ser ut.

Närmast kommer jag att göra en genomgång av de fornlämningstyper som är kända från tidigneolitisk trattbägarkultur, en genomgång som i likhet med prin-cipdiskussionen av 14C-datering ligger till grund för den fortsatta diskussionen av kultur, praktik och identitet inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur.

91

Vid en diskussion av det förhistoriska materialet från tidigneolitikumfinnsettbehovavoperativabegreppsom beteckning på olika typer av fornlämningar. Det är en fördel om dessa begrepp är betydelsebärande i en diskussion av de tidigneolitiska människornas livs-föring, att terminologin tar fasta på verksamheter – på kulturell praktik – som utövats på dessa platser. Som har framgått av den forskningshistoriska tillbakablicken ovan, är begreppet boplats väletablerat i diskussionen av Mälardalenstrattbägarkultur.Jagfinnertermenanvänd-bar då den direkt anspelar på en verksamhet (att bo) som enligt den arkeologiska tolkningen är knuten till dessa platser. Medan en verksamhet som ”boende” vid första påseendet kan förefalla allmän till sin karaktär, så kommer diskussionen av trattbägarkulturens boplatser i Mälardalen och Bergslagen nedan, att visa på kulturella särdrag,egenhetersomäravhängigadespecifikakultu-rella praktiker som utövats inom de communities of practice som präglat livet på dessa boplatser. Det särpräglade och annorlunda med hur man ”bott”, blir än mer tydligt vid en jämförelse med de boplatser från nordskandinavisk skifferkultur som diskuteras i kapitel 10.2.

Det har dock gjorts invändningar mot boplatsbegrep-pet. Bland annat har Stenbäck hävdat att termen har ett idéhistoriskt bagage i form av en cartesiansk dualism mellan sakralt och profant, mellan boplats och grav (Stenbäck 2003 s.14-16). Problemet med denna analys är att den förutsätter att det arkeologiska begreppet boplats bara har en historia och att all användning av begreppet går tillbaka på 1800-talets arkeologers distinktion mellan profantochsakralt.Jagfinnertvärtomattboplatsbegrep-pet även framgent är användbart, särskilt genom att det med sin betydelse ”bo-plats” är direkt betydelsebärande också för människor utanför arkeologin, det avser en plats där människor bor. I ett icke sekulariserat samhälle är ritualer en allstädes närvarande aspekt av vardagen, det finnsdärföringetskälattbetraktaplatsendärmanborsom enbart profan (Bradley 2005). Inom forskningen kring Mälardalens trattbägarkultur har gravar och offer

diskuterat som aspekter av trattbägarboplatser alltsedan Florin(Florin1938s.27,1944s.40).Likvälfinnsdetockså fornlämningar som bättre beskrivs med andra ord. Vid sidan av begreppet boplats använder jag mig i föreliggande arbete av de analytiska kategorierna be-gravningsplatser och offerplatser.

Med boplatser menas här platser där människor bott, tillfälligt eller mer permanent, platser där de bland an-nat ätit, sovit, arbetat, lagat mat, utfört hantverkssysslor, levt och dött. Med begravningsplatser menas platser där döda gravlagts, antingen genom jordbegravningar, eller genom ritualer där ben från döda sorterats och bränts innan de slutgiltigt deponerats i marken. Med offerplatser menas platser där föremål offrats, till exempel genom nedläggelser i våtmarker eller genom brandoffer. Dessa tre kategorier utesluter inte varandra, tvärtom har döda gravlagts på platser där man också bott och offerritualer tycks ha präglat många delar av livet och döden under tidigneolitikum. Ibland förekommer hantering av döda, som ett mindre inslag på platser som i övrigt präglas av spår från bosättning (t.ex. Östra Vrå), man kan här prata om boplatser med gravar. På andra lokaler tycks hantering av döda vara den dominerande aktiviteten medan spår av boende är mer otydligt (t.ex. Fågelback-en), man kan här prata om begravningsplatser med spår av bosättning. Vid sidan av de offer som förekommer påbo-ochbegravningsplatserfinnsocksåmerrenod-lade offerplatser, i meningen platser där få aktiviteter vid sidan av offret lämnat spår. Det tydligaste exemplet på en sådan plats, offerkärret på Skogsmossen, är dock belägen inom en större fornlämning som i övrigt kan karaktäriseras som boplats (Hallgren et al. 1997, Hallgren 2000a, Graner 2004).

I det följande kommer jag att behandla boplatser och begravningsplatser i varsitt underkapitel (6.1, 6.2), medan offerplatser inte ägnas samma utrymme inom ra-men för denna avhandling. Det nyss nämnda offerkärret på Skogsmossen har jag utförligt behandlat i ett annat sammanhang och jag kommer att återkomma till ämnet

6 Plats att leva plats att dö – platser för kulturell praktik inom Mälardalens trattbägarkultur

Fredrik HAllgren

92

i en framtida publikation som redogör för de fortsatta undersökningarna på platsen. Övriga lokaler som kan tolkas som offerplatser i Mälardalen utgörs främst av fynd påträffade av lekmän och få platser har undersökts arkeologiskt(sedockWelinder1974b,Gustafsson2003).Bristenpåinformationkringflertaletofferplatsergördärför att jag lägger ämnet åt sidan för närvarande.

6.1 Landvända och strandvända boplatser

Så som utvecklas i kapitel 7 har såväl åkerbruk, boskaps-skötsel och fångst sedan länge diskuterats som kompo-nenter i det tidigneolitiska näringsfånget i Mälardalen (Florin & Schnell 1950 s.18-20). Medan Florin tycks ha menatattfiskeoftabedrevsmedjordbruksboplatsernasombas,infördeWelinderenanalytiskdistinktionmel-lan kust och inlandslokaler, en indelning som innehöll kategorierna:

1. Inlandsboplatser för odling och boskapsskötsel2. Kustboplatser för fångst, företrädesvis havsfångstDessa båda boplatstyper har utgjort de fasta punkterna i ett blandekonomisystem, i vilken havsfångst och bondenä-ringarkompletteratvarandra.(Welinder1974as.193)

MedbegreppetinlandsboplatsavsågWelinderintelo-kaler belägna långt från havet, utan snarare lokaler som var inriktade mot landresurser och i synnerhet åkerbruk och boskapsskötsel. Som exempel på en inlandsboplats nämndeWelinderblandannatFlorinsMogetorp,därpollenanalys, avtryck i keramik och osteologiskt material visar på ett inslag av jordbruksnäringar. Att Mogetorp under tidigneolitikum var beläget på 15 minuters pro-menadfrånhavetpåverkadeinteklassifikationen.Jagharfunnit terminologin användbar och har själv använt den i tidigare arbeten (Hallgren et al. 1997, Hallgren 1998). Segerberg har dock framfört en kritik mot denna analy-tiskaklassifikationochmenarattbegreppetinlandslokalskall vara förbehållet boplatser som i stil med Frotorp i Närke är belägna en mil eller mer från havet (Segerberg 1999 s.197, jfr. Eriksson et al. 1994, Kihlstedt et al. 1997 s.119-120).JagmenarattWelindersanalytiskadistinktionmel-

lan kust och inlandsboplatser är meningsfull, då lokaler inom respektive kategori uppvisar många gemensamma nämnare, som särskiljer dem från lokaler i den andra kategorin. Då framförallt begreppet inland tydligen kan missförstås har jag letat efter en alternativ begreppsap-parat. Jag övervägde ett tag de klumpiga termerna stran-bunden/icke strandbunden, men har slutligen fastnat för landvänd och strandvänd. Begreppen landvänd och

strandvänd är tänkta som operativa begrepp, användbara förattklassificeraboplatserochandralokalerienlighetmed tyngdpunkten hos de verksamheter och aktiviteter som utförts på – eller från – platsen. Det är uppenbart attensådanklassificeringärberoendeavhurrespektivelokal tolkas. Med landvända boplatser avses lokaler präg-lade av verksamheter knutna till fast land, som odling, boskapsskötsel, jakt på skogsvilt, färd längs åsar, och så vidare.Blandlokalernaidennakategorilågflertaletutandirekt strandanknytning, även om stränder ofta fanns inom promenadavstånd. Strandvända lokaler har istäl-letpräglatsavverksamhetersomfiske,säljakt,färdibåtoch över is, och så vidare. Alla lokaler i denna kategori låg direkt strandbundna under tidigneolitikum. Det skall understrykas att indelningen i landvänt och strandvänt är analytiska kategorier, jag menar inte att alla tidigneo-litiska fornlämningar verkligen kan reduceras till dessa två kategorier. Inte desto mindre har jag funnit indelningen användbar för den fortsatta diskussionen och som jag hoppas kommer att framgå, så är begreppen relevanta för att belysa vissa mönster i det arkeologiska materialet från Mälardalen/Bergslagens tidigneolitikum.

De fornlämningar från tidigneolitisk trattbägarkul-turiMälardalen/Bergslagensomkanklassificerassomlandvändaboplatseråterfinnsmellannågrahundrameter(t.ex. Nyskottet, jfr. Hallgren & Sundström 2008) och 3-4 mil från havet (t.ex. Mariedamm, jfr. Pettersson 1997). I relationtillnuvarandehavsytaåterfinnsdessalandvändalokaler vanligen på nivåer mellan 45 och 130 möh, vil-ket betyder att de låg mellan 10 och 95 meter över den tidigneolitiska havsytan. Man kan möjligen argumentera för att även strandlokalen Trössla norra (35 möh) skall räknas till kategorin landvänd, då den domineras av ben från terresta tamdjur (se vidare kapitel 7.2). Tämligen genomgåendeåterfinnsdelandvändaboplatsernapåsandiga jordarter, det klassiska läget är sandmoarna invid rullstensåsarna, men det förekommer också att boplatser ligger på svallsand och sandiga-siltiga moräner. Till följd av åsarnas raka, oftast N-S lopp tenderar boplatser längs åsarnas sandhedar att bilda rader. Exempel på sådana rader av boplatser kan hittas på Katrineholmsåsen: Forssjö Karosseriverkstäderna Luvsjö Nävertorp Mogetorp (Florin 1938, 1958, Olsson & Åkerlund 1987, Kihlstedt et. al. 1997 s.121, Kihlstedt 2004);

6 plAts Att levA plAts Att dö – plAtser För kulturell prAktik inom mälArdAlens trAttBägArkultur

93

på Karlslundsåsen: Mariedamm Lövsta Smedstorp Mosås Stenstorp Hjulberga 2 Hjulberga 1 Vallby (Bagge 1949, Lindqvist 1963, Spång 1975, Jennbert-Spång1980,Hulthén&Welinder1981,Welinder1984,Bergh 1994, Pettersson 1997, Graner et al. 2001, Holm 2007);

på Badelundaåsen: Mortorp Götstorp Eka Kompanibacken Dalkarlstorp (Florin1958s.48,1961s.128,Welinder1974a,1974b,Åkerlund 1996c, Hallgren under arbete);

på Strömholmsåsen: Malmahed södra Malmahed norra Domarhagen Barrsjö (Florin 1958, 1959, Olsson & Hulthén 1986, Ahlström 1988, Åkerlund 1996c, Svensson 2005)

och på Enköpingsåsen: Nyskottet Åsboda Ål Arnebo Kallmossen (Hallgren under arbete).

Typiska lägen är sandterrasser längs åsarnas sluttningar (t.ex.ÖstraVrå,Mogetorp,Hjulberga,Kallmossen,figur6.1), mera sällsynt är att boplatserna ligger på åsarnas krön (Skumparberget). Vanligt är också att boplatser är belägna på svallsand, ibland i direkt anslutning till isälvsstråken(Nyskottet,Ål,figur6.1),iblandpånågotstörre avstånd från isälvssedimenten. Skogsmossen är till exempel belägen på svallsand i moränmark, c. 300 meter från ett blygsamt isälvsstråk. Frotorp ligger på sandig silt invid en drumlin (Erikson et al. 1994). Medan närmaste rullstensåsidettafallåterfinns3kmbort,präglaslikvälområdetkringboplatsenavutsvalladglaci-fluvialtma-terial (Karlsson & Risberg 1997 s.14-16).Ävenstrandvända lokaleråterfinnsoftapåsand-

mark och inte sällan på de uddar och öar som formas

av rullstensåsarna. Till denna kategori hör till exempel Fågelbacken på en ö formad av Badelundaåsen och Sköt-tedal och Strångnäs på öar formade av Enköpingsåsen (Welinder1987,Apeletal.1995,Åkerlund1996c).Blandstrandbundna lokaler förekommer också boplatser som ligger på andra marktyper än sand. Vid Anneberg ut-görs exempelvis underlaget av morän och lera (Segerberg 1999). En strandvänd boplatstyp som ännu inte påträf-fats i Mälardalen, men som är välbelagd i Danmark, är fångstlokaler i mossar och våtmarksområden (jfr. Koch 1998, 2003, Fischer 2004). Den skenbara frånvaron av sådana i Mälardalen förklaras av att ingen letat efter tratt-bägarboplatser i dessa biotoper. Ur antikvarisk synvinkel ärdettaallvarligt,dåindustrielltorvtäktbedrivsifleratorvmarker i regionen.

De landvända trattbägarboplatserna i Mälardalen är vanligen omkring 20 000 m2 (Welinder1974as.191)ellerstörre. Skogsmossen uppskattas vara 30 000 – 45 000 m2

(Hallgren et al. 1997), Malmahed har en omfattning av c. 120 000 m2 (Olsson & Åkerlund 1987). Östra Vrå har en utsträckning som omfattar mer än en kilometer längs åsens längdsträckning (Florin 1938 s.32, Kihlstedt 2006). Det är oklart om dessa ytstora fornlämningar är resultatet av en upprepad omlokalisering av bebyggelsen inom ett begränsat närområde, eller avspeglar bosättningar av en rad samtida gårdar i byliknande samfälligheter så som har föreslagits vara fallet inom södra Polens TRB (Kulczycka-Leciejewiczowa 2002). Strandvända lokaler är ofta mindre och kan variera mellan 300 m2 (Väster-äng) och 10000 m2 (Trössla) (Björck 2000, Hallgren et al. 2004).

Så som kommer att diskuteras i kapitel 7, så är in-slaget av boskapsskötsel och odling ofta påtagligt i det arkeologiska materialen från de landvända boplatserna, i form av ben från tamdjur och indikationer på åkerbruk i form av avtryck i keramik och makrofossil av odlade växter och i förekomst av stora antal handkvarnar. Ben från tamdjur förekommer också på strandvända lokaler mendessatenderarattvaradomineradeavsälochfiskochdetfinnsförhållandevisfärrehandkvarnarochav-tryck/makrofossil av sädeskorn från strandvända lokaler. Medan det inte går att bedöma vilda och tama produkters roll i näringsekonomin, är det inte desto mindre möjligt att dra slutsatsen att aktiviteter kring dessa näringar spelat en viktig roll i det tidigneolitiska samhället. Vi vet inte i vilken mån människor åt sädprodukter, men vi vet att de röjde åkrar, sådde, skördade och malde på de land-vända boplatserna. Vi vet inte hur stor andel av födan som utgjordes av kött och mjölk från tamdjur, men vi vet att människor höll nötboskap, får/getter och för-modligen svin, att de röjde betesmark eller drev djur på skogsbete, att de översåg betäckningar och kalvningar, att man försvarade sina djur mot rovdjur och att man ibland slaktade dem. Vi vet inte heller i vilken mån man åt

94

Figur 6.1. Jordartskartor från 1860-talet som visar närområdet kring några landvända trattbägarboplatser. Kartorna visar situationen innan dess dikningen nådde sin största omfattning i samband med 1879 års dikningslag och 1918 års vattenlag. a. Östra Vrå på Köpingåsen i Södermanland. Det norra krysset markerar läget för Sten Florins un-dersökning 1935, det södra krysset markerar läget för Britta Kihlstedts undersökning 1994. Trattbägarfynd förekommer i hela området mellan och även bortom dessa punkter. b. Nyskottet (i syd) och Åsboda (i norr) på sandmark invid Enköpingsåsen i Uppland. c. Kallmossen på sandheden invid Gävleåsen i norra Uppland. Kartorna visar ett område om 5 x 5 km.

Figure 6.1. The surroundings of land-facing Funnel Beaker Culture settlements in Mälardalen/Bergslagen, as displayed on soil maps from c. 1865, before the peek of the drainage of the Swedish countryside. a. Östra Vrå on the Köping esker in Södermanland. b. Nyskottet and Åsboda on sandy soils by the Enköping esker in Uppland. c. Kallmossen on a sandy terrace of the Gävle esker in Northern Uppland. The maps display an area of 5 x 5 km.


95

fiskochsäl,menvivetattmantillbringadedelaravåretpåstrandvändaboplatser,attdefiskadeabborreundervårleken och att de nätade vikaresäl mörka höstkvällar eller jagade dem från isen under vårvintern.Påfleralandvändalokalerharresteravstolpbyggda

mesulahus påträffats, en hustyp som vanligen benämns mossbyhusefterdenförstidentifieradekonstruktionenav aktuellt slag som påträffades på trattbägarboplatsen Mossby i Skåne (M. Larsson 1992 s.66-77, jfr. Artursson et al. 2003 s.45-51, 64-72). Från Skumparberget före-ligger en välbevarad stolpkonstruktion som är närmast identisk med huset från Mossby (Apel et al. 1997). Från de närbelägna lokalerna Tjugestatorp och Skogsmossen finnstvåmerfragmentariskahuslämningar,varsbeva-rade delar dock stämmer väl med huset från Skumpar-berget (Artursson 1996, Hallgren et al. 1997). Husen mäter c. 12 x 6 m och har en utsträckning av omkring 75 m2(figur6.2).PådenstrandvändalokalenFågelbackenpåträffadesflerahalvcirkelformadestolpkretsar,6x5m, som uppvisar likheter med gavlarna till mesulahusen och tanken har framförts att dessa mindre byggnader representerar ett strukturell segment av den större enhet som förkroppsligas i husen på inlandslokalerna (Apel et al. 1995 s.101-103, Lekberg 1997b).

Florin beskrev vad han tolkade som fyrsidiga sten-grunder till hus på Östra Vrå och Mogetorp (Florin 1938, 1958). Medan anläggningarna på Östra Vrå för mig känns väldigt otydliga, så är husgrunden från Mogetorp utan tvivel en anlagd stenkonstruktion (tvärtemot vad som antyds av Petersson 1999 s.38-39). Så som utvecklas i kapitel6.2.2såfinnsdetemellertidskälattifrågasättaifall stenkretsen inte är en del av en långhög snarare än ett boningshus. I botten av golvlagret till konstruktionen (under det jag tolkar som en långhög), påträffade Florin sex stolphål (10-20 cm i diameter, c. 50 cm djupa), vilkas inbördes läge uppvisar vissa likheter med planlösningen i hus av mossbytyp. Enligt ett sådant tolkningsalternativ skulle stolparna från Mogetorp utgöra mittraden och den nordöstra väggraden i en mesulakonstruktion, den saknade sydvästra väggraden skall i så fall delvis ligga ut-anför Florins schakt. Enligt denna idé skulle således lång-högen vara byggd ovanpå lämningarna av ett stolpbyggt hus som tidigare stått på platsen, ett fenomen som är välbelagt i Sydskandinavien (t.ex. Bygholm Nørremark, jfr. Rønne 1979, Rudebeck 2002 s.122). Stolphålen är fylldaavsammafinkornigasandsomkaraktäriserardetpåförda lagret innanför stenkretsen, detta kan indikera att stolparna dragits upp i samband med att högen byggdes, vilket i sin tur kan förklara varför dessa uppfattats som snedställda (Florin 1938 s.35). Vidsidanavdessastolpbyggdakonstruktionerfinns

också lämningar som tolkats som hyddor eller hus med väggrännor (Eriksson et al. 1994, Hallgren et al. 1995, Artursson 1996, Karlenby 2001, Knabe 2003, jfr. Carls-

Figur 6.2. Grundplan för tre stolpbyggda mesulahus av mossbytyp från Skumparberget (a), Tjugestatorp (b) och Skogsmossen (c). Det eventuella huset från Skogsmossen var kraftigt stört av rotvältor och stubbar, men tolkades som ett mesulahus på grund av att de bevarade stolphålen följde samma grundplan som det bättre beva-rade huset från Skumparberget. Efter Artursson (1996), Apel et al. (1997), Hallgren et al. (1997).

Figure 6.2. Plan of post-built houses of the Mossby type found at Skumparberget (a), Tjugestatorp (b) and Skogsmossen (c). After Artursson (1996), Apel et al. (1997), Hallgren et al. (1997).

Fredrik HAllgren

96

son & Hennius 1999, Carlsson 2004). Dessa lämningar skiljer sig sinsemellan en hel del, både i storlek (2 - 8 me-ter i diameter) och i det att några saknar stolphål, andra har stolphål i rännan och somliga har stolphål utanför rännan. En del är helt fyndtomma, medan andra innehål-ler större mängder fynd i själva rännan. Tolkningen av de aktuella lämningarna som bostäder är starkt ifrågasatt, i synnerhet har Per Persson och Lars Sundström framfört åsikten att det rör sig om rotvältor (Persson muntligen, Sundströmmuntligen).Detfinnsanledningatttakritikenpå stort allvar och när lämningar av denna typ grävs ut framöver måste dokumentationen genomföras på ett sätt som verkligen utvärderar problematiken.

De stolpstrukturer som tolkats som hus saknar be-varade härdar. Huset på Skogsmossen innehöll dock en störd kontext (påverkad av en rotvälta som berörde en del av huset) med sot och skärvsten som kan ha varit rester av en härd. Både på Skogsmossen och Skumpar-berget påträffades dock grupper av härdar på gårdspla-nen en bit från respektive hus. I anslutning till husen från Skumparberget och Skogsmossen påträffades däremot en hel del bränd lera/lerklining. För Skumparbergets del argumenterar Apel et al. (1997) för att det rör sig om lerklining som klätt väggarna, men det är också tänkbart att det rör sig om lera som klätt exempelvis eldstäder/ugnar i husen.

Vanligtvis är lerkliningen från boplatserna kraftigt fragmenterad och bitar med tydliga avtryck av konstruk-tionsdetaljer är därför ovanliga (jfr. Ramqvist 1997). I kärret på Skogsmossen påträffades dock bättre bevarad lerklining i anslutning till en spång/plattform som an-lagts i kanten av våtmarken. Dessa lerkliningsbitar visar avtryckbådeavflätverkavtunnavidjorochavflataytor som kan vara avtryck av plank eller sten. En bit har avtryckavändträ(årsringar)frånenbitträ(figur6.3).Iblandfinnsförkolnatmaterialinbakatidenbrändale-ran, två sådana bitar har 14C-daterats, en bit hasselnötskal i lerklining från Tjugestatorp (Ua-10901 4885±75 BP) och en bit träkol i lerklining från kärret på Skogsmossen (Ua-15201 4695±75 BP). Från Kallmossen föreligger flerabitarbrändlera/lerkliningsomdekoreratsmedra-der av nagelintryck på den tillslätade ytan. Det är oklart om detta är spår efter en klinad konstruktion (t.ex. en ugn) med dekor, eller om det är rester av en dekorerad lerfigur.Idetsenarefallethardenisåfallvaritstörreändelerfigurersomvanligenhittaspåtrattbägarlokaler(jfr. Skaarup 1975, Apel et al. 1997).

I anslutning till hus kända från landvända trattbägar-boplatserfinnsoftavadsomkantolkassomengårdsplanuppdelad i skilda aktivitets och hantverksområden, en strukturering av rummet som tycks relaterad till de in-tilliggande husen. Som beteckning på denna denna typ

Figur 6.3. Lerklining med avtryck av ändträ (a), flätverk (b, c) och sten eller planka (d) från kärret på Skogsmossen. Skala 1:1.

Figure 6.3. Daub with imprints of tree rings (a), wattle (b, c) and stone or plank (d) from the fen at Skogsmossen. Scale 1:1.


97

av bebyggelseenhet – kombinationen av ett hus och en gårdsplan indelad i olika aktivitetsytor – använder jag termen”gård”.Ifigur6.4-6.5återgesettutsnittavvadjag i tidigare artiklar kallat ”den centrala boplatsytan” på Skogmossen. Den centrala boplatsytan representerar vadsomkantolkassomettavfleragårdslägeninomfornlämningen och det enda gårdsläge vars större del föll inom det exploateringsområde som undersöktes inför järnvägsbygget 1995. På denna yta påträffades en frag-mentariskt bevarad stolpkonstruktion, som i analogi med det bättre bevarade stolpbyggda huset på Skumparberget, kan tolkas som ett mesulahus. Runtomkring detta hus finnseninregårdsplan,varsyttregränsmarkerasavtrestenpackningar med spår av resta stolpar, som bildar en bågformad linje ovanför husets NO-gavel. Bortom den gräns som bildas av stenpackningarna, på vad som skulle kunnakallasdenyttregårdsplanen,återfinnsrumsligtav-

skilda aktivitetsytor som en yxtillverkningsyta med stora mängder porfyritavslag och en grupp härdar som kan tolkas som ett köksområde, men också en våtmark som tolkats som ett offerkärr. Flertalet yxor som påträffades vid undersökningen 1995 låg innanför den gränslinje som markeras av stenpackningarna kring husets NO gavel(figur6.4),medanhuvuddelenavmalstensunder-liggare på boplatsytan återfanns utanför samma linje (figur6.5).

Liksom NO gaveln på huset varit kringgärdad av tre stenpackningar med stolphål, har offerkärrets SV ände varit kringgärdad av tre stenpackningar med stolphål. En av dessa stenpackningar påträffades vid undersökningen 1995 (Hallgren et al. 1997), de två återstående vid en kompletterande undersökning av kärrets södra strand 1997 (dessa kommer att presenteras i en kommande pu-blikation). Medan stenpackningarna kring huset delade

Figur 6.4. Spridningen av stenyxor på det centrala partiet av den undersökta delen av trattbägarboplatsen Skogsmossen. Vid under-sökningen påträffades ett fragmentariskt bevarat hus omgivet av en halvcirkel av tre stenpackningar. På gårdsplanen bortom stenpack-ningarna undersöktes en köksyta med härdar, och två verkstadsytor med avfall från yxtillverkning. Öster om huset låg det kärr som vid utgrävning visades innehålla större mängder deponerad keramik och stenredskap. Huvuddelen av de yxor (trekanter, cirklar) som hittades på Skogmossen påträffades på den del av gårdsplanen som ligger innanför den halvcirkel som bildas av stenpackningarna kring huset. Yxor påträffades också i offerkärret. Teckenförklaring: trekant – grön-stensyxa, cirkel – flintyxa.

Figure 6.4. The distribution of stone axes on the central area of the investigated part of the TRB site Skogsmossen. During the excava-tion the remains of a poorly preserved house were uncovered. The house was surrounded by an arc formed by three stone packings, dividing the yard into an outer and an inner zone. Outside the arc of the stone packings, a kitchen area with hearths and two axe manufacturing floors were investigated. Most axes (triangles, circles) were found in the inner yard, between the house and the arc of stone packings. Axes were also deposited in the offering fen. Legend: triangle – greenstone axe, circle – flint axe.

Fredrik HAllgren

98

in gårdsplanen i en inre och en yttre zon, där stenyxor och malstensunderliggare rumsligt uteslöt varandra, har bägge föremålskategorierna deponerats samlat innanför denlinjesomavgränsatofferkärretfrånboplatsen(figur6.4, 6.5).

Den rumsliga uppseparering som kan ses i sprid-ningen av anläggningar och fynd på ”den centrala bo-platsytan” återkommer inom fornlämningens andra delar (Hallgren et al. 1997, Hallgren 2000a). Mönstret kan tolkas som att den vidsträckta fornlämningen innehåller fleraseparatagårdslägen(samtidaelleroliktida),somvar och ett inrättats med samma rumsliga strukturering av rummet. Denna tolkning har bekräftats vid de fort-satta undersökningarna på Skogsmossen. Resultaten av

dessa undersökningar skall av utrymmes och tidsskäl presenteras i en framtida publikation. En liknande or-ganisationavrummetåterfinnsävenpådennärbelägnatrattbägarboplatsen Skumparberget (Apel 1996, Apel et al. 1997), där ett centralt beläget hus var kringgärdat av vad som tolkas som rumsligt separata aktivitetsytor, som ett köksområde, yxtillverkningsplatser och en yta där bränt slaktavfall från i första hand nötboskap de-ponerats(figur6.6).Somberörtsärdetvanligenoklartivilkenmånfleragårdarvaritibruksamtidigtinomsamma fornlämning, eller om de ofta ytstora boplatserna ärettresultatavförflyttningarochåterbesökavenen-stakagård.Idenmånjagifortsättningendiskuterarfleranärbelägna gårdar som tolkas som samtida, benämner jag

Figur 6.5. Spridningen av malstensunderliggare på det centrala partiet av den undersökta delen av trattbägarboplatsen Skogsmos-sen. Vid undersökningen påträffades ett fragmentariskt bevarat hus omgivet av en halvcirkel av tre stenpackningar. På gårdsplanen bortom stenpackningarna undersöktes en köksyta med härdar, och två verkstadsytor med avfall från yxtillverkning. Öster om huset låg det kärr som vid utgrävning visades innehålla större mängder depo-nerad keramik och stenredskap. Huvuddelen av de malstensunderlig-gare (trekanter, cirklar) som hittades på Skogmossen påträffades på den del av gårdsplanen som ligger utanför den halvcirkel som bildas av stenpackningarna kring huset. Malstensunderliggare påträffades också i offerkärret. Teckenförklaring: tom trekant – sadelformad underliggare av glimmerskiffer, fylld trekant – sadelformad underlig-gare av sandsten, tom cirkel – rund underliggare av glimmerskiffer, fylld cirkel – flat/konkav underliggare av granit/gnejs. Typbestämning av Cecilia Lidström-Holmberg.

Figure 6.5. The distribution of quern slabs on the central area of the investigated part of the TRB site Skogsmossen. During the excavation the remains of a poorly preserved house were uncovered. The house was surrounded by an arc formed by three stone packings, dividing the yard into an outer and an inner zone. Outside the arc of the stone packings, a kitchen area with hearths and two axe manufac-turing floors were investigated. Most quern slabs (triangles, circles) were found in the outer yard, outside the arc of the stone packings. Quern slabs were also deposited in the offering fen. Legend: open triangle – saddle slab of mica metavolcanic rock, filled triangle – saddle slab of sandstone, open circle – round nether stone of mica metavolcanic rock, filled circle – flat/concave nether stone of granite/gneiss. The classification of the quern slabs was performed by Cecilia Lidström-Holmberg.


99

demför”byar”,entermsomjaganvänderbådeförflerasamtida gårdar inom samma fornlämning, eller samtida gårdarfrånfleranärbelägnafornlämningar(jfr.Fallgren2006 s.28-29, 87-99).

Landvända och strandvända boplatser uppvisar ge-nerellt sett samma typ av fynd, till exempel skärvor från trattbägare,kragflaskorochlerskivor,tunnackigagrön-stensyxor, håleggade grönstensmejslar, trindyxor, mång-kantigastridsyxor,handkvarnar,slagenkvartsochflinta,småredskap som tvärpilar och skrapor i dessa material. Detärmycketvanligtmedbrändflintaochflintamedslipyta.Likvälfinnsdetocksåsakersomsärskiljer.Såsom utvecklas i kapitel 7, så tenderar ben från säl och fiskattdominerastrandvändalokaler,medanbenfråntamdjur är mer frekvent förekommande på landvända lokaler. I linje med detta så är avtryck och makrofossil av säd förhållandevis vanliga och sadelformade/limpfor-made malstenar förekommer i större antal på landvända lokaler.Ävenyxoravgrönstenochflintaförekommeri större antal på de landvända lokalerna och det är en-dast där som yxtillverkning lämnat tydliga spår i form av större mängder avslag, råmaterialblock och halvfabrikat i grönsten. Det är svårare att peka ut fyndkategorier (vid sidanavsälochfiskben),somfrämstförekommerpåstrandvända lokaler, möjligen kan dock brända ben från människor räknas hit, vilket är belagt på åtminstone fyra strandlokaler (se vidare nedan).

Medan landvända lokaler således kan sägas vara ka-raktäriserade av tamdjursben, handkvarnar och yxtill-verkning vid sidan av de mer allmänna fyndkategorierna somkeramikochkvartsavslag,såfinnsdetocksåland-

vända lokaler som inte faller in i detta mönster. Ibland kan det bero på att endast delar av fornlämningen un-dersökts, eftersom yxtillverkning och malning ofta är koncentreradetillaktivitetspecifikadelytorkansådanalätt förbises. Vid Florins undersökning på Östra Vrå på-träffades till exempel endast ett tjugotal grönstenavslag, varavflertaletdessutomharslipytaochsåledesavspeglarombearbetning snarare än nytillverkning av yxor (Florin 1958). Vid Kihlstedts undersökning i södra änden av samma fornlämning hittades tvärtom rikligt med avslag och bitar av råämnen av porfyrit (Kihlstedt 2006). Den yxtillverkning som bedrevs på Östra Vrå har således utö-vats utanför den begränsade del av fornlämningen som Florin hade möjlighet att undersöka.

Inte desto mindre är det rimligt att det faktiskt fö-rekommer olika typer av landvända trattbägarlokaler. Vid sidan av gårdar och byar har det säkert även fun-nits jaktstationer och fäbodar och förmodligen kan en del av variationen i materialet förklaras av detta. Även i kategorin strandvända lokaler gömmer sig sannolikt lokaler av skilda typ, som till exempel säsongsboplatser inriktade på olika typer av fångst och som nyttjats un-der olika årstider. Exempelvis pekar en överväldigande andel av det rika djurbensmaterialet från Anneberg på ettkortvarigtnyttjandeundervår/försommar-fisketef-terlekandebrackvattenfisk(Segerberg1999s.176-177,se vidare kapitel 7.2). Dessa olika typer av boplatser, jaktstationer,fäbodarochfiskelägenskaintesessomisolerade företeelser utan som platser som var förbundna i ett komplext nätverk av stigar och farleder. På dessa stigar och längs dessa farleder färdades människor och ibland deras djur, mellan den landvända gården och fä-boden,mellanfiskelägeochbasboplats,mellanhemmetoch grannbosättningar. Så som kommer att utvecklas i nästföljande kapitel färdades man slutligen med sina döda anförvanter längs farleden som ledde till den kol-lektiva begravningsplatsen på ön i skärgården. På alla dessa platser kan samma individ ha ingått i skilda sociala sammanhang, varje plats i landskapet kan således ha hyst sina egna communities of practice, sammanhang vars sam-mansättning var beroende av de aktiviteter som utfördes och vilka personer dessa aktiviteter samlat.

6.2 Begravningsplatser och gravar

Som nämndes ovan förekommer gravar stundom som ett inslag på trattbägarlokaler som i övrigt kan karaktäriseras somboplatser.Detfinnsdockenlokal,FågelbackeniVästmanland, där spåren av skilda typer av gravritual helt dominerar fyndbilden, en lokal som bäst beskrivs som en tidigneolitisk begravningsplats. I det följande kom-

Figur 6.6. Trattbägarboplatsen Skumparberget med ett hus (jfr. figur 6.2) omgivet av rumsligt åtskilda aktivitetsytor som köksområde, yxtillverkningsplatser, och avfallsområden (efter Apel et al. 1997, med modifikationer).

Figure 6.6. The TRB site Skumparberget with a house surrounded by spatialy separated activity areas such as kitchen area, axe manufac-turing floors and waste deposition areas (after Apel et al. 1997, with modifications).

Fredrik HAllgren

100

mer jag att utförligt beskriva spåren av gravläggningar på Fågelbacken, göra jämförelser med liknande fynd från andra lokaler i Mälardalen/Bergslagen och i ett vidare perspektiv jämföra med fynd inom trattbägarkulturens norra utbredningsområde i både Skandinavien och norra Polen. Diskussionen förs med utgångspunkt i materia-let från Fågelbacken och kommer att begränsas till de gravtyper som förekommer där, dvs. brandgravar, tim-merbyggd grav och stenkammargrav. Jag kommer således inte att diskutera alla lämningar som tolkats som gravar från Mälardalen/Bergslagen. I likhet med avhandlingens återkommande tema, är genomgången av gravlämningar ämnad att ligga till grund för en diskussion av gravritual somkulturellpraktik,enpraktiksomutövatsispecifikasociala sammanhang inom vilka både praktiken, kulturen och deltagarnas identitet skapats i en ömsesidig pro-cess.Somjagargumenterarförnedan,finnsdetskälatt misstänka att det sociala sammanhang, det community of practice, som förenades i gravritualernas handlingar på platser som Fågelbacken, representerade ett vidare socialt sammanhang än vad som präglade många av de aktiviteter som utövades på boplatser.

6.2.1 Brandbegravningar inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur

Fågelbacken, Hubbo sn, Västmanland var belägen på en ö vars östra del formades av Badelundaåsens nord-sydliga stråk. Avståndet till det tidigneolitiska fastlandet varsexkilometer.Trattbägarlokalenåterfinnspåkrönetoch östra sluttningen av den udde åsen bildar på denna punkt, en udde som inneslöt en lagunliknande vik väster omåskrönet.Somdiskuterasnedanfinnsingaspåravtidigneolitisk närvaro kring lagunens skyddade stränder, fynden från trattbägarkultur är helt begränsade till åsens östra sida, det vill säga den strand som vätte mot öppna havet. Trattbägarfynd har påträffats över en yta om 125 x 75 m, varav 3500 m2 undersöktes 1993 (Lekberg 1997a). I norr och nordost avgränsas trattbägarlokalen av ett grustag som varit i bruk sedan 1800-talet. Det är känt

att rikligt med stenåldersfynd observerats i samband med täktarbetet kring förra sekelskiftet (Olsson 1913). Fornlämningens ursprungliga storlek är därför svår att uppskatta, men det står klart att den överstiger det som idag återstår.

Det kanske mest slående med begravningsplatsen på Fågelbacken är den rikliga förekomsten av brända människoben (figur6.7).Vidundersökningen1993påträffades 21 anläggningar med fynd av brända män-niskoben som bedömts höra till trattbägarfasen. An-läggningarna kan grovt delas in i kategorierna pålkon-struktioner, bengropar och brandgropar (Steineke 1997a s.105-117). Pålkonstruktionerna bestod av kraftiga sten-skodda stolp- eller pålhål, som ibland var placerade i grupper om tre. Bengroparna var gropar med rensade ben utan sot, medan brandgroparna var gropar med ben och ett markant sot/kol inslag. Människoben förekom därtill sporadiskt i stolphål, härdar, diverse mer diffusa anläggningar och i det fyndförande lagret. Vid sidan av människoben innehöll de aktuella anläggningarna fynd från tidigneolitisk trattbägarkultur, främst rikt dekorerad keramik. Totalt har 7700 benfragment (4,7 kg) bestämts till människa och ytterligare 9200 fragment (1.6 kg) har klassificeratssom”människa?”(Sundström2003s.128anger högre siffror, vilket beror på att han även inklude-rar ben från en stensättning daterad till bronsålder i sina summor). Benmaterialet beräknas representera minst 20-22 individer (Bäckström 1997 s.74) och både män och kvinnor i ålderskategorier från juvenilis till maturus finnsrepresenterade.Människobenensanknytningtilldet tidigneolitiska fyndmaterialet har bekräftats genom 14C-dateringavtioben(figur5.7ochtabellIII).

Huvuddelen av människobenen (90%) påträffades i tre rumsligt avskilda grupper om vardera 5-6 anlägg-ningar(figur6.8ochtabellIII).Allatregruppernainne-hållerfleraben-ellerbrandgropar(figur6.9),inågrafalläven större grunda anläggningar som registrerats som ”kulturlager”. Den södra och den norra gruppen innehål-lerdärtillkraftigastenskoddapålfundament(figur6.10och 6.11). Den mittersta anläggningsgruppen är störd av sentida aktiviteter, men i dess östra del påträffades

Figur 6.7. Kremerade människoben från trattbägar-lokalen Fågelbacken, Västmanland. Benen har 14C-daterats till tidigneolitikum (Ua-17200 till vänster, Ua-17204 till höger, jfr. tabell III).

Figure 6.7. Cremated human bones from the TRB burial ground at Fågelbacken, Västmanland. The bones have been 14C dated to the Early Neolithic (Ua-17200 to the left, Ua-17204 to the right, cf. table III).


101

enanläggning(113)(figur6.12),somliksompålfunda-menten innehöll stora stenar. Det är troligt att denna är en rest av ett förstört pålfundament. Intill den senare var ett område med omrörd jord (”omrörd anläggning 229”), som innehöll en större mängd stenåldersfynd, inte minst människoben. Man kan misstänka att denna ursprungligenbestodavfleraanläggningarsomsam-manblandats genom de sentida markingreppen.

I alla tre anläggningsgrupperna ligger bengropar och brandgroparvästeromrespektivepålfundament(figur6.8), ett rumsligt förhållande som minner om relationen mellan fasadstolpar och gravar i långhögar (Rudebeck 2002 s.128-129). Mellan den mittersta och norra anlägg-ningsgruppen låg en ensam bengrop, som till karaktären var likadan som bengroparna inom respektive grupp. Benen ger intryck av att vara sorterade och i fem av anläggningarna påträffades ben av minst två individer

(Bäckström 1997). Sundström (2003 s.130) uppger att ben från fem individer påträffats i samma anläggning, men den anläggning han åsyftar är den ovan nämnda anl. 229, en omrörd fyndhopning uppkommen i samband med grustäkt (jfr. Steineke 1997a s.117). Anläggningen innehåller visserligen tidigneolitiska ben, men eftersom områdetäromgrävtfinnsingenkontextuellinformationi detta material.

Vid sidan av dessa tre anläggningsgrupper förekom också ett mindre antal människoben (totalt 56 fragment) i tre avvikande anläggningar belägna 30 m längre österut. Två av dessa anläggningar utgjordes av två intill varandra belägna skärvstenspackningar (anl. 266 och 343) den tredje en 5 m söder därom belägen grop (anl. 376). De avvikande anläggningarna låg strax intill grustagskanten och det är möjligt att de utgör rester av en fjärde grupp anläggningar med pålkonstruktioner, men då de skiljer

GraveGroup feature fragments weight fragments weight C14-dateonhumanbone C14-dateothermaterial

Northern 100 human 473 214 human? 186 37,2 [Ua-17201** 4945±75**] Ua-4001 5015±50Northern 101 human 4 17,3 human? 10 5,2 Ua-17202 4960±50Northern 104 human 3 10,4 human? 1 0,2 Ua-18707 5015±55Northern 108 human 12 8,3 human? 18 2Northern 109 human 4 2,5 human? 76 9,1Northern sum human 496 252,5 human? 291 53,7

Solitaire 111 human 225 122,2 human? 287 42,4

Central 102 human 66 75,3 human? 60 12,1 [Ua-17203** 4965±115**]Central 112 human 193 111,5 human? 552 87,7 Ua-18706 4910±50Central 113 human 2 1,3Central 114 human 243 165,2 human? 80 11,3 Ua-18705 4620±140Central 115 human 567 279,6Central 229 human 3190 2466,6 human? 5000 544,9Central 102 human 66 75,3Central 112 human 193 111,5Central sum human 4520 3286,3 human? 5692 656

Southern 209 human 1506 522,3 human? 499 511,1 Ua-17204 4940±60Southern 232 human 337 154,9 human? 1050 129 Ua-18710 5070±55Southern 233 human 3 0,3Southern 205 human 11 3,7 human? 33 5,7Southern 58 human 244 141,7 human? 56 15,2 Ua-17200 4945±50 3 samples* 4905±50Southern 208 human 3 1,3Southern sum human 2104 824,2 human? 1638 661

Eastern 266 human 42 33,7 human? 25 3,6 Ua-18709 4940±80Eastern 343 human 13 6,9Eastern 376 human 1 0,7Eastern sum human 56 41,3 human? 25 3,6

Total sum human 7401 4526,5 human? 7933 1416,7

Tabell III. Kremerade människoben på Fågelbacken, Västmanland, redovisade per gravgrupp och anläggning. 14C-dateringar redovisas okalibrerade BP. 14C-prover placerade inom klammer [ ] och mar-kerade ** daterades efter en kemisk förbehandling som sedan dess har förändrats, ålderbestämningarna av dessa prover kan därför fela med flera hundra år (jfr. kapitel 5.1).* = medelvärde för tre 14C-dateringar av matskorpa på en och samma kruka, Ua-4019, Ua-4023 och Ua-10024, beräknat med hjälp av Calib 5.0.1.

Table III. Cremated human bones at Fågelbacken, Västmanland, listed per grave group and feature. 14C dates are given as unca-librated BP. 14C-Dates put in square brackets [ ] and marked ** represent measurements on samples dated after a procedure of chemical pre-treatment that has since been revised. These dates may have a margin of error of several hundred years (cf. chapter 5.1). * = average age for three 14C-dates of food-crust from the same pot, calculated with the help of Calib 5.0.1

Fredrik HAllgren

102

Figur 6.8. Gravanläggningar på trattbägarlokalen Fågelbacken, Västmanland. Vid undersökningen 1993 påträffades fyra grupper av anläggningar med kremerade människoben, norra (N), centrala (C), södra (S) och östra (E). De tre förstnämnda uppvisar flera gemen-samma drag med stenpackningar/stenskodda stolphål i öster (hori-sontell skraffering) och bengropar, brandgropar och lagerrester med människoben väster därom. Den östra gruppen anläggningar ligger strax intill grustagskanten och kan vara rester efter en liknande gravgrupp, men då dessa anläggningar skiljer sig genom att innehålla skärvsten, färre människoben och fler djurben kan de representera en annan typ av rituell aktivitet. Sydväst om brandgravarna påträffa-des en struktur som tolkats som en timmerbyggd grav för gravlägg-ning av obrända kroppar.

Figure 6.8. Graves at the TRB site Fågelbacken, Västmanland. At the excavation in 1993 four groups of features containing crema-ted human bones were found, the Northern group (N), central (C), Southern (S) and eastern (E). The first three grave groups have many things in common, each included stone packing/stone built postholes in the east and bone pits, cremation pits and layers containing cre-mated human bones to the west. The eastern group is situated close to the rim of the gravel pit, and may be the remains of a similar gravegroup. However, these features do differ in many respects from the features in the other gravegroups, containing fire cracked stones, fewer human bones and more animal bones, and may therefore be the remains of some other ritual activity. A structure interpreted as a timber-built inhumation grave was found Southwest of the cremation graves.

Figur 6.9. Plan och profil över bengrop 114 (a) och brandgrop 232 (b) på Fågelbacken. Efter Lekberg (1997).

Figure 6.9. Plan and profile of bone pit 114 (a) and cremation-pit 232 (b) at Fågelbacken. After Lekberg (1997).


103

Figur 6.10. Plan och profil över pålfundament 58 på Fågelbacken. Efter Lekberg (1997).

Figure 6.10. Plan and profile of post foundation 58 at Fågelbacken. After Lekberg (1997).

Figur 6.11. Plan och profil över pålfundament 183 (a) och 109 (b) på Fågelbacken. Efter Lekberg (1997).

Figure 6.11. Plan and profile of post foundation 183 (a) and 109 (b) at Fågelbacken. After Lekberg (1997).

Fredrik HAllgren

104

sig vad gäller innehåll av djurben (se vidare nedan) och genom förekomsten av skärvsten, så är det också möjligt att de representerar en annan aktivitet än anläggnings-grupperna längre västerut.

Flertalet av Fågelbackens anläggningar med brända människoben innehöll trattbägarkeramik och stenfynd (Steineke 1997a s.105-117). Störst fyndmängd påträffa-des i den stora pålkonstruktionen, anl. 58, där hopningar av artefaktfynd tolkades som avsiktliga nedläggelser. I dettamaterialfinnsblandannatkeramik,enlimpformadmalsten och en fragmentarisk yxa. Bland 55 dekorerade skärvor från anläggningen urskiljde Olsson (1997 s.230-232) 30 olika kärl, främst rikt dekorerade trattbägare (figur6.13),mendärfinnsocksåettmynningspartitillenodekoreradtrattbägaresamtenkragflaska(egenob-servation). Några enstaka skärvor har yngre drag och kan vara gropkeramik. Då anläggningen är 14C-daterad

till TN I (tabell III), bör den eventuella gropkeramiken ses som senare inblandning. Keramiken är kraftigt frag-menteradochfleraskärvor(ävenmynningspartier)ärsekundärbrända, vilket Olsson ser som en indikation på att krukorna bränts tillsammans med människokrop-parna/benen (Olsson 1997 s.231).

Brända djurben är mycket sällsynta i anläggningarna med människoben på Fågelbacken. I de tre anläggnings-grupperna kring pålkonstruktionerna förekommer sam-manlagt 61 djurbensfragment att jämföra med 7086 män-niskoben. Artfördelningen bland dessa djurben är därtill ovanlig, då de på trattbägarlokaler normalt dominerande arterna nötboskap och säl helt saknas. Istället förekom-mer fågel? (3), fågel/liten gnagare (3), igelkott? (1) och en svin?tand (53 fragment är obestämda djurben). De tre östligt belägna anläggningarna med ett färre antal människoben (jfr. ovan) domineras tvärtom av djurben, främsttänderfrånbovid/cervid(49)menocksåfisk(8),fågel (1), liten gnagare/fågel (2), samt obestämt djur (47). Notabelt är att sälben saknas också här. Det förefaller rimligt att tro att dessa ben inte representerar vanligt köks- eller slaktavfall. Snarare kan misstänkas att det är rester av ornament som bränts med de döda på bålet (jfr. Janzon 1974 s.67-75, 80-88).

Även om människobensmaterialet från Fågelbacken är förhållandevis stort ur arkeologisk synvinkel, bör det betonas att den undersökta ytan bara är en del av en mycket större trattbägarlokal, som sträcker sig åtmins-tone 100 m söder om 1993 års undersökningsområde (se vidare avsnittet om stenkammargraven nedan). I öster och norr är lokalen avgränsad av grustaget, i vil-ket stora mängder fynd iakttagits vid täktarbeten kring förrasekelskiftet(Olsson1913).Somframgåravfigur6.8 så ligger anläggningarna med brända människoben längs kanten av grustaget och det är mycket sannolikt att

Figur 6.12. Plan och profil över resterna av pålfundament 113 på Fågelbacken. Efter Lekberg (1997).

Figure 6.12. Plan and profile of the remains of post founda-tion 113 at Fågelbacken. After Lekberg (1997).

Figur 6.13. Trattbägare som påträffades i pålfundament 58 på Fågelbacken. Efter Lekberg (1997). Skala 1:4.

Figure 6.13. Funnel beakers from post foundation 58 at Fågelback-en. After Lekberg (1997). Scale 1:4.


105

begravningsplatsen haft en vidare utsträckning åt detta håll.Detfinnssåledesgodaskälattmisstänkaattdetrepåträffade grupperna brandgravar kring pålkonstruktio-ner,baravarittreienradavlångtflergravgrupperlängsFågelbackens strand.

Året efter undersökningen på Fågelbacken påträf-fades ytterligare exempel på brandgravar vid förnyade undersökningar på den landvända boplatsen Östra Vrå i samband med en kabeldragning. Gravanläggningarna bestod av två 2,5 x 4,5 m stora gropar täckta av sten-packningar som huvudsakligen var uppbyggda av ett 50-tal både hela och sönderslagna malstenar (Kihlstedt 1996 s.74-75, 2006, Kihlstedt et al. 1997 s.118, Lidström-Holmberg 1998 s.138). I groparnas botten påträffades brända och obrända (eller dåligt brända) ben och tand-fragment från små barn. Från grav A2 föreligger 51 brända kraniefragment (1,9 gr) från ett barn (infans I, troligen i första halvan av åldersintervallet, dvs. 0 till 3-4 år). Från grav A3 graven föreligger 72 brända och obrända fragment (5,1 gr) från kranium och tänder från ettellermöjligenflerabarniålderskategorininfansI(0-7år). Vardera stenpackning innehöll skärvor från varsin liten trattbägare med hög hals, dekorerad med yttäckande tvärsnodd(figur6.14).Ettförkolnatsädeskorn(vete)från den ena anläggningen har daterats till slutet av ti-digneolitikum, Ua-6937, 4600±60 BP (Kihlstedt et al. 1997 s.126, Kihlstedt 2006). Gravarna påträffades i ett smalt kabelschakt och det är inte känt i vilken mån de ingår i en större gravanläggning, till exempel en långhög (se vidare nedan).

Hösten 2007 har brända människoben påträffats vid undersökningarna av trattbägarboplatsen Nävertorp i ut-kanten av Katrineholm. Huvuddelen av människobenen påträffades koncentrerade i ett ytligt lager någon meter väster om ett kraftigt stenskott stolphål. Enligt den pre-liminära bedömningen i fält rör det sig om ben från en vuxen man (Roger Edenmo och Britta Kihlstedt munt-ligen). Relationen mellan benlager och den stenskodda pålen uppvisar klara likheter med de pålanläggningar som fanns i anslutning till brandgravarna på Fågelbacken (jfr. ovan). Liksom Östra Vrå är Nävertorp en landvänd lokal belägen på sandheden invid en ås, relativt kustnära men ej direkt vid stranden. Nävertorp är belägen blott några hundra meter från trattbägarlokalen Mogetorp där en konstruktion som kan tolkas som en långhög påträffats (se vidare nedan).

Brända människoben har även påträffats på tratt-bägarboplatsen Anneberg, Uppland. Dessa är inte om-nämnda i de skrifter som hittills publicerats om lokalen (Ann Segerberg muntlig uppgift, Torbjörn Ahlström muntlig uppgift). Totalt föreligger 15 fragment männis-koben (22.4 g, skallfragment, tänder och en halskota), det framgår ej av den osteologiska rapporten om alla fragment är brända (Ericsson et al. opublicerat). Ett av

människobenen (ett bränt skallfragment) har 14C-date-rats inom ramen för föreliggande avhandlingsarbete i samarbetemedutgrävarenAnnSegerberg(figur5.7).Människobenenen påträffades spridda i det fyndförande lagretpåAnnebergochärejknutnatillenspecifikan-läggningstyp. Vid sidan av dessa fynd påträffades även 19 kg djurben (Segerberg 1999 s.166). Människobenen utgör således en försvinnande liten andel av fyndmaterialet och det är därför tveksamt om Anneberg skall klassas som en begravningsplats, snarare är det en strandvänd boplats där hantering av döda också förekommit.

En mil NV Anneberg, på en ö i den tidigneolitiska skärgårdenåterfinnsdenstrandvändatrattbägarboplat-sen Bålmyren som undersöktes 2003. Även här påträf-fades enstaka brända människoben som ett mindre inslag i ett osteologiskt material som i övrigt var präglat av fisk,sälochfågel.Detrebenfragmentenfrånmänniskakommer från två olika individer, bägge barn (infans I och II) (Sundström & Darmark 2005).

I norra Gästrikland föreligger en femte fyndplats, Norrfäbovägen 2, som utifrån en strandlinjedatering samt fynd av slagen kvarts och keramik av neolitisk karaktär bedömts som tidigneolitisk (R. Olsson 1999, Björck 2000 s.32, 35). I samband med en undersökning efter sandtäkt och anläggande av skogsbilväg på fornläm-ningen, påträffades 250 g brända ben i en nedgrävning som exponerats i täktkanten (R. Olsson 1999). Efter avtorvning och rensning framträdde anläggningen som en oregelbunden färgning c. 0,7 m i diameter. På ett djup av 20 cm framträdde nedgrävningen som rektangulär, 0,4 meter bred och 0,7 m lång, den ursprungliga läng-den har dock varit större då anläggningen är kapad av täktkanten.Allaidentifierbaraben(74fragment,130g)har bestämts till människa och bedöms komma från en vuxen individ. Ben från såväl huvud, bål, arm och fot är representerade, könsbestämning har ej varit möjlig (C. Olsson 1999). Norrfäbovägen 2 hör till den nordli-

Figur 6.14. Trattbägare från brandgrav A2 (vänster) och brandgrav A3 (höger) på Östra Vrå, Södermanland. Efter Kihlstedt (2006). Skala 1:4.

Figure 6.14. Funnel beakers from cremation grave A2 (left) and A3 (right) at Östra Vrå, Södermanland. After Kihlstedt (2006). Scale 1:4.

Fredrik HAllgren

106

gaste gruppen av tidigneolitiska kustlokaler längs Gäst-rikekusten som kan förstås som trattbägarkultur. Norr omLjusnansmynningåterfinnsiställetboplatserfråntidigneolitisk skifferkultur, lokaler som saknar keramik (Hallgren under arbete).

Medan brända människoben och i synnerhet brand-gravar var så gott som okända inom Mälardalen/Berg-slagens trattbägarkultur så sent som 1992, så föreligger nu inte mindre än fem goda kontexter för brända män-niskoben, varav två (Fågelbacken och Östra Vrå) utgörs avregelrättagravanläggningar.Detfinnssåledesskälföratt se brandbegravningar som en regelbundet förekom-mande företeelse i regionen under tidigneolitikum (jfr. Å. M. Larsson 2003 s.155-158). Som kommer att framgå av genomgången nedan gäller detta inte bara Mälardalen/Bergslagen, utan ett större område av trattbägarkulturens norra utbredningsområde.

Från västra Mellansverige och sydöstra Norge om-nämns tre tidigneolitiska gravar/kontexter med brända människo(?)ben (Kihlstedt et al. 1997 s.105-16, Bengt Nordqvist muntligen, Per Persson muntligen). Från SannagårdiVeddigesn,Halland,finnsenlångsträcktflatmarksgravsomvidsidanavbrändabeninnehöllentrattbägare, en konisk bärnstenspärla, två tvärpilar och eggen till en tunnackig porfyryxa. Graven är 14C-daterad till 4795±105 BP (Ua-5405, träkol). Det är oklart om de brända benen i Sannagårdsgraven kommer från män-niska. Vid Ölslanda i Lerum sn, Västergötland har en bengrop som innehöll brända ben från en vuxen kvinna samt ett bergartsavslag påträffats, graven har 14C-daterats till 4930+-80 BP (Ua-5264, träkol). Från området med trattbägarbebyggelse kring Oslofjorden i södra Norge omtalas en fyndplats med brända människoben från Ne-dre Holtan (Vestfold), i en kontext som daterats till TN I (Glørstad 1998 s.73-77).

Inom sydskandinavisk trattbägarkultur förekommer brända människoben vid långhögar, i anslutning till dö-sar och gånggrifter samt vid Sarupanläggningar. Från den tidigneolitiska långhögen vid Skibshøj föreligger en gravkammare med de brända resterna av fem individer, en vuxen och fyra barn. Graven skiljer sig från de mel-lansvenska brandgravarna genom att de döda bränts på plats i gravkammaren, som sedan täckts med jord. De svedda skeletten låg således kvar i anatomiskt korrekta positioner (Jørgensen 1977 s.7-13, Madsen 1979 s.305). Brända människoben har vidare påträffas i anslutning till fleradösarochgångrifter(Kaul1994s.19-20).Medansjälva stenkammargravarna har uppförts under slutet av TN och början av MN (Persson & Sjögren 1995), har ett direkt 14C-daterat ben från långdösen vid Hindby mosse i Skåne visat sig vara från mitten av MN (Per Persson e-post 001215).

Vid pallisad och vallgravsanläggningen vid Sarup på Fyn har brända människoben påträffats i anläggningar

från de första två byggnadsfaserna, Sarup I och Sarup II, vilka dateras till slutet av TN och början av MN A (Andersen1997,1999).FrånSarupIidentifieradesettenda bränt människoben i en hopning av icke identi-fierbarabrändabenianslutningtillenavpallisaderna(Andersen 1999 s.249-250). Från Sarup II fasen har 36 brändamänniskobenidentifierats.Trettiofempåträf-fades i två kraftiga stenskodda stolphål som ingår ingår iengruppomfyrastolphål,varskonfigurationinteärolik pålanläggningarna på Fågelbacken (Andersen 1997 fig.117s.83,1999fig.4.61).Detåterståendebrändamänniskobenet påträffades i en grop som, liksom de ovan omtalade stolphålen, var belägen på Sarup-uddens sydspets.

Brandgravar förekommer även inom trattbägarkultur söder om Östersjön och särskilt då inom polsk och tysk trattbägarkulturs nordligaste lokalgrupper. Inom lupawa-gruppen i Pommern har närmare 30 TRB-brandgravar undersökts,12ärgravläggningarilånghögar,13ärflat-marksgravar anlagda på begravningsplatser som också hyser långhögar. Enstaka gravar har även påträffats på lokaler som bedöms vara boplatser snarare än begrav-ningsplatser. Långhögarna är trapetsoida, mellan 8 och 60 meter långa och har ramar av meterstora klumpstenar längs kanterna. (Några av dessa långhögar är påtagligt lika den förmodade långhög från Mogetorp, som dis-kuteras nedan). De kremerade människobenen påträf-fas vanligen deponerade på den gamla markytan täckta av ett stenlager. Bendepositioner i grunda gropar och i små stenkistor förekommer också. Flatmarksgravarna är ibland täckta av en stenpackning, men ofta består de bara av en grund grop eller av ett lager med brända människoben (Jankowska 1986 s.173-175, 1997a s.209, 1997bs.110,Wierzbicki1992s.101-110).Detförelig-ger inga relevanta dateringar från själva gravarna, men utifrån associerad keramik kan de tre faserna av begrav-ningar grovt dateras till TN I, TN II och TN II/MN A:I(Wierzbicki1992s.105-107,jfr.med14C-dateringar avkeramikstilariWierzbicki1995s.78-79).

Från chelmnogruppen omnämns två mindre gravfält medinslagavbrandgravar,MałeCzysteochBrodnica-Szabda Cegielnia, som utifrån keramiktypologi dateras till slutetavtidigneolitikum.VidMałeCzystepåträffadestregravar, två brandgravar och en skelettgrav. Gravarna är manslånga nedgrävningar med enstaka stenar längs kan-terna (Gurtowski 1987 s.181). Vid Brodnica-Szabda Ce-gielnia påträffades två brandgropar med vad som med viss osäkerhet bedömts som kremerade människoben. Bägge gravarna innehöll förutom ben och trattbägarkeramik även fragmentariska miniatyrer av mångkantiga stridsyxor. I den ena graven påträffades dessutom ett fragment av en handkvarn och en sländtrissa (Marciniak 1987 s.172).

Inom trattbägarkultur i Tyskland förekommer tidig-neolitiska brandgravar i Brandenburg och Schleswig-


107

Holstein (Kossian 2005a, 2005b). Här rör det sig dels om anläggningar med människoben (gropar eller sten-packningar) som ingår i långhögar, dels påträffades en ensamliggande stenpackning med människoben under en yngre gravhög. De tyska brandgravarna som beskrivits här dateras till TN II och övergången mot MN A:I. Un-der mellanneolitikum blir det sedan vanligt med brand-gravar inom stora delar av TRB området i Tyskland och Nederländerna (Kossian 2004a, 2004b).Under mellan-neolitikum förekommer brandgravar även inom TRB i södra Polen, främst kring Lublin och omkring Krakow. ÄnnuengruppbrandgravarfrånsenTRBåterfinnsiområdetkringBrnoiMähren(Tjeckien)(Wierzbicki1992 s.84, 109).

Som framgår av genomgången ovan förekommer tidigneolitiska brandbegravningar inom hela trattbägar-kulturens norra gränsområde, från norra Polen i sydöst, över Mälardalen/Bergslagen, till Halland/Västergötland och kanske Oslofjorden i väst. Medan sporadiska brand-begravningar är kända från mesolitikum i Sydskandina-vien (Larsson 1988, Brinch Petersen & MeikleJohn 2003, Nilsson Stutz 2003 s.247-248), så utgör brandgravskicket en nyhet i Mälardalen. Det är således en tradition som tas upp (eller skapas) samtidigt med att man tar upp jordbruk och keramikhantverk århundradena kring 4000 f.Kr.

6.2.2 Timmerbyggda gravar, långhögar och stenkammargravar inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur

Anläggningarna med brända människoben är inte de enda kontexter på Fågelbacken som kan sättas i samband med hantering av döda. Redan 1921 påträffades en me-

galitgrav i samband med ett vägbygge på Fågelbacken och vid utgrävningen 1993 undersöktes en timmerbyggd grav (Apel et al. 1995, Lekberg 1997, 2001).

Den timmerbyggda graven tolkades som en gravan-läggning dels utifrån förekomst av TRB-fynd som har karaktär av gravgåvor, dels med hänvisning till att höga fosfatvärden uppmättes i konstruktionen, vilket sågs som indikation på förmultnade kroppar (Apel 1997 s.104). Anläggningen påträffades i kanten av utgrävningsom-rådet, under grävningens sista vecka i december 1993. Konstruktionen fortsatte bortom schaktkanten och av-sikten var att undersöka den återstående delen vid en forskningsgrävning de efterföljande åren. Vid järnvägs-bygget som följde på utgrävningen, överskred emellertid byggarna gränserna för exploateringsområdet, varvid ytan där gravens fortsättning låg skövlades. Det är därför troligt att det som fanns kvar av den aktuella strukturen helt förstördes.

Den timmerbyggda graven bestod av en stenpackning (anl. 427, 194, 385) med stolphål (anl. 434, 368, 367, 420) som delvis inneslöt ett rikt fyndförande lager (anl. 425A, 425B) och en grop med en större mängd keramik (anl. 453)(figur6.15).Konstruktionensvästradelärskadadav en yngre hålväg (därav uppdelningen av golvlagret i 425A och B) och möjligen har hålvägen också förstört stenpackningen i denna del. (Anläggning 425 C, belä-gen norr om stenpackningen, bedömdes före utgrävning som en rest av samma ”golvlager” som är representerat av 425 A/B, men vid utgrävningen visade det sig att denna anläggning hade en annan fyllning samt saknade fynd). Den frilagda delen av konstruktionen är c. 6 x 2 m, men dess vidare utsträckning bortom schaktkanten är inte känd.

Figur 6.15. Plan över den undersökta delen av den timmerbyggda graven på Fågelbacken. Notera att konstruktionen fortsätter utanför schaktet. Efter Lekberg (1997) med modifikationer.

Figure 6.15. Plan of the excavated part of the timber-built grave at Fågelbacken. Note that the construction continues outside of the excavated trench. After Lekberg (1997).

Fredrik HAllgren

108

I anläggningen påträffades bland annat en tunnackig yxa av porfyrit, en håleggade diabasmejsel, en slipsten ochstörremängderkrukskärvorfrånfleratrattbägare,kragflaskorochenlerskiva(figur6.16)(Apel1997s.100-102, Olsson 1997 s. 232-235, Steineke 1997d s.15). Den håleggade mejseln är hel och har fortfarande en vass egg, den tunnackiga yxan har en skadad egg, men är så pass lång (21,5 cm) att den utan problem kan ges en ny egg genom omhuggning. En stor andel av keramiken i graven tillvaratogs i koncentrationer av skärvor, som Apel tolkar som avsiktliga depositioner (Apel 1997 s.102). Olsson har granskat 115 skärvor från ”golvlagret” 425A/B och 114 skärvor från grop 453. Bland de förra skärvorna har honurskiljt51kärl,imaterialetfrångropenidentifie-rades 14 kärl (Olsson 1997 s.232-235). Keramiken från golvlagret är således mer fragmenterad medan gropen innehöllfleraskärvorfrånsammakärl.Detbördockbetonas, att bara en del av graven grävts ut och att grop 453 påträffades bokstavligen i schaktkanten. Medan tratt-bägare i Mälardalen normalt bara har dekor på hals och skuldra(kapitel8.2),harfleraavkärlenfrångravendekorockså på buken. Fenomenet har en direkt motsvarighet inom vollinggruppen på Jylland, där bukdekor ofta är ett utmärkande drag för keramik deponerad i anslutning till tidigneolitiska gravar (jfr. Thorvildsen 1941 s.43, Fischer 1976 s.42, Kristensen 1991 s.77, Andersen & Johansen 1992 s.51, Liversage 1992 s.33).

Den timmerbyggda graven har tidigare tolkats som ett dödshus (Apel 1997 s.103-104, Steineke 1997b s.210-212, Steineke 1997d s.14-16), bland annat med hänvis-ning till en delvis liknande konstruktion som ingår i gravkomplexet vid Rustrup, på Jylland (jfr. Fischer 1976 s.53-62). Rustrup grävdes innan man blivit uppmärksam på företeelsen långhögar i Danmark och Fischer före-slog en tolkning av den aktuella strukturen (Rustrup II) som en husformad grav (Fischer 1976 s.62). Madsen har sedermera övertygande argumenterat för att Rustrup är just en långhög och att den aktuella konstruktionen är en av gravarna i denna långhög (Madsen 1979 s.306, 310). Madsen använder begreppet timmerbygd grav som samlingsbegrepp för gravar där stolpar eller plank använts som byggmaterial (Madsen 1979, 1993 s.96-99) ochjagfinnerattdennatermäranvändbarocksåsombeteckning för anläggningen på Fågelbacken. Därmed vill jag inte utesluta att denna kan ha haft funktionen av dödshus, i meningen en byggnad där gravritualer utförs innan kroppen läggs till vila någon annanstans, men detfinnsfåfaktasomtalarförellermotensådanhy-potes. Om den timmerbyggda graven på Fågelbacken, i likhet med Rustrupgraven, är del av en långhög är ovisst. Inom undersökningsområdet påträffades inga tecken på en sådan konstruktion, men då graven på-träffades vid schaktkanten är det är tänkbart, att den för många långhögar karaktäristiska fasadrännan står

Figur 6.16. Fynd från den timmerbyggda graven på Fågelbacken. Efter Lekberg (1997). Skala 1:4.

Figure 6.16. Artefacts from the timber-built grave at Fågelbacken. After Lekberg (1997). Scale 1:4.


109

attfinnaidenbevaradedelenavfornlämningensydöstom graven.

I Steinekes tolkning av den timmerbyggda graven på Fågelbacken som ett döds- eller kulthus som diskuterats ovan, föreslog han även att den lämning på Mogetorp som Florin tolkat som en bostad (Florin 1958) skall omtolkas till ett dödshus. ”Husgrunden” på Mogetorp, utgörs av en stenpackning, som formar en något oregel-bunden rektangel 18 x 7,5 m, vilken delas i två halvor av en”mellanvägg”(figur6.17)(Florin1938s.34-39,1958s.52-56). Området som innesluts av stenkretsen har en avvikandefyllningavfinkornigarematerial(mellansand/grovmo), vilket Florin tolkade som ett anlagt golvlager (Florin 1958 s.30, 53). Under golvlagret påträffades sex något lutande stolphål (1 – 2 dm i diameter och 0,5 m djupa,jfr.figur6.17),samt”raderavsmärre,raktstående

stolphål” längs stenpackningens insida (Florin 1938 s.35). Hela anläggningen överlagrades av ett 0,4 – 0,5 m tjockt lager av grovsand, ett lager som bör vara påfört.

Steinekes tolkningen utgår från en likhet i form med danska döds/kulthus samt den gemensamma nämnaren att stora mängder keramik påträffats i anslutning till de aktuella lämningarna (Apel et al. 1995 s.82, Steineke 1997b, 1997d). Stenkretsen från Mogetorp är dock avsevärt större än de danska kulthusen och detaljgranskas fyndspridning-en i det aktuella schaktet, framgår det att huvuddelen av keramiken hittats invid härdarna norr om konstruktionen och således inte i direkt anslutning till stenkretsen. Likväl kan det vara värt att ifrågasätta om lämningen på Moge-torp verkligen är rester efter ett hus.

Florins tolkning av stenkretsen som ett hus, var för-anledd av likheten med bland annat danska trattbägarhus

Figur 6.17. En jämförelse mellan den “husgrund” från Mogetorp, Sö-dermanland, som här tolkas som en långhög (överst) och en långhög från Lupawa, Pommern i norra Polen (underst). Efter Florin (1958), Wierzbicki (1992).

Figure 6.17. A structure from the TRB site Mogetorp, Södermanland, that previously was interpreted as a house, but here is re-interpreted as the remains of a long barrow (above). For comparison a long barrow from Lupawa, Pomerania in Northern Poland is displayed (below). After Florin (1958), Wierzbicki (1992).

Fredrik HAllgren

110

med ramverk av sten, till exempel de från Barkaer (Florin 1958 s.55). Husen från Barkaer har sedermera omtolkats från hus till gravanläggningar, så kallade långhögar (Mad-sen1979,Liversage1992)ochdetfinnsskälattövervägaen sådan omtolkning också för Mogetorps del (en tanke som också framförts av Gill 2003 s.55-56). Stenkretsen påMogetorpuppvisarfleralikhetermedlånghögarnapåBarkaer, bland annat genom att den rektangulära sten-ramen är indelad i rum och att golvlagren i rummen är fyllda med jord som skiljer sig från den omgivande jordarten. På Barkaer markeras rumsindelningen genom rader av stolphål, men också genom att man använt olika fyllning till olika segment av långhögen (Liversage 1992 s.18-20, 77). På Mogetorp markeras rumsindelningen med en stenpackning längs vars insida rader av stolp-hål löpt och här har ”golvlagret” i bägge segmenten en fyllningavfinkornigaresand/mosomskiljersigfrånden omgivande grovkornigare sanden (Florin 1958 s.30, 53). Som antyds av namnet, så täcks ofta (men faktiskt inte alltid) gravar och ramverk i långhögar av en låg hög. Liversage argumenterar övertygande för att golvlagren på Barkaer i själva verket är högfyllning (Liversage 1992 s.18-20)ochdetkanocksågälladefinkornigagolvlagretpåMogetorp.PåMogetorpfinnsdärtill,somnämntsovan, ett över stenkrets och golv påfört 0,4 – 0,5 m tjockt lager av grovkornig sand vilket även det skulle kunna vara spår av den täckande högen.

Stenkretsen på Mogetorp är betydligt kortare (18 m) än långhögarna på Barkaer (85 m). Längden på långhögar varierar dock mellan 8 och 170 m (Midgley 1985 s.49-59). De långhögar med brandgravar från Pommern som nämndes ovan är mellan 8 och 60 meter långa. Bland dessafinnsettexemplarpåc.25meter,grav4iLupawa,som uppvisar påtagliga likheter med stenkretsen från Mogetorp i det att den har en stenram indelad i två rum vars storlek motsvarar konstruktionen på Mogetorp. De båda konstruktionerna är också anlagd i samma väder-streck(figur6.17).Frånvaronavenkonstateradgravianläggningen på Mogetorp är problematisk. Vid tiden för undersökningen var tidigneolitiska brandgravar ej kända i Sverige och till följd av tidens grävmetoder tillvaratogs få brända ben vid undersökningen. Om konstruktionen innehöll en brandgrav så är det inte säkert att den ob-serverades.

En oklarhet med undersökningen på Mogetorp är om stenkretsen är avgränsad inom det schakt som Flo-rin grävde. Som framgår av Florins schaktplan (Florin 1938fig.14)såsträckersigstenpackningeniprincipfrån schaktkant till schaktkant, vilket medger att den frilagda konstruktionen kan vara ett segment av en längre anläggning. 1975 genomfördes en mindre provgrävning väster om den yta Florin undersökte (Bennet 1977). I en av de då öppnade provgroparna påträffades en stenpack-ning, som med syftning på Florins stenkrets beskrivas

som en ”Del av huskonstruktion?”(Benett 1977 s.9). Stenpackningen påträffades i en provgrop som ligger i linje med långsideväggarna i stenkretsen, 55 m NV densamma, och skulle kunna tänkas vara en fortsättning på samma anläggning. Det kan också vara en del av en separatlånghög,dådessaoftafinnsanlagdaigrupp.Som nämnts ovan så undersöktes en tidigneolitisk brand-grav några hundra meter från den eventuella långhögen på Mogetorp hösten 2007, ett faktum som antyder att förhållandena på Mogetorp/Nävertorp kan likna dem vid Lupawa, där gravkomplexet både inkluderar långhö-garochflatmarksgravarmedkremerademänniskoben(Wierzbicki1992).

I samband med diskussionen av långhögar och tim-merbyggda gravar kan det också vara på sin plats att nämna vad som tolkats som gravar på Hjulberga 2. De förmodade gravarna består av avlånga nedgrävningar ”...the size of inhumation graves...”, bägge anläggningarna har avtryck av stolphål i västra änden medan de östra delarna av nedgrävningarna är förstörda vid grustäkt (Hulthén&Welinder1981s.167-170).Ianslutningtillnedgrävningarna påträffades en större mängd lerklining, däremot inga fynd som tolkats som gravgåvor. Ned-grävningarna tolkades som gravar med hänvisning till danska fynd av gravar med stolphål i ändarna (Hulthén &Welinder1981s.170),fleraavdessaharsedermeravi-sats sig vara delar av långhögar (jfr. Madsen 1972, 1979). Vid min grävning på Kallmossen 2001 påträffades en anläggning som minner om de förmodade gravarna på Hjulberga 2. Anläggningen utgjordes av en avlång ned-grävning eller ränna, 1.5 x 0.4 m, som hade två stolphål i botten. Liksom var fallet på Hjulberga, påträffades en stor mängd lerklining i och kring anläggningen, varav en del var dekorerade med rader av nagelintryck. Medan det inte kan uteslutas att dessa anläggningar är gravar, såfinnsdetintehellermycketsomtalarförensådanhypotes.

Stenkammargraven på Fågelbacken slutligen, på-träffades i södra änden av fornlämningskomplexet i ett område där stenålderslämningarna överlagras av ett gravfält från järnålder. Fyndet beskrivs i Vestmanlands Läns Tidning (1921-12-24):

”På torsdagen stötte man nämligen, vid utgrävning för fyllning av vägbanken, på en stenkista ungefär en meter under markens nivå. Då en av de täckande ste-narna borttogs, visade det sig att kistan öppnade sig åt ena hållet till en gång, som var så stor att en man kunde krypa in däri. På över två meters längd kunde icke kän-nas någon slutsten i gången. Sidostenar och takstenar funnos däremot ordentligt lagda.” (VLT 1921-12-24, jfr. Steineke 2001)

Tidningen skriver vidare:”Med berömvärt intresse underrättade arbetarna

riksantikvariens ombud i Västerås, intendenten Kjell-


111

berg, vilken på fredagen gjorde en förundersökning på platsen. Att ingå på en ordentlig undersökning tillät icke väder eller årstid.

Av allt att döma föreligger här emellertid en grav från stenåldern, antingen en gånggrift eller en hällkista. Om det rör sig om en gånggrift så skulle det nu upp-täckta partiet vara mynningen av den till den egentliga gravkammarenledandegången.Förefintlighetenavenboplats från stenåldern i den omedelbara omgivningen utesluterjuickeförefintlighetenavgravarfråndennatid,tvärtom.” (VLT 1921-12-24, jfr. Steineke 2001)IVästmanlands länsmuseumssamlingarfinnsen

håleggad bergartsyxa samt järnålderskeramik som till-varatogsvidvägbygget,mendetfinnsintenågondoku-mentation från Kjellbergs undersökning (Steineke 2001). Inte heller nämns något i Västmanlands Fornminnesför-enings Årskrift, vilken vid denna tid hade Kjellberg som ansvarig utgivare. Intendent Sven T. Kjellberg var histori-ker och etnolog och tydligen inte intresserad av detta för Mälardalens del så unika gravfynd. (Det bör här påpekas att Steineke (2001) misstagit den i VLT omnämnda in-tendenten Kjellberg för C. M. Kjellberg, vilken deltog i debatten kring Alvastragraven under 1910-talet.)

Med hjälp av Nils Olsson från hembygdsföreningen lyckadesvidocklokaliseraenman,HelgeWestling,vil-ken som barn var med vid vägbygget och som även krupitinidenpåträffadegraven(!).Westling,som1993var över 80 år gammal, cyklade ut och besökte oss på utgrävningen.LokaltopografinkringFågelbackenvartillföljd av senare vägbyggen och grustäkt alltför förändrad förattWestlingskullekunnapekautdenexaktaplatsenför graven, men han kunde ge en detaljerad beskriv-ning av sina minnen från gravens innandöme (Steineke 2001 s.31). Den påträffade gången var c. 1 m bred och ungefär lika hög. Efter att ha krupit c. 3 m in i gången komWestlingframtillenstörrekammare,såpassstoratt han utan problem kunde vända sig därinne. Kam-maren var rundat rektangulär, den hade ungefär samma takhöjd som gången och mitt i kammaren låg en större sten. Beskrivningen av den 3 m långa täckta gången som öppnar sig i en större kammare pekar på, att det rör sig om en gångrift (Steineke 2001 s.36).

Som nämnts påträffades gånggriften i södra änden av fornlämningskomplexet. Eskil Olsson undersökte ett mindre schakt i denna del av fornlämningen 1912, fynden inkluderar både trattbägarkeramik, gropkeramik ochstridsyxekeramik.Blandtrattbägarkeramikenfinnsdels skärvor av tidigneolitisk karaktär (bland annat från enkragflaska),menocksåskärvorsomförefallervaramellanneolitisktrattbägarkeramik(Olsson1918fig.42,Steineke 2001 s.33), en fyndkategori som är mycket säll-synt i Mälardalen (Malmer 2002 s.50). Skärvorna ifråga är dekorerade med prickbårder och minner mycket om keramiken från megalitgraven vid Alvastra i Östergöt-

land (Janzon 1984 s.249). Förekomst av mellanneolitisk trattbägarkeramik av gravkaraktär i närheten av stenkam-margraven på Fågelbacken styrker ytterligare tolkningen av densamma som en gånggrift.

I Mälardalen saknas i övrigt säkert belagda gånggrifter eller dösar. Den grav från Yxhult i Närke som Lind-qvist (1912, 1963 s.75, 120-127, 279-281) tolkade som en gånggrift, visade sig vid Cullbergs efterundersökning vara en hällkista med gavelhål och föga gånggriftslik i singrundplan(Cullberg1962).Iövrigtfinnsfleraosäkrauppgifter om vad som kan vara dösar eller gånggrifter i Södermanland och Närke (Browall 1991 s.134-135, Bägerfeldt 1992 s.15, Fernstål 1998). De närmaste säkert belagda megalitgravarna är den stora gruppen främst gånggriftersomåterfinnspåFalbygdeniVästergötland(Bägerfeldt 1992, Sjögren 1998, 2003), och den ovan omtalade stenkammargraven från Alvastra i Östergöt-land (During 1984, Janzon 1984, Browall 1991 s.130, 2003 s.39-41).

De försök som gjordes att lokalisera gånggriften på Fågelbacken 1993 (bland annat med markradar) var utan framgång. Sökinsatserna var dock begränsade, då området låg en bra bit från ytan som berördes av järn-vägsbygget. Det är således möjligt att graven kvarligger oupptäckt, men det är också möjligt, att den förstörts vid någon av de exploateringar som berört Fågelbacken sedan 1921.

6.2.3 Gravritual som kulturell praktik

Det kan konstateras att Fågelbacken nyttjats som be-gravningsplats genom hela trattbägarfasen. Anläggning-arna med brända människoben och dödshuset dateras i huvudsak till första halvan av TN, medan gånggriften kan antas vara byggd i slutet av TN eller början av MN A (Persson & Sjögren 1995). Fågelbacken låg under ti-digneolitikum på en udde av en större ö, 6 km från fastlandet. Udden, en arm av Badelundaåsen, omsluter en skyddad lagun i väster, vars stränder förefaller ha utgjort optimala boplatslägen under tidigneolitikum. Det är anmärkningsvärt att inga tecken på tidigneolitisk närvaro (typologiskt daterbara fynd eller 14C-dateringar till tidigneolitikum) har påträffats vid de omfattande ar-keologiska undersökningarna kring lagunens stränder (Lekberg 1997, manuskript, Hallgren 2000b, Hallgren under arbete). Den tidigneolitiska fornlämningen breder istället ut sig på åsens östra sluttning, längs den oskyd-dade stranden som vätter mot det öppna havet. För en tidigneolitisk resenär som kom vandrande över isen eller paddlande över fjärden, måste raden av gravanläggningar med resta pålar ha utgjort en slående syn, särskilt när dessa var omvärvda av röken från smattrande likbål.

Medan således gravritualer tycks prägla Fågelbacken under hela tidigneolitikum, så är spåren efter vad som kan

Fredrik HAllgren

112

uppfattas som boplatsaktiviteter sparsamma. Om man till exempel väljer att tolka de brända djurbenen som spår efter boplatsaktiviteter (vilket inte är självklart, jämför diskussionen av benornament ovan), så uppgår detta material till blott 415 fragment (114 g) att jämföra med 16 900 fragment brända människoben (6,3 kg). I ljuset av detta förefaller det rimligt att tolka Fågelbacken som en begravningsplats, där människor som levt och dött på andra platser begravts. De hyddor som påträffades inom fornlämningen (jfr. Apel et al. 1995, Lekberg 1997b), ska i så fall ha nyttjats för tillfällig vistelse i samband med gravritualer och sociala sammankomster. ”Andra platser” är rimligtvis lokaler där spår av människoben och gravar saknas, till exempel landvända boplatser i stil med Skogsmossen och Skumparberget, eller lokaler därmänniskobenfinnssomettmindreinslagpåforn-lämningar som i övrigt har boplatskaraktär, till exempel strandvända boplatser som Anneberg och Bålmyren. Helt säkert har de döda hanterats rituellt också på bo-platserna, som förberedelse till att kropparna förts till begravningsplatser som Fågelbacken och det är tänkbart att de sporadiskt förekommande brända människobenen på Anneberg och Bålmyren är spår efter döda som bränts lokalt, varpå (delar av) de brända skeletten förts till en större begravningsplats.Somnämntsinnehållerflertaletavbrandgravarnapå

Fågelbacken ben från minst två individer. Medan själva bengroparna är tämligen anonyma, så är brandgravarna grupperade väster om de iögonfallande stenpackningarna med resta träpålar. Man får en känsla av att det inte är gra-var för enskilda individer så mycket som gravar för män-niskor som är del av ett kollektiv. Gravarna bildar som dis-kuterats ovan, rumsligt åtskilda grupper. 14C-dateringarna av människobenen och gravgåvor visar att gravgrupperna nyttjats under samma period, därmed är det är frestande att se dem som begravningsplatser för människor från skilda sociala grupper, tex. olika ättelinjer.

I den timmerbyggda graven fanns inga bevarade spår efter de(n) gravlagda. Enlig tolkningen av strukturen som ett dödshus, sågs den som nyttjad när de dödas kroppar föreberetts inför brandbegravningen (Apel et al. 1995 s.86-87). Som antytts ovan är det också möjligt att den brukats som (slutgiltig) grav för obrända krop-par, i likhet med många av de danska timmerbyggda gravarna i och utanför långhögar (Madsen 1979, 1993, Ebbesen 1994). En sådan gravläggning behöver, vid si-dan av frånvaron av eldbegängelse, inte skilja sig från det ovan påtalade mönstret där de gravlagda individernas roll som medlemmar i en grupp betonats. Gravens storlek ochfyndrikedomkanmycketvälpekapåattfleraindi-vider gravlagts. Blott två av de danska långhögarna har gravläggningar med bevarade skelett, det är bestickande att det i bägge fallen rör sig om kollektivgravar med fem respektive fyra gravlagda individer (Madsen 1993). I det

förra fallet (Skibshøj) innehöll graven en vuxen och fyra barn i åldrarna 0-11 år, i det senare fallet (Bygholm Nør-remark) innehöll graven fyra vuxna (Jørgensen 1977, Rønne 1979). Gånggriften på Fågelbacken skulle enligt detta scenario bara vara en i raden av varianter på temat kollektivgrav inom begravningsplatsen.ÄvenommalstensgravarnapåÖstraVråifleraavse-

enden skiljer sig från gravanläggningarna på Fågelbacken såfinnslikheteridetattfyndenindikerarattenstörresocial grupp var involverad i gravritualen. Precis som det för Fågelbackens del kan argumenteras för att döda förts tillFågelbackenfrånandraplatser,finnsdetförÖstraVrås del skäl att misstänka att handkvarnarna i stenpack-ningarna förts till Östra Vrå från andra platser. Bland de 50-talet malstenar som påträffades i gravarna utgörs det överväldigandeflertaletavsadelformadeunderliggare.Utifrånetnografiskerfarenhetkanunderliggarehaenlivslängd på 3-40 år och ofta är en eller ett par underlig-gare i bruk samtidigt inom samma hushåll (Lidström-Holmberg 1993 s.39, 1998 s.133, Lidström-Holmberg muntligen,Webb2006s.111).Detstoraantaletunder-liggare i gravarna på Östra Vrå kan därför rimligen ses som malstenar som förts till platsen från ett stort antal hushåll(Lidström-Holmberg1998s.138),troligtvisflerän vad som bott på den intilliggande boplatsen.

Gravritualerna på Fågelbacken och ÖstraVrå har i så fall förenat personer från vad som i andra situationer var separata sociala sammanhang, människor från olika bo-platser som sammanstrålade till den gruppöverskridande sammankomst som gravritualen utgjorde (Å. M. Larsson 2003 s.166-167). De deltagande handlingarna i hantering av de döda på begravningsplatsen förenade de närva-rande i en gemensam kulturell praktik och gjorde dem till en del av ritualens community of practice. Såväl platsen som despecifikahandlingarnakanhavaritbetydelsebärandenär ritualen skapats och reproducerats. Fågelbackenutgörmedsitttopografiskalägepåsan-

dig udde på en ö i mellanskärgården, ett typiskt exempel på den typ av plats där många basboplatser återfanns under senmesolitisk tid. Medan denna typ av platser kom att spela en mer underordnad roll under tidigneolitikum när delar av bebyggelsen omlokaliserades till det inre av öar och fastland, så kan gravläggningarna på ön i Skärgårdenhavaritettsättattåterknytatilldetförflutna.Genom att gravlägga döda anförvanter i det landskap där förfäderna/förmödrarna levt sina liv i ett historiskt och mytologisktförflutet,skapadesochupprätthöllsenlänktilldettaförflutna,tillsittursprung(Sundström2003,Knutsson 2004). Den ovan nämnda lokalen Norrfäbo-vägen i Gästrikland skulle kunna utgöra ytterligare ett exempel på en sådan tidigneolitisk begravningsplats, an-lagdiettlandskapsombarassociationertillettförflutetsom i högre grad präglats av ett liv på och vid havet.

En sådan tolkning är dock inte applicerbar för gravar-


113

na på de landvända lokalerna Östra Vrå och Nävertorp. Gravanläggningarna på Östra Vrå präglas tvärtom av en rituell symbolik som anspelar på odling. Det är dock av intresse att notera att bägge lokalerna hör till en sen fas av tidigneolitikum. När gravarna på Östra Vrå och Nä-vertorp anlades, hade landvända lokaler i stil med Östra Vrå varit i bruk i mer än ett halvt millenium. Kanske hade ursprungsmyterna under denna period omförhandlats så att de nu handlade om mytologiska och historiska förfä-der/förmödrar som tog upp röjningar i skogen, odlade säd och malde sädeskorn till bröd. Det är bestickande att denna symbolik blir synlig just kring det skede när de landvända gårdarna och byarna i inlandet försvinner ur det arkeologiska synfältet. Barngravarna på Östra Vrå hör till de yngsta 14C-daterade lämningarna från en land-vänd trattbägarboplats i Mälardalen/Bergslagen.

Medan platserna där de döda anförvanter gravlagts, på detta sätt kan ha varit fyllda med historiskt betingad mening,såkangravritualernasspecifikahandlingar,tillexempel kremerandet av de döda, istället ha tjänat som

ettmedelattskapaenlänktillgeografisktavlägsnagrup-per som kring samma tid även de förändrat sin livsföring och tagit upp aspekter av jordbruk och trattbägarkultu-rens materiella kultur.

The role of rituals, for instance, can be understood in terms of community formation. Rituals connect local practices and identities to other locations across time and space. They are a form of engagement that can bolster imagination – by cultivating the sense of others doing or having done the same thing – and alignment – by channel-ing an investment of the self into standardized activities, discourses,andstyles.(Wenger1998s.183)

Med ett sådant perspektiv är det ingen tillfällighet att brandbegravningar präglar tidigneolitisk trattbägarkultur i hela TRBs norra gränsland från chelmno och lupawa-grupperna i Polen, till Mälardalen och Bergslagen och, förmodligen, vidare till västra Mellansverige och kanske Oslofjorden.

115

Föreliggande kapitel behandlar arkeologiska data som belyser näringsekonomiska aktiviteter inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur. Mitt syfte med detta är inte först och främst att belysa näringsintag eller diet, utan nä-ringsekonomiska aktiviteter som kulturell praktik. Medan frågor kring vad människor ätit är av stort intresse i sig, så är det också ett svårt ämne att närma sig utan stöd från dietstudier av mänskliga kvarlevor, något som saknas från Mälardalen/Bergslagens tidigneolitikum. Snarare vill jag således granska vilka näringsekonomiska aktivi-teter som kan spåras i det arkeologiska materialet. Även om det är svårt att belägga om odlad säd spelat en stor eller liten roll som föda, så kan man likväl diskutera de aktiviteter och handlingar som varit förknippade med odlingen, som att röja skog för åkermark, att så och skörda, att mala säden till mjöl, osv. Alla dessa aktivi-teter kan betraktas som exempel på kulturell praktik. Många moment av denna praktik har utförts i arbetslag av grupper av människor som genom att deltaga i ge-mensamma handlingar tillsammans bildat communities of practice (jfr. kapitel 2.6). Näringsekonomi som kulturell praktik,utfördsomgemensamaktivitetispecifikaso-ciala sammanhang, är därmed också en identitetskapande verksamhet (kapitel 2.7). Jag inleder diskussionen med att referera hur tidigare forskning sett på näringsekonomi inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur, för att sedan i kapitel 7.1 och 7.2 sammanfatta det nuvarande kunskapsläget med utgångspunkt i arkeologiska material som makrofossil och djurben.

Redan när de första trattbägarboplatserna upptäcktes i Mälardalen på 1930-talet så noterades rikligt med av-tryck av odlade växter i keramiken (Florin 1938, 1958). Materialet skiljde sig därmed från den tidigare kända mellanneolitiska bebyggelsen i Mälardalen, vars lokaler främstprägladesavbenfrånsäl,fiskochälgochdäravtryck av sädeskorn var jämförelsevis ovanliga. Även om Florin sålunda kallade trattbägarboplatserna för ”jordbrukarboplatser” (1938 s.15ff) och vråkulturen för en ”åkerbrukskultur” (1958 s.143ff), så betonade han

ävenjaktenochfisketsbetydelse:”Entalrikskärgårds-befolkning har tydligen levat som bönder men samtidigt somjägareochfiskare...”(Florin&Schnell1950s.20).Visserligensaknadesbevaradebenfrånfiskochjaktvilt,men då Florin först tolkade boplatserna som belägna vid havsstränder,sågsdettopografiskalägetsomenindika-tionpåattfisketspelatenviktigroll(Florin&Schnell1950 s.18).

Det bör här påpekas att Florin initialt missbedömde den tidigneolitiska havsstrandens läge. I de tidiga skrif-terna uppfattade han Östra Vrå (52 – 49,5 möh) och Mogetorp (53 – 45 möh) som direkt strandbundna (Florin1938s.41).Imonografinfrån1958korrigerarhan sin bedömning av havsstranden: ”Först sjöar på 35-m nivån (Kolsnaren, Viren) ha med säkerhet varit öppna havsvikar, då den tidigneolitiska bondekulturen gjort sitt inträde i landskapet.” (Florin 1958 s.102). En bidragande orsak till hans förändrade syn var troligen utgrävningen av Sköttedal, Trosa-Vagnhärad sn, i östra Södermanland 1945, där trattbägarfynden (skärvor av trattbägareochkragflaskor)förekompånivåernertill33 möh (Florin 1945, Åkerlund 1996b, Hallgren et al. 2004 s.12-13). Vid en havsnivå på c. 35 möh låg Moge-torp och Östra Vrå omkring en kilometer från havet. Även om boplatserna således inte var strandbundna, betonade ändå Florin den relativa närheten till havet och att boplatsernas omland kan karaktäriseras som en skärgårdsmiljö (Florin 1958 s.146). Samtidigt under-strök han också skillnaden mot de mesolitiska fångstbo-platserna vilka genomgående var direkt strandbundna (Florin 1958 s.104).Entopografiskfaktorsomärgemensamförallade

trattbägarboplatser som Florin hittade i Södermanland, och som även gäller de trattbägarlokaler Bagge vid samma tid påträffade i Närke och Uppland, var att de var belägna på sandmarker i anslutning till rullstensåsar. Florin tolkade boplatsernas lokalisering som avhängigt den jordmån som präglade skogarna på åsarna under tidigneolitikum och den typ av jordbruk som bedrevs.

7 Näringsekonomi som kulturell praktik inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur

Fredrik HAllgren

116

Skogsvegetationen var då delvis helt annan än nu. De moar invid Sörmlands grusåsar, som idag bara kunna ge näring åt barrskog eller i bästa fall litet råg och potatis, voro då bevuxna med ek, alm, lind, lönn och andra ädla lövträd. Trädens blad multnade i sanden och bildade en bördig lättjord, som utan mycken möda kunde beredas för sådd med enkla träkrattor. (Florin & Schnell 1950 s.15-18, se också Florin 1938 s.40-41, 1958 s.51, 1961 s.366).

De åkrar som togs upp på sandhedarna längs åsarna skapades enligt Florin med ”svedjning och röjning i skogen” (Florin 1961 s.364), en åsikt som bland annat baserades på Maj-Britts Florins pollenanalys vid Övre Mogetorpsmossen. Maj-Britt Florin skriver:

The presence of pollen of cereals at both horizons suggest theexistenceof cultivatedfields.Inthisconnection,thepollenfindsof Chamænerion-Epilobium type, Melampyrum sp. and Pteridium maybeevidenceof thelocaluseof fireto clear patches for agricultural purposes. (M-B Florin 1958 s.242)

Vid sidan av att åsarna erbjöd jordar lämpliga för tidens åkerbruk, så betonade också Sten Florin deras kommu-nikativa betydelse som ”goda samfärdsleder”, och han kommenterade bland annat att Köpingsåsen (på vilken ÖstraVrååterfinns)löperfrånÖstergötland,genomSödermanland och Västmanland och ända upp i södra Dalarna (Florin 1938 s.16-17, 1961 s.366).Somberördesikapitel6infördeWelinderendis-

tinktion mellan kust och inlandsboplatser i diskussionen omMälardalenstrattbägarkultur(Welinder1974as.139).MedkustboplatsermenadeWelinderdirektstrandbund-na lokaler inriktade på havsfångst, med inlandsboplatser menade han ej strandbundna lokaler inriktade på åker-bruk och boskapsskötsel. Så som diskuterats ovan så har jag i föreliggande volym valt att använda begreppen landvänd och strandvänd istället för kust och inland, med förhoppningen att inte fastna i en diskussion kring ”hur långt från havet inlandet börjar” (se vidare kapitel 6). Tanken är att boplatser belägna direkt vid stranden ofta ärriktademotaktiviteterpåvattnet(fiske,säljakt,färdibåt och över is), medan en lokal belägen utan strandkon-takt ofta är riktad mot aktiviteter på landbacken (odling, boskapsskötsel, jakt på skogsvilt, färd längs åsarna). Som kommer att framgå av genomgången nedan, så tenderar strandvända boplatser att vara dominerade av ben från sälochfisk,medanlandvändatenderarattvaradomi-nerade av tamdjur.

Tolkningen att svedjejordbruk på sandmarker längs åsarna var en viktig del i den tidigneolitiska levnads-föringeniMälardalenvidareutveckladesavWelindervid hans arbete med utgrävningar och pollenanlytiska undersökningar av inlandslokaler på Karlslundsåsen

iNärke(Hjulberga1och2,Vallby).Welinderstude-rade även spridningen av lösfynd i områden där inga trattbägarboplatser var kända. Genom att peka på hur enstaka fynd av trattbägaryxor i inlandet tenderar att följa sandmarkerna längs åsarna, visade han att samma typ av bebyggelse som representeras av Mogetorp i Södermanland och Hjulberga i Närke, också bör stå attfinnalängsBadelundaåseniVästmanlandsinland(Welinder1974,Hulthén&Welinder1981).Ännuvidbörjanav1980-taletvarjakt,fiskeochsamlandesvårtatt belägga inom mellansvensk trattbägarkultur och indikeradesfrämstgenomdettopografiskalägethosstrandboplatserna(Welinder1982).FörstgenomSe-gerbergs utgrävningar på strandboplatsen Anneberg i Uppland de efterföljande åren, kom tydliga belägg för ett inslagavfiskeochsäljaktidentidigneolitiskaekonomin(Segerberg 1984, 1999)

Det senaste decenniet har det stundom funnits en tendens att tona ned inslaget av odling och boskaps-skötsel inom den tidigneolitiska trattbägarsamhället (jfr. Rowley-Conwy 2004). Från postprocessuellt håll har det hävdats att neolitikum inte så mycket innebar en föränd-rad ekonomi som förändringar i ideologi och ritual. I enlighet med denna inriktnings betoning på idéer, har argumentationen i mindre grad underbyggts med arkeo-logiska data utan snarare med hänvisning till andra, helst namnkunniga anglosaxiska arkeologers idéer. Inslaget av jordbruk har också tonats ned av empiriskt lagda fors-kare, ofta genom en långt driven källkritik. Exempelvis har det ifrågasatts om de sädeskorn och ben av tamdjur som hittats i trattbägarkontexter verkligen är tidigneo-litiska (Persson 1999, Peterson 1999). Källkritiken har dock tillämpats partiellt och det har sällan betvivlats att de hasselnötskal eller ben av vilda djur som hittats på samma lokaler är tidigneolitiska. Persson ifrågasätter till exempel om keramiken med avtryck av sädeskorn från Mogetorp verkligen är samtida med det övriga keramiska materialet (Persson 1999 s.105), men han ifrågasätter inteFlorinspåståendeattfiskevaritendelavekonomin,trotsattdetsaknasindikationerpåfiskeifyndmaterialet.För att använda ett begrepp som Notelid brukat i ett annat sammanhang (Notelid 1996), så har idén om en fångstekonomi getts tolkningsföreträde.

I det följande skall jag göra en kort genomgång av arkeologiska data som belyser näringsekonomiska akti-viteter inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur. Som nämndes inledningsvis ligger här betoningen på aktiviteter och i synnerhet på aktiviteter som har ut-förts i arbetslag, dvs. grupper av människor som genom att deltaga i ömsesidiga handlingar och interaktion till-sammans bildat ett community of practice (jfr. kapitel 2.6). Medan det är svårt att veta om odling av vete och korn varit viktigt för försörjningen, så menar jag att arbetet i de communities of practice som bildades när man röjde

7 näringsekonomi som kulturell prAktik inom mälArdAlen ocH BergslAgens trAttBägArkultur

117

skog, när man sådde och skördade, när man tröskade och torkade säd, var ett deltagande i en kulturell praktik, ett deltagande som hade konsekvenser för konstruktionen av identitet. Att röja skog, att så och skörda, är med dettasynsätthandlingarsombidrogtilldefinieravilkadessa människor var. Såväl arbetets handlingar och för-handlandet av identitet, var aktiviteter som ägde rum i specifikasocialasammanhang,sammanhangdäraspekterav identitet formerades.

7.1 Odling och samlandeSten Florin iakttog ett stort antal avtryck av sädeskorn och andra växter i keramiken från TRB-boplatserna Mo-getorp, Östra Vrå, Brokvarn och Stora Toltorp (tabell IV), avtryck som artbestämts av bland annat Schiemann och Hjelmqvist (Florin 1938, 1958, Schiemann 1958, Hjelmqvist1979).VidStigWelindersundersökningarav Hjulberga på 1970-talet, eftersöktes förutom avtryck även makrofossil i jordprover med goda resultat (Hjelm-qvist1979,Hulthén&Welinder1981).Isambandmed80- och 90-talets undersökningar har avtryck och makro-fossil sökts med varierande intensitet. I keramikmateria-let från Skogsmossen iakttogs många avtryck av makro-fossil, varav ett urval av 15 har artbestämts. Förkolnade sädeskornpåträffadesiflertaletavdemakroproversomanalyserats från Skogsmossen, detta gäller både makro-prover från anläggningar och makroprover som tagits slumpmässigt i det fyndförande lagret (se vidare nedan). Vid Fågelbacken noterades ett fåtal avtryck i keramik, men materialet har inte genomsökts på ett konsekvent sätt och inga makroprov har analyserats (Lekberg (red.) 1997 s.129-132). Från Skumparberget omnämns avtryck av sädeskorn i keramik och lerklining (Apel et al. 1997 s.36), dessa har inte granskats av paleobotaniker. Ingen provtagning efter makrofossil utfördes i samband med utgrävningen.

Persson förhåller sig kritisk till avtryck i keramik som belägg för odling under tidigneolitikum:

Det går oftast inte att utläsa ur publikationen om det enskilda sädeskornsavtrycket förekommer i ornerad el-ler oornerad keramik. I de fall det rör sig om oornerad keramik är det inget som hindrar att det är keramik från senare perioder... (Persson 1999 s.104-105)

Inom stenåldersforskningen i östra Mellansverige har dockdekorspelatenunderordnadrolliklassifikatio-nen,trattbägarkeramikhariställetdefinieratsutifrånvariabler som gods, magring, och ytbehandling (t.ex. Bagge 1951, se vidare kapitel 8). På många lokaler är odekorerade trattbägare vanliga. Persson är särskilt kri-tisk mot avtrycken från Mogetorp (Persson 1999 s.105), enlokalsomilikhetmedflertaletavtrattbägarkultu-rens inlandsboplatser i Mälardalen är belägen i vad som idag är skogsmark, samt saknar fynd från senare delar av förhistorien. Någon tvekan om att avtrycken från Mogetorpverkligenhärrörfråntrattbägarkeramikfinnsknappast. Iundantagsfallfinnsförkolnaderesterbevaradeiav-

tryck av sädeskorn i keramik. Jag har försökt 14C-datera flerasådanaproverfrånSkogsmossenochÄlby.Endastett av dessa var tillräckligt stort för datering, ett förkolnat vetekorn (Triticum dicoccum/spelta) i en krukskärva från Skogsmossen, som 14C-dateratstillTNI(figur5.14och 7.1). Avtryck i keramik och lerklining från trattbä-garboplatserfinnssammanställdaitabellIV.

Vad gäller sädeskorn som påträffats i makroprover (tabellV)finnspotentielltenstörreriskförsenarein-blandning, ett problem som bäst utvärderas genom 14C-datering av sädeskornen ifråga. För Hjulberga, Östra Vrå, Skogsmossen, Nyskottet, Lisseläng 2 och Lässmyran 1 har sädeskornens koppling till det tidigneolitiska mate-rialet bekräftats genom 14C-dateringen(figur7.1),medande daterade sädeskornen från Anneberg visade sig vara av järnåldersdato (Segerberg 1999 s.112).

Tabell IV. Avtryck av odlade växter i keramik och lerklining från trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen (Florin 1958, Schie-mann 1958, Hjelmqvist 1979, Hulthén & Welinder 1981, Welinder 1987, Lekberg 1997, Hallgren et al. 1997, Segerberg 1999).

Table IV. Imprints of cultivated plants in pottery and daub from Fun-nel Beaker Culture sites in Mälardalen and Bergslagen (Florin 1958, Schiemann 1958, Hjelmqvist 1979, Hulthén & Welinder 1981, We-linder 1987, Lekberg 1997, Hallgren et al. 1997, Segerberg 1999).

Brokvarn Mogetorp ÖstraVrå Toltorp Hjulberga Skogsmossen Fågelbacken Fågelb(W) Nyskottet Kallmossen Summa

korn 1 48 6 14 6 1 1 77 Hordeum vulgare/nudumbrödvete/kubbvete 11 2 10 5 28 Triticum aestivum/compactumemmervete 6 1 1 2 10 Triticum dicoccumenkornsvete 1 1 Triticum monococcumsädeskorn, obestämt 1 1 2 Ceralia indet.ärtor 1 1 2 Pisumbönor 1 1 2 Vicia fabavindruvor 1 1 2 Vitis vinifera/sylvestris

Fredrik HAllgren

118

Vid analys av makroprover från Skogsmossen kon-stateradesattförkolnadesädeskornförekomideflestaanalyserade anläggningar, trots att anläggningarna ifråga inte sattes i samband med sädeshantering. Detta födde tanken att förkolnade sädeskorn kanske förekom så pass allmänt att de fanns spridda i det fyndförande lagret, både

i och utanför anläggningar. För att testa denna idé analy-serades därför två makroprov tagna utanför anläggningar vid grävningen på Skogsmossen 1997. Bägge dessa gav fynd av sädeskorn, vars anknytning till det tidigneolitiska materialet bekräftades genom 14C-datering.

Fynden av sädeskorn i de fyndförande lagren på Skogsmossen inspirerade till efterföljd. 1999 initierades ettmindreprojektdärmakroprovtogspåfleraklas-siska trattbägarboplatser i Mälardalen: Mogetorp, Östra Vrå, Toltorp, Malmahed, Mortorp, Nyskottet (Hallgren, Lidström-Holmberg och Sundström under arbete). På respektive lokal togs fyra jordprover om vardera 4 liter, somflotterades,sålladesocheftersökteseftersädeskorn.Jordproverna togs i skogsmark vid på måfå valda punkter inom boplatserna. Då den totala storleken av de aktuella fornlämningarna uppskattningsvis varierar mellan 10 000 och 100 000 m2 och det fyndförande lagret vanligen är 0.3 – 0.5 m djupt, så utgör de analyserade 15-20 litrarna från respektive lokal en försvinnande liten del av de be-fintligafyndförandejordmassorna.Utfalletfördennaprovtagning blev inte lika jackpotartad som den första provtagningen på Skogsmossen, men på Nyskottet på-träffades ett sädeskorn (Triticum aestivum-compactum) som också det 14C-daterats till tidigneolitikum.

Sammantaget gav således tre av 28 makroprover fynd av tidigneolitiska sädeskorn. Som jämförelse hit-tade Hjelmqvist 80 förkolnade sädeskorn i 60 kg jord från trattbägarboplatsen Hjulberga (Hjelmqvist 1979 s.10). Dessa siffror indikerar att förkolnade sädeskorn förekommer tämligen allmänt på (vissa) trattbägarboplat-ser i Mälardalen/Bergslagen. Sädeskorn har förmodli-gen rostats som en förberedelse inför malning till mjöl (Lidström-Holmberg 1993) och det är möjligt att en del sädeskorn förkolnats under denna process. Sädeskorn kan också ha förkolnats när igenväxta odlingslotter ånyo röjts med eld (Andersen 1993), när avfall slängts på elden, som en del i ritualer där säd offrats, eller vid eldsvåda i en byggnad där säd förvarats (Jensen 1994 s.98-100, Rowley-Conwy 2002, 2004). De daterade sädeskornen från makroprov tagna på Skogsmossen ligger alla i ett snävt tidsintervall, vilket kan tas som indikation på att de

Tabell V. Förkolnade sädeskorn i jordprover från trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen (Hjelmqvist 1979, Hulthén & Welinder 1981, Welinder 1987, Lekberg 1997, Hallgren et al. 1997, Blomqvist et al. 2006, Kihlstedt 2006, Ahlbeck & Isaksson 2007, Kihlstedt et al. 2007).

Table V. Carbonised cereal grains in soil samples from Funnel Beaker Culture sites in Mälardalen and Bergslagen (Hjelmqvist 1979, Hult-hén & Welinder 1981, Welinder 1987, Lekberg 1997, Hallgren et al. 1997, Blomqvist et al. 2006, Kihlstedt 2006, Ahlbeck & Isaksson 2007, Kihlstedt et al. 2007).

Figur 7.1. 14C-daterade förkolnade sädeskorn från Mälardalen och Bergslagen, jämförda med dateringar av sädeskorn från Sydskandi-navien (Larsson 1992, Kihlstedt 1997, Persson 1999, Fischer 2002, Gidlöf m.fl. 2006, Ahlbeck & Isaksson 2007, Kihlstedt et al. 2007, Steineke personlig kommunikation, Welinder opublicerat).

Figure 7.1. 14C dated cereal grains from Mälardalen and Bergslagen, compared to dated cereals from South Scandinavia (Larsson 1992, Kihlstedt 1997, Persson 1999, Fischer 2002, Gidlöf et al. 2006, Ahlbeck & Isaksson 2007, Kihlstedt et al. 2007, Steineke personal communication, Welinder unpublished).

ÖstraVrå Lisseläng2 Lässmyran1 Sittesta Frotorp Hjulberga Skogsmossen Nyskottet Summa

korn 1 2 2 1 37 13 56 Hordeum vulgare/nudumbrödvete/kubbvete 1 1 1 3 30 3 1 40 Triticum aestivo-compactumemmervete 4 1 1 6 Triticum dicoccumspelt/emmervete 2 2 4 Triticum spelta/dicoccumvete 2 4 2 8 Triticumsädeskorn, obestämt 2 5 2 2 28 39 Ceralia indet.


119

bränts vid samma händelse, till exempel när ett sädesma-gasin brunnit. Oavsett förklaring får man anta det bara är en försvinnande liten del av den totala mängden säd som förkolnats, överlevt 6000 år av markprocesser och sedan påträffats vid arkeologisk provtagning.

De direkt daterade sädeskornen från Mälardalen och Bergslagen ligger i intervallet 5025±45 – 4600±60 BP (figur7.1).Dådetföreliggerrelativtfådateringarfrånänfärreplatsersåfinnsdetingetskälatttroattdessafångarupp den äldsta förekomsten av domesticerade grödor i området. Troligt är att sädesodling förekommer under hela tidigneolitikum och kanske även under slutskedet av senmesolitikum (Hallgren 1996).

Sammantaget tycks korn (Hordeum) vara det vanli-gaste sädesslaget. I den mån dessa gått att bestämma när-mare anges de som skalkorn (H. vulgare) eller naket korn (H. vulgare var. nudum). Bland veteslag är bröd-kubbvete vanligast (Triticum aestivo-compactum), medan emmer-vete (T. dicoccum) och enkornsvete (T. monoccum) är ovanligare, möjligen förekommer även speltvete (T. spelta). Vid sidan av säd, odlades även bönor och ärtor. Vindruvorna som är belagda på Mogetorp och Östra Vrå uppfattades av Florin och Schiemann som vildvin, men Rausing har övertygande argumenterat för att det rör sig om odlade druvor (Florin 1938, 1958, Schiemann 1958,Rausing1990,jfr.Welinder1998s.74).Welinderpublicerade1982enöversiktavvilkaätliga

vilda växter som fanns representerade som makrofossil eller avtryck i keramik på Mälardalens trattbägarboplat-ser. Listan omfattar hasselnötter, äpplen, alm (barken), starr och näckrosor, därtill nämns också några ogräsarter somkanhaätits(Welinder1982,jfr.Schiemann1958).På Skogsmossen fanns avtryck av vilda, potentiellt ätliga växteriformavslånbärochörnbräken(?)(figur7.2).Det

är oklart vilka av dessa växter man verkligen åt och starr och örnbräken kanske snarare har använts som material tillförexempeltakellergolvklädnad(Welinder1982,Koch 2003 s.218).

Vid sidan av fynd/avtryck av växter från arkeologiska utgrävningar, så kan odlingens natur också belysas genom pollenanalys. Från Mälardalen har förhållandevis tydliga spår efter tidigneolitisk odling i form av sädesslagspol-len påvisats i två torvmarker, Övre Mogetorpsmossen i Södermanland (S. Florin 1958, M.B. Florin 1958) och Mossbymossen i Närke (S. Florin 1961 s.390-395). Florin beskrev de tidiga odlingsindikationerna i Mossbymossen med följande ord:

I pollendiagrammen från Mossbymossen äro däremot åkerbrukets spår i vegetationsutvecklingen fullt tydliga vid en tidpunkt, som, så vitt man kan avgöra för närva-rande, faller redan i zon VII i slutet av atlantisk tid. Ifråga om örtpollenet utgöras dessa spår av gråbo (Artemisia), mållväxter (Chenopodiaceae), brännässla (Urtica), gro-blad (såväl Plantago major som Plantago lanceolata) och rödsyra (Rumex acetosella). Dessa örter, särskilt Plantago major och P. lanceolata, kunna i allmänhet bestämmas som ogräsarter, då de förekomma tillsammans med pollen av sädesslag (vete och korn, Triticum, Hordeum), så som här är fallet.” (Florin 1961 s.390)

Det bör påpekas att medan Florin tolkade förekomsten av Plantago lanceolata som åkerogräs, så anses den idag snarare indikera betesmark (Berglund 1985 s.79, Gö-ransson 1995a s.67, 1995b s.65). Enligt Florin börjar odlingen vid Mossbymossen strax före almfallet. Alm-fallet anses vanligen markera gränsen mellan atlantisk och subboreal tid (Königsson 1980 s.29), en gräns som

Figur 7.2. Avtryck av ormbunke, troligtvis örnbräken (Pteridium aquilinum) i bukskärva av trattbägare från Skogsmossen, Väst-manland. Avtryck av örnbräken är även känt från den mellanneo-litiska trattbägarboplatsen Lindö, Langeland (Winther 1926 s.26). Teckning av Alija Grenberger. Skala 1:1.

Figure 7.2. Imprint of fern leaf, probably Pteridium aquilinum, in the sherd of a funnel beaker from Skogsmossen, Västmanland. Drawing by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

Fredrik HAllgren

120

traditionellt också ansetts sammanfalla med gränsen mellan mesolitikum och tidigneolitikum. Almfallets ab-soluta ålder var länge omdiskuterad, men har av Skog & Regnell tidsfäst till årtiondena kring 3770 f.Kr genom högprecisionsdateringavserieproverfrånenstratifieradlagerföljd från Ageröds mosse i Skåne (Skog & Regnell 1995). Odlingshorisonten i Mossbymossen bör således ligga kring denna tidpunkt.

I pollendiagrammet från Övre Mogetorpsmossen finnstvåodlingshorisonterivadsompollenanalytisktdefinieratssomövergångenatlantisk-subboreal tid(M-B. Florin 1958 s.244). Den undre av de bägge od-lingsfaserna ligger strax före almfallet, den övre strax efter detsamma. I den undre odlingsfasen vid Mogetorp påvisas av en mindre förekomst av jordbruksindikationer som pollen från sädesslag, gråbo och groblad/svartkäm-par. Den övre odlingsfasen har en kraftigare uppgång av sädesslag och gråbo. Odlingsfaserna har daterats med tre 14C prover. Provmaterialet för tidsbestämningen av den första odlingsfasen var emellertid gyttja (U-16), ett ma-terial som är problematiskt att 14C-datera (Olsson 1986, Hedenström & Possnert 2001). De båda dateringarna av den övre odlingshorisonten är utförda på björk (U-17) och torv av tuvull (U-27) från samma prov (Florin 1958 s.244). Dateringarna hör till de första som gjordes på 14C-laboratoriet i Uppsala och de utfördes innan förfa-randet för 14C-datering standardiserats internationellt. Dateringarna som först återgavs av Florin (1958) kor-rigerades ett knappt decennium senare i enlighet med en då införd standard.

Since the dating was performed before oxcalic acid was chosen as the international standard, the results given by Florin and in a date list by Olsson (1959:93-94) must be corrected. (Olsson 1996 s.15-16).

DekorrigeraderesultatenfinnspubliceradeiRadiocarbon Measurements: Comprehensive Index, 1950-1965 (1967) och är:

U16 5450±110 BPU17 5490±110 BPU27 5340±110 BP

Jämfört med den förväntade åldern för almfallet ger dateringarna från Mogetorp en för hög ålder. Jag har skrivit och frågat Ingrid Olsson på Fysiska institutionen, Uppsala Universitet om tillförlitligheten i dessa tidigt utförda dateringar, hon skriver:

Som framgår av uppsatsen Du tittat i har förbehand-lingstekniken förbättrats. Jag insåg i början av 60-talet att en NaOH förbehandling borde utföras inte bara på arkeologiskt material såsom gjorts i Groningen utan även

på geologiskt. Det visades tydligt av vad jag ville göra och gjorde, med lervarvsproven. Jag hade tyvärr inte geologerna med på den linjen under långa tider. (Ingrid Olsson i e-post 030827)

Frånvaro av förbehandling med NaOH innebär med all sannolikhet att det daterade proverna innehållit en kon-tamination av äldre material, som gett upphov till den synbarligenförhögaåldern.Detfinnsdärförskälföratthelt bortse från de aktuella dateringarna och istället utgå ifrånpollenprovetsstratigrafi,vilketisåfallinnebäratten odlingshorisont ligger något före almfallet (3770 f.Kr.) och en odlingshorisont något efter denna tidpunkt. Innan 14C-metoden utvecklats försökte Florin datera odlingsfa-sen vid Mogetorp genom en jämförelse med vegetations-utvecklingen i pollendiagram från Ångermanland, vilka var direkt daterade i kalenderår med hjälp av lervarvs-kronologi. Florin kom fram till att den aktuella fasen i vegetationsutvecklingen och därmed bosättningen och odlingen vid Mogetorp, kunde konnoteras till en fas som utifrån årsringarna i lersedimenten daterats till c. 3700 f.Kr. (Florin 1943). Detta dateringsförsök möttes av skepsis av samtida arkeologer (Bagge 1948 s.354), men kan i ljuset av Skog & Regnells tidsfästning av almfallet visas vara en mycket rimlig uppskattning för åldern hos den tidigneo-litiska bosättningen och odlingen vid Mogetorp.

Vid sidan av analyserna från Mossbymossen och Övre Mogetorpsmossen så har ytterligare ett par pollendiagram från Mälardalen mer eller mindre mindre tydliga spår av odling från tidigneolitikum, Sävastebomossen, Bälinge sn, Uppland (Segerberg 1999 s.158-161), Vibysjön och Markatorpskärret i Viby sn, Närke (Karlsson & Risberg 1997), samt Blåbärsmossen, Hubbo sn, Västmanland (Lindström 1997 s.140-157). Sävastebomossen ligger en halv kilometer från trattbägarboplatsen Anneberg, Vibysjön och Markatorpskärret ligger tre respektive en halv kilometer från trattbägarboplatsen Frotorp, medan Blåbärsmossen ligger omedelbart intill trattbägarboplat-sen Fågelbacken. I pollendiagramet från Sävastebomos-sen påträffades ett pollen av Triticum-typ i ett lager som daterats till 4900 BP (Segerberg 1999 s.160). Pollendia-grammet från Vibysjön innehåller ett sädesslagspollen kring 5000 BP och analysen från Markatorpskärret har påvisat ett sädesslagspollen kring 4600 BP. Dateringarna från Sävastebomossen, Vibysjön och Markatorpskärret har dock utförts på bulksediment och är därför svåra att jämföra med en arkeologisk kronologi (kapitel 5.1). Även pollendiagrammet från Blåbärsmossen är svårtol-kat, fem 14C-dateringar föreligger, men ett kolprov som stratigrafisktfallermellanetttidigneolitisktochtvåmel-lanneolitiska prover har gett en datering till bronsålder (Lindström 1997 s.140). De odlingsspår som av allt att dömafinnsidiagrammetunderneolitisktidkandärförinte korreleras till en kulturhistorisk periodindelning.


121

Genomgående är det så, att det är pollenprover tagna i omedelbar närhet till åsarnas sandhedar som har tyd-ligaspåravtidigneolitisktjordbruk.Detfinnsävenflerapollenprover från sådana miljöer som har mer otydliga spår av odling, eller inga alls. Pollenprover tagna i andra landskapsrum saknar ofta helt tecken på jordbruk. Re-sultaten visar att odlingen var begränsad till små röj-ningar i urskogen och att skogen allt framgent präglade landskapsbilden. Detta innebär inte nödvändigtvis att odlingen spelade en liten roll för försörjningen, snarare är mönstret ett resultat av den låga befolkningstäthet som rådde när Mälardalens jägare-samlare tog upp aspekter av jordbruk i sin kulturella praktik.

Pollenanalyserna från Mossbymossen och Övre Mogetorpsmossen innehåller vid sidan av sädesslags-pollen, även spår som indikerar hur odlingen bedrevs. Om pollendiagrammet från Mossbymossen skrev Sten Florin:

Vissa drag i pollendiagrammet kunna kanske sättas i sam-band med röjning och svedjning. Sådana förhållanden ha omtalats från stenåldersboplatserna vid Mogetorp och Östra Vrå i Södermanland. (Florin 1961 s.392)

Troligtvis är det förekomsten av örnbräken (Pteridium aquilinum) som får Florin att föreslå svedjning, då det är en växt som gynnas av eld (M-B Florin 1958 s.242, Gö-ransson 1995b s.65-67). Samtidigt säger Florin att indika-tionerna på svedjning inte är lika tydliga vid Mossbymos-sen som vid Mogetorp. Från Övre Mogetorpsmossen nämner Maj-Britt Florin vid sidan av örnbräken, även mjölkört och kovall som indikationer på att odlingsytor röjts med eld (M-B Florin 1958 s.242, jfr. Göransson 1995b s.65). Vid sidan av dessa arter lyfter Göransson (1995a) fram aspens roll som svedjeindikator, ett trädslag som också det gynnas av eld och som har en markerad topp i pollendiagrammet från Mogetorp:

In very many pollen diagrams from southern Sweden the curve for microscopic charcoal particles rises distinctly at – or slightly above – the elm decline level. In most of my diagrams from the investigation area there is at the same time a strong rise of the Pteridium curve. In lake Striern we observe a strong rise of the Populus curve immediately above the elm decline . . . An extremely strong rise of the Populus curve was observed at Mogetorp in the province of Södermanland . . . As mentioned earlier, Pteridium and Populusarestronglyfavouredbyforestfires.Pollengrainsof cerealiatype,reflectingcultivationof cereals,arefoundduringthis”firephase”,asarepollengrainsof thegrazingindicator Plantago lanceolata. . . Very likely the forests were cleared by burning in order to create areas for cultivation of cereals. (Göransson 1995 s.67)

FrånÖstraMellansverigefinnssåledesstarkaindikatio-ner på att eld använts vid röjning av odlingslotter i ursko-gen under tidigneolitikum. En mer detaljerade bild av det tidigneolitiska svedjebruket ges av Svend Th. Andersens pollenanalytiska undersökningar av jord från neolitiska gravar i Danmark (Andersen 1990, 1993a, 1993b, 1998, jfr. Jensen 1994 s.91-95). Andersen noterade att trädpol-lenkornen i pollenproverna uppvisade en deformation somejåterfannshosörtpollenfloranisammaprover.Genom praktiska försök med svedjeröjning kunde An-dersen konstatera att deformationen av pollenkornen uppkom hos de pollenkorn som låg i markens ytskikt i samband med svedjning (Andersen 1993a s.159). De pollenkorn som avsatts omedelbart efter röjningen ser däremot normala ut. Genom att de tidigneolitiska mark-horisonterna täckts av neolitiska gravhögar har pollen-kornen bevarats och en ögonblicksbild av händelserna omedelbart före högens anläggande erhålls.

I studien från 1993 redovisar Andersen pollenprover från sex tidigneolitiska gravar från olika delar av Danmark (Andersen 1993a). Alla gravarna är belägna på väldräne-rade jordar, en biotop som i orört tillstånd var beväxt med lindskog. Pollenproverna från gravhögarna visar däremot på helt andra miljöer. På lokalerna Bjørnsholm, Nordjyl-land (TN I) och Strandby Skovgrav, Fyn (TN II), har se-kundär björkskog svedjats, varpå korn och vete har odlats i röjningarna (Andersen 1993a s.161-162, 170-171). Den sekundära björkskogen har växt upp i tidigare röjningar som också de troligen röjts med hjälp av eld (Andersen 1993a s.166, 168). Ytterligare lokaler har indikationer på svedjeröjning för odling och/eller för betesmark, medan en lokal visar på röjning av lindskog utan eld, för anläg-gande av betesmark (Andersen 1993a s.161-162, 169). I studien från 1998 presenterar Andersen pollenprover från ytterligare fyra gravar, alla belägna inom ett min-dre område på norra Jylland (Andersen 1998). Alla fyra lokalerna stammar från TN II och uppvisar en bild av sekundärskog som upprepade gånger röjts med eld för etablering av betesmarker (Andersen 1998).

Svedjeröjning för odling fyller åtminstone tre funk-tioner,delsfriläggsmarkenfrånbefintligvegetation,dels motverkas förekomsten av ogräs, slutligen frigörs näringsämnen bundna i vegetationen. Det har påpekats attdensistafunktionenvaröverflödigivärmetidensklimaxskog, jordmånen i sig var näringsrik nog att bära decennier av odling (Engelmark 1992 s.371). Det bör dock noteras att detta inte är ett argument mot att sved-jeodling förekom, bara att den motiverades av andra skäl än att frigöra näringsämnen.

Bestånden av sekundärskog, främst björk, som påvi-sas i Andersens undersökningar, ger vid hand att röjda ytorregelbundettillätsväxaigen.Welindersmodellförjordbruket inom Mälardalens trattbägarkultur innefat-tade tvärtom att betande boskap hindrade skogen att

Fredrik HAllgren

122

återta gamla röjningar och odlingsytor, vilket ledde till markförstöringgenomerosion (Welinder1984).DepollenanalytiskastödenförWelindersmodellvardocksvaga, han skrev själv:

Under bosättningstiden öppnades landskapet. Ekbland-skogen närmast boplatsen röjdes för åkrar och betes-marker.Simuleringsexperimentpekarmotattflerakva-dratkilometer skog kan ha röjts och ersatts med lågvuxen växtlighet, som under århundraden hållits nere av betande djur,figur7.Deverkligapollendiagrammeninnehållerdock överaskande få spår av åker- och betesindikerande växter,faktisktingaalls.(Welinder1984s.18)

Avdetovanståendeframgårattdetfinnsgodaargumentför att bruk av eld spelade en roll i det tidigneolitiska åkerbruket, ett nyttjande som kan beskrivas som en va-riant av svedjebruk. Det betyder inte nödvändigtvis att all odling varit mobil, det skall inte uteslutas att sved-jandet kompletterats med mer permanenta trädgårds-lotter (jfr. Regnell & Sjögren 2006 s.136-138), även om detintefinnsnågontingsomdirektpekarpådetidetpaleobotaniska materialet från Mälardalen och Bergsla-gen. (Intensiv trädgårdsodling är annars den variant av neolitiskt jordbruk som dominerat inom det föregående årtusendets bandkeramiska kultur på kontinenten, Bo-gaard 2004). En annan viktig detalj är att svedjebruket har bedrivits i lövskogar så vidsträckta att det inte förändrat skogsbilden annat än helt lokalt.

Som nämnts ovan är jag intresserad av att diskutera odling i termer av aktivitet och handlingar, verksamhet som ofta utförts i sociala sammanhang, communities of practice, som förenat deltagarna i verksamhetens praktik och därmed bidragit till att forma de sociala relationer som varit en viktig del i detta sammanhang. Jag skall därför ägna några rader till att diskutera hur svedjebruk bedrivs rent praktiskt, då det visualiserar just sådana sam-manhang där kulturell praktik utövas och reproduceras, sammanhang där identitet skapas och förhandlas.

Svedjebruk bedrevs ännu vid förra sekelskiftet i ex-empelvis Småland och Västergötland, en verksamhet som beskrivits utförligt av Ragnar Jirlow (1950, 1953). Om odlingarna togs upp i lövskogsbestånd påbörjades arbetet med röjning och fällning vanligen året innan svedjan brändes:

Var det storskog, gick man först kring med yxan och högg skåror i barken på de större träden. Sedan röjde man med yxan undan allt smått, som stått hindrande i vägen, till exempel buskar och grenar, som man nådde från marken. Ungträd högg man till åsar (långa stänger) eller till krak-ämnen, som skalades till krakstör att hänga säden på till torkning. Därefter kom turen till den grova skogen, som gick till kolved och virke. Stora träd fälldes inåt fällan och

åt samma håll för att riset skulle täcka marken jämnare. . . Var det lövskog, hade man ej råd att bränna denna, ty löv av björk, asp och sälg utgjorde viktigt foder till smalen (fåren). Lövskogen måste därför fällas redan sommaren före. . . Både män, kvinnor och barn deltog i lövtäkten. Rätta tiden inföll mellan slåttern och skörden, då lövet var fullt moget och hade minsta vattenhalten och därför var lättast att torka. (Jirlow 1950 s.77-78)

De träd som skulle användas som byggvirke kördes hem under vintern, övriga stammar och ris låg kvar och torkade, varpå fällan svedjades nästa år. I områden där ekblandskogsvedjatshändedetattdetgickfleraårmel-lan avverkning och svedjning (Steensberg 1993). Efter svedjningen planterades vanligen den första grödan:

Mellan stubbar och stenar såddes sedan råg ovanpå den orörda marken, i vilken man därpå krattade ned säden men en krafs . . . Rågen skars följande år med handskära och nekerna upplades efter torkning i en stack, rök. Efter en månad eller så bar man hem skörden på egen rygg . . . Man brände även på hösten, satte potatis på våren och sådde sedan råg efter potatisskörden om hösten. Förr lär man även ha sått kålrötter, rotabossar, på svedjor. Vid Trollås har man lämplig jord för rågsvedja nämligen mulljord. På sandjord blev det dåligt resultat. I gamla dagar ambulerade svedjan runt byskogen. . . På svedjan växte det efteråt rikligt med gräs och dit släpptes oxarna för att bli feta... (Jirlow 1953 s.101-102)

Detta exempel gäller odling av råg, potatis och kålrötter. Av de grödor som föreligger i det tidigneolitiska fynd-materialet har korn, vete, ärtor och bönor nyttjats vid svedjebruk i historisk tid (Jirlow 1950 s.81, Heidenreich 1971 s.173, Steensberg 1993 s.103, 108). Liksom i Jirlows exempel odlas olika arter ofta i succession. En tänk-bar ordningsföljd för tidigneolitikum skulle kunna vara korn följt av ärtor och bönor, följt av vete, varpå gläntan övergått till betesmark för en tid (Steensberg 1993 s.108, 129-130).Idetetnografiskamaterialetbeskrivshurdetstundom planterades fruktträd i samband med sådden av grödor,trädsomfickväxauppidegläntordeefterhandövergivna odlingarna utgjort. För tidigneolitikum skulle man kunna tänka sig att hassel, vildapel, vindruvor och slånbär planterades på detta sätt. Vid sidan av plantering av fruktträd, beskrivs också hur trädslag som lämpar sig för förnyad svedjning efter det skogen åter etablerats har planterats.

Om man tänker sig den tidigneolitiska odlingen i ter-mer av aktiviteter och arbetslag, så ingår moment som att fälla och ringbarka träd, svedja röjningen något år senare när de fällda träden och buskarna torkat, kanske bearbeta myllan med hackor, så frön, hägna åkrarna till skydd för betande boskap och vilt, vaka över de groende plan-


123

torna, skrämma fåglar, skörda grödorna, tröska, rensa och kanske rosta säden, ta hand om sekundära produk-ter som strån och blad, osv. Medan vissa moment, som röjning och svedjning kanske inbegrepp hela det lokala samhället, kan andra moment, som att vakta grödorna mot betande djur, ha utförts av personer tillhöriga ett visst ålderssegment, återigen andra moment, till exempel skörden, kan istället ha utförts av personer av ett visst gender. Vart och ett av dessa sammanhang har utgjort ett eget community of practice, ett socialt sammanhang där aspekteravidentitetformerats.Detfinnsskälattmiss-tänka att alla dessa arbetsmoment, men kanske i syn-nerhet svedjebranden och skörden, var fyllda med en särskild mening just i den historiska situation där man för första gången började med åkerbruk i tidigneoliti-kums vidsträckta skogar. I gränslandet mot Dalarna och södra Norrlands jägare-samlare, mot människor som valde att inte odla, kan åkerbruk som kulturell praktik även framgent ha spelat en central roll för formerandet av identitet.

Jag har här begränsat diskussionen till arbetsmoment direkt förknippade med åkerbruket och har till exempel utelämnat tillverkning av yxor som använts vid röjning av odlingslotter, eller tillverkning och användning av malstenar som brukats för att mala säden. Jag kommer att återknyta till dessa aktiviteter i kapitel 9. Närmast ska jag istället titta på djurbensmaterial från Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur, fynd som belyser kulturell praktik som jakt och boskapsskötsel.

7.2Jakt,fiskeochfädriftEtt drygt dussin trattbägarboplatser från Mälardalen/Bergslagen har bevarade och tillvaratagna djurben (jag inkluderar här ”tänder” under samlingsbegreppet ”ben”), till större delen ett fragmentariskt och sparsamt material. Som regel är endast brända ben bevarade, vilket innebär attdetfinnsenriskattartlistornaärfelvisande,dåslakt-avfall från olika däggdjursarter kan ha hanterats olika (Bäckström1996).Avtafonomiskaskälkandärtillfiskförutsättas vara underrepresenterad i artlistorna (Gräs-lund1978,Segerberg1999).Åandrasidankanfiskocksåvara överrepresenterad i det arkeologiska materialet, då de enstaka lokaler som har bra bevaringsförhållanden för ben tenderar att vara belägna vid forna stränder. Attdessastrandlokalerinnehållerenhögandelfiskben,kangeskenavattfiskhaftenstorbetydelseävenpåandra platser (Richards & Schulting 2006 s.445-446). Dietstudier av tidigneolitiska människor vars kroppar påträffatsianslutningtillsådanafiskdomineradestrand-lokaler i Åmose på Själland, har tvärtom visat på ett proteinintag helt dominerat av terresta djur och växter.

Varkensöt-ellersaltvattensfisktyckshaspelatnågonroll i proteindieten inom tidigneolitisk trattbägarkultur på Själland (Richards & Koch 2001, Richards et al. 2003). Som nämnts ovan skall jag därför inte i första hand dis-kutera djurben som indikationer på diet, utan djurben som indikationer på kulturell praktik. Osteologiskadatafinnsiskrivandestundtillgängliga

från 17 lokaler i Mälardalen/Bergslagen, dessa kan i en-lighet med diskussionen ovan, delas upp i kategorierna landvända (9) och strandvända (8). Lokalerna i den förra kategorin domineras av tamdjur (tabell VI), medan de strandvända lokalerna med några undantag domineras av vilda djur med marint ursprung (tabell VII).Detamdjursomiformavben/tandfragmentfinns

representerade i materialet som helhet är nötboskap (480 fragment), får/get (48), nöt/får/get (62) samt svin (172). Nötboskap och får/getter är med säkerhet tamdjur, då inga vilda arter tillhöriga dessa familjer fanns represen-terade i den mellansvenska faunan under den aktuella tidsperioden (angående uroxe, se Ekström 1993). Svinen är mer problematiska då vildsvin förekom i området. Vildsvin är dock relativt ovanliga i det osteologiska ma-terialet från mesolitiska boplatser i Mälardalen (Lindgren 2004 s.67, 76), varför det är rimligt att anta att en stor del av svinbenen på de tidigneolitiska lokalerna kom-mer från tamsvin. De relativa proportionerna mellan de tre kategorierna tamdjur varierar mellan olika platser, vilket knappast är att förvåna då det i regel rör sig om små material. Notabelt är dock att nöt dominerar bland tamdjuren på de båda fyndrikaste boplatserna, Anneberg och Skumparberget (tabell VI, VII). På Skogsmossen dominerarvisserligensvinövernöt,mendärfinnsocksåett stort antal ben bestämda som nöt/älg (81 fragment). Dåälgbarafinnsrepresenteratmedtvåenstakabenpåde fjorton boplatserna, är det rimligt att anta att huvud-delen av nöt/älg benen i själva verket är nöt.

Benen från vilda däggdjur domineras helt av säl (843). De sälben som kunnat artbestämmas kommer från vika-resäl (87), grönlandssäl (4) och gråsäl (1). Andra akvatiska däggdjursarter är utter (26), bäver (6) och tumlare (2). Även det förhållandevis blygsamma fågelbensmaterialet (59)dominerasavsjöfågel,somandfågel(ospecificerad),skrak och ejder. Skogsfågel är representerad bland annat av tjäder. Bland landlevande däggdjur dominerar hare (27) och mård (19), arter som i likhet med utter och bäver,kanklassificerassompälsvilt.Detärihögstagradanmärkningsvärtattälgochrådjurendastfinnsrepresen-terade av två ben vardera och att kronhjort saknas helt bland lokalerna i tabell VI och VII. [Ett enstaka älgben samt några rådjursben har hittats vid undersökningen på Nävertorp hösten 2007, Britta Kihlstedt e-post 080306]. Älg är mycket vanligt förekommande i regionen i modern tid och förekommer även frekvent på de mellanneoli-tiska lokalerna i Mälardalen (t.ex. Almgren 1906 s.15,

Fredrik HAllgren

124

Lepiksaar 1974 s.147, Segerberg 1999 s.179, 182). Även kronhjort borde ha trivts i värmetidens ekblandskogar (jfr. Ericson 1994). Medan säkert belagda hjortdjur såle-desärfåtaliga,finnsdet244bensombestämtstillbovid/cervid. Med utgångspunkt i andelen säkert belagda ben-fragment från bovider (590 st, 99% ) och cervider (4 st, <1%)finnsdetskälattantaatthuvuddelenavkategorinbovid/cervid i själva verket är tamdjur.

Fiskbenen är problematiska då en ojämförligt stor andel kommer från samma lokal, Anneberg, den enda tidigneolitiska trattbägarboplatsen med goda bevarings-förhållandenförfiskbeniMälardalen/Bergslagen.Dåde arter som dominerar på Anneberg också återkom-merpåfleraandralokaler,finnsdetlikvälskälatttroatt bilden är något så när representativ. De artbestämda fiskbenendominerasavabborre(c.24200),gädda(c.4000),karpfisk(c.3700)ochsik(c.400).Utpräglademarina arter är sällsynta, vilket möjligen kan förklaras av att huvuddelen av benen kommer från lokaler belägna i den inre delen av skärgården. Som nämnt ovan har dock studier av Östersjöns salinitet visat att mesolitikum och

tidigneolitikum karaktäriserades av lägre salthalt än idag, varfördetärtroligtattsöt/bräckvattenfiskdomineradefaunan (Emeis et al. 2003). Däremot är det troligt att feta arter som lax och havsöring är underrepresenterade, arter som säkert fångats till exempel på de strandvända trattbägarlokalerna längs Dalälvens nedre lopp.

Från Anneberg föreligger goda data som belyser när pååretfisketbedrevs(Segerberg1999).Av32294art-bestämdafiskbenkommer24161stycken(75%),frånabborre, i övrigt förekommer gädda (4001 st., 12%), karpfisk(3656st.,11%–främstidochmört)ochsik(407 st., 1%) i någon omfattning. Hos abborrarna vi-sar årsringarna i kotorna och kroppslängdsberäkningar att merparten fångats i samband med leken under vår/försommar (Segerberg 1999 s.177), ett mönster som även observerats på den närbelägna lokalen Bålmyren (Bäckström 2005). Motvarande observationer kan inte göras på benen från andra arter på Anneberg. Utifrån kunskapomhurfiskeeftergäddaochkarpfiskbedrivitsihistorisk tid föreslår Segerberg att även dessa arter främst har fångats i samband med leken under vår/försommar,

Tabell VI. Djurben från landvända trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen (Florin 1958, Hulthén & Welinder 1981, Hallgren et al. 1995, Apel 1996, Hallgren et al. 1997, Kihlstedt 2004, 2006, Ericson & Sten manuskript, Larsson manuskript). De redovisade benen från Nävertorp kommer från förundersökningen, vid slutun-dersökningen 2007 har ytterligare ben från bl.a. nötboskap, får/get och rådjur påträffats (Kihlstedt muntligen 2008). Ett enstaka ben från får/get föreligger också från Sanna i Närke (Stenbäck muntligen 2008).

Eklundshov Mogetorp ÖstraVrå Nävertorp Hjulberga Skumparberget Skogsmossen Kallmossen Summa

nötboskap 1 10 397 8 8 423 Bos taurusfår/get 5 10 1 2 20 5 1 39 Ovis aries/Capra hircussvin 3 6 1 28 68 22 125 Sus scrofa/domesticusslidhornsdjur 62 62 Bovidaeslidhornsdjur/ hjortdjur

3 46 91 137 Bovidae/Cervidae

älg 0 Alces alcesrådjur 0 Capreolus capreolushund 0 Canis familiarisräv 0 Vulpes vulpeshund/räv 0 Canis/Vulpeskatt 1 1 Felis silvestris/catusskogsmård 1 1 2 Martes martesrovdjur 0 Carnivoragrävling 0 Meles melesskogshare 4 1 5 Lepus timidusekorre 0 Sciurus vulgarisigelkott 1 1 Erinaceus europaeusbäver 0 Castor fiberutter 0 Lutra lutrautter/grävling 1 1 Lutra lutra/Meles melesvikaresäl 1 2 3 Phoca hispidagrönlandssäl 0 Phoca groenlandicagråsäl 0 Halichoerus grypussäl 3 3 Phocidaetumlare 0 Phocoena phocoenafisk 2 57 5 1 65 Piscesfågel 1 1 3 5 Aves

Table VI. Animal bones from land-facing Funnel Beaker Culture sites in Mälardalen and Bergslagen (Florin 1958, Hulthén & Welinder 1981, Hallgren et al. 1995, Bäckström 1996, Hallgren et al. 1997, Kihlstedt 2004, 2006, Ericson & Sten manuscript, Larsson manu-script).


125

medan siken föreslås ha fångats i samband med dess lek under hösten (Segerberg 1999 s.177-178). Bland de årstidsindikerandefiskbenenpåAnnebergpekarisåfall99%påfiskeefterlekandeabborre,gäddaochkarpfiskundervår-försommar,medan1%pekarpåhöstfiskeeftersik.Sammantagetgerdettaenbildavattfisketbedrevsunder kortvariga men intensiva perioder, främst i sam-band med de skilda arternas lekperioder. Det är troligt attmycketavfisketbedrevsmednätochnot,mensäkertockså med fasta fångstanordningar av det slag som är välkända från Danmark (Pedersen 1997).

Två strandvända lokaler (Trössla norra och Fågel-backen)skiljersigfråndeövrigagenomattuppvisaflerben från landlevande än från vattenlevande däggdjur. Så som diskuteras i kapitel 6.2 kan Fågelbacken karaktäri-seras som en begravningsplats snarare än boplats. Det osteologiska materialet domineras helt av brända män-niskoben (6,3 kg) att jämföra med blott 0.1 kg djurben. Av de 56 brända benen från bovid/cervid från under-sökningen 1993 (Lekberg 1997) kommer 49 från anlägg-ningar som innehåller människoben. Eftersom alla dessa är tandfragment kan man misstänka att det rör sig om ornament eller smycken som bränts tillsammans med de döda människorna. De aktuella tandfragmenten har inte med säkerhet kunnat bestämmas till art, men: ”...

eventuellt så härrör samtliga tandfragment som placerats i gruppen slidhornsdjur/hjortdjur från nöt” (Bäckström 1997 s.85). Ben från de arter som tydligt anknyter till den biotop (skärgård) Fågelbacken är belägen i är däremot sällsynta eller saknas helt i anläggningar med människo-ben,tillexempelsåfinnsdäringabenfrånsälellerutterochendaståttafiskben.DekontexterpåFågelbackensom saknar brända människoben domineras tvärtom justavfisk,sälochutterochdettakanisåfallspeglaen annan sida av nyttjandet av Fågelbacken. En sådan förklaring är dock inte tillämpbar på Trössla, där män-niskoben saknas och benen från nötboskap och får/get inte utgörs av tänder, utan av ben som kan karaktäriseras som slaktavfall. Tamdjursbenen från Trössla kan därför snarare antyda att boskapsskötsel kan ha förekommit också på strandlokaler långt ut i skärgården (Hallgren et al. 2004). Om en strandbunden lokal präglad av bo-skapsskötsel skall kallas strandvänd eller landvänd må varadiskutabelt.Desmåmängdersälochfiskbensomförekommer på landvända, icke strandbundna lokaler, visarattmänniskornasomboddedärtidvisfiskadeochbedrev säljakt, men förmodligen med en strandvänd lokal som tillfällig bas för dessa värv.Liksomärfalletmedsädeskorn,såfinnsdetenrisk

för senare inblandning i det osteologiska materialet. För

Trösslanorra Trösslasödra Smällan2 Fågelbacken Fågelb(W) Anneberg Bålmyren Västeräng LillaGävsjö Summa

nötboskap 3 54 57 Bos taurusfår/get 5 4 9 Ovis aries/Capra hircussvin 1 46 47 Sus scrofa/domesticusslidhornsdjur 0 Bovidaeslidhornsdjur/hjortdjur

1 102 4 107 Bovidae/Cervidae

älg 2 2 Alces alcesrådjur 2 2 Capreolus capreolushund 11 11 Canis familiarisräv 3 3 Vulpes vulpeshund/räv 0 Canis/Vulpeskatt 2 2 Felis silvestris/catusskogsmård 17 17 Martes martesrovdjur 5 5 Carnivoragrävling 1 1 Meles melesskogshare 22 22 Lepus timidusekorre 1 1 Sciurus vulgarisigelkott 0 Erinaceus europaeusbäver 6 6 Castor fiberutter 9 17 26 Lutra lutrautter/grävling 0 Lutra lutra/Meles melesvikaresäl 7 2 67 1 7 84 Phoca hispidagrönlandssäl 4 4 Phoca groenlandicagråsäl 1 1 Halichoerus grypussäl 1 18 2 40 3 602 2 7 73 748 Phocidaetumlare 2 2 Phocoena phocoenafisk 3 1 3 104 2 74446 437 2 74998 Piscesfågel 1 2 48 3 54 Aves

Tabell VII. Djurben från strandvända trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen (Welinder 1987, Bäckström 1997, 2004, 2005, Segerberg 1999, Björck 2000, Graner 2003, Ericson & Sten manuskript).

Table VII. Animal bones from shore-facing Funnel Beaker Culture si-tes in Mälardalen and Bergslagen (Welinder 1987, Bäckström 1997, 2004, 2005, Segerberg 1999, Björck 2000, Graner 2003, Ericson & Sten manuscript).

Fredrik HAllgren

126

att utvärdera denna problematik har jag låtit 14C-datera 22 djurben och 11 människoben från trattbägarkontexter i Mälardalen/Bergslagen (tabell VIII). Problematiken kring att datera brända ben diskuteras i kapitel 5.1. För 17 av djurbenen erhölls tillförlitliga resultat och dessa bekräftade att benen hörde samman med fynden från trattbägarkultur. Alla ben från terresta djur hamnade inom ramen för tidigneolitikum. Av benen från säl föll några skenbart i senmesolitikum vilket förklaras av att de är påverkade av en marin reservoareffekt (jfr. kapitel 5.1). De fem återstående benen daterades efter vad som senare visade sig vara en otillräcklig förbehandling, också dessa ben hamnade i intervallet senmesolitikum – tidig-neolitikum. Med hänvisning till utfallet för de ben som dateradesenandragångefterförfinadförbehandling(kapitel 5.1), kan också dessa betraktas som tidigneoli-tiska. Även Kihlstedt har 14C-daterat brända ben från en trattbägarboplats, Nävertorp i Södermanland (Kihlstedt 2004 s.15-16). Också i detta fall bekräftades att benen hörde samman med det tidigneolitiska fyndmaterialet (figur5.9).ResultatenfrånNävertorpärsärskiltintres-santa då denna lokal ligger blott några hundra meter från den klassiska trattbägarboplatsen Mogetorp där Florin fann de första benen från tamboskap i Mälardalen (Florin 1958). Det har stundom betvivlats att benen från Mo-getorp verkligen är tidigneolitiska (t.ex. Persson 1999 s.106). Både Mogetorp och Nävertorp ligger i skogsmark på Katrineholmsåsens sandhedar och bägge lokalerna saknar fynd från yngre bosättning. Att benen från Nä-vertorp 14C-dateras till tidigneolitikum är en vink om att även benen från det närbelägna Mogetorp, i enlighet med fyndkontexten, hör hemma i samma tidsperiod.

Dateringarna av tamdjur, i det här fallet nötboskap från Skumparberget och Trössla, är av särskilt intresse. Närdettaskrivsfinnsetttrettiotalpublicerade 14C-dateringar av ben från tidigneolitisk nötboskap från Skandinavien. Flertalet av dessa kommer från Själland och är resultatet av riktad forskning kring introduk-tionen av tamboskap i Danmark. Dateringarna av ben från nötboskap från Skumparberget och Trössla är ungefär samtida med de äldsta daterade kobenen från Danmark, vilket antyder att tamboskap introducerades kring samma tidpunkt i Mälardalen som i Sydskandi-navien(figur7.3).

Som nämnts inledningsvis så är avsikten med förelig-gande genomgång av djurbensmaterial, inte att fastställa vilken betydelse olika djurarter haft för dieten. Ambi-tionenäriställetattdiskuterajakt,fiskeochfädriftsomkulturell praktik, som handlingar som utförts och fått sinbetydelse idespecifikasociala sammanhang,decommunities of practice, där de utövats. Av utrymmesskäl begränsar jag mig till att diskutera tre exempel på nä-ringsekonomi(säljakt,fiskeochfädrift)somkulturellpraktik. För tydlighetens skull ska jag understryka att

Fågelbacken,Hubbosn,VästmanlandUa-17200 4945±50 human feature 58[Ua-17201** 4945±75** human feature 100]Ua-17202 4960±50 human feature 101[Ua-17203** 4965±115** human feature 102]Ua-17204 4940±60 human feature 209Ua-18705 4620±140 human feature 114Ua-18706 4910±50 human feature 112Ua-18707 5015±55 human feature 104Ua-18709 4940±80 human feature 266Ua-18710 5070±55 human feature 232[Ua-18711** 5170±70** ringed seal feature 267]Ua-18712 5045±50 seal feature 268Skogsmossen,Fellingsbrosn,Västmanland[Ua-18713** 5235±60** mammal square 377 036]Ua-18714 4765±55 cattle/elk square 155[Ua-18715** 5035±65** goat/roadeer square 299 18]Ua-18716 4940±50 cattle/elk feature 277[Ua-18717** 4895±70** cattle/elk feature 323]Skumparberget,Glanshammarsn,NärkeUa-18718 5170±65 cattle feature 47Ua-18719 5055±50 cattle feature 64Ua-18720 4810±75 cattle feature 124[Ua-18721** 5320±110** pig feature 240]Anneberg,Bälingesn,UpplandUa-19837 5215±100 seal square 16 layer IIIAUa-19838 5280±95 seal square 19 layer VBUa-19839 5140±45 seal square 52 layer IIUa-19840 5070±50 seal square56profileUa-19841 5065±55 seal square 56 layer IIUa-19842 5205±85 seal square 100 layer IIIBUa-19843 5185±55 seal square 100 layer VIAUa-19844 5310±70 human square 25 layer IIKallmossen,Norasn,UpplandUa-18400 4885±75 terrestrial animal feature 1Ua-18401 4925±50 terrestrial animal square N31 Ö10Trössla,Trosa-Vagnhäradsn,SödermanlandUa-22408 4955±45 cattle feature 3188Ua-22409 5105±45 cattle square 1054

Tabell VIII. 14C-dateringar av kremerade ben från trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen, redovisade i kolfjortonår före nu (BP). Prover placerade inom klammer [ ] och markerade ** daterades efter en kemisk förbehandling som sedan dess har förändrats, ålderbestämningarna av de aktuella proverna kan därför fela med flera hundra år (jfr. kapitel 5.1). Även om de aktuella dateringarna inte kan användas för en detaljerad kronologisk diskussion, så bekräftar de ändå att de aktuella benen stammar från stenåldern. Förutom dateringarna som redovisas i tabellen, så daterades också ett kremerat människoben från en stensättning från bronsålder/äldre järnålder på Fågelbacken (cf. Matthing 1997), resultatet blev Ua-18708 3050±45 BP.

Table VIII. 14C dates on cremated bones from Funnel Beaker Culture sites in Mälardalen and Bergslagen (all dates listed uncalibrated BP). Datings put in square brackets [ ] and marked ** represent measu-rements on samples dated after a procedure of chemical pre-treat-ment that has since been revised. These datings may have a margin of error of several hundred years (cf. chapter 5.1). They can therefore not be used for a detailed chronological discussion. However, the datings do confirm the Stone Age dates of the bones in question. In addition to the samples listed in the table, one human bone from a Bronze Age/Iron Age stone setting on Fågelbacken (cf. Matthing 1997) has been dated, the result was Ua-18708 3050±45.


127

jag inte menar att dessa aktiviteter nödvändigtvis var viktigare för formerandet av identitet än andra aspekter av näringsekonomin. Snarare får dessa aktiviteter här bli exempel på hur jag genom ett fokus på praktik vill närma mig problematiken kring hur identitet formeras. Aktivite-ter som fågel och småviltsjakt har således också bidragit till att skapa och forma identitet, precis som de exempel på hantverk som jag diskuterar i kapitel 8 och 9.

Det tidigneolitiska sälbensmaterialet från Mälar-dalen/Bergslagen är tämligen fragmentariskt och det finnsfåobservationersomvisarhurochnärsälarnajagats. Likväl kan det faktum att det främst är ben från vikaresäl (figur7.4) sompåträffas, indirektpekapåhur jakten bedrevs. Både osteologiska observationer från andra perioder av neolitikum och historiska källor som beskriver säljakt i sen tid ger nämligen en ganska enhetlig bild av vikarejakten. I historisk tid var jakten på vikaresäl koncentrerad till två årstider, vårvinter när främst ungsälar men också vuxna djur jagades på isen och höst, när sälarna fångades med nät vid grynnor

och sund i skydd av höstmörkret (Sundfeldt & Johns-son 1964, Rinaldo 1978, Eldvik 1992, Segerberg 1999 s.175). Enstaka vikare kunde sporadiskt fångas även andra årstider, men den huvudsakliga jakten på vikare bedrevs vårvinter och höst. Denna bild sammanfaller med de mönster Jan Storå kunnat iakttaga i åldersför-delning bland ben från vikaresäl från neolitikum kring Östersjön (Storå 2001 s.31-34, 46). Storås studie visar att vikarejakten som regel varit starkt säsongsbetonad ochpådeflestalokalerdominerarbenfrånungsälsomjagats på vårvinterns isar. En lokal, Åloppe i Uppland, skiljer sig märkbart från detta mönster, här dominerar iställetvuxnasälar.Dådettillvaratogsgottomfiskbenpå Åloppe, kan avsaknaden av ungsäl knappast förklaras med hänvisning till tafonomi (jfr. Almgren 1906). Do-minansen av vuxna sälar talar istället för att jakten från denna lokal skett senare på året, kanske under hösten. Som nämnt är det tidigneolitiska materialet för frag-mentariskt för att tillåta några vidare slutsatser, men åtminstone på Anneberg är vårvinterjakt belagt i form av ben från en vikarekut (Segerberg 1999 s.175).

Vårvinterjakten bedrevs i historisk och modern tid genom kortare eller längre expeditioner bland utskärens och det öppna havets isar, expeditioner som stundom kunde vara i månader (Sundfeldt & Johnson 1964, Ri-naldo 1978 s.66-67, Eldvik 1992 s.149, 176-177). Även om isen periodvis kunde täcka stora delar av Östersjön, så släpade man ändå med båtar på isen då råkar och öp-pet vatten är frekvent förekommande och isen när som helst kan spricka upp och/eller börja driva. Drivande is kanförflyttasmedenhastighetav20-30kmperdygn.Närisenvälkomiförflyttningvardetinteovanligtattsäljaktslag drev iland på främmande stränder. Det be-rättas bland annat att säljägare från Fårö drev med isen till Stockholms skärgård år 1603 (Clark 1946 s.31). För 1500-talets säljägare i Österbotten (då en del av Sve-

Figur 7.3. 14C-dateringar av ben från nötboskap från Mälardalen, Götaland och Danmark (Koch 1998, Heinemeier & Rud 1998, 1999, 2000, Persson 1999, Fischer 2002, Heinemeier 2002, Price et al. 2003, Rundkvist et al. 2004, Hallgren 2004).

Figure 7.3. 14C dates of cattle bones from Mälardalen, South Sweden and Denmark (Koch 1998, Heinemeier & Rud 1998, 1999, 2000, Persson 1999, Fischer 2002, Heinemeier 2002, Price et al. 2003, Rundkvist et al. 2004, Hallgren 2004).

Figur 7.4. Vikaresäl, Gillögafjärden, Stockholms skärgård. Foto: Fredrik Hallgren.

Figur 7.4. Ringed seal, Gillögafjärden, Stockholm archipelago. Photo: Fredrik Hallgren.

Fredrik HAllgren

128

rige) var detta ett så frekvent problem att de gjorde en uppvaktning hos kungen med en begäran att få bedriva säljakt var helst isen förde dem:

...1551 beslöt en österbottnisk delegation göra en uppvakt-ning hos svenske kungen detta år med en begäran, att . . .frittbedriva”skjählfiske”påvilkenkustdesåönskade.För kungen berättade de, att de stundom vintertid blev vinddrivna till Västerbotten, Ångermanland, Hälsingland och Åland och att befolkningen där nekade dem sälfångst. Kungen biföll nådigt österbottningarnas begäran.” (Sund-feldt & Johnson 1964 s.33).

I historisk och modern tid bestod dessa jaktlag av vuxna män, förenade av släktband eller av att tillhöra samma by. Gruppen av sammansvetsade säljägare, som levde tillsammans på vårvinterns isar kan sägas ha utgjort ett eget community of practice. De var både en del av och skilda från det sammanhang som utgjordes av hembyn, där kvinnor och barn levde ett annorlunda liv med andra sysslor i andra communities of practice (kapitel 2.6, 2.7). Inom jaktlagets sammanhang, i jaktens praktik, har del-tagarna förhandlat jaktens och gruppens betydelse och mening. Säljakt som kulturell praktik har därmed bidragit till att skapa och forma deltagarnas identitet.

Väl ute på isarna kunde männen träffa på andra jaktlag från långväga platser, och som beskrivits ovan, drev man ofta iland på främmande stränder. Medan 1500-talets säljägare kunde vända sig till en kung för att reglera um-gänget med lokalbefolkningen, så var stenålderns säljä-gare hänvisade till att sköta dessa förhandlingar själva. De möten säljakten förde med sig utgjorde i detta en länk till andra lokalsamfund, de både krävde och gav tillfäl-lighet till kontakter bortom det lokala. Så som diskute-rats i kapitel 3.1 kan sådana långväga kontakter ha tagit en mängd former, som långväga giftermålen, besök och resor, utbytesförbindelser, krig och räder. Det är viktigt attbetonaattdetintefinnsnågotskälattbetraktadessalångväga kontakter som relationer som inleddes under tidigneolitikum, ej heller som aktiviteter som ägde rum i ett socialt vakuum. Österbottniska säljägare som drev iland i Hälsingland upptäckte inte nya land, de kom inte i kontakt med okända befolkningar, tvärtom färdades de i ett kulturellt och socialt landskap känt sedan urminnes tider, en kunskap som traderades vid hemmets härd, i initiationsriter och vid lägereldarna på vinterns isar (jfr. kapitel 3.1). Genom att deltaga i säljaktens praktik, genom att själva färdas på isarna, blev de en del av den historia somlöptetillbakatillettmytologisktförflutet,tillentidnär förfäder/förmödrar och mytologiska väsen färdats isammaiskläddalandskapochflutitilandpåsammafrämmande – men inte okända – stränder.

Den aspekt av identitet som formerades i säljaktens praktik, var en del av dessa människors identitet även i

andra sammanhang. I mötet med odlare och boskaps-skötare från Västergötlands eller Jyllands trattbägarkul-tur, var människorna inom Mälardalens trattbägarkultur annorlunda i det att de var säljägare från isarna. Därmed menar jag inte att jordbrukets produkter nödvändigtvis spelade en större roll för försörjningen i Västergötland eller på Jylland, men att näringsekonomins handlingar somkulturellpraktikbidrogtillattskapaenspecifikidentitet. Så som diskuterats i kapitel 2.7 formeras iden-titet i praktik, inte enbart genom vad man gör, utan också genom vad man inte gör. Den nästan kompletta frånvaron av älgben på Mälardalens trattbägarlokaler, skulle kunna ses som en indikation på att man faktiskt inte jagat älg. Detta val står i så fall i skarp kontrast till de val som gjordes inom Dalarnas och Norrlands skif-ferkultur, där jakt på älg i fasta fångstgropsystem var en central del i näringsekonomins praktik (kapitel 10.2). I mötet med jägare-samlare från Dalarnas skifferkultur var människorna inom Mälardalen/Bergslagens tratt-bägarkultur annorlunda, bland annat för att deltagande i boskapsskötseln och säljaktens praktik bidragit till att formera en annorlunda identitet, en identitet som också inbegrep att de inte var älgjägare.

Fiske antas ofta ha utgjort en grundbult i närings-ekonomininomtidigneolitisktrattbägarkultur(Welinder1998,Segerberg1999,Fischer2002).Ävenomfiskpro-dukters betydelse som föda stundom har visats sig vara mindre än förväntat i de områden där dietstudier förelig-ger från tidigneolitikum (Richards & Koch 2001, Richards et al. 2003, Lidén et al. 2004, Richards & Schulting 2006), såvisarlikväldetosteologiskamaterialetattfiskebedri-vits. På Mälardalen/Bergslagens fångstboplatser tycks vårensochförsommarenslekfiskeefteraborre,gäddaochkarpfiskhaspelatencentralroll.RolandSvenssonharbeskrivithurlekfisketefterkarpfisk(idethärfalletid och brax) gick till på Möja under 1800-talet:

Nukundemanväntabadfisken,detvaridochbraxen,som i väldiga stim sökte sig in i solvarma vikar för att leka. Densomägdestrandfiskethöllettvaksamtögaöversittvatten, det gällde att vara påpasslig med skottnäten. Ibland kunde den blanka viken förvandlas till en sjudande välling avävjaochslam,därfiskenioräkneligtantalvältradesig.Havsörn och trut var ofta först på platsen och därigenom varskoddes människan. Man kunde bevittna hur örnen, med hjälp av sin skugga på vattenytan, drev de stora stim-men upp i vikarna. Det gällde att kvickt vara på plats och stänga viken med de stormaskiga näten. Iden var en skygg fisk,manbehövdeintepulsamedforkarelleråror.Såfortsumpjullengledinövergrundvattnetrusadefiskstimmetmot näten. (Svensson 1985 s.114-115)

Svenssons beskrivning saknar detaljer om vilka som del-togidettafiske.Somexempelpåhursådanaarbetslag


129

kan ha sett ut återger jag här istället beskrivningar av fiskefrånArholma,beskrivningarsomvisserligenintegällerlekfiskeefterdeaktuellafiskarterna,mensomändåförmedlar en bild av hur sociala sammanhang organi-seradekringfisketspraktikkanhasettut.Detförstaexemplet gäller några arbetsmoment associerade med det familjebaseradeskötfisketefterströmming,medbörjani ordningställandet av skötarna.

Först sträcktes skötarna ut på ”steningsplatsen”. Två och två skötar knötos ihop, med sin stadkant mot den andres stad. Där i staden hängde också band att knyta fast den andra sköten med. Ibland blev det tre skötar, som för-ordnades till en sammanhängande länk, i regel två. Det kallades en skötvärpa. En skötvärpa rullades ihop som man rullar ihop ett par strumpor.

Alla skötarna skulle vara lika långa vid stenandet för att få samma sjunkningsmån. Vid vart ”allband” fästes medelst ett halvslag en i havsstrand funnen sten, blanksli-padochfin...Dessastenartogosavförvarjegång,manhängde upp skötarna för torkning. En särskild ”allstol” fanns eller allstenslåda att bära stenarna i ur båten upp på land. Allstenarna lades i en hög. . . Man kunde lägga ut tio eller tolv skötvärpor, alltså 20-30 skötar om aftonen. Man hade att plocka ned i båten utränningarna, linorna som förenadevålenochskötenochankaret.Såskulleflötenamed och vålarna. Nu kunde man ro iväg.

Välpåplatsdärfisketbedrevslademansköten:

En rodde, den andre lade sköten. Med höger hand kastades lilltäln med stenarna ut, med den andra nackades stortäln ut. Vi barn brukade lägga en täln var medan mor rodde. Ibland rodde vi och hon lade ut sköten själv.

Var det vår lade man i krok. När man hade en tredjedel av sista sköten kvar rodde man i rät vinkel emot den förut lagda. Där i kroken brukade mesta strömmingen sitta fast sedan. Då och då for ett fastknytt lete över bord. Sist gick utränningen med stenen över bord. Försiktigt släppte mor ned den över relingen. Vi barn rådde inte lyfta den över båtkanten till en början. Och så slängdes vålen ut. Man kunde fortsätta längre än med en varpa, två åtminstone i samma räcka. . . När man tar upp skötarna förekommer numera en rulle att dra in skötarna i båten. De gamle hade icke alltid så. Aldrig hade mor någon rulle. Hon stod i aktern och drog de tunga skötarna ur havet medan vi barn inte ville släppa blicken från henne. Hon kunde störta i havet och vad skulle det då bli med oss!Mankundehasinaskötvärporpåfleraställen.Vardet

höst och osäkra nätter för oväder bodde man kvar och vaktadesin”bragd”.Manhadeenkomfiskarstugorellerfiskebodardärutelitetvar.Menstundom,omaftonenlovade fager natt, rodde man hem om hösten, ty natten var kall och ingen eldstad fanns i boden. Men om som-

marens ljuva tid, bodde man kvar där över natten. Voro de kvar över natten hade man bröd och mjölk med sig. Det var under 1880-talet och tidigare. Fruntimren hade en sticksöm med sig att sticka på om aftonen. Det var vackra vyer de hade framför sig en vacker vår- eller sommarkväll. Havet, fåglarna, kobbar och skär. Seglare där ute. Det var vackert. Inte nämnde man så mycket om sådant i sin kärvhet,menmannjötpåsittsättändå.(AgnesWestbergi Eldvik 1992 s.164-165)

Omfångstenvaritstorkundeflerapersoneranslutatilltillvaratagandet av fångsten:

Backstusittare och tjänare och allt gårdsfolket gå ned emot sköthagarna. Och så börjar man.

Somliga gummor, med kjolar styva av strömmingsfjäll och rom, taga säte här, karlar ock. Man plockar ström-mingen av skötarna. Allstenar skramla, då de tagas loss och kastas till båtens botten. Fulla av fjäll att de, liksom glimmerfjällen lysa i en gråsten, lysa strömmingsfjällen på allstenar med den skillnaden dock, att i detta senare fallfjällenbehärskastenensfärg.Deblirsåöverflödandemånga. Andra gummor i lika skrud som de förra ha bänkat sig kring strömmingslaven och gälandet kan börja. (Agnes WestbergiEldvik1992s.169)

Beskrivningen innehållerfleraordsommåhändaärsvårbegripliga för en nutida läsare. Jag har avhållit mig från att lägga in förklaringar av dessa termer, då de på ett förtjänstfullt sätt illustrerar hur praktik i communities of practicegerupphovtillensammanhangspecifikbe-greppsapparat. Dessa begrepp utgör en del samman-hangetsrepertoar,debidrartillattdefinieradetspeci-fikameddettasammanhang.Debidrardärmedocksåvid formerandet av (aspekter av) deltagarnas identitet (Wenger1998s.83).Skötfisketefterströmmingiexempletovanbedrevs

som nämnts på familje- eller hushållsbasis. I kontrast till dettakundenotfisketinbegripaettstörrearbetslagochenformavnotfiske–bynoten,inbegreppallagårdarpå Arholma:

Var bonde i byn hade i denna not en slinga. Så var det i alla byar i trakten. Var det tio bönder, blev det tio slingor, fem på var arm. . . Bud utgick ifrån byman eller någon särskild man, som stod för noten, att följande dag dra bynot.(AgnesWestbergiEldvik1992s.171)

Bynot kunde dras året runt, men vanligast var notdrag i istäckta vikar under förvintern:

Redan i dagningen var man startfärdig. Det behövdes många man, ty det skulle huggas ”ona”, ränna i isen för noten och så huggas forkhål och så huggas vid land. Sen

Fredrik HAllgren

130

mansåbearbetatisen,händedetatthelaisflaketflötbortmedvinden,tydetvar”flott”.Sendrogsienannanvikpåsammasätt...ILövöbuktenfickmanengång...iettvarp 300 gäddor – granna ena, 100 sikar och en hel del småfisksomabborreochannat...Närmankomtillbaka.. . hängdes noten upp och så kom det inte minst viktiga av dagensarbete;fiskenskulledelas.Detladesutlikamångahögar som slingor. Man stod där ibland och vägde en gädda i handen för att känna att vikten blev lika i högarna. (AgnesWestbergiEldvik1992s.171-172)

Kollektivafiskeföretagavdettaslagkomattbildaettstort community of practice som förenade familjer, hushåll och gårdar som i andra sammanhang var fristående från varandra. Deltagande i notdragets praktik blev därmed en verksamhet där aspekter av gruppidentitet forme-rades, en identitet som inbegrep medlemmar från hela lokalsamhället.BynotenharmedWengersterminologifungerat som ett gränsobjekt, en artefakt som fungerat som ett nexus för deltagarnas gruppöverskridande sama-gerande(Wenger1998s.108).

Som ett nytt inslag utgör skötseln av tamfä, nötbo-skap och får/get, potentiellt ett särskilt betydelsebärande inslag i näringsekonomins kulturella praktik. Då ingen av de aktuella arterna hade vilda släktingar i Sverige, måste de första djuren med nödvändighet ha blivit införda från de områden i söder (Tyskland, Polen, Nederländerna) där fädrift praktiserades under vad som motsvarar sen-mesolitisk tid (jfr. kapitel 4). Då den äldsta boskapen enligt tillgängliga dateringar dyker upp mer eller mindre samtidigt i det vidsträckta området från Danmark i söder, till Mälardalen/Bergslagen i norr, så måste en avsevärd numerär tamfä ha förts in i Skandinavien inom ramen för en förhållandevis kort tidsperiod. Att ställa frågor kring hur denna införsel i praktiken gick till öppnar fas-cinerande perspektiv, som jag endast hinner snudda vid här. Införseln av tamfä kan ha skett genom att boskaps-hjordar vallades till fots, i något som kan liknas vid den koloniala tidens cattle trails (Clemen 1926). Alternativt kan ett något mindre (men likväl avsevärt!) antal ungdjur ha forslats surrade i båtar, djur som sedan föddes upp och blev stommen i den fortsatta boskapsskötseln. Oavsett om man färdades till fots eller i båt, så måste ett intrikat alliansbygge och förhandlade ha föregått passagen av de mellanliggande landen, landområden som tillhörde andra lokalsamhällen och stammar. De logistiska im-plikationerna av att organisera ett sådant företag är av-sevärda. Beaktar man dessa arbetsföretag som sociala sammanhang som förenats av en gemensam praktik, dvs. som communities of practice, så måste deltagande i dessa projekt ha ha varit avgörande för formerandet av deltagarnas identitet.

Bogucki har påpekat att nötboskap inte kan hållas i enstaka eller fåtaliga exemplar i självförsörjande samhäl-

len, där möjligheten att köpa nya djur saknas. Minsta tänkbara hjordstorlek ur biologisk synvinkel är 10 - 20 djur. Om hjorden därtill skall beskattas med regelbunden slakt är 30 - 50 djur ett troligt minimum (Bogucki 1988 s.85-88). Länge ansågs mjölkproduktion ha introducerats relativt sent i förhistorien. På senare år har emellertid laboratorieanalys av neolitisk keramik påvisat att man mjölkat tamfä allt sedan tidig neolitisk tid (Craig et al. 2005). Mjölk har bland annat påvisats i tidigneolitisk tratt-bägarkeramik från Danmark (Craig et al. 2007 s.145, Craig muntlig information). Det är troligt att även människorna inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur mjölkade sinakorochfår/getter.Enligtetnografiskauppgiftergerbara hälften av de vuxna korna mjölk vid varje givet till-fälle och av dessa är det bara varannan ko som ger mer mjölk än vad kalven behöver. Detta innebär att det i en hjordpå50djurendastfinnsfemmjölkproducerandekor(Bogucki 1988). Om mjölkproduktion ingick i boskaps-skötseln, bör det således ha påverkat boskapshjordarnas storlek. Samtidigt är det rimligt att tänka sig att hjordarnas storlek var mindre under de första generationerna män-niskor levde som jordbrukare, samt att slakttrycket varit begränsat under denna etableringsfas. Man kan tänka sig att varje gård (storfamilj) hade sin egen boskapshjord, att ettättsegmentutsprittpåfleragårdarkollektivtägdeochförvaltade hjorden, eller att by- eller bygdsamfälligheter gemensamt bedrev boskapsskötseln. Om man laborerar med en boskapshjord kring 30-50 djur som ett minimum ur biologisk synvinkel, så avses därmed inte att varje gård nödvändigtvis hade så många djur.

I Danmark har isotopstudier av ben från tidigneolitisk nötboskap visat att dessa främst åt gräs som vuxit på öppen mark. Tamboskapens diet skiljde sig därmed mar-kant från motsvarande värden hos samtida uroxar, vilka främst livnärde sig på örter och blad som växt i ekbland-skogens halvdager (Noe-Nygaard et al. 2005). Mönstret indikerar att tamboskapen fördes på bete i gläntor och på strandängar, snarare än på skogsbete. Det är troligt att dessa gläntor i många fall var avsiktligt skapade av människor med yxa och eld. Detta stöds av Andersens pollenanalys av jord täckt av tidigneolitiska gravhögar, som i några fall visat på en sekvens där eldpåverkade trädpollen följts av betesindikerande örtpollen (Ander-sen 1993, 1998, jfr. ovan). Studier av strontiumisotoper i tänder från boskap från det föregående årtusendets bandkeramiska kultur i Tyskland, pekar däremot på att boskapen där drevs på skogsbete i områden bortom de lössjordar där basboplatserna var belägna (Bentley et al. 2004, Bentley & Knipper 2005). Vilken av dessa modeller som är relevant för Mälardalen/Bergslagen är ovisst. Medan Danmarks tidigneolitiska urskog var en tät ekblandskog, var Mälardalens skogar blandskogar där det vid sidan av lind, alm och ek fanns markanta inslag av tall, björk och al. Därmed har också undervegetationen


131

sett annorlunda. De ljusare blandskogarna har medgett enrikareörtflorasommedgavettgottskogsbete.

Betesindikationer har påvisats både vid pollenanaly-ser utförda i direkt anslutning till trattbägarlokaler (M. B. Florin 1958, S. Florin 1961, Karlsson & Risberg 1997), och i landskapsrum där det saknas kända trattbägarbo-sättningar (Almquist-Jacobsson 1994, Giesecke 2004). De senare skulle kunna tas som intäkt för att djur fördes på skogsbete vidsträckta kring, så som har föreslagits för södra Norges del utifrån betesindikationer i pollen-diagram på Hardangervidda (Indrelid & Moe 1983, jfr. kapitel 10). Troligt är kanske, att inom ramen för en årscykel kombinerades skogsbete med bete på anlagda betesmarker och övergivna odlingslotter. När snön låg tjock vintertid har boskapen säkert stödutfodrats med kvist, löv, vass och kornhalm (Glass 1991, Larsson 1994, Welinder1998s.149-150,Zimmerman1999).Ihistorisktid har frigående nötboskap på skogsbete hållits med en täthet av 13 djur per kvadratkilometer. Exemplet gäller sentida ekskogar i Ukraina, en skogsmiljö som i någon mån påminner om värmetidens ekblandskog i Skandina-vien. Med tanke på den låga befolkningstäthet som kan antas gälla för tidigneolitikum, så var land för skogsbete knappast en begränsande faktor för djurbesättningen, åtminstone inte på fastlandet.Landvändaboplatser,enellerflerakilometerfrån

kusten och utan direkt anknytning till vattendrag, är en ny företeelse under tidigneolitikum. Då dessa lokaler ofta innehåller både ben från tamdjur och spår av sä-deshantering, är det inte svårt att föreställa sig att jord-bruksaktiviteter spelat en roll i livet på dessa boplatser. Som framgått av genomgången ovan, så föreligger även en lokal (Trössla norra) belägen direkt vid en havsstrand på en ö drygt 3 mil från fastlandet, där det osteologiska materialet domineras av tamdjur (Hallgren et al. 2004). Då det totalt rör sig om ett dussin ben, kan tamdjurens dominans förklaras av slumpen. Likväl är det också en möjlighet att boskapsskötsel ingått som en del av livet även på boplatser långt ut i skärgården. I historisk tid kombineradeskärgårdsbefolkningoftafiskeochsäl-jakt med fädrift och småskalig odling. Sten Rinaldo har beskrivit denna aspekt av livet på 1800-talets Rödlöga, Stockholms skärgård, en ö av blott en kilometers diame-ter belägen på gränsen av mellan- och ytterskärgården:

Ön höll över trettio kor och ett hundratal får. All gröda togs tillvara, inte bara på bylanden och öarna närmast omkring. Man for långt ut till havsskären för hö- och lövtäkt. Skären som bar lövskog blev som välansade parker efter slåttern. Godvädersdagar i högsommaren kunde man se jättelika hövålmar krypa över skärgårdshavet. Det var höbåtar, som roddes mot hemön med örtkryddad utskärsgröda. Korna simmade mellan öarna kring hemlandet då de sökte bete sommartid och fruntimren kunde ro långa vägar då de

skulle mjölka. Det fanns särskilda fårskär i havet öster om Rödlöga – skären i Åsmansboda, Långharan i Ängskärsar-kipelagen och Anskären långt ut i Skrakfjärden. Dit roddes fåren redan i början av maj, mitt i sjöfågelhäckningens ömtåliga tid. Men aldrig hände det att någon åda eller svärta rök av boet för fårens skull. (Rinaldo 1978 s.84).

I Rinaldos exempel beskrivs hur korna själva söker nytt bete genom att simma mellan närbelägna öar, det var också vanligtattmanaktivtvalladesimmadekortillbete(figur7.5).Ävenvildfår(mufflon)ärgodasimmare,vilketjagsjälv haft tillfälle att observera i Stora Nassa i yttre Stock-holmsskärgård,därinplanterademufflonsimmarmellanöarnaförattfinnabete(figur7.6).Mufflonfåretärdenvildaanfaderntilltamfåretochdetfinnsingenanledningatt tro att tidigneolitikums tamfår var sämre simmare.

Skötseln av tamfä innehöll arbetsmoment som att dri-va djuren på bete, vattna, utfodra vintertid, skydda dem mot rovdjur och boskapsräder, överse betäckning och kalvning, mjölka kor och får/getter, och att slakta. Alla dessa aktiviteter utfördes tillsammans med andra män-niskorispecifikasocialasammanhang,sammanhang,som formades genom fädriftens praktik. På Arholma i Stockholms Skärgård för att ta ett konkret exempel, var skötseln av tamfä en kvinnosyssla, en syssla som inbegrepbådeungaflickorochgamlakvinnor,indivi-der som socialiserades inom ramen för det community of practice där de verkade.

Närflickornavoroåttaårbrukadedefåmjölkaförattkunnadenkonsten.Defingobörjapåvårkor,sommjöl-kadelitetomhösten.Närjagsjälvvar10år,fickjagensamro till holmarna och mjölka gårdens fyra kor. Jag måste se efter,attkursenvarrättpåsjön.(AgnesWestbergiEldvik1992 s.212-213)

Undersenhöstenfickmanbörjastödutfodradjuren,som ännu vistades utomhus:

Ioktobergingodeännuuteochfingoblottnattgiva.Detvarpotatisstand,defingo.Inovembergingodeute,menfingodåmorgon-ochaftongiva.Detberoddef.ö.på,hurtidigtvinternkom.(AgnesWestbergiEldvik1992s.212-214)

Efter vinterns ankomst utfodrades korna på Arholma inomhus:

Klockan sex om morgonen var man i fähuset. Vid sjutiden var det färdigt. Pigan kom först. Hon skottade, vattnade, mjölkade, knyade hö och lade fram halm. Gav grisen och större kalvar. Så kom moran och ”stillade” själv. Hon sveptegivanochpiganfickbäradenförkorna.Morankunde bära givan själv också.

Fredrik HAllgren

132

Först togs höet och så virades råghalmen om höet, så givan blev så stor, som man kunde bära i ett fång. De gåvos i en viss ordning. Först kon borta vid norrgaveln, så den därnäst och så vidare. Så kom turen till den andra sidan. Fårenochkalvarnafingosist.

Hagasmor Greta Ahlström haltade iväg till fähuset ännuvid80årsålderförattsvepagivan.Dotternfickknya fram hö och lägga ned halm, men gumman svepte givan åt dottern att bära för korna. Så länge de orkade ochkundegåvardemedifähuset.(AgnesWestbergiEldvik 1992 s.214)

Så som framgår av ovanstående citat var även de alldag-liga momenten i arbetet med djuren fyllda av en kulturellt specifikmening,enmeningsomreproduceradesochförhandlades inom ramen för fäskötselns eget community of practice.

På Arholma var det vid varje givet tillfälle bara någon gård som höll sig med tjur, när korna skulle betäckas be-söktes grannar som höll tjur. Arbetet med betäckningen sköttes även det av kvinnorna, men efteråt hölls en social sammankomst som inbegrep hela lokalsamhället.

Flickorna hemma skötte tjuren och när den en gång skulle säljas,leddetvåflickortillallmänförundrannedtjurentillbåten. . . Likaså gick två kvinnor bort för att betäcka en ko. Eller om det var en tjur på gården, redde kvinnorna hela historien själva. De togo ut både ko och tjur och ledde sedan åter in dem. . . I gamla tider betalades inga betäck-

Figur 7.5. ”Hagas-Agneta ror sina kor till bete på någon holme. Fick man bara med sig skällkon följde de andra efter.” Foto från Arholma i norra Stockholms Skärgård (Eldevik 1992 s.207).

Figure 7.5. Cows swimming to fresh pastures at Arholma, Stockholm archipelago. After Eldevik (1992 p.207).

Figur 7.6. Simmande mufflon-får, Stora Nassa, Stockholms skärgård. Foto: Fredrik Hallgren.

Figure 7.6. Swimming mufflon sheep, Stora Nassa, Stockholm archi-pelago. Photo: Fredrik Hallgren.


133

ningsavgifter, utan man blev bjuden på oxkaffe, som det hette. Hela huset bjöds på kaffe dagen efter eller någon annandag.(AgnesWestbergiEldvik1992s.210)

Även om således skötseln av tamfä var en exklusivt kvinnlig sfär på Arholma, så var likväl deras community of practice en del av en vidare social kontext som även inbegrep männen i lokalsamhället, en aspekt som ma-nifesterades vid den sociala sammankomst, ”oxkaffet”, som förenade de båda gårdar vars kvinnor samarbetet medbetäckningen(jfr.Wenger1998s.103).Detärrimligtatt föreställa sig att liknande fester med delad dryck och mat även förekommit under tidigneolitikum, till exempel närinnevånarnapåSkumparbergetfickenkobetäcktav tjuren på Skogsmossen och kanske har en del av de grönstensyxor och lerkärl som cirkulerats mellan boplat-ser bytt ägare vid sådana sammankomster.

Sammanfattningsvis visar genomgången av det ar-keologiska materialet från trattbägarboplatser i Mälar-dalen och Bergslagen att aktiviteter som odling, fädrift, fiske,småvilts-ochsäljaktvaritinslagidetidigneolitiskamänniskornas liv i regionen. Medan det förblir svårt att bedöma vilka av dessa aktiviteter som spelat en större eller mindre roll för diet och försörjning, så kan man likväl belägga att dessa aktiviteter – detta deltagande i kulturell praktik – bidrog till att bygga upp det kulturellt specifika,somvarenlokalochannorlundatrattbägar-kultur. Livet i Mälardalen och Bergslagen under tidig-neolitikum innefattade moment som röjning av skog för odling, det innefattade sådd och skörd och beredning av de odlade grödorna. Det innefattade också skötsel av

storfä och småfä, djur som vallades på skogsbete eller betades på röjda åkrar, djur som skyddades från rovdjur och boskapsräder, som mjölkades och slaktades. Det innefattadeocksåfiskeefterlekfiskpåförsommarenochnätfiskeeftersikihöstmörkret.Ochpåvårvinternsisar jagade man säl på kortare och längre expeditioner i havsbandets packisar. Alla dessa aktiviteter företogs i specifikasocialasammanhang,communities of practice, där verksamhetenficksinbetydelsegenomdeltagandeidegemensamma värvet. Dessa värv utfördes i ett landskap fylltavhistoriskareferenser.Vårfisketeftergäddapådeöversvämmade strandängarna återknöt till tidigare gene-rationerslekfiskeisammavikar.Mensååterknötävendelar av det nya till det gamla, när boskapen släpptes på bete på samma strandängar när vattnet drog sig tillbaka frampå sommaren. Röjningarna för odling togs måhända upp i vildvuxen urskog, men det var en skog full med stigar och platser kring vilka det fanns berättelser om det somvarit.Idettalandskap,meddessspecifikahistoriaoch i dessa delvis skilda, delvis överlappande communi-ties of practice, skapades aspekter av den annorlunda och lokala trattbägarkulturen.

I nästföljande två kapitel kommer jag att diskute-ra materiell kultur inom Mälardalens och Bergslagens trattbägarkultur. I likhet med det perspektiv jag lagt på näringsekonomi så kommer även behandlingen av trattbägarkeramik och stenredskap att leda fram till en diskussion av de sociala sammanhang där hantverket ägde rum, sociala sammanhang som också de kan ka-raktäriseras som communities of practice inom vilka kultur skapats och förhandlats.

135

I föregående kapitel har jag diskuterat bosättnings-mönster, gravriter och näringsekonomi som exempel påkulturellpraktiksomutförtsinomspecifikasocialasammanhang, communities of practice. Inom dessa sociala sammanhang och i utövandet av praktiken formerades aspekter av deltagarnas identitet. I föreliggande och ef-terföljande kapitel kommer jag att anlägga samma per-spektiv på materiell kultur och på de communities of practice inom vilka den materiella kulturen skapades genom utö-vandet av hantverkets praktik. I detta kapitel behandlas keramik och keramikhantverk, i kapitel 9 diskuteras sten-redskap och stenhantverk. Grundläggande för förståelse av keramikhantverkets sociala sammanhang är i vilken grad variation i trattbägarnas formgivning kan förklaras som förändring över tid och i vilken mån det rör sig om samtida variation. Jag lägger därför ned viss möda på att klargöra olika dekor- och kärlformstypers kronologiska spännvidd. Avsnittet inleds med en kort forskningshis-torisk tillbakablick.

8.1 Trattbägarkeramik i Mälardalen och Bergslagen

Keramiken har av tradition spelat en central roll i forsk-ningen kring trattbägarkultur och det kan därför vara på sin plats att göra en kort forskningshistorisk genomgång av vad som diskuterats som trattbägarkeramik i Mälarda-len och Bergslagen. Medan avhandlingen behandlar Mä-lardalen och Bergslagen, kommer forskningshistoriken främst att handla om den förra regionen, då den äldre forskningen varit fokuserad på Mälardalen. Jag begränsar denna forskningshistorik till publikationer från perioden fram till c. 1990, dvs. det första halvseklet av trattbägar-forskning i Mälardalen. Senare arbeten diskuteras där så är relevant i efterföljande avsnitt.

Så som påpekades inledningsvis i kapitel 5 benämn-destrattbägarkeramik“snörkeramik”avdeflestasvenska

arkeologer fram till omkring 1950, en benämning som vittnar om snördekorens framträdande roll (Bagge 1936b, 1949, 1951, Florin 1937, 1938, Bagge & Kjellmark 1940, Åberg 1949 s.59-63). Detta begrepp skall inte samman-blandasmeddenkontinentalaCordedWareCulture,vilken går under begreppet stridsyxekultur i Sverige. Man var helt på det klara med att den svenska ”snörkerami-ken”hördetill”döstid”(≈tidigneolitikum),ävenomvissa menade att stridsyxekulturen var en fortsättning på ”döstidens snörkeramiska kultur” (t.ex. Åberg 1935, 1949). Användningen av begreppet snörkeramik kriti-seradesavBecker(1948s.176,193),enkritiksomfickstor genomslagskraft, varför begreppen trattbägarkultur och trattbägarkeramik numera helt ersatt den tidigare terminologin.

I de första publikationerna av trattbägarfynd från Mälardalen (Östra Vrå och Mogetorp i Södermanland) beskriver Florin (1937, 1938) keramiken som rundbu-kigakärlmedrundaellerflatabottnarochmedmerel-ler mindre svängda halspartier. Kärlen har tillverkats av lerringar, godset beskrivs som grågult till brungult, hårt och fast, samt magrat med fältspat från krossade block av granitpegmatit. Godstjocklek varierar med kärlens storlek, tjockare krukskärvor är ofta ej helt genombrända (Florin 1938 s.20-23, 34-35). Dekoren beskrivs som hu-vudsakligen begränsad till mynningsrand och hals, de vanligaste dekorelementen utgörs av tvärsnodd, snöre och grunda gropar, oftast applicerade i horisontella rader, de två förstnämnda dekorelementen förekommer även i vertikalakompositioner(figur8.1).Vidsidanavtrattbä-garenämnskragflaskorochlerskivor.Deförstnämndaärofta rikt dekorerade, bland annat med dragna linjer och skårstreck och till skillnad från de mälardalska trattbä-garna så förekommer även dekor på buken. Den lerskiva somfinnsavbildadiFlorinspublikationfrån1938ärenminiatyr,medendiameteravblott4cm(figur8.1).

Florin föreslog en kronologisk tolkning där Moge-torp betraktades som äldre och Östra Vrå yngre. Tolk-ningen baserades dels på att keramiken på Mogetorp har

8 En annorlunda trattbägarkeramik? Trattbägare,kragflaskorochlerskivor i Mälardalen och Bergslagen

Fredrik HAllgren

136

ett något grövre gods och sparsammare dekor (Florin 1938 s.34), dels på boplatsernas höjd över havet (Flo-rin 1938 s.41-48). Florins tolkning av boplatserna som strandbundna har emellertid visat sig vara felaktig, se vidare nedan.

Becker kommenterade kortfattat den östmellan-svenska trattbägarkeramiken i sin avhandling 1948 och konstaterade att den endast skiljer sig från danskt mate-rial vad gäller detaljer i dekor (Becker 1948 s.185-189). Becker grupperade det tidigneolitiska materialet i Syd-skandinavien i grupperna A-C, vilka uppfattades som efter varandra följande faser. Han förde Mogetorp till B eller tidigare delen av C-skedet och Östra Vrå till period C (Becker 1948 s.187, 193).

Bagge publicerade trattbägarkeramik från Rosenlund (även känd som Hjulberga 1), Närke, 1949. Keramikens kärlform beskrevs som bägare med mjukt s-formig hals-bukprofil.Baggepoängteradesärskiltdettypiska“snör-keramiska” (=trattbägar) godset: väl bränt, gulbrunt, med grov magring av kvarts- och fältspatkorn och med slät yta. Dekor förekommer både på rand, hals och skuldra, de vanligaste dekorelementen är tvärsnodd, snöre och sneda instick (Bagge 1949 s.137-141).

Det är viktigt att förstå att det är godsets kvalité som varit bas för distinktionen mellan trattbägar- och gropkeramik i arkeologiska publikationer som behandlar östra Mellansverige, ett ämne som diskuterats utförligt av Bagge i en artikel om boplatsen Fagervik (Bagge 1951). Fagervik är belägen i nordöstra Östergötland, dvs strax söder om regionen Mälardalen som är ämnet för före-liggande avsnitt, men tas ändå upp här då materialet har relevans även för Mälardalen. Bagge delade in kera-mikmaterialet från Fagervik i sex grupper (I, II, II-III,

III, IV och V), där I avser trattbägarkeramik, II – IV gropkeramik och V stridsyxekeramik. De olika grup-perna har olika rumslig utbredning inom fornlämningen, någotsomBaggetolkadesomattbebyggelsenflyttatmed en vikande strandlinje (Bagge 1951, Segerberg 1999 fig.44).Deolikakeramikstilarnaskalldärmedavspeglakronologiska skeden. Bagges tolkning har diskuterats ingåendeavfleraförfattare(bl.a.Segerberg1999s.72-82,Strinnholm 2001 s.39-44, Å. M. Larsson 2003 133-134, Å. M. Larsson manuskript, Stenbäck 2003 s.74-80, Gra-ner & Larsson 2004 s.109-110), här skall endast Bagges diskussion av trattbägarkeramiken beröras.

Två typer av trattbägare har presenterats från Fager-vik, en variant med markerad övergång mellan hals och skuldra och utpräglat trattformad hals, samt en slankare modellmedsvagtmarkeradskuldraochrakarehals(fi-gur 8.2). Dessa både kärlformer karaktäriserar även det äldsta gropkeramiska skedet Fagervik II. Det som skiljer mellan grupperna är i viss mån dekor, men framför allt godsegenskaper. Trattbägarkeramikens gods beskrivs som fast, magrad med grovkornig bergartsmagring och med slät yta, medan den tidiga gropkeramiken karaktä-

Figur 8.1. Skärvor av trattbägare, kragflaskor och en miniatyr-lerskiva från Mogetorp, Södermanland. Efter Florin (1938 fig. 12). Skala 1:2.

Figure 8.1. Sherds from funnel beakers, collared flasks and a miniature clay disk from Mogetorp, Södermanland. After (Florin 1938 fig. 12). Scale 1:2.

Figur 8.2. Kärlprofiler hos trattbägare från Fagervik, Östergötland. Efter Bagge (1951).

Figure 8.2. Vessel profile on funnel beakers from Fagervik, Östergötland. After Bagge (1951).

8 en AnnorlundA trAttBägArkerAmik? trAttBägAre, krAgFlAskor ocH lerskivor i mälArdAlen ocH BergslAgen

137

riserasavfinkornigaremagringochensträvyta(Bagge1951 s.65). Vid sidan av trattbägare förekommer även kragflaskorpåFagervikI.FagervikI-keramiken(FI)uppvisarfleradekorele-

ment som känns igen från “vanliga” TRB-boplatser i Mälardalen, som tvärsnodd (5%, antalsprocent), snöre (2%) och knäckebrödsdekor (2%, se vidare kapitel 8.2). Materialet domineras dock av vertikala linjer (50%), ett element som i likhet med horisontell krysskraffering (3%) är ytterligt sällsynt på trattbägare i Mälardalen (jfr. kapitel 8.2), men däremot mycket vanligt på tidig grop-keramik i samma region. I Sydskandinavien är vertikala linjer frekvent förekommande på trattbägarkeramik från slutet av TN och början av MN (Hulthén 1977, Lars-son 1984, Koch 1998, Lagergren-Olsson 2003). I likhet med de gropkeramiska kärlen på Fagervik så är trattbä-garna ofta försedda med gropar (33% av de dekorerade skärvorna). Gropar har sedermera visats förekomma på keramikfråndeflestatrattbägarboplatseriMälardalen(se vidare nedan), så även på den ovan diskuterade Östra Vrå.AttgroparfinnsföreträddapåÖstraVrånämnsdock inte av Sten Florin, vilket har fått till följd att många uppfattat det som att gropar saknas på trattbägarkeramik i regionen. Detta i sin tur har lett till att förekomst av gropariblandanväntssomdefinitionförgropkeramik,vilketalltsåärfelaktigt(Welinder1987s.114).

Med hänvisning till förekomsten av krysskraffe-ring och gropar på trattbägarna så tolkade Bagge FI-keramiken som en tidigt mellanneolitisk övergångsfas mellan trattbägarkeramik av vrå-typ och mellanneolitisk gropkeramik (Bagge 1951 s.84ff). Matskorpor på typiska FII- och III-skärvor från Fagervik har 14C-daterats till övergången mellan TN och MN (Segerberg et al. 1991), varför FI-keramiken helt eller delvis bör skjutas bakåt till tidigneolitikum, i synnerhet som alla senare undersökta boplatser med likartad keramik daterats till intervallet 3900 – 3300 f.Kr. (Olsson 1997 s.445). Florinsstoramonografiomtrattbägarboplatserna

Mogetorp, Östra Vrå och Brokvarn publicerades 1958. I denna volym beskrevs keramiken mer i detalj lokal för lokal, samt jämfördes med Beckers indelning av den sydskandinaviska tidigneolitiska trattbägarkeramiken i grupperna A-C. På Mogetorp tillvaratogs 84 kg keramik, huvudsakligenskärvorfråntrattbägare,menkragflaskorochenminiatyrlerskivafinnsocksårepresenterade(Flo-rin 1958 s.32-38, 41). Godset beskrivs på samma sätt som i artikeln från 1938, med tillägget att en del skärvor är gråsvarta snarare än grå-gula. 5.4 % av skärvorna är deko-rerade (antalsprocent), dekoren är begränsad till området närmast mynningen och de vanligaste dekorelementen är enkla stämplar och instick (38%) och snöre (36%) medan tvärsnodd helt saknas (Florin 1958 s.33-36). På Östra Vrå påträffades 36 kg keramik, huvuddelen av skärvorna representerar trattbägare men Florin nämner också två

fragmentfrånkragflaskor(Florin1958s.80-88).DetbörpåpekasattdetförekommerbetydligtflerskärvorfrånkragflaskorpåÖstraVrå,tillexempelflertaletavdec.50 krukskärvor som avbildas i Florins plansch XIV–XV. Om trattbägarnas form sägs att de vanligen har korta halsar,rundabukarochflatellerrundbotten,enstakakärl har högre, mer eller mindre utsvängda halsar. 10,5 % av skärvorna är dekorerade, vanligaste dekorelementet är tvärsnodd(35%)ochsnöre(18%),iövrigtfinnsenstorvariation vad gäller dekorelement (Florin 1958 s.81-84). Från Brokvarn föreligger endast ett mindre keramik-material, 4 kg och ingenting nämns om kärlform, dock noteras att en “kantdel har hål för hankfäste”. Cirka 9% av skärvorna är dekorerade, 46% av dessa har snördekor, 21%tvärsnodd,iövrigtfinnsenstorvariationavolikastämplar (Florin 1958 s. 122-125, 129).

Florin var benägen att parallellisera keramiken från Mogetorp med Beckers A-fas (Florin 1958 s.37-38), men nämnde också att Becker bedömde den som B eller C-fas (Florin 1958 s.85, jfr. Becker 1948 s.187). Keramiken från Östra Vrå betraktade Florin som något yngre, medan Brokvarn placerades i slutet av tidigneolitikum (Florin 1958 s.38, 84-85, 145). Den kronologiska tolkningen baserades här helt på keramikens utseende (Florin 1958 s.145), då resonemanget kring strandlinjedateringar som föreslogs i artikeln 1938 ej funnit stöd i de fortsatta geo-logiska undersökningarna – ingen av de aktuella boplat-serna var belägen direkt vid en havsstrand (Florin 1958 s.49, 104, 140, Åkerlund 1996). Strax innan Vråkulturen gick i tryck erhöll Florin resultaten av 14C-dateringar av odlingshorisonter synliga i pollendiagrammet från Övre Mogetorpsmossen. Resultatet infogades som fotnötter i boken, men har av allt att döma inte påverkat de kro-nologiska resonemangen (Florin 1958 s.60, 146, 244, jfr. kapitel 5).

Bertil Almgren (1967) tog upp frågan om kärlbygg-nadsteknik inom trattbägarkulturen och han pekade på krukskärvornas sneda brottytor som en karaktäristik för trattbägarkeramik, ett resultat av hur kärlen byggts upp av snett sammanfogade lerringlar (sedermera känt som N-teknik, jfr. Andersen 1975 s.56-57, Hulthén 1977 s.35). Almgrenidentifieradetvåvarianteravsnedafogar,sommed utgångspunkt i vinkeln mellan kärlväggens insida och utsida benämndes fallande respektive stigande (Alm-gren 1967 s.233). Ofta har bägge teknikerna använts på samma kärl, i Danmark är de tidigneolitiska trattbä-garna vanligen byggda med stigande teknik på bukdelen, medan halsen är formad i fallande teknik (Almgren 1967 s.233-237, jfr. Koch 1998 s.124, 126). Trattbägarna på Mälardalsboplatserna Mogetorp och Östra Vrå karaktä-riseras däremot av halspartier byggda i stigande teknik (Almgren 1967 s.243-245). Under1970och80-taletpubliceradeStigWelinder

fleraarbetenkringMälardalenstrattbägarkultur(Welin-

Fredrik HAllgren

138

der 1974a, 1974b, 1977, 1982, 1984, 1985, 1987, 1988, Hulthén&Welinder1981).Keramikenbehandladesutförligast i en volym om undersökningarna på Hjul-berga och Vallby i Närke som författades i samarbete medBirgittaHulthén(Hulthén&Welinder1981).VidHjulberga undersöktes två lokaler, Hjulberga 1 vilken är samma boplats som Bagge kallade Rosenlund, samt Hjulberga 2, belägen 200 m söder därom. Vallby åter-finns2,5kmlängreåtNVlängssammaåssträckning.Hjulberga 1 gav ett keramikmaterial om 20 kg, Hjul-berga 2 c. 55 kg, medan utgrävningen vid Vallby endast gavettmycketsparsamtmaterial(Hulthén&Welinder1981 s.219). Keramiken från Hjulberga 1 har en mycket hög dekorfrekvens, 23% (viktprocent), det vanligaste dekorelementärtvärsnoddsdekor,43%(figur8.3)följtav snöre, 9%. Keramiken från Hjulberga 2 har en dekor-frekvens av 11%, snöre och tvärsnodd förekommer även här (16% respektive 7%), dragna linjer är vanliga (18%), därtill förkommer kärl dekorerade med enkla intryck under mynningen (procent ej redovisad – Hulthén & Welinder1981s.219).

Skillnaden i keramikdesign mellan Hjulberga 1 och 2tolkadesavHulthén&Welindersomettkronologisktförlopp, där Hjulberga 2 sågs som äldre och Hjulberga 1somyngre(Hulthén&Welinder1981s.57-61).Ävenom det föreligger 14C-dateringar från den senare lokalen, så bör det noteras att resonemanget kring de två loka-lernas inbördes kronologiska förhållande helt baserades påkeramikensstilistiskadrag(Hulthén&Welinder1981s.57-61,Welinder1982fig.1).

Redan i samband med publiceringen av fyndet av en trattbägare från Dalkarlstorp i Västmanland samar-betadeWelindermedBirgittaHulthén,somutfördeenkeramlaboratoriskanalysavdenaktuellakrukan(We-linder1974b,Welinder1977,Hulthén1977bs.66-68)

och i arbetet med Hjulberga och Vallby utfördes en omfattande keramlaboratorisk analys av skärvmaterialet (Hulthén&Welinder1981s.121-133).Trattbägarnavi-sades vara tillverkade av järnhaltig, ej kalkhaltig lera med varierande inslag av silt, leror som vanligen förekom-mer i boplatsernas närhet. Som magring har man oftast använt krossad granit, med korn av pertit och fältspat med en storlek av upp till 7 mm. Vid sidan av de sneda fogar (N-teknik) som Almgren diskuterat som typiska för trattbägarkeramik, påvisade Hulthén även U-teknik i materialet från Hjulberga (jfr. Andersen 1975, Hulthén 1977a).Förutomtrattbägarepåvisasförekomstenavflas-kormedprofileradskuldra,lerskivormedfingeravtrycklängs randen, kärl med hål under mynningsranden för upphängning, hankkärl, kärl med knoppar och even-tuelltskålar(Hulthén&Welinder1981s.54-55,127).En viktig detalj med publiceringen av Hjulberga var att gropintryck i trattbägarkeramik omnämndes i ord och bild för kanske första gången i Mälardalen (Hulthén & Welinder1981s.127,130).Somredandiskuteratskansåledes inte förekomst av gropintryck användas för att särskilja trattbägar- och gropkeramik.

1986 publicerades Eva Olssons undersökningar på Malmahed, Södermanland (Olsson & Hulthén 1986). Trattbägarboplatsen på Malmahed påträffades och del-undersöktes av Ivar Schnell redan på 1930-talet. Schnell publicerade aldrig sina resultat, men materialet disku-terades av Olsson som jämförelse till fynden från den nya undersökningen. Olssons utgrävning berörde en yta 200 m söder om det område Schnell undersökt och gav ett keramikmaterial på c. 5.5 kg (Malmahed södra), medan de tidigare utgrävningarna gett c. 3.5 kg keramik (Malmahed norra). Materialet från Malmahed södra har en dekorfrekvens av 5.4% (antalsprocent). De vanligaste dekorelementen är rader av enkla intryck under mynning-en, snöre och tvärsnodd saknas helt (Olsson & Hulthén 1986 s.22, 27). Hulthén utförde en laboratorieanalys av materialet och påvisade att keramiken vanligen är till-verkad av en järnhaltig, kalkfri mellanlera, magrad med krossad granit med en kornstorlek av upp till 5 mm, kärlen är uppbyggda med N-teknik och kärlväggstjocklek varierar mellan 4 och 18 mm (Olsson & Hulthén 1986 s.15-22). Vad gäller kärlformer konstaterades närvaro av trattbägare med skarpvinklad övergång mellan buk och hals, halsens höjd gick ej att bedöma. Vid sidan av trattbägareidentifieradesettlitetkoppformatkärl(Ols-son & Hulthén 1986 s.17-19). Keramiken från Malmahed norra särskiljer sig genom en högre dekorfrekvens, c. 15% och genom närvaro av snör- och tvärsnoddsdekor (Olsson & Hulthén 1986 s.27).

Om man sammanfattar vad forskningen före 1990 beskrev som tidigneolitisk trattbägarkeramik från Mälar-dalen,rördetsigoftastomkärltillverkadeavkalkfrifin-eller mellanlera, magrad med krossad granit i tämligen

Figur 8.3. Trattbägare från Hjulberga, Närke, dekorerad med hori-sontell och vertikal tvärsnodd. Efter Hulthén & Welinder 1981. Skala 1:2.

Figure 8.3. Funnel beaker from Hjulberga, Närke, decorated with horizontal and vertical cord stamp. After Hulthén & Welinder 1981. Scale 1:2.


139

grova fraktioner, byggda av lerringlar som sammanfogats i N- eller U-teknik. Keramiken är oftast välbränd, hård ochharenfinytbehandling.Trattbägarnaharvanligenenmjukt s-formadprofil, iblandmer skarpvinklad,både höga och låga halspartier förekommer, rundade bottnar tycks vanligast. Det förekommer både odekore-rade krukor och kärl med yttäckande halsdekor. Vanliga dekorelement är grunda gropintryck i rader, snöre och tvärsnodd, kamstämplar och djupa gropintryck. Vid si-danavtrattbägarenämnskragflaskor,lerskivor,samtospecificieradehankkärl.

De kronologiska tolkningar som lades fram före 1990 var främst baserade på typologiska resonemang och analogier med Beckers system för sydskandinavisk trattbägarkeramik (jfr. Becker 1948). Liksom 14C-datering under de senaste decennierna förändrat synen på dansk och skånsk keramikkronologi (Skaarup 1973, Ebbesen & Mahler 1979, Larsson 1984, 1992, Madsen & Peter-sen 1984, Nielsen 1985, Becker 1990, Liversage 1992, Koch 1998), så har 14C-dateringar under 1990-talet även förändrat bilden av de kronologiska förhållandena inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur (Eriksson et al. 1994, Apel et al. 1995, Olsson 1996, Kihlstedt 1996, Hall-gren & Possnert 1997, Kihlstedt et al.1997, Segerberg 1999). I följande två avsnitt kommer kronologi att disku-teras mer ingående i relation till dekor och kärlform.

8.2 Trattbägarnas dekorRevisionen av Beckers typologiska system för sydskan-dinavisk trattbägarkeramik under 1980- och 90-talen fokuserade i hög grad på dekor som bas för indelning av keramiken i regionala och kronologiska stilar, med namn som oxie, volling, svaleklint/svenstorp, mossby, virum och siretorpgrupperna (Ebbesen & Mahler 1980, Larsson 1982, 1984, 1992, Madsen & Petersen 1984, Becker 1990, Liversage 1992, Midgley 1992, Ebbesen 1994, Petersson 1998). När Mälardalens trattbägarke-ramik först beskrevs i sammanfattande ordalag under beteckningen vråkeramik (Florin 1938, 1958) eller vrå-gruppen(Becker1948)fannsfleragemensammanäm-nare för de då kända boplatsmaterialen. Begreppet vrå kom således att omfatta både en region (Mälardalen) och dekortyper som kännetecknade keramiken i denna region (rik förekomst av snöre, tvärsnodd och tandade stämplar). Vråkeramiken kunde, åtminstone vid denna tid, diskuteras som en lokalgrupp på samma sätt som de sydskandinaviska grupperna. Under1980-och90-talenharfleralokalerunder-

sökts i Mälardalen/Bergslagen som faller utanför vrå-stilen som den först uppfattades. Keramiken i dessa material saknar snöre och tvärsnoddsdekor och präglas

istället av dekor av enkla intryck under mynningsranden på trattbägarna (Olsson & Hulthén 1986, Eriksson et al 1994, Olsson 1996, Artursson 1996). Då dessa material ändå brukar omfattas under begreppet vråkeramik har vrågruppen mist sin status som stilbeteckning och bru-kas numera helt enkelt som begrepp för trattbägarkera-mik inom regionen Mälardalen. Som beteckning på de stilar som kan anas inom regionen har istället Kihlstedt återanvänt Florins gamla fasnamn, mogetorp och östra vrå (Kihlstedt 1996, jfr. Hallgren 1997 s.120-121), med tillägget frotorp för den keramik som enligt ovan fal-lerutanfördentraditionelladefinitionenavvråkeramik(Kihlstedt 1997 s.113-116). Med mogetorpsgruppen avses keramik med sparsam dekor (c. 5% av skärvorna) av snöre och enkla intryck, men ej tvärsnodd, östra vrågruppen har rikare dekorerad keramik (c. 10% eller mer) och vid sidan av mogetorpsgruppens dekor också tvärsnoddochflertandadestämplar.Frotorpgruppenavser keramikmaterial med låg dekorfrekvens (2-3%) somsaknarsnöreochtvärsnodd.Allteftersomflerlo-kaler grävs tillkommer regelbundet nya material som faller utanför de föreslagna stilarna, till exempel lokalen Nävertorp, belägen några hundra meter från Mogetorp och med en motsvarande låg dekorfrekvens (5%), men med tvärsnoddsdekor (Kihlstedt 2004 s.11). Mer om detta nedan.

Keramikens dekor har länge brukats i försök att dela in Mälardalsmaterialet i en kronologisk sekvens. Florin såg lokaler präglade av sparsam snördekor som äldre och lokaler med keramik med yttäckande snöre, tvärsnodd och stämpeldekor som yngre (Florin 1958). Det krono-logiskaschematelaboreradesavWelinderochHulthén(Hulthén&Welinder1981s.57-61,Welinder1982,1984).Dessa modeller konstruerades innan det fanns relevanta 14C-dateringar som underlag för kronologin och i ljuset av det växande antalet 14C-dateringar har mycket av det som tidigare sågs som en kronologisk följd, visats vara samtida variation (Apel et al. 1995, Kihlstedt 1996, Kihl-stedt et al. 1997, Hallgren et al. 1997).

Ända sedan 1960-talet har direkt datering av kruk-skärvor utförts i Sverige (Linder 1966), men det var först i och med att AMS-metoden introducerades som det blev möjligt att datera matskorpor på neolitiska krukskärvor (Segerberg 1986, Segerberg et al. 1991, Segerberg 1999 s.108-109, jfr. kapitel 5.1). Segerberg var först med att datera matskorpor på trattbägarkeramik i Mälardalen/Bergslagen. De daterade skärvorna från Anneberg var dock odekorerade och dateringarna kunde därmed inte knytastillspecifikadekortyper(Segerberg1988[opu-blicerat PM inför forskarseminarium], 1999 s.111-113). I samband med undersökningen på Fågelbacken 1993 daterades dekorerade skärvor med det uttalade syftet att belysa keramikstilars kronologiska ställning (Apel et al. 1995, Lekberg 1997). I samma syfte har jag, när det varit

Fredrik HAllgren

140

möjligt, fortsatt datera dekorerade skärvor från de loka-ler jag senare jobbat med (Skogsmossen, Älby, Trössla). Flertalet dateringar är utförda på organiska beläggningar (“matskorpor”) på kärlens in eller utsida och i ett fall har ett sädeskorn inneslutet i lergodset daterats. De princi-piella problemen kring 14C-datering av matskorpor på keramik har diskuterats utförligt i kapitel 5.1.3 och skall inte upprepas här. Slutsatsen av diskussionen var att de aktuella dateringarna, med undantag för en matskorpa medenmarinδ13C-signal, är tillförlitliga. Det kan lik-väl inte uteslutas att enskilda dateringar är missvisande, men denna risk föreligger också vid datering av andra provmaterial.Dedateradeskärvornaredovisasifigur8.4–8.9,

ordnade enligt dekortyp och kronologiskt från äldre till yngre inom respektive dekortyp. Två dekorerade, date-rade krukskärvor som ingår i jämförelsen är ej avbildade som skärvor, för dessa återges istället bilder på kärlrekon-struktionerifigur8.10.14C-dateringarna från de direkt daterade skärvorna sträcker sig från c. 5050 BP till 4500 BP(figur8.11).Dateringarnaomfattarsåledesstörredelen av tidigneolitikum, men det bör betonas att det intefinnsnågradirektdateradeskärvorfråntidigneo-litikumsförstaårhundrade(somnämtsovanfinnstvåtidiga dateringar från Anneberg [Segerberg 1999] men dessaskärvorfinnsejavbildade,såvittjagförstårrördet sig om odekorerade skärvor från hals eller buk). Då de daterade skärvorna är förhållandevis få och kommer från än färre lokaler (Skogsmossen, Fågelbacken, Älby, Trössla), kan de knappast förväntas fånga upp den to-tala kronologiska variationen. Likväl antyder resultaten att dekorelement som snöre, tvärsnodd, kamstämpel, tandad stämpel och gropintryck förekommer parallellt under hela den aktuella perioden.

Några dekortyper är bara representerade av enstaka daterade krukskärvor. I två fall kan dessa dekortypers ålder belysas genom dateringar av andra provmaterial från vad som bedöms som goda kontexter. På Skumpar-berget påträffades en stor hopning krukskärvor (2,5 kg) från en trattbägare dekorerad med knäckebrödsdekor tillsammans med en samling brända hasselnötskal som bedöms ha deponerats tillsammans med keramiken (jfr. Apel 1996 s.126). Ett av hasselnötskalen har 14C-daterats till 4905±70 BP (Ua-15586). Dateringen är intressant då den antyder att knäckebrödsdekor har en äldre fö-rekomst än vad den enstaka matskorpedateringen av dekortypen visar. Från Skumparberget föreligger även en motsvarande datering av ett hasselnötskal (Ua-15588 4925±75 BP) funnet tillsammans med en större mängd skärvor från en odekorerad trattbägare (1,2 kg keramik, jfr. Apel 1996 s.129). För bägge dessa dateringar är dock kopplingen mellan det daterade materialet och keramiken osäkrare, än vad är fallet med dateringar av organiska beläggningar på krukskärvor.

Vid sidan av dateringar knutna till enskilda skärvor ochkärl,finnsnågraisammanhangetintressantaboplats-material som antingen är daterade till ett snävt intervall av tidigneolitikum, eller som har homogen keramik trots att dateringarna har en stor kronologisk spridning. Till den första kategorin hör Smällan 2, dateringarna häri-från spänner över 5130±100 – 5045±100 BP. För tre avkolprovernafinnsbestämningaravträetsegenålder,somliggermellan≤50och≤20år(jfr.figur5.10),vilketantyder att keramiken kan dateras till århundradet före c. 5000 BP. Keramiken på Smällan 2 har en dekorfrekvens på 13%, vanligast dekorelement är en kamstämpel som liknar tvärsnoddsintryck, äkta tvärsnodd och snörde-korförekommerockså(figur8.12).Dekorförekommerbåde på trattbägarnas mynningsrand, under mynning och på hals, på skuldra och möjligen också på bukskärvor (Olsson manuskript, Olsson personlig kommunikation, Kihlstedt 1996, Kihlstedt et al. 1997). Relativtkortadateringsintervallfinnsocksåpåloka-

lerna Trössla norra (5105±45, 4955±45 BP) och Hägg-sta II (5040±100 – 4835±BP). Bägge lokalerna präglas av sparsam dekor av enkla intryck. Dateringarna från Trössla norra är utförda på ben från nötboskap och har därmed låg egenålder (kapitel 5.1), dateringarna från Häggsta II är utförda på ej vedartsbestämt träkol, dessa kan således ge en skenbart för hög ålder. Keramik med sparsam dekor av enkla intryck dominerar även helt på Frotorp, en lokal med dateringar i ett större intervall, 5085±75 – 4655±65 BP, vilket indikerar att keramik med sparsam dekor förekommer över en stor del av tidigneolitikum

Sammantaget ger således dateringar utförda på kol/makrofossil/djurben från lokaler med snäva daterings-intervall eller enhetligt keramiskt material, samma bild som dateringar av matskorpor från enskilda skärvor. Sparsamt dekorerad keramik med enkla intryck och ri-kare dekorerad keramik med tvärsnodd och kamstämpel är samtida företeelser under större delen av TN.

Från inledningen av tidigneolitikum, dvs. perioden kring 5150 BP, saknas direkt daterade krukskärvor med dekor och de lokaler som har 14C-dateringar till perioden (Anneberg och Skumparberget) har också yngre date-ringar. Anneberg har det snävaste intervallet av dessa båda lokaler, 5190±130 – 4850±110 BP (dateringar på säl och människa ej beaktade) (Segerberg 1999 s.111-115). Både den äldsta och den yngsta dateringen är utförd på hasselnötskal så egenålder är inte ett problem, men då dateringarnaspänneröverfleraårhundraden,finnslikvällite information att hämta om keramikdekor under tidig-neolitikums initialskede. Keramiken från Anneberg har en dekorfrekvens av 2,6% (viktprocent), dekoren domineras av enkla intryck och stämplar, i övrigt förekommer dragna linjer/streck, kamstämpel och snöre, liksom ett fåtal skär-vor med gropintryck (Segerberg 1999 s.84-88). Vanligen

141

Figur 8.4. Direkt daterade krukskärvor med snördekor. a. Ua-10970 5035±95 BP, b. Ua-10388 5020±100 BP, c. Ua-10387 4885±110 BP, d. Ua-10860 4845±60 BP, e. Ua-10855 4605±60 BP. Keramik från Skogsmossen, Västmanland. Teckningar av Alicja Grenberger. Skala 1:1.

Figure 8.4. Directly dated potsherds with cord decoration. a. Ua-10970 5035±95 BP, b. Ua-10388 5020±100 BP, c. Ua-10387 4885±110 BP, d. Ua-10860 4845±60 BP, e. Ua-10855 4605±60 BP. Pottery from Skogsmossen, Västmanland. Drawings by Alicja Grenber-ger. Scale 1:1.

142

Figur 8.5. Direkt daterade krukskärvor med dekor av snörliknande skårstreck. a. Ua-10025 5070±80 BP, Ua-4020 4995±85 BP, b. Ua-4021 5035±90 BP, Ua-10026 4780±70 BP. Keramik från Fågelbacken, Västmanland (Lekberg 1997). Teckningar av Jan Jäger. Skala 1:1.

Figure 8.5. Directly dated potsherds with decoration of cord-like stab-and-drag. a. Ua-10025 5070±80 BP, Ua-4020 4995±85 BP, b. Ua-4021 5035±90 BP, Ua-10026 4780±70 BP. Pottery from Fågelbacken, Västmanland (Lekberg 1997). Drawings by Jan Jäger. Scale 1:1.

Figur 8.6 (motstående sida). Direkt daterade krukskärvor med tvärsnoddsdekor. a. Ua-4023 5005±75 BP, Ua-10024 4810±85 BP, b. Ua-10386 4970±80 BP, c. Ua-10971 4950±80 BP, d. Ua-15200 4880±110 BP, e. Ua-4019 4870±90 BP, f. Ua-10854 4820±70 BP, g. Ua-10972 4785±80 BP, h. Ua-10857 4625±60 BP, i. Ua-10385 4560±70 BP. Keramik från Fågelbacken (Lekberg 1997) och Skogs-mossen, Västmanland. Teckningar av Alicja Grenberger och Jan Jäger. Skala 1:1.

Figure 8.6 (facing page). Directly dated potsherds with cord stamp decoration. a. Ua-4023 5005±75 BP, Ua-10024 4810±85 BP, b. Ua-10386 4970±80 BP, c. Ua-10971 4950±80 BP, d. Ua-15200 4880±110 BP, e. Ua-4019 4870±90 BP, f. Ua-10854 4820±70 BP, g. Ua-10972 4785±80 BP, h. Ua-10857 4625±60 BP, i. Ua-10385 4560±70 BP. Pottery from Fågelbacken (Lekberg 1997) and Skogs-mossen, Västmanland. Drawings by Alicja Grenberger and Jan Jäger. Scale 1:1.

145

Figur 8.7. Direkt daterade krukskärvor med kamstämpeldekor. a. Ua-18865 4950±85 BP, b. Ua-18869 4825±70 BP, c. Ua-18866 4520±70 BP. Keramik från Älby, Södermanland. Teckningar av Alicja Grenberger. Skala 1:1.

Figure 8.7. Directly dated potsherds with comb stamp decoration. a. Ua-18865 4950±85 BP, b. Ua-18869 4825±70 BP, c. Ua-18866 4520±70 BP. Pottery from Älby, Södermanland. Drawings by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

147

Figur 8.8. Direkt daterade krukskärvor med varianter av tandad stämpel. Skärva g. är ett exempel på den komposition som kallas knäckebrödsdekor. a. Ua-10023 4995±70 BP, b. Ua-4017 4900±60 BP, Ua-10022 4740±85 BP, c. Ua-18868 4895±70 BP, d. Ua-18870 4810±65 BP, e. Ua-18867 4780±70 BP, f. Ua-18871 4735±75 BP, g. Ua-10856 4630±60 BP. Keramik från Fågelbacken, Västmanland (Lekberg 1997), Älby Södermanland och Skogsmossen, Västmanland. Teckningar av Alicja Grenberger och Jan Jäger. Skala 1:1.

Figure 8.8. Directly dated potsherds with decoration of various toothed stamps. Sherd g. is an example of the composition that is referred to as ”knäckebröd (crisp bread) decoration”. a. Ua-10023 4995±70 BP, b. Ua-4017 4900±60 BP, Ua-10022 4740±85 BP, c. Ua-18868 4895±70 BP, d. Ua-18870 4810±65 BP, e. Ua-18867 4780±70 BP, f. Ua-18871 4735±75 BP, g. Ua-10856 4630±60 BP. Pottery from Fågelbacken, Västmanland (Lekberg 1997), Älby Södermanland and Skogsmossen, Västmanland. Drawings by Alicja Grenberger and Jan Jäger. Scale 1:1.

148

Figur 8.9. Direkt daterade kruksskärvor utan dekor (a, b), gropintryck (c), snett instick (d), och dragna linjer (e). a. Ua-14831 5060±90 BP, b. Ua-10389 4675±80 BP, c. Ua-10858 4775±60 BP, d. Ua-10859 4690±60 BP, e. Ua-14832 4775±60 BP. Keramik från Skogsmossen, Västmanland. Teckningar av Alicja Grenberger. Skala 1:1.

Figure 8.9. Directly dated potsherds without decoration (a, b), pit impressions (c), oblique impressions (d), and drawn lines (e). a. Ua-14831 5060±90 BP, b. Ua-10389 4675±80 BP, c. Ua-10858 4775±60 BP, d. Ua-10859 4690±60 BP, e. Ua-14832 4775±60 BP. Pottery from Skogsmossen, Västmanland. Drawings by Alicja Grenber-ger. Scale 1:1.

149

Figur 8.10. Direkt daterade dekorerade krukskärvor som ingår i kärlrekonstruktionsteckningar. a. tvärsnodd Ua-16203 4900±70 BP, b. kamstämpel Ua-22411 4690±45 BP. Keramik från Älby och Trössla, Södermanland. Den daterade matskorpan på krukan från Älby har ett δ13C värde på -16,8 ‰, vilket indikerar ett marint inne-håll (jfr. kapitel 5.1). Det är därför möjligt att krukans verkliga ålder är omkring 100 år yngre än vad dateringen ger sken av. Kärlrekon-struktion och teckningar av Gunlög Graner. Skala 1:4.

Figure 8.10. Directly dated decorated potsherds included in recon-struction drawings of vessels. a. Cord stamp and pit impressions Ua-16203 4900±70 BP, b. Comb stamp and pit impressions Ua-22411 4690±45 BP. Pottery from Älby and Trössla, Södermanland. The dated food crusts on the pot from Älby yielded a δ13C value of -16,8 ‰, indicating a marine content (cf. chapter 5.1). It is therefore quite likely that the actual age of the pot is some 100 years younger than the age given by the radiocarbon analysis. Vessel reconstruction and drawings by Gunlög Graner. Scale 1:4.

Figur 8.11. 14C-dateringar av dekorerade krukskär-vor, ordnade per dekortyp.

Figure 8.11. 14C dates of decorated potsherds, ar-ranged per type of decoration.

Fredrik HAllgren

150

är dekoren begränsad till området närmast mynningen, men yttäckande halsdekor förekommer också på enstaka kärl(figur8.13).Detgårinteattavgöravilkaavdessadekortyper som hör samman med de äldsta dateringarna från lokalen. Detfinnsnågraåterkommandedragnärdetgäller

vilka delar av trattbägarna som har försetts med dekor inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur. De-kor är vanligast på och strax under kärlens mynning, vanligt är också dekor som täcker kärlens hals. Inte sällan markeras övergången hals/skuldra/buk med en bård av från halsdekoren avvikande ornament. En typisk kom-position är att ett dekorelement (t.ex. tvärsnodd) har applicerats tvärs mynningen, horisontellt på halsen och sedan vertikalt på skuldran. Stundom förekomer kärl med en rad intryck under mynning men i övrigt odeko-rerad hals och sedan en rad intryck vid övergången hals/buk. Randdekoren är ofta applicerad tvärs mynningen, så att den når ner en bit på halsen på såväl kärlväggens ut- som insida. Mera sällsynt har kärlets insida dekorerats i en zon som sträcker sig 3 – 4 cm ned från mynnings-randen(figur8.14).Trattbägaremeddekorpåbukenär sällsynta och tycks under TN I främst förekomma i samband med begravningar (se vidare nedan). Även om dekor är i fokus i detta avsnitt, så skall det understrykas att det är vanligt med odekorerade trattbägare under hela tidigneolitikum.

Förekomsten av både odekorerade och rikt dekore-rade trattbägare under samma tidsavsnitt av tidigneoliti-kum, har diskuterats av Sundström som ett exempel på en distinktion mellan funktionellt (profant) och rituellt (Sundström 2003 s.166-175). De rikt dekorerade trattbä-garna ses som rituella och de sparsamt dekorerade som funktionella. Tudelningen är problematisk eftersom den bortser från möjligheten att samma föremål kan ha både rituella och profana associationer i olika sammanhang ochskildakontexter.Tillämpadessammaklassifikationpå nutida kyrkor, skulle man särskilja sparsamt dekore-rade protestantiska kyrkor, från rikt dekorerade katolska kyrkor, utan att för den skull ha avgränsat rituellt från profant. Sundströmhänvisartillnågraspecifikafyndsomstöd

för sitt resonemang, bland annat till att keramiken i of-ferkärret på Skogsmossen har en högre dekorfrekvens än keramiken på den intilliggande boplatsen. Det är riktigt att dekorfrekvensen beräknat på skärvvikt, är högre i kärret (18%) än på boplatsen (9%) på Skogsmossen. Likväl är dekorfrekvensen från bägge kontexterna lägre än dekorfrekvensen på den närbelägna och delvis samtida boplatsenHjulberga1(23%-Hulthén&Welinder1981s.219). I kärlinventariet från offerkärret på Skogsmossen finnsflerakrukormedsparsamelleringendekor(figur8.15a-f). De rikt dekorerade krukorna i offerkärret har många direkta motsvarigheter i skärvmaterialet från bo-

Figur 8.12. Trattbägarkeramik från Smällan 2, Södermanland, en kontext som dateras till en tidig fas av tidigneolitikum. Efter Kihlstedt (1996), Olsson et al. (manuskript).

Figure 8.12. Funnel Beaker pottery from Smällan 2, Södermanland, a context that is dated to an early phase of the Early Neolithic. After Kihlstedt (1996), Olsson et al. (manuscript).

Figur 8.13. Trattbägarkeramik från Anneberg, Uppland, en kontext som dateras till en tidig fas av tidigneolitikum. Efter Segerberg (1999). Skala 1:2.

Figure 8.13. Funnel Beaker pottery from Anneberg, Uppland, a context that is dated to an early phase of the Early Neolithic. After Segerberg (1999). Scale 1:2.


151

platsen.Dådetintefinnsnågotsomskiljerdeenskildakrukornaikärretfrånenskildakrukorpåboplatsen,fin-ner jag det rimligt att krukorna som deponerats i kärret först varit i bruk på boplatsen. Man har således valt ut krukor bland boplatskärlen för deposition i kärret och kanhända valde man då (med hänvisning till skillnaden i dekorfrekvens), oftare ut krukor som hade mer dekor, men det är i så fall ett mönster som bara är giltigt för dennaspecifikakontext.

Liksom en del av krukorna som valdes ut för att deponeras i offerkärret på Skogsmossen var odekore-rade, så har man på grannboplatserna Skumparberget och Tjugestatorp valt ut odekorerade krukor för rituella depositioner(figur8.15g,8.24d)(Apel1996s.128-129,Apel et al. 1996 s.25, 28, Artursson 1997 s.27-34, 57, 80-81). På Skumparberget undersöktes även en hopning rikt dekorerad keramik, fynd som initialt uppfattades som en rituell deposition, men som i ljuset av utgrävningens re-sultat tolkades som en boplatsyta (Apel 1996 s.126). Och liksom både rikt och sparsamt dekorerade trattbägare valts ut för deposition i offerkärret på Skogsmossen, så har både rikt och sparsamt dekorerad keramik valts ut för deposition i de tidigneolitiska gravarna på Fågelbacken (fnr 3326, jfr. Lekberg 1997).

I diskussionen av gravkeramik från Sydskandinavien påpekar Sundström att den sparsamt dekorerade oxie-keramiken (Kochs typ I, se kapitel 8.2-8.3) ”nästan aldrig förekommer i gravkontexter” (Sundström 2003 s.174). Ordvalet ”nästan aldrig” syftar på den odekorerade typ I trattbägaren i mansgraven från Dragsholm på Själland (Brinch-Petersen 1974, Koch 1998 s.181), vilken alltså

Figur 8.14. Trattbägare med ”knäckebrödsdekor”, med dekor på insidan av kärlväggen. Skogsmossen, Västmanland. Kärlrekonstruktion och teckning av Gunlög Graner. Skala 1:2.

Figure 8.14. Funnel beaker with ”knäckebröd (crisp bread) decora-tion”, and decoration on the inside of the vessel wall, Skogsmossen, Västmanland. Vessel reconstruction and drawing by Gunlög Graner. Scale 1:2.

betraktas som ett undantag. Sundström kontrasterar detta mot den rikare dekorerade keramiken inom svaleklints-gruppen (Kochs typ II och III) som anses vara vanlig i rituella kontexter. Jämförelsen är missvisande då de tre typernaintedefinierasutifråndekorfrekvensutanfrånkärlform. Det är vanligt med odekorerade trattbägare av typ II och III. Detta oaktat är typ II trattbägare överhu-vudtaget inte kända från gravkontext (Koch 1998 s.90). FrånSjällandfinns(såvittjagvet)vidsidanavDrags-holmsgraven endast en gravanläggning till från TN I som innehöll trattbägare, långhögen vid Lindebjerg (Liversage 1981, jfr. Madsen 1979, Ebbesen 1994). Trattbägarna från Lindebjerg (fem typ III) är inte primära gravgå-vor, utan deponerade vid långhögens östfasad. Två av krukorna är i likhet med typ I bägaren från Dragsholm odekorerade, två har enkla intryck under mynningen och det återstående kärlet har två rader snördekor under mynningsranden (Liversage 1981 s.117-118). Alla kända själländska gravkärl från TN I har således sparsam, eller saknar, dekor.

I Skåne känner jag till två gravsammanhang från TNI,DalbyochAlmhov.VidDalbyharenflatmarks-grav med innehåll av två trattbägare av Kochs typ III undersökts, båda är odekorerade (Hellerström 2007, Hellerström föredrag februari 2008). Begravningsplat-senAlmhovinnehållerfleralånghögarkringvilkadetpåträffades ett antal fyndrika gropar som tolkats som spår av ritualer kring långhögarna. Keramikmaterialet i offergroparna är mycket enhetligt och karaktäriseras av korthalsade trattbägare av oxie-typ med sparsam eller ingen dekor (Gidlöf & Johansson 2003 s.13, Steineke

Fredrik HAllgren

152

Figur 8.15. Exempel på odekorerade trattbägare från vad som tolkats som rituella kontexter på Skogsmossen, Västmanland, och Skumparberget, Närke. Kärlrekonstruktioner och teckningar av Gunlög Graner. Skala 1:2.

Figure 8.15. Examples of undecorated funnel beakers from contexts that have been interpreted as ritual, from Skogsmossen, Västmanland and Skumparberget, Närke. Vessel reconstruction and drawings by Gunlög Graner. Scale 1:2.


153

muntlig uppgift). Av de anförda exemplen framgår att odekorerade trattbägare ofta använts i ritualer och att sådana även deponerats i samband med gravritualer på Själland och Skåne (och på Fågelbacken) under TN I.

På Jylland är däremot gravkärlen från TN I ofta rikt dekorerade, dekor som även täcker trattbägarnas eller hankbägarnasbuk(Fischer1976fig.9,Kristensen1991fig.8,Andersen&Johansen1992fig.14,Liversage1992fig.24).Vidsidanavenstakaodekoreradetrattbägarei gravarna på Fågelbacken, förekommer främst skär-vor från kärl med rik dekor, dekor som ibland också appliceratsjustpåbuken(figur8.16).Dåbukdekorärytterligt ovanligt på trattbägare från boplatskontexter i Mälardalen, känns det frestande att se detta som ett specifiktdragförkärlsomnyttjatsigravritualer,åt-minstone vad gäller första halvan av tidigneolitikum. (Möjligen blir bukdekor vanligare i boplatskontext under TN II, inom den efterföljande gropkeramiska keramiktraditionen är i alla händelser bukdekor vanligt). Medan jag argumenterade för att de rikt dekorerade kärlen från offerkärret på Skogsmossen var ”vanliga” boplatskärl som valts ut för att deponeras i ett rituellt sammanhang, kan gravkärlen med bukdekor däremot – med hänvisning till frånvaron av motsvarande kärl på boplatser – förstås som kärl som tillverkats just för begravningsritualen.

Två dekortyper har traditionellt använts för att sär-skilja trattbägarkeramik från tidig gropkeramik, nämligen tvärsnodds- och snördekor. Bagge skriver:

...fynd av enstaka tvärsnoddsornerade (någon gång snörornerade) krukskärvor, vilka mestadels hittats på de östsvenska Säter II-boplatserna, vilka skärvor emellertid ansetts höra till Säter II-stilens keramik. Först på boplatsen vid Fagervik, Krokeks sn, Ög, kunde författaren 1937 fastställa, att denna keramiktyp tillhörde ett äldre skede (Bagge 1941 s.49).

Till denna åsikt anslöt sig Åberg:

Å Säter II-boplatsen framträder sålunda ett betydande inslag av ren Vråkeramik, såväl enkelt snörornerad som med tvärsnodd... (Åberg 1949 s.62)

ÄvenWelinderharuttrycktenliknandeåsikt:”Snör-intryck och tvärsnoddsintryck förekommer inte alls på boplatsermedbaragropkeramik.”(Welinder1987s.114).Welinderutgickfråndessadekortypernärhansärskildetrattbägarkeramik från gropkeramik på Fågelbacken.

I de förändringar som sker i keramikhantverket i övergången mellan tidig- och mellanneolitikum i Mä-lardalen och Bergslagen, sammanfaller således föränd-ringen i keramikens gods och ytbehandling, grovt sett med övergivandet av tvärsnodd- och snördekor. Likväl

är det inte alltid så, på exempelvis just Fagervik före-kommer en mindre andel av dessa dekortyper också på vadsomutifrångodsegenskaperdefinieratssomtidiggropkeramik(Bagge1951fig.2,jfr.Graner&Larsson2004 s.110). Welinderunderstrykerattmångaandradekortyperär

gemensamma för trattbägarkeramik och gropkeramik:

De övriga elementen [dragna linjer, stämplar, streckmöns-ter, gropar] förekommer på båda sorters keramik. Detta gällerocksågropar.(Welinder1987s.114)

Påpekandet angående groparna är viktigt, då annars terminologin (gropkeramik) kan förleda en att tro att gropar är ett utmärkande drag för enbart gropkeramik. Det har ibland i diskussioner på seminarier hävdats att detfinnskvalitativaskillnadermellangropariTRB-ochGRK-keramik, där de senare i så fall skall vara större och koniska. Det är möjligt att så är fallet, men till detta påvisats i en publicerad studie är det svårt att ta ställning till frågan. Däremot föreligger en skillnad var groparna applicerats på kärlen. På trattbägarkeramik bildar gro-parna i förekommande fall en rad under mynningen och/ellerenradvidövergångenhals/buk(figur8.16).Pågropkeramikärdetvanligtmedfleraraderochgroparkan också förekomma på buken.

Så som har påpekats av Timofeev, är det vanligt att groparna på tidig GRK-keramik i Mälardalen är place-rade i rader som förskjuts i sidled. Undre radens grop har placerats i mellanrummet mellan groparna i övre raden, vilket ger upphov till ett sicksack eller schackbrädesmöns-ter (Timofeev 2000 s.212). Denna design är utmärkande förfinskkamkeramikochryskgrop-kamkeramikochnärden uppträder på östsvensk gropkeramik ser Timofeev den som ett stilistiskt lån från området öster om Öster-sjön. Timofeev menar också att förtjockade mynningar är en nyhet på den tidiga gropkeramiken och att också detta är en design som hämtats från kamkeramisk kultur. Förtjockade mynningar förekommer dock även på tidig-neolitisk trattbägarkeramik i Mälardalen och Bergslagen (Florin 1938 s.22, 1958 s.125, Hallgren et al. 2004 s.30-31). Inte desto mindre kan det vara så att förtjockade mynningar är ett stilistiskt lån från kamkeramiken, men som i så fall tagits upp redan under TN.

Även andra drag som särskiljer trattbägarkeramik i Mälardalen/Bergslagen från samtida trattbägarkeramik i Danmark/Skåne, skulle kunna förstås som stilistiska lån inspireradeavkamkeramikfrånÅlandellerfinskafast-landet. De karaktäristiska kompositionerna av vertikal och horisontell tvärsnodd från exempelvis Skogsmossen, förekommer på äldre tidig kamkeramik (Sperrings 1) på detnärbelägnaÅlandredan1000årtidigare(figur8.17,jfr. kapitel 4). På liknande sätt har Annebergs och Smäl-lans yttäckande kamstämpel i omväxlande vertikal och

Fredrik HAllgren

154

Figur 8.16. Trattbägare med bukdekor från gravkontexter på Fågel-backen, Västmanland. Efter Lekberg (1997). Kärlrekonstruktioner av Elisabet Olsson, teckningar av Jan Jäger. Skala 1:2.

Figure 8.16. Funnel beakers with decoration on the belly, deposited in graves at Fågelbacken, Västmanland. After Lekberg (1997). Vessel reconstruction by Elisabet Olsson, drawings by Jan Jäger. Scale 1:2.


155

diagonalapplikation(figur8.12,8.13)näramotsvarig-heter i kamkeramik från Finland (t.ex. Europaeus 1927 s.46). Bland trattbägare från Mälardalen/Bergslagen är det mycket vanligt med dekor på mynningsrandens kant, en företeelse som inte förekommer på trattbägare från Jylland (Madsen & Petersen 1984 s.94) och är mycket säll-synt på trattbägare från Själland (Koch 1998) men vanligt på tidigneolitisk kamkeramik (”typisk kamkeramik” eller Ka II, jfr. Dreijer 1941, Färjare 2000). Dekor på kärlväg-gens insida är också det ett drag med motsvarigheter på kamkeramik (Färjare 2000 s.18), men saknas mig veterligt inom sydskandinavisk och kontinental TRB.

Det ska samtidigt betonas att Mälardalen och Berg-slagens trattbägare inte är kopior av kamkeramiska kärl, snarare har man genom lån av enskilda stilistiska element, skapat vad som skulle kunna kallas annorlunda trattbä-gare,endesignsom(underTNI)ärspecifikförtrattbä-garkulturens norra randbygder. Några av dessa särdrag, alternerande tvärsnoddsdekor och dekor på kärlväggens insida, utmärker också den tidigneolitiska keramiken på norska Vestlandet, en keramiktradition som inom norsk arkeologi betraktas som ”lokal keramik” snarare än tratt-bägarkeramik, men som i min förståelse blir (ännu en) lokal variant av trattbägarkeramik. Liksom Mälardalen/Bergslagen utgör trattbägarkulturens norra randbygd i östra Skandinavien, kan Vestlandet förstås som trattbä-garkulturens norra randbygd i västra Skandinavien, ett tema som diskuteras mer ingående i kapitel 10.

Figur 8.17. Jämförelse mellan tvärsnoddsdekorerad sperrings 1 ke-ramik från Östra Jansmyra I, Åland (a), Vargstensslätten II, Åland (b) och trattbägarkeramik från Skogsmossen, Västmanland (c). Keramik-inventariet från Östra Jansmyra (ÅM 635:2) inkluderar även skärvor dekorerad med alternerande horisontellt och vertikalt applicerad tvärsnodd, i stil med Skogsmossen-skärvan. Sperrings 1 skärvorna är daterade till 6185±120 BP (a) och 5990±75 BP (b), jfr. kapitel 4, trattbägarskärvan är daterad till 4560±70 BP. Teckningar av Alicja Grenberger. Skala 1:2.

Figure 8.17. Comparison between cord stamp decorated Sperrings 1 pottery from Östra Jansmyra I (a) and Vargstensslätten II (b), Åland, and Funnel Beaker pottery from Skogsmossen, Västmanland (c). The ceramic assemblage from Östra Jansmyra (ÅM 635:2) also include sherds with cord stamp applied alternate in horizontal and vertical positions reminiscent of the Skogsmossen sherd. The Sperrings 1 sherds are dated to 6185±120 BP (a) and 5990±75 BP (b), cf. chapter 4, the TRB sherd is dated to 4560±70 BP. Drawings by Alicja Grenberger. Scale 1:2.

Fredrik HAllgren

156

8.3 Trattbägarnas kärlformEva Koch har publicerat en omfattande studie av kera-mikmaterialet från trattbägarkultur i Östdanmark (Koch 1998). Arbetet behandlar i detalj alla våtmarksfynd av trattbägarkeramik i östra Danmark, men tar också upp en rad viktigare boplatsfynd från Danmark och Skåne. Kochs utgångspunkt är trattbägarnas kärlform, vilken visas vara oberoende av storlek. Genom att standardi-serakärlprofiliförhållandetillkärlhöjd,kantrattbägarnadelas in åtta formgrupper (Koch 1998 s.67-75, jfr. Nord-ström 1972 s.68-74, pl. 7-22, Hulthén 1977a s.11, 76-81, Lindahl et al. 2002). Efter det att Koch kategoriserat kärlenutifrånderasprofiler,harocksåandraegenskapersåsom dekor tagits i beaktande och resultatet beskrivs i form av åtta typer. I en diskussion baserad på välda-terade kontexter och matskorpedateringar av enskilda krukor ordnas sedan de olika typerna kronologiskt. Fem avdessa,0-IV,hörtilltidigneolitikum(figur8.18)ochhar därmed relevans för en diskussion av östra Mel-lansveriges trattbägarsekvens, som helt är begränsad till tidigneolitikum (jfr. kapitel 5.1).

De fem tidigneolitiska typerna beskrivs av Koch som följer(jfr.figur8.18):

Kochs Typ 0 “Vessels with a medium wide, funnel-shaped neck...The shoulder is wide and only slightly cur-ved, and the widest point of the belly lies close to its middle. The lower part of the belly is curved and goes withaslightbreakorimperceptiblyintoaflat,flattenedor convex base which is quite small in comparison to the orifice.ThevesselasawholehasaV-shapedprofile.”(Koch 1998 s.81).

Kochs Typ I “The vessels have a short, funnel-shaped neck. . . The shoulder is short and only slightly curved, as the widest point of the belly is pushed up high above the middle, so the whole vessel is given an open V-shaped outline. The lower part of the belly is slightly curved and goeswithafaintbreakintoaflat,flattenedorroundedbase.” (Koch 1998 s.86).

Kochs Typ II “Vessels with a medium-high, funnel-shaped neck... The shoulder is wide and curved, and the widest point of the belly of the vessel becomes barrel-shaped. The lower part of the belly is slightly curved, andthevesselwallsjoinstheflat,flattened,convexorround base gradually. (Koch 1998 s.89).

Kochs Typ III “Vessels with a tall neck, formed like a more or less incurved cylinder, sometimes slightly funnel-shaped. . . The shoulder is curved, but of va-ried height, and the broadest point of the belly can lie either at the middle of the belly or pushed above it. The formof thebellyvariesfrombarrel-shapedtoflattened-spherical. The lower part of the belly is evenly curved andshiftsgraduallyintoaflat,flattenedorroundbase.”(Koch 1998 s.91).

Kochs Typ IV “Vessels with a tall neck, slightly fun-nel-shaped and with incurved sides. . . The shoulder is wide and slightly curved, and the belly goes gradually, or withafaintbreak,intoaflat,flattenedorconvexbase.”(Koch 1998 s.94).

Alla fem typerna förekommer både i boplatsmaterial och som offerdepositioner i våtmarker, typ I, III och IV därtill också som gravgåvor (Koch 1998). Detta är viktigt att notera då det visar att variationen ej kan förklaras med distinktionen funktionella/rituella kärl allena.

Kronologiskt hänförs typ 0 till en kort övergångsfas mellan senmesolitikum och tidigneolitikum. Typ I, II och III är samtida företeelser under TN I och av dessa utgör typ I trattbägaren inom oxiegruppen, typ II och III utgör trattbägarna inom svaleklintgruppen, medan den jylländska parallellen till svaleklint,vollinggruppen, endast uppvisar typ III kärl. Typ IV slutligen placeras i TN II och är trattbägaren inom virumgruppen.

Kochs studie belägger således existensen av olika samtida keramiktraditioner inom Sydskandinavien under TNI.Dettaharföreslagitstidigareavfleraförfattare(Larsson 1984, Madsen & Petersen 1984, Liversage 1992),

Figur 8.18. Tidigneolitiska trattbägare från Själland, – exempel på Eva Kochs kärltyper 0, I, II, III and IV. Efter Koch 1998.

Figure 8.18. Early Neolithic funnel beakers from Zealand, Denmark, – examples of Eva Koch’s types 0, I, II, III and IV. After Koch 1998.


157

menKochstydligadefinitionerochredigagenomgångav daterande kontexter gör att tolkningen har vunnit avsevärt i trovärdighet. En viktig nyhet i Kochs system är urskiljandet av Typ 0 trattbägare som kännetecknar de äldsta trattbägarfaserna på de danska lokaler som upp-visar fynd från övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, till exempel Bjørnsholm, Norsminde och Åkonge (Koch 1998 s. 81-86, jfr. Andersen 1991, 1993, Fischer 1993, Stafford 1999). Detta är viktigt inte minst därför att dessa kärl tidigare har uppfattats som oxiebägare (t.ex. Kihlstedt et al. 1997 s. 94), något som förvirrat diskussionen om det kronologiska förhållandet mellan oxie-, svaleklint- och volling-gruppen.

Kochs kronologiska modell har ifrågasatts av Fischer, som pekar på metodiska problem kring de 14C-dateringar som ligger till grund för modellen (Fischer 2002 s.357-361). Dels påtalar Fischer att tidigt utförda 14C-datering-ar har genomgått en otillräcklig kemisk förbehandling varför resultaten är otillförlitliga, dels påpekar han att matskorpedateringar kan ge felaktiga resultat om mat-skorporna innehåller sötvattenfiskbehäftadmedenreservoarålder och slutligen menar han att en rad kol-dateringar från främst långhögar kommer från kol med avsevärd egenålder (Fischer 2002, Fischer & Heinemeier 2003, jfr. kapitel 5.1). De dateringar som kvarstår efter denna kritiska granskning visar enligt Fischer att typerna I, II och III i hög grad bildar en kronologisk sekvens (Fischer 2002 s.360).

Fischers diskussion av felkällor kring 14C-datering är viktig, men hans slutsats tycks präglad av en öns-kan att återupprätta det gamla kronologiska systemet. Fischer bortser således från data som talar emot hans tes, både vissa tidiga dateringar av typ II och III kontexter och sena dateringar av typ I kontexter. Medan Fischer till exempel accepterar dateringar associerade med typ 0 kärl på Bjørnsholm, Jylland, bortser han utan argu-mentation från dateringar associerade med typ III kärl på samma lokal (Fischer 2002 s.358-359, jfr. Andersen 1993 s.86-87, Andersen & Johansen 1992 s.52-53, Koch 1998 s.183). Typ III kärlen är (i enlighet med Kochs kronologiska schema) yngre än typ 0 kärlen, men likväl associerade med 14C-dateringar kring 4000-3800 f.Kr (Andersen 1993 s.86). I diskussionen av typ I kontex-ter omnämner Fischer Sigersted grube A som ett slutet fynd (Fischer 2002 s.360, jfr. P. O. Nielsen 1985), men kommenterar inte de sena 14C-dateringar Koch presen-terat från denna kontext (Koch 1998 s.86-87). Resultaten av de aktuella dateringarna var 4790±70 (äppelkärna), 4780±70 (hordeum), 4600±100 BP (träkol) [det före-ligger ett tryckfel i Kochs återgivning av den första av dessa tre dateringar, den korrekta åldern är 4790±70 BP (P. O. Nielsen i brev 050619)]. Utgrävaren P. O. Nielsen är skeptisk till resultatet av analysen och framhåller att de aktuella dateringarna hör till de första som utfördes

vid laboratoriet i Tucson, Arizona (P. O. Nielsen i brev 050619). Mot detta kan invändas att den kemiska förbe-handlingen av provmaterial som träkol och förkolnade växtdelar bör ha varit en väletablerad rutin vid mitten av 1980-talet, varför jag är benägen att se dateringarna somtillförlitliga.IljusetavdettafinnerjagattKochskro-nologiska modell, där typ I, II och III ses som samtida, har bättre stöd i det arkeologiska materialet än Fischers modell av en kronologisk följd.

Kochs formanalys är endast tillämpbar när kärlets höjd är känd, eftersom de analyserade kärlen skalas om till en gemensam höjd. Från Mälardalen och Bergslagen finnsingenheltrekonstrueradtrattbägare,varfördettatillvägagångssätt ej är tillämpbart. Emellertid har Kochs studie visat att trattbägare har ett tämligen konstant för-hållande mellan höjd och mynningsbredd (Koch 1998 s.66, 116). Utifrån denna observation föddes tanken att jämföra trattbägare, genom att skala om dem i förhål-lande till mynningsbredd istället för höjd, något som medger att även fragmentariskt bevarade krukor går att jämföra.

Kochs arbetssätt har varit att upprätta kärlformspro-filengenomattmätaettantalgeometrisktdefinieradepunkter i relation till krukans rotationsaxel, resultatet blirenstiliseradkärlprofil(Koch1998s.66ff,jfr.Nord-ström1972s.68-74,pl.7-22).Dåävendefinitionenavdessa punkter är beroende av att kärlen är välbevarade, har ett förenklat tillvägagångssätt använts i föreliggande studie. Som utgångspunkt har rekonstruktionsteckningar av krukor använts, vilka har skalats om till samma myn-ningsdiameter (20 cm) med hjälp av ett bildbehandlings-program,varpåkärlprofilenhardigitaliseratsinmedhjälpav ett CAD-program. Detta tillvägagångssätt är ej jäm-förbart med Kochs förfarande vad gäller noggrannhet, men tjänar sitt syfte. En skillnad föreligger också så till vidaattdenerhållnakärlprofilenärmerlikkärletifrågavadgällerkurvatur,medanprofilenbaseradpåmätpunk-ter blir kantigt stiliserad.

För att utvärdera om en standardisering baserad på mynningsdiameterfungerar,upprättadeskärlprofileravtrattbägare som Koch anger som typexempel för sina fem tidigneolitiska typer,profiler sombaseradespåKochs rekonstruktionsteckningar av de aktuella kärlen. Kärlprofilernasammanställdesidiagram,somsedanjämfördesmedKochsursprungligadiagram(figur8.19)(Koch 1998 s.71-72). Min bedömning är, att även den förenklademetodenfångaruppdeskillnadersomfinnsmellan olika typer och att en gruppering av desamma skullegesammaresultatsomKochsförfarande(figur8.20). Diagrammen för typ III och typ IV är visserligen likartade, men det är också diagrammen av samma typer i Kochspublikation(Koch1998fig.31-32),enlikhetsomockså framgår i den multivariata analys som Koch låtit utföra(Koch1998fig.44).Skillnadenmellandessatvå

Fredrik HAllgren

158

typer tycks framförallt vara frånvaro (typ III) respektive förekomst (typ IV) av vertikala bukstreck.KärlprofilernaförtrattbägarefrånMälardalenoch

Bergslagen är baserade på rekonstruktionsteckningar utförda av Gunlög Graner, som samarbetat med mig i bearbetningen av keramikmaterialet från Skogsmossen, en studie som kommer att publiceras som Graner & Hall-gren (under bearbetning). I samband med detta arbete har Graner även upprättat rekonstruktionsteckningar på ett jämförelsematerial bestående av trattbägare från Kall-mossen, Skumparberget, Tjugestatorp, Toltorp, Trössla och Älby, vilka även ingår i föreliggande analys.

Rekonstruktionsteckningar av trattbägare föreligger även från lokalen Fågelbacken, rekonstruktioner som utförts av Elisabet Olsson och som renritats av Jan Jäger (Olsson i Lekberg (red) 1997). Också detta material har inkluderats i föreliggande analys. Liksom övrigt mate-rial från Mälardalen och Bergslagen är trattbägarna från Fågelbacken fragmentariska, vanligen kan endast myn-nings- eller skulderparti säkert rekonstrueras. I Olssons rekonstruktionsförslag har dessa kärldelar ibland kom-pletterats till hela kärl på ett intuitivt sätt. Det är min bedömning att de delar av Olssons rekonstruktioner som baseras på bevarade skärvor är korrekta, men att tillägg som gjorts baserat på intuition är mindre lyckade.

Rekonstruktionerna av trattbägarna från Fågelbacken har därför beskurits, så att endast de delar som baseras på de faktiska krukskärvorna återstår.

Kochs indelning i typer baseras främst på kärlform, till mindre grad dekor. Vad gäller förstnämnda faktor beaktasfleraelement,somutformningavhals,skuldraochbuketc.,mensomantydsavfigur8.20,såärhal-sens proportioner en tungt vägande faktor. Då kerami-ken från trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen genomgående är starkt fragmenterad och kärlens hela form därför sällan eller aldrig kan rekonstrueras helt, har därför min formtyp-indelning baserats på halsens proportioner. Sorteringen av de olika kärlen till olika formtyper görs genom en visuell bedömning av likhet. DeolikakärlprofilernaharlagtsinisammadiagramiettCAD-program,därvarjeprofilgettsenegennivåsomkan släckas/tändas allt eftersom utvärderingen fortgått (samma resultat skulle även ha nåtts genom att jämföra handritadeprofilerpåettljusbord).

Analysen har utmynnat i att fyra formtyper urskiljts. Kärlen inom respektive grupp visar inbördes likhet, men skiljersigfrånkärlavandraformtyper(figur8.21).Ävenom dessa grupper är tämligen väl avgränsade så har typ-indelningen inte varit helt självklar. I en tidigare arbets-modell brukades en något annorlunda avgränsningen

Figur 8.19. Jämförelse mellan kärlprofiler av typ I trattbägare framställda utifrån geometriskt definierade punkter i relation till krukans rotationsaxel (Koch 1998 fig. 29), samt profiler av samma krukor digitaliserade utifrån Kochs rekonstruktionsteckningar. I den första metoden standardiseras kärlprofil i relation till kärlhöjd, med den andra metoden standardiseras kärlhöjd i relation till mynnings-diameter.

Figure 8.19. Comparison of vessel profiles of type I funnel beakers using geometrically defined points in relation to the rotation axis of the vessel (Koch 1998 fig. 29), and profiles digitilized from Koch’s reconstruction drawings of the same vessels. With the first method, the vessel profile is standardised in relation to vessel height, with the second method the vessel profile is standardised in relation to rim diameter.


159

Arbetet med rekonstruktionsteckningarav Gunlög Graner

Trots att de tidigneolitiska kärlen i studien inte har hittats i intakt skick går det ändå att åtminstone del-vis bilda sig en uppfattning om hur kärlen en gång såg ut genom att mäta och rita av skärvorna. Re-konstruktionen från skärvor till kärl görs i flera steg och slutresultatet är en teckning av kärlets form och eventuella dekor.

Utgångspunkten är framför allt skärvor från kärlets mynning. För att mäta och rita mynningens form i profil placeras först en profilkam mot mynningsskär-vans framsida. Kammens piggar följer skärvans pro-fil och resultatet kan föras över till ett papper. Baksi-dan ritas på samma sätt och skärvans tjocklek mäts med hjälp av ett skjutmått. För att få fram kärlets profilform så långt ned längs kärlväggen som möjligt har i första hand skärvor med passning använts. I de fall då det inte har funnits skärvor med passning, men där skärvor längre ned på kärlet ändå tydligt har hört till samma kärl, har även dessa skärvors profiler ritats. Profilteckningarna har sedan förts fram och tillbaka över varandra på ett ljusbord tills delar av dem sammanfaller genom överlappning och därmed visar på viket sätt de förhåller sig till varandra.

Det svåraste att avgöra är skärvornas lutning. Om man har en så stor del av en mynning att den kan balansera på sin egen mynningskant är det någor-lunda enkelt. Då är lutningen som skärvan står, så-vida skärvan inte är uppenbart skev. För att kunna överföra lutningen exakt till ett millimeterpapper har jag haft hjälp av ett mätinstrument som består av en plexiglasskiva med en pålimmad millimeterskala som bas. På plexiglasskivan är en upprättstående vinkelhake fastlimmad. Skärvan ställs upp-och-ned med mynningen mot plexiglasskivan och skjuts in mot vinkelhaken tills det tar stopp. Man kontrollerar var mynningen hamnar på plexiglasskivans millime-terskala och var skärvans nedre del går emot skalan på den upprättstående vinkelhaken. Dessa punkter förs över till ett millimeterpapper och den sedan tidi-gare ritade profilformen av skärvan passas in mellan punkterna. På samma sätt går man till väga med mynningsskärvor som inte kan stå för sig själva. Här kommer tyvärr ett visst mått av subjektivitet in i bil-den, då man själv måste avgöra vilken vinkel som är

den rätta. Genom att vicka skärvan fram och tillbaka mot plexiglasskivan får man dock hjälp att avgöra i vilket läge som skärvan vilar på bästa sätt mot ski-van för att en hel ursprunglig mynning ska kunna ha fungerat.

För att få fram mynningens diameter ställs mynnings-skärvan upp-och-ned med sin rätta vinkling mot ett papper. Är skärvan stor räcker det att rita utefter ut-sidan på skärvan. Den båge som blir resultatet är kärlets yttre kurvatur. Den diameter som kurvaturen motsvarar mäts genom att pappret läggs under en plexiglasskiva med en mängd utritade bågar. I kan-ten på skivan kan man avläsa hur många centimeter varje båge representerar. Den utritade bågen från skärvan förs fram och tillbaka tills man hittar vilken av plexiglasskivans bågar den överensstämmer med. Det antal centimeter som blir resultatet ritas ut som krukans övre kant på millimeterpappret. I de fall då skärvan är för liten för att ge en tillräckligt stor båge att mäta mot, har skärvan successivt flyt-tats längs den utritade bågen, ytterligare en del har ritats, skärvan har flyttats igen och så vidare tills en tillräckligt stor båge är utritad och kan mätas mot plattan med diameterstorlekarna.

När den enskilda skärvans form och yta ska ritas läggs skärvan på ett plant underlag. Om den tippar åt ena eller andra hållet läggs ett stöd under så att den ligger plant. På ömse sidor om skärvan läggs ett par klossar. En transparent plastfilm tejpas på klossarna så att den kommer så nära skärvan som möjligt. Om skärvan är väldigt kupig har en glasskiva lagts mel-lan skärvan och plastfilmen. Därefter kalkeras skär-vans konturer och eventuella dekor på plastfilmen. Bilden av skärvan tejpas i sin tur fast i rätt läge på millimeterpappret med kärlets mynningsrand och profil. Teckningen överförs sedan med tuschpenna till ritfilm. Konturerna av kärlet, skärvorna som rekon-struktionen bygger på samt dekoren har ritats med heldragna linjer medan skuggningen har prickats. Dessutom har i de flesta fall kärlets yta ritats ut även i partierna ”mellan” skärvorna efter ett antagande om hur ytan har sett ut utifrån de tillgängliga skär-vorna. Syftet med att fortsätta rekonstruktionen av kärlets yta utanför skärvorna har varit att skapa ett bättre intryck av hur kärlet verkligen har sett ut.

Figur 8.20. Kärlprofiler av Kochs typer 0-IV digitaliserade utifrån rekonstruktionsteckningar och standardiserade i relation till mynningsdiameter.

Figure 8.20. Vessel profiles of Koch’s types 0-IV digitilized from reconstruction drawings and standardised in relation to rim diameter.

161

Figur 8.21. Kärlprofiler av trattbägare från Mälardalen och Bergslagen, kärlformstyper Vrå I-IV.

Figure 8.21. Vessel profiles of funnel beakers from Mä-lardalen and Bergslagen, vessel shape types Vrå I-IV.

Fredrik HAllgren

162

mellan typ I och II . Den preliminära arbetsmodellen har refererats i Graner (2003 s.50-61), föreliggande indelning ersätter således denna. Två rekonstruerade kärl passar ejinideurskiljdaformtyperna(figur8.22).Idagslägetgår det ej att bedöma om dessa är representanter för yt-terligare typer eller avspeglar en större variationsbredd inom och mellan typerna (se vidare nedan).

För att typindelningen skall vara användbar för en diskussion av skärvmaterial som saknar kärlformsre-konstruktioner,gesävenvägledandedefinitionerbase-rade på halsens höjd i relation till mynningsdiameter uttryckt i procent (halshöjd / mynningsdiameter = X%, jfr.Salomonsson1970s.78,80).Attdefinierahalshöjdärdockinteheltokomplicerat.Påkärlmedenprofileradhalsprofil(t.ex.typVråI)mätshalshöjdenkeltutifrånenformvariabel (här används halsens snävaste punkt). På kärlmedenflackare(typVråIV)ellerböljande(typVråIII)halsprofilärenmetrisktdefinieradpunktstundomär svårare att peka ut. Här har jag tagit hjälp av kärlens dekor, som ofta är applicerad i zoner som följer kärlens formspråk. Det är således vanligt att halsens slut mar-keras av en rad gropar, att den dekor som täckt halsen upphörelleravlösesavenannantypavdekor(jfr.figur8.16, 8.26-8.29). I texten nedan kommenterar jag vilken avdessametodersomanväntsförattdefinierahalshöjdoch i vilken mån de olika metoderna ger olika resultat pådekärlsomkanmätasenligtbäggedefinitionerna.[Ett bättre förfarande för att fastställa slutet på halsen hos välbevarade kärl är att använda sig av den punkt som definierasavvändtangenten,punktBiKoch(1998fig.26) (Eva Koch i brev 050802). Jag har inte hunnit göra

om mina mätningar med denna metod]. Med hjälp av halshöjd uttryckt i procent kan man särskilja korthalsade trattbägare (typ Vrå I) från trattbägare med mellanhög (typ Vrå II) och hög hals (typ Vrå III och IV). Däremot kan man inte särskilja typ Vrå III och IV från varandra utifrån denna procentsats, då skillnaden mellan dessa ty-perliggerikärlprofilensformsnarareänhalsenshöjd.

Det bör betonas att de urskiljda fyra typerna ej är identiska med de som Koch diskuterat för Östdanmark, ävenomdetfinnsnågraberöringspunktersomkommeratt kommenteras nedan. För att undvika att de olika typ-benämningarna blandas ihop, ges de mälardalska formty-pernaprefixetVrå,dvsVråI,VråII,etc.NamnetVråharen lång tradition i forskningen kring Mälardalens tratt-bägarkultur, som ofta kallas vråkulturen (Florin 1938, 1958) eller vrågruppen (Becker 1948 s.187, Madsen 1994, Hallgren et al. 1997 s.118-121, Klassen 2004 s.248-249), efter en av de tidigast undersökta trattbägarboplatserna, Östra Vrå (kapitel 5 och 8.1). Det samlade materialet från Mälardalen och Bergslagen är ännu mycket litet, varför föreliggande arbete mer skall ses som en skiss till en typologi, snarare än slutgiltig indelning. Utan tvivel kommer framtida fynd att förändra bilden. Materialets fragmentariska karaktär har några konsekvenser som kort skall nämnas: Korthalsade trattbägare är som regel överrepresenterade på bekostnad av höghalsade, då de förralättareidentifierasiettfragmenteratmaterial.Vadgäller höghalsade trattbägare är odekorerade krukor un-derrepresenterade, då det är betydligt svårare att särskilja skärvorlängreundermynningenfrånenspecifikkrukautandekor(jfr.figur8.15).

Figur 8.22. Kärlprofiler för kärl som avviker från kärl-formtyper Vrå I-IV.

Figure 8.22. Vessel profiles of pots that differ from shapes Vrå I-IV.


163

I det följande beskrivs de olika formtyper som urskiljts ifigur8.21–8.22.Förutomkärlformskaraktäristikbe-handlasävendekor,kronologi(figur8.23)samtfynd-kontexter.

Formtyp Vrå IKärl av formtyp Vrå I karaktäriseras av en kort, stundtals skarpvinklad hals och minner om Kochs typ I, men också om enstaka mer korthalsade kärl i Kochs typ II (t.ex. kärl90.1iKochskatalog)(figur8.21och8.24).Halsenshöjd uttryckt i procent av mynningsdiametern varierar mellanc.16och23%(metriskdefinitionenligtovan).Flertalet kärl av formtyp Vrå I har ingen eller mycket sparsam dekor, vanligen varianter av enkla stämplar och gropintryck under mynningen. Dekor i form av enkla intryck förekommer också på mynningsranden av i öv-rigt odekorerade kärl. Dekor som täcker hela halsen ned till skuldran är känt från en korthalsad trattbägare från Fågelbacken (fnr 3325). Kärlet ifråga har inte ingått i den aktuella studien och är ej avbildat, men att döma av halsindex (17 %) så rör det sig om ett Vrå I kärl. Krukan är ornerad med en avlång stämpel som applice-rats lutande och vertikalt i horisontella rader, samt med oregelbundet placerade gropintryck av ringa diameter. AvdeavbildadekärlenfrånFågelbackenfinnsytterligareett rikt dekorerat kärl, kärl II, Fågelbacken, som utifrån

Elisabet Olssons rekonstruktionsförslag förefaller passa iniVråI(figur8.16a).Emellertidärenavskärvornaiteckningen placerad upp och ner, det är därför oklart om rekonstruktionen av halsens höjd är tillförlitlig. Kärl II påträffades i samma gravanläggning som den korthalsade trattbägaren fnr 3325.

På Tjugestatorp, varifrån kärl a och d ifigur8.24härstammar, hittades även en handfull skärvor med snördekor. Dessa är för små för att kärlformen säkert skall kunna rekonstrueras, men mynningspartiet som äravbildatifigur8.25(vänstra skärvan) förefaller ha en kärlprofilmycketlikkärletifigur8.24a.Dettaantyderattsnördekor förekommer inom formtyp Vrå I. Snördekor uppträder inte i det material Koch diskuterar som typ I från Östdanmark, ej heller på de korthalsade typ II kärlen i hennes katalog (Koch 1998 s.85-89, 399ff, typ II kärl med högre hals har dock snördekor), men har nämnts somdekorelementpåoxiekeramik(≈typI)frånandradelar av Sydskandinavien (Larsson 1984 s.159, Ebbesen 1994 s.76). Flera av Vrå I kärlen uppvisar gropintryck av det slag som i kapitel 8.1 och 8.2.1 diskuteras som utmärkande för mälardalsk trattbägarkeramik i allmänhet (figur8.24d,f),endetaljsomsärskiljerdemfrånsydskan-dinaviska typ I kärl (Koch 1998), men har motsvarigheter bland korthalsade trattbägare från början av TN i norra Tyskland (Klassen 2004 s.162-163).

Figur 8.23. 14C-dateringar associe-rade med kärlformstyper Vrå I-IV.

Figure 8.23. 14C dates associated with vessel shape types Vrå I-IV.

Figur 8.24. Trattbägare av kärlformstyp Vrå I, krukor från Tjugestatorp, Kallmossen, Skumpar-berget och Skogsmossen. Kärlrekonstruktioner och teckningar av Gunlög Graner. Skala 1:2.

Figure 8.24. Funnel beakers of vessel shape type I, pots from Tjugestatorp, Kallmossen, Skumparberget and Skogsmossen. Vessel reconstruction and drawings by Gunlög Graner. Scale 1:2.

Figur 8.25. Snördekorerad mynningsskärva från Tjugestatorp, Närke, möjligen av kärlformstyp Vrå I. Teckning av Ingela Kishonti. Efter Artursson (1996). Skala 1:1.

Figur 8.26. Trattbägare av kärlformstyp Vrå II, krukor från Toltorp, Skogsmossen och Trössla södra. Kärlrekonstruktioner och teckningar av Gunlög Graner. Skala 1:2.

Figure 8.26. Funnel beakers of vessel shape type II, pots from Toltorp, Skogsmossen and Trössla south. Reconstructions and drawings by Gunlög Graner. Scale 1:2.

Figure 8.25. Cord decorated rim sherd from Tjugestatorp, Närke, possibly of vessel shape type Vrå I. Drawing by Ingela Kishonti. After Artursson (1996). Scale 1:1.

Figur 8.27. Trattbägare av kärlformstyp Vrå III, krukor från Fågel-backen och Älby. Kärlrekonstruktioner av Elisabet Olsson och Gunlög Graner, teckning Jan Jäger och Gunlög Graner. Skala 1:2.

Figure 8.27. Funnel beakers of vessel shape type III, pots from Fågelbacken and Älby. Reconstruction by Elisabet Olsson and Gunlög Graner, drawings by Jan Jäger and Gunlög Graner. Scale 1:2.

Figur 8.28 (även motstående sida). Trattbägare av kärlformstyp Vrå IV, krukor från Skogsmossen, Fågelbacken och Älby. Kärlrekonstruk-tioner av Gunlög Graner och Elisabet Olsson, teckning Gunlög Graner och Jan Jäger. Skala 1:2.

Figure 8.28 (also facing page). Funnel beakers of vessel shape type IV, pots from Skogsmossen, Fågelbacken and Älby. Reconstructions by Gunlög Graner and Elisabet Olsson, drawings by Gunlög Graner and Jan Jäger. Scale 1:2.

Fredrik HAllgren

168

PåKallmossen(figur8.24b,c)ochTjugestatorputgörVråIkärlendenendaidentifieradetrattbägarformen.PåSkumparbergetförekommerbådeVråIkärl(figur8.24e)och kärl med högre halsar, de korthalsade trattbägarna tycks dock dominera. På Skogsmossen och Fågelbacken förekommer enstaka Vrå I kärl i material, som i övrigt domineras av höghalsade trattbägare. Troligtvis är typ I kärl också representerade på Mogetorp (Florin 1958 Pl. I:1), men det aktuella mynningspartiet var utställt när kärlformsstudien genomfördes. Keramikmateria-let från Frotorp, Närke, har beskrivits som av Oxie-grupps karaktär (Eriksson et al. 1994, Petersson 1998) och skulle därför möjligen vara relevant för en diskussion avformtypVråI.Klassificeringenavmaterialetverkardock vara grundat på den låga dekorfrekvensen (2-3%). Ett halsparti som avbildas i rapporten förefaller snarare komma från en höghalsad kruka (Blomqvist et al. 2006

fig.28).Omdettagällerhelamaterialetärovisst,dåövriga avbildade krukskärvor ej ger ledtrådar till tratt-bägarnas kärlform.

Kärl av Vrå I typ har påträffats både i boplatskontext (Tjugestatorp, Skumparberget, Kallmossen), gravkontext (Fågelbacken) och offerkontext (Skogsmossen, Tjugesta-torp). Kärlet med yttäckande halsdekor från Fågelbacken påträffades i vad som tolkats som en gravanläggning (anl. 425, jfr. kapitel 6.2.2). Vrå I kärlen på Skogsmos-sen ingick i det material som deponerats i en våtmark på lokalen, fynd som tolkats som rituella nedläggningar. En rituell deposition av ett Vrå I kärl föreligger också på Tjugestatorp där en Vrå I kruka deponerats i anslutning till en mindre huskonstruktion som tolkats som en rituell byggnad (Artursson 1996 s.31-34, 80-81).

Det föreligger elva 14C-dateringar som på goda grun-derkanknytastillVråIkärl(figur8.23).FrånSkogsmos-

Figur 8.29. Trattbägare som troligen hör till kärlforms-typ Vrå IV. Då kärlrekonstruktionerna är behäftade med viss osäkerhet har de ej inkluderats i kärlprofils-analysen. Krukor från Skogsmossen. Kärlrekonstruktion och teckning av Gunlög Graner. Skala 1:2.

Figure 8.29. Funnel beakers that probably belong to vessel shape type Vrå IV. Since these reconstructions are considered more uncertain, they have not been included in the vessel profile analysis. Pots from Skogsmossen. Reconstruction and drawings by Gunlög Graner. Scale 1:2.


169

sen föreligger två daterade matskorpor av Vrå I krukor (figur8.24f,g).FrånTjugestatorpfinnsenkoldateringfråndenanläggningsominnehöllkärletifigur8.24d(kärletifigur8.24akommerfrånsammalokal,menkanejknytastillenspecifikdatering).PåboplatsenKallmos-sen,Upplandärallaidentifieradetrattbägareavform-typ Vrå I, varför hela serien dateringar (hasselnötskal och djurben) bör vara relevanta för kärltypens datering. Sammantaget spänner dateringarna över intervallet c. 3900-3500 f.Kr.

Formtyp Vrå IIFormtyp Vrå II är representerad av tre kärl, varav endast ettärbevaratfrånmynningtillskuldra(figur8.21,8.26).Kärltypen karaktäriseras av en mellanhög hals (c. 30% av mynningsdiametern). På den välbevarade krukan från StoraToltorp(figur8.26a)föreliggeringasvårigheterattmäta halshöjd. Halsfragmentet från Skogsmossen (8.26b) har strax ovan brottet en knyck som bedöms markera övergången hals/buk (halsens snävaste punkt ligger dock ovan denna knyck). Halsfragmentet från Trössla södra (8.27c) har en undre rad med gropar strax ovan brottet, som bedöms markera halsens slut (jfr. Hallgren et al. 2004s.28).Formmässigtfinnsvissaöverensstämmelsermellan Vrå II och hals/skuldrepartiet hos vissa av kärlen inom Kochs typ II. BlanddetreidentifieradeVråIIkärlenharkrukan

från Trössla södra yttäckande dekor av tandad stämpel, brutet av gropintryck, trattbägaren från Stora Toltorp har dekor av horisontellt och vertikalt applicerat snöre på övre delen av halsen. Vrå II kärlet från Skogsmossen är enligt min bedömning odekorerat, de två linjer som finnspåkrukanshalsärenligtmigoavsiktligaskrapmär-ken. Birgitta Hulthén är oense med mig på denna punkt och menar att linjerna troligtvis är avsiktlig dekor (jfr. kapitel 8). Liknande linjedekor är känd från Hjulberga 2(Hulthén&Welinder1981s.219),mensaknasiövrigtpå Skogsmossen.

Vrå II kärlen från Toltorp och Trössla södra kommer från vad som tolkats som boplatskontexter. Krukan från Skogsmossen påträffades i offerkärret på denna lokal. Formtyp Vrå II är ännu inte belagd i gravkontext. Det föreligger två dateringar som kan knytas till formtyp Vrå II(figur8.23),enmatskorpedateringavhalsfragmentetfrån Skogsmossen, samt en matskorpedatering av en kruka som hittades tillsammans med Vrå II krukan på Trössla södra. Den daterade krukans kärlform kunde intefastställas,jfr.figur8.10b,mendenbedömshade-ponerats tillsammans med Vrå II kärlet (Hallgren et al. 2004). Bägge dateringarna ligger i TN II.

Formtyp Vrå IIIFormtyp Vrå III är för närvarande endast representerad avtvåkärl,dessauppvisarmjukts-formadprofilmed

höghals(figur8.21,8.27).Övergångenhals/skuldraärdiffus och framträder på de aktuella kärlen främst genom att hals och skuldra är dekorerade på olika sätt och att övergången mellan dessa zoner markerats med en rad stämplar/gropar. Mäts halshöjd utifrån dekorens zone-ring enligt ovan, har bägge kärlen en halshöjd på 38%. Mätning från halsens snävaste punkt ger däremot index-värdenpå19%respektive30%.Bäggedeidentifieradekärlen är dekorerade med tvärsnodd, horisontellt appli-cerad på krukan från Fågelbacken, vertikalt applicerad på trattbägaren från Älby, den senare har även dekor på mynningsranden. Även inom denna grupp förekommer de för Mälardalen och Bergslagen så karaktäristiska gro-parna. Formtypen saknar motsvarigheter bland de typer Koch urskiljt i Östdanmark.

Kärlet från Fågelbacken påträffades tillsammans med brända människoben i en gravkontext (jfr kapitel 6.2). Kontexten för krukan från Älby är svårbedömd då re-sultaten av utgrävningen, vid sidan av en kort notis i en hembygdsårsskrift, aldrig publicerats (von Heland 1962, jfr. Hallgren et al. 2004 s.14). På bägge lokalerna förekommer vid sidan av typ III även typ IV kärl och vad gäller Fågelbacken även typ I.

Vrå III-krukan från Fågelbacken är daterad med tre 14C-dateringar av matskorpor (beläggningar från två olika skärvor som visade sig komma från samma kärl, för den ena beläggningen har både INS och SOL fraktionen da-terats). Medelvärdet för de tre dateringarna är 4905±50 BP. Ett människoben från samma anläggning har gett dateringen 4945±50 BP, vilket är i god överensstäm-melse med matskorpedateringen. Matskorpan på krukan från Älby har en liknande datering, men då denna har enδ13C-haltav–16,8‰,finnsdetskälattmisstänkaett marint ursprung för den organiska beläggningen. Så som diskuteras i kapitel 5.1 har dateringar av tidig-neolitiska sälben från Anneberg antytt närvaron av en reservoareffekt på omkring 115 år. Om beläggningen på krukan består av exempelvis sälspäck kan således en motsvarande korrigering behöva göras. Då andelen marina och terresta komponenter inte går att bedöma utifrån tillgängliga data (jfr. kapitel 5.1), har ingen kor-rigering av BP-värdet gjorts, men det bör understrykas att krukan från Älby förmodligen är något yngre än vad figur8.23gerskenav.

Formtyp Vrå IVFormtyp Vrå IV karaktäriseras av trattbägare med myck-ethöghals,skuldranärstundtalsflack,iblandprofile-rad(figur8.21,8.28).Halsenshöjdmättutifrånhalsenssnävaste punkt är vanligen c. 40%, halshöjd mätt enligt dekorens zonering varierar mellan c. 40-55%. Vid ur-skiljandet av formtyp Vrå IV har de sex trattbägarna i figur8.28nyttjats,krukorvarskärlprofilochhalshöjdkanfastställastämligenväl.Vidsidanavdessafinnsflera

Fredrik HAllgren

170

mer fragmentariska trattbägare som rekonstruerats med liknandekärlform(figur8.29).Dådessakärlrekonstruk-tionerärmerosäkra,hardeinteanväntsförattdefinieraformtyp Vrå IV, de aktuella trattbägarna bedöms likväl höra till denna kategori. Vrå IV kärlen uppvisar vissa likheter med Kochs typ III och IV, men har som regel enflackareprofilochdeskiljersigfrånKochstypIVgenom att sakna vertikala bukstreck (se vidare nedan).Deidentifieradekärlenharoftadekorsomtäcker

hela halsen och skuldran, dekor förekommer stundom också under randen på kärlväggens insida. Som disku-teratsovanfinnsdetskälatttroattodekoreradetypIVkärl är underrepresenterade, då det är svårare att hän-föraodekoreradehalsochbukskärvortillettspecifiktkärl. Vanliga dekorelement på kärl av formtyp Vrå IV är snöre, tvärsnodd, kamstämpel, skårstreck och olika typer av stämpeldekor, ofta i kombination med gropin-tryck. Dekoren har ofta applicerats vågrätt eller lodrätt i horisontella zoner och ibland alternerar dekoren mellan vertikalt och horisontellt på samma kruka. Vanligt är kompositioner med vertikal dekor tvärs mynningsrand och mynning, följt av ett sammanhängande sjok horison-tell dekor på halsen, därunder en frans vertikal dekor vid övergångenmotskuldra/buk(figur8.28d,829c).

Trattbägare av formtyp Vrå IV har påträffats både i boplatskontext (Skogsmossen, Skumparberget), våt-markskontext (Skogsmossen) och gravkontext (Fågel-backen). De två gravkärlen från malstensgravarna på ÖstraVrå(figur6.14)hörtroligtvisocksåtillVråIVmen har inte ingått i den aktuella studien. På Skogsmos-senärhuvuddelenavdeidentifieradekärlenavtypIV,på Älby förekommer Vrå IV tillsammans med Vrå III kärl, på Fågelbacken tillsammans med Vrå I kärl och på Skumparberget utgör formtyp Vrå IV ett mindre inslag bland trattbägare med kortare hals.EndastettavdekärlsomfåttdefinieraformtypVrå

IV(figur8.28c),kandirektknytastill14C-dateringar (Ua-4021, Ua-10023, två matskorpedateringar), dessa placerar krukaniförstahalvanavTN(figur8.23).Blanddemerosäkra kärlrekonstruktionerna som placerats i Vrå IV finnsytterligaretredirektadateringaravkrukskärvor,samt ett datering av ett hasselnötskal från en kontext med vad som troligen är ett Vrå IV kärl. De tre mat-skorpedateringar (Ua-10386, Ua-10971, Ua-10972) hör tillkärletifigur8.29c.Detråderdockosäkerhetomskärvhopningen kommer från ett eller två, i så fall iden-tiskt dekorerade, kärl. Dateringarna placerar krukan/kru-korna i första halvan av TN. (Rekonstruktionsteckningen inkluderar en av de daterade skärvorna, Ua-10972). På Skumparberget påträffades en större hopning skärvor (2,5 kg) från en höghalsad trattbägare tillsammans med en ansamling hasselnötskal, varav ett har 14C-daterats (Ua-15586). Endast mynningspartiet kan med säkerhet rekonstrueras, av det övriga skärvmaterialet framgår dock

att det rör sig om en höghalsad kruka som sannolikt hör till Vrå IV. Dateringarna spänner över tidsintervallet c. 3900 – 3500 f.Kr. Om det bekräftas att trattbägarna från malstensgravarna på Östra Vrå hör till Vrå IV, förekom-mer kärltypen även under TN II.

Övriga formtyperBlanddekärlrekonstruktionerGunlögGranergjortfinnstvåkärlsomintepassarinideovandefinieradetypernaVrå I – IV, ett halsparti av en trattbägare från Skumpar-berget och en nästan hel trattbägare från Älby.

Trattbägaren från Skumparberget (kärl 48, Skumpar-berget) skiljer sig från de övriga rekonstruerade krukorna från Mälardalen/Bergslagen genom att ha en öppen, V-formadkärlprofil,störstadiameternfinnsvidmyn-ningen, halsen är trattformig och övergår utan en tydlig övergång i skuldra/buk. Vid en jämförelse med Kochs

Figur 8.30. Jämförelse mellan kärl 48 från Skumparberget (kärl-rekonstruktion och teckning av Gunlög Graner) och två själländska trattbägare av Kochs typ 0 (efter Koch 1998 s.485, 532). Skala 1:2.

Figure 8.30. Comparison between vessel 48 from Skumparberget (vessel reconstruction and drawing by Gunlög Graner) and two Danish funnel beakers of Koch’s type 0 (after Koch 1998 p.485, 532). Scale 1:2.


171

kärltyperfinnsenpåtagliglikhetmedtyp0,vilkenocksådenharenöppenV-formadkärlprofil(figur8.30).Denityp0kärlensprofilvagtantyddaövergångenhals/buk,framhävs ofta genom skrapmärken av en spatel (Koch 1998s.81).DettadragfinnsintehoskrukanpåSkumpar-berget, men saknas också hos några av de danska kärlen (Koch 1998 s.311, 373, 452, 532). I likhet med Kochs exempel på typ 0 kärl är krukan från Skumparberget odekorerad.

Kochs typ 0 dateras till det absoluta inledningsskedet av TN (Aar 1848 5160±110 BP, Aar-4395 5140±70 BP, Aar-5112 5185±40 BP, Aar-5113 5070±45 BP, K-5516 5110±95 BP) (Koch 1998 s.84, Fischer 2002 s.354, 357-358). Kärl 48 från Skumparberget hittades i en fyndrik grop, anl. 47 (2,52 x 0,72 x 0,37 m) belägen inne i det me-sulahus som påträffades på boplatsen (Apel 1996 s.119-121, Apel et al. 1997 s.36-38). Ett ben av nötboskap från anläggningen har daterats till 5170±65 BP (Ua-18718), medan ett hasselnötskal från samma anläggning daterats till 4680±75 BP (Ua-15587). Anläggningen innehåller således både äldre och yngre fynd. Skärvorna från kärl 48 ingick i en koncentration av ett 80-tal krukskärvor (fnr. 579) som låg täckta av en slipsten i den aktuella anläggningen, koncentrationen innehöll även skärvor från ytterligare en odekorerad kruka (kärl 28) (Apel 1996 s.147-148, 198, 237). Med tanke på kärl 48:s likhet med danska krukor daterade i enlighet med den äldre date-ringen, är det frestande att se krukan som hörande till den äldre fasen. Detta motsägs inte av att kärlfragmen-ten påträffades täckt av en slipsten, som kan ha skyd-dat från en yngre omgrävning av gropen. Trattbägaren Skumparberget 48 får därför bli enda kärl i en än så länge hypotetisk formgrupp, som i enlighet med Kochs terminologi benämns Vrå 0 och som förmodligen kan dateras till början av tidigneolitikum. Denandraavvikandekrukan,Älby10(figur8.31),

har i likhet med med Vrå IV kärlen en halshöjd på c. 45%, men den skiljer sig något från dessa genom att haenmerinnåtbuktandehalsprofil.Krukanskiljersigockså genom att ha vertikala linjer på buken, en dekortyp sominteåterfinnsblandnågraavVråIVkärlen,mensom är vanlig under TN II i Sydskandinavien (Hulthén 1977 s.52-84, Larsson 1984 s.161, Koch 1998 s.94-97). Krukan hittades i en mycket fyndrik anläggning av okänd typ, som påträffades under en stensättning från järnål-der. Två trattbägare från samma kontext (Älby 6 och 7) har 14C-daterats till 4825±70 och 4810±65 BP (jfr. figur8.7boch8.8d).Denenaavdessa(Älby7)haretthalsparti mycket lik Älby 10 och bägge kärlen uppvisar likadana rader av nagelintryck på insidan av kärlväggen (jfr.figur8.6f).TilldessfleravkrukornafrånÄlbyharrekonstruerats vill jag avvakta med att fastslå om Älby 10 representerar en egen formtyp, eller om den är att betrakta som en variant av Vrå IV.

Formtyper och keramikgrupper

Sammanfattningsvis kan konstateras att keramikmate-rialet från Mälardalen/Bergslagens tidigneolitiska tratt-bägarkulturinnehållerfleravarianteravtrattbägare,envariationsomkanbeskrivasitermeravfyraellerfleraformtyper, där kärlen inom respektive typ uppvisar in-bördes likheter men skiljer sig från kärl av andra form-typer.

Att döma av tillgängliga dateringar, är de olika form-typerna delvis parallella företeelser under avsnitt av TN, men det är också möjligt att en del av variationen kan förklaras som en kronologisk följd. För den absoluta inledningen av TN I (c. 5150 BP) är bilden otydlig, möj-ligenhördenmedvissosäkerhetidentifieradetypenVrå0 till denna fas. Huvuddelen av det daterade materialet hör till perioden 5050 – 4750 BP och typerna Vrå I, III och IV förefaller vara samtida varianter under detta tidsavsnitt. De daterade Vrå II krukorna hör till slut-skedet av TN, 4750 – 4550 BP, måhända är även Vrå IV fortfarande i bruk under detta tidsavsnitt. Medan

Figur 8.31. Trattbägare från Älby som ej passar in i någon av de hittills urskiljda kärlformstyperna Vrå I-IV. Kärlrekonstruktion och teckning av Gunlög Graner. Skala 1:2.

Figure 8.31. Funnel beaker from Älby that does not fit any of the vessel shape types Vrå I-IV. Vessel reconstruction and drawing by Gunlög Graner. Scale 1:2.

Fredrik HAllgren

172

Vrå I kärl i dagsläget inte är kända från TN II kontexter i Mälardalen/Bergslagen, bör det påpekas att snarlika trattbägare var i bruk under slutet av tidigneolitikum i Skåne (Gidlöf et al. 2006 s.90-91) och i Östdanmark (Koch 1998 s.86-87, jfr. ovan).

Både de föreslagna formtyperna och deras krono-logiska förhållande till varandra, har vissa likheter med Kochs bild av tidigneolitisk trattbägarkeramik i Östdan-mark.Detfinnsocksåskillnader,särskiltgällerdettake-ramikens dekor där trattbägarna från Mälardalen/Berg-slagenuppvisarfleradragsomintekännsigeniöstdansktmaterial från TN I, till exempel yttäckande snör- och tvärsnoddsdekor, dekor på mynningsrand, dekor på kärlväggens insida samt gropintryck. Just gropintryck är kanske det drag som i högst grad förenar mälardals-keramiken,dåsådanaåterfinnsinomsåvälVråI,II,IIIoch IV, likväl förekommer gropintryck långtifrån på alla kärl.

Så som nämndes i det forskningshistoriska avsnittet pekade Almgren (1967) på en skillnad mellan danska och mälardalska trattbägare vad gäller kärlbyggnadsteknik. Halspartiet på de danska trattbägarna var oftast formade genom fallande fogar, medan Östra Vrå och Mogetorp uppvisade trattbägare vars halspartier var byggda med sti-gande fogar. Almgrens exempel på danska kärl var främst trattbägare från övergången TN/MN. En granskning av fogteknik,somdenåtergesidetecknadekärlprofilernai Kochs katalog över mossfunna kärl från Östdanmark, antyder att samma mönster även gäller början och mit-ten av TN. Av omkring 80 trattbägare och hankkärl av typer 0 – III med avbildad fogteknik har 4/5 halspartier i fallande teknik, 1/5 i stigande teknik (Koch 1998). Jag har inte genomfört någon systematisk granskning av denna detalj för Mälardalen och Bergslagens trattbägare, men har en känsla av att Almgrens observation kan vara giltigförflermaterialänMogetorpochÖstraVrå.Detvore av intresse att granska denna aspekt systematiskt i framtiden.

I tidigare arbeten har jag i enlighet med Kihlstedt (1996, 1997) föreslagit en tudelning av det tidigneoli-tiska keramikmaterialet från Mälardalen/Bergslagen i två grupper, en tudelning som motsvarar den östdan-ska indelningen i oxie vs. svaleklintgruppen (Hallgren & Possnert 1997, Hallgren 2000a). Jag har gradvis om-värderat denna sak och jag är nu tveksam till om det verkligenfinnstvåpolariserade”grupper”imaterialetfrån östra Mellansverige. Visserligen kan enskilda kärl bestämmastillenavfleraformtyperochboplatsmaterialkan beskrivas som rikt eller sparsamt dekorerade uttryckt i viktprocent, men jag ser inget utfall i två grupper i detta. Snarare tycker jag mig ana att många trattbägarlokaler i Mälardalen/Bergslagen karaktäriseras av sin egen kom-pott av ingredienser som kärlform och dekor. I kapitel 8.6 utvecklar jag denna tankegång.

8.4KragflaskorochlerskivorVidsidanavtrattbägareärkragflaskorochlerskivorregelbundet förekommande inslag i kärlinventariet på Mälardalen/Bergslagens trattbägarboplatser. Fragmentavflaskorförekommerpådeflestatrattbä-

garboplatseriregionen,idefallflasktypkanpreciserasnärmarerördetsigmedfåundantagomkragflaskor.Flaskor av andra typer, kända från trattbägarkontexter i Sydskandinavien, har oftast hankar (jfr. Thorvildsen 1941, Nielsen 1984) och då krukskärvor med hankar förekommer mycket sparsamt i Mälardalen/Bergslagen ärdetosäkertomdessaflasktyperärföreträddaire-gionen (de enstaka hankfragmenten kan komma från hankbägare, dvs. trattbägare med hankar). Ett undantag utgörsavenmärkliglitenflaskafrånEklundshoviSö-dermanland, som troligtvis haft en rund buk och kort hals,meden(ellerflera)avlångaknopparpåskuldran.Kärlet har yttäckande dekor av horisontellt och vertikalt appliceradenagelintryckpåhelaflaskkroppen,medanden korta halsen är odekorerad (Eva Olsson manuskript, muntligen).KragflaskornaiMälardalen/Bergslagenkandelasin

itrehuvudtyper,flaskormedrundadbukochskarptvinkladskuldra,flaskormedrundbukochrundskuldrasamtflaskormedbikoniskbuk.Dekaraktäristiskaskärvfragmentenfrånkragflaskor

är mynningsskärvor med liten diameter, kragfragment, skärvor från midjan (partiet mellan krage och skuldra) med veckning på skärvans insida, samt de ofta skarpt vinkladeskuldrorna(figur8.32).Bukskärvorfrånkrag-flaskorärdäremotsvåraattskiljafrånbukskärvorfrånsmå trattbägare. Den karaktäristiska veckningen på mid-jeskärvornas insida noterades redan av Bagge (1941 s.46) och är en följd av att midjan formats genom tryck från kärlets utsida. Medan mynningsfragmenten vanligen har ett tunt gods, har skärvor från midja och skuldra från sammaflaskabetydligtkraftigaregodstjocklek.Oftaärkragflaskornariktdekoreradepåskuldra,midjaochib-landkrageochmynning,menodekoreradekragflaskorförekommerockså.Dekorenäriblandutfördmedfinareintryck än motsvarande dekor på trattbägare, dvs. att exempelvis snördekor är utförd med tunnare snöre och skårstreck med en smalare stämpel. Detta gör att man stundomkankännaigenskärvorfrånkragflaskorocksåutifrån den karaktäristiska dekoren.Kragflaskoringårifyndinventarietredanpådeäldsta

trattbägarboplatserna i Mälardalen/Bergslagen som An-neberg,Häggsta2ochSkumparberget(jfr.figur5.5–5.10).Kragflaskorharocksåpåträffatsitrekontextermed snävare dateringar. På Trössla norra påträffades flerafragmentavenflaskaiengrävrutasomocksåinne-höll ben från nötboskap varav ett daterats till 5105±45 BP (Ua-22409). Fynden var del av en homogen fynd-


173

Figur 8.32. Skärvor av kragflaskor från Skogsmossen (de två övre raderna), Skumparberget (nästföljande tre rader), Fågelbacken (nederst vänster) och Trössla norra (nederst höger). Teckningar av Gunlög Graner, Jonas Wikborg och Jan Jäger. Skala 1:2.

Figure 8.32. Sherds of collared flasks from Skogsmossen (row 1-2), Skumparberget (row 3-5), Fågelbacken (bottom left) and Trössla north (bottom right). Drawings by Gunlög Graner, Jonas Wikborg and Jan Jäger. Scale 1:2.

Fredrik HAllgren

174

hopning,somvidsidanavnämndakragflaska,innehöllskärvor från sparsamt dekorerade trattbägare samt ben från bland annat nötboskap och får/get. En datering av ett ben av nötboskap från en intilliggande anläggning gav en ålder av 4955±45 BP (Ua-22408). På Skumparberget påträffadesenbitavenkragflaskaiettstolphålsomdaterats till 5060±75 BP (Ua-15589, hasselnötskal). På Skogsmossen påträffades en större andel skärvor från en kragflaskaienhärd,somutifrånendateradmatskorpapå en trattbägarskärva daterats till 4870±65 BP (Ua-14833). Två strax intill belägna anläggningar, en härd och en kokgrop, har daterats till 4850±60 BP (Ua-10862, hasselnötskal) och 4795±75 BP (Ua-14835, Hordeum nudum). Dessa dateringar är i linje med de som numera angesförkragflaskornasintroduktioniDanmarkochSkåne (Liversage 1992 s.94-96, Lagergren-Olsson 2003 s.187, Gidlöf et al. 2006 s.53-55). Den äldre uppfatt-ningenattkragflaskorenbarthörtillensenfasavTNär således inte korrekt. ISydskandinavienbetraktasoftakragflaskorsom

gravkärl (Rudebeck & Ödman 2000 s.88, 92). Någon sådankopplingfinnsinteiMälardalen/Bergslagen.Krag-flaskfragmentförekommervisserligeninågraavgravan-läggningarna på Fågelbacken, men är också vanliga i alla slagsboplatskontexterochflerakragflaskorpåträffadesockså i offerkärret på Skogsmossen. På Skumparberget noterades ett påfallande mönster där fragment av krag-flaskorvarrumsligtknutnatillyxtillverkningsytorna.Detkanantydaattflaskornaärkoppladetillvissaaktivitetersom har samband med yxtillverkning, eller associerade med en speciell social kategori (de som tillverkar yxor) (Apeletal.1997fig.5).Överhuvudtagetverkarkrag-flaskorbetydligtvanligareinomMälardalen/Bergslagenän i Sydskandinavien, detta har påpekats för till exempel Skumparberget och Skogsmossen (Apel et al. 1997, Hall-gren et al 1997), men gäller även äldre undersökningar. MedanFlorinsidentifieringavkragflaskorpåÖstraVråoch Mogetorp (1958 s.82, 84) har ifrågasatts av Knöll (1981), så är det min bestämda uppfattning att Florin hade rätt, men också att dessa material innehåller många flerkragflaskfragmentänvadFlorininsåg(t.ex.Florin1958 pl. XIV-XV). Samma sak kan sägas om Schnells undersökning på Malmahed norra, där många av de rikt dekoreradeskärvornakommerfrånkragflaskor(jfr.Ols-son&Hulthén1986fig.11).[EnligtKochärkragflaskorvanligare på boplatser i Skandinavien än vad som framgår av det publicerade materialet: ”Faktisk er de nu heller

ikke så sjældne på bopladser i Sydskandinavien, der er bare ikke fremlagt så mange av slagsen på en ordentlig måde. I mine mosefund var det påfaldende så ofte der varetsammenfaldmellemfundaf kraveflaskerogmo-seskeletter – jeg tror simpelthen disse kar har været nogle, man har båret på sig – i hvert fald at nogle personer i samfundet har gjort det.” (Koch i brev 050802).Lerskivorförekommerpåflertaletundersöktatrattbä-

garlokaler i Mälardalen/Bergslagen. Lerskivor utgörs av runda,flataplattoravbrändlera,iblandmedförtjockadrand(figur8.33).Godsetvarierarenheldelmellanoli-ka lerskivor, ibland har samma lera och magring som använts till trattbägare brukats, men det förekommer också lerskivor utan synlig magring och lerskivor med ovanligt mycket, eller ovanligt stora magringskorn (12 mm). Vanligen har lerskivorna en diameter kring 15 - 20 cm, men några miniatyrexemplar med en diameter av 2 – 6 cm förekommer också på Mogetorp, Smällan 2 och Kallmossen (Florin 1958 pl. IX, Olsson manuskript). Miniatyrskivorna har motsvarigheter i fynd från Nørre Sandegård, Bornholm (Becker 1990 s.42-43, 162) och några andra platser i Sydskandinavien (Davidsen 1974 s.20-22).Lerskivornaskantharoftadekoriformavfing-erintryck, pinnstick eller hack, ovan och undersidorna är vanligen odekorerade. Några exemplar har dock dekor på ovansidan i form av dragna linjer (Smällan 2), kon-centriska snörintryck (Skumparberget, Stenstorp) och korta streck (Skogsmossen).

Lerskivorna har tidigare tolkats som lock eller bak-plattor (Davidsen 1974). Hulthén har genom termisk analys visat att de större skivorna har upphettats upp-repade gånger. Frånvaron av organiska beläggningar på lerskivorna talar mot att de använts som bakplattor. En mer trolig tolkning är därför att de upphettats för att an-vändas som värmekällor, till exempel sängvärmare (Hult-hén 1977 s.117, Hulthén 1981). En sådan användning kan knappast gälla miniatyrskivorna. Tänkbart är att se dessa som representationer av de stora skivorna, minia-tyrer som anspelat på de användningsområden de stora skivorna haft utan att för den skull ha använts på detta sätt. Lerskivor förekommer i 14C-daterade anläggningar på Fågelbacken (5070±80, 4995±85 BP) och Skogs-mossen (4735±75 BP), lerskivor förekommer också på tre av lokalerna med kortare användningstid Smällan 2 (5130±100 – 5045±100 BP), Tjugestatorp (5050±90 – 4865±55 BP) och Kallmossen (5025±60 – 4795±75 BP) (jfr. kapitel 5.1).


175

Figur 8.33. Fragment av lerskivor från Skogsmossen (a-e), Skumpar-berget (f), Fågelbacken (g), och Kallmossen (h). Teckningar av Gunlög Graner, Jonas Wikborg och Jan Jäger. Skala 1:2.

Figure 8.33. Fragments of clay disks from Skogsmossen (a-e), Skumparberget (f), Fågelbacken (g), and Kallmossen (h). Drawings by Gunlög Graner, Jonas Wikborg and Jan Jäger. Scale 1:2.

Fredrik HAllgren

176

8.5 Vem offrade i kärret? Keramiken ger svar?

Ceramologisk undersökning av keramik från fyndlokalerna vid Skogsmossen i Fellingsbro sn, Västmanland

av Birgitta Hulthén

INLEDNINGFör att undersöka i vilken utsträckning som svaret på fråganirubrikenfinnsidetkeramiskafyndmaterialetfrån kärret och den näraliggande boplatsen har lerkärlens olika egenskaper och beståndsdelar varit föremål för ceramologiska analyser. Såväl råmaterialproblematiken som tillverkningstekniska detaljer har kartlagts och re-laterats till kärlformer och olika dekorer. Stor vikt har lagts vid jämförande undersökningar av keramik från kärret, boplatsen respektive några angränsande, samtida fyndplatser i området.

Det föreligger vanligen viss grad av ”naturlig” kon-servatism i traditionellt keramikhantverk. Detta gäller inte minst den forntida kärltillverkningen, där kunskaps-arvet från generation till generation hade avgörande och kvalitetsstabiliserande betydelse. Mycket tyder på att ke-ramiken haft betydelse för såväl kollektiv gruppidentitet som individuell status inom gruppen. I linje med före-gående föreligger även många indikationer på att kärlen utgjort en viktig del i det religiösa ceremonielet under trattbägartid (Strömberg 1971 s.358. Abb. 148-149).

MATERIALUndersökningsmaterialet bestod av 12 skärvor ur fynd-materialet från kärret och 6 skärvor från boplatsen (tabell IX). Bitar av bränd lera (klinelera) såväl från kärr som från boplatsen har varit föremål för analys. För jämfö-rande undersökningar har 3 skärvor från Skumparberget, GlanshammarsniNärkeingåttiprojektet(figur8.34).Vidare har resultaten ur tidigare undersökningar av neo-litisk TRB-keramik i Hjulberga, Eker sn. och Vallby, Kil sn., Närke, två näraliggande platser, utnyttjats i undersök-ningen(Hulthén&Welinder1981s.121ff)(tabellX).

METODERPetrografiskmikroskoperingavkeramiskatunnslipochandra mikroskopundersökningar av keramiken var de huvudsakliga metoder, som ansågs mest lämpade med avseende på de aktuella frågeställningarna.21tunnslip(tjocklek=30μm)framställdesavlika

många skärvor. Även av ett stycke bränd lera tillverkades 1 tunnslip. De 22 slipen analyserades i polarisationsmi-kroskop i parallellt och korsat ljus vid förstoringar från 25 till 1000 X.

Fyndnr. Slipnr. Dekor 14C-dat.BP

M2001 13 hori+vert tvs 4560±70 *M2002 14 hori tvs # 4970±80 *M2004 15 hori snör 5020±100*M2005 16 linjedek ? 4675±80 *M2006 17 hori tvs 4820±70 *M2007 11 hori snör 4605±60 *M2008 21 knäckebr # 4630±60 *M2010 gropdek 4775±60 *M2191 12 vert tvsM2883 10 hori snör #M2986 9 hori snör #M9193 8 knäckebr #M ej fnr 7 5060±90 *B10204 1 hori tvsB10405 2 knäckebr #B10412 3 hori snörB10413 4 vert tvsB10446 6 hori snör 4735±75 ”B10448 5 hori+vert tvs 4735±75 ”L ej fnr 22L18263

Tabell IX. Keramik från kärret (M) och boplatsen (B) vid Skogsmos-sen. vert=vertikal; hori= horisontell; tvs= tvär-snodd; knäcke = s.k. knäckebrödsdekor; # = randdekor av streck el. skåror. *=Organisk beläggn. (matskorpa). ”=Sädeskorn fr. anl. med keramik. L= lerprov. ? = osäkert om linjerna är dekor.

Table IX. Pottery from the fen (M) and settlement (B) at Skogsmos-sen. vert=vertical; hori= horizontal; tvs= cord stamp; snör = cord impression; linjedeko = drawn line; knäckebr = ”knäckebröds decora-tion”; gropdek = pit decoration, # = rim decoration of short lines or slits. *=Organic remains (food crust). ”=cereal from feature contain-ing pottery. L= clay sample. ? = uncertain if intentional decoration.

Slipnr Område Dekor 14C-dat.BP

Sb.18 Skump. knäckebr # 4905±70¤Sb.19 Skump.Sb.20 Skump. 4680±75¤Hj 1 Hjulb.2B hål und.mynnHj 2 Hjulb.2BHj 3 Hjulb.2A gropintryckHj 4 Hjulb.2C grund.benint #Hj 5 Hjulb.2CHj 6 Hjulb.1A hori tvärsnodd 4820±65^Hj 7 Hjulb.1A hori snörintr. 4780±65 ´Hj 8 Hjulb.1B vert.kamstämp. 4695±65 ´Hj 9 Hjulb.1B vert. tvärsnoddV 10 Vallby

Tabell X. Keramik från Skumparberget, Hjulberga 1 och Vallby. Förkortningar – se tabell IX. ¤=hasselnötskal fr. anl. med keramik. ^= hasselnötskal och ´= sädeskorn utan keramikkontakt.

Table X. Pottery from Skumparberget, Hjulberga 1 and Vallby. Abbre-viations – see table IX. ¤=hazelnut shell from feature with pottery. ^= hazelnut shell and ´= cereal not associated with specific pottery.


177

Keramiklerornas struktur och dessas innehåll av föro-reningar som sand, silt, järnoxider och kalciumkarbonat samt förekomsten av accessoriska mineral och glimmer undersöktes. Registreringen av glimmerförekomst berör endast fraktioner med kornstorlek >0.05 mm. Glimmer, i dethärfalletbiotitochmuskovit,kandelsfinnasprimärti leran och dels emanera från den krossade bergarten i magringsmaterialet.

Grovfraktionernas innehåll av olika mineral stude-rades liksom närvaron av diatomeer. Vidare fastställdes magringens art, kornstorlekar och procentuella andel av godset. Det bör noteras att endast partiklar >0.005 mm kan observeras vid denna typ av mikroskopering. Karaktäristiska partiklar av isotropa mineral förekom-mer relativt ofta i leran. Det är inte möjligt att under mikroskopet(Petrografiskmikroskopering)bestämmasammansättningen av mineral i dessa korn. Andra under-sökningar har dock visat, att de isotropa partiklarna till övervägande del består av järnmalm, vanligen magnetit (magnetiskt). I förenklande syfte benämns dessa mine-ralpartiklar fortsättningsvis: ”malm”.

Närvaron av organiskt material i godsleror och ler-prover har undersökts. För jämförande analys har i några fallskärvprofilerochlerproverplanslipatsförattdäref-ter studeras i stereomikroskop med påfallande ljus vid förstoringar upp till 40 X.

RESULTATRåmaterialMaterialmässigt (tabell XI) representerar den undersökta keramiken ett enhetligt råmaterialval. Detta gäller såväl keramiken från boplatsen som keramiken från mossen.

Grundmaterialet utgöras av sorterad, ej kalkhaltig finlera,rikpåjärnhydroxid—oftamedanhopningaravjärnoxihydroxid—ochmedvarierandeinnehållavglimmer. Som accessoriska mineral förekommer bl.a. malm och zirkon (= zirkoniumsilikat). Naturligt före-kommande rester av växter har fastställts i några av pro-ven. Diatomeer i godsleran har däremot inte observerats i något fall.

Strukturen i leran kan variera beroende på förekomst av silt och i enstaka fall även något sand. Sådana va-riationer av silt/sand och även glimmer, är en vanligt förekommande konsekvens av skillnader mellan olika djup i en och samma lertäkt.

Leran har magrats med mellan 12% och 25% krossad, glimmerrik,granitiskbergart.Ideflestafallvaldesenomvandlad, vittrad (lättkrossad) granit. Den maximala kornstorleken i det krossade magringsmaterialet är 6 mm. I två fall, när leran innehåller en högre halt av silt (slip 16 & 17) har magringsandelen sänkts till 5% res-pektive 9%. I ett fall har även krossad sandsten ingått som magring (slip 14).

Figur 8.34. Karta över närområdet kring Vallby, Hjulberga, Skumpar-berget och Skogsmossen med en ungefärlig tidigneolitisk strandlinje (36 m.ö.h.). Höjdreliefen återges i gråskala med 3 m intervall 36-102 m, sedan 25m intervall 125-325 m.ö.h.

Figure 8.34. Map of the area around the TRB sites Vallby, Hjulberga, Skumparberget and Skogsmossen in relation to an approximate Early Neolithic shoreline of 36 m.a.p.s.l. Elevation between 36 and 195 m.a.p.s.l. is shown in shades of grey with a 3 m. interval at 36-102 m., then a 25 m. interval at 125-325 m.a.p.s.l.

Fredrik HAllgren

178

HantverketI likhet med vad som är fallet beträffande val av råmate-rial är även hantverksmetoderna i det närmaste identiska vadgällerkeramikfyndenfrånboplatsenochkärret(figur8.35-8.37, 8.39, 8.40).Förattprepareradensorteradefinlerantillettbåde

formbart och värmetåligt arbetsmaterial var det nöd-vändigt att öka andelen grovfraktion. Man blandade, magrade,denmedenlämpligkrossprodukt–iflestafall med krossad granit. När så var möjligt valdes en omvandlad, vittrad bergart, som lätt kunde krossas till lämplig kornstorleksfraktion. Om skörbränd koksten fanns tillgänglig på platsen utgjorde den ett utmärkt basmaterial för magring av keramikleran. Man kunde också med en enkel procedur själv ”vittra” en hård gra-nit genom att först upphetta den i elden och därefter hastigt kyla den i kallt vatten. Efter den proceduren kunde man, liksom med kokstenen, t.o.m. bryta mate-rialet för hand. På Skogsmossens boplats fanns riklig

tillgång på koksten. Som tunnslipsanalysen visar, före-terbergartenifleraskärvor(tabellXI:slip2,3,4,7,11) spår av kraftig upphettning d.v.s. mineralen, både kvarts och fältspat, är tydligt krackelerade. Generellt kan sägas att magringsmängden är förhållandevis riklig och kornstorleken ganska grov i de keramiska produkterna från Skogsmossen.

Lera och magringsmedel i godset är väl homogenise-rade. Något som är en förutsättning för ett lyckat resultat, eftersom spänningar och därmed sprickbildningar under bränningsproceduren på grund av heterogen material-sammansättning i godsmassan undviks. Magringsandel och kornstorlek är också väl avpassade till den valda lertypen (tabell XI).

Vad gäller kornstorleken har denna även anpassats till skärvtjockleken i det tilltänkta kärlet. I undersök-ningsmaterialet överstiger magringsmaterialets maxkorn endast i några få fall kärlets halva väggtjocklek. Detta är resultatet av ett välutvecklat keramiskt kunnande under

SKÄRVIDENTIF. LERA MAGRING NOTES

skär

v-/s

lipnu

mm

er.

fynd

num

mer

bopl

ats =

B, m

osse

=M

sort

erad

/ o

sort

erad

(s/o

)

grov/fin

silt

sand

järn

hydr

oxid

järn

oxih

ydro

xcid

anho

p.

glim

mer

kalc

ium

kar

bona

t

diat

omee

r

växt

mat

eria

l

övrig

a ob

serv

erad

e m

iner

al

gran

itisk

ber

gart

sand

sten

ande

l, vo

l%

max

.kor

nsto

rlek

[mm

]

1 10204 B s f ++ x -- M-, Z, Au X* 16 5 *Bi--

2 10405 B s f ++ x • x M, Z X* 25 4 *Q krack., Ftp omv., Bi+

3 10412 B s f ++ x - x M, Z X 25 3 *Q krackelerad

4 10413 B s f - - ++ x - M, Z, Di X 25 4 *Q krack. Ftp omv.

5 10448 B s f ++ x - x M, Au X 15 4 *Q ond. Ut, Ftp omv.

6 10446 B s f • - ++ x ---- M, Di X* 25 6 * med diopsid

7 kärl 153 M s f - + + x E, F X* 15 6 *krackelerad. Ftp omv.

8 9193 M s f ++ x • M X* 20 5 *Bi +, Ftp omv.+.

9 2986 M s f - ++ x • Z X* 14 2 *med Bi. Ftp omv.+.

10 2883 M s f • - ++ x -- Bi, M, F X* 20 5 *med Bi+, M, Z

11 2007 M s f + + E X* 14 6 * Bi med Z och E. Krackeler.

12 2191 M s f • - ++ x - X* 22 3 *med Bi+, M+, Z+. Ftp omv.

13 2001 M s f + • • M-, K X 12 6

14 2002 M s f - ++ x -- M- X X 14 5 Beläggning på kärlinsidan

15 2004 M s f ++ -- M stort k X* 23 5 * med Bi+

16 2005 M s f • ++ x - M- X* 5 5 *med Bi-. Ftp omv.

17 2006 M s f • - ++ x - M-, F X* 9 4 *med Bi och M. Ftp omv.

21 2008 M s m • - ++ x + M X* X 25 4 *omv. Med Bi+. Korn av Sst

22 29906 M s f - ++ X - M, Z Bränd lera Sliror av järnoxihydroxid

Tabell XI. Resultat av mikroskopering av tunnslip av keramik från Skogsmossen, Fellingsbro sn, Västmanland, i parallellt och polarise-rat ljus med förstoringar mellan 25 och 600 X. B = boplats, M = kärr. Symboler: x = förekomst, • = måttlig förekomst, - = sparsam förekomst, + = riklig förekomst, * = hänvisar till kolumnen ”Notes”. Förkortningar: omv. = omvandlad, ond.ut. = ondulös utsläckning. Mineral: Au = augit, Bi = biotit, Di = diopsid, E = epidot, F = fluorit, K = klorit, M = malm, Z = zirkon. k = korn, Sst = sandsten.

Table XI. Results of microscopy of thin sections of pottery from Skogsmossen, Fellingsbro parish, Västmanland, in parallel and polari-zed light at magnifications of 25 to 600 X. B = settlement, M = fen. Symbols: x = occurrence, • =medial occurrence, - = sparse occurren-ce, + = abundant occurrence, * = refer to NOTES. Abbreviations: k = grain, omv = transformed, ond.ut. = extinction. Minerals: Au = augit, Bi = biotite, Di = diopside, E = epidote, F = fluorite, K = chlorite, M = ore, Z = zircon. Rock: Sst = sandstone.


179

Figur 8.35. Tunnslip av trattbägarkeramik från Skogsmossen, Väst-manland. a. kärl från boplatsen (slip 3). Gods: sorterad järnrik finlera magrad med 25% granitisk bergart. Dekor: intryck av grovt snöre. b. Kärl från kärret (slip 15). Gods: sorterad järnrik finlera magrad med 23% granitisk bergart. Dekor: intryck av grovt snöre. Mikroskopfoto: T. Brorsson. Objektförstoring 25 X.

Figure 8.35. Thin sections of Funnel Beaker pottery from Skogsmos-sen, Västmanland. a. Vessel from the settlement (sample 3). Fabric: sorted iron-rich fine clay tempered with 25% granitic rock. Deco-ration: impressions of coarse cord. b. Vessel from the fen (sample 15). Fabric: sorted iron rich fine clay tempered with 23% granitic rock. Decoration: impressions of coarse cord. Micrograph: T. Brorsson. Magnification 25 X.

Figur 8.36. Tunnslip av trattbägarkeramik från Skogsmossen, Väst-manland. a. Kärl från boplatsen (slip 6). Gods: sorterad siltig, något sandig, järnrik finlera magrad med 25% granitisk bergart. Dekor: intryck av fintvinnat snöre. b. Kärl från kärret (slip 10). Gods: sor-terad siltig, något sandig, järnrik finlera magrad med 20% granitisk bergart. Dekor: intryck av fintvinnat snöre. Mikroskopfoto: T. Brorsson. Objektförstoring 25 X.

Figure 8.36. Thin sections of Funnel Beaker pottery from Skogsmos-sen, Västmanland. a. vessel from the settlement (sample 6). Fabric: sorted silty, somewhat sandy iron-rich fine clay tempered with 25% granitic rock. Decoration: fine cord. b. vessel from the fen (sample 10). Fabrid: sorted silty, somewhat sandy iron-rich fine clay tempered with 20% granitic rock. Decoration: impression of fine cord. Micro-graph: T. Brorsson. Magnification 25 X.

Figur 8.37. Tunnslip av trattbägarkeramik från Skogsmossen, Väst-manland. a. Kärl från boplatsen (slip 4). Gods: sorterad något siltig och sandig järnrik finlera, magrad med 25% granitisk bergart. Dekor: intryck av fintvinnad tvärsnodd. b. Kärl från kärret (slip 12). Gods: sorterad siltig, något sandig, järnrik finlera magrad med 22% grani-tisk bergart. Dekor: intryck av fintvinnad tvärsnodd. Mikroskopfoto: T. Brorsson. Objektförstoring 25 X.

Figure 8.37. Thin sections of Funnel Beaker pottery from Skogsmos-sen, Västmanland. a. Vessel from the settlement (sample 4). Fabric: sorted somewhat silty and sandy iron-rich fine clay tempered with 25% granitic rock. Decoration: fine cord stamp. b. Vessel from the fen (sample 12). Fabric: sorted silty, somewhat sandy iron-rich fine clay tempered with 22% granitic rock. Decoration: fine cord stamp. Micrograph: T. Brorsson. Magnification 25 X.

Fredrik HAllgren

180

Figur 8.38. Tunnslip av bränd lera från Skogsmossen, Västmanland. Bränd lera (slip 22), fynd från kärret. Sorterad järnrik finlera med sliror av järnoxihydroxidanhopningar och silt med skarpkantade korn. Mikroskopfoto: T. Brorsson. Objektförstoring 25 X.

Figure 8.38. Thin section of daub from Skogsmossen, Västmanland. Burned clay (sample 22), from the fen. Sorted iron-rich fine clay with streaks of ironoxihydroxide agglomerations and silt with sharp grains. Micrograph: T. Brorsson. Magnification 25 X.

Figur 8.39. Tunnslip av trattbägarkeramik från Skogsmossen, Väst-manland a. Kärl från kärret (slip 13). Gods: sorterad järnrik finlera magrad med 12% granitisk bergart. Dekor: horisontala och vertikala band intryckta med grov tvärsnodd. b. Kärl från kärret (slip 17). Gods: sorterad siltig, något sandig, järnrik finlera magrad med 9% granitisk bergart. Dekor: parallella band intryckta med grov tvär-snodd. Mikroskopfoto: T. Brorsson. Objektförstoring 25 X.

Figure 8.39. Thin sections of Funnel Beaker pottery from Skogsmos-sen, Västmanland. a. Vessel from the fen (sample 13). Fabric: sorted fine clay tempered with 12% granitic rock. Decoration: horizontal and vertical bands of coarse cord stamp. b. Vessel from the fen (sample 17). Fabric: sorted silty, somewhat sandy, iron-rich fine clay tempered with 9% granitic rock. Decoration: parallel band of coarse cord stamp. Micrograph: T. Brorsson. Magnification 25 X.

Figur 8.40. Tunnslip av trattbägarkeramik från Skogsmossen, Väst-manland. a. Kärl från boplatsen (slip 2). Gods: sorterad något siltig, järnrik finlera magrad med 16% granitisk bergart. Dekor: ”knäck-ebrödsdekor”. b. Kärl från kärret (slip 8). Gods: sorterad något siltig järnrik finlera, magrad med 20% granitisk bergart. Dekor: ”knäck-ebrödsdekor”. Mikroskopfoto: T. Brorsson. Objektförstoring 25 X.

Figure 8.40. Thin sections of Funnel Beaker pottery from Skogsmos-sen, Västmanland. a. Vessel from the settlement (sample 2). Fabric: sorted somewhat silty, iron-rich fine clay tempered with 16% granitic rock. Decoration: ”knäckebröd (crisp bread) decoration”. b. Vessel from the fen (sample 8). Fabric: sorted somewhat silty iron-rich fine clay, tempered with 20% granitic rock. Decoration: ”knäckebröd (crisp bread) decoration”. Micrograph: T. Brorsson. Magnification 25 X.


181

Figur 8.41. Tunnslip av trattbägarkeramik från Skogsmossen, Västmanland. Kärl från kärret (slip 21). Gods: sorterad siltig något sandig järnrik mellanlera, mag-rad med 25% granitisk bergart. Korn av sandsten. Dekor: ”knäckebrödsdekor”. Mikroskopfoto: T. Brorsson. Objektförstoring 25 X.

Figure 8.41. Thin section of Funnel Beaker pottery from Skogsmossen, Västmanland. Vessel from the fen (sample 21). Fabric: sorted somewhat sandy iron-rich medium clay, tempered with 25% granitic rock. Grains of sandstone. Decoration: ”knäckebröd (crisp bread) decoration”. Micrograph: T. Brorsson. Magnification 25 X.

Figur 8.42. Tunnslip av trattbägarkeramik från Skumparberget, Närke. a. Rikt dekorerad trattbägare (slip 18). Gods: sorterad siltig järnrik mellanlera, magrad med 25% granitisk bergart. Korn av sand-sten. Dekor: ”knäckebrödsdekor”. b. Odekorerad hals av trattbägare (slip 19). Gods: sorterad, siltig mellanlera magrad med 10% granitisk bergart. Mikroskopfoto: T. Brorsson. Objektförstoring 25 X.

Figur 8.43. Halspartier av tre trattbägare från Skumparber-get, Glanshammar sn, Närke. Övre raden: rekonstruktion av odekorerade tratthalsar (slip nr. 20 och 19), underst: tratthals med s.k. ”knäckebrödsdekor” (slip nr 18). Kärlrekonstruktion och teckningar av Gunlög Graner. Skala 1:4.

Figure 8.43. Partially reconstructed funnel beakers from Skumparberget, Glanshammar parish, Närke. Above: undecora-ted funnel beakers (samples 20 and 19), below: funnel beaker with ”knäckebröd (crisp bread) decoration” (sample 18). Vessel reconstruction and drawings by Gunlög Graner. Skala 1:4.

Figure 8.42. Thin sections of Funnel Beaker pottery from Skumpar-berget, Närke. a. Richly decorated funnel beaker (sample 18). Fabric: sorted silty iron-rich medium clay, tempered with 25% granitic rock. Grains of sandstone. Decoration: ”knäckebröd (crisp bread) decora-tion”. b. Undecorated funnel beaker (sample 19). Fabric: sorted, silty middle clay tempered with 10% granitic rock. Micrograph: T. Brorsson. Magnification 25 X.

Fredrik HAllgren

182

tidig bondestenålder. Något, som även har påvisats i skånsk TRB-keramik (Hulthén 1977 s.55, Tab. 8).

Av analysmaterialet att döma har N-teknik varit den helt dominerande metoden för kärluppbyggnaden (An-dersen 1975 s.56; Hulthén 1977 s.34-35). Godstjockleken varierar från kärl till kärl och även inom ett och samma kärl (±= 10 mm). En liten bägare med fyndnummer 2986 (slip 9), tillvaratagen i kärret, har den tunnaste väg-gen.Treparallellalinjer,intrycktamedfinttvinnatsnöre,dekorerar mynningspartiet, vars kärlvägg endast mäter 4 mm. Mynningsranden - diametern beräknad till 6.5 cm - är ornerad med jämna skåror.

Ett annat fynd, nr. 10405, (slip 2) från boplatsen står i motsats till den nyssnämnda, välgjorda bägaren. Detta är ett kärl med en beräknad mynningsdiameter på 13.5 cm, som likaledes har streckdekor på mynningsranden. Tjockleken på randen är hela 16 mm och själva kärlväg-gen mäter 13 mm. Kärlets övre del har yttäckande s.k. ”knäckebrödsdekor”.

De båda ytterligheterna är tillverkade av samma typ avråmaterial:Sorterad,järnrik,granitmagradfinleramedförekomstavmörkglimmer(figur8.40a).Magringsan-delen i det större kärlet – 25% – står i relation till den låga halten av silt i leran, medan 14% magringsmedel var fullt tillräckligt i den mindre bägarens gods, som innehöll en högre halt av silt. Härutöver är bergarten merafinkrossadidettunnväggigagodset(maxkorn=2 mm) än i kärlet med 13 mm:s väggtjocklek (maxkorn = 4 mm). Dessa båda exempel återspeglar bredden i keramikproduktionen vid Skogsmossen-lokalen under tidigneolitisk tid. De speglar också den tidigare nämnda konservatismen i hantverkstraditionerna vad gäller ler-typ och val av magringsmaterial. Man hade tillräcklig insikt för att medvetet balansera viktiga parametrar i förhållande till varandra. Produktionen omfattade såväl dekorerat”fingods”somgrövrekärlförhushållsbrukmed eller utan enkel dekor.

Kärlen brändes i oxiderande atmosfär d.v.s. i öppen eld. Bränningstemperaturen har inte överstigit 700°C. Sådan kärlbränning är en relativt snabb process. Kär-len travas på ett lager av bränsle och täckes sedan med grenar i ett strutformat bål. Sedan bålet antänts får det brinna under ca 30 till 45 minuter medan nytt bränsle kontinuerligt tillförs. Därefter lämnas bålet att brinna ner och så småningom slockna. Kärlen kan lämnas att svalna i askan. Keramikbränning i öppen eld var den allenarådande bränningsmetoden under tidigneolitikum i Skandinavien. Den var snabb, effektiv, krävde inga in-stallationer och var perfekt anpassad till de lertyper, som då utnyttjades för kärltillverkning och till de godstyper, som olika kärlfunktioner krävde.

Studier av principerna för det naturnära keramik-hantverk i Zimbabwe i Afrika visar nära paralleller med motsvarande hantverk i vår egen forntid (Lindahl 1995

s.33). I motsats till exempelvis grop- eller ugnsbränning efterlämnar kärlbränning i öppen eld inga detekterbara spår i omgivningen.

Jämförande analyser(Figur 8.45)Redovisningen sammanfattas i tabell XII.

SkumparbergetSkärvor av tre kärl från Skumparberget, tunnslipen nr 18, 19och20,harundersökts(figur8.43).Kärletmedfnr.133 (slip 18) har haft en mynningsdiameter om ca 32 cm, ett relativt stort kärl ornerat med s.k. ”knäckebrödsde-kor” och koniska gropar. Kärlet är byggt med N-teknik och har en godstjocklek av 12 mm. Det har framställts av en siltig, något sandig mellanlera, rik på järnhydroxid och glimmer. Leran har magrats med 25 % grovkrossad, tämligen ovittrad granit med maximal kornstorlek av 7 mm(figur8.42).Somaccessorisktmineralförekommerenstaka malmkorn.

Fnr. 1099, utgör det odekorerade mynningspartiet av en trattbägare, (slip nr 19) från Skumparberget. Trattbä-garen har haft en mynningsdiameter om 16 cm och en godstjocklek = 7 mm. Kärlet har framställts av en lera med samma sammansättning som kärlet med fnr. 133 men med lägre förekomst av glimmer och högre halt av järnhydroxid. Zirkon förekommer tillsammans med malm som accessoriskt mineral.

Mellanleran har magrats med 10 % krossad, något vittrad granit. Maxkornet mäter 6 mm. Det tredje kärlet (slip 20) var också en trattbägare, fnr. 579, vars myn-ningsdiameter har beräknats till 13 cm. Godstjockleken är 7 mm. Denna trattbägare är tillverkad av en sorterad, järnrik,glimmerhaltigfinlera.Diopsidförekommersomaccessoriskt mineral. Leran har magrats med 10% kros-sad, något vittrad granit med maximal kornstorlek av 5 mm. Båda kärlen är byggda med N-teknik.

HjulbergaDen tidigneolitiska keramiken från Hjulberga har delats i två grupper baserade på den teknik, som använts vid kärlens uppbyggnad. U-gruppens kärl har den karaktäris-tiskagodsprofilen,somuppstårnärlerrullarnafixerasvidvarandra genom att den övre rullens kanter drages ner över den undre rullen, både på kärlets ut- och insida (Andersen 1975;Hulthén1977fig.16;Hulthén1998s.17ff).

Metoden tillåter inte framställning av tunnväggiga kärlochfixeringenmellanlerrullarnablirintesåhållfastsom med N-teknik. U-teknik är en kärlbyggnadsmetod, som följer på den primitiva H-tekniken (Ertebøllekera-mik) och efterföljs av den mer avancerade N-tekniken. U-kärlen i Hjulberga tillverkades av en något grov, järn- och glimmerhaltig mellanlera, magrad med 10 - 15% krossad, vittrad granit med maxkorn = 5 mm. Sliror i


183

godset vittnar om en bristfälligt homogeniserad kera-miklera. Detta har sannolikt orsakat mycket sprickbild-ning i kärlen under bränningen. Kärlen var odekorerade eller försedda med enkel gropdekor (Raka ej koniska gropar)(figur8.44:1-2).

N-kärlen i Hjulberga framställdes av sorterad, något siltig,järn-ochglimmerhaltigfinlera.Mineralenzirkonochmalmfinnsnaturligtileran.Finleranharmagratsmedmellan 8 och 20% krossad, vittrad granit. I ett fall (slip nr. 8) är godset av ett kamstämplat kärl magrat med krossad kvartsit, som komplement till den vittrade graniten. Detta godsharsliroravgrovfraktionomväxlandemedfinmate-rial.DeflestaprovenfrånHjulbergaåterspeglarbristfäl-lig homogenisering av leran. Samtliga kärl av N-teknik-gruppen har – med ett undantag - ett mycket likartat gods.Kärldekorenärenkelochokomplicerad(figur8.44:3–8). Det förekommer parallella linjer under mynningar, vilkatrycktsinmedsnöreellertvärsnodd.Vidarefinnsheltäckande dekor av nagelintryck och grunda intryck, sannolikt gjorda med avskuret fågelben. En skärva är de-korerad med vertikala rader av korta kamstämpelavtryck. Lera av samma typer som godslerorna i keramiken har identifieratsblandde20lokalalerorna,sominsamlades

genom lerkartering i området. Fynddjupet varierade från 50 till 100 cm under ploglagret.Iettfall(slip2,figur8.44:9)kundeintegodslerans

typåterfinnasblandtestlerorna.Dennaleraärextremtfinkornigochfrifrångrovfraktioner.Denärmycketrikpå järnhydroxid och glimmer av både biotit (mörk glim-mer) och muskovit (ljus glimmer). Den innehåller även något kalciumkarbonat. 10% krossad granitisk bergart utgjorde magringen. Den maximala kornstorleken är 2 mm. Kärlet – en trattbägare – var byggt med N-teknik och hade en största godstjocklek på 8 mm. Sannolikt har denna trattbägare sitt ursprung i keramikproduktion utanför Hjulberga-området.

VallbyEndast en skärva av fynden från Vallby ingick i under-sökningen. Denna odekorerade bukskärva har ett från Hjulberga-kärlen något avvikande gods. Leran är av ”Hjulberga-typ” men magringen består av 8% krossad, vittrad gnejs och en del sandsten (slip 10). Maximala kornstorlekenär4mm.Ävenidennagodslerafinnssliror med korn av olika grovlek. Kärlet har byggts med N-teknik och godstjockleken är ca 10 mm.

Figur 8.44. Keramik från Hjulberga (tabell XI). Kärl byggda med U-teknik: Hj.2B, skärvorna 1a (slip 1) & 1 b; Hj.2A, skärva 2 (slip 3). Kärl, byggda med N-teknik: Hj.1A, skärvorna 3a, 3b (slip 6) & 4 (slip 7). Hj.1B, skärvorna 5 (slip 8), 6 (slip 9) & 7. Hj. 2C, skärva 8 (slip 4). Hj.2B, skärva 9 (slip 2).

Figure 8.44. Pottery from Hjulberga (Table XI). Vessels built by U-technique: Hj.2B, sherds 1a (sample 1) & 1 b; Hj.2A, sherd 2 (sample 3). Vessel built by N-technique: Hj.1A, sherds 3a, 3b (sample 6) & 4 (sample 7). Hj.1B, sherds 5 (sample 8), 6 (sample 9) & 7. Hj. 2C, sherd 8 (sample 4). Hj.2B, sherd 9 (sample 2).

Fredrik HAllgren

184

Figur 8.45. Schematisk presentation av de olika godstypernas fördel-ning inom de fyra trattbägarlokalerna Skogsmossen, Skumparberget, Hjulberga och Vallby.

Figure 8.45. Schematic presentation of the different types of fabric among the four TRB sites Skogsmossen, Skumparberget, Hjulberga and Vallby. Code key (= “Kodnyckel”): Sorted fine clay – Sorted medial coarse clay – Calciferous clay – Granite – Gneiss.


185

SAMMANFATTNINGNågot om lertäkterPå grund av praktiska hinder kunde en planerad ler-kartering i området kring Skogsmossen ej genomföras. Man kan dock utgå ifrån att lokala leror för boplatsens behov av råmaterial till kärlframställning och husbygge fanns tillgängliga. Klumpar av klinelera i fyndmateria-letvisarattleraavrätttyp,d.v.s.kalkhaltigfinlera,vartillgänglig för klining av husväggar, tätning av kransen runt härden etc.

Även i fyndmaterialet från kärret fanns rikligt med bränd lera. Leran var kalkfri, sorterad, järnrik med myck-etfinstruktur(slip22).Deninnehöllsliroravjärnhy-droxid. Analys visar mycket god överensstämmelse med denkeramiskagodsleran(figur8.38).Dennalerahadeäven utnyttjats för klining av väggar. Uppförandet av en byggnadskonstruktion i offerkärret hade sannolikt sam-band med de religiösa ceremonier kring denna kultplats. Kanske ansågs den ”vanliga” klineleran inte god nog för ett sådant ändamål.

Det är ett rimligt antagande att en betydande täkt med god keramiklera fanns inom räckhåll från boplatsen. Tillgången på en sådan utgjorde en värdefull resurs, som

utnyttjades så länge det rätta råmaterialet var för handen. En”rik”lertäktkundeexploaterasifleragenerationer.Merendelsärlersedimentenstratifieradeiskiktade

lager med större eller mindre andel grovfraktioner. Med hjälp av godslerorna i de 14C-daterade kärlen har en mo-dellavensådanmöjliglertäktkonstruerats(figur8.46).Lagerföljden i täkten visar en vanligt förekommande variation inom en sedimentsekvens. Den framhäver också sambandet mellan kärlproduktion och den aktu-ella utvinningsnivån i täkten, där råmaterialet hämtades. Vid förändringar i råmaterialsammansättningen, såsom exempelvis silthalten i ett lager, ställdes stora krav på hantverkskunnandet inklusive förmågan att förstå och hantera de nya förutsättningarna, som orsakats av ut-gångsmaterialet. Det gällde att balansera silthalten ge-nom motsvarande förändringar av magringsmaterialet. Sådan anpassning framträder i keramikgodset, varför det kan fastslås, att man inom hantverket på Skogsmossen-boplatsen bemästrat ifrågavarande problematik (tabell XI). Detfinnsanalogaexempelfrånvåregensenarehis-

toria före automationen, då det exempelvis fanns ett betydande antal mindre tegelbruk till exempel i Skåne.

SKÄRVIDENTIF. LERA MAGRING NOTESsk

ärv-

/slip

num

mer

.

fynd

num

mer

fynd

plat

s

U-te

knik

, N-te

knik

sort

erad

/ o

sort

erad

(s/o

)

grov/fin

silt

sand

järn

hydr

oxid

järn

oxih

ydro

xcid

anho

p.

glim

mer

kalc

ium

kar

bona

t

växt

mat

eria

l

övrig

a ob

serv

erad

e m

iner

al

gran

itisk

ber

gart

Sst e

l. kv

arts

it

ande

l, vo

l%

max

.kor

nsto

rlek

[mm

]

sliro

r

1 H 2:B Hj U s m • - + x • x Z x* 15 5 x *vitt. Hom.-

2 H 2:B Hj N s f ++ x + - x Z M Di x* 10 2 x *vitt. Hom.-

3 H 2:A Hj U s m - + x • Z M x* 10 4 x *vitt. Hom.-

4 H 2:C Hj N s f • + x • Z M x* 1k 16 4 x *vitt. M,Z,Bi

5 H 2:C Hj N s f - + x • Z M x* 9 4 *vitt.

6 H 1:A Hj N s f - + x - x Z x* 20 4 x *vitt. med Bi,Z

7 H 1:A Hj N s f • + x • Z M x* 2k 8 3 x *vitt. med Bi+

8 H 1:B Hj N s f + x + Bi Mu x* 1k 15 3 x+ *vitt. Avvik.gods

9 H 1:B Hj N s f - ++ x + Z M x* 17 7 x *vitt.med M , Z

10 V V N s f • ++ x • x Z M * 1k 8 4 x *gnejs. Vitt.

18 S 133 S.b N s m • ++ + x M- x* 1k 25 7 *ovitt. Q ond.ut.

19 S 1099 S.b N s m • - ++ x • x M, Z x* 10 6 * M+-Z-Bi-Di

20 S 579 S.b N s f ++ • Di x* 10 5 * Bi,M,K, vitt.

Tabell XII. Resultat av mikroskopering av tunnslip av keramik från Hjulberga, Eker sn, Vallby, Kil sn, och Skumparberget, Glanshammar sn, Närke, i parallellt och polariserat ljus med förstoringar mellan 25 och 600 X. Symboler: x = förekomst, • = måttlig förekomst, - = sparsam förekomst, + = riklig förekomst, * = hänvisar till kolum-nen ”Notes”. Förkortningar: k = korn, omv = omvandlad, ond.ut.= ondulös utsläckning. vitt. =vittrad. Mineral: Bi = biotit, Di = diopsid, K = klorit, M = malm, Mu = muskovit, Z = zirkon. Bergart: Sst = sandsten.

Table XII. Results of microscopy of thin sections of pottery from Hjulberga, Eker parish, Vallby, Kil parish and Skumparberget, Glans-hammar parish, Närke, in parallel and polarized light at magni-fications of 25 to 600 X. B = settlement, M = fen. Symbols: x = occurrence, • =medial occurrence, - = sparse occurrence, + = abundant occurrence, * = refer to NOTES. Abbreviations: omv = k = grain transformed, ond.ut. = undulatory extinction, vitt = weathered. Minerals: Bi = biotite, Di = diopside, K = chlorite, M = ore, Mu = muscovite, Z = zircon. Rock: Sst = sandstone.

Fredrik HAllgren

186

Dessa bruk hade en tegelmästare, som kontinuerligt tog prov på leran, när den hämtats från täkten. Tegelmästa-ren testade leran genom att ”smaka” på den och kände därvid genast vilken ”grovlek” den hade. Om behövligt justerades produktionsapparaten i enlighet med föränd-ringarna av grovleken så att tegeltillverkningen kunde fortsätta utan störningar.

Den hantverksmässiga medvetenhet, som fanns i keramiktillverkningen på Skogsmossen, förefaller ha saknats på Hjulbergaboplatsen (tabell XII).

KärldekorBeträffande eventuella samband mellan godsets samman-sättning och vissa typer av kärldekorer, kan det fastslås att några sådana medvetna samband inte kan urskiljas inom keramikhantverket på Skogsmossen. Ett och samma orneringsmönsteråterfinnssåledespågodsmedbådelågoch hög relativ halt av grovfraktioner i leran. Inomdetstuderadeintervalletfinnshelleringenan-

vändbar korrelation till orneringsmönster, räknat över ti-den (tabell XIII). Så har till exempel ornering med intryck

av grovtvinnat snöre 4 olika dateringar från 4605±60 BPtill5035±95BP.Intryckmedgrovtvärsnoddfinnspå keramik daterad 4560±70 BP och på keramik date-rad 4820±70 BP. Hantverkstraditionerna i keramiktill-verkningen synes att ha varit nära nog konstanta under avsevärd tid.

Allmänt sett är uppsättningen av förekommande dekorelement av begränsad art. Intryck med snöre och tvärsnodd av olika grovlek i några bestämda mönster-kombinationer är dominerande inslag i kärlorneringen. Denna ”standardisering” kan tolkas som tecken på en rationell kärlproduktion. Brådska i hanteringen kan då förklara fall av mindre väl utförd dekor.

I jämförelse med näraliggande, ”samtidiga” bosätt-ningar som till exempel Hjulberga, framstår Skogsmos-sens keramiktillverkning som ett betydligt mera etablerat och självständigt hantverk. I undersökningsmaterialet finnsingaspåravdenenklare,grövreU-tekniken.Intehellerfinnsdetteckenpådentypavbristfälligbear-betning av leran, som kan leda till spruckna och/eller mindre hållbara kärl.

Figure 8.46. Model of a hypothetical clay extraction pit based on the composition of the clay of the dated sherds from the settlement and fen at Skogsmossen. Legend:

sorted fine clay

sorted silty fine clay

sorted, silty, somewhat sandy fine clay

+ = abundant occurrence. • = occurrence. - = sparse occurrence, -- = rare occurence.

Figur 8.46. Modell av en hypotetisk lertäkt baserad på godslerorna i daterade skärvor från boplatsen och mossen vid Skogsmossen. Kodnyckel:

sorterad finlera

sorterad siltig finlera

sorterad, siltig, något sandig finlera.

+ = riklig förekomst. • = ordinär förekomst. - = sparsam förekomst, -- = mycket sparsam förekomst.

Slip nr. Lera

Glim

mer

14C-datering

BPDekorer

Skärv-tjocklek

mm

7 + 5060 ± 90 Låg, odekorerad trattbägarhals 12

15 -- 5020 ± 100 Intryck med grovtvinnat snöre 12

14-- 4970 ± 80 Intryck med fin tvärsnodd 10

17 - 4820 ± 70 Intryck med grov tvärsnodd 8

6 -- 4735 ± 75 Intryck med fintvinnat snöre 8

16 -- 4675 ± 80 Linjer i vinkel. Dekor? 7

21 -- 4630 ± 60 ”Knäckebrödsdekor” 12

+11 4605 ± 60 Intryck med grovtvinnat snöre 11

•31 4560 ± 70 Intryck med grov tvärsnodd 12


187

Den speciella ”knäckebrödsdekoren” förekommer på kärl bland fynden från både boplatsen och kärret på Skogsmossen-lokalen. Godset i dessa kärl är i det närmaste identiskt. Också på Skumparberget fanns kärl med samma dekor. I detta fall är dock godset av annan typochbetydligtgrövreistrukturen(figur8.42a).Iun-dersökningsmaterialetfannsflerakärlmeddettagrovagods från Skumparberget.

Inslag av ”främmande” gods bland kärlen på Skogs-mossen, som indikerar kontakt med andra bosättningar runtMälaren,harinteidentifieratsmeräniettenstakafall. Det är kärl 17, med fyndnummer 2008 (slip 21), som med stor sannolikhet har tillverkats på grannlokalen

Skumparberget. Godset i kärl 17 överensstämmer helt med den grova godstypen i kärlen nr 133 och 1099 (slip 18 och 19) från Skumparberget och förekommer inte i någotannatkärlfrånSkogsmossen(figur8.41,8.42a-b).Mynningsdiametern är beräknad till 32 cm i båda kär-lenochskärvtjocklekentill12mm.Skärvprofilernaimynningspartietärnästanexaktlika(figur8.47).Detärinte möjligt att göra meningsfulla utsagor beträffande orsakssammanhanget bakom detta fynd i offerkärret. Å andra sidan vore det förvånande om inte någon skärva från Skumparberget hade funnits med bland fynden i kärret.

Avståndet till den tidigneolitiska lokalen Malma-hed i Lilla Malma sn. är endast 7.5 mil fågelvägen från Skogsmossen (Olsson & Hulthén 1986). Jämfört med den tidigneolitiskaMalmahed-keramikenfinnsdockinga tydbara beröringspunkter, som relaterar sig till ke-ramikgods, kärlformer eller dekorelement i hantverket på Skogsmossen. Den förra representerar en tidig fas av tidigneolitikum med kärl av mindre storlek och med dekor av små gropar i rader under mynningen. Denna är oftast försedd med streckdekor. Avtryck av snöre och tvärsnodd som orneringselement saknas helt.

Nära paralleller, vad gäller sättet att ornera ett kärl, finnermandäremotpåenboplats,somliggerpåun-gefärligen dubbelt så stort avstånd från Skogsmossen nämligen Älby i Ösmo sn., Södermanland. Heltäckande dekor av grunda intryck är koncentrerad till kärlets hals och skuldra. Mynningsranden har streck av kamintryck. KärlprofilenärmjuktS-formigliksomhoskärlenfrånSkogsmossen(jfr.figur8.31).Bukenärrefflad.Denna,i sen skånskt tidigneolitikum så vanligt förekommande behandling av kärlbuken på trattbägarna, påträffas yt-terst sällan på kärl från Mälarområdet (Muntligen: F. Hallgren).Refflingen,somsådan,börmerauppfattas

Fynd-Nr. Kärl Slip 14C-dat.BP Dekorelement Skärvtjockl.mm

2001 1 13 4560±70 Grova horisontella + vertikala tvärsnoddsintryck 142007 11 4605±60 Intryck av grovtvinnat snöre 112009 1 4625±60 Grova horisontella + vertikala tvärsnoddsintryck 122008 17 21 4630±60 ”Knäckebrödsdekor” 102005 158 16 4675±80 Linjer i vinkel. Dekor? 710448 5 4735±75 Intryck. av grov horisontell tvärsnodd 810446 6 4735±75 Intr.avfintvinnatsnöre 62010 95 4775±60 Gropdekor (+ hål) 102175 4758±80 Intryck av mellangrov tvärsnodd. Grovt hantverk.

Ej noggrant utförande10

2006 109 17 4820±70 Intr. av grov tvärsnodd 82012 4845±60 Intryck av grovtvinnat. snöre 10Ej fnr. 1 4880±110 Grova horisontella + vertikala tvärsnoddsintryck 112003 4885±100 Intryck med djurtand 122166 2 4950±80 Intryck av gles, mellangrov tvärsnodd. 102002 2 14 4970±80 Intryck av gles, mellangrov tvärsnodd. 102004 X 15 5020±100 Intryck av grovtvinnat. snöre 122014 X 5035±95 Intryck av grovtvinnat. snöre 10Ej fnr. 153 7 5060±90 Odekorerad tratthals 13

Tabell XIII. Skogsmossen-keramikens deko-relement placerade i ”kronologisk” ordning och relaterade till skärvtjocklek och olika tabellnummer. X = 2 mynningsskärvor, som troligen härrör från samma kärl.

Table XIII. The directly dated potsherds from Skogsmossen, ordered chronologically from younger to older, with information on decora-tive element and vessel wall thickness in the two columns to the right

Figur 8.47. Mynningsprofilerna på kärl 17 från Skogsmossen (a) och kärl fnr. 133 från Skumparberget (b).

Figure 8.47. Rim profile of vessel 17 from Skogsmossen (a) and ves-sel find no. 133 from Skumparberget (b).

Fredrik HAllgren

188

som en praktisk, funktionell preparering av kärlet än som en form av kärldekor. Trattbägaren hade av allt att döma en funktion som mjölkningskärl och genom att refflakärlbukenökadesdennaseffektivaytterytameden förbättrad kylförmåga som följd (Hulthén 1998 s.30, fig.20).Refflingenunderlättadeocksåhanteringenavettofta fuktigt kärl. Trattbägaren som kärlform stämmer väl med nya behov i samhället, vilka uppkommer i sam-band med att nya näringar och näringsformer etableras (Hulthén 1995).

Fyra bosättningar – fyra keramikmiljöerDe keramiska hantverken på de tidigneolitiska fyndlo-kalerna, som ingår i undersökningen, förefaller att åter-speglanågotförområdetspecifikt.

Hjulberga har sin grova U-teknik och även vad gäller N-teknikens kärl ett relativt enkelt hantverk.

Vallby vars enda skärva i undersökningen utgör ett exempelpåenegen,specifikmagringsmetod.

Skumparberget, har liksom Skogsmossen ett bety-dandeantalskärvoravkragflaskorisittkeramikinven-tarium. Hantverket som sådant skiljer sig dock tydligt från kärltillverkningen hos ”grannen”.

Skogsmossen med boplats och tillhörande offerkärr har ett avancerat hantverk baserat på stabila traditioner, god råmaterialtillgång och framställning av ett urval av speciella kärl. Malmaheds TN-keramik har föga gemen-samt med någon av de förut nämnda hantverken.

Såvitt saken kan bedömas på nuvarande stadium sy-nes kontakter och utbytet av idéer och föremål mellan de fyra boplatserna att ha varit av begränsad art. Detta trots de ringa avstånden mellan lokalerna. Återspeglar möjligen det keramiska inventariet respektive boplats´ identitet? Finns det andra förhållanden, som tyder på samma virtuella gränser? Finns det någon rangordning mellan de fyra, grundad på exempelvis prestige eller liknade?

Bortom vad man skulle kunna kalla en ”port” i tid och i någon mån rum skönjs de levande människor, som det ytterst är arkeologins uppgift att försöka förstå och beskriva. Vidare studier (Läs: Bland annat fortsatta analyser av ett utvidgat material.) skulle sannolikt kunna bidratillattflerpusselbitarkundein-ochsammanfogastill en klarare helhetsförståelse.

Svaret på inledande rubrikfrågan – Vem offrade i kärret? – är på nuvarande ståndpunkt: Att det med stor sannolikhet var ett antal generationer av Skogsmossen-boplatsens ”egna” innevånare.


189

8.6 Skogsmossen, Skumpar-berget och Hjulberga 1, keramikhantverk i lokala ”communities of practice”

Trattbägarkeramiken i Mälardalen och Bergslagen kan beroende på perspektiv beskrivas med de skenbart mot-sägelsefulla epiteten överregional, regional och lokal. Denspecifikakärluppsättningen–trattbägare,kragflas-kor, lerskivor – kan sägas vara överregional och åter-kommer med vissa variationer inom ett stort område av Nordeuropa. Andra aspekter som en dominans av fogar med stigande N-teknik på trattbägarnas halspartier i Mälardalen, i kontrast till fallande N-teknik hos hals-partietavflertalettrattbägarepåSjällandkankanskesessom regionala särdrag. Frekvent förekomst av dekor på mynningsrand och förekomst av gropintryck är andra särdrag utmärkande för Mälardalen och Bergslagen och förekommer på exemplar av trattbägare av såväl formtyp Vrå I, Vrå II, Vrå III som Vrå IV. Återigen andra drag kan beskrivas som lokala, tekniker som har reproducerats överentidsrymdavflerahundraårpåenskildalokaler,medan människor på närbelägna boplatser följt andra traditioner. Till de lokala dragen hör val av lerfraktion eller av lertäkt, val av magringsmedel, design av kärlform, samt val av dekorelement och komposition. Den varia-tionsomfinnsärintebarakronologisktbetingadochinteenbart beroende av distinktionen mellan rituellt/profant. Diskussionen i föregående avsnitt fördes med ett över-gripande regionalt perspektiv, här skall dessa aspekter diskuteras utifrån ett mer lokalt perspektiv, där tre när-belägna och delvis samtidiga trattbägarbosättningar – Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga 1 – jämförs med varandra. Genomgången mynnar ut i en diskussion av de sociala sammanhang där dessa lokala, regionala och överregionala tekniker skapats och reproducerats.

De tre lokalerna Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga1lågilikartadetopografiskalägen,påsand-mark en eller ett par kilometer från havet och med ett inbördesavståndav10-20km(figur8.34).Allatreforn-lämningarna är ytmässigt i samma storleksklass, åtmins-tone 15 000 - 30 000 m2 och innehåller fynd av samma karaktär, som trattbägarkeramik, malstenar, tunnackiga porfyrit-ochflintyxor,samtrikligtmedavfallfråntill-verkningavyxoravporfyrit(Hulthén&Welinder1981,Apel et al. 1997, Hallgren et al. 1997). På alla tre lokalerna finnsspåravjordbrukiformavsädeskornsavtryckikeramik och/eller förkolnade sädeskorn samt ben från tamdjur (jfr. kapitel 7). På Skogsmossen och Skumpar-berget hittades rester av mesulahus av samma konstruk-tion. På Hjulberga 1 påträffades inte något hus men då den senare undersökningen bara berörde 80 m2 av en

vida större fornlämning är det troligt att huslämningar förekommer även där (en punkt som också betonas av Hulthén&Welinder1981s.211).Kolfjortondateringarvisar att alla tre lokalerna nyttjats under andra halvan av tidigneolitikum, Skogsmossen och Skumparberget därtill ocksåunderförstahalvanavperioden(figur5.5,5.6).Enpetrografiskstudieavavfallsmaterialfrånyxtillverkningpå de tre lokalerna pekar på att innevånarna på respek-tive lokal brutit porfyrit från varsitt stenbrott (kapitel 9.1.1). På alla tre lokalerna har malstenar av samma typ av glimmerskiffer brukats (kapitel 9.1.2). Ävenvadgällerkeramikenfinnsgemensammanäm-

nare mellan Skogsmossen, Skumparberget och Hjul-berga I så till vida att alla tre lokalerna har gett fynd av skärvorfråntrattbägare,kragflaskorochlerskivor.Likvälfinnsdetocksåskillnaderikeramikmaterialen.Idetföl-jande kommer keramiken från Skogsmossen, Skumpar-berget och Hjulberga 1 att beskrivas i sammanfattande ordalag, med avseende på kärlform, dekor och teknolo-giska egenskaper. Det är inte oproblematiskt att jämföra keramikmaterialsomklassificeratsochregistreratsavolika personer. Också när jag återvänt till mina egna klassificeringar,finnerjagdiskrepansermellandesomutförts för 10 år sedan och de som gjorts mer nyligen. Detta är inte konstigt, då man lär under arbete, men det kan vara på sin plats att påpeka då det styr vilka frågor som på ett meningsfullt sätt går att ställa till materialet. För att helt komma runt denna problematik hade krävts att jag i ett och samma sammanhang registrerat om alla de material jag önskat jämföra, vilket naturligtvis inte varit möjligt. Trots detta förbehåll tror jag att en jämförelse är möjlig, så länge man ställer enkla frågor.

Vid undersökningen på Skogsmossen 1995 tillvara-togs 118 kg keramik, fördelat på 27,5 kg från boplatsen och 90,5 kg från det kärr som undersöktes inom forn-lämningen (Hallgren et al. 1997). Vid en kompletterande forskningsgrävningen 1997 tillvaratogs ytterligare ett kilo keramik från boplatsen, samt några fyndbackar ännu ej färdigregistrerad keramik från kärret. Huvuddelen av keramiken är skärvor från trattbägare, men fragment av kragflaskor(174skärvorfrån1995årsundersökning)och lerskivor (50 skärvor från 1995 års undersökning) förekommer också. Enstaka krukskärvor kommer från andratyperavkärlochföremål,somettflattummatlerobjekt och ett miniatyrkärl med en tulpanformad myn-ning och hals. Huvuddelen av materialet tillvaratogs vid rutgrävning med sållning (4 mm såll), en mindre del vid efterföljande avbaning och anläggningsgrävning. Vid sållningen har all keramik som fastnat i 4 mm sål-len tillvaratagits, vid avbaning och anläggninsgrävning tenderar man att förbise mindre skärvor till förmån för större och i högre grad tillvarata skärvor med iögonfal-lande dekor. För att jämförelsen mellan boplats och kärr nedan skall ske på lika villkor tas därför endast materialet

Fredrik HAllgren

190

från rutgrävning/sållning med, vilket i princip innebär all keramik från kärret (90,4 kg) och drygt hälften av keramiken från boplatsen (17,9 kg).

En skillnad mellan keramiken från boplatsen och keramiken från kärret är att den senare har en rikare dekor. Beräknat på skärvvikt är 18% av keramiken från kärret dekorerad, motsvarande siffra för boplatsen är 9%. Till en del kan en sådan jämförelse vara missledande, då keramiken från boplatsen är något kraftigare frag-menterad, med en medelvikt av 0,6 gram per skärva, att jämföra med 1,2 gram i kärret. Detta kompenseras dock i någon mån av att jämförelsen gäller viktprocent och av att dekor, i förekommande fall, även har registrerats för mycket små fragment. Det torde därför stå klart att keramiken från kärret verkligen har rikare dekor, vilket i detta sammanhang betyder trattbägare med dekor som ibland täcker halsen från mynning till skuldra och i något fall övre delen av buken. Det bör dock poängteras att det också i kärret förekommer trattbägare med sparsam eller ingendekor(jfr.figur8.15a-f),liksomdetpåboplatsenävenfinnstrattbägaremedheltäckandehalsdekor.

Vid jämförelse av de olika dekorelementens frek-vens så är proportionerna liknande mellan kärret och boplatsen. I bägge kontexterna är tvärsnodd vanligast (40% i kärret, 31% på boplatsen), följt av snördekor (17% respektive 21%), enkla intryck (10% respektive 14%) och knäckebrödsdekor (12% respektive 8%). Knäckebrödsdekor, så namngiven efter den påtagliga visuellalikhetenmedbrödavdettaslag(jfr.figur8.8g,8.14, 8.29a), är strikt talat inte ett dekorelement utan ett mönster bildat av enkla intryck i yttäckande kom-position. Distinktionen mot kategorin ”enkla intryck” är därmed problemtisk och små skärvor av ett kärl med knäckebrödsdekorblirdärföroftaklassificeradesomenbart enkla intryck. Gropintryck är något vanligare på boplatsen (10%) än i kärret (4%). Emellertid har bot-ten av gropintryck även registrerats på kraftigt vittrade skärvor, vars yta (där övrig dekor skulle ha funnits) inte är bevarad. Den högre vittrings- och fragmenteringsgraden på boplatsen kan därför göra att gropintryck förefaller vanligare där. I övrigt förekommer sparsamt med kam-stämpel, dragna linjer, streck, nagelintryck och skårstreck i bägge kontexterna.

Boplatsytan på Skogsmossen sträcker sig över en avsevärd area, trattbägarkeramik har hittats inom ett område som mäter 170 m från norr till söder och 240 m från väst till öst. De olika delarna av fornlämningen har undersökts med varierande intensitet. De områden som låg inom den yta som berördes av järnvägsbyg-get (skogsmark) har provgropsgrävts, mindre ytor un-dersökts därtill i form av handgrävda schakt och hela ytan banades sedan med maskin varvid anläggningar undersöktes och dokumenterades. Skogsområdet söder om exploateringsytan har undersökts genom en prov-

gropsgrävning,medandenåkersomfinnsnorromex-ploateringsområdet har undersökts genom upprepade ytinventeringar av fynd som förekommer i plöjan. Inom boplatsens alla delytor (vad jag i tidigare publikationer benämnt centrala, västra, norra och södra boplatsytan) återkommer keramik med samma karaktäristik. Dekor-typer som kan sägas vara typiska eller utmärkande för Skogsmossen, till exempel alternerande horisontellt och vertikaltappliceradtvärsnodd(figur8.48),tät,vertikaltapplicerad tvärsnodd som för tankarna till textilavtryck (jfr.figur8.28e),yttäckandehorisontellsnördekor(jfr.figur8.28b,d)ochknäckebrödsdekor(jfr.figur8.29a)förekommer således såväl i kärret och på centrala, västra, norra och södra boplatsytorna.

Ett urval om 19 dekorerade krukskärvor från Skogs-mossen har daterats genom 14C-datering av matskorpor och i ett fall datering av ett förkolnat sädeskorn inneslutet ilergodset.Dateringarnavisarattfleraavdemerkarak-täristiska dekortyperna och kompositionerna har varit i bruk på Skogsmossen genom en lång period av tidig-neolitikum, till exempel förekommer yttäckande dekor av tvärsnodd och snöre genom hela bosättningsperioden. Bland de tvärsnoddsdekorerade krukorna återkommer kompositioner med alternerande horisontellt och ver-tikalt applicerad tvärsnodd både på krukor från början och slutet av bosättningen, dateringar som spänner över intervallet 4970±80 – 4560±70 BP. Horisontellt appli-cerad yttäckande snördekor har dateringar som spänner över perioden 5035±95 – 4605±60 BP. Det framgår av de rekonstruerade men odaterade krukorna att trattbä-garna med yttäckande horisontell snördekor på halsen oftast har vertikalt applicerad snördekor tvärs mynningen och en frans av vertikalt snöre, eller intryck av en knuten eller vikt snörände vid övergången mot buken. De direkt daterade krukskärvorna med snördekor kommer dock, med ett undantag, från halspartier som inte har knutits tillspecifikamynningarellerskuldror.Detärdärförinteär säkerställt att vertikal snördekor tvärs mynning och vid skuldra verkligen har samma tidsdjup, även om det förefaller troligt. En enstaka daterad skärva har dekor i form av snörändesintryck vid skuldran, denna kom-position är således belagd från bosättningens början (4970±80 BP).

För en av trattbägarna, dekorerad med alternerande tvärsnodd(figur8.48),föreligger14C-dateringar både för ett vetekorn inbakat i lergodset (Ua-15200) och för mat-skorpor på två olika krukskärvor (Ua-10857, Ua-10385). Detredateringarnaärsignifikantoliktida,detdateradesädeskornet är sannolikt äldre och matskorporna san-nolikt yngre. Hade förhållandet varit det omvända kunde resultatet förklaras av att matskorporna innehållit mate-rial påverkat av en reservoareffekt (jfr. kapitel 5.1), men eftersom sädeskornet är äldre måste en annan förklaring sökas. Även om de olika provmaterialen är förknippade


191

med samma kruka så hör de samman med olika händel-ser. Det förkolnade sädeskornet har hamnat i leran när krukan tillverkats, matskorporna är spår efter krukans (sista?) användning. Medan man normalt föreställer sig en kort tid mellan dessa båda händelser (Tani & Longacre 1999), kan dateringarna peka på att denna kruka varit ibrukenlångtid,kanskeflerahundraår,innandenslutgiltigt deponerats i offerkärret på Skogsmossen. Den aktuella trattbägaren skulle i så fall vara ett exempel på vad Lillios (1999) diskuterat som heirlooms, en släktklenod som vårdats och bevarats av generationer brukare.

Heirlooms . . . represent links to an ancestral past, to a placefilledwithrelationshipsthattranscendstheboundsof a human lifetime and memory. (Lillios 1999 s.243)

Företeelsen har en parallell i hur utvalda krukor hand-hafts från generation till generation i Chaco Canyon, i sydvästra USA (Crown 2007 s.680-682). Trattbägaren frånSkogsmossenmeddessspecifikadesignmedhöghals och alternerande horisontellt och vertikalt applice-rad tvärsnodd har utgjort en konkret förbindelselänk till tidigare generationers krukmakare och den kulturella praktik de manifesterade i formgivningen av kärlet, en kulturell praktik som reproducerats av senare genera-tioners deltagare i samma community of pratice som även de skapade höghalsade trattbägare med horisontell och vertikaltvärsnoddsdekor(jfr.Wenger1998s.89).Dehöghalsade trattbägarna med alternerande horisontell och vertikal tvärsnodd kan därmed sägas ha tjänat som reifikationer,somförtingligandeavsocialrelationer.

Figur 8.48. Trattbägare från offerkärret på Skogsmossen, Västman-land, som tidsfäst både genom datering av ett sädeskorn inbakat i lergodset och genom datering av matskorpor på kärlväggens insida (jfr. figur 5.14). Resultaten av analysen antyder en avsevärd tid förflutit mellan krukans tillverkning och dess slutgiltiga deposition i våtmarken, den aktuella krukan kan därför ha vårdats som en släktklenod inom det lokala ättsegment som bott på Skogsmossen (jfr. Lillios 1999, Crown 2007). Trots att 175 skärvor och fragment från kärlet har identifierats så är halsens exakta höjd svårbedömd. Gunlög Graner har framställt två alternativa rekonstruktionsteck-ningar, varav den med högre hals återges här. På grund av osäkerhe-ten kring halshöjd ingår inte denna trattbägare i kärlformsstudien i kapitel 8.3. Skala 1:2.

Figure 8.48. Funnel beaker from the offering fen at Skogsmossen, Västmanland. One 14C-date has been obtained from a carbonised cereal grain embedded in the clay matrix, two 14C datings have been made on food crust on the inner wall of the vessel (cf. figure 5.14). The result of the analysis indicates that a considerable period of time had passed between the making of the pot and the deposition of it in the fen at Skogsmossen. It is therefore conceivable that this funnel beaker was passed down through generations as an heirloom within the local lineage that lived at Skogsmossen (cf. Lillios 1999, Crown 2007). (The height of the neck of this pot is uncertain, it is hence excluded from the vessel shape analysis in chapter 8.3). Scale 1:2.

Fredrik HAllgren

192

Bland trattbägarna från Skogsmossen är höghalsade kärl (typ Vrå IV) ojämförligt vanligast, men krukor med medelhög (Vrå II) och kort hals (Vrå I) förekommer också. I arbetet med kärlrekonstruktioner har Gunlög Graner fokuserat på skärvmaterialet från kärret. Från det mer fragmentariska keramikmaterialet från boplat-sen saknas kärlrekonstruktioner. Det framgår likväl av skärvfynden att höghalsade trattbägare är vanliga även här, medan det är oklart i vilken mån korthalsade kärl förekommer. Kolfjortondateringar visar att de höghal-sade krukorna har var varit i bruk både i början och slutet av bosättningen. Från de mer sällsynt förekom-mandetrattbägarnamedkortochmedelhöghalsfinnsfå kronologiska hållpunkter, men dateringarna från typ Vrå I krukor på Skogsmossen sträcker sig ändå över 5060±90 – 4775±60 BP.

Så som har presenterats i kapitel 8.5 har Birgitta Hult-hén analyserat 18 krukskärvor från Skogsmossen, tolv krukskärvor från kärret och sex från boplatsen. Materia-let är mycket homogent och med undantag för ett kärl är allakrukortillverkadeavsammaslagsfinlera.Denlillavariationsomfinnsmotsvarardenskiktningsomfinnsmellanolikalagerisammalertäkt(figur8.46).Krukornaharmagratsmedkrossadgranitsomiflerafallvisarspårav tidigare upphettning, troligtvis har man använt kok-sten för framställning av magringsmedel. Leran har som regel magrats med en riklig andel krossad granit (vanligen 12-25%) i tämligen grova fraktioner (maxkorn i slipen varierar vanligen mellan 3-6 mm). Mängden magring har dock anpassats efter siltandel i leran. Två kärl som är till-verkadeiennågotgrövrefinleraharföljaktligenenlägreandel tillsatt magring (5% respektive 9%). På ett motsva-rande sätt har grovleken på magringen anpassats efter godstjocklek. En liten trattbägare med en godstjocklek om blott 4 mm har således magrats med krossad granit med en största grovlek på 2 mm. Alla krukorna uppvisar ett väl homogeniserat gods. Kärlen har bränts i öppen eld, vid temperaturer som inte överstigit 700° C.

Som nämnts avviker ett av de analyserade kärlen från Skogsmossen från de övriga i det att det tillverkats av en annorlunda, grövre lera. Godset i den aktuella tratt-bägaren överensstämmer helt med godset hos två av de tre analyserade kärlen från Skumparberget. Då krukan dessutom har en identisk formgivning med ett av dessa, så är det troligt att det rör sig om en kruka som förts från Skumparberget till Skogsmossen (Hulthén i kapitel 8.5).Skumparberget2återfinnsenmilraktvästerom

Skogsmossen. Trattbägarboplatsen är inte avgränsad rumsligt men omfattar åtminstone 15 000 m2, varav omkring en tredjedel undersökts (Apel 1996). Fynden inkluderar 64 kg keramik (61 000 fragment), främst delar avtrattbägaremenocksåskärvorfrånkragflaskor(301st)och lerskivor (21). Keramikmaterialet var för stort för att

i detalj registreras vid rapportarbetet, varför ett urval av ”välbevarade mynningsskärvor och andra kärlfragment med karaktäristisk form och/eller dekor” prioriterats (Hadevik i Apel 1996 s.131). Detta innebär att det inte går att bedöma dekorfrekvens för skärvmaterialet, då just dekorerade skärvor i högre grad valts ut för den mer detaljerade registreringen.

I det material som studerats mer i detalj har Hade-vikidentifierat121kärl,fördeladepå27trattbägare,22kragflaskor,2störreflaskorochenskål,förövrigakärlhar kärltyp inte kunnat fastställas (Hadevik 1996). Om man bortser från dekor på mynningsrand och förekomst av gropintryck, så är tolv av trattbägarna odekorerade, åtta har enkla intryck under mynningen, fyra har snörde-kor, en har tvärsnoddsdekor och två kärl har yttäckande ”knäckebrödsdekor”. Gropintryck förekommer såväl på i övrigt odekorerade kärl, på kärl med enkla intryck och på kärl med knäckebrödsdekor och tvärsnodd. Som berördes ovan torde dekorerade kärl vara överrepresen-teradeblanddeidentifieradekärlen,dåskärvormedka-raktäristisk dekor i högre grad valts ut för den detaljerade registreringen.Medansåledesfyraavde27identifieradetrattbägarna har snördekor, så innehåller det keramiska materialet som helhet (64 kg keramik) bara ett trettiotal krukskärvor med snördekor.

Mynningspartiet av fyra mer välbevarade kärl från Skumparberget har rekonstruerats av Gunlög Graner, tre odekorerade kärl och ett kärl med yttäckande knäck-ebrödsdekor. De odekorerade krukorna fördelar sig på ett Vrå 0 kärl (kärl 43), en Vrå I kruka (kärl 72) samt en kruka som inte med säkerhet har kunnat typbestämmas, men där en halsskärva antyder att det också rör sig om ett Vrå I kärl (kärl 61). Rekonstruktionsteckningen av krukan med knäckebrödsdekor (kärl 2) omfattar bara mynningspartiet, men det framgår av halsskärvorna från samma kärl att det rör sig om en höghalsad kruka av typ Vrå IV. Mitt intryck av det övriga keramikmaterialet från Skumparberget är att huvuddelen av skärvorna kommer från kärl med kort hals, men att enstaka höghalsade kärl också förekommer.

Skärvorna från både kärl 61 (typ I?) och 2 (typ IV) påträffades som samlade depositioner vilka tolkats som rester av krukor som deponerats hela. I bägge fyndhop-ningarna hittades hasselnötskal som daterats till 4925±75 BP respektive 4905±70 BP, vilket antyder att de båda kärltyperna varit i bruk samtidigt på Skumparberget. Kärl 72 (typ I) påträffades i en odaterad kontext, men kan som ett typ I kärl på goda grunder antas vara ungefär samtida meddebådaövrigakrukorna(jfr.figur8.23).Allatrekär-len kan således ses som ungefär samtida med den äldre bosättningen på Skogsmossen (jfr. ovan). Typ 0 kärlet (kärl 43) hittades i en anläggning som har 14C-dateringar till både början och slutet av tidigneolitikum. Så som diskuterasovankanutifråntypologiskaochstratigrafiska


193

grunder argumenteras för att krukan hör samman med den äldre dateringen (5170±65 BP). I så fall är denna trattbägare äldre än det säkert daterade materialet på Skogsmossen (jfr. kapitel 5.1) och kan således inte brukas i diskussionen av parallella hantverkstraditioner.

Birgitta Hulthén har gjort tunnslipsanalys av tre av kärlen (2, 28, 72) från Skumparberget. Godset i de kärl som enligt ovan är samtida med den äldre bosättningen på Skogsmossen (2, 72) skiljer sig markant från kerami-ken från denna plats, men visar på en stor inbördes likhet (jfr. Hulthén i kapitel 8.5). Med andra ord har de stilistiskt tämligen olika typ I och IV kärlen på Skumparberget tillverkats i enlighet med samma hantverkstradition vad gäller val och bruk av lera och magring, en tradition som skiljer sig från den som praktiserats på Skogsmos-sen. En enstaka kruka från Skogsmossen (kärl 17), med stor stilistisk likhet med kärl 2, har också ett gods som är identisk med kärl 2 och 72. Hulthén föreslår att den aktuella trattbägaren har tillverkats på Skumparberget (kapitel 8.5). Matskorpa på krukan har daterats till slutet av tidigneolitikum (4630±60 BP), den är således yngre än kärl 2, men samtida med den yngsta dateringen från Skumparberget (jfr. ovan). Sammantaget talar detta för att man fortsatt tillverka krukor av samma sorts lera och enligt samma lokala hantverkstradition genom en stor del av tidigneolitikum på Skumparberget.

Summeras det ovan skrivna, så karaktäriseras ma-terialet från Skumparberget av sparsamt dekorerade trattbägare som ofta har kort hals, därtill förekommer höghalsade krukor med yttäckande knäckebrödsdekor. Materialet skiljer sig därmed från Skogsmossen där rikt dekorerade, höghalsade krukor dominerar och korthal-sade trattbägare är ovanliga. Knäckebrödsdekor före-kommer på bägge platserna. Yttäckande snördekor, som spelar en stor roll på Skogsmossen, saknas däremot på Skumparberget. Viktigt är att keramiken från Skumpar-berget har andra godsegenskaper än samtida material på Skogsmossen. Skillnaderna mellan lokalerna begränsar sig således inte till stilistiska drag, utan omfattar också i vilken typ av lera man föredragit och hur leran mag-rats.YtterligareenmilvästerutåterfinnsHjulberga1.Av

fornlämningens totala yta om c. 20 000 m2 har 80 m2 grävts ut. Fynden omfattar 18 kg keramik, huvudsakli-gen fragment från trattbägare men också skärvor från kragflaskorochlågaskålar(Hulthén&Welinder1981s.49-57,121-137).Medanfleradekorelementochkom-positioner känns igen från Skogsmossen och i viss mån Skumparberget, så skiljer Hjulberga 1 ut sig genom att ha en mer än dubbelt så hög dekorfrekvens (21%, vikt-procent) jämfört med Skogsmossen (9% på boplatsen). Dekorelementen är bekanta från de båda andra lokalerna (jfr.figur8.3),menharenannanprocentuellfördelningpå Hjulberga 1: tvärsnodd (61%), snöre (13%), linjer

(1%),övrigdekor(26%)(Hulthén&Welinder1981s.219). Keramiken på Hjulberga 1 har således generellt en mer yttäckande dekor och tvärsnodd spelar en pro-portionellt sett mycket större roll än på Skogsmossen och Skumparberget. (Hjulberga 1 har inte ingått i kärlforms-studien ovan (8.3), varför inga jämförelser kan göras på denna punkt).

Hulthéns analys i kapitel 8.5 har visat att keramiken från Hjulberga 1 har godsegenskaper som skiljer den från keramiken på Skumparberget och Skogsmossen. Jämtemot den förra lokalen ligger skillnaden i det att man påHjulberga1föredragitfinleraframfördenmellanlerasomnyttjatspåSkumparberget.Medansorteradfinleranyttjats för keramiktillverkning både på Skogsmossen och Hjulberga 1 så har leran genomgående bearbetats på ett annorlunda (”otillräckligt”) sätt på den senare lokalen, vilket gett upphov till ett dåligt homogeniserat gods, ”fulltavsliroravgrovfraktionomväxlandemedfinma-terial” (Hulthén i kapitel 8.5). Vid sidan av de skillnader somfinnsiformgivningenavtrattbägarnamedmeryt-täckande dekor, har man således även följt en avvikande hantverkstradition vad gäller val och/eller bearbetning av leran. Fanns inga 14C-dateringar att tillgå skulle man vara frestad att tro att Hjulberga 1 var en tidig lokal och att ”bristerna” i keramikhantverket kunde förklaras med att man relativt nyligen börjat med tillverkning av ler-kärl. Så som framgår av 14C-dateringarna stämmer inte detta. Hjulberga 1 ligger i andra halvan av TN och är samtida med den yngre bosättningen på Skogsmossen och Skumparberget. Snarare verkar det som man inom respektive lokal följt sin egen hantverkstradition och tagit föga intryck av hur man bearbetat leran på andra bosättningar i grannskapet.

Jag har hittills begränsat diskussionen till att omfatta boplatserna Skogsmossen, Skumparberget och Hjul-berga 1. Dessa material passar väl för en jämförelse då det rör sig om tre närbelägna, till karaktären likartade och delvis samtida boplatser, men också därför att kruk-skärvor från alla tre lokalerna genomgått en teknologisk analys.InärhetenavHjulberga1finnsytterligaretvåodaterade trattbägarboplatser, Hjulberga 2 belägen en halv kilometer längre söderut och Vallby, belägen ett par kilometer längre norrut. Keramik från dessa lokaler har också analyserats av Birgitta Hulthén. KeramikenfrånHjulberga2skiljersigifleraavseen-

den från keramiken från de tre ovan diskuterade boplat-serna. Hjulberga 2 är den enda av de aktuella lokalerna där fogar av U-teknik påvisats (2 av 5 analyserade skär-vor, jfr. Hulthén i kapitel 8.5), och den enda lokal där halsdekor av dragna linjer spelar en framträdande roll i dekorschemat (18% av de dekorerade skärvorna baserat påantal,Hulthén&Welinder1981s.220-221).Oftaärlinjerna vertikalt applicerade i yttäckande komposition, ibland skär linjerna annan dekor, till exempel horisontell

Fredrik HAllgren

194

snördekor eller rader av enkla intryck under mynningen. Flera halsskärvor har täta vertikala och delvis korsande linjer på utsidan och horisontella linjer på kärlväggens insida. Medan linjedekor tycks vanligast på halsskärvor förekommer åtminstone en bukskärva (möjligen ett skuldrefragment) med dekor av korsande diagonala linjer som bildar romber (egna observationer). Vid sidan av sedvanlig trattbägarkeramik av kalkfritt gods magrat med krossad bergart innehåller skärvmaterialet från Hjulberga 2 också ett mynningsfragment av en trattbägare tillver-kad av en lera med inslag av kalciumkarbonat och som endast varit magrad med växtdelar. Lera av denna typ är inte känd från boplatsens närområde och kärlet bedöms vara infört i färdigt skick till Hjulberga 2, av allt att döma från en bosättning där en annorlunda hantverkstradition praktiserats.

Det tillvaratagna keramikmaterialet från Vallby är mer blygsamt och endast en enstaka krukskärva härifrån har ingått i Hulthéns analys. Skärvan skiljer sig dock från alla analyserade skärvor från Hjulberga, Skogsmossen och Skumparberget genom att den är magrad med krossad vittrad gnejs samt en mindre andel sandsten. Från Hjul-berga 2 och Vallby saknas 14C-dateringar. Det kan därför inte uteslutas att de skillnader som föreligger mellan dessa material och keramik från de tre ovan diskuterade boplatserna till en del kan vara beroende av kronologiska faktorer. Med tanke på att bosättningen på Skumpar-berget och Skogsmossen sträcker sig över en stor del av tidigneolitikum är det dock troligt att Hjulberga 2 och Vallby är samtida med åtminstone någon fas på dessa två boplatser.

Vidgas perspektivet till övriga Mälardalen/Bergslagen bekräftas intrycket av att de boende på enskilda boplatser förvaltatlokalspecifikamikrotraditionerinomramenfören vidare keramisk tradition, det vi sammanfattar som trattbägarkeramik. Ett exempel på kontinuitet i keramik-hantverk utgörs av trattbägarlokalen Älby, belägen på en tidigneolitisk ö formad av Stockholmsåsen i östra Söder-manland. Dateringarna av trattbägare med yttäckande halsdekor av kamstämpel/tandad stämpel från platsen sträckersigöverperioden4950±85–4520±70BP(figur8.7, 8.8c-f), och pekar på att människorna som vistades på Älby även de bar en egen lokal keramikhantverkstra-dition, en tradition som reproducerades genom många generationer och som i vissa avseenden skiljde sig från de som utövades på exempelvis Skogsmossen, Skumpar-berget och Hjulberga.

Så som diskuterades i kapitel 2.8 kan en hantverks-process ses som en serie teknologiska val förenade i en handlingskedja. Om keramiktillverkning beaktas som en handlingskedja föreligger en rad teknologiska val alltifrån arbetet med att utvinna lera ur en lertäkt till att bränna de färdiga kärlen (Dietler & Herbich 1998, Graner & Larsson 2004 s.116-118). Dessa teknologiska val har

gjortsispecifikasocialasammanhang,hantverketscom-munities of practice (kapitel 2.6). Hantverk som kulturell praktik utövas inte förutsättningslöst, varje teknologiskt val är – medvetet eller omedvetet – inbäddat i den väv av historia som präglar det sociala sammanhanget och dess praktik.

Potters make arbitrary choices at all levels of the techno-logical process so that non-technical concerns are con-sistently introduced. This means that, far from having an independent existence, technical systems are completely imbedded in culture in much the same way as decorative motifs, religious beliefs, or kinship systems. (Gosselain 1994 s.106)

Medan det är allmänt accepterat att exempelvis deko-ration av en kruka kan ha en symbolisk dimension så kan alla steg i handlingskedjan betraktas som kulturellt betingadevalfylldaavkulturelltspecifikmening.

...symbolic expression may also take the form of a par-ticularclaytemperingorrefining,of awayof agencingfuelandvesselsduringfiring,orof awaterproofingrecipe.Whilethereisnodenyingthatthesetechnicalfeaturesareaperfectly’fit’fromafunctionalpointof view,theyalso’fit’inthewiderschemeof socialstrategiesandshouldbe understood as full cultural products. (Gosselain 1999 s.221)

DeskillnadersomfinnsmellanSkogsmossen,Skumpar-berget och Hjulberga 1 val av lera – eller av lertäkt – och i bearbetning av leran, ska därför tillmätas vikt i paritet med de mer iögonfallande skillnaderna i formgivning och dekor.

Att döma av Hulthéns analys utvanns lera från sam-malertäktöverentidsrymdavflerahundraår,kanske15-20 generationer på Skogsmossen. Medlemmar i det Community of practice inom vilket keramikhantverket re-producerades initierade återkommande nya medlemmar i de hemligheter som rörde täkttagning av lera ur den specifikatäktsomavhävdnyttjadesavdeboendepågården. Genom att upprätthålla praktiken att hämta lera ur den täkt där föregående generationer på samma sätt bröt lera ur jordens innandöme blev deltagarna en del av det sociala sammanhangets historia.

Lera har förmodligen aldrig varit en bristvara i Mä-lardalen under tidigneolitikum. Med den moderna tidens kunskap om deglaciationsförlopp och senare geologiska händelser är det inte svårt att förutsäga var lera lämplig förkeramiktillverkningkanhittas(Hulthén&Welinder1981, jfr. Hulthén ovan). De tidigneolitiska människor-nas referensramar kan förutsättas ha varit annorlunda och kanske mer i stil med vad Gosselain beskriver från Kamerun:


195

Clay is sometimes attributed human-like qualities, and is considered a mobile material that may hide if it so chooses. (Gosselain 1994 s.101)

Likväl bör de tidigneolitiska människornas praktiska er-farenhet av landskapet de levde i och kunskapen om de makter som styrde deras liv ha gett dem en god förståelse om var och hur lera kunde lokaliseras. Att man valde en täkt med grövre lera (mellanlera) på Skumparberget ikontrasttilldenfinlerasomnyttjadespåSkogsmos-sen och Hjulberga 1 kan knappast förklaras med att finleraejstodattfinna.PåHjulberga1användesenfinleravarsegenskaperminneromdensomanvändespå Skogsmossen, ändå bearbetades leran enligt ett helt annorlunda handlingsrecept. På Skogsmossen anpas-sades därtill magringens fraktion och mängd till avsedd godstjocklekochleransnaturligavariationifinkornig-het, teknologiska val som inte har motsvarigheter i det analyserade materialet från Hjulberga 1.

De skillnader i keramikhantverk som den teknologis-ka analysen har påvisats mellan Skogsmossen, Skumpar-berget och Hjulberga 1 har också motsvarigheter i mer iögonfallande drag i formgivningen som kärlform och dekor. På Skogsmossen har man föredragit höghalsade trattbägare, ofta dekorerade med yttäckande snör- och tvärsnoddsdekor i horisontell och vertikal komposition. På Skumparberget har man tvärtom föredragit korthal-sade trattbägare med sparsam eller ingen dekor. Medan trattbägarna från Skogsmossen framstår som rikt de-korerade jämfört med keramiken på Skumparberget, så framstår ändå användningen av dekor på Skogsmossen som återhållsam (9% på boplatsen) jämfört med den yppigt ornerade keramiken från Hjulberga 1 (21%).

Samtidigt som man på alla tre lokalerna tillverkat kärlsomtrattbägareochkragflaskor,såfinnsdetsåledesmånga större och mindre detaljer som skiljer materialen åt. Som har framgått av diskussionen av kronologi så finnsdetettstortmåttavkontinuitetinomhantverketpå respektive lokal. De teknologiska val som särskiljer keramiken från Skogsmossen från keramiken på de andra två lokalerna har gjorts på ett likartat sätt genom hela bo-sättningstiden,enperiodavflerahundraår.Deltagarnaikeramikhantverkets community of practice på Skogsmossen har skapat och förvaltat sin egen tradition, en tradition som reproducerats genom kanske 15-20 generationer. Upprätthållandet av en sådan tradition utesluter inte att nya saker provats, att nya element under vissa omstän-digheter tagits upp och inkorporerats i den egna reper-toaren, andra element, tekniker och stilistiska grepp har likväl undvikits.

Om man använder teorin kring communities of practice i diskussion av ett förhistoriskt material, bör man beakta vilkaslagssocialakonfigurationersomkanhavaritrele-vantaidetspecifikaförhistoriskasamhället(Sassaman

& Rudolphi 2001, Graner & Larsson 2004 s.116). I en tidigare artikel har jag gjort ett försök att resonera kring sammansättningen av gruppen av hantverkare som, över en tidsrymd av många generationer, förvaltade och utö-vade en lokal keramiktradition på Skogsmossen (Hallgren 2000a). Arbetet var inspirerat av den inriktning inom 1960-80-talens arkeologi som kallades ceramic sociology (Deetz 1965, Hill 1973, van de Velde 1979, Hårdh 1986, jfr. Hegmon 1995). I det följande kommer jag att återge mitt tidigare resonemang, men jag kommer också att diskutera hur min syn förändrats med tiden.

Utgångspunkten i mitt tidigare resonemang var lik-som nu att kontinuiteten i formgivning av keramik på Skogsmossen genom 15-20 generationer (400 år), visar att dessa normer förmedlades och reproducerades ver-tikalt över generationsgränserna. Normerna var således bundna till och reproducerade inom en social enhet sna-rare än kopplade till enskilda individer. Då bosättningen på Skogsmossen tolkas som en eller två gårdar snarare än en större bosättning/by, så bör den sociala enhet inom vilkendenplatsspecifikatraditionenreproduceradeshavarit av en begränsad storlek.

Den minsta sociala enhet som äger en varaktighet överfleragenerationerärstorfamiljen(extended family) (Murdock 1949 s.32-33). En storfamilj karaktäriseras av att nygifta efter giftermålet bor kvar hos den ena partens föräldrar,vilketledertillatttreellerfleragenerationerbor tillsammans. Till skillnad från oberoende kärnfamil-jer eller polygama familjer så består storfamiljen också efter det att föräldrar dör och barnen bildar nya famil-jer. Storfamiljen kan således i viss mån beskrivas som en bestående, tidlös företeelse (Murdock 1949 s.32-33). Enstorfamiljkanseddöverfleragenerationersessomen lokal ättelinje (med ingifta tillskott). Det är dock inte självklartattmedlemmarnaienstorfamiljdefinierarsigsom en ätt.

Inom traditionell kulturantropologi laboreras vanli-gen med fyra huvudtyper av härkomstideologi, matri-linjär, patrilinjär, bilinjär och bilateral (Murdock 1949, Schusky 1983, Fox 1984, jfr. kapitel 2.4). Enligt unilinjärt tänkande (matrilinjärt, patrilinjärt) har ego samma ättiden-titet som medlemmar i både föregående och efterkom-mande generationer. I det klassiska bilinjära systemet tillhör ego en annan kategori än både sina föräldrar och sin avkomma (Murdock 1949 s.56). I ett bilateralt sys-tem tillhör egoflerasläkter,varavnågraärdesammasomäldre och yngre anförvanter tillhör, men där ego också tillhör linjer som inte är gemensamma med vissa nära släktingar, då varje generations giftermål ger upphov till en ny blandning. I ett bilateralt system spåras släkt-skap vanligen endast ett par generationer bakåt från ego, medan utgångspunkten i de linjära systemen istället är en avlägsen anfader/anmoder från vem man spårar sin härkomst framåt.

Fredrik HAllgren

196

Stabiliteten och kontinuiteten i utformningen av kera-mik genom 15-20 generationer på Skogsmossen såg jag som en indikation på att en unilinjär ättideologi existerat, en ideologi som betonat att de olika generationerna i samma hushåll tillhört samma grupp (Hallgren 2000a). Storfamiljen på Skogsmossen skall sålunda verkligen ha definieratsigsjälvasomenlokalättelinje(medingiftatillskott). Att stiltraditionen upprätthölls på samma geo-grafiskaplatspekarvidarepåattlinjäritetochpostmaritallokalitet sammanföll, dvs. att det antingen var en kombi-nation av matrilinjär härkomst och matrilokal bosättning, eller patrilinjär härkomst och patrilokal bosättning.

Bakker & Luijten (1989 s.180) och Gebauer (1995 s.101)harargumenteratförattstorlekenavdefinger-intryck som förekommer på trattbägarkeramik i Ne-derländerna och Danmark pekar på att det var kvin-nor snarare än män som tillverkade keramiken. Detta ärienlighetmedminegenerfarenhetavfingerintryckitrattbägarkeramik från Mälardalen och Bergslagen, som genomgåendeärmindreänminaegnafingrar.(Kera-mik krymper normalt 10-15% vid bränning, men då krympningsgraden bland annat är beroende av lerans ochmagringensegenskapersåärlikvälfingerintryckensursprungliga storlek svårbedömd). Om man godkänner hypotesen att det var kvinnor som tillverkade keramiken somutgångspunktförenfortsattdiskussion,finnstvåmöjliga scenarion som skulle ge upphov till det enhet-liga sättet att dekorera keramik under loppet av 15-20 generationer. Bägge scenariona inbegriper att linjäritet och lokalitet sammanfaller.

Det första och kanske mest uppenbara är ett ma-trilinjärt samhälle med en matrilokal bosättningsregel. I ett sådant samhälle lär sig dottern keramikhantverket ochdenättspecifikadekorenavsinmoderochmor-moder. Efter giftermålet bor kvinnan och hennes make kvar i kvinnans familj och så småningom lär kvinnan ut keramikhantverket till sina döttrar. Även om praktiska omständigheter säkert gjorde att personer av annan härkomst eller kön ibland inkluderades i gruppen av hantverkare, så var det likväl förmedlingen av traditionen från mor till dotter som skapade kontinuiteten i teknologi och formgivning.

När jag ursprungligen formulerade detta scenario såg jag keramikens stil som ett uttryck för en redan existe-rande ättidentitet. Med hänvisning till kapitel 2.6 – 2.8 skulle jag nu istället argumentera för att ättidentitet och keramikstil formerades i en ömsesidig process genom utövandet av keramikhantverkets kulturella praktik i handlingskedjans alla steg, alltifrån täkttagning av lera till formgivning och dekoration av kärl, till torkning och bränning av de färdiga krukorna inom hantverkets com-munity of practice. Det är alltså tänkbart att en ideologi om ett generationsöverskridande sammanhang, förankrat i en idé om gemensam härkomst, växte fram i utövandet

av den kulturella praktik – keramikhantverket – som förvaltades mellan de som kommit före och de som kom efter. Och kanske avspeglade den släktlinje man då lyfte fram – i detta scenario härkomst på mödernet – den kategori som till följd av en gällande postmari-tal bosättningsregel utgjorde kärnan i den samboende storfamiljen och kärnan i gruppen av hantverkare. Man kan också tänka sig att en matrilokal bosättningsregel skapades för att sammanfalla med en redan existerande idé om härkomst med målet att knyta ättens fortlevnad tillenspecifikgeografiskplats.Genomattkoordineralinjäritet och lokalitet skapades en kontinuitet både i tid och rum.

Det andra alternativet som förklarar enhetligheten och kontinuiteten i keramikhantverket på Skogsmossen är ett patrilinjärt patrilokalt samhälle, dvs. ett scenario där kvinnanflyttartillmannensfamiljeftergiftermålet.Dettaalternativ är mer komplicerat om slutresultatet skall vara enkeramikdekorsomäroförändradöverloppetavfleragenerationer.Detkrävsnämligenattdeninflyttandehus-trun tvingas ändra sitt keramikhantverk i enlighet med sin svärmors och svägerskors traditioner, för att uppnå den dekor som utmärker makarnas patrilinjära ätt. Denna socialiseringsprocess måste sedan upprepas i varje ge-neration, eftersom varje giftermål för nya kvinnor till hushållet, medan alla döttrar som växer upp i familjen lämnar sitt föräldrahem vid giftermålet.

Med en syn på stil och identitet som skapad i en mer ömsesidig process (kapitel 2.6 – 2.8) kan detta scenario möjligenomformulerastillattdeinflyttandekvinnornaändrar sin stil i enlighet med svärmors tradition – inte för att uppnå enlighet med makens patrilinjära ättdesign – utan för att bli en del av den gemenskap som utgörs av kvinnorna i hushållets och hantverkets community of practice. Ett exempel på ett sådant scenario beskrivs i Dietler & Herbich (1998) som refereras i kapitel 2.8. Attgruppenav ingifta, inflyttadehantverkareundersådana förhållanden tillsammans skapar en gemensam hantverkstradition är dock inte det samma som att en hantverkstradition äger kontinuitet genom många ge-nerationer. Jag återvänder därför ånyo till ett tolknings-scenario som inbegriper att en idé om unilinjär härkomst på antingen fädernet eller mödernet bör ha sammanfallit med en postmarital bosättningsregeln som medgav att denna unilinjära ätt levde kvar på samma plats också efter generationsväxlingar.Detfinnsmångaandratänkbarakombinationerav

härkomst och bosättningsregelsystem, men inget av dem kan,såvittjagkanse,ledatillattenättspecifikkeramik-dekor fortlever i stort sett oförändrad under loppet av 15-20 generationer i samma hushåll. Det bör poängteras att om – tvärtemot vad som föreslagits här – keramik-hantverket var en manlig syssla, så kvarstår ändå samma två tolkningsalternativ, matrilinjärt och matrilokalt, res-


197

pektive patrilinjärt och patrilokalt. Skillnaden ligger i så fall i att det är i det matrilinjära samhället som hantverks-utövaren(denditflyttandemannen),måsteomskolastillsin svärfars hantverkstradition, liksom denne en gång blevomskoladnärhanflyttadeihopmedsinhustru.

Av det ovan skrivna framgår att ett scenario som om-fattar att keramikhantverk var en kvinnlig syssla, att det förelåg en matrilokal bosättningsregel och att härkomst räknades matrilinjärt framstår som mest sannolikt. Man kan dock inte utesluta ett system med patrilinjär härkomst och patrilokal bosättning. I artikeln från 2000 (baserad på ett föredrag från 1997) förde jag ett vidare resonemang kring dessa alternativ baserat på samband mellan loka-litet och husstorlek som påvisats i tvärkulturella studier. Divale (1977) och Ember & Ember (1995) har visat att hus i patrilokala samhällen generellt är mindre än hus i matrilokala samhällen. I artikeln från år 2000 lade jag in husen från Skogsmossen och Skumparberget (c. 75 m2) ientabellsomiövrigtomfattadehusfrånetnografisktkända (icke urbana) patrilokala och matrilokala samhäl-len enligt Divales data (Divale 1977). Husen från Skogs-mossen och Skumparberget grupperade sig tydligt med husen från matrilokala samhällen (även om ett enstaka patrilokalt samhälle också har hus i samma storleksklass) och jag tog det som en indikation på att man tillämpade matrilokalitet inom Mälardalen och Bergslagens tidigneo-litiska trattbägarkultur (Hallgren 2000a s.187-188).

Skillnaden i husstorlek beror på att den gifta dot-ternochhennesinflyttandemakeideflestamatrilokalasamhällen bor kvar i kvinnans föräldrars hus tillsammans med systrarna och deras familjer, medan nygifta i patrilo-kala samhällen ofta bygger ett eget hus. Varför det är så, varför män i patrilokala samhällen sällan bildar hushåll medsinabröderochderasfamiljer,finnsdetsåvittjagvet ingen bra förklaring till. Då jag inte förstår hur detta tvärkulturella mönster uppkommit drar jag mig därför numera för att använda det som hjälpmedel för tolka trattbägarsamhällets postmaritala bosättningsregler. [Att Divales mönster kanske inte är relevant för neolitikum indikeras också av att studier av strontiumisotoper av män och kvinnor från bandkeramisk kultur på konti-nenten pekar på patrilokalitet (Price et al. 2001, Price & Bentley 2005), trots att de monumentala bandkeramiska husens storlek indikerar matrilinjäritet].

Oavsett jämförelser av husstorlekar är jag dock benä-gen att tolka stabiliteten i keramiken som en indikation på matrilokalitet, liksom jag är benägen att se utövandet av hantverkets praktik i detta community of practice där mormödrar lärde mödrar lärde döttrar lärde systrar som bidragande till att det formerades en gruppidentitet där det sociala sammanhangets gemensamma ursprung i enhistoriskellerfiktivanmoderblevbetydelsebärande.I utövandet av den kulturella praktiken skapades den matrilinjära ätten.

199

I detta kapitel diskuteras ett urval redskapstyper som är vanligt förekommande på trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen. Urvalet är inriktat på föremålskategorier som jag funnit relevanta i diskussionen av lokala och regionala hantverkstraditioner, men också sådana som kan belysa långväga handel och utbyte. Av tafonomiska skäl är diskussionen helt inriktad på föremål av sten, dåben-,horn-ochträföremålsällanelleraldrigfinnsbevarade. Genomgången behandlar i tur och ordning lokalproducerade, regionala och importerade redskaps-typer. Den föremålskategori som benämns regional, den mångkantiga stridsyxan, är i själva verket också (oftast) lokalproducerad, men då deras formgivning avspeglar ett regionalt snarare än ett lokalt stilideal diskuteras de som ett exempel på en regional hantverkstradition.

9.1 Lokala och regionala stenredskap

De fyndkategorier som vid sidan av keramik utmärker många trattbägarboplatser i Mälardalen är stora mängder slagen grönsten och kvarts. Grönstensavslagen är avfall fråntillverkningenavyxor(Hulthén&Welinder1981,Sundström & Apel 1998), medan kvartsindustrin varit inriktad på att producera avslag och avslagsfragment somomodifierade,ellerefterretuschering,brukatssomredskap (Callahan 1987, Callahan et al. 1992, Hallgren et al. 1997 s.73-78, Knutsson 1998, Lindgren 2003). På grund av att oretuscherade kvartsfragment använts som redskap är antalet formella kvartsartefakter ofta få i fynd-materialet.Blandgrönstensföremålenfinnsdäremotenuppsjö av olika yx- och mejseltyper, som varianter av tunnackiga yxor, trindyxor, hålmejslar, avslagsmejslar och mångkantiga stridsyxor. Här kommer grönstensindustrin att tas upp till diskussion (kapitel 9.1.1), medan bruket av kvarts bara berörs i förbigående.

En annan stor fyndkategori på trattbägarboplatser i Mälardalen och Bergslagen är malstenar eller hand-

kvarnar, redskap som använts för att mala säd (Florin 1958, Lidström-Holmberg 1993, 1998, 2004, Hallgren et al. 1997). Till skillnad från grönstensredskapen så är malstenarna främst representerade som färdiga redskap, medan debitage från tillverkningen fram till nyligen har varit okänt. Malstenarna är ofta tillverkade av grovkor-niga eller stängliga bergarter. Avslagen från tillhuggning har därmed inte uppmärksammats som avslag i utgräv-ningssituationen och har därför inte tillvaratagits. Mal-stenar och avfall från malstenstillverkning diskuteras i kapitel 9.1.2. En morfologiskt närliggande fyndkategori, som också är frekvent förekommande i fyndmaterialet är slipstenar, redskap som brukats för slipning av bland annat yxor och spetsar. Det saknas aktuella arkeologiska studier av tidigneolitiska slipstenar, varför jag lämnar dem utanför diskussionen av hantverkstraditioner och utbyte i detta kapitel. Jag vill ändå peka på deras närvaro i fyndmaterialet, då de i likhet med den här likaledes förbigångna kvartsindustrin utgör ett outnyttjat forsk-ningsområde (jfr. Hamon 2008).

9.1.1 Arbetsyxor och mejslar av grönsten

I det följande ska olika varianter av vad som skulle kunna kallas arbetsyxor och mejslar av grönsten att tas upp till diskussion. Arbetsyxa betecknar i detta sammanhang att det rör sig om redskap som varit ändamålsenliga för olika typer av arbete och termen avser enbart att särskilja dem från de mångkantiga stridsyxorna som behandlas i ett senare kapitel (9.1.3). Det bör betonas att även om det jag kallar arbetsyxor och mejslar hade en potentiell funktionalitet som arbetsredskap, så betyder det inte nöd-vändigtvis att de använts så och helt klart är att många slutgiltigt deponerats under rituella snarare än funktio-nella omständigheter.

Grönsten är ett samlingsbegrepp som i arkeologiska sammanhang används som beteckning för täta, mörka bergarter, vanligen av vulkaniskt ursprung, som nytt-jats som råmaterial för stenyxor. Oftast rör det sig om

9 Lokala, regionala och importerade stenredskap inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur

Fredrik HAllgren

200

varianter av diabas, men det förekommer även yxor av basalt,amfibolit,rhyolit,etc.,bergartersomalltsåävendebrukar inkluderas i kategorin grönsten. På tidigneolitiska trattbägarboplatser i Mälardalen/Bergslagen domine-ras yxindustrin helt av porfyritisk eller afyrisk diabas. I beskrivningen till berggrundskartbladet som täcker omlandet kring trattbägarboplatserna Skogsmossen och Skumparberget, skriver Gorbatschev följande om de lokala diabasförekomsterna:

Diabaserna är helt massformiga gråsvarta bergarter, som gärna visar rostbrun vittringsyta. De kännetecknas av väl synligadivergentstråligaplagioklaskristaller(skofitisktextur). Bladområdets diabaser omfattar såväl jämnkorniga som plagioklasporfyritiska typer, vilka ofta uppträder i samma gång. . . Plagioklaströkornen i porfyritiska diabaser kan nå storlekar på 4-5 cm. (Gorbatschev 1972 s.43)

Medofitisk texturmenasattdet idiabasensmörkagrundmassa framträder små, regellöst orienterade, stav-formiga ljusa mineralkorn (plagioklas), som likt cocos-flingorframträdermotdenomgivandemörkamineralen.I den porfyritiska diabasen framträder istället större ljusa strökorn (fenokryster) av plagioklas mot den mörkare omgivande mineralen (Gorbatschev 1961 s.17-25, 1972 s.42-43).

Diabas används stundom som övergripande beteck-ning på alla varianter av diabas (inklusive porfyritisk diabas), men ibland i mer snäv bemärkelse som beteck-ning på diabas som saknar större strökorn, dvs. afyrisk diabas. Porfyritisk diabas benämns ibland porfyrit och denna skrivning är vanlig i arkeologiska sammanhang. Den porfyrit som är vanligast på trattbägarboplatserna Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga har van-ligen en mörk grundmassa, utan nämnvärd förekomst av“cocosflingor”,fenokrysternasstorlekochfrekvensvarierar en hel del. När porfyrit med tät förekomst av fenokryster använts som råmaterial vid yxtillverkning, är fenokrystersynligapådeflestaavavslagen.Närporfyritmed gles förekomst av fenokryster använts kan många avslag sakna synliga fenokryster, trots att ämnet de är slagna från är porfyrit. I arbetet med porfyritavslag från Skogsmossen har vi av pragmatiska skäl därför använt beteckningen porfyrit både för avslag som har synliga fenokryster och för sådana som saknar fenokryster, men har samma grundmassa som de förstnämnda. Diabas har använts som beteckning på diabas med en avvikande grundmassa,dvs.diabassomharentydligofitisk”cocos”textur och som saknar stora strökorn. Welinderkonstaterade1985attdetsaknadesentydiga

definitioneravneolitiskagrönstensyxor(Welinder1985s.12) och i hans studie av tunnackiga grönstensyxor från Mellansverige arbetade han istället utifrån:

...den allmänna föreställning, som jag har av en tunnackig yxa. Denna föreställning bygger på studier av sydskandina-viska och till Mellansverige importerade tunnackiga yxor av flintaoch,vilketärviktigare,studieravdepåmellansven-ska boplatser med trattbägarkeramik deponerade slipade yxoravicke-flinta.Dessayxorharfyraslipade,välvdasidor,väldefinieradeegghörnochingasådanavNielsen1977:63 som karaktäristisk för andra typer beskriven nacke. (Welinder1985s.12-14)

FörbehålletomNielsensdefinitionavnackensutseendetilltrots,såframgårdetavWelinderstabell1atthaninkluderar yxor med en nackbredd ned till 2,5 cm i sin kategoritunnackigayxor(Welinder1985s.23).(Nielsensätter 4 cm som en gräns mellan spets- och tunnackiga yxor,Nielsen1977s.63).IpraktikenomfattarsåledesWe-linders begrepp tunnackig grönstensyxa även sådana yxor somserutsomspetsnackigaflintyxoravtyp2-3.Inteheller Malmer skiljer mellan spetsnackiga och tunnackiga grönstensyxor och han konstaterar att de tunnackiga grönstensyxorna inte har samma standardiserade form somflintyxorna(Malmer2002s.33).Ungefär samtidigt somWelinderpublicerade sin

studie, publicerade Ebbesen ett typologiskt och kro-nologiskt system för trattbägarkulturens grönstensyxor (Ebbesen 1984). Ebbesens system baserades i första hand på danska fynd, men inkluderar även en del yxor från omgivande länder. Ett depåfynd från Österhammar, Västmanland, i norra Mälardalen nämns explicit (Ebbe-sen1984 s.123, jfr. Schnell 1935 s.17-19), men Ebbesen understryker samtidigt att:

Stenøksernas udvikling f.eks. i Mellemsverige adskiller sig klart fra det her tegnede billede. (Ebbesen 1984 s.149)

Ebbesens typologiska indelning har ännu inte prö-vats på material från Mälardalen/Bergslagen (se dock Danielsson 2000). I frånvaron av en studie som tillämpar Ebbesensdefinitionerärdetoklartivilkenmångrön-stensyxorna i Danmark och Mälardalen kan delas in i samma typer. En uppenbar skillnad föreligger till exem-pelidetattfleraavdedanskayxornaharborradehålinackänden (Ebbesen 1984 s.116-117, 124-127), ett drag som är mycket ovanligt i Mälardalen och Bergslagen. Det är vidare klart att många av de yxor som av hävd kallas tunnackiga i Mälardalen (jämför ovan), skulle benämnas spetsnackigaommanbrukadeEbbesensklassifikation(tex. Apel et al. 1995 s.83).

Sundström är den som senast behandlat tunnackiga grönstensyxor i Mälardalen och han använder sig liksom Welinderavenerfarenhetsbaseradganskavag,defini-tion (Sundström 2003 s.162). Jag har inte haft tillfälle att studera grönstensyxornas typologi närmare och an-vändermigdärförienlighetmedWelinder(1985)och

9 lokAlA, regionAlA ocH importerAde stenredskAp inom mälArdAlen ocH BergslAgens trAttBägArkultur

201

Sundström(2003s.162)avenbrettdefinieradkategoritunnackig grönstensyxa, som alltså även inkluderar vad Ebbesenskullekallaspetsnackigagrönstensyxor(figur9.1,9.2).Sådanabrettdefinieradetunnackigayxoräribruk under hela tidigneolitikum i Mälardalen och Berg-slagen, men till skillnad från vad är fallet i Sydskandina-vien, så är tunnackiga yxor mycket ovanliga i början av mellanneolitikum.

De äldsta 14C-dateringar som kan knytas till tunnack-iga grönstensyxor i Mälardalen/Bergslagen kommer från Skumparberget och Fågelbacken. På förstnämnda lokal påträffades nacken till en tunnackig porfyrityxa i ett stolp-hål daterat till 5060±75 BP (Ua-15589, hasselnötskal). På Fågelbacken påträffades en hel tunnackig porfyrityxa (menmedskadadegg,jfr.figur6.16)iengravanlägg-ning daterad till 5070±80 BP (Ua-10025, matskorpa) och 4995±85 BP (Ua-4020, matskorpa). Det står dock klart att tunnackiga grönstensyxor förekommer redan tidigare, då enstaka fyrsidigt slipade yxor, som typologiskt måste betraktas som små tunnackiga yxor, förekommer i rena mesolitiska kontexter daterade så tidigt som 7700 BP (Björck et al. 2000). Under loppet av senmesolitikum blir sedan fyrsidigt slipade yxor gradvis allt vanligare (Lind-gren & Nordqvist 1997 s.59-60, Drotz & Ekman 1998 s.27-29, Blomqvist & Åhman 1999 s.24-27, Knutsson et al. 1999, Lindgren & Lindholm 1999 s.40-43, Lindgren 2004 s.48-49). Ofta antas tunnackiga grönstensyxor vara kopioravtunnackigaflintyxor(somantasvarakopioravkopparyxor...), men i Mälardalen tycks det klart att den tunnackiga yxan är en variant av en yxtyp som förekom redan under mesolitisk tid.

På yxor med rak egg kan eggen vara placerad symme-triskt eller osymmetriskt i relation till yxkroppens mittaxel. Granskar man en yxa med symmetrisk egg från sidan så uppvisar bägge eggytorna samma välvning. En yxa med

Figur 9.1. Tunnackiga yxor av porfyrit från Skogsmos-sen, Västmanland. Yxan i mitten är c. 10 cm lång. Foto Ulrika Djerw.

Figure 9.1. Thin-butted porphyrite axes from Skogs-mossen, Västmanland. The axe in the middle is c. 10 cm long. Photo by Ulrika Djerw.

Figur. 9.2. Avsiktligt sönderslagen tunnackig porfyrityxa från offerkär-ret på Skogsmossen, Västmanland. Foto Ulrika Djerw.

Figure 9.2. Deliberately smashed thin-butted porphyrite axe from the offering fen at Skogsmossen, Västmanland. Photo by Ulrika Djerw.

Fredrik HAllgren

202

asymmetrisk egg har istället en mer välvd och planare eggyta. Ibland benämns yxorna med symmetrisk egg för rätyxor och yxorna med asymmetrisk egg för tväryxor, då man antar att de senare skaftats med eggen tvärs skaftets längdriktning, medan de förra antas ha varit skaftade så att eggen löper parallellt med yxskaftets längdriktning. Medantunnackigayxorperdefinitionskahaensymme-trisk rät egg, så förekommer det även exemplar med tvär egg. Ebbesen betraktar dessa som yxor som sekundärt getts en tvär egg vid omhuggning (Ebbesen 1984 s.130). Fyrsidigt slipade yxor, i proportionerna lika tunnackiga yxor, men med asymmetrisk egg är dock ett karaktäris-tiskt inslag i fyndbilden på boplatser från TN och MN A på norska Vestlandet, yxor som går under benämningen vespestads- och vestlandsyxor (Gjessing 1945 s.215-219, Olsen 1992, Bergsvik 2004, se vidare kapitel 10.1.2). På trattbägarboplatser i Mälardalen förekommer vid sidan av de räteggade tunnackiga yxorna, tväreggade håleggade yxor, som bortsett från eggpartiet uppvisar “de för den tunnackiga yxan karaktäristiska stildragen” (Florin 1938 s.23, jfr. Malmer 1991 s.118-119).

De håleggade yxorna förekommer dels i storlekar som motsvarar vanliga tunnackiga yxor, men vanligare är de något mindre (kring 5 - 6 cm) och kallas då hålmejs-lar(figur9.3)(Florin1938,1958,Apeletal.1995s.83,Hallgren et al. 1997 s.92). Storleksvariationen bland de håleggade yxorna/mejslarna har mig veterligt inte stu-deratsellerdefinierats.Vidsidanavskillnadenistorlekfinnsdetingentingsomsärskiljerhåleggadeyxorfrånhåleggade mejslar, bägge varianterna är vanligen helsli-pade, har ett mer eller mindre fyrsidigt tvärsnitt och tunn och/eller spetsig nacke. Vid sidan av håleggade redskap förekommer också mejslar (eller små yxor) med rak egg och i ett fall med en avsiktligt tillverkad trubbig egg. Det senare redskapet benämns kanske bättre hammare. På

Fågelbacken påträffades en hålmejsel intill en tunnackiga yxa i en gravanläggning, daterad till första halvan av TN (Ua-10025, 5070±80BP, Ua-4020, 4995±85BP). Så som diskuteras i kapitel 6.2 förekommer kombinationen mej-sel och tunnackig yxa, eller mejsel och mångkantsyxa återkommande i gravkontexter, en parallell till det parvisa nedläggandet av stor och liten yxa i gravar på Nordjylland (jfr. Ebbesen 2002 s.97). Mejslarna är ibland tillverkade av stora avslag (restprodukter från yxtillverkning), sna-rare än av ett kärnhugget ämne och dessa står nära en redskapstypsomkallasavslagsmejslar(figur9.3,9.4).Avslagsmejslar är små redskap tillverkade av avslag från yxtillverkning, som getts en skärande egg genom slipning (Lindqvist 1963 s.68-69, Apel 1996 s.156, af Geijerstam 1996 s.97). Vid sidan av eggslipningen är avslagsmejs-larna oftast obearbetade, medan däremot hålmejslarna har en heltäckande slipning. Avslagsmejslar förekommer i två 14C-daterade anläggningar på Skogsmossen, med dateringar till 4940±50 BP (Ua-18716, nötboskap/älg) respektive 4735±75 BP (Ua-15199, Triticum aestivo-compactum).

Bland övriga yxformer som är vanliga i tidigneolitiska kontexterfinnstrindyxormedrunt,ovaltellerantydantill fyrsidigt tvärsnitt (Bagge 1941 s.48, Florin 1958 s. 46, 91, Hallgren et al. 1997 s.92, Kihlstedt 1997 s.116, Malmer 2002 s.33-34). Trindyxorna kan delas upp i två huvudtyper utifrån eggpartiets utformning, sådana som har symmetrisk egg i relation till yxkroppens mittaxel och sådana som har osymmetrisk egg i relation till yxans mittaxel(Hermansson&Welinder1997s.47).Bäggetyperna förekommer på trattbägarboplatser i Mälarda-lenochBergslagen(figur9.5).Deolikavarianternaavtrindyxor inom Mälardalens trattbägarkultur pekar på en kontinuitet bakåt till mesolitikum. Som nämnts ovan har också de tunnackiga yxorna typologiska föregångare

Figur 9.3. Två håleggade mejslar (till vänster) och två avslagsmejslar (till höger) från Skogsmossen, Västmanland. Den vänstra hålmejseln är c. 9,5 cm lång. Foto Ulrika Djerw.

Figure 9.3. Two hollow-edged chisels (left) and two flake chisels (right) from Skogsmossen, Västmanland. The hollow-edged chisel on the left is c. 9.5 cm long. Photo by Ulrika Djerw.


203

Figur 9.4. Avslagsmejsel av porfyrit från Skogsmossen, Västmanland. Teckning av Alicja Grenberger. Skala 1:1.

Figure 9.4. Flake chisel of porphyrite from Skogsmossen, Västmanland. Dra-wing by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

Figur 9.5. Trindyxor från Skogsmossen. Den mittersta yxan har en symmetrisk egg, den vänstra och högra yxan osym-metrisk egg. Den högra yxan uppvisar sprickbildning efter att ha utsatts för eld. Den vänstra yxan är c. 11 cm lång. Foto Ulrika Djerw.

Figure 9.5. Round-butted axes (”trind-yxor”) from Skogsmossen. The middle axe has a symmetrical edge, the left and right axes have asymmetrical edges. The axe on the right displays cracks after exposure to fire. The left axe is c. 11 cm long. Photo by Ulrika Djerw.

Fredrik HAllgren

204

i fyrsidigt slipade yxor från mesolitisk tid och det har även föreslagits att de håleggade yxorna och mejslarna harkontinuitetbakåt,dådetfinnshåleggadetrindyxorunder mesolitikum (Åberg 1935).

Denna kontinuitet i stenhantverk mellan senmeso-litikum och tidigneolitikum gäller inte bara yxor, utan finnsocksåiproduktionochbrukavtvärpilar,liksomikvartsindustrin (Callahan et al. 1992 s.39-42, Knutsson et al 1999 s.104, Lindgren 2004 s.38-41, 79-82). Möj-ligtvisfinnsdetocksåenkontinuitetiproduktionenavmikrospån från handtagskärnor. Vid utgrävningen på Skumparberget gjordes fynd av mikrospån och mikro-spånkärnoravhälleflintapåtrattbägardelenavfornläm-ningen. Normalt skulle en sådan förekomst förklaras med inblandning av äldre material, men då mikrospå-nen uppvisade en rumslig koppling till verkstadsytor för tidigneolitiskt stenhantverk, väcktes frågan om det kunde föreligga en samtidighet (Apel et al 1997 s.34-35). Handtagskärnor (av kvartsit) har tidigare påträffats till-sammans med trattbägarkeramik på boplatsen Forssjö, St. Malms sn, Södermanland (shm 23509, jfr. Florin & Schnell 1950 s.18). Likväl föreligger också skillnader i stenhantverk mellan senmesolitikum och tidigneolitikum så till vida att trindyxor blir ovanligare och de tunnackiga yxorna vanligare. De tidigneolitiska tunnackiga grön-stensyxorna skiljer sig också från de fyrsidiga mesolitiska yxorna genom att blir mer standardiserade i sin form. De fyrsidigt slipade yxorna med tunna nackar från me-solitiska kontexter framstår ofta som något “atypiska”, jämfört med tunnackiga yxor från trattbägarboplatser.

Även om trindyxor alltså förekommer under tidig-neolitikum, så hör utan tvivel huvuddelen av de lösfunna trindyxorna i Mellansverige till mesolitikum (Hermansson &Welinder1997,Larssonetal.1997).Vanligastärdepåstrandboplatser från atlantisk tid, där de ibland kan räknas i hundratal. Trindyxorna har tillverkats och brukats inom ett område som omfattar södra och mellersta Sverige, med en förhållandevis distinkt nordgräns i södra Dalarna och södra Hälsingland. I detta motsvarar deras sprid-ning tämligen exakt trattbägarkulturens utbredning un-der tidigneolitikum (se vidare kapitel 11). I området norr därom bodde människor som under mesolitikum valde att inte tillverka eller använda trindyxor, liksom de under ti-digneolitikum valde att inte tillverka tunnackiga yxor eller mångkantiga stridsyxor. På ett motsvarande sätt kan man finnaandrahantverkstraditionersomkaraktäriserardetnordliga området men saknas i Mälardalen, till exempel en makrospånindustri under mesolitisk tid (Knutsson et al. 2003) och en skifferindustri under tidigneolitisk tid (kapitel 10.2). Detta antyder att den tidigneolitiska tratt-bägarkulturens nordgräns bara var en ny manifestation av en gammal kulturgräns, en gräns som hade kontinuitet bakåt till senmesolitisk tid. Kontinuiteten ska inte upp-fattas som ett statiskt tillstånd, vilket understryks av att

dennagränsmellannordochsydomdefinierasunderdenefterföljande perioden (MN A). Snarare ska kontinuiteten mellan senmesolitikum och tidigneolitikum ses som ett resultatavettspecifikthistorisktskeende.

Produktion och distribution av tunnackiga grönstensyxor

Bagge var kanske den förste som diskuterade tillväga-gångssättet vid tillslagning av tunnackiga grönstensyxor, baserat på observationer av slagärr på halvfabrikat och färdiga yxor:

Så vitt jag kunnat iakttaga... ...brukade man... ...framställa tunnackiga yxor av grönsten så, att man först genom grov slagteknik formade ett ämne med mer eller mindre oregelbundet spetsovalt tvärsnitt, alltså en »kärnyxa» eller »spetsnackig» (oslipad) yxa, varefter den tunnackiga slut-formen åstadkoms genom såväl bred- som smalsidornas tillslipning. (Bagge 1949 s.143)

Yxämnet har således slagits från två sömmar, vilket skiljer demfråntunnackigaflintyxorfrånSydskandinaviensomslagits från fyra sömmar, och detta påpekades också av Bagge (Bagge 1949 s.143). Florin noterade att det mer sällsynt även förekom tunnackiga yxor som formats genom bultning snarare än genom tillslagning (Florin 1958 s.93). Det är emellertid troligt att även dessa yxor först formats genom tillslagning, dock följt av ett förhål-landevis längre bultnings-stadium, innan den slutgiltiga slipningen (jfr. Olausson 1983 s.29-30). Medan fyrsidig tillslagningavyxorgerväldefinieradeochigenkännings-bara avslag (Sundström & Apel 1998, Kars et al. ma-nuskript), så är det oklart i vilken mån bultning av yxor efterlämnar ett igenkänningsbart debitage.

Bagges och Florins observationer kring hur yxorna tillverkatsärialltväsentligtgiltigaänidag(figur9.6,9.7).Flertalet tunnackiga grönstensyxor i Mälardalen tycks ha slagits från ämnen med två sömmar, men man tycks ha haftettflexibeltförhållningssättochberoendepåämnetsform har man ibland avstått från en andra söm (om äm-nethaftenbefintligytasomgettdetönskadefyrsidigatvärsnittet), eller anlagt en tredje söm där så krävts. Vid behov har också bultning och slipning använts under reduktionssekvensen, för att få bort ojämnheter som var svåra att få bort med slag från sömmarna. Den fär-digslagna yxkroppen har sedan bultats och slipats (Apel 1996, Apel et al. 1997, Sundström & Apel 1998, Apel muntlig information). När skadade yxor huggits om har man ibland nöjt sig med att omforma det skadade partiet (t.ex. eggen), med en förändrad form hos yxan som följd. Stundom har hela yxkroppen huggits om, av allt att döma förattbehållasammarelativaproportioner(figur9.8).


205

Figur 9.6. Yxämne av porfyrit från Skogsmossen, Västmanland. Teck-ning av Alicja Grenberger. Skala 1:1.

Figure 9.6. Axe preform of porphyrite from Skogsmossen, Västman-land. Drawing by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

Fredrik HAllgren

206

StigWelinderhartillsammansmedolikamedförfat-tare diskuterat yxtillverkning och distribution i en rad arbeten. Bland annat påpekas att medan 2/3 av yxavfallet på Hjulberga 1 är porfyrit, så är bara 1/3 av yxfrag-mentenavsammamaterial(Johnsen&Welinder1980s.160,Hulthén&Welinder1981s.71).Mönstrettolkadessom att färdiga yxor av främmande material förts till Hjulberga 1 och att ett motsvarande antal porfyrityxor transporterats från platsen, som ett led i ett socialt mo-

tiveratgåvoutbyteavyxor(Johnsen&Welinder1980s.161,Hulthén&Welinder1981s.86,91).

I en senare studie presenterades resultat av en petro-grafiskstudie,däryxorochavfallfrånHjulberga1samtytterligare tre trattbägarboplatser i Närke, jämfördes med råmaterial från lokala och mer fjärran porfyrit- och dia-basklyft(Welinder&Griffin1984).FrånHjulberga1analyserades fyra yxor och åtta avslag, sju av proverna hade synliga fenokryster och kan således betecknas som

Figur 9.7. Yxämnen av por-fyrit i olika storlekar från Skogsmossen, Västmanland. Det högra yxämnet är c. 21 cm långt. Foto Ulrika Djerw.

Figure 9.7. Axe preforms of porphyrite from Skogs-mossen, Västmanland. The preform on the right is c. 21 cm long. Photo by Ulrika Djerw.

Figur 9.8. Yxämne i form av en omhuggen yxa (vänster) och råämne (höger) av porfyrit från Skogsmossen, Väst-manland. I nuvarande skick var den omhuggna yxan 21 cm lång, 7,5 cm bred och 5,2 cm tjock, i ursprungligt skick måste det ha rört sig om en mycket stor yxa. Foto Ulrika Djerw.

Figure 9.8. Old axe used as axe preform (left) and raw material block (right) of porphyrite. Skogsmossen, Väst-manland. The axe preform made of an old polished axe is 21 x 7.5 x 5.2 cm, the original axe must therefore have been of a considerable size. Photo by Ulrika Djerw.


207

porfyrit. Fem saknade synliga fenokryster men uppvi-sade, så vitt jag förstår, samma grundmassa som de med fenokryster. Från Vallby och Hjulberga 2 analyserades en respektive två yxor och från Kumla (annars kallad Lövsta, jfr. Lindqvist 1963 s.66-69, Graner 2001) ana-lyserades en yxa och ett avslag. Yxan från Vallby visade sig vara av rhyolit, de övriga betecknas som diabas (eng. dolerite, jfr. Gorbatschev 1961 s.4) med varierande grad av porfyritisk struktur. De sju lokala klyften ligger inom en radie av 20 km från de aktuella trattbägarboplatserna. De mer avlägsna jämförelsematerialet utgjordes av råma-terial i klyft från angränsande landskap (Södermanland, Västmanland), dvs. avstånd på upp till 80 km fågelvä-gen. Som nämnts ovan kan samma diabasgång innehålla både porfyritisk och afyrisk diabas, med en gradvis över-gångmellandebådamaterialen.WelinderochGriffinspetrografiskaanalysvisadeattdetiblandärmöjligtattsärskilja visuellt likartade råmaterial från olika klyft med hjälpavpetrografiskanalys,menocksåattvariationeninom samma klyft kan vara avsevärd. Vidare påvisades att skilda klyft ibland kan visa upp likartade egenskaper, dettagällerävenklyftbelägnalångtifrånvarandra(We-linder&Griffin1984s.180).

Analysen av avfall och yxor från Hjulberga 1 visade att de åtta avslagen och två av de fyra yxorna var av samma råmaterial, troligtvis hämtat från samma klyft, medan de återstående två yxorna var av avvikande och av sinsemellan olika material. Resultaten indikerar att man lokalt på Hjulberga brutit sten från ett klyft och att man tillverkat yxor av detta råmaterial. Åtminstone en del av dessa yxor har sedan använts och slutligen deponerats på platsen. Att de två yxorna som avvek från de analyserade avslagen dessutom skilde sig från varandra, kan tolkas som att de är införda från två olika ursprungskontexter.ItidigarestudierföreslogWelinderatt porfyriten på Hjulberga 1 hämtats från den iögonfal-lande porfyritgången på Ullaviklint, 7 km från boplatsen (Johnsen&Welinder1980s.160,Hulthén&Welinder1981s.71).Denpetrografiskastudienslogdockfastattavslagen och åtminstone tre av de fyra yxorna har en annan proveniens än Ullaviklint.

Yxan och avslaget från Kumla är lika varandra och indikerar i enlighet med resultaten från Hjulberga 1 lokal produktion och konsumtion av yxor. Bägge artefakterna har därtill egenskaper i överensstämmelse med yxavfal-let på Hjulberga, vilket antyder att man antingen nyttjat samma klyft som människorna på Hjulberga, eller ett klyftmedmotsvarandepetrografiskaegenskaper(avstån-det mellan boplatserna är drygt två mil). Från Hjulberga 2 och Vallby har endast färdiga yxor analyserats. I fyndma-terialet från dessa lokaler saknas spår av yxtillverkning, men det är oklart om detta beror på en reell frånvaro, eller om det är ett resultat av att endast mindre delar av vidsträckta fornlämningar grävts ut. De två analyserade

yxorna från Hjulberga 2 är inbördes lika varandra, men skiljer sig från materialet från de andra lokalerna, vilket indikerar att de tillverkats av material från ett separat klyft. Den enstaka yxan från Vallby skiljer sig också från övriga analyserade artefakter och indikerar ursprung i ett tredje brott. SammanfattningsvisvisarWelinderochGriffinsstu-

die på lokal produktion och konsumtion av yxor, men också på cirkulation av färdiga yxor. Likheten mellan yxavfall från Hjulberga 1 och Kumla öppnar för möj-ligheten att dessa lokaler nyttjat samma klyft, men det är också möjligt att man brutit porfyrit i olika klyft med likartadepetrografiskaegenskaper.Variationenblanddefärdigayxornavisariallahändelserattfleränettstenbrott nyttjats. Försöken att ursprungsbestämma det arkeologiska materialet gav inga säkra resultat, även om deantyddevissamöjligasamband.Welindertogävenuppfråganomhurstorageografiskaavståndtunnacki-ga grönstensyxor cirkulerats inom regionen Mälardalen (Welinder1985s.51-55).Utgångspunktfördennadelstu-die var yxor med stor inbördes likhet, som antogs vara tillverkade vid samma verkstadsplats, eller av närstående personer. Dessa sinsemellan lika yxor visade sig vara vitt spriddageografisktochåterfannspåavståndavmellan30 och 310 km.

Sundström och Apel (1998) och Sundström (2003) harföljtuppWelindersarbete,genomfortsattpetrogra-fiskanalysavporfyrityxorochavslagfrånMälardalen.Ien inledande studie analyserades avslag från yxtillverk-ning från Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga 1, tre boplatser belägna med 1-3 mils inbördes avstånd påenöst-västliglinje(figur8.34).Påallatrelokalernaförekom rikligt med avfall från tillverkning av porfyrit-yxor, material som vid en okulär granskning förefaller identiskt. Från Skogsmossen analyserades nio avslag från tre yxtillverkningsplatser, från Skumparberget sex avslag från två yxtillverkningsplatser och från Hjulberga 1 fem avslag från en yxtillverkningsplats/fyndhopning. Den petrografiskaanalysenvisadeattavslageninomrespek-tive boplats var likartade och skiljde sig från avslagen från de andra lokalerna. Mönstret tolkades som att männis-korna från respektive boplats brutit porfyrit från varsitt klyft (Kars & Kars manuskript, Sundström & Apel 1998, Sundström 2003 s.266-267).

Denna initiala studie följdes upp med en analys av ytterligare 20 avslag från Skogsmossen och Skumparber-get, samt färdiga yxor från Skogsmossen (2), Skumpar-berget (2) och Hjulberga (6). Den utökade analysen av avfall från yxtillverkningen, visade på samma tendens som pilotstudien, avslag från de tre lokalerna tenderar att bildaskildagrupper,ävenomenvissöverlappningfinnsmellandetrelokalerna(figur9.9).Analysenavfärdigayxor visade snarast på ett omvänt förhållande, råmateria-let i yxorna skiljer sig helt från avfallet på samma lokaler

Fredrik HAllgren

208

Figur 9.9. Korrespondensanalys av petrogra-fiska data från undersökning av porfyritavslag från Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga. Plotten är baserad på 40 avslag, men då flera avslag har identiska egenskaper syns endast 33 punkter. Avslagen med samma egenskaper kommer med ett undantag från samma lokaler, undantaget är punkten vid X0,82 Y-0,02 där ett avslag från Skumpar-berget skymmer ett avslag från Hjulberga (Lars Sundström epost 2005-08-16). Efter Sundström (2003 fig. 53).

Figure 9.9. Correspondence analysis of petrographic data from 40 porphyrite flakes from the Funnel Beaker Culture settlements Skogsmossen, Skumparberget and Hjulberga. Several flakes have identical properties and are thus plotted on the same point, with only 33 points marked in the plot. In all but one case, flakes with identical properties come from the same settlement, the exception being one flake from Hjulberga that is hidden by a flake from Skumparberget (X0,82 Y-0,02). After Sundström (2003 fig. 53).

Figur 9.10. Korrespondensanalys av pet-rografiska data från undersökning av 10 tunnackiga porfyrityxor från Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga. Vid en jämförel-se med figur 9.8 framgår att yxorna funna på respektive boplats ofta avviker från avfallsma-terialet på samma lokaler. Efter Sundström (2003 fig. 54).

Figure 9.10. Correspondence analysis of petrographic data from 10 thin-butted porp-hyrite axes from the Funnel Beaker Culture settlements Skogsmossen, Skumparberget and Hjulberga. After Sundström (2003 fig. 54).


209

(figur9.10).Trotsattmanpåallatrelokalernatillverkattunnackiga yxor av porfyrit från egna “klyft”, så har man använt och deponerat likadana yxor av annat ursprung, yxor som tillverkats på annan plats.

Sundström föreslår två alternativa tolkningar av mönstret (2003 s.164-165, 284): 1. Yxorna som deponerats på en lokal har tillverkats av innevånarnasombordär,innandomflyttadetillplat-sen. Man har således tidigare bott på en annan boplats och där tillverkat yxor av porfyrit från ett klyft. Man harsedanflyttattillexempelvisSkumparbergetochefterflyttenharmananväntochdeponeratyxornaman tillverkade på sin gamla boplats. Man har också tillverkat nya yxor, av material från ett nytt stenbrott, men dessa yxor har inte använts/deponerats förrän dessmanflyttatfrånSkumparbergettillentredjeplats.

2. Man har cirkulerat färdiga yxor mellan boplatser.

Sundströmfinnerdenförsta,tämligeninveckladetolk-ningen som “den mest naturliga” och han betonar att om utbyte av färdiga yxor förelåg, så skulle man hitta för-brukade yxor av andra material än porfyrit på de aktuella platserna (Sundström 2003 s.165). Sundström bortser här frånWelindersresultatfrånHjulberga1,däryxavfalletdomineradesavporfyrit,medanflertaletavfragmentenav färdiga yxor var av diabas (jfr. ovan). På Skogsmossen domineras yxavfallet helt av porfyrit, medan 16 av de 63 bergartsyxor som hittades vid undersökningen 1995 var tillverkade i andra material än porfyrit (diabas och ”övrigbergart”–figur9.11),yxorsomavalltattdömaförts till platsen i färdigt skick (af Geijerstam 1996 s.102, jfr. Hallgren et al. 1997 s.91). Även på Skumparberget påträffades fem trindyxor i ”andra bergarter”, att jämföra med en trindyxa och elva tunnackiga yxor i porfyrit. På alla tre lokalerna förekommer alltså de av Sundström efterfrågade yxorna av främmande material, yxor som inte tillverkats av den porfyrit som helt dominerar den lokala yxindustrin. Tvärtemot Sundström vill jag därför hävda, att resultaten pekar på ett omfattande utbyte av yxor och att utbytet har inbegripit både yxor av porfyrit och yxor av andra bergarter.

Sammanfattas resultaten av de ovan refererade och diskuteradestudiernaavWelinder&Griffin(1984),Sundström & Apel (1998) och Sundström (2003) så tycks de boende på Hjulberga 1, Skumparberget och Skogs-mossen har brutit porfyrit i varsitt klyft. När det gäller de boendepåKumlaboplatsenfinnstvåtolkningsalternativ.Antingen har de hämtat porfyrit från samma stenbrott som nyttjats av de boende på Hjulberga 1, eller från ett stenbrott vars råmaterial har samma egenskaper som porfyriten som använts på Hjulberga 1. På Hjulberga 1 och Kumla har lokalt producerade porfyrityxor använts

och deponerats, men på förstnämnda lokal, liksom på Skogsmossen och Skumparberget, har ”främmande” porfyrityxor också använts och deponerats. På dessa tre lokaler har även yxor av ”icke porfyrit” (afyrisk diabas och andra bergarter) använts och deponerats. Förekom-sten av ”främmande” yxor i porfyrit och andra bergarter förklaras enklast av att färdiga yxor cirkulerat mellan olika boplatser inom ramen för ett gåvoutbyte (Mauss 1972). Man har således haft utbyte både med sina gran-nar som tillverkat yxor i samma typ av råmaterial (men från olika stenbrott) och med människor som tillverkat yxor i andra råmaterial, kanske boende i andra delar av Mälardalen/Bergslagen eller mer fjärran regioner. Att man ibland bytt likadana yxor av samma material, un-derstrykerHulthén&Welinderspoängattutbytetvarsocialt betingat, snarare än en handel i modern mening (Hulthén&Welinder1981s.86,91,jfr.Sahlins1972).Dengeografiskaspridningenavtunnackigayxori

Mellansverige(Welinder&Griffin1984,Welinder1985)och Mälardalen (Sundström & Apel 1998, Sundström 2003)harocksåstuderats.Somberörtsovanfinnsdetendefinitionsproblematikförknippadmedattsärskiljaporfyrit (porfyritisk diabas) från diabas (afyrisk diabas) och det är oklart om dessa studier tillämpat jämförbara definitioner.IWelindersstudierbedömsc.10%av366tunnackigagrönstensyxorsomporfyrit(Welinder1985s.46), medan motsvarande siffror för Sundström och Apels studie är 20% av 815 yxor. Inte desto mindre vi-sade bägge studierna att porfyrityxorna har en rumsligt begränsad spridning med tyngdpunkt i Närke, medan tunnackiga yxor av andra varianter av grönsten är van-ligarelängeösterutiMälardalen(figur9.12).Enviktigobservation är att vid sidan av val av råmaterial, så av-viker porfyrityxorna inte ”...i form och proportioner

Figur 9.11. Tunnackig diabasyxa från Skogsmossen, Västmanland. Yxan är c. 13 cm lång. Foto Ulrika Djerw.

Figure 9.11. Thin-butted dolerite axe from Skogsmossen, Västman-land. The axe is c. 13 cm long. Photo by Ulrika Djerw.

Fredrik HAllgren

210

från huvudmängden av yxorna. . . Porfyrityxorna tillhör såledesinteenegentillverkningstradition.”(Welinder1985 s.46). WelinderochGriffintolkadedengeografisktbe-

gränsade förekomsten av porfyrityxor i termer av ut-byte och distribution. Enligt denna tolkning motsvarade hopningen av porfyrityxor i västra Mälardalen utsträck-ningen av ett socialt nätverk inom vilket porfyrityxor cirkulerats(Welinder&Griffin1984s.175).Sundströmoch Apel, med sin skeptiska inställning till utbyte av grönstensyxor, såg istället mönstret som bestämt främst avråmaterialetsgeografiskaförekomstinaturen.IvästraMälardalen hade man visserligen följt en kulturell norm i det att man föredrog porfyrit framför andra tillgängliga råmaterial, frånvaron av porfyrityxor längre österut för-klarades likväl med hänvisning till svårigheter att få tag på porfyrit i dessa områden (Sundström & Apel 1998 s.188). Av geologiska publikationer framgår dock att det förekommer porfyritisk diabas också i områden där yxor av detta material är sällsynta (t.ex. Krokström 1936 s.175, 257, pl. I, Sandegren & Asklund 1946 s.34, Gorbatschev 1961). Liksom Sundström och Apel såg ett teknologiskt

val dikterat av tradition i valet av porfyrit som råmaterial för yxtillverkning i västra Mälardalen, vill jag föreslå att det funnits motsvarande teknologiska val dikterade av andra traditioner, i de delar av regionen där man använt alternativa råmaterial för yxproduktion.

Jag kommer att återknyta till stenbrytning och yx-hantverk i kapitel 9.1.4. Innan dess ska jag först ägna några sidor åt att diskutera sadelformade malstenar och limpformade löpare, redskap som i likhet med grön-stensyxorna producerades lokalt på trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen.

9.1.2 Sadelkvarnar

Malredskap från Mälardalen och Bergslagens trattbägar-kultur behandlas ingående i Cecilia Lidström-Holmbergs pågående avhandlingsarbete (Lidström-Holmberg 1998, 2004, under arbete) och ska därför endast omnämnas helt kort i denna bok. Som fyndkategori utgör malstenar både enmanifestochenundflyendedelavfyndmaterialet,manifest därför att de ibland påträffas i stort antal, und-

Figur 9.12. Spridningskartor över tunnackiga porfyrityxor. Till vänster återges Welinder & Griffins karta där porfyrityxor markeras som punkter (Welinder & Griffin 1984 fig. 1). Till höger återges Sund-ström & Apels karta (Sundström & Apel 1998, Sundström 2003 fig. 51) där den relativa andelen porfyrityxor i relation till det totala antalet tunnackiga bergartsyxor per socken återges som mörk (≥50%) och ljus (25-49%) gråskraffering. Det sammanlagda antalet tunnackiga bergartsyxor per socken anges med siffror.

Figure 9.12. Distribution maps of thin-butted porphyrite axes. To the left the map of Welinder and Griffin (Welinder & Griffin 1984 fig. 1) with porphyrite axes marked as dots. To the right the map of Sund-ström & Apel (Sundström & Apel 1998, Sundström 2003 fig. 51) where the proportion of thin-butted porphyrite axes per parish is displayed with dark (≥50%) and light (25-49%) shading. The total number of thin-butted greenstone axes (including porphyrite axes) are displayed as numbers.


211

flyendedärförattdestundomförbisettsvidarkeologiskaundersökningar. Ändå uppmärksammades malstenarnas närvaro i fyndmaterialet redan av Sten Florin:

...dessutom hittades ett slags stora, långsträckta stenar, som ser ut som dåligt jästa limpor – tydligtvis malstenar av grov sandsten, till vilka knytnävstora porfyr- och granitbollar kanske utgjort löpare. (Florin & Schnell 1950 s.13, jfr. Florin 1938 s.18-19, 34, 1958 s.91, 129)

Florin påpekade även, att en hel del av de föremål frånBrokvarnsomavBaggeklassificeratssomslipstenari själva verket var malstenar (Florin 1958 s.129). Florin hade rätt i att de limpformade malstenarna var just mal-stenar, däremot missbedömde han vilken del av malste-nen det var fråga om. Senare fynd av malstenar in situ och experimentella försök med malning har visat att de limpformade malstenarna är tvåhandsfattade överliggare (figur9.13)tillsadelformadeunderliggare(figur9.14),tvådelar som tillsammans bildar en hand- eller sadelkvarn (Lidström-Holmberg 1993, 1998, under arbete).

Experiment med användning av sadelkvarnar har visat att de effektivt kan användas för att mala rostade eller blötlagda sädeskorn till mjöl (Lidström-Holmberg 1993). I ett när detta skrivs pågående projekt arbetar Lidström-Holmberg tillsammans med Jan Risberg med fytolit- och stärkelseanalys av malstenar från bland annat Skogsmossen, Skumparberget, Hjulberga och Kallmos-sen.Enligtdepreliminäraresultatenvisarflertaletspåravatt ha använts vid beredning av växter och fytoliter som förekommer i sädesslag är förhållandevis vanliga (Lid-ström-Holmberg under arbete, jfr. Risberg et al. 2002). Som framgick av citatet av Florin ovan förekommer vid sidan av sadelkvarnar även mindre, rundade stenar med nöt- eller slipspår som ibland kallas malstenar eller löpare i den arkeologiska litteraturen. Då det är mer osäkert hur och till vad dessa föremål använts, kommer dessa inte att behandlas i detta avsnitt och för att särskilja dem från sadelformade/limpformade malstenar, benämns de gnidstenar i denna text.

Medan Florin kan sägas ha varit en föregångsman i det att han uppmärksammade malstenar, har denna fyndkategori tidvis förbisetts i den arkeologiska forsk-ningen (Lidström-Holmberg 1998). Stundom kan det vara svårt att känna igen malstenar, särskilt fragmenta-riskaexemplar,somriskerarattantingenbliklassificeradesom slipstenar eller att inte tillvaratas alls. På exempelvis Skogsmossen var det vanligt med överliggare av glimmer-skiffer. Då glimmerskiffer är en vittringsbenägen bergart kan malytorna ha förlorat en del av sina karaktäristiska nötspår, vilket gör dem svåra att känna igen för den icke initierade. Under utgrävningen var vi således osäkra på vad de många fynden av ”glimmerskifferlimpor” re-presenterade och det var först när Lidström-Holmberg

Figur 9.13. Limpformad överliggare av sandsten från Kallmossen, Uppland. Tecknad av Alicja Grenberger. Efter Lidström-Holmberg (2004).Skala 1:4.

Figure 9.13. Loaf-shaped runner of sandstone from Kallmossen, Uppland. Drawing by Alicja Grenberger. After Lidström-Holmberg (2004). Scale 1:4.

inspekteradefyndensomdetdefinitivtkundeslåsfastatt det rörde sig om överliggare till malstenar.

Malstenar förekommer ofta i stort antal på landvända trattbägarboplatser i Mälardalen. På Skogsmossen på-träffades mer än 50 hela och fragmentariska över och underliggare, vid Nyskottet har ett tjugotal malstenar till-varatagits i samband med odling och från Brokvarn och Stensborg har det samlats in något hundratal exemplar (Florin 1958 s.129, Broström 1996, Lidström-Holm-berg muntlig uppgift). Vid min grävning på Kallmossen i Norduppland påträffades ett stort antal fragment av åtminstone ett tiotal malstenar, trots att endast 28 m2 av fornlämningen undersöktes. I Närke har amatörarkeo-logenHjalmarAnderssonsamlatinfleramalstenarfrånHjulberga 1 (Rosenlund) och Vallby, värdefulla tillskott dåfåmalstenartillvaratogsvidBaggesochWelindersundersökningar av dessa lokaler. På en av Florins lokaler där fynd av malstenar saknas från själva utgrävningen (Stora Toltorp), har jag påträffat en halv underliggare av sandsten som låg exponerad i kanten av det gamla grus-taget vid mitt besök. Även strandvända trattbägarlokaler uppvisar fynd av sadelformade/limpformade malstenar, men vanligen i färre antal än de landvända lokalerna, till exempel omnämns fyra exemplar från Häggsta 3,

Fredrik HAllgren

212

Figur 9.14. Sadelformade underliggare från Kallmossen, Uppland och Pärlängsberget, Södermanland. Underliggaren från Kallmossen är tillverkad av granit, och påträffades avsiktligt sönderslagen depone-rad i en grop tillsammans med ytterligare en söderslagen underlig-gare samt den limpformade överliggaren i figur 9.13. Underliggaren från Pärlängsberget är tillverkad av sandsten, dess ryggsida har använts för slipning av redskap, troligtvis stenyxor. Tecknade av A-M Pitkänen-Darmark och Mikael Söderblom. Efter Hallgren & Sund-ström (2008 fig. 16) och Hallgren (et al. 1995 fig. 15). Skala 1:4.

Figure 9.14. Saddle-shaped quern slabs from Kallmossen, Uppland and Pärlängsberget, Södermanland. The slab from Kallmossen is made of granite. It was found deliberately smashed deposited in a pit together with another smashed saddle quern and the runner depicted in figure 9.13. The saddle-quern from Pärlängsberget is made of sandstone. The back of the quern has been used to polish tools, probably stone axes. Drawings by A-M Pitkänen-Darmark and Mikael Söderblom. After Hallgren & Sundström (2008 fig. 16) and Hallgren (et al. 1995 fig. 15). Scale 1:4.


213

tio från Fågelbacken och en sadelformad underliggare vardera från Älby och Påljungshage (Lidström-Holmberg 1993, muntlig uppgift, Olsson et al. 1996, Hallgren et al. 2004s.14,Eriksson&Wikellmuntliguppgift).Någrastrandvända lokaler tycks helt sakna malstenar (Segerberg 1999, Sundström & Darmark 2005).

I de fall malstenarnas rumsliga kontext dokumen-terats vid utgrävningar av landvända boplatser står det klart att de ofta påträffas samlade i avgränsade delar av boplatsytan, gärna i anslutning till härdar eller kokgropar (jfr.figur6.5),vilketantydernärvaroavsärskildaarbets-ytor för hantering av säd och mat (Apel et al. 1997 s.32, Hallgren et al. 1997, Hallgren 2000a). En del av en sådan arbetsyta undersöktes på Kallmossen, här påträffades både färdiga, använda exemplar och avfall från tillhugg-ning (eller omhuggning) av malstenar. Fynden indikerar att malredskapen både tillverkades och brukades inom samma del av gårdsplanen. Några färdiga, ej nedslitna exemplar, visade tydliga tecken på att ha blivit avsiktligt ochomsorgsfulltsönderslagna(figur9.14).Detfinnsskäl att misstänka att såväl praktiskt bruk som ritual och offerhandlingar kunde vara inslag i handhavandet av malredskapen (jfr. Lidström-Holmberg 1998, Bradley 2005).

Förutom att malstenar förekommer på boplatser i kontexter som har både funktionella och rituella dimen-sioner, så är de också kända från mer utpräglat rituella kontexter som gravar och våtmarksoffer. Den mest uppseendeväckande gravkontexten där malstenar fö-rekommer är barngravarna på Östra Vrå (kapitel 6.2.1), vilka täcktes av två stenpackningar delvis uppbyggda av malstenar. Sammanlagt rör det sig om ett 50-tal mal-stenar, huvudsakligen stora sadelformade underliggare, både hela och avsiktligt sönderslagna exemplar (Kihlstedt 1996 s.74-75, 2006, Kihlstedt et al. 1997 s.118, Lidström-Holmberg 1998 s.138, Risberg et al. 2002 s.15). En mal-sten i form av en liten överliggare har även påträffats i en av gravanläggningarna med brända människoben på Fågelbacken (kapitel 6.2.1). Offernedläggelser av mal-stenar är kända från offerkärret på Skogsmossen, som innehöll 17 löpare och 8 underliggare, såväl hela som fragmentariska exemplar. Tio av malstenarna av glim-merskiffer hade synbarligen arrangerats i ett stråk som sträckte sig 7 m tvärs den lilla våtmarken, från dess västra till dess östra sida.Iföregåendeavsnitthardetbetonatshurdetfinnsett

stort mått av kontinuitet bakåt vad gäller den tidigneoli-tiska yxindustrin. Sadelkvarnarna kan däremot sägas vara en nyhet, som nådde Mälardalen från söder. De malred-skap som är kända från rena mesolitiska kontexter i re-gionen har en annan utformning, medan sadelkvarnarna tillhör en tradition som bland annat är företrädd inom den bandkeramiska kulturen (Kahlke 2004, Hamon 2008, Lidström-Holmberg under arbete). Av allt att döma är

sadelkvarnarna en redskapstyp som både funktionellt och konceptuellt var kopplad till beredning av odlad säd. I Mälardalen dyker de upp först i övergången mel-lan senmesolitikum och tidigneolitikum (Hallgren et al. 1995, Hallgren 1996). Det föreligger fem 14C-daterade anläggningar med fynd av malstenar från Mälardalen och Bergslagen, fyra från Skogsmossen (stenpackning 277: Ua-18716, 4940±50 BP, ben från nötboskap/älg; härd 219: Ua-14833 4870±65 BP, matskorpa; härd 19: Ua-10862 4850±60 BP, hasselnötskal; stenpackning 279: Ua-15199 4735±75 BP, Triticum aestivocompactum) och en från Fågelbacken (pålanläggning 58: Ua-4019 4870±90 BP, Ua-4023 5005±75 BP, Ua-10024 4810±85 BP, matskorpedateringar; Ua-17200, 4945±50 BP, män-niskoben). Sadelformade malstenar förekommer troligt-vis under hela tidigneolitikum. Malstenar av samma typ har även hittats på gropkeramiska boplatser från början av mellanneolitikum (Lidström-Holmberg 1993, Olsson 1996, Sundström et al. 2006), dock färre än vad som är vanligt på de tidigneolitiska lokalerna.

Medan malstenar stundom varit förbisedda, så är avfall från produktionen av malredskap närmast okänt. Då både underliggare och överliggare ofta är tillverkade av grovkorniga eller stängliga bergarter, saknar avfal-letdelättidentifieradeegenskapersomåterfinnshostillexempel avslagen från tillhuggning av en porfyrityxa, därtill är några av materialen känsliga för vittring. Efter utgrävningen på Skogsmossen 1995, där vi påträffade ett stort antal malstenar av bland annat glimmerskiffer, insåg vi att vi inte känt igen och tillvaratagit något debitage i detta material. Vid de efterföljande mindre forsknings-undersökningarna på Skogsmossen började vi därför aktivt söka efter möjligt debitage i glimmerskiffer och grovkornig sandsten med goda resultat som följd. Det är uppenbart att vi det första grävåret förbisett fyndka-tegorin helt. I detta är vi inte ensamma, då avfall från malstenstillverkning lyser med sin frånvaro från praktiskt taget alla trattbägarboplatser i regionen. Väl medveten om problemet har det varit lättare att hitta debitage från malstensproduktion. Vid undersökningen på Kallmos-sen 2000/2001 påträffades en större hopning avslag från tillverkning, eller möjligen omhuggning av malstenar.

De sadelformade underliggarna är vanligen tillver-kade av granit, grovkornig sandsten eller muskovitrik metavulkanit. De limpformade överliggarna är ofta tillverkade av sandsten eller muskovitrik metavulkanit (Lidström-Holmberg muntligen). Den senare bergarten benämns i arkeologiska sammanhang vanligen glimmer-skiffer och ser för en lekman ut som glimmerskiffer, men har bildats under andra geologiska processer. Då muskovitrik metavulkanit är en otymplig term och denna bergart dessutom är svår att okulärt särskilja från egentlig glimmerskiffer för en arkeolog, kommer glimmerskiffer att användas som samlingsbeteckning för både muskovi-

Fredrik HAllgren

214

trik metavulkanit och glimmerskiffer i det föreliggande arbetet. Sadelkvarnarna av glimmerskiffer uppvisar stun-dom ett slående silver- och guldskimmer.

Liksom man har föredragit skilda varianter av grön-sten för tillverkning av tunnackiga yxor i olika delar av Mälardalen/Bergslagen, så tycks även valet av material för handkvarnar ha varierat mellan olika landsändar. På trattbägarboplatser i västra Mälardalen (Skogsmossen, Skumparberget, Hjulberga och Vallby) är glimmerskiffer mycket vanligt som råmaterial till i första hand limpfor-made löpare, men har även nyttjats för sadelformade underliggare (Hallgren et al 1997, Lidström-Holmberg 2004, under arbete). I östra Mälardalen är det tvärtom ovanligt med sadelkvarnar av glimmerskiffer, här domi-nerar istället grovkornig sandsten och/eller granit. Vid enjämförelsemedWelindersochSundströmsstudierav produktion och distribution av tunnackiga yxor (ka-pitel9.1.1),såtycksdetfinnasensamvariationidetattglimmerskiffer dominerat kvarntillverkningen i samma områden där porfyrit dominerat yxindustrin. Malstenar av granit och/eller sandsten tycks tvärtom vanligast i om-råden där afyrisk diabas föredragits för yxtillverkning.

Lidström-Holmberg har i samarbete med geologerna Lena Grandin och Ulf Andersson genomfört en petro-grafiskstudiesomjämförtsadelkvarnarfrånSkogsmos-sen, Skumparberget och Hjulberga med råmaterialföre-komster (block och fast klyft) i boplatsernas närmaste omland. För Skogsmossens del har även avfall från till-verkning av malstenar granskats och från Skumparberget har ett halvfabrikat till en malsten inkluderats. Studien omfattartjugoenpetrografiskatunnslip,därtillharett100-tal artefakter (även föremål från Vallby, Fågelbacken och Kallmossen) granskats okulärt (Andersson & Gran-din 2005, Lidström-Holmberg under arbete). Tunnsli-panalysen visar att människor på alla de tre undersökta lokalerna använt malstenar av likartad glimmerskiffer (muskovitrik metavulkanit).

Produktionsavfallet av glimmerskiffer från Skogs-mossen stämmer väl överens med de färdiga malstenarna från samma lokal. Då identisk glimmerskiffer även före-kommer som block i Skogsmossens närmaste omland, är det troligt att råmaterial för sadelkvarnstillverkning brutits lokalt. Åtminstone en del av dessa kvarnar har sedan använts och slutgiltigt deponerats inom samma boplats.ÄvenkringSkumparbergetfinnsenvariantavglimmerskiffer lättillgänglig i form av block i boplatsens omedelbara närhet. Att döma av Andersson & Gran-dins analys har dessa förekomster emellertid inte nytt-jats. Det halvfabrikat av en malsten från Skumparberget som analyserats är av en besläktad, men något avvikande glimmerskiffer som dock även den ”...may have been available at rather close distance from Skumparberget.”

(Andersson & Grandin 2005 s.8). De två färdiga malste-narna från Skumparberget som ingått i tunnslipstudien skiljer sig mer markant från den lokalt förekommande glimmerskiffern och råmaterialet för dessa malstenar har troligen hämtats från ett stenbrott på ett avstånd av några kilometer eller mer. Kring Hjulberga saknas berg-i-dagen och det är även förhållandevis sparsamt med flyttblock.Viddengeologiskainventeringenpåträffadesett enstaka block av glimmerskiffer av samma generella typ som använts för kvarntillverkning. Materialet i detta block liknar men är inte identiskt med bergarten i den malsten från Hjulberga som ingått i tunnslipsanalysen. Undersökningen visar att glimmerskiffer för malstens-tillverkningståttattfinnaisparsamomfattningiblocki området kring Hjulberga, men innevånarna här har troligtvis fått söka förhållandevis längre än grannarna på Skogsmossen och Skumparberget.

Sammantaget pekar Lidström-Holmbergs, Anders-son och Grandins arbete på att de boende på alla tre lokalerna nyttjat likartad glimmerskiffer till sadelkvarnar. Materialen är inte hämtade från samma stenbrott, men likväl så pass enhetliga att det är troligt, att man haft samma syn på vilka egenskaper som varit önskvärda hos råmaterial för malstenstillverkning. Liksom stensmeder-na på dessa lokaler föredragit porfyritisk diabas snarare än afyrisk diabas, indikerar resultaten att kvarnsmederna föredragit vissa typer av glimmerskiffer framför andra. Överensstämmelsen mellan avslag och färdiga malstenar på Skogsmossen indikerar att man nyttjat en del av de tillverkade malstenarna lokalt. Detta utesluter inte att enskilda redskap kan ha cirkulerats i ett gåvoutbyte, så som tycks ha varit vanligt för de tunnackiga yxorna och ha förekommit, men mindre vanligt, för trattbägarna (jfr. kapitel 8.6 och 9.1.1). Medan avslag från tillverkning av malstenar av glimmerskiffer påträffades vid de förnyade undersökningarna på Skogsmossen 1997 (jfr. ovan), så saknas än så länge belägg för lokal tillverkning av de malstenar av grovkornig jotnisk- eller arkossandsten som påträffats på Skogsmossen. De avslag av grovkornig sandsten som påträffats och tillvaratagits har i allmän-het slipytor och kommer således från ombearbetning av malstenar.(Däremotfinnsspåravlokaltillverkningavslipstenaravfinkornigkambrisksandstenhämtadfrånettsandstensbrott vid Sticklinge, 6 km NV om Skogsmos-sen – Lidström-Holmberg muntlig uppgift).

I nästföljande kapitel tas trattbägarkulturens mång-kantiga stridsyxor upp till diskussion. Mångkantyxorna har i likhet med tunnackiga yxor av porfyrit och malste-nar av glimmerskiffer producerats lokalt i Mälardalen, men de skiljer sig från dessa genom att i sin formgivning ansluta till ett stilideal som reproducerats på en regional (eller överregional) snarare än en lokal nivå.


215

9.1.3 Mångkantiga stridsyxor

Den mångkantiga stridsyxan är ett återkommande inslag i fyndinventariet från många av Mälardalen/Bergslagens trattbägarboplatser. Fragmentariska exemplar föreligger till exempel från Skogsmossen och Skumparberget, lo-kaler som i föregående avsnitt diskuterats som exempel på platser med ett lokalt keramikhantverk (kapitel 8.6), en lokal tillverkning av tunnackiga porfyrityxor för re-gional redistribution (kapitel 9.1.1) och, åtminstone för Skogsmossens del, en lokal tillverkning och användning av malstenar (kapitel 9.1.2). I föreliggande avsnitt ska de mångkantiga stridsyxorna tas upp som exempel på en föremålsform, som representerar en regional snarare än en lokal hantverkstradition.

Det noterades tidigt att mångkantiga stridsyxor upp-visar regionala särdrag i design och att mångkantsyxorna i Sverige och Norge stilistiskt skiljer sig från motsvarande yxor i Danmark/Skåne (Montelius 1893 s.229, 1917 [I:2] s.15, Åberg 1915 s.43, 1935 s.337, 1937 s.58-59, Gjessing 1945 s.375-381, Hinsch 1955 s.42). Gjessing myntade begreppen “svensk-norsk” och “dansk-skånsk” som beteckning på de regionala typer som kännetecknade respektive region (Gjessing 1945 s.377), medan Hinsch använde de något otympligare begreppen “den vinkel-bøyde, østskandinaviske typen” och“den nærstående, rette typen”, i motsats till “den dansk-skånske” eller “sørskandinaviske” typen (Hinsch 1955 s.42). Intrycket avregionspecifikavarianteravstridsyxorharbekräftatsgenom Milan Zápotockýs (1992) stora studie av mång-kantiga stridsyxor (eller hammaryxor, som de benämns i tyskspråkig litteratur) från Central- och Nordeuropa (se vidare nedan).

Stridsyxorna från Skogsmossen och Skumparberget är på grund av sitt fragmentariska tillstånd svåra att typ-bestämma och som enstaka fynd utgör de i alla händelser inget underlag för en diskussion av hantverkstraditioner i tid och rum. Min behandling av mångkantiga stridsyxor kommer därför att ha ett annat upplägg än föregående avsnitt och jag inkluderar såväl lösfynd som fynd från arkeologiska undersökningar från södra och mellersta Skandinavien. Jag har gått igenom samlingarna vid Sta-tens Historiska Museum (SHM), samt några regionmu-seer i Mälardalen/Bergslagen (Uppsala, Gävle, Västerås, Örebro, Nyköping). Vid SHM har jag granskat lösfynd från hela Sverige samt boplatsfynd från i första hand Mälardalen. Jag har även sökt i ”katalogen över främ-mande samlingar” på SHM. Vid min genomgång har 230 yxorregistreratsochklassificerats,hälftenavdessaingåri Zápotockýs katalog över norra Europas mångkantiga stridsyxor, från vilken jag även hämtat kompletterande information om stridsyxor som förvaras på museer i Malmö, Lund, Göteborg och Danmark.

Diskussionen är baserad på Zápotockýs mycket om-fattande katalog (Zápotocký 1992). Zápotocký delar in yxornaitvåhuvudgrupper,flacka(F)ochknoppförsedda(K), vilka i sin tur fördelar sig på fyra respektive åtta typer. Sex typer av mångkantiga stridsyxor förekom-mer så gott som uteslutande i Norden (Danmark, södra Sverige, södra Norge) och benämns av Zápotocký som nordiska typer. Huvuddelen av de yxor som avsågs med begreppet svensk-norska (eller östskandinaviska) mång-kantiga stridsyxor motsvaras i Zápotockýs typindelning avtypernaKIIIochKV(figur9.15och9.16).Bäggevarianterna är knoppförsedda och har U- eller V-formade rännor som löper längs yxkroppens ovan- och undersida (bredsidan). KIII yxorna är vanligen lätt böjda, smalsi-dorna har ett rombiskt eller spetsovalt tvärsnitt, och de harenaccentueradknopp(figur9.15).KVyxornaärmer eller mindre raka, smalsidorna har ett ovalt tvärsnitt ochdeharenmindreaccentueradknopp(figur9.16).Hinsch inkluderade också knopplösa yxor med djupa rännor i sin kategori raka östskandinaviska yxor. Dessa ingåriZápotockýstypFIII(figur9.17).Densenaretypenbetecknas av Zápotocký som samnordisk då den är jämt spridd över hela det nordiska trattbägarområdet. Möj-ligen föreligger det likväl en skillnad i det att just djupa skåror är vanligare på FIII yxor i norr än i söder.

De mångkantsyxor som kallats dansk-skånska eller sydskandinaviska benämns FIV, KII och KVI i Zápo-tockýstypologi(figur9.18).Vidsidanavdenordiskamångkantiga stridsyxorna som kommer att diskuteras här, så förekommer ytterligare sex typer av mångkants-yxor i området mellan Skandinavien och Alperna. Även dessa tenderar att ha utpräglat regionala förekomster, med olika formgivning i skilda landsändar (Zápotocký 1992).

Innan jag går vidare med diskussionen av regionala och överregionala aspekter i formgivningen av mångkan-tiga stridsyxor, ska jag kort omnämna yxorna som hit-tades på Skogsmossen och Skumparberget. Jag kommer även att skriva något om andra kontexter med fynd av mångkantsyxor i Mälardalen och Bergslagen, samt ta upp frågan om de mångkantiga stridsyxornas kronologi.

Från Skogsmossen föreligger två fragmentariska mångkantiga stridsyxor, fnr 6678 och fnr 6686, bägge är funna i det offerkärr som fanns i anslutning till boplatsen och bägge är sönderslagna. Av stridsyxa 6678 hittades fem bitar som kan sammanfogas till en nackhalva som ärbevaradfrånknopptillskafthål(figur9.19).Defemfragmenten påträffades intill varandra i kärrets södra ände. Nackknoppen gör yxan till en K-yxa enligt Zápo-tockýs terminologi. Den bevarade delen av yxkroppen uppvisar ett rombiskt tvärsnitt, något som tillsammans med den markerade nackknoppen visar att det sannolikt rör sig om en KIII yxa. Yxan är tillverkad i en glimmerrik

216

Figur 9.15. Mångkantig stridsyxa av Zápotockýs typ KIII från Nyhyttan i Närke (shm 16758). KIII yxor har följande kännetecken: böjd yxkropp, utpräglad, väl utvecklad knopp, U- eller V- formiga fördjupningar längs bägge bredsidorna, åsformiga smalsidor. Den böj som smalsidorna uppvisar vid skafthålsförstärkningen resulterar ofta i en markerad kant, som ibland har betonats ytterligare genom att utformas som en plastisk list. Tre olika eggtyper förekommer: rak, ut-svängd, samt kraftigt utsvängd (Zápotocký 1992 s.55-57). Teckning av Alicja Grenberger. Skala 1:1.

Figure 9.15. Polygonal battle-axe of Zápotockýs type KIII from Nyhyttan in Närke. Drawing by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

217

Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa av Zápotockýs typ KV från Rastorp i Närke (shm 13655). KV yxor har följande kännetecken: rak yx-kropp, svampformig smal nackknopp, i regel utpräglat halvklotsvälvd. Nackbredds index överstiger inte 120-125 (knoppbredd/nack-bredd framför knopp x 100). Den avrundade skuldran är låg och föga tydligt utbuktande. Längs bredsidorna finns U och V-formade fördjupningar. Hos tre fjärdedelar av yxorna är smalsidorna rundade, en fjärdedel har åsformade smalsidor. Både rak och utsvängd egg förekommer (Zápotocký 1992 s.60-61). Teckning av Alicja Grenber-ger. Skala 1:1.

Figure 9.16. Polygonal battle-axe of Zápotocký’s type KV, from Ras-torp in Närke. Drawing by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

Fredrik HAllgren

218

amfibolit(geologiskbestämning:PerNysten,SGU),ettmaterial som är vanligt förekommande bland de svensk-norska stridsyxorna.

Av yxa 6686 påträffades två bitar som kan samman-fogastillenyxkroppmedettmångkantigttvärsnitt(figur9.20). Frånvaron av nackknopp och skafthål på de påträf-fade delarna av yxan, gör att en viss osäkerhet förelig-geriidentifieringenavdensammasomenstridsyxaochi utgrävningsrapporten benämns den endast yxa med “mångkantigt tvärsnitt”. Sedan jag nu granskat ett stort antalstridsyxor,såfinnerjagdetdockhögstsannoliktattdet faktiskt rör sig om en del av en mångkantig stridsyxa. Troligtvis är det en del av ett halvfabrikat, som ännu ej försetts med den ränna som ofta löper på yxkroppens under och översida. Fragmenten uppvisar till exempel en påtaglig likhet med SHM 21625, ett halvfabrikat av en KIII yxa från Skälby, Spånga sn, i Uppland. Det ska dock understrykas att den aktuella yxan från Skogsmossen inte kan typbestämmas och den är följaktligen inte utprickad påkartornaifigur9.26–9.27.Yxanärtillverkadavpor-fyrit som nu är vittrad, antingen som en följd av att yxan utsatts för eld, eller som en följd av det sura kärrvattnets påverkan. De två yxdelarna, som alltså har passform, påträffades 14 meter från varandra, i södra respektive norra sänkan i kärret. Yxan har av allt att döma slagits sönder avsiktligt, varpå de olika delarna deponerats i varsin vattenspegel i motsatta ändar av våtmarken.

Från Skumparberget föreligger ett eggfragment av en mångkantigstridsyxaavdiabas(figur9.21a-teckning),funnen i anslutning till en fragmentariskt bevarad läm-ning som tolkats som en byggnad av rituell karaktär (Apel 1996 s.159, Apel et al. 1997 s.25-28). Då yxans bane inte

Figur 9.17. Mångkantig stridsyxa av Zápotockýs typ FIII, lösfynd från Skåne. Efter Montelius (1917 s.21). Skala 1:2.

Figure 9.17. Polygonal battle-axe of Zápotocký’s type FIII, stray find from Scania. After Montelius (1917 p.21). Scale 1:2.

Figur 9.18. Mångkantiga stridsyxor av Zápotockýs typer FIV, KII och KVI, lösfynd från Skåne. Efter Montelius (1917 s.21-22). Skala 1:3.

Figure 9.18. Polygonal battle-axes of Zápotocký’s types FIV, KII and KVI, finds from Scania. After Montelius (1917 p.21-22). Scale 1:3.


219

är bevarad går det inte bedöma om det är en F eller K yxa. Yxans tvärsnitt är ovalt och fragmentet uppvisar u-formade skåror som löper från eggen i riktning mot skafthålet. Dessa egenskaper förekommer både bland FIII/IVochKVyxor.Frånsammalokalfinnsocksåettfynd av en leramulett i form av en mångkantig stridsyxa (Apel 1996 s.140-141, Apel et al. 1997 s.15-16). Amulet-ten som är bevarad från egg till skafthål, uppvisar samma karaktäristiska skåror längs yxkroppen som yxfragmentet (figur9.21b).Fyndetharmotsvarighetienleramulettfrån Älby (se nedan) men också i amuletter av stridsyxor som förekommer inom polsk trattbägarkultur (Midgley 1992 s.292-293).

Mångkantsyxor har i övrigt hittats på många av Mälardalen/Bergslagens klassiska trattbägarboplatser (Mogetorp, Östra Vrå, Brokvarn, Mortorp, Vallby, Ny-

Figur 9.19. Fragmentarisk mångkantig stridsyxa från offerkärret på Skogsmossen, Västmanland. De fem fragmenten omfattar yxans nackhalva, från nackknopp till skafthål. Att döma av yxkroppens rombiska tvärsnitt och markerade yxknopp rör det sig troligen om en yxa av typ KIII. Fragmentet är c. 8 cm långt och 3,7 cm brett vid skafthålet. Foto Ulrika Djerw.

Figure 9.19. Fragmentary polygonal battle-axe from the offering fen at Skogsmossen, Västmanland. The five fragments can be pieced together and form the neck half of the axe, from knob to shaft hole. Judging by the rhombic cross-section and the pronounced knob, the axe can tentatively be classified as a KIII axe. The fragment measu-res c. 8 x 3.7 cm. Photo by Ulrika Djerw.

Figur 9.20. Fragmentarisk yxa med mångkantigt tvärsnitt, möjligen ett halvfabrikat till en KIII yxa som ännu ej getts den slipade skåra som löper från skafthålet mot egg och knopp. Notera att yxkroppen ligger med ryggsidan mot underlaget i det undre fotot. Yxfragmen-ten mäter 10 x 5,7 x 4 cm. Fynd från offerkärret på Skogsmossen, Västmanland. Foto Fredrik Hallgren.

Figure 9.20. Fragmentary axe with a polygonal cross-section, possibly a preform of a polygonal battle-axe that has not yet been given the groove that runs from the shaft hole towards the edge and the knob. Note that the axe is positioned with the upside down in the bottom photo. The axe fragments measure 10 x 5.7 x 4 cm. Found in the offering fen at Skogsmossen, Västmanland. Photo by Fredrik Hallgren.

skottet, Anneberg etc.). Oftast betecknas dessa fynd som boplatsfynd, men det hör till ovanligheterna att mer de-taljerade fynduppgifter förekommer (Åberg 1935 s.340, Florin 1938, 1958 s.7, 38-39, 46-47, 89, 126, Segerberg 1999 s.101). Bland yxorna från boplatser förekommer både hela och fragmentariska exemplar. Våtmarksfynd av stridsyxor är vid sidan av kärret på Skogsmossen kända från ytterligare tre platser i Mälardalen/Bergslagen. En

Fredrik HAllgren

220

KII yxa har hittats i Svartån, 1.5 fot under åns botten, vid Källtorp, Gräve sn i Närke (Lindqvist 1912 s.65, 1963 s.58). Florin har rapporterat om ett fynd av ett halvfabrikat till en mångkantsyxa (KV) som hittats i ”... sank mark invid moränrygg...” vid Remrödstorp, Stora Malms sn i Södermanland (ATA dnr 3418/49). Vid Väst-byängen, Hedesunda, i Gästrikland har en eggdel till vad som förmodligen är en KIII yxa påträffats i en hölja till en gammal bäckfåra.

Vid sidan av mångkantsyxor från boplatser och våt-marker,finnsnågrafyndfrånMälardalenochBergslagensom tolkats som gravgåvor. Från Stora Toltorp i Söder-manland har Florin rapporterat att:

En enmansgrav med ett brandlager och två stenredskap – en mångkantig stridsyxa och en hålmejsel av diabas – har förstörts i samband med sandtäkten. (Florin arkivrapport 21/5 1936, jfr. Florin 1938 s.27)

Bagge skrev följande om fyndkontexten:

[yxorna] ...hade enligt upphittarens uppgifter till museet legat på samma nivå med ungefär ½ m:s mellanrum i ett mörkfärgat lager av en halv meters tjocklek, som uttun-nade åt sidorna; dess utsträckning var ca 2 m. Ovan det mörkfärgade fyndlagret var ljusare grus och sand. (Bagge 1949 s.147)

Graven låg på krönet av en rullstensås, strax väster om trattbägarboplatsen Stora Toltorp som Florin undersökte längs samma åssträckning. Medan sandtäkten som berör-de boplatsområdet invid Florins undersökning innehöll

rikligt med exponerade fynd, saknades sådana i grustaget där graven påträffades. Detta talar för att graven låg utan-för själva boplatsområdet (Florin arkivrapport 8/2 1947). Stridsyxan är c. 23 cm lång och av KV typ (Zápotocký 1992 s.293), den är tillverkad av mörk diabas med röda strökorn och är kraftigt vittrad. Mejseln är 8 cm lång, den är tillverkad av liknande diabas (de röda strökornen är något mindre) men är ej vittrad.

Tolkningen av fyndet som en grav ifrågasattes av Bagge, som anförde att föremålens olika bevarandegrad talade emot att fyndet är en sluten kontext. Bagge mena-de också att mejseln typologiskt kan dateras till en senare period än mångkantsyxan (Bagge 1949 s. 147-148, se också Hinsch 1955 46). Lindqvist tillbakavisade Bagges kritik och föreslog att mångkantsyxans kraftiga vittring är ett resultat av likvätskors frätande inverkan. Lindqvist exemplifieradedettamedattpekapåbåtyxgravarvarsgravgåvor har olika vittringsgrad, bland annat en båtyxa från Närke vars främre del är kraftigt vittrad, medan nackpartiet är välbevarat (Lindqvist 1963 s.58, 82-85, 279, jfr. Lekberg 1997 s.150-152). Mångkantsyxans kraf-tiga vittring talar således snarast för att Florins tolkning av kontexten som en grav var riktig. En motsvarande kraftigvittringkännetecknarävenfleraavdelösfunnamångkantsyxorna från regionen, något som indikerar att skelettgravar med stridsyxor varit tämligen vanliga. Bag-ges typologiska datering av mejseln från Stora Toltorp som yngre än mångkantsyxan kan i dag tillbakavisas. Mejslar av detta slag utgör ett frekvent återkommande inslag på Mälardalen/Bergslagens tidigneolitiska trattbä-garboplatser (jfr. 9.1) och förekommer även i gravkontext på Fågelbacken, då tillsammans med en tunnackig yxa

Figur 9.21. Eggfragment av mångkantig stridsyxa och en leramulett i form av mångkantig strids-yxa från Skumparberget, Närke. Både yxan och leramuletten har den för svensk-norska mång-kantiga stridsyxor typiska skåran som löper från skafthål mot egg och nacke. Teckning av Jonas Wikborg. Efter Apel et al. (1997 fig. 7 och 11). Skala 1:1.

Figure 9.21. Edge fragment of polygonal battle-axe, and a clay amulet in the shape of a polygonal battle-axe, from Skumparberget, Närke. Both axe and amulet have a groove running from shaft hole towards edge (and presumably butt), a trait characteristic of Swedish-Norwegian polygonal battle-axes. Drawings by Jonas Wikborg. After Apel (et al. 1997 fig. 7 and 11). Scale 1:1.


221

(jfr.kapitel6.2).Ebbesenharpåpekathurflintyxoritidigneolitiska gravar på Nordjylland ofta förekommer som par, med en stor och en liten tunnackig yxa (Ebbe-sen 1994 s.70, 2002 s.97, jfr. Thorvildsen 1941 s.58-59). Möjligen så föreligger ett liknande förhållande i Mälarda-len/Bergslagen, men med kombinationen mångkantsyxa samt grönstensmejsel, eller tunnackig grönstensyxa samt grönstensmejsel.

Ytterligare ett exempel på kombinationen mångkan-tig stridsyxa och grönstensmejsel förekommer i ett fynd från Älby, ett fynd vars kontext inte är känt mer än att föremålen tillvaratogs i ett rikt fyndförande lager eller anläggning, under stenpackningen till en grav från järnål-der (von Heland arkivrapport). Stridsyxan är ett fragmen-tariskt ämne till en KIII yxa bevarad från nackknopp till det ej genomborrade skafthålet. I sitt nuvarande skick mäter den 10 cm och yxkroppen har en spetsoval ge-nomskärning. Grönstensmejseln är 7,5 cm lång, svagt håleggad och har en ännu vass egg. Bland övriga fynd frånsammakontextfinnsenleramulettiformavenstridsyxa,ett11cmlångtretuscheratflintspån(Knutsson2007s.352),samtflera,förmälardalsförhållandenovan-ligtvälbevaradetrattbägare(jfr.figur8.7b, 8.8d, 8.31). Sammansättningen av fynden som påträffades under stensättningen är anmärkningsvärd och man kan fråga sig om det inte rör sig om en gravanläggning som täckts av en yngre stensättning. Det framgår av en arkivnotering att en skelettgrav från stenålder påträffades vid under-sökningen på Älby, men jag har inte lyckats utröna var

inom undersökningsområdet denna låg (Hallgren et al. 2004 s.14). Även om skelettgraven således inte kan sättas i samband med den aktuella fyndhopningen, kan ändå förekomsten av en skelettgrav på Älby, tillsammans med sammansättningen av den aktuella fyndhopningen, tala till förmån för att den senare är del av en gravanläggning. Knappt 100 m längre norrut inom samma fornlämning har ytterligare en mångkantig stridsyxa tillvaratagits, en halv KV yxa av diabas som påträffades utan synbart sammanhang med andra fynd i det fyndförande lagret (figur9.22).

Från Mälardalen föreligger 14C-dateringar från tre kontexter med knoppförsedda, böjda mångkantsyxor av östskandinavisk typ (KIII), Anneberg, Älby och Skogs-mossen(figur9.23).YxanfrånAnneberg(figur9.24)hit-tades visserligen i omrörda lager och kan inte knytas till en enskild datering, men då de många 14C-dateringarna från Anneberg är begränsade till en förhållandevis kort period, bör det kunna slås fast att yxan hör hemma i TN I. Något yngre, c. 4800 BP, är dateringarna från den kontext med ett halvfabrikat av en KIII yxa, samt en ler-miniatyr av en stridsyxa funna vid Älby i Södermanland. Dateringarna är utförda på matskorpor på två trattbägare som påträffades tillsammans med yxan och amuletten. Yxorna från Skogsmossen (varav åtminstone den ena är av KIII typ) hittades i det offerkärr som undersökts inom fornlämningen, våtmarken har använts för deposi-tioner under hela tidigneolitikum och yxorna kan således inte ges en snävare datering. Från Skåne föreligger en

Figur 9.22. Egghalva av mångkantig stridsyxa av typ KV från Älby, Södermanland. Skala 1:1.

Figure 9.22. Edge part of polygonal battle-axe of type KV from Älby, Södermanland. Scale 1:1.

Fredrik HAllgren

222

14C-daterad kontext med fynd av en KIII yxa vid Hylie Vattentorn (Brink & Hydén 2006 s.35-37, 115-123). Yxan är avslagen vid det ursprungliga skafthålet och har ett påbörjat men ej genomborrat nytt skafthål. Yxan påträf-fades i vad som tolkats som en offergrop, tillsammans med trattbägarkeramik, ben från nötboskap samt förkol-nade sädeskorn och hasselnötskal. Ett av sädeskornen hardateratstillövergångenTNI/TNII(figur9.23).

Det är sämre ställt med 14C-dateringar som kan as-socieras med den raka, knoppförsedda mångkantyxan av östskandinavisk typ (KV). Möjligtvis är eggfragmen-tet från Skumparberget av denna typ, men det kan inte uteslutas att det rör sig om en FIII eller en FIV yxa. Skumparberget har dateringar till ett långt avsnitt av ti-digneolitikum. En av dateringarna (Ua-15588, 4925±75 BP) kan möjligen associeras med mångkantsyxan, då den kommer från en anläggning som tolkats som en del av samma kontext som yxan (Apel 1996 s.128-129). Då fragmentet inte kan bestämmas närmare än till KV/FIII/FIV så är likväl denna datering föga belysande för yxornas kronologi. Från Älby föreligger vid sidan av ovannämnda KIII halvfabrikat också en halv KV yxa (figur9.22).Densenarekommerfrånenodateradkon-text. Som helhet spänner dateringarna från Älby över 4950±85 – 4520±70 BP.

Från Danmark känner jag till två 14C-daterade kon-textermedmångkantsyxor,enflatmarksgravvidDrags-holm,SjällandochenlånghögvidRustrup,Jylland(figur9.23). Graven från Dragsholm innehöll ett skelett av en man som gravlagts bland annat med en yxa av FIII typ och en trattbägare av Kochs typ I. Graven daterades ursprungligen till slutet av TN I (Brinch-Petersen 1974), men har nyligen omdaterats och befunnits vara c. 100 år

äldre (Price et al. 2007). Från primärgraven i långhögen vidRustrupfinnsettfyndavenyxaavtypFIVa.Detföreligger tre 14C-dateringar av träkol från långhögens fasadränna(figur9.23).Detyngstaavdessa(K-2253)består av kol från de yttre årsringarna av en fasadstolpe, de andra två proverna misstänks komma från kärnveden av en stolpe och har i så fall en viss egenålder (Fischer 1976 s.40). Dateringarna placerar graven och FIV yxan i mitten av TN I. Vid sidan av 14C-daterade kontexter, så finnsävenfyndavmångkantsyxorfråndösariDanmark(Åberg 1937 s.25, 51, 140, Thorvildsen 1941 s.63-64, Zápotocký 1992). De två yxor som avbildas av Åberg är av KII typ, vilka alltså med hänvisning till dösarnas datering kan föras till TN II (1937 s.141). Zápotocký omnämner även en KIII yxa funnen i en dös (Zápotocký 1992 s.69).

Enligt Zápotockýs relativa kronologi (som ej är ba-serad på 14C-datering), uppträdde FIII yxorna något tidigare än de övriga, följt av en fas där FIII fanns pa-rallellt med FIV, KII, KIII, KV och KVI (Zápotocký 1992 s. 205). Modellen motsägs inte av de tillgängliga dateringarna. Viktigt att notera är dock att både knopp-förseddaochböjda,liksomflackaochrakamångkantigastridsyxor är belagda från TN I kontexter i Danmark och Mälardalen.FrånnorraEuropafinnstvåfyndavkopparyxormed

former som minner om de mångkantiga stridsyxorna avsten(Zápotocký1992s.196-198).FrånŚmierdnica-Mühlenbeck, Pommern, i norra Polen föreligger en böjd kopparyxa med mångkantigt tvärsnitt och nackknopp. Yxan skiljer sig avsevärt från mångkantiga stridsyxor i sten från samma område, men har likheter med strids-yxor av sten från Böhmen. Kopparyxan ingick i ett depå-

Figur 9.23. 14C-dateringar associerade med mångkantga stridsyxor från Mälardalen och Bergslagen, Skåne och Danmark (Fischer 1976, Segerberg 1999, Brink & Hydén 2006 s.35-37, 115-123). Dateringarna från Drags-holm är korrigerade för en marin reservoaref-fekt (Price et al. 2007 s.218).

Figure 9.23. 14C dates associated with polygonal battle-axes from Mälardalen and Bergslagen, Skåne and Denmark (Fischer 1976, Segerberg 1999, Brink & Hydén 2006 p.35-37, 115-123). The dates from Dragsholm are corrected for a marine reservoir effect (Price et al. 2007 p.218).


223

fyndsomäveninnehöllenflatyxaavkopparavsammatypsomflatyxornaiBygholmfyndetiDanmark,vilketdateras till slutetav TN (Zápotocký 1992 s.196). Den andra nordeuropeiska stridsyxan av koppar förvaras på Malmö museum och är inköpt i en antikaffär i Malmö (Zápotocký 1992 s.196-198, Klassen 2000 s.143-147, 349). Yxan har förmodats vara påträffad i Skåne, det bör dock poängteras att ingenting är känt om dess ursprung. Yxan har en lätt böjd form, ett rundat rombiskt tvärsnitt och nackknopp. Trots några gemensamma nämnare så är den inte alls lik den polska kopparyxan, däremot har denenvisslikhetmedkopparyxoravŞiria/Tiszavalk-typ från senare fasen av bodrogkeresztúrkultur i Ungern (Montelius 1893 s.228, Patay 1984 s.63-66, taf. 25-27, Zápotocký 1992 s.184-186).

Bodrogkeresztúrkultur dateras till 5100±40 – 4820±140 BP (http://www.com-archaeology.org/ BodrogC14dates.gif, hemsida besökt 080409), dvs. en period samtida med TN I. Klassen betonar dock att yxan i Malmö museums samlingar avviker från de ungerska yxornaifleradetaljer,medandendäremothartypolo-giska likheter med stridsyxor av sten inom mondseegrup-pen,envariantavtrattbägarkultursomfinnsiÖsterrike(jfr.figur5.1).Dåyxandessutomärtillverkadaventypav koppar som varit i bruk i Mondsee föreslår Klas-sen att den är av Österrikiskt ursprung (Klassen 2000 s.147). Mondseegruppen dateras till perioden 4940±120 – 4430±110 BP (http://www.comp-archaeology.org/MondseeC14dates.gif, hemsida besökt 080409), dvs. de senare 2/3-delarna av TN och början av MN enligt syd-skandinavisk terminologi.

Det har stundom hävdats att mångkantiga stridsyxor av sten i allmänhet och de knoppförsedda i synnerhet, är kopior av kopparyxor. Dateringarna som indirekt kan associeras med de två kopparyxorna från norra Europa, pekar dock på att dessa är yngre, eller möjligtvis sam-tida med de svensk-norska yxorna i Mälardalen, men knappast äldre. Dateringarna från bodrogkeresztúrkul-turplaceraryxornaavŞiria-typsamtidamedAnneberg-boplatsen och dess KIII yxa.

Nils Åberg är den som kanske starkast vänt sig mot förklaringsmodeller som förutsatt att stridsyxor av sten är kopior av stridsyxor av koppar:

Aldrig har väl tanken på kopparförebilder utövat ett så förlamandeinflytandepåforskningensomjustinfördenordiska stridsyxorna. (Åberg 1949 s.64)

Jagärbenägenatthållamed.KopparyxanfrånŚmierdnica-Mühlenbeck är inte lik stridsyxorna av sten från norra Polen (Zápotocký 1992 s.197, 438-464). Det är därför föga troligt att de senare tillverkats med den förra som förebild. Om yxan från antikaffären i Malmö verkligen kommer från Skåne, kan man konstatera samma mönster

där, de lokalt producerade dansk-skånska yxorna (FIV, KVI) ser inte ut som den förmenta förlagan. Kopparyxan uppvisar istället, som nämnts, likheter med stenyxor från Mondsee och i någon mån med de svensk-norska yxorna avtypKIII.EnavdeungerskakopparyxornaavŞiria-typhar påträffats i en grav, som även innehöll en skafthålsyxa av sten. Den senare skiljer sig dock helt från kopparyxan i sin design. Den saknar till exempel nackknopp och har en annorlunda form på yxkroppen (Patay 1978 s.21-22, taf. IX).Frånsammagravfält,Tiszavalk-Kenderföld,finnsytterligare ett fynd av en stridsyxa av sten från en förstörd grav, inte heller denna ser ut som kopparyxan (den saknar bland annat nackknopp) (Patay 1978 s.33-34). Av detta framgår det att stenyxor inte behöver vara formgivna som kopior av kopparyxor och det måste anses minst lika sannolikt att förhållandet är det omvända, dvs. att kopparyxor inspirerats av förlagor i sten. Rimligt är att tänka sig en ömsesidig påverkan mellan stensmeder och kopparsmeder, ett synsätt som inte kräver ett ursprung för fenomenet skafthålsförsedd stridsyxa.

I södra Norge och på svenska Västkusten förekom skafthålsförsedda hackor av sten redan under mesoli-tikum (Gräslund 1962, Olsen 1992 s.93, 98, Glørstad 1999, 2002). Flertalet skafthålshackor dateras till mel-lan- och senmesolitisk tid. Säkert daterade kontexter föreligger exempelvis på Kotedalen (6000 f.Kr.) och

Figur 9.24. Nacken till en mångkantig stridsyxa av typ KIII från An-neberg, Uppland. Notera att yxkroppen är avbildad i en skev position vilket ger sken av att skåran på ryggsidan är asymmetriskt placerad, vilket alltså inte är fallet. Efter Segerberg (1999 fig. 61). Skala 1:1.

Figure 9.24. Neck of polygonal battle-axe of type KIII, from the TRB site Anneberg, Uppland. Note that the drawing depicts the axe rotated slightly to the right, giving the impression that groove on the back is placed in an asymmetrical position, this is however not the case. After Segerberg (1999 fig. 61). Scale 1:1.

Fredrik HAllgren

224

Botne II (6000 f.Kr.) på Vestlandet i Norge, men ett exemplar har också hittats i en sent tidigneolitisk kon-text på Ramsviksneset (Bakka 1993 s.38, 44, Glørstad 1999 s.47, jfr. kapitel 11). Redskapstypen visar en stor variation i utformning, vanligen skiljer man mellan enkla, korsformade och stjärnformade hackor och de förekom-mer både som fullstora redskap (upp till30 cm) och i form av miniatyrer (någon centimeter). Skafthålshack-ornauppvisarfleralikhetermeddesenareintroducerademångkantsyxorna. Till exempel så har de enkla hackorna stundom en krökt eller vinklad kropp inte olik de vin-kelböjda svensk-norska yxorna (Gräslund 1962 s.110, Glørstad 1999 s.57). Andra hackor har skarpt markerad skuldra vid skafthålet som minner om vissa FIII yxor men framförallt om de dansk-skånska mångkantsyxorna avtypFIVochKVI(jfr.figur11.6).Avsärskiltintresseär förekomsten av nackknoppar, som liksom nackknop-parna på de svensk-norska yxorna tycks anspela på en fallisksymbolik(figur9.25a). Andra hackor har i likhet med de svensk-norska mångkantsyxorna inslipade skå-ror som löper från spets mot skafthål (Gräslund 1962 s.124-125), ett formspråk som i linje med tolkningen av nackknoppen som fallisk, skulle kunna anspela på en vulvisk symbolik.

Istället för att leta efter en prototyp, ett ursprung, finnsdetskälattmisstänkaattinfluenserfrånenradolika väderstreck spelade in när man under tidigneo-litikum skapade de yxor som vi idag känner igen som svensk-norska eller dansk-skånska mångkantiga strids-yxor.Blanddessatänkbarainfluenserfinnsdemesolitiskaskafthålshackorna med som en komponent. I Västskan-dinavien kan de till och med ha utgjort utgångspunkten för hantverket, medan de västskandinaviska skafthåls-hackorna i Danmark eller Mälardalen kanske sågs som ett exotiskt redskap, på samma sätt som en stridsyxa av sten eller koppar från Österrike eller Ungern skulle

ha uppfattats som en exotisk inspirationskälla. Inom den nordliga trattbägarkulturen och i synnerhet i Mälar-dalen/Bergslagen kom de falliska och vulviska anspel-ningarna att få en framträdande roll i formgivningen avmångkantsyxorna(figur9.15,9.16,9.25b), ett drag som inte betonats i samma grad bland mångkantsyxor från Danmark/Skåne eller andra regioner. De regionala traditionerna i formgivningen av mångkantiga stridsyxor är temat för nästa avsnitt.

Regionala och överregionala traditioner i formgivningen av mångkantiga stridsyxor

Deborah Olausson har granskat halvfabrikat av mellan-neolitiska stridsyxor (båtyxor) och konstaterar att dessa genomgående har formats genom bultning (Olausson 1998 s.129-136). Det samma tycks vara fallet med de halvfabrikat till mångkantiga stridsyxor jag sett. (Jag bort-ser här från den första grova tillslagningen av råämnen i samband med stenbrytningen). Då varken den första grova tillslagningen eller den efterföljande bultningen efterlämnarnågotavfall specifikt för tillverkningavjustmångkantsyxor,sågårdetejattidentifieraproduk-tionsplatser för stridsyxor utifrån ett avslagsmaterial, på det sätt som är möjligt för fyrsidiga yxor (Hansen & Madsen1983, Apel et al. 1997, Sundström & Apel 1998) ellerflintdolkar(Apel2001).Videndiskussionavpro-duktionsområden är man därför hänvisad till vad sprid-ningen av halvfabrikat kan visa.

Halvfabrikat av mångkantiga stridsyxor förekommer enbart som enstaka fynd, hopningar av halvfabrikat i stil med fynden av ej fullbordade dubbeleggade stridsyxor från Alvastra pålbyggnad (Malmer 1983, Malmer 2002 s.82) är inte kända. Även om man bör vara försiktig med att dra slutsatser av fynd som till största delen till-

Figur 9.25. Mesolitisk skafthålshacka från Bråttkärr, Stala sn, Bohuslän, formad som en fallos, jämförd med mångkantig stridsyxa av typ KV från Lundby, Gryt sn, Östergötland, som har en liknande fallisk form. Efter Montelius (1917 s.22, 26). Skala 1:3.

Figure 9.25. Mesolithic shaft hole pick from Bråttkärr, Stala parish, Bohuslän, shaped as a phallus, compared to an polygonal battle-axe of type KV from Lundby, Gryt parish, Östergötland, with a similar phallic shape. After Montelius (1917 p.22, 26). Scale 1:3.


225

varatagits av lekmän, kan ändå den enstaka men spridda förekomsten av halvfabrikat antyda att mångkantiga stridsyxor tillverkats på “vanliga boplatser” snarare än på samlingsplatser i stil med Alvastra. Den fragmentariska yxa från Skogsmossen som bedöms vara ett halvfabrikat av en mångkantig stridsyxa, är tillverkad av samma slags porfyrit som använts för tillverkning av tunnackiga yxor på platsen. Så som diskuterats i kapitel 9.1.1 så går det inte okulärt att skilja denna porfyrit från porfyrit som använts på exempelvis Skumparberget och Hjulberga 1. Då det rör sig om en icke färdigställd yxa ligger det nära till hands att anta att den bearbetats lokalt, men i frånvaronavenpetrografiskanalyskanmaninteuteslutamöjligheten av att det kan vara ett föremål som förts i halvfärdigt skick till platsen. I det senare fallet är det likvältroligtattdessursprungstårattfinnairegionenkring Skogsmossen, då det främst var i denna landsände som porfyrit nyttjades för yxtillverkning under tidigneo-litikum (kapitel 9.1.1).

I Mälardalen och Bergslagen är i övrigt 17 halvfabri-kat av mångkantiga stridsyxor kända som med större eller mindre säkerhet kan bestämmas till typ. Alla dessa hör till Gjessings kategori svensk-norska mångkantsyxor, det vill säga vad som enligt Zápotockýs typindelning motsvarar FIII, KIII och KV yxor. Som nämndes inledningsvis harFIIIyxor,såsomdedefinieratsavZápotocký,docken jämn utbredning i hela södra Skandinavien och Zá-potocký betraktar dessa som samnordiska (Zápotocký tillmäter inte skåran på yxkroppen samma vikt vid typ-indelningen som Gjessing gjorde). De två återstående typerna, KIII och KV är tvärtom utmärkande för tratt-bägarkulturen i området norr om Skåne. Huvuddelen av de svenska halvfabrikaten av dessa typer har hittats i Mälardalen och Bergslagen men halvfabrikat av KIII och KV yxor förekommer också i Östergötland, Småland ochHalland(figur9.26).ÅtminstonetvåämnentillKIIIyxor har även påträffats vid Oslofjorden, dels vid Kase-rud i Norderhov, Buskerud (Mikkelsen 1984 s.100, Boaz 1998 s.49) och dels vid Nes, Hvalstad, Asker, Akerhus (Østmo2007s.121).DetfinnsenligtHinsch(1955s.42),ytterligare några halvfabrikat i Sydöstnorge, men det är oklart vilken typ de hör till. Huvuddelen av de totalt 25 yxor Hinsch omtalar är dock av den ”östskandinaviska typen” ( Hinsch 1955 s.42). I Skåne och Danmark saknas däremot halvfabrikat av KIII och KV yxor helt.

Av de återstående tre regionala nordiska typerna, FIV, KII och KVI redovisar Zápotocký femton halvfabrikat, varav tolv är funna i Danmark, två i Skåne och ett i Öst-ergötland(figur9.26).Blanddedanskahalvfabrikatenfinnsenöstligtonviktidengeografiskaspridningendåtio av de tolv halvfabrikaten med känd fyndort är funna på Själland med kringliggande öar, endast två halvfabri-kat har påträffats på Jylland och då på halvöns östra del. Halvfabrikatens spridning visar således på två skilda tra-

ditionsområden, ett som omfattar östra Danmark samt Skåne och ett som omfattar Mellansverige och södra Norge. Spridning av färdiga yxor visar på samma tendens som förekomsten av halvfabrikat, även om mönstren inteärlikatydliga(figur9.27).

Den tidigneolitiska trattbägarkulturen kan vid första ögonkastet ge ett enhetligt intryck med den återkom-mande uppsättningen av exempelvis trattbägare, krag-flaskor,tunnackigayxorochmångkantigastridsyxorochtill en del är detta intryck riktigt så till vida att varianter av dessa föremålstyper faktiskt återkommer i kombination medvarandraigeografisktavlägsnakontexter.Tillendelgömmer dock denna enhetlighet samtidigt en avsevärd diversitet.Såsomvisatsidettakapitelfinnsdetenform-variation bland de mångkantiga stridsyxorna, en variation som inte enbart kan förklaras med kronologi, snarare så ärspecifikastiltraditionerknutnatillspecifikageografiskaregioner, traditioner som skapats och reproducerats i regionala eller överregionala sociala kontexter.

Enligt diskussionen av keramik i kapitel 8.6 så repro-ducerades de lokala dragen i keramikhantverkstraditonen på exempelvis Skogsmossen inom ett community of practice, vars deltagare var kvinnor tillhöriga samma matrilinjära ätt – mormödrar, mödrar, systrar och döttrar som till följd av en matrilokal bosättningsregel kom att bilda kärnan i den grupp människor som bodde tillsammans på bosättningen. Diskussionen fördes med utgångspunkt iobservationenattstorlekenpåfingerintryckikeramikenpekade på att det var kvinnor snarare än män som tillver-kadetrattbägarna.Detärsvårareattfinnaindikationerpå vilka som tillverkade de mångkantiga stridsyxorna. Visserligen associeras stridsyxorna ofta med män i den arkeologiska litteraturen, kanske på grund av de knopp-försedda mångkantsyxornas påtagliga likhet med en fal-los(figur9.25b).Yxornasformspråkärdocktvetydigtpå denna punkt, då skårorna som löper från skafthålet på yxornas bredsidor enligt samma tankegång kan as-socieras med ett sköte.

Bland de skandinaviska fynden kan en gravgåva i form av en mångkantig stridsyxa i ett fall knytas till ett skelett som bestämts till man (mansgraven från Drag-sholm – Brinch-Petersen 1974, Price 2007). Bland det dussin övriga fall där mångkantiga stridsyxor förekom-mer i tidigneolitiska gravar i Danmark är skeletten ej bevarade (Fischer 1976, Ebbesen 1994 s. 89), eller så saknasenkopplingtillenspecifikindivid.

Från perioden före trattbägarkulturens uppträdan-den föreligger olika sorters skafthålsförsedda yxor av sten och horn från gravar med könsbestämda skelett från rössenkultur i Tyskland och lengyelkultur i Polen. På det eponyma gravfältet vid Rössen i norra Tyskland förekommer skafthålsförsedda skolästyxor i sju av de 29 gravarna, i alla sju fallen rör det sig om mansgravar (Hodder1990s.110).InomlengyelgravfältetvidBrześć

Fredrik HAllgren

226

Figur 9.26. Halvfabrikat av KIII (fyllda romber) och KV yxor (öppna romber) har en spridning begränsad till Mellansverige och södra Norge, medan halvfabrikaten av FIV (öppet kors), KII (kryss), och KVI yxor (fyllt kors) har en tyngdpunkt i Östra Danmark och Skåne. FIII yxor är ej utprickade, sådana har hittats både i Mälardalen/Bergsla-gen (ett från Boda, Norrby sn i Uppland, och ett från Västerby, Kumla sn, Västmanland) och på Själland (ett exemplar från Langeland). Kartan omfattar yxor fyndbestämda till socken eller motsvarande, samt en KV yxa med fynduppgift ”Halland” som inkluderats då den är det enda halvfabrikatet från Halland. Från Södermanland finns ytterligare en KV och en KIII yxa endast lägesbestämda till landskap, dessa två yxor är ej utprickade på kartan av utrymmesskäl. Kartan är baserad på de yxor jag själv haft tillfälle att granska på Statens Historiska Museum samt lokalmuseer i Mälardalen och Bergslagen, kompletterat av uppgifter från Zápotocký (1992) för Danmark och Skåne. Uppgifterna angående halvfabrikat av mångkantsyxor i Norge är hämtade från Mickelsen (1984 fig. 6) och Østmo (2007 s.121). Liten symbol anger ett exemplar, stor symbol anger två exemplar.

Figure 9.26. Preforms of polygonal battle-axes of type KIII (filled diamond) and KV (open diamond) have a distribution limited to Cen-tral Sweden and Southern Norway, whereas preforms of types FIV (open cross), KII (x) and KVI (filled cross) are concentrated in Skåne and Denmark. The map is based on my survey of axes in Swedish museums, supplemented with information from Zápotocký (1992) on preforms from Denmark (and one specimen in Skåne), and Mickelsen (1984 fig. 6) and Østmo (2007 s.121) on axe preforms from Norway. Small symbol denotes one axe; a large symbol denotes two axes.


227

Figur 9.27. Spridningen av KIII yxor (fylld romb, 97 st) och KV yxor (öppen romb, 42 st ) i Sverige, fyndbestämda till socken. Storleken på symbolen representerar 1, 2 samt 3-4 yxor per socken. Kartan är baserad på de yxor jag själv haft tillfälle att granska på Statens Historiska Museum, lokalmuseer i Mälardalen och Bergslagen samt yxor som finns avbildade i SHMs katalog över främmande samlingar, kompletterat med 15 yxor som Zápotocký (1992) listar från muse-erna i Lund, Malmö och Göteborg. Från Danmark omnämner Zápo-tocký två KIII och fyra KV yxor med fynduppgifter (ej utprickade på kartan). Antalet KIII och KV yxor i Norge är oklart. Av de omkring 25 yxor som var kända av Hinsch 1955 fanns 10 av den ”vinkel-bøjde, østskandinaviske typen” (≈KIII) och 6 av ”den nærstående, rette typen” (≈FIII/KV), i kontrast mot endast 1 sydskandinavisk mångkantsyxa (Hinsch 1955 s.42). Numera är c. 50 mångkantiga stridsyxor kända från Norge, bland dessa dominerar Ebbesens typ V (Ebbesen 1998 s.88), vilken ungefär motsvarar Zápotockýs typ KIII. En KIII yxa har hittats i Finland (Äyräpää 1956 s.18-19).

Figure 9.27. The distribution of polygonal battle-axes of type KIII (fil-led diamond, 97 axes) and KV (open diamond, 42 axes) in Sweden. The size of the symbol denotes 1, 2 or 3-4 axes per parish. Based on the author’s survey of finds at the Historical Museum in Stockholm and county museums in Eastern Central Sweden, supplemented by Zápotocký’s list of finds from the museums in Göteborg, Malmö and Lund (Zápotocký 1992).

Fredrik HAllgren

228

KujawskiiPolenåterfinnshjorthornsyxornakonsekventi mansgravarna (Bogucki & Grygiel 1993 s. 156, Bogucki muntligen). Det känns frestande att se mansgraven från Dragsholm som en del i detta mönster, särskilt som de skandinaviska fynd av dubbeleggade stridsyxor från MN A och båtformiga stridsyxor från MN B som påträffats i osteologiskt bestämda gravar förekommer med grav-lagda män (Bagge 1938, Kaelas 1957 s.123-127, Janzon 1974, Svensson 2003 s.35).Detfinnssålundaskälatttroattkopplingenmång-

kantsyxa - man i graven från Dragsholm, utgör en regel snarare än ett undantag och att denna association utgör en del av en långlivad tradition där skafthålsförsedda stridsyxor sågs som ett manligt attribut. Trattbägar-samhället i Mellansverige var enligt diskussionen ovan organiserat i matrilinjära ätter, den sexuella tvetydighet somfinnsidemångkantigastridsyxornasformgivningskulle i ljuset av detta kunna ses som en symbol för en man av matrilinje.

Som arbetshypotes kan det antas att det också var män som tillverkade dessa yxor. Ett sådant scenario utgör en intressant kontrast till bilden av keramikhantverkets community of practice som enligt diskussionen ovan sam-lade mödrar, systrar och döttrar av samma ätt. I den mån stridsyxsmidet utfördes på vanliga boplatser (jfr. ovan), så skedde det i så fall inom ett community of practice somsamladedefrämmande–frånolikahållinflyttade– männen, samt de gårdsfödda sönerna tillhöriga fru-arnasmatrilinjesomallaflyttadefrångårdennärdesåsmåningom nådde giftasmogen ålder. I ljuset av detta är det kanske inte överraskande att stridsyxornas formgiv-ning följer regionala eller överregionala snarare än lokala hantverkstraditioner. Så länge giftermålen upprättades inomengeografiskregionsomMälardalen/Bergslageneller till och med ett område så stort som Mellansverige/Sydnorge,sådeladedeinflyttandemännenpådennyaboplatsen de gemensamma normer som dikterade att mångkantiga stridsyxor skulle formas enligt det stilideal som Gjessing benämnt svensk-norsk typ. Man skulle också kunna säga att dessa normer skapades i utövan-det av hantverkets praktik bland de främmande män sombyggdeengemensamidentitet,yxornasspecifikaformgivningkanisåfallsessomenreifikationavdenidentitet som skapades i stensmidet.

Medan stridsyxornas formgivning således reprodu-cerades inom ett socialt sammanhang som sträckte sig vida bortom det lokala så hade också detta sammanhang sina gränser, i norr mot människor som inte tillverkade mångkantiga stridsyxor (kapitel 10.2) och i söder mot människor som tillverkade mångkantiga stridsyxor med distinkt annorlunda formgivning. Så som har framgått av texten ovan så domineras Skåne och Danmark av vad Gjessing kallade dansk-skånska yxor (Zápotockýs typer FIV, KII, KVI), yxor som inte bara skiljde sig från de

svensk-norska stridsyxorna i norr utan även från samtida mångkantiga stridsyxor i norra Tyskland, södra Tyskland, Polen och så vidare. Att enstaka svensk-norska yxor på-träffats i Skåne-Danmark, liksom enstaka dansk-skånska yxor påträffats i Mellansverige visar att man mycket väl känt till varandras olika design, men trots det, och i rela-tion till detta annorlunda formval, valt att upprätthålla sin egen tradition. Hantverkstraditionen har således fungerat som ett medel att skapa och upprätthålla en kulturell identitet som reproducerats såväl bland de matrilinjära ätterna i Mälardalen/Bergslagen som i Mellansverige/Sydnorge i stort, en kulturell praktik som kontrasterade innevånarna i dessa regioner mot befolkningen inom Skånes och Östdanmarks trattbägarkultur. Hur dessa större sociala enheter ska förstås är en utmaning. Kanske skulle begrepp som stam, konfederationer av stammar, etnisk grupp och etnicitet kunna vara relevanta (kapitel 2.4, 2.7). Jag kommer att återkomma till detta svårhan-terade tema i kapitel 10. Närmast kommer jag dock att anlägga ett mer småskaligt perspektiv och diskutera ex-empel på sociala kontexter inom vilka stenbrytning och stenhantverk utövats.

9.1.4 Stenbrytning och stensmide i communities of practice

Depetrografiskastudiernaavtunnackigayxoravpor-fyrit och sadelkvarnar av glimmerskiffer visar att bägge typernaredskaptillverkatslokaltpåfleratrattbägarbo-platser i Mälardalen/Bergslagen och att människorna på respektive boplats vanligen brutit sten från egna sten-brott. Innevånarna på Skogsmossen har till exempel brutit porfyrit för yxtillverkning ur en diabasgång och utvunnitspecifikavarianterglimmerskifferförsadel-kvarnsproduktionurflytt-ellermoränblock.Jagharialltväsentligt uteslutit slipstenar ur diskussionen ovan, men som nämnts i förbigående har innevånarna på Skogs-mossenförmodligenävenbrutitfinkornigsandstenförslipstensproduktion ur ett stenbrott vid Sticklinge, 6 ki-lometer från bosättningen. Den logistiska organisationen kring arbetet i stenbrotten kan ha utformats på en rad olika sätt, man kan kontinuerligt ha brutit sten i mindre skala eller mer intensivt i kortare perioder. Arbetet kan ha inbegripit både män och kvinnor, gamla och unga, men det är också möjligt att bara personer tillhöriga en viss social kategori tilläts medverka. Det är också möjligt att det var personer av olika sociala kategorier som bröt porfyrit respektive glimmerskiffer.

För att illustrera hur arbetet kring att anförskaffa sten för redskapstillverkning kan gå till, ska jag återge två olika exempel på hur människor i sen tid/nutid gått tillväga för att utvinna råmaterial för tillverkning av sten-yxor på Nya Guinea. Inget av exemplen kan brukas som


229

en direkt analogi till stenbrytningen inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur av skäl som kommer att framgå nedan, men genom att de sinsemellan skiljer sig åt en hel del, visar de på en spännvidd i hur arbetet med stenbrytning kan organiseras. Även om täktarbetet som beskrivs är inriktat på material för yxtillverkning så har exemplen också en allmän relevans för brytning av sten till andra ändamål, till exempel för tillverkning av sadelkvarnar (jfr. McBryde 1997, Mulvaney 1998). Det första exemplet gäller Tungeistammen i östra delen av Nya Guinea (Papua New Guinea), som fram till kontakt med kolonialmakterna 1933, bröt sten genom kollektiva expeditioner till av hävd nyttjade stenfyndigheter (Burton 1984,1989).Stenbrytningenförsiggickmedfleraårsintervall, men när en expedition väl organiserades deltog en stor andel av de vuxna männen (ofta omkring 200 man) i de sju klaner som tillsammans utgjorde Tungeis-tammenocharbetetpågickifleramånader.Detandraexemplet gäller de Langda-talande trädgårdsbrukarna på Langda-platån på västra delen av Nya Guinea (Irian Jaya), där det ännu idag bedrivs traditionellt stenhantverk (Stout 2002). Langda utvinner sten för yxtillverkning ur stenblock som exponeras genom erosion i botten av åraviner. Till skillnad från vad fallet var hos Tungei så bedrivs täktarbetet av en mindre arbetsstyrka (kanske ett dussin personer), under kortvariga men mer frekvent återkommande expeditioner.

Tungei bröt råmaterialet för yxtillverkning, hornfels, i en serie stenbrott belägna längs samma hornfelsgång. Fyndigheten hade nyttjats i generationer och nyttjande-rätten till respektive klyft reglerades av klantillhörighet, dvs. idealiserad härkomst som hos Tungei räknades på fädernet. Initiativ till att företa en expedition till sten-brottet kunde tas av en allmänt respekterad man tillhörig en klan, som tog kontakt med företrädare för de övriga klanerna. Arbetsföretagets genomförande var beroende av att förslaget förankrades och vann stöd inom alla sju klaner. Förutom att nyttjanderätten till olika klyft var regleradavpatrilinjäraffilation,såvarävenstenbrytningoch yxhantverk sysslor som var förbehållen män – tros-föreställningar och ritualer kring separationen mellan manligt och kvinnligt spelade en central roll i hur arbetet var organiserat.

Tungei informants attribute their success in obtaining stone from the axe quarries to ritual purity and the correct axe-making magic. Quarrying was perceived to be dange-rous and, as in warfare and other hazardous activities, the main theme of the quarrymen’s beliefs was segregation from women and all ’female’ things.

They say that a pair of spirit sisters, Kontim and Singam, controlled access to the axe stone. Kontim and Singam, as well as the tribal ancestors, Jimbe and Doimbe, were made the object of the invocations of ritual experts, the

aning tonem wu, ’talking-to-spirits men’. . . Ideally the two sisters should appear in dreams as nubile girls (amb weniep), indicating that the quarrymen were likely to make a success of their work. (Burton 1984 s.240)

När Tungeimännen först anlände till stenbrottet började de med att resa de ”manshus”, ett för varje subklan, där de sedan bodde under arbetet i klyftet. Vid sidan av bostäder anlades också ett avskärmande stängsel (teper) kring förläggningen och arbetsplatsen. Stängslet syftade till att hindra insyn från utomstående och främst från de kvinnor som regelbundet anlände för att lämna mat och förnödenheter till täktarbetarna. Arbetet var ordnat i arbetslag i enlighet med deltagarnas klantillhörighet ochvarjeklanhadenyttjanderätttillettspecifiktklyft.Vid den sista dokumenterade expeditionen 1933 var tre stenbrott i bruk och i vardera klyft arbetade mellan ett och fyra klanbaserade arbetslag.

Men formed into gangs along sub-clan lines, correspond-ing with daily practice in garden work, and to all intents and purposes separate parties of quarrymen worked side by side in a single pit. . . The men worked with simple tools. Hammerstones of up to 2 kg were made from waste rock at the quarry and were pounded against the weak planes of the rock face until these could be forced open and a part of the face brought down. The hammers were hand held. Fire was never used at the Tuman quarries, as it was elsewhere...Woodenstakesorwedgeswouldhavebeenthe only other mechanical tools. . . Lines of men in basket chains, greinj kan, snaked out of each pit passing baskets of spoil from one to another. . . the relatively skilled – but none the less arduous – task of hammering at the fracture planes on the rockface could only be done by a few men at a time. In contrast to this, the basket chain found useful employment for unskilled labour and could involve every clansman in the quarrying. (Burton 1984 s.240-241)

Genom att stenbrytningens organisation medgav att del-tagare med olika nivåer av kunskap och färdighet kunde bidraga i arbetet i klyften, så fungerade täktarbetet som en socialt integrerande verksamhet som gjorde alla Tungei-män till en del av stenbrytningens community of practice. Arbetet i detta community of practice hade inte enbart prak-tiska dimensioner – detgjorde också deltagarna till en del av ett sammanhang som även inkluderade mytologiska väsenochförfäder.Denspecifikaformstenbrytningenskulturella praktik tog, bidrog både till att bygga upp en kulturell identitet av att vara ”Tungei” i relation till om-givandegrupper,menocksåtillattdefinieravaddetvaratt vara man inom Tungei, då separation mot kvinnor var en så central del i ritualerna kring stenbrottet.

Den porfyritiska diabas som nyttjades på trattbägar-boplatser som Skogsmossen, Skumparberget och Hjul-

Fredrik HAllgren

230

berga är en vulkanisk gångbergart som förekommer i öst-västligt löpande gångar vars bredd typiskt varierar mellan 2 och 30 meter (Gorbatschev 1972 s.42-43). Den Hornfels som bröts av Tungei är istället en kontaktme-tamorf bergart som förekommer som skikt eller lager mellan andra bergarter. Som en följd av senare geologiska processer var dessa lager exponerade som omkring 2 meter breda band i det omgivande berget. Till det yttre finnssåledeslikhetermellanTungeishornfelsklyftochde gångar av porfyritisk diabas som nyttjats i Mälarda-len/Bergslagen och ur logistiskt hänseende kan arbetet i stenbrotten därför ha haft en del gemensamt. Som nämnts så skiljer sig emellertid skalan på stenbrytningen mellan Mälardalen/Bergslagens TRB och Tungei. Då porfyrit från närbelägna och samtida trattbägarboplatser som Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga kän-netecknasavporfyritmedolikapetrografiskasärdrag,är det troligt att man från respektive lokal brutit sten i mindre skala i var sitt klyft, snarare än att som hos Tungei samordnat bryta sten ur tre angränsande brott i samma hornfelsförekomst.

Hos Tungei var stenbrytningen en exklusivt manlig sfärochnyttjanderättentillspecifikabrottvarregleradienlighetmedpatrilinjäraffilation.Detgårinteattbe-döma om stenbrytningen under tidigneolitikum i likhet med Tungei-exemplet utfördes av personer tillhörig en specifiksocialkategori,elleromdeninbegrepettstörresegment av lokalsamhället. Det kontinuerliga nyttjan-det av samma porfyritklyft på lokaler som Skogsmossen och Skumparberget, vars dateringar sträcker sig över flerahundraår,tyderdockpåattdelokalboendeägdenyttjanderätttilldettaspecifikastenbrottochattdennanyttjanderätt upprätthölls genom generationer. Jag har i ett annat sammanhang föreslagit att den sociala enhet som reproducerades på Skogsmossen kan kategoriseras som ett matrilinjärt och matrilokalt ättsegment (Hallgren 2000a). I den mån denna tolkning är riktig (se vidare kapitel 8.6), så är det således den lokala matrilinjära ätten somägtnyttjanderättentilldetspecifikaporfyritbrottsom brukats på Skogsmossen. Om brytningen av yxsten inom Mälardalens trattbägarkultur i likhet med exemplet Tungei var en manlig sfär, så bröt i så fall männen på Skogsmossen sten i ett porfyritklyft som tillhörde deras fruars ätt.

En viktig poäng med exemplet Tungei är att även om arbetet bedrevs av en snävt avgränsad social kategori (män), så var denna grupp – och produkterna av deras ar-bete – inte desto mindre en del av ett vidare socialt sam-manhang. En förutsättning för att männen kunde arbeta fleramånadermedstenbrytningvarattkvinnornasköttearbetet med trädgårdsodling och skötseln av svinen un-der männens bortavaro och som nämnts levererade kvin-norna mat och förnödenheter till stenbrottsarbetarna under hela perioden stenbrytningen pågick. Kvinnorna

spelade också en roll när arbetet i klyften avslutades då de genomförde en rituell attack på männen.

The end of an expedition was marked by what can be termeda’ritualfight’,anattackof womenuponmen.A day was set by the men for their emergence from the bush camps after general agreement among the quarry-ingpartiesthateverymanwassatisfiedwithhisshareof axe stone. The word was brought outside and the women brought pigs to the camps for a small celebratory pig kill. But they also armed themselves with sticks and, at the appropriate time, smashed down the teper, stormed the camps and thrashed about them, beating whatever lay in their path, including their menfolk. . . to drive away the spirit-sisters with whom the menfolk had been ’co-habiting’; the women beat the ground to banish the spirits underground. Finally they burnt down the men’s houses and collected the axe stones in their net bags, after which everyone returned to the settlements in the valley below. (Burton 1984 s.242)

Till skillnad från Tungei bryter Langda råmaterial för yxtillverkning ur stenblock som eroderar fram i åravi-ner. I detta skiljer de sig också från brytningen av yxs-ten inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur som främst tycks ha bedrivits i fasta klyft (jämför ovan). Glimmerskiffer för malstenstillverkning förefaller dä-remothabrutitsurmorän-ellerflyttblock.Prospekteringoch brytning av glimmerskiffer inom Mälardalens TRB kan därför ha uppvisat vissa likheter med arbetet med anförskaffande av yxsten hos Langda. Täktarbetet hos Langda bedrevs av en grupp män, ofta åtföljda av unga pojkarochflickor,somunderloppetavnågradagargenomsökte en sträcka av en åravin (Stout 2002 s.696). Även om arbetet med brytningen av yxsten liksom hos Tungei utfördes av män, så tycks täktarbetet i övrigt inte ha präglats av den strikta könssegregering som karaktä-riseradedetförraexemplet,dååtminstoneungaflickorkunde vara med vid brotten.

Under den period expeditionen varade bodde man på en lägerplats i anslutning till ån som genomsöktes och en del av den initiala tillslagningen utfördes även på denna plats. Prospekteringen var inriktad på varianter av en lo-kalt förekommande basalt/andesit. Liksom tillgången på den hornfels som bröts av Tungei var reglerad av kvinn-liga mytologiska väsen, så var stenblocken av basalt/andesit som Landga nyttjade för stenbrytning associe-rade med en mytologisk kvinnogestalt, Alim Yongnum, som fött stenblocken. Blocken betraktades därför som levande väsen och under sökandet efter yxsten ropade man på dem med deras ”hemliga namn”.

...the adze makers view the stones they work with as living, intentional subjects. Thus, knappers will speak of stones’


231

being ”angry” if they fail to fracture as desired and will call out to them using their ”secret names” as they search for them at the quarry sites along the river. The boulders themselves are believed to grow with age as people do . . . with ”old stone” (wisy-ya) being darker and stronger than ”young stone” (ya-babau). (Stout 2002 s.704)

Närettlämpligtblockpåträffadessamladesfleraexpe-ditionsmedlemmar för att bedöma materialets kvalité och egenskaper.

Whenoneof thecraftsmenlocatesapromisingboulder...atestflakeisstruckinordertorevealthebol or deep skin of the rock . . . This exposed surface may also be wetted down in order to make its crystalline structure more eas-ily visible (a technique called magalingna). Craftsmen who happens to be in the immediate area gather to discuss the merits of the selected boulder, commenting on the size and uniformity of the grain, the danger of internal flaws(ismar), and the presence of black (bataya) or white (boladiatenga, ”deep skin belt”) mineral bands . . . Although they realize the that these bands often represents points of weakness in the rock, the adze makers prize them for their aestethetic value.” (Stout 2002 s.697)

Attkorrektklassificerabergarteniblockenvarettgrann-laga jobb, som bäst utfördes i grupp. Bedömningen kun-de också ändras under arbetets gång, allt eftersom man upptäckte nya egenskaper hos stenarna.

Stone-type names are generally assigned after careful ex-amination of the stone’s physical properties, usually in the contextof groupdiscussion.Namingfirstoccursatthequarry site, but the name may change as work proceeds. I was informed that grinding in particular reveals qualities helpful in naming an adze, such as the size, color, and uniformity of crystals or the presence of mineral bands. Such bands are considered to be important ”signs” of a stone’s name. (Stout 2002 s.704)

Resultatet av denna kollektiva, socialt förhandlade namn-givning, var att de brutna yxämnena av basalt/andesit klassificeradessomtillhörigaenav14namngivnavari-anter av denna bergart.

När expeditionsmedlemmarna var överens om att bergarten i ett block lämpade sig för yxtillverkning kunde brytningen påbörjas.

Forsmallboulders,theproductionof flakeblanks(ya-las [ya = stone]) begins immediately. If the boulder core (ya-dup) is small enough to be easily manipulated by hand, blanks will be produced using a medium sized (~10-15 cm, 0.5-1 kg) hammerstone (ya-winwin) and a driftwood anvil (ya-sigita). Large boulders are attacked with a larger (~25-30

cm, 5-10 kg) hammerstone (dabim). Both dabim and winwin percussors are selected in an expedient fashion from the readilyavailableriverstones...Forthelargestboulders,fireis used to aid in fracture. After a large boulder has been sufficientlyheated(sometimesformostof theday),itiscracked open and then reduced by direct percussion with a dabim. Flakes and large fragments produced may be used directly as blanks or, if they are particularly large, further reduced using the hammer and anvil technique described above. (Stout 2002 s.697)

Stenbrytningeninnehållersåledesfleraarbetsmomentisekvens – en handlingskedja där varje steg kan betraktas somettteknologisktval(ellerflera),valsomgörsinomramenförarbetetssocialasammanhangienspecifikkulturell kontext (jfr. kapitel 2.8).

Liksom stenbrytningen hos Langda kan ses som en handlingskedja av teknologiska val, kan också det fort-satta arbetet med yx- eller malstensproduktion diskuteras somettexempelpåenkulturelltspecifikhandlingskedja.Tillslagningen av förarbetena försiggick både direkt vid brottet och vid den hydda där täktarbetarna tillbringade nätterna. Liksom man samarbetat med brytningen var detvanligtattfleraolikastensmederdeltogiarbetetmed samma ämne.

As with blank production, in which several men may work the same boulder core, a single blank may be reduced by two or more men before reaching the roughout stage. (Stout 2002 s.698)

Under arbetet byggdes högar med yxämnen upp på arbetsplatsen, några ämnen valdes ut av stensmederna som slagit dem, men huvuddelen forslades vid expedi-tionens slut till hembyn, där de lagrades vid huset där den lokale ”mästerstensmeden” bodde. Det var framför mästersmedens hus som de sista leden i yxslagningen utfördes, ett värv som också det utfördes inom ramen förensocialgemenskapochenligtenkulturelltspecifikhandlingskedja.

As knapping proceeds there is a great deal of socializ-ing, including discussion of the ongoing work. It is also traditional for adze makers to call out after a particularly successfulflakeremoval.Themostcommonexclamationsare ”harak” and ”Alim-Ey”, the latter being a reference tothemythicalfigureAlimYongnum,whoisreveredas the provider of the tool-stone found in the Ey River. Sometimestheflakes(ya-tokol)producedareheldaloftindisplay or passed along the line for examination. It is also common for knappers to observe and comment on the work of their neighbours (particularly if these neighbours are less experienced) and even to give aid by taking over for awhilefromanotherindividualwhoishavingdifficulties.(Stout 2002 s.698)

Fredrik HAllgren

232

Så som framgår av Stouts beskrivningar så var yxtill-verkningen inte bara ett ändamålsenligt sätt att skaffa yxor, som i egenskap av arbetsredskap var nödvändiga i livet på Langdaplatån, men också en identitetsskapande kulturell praktik som ägde rum inom yxtillverkningens eget community of practice, ett sammanhang där aspekter av deltagarnas identitet formerades. Genom att deltaga i hantverkets praktik blev man en del av dess historia, man knöt an till tidigare yxsmeder som liksom de åkallat Alim Yongnum när yxämnet formades under knackstenen, som liksom de ropat på levande stenar i åraviner och som liksom de vidtagit åtgärder för att förbli på god fot med stenarna man bearbetade.

Social relations with stone are an important part of production, and care must be taken to avoid angering the pieces through improper practices such as placing finishedpiecesonthegroundinanimproperorientation(they should lie parallel, with the bit facing away from the craftsman). (Stout 2002 s.704)

Om exemplet Langda används för att ge en föreställning av hur stentäkt kan ha gått till inom Mälardalens tratt-bägarkultur och i så fall brytningen av glimmerskiffer för tillverkning av sadelkvarnar, så får man tänka sig hur prospekterarna på ett motsvarande sätt letade efter glimmerskifferblock, hur man samlades kring blocken som hittades och diskuterade deras lämplighet som rå-material. Säkert spelade såväl funktionella, teknologiska, estetiska, historiska och mytologiska faktorer en roll i det omdöme som förhandlades fram. Om råmaterialet motsvarade vad den kulturella normen föreskrev började blocken bearbetas för att utvinna råämnen till malste-nar. Att döma av de ämnen och det produktionsavfall som på senare år noterats vid utgrävningar, så följdes den första grova bearbetningen av malstensämnen vid stenbrottet av en slutgiltig tillslagning och bultning när man kommit åter till boplatsen. Både på Skogsmossen och Kallmossen förekommer avslagen från produktion/ombearbetning av malstenar rumsligt skilda från de ytor där man bearbetat yxor (på Skogsmossen produktion av porfyrityxor,påKallmossenuppskärpningavflintyxor).Liksom färdiga malstenar och yxor i hög grad deponerats

inomolikadelaravboplatsytanpåSkogsmossen(jfr.fi-gur 6.3, 6.4), så tycks även tillverkning och bearbetning av dessa redskap ha utförts på rumsligt skilda verkstadsytor. Det är frestande att tolka detta mönster som att personer tillhöriga skilda kulturella kategorier, till exempel män och kvinnor, disponerat separata verkstadsytor för sitt stenhantverk.

Stenbrytningen och yxhantverket bland Langda skil-jer sig från det hos Tungei även i det att arbetet inte var lika tydligt relaterat till (idealiserade) härkomstgrupper. Likväl tenderade hantverket att läras ut mellan släktingar snarare än mellan grannar, varför det även bland Langda fanns ett samband mellan släktskapsorganisation och hantverkgruppens sammansättning.

Entry into the community of adze makers occurs through aperiodof apprenticeshipthatcanlastfiveyearsormore.The Langda craftsmen report that, because of the great value of the skill, they will instruct only close relatives, usually ”sons” (the langda kinship does not differentiate between sons and nephews). (Stout 2002 s.702)

I kapitel 8.6 diskuterades ett scenario som omfattade att keramikhantverk var en kvinnlig syssla under ti-digneolitikumochattden lokalspecifika traditionenpraktiserades och reproducerades inom ramen för en matrilokal, matrilinjär ätt med platskontinuitet på en-skilda bosättningar som exempelvis Skogsmossen. Om man hypotetiskt antar att det var män som tillverkade tunnackiga porfyrityxor och mångkantiga stridsyxor på samma bosättning och att det som hos Langda vanligen varfädersomlärdeuppsina(klassifikatoriska)söner,liksom dessa senare lärde upp sina söner, så medförde varjegenerationsflyttarisambandmedgiftermålattdetaldrigskapadesenlokalspecifikhantverkstraditioniyxsmidet. Varje generations giftermål medförde att en nygruppmänflyttadetillplatsen,mänsomförmodligenvar och en lärt sig stenhantverk på andra platser. Medan ett sådant scenario förblir hypotetiskt, så är det i enlighet medfrånvaronavlokalspecifikadragitillhuggningochformgivningenavtunnackigagrönstensyxor(Welinder1985 s.46) och mångkantiga stridsyxor (kapitel 9.1.3).


233

9.2 Importerade stenredskapVid sidan av de lokalt producerade grönstensyxorna och malstenarna som diskuterats ovan, så förekommer det också importerade redskap på trattbägarlokaler i Östra Mellansverige. Vanligast bland dessa är hela eller frag-mentariskaflintyxormedursprungiSydskandinavien,yxor som cirkulerats inom hela den nordliga trattbä-garkulturensområde.SpecifiktförtrattbägarlokaleriMälardalen och Bergslagen är därtill en närvaro av im-porterade knivar och spetsar av skiffer, med ursprung i mellerstaochnorraSkandinavien.Medanflintyxornasursprung fanns i ett samhälle med påtagliga likheter med

Mälardalens och Bergslagens vad gäller materiell kultur och näringsfång, så låg skifferredskapens ursprung i ett samhälle med en avvikande materiell kultur och ett an-norlunda näringsfång (se vidare kapitel 10.2).

9.2.1 Flintyxor från Sydskandinavien

Flintyxor,ellermervanligtdelaravflintyxor,harhittatspådeflestaundersöktatrattbägarboplatseriMälardalenochBergslagen(figur9.28,9.29).Detfinnsingaspårefterlokaltillslagningavflintyxor(undantagetomhugg-ning), yxorna har således förts till Mälardalen/Bergslagen i färdigt skick. Det förekommer enstaka fragment av

Figur 9.28. Spetsnackiga flintyxor från Kallmos-sen, Uppland (a), och Skogsmossen, Västmanland (b). Teckningar av Alicja Grenberger. Skala 1:1.

Figure 9.28. Point-butted flint axes found at the TRB sites Kallmossen, Uppland (a), and Skogs-mossen, Västmanland (b). Drawings by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

Fredrik HAllgren

234

Figur 9.29. Fragment av tunnackiga flintyxor från Skogsmossen, Västmanland. Teckningar av Alicja Gren-berger. Skala 1:1.

Figure 9.29. Fragments of thin-butted flint axes found at the TRB site Skogsmossen, Västmanland. Drawings by Alicja Grenberger. Scale 1:1.


235

oslipade yxor på exempelvis Skumparberget och Trössla (Apel 1996 s.238, Hallgren et al. 2004 s.31), men vanli-gareärnogattyxornaimporteratsislipatskick(Welinder1988 s.45). Flintyxorna är i huvudsak importföremål från Skåne och Danmark, även om det inte ska uteslutas att enstaka exemplar kan ha ett ursprung i Polens eller Tysk-lands trattbägarkultur. Boplats- och lösfyndsmaterialen domineras av tunnackiga yxor med smala smalsidor sett i relation till yxans tjocklek (typ I-IIIA, IV) samt spet-snackiga yxor med en eller två slipade smalsidor (typ 2-3, jfr. Nielsen 1977, Vang Petersen 1993). Yngre typer av tunnackiga yxor, kännetecknade av breda smalsidor, är sämre företrädda i området (jfr. Becker 1948 s.195).

Enligt det traditionella kronologiska schemat så da-teras spetsnackiga yxor till TN A, medan de tunnackiga yxorna med smala smalsidor dateras till TN B-C (Nielsen 1977 s.72, 109, jfr. Vang Petersen 1993). Denna kronolo-giska sekvens har så sakteliga börjat ifrågasättas (Gebauer & Price 1990 s.262, Liversage 1992 s.96 table 1, Koch 1998 s.94, 180). Stafford har påpekat att fyrsidiga slipade flintyxor,likadedanskatunnackiga,förekommerpåSig-geneben-Süd, Schleswig-Holstein, under ett mycket tidigt skede av TN (Stafford 1999 s.53-54, jfr. Meurers-Balke 1983 s.71) och att tunnackiga yxor av typ IV förekommer från och med 3800 f.Kr. på Jylland (Stafford 1999 s.49, jfr. Andersen 1991 s.30-31). Problemet med den gamla kronologiska modellen understryks av att den ”typolo-giskt tidiga” kontexten Sigersted A, med spetsnackiga flintyxor(typ2)ochkeramikioxiestil(Nielsen1985),nuhar 14C-daterats till mitten och slutet av TN (Koch 1998 s.86-87, jfr kapitel 8.3). Av allt att döma är spetsnackiga flintyxorochtunnackigaflintyxormedsmalasmalsidor,i bruk under en lång sekvens av tidigneolitikum.Spåravslipadeflintyxoriformavavslagmedslipyta

förekommer redan på de äldsta trattbägarlokalerna i Mä-lardalen, som till exempel Anneberg, Trössla norra och Smällan 2 (Segerberg 1999, Hallgren et al. 2004, Olsson manuskript). I dessa fall går det inte att närmare bestäm-mayxornatilltyp.PåSkogsmossenhartvåflintyxfrag-ment påträffats i en 14C-daterad anläggning, stenpackning 279, vilken daterats till 4735±75 BP (Ua-15199, Triticum aestivocompactum). Det större fragmentet kommer från en tunnackig yxa med starkt välvda bredsidor och smala smalsidor(figur9.28c) , möjligen rör det sig om en yxa av typ IIIA (jfr. Nielsen 1977, Vang Petersen 1993). På den närmast kringliggande boplatsytan påträffades ytterligare sexflintyxor,varavenvarintaktochfemfragmentariska.Denhelayxanmotsvarardefinitionenavenspetsnackigyxa typ 2, förutom att den är något kortare (8,4 cm), övriga är fragment av tunnackiga yxor. Från denna del av boplatsen föreligger tolv 14C-dateringar som spän-ner över intervallet 4940±50 – 4680±70 BP (jfr. kapitel 5.1). Från kärret på Skogsmossen föreligger ytterligare 6fyndavflintyxfragment,blandannatettsomattdöma

av den helt rundslipade övergången mellan bredsida och smalsida kan vara en typ II yxa. Dateringarna från kärret spänner dock över hela TN.

På lokalerna Tjugestatorp och Kallmossen kan fyn-denavflintyxorinteknytastillnågonenskilddatering,men då de samlade dateringarna från dessa lokaler kom-mer från relativt begränsade intervall, säger de ändå något om yxornas ålder. Bägge de aktuella yxorna är spetsnackigayxortyp3.Ifigur9.28avbildasdetstörstafragmentet av yxan från Kallmossen, det föreligger därtill flerabitaravnackensomkanpusslassammanmeddetavritade fragmentet. Tillsammans kan de sammanfogade bitarna bestämmas som en spetsnackig yxa typ 3. Da-teringarna från Tjugestatorp ligger mellan 5050±90 BP och 4865±55 BP (jfr. kapitel 5.1) medan dateringarna från Kallmossen ligger mellan 5025±60 och 4795±75 BP (jfr. kapitel 5.1). Från Hjulberga 1 omnämns tunnackiga flintyxortypII,lokalenär14C-daterad till andra halvan avTN(Hulthén&Welinder1981s.54-55).Detärvanligtattsmåredskaptillverkatsavflintyxor,

så som framgår av slipytor på tvärpilar och skrapor. På exempelvis boplatsen Tjugestatorp påträffades en tvärpil slagen ur en spetsnackig yxa, en yxa som hittades strax intill pilspetsen (Artursson 1996). Callahan har rentav föreslagitattflintyxornasfrämstafunktioniöstraMel-lansverige varit just som råmaterial för produktion av andra redskap (Callahan 1987). Detta kan idag tillbaka-visas,dådetframkommitgottomexempelpåattflint-yxor skärpts upp och huggits om lokalt. Troligare är att det är yxor som gått sönder under användning som använts som råmaterial vid redskapstillverkning. Vid si-dan av yxor som använts som yxor eller som råmaterial för redskapstillverkning, är det vanligt med yxor som avsiktligt förstörts genom bränning. Till exempel så var 15 av de 17 yxdelar som påträffades på Skogsmossen kraftigt brända. Dessa påträffades både på olika delar av boplatsen och i det offerkärr som fanns i anslut-ningtillboytan(figur9.29).Brändaflintyxorförekom-mer också på exempelvis Tjugestatorp, Nyskottet och Kallmossen, även i Sydskandinavien är seden välbelagd (Larsson 1989, N. H. Andersen 2000 s.30-34). Medan flintyxornasompåträffadesiofferkärretpåSkogsmossenalla var brända, så förekommer också offer- och depå-fyndavobrändaflintyxor,tillexempelvidHolmstorpoch Tysslinge i Närke (Lindqvist 1963, Nielsen 1977). Dessa fynd innehåller ofta oanvända praktyxor, upp till 41 cm i längd, som nedlagts ensamma eller tillsammans i våtmarker eller i fast mark. Flertalet av depåfynden har gjorts utan anknytning till kända boplatser, dock är en yxdepå påträffad i anslutning till Hjulberga-boplatserna (Hulthén&Welinder1981).Ingenavflintyxdepåernahar undersökts arkeologiskt.

Flintyxorna som deponerats i Mälardalen och Berg-slagen kan sägas ha nått änden på ett distributionsnät

Fredrik HAllgren

236

med början i Sydskandinavien. Få spetsnackiga/tunnack-igaflintyxorharförtsvidarenorromMälardalenochBergslagens trattbägarkultur (Clark 1948, Hallén & Yli-nen 1990 s.51-52). Sundström har studerat längdvaria-tionblandflintyxorutanfördeflintföranderegioneniSydskandinavien och funnit att dessa bildar två grupper med avseende på längd, korta (c. 9-26 cm) och långa yxor (c. 27-44 cm). Bland gruppen korta yxor minskar medellängden med större avstånd till källområdet, vilket är i linje med att yxor som nyttjats som redskap gradvis vandrat vidare i ett down-the-line utbyte. Bland kategorin långa yxor förblir medellängden den samma och långa yxor blir proportionellt sett vanligare med ökat avstånd från källområdet. Sundström tolkar detta som att det funnits en särskild kategori “rituella” yxor, som cirku-lerats utan att användas som redskap (Sundström 1992, 2003 s.146-149).

9.2.2 Skifferknivar från Nordskandinavien

Så som diskuteras i kapitel 10.2 spelade skifferredskap en framträdande roll bland de tidigneolitiska jägare-samlare grupper som levde norr om trattbägarkulturen och de tidigneolitiska materialet från mellersta och norra Skandi-navien sammanfattas därför ibland under benämningen skifferkultur (se vidare kapitel 10.2). Utmärkande för hela detta område var en lokal produktion av skifferredskap som knivar, pilspetsar, spjutspetsar, mejslar och yxor, men också en cirkulation av främmande skiffer som rå-material och av färdiga skifferredskap med främmande ursprung.Igeografisktomfångmotsvarardettacirkula-tionsnätverkväldetförtrattbägarkulturensflintyxor.

Också på trattbägarboplatser i Mälardalen och Berg-slagen förekommer spetsar och knivar av skiffer i fynd-materialen, något som särskiljer regionen från andra TRB-områdenlängresöderutiSverige(figur9.30,9.31)(Taffinder1998s.137).Blandskifferredskapenhardeavröd skiffer pekats ut som importföremål från Nordskan-dinavien, då det saknas belägg för att materialet nytt-jats för lokal produktion i södra och mellersta Sverige (Taffinder1998s.116-117,125,140).Skifferredskapkanocksåidentifierassomimportföremålutifrånstilistiskaegenskaper, exempelvis har två knivar från Skogsmossen och Nyskottet karaktäristiska utskott som markerar över-gångmellanskaftochblad(figur9.31c),ettsärdragförskifferknivar från Mellannorrland och mellersta Norge (Hallgrenetal.1997s.92,Taffinder1998s.134-136,Hall-gren & Sundström 2008 s.208, jfr. Brøgger 1909 s.62, Gjessing 1945 s.312, 326ff, Jansson & Hvarfner 1960).

Trots att skifferredskap således är tämligen vanliga inomMälardalen/Bergslagenstrattbägarkultur,såfinnsdet få belägg för produktion av skifferredskap inom re-gionen. Det sammanlagda antalet skiffer-”avslag” på

Mälardalens och Bergslagens tidigneolitiska trattbägar-boplatser är försvinnande litet och kan bättre förstås som fragment av trasiga eller ombearbetade redskap, snarare än som tecken på lokal produktion. Det enda möjliga undantaget utgörs av Anneberg, Uppland, där tre sågade förarbeten påträffats vid sidan av ett tjog färdiga redskap avskiffer(Taffinder1998s.122-124,Segerberg1999s.103-105). Också på denna lokal saknas avslag och övrigt debitage (Segerberg muntligen). Det är därför tveksamt om man verkligen kan tala om lokal produktion.

Frånvaron av tydliga spår efter en lokal produktion av skifferredskap inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur, står i skarp kontrast till materialet från tidigneolitisk skifferkultur ett stenkast norrut, i Dalarna, Hälsingland och Ångermanland, där det vid sidan av färdiga redskap regelmässigt förekommer avfall och halv-fabrikat i olika produktionsstadier. Få boplatser inom den sydliga delen av skifferkulturens område i Sverige har grävts ut, ändå överträffar de fynd som där tillva-ratagits i strandhak och i markskador, vida mängden skiffer från Mälardalen och Bergslagens trattbägarkul-tur. En av de sydligare tidigneolitiska skifferboplatserna som undersökts arkeologiskt är Överveda, Nordingrå sn, i Ångermanland, där fyndmaterialet omfattar många

Figur 9.30. Förekomst av tidigneolitiska skifferredskap i Syd- och Mellansverige. Efter Taffinder (1998 fig. 5:25).

Figure 9.30. The distribution of Early Neolithic slate tools in Southern and Central Sweden. After Taffinder (1998 fig. 5:25).


237

hundra redskap och förarbeten och mer än tusen avslag av skiffer (se vidare kapitel 10.2).

På Anneberg är 16 av de 23 skifferföremålen tillver-kade av röd skiffer, ett material som inte fanns att tillgå lokaltiMälardalenundertidigneolitikum(Taffinder1998s.116-117,125,140).Taffinderharlåtitanalyseratvåavdessa (en kniv och en spets), med röntgendiffraktion och har jämfört dem med råvaruprov från olika skiffer-förekomster i Sverige. Analysen visade att redskapen var tillverkade av en typ av jotnisk skiffer, som förekommer vid Nordingrå i Ångermanland, i Dalarna och i Småland. DetfinnsingafyndavtidigneolitiskaskifferföremåliSmåland(Taffinder1998s.137),varfördennaförekomstkanuteslutasisammanhanget.IDalarnafinnsenriktidigneolitisk skifferindustri, men att döma av debitaget på de tidigneolitiska boplatserna har inte den röda skif-fern nyttjats för lokal produktion under perioden ifråga (Hallgren under arbete). Av detta kan man sluta sig till att den röda skiffern på Anneberg kommer från Nord-ingrå i Ångermanland, dvs. samma område där den ovan nämnda boplatsen Överveda, med sitt rikhaltiga fynd-materialavblandannatjuströdskifferåterfinns.Såledeshar man också på denna den enda trattbägarboplats där det med tveksamhet kan argumenteras för att viss lokal

produktion av skifferredskap ägt rum, även importerats främmande skiffer. Taffinderharvidarelåtitanalyseratvåskifferföre-

mål av grå skiffer från trattbägarboplatser i Mälardalen, en kniv från Hjulberga och en spets från Anneberg. I likhet med de röda redskapen från Anneberg var även dessa tillverkade av jotnisk skiffer, dock av varianter som intefannsrepresenteradeireferensmaterialet(Taffinder1998 s.119). Även om dessa föremål således inte kan ursprungsbestämmasgeografiskt,såärdetavintresseattnotera att kniven från Hjulberga, Närke, inte är tillverkad av skiffer från de närbelägna skifferförekomsterna vid Grythyttan och Garphyttan i samma landskap. När man så småningom under mellanneolitikum började med lo-kal tillverkning av skifferföremål i området, till exempel på den gropkeramiska boplatsen Körartorpet, var det tvärtom just skiffer från dessa förekomster som utnytt-jades(Nyberg1987s.50,Taffinder1998s.116-120).Detfinnsdärförskälattbetraktaflertaletskiffer-

redskap som påträffats på tidigneolitiska trattbägarlo-kaler i Mälardalen och Bergslagen som importföremål. Vid sidan av de initialt utpekade importföremålen i röd skiffer och knivar med utskott, vill jag alltså hävda att även övriga former av knivar men också pilspetsar, i de

Figur 9.31. Skifferredskap från Skogsmossen, Västmanland. a. fragment av kniv av röd skiffer, b. pilspets med avbruten tånge av gråsvart skiffer, c. kniv av bandad röd och grågrön skiffer. Knivfrag-mentet hittades på boplatsen, spetsen och den hela kniven påträf-fades i offerkärret. Teckningar av Alicja Grenberger. Skala 1:1.

Figure 9.31. Slate tools from the TRB site Skogsmossen, Västman-land. a. fragment of knife in red slate, b. Arrow head of dark grey slate, c. Knife of banded red and grey-green slate. Drawings by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

Fredrik HAllgren

238

flestafallärimporteradesomfärdigaredskapfrånom-rådet norr om trattbägarkulturen. Medan de röda och bandade skifferredskapen troligen är importerade från Mellannorrland eller mer fjärran delar av Nordskandi-navien, kan redskap i grå, svart och blågrå skiffer vara importerade från Dalarna, då dessa färger tenderar att dominera de tidigneolitiska skifferindustrierna i detta landskap (Hallgren under arbete).

Bland trattbägarboplatser med fynd av både skif-ferknivarochspetsarfinnsblandannatAnneberg(2knivar + 15 spetsar) och Nyskottet (2+4) i Uppland, Skogsmossen (2+5) i Västmanland, Hjulberga (1+1) i Närke och Stensborg (1+3) i Södermanland. Enstaka skifferspetsar har därtill hittats på exempelvis Häggsta 2, Brokvarn, Forssjö, Skumparberget, Fågelbacken och Bålmyren(Hulthén&Welinder1981,Broström1996,Olsson1996,Hallgrenetal.1997,Taffinder1999,Se-gerberg 1999, Sundström & Darmark 2005). Oftast påträffas skifferföremålen i vad som uppfattas som bo-platskontexter, men på Skogsmossen påträffades den ena kniven och två av spetsarna i det offerkärr som fanns i anslutning till boplatsen.

Flintyxorna som cirkulerats norr om Mälardalen/Bergslagenstrattbägarkulturharideflestafallslutgiltigtdeponerats eller reducerats ned inom den sydliga delen av skifferkulturens område, dvs. Dalarna och Hedmark. En-dastiundantagsfallharspets-ellertunnackigaflintyxorförts vidare till de norra delarna av Skandinavien (kapitel 10). Förhållandet är det samma med skiffern som bytts söderutiöstraMellansverige,ideflestafallhardessaföremål slutgiltigt deponerats inom regionen Mälarda-len/Bergslagen(figur9.30).Menliksomenstakaflintyxorförts långt norrut, så har också enstaka skifferredskap förts långt söderut. Utan tvivel har den skifferkniv som hittats på den tidigneolitiska boplatsen Löddesborg i Skåne ett ursprung inom Nordskandinavisk skifferkultur (jfr.Welinder1973s.34).Dengeografisktbegränsadespridningenavimpor-

terade skifferföremål kan förklaras enligt åtminstone två alternativa scenarios. Antingen kan mönstret visa på hur långt de direkta kontakterna och utbytet mellan enskilda personer från Mälardalens/Bergslagens trattbägarkultur och Dalarna och södra Norrlands skifferkultur nått. En-ligtdettascenarioindikerarskifferföremålensgeografiskaspridning i söder och TRB-yxornas spridning i norr, hur långt människor färdats för att hälsa på “främling-ar”, men säkert också bortgifta anförvanter, i en delvis främmande kulturell miljö. Alternativt visar importfö-remålens spridning utbredningen av ett socialt nätverk inom nordlig trattbägarkultur, inom vilket främmande skifferredskap cirkulerats vidare. Enligt detta scenario är det färre människor, kanske släktöverhuvuden, eller de familjer som bott i de allra nordligaste trattbägarbyg-derna, som haft den direkta kontakten och utbytet med

personer från skifferkultur. De importerade, exotiska föremålen har sedan cirkulerats vidare inom regionen Mälardalen/Bergslagen.

Vid sidan av de stenredskap som överlevt årtusen-dena, har man säkert också utbytt produkter av organiskt material, som horn och hudar från älg, bävergäll, säd och mjölkprodukter vid dessa resor. Det vore därför inte förvånande om exempelvis enstaka ben från tamboskap så småningom dyker upp i arkeologiska material från sydlig skifferkultur. Kanske ska de enstaka älgbenen från Anneberg, en av de nordligaste trattbägarboplatserna, ses i ett sådant sammanhang, då älg i övrigt lyser med sin frånvaro i osteologiska material på trattbägarboplatser i Mälardalen (kapitel 7.2). Även den eventuella, småskaliga produktionen av skifferföremål på Anneberg kan med fördel ses i ljuset av kontakter över gränsen mellan Mä-lardalen/Bergslagens jägare-odlare och Dalarna/södra Norrlands jägare-samlare. Denna tråd tar jag upp i ett pågående arbete där skafthålsyxan i röd skiffer från An-neberg diskuteras vidare i sammanhang med en liknande skifferyxa från Överveda, som har föreslagits vara en kopia av en mångkantig stridsyxa (Hallgren under ar-bete).

9.3 Avslutande ord om stenhantverk och stenredskap

I de föregående avsnitten har jag diskuterat ett urval föremålstyper av sten som är vanliga i det arkeologiska fyndmaterialet från tidigneolitiska trattbägarlokaler i Mälardalen och Bergslagen. Huvuddelen av dessa var lokalt producerade av råmaterial som fanns att tillgå inom regionenMälardalen/Bergslagen,medanflintyxornaochskifferredskapen diskuterades som exempel på föremål som förts till regionen i färdigt skick från södra respek-tive norra Skandinavien.Blanddelokaltproduceradestenredskapenfinnsett

stort mått av kontinuitet bakåt mot senmesolitikum. Man har fortsatt att tillverka småredskap av kvarts med samma slagteknik som karaktäriserar senmesolitikum och det finnsävenindikationerpåattmikrospånsteknologivarifortsattbrukvidbearbetningavhälleflintaochkvartsit.Ocksåblandgrönstensföremålenfinnsenkontinuitetidet att trindyxor alltjämt producerats och använts, liksom i det att de tunnackiga grönstensyxorna har typologiskt närstående föregångare från mesolitisk tid. Snarare än en ”nyhet”kan de tidigneolitiska fyrsidiga grönstensyxorna sägas vara en variation av en redan existerande design. Dettautesluterintenödvändigtvisattexternainfluenserspelat en roll. Säkert har cirkulationen av främmande,


239

helslipade yxor med fyrsidigt snitt, tillverkade av exotiska material (Klassen 2002), medverkat till att man i högre grad betonat denna variant i den egna repertoaren. Men kanske har också ”exotiska” fyrsidiga porfyrityxor, som cirkulerats bortom Mälardalen/Bergslagen, inspirerat flint-ellerjadeitsmeder?

De mångkantiga stridsyxorna saknar till skillnad från de tunnackiga yxorna lokala förlagor i sten. Till skillnad frånsadelkvarnarna(senedan)finnsdetintehelleretttydligt externt ursprung. De stridsyxor av koppar och sten från kontinenten, som ofta antagits vara ursprung för de mångkantiga stridsyxorna, saknar kronologiskt preciditet. Snarare kan dessa och de svensk-norska mång-kantsyxorna, hänföras till samma breda tidshorisont. Och medan det står klart att yxsmeder inspirerats av stridsyxor, slagna eller gjutna av andra hantverkare från andraområden,såfinnsdetskälatttroattinspirationochinfluensergåttiallaväderstreck.

I kontrast till många av de övriga stenredskapen så utgör sadelkvarnarna en nyhet, som dyker upp som fär-dig redskapstyp i övergången senmesolitikum/tidigneo-litikum.Detfinnsingentydligutvecklingslinjemellandemalredskap som förekommer sporadiskt i mesolitiska kontexter och sadelkvarnen. Däremot har den senare, med dess sadelformade underliggare och limpformade löpare, direkta motsvarigheter inom den bandkeramiska kulturen på kontinenten. Av allt att döma är sadelkvar-nen ett redskap som tagits upp i samband med att man började med sädesodling i initialskedet av TN och dess ursprung ska sökas i de samhällen varifrån det första utsädet hämtades.Depetrografiskastudiernaavtunnackigayxoravpor-

fyrit och sadelkvarnar av glimmerskiffer visar att bägge typerna redskap tillverkats lokalt på många trattbägar-boplatser i Mälardalen/Bergslagen och att människorna på respektive boplats vanligen brutit sten från ett eget klyft. Medan dessa yxor ibland använts och deponerats på de platser där de tillverkats, så är det också vanligt med färdigayxorsomvisuelltellerpetrografisktpåvisbart,skiljer sig från yxavfallet på respektive lokal. Trots att man således kan sägas ha varit självförsörjande vad gäl-ler arbetsyxor, så har dessa yxor ofta bytts mot likadana yxor, något som antyder ett socialt motiverat gåvoutbyte. Enmotsvarandestudiesompetrografisktjämförfär-diga malstenar av glimmerskiffer med tillverkningsavfall i samma material från en boplats (Skogsmossen), visar på en lokal produktion och konsumtion av sadelkvarnar. Likväl antyder förekomsten av malstenar tillverkade av råmaterial det saknas avfall från, att även malstenar cir-kulerats som färdiga produkter.

Spår efter produktion och cirkulation av mångkantiga stridsyxor förblir svårfångade i det arkeologiska mate-rialet, då tillverkningsprocessen inte lämnar efter sig nå-got distinkt avfall. Det förmodade halvfabrikatet av en

mångkantig stridsyxa från Skogsmossen är tillverkad av samma råmaterial som nyttjats för produktion av trind- och tunnackiga yxor på platsen och det är rimligt att tolka stridsyxan som en lokal produkt. De färdiga (men fragmentariska) mångkantsyxorna från Skogsmossen och Skumparberget är tillverkade av råmaterial som däremot inte tycks ha bearbetats lokalt på dessa boplatser. Då bultning av stridsyxor inte efterlämnar avslag föreligger möjligheten att debitaget är osynligt i det arkeologiska materialet, men det kan också vara så att det rör sig om yxor som i färdigt skick förts till dessa boplatser. Det är tänkbart att stridsyxor cirkulerats i ett utbytesnätverk på samma sätt som tycks vara fallet med tunnackiga yxor, men då det är en så pass sällsynt fyndkategori är det också möjligt att det rör sig om personliga ägodelar som följt medingiftafamiljemedlemmarsomflyttattillrespektivelokal i samband med giftermål. Då bägge yxfragment visar upp särdrag som också utmärker lokalproducerade mångkantigastridsyxor,kandeinflyttandefrämlingarnaändå ha varit delaktiga i den gemenskap som låg i utö-vandet av en gemensam kulturell praktik, tillverkning av mångkantiga stridsyxor i enlighet med ett stilideal, som i detta fall reproducerades inom en överregional social enhet som omfattade övriga Mälardalen/Bergslagen men också stora delar av övriga Mellansverige och södra Nor-ge. Så som diskuterats i kapitel 2.6-2.7 så kan en sådan större enhet förstås som en rad av communities of practice i konstellation, ett begrepp vars innebörd ligger nära termen arkeologisk kultur så som den diskuterats i kapitel 2.

Jämfört med andra delar av södra och mellersta Sverige med fynd från tidigneolitisk trattbägarkultur, så utmärker sig Mälardalen som region genom att ha en större andel avtunnackigagrönstensyxor(figur9.32).Iangränsandeområden i söder, Östergötland och Västergötland, har manihögregradanväntochcirkuleratflintyxor(We-linder 1988 s.45). Mönstret är inte enbart en funktion avavståndettilldeflintförandeområdenaiDanmark/Skåne, då skillnaden i frekvens av grönstensyxor inte är gradvis utan tämligen abrupt. Med mitt perspektiv lig-ger det nära till hands att uppfatta spridningskartan som avspeglande en regional traditionskrets, inom vilken lokal produktion av tunnackiga grönstensyxor värderats högt. Såsomharframgåttavdiskussionenavdepetrografiskastudierna, så har de lokalt producerade tunnackiga yx-orna i hög grad cirkulerats i ett socialt betingat utbyte. Den frekventa förekomsten av tunnackiga grönstensyxor skulle därmed visa på omfattningen av det sociala nät-verk där lokalproducerade yxor cirkulerats.

Vid sidan av lokalt producerade redskap förekom-mer också importerade exotiska föremål, som cirkule-ratigeografisktvidsträcktautbytessystem:spets-ochtunnackigaflintyxorfrånSydskandinavienochskifferkni-var och spetsar från Nordskandinavien. Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur kan sägas ligga just där två

Fredrik HAllgren

240

separata distributionsnät överlappar, då få tidigneolitiska flintyxorcirkuleratsvidarenorromBergslagen,liksomfå tidigneolitiska skifferföremål cirkulerats vidare söder om Mälardalen. I kapitel 9.2.2 föreslogs två alternativa tolkningar av spridningen av exotiska skifferföremål. Antingen kan mönstret visa på hur långt de direkta kon-takterna och utbytet mellan enskilda personer från Mä-lardalens/Bergslagens trattbägarkultur och Dalarna och södra Norrlands skifferkultur nått, eller så visar import-föremålens spridning utbredningen av ett socialt nätverk inom vilket främmande skifferredskap cirkulerats vidare. Överensstämmelsen mellan den frekventa förekomsten av (ofta utbytta) grönstensyxor och spridningen av impor-terade skifferföremål talar för att det senare alternativet är korrekt, det vill säga att de exotiska skifferföremålen cirkulerats vidare inom ett socialt nätverk som varit be-gränsat till regionen Mälardalen/Bergslagen.

Inom Mälardalen bildar de tunnackiga grönstens-yxorna tre huvudkoncentrationer åtskilda av områden medfärreyxor(figur9.32).EnkoncentrationomfattarNärke i väster, en annan Södermanland i öster och en tredje gränsområdet mellan Västmanland och Uppland i norr. Sjögren har utvärderat motsvarande hopningar i förekomsten av tunnackiga yxor i Västsverige och funnit att spridningsbilden bara till en del kan förklaras med uppodlingsgrad (Sjögren 2003 s.211). Även om man inte kan utesluta att de tre koncentrationerna i Mälardalen kan vara en artefakt av olika markutnyttjande, så kan det vara värt att överväga en förklaring i termer av faktiska förhållanden under tidigneolitikum. Tänkbart är att se de tre koncentrationerna som tre bygder inom regionen Mälardalen. Såsomdiskuteratsikapitel9.1.1harstudieravWe-

linderochGriffinrespektiveSundströmochApel,visatatt tunnackiga yxor av porfyrit har en huvudsaklig före-komstivästraMälardalen(jfr.figur9.12).Områdetdärporfyrityxor är vanliga, motsvarar mer eller mindre den västrahopningenavgrönstensyxorifigur9.32.Avdettakan man sluta sig till att den östra och norra hopningen innehåller tunnackiga yxor av andra varianter grönsten än porfyrit. Om dessa områden på ett motsvarande sätt är homogena i val av råmaterial är inte känt. I ljuset av depetrografiskastudiernasomsammanfattadesika-pitel 9.1.1 är det rimligt att se många av de tunnackiga grönstensyxorna som bytesobjekt som cirkulerats i ett socialt betingat utbyte. Den begränsade spridningen av porfyrityxorna antyder i så fall att cirkulationen ofta va-rit begränsad till en del av Mälardalen snarare än hela regionen. Det är således möjligt att se de tre hypotetiska bygderna som delvis separata, delvis överlappande cir-kulationsnät.

Nordlig trattbägarkultur kan förstås som en serie stegvis vidare, stegvis alltmer löst sammanfogade so-ciala sammanhang, alltifrån arbetslag inom enskilda hushåll och gårdar till grupper av gårdar och bosätt-ningar till bygder till regioner och till överregionala so-ciala sammanhang löst förenade i utövandet av delvis gemensamma delvis särskiljande kulturella praktiker. I nästföljande kapitel vidgas perspektivet ytterligare i och med att regioner med andra traditioner – lokalsamhällen som inte var en del av trattbägarkulturen – inkluderas i diskussionen.

Figur 9.32. Förekomst av tunnackiga grönstensyxor i Mellansverige (Welinder 1985 fig. 3).

Figure 9.32. The distribution of thin-butted greenstone axes in Cen-tral Sweden (Welinder 1985 fig. 3).

241

I kapitel 5-9 diskuterades hur olika kulturella praktiker reproducerades inom delvis skilda, delvis överlappande lokala och regionala sociala sammanhang inom Mälar-dalen och Bergslagens trattbägarkultur. Kontrasterna som då betonades låg mellan det lokala (vad som skulle kunna förstås i termer av gården, familjen, ättsegmentet) kontra det regionala (vad som skulle kunna diskuteras i termer av bygden, klanen, stammen). Diskussionen handlade således mycket om vad som på ett plan kan ses som variation inom samma samhälle. För att bättre förstå dessa lokala praktiker behandlas Mälardalen och BergslagensTRBsomendelavenvidaregeografiiföreliggandeavsnitt,engeografisomomfattartratt-bägarkulturens nordliga randzon väster och öster om Östersjön men också de jägare-samlare som levde norr om TRB-komplexet under tidigneolitikum. Fokus ligger här på relationen med andra samhällen.

I det följande kommer jag att diskutera tidigneolitiskt arkeologiskt material från mellersta och norra Skandina-vien, norra Polen, Baltikum och Finland. I kapitel 10.1 behandlas fynd som kan diskuteras i termer av trattbä-garkultur. TRB-fynd har en nordlig utbredning som på skandinaviska halvön omfattar Sverige upp till och med södra Bergslagen samt Østlandet och (något omtvistat) VestlandetisödraNorge.ÖsteromÖstersjönåterfinnstrattbägarkulturens nordgräns i området kring Vistulas nedre lopp i norra Polen. I kapitel 10.2 diskuteras tidig-neolitiska fynd norr om TRB-komplexet, lämningar som i många fall kan associeras med grupper av människor som inte praktiserade odling och fädrift, men som likväl interagerade med människor inom den nordliga trattbä-garkulturen.*

* Så som nämndes i kapitel 1 så behandlades trattbägarkulturens nordgräns mer ingående och omfångsrikt i manuskriptstadiet. Av publiceringstekniska skäl beslutades dock att endast inkludera en sammanfattande översikt av problematiken i denna volym, för att istället publicera den mer detaljerade texten som en separat bok (Hallgren under arbete, ”Skifferkulturens sydgräns, trattbägarkul-turens nordgräns,”).

10.1 Trattbägarkulturens nordliga randbygder

Diskussionen av Mälardalen och Bergslagens trattbägar-kultur i kapitel 5-9 tog fasta på de kulturella praktiker som är utmärkande för tidigneolitikum i regionen. Bland dessa fanns nyintroducerade traditioner som utövande av odling, fädrift och keramikhantverk, men också praktiker med en lokal historia som stensmide och säljakt. När man tog upp tillverkning av lerkärl så handlade det inte bara om att anamma en främmande teknologi, i form-givningen av kärlen anslöt man också till en stil med en geografiskutbredningsomsträcktesigvidabortomdetlokala sammanhanget. Även i stensmidet så anslöt man tillspecifikakonceptsomfyrsidigyxaochmångkantigstridsyxa,typersomfickenvidspridningiochmedskapandet av trattbägarkulturen.

På de följande sidorna kommer jag kortfattat att diskutera trattbägarkulturens nordliga randbygder i ett vidaregeografisktperspektiv,somomfattarområdenbådevästerochösteromÖstersjön.Iklassificeringenav material som tidigneolitisk trattbägarkultur följer jag i stort de kriterier som tidigare forskning i ämnet lyft fram som diagnostiska, det vill säga förekomst av skärvor från trattbägare,kragflaskorochlerskivor,fyrsidigayxoravflintaochbergart,mångkantigastridsyxor,handkvarnar,stolpbyggda mesulahus och spår av odling och fädrift. Så som betonades ovan så skall dock dessa artefakter inte enbart ses som funktionella bruksföremål, och jordbru-ket skall inte enbart ses som livnäring. Snarare rör det sig om spår av mångbottnade kulturella praktiker utövad i communities of practice.

Gemensamt för de Skandinaviska områden som tas upp till diskussion är att de ligger avsevärt norr om vad Magdalena Midgley (författare till TRB Culture) anger som trattbägarkulturens nordgräns i norra Skåne (Mid-gley 1992 s.36). Vad gäller trattbägarkulturens nordgräns på östra sidan av Östersjön visar min genomgång på en

10 Överregionala sociala sammanhang under tidigneolitikum

Fredrik HAllgren

242

bättre överensstämmelse med Midgleys karta (kapitel 10.3).

10.1.1 Trattbägarkultur i östra och västra Mellansverige

Karaktären på trattbägarbosättningen i Mälardalen och Bergslagen har diskuterats ingående i föregående kapi-tel, en diskussion som i mycket baserades just på data från några av de nordliga TRB-lokalerna i regionen. Här kommerjagendastattvisapågeografiniutbredningenav lämningar av TRB-karaktär. Lösfynd av mångkantiga stridsyxorochtunnackigaflint-ochgrönstensyxorföre-kommer frekvent upp till och med nedre Dalälvens lopp, samt mer sporadiskt längs kuststräckan mellan Dalälvens ochLjusnansmynning(figur10.1,jfr.figur9.35och11.2). Norr därom förekommer endast enstaka fynd. Huvuddelen av lösfynden samlades in kring sekelskiftet 1900(Welinder1985s.15),detvillsägainnanbegreppettrattbägarkultur myntats (jfr. kapitel 5). Fyndspridningen är således inte skapad av arkeologers förväntningar. Fö-

rekomst av lösfynd är däremot påverkad av uppodlings-grad, vilken i allmänhet är lägre längre norrut i Sverige. Problematiken är komplex då det inte bara har att göra med hur omfattande uppodlingen är, utan även vilka typer av marker som är uppodlade, eftersom exempel-vis trattbägarboplatser tenderar att vara knutna till vissa marktyper och jordarter (jfr. kapitel 6 och 7).Ifigur10.2redovisasspridningenavnordligtbelägna

trattbägarboplatser i norra Mälardalen och södra Berg-slagen. 14C-dateringarfråndeaktuellalokalernafinnsredovisade i kapitel 5.1. Den kända förekomsten av trattbägarboplatser är behäftad med källkritiska problem dåflertaletlokaliseratsantingengenomriktadeforsk-ningsinsatseribegränsadegeografiskaområden,ellerisamband med inventeringar i samband med byggprojekt. I huvudsak sammanfaller dock boplatsernas spridning med lösfynden. I områden där boplatser tidigare saknats trots förekomst av lösfynd har riktade inventeringar lo-kaliserat boplatser (Hallgren under arbete).LiksomärfalletgenerelltiMälardalen,sååterfinns

de nordliga boplatserna dels på sandmarker i anslutning till åsarnas sträckningar i det (kustnära) inlandet, dels

Figur 10.1. Spridningen av tunnackiga flintyxor i Mellansverige. Efter Oldeberg (1952).

Figure 10.1. The distribution of thin-butted flint axes in Central Sweden. After Olderberg (1952).

10 överregionAlA sociAlA sAmmAnHAng under tidigneolitikum

243

i direkt strandbundna lägen längs hav och vattendrag. Fynden från landvända boplatser visar i vanlig ordning på verksamheter associerade med odling och fädrift, fyn-denfrånstrandboplatservisarpåfiskeochsäljakt.Motbakgrund av diskussionen i kapitel 5-9 erhålls en bild av hur människor röjt åkrar och betesmark i urskogen kring de landvända lokalerna också i norra Mälardalen och Bergslagen. Man har sått och skördat säden, man har drivit fä på bete, man har täkttagit lera och tillverkat trattbägare,kragflaskorochlerskivor,brutitsteniklyftoch tillverkat arbetsyxor, stridsyxor och malstenar. Man harocksåjagatsmåviltochfiskat,manhargettsigpåsäljaktsexpeditioner i skärgården. På öar i skärgården

har man även ägnat sig åt ritualer kring begravningar, där kremering och hantering av brända ben tycks vara ett återkommande tema. Det går inte att förstå kustbo-sättningen från tidigneolitikum i norra Mälardalen och Bergslagen utan att ta hänsyn till inlandsbebyggelsen, lika lite som att inlandsbosättningen kan förstås utan att man beaktar nyttjandet av kusten och skärgården.

Den tidigneolitiska trattbägarkulturens nordliga rand-bygd är jämförelsevis mindre utforskad i västra Mellan-sverige jämfört med Mälardalen. Lösfyndens spridning indikerar en trattbägarbebyggelse som sträcker sig upp till Västergötland och Bohuslän samt in i sydligaste de-larnaavVärmlandochDalsland(figur10.1och11.2).

Figur 10.2. Trattbägarboplatser i norra Mälardalen och södra Bergslagen: 1. Vallby, 2. Hjulberga, 3. Stenstorp, 4. Tjugestatorp, 5. Skumparberget, 6. Skogsmossen, 7. Fågelbacken, 8. Dalkarlstorp, 9. Nyskottet, 10. Kallmossen, 11. Anneberg, 12. Bålmyren, 13. Väster-äng, 14. Norrfäbovägen, 15. Lilla Gävsjö. Kartan återger en ungefärlig tidigneolitisk strandlinje (45 m.ö.h.), i södra delen av kartan var den faktiska strandlinjen lägre, i norr var den högre, jfr. figur 5.2. Höjdre-liefen återges i gråskala med 10 m distans i intervallet 45-345 m, land över 345 m återges i svart. Isälvsavlagringar återges i grönt, grovmo, sand och grus i orange, vattendrag och sjöar i ljusblått.

Figure 10.2. Funnel Beaker Culture sites in Northern Mälarda-len and Southern Bergslagen: 1. Vallby, 2. Hjulberga, 3. Stenstorp, 4. Tjugestatorp, 5. Skumparberget, 6. Skogsmossen, 7. Fågelbacken, 8. Dalkarlstorp, 9. Nyskottet, 10. Kallmossen, 11. Anneberg, 12. Bål-myren, 13. Västeräng, 14. Norrfäbovägen, 15. Lilla Gävsjö. The map displays an approximate Early Neolithic coastline set at 45 m.a.p.s.l. (Figure 5.2 gives a more accurate picture of a synchronous coastline). Land between 45 m.a.p.s.l. and 345 m.a.p.s.l. is shown in shades of grey with a 10 m. interval, land over 345 m. is shown as black. Glaciofluvial sediments are displayed in green, coarse silt, sand and gravel are displayed in orange, water courses and lakes are displayed in light blue.

Fredrik HAllgren

244

Fråndetvåförstnämndalandskapenföreliggerfleraundersökta och 14C-dateradetrattbägarboplatser(figur10.3, 10.4) samt även dösar och gånggrifter (Persson & Sjögren 2001, Sjögren 2003). I Dalsland och Värmland har däremot såvitt jag vet, få eller inga tidigneolitiska lokaler undersökts. Det bör redan här betonas, att tratt-bägarbebyggelsen inte upphör eller skiftar karaktär vid norskagränsen.Såsomdiskuterasikapitel11.3,finnsfynd från trattbägarkultur även i sydligaste Norge och detfinnsgodaskälattbetraktaSydnorgeochVästsverigesom delar av ett sammanhängande traditionsområde. I den mån det arkeologiska källmaterialet från regionen skallindelasimindregeografiskaenheter,såskaensådanindelning i alla händelser inte ta hänsyn till den svensk-norska gränsens läge.

Det arkeologiska källmaterialet från nordlig trattbä-garkultur i västra Mellansverige inkluderar både land-vändaochstrandvändaboplatser(figur10.3).Notabeltäratttamdjurfinnsrepresenteradeibådeinlands-ochstrandkontexter (Persson 1992, 1999 s.103, 228, Englund & Sjögren 1994 s.62, Munkenberg 1997, Schaller Åhr-berg 2001 s.23-25, Sjögren 2003 s.129). Datering av ben från tamboskap, gris och får/get från Lillegården och Logården bekräftar benens koppling till det neolitiska

Figur 10.3. De nordligaste 14C-daterade tidigneolitiska lokalerna i Skandinavien (nr. 14 är ej 14C-daterad) som enligt föreliggande arbete kan klassificeras som ”trattbägarkultur” (59-61 betraktas vanligen ej som TRB av norska arkeologer). Lokaler: 40. Logården, 41. Lillegården, 42. Ölslanda, 43. Let-segården, 44. Ängås, 45. Morlanda 367, 46. Morlanda 492, 47. Morlanda 59, 50. Vestgård, 51. Skjeltorp, 52. Holtenes, 53. Nedre Holtan, 54. Auve, 55. Rognlien II, 56. Nærstø, 57. Eg, 58. Nordmannslågen, 59. Slettabø, 60. Kotedalen och Ramsvikneset, 61. Havnen. (1-15 se figur 10.2). Strandlinje-karta (4800 BP) framställd av Lars Andersson och Tore Påsse (jfr. Påsse & Andersson 2005).

Figure 10.3. The Northernmost 14C dated Early Neolithic sites in Scandinavia (no. 14 is not 14C dated) that can be classified as ”Funnel Beaker Culture” according to the author (although many Norwegian archaeologists do not consider sites 59-61 to be part of the TRB). Sites: 40. Logården, 41. Lillegården, 42. Ölslanda, 43. Letsegården, 44. Ängås, 45. Morlanda 367, 46. Morlanda 492, 47. Morlanda 59, 50. Vestgård, 51. Skjel-torp, 52. Holtenes, 53. Nedre Holtan, 54. Auve, 55. Rognlien II, 56. Nærstø, 57. Eg, 58. Nordmannslågen, 59. Slettabø, 60. Ko-tedalen and Ramsvikneset, 61. Havnen. (1-15 see figure 10.2). Shoreline map (4800 BP) produced by Lars Andersson and Tore Påsse (cf. Påsse & Andersson 2005).

Figur 10.4. 14C-dateringar från trattbägarlokaler i Västsverige (Andersson 1973, Peterson 1991, Sjögren et al. 1996, Kihlstedt et al. 1997, Munkenberg 1997, Persson 1999, Persson & Sjögren 2001, Schaller Åhrberg 2001).

Figure 10.4. 14C dates from Funnel Beaker Culture sites in Western Central Sweden (Andersson 1973, Peterson 1991, Sjögren et al. 1996, Kihlstedt et al. 1997, Munkenberg 1997, Persson 1999, Pers-son & Sjögren 2001, Schaller Åhrberg 2001).


245

fyndmaterialet (Persson 1999 s.103, 228). Vilda djur är sparsamt representerade men förekommer, det kan miss-tänkasattfiskivanligordningärunderrepresenteradavtafonomiska och utgrävningstekniska skäl. Karl-Göran Sjögren har sammanställt och utvärderat pollenanalyser fråntidigneolitikumiVästsverige.Hanfinneratt:”Bådeåker och betesmark kan påvisas i de halländska och bo-huslänska kustområdena, i slättområdet vid Trollhättan samt i centrala Västergötland” (Sjögren 2003 s.147).

Keramikinventariet på de behandlade lokalerna i detta område omfattar trattbägare och lerskivor (An-dersson 1973, 2005 s.75-76, Peterson 1991, Persson 1991 s.165-166, Persson 1992 s.30, Englund & Sjögren 1994 s.62, Sjögren et al. 1996, Nordqvist et al. 1999, Sjögren 2003 s.166). De i Mälardalen så vanligt förekommande kragflaskornaverkarsällsyntaivästraMellansverige(ettkragfragment är dock omnämnt från Sandarna – Anders-son 2005 s.74). Det anas en kronologisk sekvens där trattbägare dekorerade med snöre, tvärsnodd och enkla intryck är äldre, medan trattbägare med bukstreck är yngre(figur10.5).JämförtmedMälardalenförekommerdetmycketavfallochredskapavflinta,karaktäristisktär stora mängder tvärpilar och/eller skrapor (Kihlstedt et al. 1997, Andersson 2005 s.74-75). Spånpilspetsar fö-rekommerpåfleralokaler.Spånpilspetsarslagnafråncylinderkärnor sågs länge som ledartefakter för mellan-neolitikum, men förekommer på svenska Västkusten redan under tidigneolitikum (Edenmo et al. 1997 s.153). Som kommer att framgå av nästa avsnitt, så är cylinder-kärnor och spånspetsar mycket vanliga på tidigneolitiska boplatser i södra Norge.Vadgällergravritualfinnsindikationerpåförekomst

av brandgravskick från TN I (Kihlstedt et al. 1997 s.105) och från slutet av tidigneolitikum förekommer även sten-kammargravar i västra Mellansverige (Persson & Sjögren 1995, 2001, Sjögren 2003, 2004).

10.1.2 Trattbägarkultur i Norge

Trattbägarkulturens utbredning i södra Norge är om-diskuterad. De yxtyper som vanligen associeras med tidigneolitisk trattbägarkultur (mångkantiga stridsyxor, spets-ochtunnackigaflint-ochbergartsyxor)harhittatsistörst antal på Østlandet, men förekommer även på Vest-landet. På Østlandet är många av yxorna funna i inlan-det, vilket föranlett att fyndbilden tolkats som spår efter jordbruksbosättningar. Yxspridningen på Vestlandet är mera knuten till kusten och betraktas vanligen som spår av en hantering av främmande importföremål. Vid sidan av fyrsidiga yxor med symmetrisk egg (tunnackiga yxor), så är fyrsidiga yxor med osymmetrisk egg (vespestadyxor och vestlandsyxor) mycket vanliga på Vestlandet.

Tidigneolitisk keramik med egenskaper som över-ensstämmer med trattbägarkeramik (kärl med s-formad kärlprofilochrundbotten,grovtbergartsmagratgodsmedfinytbehandling,dekoravexempelvissnöreochtvärsnodd) förekommer både på Østlandet, Sørlandet och Vestlandet. På Østlandet räknas denna keramik vanligen som trattbägarkeramik (t.ex. Mikkelsen 1984, Østmo 1988, 1998, Boaz 1998, Glørstad 2004), medan keramik med samma egenskaper betraktas som ”lokal” eller ”vestnorsk” keramik på Vestlandet (Olsen 1992, Glørstad 1996, Amundsen 2000). Som kommer att fram-gånedanfinnerjagdennauppdelningproblematisk.

Den kronologiska omfattningen av trattbägarfasen i Sydnorge anges vanligen till TN I – MN A:II. Här kom-mer dock i första hand lämningar som kan tillskrivas tidigneolitikum att behandlas. Det bör noteras att grän-sen mellan tidigneolitikum och mellanneolitikum sätts 4700 BP inom västnorsk arkeologisk forskning (Nærøy 1987, Olsen 1992 s.125-126, Åstveit 1999 s.2, Bergsvik 2003). I Sverige och Danmark sätts samma gräns 4500 BP (Nielsen 1993 s.85, Larsson & Olsson 1997 s.8). Då jag behandlar materialet ur ett Mälardalsperspektiv använder jag mig av den svenska periodindelningen. GeografisktdelasvanligensödraNorgeiniØstlandet,

Figur 10.5. Trattbägare från Letsegården, Västergöt-land. Efter Peterson (1991).

Figure 10.5. Funnel beakers from Letsegården, Västergötland. After Peterson (1991).

Fredrik HAllgren

246

Vestlandet och Sørlandet. I föreliggande arbete kommer jag för enkelhets skull att använda en tudelning i öst och väst och inkluderar då i enlighet med Mjærum (2004 s.22) något oegentligt Sörlandsfylkena Aust-Agder och Vest-Agder i Østlandet.

Trattbägarkultur på ØstlandetIfigur10.6återgesspridningenavtunnackigayxorochmångkantsyxor i södra halvan av Norge så som den var känd kring 1950 (Hinsch 1955). En del av de tunnackiga yxorna i spridningsbilden är förmodligen av mellanneo-litisk datering, dock ger spridningskartor med bättre kronologisk upplösning som upprättats över mindre geografiskaregionerialltväsentligtsammabild(exem-pelvisMikkelsen1984s.99,101).Spetsnackigaflintyxorär inte utprickade, tre dylika nämns av Hinsch från syd-östra Norge och ytterligare några har sedermera hittats (Østmo 1998 s.89). De yxfynd som gjorts efter 1950 har inte väsentligt förändrat bilden av de tidigneolitiska yxor-nas nordgräns i Östnorge. Lösfynden av tidigneolitiska trattbägaryxor i Östnorge omfattar landskapen kring Oslofjorden och har en tämligen skarp avgränsning i spridningen norrut.

Mikkelsen har granskat de tunnackiga yxornas sprid-ning i relation till uppodlingsgrad på Østlandet och fun-

nitattdetintefinnsnågonkopplingdäremellan.Handrar slutsatsen att den relativa förekomsten av tunnackiga yxor motsvarar en förhistorisk situation (Mikkelsen 1984 s.98). Liksom är fallet i Sydskandinavien och Mälardalen stammar en stor andel av lösfynden på Østlandet från inlandskontexter och det har påvisats att yxfynden har en koppling till jordarter lämpliga för tidigneolitiskt jord-bruk (Østmo 1988 s.101-104, 1998 s.94).

Flertalet undersökta och daterade boplatser med tratt-bägarkeramik(figur10.3,10.8)liggerivadsomuppfattassom fångstlägen i kustbandet eller vid insjöar. Vid sidan avstrandlokalerfinnsdockävenboplatsindikationersomanknyter till sandjordar i det kustnära inlandet, lokaler som tolkas som jordbruksboplatser (Østmo 1988, s.154-155, 1998 s.95, Amundsen et al. 2006). Pollenanalys av torvmarker i områden med spår efter inlandsbebyggelse från trattbägarkultur i Østfold har gett indikationer på odling och bete under tidigneolitikum (Østmo 1998 s.84-87). Vid sidan av boplatser förekommer också tidigneo-litiskaflatmarksgravariinlandslägen(Mjærum2004fig.7.1). På två platser nära den tidigneolitiska kusten har rester av nu förstörda dösar undersökts (Østmo 1983, 1986). På en tidigneolitisk kustlokal har kremerade män-niskoben påträffats (Glørstad 1998 s.73-77).

Trattbägare dekorerade med horisontellt och verti-kalt applicerad tvärsnodd på hals och skuldra är vanligt förekommandeidetnorskamaterialet(figur10.7),men

Figur 10.6. Spridningen av tunnackiga yxor och mångkantiga strids-yxor i södra Norge. Efter Hinsch (1955 fig. 7).

Figure 10.6. The distribution of thin-butted axes and polygonal battle-axes in Southern Norway. After Hinsch (1955 fig. 7).

Figur 10.7. 14C-dateringar från trattbägarlokaler från sydöstra Norge (Indrelid & Moe 1983, Glørstad 1998, Østmo 1998, 2007, Amund-sen 2000, Johansen 2004, Jaksland & Tørhaug 2004).

Figure 10.7. 14C dates from Funnel Beaker Culture sites in South-eastern Norway (Indrelid & Moe 1983, Glørstad 1998, Østmo 1998, 2007, Amundsen 2000, Johansen 2004, Jaksland & Tørhaug 2004).


247

snördekor och enkla instick under mynning uppträder också.Påfleralokalerärbukdekoriformavvertikalalinjer frekvent. De tvärsnodds- och snördekorerade kär-len påminner mycket om tidigneolitisk trattbägarkeramik från Mälardalen (kapitel 8), nordöstra Skåne, Blekinge och Bornholm (Bagge & Kjellmark 1939, Becker 1990 s.41-43, 160-163, Lagergren 2007 s.151-163). Till skillnad från vad som var fallet i Mälardalen så levde traditionen att dekorera keramik med tvärsnoddsintryck även vidare under MN A i Sydnorge (Olsen 1992, Østmo 1993). Kärl dekorerade med enkla instick under mynningen från Auve har jämförts med sydskandinavisk oxie-kramik (Østmo 1998 s.103). Kärlen med bukdekor av vertikala linjer anknyter nära till den sent tidigneolitiska virum-gruppen samt mellanneolitisk trattbägarkeramik i Syd-skandinavien, det vill säga Kochs typer IV–VIII (Koch 1998). Likartad keramik är vanlig i megalitgravar och på boplatser i det närbelägna Bohuslän (Bagge 1934).

Stenteknologin på de norska trattbägarlokalerna skil-jer sig från samtida material i Mälardalen och Sydskandi-navien genom att spånpilspetsar och eneggade pilspetsar är frekvent förekommande vid sidan av tvärpilar. Spån-spetsarna är vanligen av A-typ (ej ythuggna) och har sla-gits från cylinderkärnor (Mikkelsen 1984 s.90, Boaz 1998 s.22-23, jfr. Olsen 1992, Glørstad 1998a, 1998b, Bergsvik 2002). Som nämnts ovan förekommer spånpilar även på trattbägarboplatser i Bohuslän och Västergötland. I likhet med Mälardalen, men till skillnad från mer sydliga områden inom trattbägarkulturen, så är skifferspetsar vanliga inom Norges TRB.

Trattbägarkultur på Vestlandet? Tidigneolitiska lokaler med keramik i VästnorgeMedan Hinschs karta över spridningen av trattbägar-kulturensyxor(figur10.6)gerenganskarättvisandebild för Østlandets del, så har nya fynd förändrat bilden

något på Vestlandet. I Hordaland, där det tidigare en-dast förelåg ett enstaka fynd av en mångkantig stridsyxa hardetsedermeratillkommitflerafyndavtunnackigayxor (Bakka & Kaland 1971 s.13, Berg 1988 s.258-259, Bergsvik 2003). Den senaste fyndsammanställningen förHordalandomfattartretunnackigaflintyxorochåtta tunnackiga bergartsyxor, vid sidan av den tidigare kända mångkantsyxan. I Sogn og Fjordane, som tidigare saknade fynd av TRB-yxor, är nu tre tunnackiga berg-artsyxor kända (Bergsvik 2003 s.203-207). Från Møre og Romsdal, där det tidigare var känt två tunnackiga flintyxorochentunnackigbergartsyxa,hardettillkom-mitfyndavtvåspetsnackigaflintyxor,fyratunnackigaflintyxor(varavtvåfyndbetraktassomosäkra)ochtvå tunnackiga bergartsyxor (Ramstad 1999 s.50-53, Østmo 1999 s.108). Det totala antalet trattbägaryxor från Møre og Romsdal är likväl oklart, då Ramstad inte lyckatshittaigendeflintyxorsomomnämnsavHinsch(Ramstad1999s.52).Sammantagetfinnsdetsåledesenganska jämn förekomst av tidigneolitiska trattbägar-yxor också på Vestlandet, medan väldigt få påträffats norrdärom(entunnackigflintyxafrånTrøndelagochenspetsnackigflintyxafrånNordland–Østmo1999s.108).

Vid sidan av fyrsidigt slipade yxor med symmetrisk egg i relation till yxkroppens mittaxel (tunnackiga yxor), så är fyrsidigt slipade yxor med asymmetrisk egg i re-lation till yxkroppens mittaxel mycket vanliga på Vest-landet under TN/MN A (Gjessing 1945 s.215-218). Dessa delas in i vespestadsyxor (tjockare) och vestlands-yxor(tunnare,sefigur10.9).Vespestadsyxornadaterasfrämst till TN men förekommer också under MN A, medan vestlandsyxorna dateras till slutet av TN och MN A (Olsen 1992, Ramstad 1999, Bergsvik 2003). Vespestadsyxorna har en rumslig utbredning som sam-manfallermed(övriga)TRByxorpåVestlandet(figur

Figur 10.8. Tvärsnoddsdekorerad trattbägarkeramik från Nærestø II. Efter Mikkelsen (1984 fig. 13).

Figure 10.8. Cord stamp decorated Funnel Beaker pottery from Nærestø II. After Mikkelsen (1984 fig. 13).

Figur 10.9. Tidigneolitiska fyrsidiga slipade yxor med asymmetrisk egg från Kotedalen, Hordaland. a. vespestadyxa, b. vestlandsyxa. Efter Olsen (1992 fig. 76, 77).

Figure 10.9. Foursided polished Early Neolithic axes with asymmetri-cal edge from Kotedalen, Hordaland. a. Vespestad axe, b. Vestland axe. After Olsen (1992 fig. 76, 77).

Fredrik HAllgren

248

10.10). Norr om Møre og Romsdal förekommer det således väldigt få yxor av denna typ (Gjessing 1945 s.215, Olsen & Alsaker 1984). Som diskuteras i kapitel 9 så finnsdetinomtrattbägarkulturenmångalokalavari-anter av slipade fyrsidiga yxor, och det kan ifrågasättas om inte vespestadsyxorna ska betraktas som ännu en lokal variant av det överregionala temat ”tidigneolitisk fyrsidig yxa”.Vadgällerövrigstenindustrifinnsbådelikheteroch

skillnader med Østlandet, till exempel är spånspetsar och cylinderteknik mycket vanliga även på Vestlandet. De i öst så frekventa tvärpilarna är sällsynta i väst. Skifferspet-sar förekommer rikligt och har även tillverkats lokalt på Vestlandet. Skifferknivar uppträder däremot endast som importföremål från mellersta och norra Skandinavien (se vidare kapitel 10.3).

Så som nämnts ovan betraktas den tidigneolitiska keramiken på Sør- och Vestlandet vanligen inte som

trattbägarkeramik utan som ”lokal keramik”. Implicit i dessa resonemang är tanken att trattbägarkeramik är ”icke lokal”. Tydligast kommer detta till uttryck hos Olsen(1992),närhandefinierarvadsomskiljerdenvestnorska keramiken från trattbägarkeramik:

Den vestnorske keramikken är oftest grovt magret med store och skarpkantede bergartskorn, og inneholder leire som karakteriseres som typisk norsk. (Olsen 1992 s.143)

Varken den första eller andra punkten är dock använd-bara för att särskilja västnorsk keramik från trattbä-garkeramik, då både magring med stora skarpkantade magringskorn och användning av lokala leror är typiska dragförtidigneolitisktrattbägarkeramik.Detfinnsallaskäl att förvänta att eventuella västnorska trattbägare är tillverkade av västnorsk lera.

Åstveit har noterar den stora likheten mellan väst-norsk keramik och mellansvensk vråkeramik:

Sammensetningen av de ulike dekorelementene (hen-holdvis snorornamentikk, snorstempler og groper) og det grove godset, synes å vaere påfallende likt keramikken fra Fosnstraumen [Hordaland]. (Åstveit 1999 s.70)

Attdömaavfotografier,teckningarochbeskrivningaravdentidigneolitiskakeramikenfrånVestlandet(figur10.11, 10.12), så skulle den uppfattas som trattbägar-keramik om den hittats i Mellansverige och jag väljer därför att betrakta den som (ännu en lokal variant av) trattbägarkeramik (Hallgren 2005, jfr. Glørstad 2005).

Figur 10.10. Spridningen av vespestad/vestlandsyxor tillverkade av grönsten (cirklar) respektve diabas (trianglar). Efter Olsen & Alsaker (1984 fig. 14a).

Figure 10.10. The distribution of Vespestad/Vestland axes made of greenstone (circles) and diabase (triangles). After Olsen & Alsaker (1984 fig. 14a).

Figur 10.11. Tvärsnoddsdekorerad tidigneolitisk keramik från Slet-tabø, Rogaland. Efter Skjølsvold (1977).

Figure 10.11. Early Neolithic cord stamp decorated pottery from Slettabø, Rogaland. After Skjølsvold (1977).


249

Ifigur10.3återgesförekomstenavboplatsermedtidigneolitisk keramik på Vestlandet. Tillgängliga 14C-dateringarredovisasifigur10.13-10.14.Pånågraavdessalokalerfinnsocksådenordligastepollenindikationerna

på odling eller åtminstone hantering av säd under TN/MN A, i form av cerealiapollen från Kotedalen och Hav-nen 14 (Kaland 1992, Hjelle 1992, Hjelle et al. 1992, Hjelle 1998, 2002 s.343, Bergsvik 2001 s.9-10, Hjelle et al. 2006). Sädesslagspollen och betesindikationer har också påträffats vid pollenanalys av prover tagna utan rumslig koppling till kända tidigneolitiska lokaler på Vestlandet (Prøsch-Danielsen & Simonsen 2000a, 2000b, Myhre 2002 s.30-31, Høgestøl & Prøsch-Danielsen 2006). La-boratorieanalysen av matskorpor från Ramviksneset har påvisat indikationer för cerealia i en av de analyserade beläggningarna (Isaksson 1999). Från lokalen Nilsvika 4 omnämns ett fynd av en malstensunderliggare (Kristof-fersen 1995 s.73-75, 90, Trones 1998 s.39). Därutöver fö-rekommer sädeskornsavtryck (hordeum) i tvärsnoddsde-korerad keramik på boplatsen Gjellestadvige på Eigerøy i Rogaland (Bang-Andersen 1981 s.42), en lokal som på typologisk grund dateras till tidigneolitikum (Olsen 1992 s.140, 144-146). Det är osäkert om hanteringen av domestikater på Vestlandet varit av näringsekonomisk betydelse, men då jordbrukets ekonomiska betydelse är ifrågasatt även för Sydskandinaviens del (Fischer 2002),

Figur 10.12. Tvärsnoddsdekorerad tidigneolitisk keramik från Ram-svikneset, Hordaland. Efter Nærøy (1987 s.118).

Figure 10.12. Early Neolithic cord stamp decorated pottery from Ramsvikneset, Hordaland. After Nærøy (1987 s.118).

Figur 10.13. 14C-dateringar från tidigneolitiska boplatskomplex med tvärsnoddsdekorerad keramik från Vestlandet (Skjølsvold 1977, Bakka 1993, Glørstad 1996, Åstveit 1999, Bergsvik 2002). Kera-mik har inte hittats på Havnen 17, men väl på Havnen 14. De två lokalerna ligger dikt intill varandra på varsin sida om en mindre väg (Bergsvik 2002 s.158-239, 295, 300).

Figure 10.13. 14C dates from Early Neolithic settlement complex with cord stamp decorated pottery on Vestlandet (Skjølsvold 1977, Bakka 1993, Glørstad 1996, Åstveit 1999, Bergsvik 2002). Pottery has been found at Havnen 14 but not at Havnen 17. The two sites are situated next to each other and are only separated by a modern road (Bergsvik 2002 s.158-239, 295, 300).

Figur 10.14. 14C-dateringar från Kotedalen, Hordaland, en tidigneo-litisk lokal med tvärsnoddsdekorerad keramik. Efter Olsen (1992), Åstveit (1999).

Figure 10.14. 14C dates from the Early Neolithc site Kotedalen, Hordaland. After Olsen (1992), Åstveit (1999).

Fredrik HAllgren

250

är detta inget bra argument för att särbehandla Vest-landet.

En sak som ofta framhålls vid jämförelser mellan trattbägarområdet vid Oslofjorden och det tidigneolitis-ka materialet från Vestlandet är att det förra representerar en ekonomi med inslag av jordbruk, medan det senare representerar en jägare-samlare ekonomi. I dagsläget är dock indikationerna på odling och djurhållning tämligen likartade i de båda områdena (jfr. Glørstad 2005 s.45). I bäggeregionernafinnspollenindikationerpåodlingochfädrift, medan sädeskorn och ben från tamdjur saknas både kring Oslofjorden och på Vestlandet. Å andra si-dan pekar Østlandets lösfynd på en inlandsbosättning av ett slag, som inte verkar ha någon motsvarighet på Vestlandet. Skillnaden mellan det tidigneolitiska jord-bruket på Østlandet och Vestlandet skulle i så fall ligga i vilka landskapsrum verksamheten bedrevs, även om en skillnad i omfattning också kan ha förelegat.

Oavsett jordbrukets andel i försörjningsekonomin, och denna punkt är central ur mitt perspektiv, så har jordbruk som kulturell praktik utövats både på Østlandet och Vestlandet, en kulturell praktik som (enligt nuva-rande kunskapsläge) hade en nordgräns som sammanföll med nordgränsen för bruk av tidigneolitisk keramik och nordgränsen för tillverkning, bruk och cirkulation av fyrsidiga yxor. Så som kommer att framgå av kapitel 10.2 så fanns i samma område en sydgräns för en rad andra kulturella praktiker, traditioner typiska för nordskandina-visk skifferkultur och som särskiljde mellersta och norra Norges jägare-samlare från grannarna med keramik och hantering av domestikater i södra Norge.

10.1.3 Trattbägarkultur i norra Polen

En sak som stundom förbises i diskussionen av trattbä-garkulturens nordgräns i Skandinavien, är att trattbägar-kulturen även har en nordgräns på andra sidan Östersjön. Andra sidan Östersjön innebär i det här fallet inte ett perspektiv rakt österut, som man kanske kunde vänta, utan söderut. Den kontinentala trattbägarkulturens nord- ochnordöstgränsåterfinnsiPolen.Områdetutgörenintressant kontrast till Skandinavien, i synnerhet som läget för trattbägarkulturens nordgräns förklarats med hänvisning till ekologiska förhållanden både i Polen och Skandinavien(Hulthén&Welinder1981,Sulgostowska1998 s.92).

Bosättningar av jordbrukande grupper med den för TRB utmärkande materiella kulturen förekom under ti-digneolitikum i Polens södra och västra delar, medan den nordöstra fjärdedelen av landet även fortsatt var befolkad av jägare-samlare med en annorlunda materiell kultur. De senare brukar i polsk litteratur sammanfattas under beteckningen Forest Neolithic (se vidare kapitel 10.2.3).

Dearkeologiskamaterialsomblivitklassificeradesom trattbägarkultur i området är långt i från homogena. Även om grundläggande element som trattbägare, am-foror,kragflaskor,mångkantigastridsyxor,jordbrukochen bosättning kopplad till sandjordar förekommer hos deflestagrupper,såfinnsdetmångaregionalasärdragsomsärskiljerolikageografiskaregioner(Bogucki1988,Midgley 1992, Kruk & Milisauskas 1999). Delvis avspeg-lar detta den gamla gränsen mellan sena bandkeramiska grupper (lengyel, stickband) i söder och erteböllekultur i norr. Inom de områden som hyser sen bandkeramisk bosättning sker visserligen förändringar i bosättnings-mönster och materiell kultur i och med skapandet av trattbägarkultur, men hantverkstraditioner visar i många fall kontinuitet med tidigare faser vad gäller till exempel magringavkeramiken(chamotte)ochiflinthantverk,ochekonomin har även fortsatt en mycket stor tonvikt på domesticerade grödor. De områden i norra Polen som under föregående fas hyste bosättning av erteböllekultur (jfr. kapitel 4) uppvisar istället bergartsmagrad trattbägar-keramik,ettlokaltpräglatflinthantverkochenekonomidär vilda resurser fortsätter att spela en viktig roll. Då jag här är intresserad av trattbägarkulturens nordgräns tar jag i det följande upp de två nordligaste regionerna i Polen med lämningar från trattbägarkultur, Pommern och Chelmno.

Den nordligaste bosättningen som tillskrivs trattbä-garkulturiPolenåterfinnsinorraPommern,påkust-slättenvästeromVistulasmynning(figur10.15).Frånområdetfinnstvålokalermedfyndfrånövergångenerteböllekultur/trattbägarkultur(Dąbki9ochRzucewo),som i skrivande stund är föremål för undersökningar. Resultaten har än så länge endast presenterats på konfe-renser (Terberger, T. föredrag på konferensen Meso2005 i Belfast 2005, Kabicinski, J., Krol, D. & Terberger T. föredrag på konferensen Early Pottery in the Baltic i Schles-wig2006).BästdateringsunderlagföreliggerfrånDąbki9 där den äldsta trattbägarkeramiken dateras till c. 4200 f.Kr. Tidigare rapporterade fynd av mesolitisk nötboskap (Ilkiewicz1997)frånDąbkiharvisatsigvarauroxe.Denäldsta säkert belagda förekomsten av nötboskap dateras nu till c. 4250 f.Kr., det vill säga mer eller mindre i fas med den äldsta trattbägarkeramiken på samma lokal. Den tidigatrattbägarkeramikenfrånDąbki9ärihuvudsakodekorerad, lergodset är magrat med krossad bergart och har fogar i U och N-teknik. När dekor förekommer är det ofta i form av enkla intryck, gropintryck och hack längs mynningsranden. Gropintryck har ibland applicerats från kärlets utsida, ibland från kärlets insida vilket resulterat i en bula på kärlväggen - ett drag som har motsvarigheter i den delvis äldre, delvis samtida nemankeramiken från nordöstra Polen (jfr. kapitel 4 och 10.2.3).Vidsidanavdenlokalproduceradekeramikenfinns

enstaka främmande skärvor med ursprung i sen band-


251

keramiskkulturpåDąbki(Kabicinski,J.,Krol,D.&Terberger T. föredrag på konferensen Early Pottery in the Baltic i Schleswig 2006). Länge var det ett axiom att den bandkeramiska bosättningen var bunden till löss- och svartjordarna längre söderut i Polen, men de senaste decennierna har bosättningar från linjebandkeramisk kultur och sen bandkeramisk kultur (sen bandkeramisk kultur används som ett paraplybegrepp för stickbandke-ramisk kultur och lengyelkultur) påträffats på sand och lerjordar både i Chelmno och Pommern (Kukawka & Małecka-Kukawka1999,Czerniak2002,Nowak2001,Czerniak et al. 2003). Avståndet mellan den nyligen un-dersöktasenabandkeramiskaboplatsenKościelnaJaniaoch östersjökusten är blott 6-7 mil (Czerniak, L. & Pyzel, J., föredrag på konferensen Early Pottery in the Baltic i Schleswig 2006). Under senmesolitisk tid levde således människor från erteböllekultur och sen bandkeramisk kultur helt nära varandra i norra Polen, och det är rimligt att anta att många av de första grödorna och tamdjuren, som spreds inom den tidiga trattbägarkulturen, hade sitt

ursprung i de sena stickbands- och lengyelbosättningarna i området.

Den klassiska fasen av trattbägarkultur i Pommern betecknas lupawagruppen (Jankowska 1986, 1997a, 1997b,Wierzbicki1992,1999).Blandlokalernasomtillskrivslupawagruppenfinnsvidsidanavboplatseräven gravfält med brandbegravningar i långhögar och iflatmarksgravar(Wierzbicki1992s.107-110).Lupa-wagruppenskeramikskiljersigifleraavseendenfråntrattbägarkeramik i mellersta och södra Polen, både vad gäller formgivning (trattbägare med vertikal bukdekor) och val av magringsmedel (grovkorning krossad bergart) (Midgley1992s.65,69,Wierzbicki1999s.277).Ävenflinthantverketskiljersigfrånangränsandeområden(Jankowska 1986 s.173, Machnik 1986 s.225-226).

Den bäst publicerade lupawalokalen är boplatsen Poganice4,varifråndetfinnsenserie14C-dateringar (Wierzbicki1995,Luijten1995,jfr.Bogucki1988s.148-149). Det daterade materialet kommer från delytan ”zone 5” inom Poganice, på vilken det bland annat påträffades

Figur 10.15. Karta över de nordligaste regionerna med lämningar efter trattbägarkul-turen öster om Östersjön. 1. trattbägarkultur, 2. narvakultur, 3. kam-gropkeramik kultur, 4. nemankultur, 5. keramik av linin-typ, L = lu-pawagruppen i Pommern, C = chelmnogruppen i Chelmno. Efter Kukawka (1987 fig. 3) med modifikationer.

Figure 10.15. Map of the Northern limits of the Funnel Beaker Culture to the east of the Baltic Sea. Legend: 1. Funnel Beaker Culture, 2. Narva Culture, 3. Comb-Pit Ware Culture, 4. Neman Culture, 5. Linin type pottery, L = the Lupawa group of TRB, C = the Chelmno group of the TRB. After Kukawka (1987 fig. 3) with modifications.

Fredrik HAllgren

252

rester efter två gårdslägen med stolpbyggda hus/hyddor och en grupp förvaringsgropar som sammanlagt innehöll 7500 förkolnade sädeskorn (Triticum dicoccum) varav flera14C-dateratstilltidigneolitikum(figur10.16).Detosteologiska materialet domineras av svin, boskap och får/get men innehåller även ben av hjort och bäver. Ke-ramiken inom lupawagruppen karaktäriseras som nämnts framförallt av trattbägare med vertikal bukdekor. Den äldsta keramiken från Poganice, som sätts i samband med dateringen 5190±170 BP har både vertikalt applicerade lister och vertikala linjer. Under de senare faserna för-svinner listdekoren medan vertikala linjer fortsatt domi-nerar(figur10.17).Vidsidanavtrattbägareförekommerkragflaskor,hankkärlochskålar.

Sydöst om lupawagruppen, i den krök som bildas avVistulavidTorun,liggerregionenChelmno(figur10.15), vilken hyser en trattbägarbosättning av något annorlunda karaktär. I början av 2000-talet var 1600 tratt-bägarlokaler kända i Chelmno, huvudsakligen boplatser menävenlånghögarochflatmarksgravar(Kukawka&Wawrzykowska1987,Kukawka1991,1997,Kukawkaetal. 2002). Gravarna innehåller både skelett- och brand-begravningar (Gurtowski 1987). Trattbägarkeramiken i Chelmno skiljer sig både från lupawagruppen i NV, lik-som från ”klassisk” polsk trattbägarkeramik från Polens centrala delar och brukar därför betecknas som chelmno-gruppen.ÄvenflintindustrinskiljersigifleraavseendenfrånTRBiövrigadelaravPolen(Małecka-Kukawka1987 s.135, 1992 s.122), medan föremålskategorier som mångkantiga stridsyxor känns igen från andra områden (Kukawka&Wawrzykowska1987s.107).Spåravbostä-der i form av mindre stolpkonstruktioner (ofta c. 5 x 7 m)förekommerpåfleraboplatser(Kukawka&Wawrzy-kowska 1987 s.118, Kukawka et al. 2002 s.101,106).

Chelmnogruppens boplatser hyser spår av odling dels i form av avtryck i keramiken (korn, hirs, vete, havre och möjligen råg), dels i form av malstensunderliggare och lö-pare. Det osteologiska materialet innehåller tamdjur som nöt,får/getochgrismenocksåfisk,fågelochmolluskersamt pälsvilt som mård, räv och grävling (Kukawka & Wawrzykowska1987s.107).Tillgängligadateringarfråntrattbägarlokaler i Chelmno omfattar perioden c. 3900 –3000f.Kr.(figur10.16).

Chelmnogruppens keramik delas typologiskt in i trefaser(Kukawka&Wawrzykowska1987s.104-106,Kukawka 1997 s.195-197). Fas I karaktäriseras av spar-samt dekorerad keramik (dekorfrekvens 2%) magrad med chamotte. Tre kärltyper förekommer, trattbägare, skålarochkragflaskor.KeramikenfrånfasIIharrikaredekor (8-13%) och vid sidan av chamotte förekommer magring med snäckskal och krossad sten. Traditionen att magra keramiken med snäckskal, liksom förekomsten av yttäckande dekor, ses som företeelser inlånade från Forest Neolithic grupper norr om trattbägarkulturen och importerade kärl av ”skogsneolitiska” typer förekommer ävenpåfleralokaler(Małecka-Kukawka1990,Kukawka1991, 1997). Förutom de kärltyper som karaktäriserade föregående fas förekommer amforor, handtagsförsed-daskålarochsäckformadekärl(Wawrzykowska1990,Małecka-Kukawka1990).IfasIIIblirsnäckskalsmagringvanligareochdekorfrekvensenökar(7-22%).Detfinnsen samvariation mellan dessa två faktorer, det vill säga snäckskalsmagrade kärl tenderar att ha en mer yttäckande dekor. Även under denna fas förekommer importerad skogsneolitisk keramik vid sidan av trattbägarkeramik, blandannatinnehållerengravpålokalenMałeCzystebäggetyperna(Kukawka&Wawrzykowska1990)(figur10.18). Det föreligger inga 14C-dateringar som säkert kan

Figur 10.16. 14C-dateringar från trattbägarlokaler i Pommern och Chelmno, nordvästra Polen (Gurtowski 1987, Kukawka & Wawrzy-kowska 1987, Luijten 1995, Wierzbicki 1995, Kukawka et al. 2002).

Figure 10.16. 14C dates from Funnel Beaker Culture sites in Pomera-nia and Chelmno, North-western Poland (Gurtowski 1987, Kukawka & Wawrzykowska 1987, Luijten 1995, Wierzbicki 1995, Kukawka et al. 2002).

Figur 10.17. Trattbägare från Poganice 4 i Pommern, norra Polen. Den aktuella krukan hittades i en anläggning som 14C-daterats till 4755±25 BP. Efter Wierzbicki (1995).

Figure 10.17. Funnel beaker from Poganice 4 in Pomerania, Northern Poland. This vessel was found in a feature dated to 4755±25 BP. After Wierzbicki (1995).


253

knytas till fas I kontexter (Zakrzewo 6 betecknas fas I/II), fas II dateras till c. 3900 – 3500 f.Kr. (Lembarg 94, Lembarg95,Brąchnówko1,Wieldządz31),fasIIItillc.3400–3000f.Kr.(MałeCzyste,Torun327)(Kukawka&Wawrzykowska1987,Kukawka1997,Kukawkaetal.2002 s.102). Somframgåravkartanifigur10.15ärlupawa-och

chelmnogruppernas gräns mot angränsande jägare-sam-lare med nemankeramik inte så mycket en nordgräns somenöstgräns.Inordvästrahörnetavkartanifigur10.15 skymtar östra Mälardalen och därunder Gotland, områden som utmärks av trattbägarkulturens materiella kultur och ett jordbruksinslag i ekonomin, trots att de är belägna avsevärt längre norrut än jägare-samlare grup-perna med nemankeramik i Polen/Litauen/Vitryssland. Bilden antyder att trattbägarkulturens nordgräns inte enbart bestämts av ekologiska förhållanden (se vidare Hallgren under arbete).

10.1.4 Trattbägarkulturens nordliga randbygder väster och öster om Östersjön

Såsomframgåttavdiskussionenovan,finnsdetendeldistinkta likheter mellan arkeologiska material daterade till perioden 4000-3300 f.Kr. från Mälardalen, västra Mellansverige, norska Østlandet och i viss mån norska Vestlandet. I alla dessa områden introducerades kera-mikhantverk omkring eller strax efter 4000 f.Kr., och i hela området tillverkades bergartsmagrade kärl som gavs trattbägarens kärlform och som bland annat dekorerades med snörintryck, tvärsnodd och rader av enkla intryck. Samtidigt med keramikens introduktion dyker också de första spåren av domesticerade produkter upp. I vissa re-gionerfinnsunderlagförattpåståattmanbedrivitodlingoch fädrift, i andra kan det ha rört sig om en cirkulation av jordbruksprodukter. I hela området tillverkade man fyrsidiga bergartsyxor samt cirkulerade fyrsidiga yxor av flintamedursprungiSydskandinavien–enregionsomockså den kännetecknas av en introduktion av jordbruk och trattbägarkeramik omkring 4000 f.Kr.

Ungefär samtidigt eller kanske något tidigare som tillverkningen av trattbägare och fyrsidiga yxor togs upp i Mellansverige, Sydnorge och Sydskandinavien tillsam-mans med odlingen och fädriftens praktik, så skedde en motsvarande förändring på andra sidan Östersjön, i Pommern och Chelmno i norra Polen. Liksom i Mälar-dalen introducerades här distinkta typer som trattbägare, kragflaskor,ochmångkantigastridsyxor–ochdärmedförknippade hantverkstraditioner. Ett annat förenande drag är att ritualer med kremering av människoben prak-tiserades i bägge områdena (jfr. kapitel 6.2.1). Medan trattbägarna och mångkantsyxorna inom respektive region kan kännas igen som just varianter av samma koncept, så skiljer sig de samtidigt åt i sin formgivning. En tidigneolitisk stridsyxa från Pommern känns igen som en mångkantig stridsyxa men ser inte ut som mång-kantiga stridsyxor från Mälardalen (jfr. kapitel 9.1.3). I bägge regionerna har man kremerat döda anförvanter, men de brända benen har sedan deponerats under andra former och i olika typer av gravmonument. På platser somDąbkiochRzucewovardetliksomiMälardalenjägare-samlare som tog upp/skapade den nya företeelsen trattbägarkultur. Längre söderut i Polen var det troligt-vis människor inom sen bandkeramisk kultur som tog upp/skapade den lokala versionen av trattbägarkultur (Czerniak1994,Domańska&Rzepecki2004,Larsson& Rzepecki 2005).

I otaliga lokala sociala sammanhang – lokala com-munities of practice – inom detta vidsträckta område tog människor upp och skapade likartade kulturella prakti-ker, praktiker som utövades och reproducerades lokalt men ändå hade en dimension som sträckte sig bortom

Figur 10.18. Trattbägare (under) och fragment av en ”skogsneolitisk” kruka (över) från en tidigneolitisk grav på Małe Czyste i Chelmno, norra Polen. Efter Kukawka & Wawrzykowska (1990 fig. 11).

Figure 10.18. Funnel beaker (below) and fragment of a ”Forest Neolithic” vessel (above) from an Early Neolithic grave at the site Małe Czyste in Chelmno, Northern Poland. After Kukawka & Wawr-zykowska (1990 fig. 11).

Fredrik HAllgren

254

den lokala kontexten. Så som diskuterats i kapitel 2.6 så diskuterarWengersådanaövergripandesocialasamman-hang som förenar många lokala communities of practice i termer av konstellationer. Begreppets betydelse ligger nära termen kultursåsomkulturdefinierasavWenger(jfr.kapitel 2.6) och som begreppet arkeologisk kultur används i föreliggande arbete. En konstellation karaktäriseras av saker som: ”...sharing artifacts . . . having geographical relations of proximity or interaction . . . having overlap-pingstylesordiscourses...”(Wenger1998s.127).Genomatt i den lokala praktiken anknyta till överregionala stilar ochdiskurser–genomattskapareifikationeriformav trattbägare och mångkantiga stridsyxor – skapas en betydelse utöver det lokala, en betydelse som bidrar till att formera en identitet som också den sträcker sig bortom det lokala. I utövandet av det nyintroducerade keramikhantverkets praktik och i valet att anspela på den överregionala symboliken som fanns förborgad i trattbägarensspecifikakärlformochdekor,såskapadesen identitet som hade både lokala och överregionala as-sociationer.

In the same way that a practice is not just local but con-nected to broader constallations, an identity – even in itsaspectsthatareformedinaspecificcommunityof practice–isnotjustlocaltothatcommunity.(Wenger1998 s. 162)

Detta betyder inte att det var samma identitet som ska-pades inom skilda communities of practice inom en konstel-lation. Liksom mångkantiga stridsyxor gavs olika form-givning i skilda regioner kan de också ha getts skilda innebörder. Den gemensamma nämnaren ligger då i att det anspelar på ett sammanhang bortom det lokala, ett sammanhang som kan ha uttolkats på olika sätt på olika platser. De tidigneolitiska lämningarna vid Oslofjorden, i Mälardalen och i Chelmno kan alla uppfattas som vari-anter av trattbägarkultur, men det var inte samma tratt-bägarkultur, snarare annorlunda trattbägarkultur.

Den faktiska kontakten mellan fjärran communities of practiceienkonstellationdiskuterasavWengeritermerav mäklande – direkta kontakter och möten mellan män-niskor som annars tillhörde skilda sociala sammanhang. Isådanamötenfinnspotentialenattlärautochtauppfrämmande seder, situationer när element av en praktik kunde introduceras i en annan. I kapitel 3 gavs exempel

på långväga kontakter och möten bland sentida jägare-samlare och jordbrukare, kontakter som kunde ta formen av exogama giftermål, gåvoutbyte och bildandet av al-lianser, handel, krig, och fredsmäklande. Inom ramen för sådanamötenfinnsalltidenpotential för att nya traditio-ner kan tas upp och införlivas i den lokala praktiken, en potential som inte nödvändigtvis förverkligas, då det kan finnaskulturellakonventionerochettsocialttrycksommotverkarensådanutveckling(jfr.Wiessner2002).

Början av tidigneolitikum är ett exempel på en pe-riod när nya företeelser och traditioner skapades och spredsöverenvidsträcktgeografi.Dentidigneolitiskatrattbägarkulturensgeografiärlikvälrumsligtbegränsad.Strax norr om regionerna som avhandlats i föreliggande avsnitt levde människor som valde att inte anknyta till trattbägarkulturens repertoar. Norra Mälardalen/södra Bergslagen kan därmed förstås som en av många rand-bygder, en zon där människor med en kulturell repertoar regelbundet mötte människor som praktiserade andra kulturella konventioner. Så som utvecklas i nästföljande kapitel avstod jägare-samlare grupperna inom Dalarna och södra Norrlands skifferkultur från att ta upp odling och fädrift som näringsekonomisk praktik. De valde att inte tillverka keramik, tunnackiga yxor eller mångkantiga stridsyxor. Man skulle lika gärna kunna säga att män-niskorna inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur avstod från att ta upp skifferhantverk och älgjakt, centrala element i det jag kallar tidigneolitisk skifferkultur i mel-lersta och norra Skandinavien. I Norge kan en motsva-rande nord/syd gräns spåras mellan trattbägarkultur i söder och skifferkultur i norr, medan trattbägarkulturens gräns mot angränsande grupper av jägare-samlare i Polen snarare är en nordöst/sydväst gräns.

I alla dessa gränsregioner förelåg förutsättningar för attmänniskorgjordesmedvetnaomdenoreflekteradekunskap (doxa) som präglades deras handlingar och val (kapitel 2.7). Ett möjligt utfall av en sådan process är for-merandet av en gruppidentitet som sträcker sig bortom det lokala sammanhanget, en uppdelning av världen i kategorierna vi och dom, vad som skulle kunna kallas etnicitet (Jones 1997 s.95).

I nästföljande avsnitt diskuteras tidigneolitiskt ar-keologiskt material från området norr om trattbägar-kulturen mer ingående. I slutsummeringen av kapitel 10 kommer jag att återvända till problematiken kring etnisk identitet.


255

10.2 Norr om trattbägarkulturen

I föregående avsnitt diskuterade jag de nordligaste läm-ningarna som kan förstås som trattbägarkultur i Mel-lansverige, södra Norge och norra Polen. I föreliggande kapitel skall jag behandla tidigneolitikum i området norr om den nordliga trattbägarkulturen, det vill säga mel-lersta och norra Skandinavien, Finland, Baltikum och nordöstra Polen. Genomgången görs med ett mälar-dalsperspektiv. Med begreppet ”tidigneolitikum” avses i detta sammanhang en period som är samtida med tidig-neolitisk trattbägarkultur i Mälardalen, ungefär intervallet 4000 – 3300 f.Kr. I stora delar av området levde man som jägare-samlare vid denna tid.

10.2.1 Tidigneolitisk skifferkultur i mellersta och norra Skandinavien

I äldre arkeologisk litteratur där Nordskandinaviens sten-ålder diskuterades användes stundom begreppet skif-

ferkultur (Brøgger 1909 s.244 ff, Almgren 1912 s.59-60, Ekholm 1915 s.85-90, Europaeus 1921, Santesson 1941 s.18, Gjessing 1945 s.324-327) och termen ses sporadiskt även i nyare verk (Baudou 1992 s.62, Lindqvist 1994, Carlsson 1998 s.44ff). Mellersta och norra Skandinaviens tidigneolitikum kännetecknas mycket riktigt av ett utbrett bruk av skifferredskap såsom skifferknivar, skifferspet-sarochskifferyxor/mejslar(figur10.19).Viktigturmittperspektiv är att hela området förenas inte bara i bruk av skifferredskap utan också i lokal produktion, att det rör sig om hantverkstraditioner som upprätthålls och förmedlas över generationsgränser.

Skiffer har cirkulerat vida omkring inom hela detta område, ibland har utbytet gällt färdiga redskap, ibland har även råmaterial hanterats över avsevärda distanser (Simonsen 1954 s.306, 1996 s.139-142, Søborg 1988). I exempelvis Dalarna förekommer röd skiffer enbart som färdiga redskap på de tidigneolitiska boplatserna, alla restprodukter från redskapstillverkningen är av grå, svart och blågrå skiffer (Hallgren manuskript). Män-niskor som tillverkat egna skifferknivar och spetsar har således genom utbytesrelationer bytt till sig tillsynes lik-värdiga redskap av andra färger. Röd skiffer förekom-

Figur 10.19. Skifferredskap från den tidigneolitiska skifferkulturloka-len Överveda, Ångermanland. Efter Bakka (1976 fig. 2, 3).

Figure 10.19. Slate tools from the Early Neolithic Slate Culture site Överveda, Ångermanland. After Bakka (1976 fig. 2, 3).

Fredrik HAllgren

256

mer i berggrunden i Dalarna (Lannerbro 1976 s.21, Taffinder1998s.116),menharattdömaavavfalletpåboplatserna inte nyttjats för redskapstillverkning under tidigneolitikum. Längs mellersta Norges kust är hälften av de talrikt förekommande skifferknivarna av röd skif-fer,trotsattrödskifferintefinnsatttillgålokalt.Vidsidan av färdiga redskap är även knivämnen i röd skiffer vanliga, vilket visar att det lokalt producerats redskap av ett främmande råmaterial. Den röda skiffern har troligen anskaffats genom utbyte eller direkta expeditioner, från området längs fjällkedjans östra rand i dagens Sverige (Søborg 1988 s.231-237).

Den vidsträckta distributionen av skifferredskap kan geografisktvälmätasigmedcirkulationsnätetförtidig-neolitiskaflintyxorinomsödraSkandinavienstrattbä-garkultur. I Mälardalen har man både cirkulerat färdiga tunnackiga yxor av främmande material och tillverkat egna sådana i lokala material (kapitel 9.1.1), en parallell till hur skiffer hanterats i Dalarna. Färdiga skifferföremål som knivar har även förts över gränsen, från fångstmän-nen i Norrland till Mälardalens trattbägarbönder. Men här rör det sig enbart om import av exotiska färdiga fö-remål, det fanns ingen lokal produktion av tidigneolitiska skifferknivar i Mälardalen (se vidare kapitel 9.2.2).

Vid sidan av råmaterialet och de karaktäristiska sli-pade knivarna och spetsarna, pekade Gjessing också på andra drag som karaktäriserade det han kallade skiffer-kultur, till exempel krumryggade hålyxor, traditionen att dekorera stenredskap med vinkel eller sick-sack ornering samtspecifikaformeravhällkonst(Gjessing1945s.214-215, 282, jfr. Ramstad 1999 s.16). Ett annat förenande drag är vallomgärdade bostäder med försänkt golv, en typ av lämning som omväxlande går under benämningen grophus, hyddbotten, boplatsvall, tuft, skärvstensvall, semisubterranean house etc. Gemensamt för dessa är just ett försänkt golvplan, samt en omgivande vall eller intil-liggandehög.Ävenomdetfinnsenvissvariationmellandessa bostadslämningar, har jag en känsla av att de olika benämningarna främst avspeglar olika forskningstra-ditioner. Jag försöker därför använda samma begrepp om alla dessa konstruktioner: vallomgärdade hus med försänkt golvplan (jfr. Damm 2006 tab. 1).

Ett av de vallomgärdade husen med försänkt golv-plan har förkolnade konstruktionsdetaljer bevarade, som visar att det rör det sig om en timrad konstruktion med liggande stockar (Boaz 1997). Medan de ursprungliga timmerkonstruktionerna varit rektangulära, har post-depositionella processer gjort att de försänkta golven framträder som ovala eller runda sänkor. Det är möjligt att även andra byggnadstekniker varit i bruk vid sidan av timrade konstruktioner, Simonsen menar att väggarna i de vallomgärdade husen med försänkt golv byggts av torv i Nordnorge (Simonsen 1975 s.367-371). Varianter av hustypen förekommer från Hedmark och Dalarna

i söder till nordligaste Norge i norr (Hesjedal 1996, Hesjedal & Niemi 2003, Boaz 1997, Lannerbro 1997, Lundberg 1997, Flink 2005) och från Trøndelag i väster tillNorrbotteniöster(Loeffler&Westfal1985,Søborg1988b,Pettersen1994,1999,Loeffler1998,Knutsson& Vogel 2000, Vogel & Knutsson 2000).Påboplatseriinlandetåterfinnsoftanågraenstaka

hus, på kustlokaler kan det röra sig om många tiotals hus arrangerade i rader längs forna havsstränder. På bo-platsenSlettnespåönSørøyaivästraFinnmarkfinnstill exempel 180 huslämningar, varav 80 bedöms vara tidigneolitiska (Damm et al. 1993, Hesjedal et al. 1993, Hesjedal 1996). De tidigneolitiska husen fördelar sig på fyra grupper om vardera c. 20 hus längs med stranden av Slettnesodden. Husen ligger i rader efter strandlin-jen, med successivt yngre hus på lägre nivåer. Utifrån resultaten av serier av 14C-dateringar bedöms två-tre av husen inom respektive husgrupp ha varit i bruk samti-digt, vilket ger åtta-tolv samtida hus på Slettnes (Hesjedal et al. 1996 s.206-209).

Skifferkulturen utmärks även av en frånvaro av saker som karaktäriserar omgivande kulturer. Således förekom inte odling och fädrift inom skifferkulturens område under tidigneolitikum, ej heller keramik, trots att keramik vid denna tid var i bruk både söder (trattbägarkeramik) och öster (kamkeramik) om det aktuella området. I lik-het med att nordskandinaviska skifferknivar förts över gränsen till Mälardalens trattbägarkultur, så har yxor med ursprung i trattbägarkulturen cirkulerats inom skiffer-kulturensområde(figur10.20),mensomvarfalletmed

Figur 10.20. Tunnackig bergartsyxa (14,6 cm) funnen på den tidig-neolitiska skifferkulturlokalen Persmyra R112, Hedmark, Norge. Efter Boaz (1997 fig. 72).

Figure 10.20. Thin-butted ground-stone axe (14.6 cm) from the Early Neolithic Slate Culture site Persmyra R112, Hedmark, Norway. After Boaz (1997 fig. 72).


257

skifferknivarna i Mälardalen, så har TRB-yxorna varit exotiska föremål och har inte producerats lokalt.

När jag i kapitel 10.1 sökte fastställa trattbägar-kulturens nordgräns använde jag mig bland annat av spridningskartor över tunnackiga yxor och mångkantiga stridsyxor. Skifferkulturens skifferyxor är föga studerade inom den arkeologiska forskningen och lite är känt vad gäller typologisk och kronologisk variation eller geogra-fiskspridning.Någotbättreärkällägetvadgällerskif-ferknivar, som är ett återkommande inslag på lokaler från tidigneolitisk skifferkultur (Hallgren under arbete). Problemet med denna materialkategori är att skifferkni-var även förekommer under senmesolitisk och även se-nare neolitisk tid. I brist på bättre alternativ kommer jag likväl att använda mig av skifferknivarna i den fortsatta diskussionen. I begreppet skifferkniv inkluderar jag både raka och böjda, liksom både eneggade och dubbeleg-gade knivar av skiffer (raka dubbeleggade knivar kallas stundom dolkar). Med skiffer menar jag det som enligt arkeologisk praxis bedöms som skiffer, vilket inkluderar bergarter som geologer kallar lerskiffer, alunskiffer, glim-merskifferochfyllit(Taffinder1998s.115).

Det saknas en översikt över det totala beståndet av

skifferknivar i Fennoskandinavien, men det föreligger spridningskartor över skifferknivar med djurhuvudskaft (Meinander 1965, Lindqvist 1994). Det tiotal djurhuvud-knivar som hittats i daterande sammanhang hänförs till perioderna senmesolitikum, tidigneolitikum och mellan-neolitikum (Simonsen 1955, Hjolman 1964, Meinander 1965 s.5-10, Edgren 1966 s.64, plansch 25, Meschke 1967 s.51, Baudou 1973 s.14, Bakka 1976 s.18, Helskog 1980 s.50, Olsen 1994 s.68-69, 83, Lundberg 1997 s.37-42). Djurhuvudknivarna har en rumslig utbredning som framförallt omfattar det område av Skandinavien där keramikhantverk ej förekom under tidigneolitikum, det vill säga området norr om trattbägarkulturen och väster omdenkamkeramiskakulturen(figur10.21).Skiffer-knivar som inte har djurhuvud har samma huvudsakliga utbredningsområde som de med djurhuvud. I Norge förekommer de framförallt norr om Vestlandet, det vill sägaimellerstaochnorraNorge(figur10.22),iSverigeärflertaletfunnanorromGästrikland(Bakka1976s.164,Thrash Helskog 1983 s.64, Søborg 1988a, Karman 1989 s.16,Olsen1994s.54-56,jfr.figur9.30).Figur10.21och10.22 antyder det rumsliga omfånget av en traditions-krets där tillverkning, användning och distribution av

Figur 10.21. Spridningen av skifferknivar med djurhuvud i Fennos-kandinavien. Baserad på Lindqvist (1994 fig. 4.1).

Figure 10.21. The distribution of slate knives with animal heads in Fenno-Scandinavia. Based on Lindqvist (1994 fig. 4.1).

Figur 10.22. Spridningen av skifferknivar i södra och mellersta Norge. Efter Søborg (1988).

Figure 10.22. The distribution of slate knives in Southern and Central Norway. After Søborg (1988).

Fredrik HAllgren

258

skifferknivar spelat en viktig roll, en traditionskrets som jag vill diskutera som skifferkultur. Ifigur10.23visasspridningenav14C-daterade ti-

digneolitiska boplatser och hällbildslokaler norr om trattbägarkulturen i Sverige och Norge, dateringarna redovisasifigur10.24-10.27.Påalladessalokalersak-nas tidigneolitisk keramik och spår efter jordbruk. Alla boplatser uppvisar fynd av skifferföremål som knivar och spetsar, ofta förekommer avfall från bearbetning av skifferochpåmångafinnsvallomgärdadehuslämningarmed försänkt golvplan.

Benmaterialen på inlandsboplatserna tenderar att vara helt dominerade av älg och bäver (Lundberg 1997, Boaz 1997). Där osteologiskt material föreligger från kustboplatserärsäl,fiskochsjöfågelvanliga,medanälgdäremot är sällsynt (Pettersen 1982 s.21-44, Baudou 1992 s.74, Käck 2001 s.36, Lindqvist 2001 s.87, Holm 2006). Många inlandslokaler ligger i anslutning till omfattande fångstgropsystem, vilket antyder att älgjakten bedrivits systematiskt och storskaligt (Lundberg 1997 s.148ff, Spång 1997, Boaz 1998 s.133). Att fastställa fångstgro-pars ålder är komplext, de är ofta återutnyttjade och det finnsfrågeteckenkringomdeprovmaterialsom14C-da-teras verkligen kan sättas i samband med fångstgroparnas

användningstid.Likvälfinnsdetbestickandemönsteride fall serier av dateringar har utförts. Selinge har publi-cerat ett antal 14C-dateringar från fångstgropsystem invid Stavselån i Åsele, Lappland (Selinge 2001 s.180-182). De daterade groparna i ”fångstgropsystem 16 och 17”, har alla sin äldsta fas daterad till tiden omkring TN.

Forsberg har diskuterat bosättningsmönster i Mellan-norrlands kust och inland under neolitikum och före-slagit att en grupp människor bodde hela året längs vat-tendragen i inlandet och att en annan grupp människor levde sin årscykel längs kusten och i det kustnära inlandet (Forsberg 1992 s.59-60, jfr. Broadbent 1979 s.189-198). Lämningarna i inlandet har diskuterats mer ingående av Lundberg (1997), som menar att befolkningen vintertid bodde i byar av skärvstensomgärdade hus belägna vid älvsammanflödenochsjöarochälvarsutloppochsom-martid på öppna boplatser (utan grophus) längs sjösträn-derna.Blanddesenarelokalernafinnsbådeboplatsertolkade såsom nyttjade av familjegrupper och större samlingsboplatser (Lundberg 1997 s.123, 138-147). Att inlandsbefolkningen på ett eller annat sätt stått i kontakt med kusten visas bland annat av att sälben förekommer på lokalen Tjikkiträsk i södra Lappland (Gräslund 1967 s.274). Då det i detta fall rör sig om ben från knubbsäl,

Figur 10.23. 14C-daterade boplatser, hällbildslokaler och fångstgropsystem från tidigneolitisk skifferkultur i centrala och norra Skandinavien. 1. Limsjön, 2. Persmyra, 3. Dokkfløy, 4. Flatruet, 5. Högberget, 6. Åsele 17, 7. Stalon 636, 8. Grå-tanån 188, 9. Gråtanån 577, 10. Vuollerim, 11. Måndags-bäcken, 12. Hallbovallen, 13. Överveda, 14. Kornsjövägen, 15. Nämforsen, 16. Langåsen, 17. Slettnes, 18. Melkøya, 19. Gropbakkeengen.

Figure 10.23. 14C dated settlements, sites with rock art and pit trap systems from Early Neolithic Slate Culture in Central and Northern Scandinavia. 1. Limsjön, 2. Persmyra, 3. Dokk-fløy, 4. Flatruet, 5. Högberget, 6. Åsele 17, 7. Stalon 636, 8. Gråtanån 188, 9. Gråtanån 577, 10. Vuollerim, 11. Mån-dagsbäcken, 12. Hallbovallen, 13. Överveda, 14. Kornsjövägen, 15. Nämforsen, 16. Langåsen, 17. Slettnes, 18. Melkøya, 19. Gropbakkeengen.


259

Figur 10.24. 14C-dateringar från lokaler från tidigneolitisk skifferkul-tur i norra Skandinaviens inland (Larsson 1994, Boaz 1997, 1998, Lundberg 1997, Knutsson & Vogel 2000, Vogel & Knutsson 2000, Selinge 2001, Lindgren 2005, Hansson 2006).

Figure 10.24. 14C dates from Early Neolithic Slate Culture sites in the interrior of Northern Scandinavia (Larsson 1994, Boaz 1997, 1998, Lundberg 1997, Knutsson & Vogel 2000, Vogel & Knutsson 2000, Selinge 2001, Lindgren 2005, Hansson 2006).

Figur 10.25. 14C-dateringar från lokaler från tidigneolitisk skiffer-kultur i mellersta och norra Skandinaviens kustland (Baudou 1977, Helskog 1980, Pettersen 1982, Pettersen & Wik 1985, Lindqvist & Eriksson 2001, Lindqvist 2002, George & Engelmark 2004, Ulfhielm 2004, Holm 2006).

Figure 10.25. 14C dates from Early Neolithic Slate Culture sites along the coasts of Central and Northern Scandinavia (Baudou 1977, Helskog 1980, Pettersen 1982, Pettersen & Wik 1985, Lindqvist & Eriksson 2001, Lindqvist 2002, George & Engelmark 2004, Ulfhielm 2004, Holm 2006).

Figur 10.26. 14C-dateringar från den tidigneolitiska skifferkulturloka-len Slettnes, Sørøya i Finnmark, Nordnorge (Hesjedal et al. 1996).

Figure 10.26. 14C dates from Early Neolithic Slate Culture site Slett-nes on Sørøya in Finnmark, Northern Norway (Hesjedal et al. 1996).

Figur 10.27. 14C-dateringar från de tidigneolitiska skifferkultur-lokalerna Sundfjæra och Normannsvika på Melkøya i Finnmark, Nordnorge (http://www.uit.no/melkoya/news/dateringer/dateringer.htm, hemsida besökt 2008-03-25).

Figure 10.27. 14C dates from Early Neolithic Slate Culture sites Sundfjæra and Normannsvika on Melkøya in Finnmark, Northern Norway (http://www.uit.no/melkoya/news/dateringer/dateringer.htm, visited 25 march 2008).

Fredrik HAllgren

260

en art som inte förekom i Bottenhavet under denna tid (Ericson 1989), så pekar fyndet snarast på kontakter med människor längs Norges kust. För Nordnorges del tolkas tidigneolitikum som en period av ökad marin specialise-ring. Den ovan nämnda boplatsen Slettnes på ön Sørøya har tolkats som en sommartid nyttjad säsongsbosättning, brukad av en befolkning som under vinterhalvåret levde längre in längs kusten, till exempel i Altafjorden (Hesjedal et al. 1996 s.209). Älgfigurerärensparsammenåterkommandeförete-

else bland de tidigneolitiska lokalerna som är utprickade ifigur10.23.FrånKornsjövägenfinnsenskifferfigurini form av en älg (Lindqvist & Eriksson 2001, Lindqvist 2002).FrånHögbergetfinnsenhällmålningmedälgar,som utifrån ett bemålat stenfragment i en 14C-daterad kontext troligtvis kan knytas till tidigneolitikum (Lind-gren 2003 s.10-12, 2005 s.20-21, 23, 35). Även vid häll-målningarnamedälgmotivpåFlatruetfinnsangräns-ande sotiga anläggningar som daterats till tidigneolitikum (Hansson2006).FrånSlettnesfinnsälgarochbåtarmedälghuvudstäv ristade på stenarna mellan de tidigneolitiska husen (Hesjedal et al. 1996). Från Alta och Nämforsen föreligger liknande ristningar, som utifrån strandlinje-datering och typologisk datering förs till tidigneolitikum (Hallström 1960, Helskog 1985, 1995, Baudou 1992, Lindqvist 1994, Forsberg 2000, Larsson & Engelmark 2005).FrånGlösaiJämtlandfinnsälgarristadeienstilsom har en huvudsaklig utbredning i Trøndelag och där hänförs till tidigneolitikum utifrån strandlinjedatering (Forsberg 2000 s.68). Det är notabelt att älgsymboliken tycks ha spelat en viktig roll både i inlandet där älgben är vanliga i materialet, och längs kusten där älgben är ovanliga.

Inom Mälardalens tidigneolitiska trattbägarkultur saknas exempel på älgsymbolik (det välkända älghuvud-vapnet från Alunda i Uppland är hittat på en nivå som var havsbotten under TN – Almgren 1911 s.154). Ben från älg lyser med sin frånvaro inte bara på kustboplat-serna, utan även på inlandslokalerna (kapitel 7.2). Man kan undra över vad som fått trattbägarkulturens jägare att undvika detta bytesdjur. Eller om de jagat den, varför de hanterat älgbenen på ett så annorlunda sätt än benen från säl och tamfä, som vi trots allt hittar vid utgrävningar. En av många tänkbara förklaringar är att produkter av älg (exempelvis hudar) varit en viktig del i utbytesrelationer mellan trattbägarkulturens bönder och skifferkulturens jägare.Frånetnografiskakällorärdetettbekantfenomenatt olika etniska grupper nischar sig, så att olika näringar och hantverk kompletterar grannfolkens (Sahlins 1968 s.22-23, Renouf et al. 2000 s.109). Denna specialisering är till en del en förutsättning för de sociala relationerna över den etniska gränsen, sociala relationer som bland annat utageras genom utbytesförbindelser. Bland sten-artefakternaservihurskifferknivarnaochflintyxorna

hanterats tvärs gränsen mellan nordlig trattbägarkultur och sydlig skifferkultur. Kanske har älghudar och kött på samma sätt forslats söderut och produkter av odlade grödor och tamdjur norrut, som led i ett socialt moti-verat utbyte.

I föregående avsnitt argumenterade jag för att den arkeologiska konstruktionen trattbägarkultur i någon mån kan ha varit meningsbärande för de tidigneolitiska aktörerna i Mälardalen/Bergslagen, just genom det geo-grafiskalägetigränsområdetmotDalarnaochsödraNorrlands jägare-samlare. På samma sätt kan det jag kallar skifferkultur, ha varit mer synligt för människorna i mellersta Skandinavien som levde grannar med grupper som tog upp aspekter av trattbägarkulturen vid början av tidigneolitikum (jfr. Damm in press). Denna gränszon sträcker sig från södra Norrland i öster, via Dalarna och Hedmark, till södra Trøndelag i väster. I hela området levde man strax norr om människor som tillverkade tratt-bägare och fyrsidiga slipade bergartsyxor, som odlade eller åtminstone hanterade jordbruksprodukter. Annor-lunda uttryckt så levde människorna inom sydlig skiffer-kultur strax norr om människor som valde att inte ta upp skifferhantverket och knivproduktion, som valde att inte ingå i de komplexa utbytessystemen av skiffer av olika färg, att inte bygga hus med försänkt golvplan omgivet av vallar och – åtminstone för Mälardalen/Bergslagens del – som valde att inte jaga det i norr så centrala bytes-djuret älg. Även om, eller kanske just därför att, dessa val inte fattades på individuell basis, utan genom grupper av människor som samagerade i enlighet med gemensamma värderingar och förväntningar, så måste det annorlunda levnadsmönstret ha varit så mycket mer synligt. Ävenomjagsåledesfinnerettbegreppsomskif-

ferkultur användbart skall det samtidigt understrykas att skifferkulturens område inte är enhetligt vad gäller alla ting. Tvärtom anas systematiska skillnader mellan en rad regioner inom mellersta och norra Skandinavien. Preferensen för skiffer av olika färger i skilda områden har nämnts i förbigående. En aspekt jag inte haft tillfälle att fördjupa mig i är lokala och regionala stilar i formgiv-ningen av skifferknivar, det är dock uppenbart att sådana föreligger. I den lokala och regionala variationen av en gemensam repertoar minner skifferkulturen om tratt-bägarkulturen och liksom denna skulle variation kunna förstås utifrån teorin kring communities of practice, som en komplex väv av lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang.

Liksom gränsen mellan skifferkultur och trattbägar-kulturframträdersomtämligendistinktisöder,såfinnsen lika synlig kulturgräns i östra Norrbotten och norra Finland, där skifferkulturens jägare-samlare levde sida vid sida med den kamkeramiska kulturens jägare-samlare. Den tidigneolitiska kamkeramiska kulturen är temat för nästföljande kapitel.


261

10.2.2 Kamkeramisk kultur i nordligaste Norrland och i Finland

De arkeologiska material från mellersta Skandinavien som diskuteras i kapitel 10.2.1 är lämningar efter jägare-samlare som inte tillverkat och använt keramik. I detta skiljde de sig inte bara från Mälardalens deltidsbönder i söder, utan även från samtida jägare-samlare strax öst-erut, i nordöstligaste Norrbotten och i Finland, vilka tillverkade och brukade olika varianter av kamkeramik, en keramiktyp som även fanns spridd söderut över delar av Baltikum och västra Ryssland. De västligaste kamke-ramiska boplatserna, Lillberget, Storbräntsberget och RudjärvåterfinnsvidKalixälvensdåvarandemynningiÖverkalixsn,Norrbotten(figur10.28)(Halén1992,1994,Färjare1995,2000,Färjare&Wikström1997,Loeffler1999).Avståndettillnärmasteundersöktatidig-neolitiska skifferkulturboplats, Vuollerim, är blott 10 mil (jfr. kapitel 10.2.1). Här kommer jag att koncentrera mig

på lokalen Lillberget som är samtida med Mälardalen och Bergslagens tidigneolitiska trattbägarkultur.

Lillberget har gett fynd av keramik av den typ som kallas ”typisk kamkeramik” eller stil Ka II och dateras tilltidigneolitisktid(figur10.29).Typiskkamkeramikharen huvudsaklig utbredning i Finland, från polcirkeln i norrtillfinskavikenisöder(figur10.28)menförekom-mer även i västra Ryssland och norra Baltikum (kapitel 10.2.3). Det tidigneolitiska materialet från Finland är innehållsrikt och komplext, men också delvis svåröver-skådligt för en person som i likhet med mig inte läser finska.

Kärlformen inom Ka II är densamma som hos den tidiga kamkeramiken (kapitel 4). En skillnad är dock att Ka II kärl ofta har en inåtböjd eller förtjockad myn-ningsrand, även vågformade mynningsrander förekom-mer. Keramikgodset är vanligen magrat med krossad bergart eller sand (Edgren 1982, 1992 s.44-47, Lavento & Hornytzkyj 1996 s.43, Räihälä 1996 s.97-104). Stun-dom förekommer även mer udda magringsmedel, på Lillberget var till exempel några krukor magrade med fågelfjädrar (Färjare 2000). Utmärkande för Ka II är yt-täckande kamstämpeldekor som ofta applicerats lodrätt

Figur 10.28. Utbredningen av fyndplatser för ”typisk kamkeramik” (Ka II) i Fennoskandinavien och Ryska Karelen. Baserad på karta sammanställd av Petro Pesonen och publicerad online på http://www.helsinki.fi/hum/arla/keram/ka2.html (besökt 2008-03-25), med tillägg för Lillberget i Norrbotten.

Figure 10.28. Map of find spots of ”typical comb ware” (Ka II) in Fenno-Scandinavia and Russian Karelia. Based on map published online at http://www.helsinki.fi/hum/arla/keram/ka2.html (visited 25 march 2008) by Petro Pesonen, with addition for Lillberget, Norrbot-ten.

Figur 10.29. 14C-dateringar från kamkeramisk kultur (fas Ka II, eller ”typisk kamkeramik”) från Lillberget, Norrbotten samt olika lokaler i Finland (Halén 1994, Pesonen 1999, Färjare 2000).

Figure 10.29. 14C dates from Comb Ware Culture (phase Ka II, or ”typical Comb Ware”) from Lillberget, Norrbotten and various sites in Finland (Halén 1994, Pesonen 1999, Färjare 2000).

Fredrik HAllgren

262

eller lutande i vågräta zoner, ibland bildar kamstämplarna vinkelband(figur10.30).Kärlenäralltidgropornerade.Gropintrycken utgör en del av dekorkompositionen ge-nom att bilda zoner, rader eller mönster, till skillnad från vad fallet är inom den tidiga äldre kamkeramiken (Ka I:1) där groparna är applicerade över annan dekor (jfr. kapitel 4). Inom yngre tidig kamkeramik (Ka I:2) och jäkärlästilen (Ka J) saknas gropintryck (se vidare nedan).

Vid sidan av kamintryck och gropar förekommer också andra dekorelement på Ka II keramik, däribland tvär-snodd (Dreijer 1941 s.31). Dekor på mynningsranden är vanligt förekommande.

Flinta är betydligt vanligare inom kamkeramisk kul-tur än inom den angränsande skifferkulturen i norra Sverige.Därflintaförekommerinomdensydligaskif-ferkulturen i exempelvis Dalarna, är denna av sydskan-

Figur 10.30. Tidigneolitisk kamkeramik från Lillberget, Norrbotten. Efter Färjare (2000).

Figure 10.30. Early Neolithic Comb Ware from Lillberget, Norrbotten. After Färjare (2000).


263

dinaviskt ursprung. Ofta rör det sig om sönderslagna slipadeflintyxor,ellersomärfalletlängsNorgeskuster,istransporteradflintasomocksådenursprungligenärsydskandinavisk.Mycketavflintaninomkamkeramiskkultur är istället rysk (Europaeus 1921 s.111, Halén 1994b).Äveniteknologiskthänseendefinnsenöstligtradition i det att bifacialt slagna spetsar är vanliga på Ka IIlokaler(figur10.31)(Meinander1961s.9-10,15,Asp-lund 1998, Färjare 2000, Manninen et al. 2003). Vid sidan av bifaciala mandelformiga spetsar, förekommer också bifaciala knivar eller skäror inom Ka II, som i sin form minneromSydskandinavienssenneolitiskaflintskäror(Meinander1961s.10,15).Ävenomflintaförekommerrelativt rikligt inom kamkeramisk kultur under TN, så är kvarts det vanligaste råmaterialet (Edgren 1992 s.49, Rankama 2003 s.205). Också kvartsen har dock stundom bearbetats bifacialt, en tradition som inte förekommer inom tidigneolitisk skifferkultur.Liksomdenryskaflintaninomkamkeramiskkultur

harettfjärranursprung,såfinnsävenandrafyndsompekar på långväga kontakter. I kapitel 3.2 omnämndes slädmedar påträffade i Finland som var snidade av ett trä-slagfrånUral.BlandfyndenfrånLillbergetfinnsettkop-parbleck med ursprung i Ural och bärnsten från sydöstra Östersjöområdet (Halén 1994, Färjare 2000 s.23). Ramsvik sätter bärnstensfynden på Lillberget i samband med de nordnorska fynden av exotisk bärnsten från tidigneolitiska skifferkulturlokaler som Sundfjæra på Melkøya (Ramstad 2002, Ramstad föredrag MESO 2005, Damm 2006 s.203, jfr.figur10.23).Förekomstenavexotiskaföremålochrå-material med fjärran ursprung visar att jägare-samlare från skilda traditionskretsar ingått i sociala nätverk, som sträckt sig över avsevärda avstånd och tvärs kulturella gränser.

De skifferknivar som är så karaktäristiska för norra Sveriges och Norges skifferkultur, förekommer mycket sparsamt inom kamkeramisk kultur i Finland (Äyräpää 1950 s.15-18). Bland de knivar som trots allt förekommer finnsfleravarsråmaterialellerformgivning,vittnaromatt de är importföremål från Nordskandinaviens skiffer-kultur (Europaeus 1921, Meinander 1965). Bland dessa importeradeskifferknivarfinnstalandenogendjurhu-vudkniv, vars blad ombearbetats från den ursprungliga knivseggen till en mejselegg (Äyräpää 1950 s.18).

Vallomgärdade hus med försänkt golvplan är vanliga på kamkeramiska boplatser i Finland. På kustlokaler fö-rekommer upp till 250 hus. I likhet med den i kapitel 10.2.1 omtalade lokalen Slettnes så har nya hus anlagts på successivt lägre nivåer i takt med landhöjningen, varför endast ett mindre antal av husen använts samtidigt. På inlandslokalernaförekommerdäremotsällanfleräntiohus (Karjalainen 1996, Nuñez & Uino 1998, Nuñez & Okkonen 1999, Pesonen 2002).

Nyligen har två huslämningar med bevarade förkol-nade konstruktionsdetaljer undersökts, som ger en fyl-

ligare information om hur husen har varit konstruerade. Det äldre av de två husen, från boplatsen Kärmelahti i Savo, i sydöstra Finland, dateras till den sena kamke-ramikens tid (Ka III), snarare än den ovan omtalade Ka II, men huset antas ha principiell relevans också för äldre hus (Katiskoski 2002). Före utgrävningen syntes huslämningen som en upp till 90 cm djup, oval försänk-ning, 14-15 m lång och 10-11 m bred mätt från krönen på den omgärdade vallen. Vid utgrävningen påträffades rester av väggarna synliga som linjer av rödbränd sand med ställvis bevarade förkolnade väggstockar. Huset mäter c. 8 x 7 m, men med 2 x 2 m stora förstugor på bägge kortsidorna. Det har anlagts i en c. 0,5 m djup grävd grop, väggarna har utgjorts av tre på varandra vi-lande liggande stockar med troligtvis knuttimrade hörn. Ovanpå väggstockarna påträffades förkolnade rester av i förhållande till väggen vinkelrätt liggande klyvna slanor som utgjort stomme till taket. På slanorna vilade sedan ett lager björknäver, också den bevarad. Björknävern var bara delvis förkolnad, vilket kan indikera att denna varit täckt av torv. Centralt i huset påträffades två här-dar. Kolprover från väggar, takstomme och nävertak har 14C-daterats till början av mellanneolitikum: 4565±65 (Hela-335), 4480±50 (Su-3323), 4460±50 (Su-3321), 4280±60 BP (Su-3322). Det andra huset med bevarat trä, Rusavierto, vid Saarijärvi i centrala Finland uppvisar liknande konstruktionsdetaljer. Detta hus är daterat till senneolitikum (Leskinen 2002).

Figur 10.31. Bifacial mandelformad flintspets från Lillberget, Norr-botten. Efter Färjare (2000).

Figure 10.31. Bifacial almond-shaped flint point from Lillberget, Norrbotten. After Färjare (2000).

Fredrik HAllgren

264

Under tidigneolitisk tid fanns det vid sidan av den vitt spridda typiska kamkeramiken (Ka II), också ke-ramikstilar med en mer begränsad utbredning, som kaunissaari och senare kierikki i mellersta och östra Finland, samt jäkärlä i sydvästra Finland. Dessa stilar förekommer i samma områden som Ka II keramiken och ofta på samma boplatser som typisk kamkeramik, mendetfinnsocksålokalerutaninblandningavKaII.Både kaunissaari- och kierikkikeramik karaktäriseras av magringmedasbestfibrer.Kaunissaarikeramikenhartättapplicerad, yttäckande dekor av stämpelintryck. Kierikki keramiken har glesare applicerad dekor, ofta långa, smala kamstämplar, ibland dragna streck eller grunda gropar. Djupa gropintryck förekommer inte i någondera grup-pen (Siiriäinen 1967 s.10-11, 36-37, 1984, Carpelan 1979 s.12-14, Edgren 1992 s.105-107, Pesonen 1995, 1996). Medankierikkikeramikenilikhetmeddeflestavarianteravkamkeramikharenrakkärlprofil,såutmärkersigkaunissaarikärlengenomattoftahaensvagprofilering(Pesonen 1996 s.20-21, 30). De dateringar jag hittat som gäller kaunissaari keramik ligger i slutet av senmesoli-tikum och i början av tidigneolitikum. Dateringar av kierikkikeramik ligger i andra halvan av TN och början avMNA(figur10.32,sevidarenedan).Jäkärläkeramikenkaraktäriseras av ett poröst gods, en följd av att leran magrats med organiskt eller kalkhaltigt material – i några fall har magring med skal påvisats (Edgren 1966, Asp-lund 1995, 1998). Dekoren består oftast av korta breda kamstämplar som påminner om tvärsnoddsdekor (äkta tvärsnodd förekommer också sällsynt) som omväxlande applicerats zonvis horisontellt respektive lutande/verti-kalt(figur10.33).Jäkärläkeramikäraldriggropornerad.

Figur 10.32. 14C-dateringar associerade med kaunissaarikeramik, kierikkikeramik och jäkärläkeramik (Asplund 1995, Pesonen 1996, Halinen 1998, Carpelan personlig kommunikation 2005). Det finns även äldre dateringar associerade med kaunissaari och jäkärläkera-mik.

Figure 10.32. 14C dates associated with pottery of the types Kaunis-saari, Kierikki and Jäkärlä (Asplund 1995, Pesonen 1996, Halinen 1998, Carpelan personal communication 2005). There are also earlier dates associated with Kaunissaari and Jäkärlä pottery.

Figur 10.33. Jäkärläkeramik och kamke-ramik av stil Ka II från Södra Rödmyra, Saltvik sn, Åland. Efter Dreijer (1941).

Figure 10.33. Jäkärlä pottery and Comb Ware (style Ka II) from Södra Röd-myra, Saltvik parish, Åland. After Dreijer (1941).


265

Vid sidan av den klassiska kamkeramiska kärlformen förekommer även låga skålar inom jäkärlägruppen. Det föreligger 14C-dateringar från två jäkärlälokaler, Num-menharju i Sauvo som dateras till senmesolitikum och NöjisiDragsfjärdsomdaterastilltidigneolitikum(figur10.32). Ävenistenindustrinfinnsdetregionalatraditioner,

där vissa yxtyper karaktäriserar olika landsändar. Mei-nander skriver:

I sydvästra Finland har vi den s.k. Jäkärlä-yxan, i Öster-botten den s.k. österbottniska yxan och i Karelen har vi centrum för den rysk-karelska yxans spridning; alla dessa yxtyper är i stort sett samtidiga. (Meinander 1961 s.16)

Meinanders poäng med att peka på dessa yxors begrän-sade spridning, var att de inte sammanföll med kamke-ramikens mycket större utbredningsområde. Medan det är riktigt att dessa yxtypers utbredning är mer begränsad än Ka II keramiken, så sammanfaller de dock till en del med den rumsliga utbredningen av de regionala kera-miktraditionerna som diskuterats ovan. Jäkärläyxorna ärintedefinierandeförjäkärlägruppensboplatser,menharengeografiskspridningsomihuvudsaksammanfal-ler med jäkärläkeramikens utbredning (Meinander 1961 s.16 , Edgren 1966 s.115-120). Om de återstående två yxtyperna har en utbredning med tyngdpunkt i Karelen och Österbotten, så kan frågan väckas om inte dessa rumsligt sammanfaller med kaunissaari/kierikki kera-mikens spridning.

Utan att fördjupa mig vidare i denna problematik, tycker jag mig ana en komplex väv av överlappande so-ciala sammanhang också i det tidigneolitiska materialet från Finland, som kommit i uttryck i lokala, regionala och överregionala hantverkstraditioner (jfr. Asplund 1998). Medan Meinander med viss grund ifrågasatte relevansen i ett övergripande begrepp som kamkeramisk kultur, så menar jag att också denna överregionala nivå har en relevans, just i mötet mellan människor från ett annat socialt sammanhang, en situation som jag tror förelåg i exempelvis området mellan Lillberget och Vuollerim i Norrbotten. Även i söder, i övärlden mellan södra Fin-landochöstraMellansverige,finnsenzondärmänniskorfrån olika kulturella kontexter kan ha mötts.

De från Mälardalen sett närmaste lokalerna med ti-digneolitisk kamkeramik, Södra Rödmyra och Tisdal, är belägna i Långbergsöda, Saltvik sn, på Åland (jfr. kapitel 4) och uppvisar både typisk kamkeramik (Ka II:1) och jäkärläkeramik (Dreijer 1941, Äyräpää 1956 s.13, 15, Nuñez&Storå1992,Stenbäck2003)(figur10.33).Endel av den stenmagrade keramiken på Tisdal, skiljer sig fråndengängsedefinitionenavkamkeramikgenomattkärlenuppvisaren”mjukts-formigtböjd”profil(Dreijer1941s.34,49),detvillsägaenkärlprofilsomutmärker

trattbägare av samma ålder i det närbelägna Mälardalen (jfr. kapitel 8). Stenmaterialet från Tisdal inkluderar fyra avslagavkristianstadflintafrånnordöstraSkåne,ettrå-material som visar på kontakt med människor tillhöriga trattbägarkulturen på västra sidan Ålands hav.

I ljuset av detta är det tänkbart att formgivningen av deprofileradekrukornainspireratsavtrattbägarenskärl-form. Det är också möjligt att de faktiskt är trattbägare, som förts från Mälardalen till Åland. Ett mynnings- och halspartitillenavdeprofileradekrukornaavbildasavDreijer(1941fig.29:4).Krukanärdekoreradmedho-risontella rader av vertikalt applicerad kamstämpel på mynningsrand och hals, samt har två rader gropintryck – en rad under mynningsranden och en rad vid över-gången mellan hals och skuldra. Både dekorelement och komposition känns igen från trattbägare från Mälardalen, men förekommer för all del även på Ka II keramik. Jag har ännu inte haft tillfälle att på plats granska keramiken från Tisdal, varför frågan måste lämnas öppen. Hurdetänförhållersigmeddeprofileradekärlen

från Tisdal, så visar som nämnts förekomsten av kristi-anstadflintapåkontaktmellanmänniskorfrånÅlandstidigneolitiska kamkeramiska kultur och människor från Sverigestrattbägarkultur.Ävenfrånfinskafastlandetfinnskonkretaexempelpåsådanakontakter,iformavfynd av två mångkantiga stridsyxor. Den ena, en svensk-norsk yxa av KIII typ, är funnen på en kamkeramisk (Ka II:2/Ka III:1) boplats vid Lappo i mellersta Fin-land, den andra är ett lösfynd från Esbo i södra delen av landet (Äyräpää 1956 s.18-19, Edgren 1992 s.55). I Mälardalen/Bergslagenfinnsmotsvarandefyndavfö-remål med ursprung i Finland. Christiansson har särskilt pekat på fynden av skifferringar och en dubbeleggade skafthålsyxa av kamkeramisk typ från Vad, Kumla sn, i Västmanland, som importföremål från kamkeramiskt område (Christiansson 1969 s.53-59, 68-69).

Ett särdeles intressant fynd föreligger från den tidigt mellanneolitiska boplatsen Västra Mårtsbo, Valbo sn i Gästrikland, där ett tiotal krukskärvor från en asbest-magradneolitiskkrukapåträffats(figur10.34)(Enqvist1929, Claeson 1932, 1934(r), Kaelas 1957 s.131, Jons-son 1958). Redan Bagge noterade att krukan skiljde sig från den betydligt yngre, asbestmagrade keramiken som förekommer i mellersta och norra Norrland (citerad i Jonsson 1958). Baudou har föreslagit att mårtsbokrukan skallvaraavfinsktursprung(Baudou1973s.14).Carpe-lan nämner mårtsbokeramiken i förbigående och menar attdetärmellanneolitiskasbestskeramikavfinsktyp(Carpelan 1979 s.14). Professor Milton Nuñez, Uleåborg har bistått mig i en bedömning av skärvorna och funnit att det rör sig om en kierikkikruka, det vill säga ett kärl varsursprungtroligenstårattfinnaimellerstaelleröstraFinland(figur10.35).Krukanärdekoreradmedlångasmala kamstämplar, vilka applicerats vertikalt och diago-

Fredrik HAllgren

266

nalt,ihorisontellkomposition(figur10.34).Skärvornaminner mycket om keramik från just den eponyma lo-kalenKierikki(jfr.Siiriäinen1967fig.5c).Matskorpapåinsidan av de avbildade krukskärvorna har 14C-daterats tillövergångentidigneolitikum-mellanneolitikum(figur10.32).

Vid sidan av kierikkiskärvorna domineras fynden från Västra Mårtsbo av tidig gropkeramik, men inkluderar också keramik med snör- och tvärsnoddsdekor (Kaelas 1957 s.131, Jonsson 1958 s.32), som snarare kan uppfat-tas som tidigneolitisk trattbägarkeramik. Då den tidiga gropkeramiken är en fortsättning på och förändring av keramikhantverket inom tidigneolitisk trattbägarkultur (kapitel 8.2), så är detta inte att förundras över, snarare kan det förväntas att keramik från boplatser från över-gången TN II/MN A har drag av bägge traditionerna.

Kierikkikeramiken från Västra Mårtsbo genomgick tunnslipsanalys 1963 på initiativ av Astrid Linder, som bedrev studier kring norrländsk asbestkeramik från brons- och järnålder (Linder 1966). Analysen utfördes av Nils Sundius, Mineralogiska avdelningen vid Natur-historiska Riksmuseet och visade att skärvan var magrad med antofyllitasbest (dokument i Museum Gustavia-nums magasin). Analysen omnämns dock inte i Linders artikel i Fornvännen 1966, där motsvarande analyser av metalltida asbestskeramik presenteras, troligen på grund

Figur 10.34. Kierikki-keramik funnen på boplatsen Västra Mårtsbo, Valbo sn, Gästrikland. Organisk beläggning på krukan har daterats till 4515±70 BP (jfr. figur 10.32). Teckning av Alijca Grenberger. Skala 1:1.

Figure 10.34. Kierikki pottery found at the settlement site Västra Mårtsbo, Valbo parish, Gästrikland, Sweden. Organic crust on the pot has been dated to 4515±70 BP (cf. figure 10.32). Drawing by Alicja Grenberger. Scale 1:1.

Figur 10.35. Utbredningen av fyndplatser för kierikki-keramik i Fin-land. Efter Siiriäinen (1984 s.31). [Den svenska fyndplatsen Västra Mårtsbo i Gästrikland ligger invid lokal 13 i figur 10.2.]

Figure 10.35. The distribution of Kierikki pottery in Finland. After Siiriäinen (1984 p.31). [The Swedish find Västra Mårtsbo in Gästrik-land is situated next to site 13 in figure 10.2.]


267

av att den kronologiskt föll utanför Linders intresseom-råde. Lavento och Hornytzkyj har genomfört en stor studie av asbestmagrad keramik från Finland, i vilken det bland annat ingick åtta kierikkikrukor (Lavento & Hornytzkyj 1995, 1996). Sju av dessa är i likhet med kru-kan från Västra Mårtsbo magrade med antofyllitasbest, vars ursprung är området strax öster om Kuopio i östra Finland (Lavento & Hornytzkyj 1996 s.61). Det är troligt att också mårtsbokrukans antofyllitasbest kommer från Kuopio, ett avstånd på 60 mil fågelvägen.

Dessa krukor, skifferringar och yxor som transporte-rats mellan Sverige, Åland och Finland visar att människor kring södra Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet regelbundet haft långväga kontakter med människor vid andra stränder, människor som haft andra sedvänjor och hantverkstraditioner. Lika lite som skillnaderna mellan närbelägna bosättningar från kamkeramisk kultur och skifferkultur i Norrbotten kan förklaras som ett resultat av isolation och brist på kontakt, så kan skillnaderna öster och väster om södra Bottenhavet ses enbart som ett resultat av att de mellanliggande havsvidderna skiljde människor åt. Tvärtom kan havet, dess öar och vinterns isar ha varit rum där människor från skilda kulturella ur-sprungskontexter möttes, till exempel under vårvinterns säljakt (Äyräpää 1950 s.33, Zvelebil 2006).

10.2.3 Nemankultur, zedmarkultur, narvakultur och kamkeramisk kultur i östra Östersjöområdet

Diskussionen ovan av jägare-samlare som levde norr om Skandinaviens trattbägarkultur berörde även kam-keramisk kultur längs Östersjöns nordöstra stränder. I föreliggande avsnitt riktas istället blicken söderut. Med utgångspunkt i trattbägarkulturens nordgräns i Polen behandlas här grupper som levde i sydöstra Östersjö-området (norra Polen, Kaliningrad, Litauen, Lettland, Estland, västra Ryssland och västra Vitryssland), vilka brukar sammanfattas under termen Forest Neolithic(figur10.15). De aktuella arkeologiska materialen betraktas normalt som lämningar efter jägare-samlare och sant är

attdjurbenenheltdominerasavvildaarter.Detfinnsdock vissa indikationer på småskalig odling och fädrift. För en svensk forskare är materialet svåröverskådligt, i allmänhetfinnsendastkortaresammanfattningarpubli-cerade på engelska eller tyska. Därtill förekommer ett virrvarr av kulturbegrepp, begrepp som till en del tycks användas olika i olika länder. Vill man diskutera trattbä-garkulturens nordgräns är det likväl viktigt att inkludera östra Östersjöområdet, då regionen i många avseende utgör en intressant kontrast till trattbägarkulturens nord-gräns i Skandinavien.

De nordöstligaste lokalgrupperna inom trattbägar-kultur i Polen, lupawa och chelmno, diskuterades kort-fattat i kapitel 10.1.3. Omedelbart norr och öster om dessa, i nordöstra Polen, södra Litauen och sydvästra Vitrysslandfinnsettkomplexbenämntnemankultur(figur10.15)(Kempisty1986,Černjawskij1987,Timo-feev1988,1998a,1998b,Rimantienė1992,1999,Sul-gostowska1998,Piličiauskas2002).Nemankulturensäldsta fas (dubičiai) har diskuterats i kapitel 4, här är den senare fasen, lysaja gara, som är samtida med Skandina-viens tidigneolitikum av intresse. Nemankultur betraktas vanligen som en jägare-samlare kultur, det sparsamma osteologiska materialet på de polska boplatserna utgörs av vilda arter (Sulgostowska 1998 s.92-93). Det är dock oklart om detta gäller alla kronologiska faser och hela nemankulturens utbredningsområde, särskilt som Sul-gostowskaochPiličiauskaspåpekarattnemanboplat-ser ofta har dåliga bevaringsförhållanden för organiskt material.

Lysaja gara fasens keramik kännetecknas av spets-bottnade,svagtprofileradekrukor,medmagringavstenochiblandväxtmaterial(figur10.36).Jämförtmeddenäldredubičiaifasenharkeramikenrikaredekor,ärmervälbränd och har tunnare kärlväggar. Ett karaktäristiskt drag är gropintryck applicerade både på kärlens ut- och insida, vilka ger upphov till en bula på motstående sida av kärlväggen. Medan nemankulturens äldre fas numera är tämligen väldaterad (kapitel 4), så föreligger endast enenstakadateringarfrånlysajagarafasen(Piličiauskas2002). Dateringen från Korzecznik visar dock att fasen till en del är samtida med Skandinaviens tidigneolitikum,

Figur 10.36. Tidigneolitisk nemankeramik av lysaja gara-typ. [Neman stavas stundom Nieman eller Nemunas, lysaja gara stavas ibland lysa gora]. Efter Černjawskij (1987 fig. 1).

Figure 10.36. Neman pottery of the Lysaja Gara type, contemporary with the Early Neolithic Funnel Beaker Culture. [Neman is spelled Niemen or Nemunas by some, and Lysaja Gara is sometimes spelled Lysa Gora]. After Černjawskij (1987 fig. 1).

Fredrik HAllgren

268

liksom med bosättningarna från trattbägarkultur i de närbelägnaprovinsernaPommernochChelmno(figur10.37).

Norr om nemankulturen, i ett mindre område i norra PolenochiKaliningrad,finnsenannanvariantavFo-rest Neolithickalladzedmarkultur(figur10.15)(Timofeev1988,1991,1998,Timofeevetal.1995,Gumiński&Fiedorczuk1990,Gumiński1997,1998).Zedmarkultu-rens status som ”arkeologisk kultur” är omtvistad. Vissa har sett zedmarkomplexet som en variant av neman-kultur(Rimantienė1992s.116-119),andrasomenvari-ant av narvakultur (Girininkas 1998), medan Timofeev, GumińskiochFiedorczukbetonarzedmarkulturenssär-prägel. Zedmarkeramiken utmärks av höga, vasliknande kärlmedsmalflatbotten(figur10.38),spetsigabottnarförekommer också, men är mindre vanliga (Timofeev 1991fig.20,Timofeevetal.1995fig.5).Såvälväxter,krossade molluskskal och krossad sten förekommer som magring. Till skillnad från vad fallet är med sen neman-kultursåärzedmarkomplexetväldaterat(figur10.37).

Flera zedmarboplatser ligger i våtmarker och har tämligen goda bevaringsförhållanden för ben. Från bo-platsenDudkafinns2300artbestämdabenfrånTNIoch1200 ben från fasen som omfattar TN II – MN A, bägge fasernadominerasavfisk,blanddäggdjurendominerarkronhjortochrådjur.Nötboskapfinnsrepresenteradmed fyra ben under TN I och 14 under TN II – MN A, under den senare fasen förekommer också 6 ben från får/get(Gumiński1998).Detblygsammainslagetavtamdjur ses som ett resultat av kontakter med jordbru-kande grupper längre söderut (Timofeev 1991 s.22-23). PåDudkahittadesocksåflerafragmentavimporteradetrattbägare(Gumiński&Fiedorczuk1990s.56,67-68,Gumiński1997).Flertaletavdessaärilikhetmedtratt-bägarkeramik från centrala Polen chamottemagrade, medan ett fragment har både chamotte och skalmagring. Magring med krossade skal är ett drag som utmärker zedmarkeramik och narvakeramiken (se nedan), men som diskuterats i kapitel 10.1.3, togs denna tradition upp inom trattbägarkulturen i Chelmno och det är troligt att

Figur 10.37. 14C-dateringar från faser av neman, zedmar, och narva-kultur som är samtida med tidigneolitisk trattbägarkultur (Timofeev et al. 1995, Gumiński 1997, Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002, Piličiauskas 2002, Eriksson et al. 2003).

Figure 10.37. 14C dates of phases of the Neman, Zedmar, and Narva Cultures contemporary with the Early Neolithic Funnel Beaker Culture (Timofeev et al. 1995, Gumiński 1997, Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002, Piličiauskas 2002, Eriksson et al. 2003).

Figur 10.38. Zedmar kruka från boplatsen Zedmar D (Timofeev et al. 1995 fig. 5).

Figure 10.38. Zedmar vessel from the site Zedmar D (Timofeev et al. 1995 fig. 5).


269

Figur 10.39. Narva kärl från senmesolitisk och tidigneolitisk tid. Kärl 1-5 kommer från Šventoji, 7-11 från Kretuonas. Efter Rimantienė (1992 fig. 3 med modifikationer).

Figure 10.39. Narva vessels from the Late Mesolithic and Early Neolithic (according to the Scandinavian chronology). Vessel 1-5 from Šventoji, vessel 7-11 from Kretuonas. After Rimantienė (1992 fig. 3 with modifications).

skärvan från Dudka kommer från den senare regionen. ÄvenpåzedmarlokalernaiKaliningradfinnsenstakaben av tamdjur i material som i övrigt helt domineras av vilda djur. På exempelvis Zedmar D påträffades fyra ben av nötboskap och fyra ben av får bland totalt 800 artbestämda däggdjursben. De vanligaste djurarterna var vildsvin (240), uroxe (210) och kronhjort (190) (Ti-mofeev 1991 s.19).

I delar av Litauen, Lettland, Estland och västra Ryss-land fanns under TN det som kallas sen narvakultur (Ti-mofeev1988,1990,Rimantienė1992,Girininkas1998,Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002, Brazaitis 2002, Bērziņš2003).Denäldrefasenavnarvakulturdiskutera-des kortfattat i kapitel 4, här skall material som är samtida medSkandinaviensTNtasupp(figur10.15och10.37).Underdennafasfinnsfleralokalavarianteravnarvakera-mik, till exempel klassisk narva, sarnate, piestinia, usviaty, varianter som av vissa ses som stilar, av andra som sepa-rata kulturer. Liksom tidigare förekommer två typer kärl, spetsbottnadekrukorsamtlågakeramiklampor(figur10.39). Den klassiska narvakeramiken är magrad med växter och krossade molluskskal men under denna fas dyker också bergartsmagrad keramik upp. Kärlen är ofta grovt avstrukna på utsidan, vilket ger en vertikalt strierad yta, dekoren domineras av kamstämpel och gropar. Den sena narvakeramiken uppvisar därtill stundom dekortyper som Timofeev ser som lånade från östlig trattbägarkultur, som enkla stämplar, skårstreck, tvärsnodd och snördekor (Timofeev 1990 s.142). På lokalen Zvidze förekommer också skärvor av importerade trattbägare, i likhet med vad som var fallet på zedmarboplatsen Dudka som nämndes ovan (Loze 1988 s.207).

Narvakulturen ses traditionellt som en jägare-samlare ekonomi (Dolukhanov 1993 s.132, Brazaitis 2002 s.69), men det verkar som om ekonomin förändras från ute-slutande vilda resurser under dess äldsta fas (jfr. kapitel 4), till ett inslag av fädrift under den period som mot-svarar Skandinaviens mellanneolitikum. Från exempelvis Zvidze i östra Lettland rapporteras tamdjur utgöra 19% av däggdjursbenen (MIND) i lager som dateras till MN A (4540±60 – 4370±80 BP, dateringar utförda på trä) (Loze 1988, Vasks et al. 1999 s.298). Vad gäller narvabo-platser samtida med Skandinaviens TN har jag bara hittat uppgifter från Šventoji 4B/2B i västra Litauen, där gris som enda domesticerade art utgör 0.3% av de bestämda djurbenen (Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002 s.13). Ett möjligt undantag är boplatsen Kreutonas 1B i östra Litauen där får/get, nötboskap och tamsvin tillsammans utgör 6% av djurbenen. Kreutonas 1B har typologiskt daterats till perioden 4450 – 4050 BP (Girininkas 1998 s.19), men 14C-datering av två gravar på lokalen har ovän-tat gett dateringar till 5580±65 BP och 5350±130 BP (Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002). Det är oklart om gravarna på Kreutonas 1B hör till samma fas som bo-

platsmaterialet och djurbenen och det vore här önskvärt att datera tamdjursbenen direkt.

Det tidigneolitiska arkeologiska materialet i större delen av Estland kan hänföras till kamkeramisk kultur fas II, (typisk kamkeramik, Ka II) av samma typ som i Finland. Då det saknas 14C-dateringar från estländsk Ka II kan detta material bara dateras typologiskt i analogi meddenfinskakronologin(jfr.kapitel12.2).TillskillnadfråniFinlandsåfinnsingenäldrekamkeramikiEstland,det föregående skedet präglades istället av tidig narvake-ramik (kapitel 4), en keramiktyp som också lever kvar i delaravEstland(jfr.lokalenKääpäifigur10.37).Kriiskahar granskat teknologiska egenskaper hos Ka II keramik frånNarvaflodensnedrelopp.Keramikenärtillverkadav varvig glacial lera och är magrad med krossad granit, kärlen har byggts upp med ringling i N-teknik och har bränts i hög temperatur (c. 900 oC). Ka II keramiken skiljer sig från estländsk narvakeramik genom att den senare oftare är tillverkad i U-teknik, har växtmagring och har bränts vid lägre temperatur (Kriiska 1996). I likhet med vad fallet är i Finland, saknas tamdjur helt i de osteologiska materialen från Estlands Ka II boplatser (Lang 1999a s.327-328, Kriiska 2001).

I delar av Baltikum omnämns vidare vad som be-nämns kam-gropkeramik kultur (Timofeev 1988 s.208-210,1990s.140-142,Rimantienė1992).Detärförmigoklart hur kam-gropkeramik förhåller sig till samtida finskochestländsk”typiskkamkeramik”.Stundomtycksde båda begreppen användas synonymt (Antanaitis-Ja-cobs&Girininkas2002s.10).Rimantienėskiljermellankam-gropkeramikochdenfinskakamkeramiken,menbetraktar den estländska kamkeramiken som en variant avkam-gropkeramik(Rimantienė1992s.120).Meinan-der såg ”grop-kamkeramisk kultur” (notera den annor-lunda skrivningen) som en synonym till kamkeramisk kultur (Meinander 1961 s.5). Inom nutida fennoskan-dinavisk arkeologi pratas om ”grop-kamkeramik” som

Fredrik HAllgren

270

någonting annat än typisk kamkeramik (Edgren 1982 s.40, Räihälä 1996 s.101-103, Färjare 2000 s.26-27). Inom Ka II området i Estland avlöser kamkeramiken den tidi-gare narvatraditionen, kam-gropkeramik i Lettland tycks dock ofta förekomma vid sidan av narvakeramik på sena narvaboplatser, bland annat på den ovan omtalade Sar-nateochZvidze(Loze1988).Möjligenfinnsdetocksåfyndplatser som enbart innehåller kam-gropkeramik.

Kam-gropkeramik beskrivs som i huvudsak opro-fileradekärlmedrundbotten,magradmedkrossadsten och dekor av kamstämpel och gropintryck. Den tidigneolitiska fasen på gravfältet Zvejnieki i Lettland (mellanneolitikum enligt lettisk terminologi) räknas till kam-grop komplexet (Eriksson et al. 2003 s.3). Eriks-sons dietanalys omfattar två gravlagda individer som 14C-dateratstillTNI,dessabedömshalevtpåsötvattenfiskoch jaktvilt, medan växter spelat en underordnad roll i dieten (Eriksson et al. 2003 s.4, 11-14). Det stora inslaget avsötvattenfiskgörattdateringarnaavmänniskobenfrån Zvejnieki kan vara behäftade med en reservoaref-fekt, de aktuella provernas verkliga ålder skulle i så fall varayngreänvadsomframgåravfigur10.37(Eriksson2003 s.24, Eriksson et al. 2003 s.16).Medandetfinnsinslagavtamdjurpåboplatserfrån

zedmarkultur och eventuellt även från narvakultur under TN, så lyser sädeskorn i form av makrofossil eller avtryck i keramik med sin frånvaro i såväl neman, zedmar, narva ochkamkeramiskakontexterfrånTN.Dåfleraavdeaktuella boplatserna är belägna i våtmarker med goda förhållanden för bevarandet av organiskt material är jag benägen att se denna frånvaro som reell.LikvälfinnsdetflerapollendiagramfrånBaltikum

som har spår av cerealiapollen från tidsperioden (Veski 1998s.56,66,Rimantienė1999s.276,Poska&Saarse2001, 2006, Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002 s.13-14).Iflertaletavdediagramjaghafttillfälleattgran-ska noggrannare, rör det sig om pollen av Avena- och Hordeum-typ, pollenslag som inkluderar arter av vilda gräs (Veski 1998 s.56, 66, Poska & Saarse 2001 s.6-7, jfr. Lang 1999b s.364), men i några fall har även pol-len av Triticum-typ påträffats (Poska & Saarse 2001, 2006). Behre ställer sig tveksam också till de senare då även triticum-typ inkluderar några vildgräs (Behre 2007 s.204, 208). Det föreligger problem med att kor-relera de geologiska dateringarna med en arkeologisk tidsskala,eftersomflertalet14C-prover från de aktuella lagerföljderna består av bulksediment (Veski 1998 s.52, 62, Poska 2001 paper VI, s.12). Reservoareffekten i torv från Estland beräknas vara mellan 200 och 600 år (Veski 1998 s.108). Pollendiagrammet från Akali (där Triticum dyker upp 5600 f.Kr. och Hordeum 4900 f.Kr) är daterat genomAMSdateringarpåmakrofossil,menhärfinnsenjärnåldersdateringienstratigrafiskpositionmellan två prover som daterats till 4600 respektive 3100 f.Kr. Det är

i dagsläget svårt att utvärdera betydelsen av de pollenana-lytiska indikationerna. Frånvaron av makrofossil/avtryck av sädeskorn i de arkeologiska materialen antyder i alla händelser att eventuella försök med odling var av annan art och på en annan skala än inom trattbägarkulturen i nordvästra Polen (kapitel 10.1.3).

Så som diskuterades i kapitel 4, började människor inom neman- och narvakultur att praktisera keramikhant-verk redan före 5000 f.Kr., utan att för den skull ta upp det jordbruk som karaktäriserade deras samtida grannar inom bandkeramisk kultur i norra Polen och Tyskland. Under 1000 år levde de som jägare-samlare med keramik. Under den period som motsvarar Skandinaviens tidigneolitikum somdiskuterashär,finnsdetenbegränsadförekomstavtamdjur åtminstone inom delar av zedmar- och narvakom-plexen. Timofeev har sett inslaget av tamdjur inom zed-markultur som ett resultat av kontakt med trattbägarkultur snarare än en avspegling av lokal ekonomi (Timofeev 1991 s.22-23), men det är också möjligt att fädrift inkorporera-des i en ekonomi som i övrigt präglades av kontinuitet vad gällerjakt,fiskeochsamlande.Omsmåskaligodlingocksåbedrevs är mer tveksamt, men kan inte uteslutas utifrån nuvarande kunskapsläge. Dessa mindre inslag av jordbruk togs i så fall upp, utan att trattbägarkeramik, eller den övriga materiella kultur som kännetecknade jordbruks-samhället inom den polska trattbägarkulturen anammades. Utvecklingen skiljde sig därmed från den i Mälardalen, där både jordbruk och nya hantverkstraditioner introduceras sida vid sida (kapitel 5-9), men också från den på norska Vestlandet, där människor i allt väsentligt fortsatte att leva som jägare-samlare men ändå tog upp trattbägarkeramiken (kapitel 10.1.2).

10.2.4 Tidigneolitikum norr om trattbägarkulturen

I kapitel 10.1 diskuterades nordlig trattbägarkultur i Mel-lansverige, södra Norge och norra Polen, arkeologiska material som kan ses som lokal variation på ett över-regionalt tema. Även om TRB-materialet i Mälardalen ochPommernskiljersigåt,såfinnsdetgemensammanämnare i det att den materiella kulturen i bägge om-rådena inkluderar varianter av exempelvis trattbägare, fyrsidiga yxor och mångkantiga stridsyxor. I bägge om-rådena tycks också anammandet av trattbägarkulturens materiella kultur vara förknippad med introduktionen avjordbruksomkulturellpraktik.Detfinnsingamot-svarande drag som förenar de samhällen som diskuteras i föreliggande kapitel, inbördes skiljer de sig åt en hel del och deras främsta gemensamma nämnare är att de utgör exempel på tidigneolitiska lokalsamhällen som var samtida med, men inte en del av den tidigneolitiska trattbägarkulturen.


271

När jag påbörjade arbetet med det som kom att bli kapitel 10.2 uppfattade jag de aktuella arkeologiska ma-terialen som lämningar efter jägare-samlare. Detta första intryck tycks hålla för den skandinaviska skifferkulturen och för den kamkeramiska kulturen i Finland och Est-land,medandetfinnsindikationerpåfädriftochodlinginom zedmar- och narvakultur. I Skandinavien tycks där-för trattbägarkulturens nordgräns vara en gräns mellan jägare-odlare och jägare-samlare, medan trattbägarkul-turens nordöstgräns i Polen kan ha varit en gräns mellan jordbrukare med jakt som bisyssla och jägare-samlare med jordbruk som bisyssla.

Då nordlig trattbägarkultur i allmänhet och Mälar-dalens trattbägarkultur i synnerhet har varit fokus för föreliggande avhandlingsarbete, så blir studien av de ti-digneolitiska materialet norr om trattbägarkulturen mera översiktligt. Av de komplex som tas upp till diskussion har den skandinaviska skifferkulturen getts mest utrym-me. Även om skifferkulturens artefakter, traditioner och näringsekonomiska praktik ser helt annorlunda ut än trattbägarkulturens,såfinnsdetenstrukturelllikhetdememellan i det att också skifferkulturen kan förstås som en rad lokalt skapade variationer av en övergripande repertoar, en repertoar som inkluderar exempelvis skif-ferknivar och skifferhantverk, en cirkulation av exotisk skiffer och skifferföremål, byggandet av och boende i bostäder med ett försänkt golvplan omgärdat av vall, en näringsekonomisk praktik helt inriktad på vilda resurser, enrituellsymboliksomoftainkluderarälgfigurer(äveniområden där älgar inte förekommit som villebråd), samt ett val att inte tillverka och bruka keramik.

I likhet med TRB så kan skifferkulturen förstås som konstellationer av lokala, överlappande communities of practice. Den kulturell praktiken har skapats och reprodu-cerats inom den lokala kontexten, men genom att ansluta till supralokala stilar och traditioner har man blivit en del av ett socialt sammanhang som sträckt sig bortom det lokala. Liksom trattbägarkulturens mångkantiga strids-yxor både kan ses som ett förenande drag (de förekom-mer inom hela TRB-komplexet) och som särskiljande för olika regioner inom trattbägarkulturen (genom den regionspecifikaformgivningen,jfr.kapitel9.1.3),såanasatt skifferknivarna kan ha samma dubbeltydiga associa-tioner. Som allmän typ är skifferknivarna en gemensam nämnare för hela den tidigneolitiska skifferkulturen, sam-tidigtsåtycksknivarmedspecifikformgivningutmärkaskilda regioner, en tråd jag inte haft möjlighet att följa upp inom ramen för detta avhandlingsarbete.

Cirkulation och utbyte av exotisk skiffer som råmate-rial och som färdiga föremål med annorlunda formgiv-ning, visar på hur skifferkulturen genomkorsades av lång-vägasocialakontaktnätsomgeografisktmätersigmedtrattbägarkulturens cirkulationsnät för slipade fyrsidiga yxor. I Bergslagen och Hedmark har trattbägarkulturens

och skifferkulturens utbytessystem mötts och här har stundom skifferknivar och trattbägaryxor cirkulerats vi-dare utanför respektive kulturella ursprungskontext. Som diskuterats ovan, ingår färdiga skifferknivar i fyndmate-rialetfrånfleratidigneolitiskatrattbägarlokalerinorraMälardalen/södra Bergslagen, och spets- och tunnackiga yxorharhittatspåfleraskifferlokaleriDalarna.Tratt-bägarkeramik och jordbruksprodukter har däremot inte påträffats inom skifferkulturens område och i detta skil-jer sig bilden i Skandinavien från förhållandena i sydöstra Östersjöområdet, då importerad trattbägarkeramik och ben från (eventuellt importerade) tamdjur har hittats påflerazedmar-ochnarvalokaleriPolenochLettland.Det är således särskilt utvalda kategorier av främmande föremål som valts ut och hanterats i mötet med männis-kor från ett annat kulturellt sammanhang. Skifferknivar och tunnackiga yxor kan ha fungerat som gränsobjekt (jfr. kapitel2.6-2.7)idessamöten,reifikationersomsymboli-serat det annorlunda men också det gränsöverskridande i kontakterna med människor av andra traditioner.

Området öster om Östersjön med neman, zedmar, narva, och kamkeramisk kultur ägnas förhållandevis mindre utrymme i föreliggande avhandling. Även om analysen här blir grundare och mer av sammanfattande karaktär, så tjänar beskrivningen av dessa annorlunda traditioner som ett viktigt ramverk för förståelsen av Mälardalens trattbägarkultur och Nordskandinaviens skifferkultur.Vidfiskeochsäljaktihavenochpåisarnakring Mälardalens vidsträckta skärgård måste männis-kor från Mälardalens trattbägarkultur regelbundet ha kommitikontaktmedsäljägareochfiskarefråndenkamkeramiska bosättningen på Åland, blott en dags-färd i kanot fjärran. De akeramiska jägare-samlarna inom nordskandinavisk skifferkultur levde sida vid sida med keramiknyttjande jägare-samlare ett stenkast längre österut i nordöstra Norrbotten och Finland, en öst/västgräns som ger perspektiv på den stundom mer uppmärksam-made nord/sydgränsen mellan fångstkultur utan keramik och jordbrukskultur med keramik längre söderut. Bilden från sydöstra Östersjöområdet är återigen en annan, här finnsgruppersomnyttjatkeramikiettårtusendeutanattta upp odling, för att under tidigneolitikum inkorporera småskalig fädrift, eller cirkulationen av produkter från tamdjur i en näringsekonomisk praktik som annars var heltinriktadpåjaktavskogsviltochfiskeisjöarochvattendrag.

I mötet mellan trattbägarkulturen i nordvästra Polen och nemankultur, zedmarkultur och narvakultur i nord-östra Polen skapades efterhand en ny typ av keramik med drag av både TRB och de skogsneolitiska traditionerna. Det är troligt att även den kulturella identiteten omför-handlades när handlingsreceptet för keramikhantverket förändrades.

Fredrik HAllgren

272

10.3 Kulturell gruppidentitet och etnicitet i området kring trattbägarkulturens nordliga randbygder

”everything I’m not, made me everything I am” KanyeWest–EverythingIam(Graduation,2007)

I de föregående avsnitten har jag diskuterat arkeologiska material från bland annat trattbägarkultur, skifferkultur, kamkeramisk kultur och nemankultur i området väster och öster om Östersjön. Analytiska konstruktioner som arkeologiska kulturer gör det möjligt att föra en diskus-sion på denna översiktliga nivå. Det är viktigt att påminna sig om att det rör sig om just analytiska konstruktioner, enheter som skapats av forskare som systematiserat det arkeologiska fyndmaterialet. Samtidigt är det en grup-pering som utgår från faktiska likheter och skillnader i materiell kultur, det rör sig inte om godtyckliga konstruk-tioner. De likheter och skillnader som arkeologer ser i materialen kan ha varit mer eller mindre framträdande också för dåtida aktörer.

Även om en arkeologisk konstruktionen som exem-pelvis skifferkultur aldrig har existerat i medvetandet hos tidigneolitiska människor, så kan kulturella skillna-der mellan Dalarna/södra Norrlands skifferkultur och Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur likväl ha blivit betydelsebärande i konstruktionen av gruppidentiteter. I ett gränsområde som Bergslagen måste många normalt oreflekteradekulturellavalhamedvetandegjortsgenomatt människor regelbundet träffade på personer som valt annorlunda. Så som diskuterades i kapitel 2.6 så formas identitet inte enbart genom deltagande i praktik, valet att inte deltaga, att inte utöva en praktik kan vara lika avgörande(Wenger1998s.164).Imötetmedmännis-kor som tog upp och började praktisera jordbruk, var valet att hålla fast vid ett liv som jägare-samlare således inte enbart en fråga om näringspraktik utan också en fråga om identitet. Akten att utöva eller att avstå från attutövaspecifikahantverksomskiffersmideellerke-ramikhantverk kan både ha skapat identitet och styrts

av identitet. Gränsen mellan trattbägarkultur och skif-ferkultur i Bergslagen kan således ha varit en gräns mel-lan grupper av människor som betraktade sig själva och varandra som av olika gruppidentitet, en situation där bådereifikativaprocesser(attidentifierassomnågotavandra)ochdeltagandeprocesser(attidentifierasigmednågot) samverkat till att skapa etniciteter.

I kapitel 2 återgavs Richard Jenkins resonemang kring hurenpersonsomleveriSwansea(Wales)imötetmednågonfrånvästraSwanseadefinierarsigsom’frånEastSwansea’, i mötet med någon från Cardiff betraktar sig som ’från Swansea’, i mötet med någon från England karaktäriserarsigsom’frånWales’,ochsåvidare(Jen-kins 1997 s.40-43). I varje sådan situation aktualiseras specifikaassociationer,starkareellersvagare,somblirbetydelsebärande i konstruktionen av annorlundahet. I definierandetavskillnadenmellanolikastadsdelarinomsamma stad kan till exempel klasstillhörighet betonas, i mötet med någon från ett annat språkområde som i exempletWalesochEnglandkanspråketgesbetydelse.Som nämnts kan aspekter av det vi kallar trattbägarkultur och skifferkultur på ett motsvarande sätt ha getts bety-delse i konstruktionen av gruppidentitet i mötet mel-lan jägare från Siljan och jordbrukare från Mälardalen. I andra situationer, till exempel i mötet mellan jägare-samlare från Siljan och personer från Nordnorges skif-ferkultur, så kan stilistiska skillnader i en delad kulturell repertoar (exempelvis skillnader i skiffersmidet) ha legat till grund för formerandet av andra identiteter. Jenkins särskiljer mellan ’local identity’ och ’communal identity’, men konstaterar samtidigt att ”...the communal, the local, the national . . . are to be understood as historically and contextuallyspecificsocialconstructionsonthebasicethnic theme...” (Jenkins 1997 s.43). Även om de grup-pidentiteter som aktualiserades i mötet mellan människor från Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur och Dalarna och södra Norrlands skifferkultur således kan betraktas som exempel på etnicitet, så är de likväl inte de enda eller primära etniciteterna, samma människor har definieratsigannorlundaiandrasituationer.

I det avslutande kapitel 11 försöker jag ta ett samlat grepp på problematiken kring situationsberoende lokala, regionala och överregionala identiteter.

273

Föreliggande avhandlingsarbete diskuterar introduk-tionen av kulturella praktiker som odling, fädrift, ke-ramikhantverk och stensmide kring Östersjön under stenåldern. Huvudfokus ligger på tidigneolitisk trattbä-garkultur (c. 4000-3300 f.Kr.) och regionen Mälardalen och Bergslagen i östra Mellansverige. Mer översiktligt diskuteras även material från övriga Skandinavien, Fin-land, Baltikum, norra Polen och norra Tyskland. Skrifter som diskuterar introduktionen av jordbruk fokuserar ofta på frågan varför odling och fädrift spreds vid en bestämd tidpunkt, en fråga som har besvarats bland an-nat med hänvisning till ekologiska omständigheter eller faktorersomsocialtävlanochbegynnandestratifiering.Här ligger istället fokus på hur företeelser som närings-ekonomisk praktik och hantverkstraditioner skapades, spreds och reproducerades.

För att ge perspektiv på tidigneolitikum föregås dis-kussionen av Mälardalens trattbägarkultur av en genom-gång av keramikhantverkets första uppdykande öster om Östersjön, en teknologi som spreds och omskapades bland jägare-samlare grupper i bland annat Nordnorge, Finland och Baltikum redan 1000 år innan lerkärlstill-verkning togs upp i Mälardalen. Störst utrymme ägnas åt Mälardalen och Bergslagens tidigneolitiska trattbägar-kultur. Det arkeologiska materialet från region diskuteras som spår av aktiviteter som boende, gravritual, odling, fädrift, hantverk – kulturella praktiker som skapades och omformades i utövandet och som bidrog till att forma de förhistoriska aktörernas identitet. Avhandlingen avslutas med en diskussion av trattbägarkulturens nordgräns, en företeelse som ofta förklarats med hänvisning till ekolo-giska faktorer men som här diskuteras i termer av kultur, identitet och historia.

Perspektivet på kultur har bland annat hämtat inspi-ration från Ralph Linton (1936), som betonade deltagande och förmedling som centrala aspekter av kultur. Således kan kultur ses som en aktivitet eller en produkt av en aktivitet, som man utövar, praktiserar, deltager i. Linton visade på den mångfald av sociala sammanhang inom ett samhälle där kultur skapas och förmedlas. Särskilt betonade han denlokala,interaktionsdefinieradekontexten.Lintondiskuterade också hur aspekter av kultur kan reprodu-ceras inom segment av ett lokalsamhälle där till exempel könelleråldersgruppdefinierardesammanhanginomvilka kultur skapas. Snarare än homogen och enhetlig är därför kultur heterogen och spretig till sin natur (Linton 1936 s.271-283).

Lintons betoning på kultur som deltagande och lä-rande har en sentida parallell i teoribildningen kring com-munities of practicesomformuleratsavEtienneWengerochJanetLave(Lave&Wenger1991,Wenger1998).Teorin kring communities of practice lyfter fram lärande genomdeltagandeiinteraktions-definieradesocialasam-manhang, som platsen där mening och identitet skapas. Genom att lära och utöva en kulturell praktik, till exem-pel att bereda säd eller tillverka lerkärl, så blir deltagaren endelavpraktikenochdetsammanhangsomdefinie-ras av den gemensamma aktiviteten. I deltagande i ett hantverk anknyter utövaren till människor som tidigare praktiserat samma värv och blir därmed en del av den sociala gemenskapens historia. Genom att (selektivt) lära ut ett hantverk så påverkar läraren hantverkstraditio-nens och det sociala sammanhangets vidare utveckling. Iutövandetavpraktikispecifikacommunities of practice så formeras aspekter av identitet, men man kan också säga att den form praktiken tar i någon mån dikteras av denna identitet.

11 Kultur, praktik och identitet under tidigneolitikum

Fredrik HAllgren

274

11.1 Kultur, praktik och identitet inom Mälardalen/Bergslagens trattbägarkultur

Bland fornlämningar från tidigneolitisk trattbägarkultur iMälardalenfinnslokalersomkantolkassomboplatser,fiskelägen,jaktstationer,fäbodarochbegravningsplatser.Dessa lämningar ska inte ses som isolerade företeelser utan som platser som var förbundna i ett komplext nätverk av stigar och farleder, längs vilka människor färdades mellan landvända gårdar och fäbodar, mellan fiskelägenochbasboplatser,mellanhemmetochgrann-bosättningar. Längs samma farleder färdades man med sina döda anförvanter till kollektiva gravplatser på öar i skärgården. På alla dessa platser har varje person in-gåttiskildaaktivitetsdefinieradesocialasammanhang,respektive plats i landskapet har således varit arena för olika communities of practice, sociala sammanhang vars sam-mansättning var avhängiga av de praktiker som utövades och vilka personer dessa aktiviteter samlat.

Trattbägarlokaler i olika landskapsrum inom Mälar-dalen och Bergslagen tenderar att präglas av spår från skilda näringar. Strandvända lokaler domineras ofta av säl-ochfiskbenmedanlandvändaboplatserövervägandehyser spår efter fädrift och odling. Medan sådana data kan användas för att diskutera forntida näringsekonomi och diet så ligger tyngdpunkten i föreliggande arbete på de aktiviteter som är förknippade med respektive näring. Sädesodling har inbegripit arbetsmoment som röjning av skog, sådd, skörd och senare beredning och hante-ring av odlade grödor, arbeten som samlat människor i olika arbetslag med (potentiellt) skild sammansättning. Utövandet av de olika momenten i jordbrukets prak-tikharbidragittillattdefinieradeltagarnaochderasidentitet. Arbetet kan tänkas ha haft en särskild inne-börd då deltagarna var medvetna om att det var en ny näringsekonomisk praktik som inte utövats av tidigare generationer i området, och genom att människor i an-gränsande regioner valde att ta upp jordbruk vid samma tid, samtidigt som grannfolk strax norr om Mälardalen tvärtom valde att avstå från odling och fädrift.Enaspektavsäljaktochfiskeundertidigneolitikum

kan ha varit att återknyta till ett ursprung. Säljakten i skärgårdenochvårfisketeftergäddapåöversvämmadestrandängar skapade en länk till tidigare generationer somjagatsälblandsammautskärochbedrivitlekfiskei samma vikar. Också i utövandet av nyintroducerade praktiker fanns beröringspunkter med historien. De första röjningarna för odling togs upp i orörd urskog, men det var en skog full med stigar, minnen och myter. Samma strandängar som tidigare och alltjämt var platsen

förvårenslekfiske,blevpåsommarenbetesmarkfördennyanskaffade boskapen, främmande bestar som gjordes inhemska genom att inkorporeras i det lokala samman-hanget med dess platser och berättelser.

Parallellt med att en proportionellt allt mindre del av året tillbringades vid havet, så etablerades en ny typ av gravplatser på lokaler i skärgården som Fågelbacken och kanske Norrfäbovägen 2. Läget för dessa gravplatser kan sägas knyta an till ett landskapsrum som för den tidig-neolitiska människan representerade ett (mytologiskt) ursprung. Enligt denna tolkning förde människor som levde delar av året på jordbruksbosättningar i inlandet sina döda till vila på platser i skärgården där ättens för-fäderengånglevtsomsäljägareochfiskare.

Den materiella kultur som utmärker det arkeologiska fyndmaterialet från Mälardalen och Bergslagens trattbä-garkultur innehåller lokala varianter av artefakter ur en repertoar som är gemensam för större delen av TRB-komplexetundertidigneolitikum.Blanddessaåterfinnstrattbägare,kragflaskor,lerskivor,fyrsidigaslipadeyxormed tunn och/eller spetsig nacke, mångkantiga strids-yxor och sadelkvarnar.

Keramikhantverket introducerades som en nyhet vid periodensbörjanmeddespecifikatypernatrattbägare,kragflaska,lerskivasamtmersporadiskthankkärl.Vidler-kärlstillverkningenharmanvanligenanväntfinlerorsommagrats med krossad bergart i tämligen grova fraktioner. Den magrade och knådade leran har sedan formats till ringlar som sammanfogats till krukor med hjälp av fogar i N- eller U-teknik. Trattbägarna förekommer både som korthalsade och höghalsade kärl, en variation som utifrån kärlprofilerkandelasinifyraformtyper(formtypVråI,Vrå II, Vrå III och Vrå IV) där typ I och IV är vanligast. De korthalsade krukorna av formtyp Vrå I är vanligen sparsamt dekorerade. Även höghalsade trattbägare av typ Vrå IV kan vara odekorerade, men yttäckande halsdekor är tämligen vanligt bland dessa. På vissa lokaler förekom-mer både korthalsade och höghalsade trattbägare, men ofta tenderar respektive lokal att domineras av endera varianten. Bland de dekorerade kärlen är enkla intryck, snöre, tvärsnodd, tandade stämplar, sneda instick och gropintryck vanliga. Liksom var fallet med kärlform, så domineras ofta varje lokal av en eller ett par dekortyper medan andra saknas.

En del av variationen i kärlform och dekor kan möj-ligen förklaras som kronologisk förändring inom ramen för tidigneolitikum, men till en stor del tycks det röra sig om samtida variation. På olika boplatser har grupper av hantverkare upprätthållit lokala mikrotraditioner, som varochenkännetecknasavspecifikateknologiskavali skilda moment av krukhantverket, alltifrån val av lera och magring, till formgivning av kärlen och dekoration av de färdiga trattbägarna. Den ceramologiska analysen av keramiken från Skogsmossen antyder att de boende

11 kultur, prAktik ocH identitet under tidigneolitikum

275

på platsen använt samma lertäkt som råvarukälla under entidsrymdavflerahundraår.

Trattbägarkeramiken kan ses som en överregional företeelsemedenmycketvidgeografiskspridninginorraEuropa.Samtidigtfinnsregionalasärdragförtrattbä-garkeramik från just Mälardalen och Bergslagen (vanligt med gropintryck, frekvent randdekor, ibland dekor på kärlväggens insida, tvärsnoddsdekor redan under TN I, osv.), drag som särskiljer denna keramik från sydskandi-navisk och nordpolsk trattbägarkeramik. Sett ur ett tredje perspektiv kan trattbägarkeramiken också ses som en lokal företeelse då människor på närbelägna och inbördes samtida boplatser tycks ha reproducerat skilda lokala teknologiskstilar,platsspecifikatraditionersomutövats,lärts ut och lärts in genom många generationer.

I kapitel 8.6 diskuteras vilka förutsättningar som kanhabidragittillattupprätthålladetspecifiktlokalaihantverkstraditioner som reproducerats inom små grup-per hantverkare på enskilda boplatser. Då storleken på fingeravtryck i trattbägarkeramik inomochbortomMälardalen antyder att det ofta var kvinnor som for-made kärlen, så föreslås ett scenario som innefattar att döttrar lärdes upp av mödrar, men också att en matri-lokal bosättningsregel bidrog till att bibehålla gruppen av kvinnliga hantverkare intakt. Det föreslås vidare att utövandet av hantverkets praktik i detta community of practice där mormödrar lärde mödrar lärde döttrar lärde systrar, bör ha bidragit till att det formerades en idé om gemensam identitet. Det sociala sammanhangets gemensammaursprungienhistoriskellerfiktivanmoderblev därmed betydelsebärande, en idé om en matrilinjär härkomstgrupp kan ha formerats.

Stenindustrin inom Mälardalen och Bergslagens tratt-bägarkultur utmärks av en produktion av tunnackiga grön-stensyxor, trindyxor, mångkantiga stridsyxor, malstenar, slipstenar samt småredskap av kvarts. Vid sidan av de lokalproducerade redskapen förekommer exotiska sten-föremåliformavspets-ochtunnackigaflintyxormedursprung inom Sydskandinaviens trattbägarkultur och skifferföremål med ursprung i Nordskandinaviens skif-ferkultur. Flintyxorna har stundom använts sekundärt som råmaterial för framställning av skrapor och tvärpilar.Yxindustrinärmestutförligtstuderad.Petrografiska

analyser av avfall från yxtillverkning på trattbägarbo-platser i västra Mälardalen pekar på att varje boplats har försetts med porfyrit för yxproduktion från varsitt stenbrott,klyftsomnyttjatsunderfleragenerationer.Många av de färdiga yxor som deponerats på samma boplatser är emellertid tillverkade av porfyrit (eller andra material) från andra stenbrott. Mönstret antyder en om-fattande cirkulation av färdiga yxor. Utbytet torde främst ha varit socialt motiverat, då yxorna som erhölls vid dessa transaktioner i allt väsentligt var identiska med de som producerades lokalt.

Enpetrografiskstudieavhandkvarnarochproduk-tionsavfall från kvarntillverkning från Skogsmossen an-tyder en lokal produktion, användning och deponering av denna kategori redskap. Analys av färdiga malstenar från närbelägna trattbägarboplatser antyder att dessa för-sågs med sten för kvarntillverkning från andra stenbrott. Sammantaget antyder resultaten att de boende på varje boplats hade tillgång till egna råvarukällor för råmaterial till kvarntillverkning. I vilken mån handkvarnar cirkule-rats är svårbedömt med nuvarande kunskapsläge.

Råmaterialet för både stensmidet och keramikhantver-kettyckssåledeshahämtatsfrånspecifikabrottochtäktersom nyttjades av människor från samma bosättning under långa tidsrymder. De färdiga produkterna har däremot hanterats helt olika. Medan arbetsyxorna regelmässigt cirkulerats och deponerats bortom ursprungskontexten, så är det förhållandevis sällsynt att främmande lerkärl identifieratsvidteknologiskaellerstilistiskaanalyseravkeramiken. I kontrast mot keramiken som ofta uppvisar lokalspecifikadragiformgivningoch/ellerteknologi,så är de tunnackiga bergartsyxorna mer enhetliga, den variationsomfinnsiderasformgivningharintekunnatknytastillspecifikalokalerellersubregioner.

Ovan föreslogs att keramikhantverk var en syssla som i första hand utövades av kvinnor under tidigneo-litikum, och att hantverkstraditionen praktiserades och reproducerades inom ramen för matrilinjär, matrilokal ätt med platskontinuitet på enskilda bosättningar som exempelvisSkogsmossen.Vadgälleryxsmidetsåfinnsingafingeravtrycksomkange ledningtillvilkasomtillverkade redskapen. Om det likväl hypotetiskt antas att det var män som tillverkade tunnackiga yxor och att det vanligen var fäder som lärde upp söner, liksom dessa senare lärde upp sina söner, så motverkade de generationsvisåterkommandeflyttarnaisambandmedgiftermålframväxtenavlokalspecifikahantverkstraditio-ner i yxsmidet. I ett scenario med matrilokal bosättning flyttadegårdenssöneralltidannorstädesvidgiftermål,samtidigtsomnyamänflyttadein,mänsomlärtsigstenhantverk på andra platser. Modellen innehåller ett stort mått av spekulation, men är förenlig med frånvaron avlokalspecifikadragitillhuggningochformgivningavtunnackiga grönstensyxor.

Sett i ett överregionalt perspektiv framträder Mälar-dalen/Bergslagen som en region med en proportionerligt storandelbergartsyxorochenmindreandelflintyxor.I kapitel 9.3 föreslogs att mönstret uppkommit genom attett (ellerfleraöverlappande)utbytesnätverkvaritbegränsat till regionen, ett socialt nätverk inom vilket gåvoutbyte av grönstensyxor var centralt.

Inom samma utbytesnätverk har man också cirkulerat exotiskaföremåliformavflintyxorfrånSydskandina-viens trattbägarkultur och skifferknivar med ursprung i Nordskandinaviens skifferkultur.

Fredrik HAllgren

276

Vid sidan av arbetsyxor så är mångkantiga stridsyxor vanligt förekommande på trattbägarboplatser i Mälar-dalen och Bergslagen. Huvuddelen av de mångkantiga stridsyxor som påträffats i regionen hör till Hinschs ka-tegori östskandinaviska stridsyxor, vad som motsvarar ZápotockýstyperFIII,KIIIochKV.Signifikantärattalla halvfabrikat kan föras till just dessa typer. Samma typer av mångkantiga stridsyxor kännetecknar hela Mellansverige och södra Norge, medan stridsyxorna i Skåne och Danmark har getts en annan formgivning. Varianter av mångkantiga stridsyxor uppträder inom hela den tidigneolitiska trattbägarkulturens utbredningsom-råde, men precis som i Skandinavien så har yxorna olika formgivning i skilda regioner. Den typ av stridsyxa som uppvisar störst likhet med de svensk-norska KIII yxorna är Zápotockýs typ KIB, som förekommer inom mond-seegruppen i det fjärran Österrike.

I det föregående har jag diskuterat Mälardalen och Bergslagen som en region som kännetecknas av speci-fikadragikeramikindustrin,ochsomenregionsominneslöt ett utbytesnätverk för cirkulation av tunnackiga grönstensyxor. Ur detta perspektiv är utbredningen av stridsyxor av KIII och KV typ snarast överregional, då dessaförekommerifleraangränsanderegioner.Itermerav traditionsöverföring så handlar det således om stilideal som lärts ut och förmedlats bortom de snävt lokala och regionala sociala sammanhangen.

Den enda mångkantiga stridsyxa som påträffats i en grav med ett könsbestämt skelett kommer från en mans-grav.Såsomdiskuterasikapitel9.1.3,såtycksdetfinnasen återkommande association mellan stridsyxor och män under neolitikum i Nordeuropa. Om det antas att det också var män som tillverkade stridsyxorna i det enligt ovan matrilokala, matrilinjära tidigneolitiska samhället i Mälardalen och Bergslagen, så utfördes hantverket inom communities of practice som samlade främmande, ingifta män i ett gemensamt hantverk. Samma typer av mångkantiga stridsyxor förekommer i hela området från Bergslagen i norr till Småland i söder och från Mälardalen i öst till Syd-norge i väst. I den mån de ingifta, främmande männen hade sitt ursprung inom detta förhållandevis vidsträckta område, så kom de ändå att dela de normer som dikte-rade hur mångkantiga stridsyxor skulle formges. Märk väl att dessa normer inte fanns före tidigneolitikums början, de skapades, förhandlades och reproducerades inom och mellan lokala hantverksgrupper förbundna genom lång-väga kontaktnät. För gruppen av ingifta män från skilda ursprung kan stridsyxornas överregionala design ha blivit enreifikationavensocialgemenskap,somomfattadebåde dessa mäns ursprungliga uppväxtmiljöer och de sociala sammanhang och områden där de kom att leva efter giftermål, en gemenskap som förkroppsligades i utövandet av yxsmidets praktik.

De svensk-norska mångkantiga stridsyxornas form-givning skapades och reproducerades inom ett överre-gionaltsocialtsammanhangsomhadeenvidgeografiskutbredning. Likväl hade det också gränser. Norr om Mä-lardalen och Bergslagen levde människor som valde att inte smida mångkantiga stridsyxor över huvud taget. I mötet med mellersta Skandinaviens jägare-samlare kan stridsyxorna ha varit ett av många inslag i den materi-ella kulturen, som signalerade trattbägarkulturens särart. Längre söderut, i Danmark och Skåne tillverkades strids-yxor med en avvikande design. I mötet med människor från sydskandinavisk trattbägarkultur kan de särpräglade svensk-norskastridsyxornahatjänatsomreifikationerför en annorlunda trattbägarkultur, en annan identitet.

En viktig punkt i teorin kring communities of practice ärattvarjeindividärmedlemavfleradelvisöverlap-pande, delvis åtskilda communities of practice, var och ett definieratutifrånengemensamaktivitet–ettsamman-hang formerat i utövandet av en gemensam praktik. Ett lokalsamhälle är därför alltid ett lappverk av större och mindre sociala sammanhang med olika konstellationer, inom vart och ett av dessa reproduceras aspekter av kultur. De artefakter som skapas inom ett community of practice av hantverkare, till exempel trattbägare produce-radeavengruppkeramiker,spelarenrollsomreifika-tioner – förtingligade sociala relationer – inom gruppen av hantverkare, kanske genom att vara uttryck för en gemensam stil. Samma artefakter spelar emellertid även en roll utanför gruppen av hantverkare, kanske som kärl nyttjade i matberedning eller som krukor deponerade vid offerritualer och har därmed också meningar och betydelser som är förknippade med användning snarare än med produktion. Trattbägarkulturensspecifikaartefakttyperharockså

associationer som sträcker sig långt bortom det lokala ochregionalaidetattvarianteravsammaspecifikatyperintroducerades och reproducerades inom mängder av lokalasammanhangienvidsträcktgeografi.Mångkantigastridsyxor förekommer således i ett område som sträcker sig från Mälardalen och Bergslagen i norr till Alperna i söder. Genom att tillverka en mångkantig stridsyxa blev en stensmed i Mälardalen i någon mening del av detta vida sammanhang. Genom att formge yxan enligt den svensk-norska stilen (jfr. ovan) signalerades samtidigt den nordliga trattbägarkulturens särart. Genom att till-verka yxan i sten hämtad från den egna matrilinjära ättens stenbrott gavs yxan också en betydelse som anspelade på smedens härkomst. Samma artefakt kan således samtidigt ha såväl lokala, regionala, överregionala och kontinentala associationer, betydelser som spelade större eller mindre roll i olika sammanhang och situationer.


277

11.2 Trattbägarkulturens norra randbygder och tidigneolitikum norr om TRB-komplexet

Ur ett nordeuropeiskt perspektiv hör Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur till en av trattbägarkulturens norra randbygder. Norr om regionen levde människor med andra traditioner och en annan näringsekonomisk praktik. I kapitel 10.1 diskuteras Mälardalen och Berg-slagens trattbägarkultur i ett vidare sammanhang som inkluderar trattbägarkulturens norra randbygd i västra Mellansverige, södra Norge (Østlandet och Vestlandet) och norra Polen (Pommern och Chelmno). De nordliga trattbägarbygderna delade en kulturell repertoar, med lokala varianter av artefakttyper som trattbägare, mång-kantiga stridsyxor och fyrsidiga arbetsyxor, och genom att element av jordbruk med några undantag introduce-rades samtidigt med TRBs hantverkstraditioner.

Längs kusten av östra Mellansverige förekommer lös-fynd och boplatser från trattbägarkultur upp till och med området kring Ljusnans mynning i norra Gästrikland och södra Hälsingland. I Mellansveriges inland indikerar spridningen av lösfynd och boplatser att trattbägarkul-turen har en utbredning och nordgräns som grovt sett begränsas av Dalälvens nedre lopp i öster och Glafs-fjorden i väster. I sydöstra Norge har lösfynden från trattbägarkultur en nordlig begränsning i södra Oppland, i västra Norge anas samma gräns i Møre og Romsdal. Gränsen för trattbägarkulturens utbredning sydöst om ÖstersjönåterfinnsiregionernaPommernochChelmnoi norra Polen och löper från Vistulas mynning sydöst mot Warszawa.TrattbägarkulturensnordgränssydöstomÖstersjönåterfinnssåledes60milraktsöderomTRBsnordgräns i Mälardalen och Bergslagen, en observation som i någon mån underminerar de tolkningsmodeller som ser trattbägarkulturens nordgräns i Skandinavien och Polen som bestämd av ekologiska faktorer (t.ex. Hulthén&Welinder1981,Sulgostowska1998s.92).Detfinnsnågragemensammadragimateriellkultur

för den nordliga randzonen i Skandinavien. Samma ty-per av mångkantiga stridsyxor är utmärkande för såväl Mellansverige som Sydnorge och trattbägare med tvär-snoddsdekor utgör ett markant inslag i keramikinven-tariet både på Vestlandet, Østlandet, Västkusten och i Mälardalen och Bergslagen. Andra aspekter skiljer, till exempel så har de fyrsidiga stenyxorna på Vestlandet vanligen asymmetrisk egg i förhållande till yxkroppens mittaxel, medan fyrsidiga stenyxor i Mälardalen och Bergslagen har symmetrisk egg. I västra Skandinavien är spånpilspetsar vanliga i fyndinventariet, men saknas på tidigneolitiska lokaler i östra Mellansverige. De sadel-

kvarnar som utgör en så manifest del i den materiella kulturen från Mälardalen och Bergslagens trattbägarkul-tur (kapitel 9.1.2), förefaller att saknas i Västsverige och finnsinteomnämndailitteraturenomsödraNorgesneolitikum (Lidström-Holmberg muntligen). Spår av odlingoch/ellerfädriftfinnsfrånhelaområdet,menäränsålängetydligareiMellansverigeochmerundfly-ende i Sydnorge. Det är troligt att det funnits regionala skillnader i näringsekonomisk praktik, både vad gäller odlingen och fädriftens roll, och i vilka vilda resurser som utnyttjats.

Även i norra Polen uppträder artefakttyper som tratt-bägare,kragflaskor,fyrsidigaarbetsyxorochmångkantigastridsyxor. Samtidigt som repertoaren känns igen, så har den materiella kulturen inom de nordpolska lokalgrup-perna också regionala särdrag. Trattbägare från Pom-mern har således ofta en formgivning som skiljer dem både från trattbägare från Chelmno och från trattbägare från Mälardalen.

I Sverige, Norge och Danmark var det lokala jägare-samlare som tog upp/skapade de nya traditionerna (Pri-ce 2000). I norra Polen (Pommern) levde jägare-samlare (erteböllekultur) och jordbrukare (sen bandkeramisk kultur) tätt inpå varandra under senmesolitisk tid. De förstaförekomsternaavmaterialsomkanklassificerassom TRB i Pommern uppträder på sena erteböllelo-kaler, och visar på en gradvis om än tämligen snabb förändring från EBK till TRB (kapitel 10.1.3). TRBs materiella kultur och hantverkstraditioner togs emel-lertid också upp i de delar av Polen där jordbruk redan utövades under den föregående perioden, till exempel i södra Pommern, i Chelmno och i Kujavien (Zvelebil 2005). Detaljerna i denna process är inte klarlagda, bland annatfinnsoklarheterkringdetkronologiskaförloppet.Sarnowogruppen i Kujavien anses vanligen som äldst bland TRB materialet inom det gamla bandkeramiska området, och Sarnowoboplatsen lyfts stundom fram somdenäldstalokalsomkanklassificerassomTRBöverhuvudtaget (t.ex. Midgley 1990 s.201, Hallgren 1996 s.12-13). Underlaget för denna tolkning är dock svagt. Det daterade materialet från Sarnowo bestod av: ”Finely dispersedcharcoalfragmentsinadarkpitfilling...”(Bo-gucki 1992 s.367). Så som framhålls av Bogucki bör denna beskrivning väcka farhågor hos alla som tagit kolprov för 14C-datering. Provet bör strykas ur diskus-sionen av kronologin för trattbägarkulturens äldsta fas. [Ytterligare en tidig datering (G-6019 5570±110 BP) föreliggerfrånlokalenŁąckoiKujavien(Domanska&Rzepecki 2004 s.418, Larsson & Rzepecki 2005 s.11). I detta fall känner jag inte till vilket provmaterial som daterats, men då det rör sig om en enstaka datering och kopplingen till sarnowokeramiken beskrivs som osäker (Domanska & Rzepecki 2004 s.418), så förblir sarno-wogruppens kronologiska position oklar].

Fredrik HAllgren

278

Oavsett sarnowogruppens kronologiska position, så bör människor från den sena bandkeramiska miljön ses som delaktiga i skapandet av trattbägarkultur, dels därför att de grödor och tamdjur som dyker upp tillsammans med den äldsta trattbägarkeramiken på ertebölleboplat-sersomDąbkiochRzucewobörhasittursprungibo-sättningar från sen bandkeramisk (lengyel) kultur, dels därför att trattbägarkultur efter en kortare (Bogucki 1992 s.367) eller längre (Czerniak 1994 s.186, 199-201) period av överlappning avlöser lengyelkultur i områden som Kujavien och Chelmno.

Den trattbägarkultur som skapades inom det gamla bandkeramiska området delar i stort repertoar med TRB i Pommerns kustland och Skandinavien, också i Kuja-vien förekommer således artefakttyper som trattbägare, lerskivor,kragflaskor,fyrsidigaslipadeyxorochmång-kantiga stridsyxor (Midgley 1990, Grygiel & Bogucki 1991, Domanska & Rzepecki 2004, Larsson & Rzepecki 2005). Som diskuterats i kapitel 10 så innebär dock inte likheterna i repertoar nödvändigtvis en likhet i betydelse. Samma typ av artefakt kan ha getts skilda meningar i olika lokala och regionala sammanhang. Det är troligt att skapandet av TRB betydde något helt annat för de jägare-samlare som för första gången tog upp jordbruk, än för de jordbrukare som visserligen förändrade sina hantverkstraditioner och bosättningsmönster men likväl fortsatte med näringspraktiker (odling, boskapsskötsel) de redan tidigare utövat. Ävenom föremål som lerskivorochkragflaskor

således kan ha spelat skilda roller på olika platser, så må de inte desto mindre ha haft det gemensamt att de anspelat på överregionala sociala sammanhang. Dessa vidare sammanhang överensstämmer säkert inte med det somarkeologerdefinierarsom”trattbägarkultur”,ochisynnerhet inte med TRB i dess vidaste mening med en utsträckning från Slovakien i söder till Bergslagen i norr och från Ukraina i öst till Nederländerna i väst. Tänker mansigenmerbegränsadgeografi–deregionersomenskilda människor kan tänkas ha känt till genom direkta färder och besök, släktskapsförbindelser, deltagande i cirkulationsnätverk för exotiska föremål och genom berättelser och myter (kapitel 3), så kan delar av det vi kallar trattbägarkultur med dess likheter och skillnader i kulturell repertoar ha känts igen som betydelsebärande också för de tidigneolitiska människorna. I de trattbä-garkulturens norra randbygder som diskuterats här kan detspecifikamedförändringenfrånettlivsomjägare-samlare till en livsstil som inkorporerade aktiviteter som odling och fädrift ha varit särskilt synligt, just därför att människor i angränsande regioner valde annorlunda.

I kapitel 10.2 diskuteras de tidigneolitiska samhäl-len som fanns norr om de nordligaste trattbägarbosätt-ningarna i Skandinavien och Polen. Det arkeologiska materialet från Skandinavien norr om trattbägarkulturen

diskuteras i termer av tidigneolitisk skifferkultur. Utan attförnekaattdetfinnslokalaochregionalaskillnader,såfinnsdetocksågemensammanämnareochåterkom-mande drag inom skifferkulturen, vad som skulle kunna kallas en delad repertoar. Denna delade repertoar omfat-tar element som en näringsekonomisk praktik helt inrik-tad på vilda resurser, ett framstående skifferhantverk som inkluderar produktion av skifferknivar, en cirkulation av främmande skifferföremål och råskiffer av exotisk här-komst, byggande och boende i vall- eller högomgärdade hus med försänkt golvplan, en rituell symbolik där älgen är central, samt en frånvaro av keramikhantverk.

Medan skifferkulturens jägare-samlare saknade, el-ler valde att inte tillverka och bruka keramik, så hade keramikhantverk redan bedrivits i 1500 år bland jägare-samlare som levde i området norr om (vad som under tidigneolitikum skulle bli) trattbägarkulturens nordgräns öster om Östersjön. I det tidigneolitiska arkeologiska materialet från norra Polen, Kaliningrad, Vitryssland, LitauenochLettlandfinnslämningarfrånfleradelvislikartade, delvis olika traditioner, material som brukar betecknas nemankultur, zedmarkultur och narvakultur. Under tidigneolitikum dyker ett inslag av ben från tam-djur upp på neman- och zedmarlokaler i norra Polen och Kaliningrad. Det är möjligt att fädrift inkorporerades som en del av ekonomin i detta område. Trattbägar-kulturens nordgräns öster om Östersjön är i så fall inte främst en gräns mellan jordbrukare och jägare-samlare (även om det är troligt att det fanns reella skillnader i näringsekonomi), utan en gräns mellan grupper av män-niskor med olika traditioner.

Det tidigneolitiska materialet från Estland och Fin-landklassificerassomkamkeramiskkultur,fasKaII(”typisk kamkeramik”). I dessa regioner saknas spår efter jordbruk. Kamkeramisk kultur utgör således ett exem-pel på tidigneolitiska jägare-samlare med keramikhant-verk. De västligaste bosättningarna från tidigneolitisk kamkeramiskkulturåterfinnsvidKalixälvensmynningi Norrbotten, dikt intill skifferkulturens område. Medan utbredningen av jordbruk och keramikhantverk sam-manfaller i södra Skandinavien, så har keramikhantverket således också haft en västgräns i Nordskandinavien, ett faktumsomänengångunderstrykerattdetintefinnsnågot samband mellan näringsekonomisk praktik och närvaro eller frånvaro av keramikhantverk.

I gränszoner mellan olika traditionsområden, i mö-tet med människor från andra kulturella kontexter, kan oreflekteradkunskapochdispositionerhamedvetande-gjorts.Detkulturelltspecifikaidenegnalivsstilenkanhasynliggjorts, insikter som kan ha bidragit till att forma en identifieringmedettsocialtsammanhangsomsträcktesig bortom det lokala. I en sådan process kan element som delade hantverkstraditioner och delad materiell kul-tur getts en betydelse i konstruktionen av gruppidentitet.


279

Också insikten att somliga levde enligt andra mönster och praktiserade en annan kultur kan ha bidragit till att skapa kategorier som vi och dom. Så som diskuteras i kapitel 10.3 kan en sådan kulturell gruppidentitet för-stås som exempel på etnicitet. En viktig poäng är dock att en etnicitet i denna mening är situationsberoende, identifieringenäravhängigdespecifikaomständighe-ternasomorsakarattdoxa(oreflekteradkunskap)görsmedveten. Beroende av situation och sammanhang kan såledessammamänniskaidentifierasigmedolikagrup-per vid skilda tillfällen. Likväl är det inte en godtycklig identifikation,snarareenidentifikationdärhistoria,kul-tur och sammanhang alla spelar roll i formerandet av en förhandlingsbar kulturell identitet.

11.3 En annorlunda och inhemskiserad trattbägarkultur

Trattbägarkulturens första uppträdande och jordbrukets introduktion norr om det bandkeramiska området har stundom förklarats med hänvisning till lokala förhål-landen i tämligen små regioner, ofta (delar av) Danmark eller Skåne. För att närma sig en förståelse av ett fenomen somtrattbägarkulturbördessvidageografiskaomfångbeaktas (Klassen 1999). De samhällsförändringar som skedde i Mälardalen omkring 4000 f.Kr. var inte obe-roende av de förändringar som vid samma tid skedde vid Oslofjorden eller i Pommern, kanske spelade också skeenden i mer fjärran delar av Centraleuropa in. Det vidageografiskaomfångetgörattdetärmycketsvårtför en enskild forskare att överblicka allt material som klassificeratssomtrattbägarkultur.Jagbegränsardärförmin diskussion av trattbägarkulturens tillkomst till att omfatta den norra delen av TRB, det vill säga de regioner där tidigare jägare-samlare tog upp/skapade trattbägar-kulturens hantverkstraditioner samtidigt som de började praktisera jordbruk.

I Pommern och Schleswig-Holstein tycks skiftet er-teböllekultur/trattbägarkultur ske omkring 4200 f.Kr. (angående Pommern se kapitel 10.1, angående Schles-wig-Holstein se Hartz et al. 2000, Hartz et al. 2002), i Danmark och Skåne dateras samma förändring till c. 4000 f.Kr (Andersen 1991, 1993, Persson 1999, Stafford 1999, Price 2000, Fischer 2002). Övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum i Mälardalen och Bergslagen ligger helt i fas med utvecklingen i Sydskan-dinavien, i bägge områdena så dateras såväl den äldsta trattbägarkeramiken som de äldsta benen från tambo-skaptillomkring4000/3950f.Kr(figur5.5-5.10,7.3).Från Västsverige och Sydnorge är dateringsunderlaget

sämre men tillgängliga dateringar motsäger inte att TRB introduceras också där omkring eller strax efter 4000 f.Kr (kapitel 10.1). Att utvecklingen i Danmark, södra Sverige och södra Norge i någon mån var synkron an-tyderettvidsträcktgeografisktsammanhang.Samtidigtpekar de senmesolitiska fyndmaterialen från detta om-råde på att olika delregioner karaktäriserades av skilda hantverkstraditioner, skilda bosättningsmönster och skilda näringspraktiker. Det sociala sammanhang inom vilket den nordliga trattbägarkulturens hantverkstradi-tioner skapades och spreds var således ett överregionalt socialt sammanhang som förenade tämligen disparata lokalsamhällen.

Även om jag här förbigår trattbägarkulturens upp-komst och spridning inom det gamla bandkeramiska området, så pekar jag ändå på att lokalsamhällen inom dessa regioner också bör ha varit delaktiga i de proces-ser, som utmynnade i att trattbägarkulturens repertoar skapades. I termer av arkeologiska kulturer inbegrep ett sådant vidare sammanhang sen lengyelkultur i östra Mellaneuropa samt rössen- och michelsbergkultur i väs-tra Mellaneuropa (Midgley 1990, 2002, Klassen 2000, 2004, Richter 2002) (Som nämndes i kapitel 5 så räknas michelsbergkultur stundom som en del av TRB, jfr. Zá-potocký 1992 s.202-204). Ett vidare sammanhang in-begriper också swifterbantkultur längs västra Europas nordsjökust, material som i likhet med TRBs nordgrupp representerar lämningar av jägare-samlare som tog upp keramikhantverk och aspekter av jordbruk (Raemaekers 1999).

I Pommerns kustland (Polen), i Mecklenburg-Vor-pommern och Schleswig-Holstein (Tyskland), på Jylland och danska öarna, på Østlandet och Vestlandet (Norge), samt i Södra och Mellersta Sverige upp till och med Mä-lardalen/Bergslagen i norr, levde man som jägare-samlare innan odling och fädrift introducerades tillsammans med TRBs materiella kultur. Etiketten jägare-samlare omfattar i detta fall en rad tämligen skilda näringspraktiker som hade föga gemensamt mer än att de inte inkluderade jordbruk. Också vad gäller materiell kultur och hant-verksåfinnsenvidspridning inomdetområdedärså småningom den nordliga trattbägarkulturen kom att etableras. Det klassiska scenariot av förändringen till TRB omfattar en övergång från erteböllekultur till tratt-bägarkultur (t.ex. Jennbert 1984, Andersen 1991, 1993). Den senmesolitiska fasen på övergångsboplatserna i Pommernsomdiskuteratsovankanocksåklassificerassom erteböllekultur (Ilkiewicz 1989, 1997, Czerniak and Kabaciński1997)mendetärsamtidigtenannorlundaEBKmedregionspecifikasärdragbådeikeramikhant-verk (Koch 1998 s.175, Timofeev 1998b s.230) och i flinthantverk(Kabaciński2001).Liksomdetfinnsenskillnad mellan erteböllekultur i Polen och Sydskandina-viensåfinnsdetocksåskillnaderinomSydskandinaviens

Fredrik HAllgren

280

EBK (Vang Petersen 1984, Klassen 2004 s.225-232). Med ett regionalt perspektiv skiljer sig jylländsk erteböl-lekeramik från den på danska öarna, som i sin tur skiljer sig från den som påträffas i Skåne/Blekinge (Hulthén 1977fig.19,StilborgochBergenstråhle2001).Medettmer lokalt perspektiv kan skillnader också spåras mellan mindre delregioner inom Själland, som var och en kän-netecknas av olika särdrag i tillhuggningen av skivyxor (Vang Petersen 1984).

I det senmesolitiska stenmaterialet norr om erte-böllekultur är trindyxor mycket vanliga. Hermanssons databas över Norra Europas trindyxor omfattar 6772 exemplar från Sverige norr om Skåne, och 741 trind-yxorfrånNorge(Hermansson&Welinder1997s.63).

En övervägande andel av dessa är mesolitiska, även om enstaka trindyxor ibland hittas på tidigneolitiska och mellanneolitiskalokaler(Hermansson&Welinder1997,Groop2006,jfr.kapitel9.1.1).Trindyxornasgeografiskaspridningochnordgräns(figur11.1)motsvarartämligenexaktutbredningenavtrattbägarkulturensyxor(figur11.2). I Sverige är de vanligast i Mellansverige och säll-synta norr om Bergslagen, i Norge är trindyxor vanliga på Østlandet och Vestlandet, medan få har hittats norr om Møre og Romsdal (se kapitel 10.1.2 för en förklaring avhurtermernaØstlandetochVestlandetdefinierasiföreliggande arbete). Hermanssonhardefinieratfemolikaeggtyperbland

trindyxor(Hermansson&Welinder1997s.47).Vanli-

Figur 11.1. Spridningen av trindyxor i Sverige och Norge, baserad på Rune Hermanssons databas över norra Europas trindyxor (cf. Hermansson & Welinder 1997). Kartan redovisar 5897 till socken koordinatsatta trindyxor från Sverige, och 741 till fylken koordinat-satta trindyxor från Norge. Antal yxor per socken (Sverige) eller fylke (Norge) anges med gradvis större punkter med klassningen 1, 5, 10, 25, 50, 100 eller fler.

Figure 11.1. The distribution of round-butted axes (”trindyxor”) in Sweden and Norway, based on Rune Hermanssons database over the round-butted axes of Northern Europe (cf. Hermansson & Welin-der 1997). The map includes 5897 round-butted axes from Sweden displayed per parish, and 741 axes from Norway, displayed per district (fylke). The number of axes per parish (Sweden) or district (Norway) is displayed as gradually larger dots, representing 1, 5, 10, 25, 50 and 100 or more axes.

Figur 11.2. Spridningen av mångkantiga stridsyxor i Sverige och Nor-ge. Kartan omfattar 194 yxor från Sverige koordinatsatta till socken, samt 24 yxor från Norge överförda från Hinsch spridningskarta från 1955 (Hinsch 1955 fig. 7). Antal yxor per socken anges med gradvis större punkter med klassningen 1, 2 och 3 eller fler.

Figure 11.2. The distribution of polygonal battle-axes in Sweden and Norway. The map includes 194 axes from Sweden displayed per parish, and 24 axes from Norway adopted from the map in Hinsch (1955 fig. 7).


281

gast bland dessa är en variant där eggen är symmetrisk i relation till yxkroppens mittaxel (sedd från sidan är bägge eggytorna lika välvda), och en variant där eggen är osymmetrisk i relation till yxkroppens mittaxel (sedd från sidanäreneggytamervälvd,denandramerplan)(figur11.3). I Mälardalen och Bergslagen är fördelningen mel-lan dessa två eggtyper 99% symmetrisk egg, 1% osym-metrisk egg (statistik baserad Hermanssons databas över NorraEuropastrindyxor).IVästsverige(härdefinieratsom Bohuslän, Västergötland, Halland) är det ungefär lika vanligt med symmetrisk egg (55%) som osymmetrisk egg (45%), siffror som stämmer väl med fördelningen av symmetrisk egg (53%) och osymmetrisk egg (47%) bland Østlandets trindyxor. På Vestlandet har däremot 72% av trindyxorna osymmetrisk egg, blott 28% har symmetrisk egg.Mankanfinnaflerskillnadermellantrindyxornaidessa fyra regioner, till exempel så har trindyxorna på Vestlandet smalare nackparti än trindyxor på Østlandet (maxbredd på Vestlandet är 30 mm, 46% av yxorna från Østlandet överstiger denna nackbredd), och yttäckande slipning är mycket vanligare i Mälardalen och Bergslagen (11% av trindyxorna) än i Sydnorge (3%).

Hela Mellansverige och Sydnorge kan sägas ha varit förenat i produktion och bruk av trindyxor under sen-mesolitisk tid. Likväl framträder ändå tre områden med delvis skilda traditioner i tillverkning och formgivning, bland annat vad gäller yxornas eggar: Mälardalen/Berg-slagen i öst, Vestlandet i väst och Västsverige/Østlandet där emellan. Västsverige/Østlandet framträder också som en enhet i det att regionen vid sidan av trindyxor

kännetecknas av lihult/nøstvetyxor (Brøgger 1905, Kindgren 1991), en yxtyp som är ovanlig i östra Mel-lansverige och på Vestlandet (Selinge 1994, Alsaker 1987 s.101, Ballin 1999 s.283). Exemplen antyder att det fanns regionspecifikahantverkstraditionersomdikteradehurgrönstensyxor skulle utformas, traditioner som repro-ducerades inom tämligen vidsträckta regioner.

Jag har här bara snuddat vid problematiken kring sen-mesolitikums lokala, regionala och överregionala hant-verkstraditioner.Långtflerredskapstyperochreduktions-strategier skulle kunna inkluderas i diskussionen, liksom geografisktbegränsadedistributionsnätförspecifikarå-material (Olsen & Alsaker 1984, Kindgren 1991, Sjurseike 1994, Bergsvik 2003a, 2003b, Bergsvik & Olsen 2003, Carlsson et al. 2003, Falkenström 2003, Knutsson et al. 2003, Lindgren 2004, Guinard 2008). Om än ytlig, så har genomgången tjänat till att visa att det fanns en avsevärd lokal, regional och överregional variation under senmeso-litikum i området där den nordliga trattbägarkulturen kom att etableras i begynnelsen av tidigneolitikum.

I ett tidigare arbete har jag föreslagit att det sociala sammanhang som förenade dessa regioner var ett äkten-skapsnätverk som knöt samman ett antal exogama band i södra och mellersta Skandinavien (Hallgren 1996 s.18-19).InspireradavNewellochConstandse-Westermansarbeten kring social organisation och etnicitet under mesolitikum(Constandse-Westerman&Newell1988,1989, Newell et al. 1990), diskuterade jag då utifrån en modell av en strukturell hierarki där band var förenade i dialektstammar, som var förenade i språkfamiljer. Idag

Figur 11.3. Exempel på trindyxor med asymmetrisk (vänster) och symmetrisk egg (mitten, höger). Yxor från Gudmundstorps sn, Skåne (vänster), Västerfärnebo sn, Västmanland (mitten) och Sköllersta sn, Närke (höger). Efter Montelius (1917 s.10). Skala 1:3.

Figure 11.3. Examples of round-butted axes with asym-metrical (left) and symmetrical edge (middle, right). After Montelius (1917 s.10). Scale 1:3.

Fredrik HAllgren

282

lägger jag mindre betoning på språkets roll i den sociala organisationen (kapitel 2.4). Likväl kan en modell av lokala band som ingår i stammar som ingår i överregio-nala sociala nätverk där exogama giftermål är ett inslag i den långväga kontakten, vara relevant för att förstå spridningen av trattbägarkulturens hantverkstraditioner och odlingen och fädriftens kulturella praktik.

Den nordliga trattbägarkulturen skall enligt ett så-dant scenario ha skapats inom ett senmesolitiskt socialt nätverk, ett nätverk som knutits samman av allianser, gåvoutbyte och exogama giftermålsförbindelser (kapitel 3.1). Relationerna inom detta nätverk har varit direkt av-görande för den väg som förändringen tog, en förändring somdärmedvarstruktureradavbefintligasocialakon-figurationer,ochavaktörernasochdesocialasamman-hangenshistoria(Wiessner2002,jfr.kapitel2.5).Dennordgräns som framträder i det arkeologiska materialet i och med etablerandet av trattbägarkultur i Mellansverige och Sydnorge, var en gräns som hade en historia, samma gräns framträder också i de senmesolitiska trindyxornas utbredning. Norr därom levde människor som utövade andra kulturella praktiker och som ingick i andra sociala nätverk under senmesolitisk tid, och som även framgent gjorde så under tidigneolitisk tid.

Till en del anas samma regionala och överregionala indelning både i det senmesolitiska och det tidigneoli-tiska materialen. Att trindyxornas nordgräns samman-faller med TRB-yxornas nordgräns har redan nämnts. Ett annat påfallande mönster är att såväl senmesolitiska trindyxor som tidigneolitiska fyrsidiga yxor getts en sym-metrisk egg i Mälardalen och Bergslagen, medan både senmesolitiska trindyxor och tidigneolitiska fyrsidiga yxorgettsenasymmetriskeggpåVestlandet(jfr.figur10.9,ochdenvänstrayxanifigur11.3).Mönstretan-tyder att när det nya konceptet fyrsidig yxa togs upp så fortsatte man likväl att forma eggpartiet i enlighet med den regionala normen.

Kontinuitet i stenhantverk verkar vara ett återkom-mande drag inom olika lokala grupper av trattbägarkul-tur.IKujavienfinnssåledesenkontinuitetmellansenbandkeramisk kultur och tidig TRB (Domanska 1995). För Danmarks del har Stafford noterat att de föränd-ringariflinthantverksomförknippasmedTRBsuppdy-kande i själva verket var en fortsättning på trender som redan pågick under senmesolitisk tid (Stafford 1998). Var helst trattbägarkulturens repertoar introduceras i bör-jan av tidigneolitikum, så tycks stenhantverket innehålla komponenter som visar på ett mått av lokal kontinuitet jämtemot föregående period.

Så som diskuterats i kapitel 9.1.1, så präglas den ti-digneolitiska yxindustrin i Mälardalen och Bergslagen av en produktion av helslipade fyrsidiga yxor med tunn och/eller spetsig nacke. I formen anknyter yxorna till spets-ochtunnackigaflintyxorinomSydskandinaviens

trattbägarkultur och Västeuropas michelsbergkultur, vilka i sin tur ofta jämförs med liknande yxor i exo-tiska bergarter från Alperna. Helslipade fyrsidiga yxor är emellertid ingen nyhet som introducerades i Mälardalen och Bergslagen i början av tidigneolitikum, helslipade fyrsidiga yxor förekommer sporadiskt också på senme-solitiskalokaleriregionen(figur11.4).Snararevardetsåatt ett redan existerande inslag i den materiella kulturen lyftes fram och gavs en ny roll i och med skapandet av trattbägarkulturen.

Varianter av mångkantiga stridsyxor (varav somliga inte är särskilt mångkantiga) förekommer inom hela tratt-bägarkulturens utbredningsområde. Så som diskuterats ovan har de ofta en distinkt regional eller överregional formgivning. Mälardalen och Bergslagens KIII yxor har sin närmaste motsvarighet i mondseegruppens KIB yxor inorraAlperna(figur11.5).Isinformgivninganknytersåledes stridsyxorna till ett sammanhang bortom det lokala.Samtidigtfinnsdetocksåendelgemensammadrag mellan den nordliga trattbägarkulturens mångkan-tiga stridsyxor och de mesolitiska skafthålshackorna, till exempelförekomstavenfallisknackknopp(figur9.25),förekomst av skåror som löper från skafthål till egg, exempel på en krökt eller vinklad kropp som liknar KIII yxorna, samt förekomst av en skarpt markerad skuldra vid skafthålet som vissa FIII, och i synnerhet FIV och KVIyxor(figur11.6).

Jag argumenterar inte för att de överregionala feno-menen mångkantig stridsyxa och helslipad fyrsidig ar-betsyxa har sitt ursprung i Mellansverige eller Sydnorge, åtminstone inte sina enda ursprung. Snarare argumente-rarjagförattdetintealltidbehöverfinnasenmotsättningmellanexterna,kontinentalainfluenserochlokaltradi-tion. Annorlunda uttryckt så kan den materiella kulturen ses som en komplex väv där det kontinentala gavs lokala referenser genom att anknyta till tidigare generationers artefakter och kulturella praktiker. Trattbägarkulturens repertoar gjordes inhemsk genom att återknyta till de lokalasammanhangensförflutna.

Varianter av kärltypen trattbägare förekommer inom hela trattbägarkulturens område. Graden av likhet mel-lan trattbägare från olika regioner varierar en hel del. Detfinnstillexempelfågemensammanämnaremel-lan formspråket inom trattbägarkulturens sydostgrupp och kärlinventariet inom Skandinaviens tidigneolitiska TRB (jfr. Midgley 1990 s.75). I andra fall är likheterna avsevärdamellankärlfrångeografisktavlägsnasamman-hang, till exempel om trattbägare från Kallmossen och Skumparberget i norra Mälardalen jämförs med typ 0 trattbägare från Själland eller ”tulpanbägare” från mi-chelsberggruppeniTyskland(figur11.7).Samtidigtsomdetfinnsenuppenbarochinågonmeningavsiktliglikheti kärlform, så har hantverkare i olika lokalgrupper följt skilda teknologiska recept. Trattbägarna i Mälardalen


283

Figur 11.4. Fyrsidig helslipad mesolitisk yxa från boplat-sen Vittersjö, Gästrikland, en lokal daterad till c.7700 BP. Efter Björck et al. (2000 fig. 9). Skala 1:2.

Figure 11.4. Four sided polished Mesolithic axe from the settlement site Vittersjö, Gästrikland, a site dated to c.7700 BP. After Björck et al. (2000 fig. 9). Scale 1:2.

Figur 11.5. En jämförelse mellan en KIB yxa från Attersee, Österrike och en KIII yxa från Mortorp, Södermanland. Efter Montelius (1891-1893 fig. 18-19, modifie-rad så att bägge yxorna återges i samma skala). Skala 1:3.

Figure 11.5. A comparison between a polygonal battle-axe of Zápotocký’s type KIB from Attersee, Austria and a KIII axe from Mortorp, Södermanland, Sweden. After Montelius (1891-1893 fig. 18-19, modified to display both axes in the same scale). Scale 1:3.

Figur 11.6. En jämförelse mellan en mesoli-tisk skafthålshacka från Kotedalen, Horda-land, Norge och en FIII yxa från Halvorsrød i Råde, Østfold, Norge. Efter Olsen (1992 fig. 63) och Østmo (1998 fig. 7). Skala 1:2.

Figure 11.6. A comparison between a Mesolithic shaft hole pickaxe from Kote-dalen, Hordaland, Norway and a polygonal battle-axe of Zápotocký’s type FIII from Råde, Østfold, Norway. After Olsen (1992 fig. 63) and Østmo (1998 fig. 7). Scale 1:2.

Fredrik HAllgren

284

är magrade med krossad granit, typ 0 trattbägarna är magrade med krossad granit och ibland chamotte (Koch 1998 s.123-124, 336), tulpanbägarna kan vara magrade medsåvälsand/grus,chamotte,brändflinta,snäckskaloch organisk magring (Vanmontfort et al. 1997, Raema-ekers 1999 s.142).

Samtidigt som vissa tidigneolitiska kärl från Mälarda-len och Bergslagen således utformades i en stil som hade tydliga sydvästliga referenser, så uppvisar andra trattbä-gare detaljer i design som inte känns igen eller är ovanliga bland trattbägare från Sydskandinavien och Kontinenten, drag som snarare anknyter till keramikhantverket inom kamkeramisk kultur i öst (kapitel 8.2). Exempel på sådana element är yttäckande kompositioner av tvärsnodd och kamstämpel, dekorvarianter som förekommer redan i de äldsta trattbägarmaterialen i Mälardalen och Bergslagen (först i ett senare skede introduceras tvärsnodd inom sydskandinavisk trattbägarkultur). Andra drag som kan tolkas som östliga är frekvent förekomst av dekor på kärlrand, dekor på kärlväggens insida, kraftigt förtjockad mynningsrand, frekvent förekomst av gropintryck (kapi-tel 8.2). Märk väl att dessa särdrag förekommer på kärl som getts trattbägarens form, det rör sig således inte om kamkeramiska kärl, snarare är de att betrakta som trattbägare som getts en särprägel genom att inkorporera kamkeramiska motiv i designen.

Mälardalens trattbägarkeramik skulle kunna ses som en hybrid mellan kontinentala, sydskandinaviska och östliga keramiktraditioner. Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att hybriditet inte är ett undantag utan en regel, alla kulturer är hybrider (Sahlins 1999). Vråkeramikens karaktär av hybrid skiljer den inte från trattbägarkeramik i Sydskandinavien eller Polen, också dessamaterialpräglasavinfluenserfrånallaväderstreck.Som nämnts ovan har kärlformen hos Sydskandinaviens tidiga trattbägare motsvarigheter i michelbergkulturens tulpanbägare men också i kärl med likartad kärlform

inomswifterbantkultur(t.ex.Raemaekers2005fig.5:1).Den äldsta trattbägarkeramiken i Polens kustland har gropintryck på insidan av kärlväggen, ett drag med mot-svarigheter inom nemankultur, och så vidare.

Alla dessa traditioner är exempel på hur främmande inslag inkorporeras i lokala sammanhang och görs i in-hemska. För de tidigneolitiska människor som knådade lera och formade kärl så var keramiken inte en hybrid, det var ett lokalt förankrat hantverk med en egen histo-ria,etthantverksomficksinmeningiutövandet,somficksinmeningidetsocialasamspeletinomgruppenavhantverkareochsomficksinmeningidenrollkeramik-hantverket och dess produkter i form av lerkärl spelade inom det lokala samhället. Ur ett sådant perspektiv var trattbägarkeramiken i Mälardalen och Bergslagen en in-hemskiserad trattbägarkeramik.

Ett utmärkande drag för Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur är förekomst av brandbegravningar, en gravsed som introducerades i inledningen av TN. Så som diskuterats i kapitel 6.2.1 så förekommer dels regelrätta gravplatser där hantering av kremerade människoben tycks ha varit en central aktivitet, dels förekommer ensamliggande brandgravar eller enstaka brända män-niskoben på lokaler som i övrigt tolkas som boplatser. DetfinnsocksåindikationerpåbrandgravarfrånTNIfrån Västsverige och mer osäkert från Sydnorge. Inom trattbägarkulturens utbredningsområde i övrigt så fö-rekommer brandgravar daterade till TN I endast inom lupawagruppen i Pommern. Detfinnsnågraexempelpåbrandgravarfrånmeso-

litisk tid i norra Europa (Larsson 1988, Brinch Petersen & MeikleJohn 2003, Nilsson Stutz 2003 s.247-248), och enstaka brandgravar förekommer stundom på gravfält från bandkeramisk kultur (van der Velde 1996, Traut-mann 2006). Det saknas dock indikationer på att brand-gravskick praktiserades i Mälardalen/Bergslagen eller Pommern före skapandet av trattbägarkulturen, och det

Figur 11.7. En jämförelse mellan tulpanbägare från michelsbergkulturen i Tyskland (de fyra krukorna till vänster), och trattbägare från Kallmossen, Uppland (överst till höger), Sandhuse Mose, Själland (mitten till höger) och Skumparberget, Närke (nederst till höger). Efter Gleser (1998 fig. 1) och Koch (1998 plansch 130).

Figure 11.7. A comparison between tulip beakers of the Michelsberg Culture (the four vessels on the left), and funnel beakers from Själland (right centre) and Mälardalen and Bergslagen (top right, bottom right). After Gleser (1998 fig. 1) and Koch (1998 plate 130).


285

är svårt att hitta samband med tidigare perioders gravriter i andra regioner då avstånd i tid och rum är betydliga. Det är därför troligt att brandgravskicket skapades lo-kalt i trattbägarkulturens norra randbygder i början av tidigneolitikum. Åtminstone i Mälardalen och Bergslagen så tycks elden ha spelat en viktig roll i arbetet med att röja ytor för odling och bete (kapitel 7). Att brandgrav-skicket skapades samtidigt med introduktionen av den nya näringsekonomiska praktiken antyder måhända att man i gravritualens symbolik velat anspela på eldens roll i omformandet av natur till kultur.

Precis som Mälardalen och Bergslagen utgör den nordligaste TRB-regionen längs Östersjöns västra kust, så utgör Pommern den nordligaste randbygden för TRB komplexet öster (sydöst) om Östersjön. Det är frestande attseettsamband,attmisstänkaattdetfinnsberörings-punkter mellan de eldbegängelseriter som utfördes i dessa trattbägarkulturens norra randbygder, i synnerhet som detävenfinnsbetydandelikhetermellanlånghögarnaiPommernochlånghögenpåMogetorp(jfr.figur6.17).MittemellanMälardalenochPommernåterfinnsGot-land. Gotlands tidigneolitikum är föga utforskat (Nylén etal.1981),dockfinnsfyndplatservidArdags,Ekebysnoch Gräne, Väte sn, där brända människoben påträffats tillsammans med tidigneolitisk trattbägarkeramik (Åhlen 1972, Andersson 2004 s.9). Människobenen på Ardag har tolkats som yngre än trattbägarkeramiken, men i ljuset av brandgravskickets datering i Mälardalen och Pommern såkandetfinnasskälattifrågasättadennabedömning(Andersson 2004).Underloppetavtrattbägarkulturensexistensfick

brandgravskicketenalltvidaregeografiskspridning.Un-der TN II så förekommer brandgravar även i Chelmno, Brandenburg och Schleswig-Holstein, under mellanneo-litikum spreds sedan brandgravskicket över stora delar av trattbägarkulturens utbredningsområde i Tyskland och Nederländerna (kapitel 6.2.1). Fenomenet illustrerar hur trattbägarkulturen bäst kan förstås som en multilokal företeelse.Detfinnsinteettursprungfördesskulturellapraktiker, utan många (jfr. Hornborg 2005 s.602). Det är troligt att michelsberggruppens tulpanbägare är ursprung till trattbägarna, det är möjligt att östra Centraleuropas skafthålsyxor av bergart och koppar gav inspiration till de mångkantiga stridsyxorna, och kanske hade trattbägar-kulturens brandgravskick sitt ursprung i de norra rand-bygderna i Pommern och Mälardalen. Ingen av dessa företeelser spreds oförändrad, alla omskapades i lokala communities of practice, gavs en lokal prägel och en lokal betydelse, gjordes till en annorlunda trattbägarkultur.Somberörtsovansåkaniflerafallenhistoriskkon-

tinuitetigeografianasnärtrattbägarkulturenskapas.IcentralaPolenfinnsenkontinuitetidetattgränsenmellanbandkeramisk kultur och äldre nemankultur efter 4000 f.Kr. blir en gräns mellan trattbägarkultur och yngre ne-

mankultur. Skapandet av TRB innebar dock även ett över-skridande av gränser, den tidigare boskillnaden mellan sen bandkeramisk kultur och erteböllekultur i norra Polen och Tyskland försvann i någon mån då lokala varianter av trattbägarkultur sedan förekom både i norr och söder. Medan det fanns få gemensamma nämnare mellan LBK och EBK under senmesolitikum, så fanns det många gemensamma nämnare mellan TRB i Kujavien och TRB i Pommern under tidigneolitikum. Det är viktigt att notera att skapandet av trattbägarkultur innebar en stor föränd-ring både för de tidigare jägare-samlarna i norr och för människorna inom det gamla jordbruksområdet i söder (Thomas 1995). I bägge områdena skedde en omvandling av samhället, med förändringar i bosättningsmönster, näringspraktik och hantverkstraditioner.

Likheten i repertoar mellan TRB i Kujavien och TRB i Pommerns kustland eller Mälardalen innebär inte att alla tidigare skillnader försvann, det var inte samma trattbä-garkultur inom det gamla bandkeramiska området som inom de gamla jägare-samlare territorierna kring Öster-sjön.Medanmaninågonmåndeladeidéeromspecifikaartefakttyper som mångkantiga stridsyxor så fanns det samtidigt skillnader, inte bara de varianter i formgivning som diskuterats ovan utan också teknologiska skillnader i enskilda moment i hantverkets handlingskedja. Exem-pelvis så är skafthålen hos stridsyxorna i södra Tyskland, Böhmen, Österrike och Schweiz vanligen rörborrade, medan skafthålen hos stridsyxorna i Skandinavien, norra Tyskland och norra Polen oftast borrades med massiv borr (Zápotocký 1992 s.146-147). På ett liknande sett finnsdetskillnadermellantrattbägarna,somidetgamlaLBK-området är chamottemagrade, medan de i norr är magrade med grovkornig krossad bergart (jfr. kapitel 8 och 10.1.3). Bägge dessa skillnader bottnar i alternativa teknologier som fanns redan under senmesolitisk tid.

Skapandet av de traditioner och kulturella praktiker vi känner igen som trattbägarkultur innebar således ett överskridande av en gammal gräns mellan jordbrukare och fångstfolk, även om en skugga av den gamla gränsen kan anas exempelvis i teknologiska detaljer i stensmide och keramikhantverk. Ovan föreslogs att trattbägarkul-turens traditioner förmedlades runt södra Östersjön och angränsande delar av Skandinavien bland jägare-samlare förenade i ett socialt nätverk, ett nätverk som band sam-man en rad lokalsamhällen – grupperingar som kan lik-nas vid band och stammar – i allianser, gåvoutbyte och exogama giftermålsförbindelser. I någon mån måste ett sådant nätverk också ha inbegripit lokalgrupper inom det gamla bandkeramiska området, varifrån den tamboskap och det utsäde som spreds bland jägare-samlare hade sitt ursprung.

Det är troligt att de första allianserna mellan jägare-samlare och bönder förhandlades i gränslandet mellan erteböllekultur och sen bandkeramisk kultur i Pommern,

Fredrik HAllgren

286

Mecklenburg-Vorpommern och Schleswig-Holstein, och som nämnts ovan, dyker de första benen från tam-djur upp på ertebölleboplatser i detta område något århundrade innan boskap introducerades i Danmark och Sverige. De äldsta direkta dateringarna av ben från nötboskap från Själland respektive Mälardalen/Berg-slagen är närmast identiska. Även med hänsyn tagen till 14C-dateringarnas standardavvikelse, så pekar resultaten på att den initiala införseln av boskap i Skandinavien ägt rum inom en ganska kort tidshorisont, kanske ett par generationer. Spridningen av boskap och utsäde i Sydskandinavien, Mellansverige och Sydnorge omfat-tarenmycketvidgeografi.Ävenomfädriftochodlingbara togs upp punktvis inom detta område, så antyder dengeografiskaskalanattavsevärdamängderkreaturoch sädeskorn måste ha varit i rörelse för att kunna spridas till så pass avlägsna regioner. De mängder av nötkreatur och får/getter som fördes norrut måste vida ha överstigit de hjordar som fanns tillgängliga bland de sydliga erteböllebosättningarna söder om Östersjön där fädrift först togs upp norr om LBK. En stor andel av boskapen måste därför ha tillskansats från grupper som levde inom det gamla bandkeramiska området längre söderut, antingen från bosättningar från sen lengyel- och rössenkultur, eller från grupper som redan förändrat sina traditioner till det vi känner som tidig TRB, till exempel sarnowogruppen i Kujavien.

Det sociala nätverk inom vilket trattbägarkulturens traditioner spreds i Skandinavien var inte en ny skapelse. Som argumenterats för ovan så var det i grunden ett me-solitiskt nätverk som bundit samman regioner med skilda traditioner i århundraden och kanske årtusenden. Vad som förändrades i övergången mot TN var att nätverkets utsträckning i söder omförhandlades och kom att inklu-dera grupper inom det gamla bandkeramiska området som tidigare exkluderats. Så som diskuteras i kapitel 3 så kan sådana långväga kontakter omfatta exempelvis besök, gåvoutbyte, allianser i krig och exogama giftermålsförbin-delser. För människor från exempelvis Mälardalen som ville förvärva nötboskap krävdes dels allianser med indivi-der på kontinenten som var villiga att avvara boskap, dels krävdes förhandlingar om fri passage med de grupper som bebodde de mellanliggande landen, då boskapen sedan vallades eller forslades i båt den långa vägen från Polen eller Tyskland till Mälardalen. Då domestikater introdu-cerades i vidsträckta regioner på kort tid är det troligt att ett betydande antal människor var involverade i värvet att anskaffa boskap och utsäde. Deltagande i de sociala sammanhang, de communities of practice, som formerades i akten att förvärva domestikater måste ha haft en avgö-rande påverkan på deltagarnas identitet.

Introduktionen av jordbruk omfattar dock inte en-bart momenten med att anförskaffa och transportera boskap och utsäde. Det krävdes också en teoretisk och

praktisk kunskap om djurhållning, hur man fodrade, hur man mjölkade, hur man översåg betäckningar, hur man assisterade vid kalvning. Det krävdes också kunskap om hur man röjde skog och beredde mark för trädgårdar, hur man planterade utsäde, övervakade de groende plan-torna, skördade och beredde säden. En sådan kunskap måste ha förvärvats praktiskt genom lärande i communities of practice som inkluderade deltagare som redan besatt denna kunskap.

Exogama giftermålsförbindelser kan ha spelat en nyckelroll i spridningen av praktisk och teoretisk kun-skap, då de kan ha medfört att individer uppfostrade inomenvisstraditionflyttadetillplatserdärdessakul-turellapraktikerinteutövades.Varjesådanflyttinnebaren möjlighet att ny kunskap spreds inom den nya sociala kontexten. Långväga exogama giftermål föregås av lång-vägabesökochdeföljsavenfortsattkontaktaffinalasläktingar emellan. Också vid sådana resor kan besökarna ha förvärvat ny kunskap genom deltagande i de ingifta släktingarnas arbetslag.

Sentida exempel på sådana scenarios föreligger i de etnohistoriska beskrivningarna av introduktionen av söt-potatispåNyaGuinea(Wiessner&Tumu1998s.101-118, 389-390). Den muntliga traditionen beskriver bland annat hur Aipakaneklanen förvärvade utsädet och kun-skapen genom giftermålsförbindelser med Mayuniklanen som redan bedrev odling. Upprinnelsen till händelse-förloppet är Mayunis (anfader till Mayuniklanen) besök hos en Aipakane man och hans dotter. Aipakanemannen erbjuder sin dotter som fru till Mayuni. Dottern lär sig odlingens praktik genom att deltaga i jordbruksarbetet i sitt nya hem, för att sedan föra utsädet och kunskapen åter till sin egen klan:

The old man told his daughter to go out to get some food early in the morning. At daybreak she took her net bag, went out, and came back with a bag full of earthworms. The young woman cooked the worms and gave some to Mayuni.

”I don’t eat this kind of food,” said Mayuni, ”but I’ll get you some sweet potatoes that I left outside the house. He brought them in and gave some to the old man and his daughter. They cooked the sweet potatoes and found that they tasted very good.

”Since you are young and unmarried, you can take my daughter with you,” the old man offered after they had eaten.

Mayuni took the young woman back to his home, and they planted sweet potatoes together. They also brought some vines back to the old man and planted them at his place. That is how sweet potatoes spread to the Suyan area. Before they did not eat sweet potatoes, but only earth-worms.(AiyoAnginape,Mayuniclan,citeradiWiessner& Tumu 1998 s.106-107)


287

I kapitel 3 nämndes ett exempel från Mohave-indianer-nas långväga resor, vilka beskrevs som lika intresserade av att lära sig främmande seder och bruk, som de var angelägna om att undvika att utöva dem:

... they were as eager to know manners of other peoples as they were careful to hold aloof from adopting them... (Kroeber 1925 s.727)

En sådan attityd kan ha kännetecknat resenärer från Mälardalen och Bergslagen under senmesolitikum. De

avstod från att ta upp det keramikhantverk som prakti-serades i angränsande regioner. Det trädgårdsbruk som fickensnabbspridningiochmedskapandetavbandke-ramisk kultur på Kontinenten omkring 5300 f.Kr. spreds inte vidare till jägare-samlarna kring Östersjön. Något förändrades omkring 4000 f.Kr. Främmande seder och bruk som sedan länge varit kända men ej utövats, om-sattes nu i lokal praktik. I utövandet omdanades dessa främmande traditioner till lokala kulturella praktiker, vad som kom att bli en inhemskiserad trattbägarkultur.

289

This book discusses the introduction of cultural practi-ces such as cultivation, cattle herding, pottery craft and specificlithictraditionsintheregionaroundtheBalticSea during the Stone Age. The main focus is on the Early Neolithic (4000-3300 cal. BC according to the Scandinavian Chronology) Funnel Beaker Culture of the Mälardalen and Bergslagen region in eastern Cen-tral Sweden. Archaeological material from neighbouring parts of Scandinavia, Finland, Estonia, Latvia, Lithuania, Kaliningrad, northern Poland and northern Germany are also included in the discussion. The thesis does not attempt to explain why practices like agriculture and ceramic production were introduced, rather it discusses when and how this took place.

To get a perspective on the introduction of pottery technology in Mälardalen and Bergslagen around 4000 cal.BC.,thethesisstartswithanoverviewof thefirstap-pearance of ceramics around the Baltic Sea. It is shown that pottery was introduced along the eastern shores of the Baltic more than 1000 years before people began to practice the craft of pottery in Central Sweden. The larger part of the thesis is devoted to the Early Neolithic Funnel Beaker Culture (abbreviated TRB) of Mälardalen and Bergslagen. The archaeological material from the region is discussed as remains of activities like living, crafting, cultivating, herding – cultural practices that were created through performance and participation. It is argued that participation in these activities shaped aspects of the participants’ identity. The last part of the thesis discusses the northern border of the Funnel Beaker Culture. The northern limits of the distribution of TRB materials have often been explained with refe-rence to ecological conditions, whereas here it is argued that the northern border of the Funnel Beaker Culture was determined by the extent of late Mesolithic social networks.

The theoretical perspective on culture is inspired by the writings of Ralph Linton (1936), who emphasised participation and learning as central aspects of culture.

According to this perspective, culture can be viewed as an activity or a product of an activity, which is perfor-med, practised and participated in. Linton highlighted the various social contexts where culture is created and reproduced. He put special emphasis on the local set-tings,definedbydirectinteraction.Healsodiscussedhow different aspects of culture can be reproduced within different segments of a local society, social groups defined,forexample,byageorsex.Ratherthanbeinghomogeneous and coherent, culture can therefore be viewed as heterogeneous and divergent.

Linton´s emphasis on culture as participation and learning has a recent parallel in the Theory of Communities of Practice,asformulatedbyEtienneWengerandJanetLave(Lave&Wenger1991,Wenger1998).Thetheory of communities of practice discusses learning through en-gagementincommunitiesdefinedbysharedactivities.By learning and participating in a cultural practice, for example manufacturing clay pots, that person becomes partof thecommunitydefinedbythesharedpractice.Through engagement in the craft of the community, the participant forms a relation to the history of the prac-tice. By (selectively) teaching the craft, the participants shape the future of the practice and of the community. In the engagement in cultural practice and through the participation in various communities of practice, aspects of identity are formed.

Among the archaeological remains from the Early Neolithic Funnel Beaker Culture in Mälardalen and Berg-slagen there are sites that can be interpreted as settle-ments,huntingstations,fishingstations,burialsitesandoffering fens. These different kinds of sites should not be considered as isolated points in the landscape, but rather as places connected through an intricate system of forest trails and paddling routes, paths that humans and their livestock travelled between homesteads, vil-lages, and seasonal sites. Eventually, they travelled the same paths with the bodies of their dead relatives, to be buried at ritual sites on islands in the archipelago.

12 Summary: Identity in Practice. Local, regional and pan-regional aspects of the Northern Funnel Beaker Culture

Fredrik HAllgren

290

On all these places and routes, each individual has been partof differentsocialsettingsdefinedthroughparti-cipation in common engagement. Different locations in the landscape have therefore been the arena for dif-ferent communities of practiceandsocialconfigurations,thecomposition of which were dependant on the cultural practices performed, and which individuals these tasks brought together.

Funnel Beaker settlements in different topographic andecologicalsettingscontainfindmaterialassociatedwith different subsistence practices. Thus, on sea-facing sitesbonesfromsealandfisharecommon,whileonland-facing settlements bones from cattle and sheep/goat dominate and traces of cultivation, and processing of cereals are abundant. Osteological and botanical data are often interpreted in terms of subsistence economy and diet, but my purpose is rather to discuss the activi-tiesconnectedwithforexamplesealing,fishing,cattleherding and cultivation as cultural practices. Cultivation of cereals has involved activities like the clearance of forest, sowing, possibly weeding and guarding against birds and forest animals, harvesting and later processing of cereals, tasks that may have gathered the participating individuals into communities of potentially different composition. The engagement in the cultural practices of cultivation contributed to form aspects of the parti-cipants’ identities. Engagement in agricultural practices mayhavehadaspecificsignificanceinthebeginningof the Early Neolithic, as the participants knew that these had not been performed by their ancestors, but also because groups living just to the north of the TRB in Mälardalen and Bergslagen choose not to adopt cultiva-tion and cattle rearing at this point in time. Oneaspectof sealhuntingandfishingduringthe

Early Neolithic may rather have been to reconnect to an historical or mythical origin. The seal hunting in the archipelago and the spring netting of spawning pike created a link to past generations who hunted seal among the same skerries, and netted pike on the same spring-floodedmeadows.Insomewaysalsothenewsubsistencepracticesrelatedtothepast,asthefirstclearingsforcultivation were made in a forest crossed with paths, memories and myths. The meadows that during spring floodingwerethelocationforcatchingspawningpikemay have been used for grazing cattle later in the sum-mer, strange beasts that were made indigenous by being incorporated into the local context with its places and stories.

As less time was spent by the sea, a new type of burial site was established on islands in the archipelago like at Fågelbacken. The topographic location of these places reconnects to a geographical setting that may have been viewed as a place of (mythological) ancestry for the Early Neolithic people. According to this interpretation,

people who lived part of the year at agricultural farms-teads in the interior brought their dead to rest on com-munal burial sites in the archipelago, where the ancestors oncelivedtheirlivesassealhuntersandfishermen.

The material culture of the Funnel Beaker Culture of Mälardalen contains local variants of artefacts of a repertoire that is common for the larger part of the Early Neolithic TRB complex. Among these are funnel beakers,collaredflasks,claydisks,four-sidedpolishedaxes with a pointed/thin neck, polygonal battle-axes and saddle-querns.

Pottery craft was introduced as a novelty at the be-ginningof theperiod,withthespecifictypesfunnelbeakers,collaredflask,claydisk,andmoresporadicallyluggedvessels.Thevesselsarecommonlymadeof fineclay tempered with rather coarse fractions of crushed granite. The tempered and processed clay has then been built to vessels by coils joined together using N and U techniques. Funnel beakers occur both as short necked and high necked vessels. The short-necked beakers are often undecorated or sparsely decorated, the high neck-ed vessels sometimes have surface covering decoration. Short necked and high necked funnel beakers can be found in the same assemblages, but often one or the other type dominates on each site. The decorated ves-sels are ornamented with rows of simple impressions, cord, cord stamp, oblique impressions, toothed stamps and pit impressions. Just as was the case with vessel shapes, each site is often dominated by a certain set of decorative elements.

Some of the variation in vessel shape and decoration may be explained by chronological trends within the Early Neolithic period, but an extensive programme of 14C dating of pottery indicates that to a large extent it is a case of contemporary variation. It seems that groups of potters living on different settlements reproduced their own local micro-traditions, each characterised by specifictechnologicalchoicesindifferentstepsof theoperational chain, from the choice of clay and temper, through the shaping of the vessel, to the decoration of thefinishedfunnelbeakers.Thethin-sectionanalysisof pottery from the site Skogsmossen suggests that the people who lived there utilised the same clay source for several hundred years.

Funnel Beaker pottery can be viewed as a continen-tal phenomenon with a wide distribution in northern Europe. At the same time regional traits can be obser-ved in the ceramics from Mälardalen and Bergslagen (for example common occurrence of pit impressions, decoration on the rim-edge, decoration on the inside of the rim, twisted cord decoration already during EN I, etc.), traits that distinguish this pottery from South Scandinavian and Polish Funnel Beaker pottery. From another perspective TRB pottery can also be viewed as a

12 summAry: identity in prActice. locAl, regionAl And pAn-regionAl Aspects oF tHe nortHern Funnel BeAker culture

291

local phenomenon as potters from nearby and contem-porary settlements reproduced different technological styles,sitespecifictraditionsthatwerepractised,taughtand learned throughout several generations in local com-munities of practice.

The observation of local continuity in ceramic craft is the starting point for a further discussion of what scena-riosthatwouldallowspecifictechnologicalchoicestobereproduced among consequent generations of artisans atthesamesettlement.Asthesizeof fingerimprintsin pottery in Mälardalen/Bergslagen and elsewhere in-dicate that the vessels often were made by women, it is suggested that girls were taught pottery craft by their mothers, but also that a matrilocal rule of post-marital residence kept the group of potters intact over time. It is further suggested that engagement in the cultural practice of this community of practice where grandmothers taught mothers who taught daughters who taught sis-ters, gave birth to an idea of a common identity based both on descent and on cultural practice. The common ancestryfromanhistoricalorfictitiousforemothermayhave given rise to an idea of matrilinear descent.

The stone industry of the Funnel Beaker Culture of Mälardalen and Bergslagen is characterised by a pro-duction of thin-butted greenstone axes, round-butted axes, polygonal battle-axes, saddle-querns, axe polishing stones,andsmalltoolsmadeof quartzflakes.Apartfromthelocallyproducedstoneimplementsthefindinventories often include exotic artefacts in the form of point-andthin-buttedflintaxesoriginatingintheTRBof Southern Scandinavia, and slate knives and points from the Early Neolithic Slate Culture of Northern Scandinavia.

Petrographic studies of porphyrite debitage found at a couple of neighbouring TRB sites in western Mä-lardalen suggest that the inhabitants of each settlement had access to a porphyrite dyke each for local production of thin-buttedaxes.Evenso,manyof thefinishedaxesfound at the same settlements were made of non-local porphyrite, suggesting a socially motivated circulation of axes – socially motivated since the acquired axes were more or less identical to the ones locally produced. Data on production of saddle-querns also suggest a local production of this tool. The locally produced knob-butted polygonal battle-axes of Mälardalen correspond to Zápotocký’s type KIII and KV. The same types of battle-axes also occur in the rest of Central Sweden and in Southern Norway, while the battle-axes of, for ex-ample, Scania and Denmark were designed according to different norms. The type of polygonal battle-axe that is most similar to the axes of Mälardalen and Bergslagen, are the KIB axes of the Mondsee-group in Austria.

The Funnel Beaker pottery of Mälardalen and Berg-slagen is considered to be both continental, regional and

local depending on perspective, as argued above. The po-lygonal battle-axes can also be considered a continental type, as they occur throughout the wider Funnel Beaker Culture during the Early Neolithic. No purely local traits have been recognised in the design of the battle-axes, neither is the Mälardalen and Bergslagen region dis-tinguishedbybattle-axesof aspecifictype.Ratherthebattle-axes can be considered to be pan-regional, with quite distinct types being common for several neigh-bouringregions.Whilethebattle-axesmayhavebeenproduced in local communities of practice, the stone smiths in different, geographically dispersed communities sha-red several norms dictating how battle-axes should be designed; traditions that were reproduced beyond the local communities on a pan-regional scale.Thereisonlyoneknowngravefindwhereapolygonal

battle-axe can be associated with a skeleton determined as to sex, the male grave from Dragsholm, Denmark. If one consider previous and subsequent periods the pat-tern is the same, battle-axes tend to appear in male graves. For the sake of argument I will assume that it was men that produced these axes as well. The scenario explaining the local traits in pottery craft discussed above suggested that communities of female potters of the same descent group were kept intact by a matrilocal rule of postmarital residence. In consequence, the adult males at the same settlements ought to be married spouses from different homesteads and villages within and beyond the region of Mälardalen and Bergslagen, where as all males born at the same settlement left it upon marriage to move in with the woman’s family. As long as these moves upon marriage were kept within the wider region of Central Sweden and Southern Norway, the men from other localities gathered at their new settlements still shared a common tradition of how to design polygonal battle-axes.

It is worth emphasising that these norms and tra-ditions did not exist prior to the advent of the Early Neolithic, rather they were created, negotiated and re-produced within and beyond local communities of practice connected by long-distance networks. For the group of men with different geographical origins, the design of thebattle-axesmayhaveservedasareificationof asocial identity that included both the place and region of birth, and the place and region where these men came to reside after marriage; a sense of belonging embodied in the production of polygonal battle-axes.

The designs of the Swedish-Norwegian polygonal battle-axes were created and reproduced within a social setting with a wide geographical scope. Still this social milieu was not without limits. To the north of Mälar-dalen and Bergslagen lived groups who chose not to produce any polygonal battle-axes. In the encounter with hunter-gatherers of Central and Northern Scandinavia, the battle-axes may have been one component in a lar-

Fredrik HAllgren

292

ger repertoire that signalled the difference of the TRB. Further south, in Denmark and Scania, battle-axes of a different design were produced. In the encounter with people from the Funnel Beaker Culture of Southern Scandinavia, the divergent design of the Swedish-Nor-wegianbattle-axesmayhaveservedasareificationof adifferent kind of Funnel Beaker Culture, of a different identity.Inthefinalpartof thethesistheFunnelBeakerCul-

ture in Mälardalen and Bergslagen is compared to other northern border regions of the TRB complex: western Central Sweden, South-eastern Norway (Østlandet), South-western Norway (Vestlandet) and Pomerania and ChelmnoinnorthernPoland.Whilethearchaeologicalmaterial from each of these areas displays regional traits, to an extent they also share a common repertoire with the reoccurring artefact types: funnel beakers, polygo-nal battle-axes, four-sided polished working axes, and subsistence practices that to a larger (Poland) or smaller (Vestlandet) degree included agricultural practices. All these regions bordered on lands where groups of people lived that did not share the cultural practices of their TRB neighbours and – at least in Scandinavia – did not practice cultivation nor cattle herding.

The Early Neolithic archaeological material found in the area north of the Funnel Beaker Culture in Scandi-naviacanbeclassifiedasEarlyNeolithicSlateCulture,remains from aceramic hunter-gatherers named after the role slate played in the lithic industry. In north-eastern-most Sweden the Slate Culture bordered on the Comb WareCulture(phaseII)withafurtherdistributioneast-wards in Finland and neighbouring parts of Russia and Estonia.Whilethepeopleof theSlateCulturewerehun-ter-gatherers without pottery, the people of the Comb WareCulturewerehunter-gathererswithpottery,andby

this time ceramics had been in use for more than 1000 years by the hunter-gatherers of Finland. The northern local groups of the Funnel Beaker Culture in Poland lived close to the Neman, Zedmar and Narva Cultures of north-eastern Poland, Kaliningrad, Lithuania, Latvia and Belorussia. These groups are normally considered hunter-gatherers in the archaeological literature, but oc-casional bones from domesticated animals are found at least at Zedmar sites, indicating that some domesticates were adopted or circulated to the north of the Funnel Beaker Culture in the region east of the Baltic Sea. Rather than a border between farmers and hunter-gatherers, the northern limit of the TRB in Poland may be considered a border between groups with different traditions and contrasting cultural practices.

In the border zones between such traditions, in en-counters with people from different cultural contexts, unconscious knowledge and dispositions were made conscious.Theculturalspecificsinone’sownwayof life were made visible, insights that might have played a roletoformanidentificationwithasocialcontextthatwent beyond the local. In such a process elements like shared subsistence practices, shared craft traditions and shared material culture may have been given meaning in the construction of group identity. The realisation that some people lived by different lifestyles and practised other cultural practices may have contributed to arti-culate the categories “us” and “them”, identities that can be understood as examples of ethnicity. Because it isdependentonthespecificcircumstancesof theen-counter,suchanidentityisflexible;thesameindividualmay identify differently in different situations. Still it isnotarandomidentification,ratheranidentificationwhere history, culture and circumstances all contribute to forming a negotiable cultural identity.

293

Abu-Lughod,L.1991.WritingagainstCulture.I:Fox,R. (red.). Recapturing Anthropology. Working in the pre-sent. School of American Research Press, Santa Fe. s.137-162.

Abu-Lughod,L.1999.Commenton:Brumann,C.Wri-tingforCulture:WhyaSuccessfulConceptShouldNot be Discarded. Current Anthropology 40, Supple-ment. s.11-13.

af Geijerstam, M. 1996. Stenmaterialet. I: Hallgren, F., Djerw, U., Gamrell, Å., af Geijerstam, M. & Steineke, M. 1996 (arkivrapport). Skogsmossen, en tidigneolitisk bo- och offerplats i norra Mellansverige. Slutundersöknings-raport, Raä 633, Fellingsbro sn, Västmanland, Örebro län. Arkeologikonsult AB, Upplands Väsby.

Ahlbeck, M. & Isaksson, M. 2007. Särskilda arkeologiska undersökningar längs Riksväg 73. Rapporter från Ar-keologikonsult 2007:2037. Arkeologikonsult AB, Upplands Väsby.

Ahlström, T. 1988. Barrsjön - En studie av miljö och anpass-ning under sörmländskt neolitikum. C-uppsats i arkeologi. Stockholms universitet, Stockholm.

Alhonen, P. & Väkeväinen, L. 1981. Diatom analytical studiesof EarlyCombWarevesselsfromÅland.Suomen Museo 1980, s.67-77.

Almgren, B. 1967. Zur Technik der neolitischen Keramik. Tor 1965/66, s.230-251.

Almgren, O. 1906. Uppländska stenåldersboplatser. Fornvännen 1, s.1-19, s.101-118.

Almgren, O. 1911. Ett karelskt stenvapen med älghufvud funnet i Uppland. Fornvännen 6. s.152-164.

Almgren,O.1912.Någrasvensk-finskastenålderspro-blem, ett orienteringsförsök. Antikvarisk Tidskrift 20 (1), s.1-78.

Almquist-Jacobson, H. 1994. Interaction of the Holocene climate, water balance, vegetation, fire, and cultural land-use in the Swedish borderland. Lund University, Lund.

Alsaker, S. 1987. Bømlo, steinalderens råstoffsentrum på Sør-vestlandet. Historisk museum, Bergen.

Ambrose, S. H. 1998. Prospects for stable isotopic ana-lysisof laterPleistocenehominiddietsinWestAsiaand Europe. I: Akuzawa, T., Aoiki, K. & Bar-Yosef, C. (red.). Neanderthal and Modern Humans in Western Asia. Plenum Press, London. s.277-289.

Ambrose, S. H. & Krigbaum, J. 2003. Bone chemistry and bioarchaeology. Journal of Anthropological Archaeology 22:3, s.193-199.

Ambrose, S. H. & Norr, L. 1993. Experimental evidence for the relationship of the carbon isotope ratios of whole diet and dietary protein to those of bone col-lagen and carbonate. I: Lambert, J. B. & Grupe, G. (red.). Prehistoric Human Bone. Archaeology at the Molecular Level. Springer-Verlag, New York. s.1-37.

Ambrose, S. H., Butler, B. M., Hanson, D. B., Hunter-An-dersonR.L.&Krueger,H.W.1997.Stableisotopicanalysis of human diet in the Marianas Archipelago, WesternPacific.American Journal of Physical Anthropo-logy 104:3, s.343-361.

Amundsen, Ø. M. 2000. Neolitikum i Agder og Telemark. En komparativ analyse av keramikk og flintøkser. Hoved-fagsoppgave i arkeologi, Oslo.

Amundsen, Ø. M, Knutsen, S., Mjærum, A., & Reitan, G. 2006. Nøkleby i Ski, Akershus - en tidligneolittisk jordbruksboplass? Primitive Tider 9, s.85-96.

Andersen, N. H. 1997. Sarup vol. 1. The Sarup enclosures. The Funnel Beaker Culture of the Sarup site including two causewayed camps compared to the contemporary settlements in the area and other European enclosures. Jutland Archaeolo-gical Society Publications XXXIII:1, Aarhus.

Andersen, N. H. 1999a. Sarup vol. 2. Saruppladsen. Jut-land Archaeological Society Publications XXXIII: 2. Aarhus.

Andersen, N. H. 1999b. Sarup vol. 3. Saruppladsen. Jut-land Archaeological Society Publications XXXIII: 3. Aarhus

Andersen, N. H. 2000: Kult og ritualer i den ældre bon-destenalder. Kuml 2000, s.13-58.

Referenslista

Fredrik HAllgren

294

Andersen, S. H. 1975. Ringkloster, en jysk indlandsbop-lads med Ertebøllekultur. Kuml 1973-74, s.11-108.

Andersen, S. H. 1991. Norsminde. A “Køkkenmødding” with Late Mesolithic and Early Neolithic occupation. Journal of Danish Archaeology 8, s.13-40.

Andersen,S.H.1993.Bjørnsholm.Astratifiedkøk-kenmødding on the central Limfjord, north Jutland. Journal of Danish Archaeology 10, 1991.

Andersen, S. H. 1998. Ringkloster. Ertebølle trappers and wild boar hunters in eastern Jutland. A Survey. Journal of Danish Archaeology 12, s.13-59.

Andersen, S. H. & Johansen, E. 1992. An early neolithic grave att Bjørnsholm, north Jutland. Journal of Danish Archaeology 9, s.38-58.

Andersen, S. T. 1990. Pollen spectra from the double passage-grave, Klekkendehøj, on Møn. Evidence of swidden cultivation in the Neolithic of Denmark. Journal of Danish Archaeology 7.

Andersen, S. T. 1993a. Early agriculture. I: Hvass, S. & Storgaard, B. (red). Digging into the past. 25 years of ar-chaeology in Denmark. The Royal Society of Northern Antiquaries, Köpenhamn, s.88-91.

Andersen, S. T. 1993b. Early- and middle-neolithic agriculture in Denmark: pollen spectra from soils in burial mounds of the Funnel-beaker Culture. Journal of European Archaeology 1.

Andersen, S. T. 1998. Pollen analytical investigations of barrows from the Funnel Beaker and Single Grave culturesintheVrouearea,WestJutland.Journal of Danish Archaeology 12, s.107-131.

Andersson, H. 2004. Vart tog benen vägen? Återbesök i gropkeramiska gravar på Gotland. Aktuell arkeologi VIII, s.5-20.

Andersson, J. 1990. Undersökning av ett skadat område på stenåldersboplatsen Östra Jansmyra i Saltvik. Långbergsöda Fornlämning Saltvik 202 Långbergsöda. Opublicerad rap-port. Ålands museum, Mariehamn.

Andersson, S. 1973. 23:S 187, Ängås, Göteborg. Boplatsom-råde, yngre stenålder. Fyndrapporter. Göteborgs Arkeo-logiska Museum. Göteborg.

Andersson, S. 2005. Yngre stenålder. Fångstmän och bönder. I: Andersson, S. & Ragnesten, U. (red.) (2005). Fångstfolk och bönder. Om forntiden i Göteborg. Göteborgs stadsmuseum, Göteborg.

Andersson, U. B. & Grandin, L. 2005. Petrographical analysis of saddle querns and flakes from Skogsmossen in the province of Västmaland, and Skumparberget and Hjulberga in the pro-vince of Närke, Sweden. Geoarchaeological Laboratory, Analytical report 11-2005. Riksantikvarieämbetet, UV GAL, Uppsala.

Andrén, E., Veski, S. & Storå, J. 1996. Biostratigraphical investigations in connection with archaeological dwelling sites at Jansmyra, northeastern Åland. Pact 50, s.355-365.

Antanaitis-Jacobs, I. & Girininkas, A. 2002. Periodiza-tion and chronology of the Neolithic in Lithuania. Archaeologia Baltica 5, s.9–39.

Apel, J. E. (red.). 1996. Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk aktivitetsyta och tidigneolitiska trattbägarlokaler vid Skumpar-berget i Glanshammar sn, Örebro län, Närke. Arkivrapport. Arkeologikonsult AB, Upplands Väsby.

Apel, J. E. 2001. Daggers, Knowledge and Power. The Social Aspects of Flint-Dagger Technology in Scandinavia 2350-1500 cal BC. Coast to Coast-book 3. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala Uni-versity.

Apel, J. E., Bäckström, Y., Hallgren, F., Knutsson, K., Lekberg, P., Olsson, E., Steineke, M. & Sundström, L. 1995. Fågelbacken och trattbägarsamhället. Sam-hällsorganisation och rituella samlingsplatser vid övergången till en bofast tillvaro i Östra Mellansverige. Tor 27, s.47-132.

Apel, J. E., Hadevik, C. & Sudström, L. 1997. Burning downthehouse.Thetransformationaluseof fireand other aspects of an Early Neolithic TRB site in eastern Central Sweden. Tor 29, s.5-47.

Arnold, B. 1990. The past as propaganda: totalitarian archaeology in Nazi Germany. Antiquity 64, s.464-478.

Arnold, B. 2002. Justifying genocide: archaeology and the construction of difference. I: Hinton, A. L. (red.). Annihilating Difference: the Anthropology of Genocide. Uni-versity of California Press, Berkeley. s.95-116.

Artursson, M. (red.). 1996. Tjugestatorp. En tidigneolitisk boplats i Östra Mellansverige. Raä 195, Glanshammars sn, Närke. Arkivrapport. Arkeologikonsult AB, Upplands Väsby.

Artursson, M., Linderoth, T., Nilsson, M-L. & Svens-son, M. 2003. Byggnadskultur i södra och mellersta Skandinavien. I: Svensson, M. (red.). I det neolitiska rummet. Skånska spår – Arkeologi längs Västkustbanan. UV Syd, Lund.

Asplund 1995. Radiocarbon dating of Jäkärlä ceramics - a comment on Comb Ceramic chronology and typo-logy. Karhunhammas 16, s.69-75.

Asplund 1998. Cultural groups and ethnicity : a comb ce-ramiccase.I:Johnsen,B.&Welinder,S.(red.).Etnicitet eller kultur. Mitthögskolan, Östersund. s.79-99.

Bagge, A. 1934. Den äldre megalitkeramiken i Bohusläns stenkammargravar. I: Ekholm, G. & Larsen, H. (red.). Studier tillägnade Gunnar Ekholm. Uppsala. s.219–253.

Bagge, A. 1935. Nyskottet, Altuna par. Uppland. Acta Archaeologica VI, s.268.

Bagge, A. 1936a. Nyskottet. Opuplicerad arkivrapport dnr 0869/1936. ATA.

Bagge, A. 1936b. Stenåldersboplatsen vid Humlekärrs-hult, Oskarshamn. Kalmar läns fornminnesförening, med-delanden 24, s.55-101.

reFerenslistA

295

Bagge, A. 1937. Stenåldern. Fynd och fältarbeten. Tillfällig utställning 1937.Wahlströms&Widstrandsförlag,Stockholm. s.5-11.

Bagge, A. 1938. Stenåldersboplatsen vid Fagervik i Kro-keks sn, Östergötland. Ett preliminärt meddelande. Meddelanden från Östergötlands och Linköpings stads museum 1937/1938, s.151-159.

Bagge, A. 1941. Stenåldersboplatsen vid Vivastemåla, Västrums socken, Småland. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvi-tets Akademiens Handlingar 37:7. Stockholm.

Bagge, A. 1947. En nyupptäckt keramikboplats i Rosla-gen. Fornvännen 1947, s.57-59.

Bagge, A. 1948. Stenålderslandskapet Södermanland. En kommentar till de senaste årens publicerade forsk-ningsresultat. Fornvännen 1948, s.352-360.

Bagge, A. 1949. Snörkeramikboplatsen vid Rosenlund, Hjulberga, Ekers sn, Närke. Fornvännen 1949:2/3, s.131-151.

Bagge, A. 1950. Om ”vråkulturen” ännu en gång. Fornvän-nen 1950, s.251-254.

Bagge, A. 1951. Fagervik. Ein Rückgrat für die Perio-deneinteilungderostschwedischenWohnplatz-undBootaxtkulturen aus dem Mittelneolithikum. Eine vorläufigeMitteilung.Acta Archaeologica 22, s.57-118.

Bagge, A. & Kjellmark, K. 1939. Stenåldersboplatserna vid Siretorp.Wahlström&Widstrand,Stockholm.

Bakka, E. 1976. Comments on typological and chronolo-gical problems. Stone Age chronology in the light of Hein 33. Norwegian Archaeological Review 9:1, s.16-25.

Bakka, E. 1993. Ramsvikneset – a Sub-Neolithic dwelling placeinWesternNorway.I:Solberg,B.(red.).Min-neskrift till Egil Bakka. Arkeologiske skrifter Historisk Museum No. 7. Bergen. s.21-69.

Bakka, E. & Kaland, P. E. 1971. Early farming in Horda-land,WesternNorway.Problemsandapproachestoarchaeology and pollen analysis. Norwegian Archaeolo-gical Review 4:2, s.1-17.

Bakkels, C. C. 1978. Four linearbandkeramik settlements and their environment. Analecta Praehistorica Leidensia XI.

Bakker, J. A. 1998. Opfer mit Trichter-becherkeramik in Gewässern und Brunnen. I: Brunnen der Jungsteinzeit. Materialien zur Denkmalpflege im Rheinland 11, s.149-164.

Bakker, J. A. & Luijten, H. 1989. ”Services” and other ”similaritygroups”inWesternTRBpottery.I:DasÄneololithikum und die früheste Bronzezeit (C14 3000 - 2000 b.c.) in Mitteleuropa: kulturelle und ch-ronologische Beziehungen. Praehistorica XV.

Ballin, T. B. 1999. Kronologiske og regionale forhold i Sydnorsk stenalder. Aarhus Universitet, Moesgård.

Bánffy,E.2000.ThelateStarčevoandtheearliestLinearPottery groups in western Transdanubia. Documenta Praehistorica XXVII, s.173-185.

Bang-Andersen, S. 1981. En fangstboplass på Eigerøy – bo-plassbruk og miljøtilpasning i sørvestnorsk yngre steinalder. AmS-skrifter 6. Stavanger.

Barnekow, L. 1999. Holocene vegetation dynamics and climate changes in the Torneträsk area, northern Sweden. Lund University, Lund.

Barth, F. 1969. Introduction. I: Barth, F. (red). Ethnic groups and boundaries. The social organization of culture difference. Bergen.

Barth, F. 1994. Enduring and Emerging Issues in the Analysis of Ethnicity. I: Verrmeulen, H. & Govers C. (red.). The anthropology of ethnicity. Beyond ”Ethnic groups and boundaries”. Spinhuiss, Amster-dam. s.11-32.

Baudou, E. 1973. Gästriklands forntid. I: Holmström, R., Svensson, S. A., Baudou, E. & Liljeroth, E. (red.). Gästrikland. Ett bildverk. Allhem, Malmö.

Baudou, E. 1992. Norrlands forntid – ett historiskt perspektiv. Wiken,Höganäs.

Baudou, E. 2002. Åberg, Montelius och Kossinna. Forn-vännen 97:3, s.177-190.

Baudou, E. 2004. Den nordiska arkeologin - historia och tolkningar. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien, Stockholm.

Baudou, E. 2005. Kossinna meets the Nordic archaeolo-gists. Current Swedish Archaeology 13, s.121-139.

BeaudoinC.P.,TonnW.M.,PrepasE.E.&WassenaarL. I. 1999. Individual specialization and trophic adap-tability of northern pike (Esox lucius): an isotope and dietary analysis. Oecologia 120, s.386–396.

Becker, C. J. 1948. Mosefundne lerkar fra yngre stenalder. Studier over tragtbaegerkulturen i Danmark. Gyldendalske Boghandel, Nordisk Forlag. København.

Becker, C. J. 1990. Nørre Sandegård. Arkæologiske under-søgelser på Bornholm 1948-1952.Historisk-filosofiskeSkrifter 13. Det Konglige Danske Videnskabernes Selskab, Munksgaard.

Behre, K.E. 2007. Evidence for Mesolithic agriculture in and around central Europe? Vegetation History and Archaebotany 16, s.203–219.

Bengtsson, L. 2003. Knowledge and interaction in the Stone Age. Raw materials for adzes and axes, their sources and distributional patterns. I: Larsson, L., Kindgren,H.,Knutsson,K.,Loeffler,D.&Åkerlund,A. (red.). Mesolithic on the move. Oxbow Books, Oxford. s.388-394.

Bennett, A. 1977. Fornlämning 1. Stenåldersboplats. Mogetorp, Ö. Vingåkers sn, Katrineholms kn, Södermanland. Riks-antikvarieämbetet Rapport. UV Stockholm 1977:41. Stockholm.

Bentley, R. A. & Knipper, C. 2005. Transhumance at the early Neolithic settlement at Vaihingen (Germany). Antiquity 79 (306) Project Gallery: http://antiquity.ac.uk/projGall/bentley/index.html

Fredrik HAllgren

296

Bentley, R. A., Price, T. D. & Stephan, E. 2004. Deter-mining the ’local’ 87Sr/86Sr range for archaeological skeletons: a case study from Neolithic Europe. Journal of Archaeological Science 31, s.365-375.

Berg, E. 1988. Flintøkser fra yngre steinalder i Vest-Norge. Typer, datering og utbredelse. Arkeologiske Skrifter, Historisk Museum 4, Bergen. s.252-261.

Berg, G. 1935. Sledges and wheeled vehicles. Ethnological studies from the view-point of Sweden. Fritzes, Stockholm.

Berg, G. 1984. En 5000-årig släde från Ragunda. Jämten 1984. s.95-98.

Berg, G., Lundqvist, G., Zettersten, A. & Granlund, E. 1950. Finds of skis from prehistoric time in Swedish bogs and marshes.Generalstabenslitografiskaanstaltsförlag,Stockholm.

Bergh, S. 1994. Mosåsboplatsen. Närke, Mosjö socken, RAÄ 45. Arkeologisk förundersökning. Rapport UV Stockholm 1994:32. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Berglund, B. 1985. Early agriculture in Scandinavia - re-search problems related to pollen-analytical studies. Norwegian Archaeologica Review 18, s.77-105.

Bergsland, K. 1959. Aleut dialects of Atka and Attu. Phi-ladelphia.

Bergsvik,K.A.2001.Sedentaryandmobilehunter-fish-ersinStoneAgeWesternNorway.Arctic Anthropology 38:1, s.2-26

Bergsvik, K. A. 2002. Arkeologiske Undersøkelser ved Ska-testraumen. Bind 1. Arkeologiske Avhandlinger og Rap-porter fra Universitetet i Bergen 7. Bergen.

Bergsvik, K. A. 2003a. Ethnic boundaries in Neolithic Norway. Universitetet i Bergen, Bergen.

Bergsvik, K. A. 2003b. Mesolithic ethnicity – too hard to handle?. I: Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K., Loeffler,D.ochÅkerlund,A.(red).Mesolithic on the Move, Oxbow Books, Oxford. s.592-599.

Bergsvik,K.A.,Olsen,A.B.,2003.TrafficinstoneadzesinMesolithicWesternNorway.I:Larsson,L.,Kingdrem,H.,Knutsson,K.,Loeffler,D.,Åkerlund,A. (red.), Mesolithic on the Move. Oxbow Books, Oxford, s.395-404.

Bērziņš,V.2003.TheMiddleNeolithic(c.4000-3000cal.BC)potteryfromSārnate,WesternLatvia.I:Samuels-son, C. & Ytterberg, N. (red.). Uniting sea. Stone Age societies in the Baltic Sea region. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Uppsala.

Birdsell, J. B. 1973. A Basic Demographic Unit. Current Anthropology 14:4, s.337-356.

Bjune, A. E., Bakke, J., Nesje , A. & Birks, H. J. B. 2005. Holocene mean July temperature and winter precipi-tation in western Norvay inferred from palynological and glaciological lake-sediment proxies. The Holocene 15:2, s.177-189.

Björck, M., Björck, N. & Martinelle, K. 2000. Vittersjö. En mesolitisk boplats. Länsmuseet Gävleborg, Gävle.

Björck,N.1997.NewperspectivesonthePittedWareculture in northern Sweden. Current Swedish Archaeology 5, s.19-39.

Björck, N. 2000. Västeräng, en tidig neolitisk boplats i södra Norrland. Research reports 2000:3. Södertörns hög-skola, Huddinge.

Blomqvist, M. & Åhman, S. 1999. Skifferspetsar och kvarts-avslag. Senmesolitikum på östra Södertörn. Riksantikvarie-ämbetet, UV Mitt, Rapport 1998:95. Stockholm.

Blomqvist, M., Fagerlund, D., Eriksson, T. & Rosborg, B. 2006. Bönderna i Frotorp. Spår av aktiviteter från trattbägar-tid och bronsålder-äldre järnålder. Riksantikvarieämbetet, UV GAL Rapport 2006:2. Uppsala.

Boaz, J. 1997. Steinalderundersøkelsene på Rødsmoen. Varia 41. Universitetets Oldsaksamling, Oslo.

Boaz, J. 1998. Hunter-gatherer site variability: Changing patterns of utilization in the interior of Eastern Norway, between 8000 and 2500 BP. Universitetets Oldsaksamlings skrifter, ny rekke nr. 20. Oslo.

Bogaard, A. 2004. Neolithic farming in central Europe. An archaeobotanical study of crop husbandry practices. Rout-ledge, London.

Bogucki, P. I. 1988. Forest Farmers and Stockherders: Early Agriculture and its Consequences in North-Central Europe. Cambridge University Press, Cambridge.

Bogucki, P. I. 1992. The Neolithic and Early Bronze Age chronologyof Poland.I:Ehrich,R.W.(red.).Chrono-logies in Old World Archaeology. Third edition. University of Chicago Press, Chicago. s.362-374.

Bogucki, P. I. 1998. Holocene climatic variability and early agriculture in Temperate Europe: the case of northern Poland.I:Zvelebil,M.,Domańska,L.&Dennell,R.(red.). Harvesting the sea, farming the forest. The emergence of Neolithic societies in the Baltic region.Sheffield.s.77-86.

Bogucki, P. I. 2000. How agriculture came to north-central Europe. I: Price, T. D. (red.). 2000. Europe’s first farmers. Cambridge University Press, Cambridge. s.197-218.

Bogucki,P.I.&Grygiel,R.1993.Thefirstfarmersof Central Europe: a survey article. Journal of Field Ar-chaeology 20, s.399-426.

Bolyanatz, A. H. 2000. Mortuary feasting on New Ireland. The activation of matriliny among the Sursurunga. Bergin &Garvey,Westport.

Bondevik, S., Birks, H. H., Gulliksen, S. & Mangerud, J.1999.LateWeichselianMarine14C Reservoir Ages attheWesternCoastof Norway.Quaternary Research 52:1, s.104-114.

Bourdieu, P. 1977. Outline of a Theory of Practice. Cam-bridge University Press, Cambridge.

Bradley, R. 2005. Ritual and domestic life in prehistoric Europe. Routledge, London.

Brazaitis,D.2002.NarviškoskeramikosstiliairytųLie-tuvoje. Lietuvos Archeologija 23, s.29-40.

reFerenslistA

297

Brightman, R. 1995. Forget Culture: Replacement, Transcendence,Relexification.Cultural Anthropology 10:4, s.509-546.

Brinch Petersen, E. 1974. Gravene ved Dragsholm. Fra jægere til bønder for 6000 år siden. Nationalmuseets Arbejdsmark, s.112-120.

Brinch Petersen, E. & Meiklejohn, C. 2003. Three Cre-mations and a Funeral: Aspects of Burial Practice in Mesolithic Vedbæk. I: Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson,K.,Loeffler,D.&ÅkerlundA.(red.).Meso-lithic on the Move. Oxbow Books, Oxford. s.485-493.

Brink, K. & Hydén, S. 2006. Citytunnelprojektet. Hyl-lie vattentorn - delområde 4 och Palissaden - delområde 5. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Malmö kulturmiljö, Malmö.

Broadbent, N. 1979. Coastal resources and settlement stability. A critical study of a mesolithic site complex in Northern Sweden. Aun 3. Department of Archaeology, Uppsala University, Uppsala.

Bronk Ramsey, C. 2001. Development of the Radio-carbon Program OxCal. Radiocarbon 43 (2A), s.355-363.

Broström, S-G. 1996. Inventering av stenåldersboplat-ser på västra Södertörn. I: Bratt, P. (red.). Stenålder i Stockholms län. Stockholms läns museum, Stockholm. s.66-71.

Browall, H. 1991. Om förhållandet mellan trattbägarkul-tur och gropkeramisk kultur. I: Browall H., P. Pers-son, K.-G. Sjögren (red.). Västsvenska stenåldersstudier. Gotarc, serie C. Arkeologiska skrifter 8. Göteborgs universitet, Göteborg. s.111-142.

Browall, H. 2003. Det forntida Alvastra. Statens historiska museum, Stockholm.

Brøgger,A.W.1905.Øxer av Nøstvettypen. Bidrag til kun-skapen om ældre norsk stenalder. Christiania

Brøgger,A.W.1909. Den arktiske stenalder i Norge. Videns-kabs-Selskabets Skrifter II. Christiania.

Burton, J. 1984. Quarrying in a Tribal Society. World Archaeology 16:2, s.234-247.

Burton, J. 1989. Repeng and the Salt-Makers: ’Ecological Trade’ and Stone Axe Production in the Papua New Guinea Highlands. Man 24:2, s.255-272.

Bäckström, Y. 1996. Benfynd. I: Apel, J. (red.). Skumpar-berget 1 och 2. En mesolitisk aktivitetsyta och tidigneolitiska trattbägarlokaler vid Skumparberget i Glanshammar sn, Örebro län, Närke. Arkivrapport. Arkeologikonsult AB, Upplands Väsby.

Bäckström, Y. 1997. Osteologisk analys. I: Lekberg, P. Fågelbacken. Ett fornlämningskomplex i östra Västmanland. Del. 1, Lämningar från tidigneoltitikum, mellanneolitikum och järnålder undersökta 1993. Raä 73, 147 och 158. Arkivrap-port. Arkeologikonsult AB, Upplands Väsby.

Bäckström, Y. 2005. Osteologisk analys. I: Sundström, L. & Darmark, K. (red.). Bålmyren. En familjebaserad tidig-neolitisk kustboplats i Uppland. SAU skrifter 7. Societas Archaeologica Upsaliensis, Uppsala.

Bägerfeldt, L. 1992. Megalitgravarna i Sverige. Typ, tid, rum och social miljö. Arkeo-Förlaget, Gamleby.

Callahan, E. 1987. An evaluation of the lithic technology in Middle Sweden during the Mesolithic and Neolithic. Aun 8. Department of Archaeology, Uppsala University, Uppsala.

Callahan, E., Forsberg, L., Knutsson, K. & Lindgren, C. 1992. Frakturbilder: Kulturhistoriska kommentarer till det säregna sönderfallet vid bearbetning av kvarts. Tor 24, s.27-63.

Carlsson, A. 1998. Tolkande arkeologi och svensk forntidshisto-ria. Stenåldern. Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet, Stockholm.

Carlsson, T. 2004. Neolitisk närvaro. En nästan fyndlös tidigneolitisk gård vid Bleckenstad i Ekeby socken, Östergötland. Fornvännen 99:1, s.1-8.

Carlsson, T. & Hennius, A. 1999. Invisible activities. Early NeolithichouseremainsinWesternÖstergötland.Lund Archaeological Review 1998, s.29-36.

Carlsson,T.,Gruber,G.,Molin,F.&WikellR.2003.Bet-ween Quartz and Flint - Material Culture and Social interaction. I: Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K.,Loeffler,D.&ÅkerlundA.(red.).Mesolithic on the Move. Oxbow Books, Oxford. s.302-309.

Carpelan, C. 1979. Om asbestkeramikens historia i Fen-noskandien. Finskt Museum 1978. s.5-25.

Carpelan, C. 2004. Environment, archaeologogy and radiocarbon dates. Notes from the Inari region, northern Finnish Lappland. Iskos 13, s.17-45.

Carsten, J. 2004. After kinship. Cambridge University Press, Cambridge.

Černjawskij,M.M.1987.TheNeolithicinnorth-westernByelorussia.I:Wiślański,T.(red.).Neolit i początki epoki brązu na ziemi chełmińskiej.Toruń.s.429-439.

Cerroni-Long, E. L. 1999. Comment on: Brumann, C.WritingforCulture:WhyaSuccessfulConceptShould Not be Discarded. Current Anthropology 40, Supplement. s.15-16.

Chernela, J. M. 1992. Social meaning and material trans-action:theWakano-Tukanoof BrazilandColombia.Journal of Anthropological Archaeology 11, s.111-124.

Chernela, J. M. 1993. The Wanano Indians of the Brazilian Amazon. A Sense of Space. University of Texas Press, Austin.

Chomsky,N.2001.Whatiswrongwithscienceandra-tionality? I: Philo, G. & Miller, D. (red.). Market Killing: What the Free Market Does and What Social Scientists Can Do About It. Longman Publishing Group. s.99-109.

Fredrik HAllgren

298

Christensen, C. 1990. Stone Age Dug-out Boats in Den-mark: Occurrence, Age, Form and Reconstruction. I: Robinson, D. E. (red.). Experimentation and reconstruction in environmental archaeology. Symposia of the Associa-tion for Environmental Archaeology no. 9. Oxbow Books, Oxford.

Christiansson, H. 1969. Kamkeramiska influenser i Norrland och Norra Svealand. I: Christiansson, H. & Hyenstrand, Å. (red.) Nordsvensk forntid. Skytteanska Samfundets Handlingar 6, s.51–80.

Claeson, C. 1932. Boplatsundersökningar i Gästrikland 1931. Från Gästrikland 1931, s.85-88.

Claeson, C. 1934. Arkivrapport över undersökningarna vid Mårtsbo, Ista och Strångnäs. ATA.

Clark, J. G. D. 1946. Seal-hunting in the Stone Age of north-western Europe: a study in economic. prehis-tory. Proceedings of the Prehistoric Society 12, s.12-48.

Clark,J.G.D.1948.Objectsof southScandinavianflintin the northernmost provinces of Norway, Sweden, and Finland. Proceedings of the Prehistoric Society 14, s.319-332.

Clemen, R. A. 1926. Cattle Trails as a Factor in the De-velopment of Livestock Marketing. Journal of Farm Economics 8:4, s.427-442.

Clifford, J. 1988. The predicament of culture. Twentieth-century ethnography, literature, and art. Harvard University Press, Cambridge Massachusetts.

Colbing, S. 2004. Skärgårdsliv. Wahlström&Widstrand,Stockholm

Cole, M., Hill, D. & Rikowski, G. 1997. Between Post-modernism and Nowhere: The Predicament of the Postmodernist. British Journal of Educational Studies 45:2, s.187-200.

Constandse-Westerman,T.S.&Newell,R.R.1988.Patterns of extraterritorial ornament dispersion: An approach to the measurement of mesolithic exogamy. Rivista di Antropologia LXVI, s.75-126.

Constandse-Westerman,T.S.&Newell.R.R.1989.Socialandbiologicalaspectsof theWesternEuropeanMe-solithic population structure: a comparison with the demography of North American Indians. I: Bonsall, C. (red). The mesolithic in Europe. Papers presented at the third international symposium. Edinburgh.

Cornell, S. 1988a. The Transformations of Tribe: Or-ganization and Self-Concept in Native American Ethnicities. Ethnic and Racial Studies 11:1, s.27-47.

Cornell, S. 1988b. The Return of the Native: American Indian Political Resurgence. New York

Cornell, S. 1996. The Variable Ties that Bind: Content and Circumstance in Ethnic Processes. Ethnic and Racial Studies 19:2, s.265–289.

Craig,O.E.,Chapman,J.,Heron,C.,Willis,L.H.,Barto-siewicz,L.,Taylor,G.,Whittle,A.&Collins,M.2005.Did the First Farmers of Central and Eastern Europe Produce Dairy Foods? Antiquity 79:306, s.882-894.

Craig, O. E., Forster, M., Andersen, S. H., Koch, E., Crombé, P., Milner, N. J., Stern, B., Bailey, G. N. & Heron, C. P. 2007. Molecular and isotopic demon-stration of the processing of aquatic products in northern European prehistoric pottery. Archaeometry 49:1, s.132–152.

Crown, P. L. 2007. Life Histories of Pots and Potters: Situating the Individual in Archaeology. American Antiquity 72:4, s.677-690.

Crumlin-Pedersen, O. & Trakadas, A. (red.). 2003. Hjort-spring. A Pre-Roman Iron-Age warship in context. The Viking Ship Museum in Roskilde, Roskilde.

Cullberg, C. 1962. Hällkistorna i Yxhult. Från bergslag och bondebygd 1962, s.5-22.

Cunjak, R. A., Roussel J. M., Gray, M. A., Dietrich, J. P., Cartwright, D. F., Munkittrick K. R. & Jardine T. D. 2005. Using stable isotope analysis with telemetry or mark-recapturedatatoidentifyfishmovementandforaging. Oecologia 144, s.636-646.

Czerniak, L. 1994. Wczesny i srodkowy okres neolitu na Kujawach, 5400 - 3650 p.n.e. (Early and middle period of the neolithic in Kuiavia. 5400 - 3650 BC). Polska Akademia Nauk, Instytut Archeologii i Etnologi. Poznan.

Czerniak,L.2002.Settlementsof theBrześćKujawskitype on the Polish Lowlands. Archeologické Rozhledy 54, s.9-22.

Czerniak,L.&Kabaciński,J.1997.TheErteböllecul-ture in the southern Baltic coast. I: Król, D. (red.). The built environment of coast areas during the Stone Age. Regional centre for studies and preservation of built environment,Gdańsk.s.70-79

Czerniak,L.,Raczkowski,W.&Sosnowski,W.2003.Newprospects for the study of Early Neolithic longhouses in the Polish Lowlands. Antiquity 77:297, Project Gal-lery: http://www.antiquity.ac.uk/projgall/czerniak/czerniak.html (hemsida besökt februari 2008)

Damm, C. 2006. Interregional contacts across northern Fennoscandia 6000-4000 BC. I: Herva, V.-P. (red.). People, Material Culture and Environment in the North. Studia humaniora Ouluensia 1. Faculty of Humanities, University of Oulu 2006. s.131-140.

Damm, C. in press. Ethnicity and collective identities in the Fennoscandian Stone Age. I: Larsson, Å. M. & Papmehl-Dufay, L. (red.) Uniting Sea II. Stone Age Socie-ties in the Baltic Sea Region. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University.

Damm, C., Hesjedal, A., Olsen, B. & Storli, I. 1993. Arkeologiske undersøkelser på Slettnes, Sørøy 1991. Institutt for museumsvirksomhet, Tromsø.

reFerenslistA

299

Danielsson, J. 1999. 148 dagar i havskajak. En paddlares ensamfärd i 6.379 kilometer. Bokförlaget T. Fischer & Co, Stockholm.

Danielsson, T. 2000. Norr om neoliticum? Neolitiska lösfynd i Dalarna. CD-uppsats i arkeologi. Mitthögskolan, Östersund.

Davidsen, K. 1974. Neolitiske lerskiver belyst af danske fund. Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1973, s.5-72.

Day,G.1978.Nipissing.I:Sturtevant,W.C.&Trigger,B. G. (red.). Handbook of North American Indians. Vol. 15, Northeast.Washington.

Deetz, J. 1965. The dynamics of stylistic change in Arikara ceramics. Illinois Studies in Anthropology 4. The Uni-versity of Illinois Press, Urbana.

Denell, R. 1985. The hunter-gatherer/agricultural frontier in prehistoric temperate Europe: identity and inte-raction.I:Green,S.W.&Perlman,S.M.(red.).The archaeology of frontiers and boundaries. Academic Press, Orlando. s.113-139.

DeNiro, M. J. & Hastorf, C. A. 1985. Alteration of 15N/14N and 13C/12C ratios of plant matter during the initial-stages of diagenesis. Studies utilizing archaeolo-gical specimens from Peru. Geochimica et Cosmochimica Acta 49, s.97-115.

DeNiro, M., Schoeninger, M. J. & Hastorf, C. A. 1985. Effect of heating on the stable carbon and nitrogen isotope ratios of bone collagen. Journal of Archaeological Science 12, s.1-7.

Diamond, J. 1998. Guns, germs and steel. A short history of everybody for the last 13,000 years. Vintage, London.

Dietler, M. & Herbich, I. 1998. Habitus, techniques, style: An integrated approach to the social understanding of material culture and boundaries. I: Stark, M. (red.). The Archaeology of Social Boundaries. Smithsonian Press, Washington.s.232-263.

Divale,W.T.1977.Livingfloorareaandmaritalresidence:a replication. Cross-Cultural Research 12:2, s.109-115.

Dolukhanov, P. M. 1993. Foraging and farming groups in north-eastern and north-western Europe: identity and interaction. I: Chapman, J. & Dolukhanov, P. M. (red.). 1993. Cultural transformations and interactions in Eastern Europe. Avebury. s.123-145.

Dolukhanov, P., Shukurov, P., Gronenborn, D., Sokoloff, D., Timofeev, V. & Zaitseva, G. 2005. The chronology of Neolithic Dispersal in Central and Eastern Europe. Journal of Archaeological Science 32, s.1441-1458.

Domańska,L.1995.Geneza krzemieniarstwa kultury pu-charów lejkowatych na Kujawach. Katedra archeologii uniwersytetuŁódzkiego,Łódz.

Domańska,L.&Rzepecki,S.2004.Łącko,site6,Pakośćcommune, Poland: A settlement and Megalithic Ce-metary of the Funnel Beaker Culture. I: Knutsson, H. (red.). Coast to Coast – Arrival. Results and Reflections. Coast to Coast book 10. Uppsala University, Uppsala. s.419-433.

Dreijer, M. 1941. Ålands äldsta bebyggelse. Finskt Museum 1940, s.1-66.

Dreijer, M. 1979. Det åländska folkets historia. Marie-hamn.

Drotz, M. & Ekman, T. 1998. Jordbromalm. Säl- och vild-svinsjägare i Haninge. Riksantikvarieämbetet, UV Mitt Rapport 1998:48. Stockholm.

During, E. 1984 Stenålder eller medeltid i Alvastra. Forn-vännen 78, s.176–188.

During, S. (red.). 1993. The cultural studies reader. Routledge, London.

Ebbesen, K. 1984. Tragtbægerkulturens grønstensøkser. Kuml 1984, s.113-153.

Ebbesen, K. 1994. Simple, tidigneolitiske grave. Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1992.

Ebbesen, K. 1998. Frühneolithische Streitäxte. Acta Archaeologica 69, s.77-112.

Ebbesen, K. 2002: Neolitiske ravperler i Västergötland. in Situ. Västsvensk Arkeologisk Tidskrift 2002, s.85-126.

Ebbesen, K. & Mahler, D. 1980. Virum, et tidigneolitisk bopladsfund. Aarbøger för nordisk Oldkyndighed og His-torie 1979, s.11-61.

Edenmo, R., Larsson, M., Nordqvist, B. & Olsson, E. 1997. Gropkeramikerna fanns de? Materiell kultur och ideologisk förändring. I: Larsson, M. & Olsson, E. (red.) Regionalt och Interregionalt. Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Riksantikvarieämbetet Arkeo-logiska Undersökningar, Skrifter nr 23. Stockholm. s.135-213.

Edgren, T. 1966. Jäkärlä-gruppen. En västfinsk kulturgrupp under yngre stenålder. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 64. Helsingfors.

Edgren, T. 1982. Formgivning och funktion, en kamke-ramisk studie. Iskos 3, s.1-78.

Edgren, T. 1992. Den förhistoriska tiden. I: Edgren, T. & Törnblom, L. (red.). Finlands Historia 1. Schildts, Esbo. s.9-270.

Ekblom, A. 2001a. Bestämning av makrofossilintryck i keramik. Opublicerad rapport. Geark, Uppsala.

Ekblom, A. 2001b. Bestämning av makrofossil. Opubli-cerad rapport. Geark, Uppsala.

Ekholm, G. 1909. Upplands stenålder. Upplands Fornmin-nesförenings Tidskrift 26, s.46-91.

Ekholm, G. 1915. Studier i Upplands bebyggelsehistoria. 1, Stenåldern. Uppsala universitets årsskrift 1916, Upp-sala.

Fredrik HAllgren

300

Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta uppländska stenål-dersboplatser. Upplands fornminnesförenings tidskrift 8:1, s.1-22.

Ekholm, G. 1935. Forntid och fornforskning i Skandinavien. Bonnier, Stockholm.

Ekström, J. 1993. The late quaternary history of the urus (Bos primigenius Bojanus 1827) in Sweden. Lund University, Lund.

Eldvik, B (red.). 1992. Arholma, skärgårdskultur i förändring. Agnes Westerbergs uppteckningar. Nordiska Museets Förlag, Stockholm.

Ember,M.&Ember,C.R.1995.Worldwidecross-cultural studies and their relevance for archaeology. Journal of Archaeological Research 3:1, s.87-111.

Emeis, K.-C., Struck, U., Blanz, T., Kohly, A. & Voss, M. 2003. Salinity changes in the central Baltic Sea (NWEurope)overthelast10000years.The Holocene 13:3, s.411-421.

Engelmark, R. 1992. A review of the farming economy in South Scania based on botanical evidence. I: Larsson, L., Callmer, J. & Stjernquist, B. (red) The archaeology of the cultural landscape. Acta Archaeologica Lundensia 19, s.369–375.

Engelmark, R. & Oskarsson, B. 1996. Makrofossilanalys, raä 633, Skogsmossen, Fellingsbro sn, Västmanland. Opublicerad rapport. Miljöarkeologiska laboratoriet, Arkeologiska institutionen vid Umeå Universitet. Umeå.

Englund, E. & Sjögren, K-G. 1994. Karleby Logården, un-dersökning av neolitiska boplatser i Västergötland. Rapport från projektet ”Gånggrifterna i centrala Västergötland och deras bakgrund”. GOTARC Ser D nr 26. Institu-tionen för arkeologi, Göteborgs universitet.

Englund, P. 1988. Poltava, berättelsen om en armés undergång. Atlantis, Stockholm.

Enqvist, A. 1929. Nya fynd och undersökningar i Gest-rikland. Meddelanden av Gestriklands Kulturhistoriska Förening 1928, s.47-55.

Epstein, B. 1997. Postmodernism and the Left. New Politics 6:2. s.130-144.

Epstein, B. 1999. At a time of danger and opportunity: the academic left should take a critical look at itself. I: Davies, S., Levitt, C. & McLaughlin, N. (red.). Mistaken Identities. The Second Wave of Controversy over ’Political Correctness’. Peter Lang, New York.

Ericson, P. G. P. 1989. SäI och säljakt i Östersjoområdet under stenåldern. Iregren, E. & Liljekvist, R. (red.) (1989). Faunahistoriska studier tillägnade Johannes Lepiksaar. Symposium 26 maj 1988. Arkeologiska institutionen, Lund. s.57-64.

Ericson, P. G. P. 1994. Senatlantiska faunalämningar från en boplats vid Leksand, Dalarna. Fornvännen 89, s.251-256.

Ericson, P. G. P. & Sten, S. manuskript.Hunting,fishingand early husbandry – animal remains from three Stone Age sites in Södermanland.

Ericson, P. G. P., Ahlström, T. & Kjellberg, A-S. (opu-blicerad rapport). Benmaterialet från Anneberg. Appendix I: Fynd av människorester på Anneberg-boplatsen.

Eriksson, G. 2003. Norm and difference. Stone age dietary practice in the Baltic region. Archaeological Research Laboratory, Stockholm University.

Eriksson, G. 2004. Part-time farmers or hard-core sea-lers? Västerbjers studied by means of stable isotope analysis. Journal of Anthropological Archaeology 23:2, s.135-162.

Eriksson, G. & Lidén, K. 2003. Skateholm revisited, new stable isotope evidence on humans and fauna. I: Eriksson, G. Norm and difference. Stone age dietary practice in the Baltic region. Stockholm University.

Eriksson, G., Lõugas, L., & Zagorska, I. 2003. Stone age hunter-fisher-gatherersatZvejnieki,northernLatvia:radiocarbon, stable isotope and archaeozoology data. I: Eriksson, G. Norm and difference. Stone age dietary prac-tice in the Baltic region. Stockholm University.

Eriksson, T., Fagerlund, D. & Rosborg, B. 1994. Sten- och järnåldersbönder i Frotorp. Från Bergslag och Bondebygd 45, s.29-50.

Europaeus, A. 1921. Översikt av den skandinaviska importen till Finland under stenåldern. Rig 1920, s.107-115.

Europaeus, A. 1927. Stenålderskeramik från kustbo-platser i Finland. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift XXXVI, s.45-77.

Falkenström, P. 2003. Mesolithic territorial behaviour in Central Scandinavia and adjacent regions. I: Larsson, L.,Kindgren,H.,Knutsson,K.,Loeffler,D.&Åker-lund A. (red.). Mesolithic on the Move. Oxbow Books, Oxford. s.316-322.

Fallgren, J-H. 2006. Kontinuitet och förändring. Bebyggelse och samhälle på Öland 200-1300 e Kr. Institutionen för arkeologi och antik historia. Uppsala universitet.

Fernstål, L. 1998. Megalitgravar i östra mellansverige. Om en eventuell megalitgrav i Grödinge socken och om varför me-galitgravar ej ha uppförts inom Vråkulturen. C-uppsats i Arkeologi, Stockholms universitet, Stockholm.

Fischer, A. 1993. Mesolithic inland settlement. I: Hvass, S. & Storgaard, B. (red). Digging into the Past. 25 years of Archaeology in Denmark. The Royal Society of Northern Antiquaries. Köpenhamn

Fischer, A. 2002. Food for feasting? An evaluation of explanations of the neolithisation of Denmark and southern Sweden. I: Fischer, A. & Kristiansen, K. (red.). The Neolithisation of Denmark. 150 Year Debate. J.R.CollisPublications,Sheffield.s.343-393.

reFerenslistA

301

Fischer,A.2004:TissøogÅmosernesomtrafikforbin-delse og kultsted i stenalderen. Årbog for Historisk samfund fra Holbæk Amt 2003, s.27-44.

Fischer, A. & Heinemeier, J. 2003. Freshwater Reservoir Effect in 14C Dates of Food Residue on Pottery. Radiocarbon 45:3, s.449-466.

Fischer, C. 1976. Tidlig-neolitiske anlæg ved Rustrup. Kuml 1975, s.29-72.

Flink, G. 2005. Vinterboplatsen på Finnheden. Skogens historier 6, s.68-75.

Florin, M. B. 1958. Pollen-analytical evidence of prehis-toric agriculture at Mogetorp neolithic settlement. I: Florin, S. Vråkulturen. Stenåldersboplatserna vid Mo-getorp, Östra Vrå och Brokvarn.Almqvist&Wiksell,Stockholm.

Florin, S. 1936. Rapport beträffande en nyupptäckt sten-åldersboplats vid Toltorp i Östra Vingåkers socken, Södermanland. Arkivrapport, ATA.

Florin, S. 1937. Bauernhöfe und Fischerdörfer aus der Dolmen- und Ganggräberzeit Schwedens. I: Fun-kenberg, A. (red.). Haus und Hof im nordischen Raum, s.24-52.

Florin, S. 1938. Vråkulturen. En översikt över de senaste årens undersökningar av sörmländska jordbrukarbo-platser från äldre neolitisk tid. I: Åberg, N. (red.). Kul-turhistoriska studier tillägnade Nils Åberg. Generalstabens LitografiskaAnstaltsFörlag,Stockholm.

Florin, S. 1943. Die ältesten Bauernkultur des schwedis-hen Mälartals. Forschungen und Fortschritte 19 (9/10), s.89-91.

Florin, S. 1944. Stenåldersbebyggelsen i Östra Söderman-land. Täljebygden 1944, s.33-48.

Florin, S. 1945. Sköttedal, Trosa-Vagnhärad sn, Söder-manland. Opublicerad rapport i ATA.

Florin, S. 1947. Stenåldersboplats S om St. Toltorp vid lägenheten Rosenkälla, Ö. Vingåkers sn, Söderman-land. Arkivrapport, ATA.

Florin, S. 1958. Vråkulturen. Stenåldersboplatserna vid Mo-getorp, Östra Vrå och Brokvarn.Almqvist&Wiksell,Stockholm.

Florin, S. 1959. Hagtorp. En prekeramisk kvartsförande fångstboplats från tidig Littorinatid. Tor V, s.7-51.

Florin, S. 1961. De äldsta skogarna och det första jord-bruket. I: Samzelius, J. L., Tapper, T., Eklund, J., Bergdahl, A. & Florin, S. (red.). Kumlabygden : forntid, nutid, framtid. 1, Berg, jord och skogar. Kumla Kommun, Kumla. s.329-430.

Florin, S. & Schnell, I. 1950. Stora Malm och Katri-neholm. Sörmländska fornminnen, 3. Södermanlands hembygdsförbund, Nyköping.

Forsberg, L. 1992. De norrländska hällristningarnas so-ciala kontext, alternativa tolkningar. Arkeologi i norr. 1990:3, s.55-69.

Forsberg, L. 2000. The Social Context of the Rock Art in Middle Scandinavia during the Neolithic. I: Kare, A. (red.). Myanndash. Rock art in the Ancient Arctic. Jyväskylä. s.58-87.

Fox, R. 1984 [1967]. Kinship and marriage. Penguin, Har-mondsworth.

Fried, M. 1968 [1966]. On the Concept of ’Tribe’ and ’Tribal Society.’ I: Helm, J.(red.). Essays on the problem of tribe. Seattle. s. 3–22.

Fried, M. H. 1975. The notion of tribe. Cummings, Menlo Park, California.

Färjare, A. 1996. Lillberget, en 6000-årig boplats väcks till liv. Norrbotten 1995, s.84-99.

Färjare, A. 2000. Variationer på ett tema. En studie av kera-miska uttrycksformer och depositionsstyrktur på den kamke-ramiska boplatsen Lillberget. C-uppsats i arkeologi, Umeå universitet, Umeå.

Färjare,A.&Wikström,C.1997.EnsälidolfrånÖver-kalix:diskussionomendjurfigurinsfunktionochbetydelse på den kamkeramiska boplatsen Lillberget. I:Åkerlund,A.,Bergh,S.,Nordbladh,J.&Taffinder,J. (red). 1997. Till Gunborg. Arkeologiska samtal. SAR nr 33. Institutionen för arkeologi, Stockholms uni-versitet. s.291-302.

Galvin, K-L. 2001. Schneider revisited. Sharing and ra-tificationintheconstructionof kinship.I:Stone,L.(red.). New Directions in Anthropological Kinship. Rowman &Littlefields,Lanham.s.109-124.

Gamrell, Å. 1996. Osteologisk analys. I: Hallgren, F., Djerw, U., Gamrell, Å., af Geijerstam, M. & Steineke, M. (arkivrapport). Skogsmossen, en tidigneolitisk bo- och offerplats i norra Mellansverige. Slutundersökningsraport, Raä 633, Fellingsbro sn, Västmanland, Örebro län. Arkeologi-konsult AB, Upplands Väsby.

Gebauer, A. B. 1995. Pottery production and the in-troduction of agriculture in Southern Scandinavia. I:Barnett,W.K.&Hoopes,J.W.(red.).1995.The emergence of pottery. Technology and innovation in ancient societies.Washington.s.99-112.

Gebauer, A. B. & Price, T. D. 1990. The end of the Mesolithic in Eastern Denmark: a preliminary report on the Saltbaek Vig project. I: Vermeersch, P. M. & v. Peer, P (red.). Contributions to the Mesolithic in Europe. Papers presented at the fourth International Symposium ”The Mesolithic in Europe”. Leuven University Press. Leuven, s.259-280.

George, O. & Engelmark, R. 2004. Arkeologisk forsknings, amatör och skolundersökning av boplats och lämningar från stenålder-historisk tid. Länsmuseet Västernorrland, Härnösand.

Gidlöf, K. & Johansson, T. 2003. Delområde 1 och Bunkeflostrand3:1(Almhov).I:Citytunnelprojektet. Sammanfattningar av undersökningar 2000-2002. Malmö museer, Malmö.

Fredrik HAllgren

302

Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K. & Johansson, T. 2006. Almhov - delområde 1. Rapport över arkeologisk slut-undersökning. Rapport Malmö kulturmiljö 39. Malmö kulturmiljö, Malmö.

Giesecke, T. 2004. The Holocene spread of spruce in Scandi-navia. Uppsala universitet, Uppsala.

Gill, A. 2003. Stenålder i Mälardalen. Stockholm Studies in Archaeology 26. Stockholm universitet, Stockholm.

Gillin, J. 1954. Ralph Linton, 1893-1953. American Anth-ropologist 56, s.274-281.

Girininkas, A. 1998. The Origin of the Baltic Culture. Ac-cording to Narva Culture Data. Institute of Lithuanian History, Vilnius.

Gjessing, G. 1945. Norges steinalder. Norsk Arkeologisk Selskap, Oslo.

Glass, M. 1991. Animal production systems in neolithic Central Europe. BAR International Series 572. Oxford.

Gleser, R. 1998. Periodisierung, Verbreitung und Ent-stehung der älteren Michelsberger Kultur. I: Biel, J., Schlichtherle, H., Strobel, M., & Zeeb, A. (red.). Die Michelsberger Kultur und ihre Randgebiete - Probleme der Ent-stehung, Chronologie und des Siedlungswesens. Kolloquium Hemmenhofen 1997. Materialhefte zur Archäologie inBaden-Württemberg43,Stuttgart.s.237-247.

Glørstad, H. 1996. Neolitiske smuler. Små teoretiske og prak-tiske bidrag till debatten om neolitisk keramikk og kronologi i Sør-Norge. Varia 33. Oslo.

Glørstad, H. 1998: Senmesolitikum i Østfold - et krono-logisk persepktiv. I: Østmo, E. (red.). Fra Østfolds oldtid. Foredrag ved 25-årsjubileet for Universitetets arkeologiske stasjon Isegran. Universitetets Oldsaksamlings Skrifter 21, Oslo. s.69-82.

Glørstad, H. 1999. Lokaliteten Botne II – Et nøkkelhull til det sosiale livet i mesolitikum i Sør-Norge. Viking LXII, s.31–68.

Glørstad, H. 2002. Østnorske skafthullhakker fra me-solitikum. Arkeologisk og forhistorisk betydning – illustrert med et eksempelstudium fra vestsiden av Oslofjorden. Viking LXV, s.7–48

Glørstad, H. 2004 (red.). Svinesundprosjektet bind 4. Oppsum-mering av Svinesundprosjektet. Varia 57. Oslo.

Glørstad, H. 2005. Tangen – En neolittisk boplass fra Kragerø kommune i Telemark. Noen betraktninger omkring boplassens kulturmiljø og traktbegerkultu-rens vestgrense. Viking 2005, s.25-54.

Gorbatschev, R. 1961. Dolerites of the Eskilstuna region, eastern central Sweden. Stockholm.

Gorbatschev, R. 1972. Beskrivning till Berggrundskartbladet Örebro NO. SGU Af 103. Stockholm.

Gosselain, O. P. 1998. Social and Technical Identity in a Clay Crystal Ball, I: Stark, M. T. (red.). The Archaeology of Social Boundaries. Smithsonian Institution Press, Washington,s.78-106.

Gosselain,O.P.1999.InPotsWeTrust.TheProcessingof Clay and Symbols In Sub-Saharan Africa. Journal of Material Culture 4:2, s.205-230.

Graner, G. 2003. From sherds to shapes. Early Neolithic funnel beakers in Eastern Central Sweden - what did they look like? I: Samuelsson, C. & Ytterberg, N. (red.). Uniting Sea. Stone Age Societies in the Baltic Sea Region. OPIA 33. Department of Archaeology. Uppsala University, s.50-61.

Graner, G. 2004. Skogsmossens rituella rum. Om offer på en tidigneolitisk boplats. I: Holm, J. (red.). Neolitiska nedslag – arkeologiska uppslag. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. s.9-34.

Graner, G. 2005. Lilla Gävsjö: en tidigneolitisk boplats i yt-terskärgården. Rapport UV Bergslagen 2003:13. Riks-antikvarieämbetet, Örebro.

Graner, G. & Larsson, Å. M. 2004. Tredje gruppen och andra blandformer. Keramiska traditioner och strate-gier vid slutet av mellanneolitikum, I: Holm, J. (red.). Neolitiska nedslag. Arkeologiska uppslag, Arkeologiska undersökningar. Skrifter No 59. Riksantikvarieäm-betet, Stockholm, s.107-140.

Graner, G. & Hallgren, F. under arbete. The pottery from a sacrificialfenattheFunnel-beakerCulturesettlementSkogsmossen, Central Sweden (preliminär titel).

Graner, G., Holm, J. & Hårding, B. 2001. Vid Mosjöns västra strand. Från stenålder till efterreformatorisk tid längs fjärrvärmeledningen mellan Kumla och Örebro. Rapport UV Bergslagen 2001:27. Riksantikvarieämbetet, Örebro.

Gregg, S. A. (red). 1991. Between bands and states. Occasio-nal Paper No 9. center for Archaeological Investiga-tion. Southern Illinois University, Carbondale.

Gronenborn, D. 1999. A variation on a basic theme: the transition to farming in southern Central Europe. Journal of World Prehistory 13:2, s.123-210.

Groop, N. 2006. Trindyxans återinträde – En studie av trindyxor på tidigneolitiska och gropkeramiska lokaler. I: Darmark, K., Sundström, L. & Stenbäck, N. (red.) Postboda 2 och 1. Säsongsboplatser med gropkeramik från övergången tidigneolitikum-mellanneolitikum i norra Uppland. Societas archaeologica Upsaliensis, Uppsala.

Grudd,H.,Briffa,K.R.,Karlén,W.,Bartholin,T.S.,Jones, P. D. & Kromer, B. 2002. A 7400-year tree-ring chronology in northern Swedish Lapland: natural climatic variability expressed on annual to millennial timescales. The Holocene 12:6, s.657-665.

Grygiel, R. & Bogucki, P. I. 1991. A settlement of the FunnelBeakerCultureatNowyMłyn,Site6(Kujavia,Poland)—initialresults.I:Jankowska,D.(red.).Die Trichterbecherkultur. Neue Forschungen und Hypothesen II. AdamMickiewiczUniversity,Poznań.s.133-142.

Gräslund, B. 1962. Skafthålsförsedda spetsredskap av sten. Tor 8, s.105–150.

reFerenslistA

303

Gräslund, B. 1967. Recension av: Meschke, C. 1967. En norrländsk stenåldersboplats med skärvstensvall.Antikvariskt arkiv 31, Lund. Fornvännen 1967, s.272-274.

Gräslund,B.1978.SillochsillfiskeiÖstersjönunderstenåldern. Tor 12, s.219-233.

Guinard, M. 2008. Mesolitikum i Uppland. Spåren efter de första människorna i Sveriges yngsta landskap. I: Hjärtner-Holdar, E., Ranheden, H. & Seiler, A. (red.). Land och samhälle i förändring. Uppländska bygder i ett lång-tidsperspektiv. Volym 4, Arkeologi i Uppland, studier. Riksantikvarieämbetet, Uppsala. s.189-197.

Guinard, M. & Vogel, P. (red.). 2006. Stormossen. Ett sen-mesolitiskt boplatskomplex i den yttre uppländska skärgården. Societas archaeologica Upsaliensis, Uppsala.

Gumiński,W.&Fiedorczuk,J.1990.Dudka1.AStoneAge peat bog site in North-eastern Poland. Acta Ar-chaeologica 60, s.51-70.

Guminski,W.1997.Findsof theFunnelBeaker,GlobularAmphoraeandCordedWareCulturesinDudka,theGreat Masurian Lakeland, I: Król, D. (red.). The Built Environment of Coast Areas during the Stone Age, The Baltic Sea-Coast Landscapes Seminar Session No 1. Regional Centre for Studies and Preservation of Built Environment in Gdansk, Gdansk, s.177-186.

Gumiński,W.1998.Thepeat-bogsiteDudka,MasurianLakeland: An example of conservative economy. I: Zvelebil,M.,Domańska,L.&Dennell,R.(red.).1998.Harvesting the sea, farming the forest. The emergence of Neo-lithic societies in the Baltic region.Sheffield.s.103–109.

Gumiński,W.1999.Šrodowiskoprzyrodniczeatrybgospodarki i osadnictwa w mezolicie i paraneolicie nastanowiskuDudkawKrainieWielkichJeziorMa-zurskich. (English summary: Natural environment – and the mode of economy and settlement in the Mesolithic and Paraneolithic at the Dudka site in the Masurian Lakeland). Archeologia Polski 46, s.31–74.

GurtowskiP.1987.Cmentarzyskoludnościkulturypu-charówlejkowatychwmiejscowościMałeCzyste,gm.Stolno,stan.20.I:Wiślański,T.(red.).Neolit i początki epoki brązu na ziemi chełmińskiej.Toruń.s.175-183.

Gustafsson, P. 2003. En stenyxdepå vid Brebol. Arkeo-logisk efterundersökning. Sörmlands museum, Arkeo-logiska meddelanden 2003:09. Nyköping.

Göransson, H. 1995a. Alvastra pile dwelling. Paleoethnobota-nical studies. Lund University Press, Lund.

Göransson, H. 1995b. Förhistoriska kalendrar och forn-tida skogsbränder. I: Larsson, B. (red.). Svedjebruk och röjningsbränning i Norden, terminologi, datering, metoder. Nordiska museet, Stockholm. s.64-90.

Hadevik, C. 1996. Keramikfynd. I: Apel, J. (red.). 1996. Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk aktivitetsyta och tidigneolitiska trattbägarlokaler vid Skumparberget i Glans-hammar sn, Örebro län, Närke. Arkivrapport. Arkeologi-konsult AB, Upplands Väsby.

Hagström, L. 1999. Bergslag och bruksbygd, socknarna Fel-lingsbro, Lindes, Näsby, Ramsberg och staden Lindesberg. Blombergska bokhandeln, Lindesberg.

Halén, O. 1992. Den kamkeramiska boplatsen Lillberget, norra Sverige. Långväga östliga förbindelser i subark-tis. Kontaktstencil 36, s.73-99.

Halén, O. 1994a. Sedentariness during the Stone Age of Northern Sweden. Acta Archaeologica Lundensia. No 20. Lunds universitet, Lund.

Halén,O.1994b.Denryskaflintanpådenkamkeramiskaboplatsen Lillberget, Överkalix socken, Norrbotten. Arkeologi i Sverige 3, s.263-293.

Halinen, P., Katiskoski, K. & Sarkkinen, M. 1998. Yli-Iin Kuuselankankaan asuinpaikan tutkimukset 1994-1996. Kentältä poimittua 4. Museoviraston arkeologian osaston julkaisuja 7. Museovirasto, Helsinki. s.24-40.

Hallén, Y. & Ylinen, T. 1990. Flintan i mellannorrland. C-uppsats. Institutionen för arkeologi, Umeå uni-versitet.

Hallgren, F. 1993. Bosättningsmönster i gränsland. Gästriklands stenålder. CD-uppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet.

Hallgren, F. 1996. Sociala territorier och exogamirelatio-ner i senmesolitisk tid. En diskussion utifrån boplat-sen Pärlängsberget, Södermanland. Tor 28, s.5-27.

Hallgren, F. 1998. Etnicitet under stenåldern i Mellansve-rigeochsödraNorrland,I:Johnsen,B.&Welinder,S.(red.). Etnicitet eller kultur. Mitthögskolan, Östersund, s.61-77.

Hallgren, F. 2000a. Lineage Identity and Pottery Design. I: Olausson, D. & Vandkilde, H. (red.). Form, Function & Context., Acta Archaeologica Lundensia, No 31. Almqvist&Wiksell,Lund,s.173-191.

Hallgren, F. 2000b. Lämningar från stridsyxekulturen på Fågelbacken, Hubbo sn, Västmanland. Tor 30 (1998-1999), s.5-33.

Hallgren, F. 2003. My place or yours? I: Larsson, L., Kindgren,H.,Knutsson,K.,Loeffler,D.&ÅkerlundA. (red.). Mesolithic on the Move. Oxbow Books, Oxford. s.592-599.

Hallgren, F. 2004. The introduction of ceramic techno-logy around the Baltic Sea in the 6th millennium. I: Knutsson, H. (red.). Coast to Coast – Arrival. Results and Reflections. Coast to Coast book 10. Uppsala University, Uppsala. s.123-142.

Hallgren, F. 2005. Kommentar till Marianne Skandfer: «Fra eldre till yngre steinalder?...». Primitive Tider 8, s.113-118.

Fredrik HAllgren

304

Hallgren, F. under arbete. Skifferkulturens sydgräns, tratt-bägarkulturens nordgräns. Uppsala.

Hallgren, F. & Possnert, G. 1997. Pottery design and time. The pottery from the TRB site Skogsmossen, in view of AMS-datings of organic remains on potsherds. Tor 29, s.113-136.

Hallgren, F. & Sundström, L. 2008. Tidigneolitisk trattbägarkultur i Uppland. I: Hjärtner-Holdar, E., Ranheden, H. & Seiler, A. (red.). Land och samhälle i förändring. Uppländska bygder i ett långtidsperspektiv. Volym 4, Arkeologi i Uppland, studier. Riksantikvarieämbe-tet, Uppsala. s.199-227.

Hallgren, F., Bergström, Å. & Larsson, Å. 1995. Pärlängs-berget, en kustboplats från övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum. Arkeologikonsult AB, Rapport nr 13. Upplands Väsby.

Hallgren, F., Djerw, U., af Geijerstam, M., & Steineke, M. 1997. Skogsmossen, an Early Neolithic settlement site,andsacrificialfen,inthenorthernborderlandof the Funnel-beaker Culture. Tor 29, s.49-111.

Hallgren, F., Djerw, U., Gamrell, Å., af Geijerstam, M. & Steinneke, M. 1996 (manuskript). Skogsmossen, en tidigneolitisk bo- och offerplats i norra Mellansverige. Slutun-dersökningsraport, Raä 633, Fellingsbro sn, Västmanland, Örebro län. Arkivrapport. Arkeologikonsult AB, Upp-lands Väsby.

Hallgren, F., Knutsson, H. & Bäckström, Y. 2004. Trössla, efterundersökning av en grustagen trattbägarboplats i östra Södermanland. Societas Archaeologica Upsaliensis rap-port 2004:7. Uppsala.

Hallström, G. 1937. Ovanåkers sockens fornhistoria. I: Johansson, O. (red.) Ovanåker. En Norrlandssockens öden genom seklerna. Ovanåkers hembygdsförening, Bollnäs.

Hallström, G. 1944. Skogs sockens fornhistoria. I: Hum-ble, N. C. (red.). Socknen på Ödmorden. Anteckningar till Skogs sockens historia. Stråtjära. s.79-163.

Hallström, G. 1960. Monumental art of northern Sweden from the Stone Age. Nämforsen and other localities. Almqvist & Wiksell,Stockholm.

Hamell, G. 1992. The Iroquois and the world’s rim: Spe-culations on color, culture, and contact. The American Indian Quarterly 26, s.451-469.

Hamon, C. 2008. Functional analysis of stone grinding and polishing tools from the earliest Neolithic of north-western Europe. Journal of Archaeological Science 35:6, s.1502-1520.

Hannerz,U.1999.Commenton:Brumann,C.WritingforCulture:WhyaSuccessfulConceptShouldNotbe Discarded. Current Anthropology 40, Supplement. s.18-19.

Hansen, P. V. & Madsen, B. 1983. Flint axe manufacture in the Neolithic. An experimental investigation of a flintaxemanufacturesiteatHastrupVænget,EastZealand. Journal of Danish Archaeology 2, s.43–59.

Hansson, A. 2006. The rock paintings at Flatruet, an archaeological survey. Adoranten 2006, s.109-115.

Harding, S. G. 1991. Whose science? whose knowledge? Thinking from women’s lives. Cornell University Press, Ithaca.

Harding, S. G. 1993. Rethinking standpoint epistemology. Whatisstrongobjectivity?I:Alcoff,L.&Potter,E.(red.). Feminist epistemologies. Routledge, New York. s.49-82.

Harris, D. R. 1977. Subsistence strategies across Torres Strait. I: Allen, J, Golson J., & Jones, R. (red.). Sunda and Sahul: Prehistoric studies in south-east Asia, Melanesia and Australia. Academic Press, London. s.21-63.

Harris, D. R. 1979. Foragers and farmers in the western Torres Strait Islands: An historical analysis of eco-nomic and spatial differentiation. I: Burnham, P., & Ellen, R. (red.). Social and economic systems. Academic Press, London. s.75–109.

Harris, D. R. 1995. Early agriculture in New Guinea and the Torres Strait divide. Antiquity 69, s.848-854.

Hart,J.P.&Lovis,W.A.2007a.TheFreshwaterReser-voir and Radiocarbon Dates on Cooking Residues: Old Apparent Ages or a Single Outlier? Comments on Fischer and Heinemeier (2003). Radiocarbon 49:3, s.1403-1410.

Hart,J.P.&Lovis,W.A.2007b.Amulti-regionalanaly-sis of AMS and radiometric dates from carbonized food residues. Midcontinental Journal of Archaeology 32:2, s.201–261.

Hartz, S., Heinrich, D. & Lübke, H. 2000. Frühe bauern an der küste. Neue 14C-daten und aktuelle aspekte zum neolithisierungsprozess im Norddeutschen Ostseeküstengebiet. Praehistorische Zeitschrift 75, s.129-152.

Hartz, S., Heinrich, D. & Lübke, H. 2002. Coastal far-mers – the neolitisation of northern-most Germany. I: Fischer, A. & Kristiansen, K. (red.). The Neolithisation of Denmark. 150 Year Debate. J. R. Collis Publications, Sheffield.s.321-340.

Hedenström, A. & Possnert, G. 2001. Reservoir ages in Baltic Sea sediments – a case study of an isolation sequence from the Litorina Sea stage. Quaternary Science Reviews 20, s.1779-1785.

Hegmon, M. 1995. The social dynamics of pottery style in the Early Puebloan Southwest. Occasional Paper No 5. Crow Canyon Archaeological Center. University of Arizona Press, Tuscon.

Heidenreich, C. 1971. Huronia. A History and Geography of the Huron Indians 1600-1650. McClelland & Stewart Ltd, Toronto.

reFerenslistA

305

Heier-Nielsen S., Heinemeier J., Nielsen H. L., & Rud N. 1995. Recent reservoir ages for Danish fjords and marine waters. Radiocarbon 37:3, s.875–882.

Heinemeier, J. & Rud, N. 1998. AMS 14C dateringer. Arkæologiske udgravninger i Danmark 1997, s.282-292.

Heinemeier, J. & Rud, N. 1999. AMS 14C dateringer, Århus 1998. Arkæologiske udgravninger i Danmark 1998, s.327-345.

Heinemeier, J. & Rud, N. 2000. AMS 14C dateringer, Århus 1999. Arkæologiske udgravninger i Danmark 1999, s.296-313.

Heinemeier, J. 2002. AMS 14C dateringer, Århus 2001. Arkæologiske udgravninger i Danmark 2001, s.265-292.

Hellerström, S. 2007. Tidigneolitikum vid Dalby. UV Syd Rapport 2007:14. Riksantikvarieämbetet, Lund.

Helms,M.W.1988.Ulysses’ sail, an ethnographic odyssey of power, knowledge, and geographical distance. Princeton University Press, Princeton.

Helms,M.W.1991.EsotericKnowledge,GeographicalDistance and the Elaboration of Leadership Status: Dynamics of Resource Control. I: Rambo, A. T. & Gillogly, K. (red.). Profiles in Cultural Evolution. Anth-ropological Papers 85. Museum of Anthropology, University of Michigan, Ann Arbor. s.333-350.

Helskog, E. T. 1983. The Iversfjord locality : a study of be-havioral patterning during the late Stone Age of Finnmark, North Norway. Tromsø Museum, Tromsø.

Helskog, K. 1980. The chronology of the younger stone age in Varanger, North Norway. Norwegian Archaeolo-gical Review 13, s.47-54.

Helskog, K. 1984. The Younger Stone Age Settlements in Varanger, North Norway. Acta Borealia 1:1, s.39-69.

Helskog, K. 1985. Boats and meaning: a study of change and continuity in the Alta fjord, Arctic Norway, from 4200 to 500 years B.C. Journal of Anthropological Ar-chaeology 4, s.177-205.

Helskog, K. 1995. Maleness and femaleness in the sky and the underworld - and in between. I: Helskog, K. & Olsen, B. (red.). Perceiving Rock Art, social and political perspectives. ACRA, the Alta Conference on Rock Art. Instituttet for sammenlignende kulturforskning, Oslo, s.247-262.

Hermansson,R.&Welinder,S.1997.Norra Europas trindyxor. Östersund.

Hernek, R. & Nordqvist, B. 1995. Världens äldsta tuggummi? Ett urval spännande arkeologiska fynd och upptäckter som gjordes vid Huseby klev, och andra platser, inför väg 178 över Orust. Riksantikvarieämbetet, Kungsbacka.

Hesjedal, A. 1996. Arkeologi på Slettnes. Dokumentasjon av 11.000 års bosetning. Tromsø museum, Tromsø.

Hesjedal, A., Olsen, B., Storli, I. & Damm C. 1993. Ar-keologiske undersøkelser på Slettnes, Sørøy 1992. Institutt for museumsvirksomhet, Tromsø.

Hesjedal, A. & Niemi A. R. (red.) 2003. Melkøya - do-kumentasjon av mennesker og miljø gjennom 10 000 år. Ottar 248.

Hilderbrand, G. V., Schwartz, C. C., Robbins, C. T., Jaco-by, M. E., Hanley, T. A., Arthur, S. M. & Servheen, C. 1999. The importance of meat, particularly salmon, to body size, population productivity, and conservation of North American brown bears. Canadian Journal of Zoology 77, s.132-138.

Hill, J. D. 1993. Keepers of the sacred chants. The poetics of ritual power in an Amazonian society. University of Arizona Press, Tucson.

Hill, J. D. 2002. Shamanism, colonialism, and the wild woman. Fertility cultism and historical dynamics in the upper Rio Negro region. I: Hill, J. D. & Santos-Granero, F. (red.). Comparative Arawakan histories. Rethinking language family and culture area in Amazonia. University of Illinois Press, Urbana. s.223-247.

Hill, J. N. 1973. Broken K Pueblo. Prehistoric social organization in the American Southwest. Anthropological Papers of the University of Arizona 18.

Hinsch, E. 1955. Traktbegerkultur-Megalitkultur. En studie av Øst-Norges eldste neolitiske gruppe. Univer-sitetets Oldsaksamlings Årbok 1951–1953, s.10-177.

Hjelle, K. L. 1992. Pollenanalytiske undersøkelser innen-for boplassen i Kotedalen. I: Hjelle, K. L., Kaland, P. E., Hufthammer, A. K., Olsen, A. B. & Soltvedt, E. C. (red.). Kotedalen – en boplass gjennom 5000 år. Bind 2. Naturvitenskapelige undersøkeler. Bergen. s.91-122.

Hjelle, K. L. 1998. The use of on-site pollen analysis, local pollen diagrams and modern pollen samples in investigations of cultural activity. Archaeologia Baltica 3, s.87-102.

Hjelle, K. L. 2002. Pollenanalytiske undersøkelser fra lok. 17 Havnen og lok. 1 Haukedal, Skatestraumen. I: Bergsvik, K. A. (red.). Arkeologiske undersøkelser ved Skatestraumen. Bind I. Arkeologiske avhandlinger og rapporter fra Universitetet i Bergen 7. Bergen. s.333-348.

Hjelle, K. L., Hufthammer, A. K. & Bergsvik, K. A. 2006. Hesitant hunters: a review of the introduction of agriculture in western Norway. Environmental Ar-chaeology 11:2, s.147-170.

Hjelle, K. L., Hufthammer, A. K., Kaland, P. E., Olsen, A. B. & Soltvedt, E. C. 1992. Utnytting av naturressur-sene i Kotedalen – et tverrvitenskapelig sammendrag. I: Hjelle, K. L., Hufthammer, A. K., Kaland, P. E., Ol-sen, A. B. & Soltvedt, E. C. (red.). Kotedalen – en Boplass gjennom 5000 år. Bind 2. Naturvitenskapelige Undersøkelser. University of Bergen, Bergen. s.139-150.

Hjelmqvist, H. 1979. Beiträge zur Kenntnis der prähistorischen Nutzpflanzen in Schweden. Opera botanica 47. Statens naturvetenskapliga forskningsråd, Stockholm.

Fredrik HAllgren

306

Hjolman, B. 1964. Arkivhandling angående stenålders-fynd vid Skuggan, Valbo sn, Gästrikland. ATA.

Hodder, I. 1990. The domestication of Europe. Structure and contingency in Neolithic societies. Basil Blackwell, Ox-ford.

Holm, J. 2007. Stenstorp. Neolitikum under cykelvägen Runnaby-Nedergården Närke, Örebro stad. Rapport UV Bergslagen 2007:7. Örebro.

Holm, L. 2006. Stenålderskust i norr. Bosättning, försörjning och kontakter i södra Norrland. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 19. Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå.

Hopia, A., Reunanen, M. & Pesonen, P. 2003. GC-MS analysis of organic residues in the potsherd samples from Vantaa Maarinkunnas. Finskt Museum 1995, s.44-55.

Hornborg, A. 2005. Ethnogenesis, regional integration, and ecology in prehistoric Amazonia: Toward a system perspective. Current Anthropology 46:4, s.589-620.

Hufthammer, A. K. 1992. De osteologiske undersøkel-sene fra Kotedalen. I: Hjelle, K. L., Hufthammer, A. K., Kaland, P. E., Olsen, A. B. & Soltvedt, E. C. (red), Kotedalen – en Boplass gjennom 5000 år. Bind 2. Naturvitenskapelige Undersøkelser. University of Bergen, Bergen. s.13–64.

Hulthén, B. 1977a. The ceramic technology during the Scandina-vian Neolithic and Bronze age. Thesis and Papers in North European Archaeology 6. Stockholms universitet.

Hulthén, B. 1977b. Technical analysis of pottery from Dalkarlstorp,Kilap.Västmanland.I:Welinder,S.(red.). The Mesolithic stone age of eastern middle Sweden. Almqvist&Wiksellinternational,Stockholm.s.66-68.

Hulthén, B. 1981. Zur Funktion vorgeschichtlicher Tonplatten und Tonblöcke. Archäologie und Naturwis-senschaften 1981:2, s.33-44.

Hulthén, B. 1982. Keramik, kompendium i arkeologi. Stock-holm.

Hulthén, B. 1984. Teknologisk undersökning av kera-miska artefakter från Löddesborg, Löddeköpinge sn, Skåne. I: Jennbert, K. 1984. Den produktiva gåvan. Acta Archaeologica Lundensia, series in 4o. No 16. Lund.

Hulthén, B. 1995. Ceramics artefacts – a key to ancient society. I: Vincenzini, P. (red.). The Ceramics Cultural Heritage. Faenza, Techna. s.1-7.

Hulthén, B. 1998. The Alvastra Piledwelling Pottery. Museum Of National Antiquities, Stockholm. Monographs 5.

Hulthén,B.&Welinder,S.1981.A Stone Age economy. Theses and papers in North-European archaeology 11. Akademilitteratur, Stockholm.

Hunley,K.&Long.J.C.2005.Geneflowacrosslinguisticboundaries in Native North American populations. Proceedings of The National Academy of Sciences of the USA 102:5, s.1312–1317.

Hutterer, K. L. 1991. Losing Track of the Tribes: Evolu-tionary Sequences in Southeast Asia. I: Rambo, A. T. & Gillogly, K. (red.). Profiles in Cultural Evolution. An-thropological Papers 85. Museum of Anthropology, University of Michigan, Ann Arbor. s.219-246.

Hårdh, B. 1986. Ceramic Decoration and Social Organization. Regional Variations Seen in Material from Swedish Passage-graves. Scripta minora Regiae Societatis humaniorum litterarumLundensis,1985/1986:1:CWKGleerup,Lund.

Høgestøl, M. & Prøsch-Danielsen, L. 2006. Impulses of agro-pastoralism in the 4th and 3rd millennia BC on the south-western coastal rim of Norway. Environme-ntal Archaeology 11:1, s.19-34.

Ilkiewicz, J. 1989. From studies on cultures of the 4th mil-lenium B.C. in the central part of the Polish coastal area. Przegląd Archeologiczny 36, s.17-55.

Ilkiewicz, J. 1997. From studies on Ertebølle type cultures in the Kozalinian coastal area (Dabki 9, Koszalin-Dzierzecino 7). I: Król, D. (red.). The built environment of coast areas during the Stone Age.Gdańsk.s.50-65.

Indrelid, S. & D. Moe. 1983. Februk på Hardangervidda i yngre steinalder. Viking XLVI, s.36-71.

Ingold T. 1999. On the social relations of the hunter-gatherer band. I: Lee, R. B. & Daly, R. (red.) The Cambridge encyclopedia of hunters and gatherers. Cambridge University Press, Cambridge. s.399-410.

Isaksson, S. 1999. Analys av organiska beläggningar på keramik från Västra Norge. I: Åstveit, L. I. Keramikk i vitenskaplig kontekst. En studie over et neolittisk keramikk-materiale fra Radøy, Hordaland. Hovedfagsoppgave i Arkeologi, Bergen.

Jackson, H. E. 1991. The trade fair in hunter-gatherer interaction: the role of intersocietal trade in the evo-lution of poverty point culture. I: Gregg, S. A. (red.). Between bands and states. Center for Archaeological In-vestigations Occasional Paper No. 9. Southern Illinois University at Carbondale, Carbondale. s.265–288.

Jaksland, L. & Tørhaug, V. 2004. Vestgård 6 - en tid-ligneolittisk fangstboplass. I: Glørstad, H. (red.). Svinesundprosjektet. Bind 3. Utgravninger avsluttet i 2003. Varia 56. Universitetets kulturhistoriske museer. Fornminneseksjonen. Oslo. s.65-144.

Jankowska, D. 1986. Funnel Beaker and Globular Ampho-raeCulturesinPomerania.I:Szeląg,T.(red.).Problems of the Stone Age in Pomerania. Warsaw.s.163-185.

reFerenslistA

307

Jankowska, D. 1997a. The Funnel Beaker Culture in Pomerania. I: Król, D. (red.). The Built Environment of Coast Areas during the Stone Age. Regional Centre for Studies and Preservation of Built Environment in Gdansk,Gdańsk.s.108-118.

Jankowska,D.1997b.MegalithicgravesintheŁupawaGroup of the Funnel Beaker Culture. I: Król, D. (red.). The built environment of coast areas during the Stone Age. Regional Centre for Studies and Preservation of Built EnvironmentinGdansk,Gdańsk.s.208-213.

Janson, S. & Hvarfner, H. 1960. Från norrlandsälvar och fjällsjöar. Riksantikvarieämbetets kulturhistoriska under-sökningar i samband med kraftverksbyggen och sjöregleringar. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Jansson, S. 2004. Norrländska fynd med belysning på hällristningstid. Bottnisk Kontakt XI. Länsmuseet Västernorrland, Härnösand. s.101-112.

Janzon, G. O. 1974. Gotlands mellanneolitiska gravar: Alm-qvist&Wiksell,Stockholm.

Janzon, G. O. 1984. A megalithic grave at Alvastra in Östergötland. I: Burenhult, G. (red). The Archaeology of Carrowmore. Theses and papers in North-European archaeology 14. Institutionen för arkeologi, Stock-holms universitet.

Jażdżewski,K.1932.ZusammenfassenderÜberblicküber die Trichterbecherkultur. Praehistorische Zeitschrift 23, s.77-110.

Jenkins, R. 1997. Rethinking Ethnicity: Arguments and Ex-plorations. Sage Publications, London.

Jennbert-Spång, K. 1980. Ett arkeologiskt fältprojekt i Närke. Bergslag och Bondebygd 1980, s.149-161.

Jennbert, K. 1984. Den produktiva gåvan. Acta Archaeolo-gica Lundensia, series in 4o. No 16. Institutionen för arkeologi, Lunds universitet.

Jennbert, K. 1998. From the inside: A contribution to the debate about the introduction of agriculture in southernScandinavia.I:Zvelebil,M.,Domańska,L.& Dennell, R. (red.). 1998. Harvesting the sea, farming the forest. The emergence of Neolithic societies in the Baltic region.Sheffield.s.31-35.

Jensen, H. J. 1994. Flint tools and plant working. Hidden traces of Stone Age technology. A use wear study of some Danish Mesolithic and TRB implements. Århus.

Jirlow, R. 1951. Plogen, årdret och fällekrattan i Krono-bergs län. Ur det småländska jordbrukets historia. Kronobergsboken 1950.

Jirlow, R. 1953. Jordbruket i Västergötland genom tiderna. Redskap och metoder. Från Borås och de sju häraderna, kulturhistoriska föreningen 8.

Johansen, K. B. 2004: Vestgård 3 - en boplass fra tidlig-neolitikum. I: Glørstad, H. (red.). Svinesundprosjektet. Bind 3. Utgravninger avsluttet i 2003. Varia 56. Universi-tetets kulturhistoriske museer Fornminneseksjonen, Oslo. s.31-64.

Johnsen,B.&Welinder,S.1980.Ettneolitisktstenbrotti Kilsbergen. Från Bergslag och bondebygd 1980.

Jones, S. 1997. The Archaeology of ethnicity. Constructing iden-tities in the past and present. Routledge, London.

Jonsson, A-B. 1958. Stenåldersboplatsen vid Mårtsbo. Tor 1958. s.26-41.

Jungner, H & Sonninen, E. 2004. Radiocarbon Dates VI. Helsinki, Åbo Akademis Bibliotek.

Jørgensen, E. 1977. Brændende langdysser. Skalk 1977 (5), s.7-13.

Kabaciński,J.2001.TheMesolithic-Neolithictransitionin the southern Baltic coastlands. Fontes Archaeologici Poznanienses 39, s.129-186.

Kaelas, L. 1957. De dubbeleggade yxorna i Sverige. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 58, s.101-136.

Kahlke, H., Schwarze, E. & Mädler, J. 2004. Sondershausen und Bruchstedt, zwei Gräberfelder mit älterer Linienbandke-ramik in Thüringen.Beier&Beran,Weimar.

Kaland, P. E. 1992. Pollenanalytiske undersøkelser uten-for boplassen i Kotedalen. I: Hjelle, K. L., Kaland, P. E., Hufthammer, A.. K., Olsen, A. B. & Soltvedt, E. C. (red.). Kotedalen – en boplass gjennom 5000 år. Bind 2. Naturvitenskapelige undersøkeler. Bergen. s.65-89.

Karjalainen, T., 1996: Pithouse in Outokumpu Sätös Ex-cavated in 1992-1994. Pithouses and potmakers in Eastern Finland. University of Helsinki, Helsinki. s.71-88.

Karlenby, L. 2001. Nya rön kring bosättningsmönster under förhistorisk tid i Närke. Från Bergslag och Bonde-bygd 52, s.13-26.

Karlinder, K.A. 1924. Altuna socken under förhistorisk tid. Upplands Fornminnesförenings Tidskrift 9:3, s.263-338.

Karlsson, S. & Risberg, J. 1997. Holocen miljöhistoria i centrala Närke. Kvartärgeologisk undersökning E20, Närke, Viby socken. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Karman, J. 1989. Skifferkultur i centrala Skandinavien. Populär arkeologi 1989:2.

Kars, E. A. K., Callahan, E., Knutsson, K. & Kars, H. manuskript. Greenstone axes in central Sweden: an experimental study.

Kars, H. & Kars, E. A. K. manuskript. Petrography of someflakesfromaxeproductionsitesinCentralSweden.

Katiskoski, K. 2002. The semisubterranean dwelling at Kärmelahti in Puumala, Savo province, eastern Fin-land. I: Ranta, H. (red.). Huts and Houses. Stone Age and Early Metal Age Buildings in Finland. National Board of Antiquities, Helsinki. s.171–200.

Katzenberg, M. A., Saunders, S. R., & Abonyi, S. 2000. Bone chemistry, food and history: A case study from 19th century Upper Canada. I: Ambrose, S. H. & Katzenberg, M. A. (red.). Biogeochemical Approaches to Paleodietary Analysis. Kluwer Academic/Plenum Publishers, New York. s.1-22.

Fredrik HAllgren

308

Kaul, F. 1994. Ritualer med menneskeknogler i yngre stenalder. Kuml 1991-1992, s.7-52.

Kempisty, E. 1986. Neolithic cultures of the forest zone innorthernPoland.I:Szeląg,T.(red.).Problems of the Stone Age in Pomerania. Warsaw.s.187-213.

Kihlstedt, B. 1996. Neolitiseringen i östra Mellansverige –någrareflektionermedutgångspunktfrånnya14C-dateringar. I: Bratt, P. (red.). Stenålder i Stockholms län. Stockholm. s.72-79.

Kihlstedt, B. 2004. Nävertorp - en sörmländsk trattbägarbo-plats. Rapport UV Mitt 2004:4. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Kihlstedt, B. 2006. Boplats och gravar från tidigneolitikum vid Östra Vrå. Rapport UV Mitt 2006:7. Riksantikvarie-ämbetet, Stockholm.

Kihlstedt, B. & Lindgren, C. 1999. Att vara beredd på detoväntade–reflexionerutifrånnågratidigneolitiskafyndplatser. I: Andersson, K., Lagerlöf, A., & Åker-lund, A. (red.). Forskaren i fält – en vänbok till Kristina Lamm. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. s.35-41.

Kihlstedt, B., Larsson, H. & Runeson, H. 2007. Sittesta - en gropkeramisk boplats på Södertörn. Dokumentation av fältarbetsfasen, UV Mitt 2007:2. Riksantikvarie-ämbetet, Stockholm.

Kihlstedt, B., Larsson, M. & Nordqvist, B. 1997. Neoliti-seringen i Syd-, Väst- och Mellansverige - ekonomisk och ideologisk förändring, I: Larsson, M. & Olsson, E. (red.). Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Skrifter nr 23. Riksantikvarie-ämbetet, Stockholm, s.85-133.

Kindgren,H.,1991.Kambriskflintaochetniskagrupperi Västergötlands senmesolitikum. I: Browall, H., Pers-son, P. & Sjögren, K. (red.). Västsvenska stenåldersstudier. Institutionen för arkeologi, Göteborg.

Kirkowski, R. 1990. Boguszewo, gmina Gruta, wo-jewództwoToruńskie,stanowisko41,obiekty3i5.In Jankowskiej, D. (red.). 1990. Z badań nad chronologią absolutną stanowisk neolitycznych z ziemi chełmińskiej. Toruń.s.9-14.

Klassen, L. 1999. The debate on the Mesolithic–Neolithic transition in the western Baltic: a central European perspective. Journal of Danish Archaeology 13, s.171–178.

Klassen, L. 2000. Frühes Kupfer im Norden. Untersuchungen zu Chronologie, Herkunft und Bedeutung der Kupferfunde der Nordgruppe der Trichterbecherkultur. Jutland Archaeologi-cal Society Vol. 36. Moesgård Museum, Højbjerg.

Klassen, L. 2002: The Ertebølle Culture and Neolithic continental Europe: Traces of contact and interaction. I: Fischer, A. & Kristiansen, K. (red): The Neolithisation of Denmark: 150 years of debate.J.R.Collis,Sheffield,s.305-317.

Klassen, L. 2004. Jade und Kupfer. Moesgård Museum, Højbjerg.

Knabe, E. 2003. Avslöjande avtryck. Tidigneolitiska boplatsstrukturer söder om Örebro, I: Karlenby, L. (red.). Mittens rike. Arkeologiska berättelser från Närke, Skrifter No 50. Riksantikvarieämbetet, Stockholm, s.29-46.

Knutsson, H. (red.). 2004. Coast to Coast, Arrival. Results and Reflections. Coast to Coast book 10. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala Uni-versity

Knutsson, H. 2007. Spån och tidigt jordbruk i Mellan-sverige. I: Stenbäck, N. (red.). Arkeologi E4 Uppland - studier. 1. Stenåldern i Uppland. Uppdragsarkeologi och eftertanke. Uppsala. s.319-365.

Knutsson, K. 1998. Convention and lithic analysis. I: Holm, L. & Knutsson, K. (red.). Proceedings from the Third Flint Alternatives Conference. OPIA 16. Institutio-nen för arkeologi, Uppsala universitet. s.71-93.

Knutsson, K. 2004. The Historical Construction of ”Norrland”, I: Knutsson, H. (red.). Coast to Coast - Ar-rival. Results and Reflections. Department of Archaeolo-gy and Ancient History, Uppsala University, s.45-71.

Knutsson, K. & Vogel, P. 2000. Stenåldersboplats Lasses hydda (J 106 C) Vuollerim Raä 1292, Jokkmokks sn Lappland : undersökningar 1986-1987. Arkeologiska rapporter. Vuollerim 6000 år. Vuollerim.

Knutsson, K., Falkenström, P. & Lindberg, K-F. 2003. Appropriation of the past. Neolithisation in the Northern Scandinavian perspective. I: Larsson, L., Kindgren,H.,Knutsson,K.,Loeffler,D.&ÅkerlundA. (red.). Mesolithic on the Move. Oxbow Books, Oxford. s.414-430.

Knutsson, K., Lindgren, C., Hallgren, F. & Björck, N. 1999. The Mesolithic in Eastern Central Sweden. I: Boaz, J. (red.). 1999. The Mesolithic of Central Scandina-via. Oslo. s87-123.

Knöll, H. 1981. Krageflaschen. Ihre verbreitung und ihre zeit-stellung im europäischen neolithikum. Neumünster.

Koch Nielsen, E. 1987. Ertebølle and Funnel-beaker pots as tools. Acta Archaeologica 57, s.107-120.

Koch, E. 1998. Neolithic bog pots from Zealand, Møn, Lolland and Falster. Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab, København.

Koch, E. 2003. Stenalderbønder på sommerjagt – bop-ladsen Storelyng VI i Åmosen. Nationalmuseets Arbejds-mark 2003, s.209-229.

Koivusalo, F. 2002. Äspingen. Den forntida österlandsfararens färdmedel. Vanda.

Korhonen, O. 1982. Håp – vad är det för båt? Lingvistiska synpunkter. Bottnisk Kontakt I, s.27-37.

reFerenslistA

309

Kossian, R. 2005a. Nichtmegalithische Grabanlagen der Trich-terbecherkultur in Deutschland und den Niederlanden. Ver-öffentlichungendesLandesamtesfürDenkmalpflegeund Archäologie Sachsen-Anhalt / Landesmuseum für Vorgeschichte 58:1. Landesmuseum für Vorge-schichte, Halle.

Kossian, R. 2005b. Nichtmegalithische Grabanlagen der Trich-terbecherkultur in Deutschland und den Niederlanden. Ver-öffentlichungen des Landesamtes für archäologische DenkmalpflegeSachsen-Anhalt-Landesmuseumfür Vorgeschichte 58:2. Landesmuseum für Vorge-schichte, Halle.

KossinnaG.1909.DerUrsprungderUrfinnenundderUrindogermanen und ihre Ausbreitung nach dem Osten. Mannus I, s.17-52.

Kossinna, G. 1911. Zum trichterrandbecher. Mannus III, s.287-288.

Kossinna, G. 1921a. Entwicklung und Verbreitung der steinzeitlichenTrichterbecher,KragenfläschchenundKugelflaschen.Mannus 13, s.13-40, 143-165.

Kossinna, G. 1921b. Die Indogermanen : ein Abriss. Mannus-Bibliothek. Kabitzsch, Leipzig.

Kriiska, A. 1996. The Neolithic pottery manufacturing technique of the lower course of the Narva River. Pact 51, s.373-384.

Kriiska, A. 2001. Stone Age Settlement and Economic Proces-ses in the Estonian Coastal Area and Islands. Academic Dissertation.Helsinki.http://ethesis.helsinki.fi/julka-isut/kultt/vk/kriiska/ (hemsida besökt april 2008)

Kristensen I. K. 1991. Storgård IV. An Early Neolithic Long Barrow near Fjelsø, North Jutland. Journal of Danish Archaeology 8, s.72-87.

Kristoffersen, K. 1995. De arkeologiske undersøkelsene på Bjorøy 1992-1994. Arkeologiske rapporter. Arkeo-logisk institutt, Museumsseksjonen Bergen Museum, Bergen.

Kroeber, A. L. 1925. Handbook of the Indians of California. SmithsonianInstitution,Washington.

Kroeber, A. L. & Kluckhohn, C. 1963 [1952]. Culture. A critical review of concepts and definitions. Vintage Books, New York.

Krokström, T. 1936. The Hällefors dolerite dike and some pro-blems of basaltic rocks. Uppsala University, Uppsala.

Kruk, J. & Milisauskas, S. 1999. Rozkwit i upadek społeczen´stw rolniczych neolitu. The Rise and Fall of Neo-lithic Societies. Krakow.

Kukawka,S.1987.Elementypōłnocno-wschodniewrozwojuspołeczeństwKulturyPucharówLejkowa-tychnaziemiChełmińskiej.I:Wiślański,T.(red.).Neolit i początki epoki brązu na ziemi chełmińskiej.Toruń.s.141–165.

Kukawka, S. 1991. Kultura pucharów lejkowatych na ziemi chełmińskiej w świetle źródeł ceramicznych.Toruń.

Kukawka, S. 1997. Ceramic imports and imitations in the border land of early agrarian and hunter-gatherer communities of the north-eastern border of the CentralEuropeanplain.I:Buko,A.&Pela,W.(red.).Imported and locally produced pottery. Methods of identification and analysis.Warszawa.

Kukawka,S.&Małecka-Kukawka,J.1999.The”longhouse” of the late band pottery Culture from Bu-kowiec,Chełmnoland.Acontributiontoastudyoverthesettlementspecificsof early-agrariancom-munities. http://www.phil.muni.cz/archeo/uam/htm/buttons_htm/oddeleni_archeologie/sbornik/m4_1999/kukawka.html (hemsida besökt februari 2008)

Kukawka,S.&Wawrzykowska,B.1987.KulturaPu-charówLejkowatychnaziemiChełmińskiej. I:Wiślański,T.(red.).Neolit i początki epoki brązu na ziemi chełmińskiej.Toruń.s.89-119.

Kukawka,S.,Małecka-Kukawka,J.&Wawrzykowska,B. 2002.Wczesny i środkowyneolitna ziemiChełmińskiej.In:Wawrzykowska,B(red.).Archeologia Toruńska. Historia i teraźniejszość.Toruń.s.91-107.

Kukawka,S.,Michczyńska,D.J.,Michczyńska,A.&Pazdur,M.F.1990.Chronologiaradiowęglowakul-turneolitunaziemichełmińskiejwświetlekalibracjiradiowęglowejskaliczasu.I:Jankowskiej,D.(red.).Z badań nad chronologią absolutną stanowisk neolitycznych z ziemi chełmińskiej. Toruń.s.59-67.

Kulczycka-Leciejewiczowa, A. 2002. Zawarża, osiedle neoli-tyczne w południowopolskiej strefie lessowej.Wrocław.

Kuokkanen, T. 2000. Stone Age sledges of central-grooved type: Finnish reconstructions. Fennoscandia archaeologica XVII, s.37-56.

Kuznar, L. A. 1997. Reclaiming a scientific anthropology. Al-taMiraPress,WalnutCreek.

Käck, B. 2001. Boplatsen vid forsen. Tidsspår 2001/2002, s.25-41.

Königsson, L. 1980. Nordens, främst Sveriges kvartära historia. 2. Societas Upsaliensis Pro Geologia Quaternaria, Uppsala.

Lagergren-Olsson, A. 2003. En skånsk keramikhistoria, I: Svensson, M. (red.). I det neolitiska rummet, Skånska spår - arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarie-ämbetet, Lund, s.203-213.

Lagergren, A. 2007. Den neolitiska keramiken, I: Anders-son, M. (red.). Kustslättens mötesplatser. Riksantikvarie-ämbetet, Stockholm, s.150-186.

Lang, V. 1999a. The introduction and early history of farming in Estonia, as revealed by archaeological material. Pact 57, s.325-338.

Lang, V. 1999b. Pre-Christian History of Farming in the Eastern Baltic Region and Finland: A Synthesis. Pact 57, s.359-372.

Fredrik HAllgren

310

Lannerbro, R. 1976. Stenålder och bronsålder i Leksand. Leksand Kommun, Leksand.

Lannerbro, R. 1997. Det södra fångstlandet. Katalog del III. Övre Österdalälven. SAR 5, Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet.

Lanting, J. N. 1998. Dates for origin and diffusion of the European logboat. Materiały Zachodniopomorskie XLIV, s.95-123.

Lanting J. N. & Brindley A. L . 1998. Dating cremated bone: the dawn of a new era. Journal of Irish Archaeology 9, s.1-7.

Lanting, J. N. & Brindley, A. L. 2000. An exciting new development: calcined bones can be 14C-dated. The European Archaeologist 13, 7-9.

Lanting,J.N.&vanderPlicht,J.1996.WathabenFlorisV, skelet Swifterbant S2 en visotters gemeen? Palaeo-historia 37/38, s.491-519.

Lanting, J. N. & van der Plicht, J. 1998. Reservoir effects and apparent 14C-ages. The Journal of Irish Archaeology IX, s.1-7.

Lanting, J. N., Aerts-Bijma A. T. & van der Plicht, J. 2001. Dating of cremated bones. Radiocarbon 43:2, s.249-254.

Larsson, L. 1988. Ett fångstsamhälle för 7000 år sedan. Bo-platser och gravar i Skateholm. Signum, Lund.

Larsson, L. 1989. Brännoffer, en tidigneolitisk fyndplats medbrändaflintyxorfrånsödraSkåne.I:Larsson,L.&Wyszomirska,B.(red.).Arkeologi och religion. Report series 34. Institutionen för arkeologi, Lunds universitet, s.87-97.

Larsson, L. 1990. The Mesolithic of Southern Scandina-via. Journal of World Prehistory 4, s.257-310.

Larsson, L. 1994. Säterdrift i sydskandinaviskt neoliti-kum? I: Jensen, R. (red.). Odlingslandskap och fångstmark. En vänbok till Klas-Göran Selinge. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Larsson, L. (red.) 2002. Monumentala gravformer i det äldsta bondesamhället. Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lund.

Larsson, L., Callmer, J. & Stjernquist, B. (red.) 1992. The archaeology of the cultural landscape. Field work and research in a south Swedish rural region.Almqvist&WiksellIn-ternational, Stockholm.

Larsson, M. 1982. Bosättningsmönster i sydvästskånes tidigneolitikum. Skrifter fra Historisk Institut. I: Thrane, H. (red) Om yngre stenalders bebyggelseshistorie. Odense Universitet, Odense. s.43-51.

Larsson, M. 1984. Tidigneolitikum i Sydvästskåne. Kronologi och bosättningsmönster. Acta Archaeologica Lundensia 4:17. Institutionen för arkeologi, Lunds universitet.

Larsson, M. 1988. Megaliths and society. The develop-ment of social territories in the south scanian Fun-nel-beaker culture. Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1987 – 88.

Larsson, M. 1992. The Early and Middle Neolithic funnel beaker culture in the Ystad area (southern Scania). Economic and social change, 3100-2300 BC. I: Larsson, L., Callmer, J. & Stjerquist, B. (red.). The archaeology of the cultural landscape.Almqvist&WiksellInternational, Stockholm. s.17-90.

Larsson, M. 1994. Stenåldersjägare vid Siljan, en atlantisk boplats vid Leksand. Fornvännen 89, s.237-250.

Larsson, M. & Olsson, E. (red.). 1997. Regionalt och inter-regionalt. Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Stockholm.

Larsson, M. & Rzepecki, S. 2005. Pottery, axes and houses. The earliest TRB culture in Southern Sweden and Central Poland. Lund Archaeological Review 2003/4, s.1-21.

Larsson, M., Lindgren, C. & Nordqvist, B. 1997. Re-gionalitet under Mesolitikum – från senglacial tid till senatlantisk tid i Syd- och Mellansverige. In Larsson, M. & Olsson, E. (red.). 1997. Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Riksan-tikvarieämbetet, Stockholm. s.13-55.

Larsson, T. B. & Engelmark, R. 2005. Nämforsens rist-ningarärnufleräntvåtusen.Populär Arkeologi 2005/4 s.12-13.

Larsson, Å. M. (under arbete) Making and Breaking Bodies and Pots. Material and Ritual Practices in South Sweden in the Third Millennium BC. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet

Larsson, Å. M. 1997. Benet Sprack från Kant till Kant. Hur stadiet av skelettering kan utläsas ur brända bens sprickbild-ning. C-uppsats i osteologi, Stockholm universitet, Stockholm.

Larsson, Å. M. 2003. Secondary Burial Practices in the Middle Neolithic. Causes and Consequences. Current Swedish Archaeology 11, s.153-170.

Larsson, Å. M. manuskript. Kallmossen, osteologisk rap-port. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala Universitet.

Lave,J.&Wenger,E.1991.Situated Learning. Legitimate Peripheral Participation. Cambridge University Press, Cambridge.

Lavento, M. & Hornytzkyj, S. 1995. The mineralogical Investigations of the Finnish Asbestos Ceramics by scanning electron microscopy (SEM). Fennoscandia archaeologica XII, s.71-75.

Lavento, M. & Hornytzkyj, S. 1996. Asbestos types and their distribution in the Neolithic, Early Metal Period and Iron Age pottery in Finland and Eastern Karelia. Pithouses and potmakers in Eastern Finland. University of Helsinki, Helsinki.

Lawrence, D. 1994. Customary exchange across Torres Strait. Memoirs of the Queensland Museum 34/2. Bris-bane.

reFerenslistA

311

Lee-Thorp, J. A. 2002. Two decades of progress towards understanding fossilisation processes and isotopic signalsincalcifiedtissueminerals.Archaeometry 44 (3), s.435-446.

Lekberg, P. 1997a. Fågelbacken : ett fornlämningskomplex i östra Västmanland. Del. 1, Lämningar från tidigneoltitikum, mellanneolitikum och järnålder undersökta 1993 : Raä 73, 147 och 158. Arkivrapport. Arkeologikonsult AB, Upplands Väsby.

Lekberg, P. 1997b. Tidigneolitisk byggnadstradition. Några idéer kring dess socialorganisatoriska aspek-ter med utgångspunkt från trattbägarboplatsen vid Fågelbacken. I: Lekberg (1997a).

Lekberg, P. 2002. Yxors liv, människors landskap. En studie av kulturlandskap och samhälle i Mellansveriges senneolitikum. Coast to Coast book 5. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

Lepiksaar, J. 1974. Djurrester från den mellanneoli-tiska (gropkeramiska) boplatsen vid Äs, Romfartuna sn, Västmanland. I: Löfstrand, L. Yngre stenålderns kustboplatser. Undersökningarna vid Äs och studier i den gropkeramiska kulturens kronologi och ekologi. Uppsala universitet, Uppsala.

Leskinen, S. 2002. The late neolithic house at Rusavierto. I: Ranta, H. (red.). Huts and houses. Stone Age and early Metal Age buildings in Finland. National Board of An-tiquities, Helsinki.

Leskinen, S. 2003. On the dating and function of the Comb Ceramics from Maarinkunnas. Finskt Museum 1995, s.5-43.

Lichardus, J. & Lichardus-Itten, M. 1993. Michelsberg und Baalberge. Ein Beitrag zu den kulturellen Beziehungen während der frühen Kupferzeit in Deutschland. I: Parzinger, H., Küster, H. & Lang, A. (red.). Kulturen zwischen Ost und West : das Ost-West-Verhältnis in vor- und frühgeschichtlicher Zeit und sein Einfluss auf Werden und Wandel des Kulturraums Mitteleuropa. Akademie Verlag, Berlin. s.61-88.

Lidén, K., Eriksson, G., Nordqvist, B., Götherström, A. & Bendixen, E. 2004. ”The wet and the wild followed by the dry and the tame” - or did they occur at the same time? Diet in Mesolithic-Neolithic southern Sweden. Antiquity 78:299, s.23-33.

Lidström Holmberg, C. 1993. Sadelformade malstenar från yngre stenålder. Grind my dear one, let her grind. Flatenprojektet, Rapport 2. Statens historiska museum/Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet.

Lidström Holmberg, C. 1998. Prehistoric grinding tools as metaphorical traces of the past. Current Swedish Archaeology 6, s.123-142.

Lidström Holmberg, C. 2004. Saddle querns and gen-dered dynamics of the early Neolithic in mid central Sweden. I: Knutsson, H. (red.). Coast to Coast – Ar-rival. Results and Reflections. Coast to Coast book 10. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University, s.199-231.

Lidström Holmberg, C. manuskript. Re-figuring life: Saddle querns and gendered dynamics. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

Liljegren, R. & Lagerås, P. 1993. Från mammutstäpp till kohage, djurens historia i Sverige. Dalby.

Lillios, K. 1999. Objects of memory: the ethnography and archaeology of heirlooms. Journal of Archaeological Method and Theory 6, s.235–262.

Lindahl, A., Olausson, D. & Carlie, A. 2002. Keramik i Sydsverige, en handbok för arkeologer. UV Syd Rapport 2002:6. Riksantikvarieämbetet, Lund.

Lindahl, A.1995. Present an Past: ceramics and homesteads. Studies in African Archaeology 11. Uppsala.

Linder, A., 1966. C14-datering av norrländsk asbestke-ramik. Fornvännen 61, s.140-153.

Lindgren,B.2003.Debemåladebergen-flertusenårigadokument. Populär arkeologi 2003:1, s.10-12.

Lindgren, B. 2005. Rapport över arkeologisk undersökning av markyta framför hällmålningslokal Raä 160, Ramsele socken, Ångermanland, 2001. Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, Umeå.

Lindgren, C. 2004. Människor och kvarts. Sociala och tek-nologiska strategier under mesolitikum i östra Mellansverige. Stockholm Studies in Archaeology 29, Riksantikvarie-ämbetet Arkeologiska Undersökningar Skrifter no 54, Coast to Coast book 11. Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet.

Lindgren, C. & Lindholm, P. 1999. Arkeologisk förunder-sökning och undersökning. En mesolitisk boplats vid Jordbro industriområde. UV Mitt Rapport 1998:73. Riksantik-varieämbetet, Stockholm.

Lindgren, C. & Nordqvist, B. 1997. Lihultyxor och trindyxor. Om yxor av basiska bergarter i östra och västra Sverige under Mesolitikum. I: Larsson, M. & Olsson, E. (red.). Regionalt och Interregionalt. Stenålders-undersökningar i Syd- och Mellansverige. Riksantikvarie-ämbetet Arkeologiska Undersökningar, Skrifter nr 23. Stockholm.

Lindqvist, A-K. 2002. Stenåldersboplatsen vid Kornsjö-vägen i norra Ångermanland. I: Klang, L., Lindgren, B. & Ramqvist, P. H. (red.). Hällbilder och hällbildernas rum. Mitthögskolan, Örnsköldsvik. s.77-86.

Lindqvist, A-K. & Eriksson, L. 2001. Stenåldersboplatsen vid Kornsjövägen. Angaria, Domsjö.

Lindqvist, C. 1994. Fångstfolkets Bilder. Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet.

Fredrik HAllgren

312

Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Ådalen och Ångerman-landskusten, en gynnsam natur- och kulturmiljö under förhistorisk tid. Tidsspår 2001/2002, s.83-103.

Lindqvist,C.&Possnert,G.1999.Thefirstsealhunterfamilies on Gotland. On the Mesolithic occupation in the Stora Förvar cave. Current Swedish Archaeology 7, s.65-87.

Lindqvist, C. & Possnert, G. 1997. Om reservoareffekt-problemet. I: Burenhult, G. (red.). Ajvide och den moderna arkeologin. Falköping. s.73-74.

Lindqvist, S. 1912. Från Nerikes sten och bronsålder. Meddelanden från Föreningen Örebro Läns Museum 5.

Lindqvist, S. 1963. 2. Forntidsliv. Kumlabygden, forntid, nutid, framtid. Kumla.

Lindström, H. 1997. Paleobotaniska undersökningar. I: Lekberg (1997a).

Linton, R. 1936. The Study of Man. D. Appleton-Century Company, New York.

Liversage, D. 1981. Neolithic monuments at Lindebjerg, Northwest Zealand. Acta Archaeologica 51/1980, s. 85-152.

Liversage, D. 1992. Barkær. Long barrows and settlements. Arkæologiske Studier IX. København.

Loeffler,D.1998.Arkeologisk undersökning av Norpan 1 (J106E), Vuollerim, Raä 1292, Jokkmokks sn, Lappland, 1983 och 1987. Institutionen för arkeologi, Umeå universitet.

Loeffler,D.1999.Vuollerim.Sixthousandandfifteenyears ago. Current Swedish Archaeology 7, s.89-106.

Loeffler,D.&Westfal,U.1985.AWell-preservedStoneAge Dwelling Site: Preliminary Presentation of the Investigations at Vuollerim, Lapland, Sweden. I: Backe, M. (red.). In Honorem Evert Baudou. Archaeology and Environment 4. Department of Archaeology, Umeå. s.425-434.

Lourandos, H. 1997. Continent of hunter-gatherers. New per-spectives in Australian prehistory. Cambridge University Press, New York.

Loze, I. 1988. Poselenija kamennogo veka Lubanskoj niziny: mezolit, rannij i srednij neolit. Riga.

Luho, V. 1957. Frühe Kammkeramik. I: Studia Neolithica in Honorerum Aarne Äyräpää. Finska Fornminnesför-eningens tidskrift 58. Helsingfors.

Luho, V., Hyyppä, E. & Gustafsson, Ch. 1956. En i Helsingfors funnen stenålderskanot. Finskt Museum LXIII, s.17-29.

Luijten, H. 1995. Macro-botanical analysis of two Funnel Beaker Culture settlement sites, Poganice 4 (zones 2and5),Potęgowocommune,Słupskvoivodship(Pomerania, Poland). Folia Praehistorica Posnaniensia VII, s.81-98.

Lundberg, Å. 1997. Vinterbyar - ett bandsamhälles territorier i Norrlands inland, 4500 - 2500 f.Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 8. Institutionen för arkeologi, Umeå universitet.

Lundqvist, G. & Hjelmqvist, S. 1941. Beskrivning till kartbladet Hedemora. SGU Aa:184. Stockholm.

Löfstrand, L. 1969. Den gropkeramiska kulturens nord-gräns och kontakter med norrländsk stenålder, I: Christiansson, H. & Hyenstrand, Å. (red.). Nordsvensk Forntid. Kungliga Skytteanska Samfundet, Umeå, s.81-98.

Machnik, J. 1986. Cultural continuity and discontinuity attheturnof theNeolithicandBronzeAgeinWes-ternandCentralPomerania.I:Szeląg,T. (red.).1986. Problems of the Stone Age in Pomerania. Warsaw.s.215-218.

Madsen, T. 1972. Grave med teltformet overbyggning fra tidlig-neolitisk tid. Kuml 1971.

Madsen, T. 1979. Earthern Long Barrows and Timber Structures: Aspects of the Early Neolithic Mortuary Practice in Denmark. Proceedings of the Prehistoric Society 45, s.301-320.

Madsen, T. 1993. Barrows with timber-built structures. I: Hvass, S. & Storgaard, B. (red.). Digging into the Past. 25 Years of Archaeology in Demark. Aarhus University Press, Aarhus. s.96-99.

Madsen, T. 1994. Recension: Milan Zápotocký: Streitäxte des mitteleuropäischen Äneolithikums. Germania 72:1, s.327-330.

Madsen, T. 1997. Ideology and social structure in the ear-lier Neolithic of south Scandinavia. A view from the sources. Analectn Praehistorica Leidensia 29, s.75-81.

Madsen, T. & Petersen, J. E. 1984. Tidligneolitiske anlaeg ved Mosegården. Regionale og kronologiske forskelle i tidligneolitikum. Kuml 1982-83.

Małecka-Kukawka,J.1987.Krzemieniarstwokulturypucharówlejkowatychnaziemichełmińskiej.I:Wiślański,T.(red.).Neolit i początki epoki brązu na ziemi chełmińskiej.Toruń.s.121–140.

Małecka-Kukawka,J.1990.Wieldządz,gminapłużnica,województwotoruńskie,stanowskie31,obiekt3.I:Jankowskiej, D. (red.). 1990. Z badań nad chronologią absolutną stanowisk neolitycznych z ziemi chełmińskiej. Toruń.s.36-39.

Małecka-Kukawka,J.1992.Krzemieniarstwospołecznościwczesnorolniczychziemichełmińskiej.UniwersytetMikołajaKopernika,Toruń.

Malmer, M. P. 1962. Jungneolitische Studien. Acta Archaeolo-gica Lundensia 2. Institutionen för arkeologi, Lunds universitet.

Malmer, M. P. 1983. Alvastra pålbyggnads konstruktion och användning. I: Ólafsson, G. (red.). Hus, gård och bebyggelse, föredrag från det XVI nordiska arkeologmötet, Island 1982. Reykjavík.

reFerenslistA

313

Malmer, M. P. 1991. Håleggad yxa. I: Orrling, C. (red.). Sten- och bronsålderns ABC. Statens historiska museum, Stockholm. s.118-119.

Malmer, M. P. 2002. The Neolithic of South Sweden. TRB, GRK, and STR.Almqvist&WiksellInternational,Stockholm.

Manker, E. 1971: Fennoskandias fornskidor. Preliminär rapport från en inventering. Fornvännen 1971/2, s.77-91.

Manninen, M. A., Tallavaara, M. & Hertell, E. 2003. Subneolithic Bifaces and Flint Assemblages in Fin-land. Outlining the History of Research and Future Questions. I: Samuelsson, C. & Ytterberg, N. (red.) Uniting Sea, Stone Age Societies in the Baltic Sea Region. OPIA 33. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University, s.161–179.

Marciniak, M. 1987. Osada kulturt pucharów lejkowatych wBrodnicy-SzabdzieCegielni,stan.2.I:Wiślański,T.(red.). Neolit i początki epoki brązu na ziemi chełmińskiej. Toruń.s.167-174.

Marnell, Å. 1996. Grundsundafyndet, en mede eller en köl?. Tidsspår 1995/96, s.35-44.

Martinsson, H. 1985. Ålands stenålder. Kronologi, komparativa studier samt försök till bosättningsmodell. C-uppsats. Insti-tutionen för arkeologi, Stockholms universitet.

Maschner, H. D. G. & Reedy-Maschner, K. L. 1998. Raid, Retreat, Defend (Repeat): The Archaeology and Ethnohistoryof WarfareontheNorthPacific.Journal of Anthropological Archaeology 17, s.19-51.

Matthing, O. 1997. Anläggningar och artefakter från järnåldern. I: Lekberg, P. 1997a. Fågelbacken : ett fornlämningskomplex i östra Västmanland. Del. 1, Lämn-ingar från tidigneoltitikum, mellanneolitikum och järnålder undersökta 1993 : Raä 73, 147 och 158. Arkivrapport. Arkeologikonsult AB, Upplands Väsby. Mauss, M. 1972 [1924]. Gåvan. Argos, Uppsala.

McBryde, I. 1997. ’The landscape is a series of stories’: Grindstones, quarries and exchange in Aboriginal Australia: A Lake Eyre case study. I: Ramos-Millán, A. & Bustillo, M. A. (red.). Siliceous rocks and culture. Universidad de Granadas, Granada. s.587-607.

McGrail, S. 2001. Boats of the world, from the Stone Age to medieval times. Oxford University Press, Oxford.

McNiven, I. J. 1998. Enmity and amity: Reconsidering stone-headed club (gabagaba) procurement and trade in Torres Strait. Oceania 69, s.94-115.

Meinander, C. F. 1961. De subneolitiska kulturgrupperna i norra Europa. Föredrag hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträde den 19 december 1960. Societas Scientiarum Fennica 39:4, s.1-23.

Meinander, C. F. 1965. Skifferknivar med djurhuvudskaft. Finskt Museum 1964, s.5-33.

Meinander, C.F. 1981. The concept of culture in Euro-pean archaeological literature. I: Daniel, G. (red.). Towards a history of archaeology. Thames and Hudson, London. s.100–111.

Meschke, C. 1967. En norrländsk stenåldersboplats med skärv-stensvall. Antikvariskt Arkiv 31. Kungliga Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, Stockholm.

Metcalf, P. 2005. Anthropology. The basics. Routledge, Abingdon.

Meurers-Balke, J. 1983. Siggeneben-Süd, ein Fundplatz der frühen Trichterbecherkultur an der holsteinischen Ostseeküste. Wachholtz,Neumünster.

Midgeley, M. S. 1985. The Origin and function of the Earthen Long Barrows of Northern Europe. BAR International Series 259. Oxford.

Midgley, M. S. 1992. TRB culture. The first farmers of the North European Plain. Edinburgh University Press, Edinburgh.

Midgley, M. S. 2005. The monumental cemeteries of prehistoric Europe. Tempus, Stroud.

Mikkelsen, E. 1984. Neolitiseringen i Øst-Norge. Univer-sitetets Oldsaksamling Årbok 1982/1983, s.87-128.

Milisauskas, S. (red.). 2002. European Prehistory. A survey. Interdisciplinary Contributions to Archaeology. Kluwer Academic/Plenum Publishers, New Jersey.

Mjærum, A. 2004. Å gi øksene liv. Et biografisk perspektiv på slipte flintøkser fra østnorsk tidlig- og mellomneolitikum. Opublicerad hovefagsoppgave. IAKK, Oslo.

Modderman, P. J. R. 1990. The Linear Pottery culture: diversity in uniformity. Berichten van den Rijksdienst voor het Oudheidkundig Bodemonderzoek 38 (1988), s.63-139.

Montelius, O. 1893. Finnas i Sverige minnen från en kopparålder? Svenska fornminnesföreningens tidskrift 8:3, s.203-238

Montelius, O. 1917. Minnen från vår forntid. Norstedt, Stockholm.

Moore H. L. 1999a. Anthropological Theory at the Turn of the Century. I: Moore, H. L. (red.). Anthropological Theory Today. Polity Press, Cambridge. s.1-23

Moore,H.L.1999b.Whateverhappenedtowomenandmen? Gender and other crises in anthropology. I: Moore, H. L. (red.). Anthropological Theory Today. Polity Press, Cambridge. s.151-171.

Moore, J. H. 1994. Putting Anthropology Back Together Again: The Ethnogenetic Critique of Cladistic Theo-ry. American Anthropologist 96:4, s.925-948.

Moore, J. H. 1995. The End of a Paradigm. Review of The History and Geography of Human Genes by Luca Cavalli-Sforza et. al. Current Anthropology 36:3, s.530-531.

Moore, J. H. 1996. The Cheyenne. Blackwell Publishers, Cambridge, MA.

Fredrik HAllgren

314

Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic patterns in native North America. I: Terrell, J. E. (red). Archaeology, Language, and History.Westport,Bergin&Garvey.s.31-56

Moore, J. H. & Campbell, J. 1995. Blood Quantum and Ethnic Intermarriage in the Boas Data Set. Human Biology 67:3, s.499-516.

Morphy, H. 1988. Maintaining cosmic unity: ideology and the reproduction of Yolngu clans. I: Ingold, T., Riches,D.&Woodburn,J.(red.). Hunters and gatherers 2. Property, power and ideology. Berg, Oxford.

Mulvaney, K. 1998 The technology and Aboriginal as-sociation of a sandstone quarry near Helen Springs, Northern Territory. I: Fullagar, R. (red.). A closer look. Recent Australian studies of stone tools. Sydney. s.74-94.

Munkenberg, B-A. 1997. En senmesolitisk och neolitisk avfalls-grop och kulturlager på Orust: fornlämning 367, Morlanda socken, Bohuslän. Rapport UV Väst 1997:22.

Murdock, G. P. 1949. Social structure. New York.Myhre, B & Øye, I. 2002. Norges landbrukshistorie, 1. Jorda

blir levevei: 4000 f.Kr. - 1350 e.Kr. Oslo.Naskali, E. 1999. On Ancient Skis. I: Huurre, M. & Siiriä-

inen, A. (red.). Dig it all. Papers dedicated to Ari Siiriäinen. Finnish Antiquarian Society, Helsinki. s.295-306.

Naysmith, P., Scott E. M., Cook, G. T., Heinemeier, J., van der Plicht, H., van Strydonck, M., Ramsey, C., Grootes, P. M. & Freeman, S. P. H. T. 2007. Crema-ted Bone Inter-Comparison Study. Radiocarbon 47:2, s.403-408.

Newell, R R. 1981. Mesolithic Dwelling Structures: Facts and Fantasy. I: Gramsch, B (red). Mesolithikum in Europa. Bericht Veröffenlichungen des Museum für Ur- und Frühgeschichte Potsdam, band 14/15 1980. Potsdam.

Newell,R.R.,Kielman,D.,Constandse-Westermann,T.S.,vanderSanden,W.A.B.&vanderGijn,A.1990.An inquiry into the ethnic resolution of mesolithic regional groups. The study of their decorative ornaments in time and space. Leiden.

Nielsen, P. O. 1977. Die Flintbeile der frühen Trich-terbecherkultur in Dänemark. Acta Archaeologica 48, s.61-138.

Nielsen, P. O. 1985. De første bønder. Nye fund fra den tidligste Tratbaægerkultur ved Sigersted. Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1984, s.96-126.

Nielsen, P. O. 1993. The Neolithic. I: Hvass, S. & Storgaard, B. (red). Digging into the past. 25 years of Archaeology in Denmark. Aarhus Universitetsforlag, Århus. s.84-87.

Nilsson Stutz, L. 2003. Embodied Rituals & Ritualized Bodies. Tracing Ritual Practices in Late Mesolithic Burials. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8°, No 46. Institutionen för arkeologi, Lunds universitet.

Noe-Nygaard, N., Price, T. D. & Hede, S.U. 2005. Diet of aurochs and early cattle in southern Scandinavia: Evidence from 15N and 13C stable isotopes. Journal of Archaeological Sciences 32, s.855–871.

Nordqvist, B., Bramstång, C., Hernek, R. & Streiffert, J. 1999. Vind och vatten. Arkeologiska undersökningar i Bohuslän och Halland. Arkeologiska resultat UV Väst 1998:14. Riksantikvarieämbetet, Kungsbacka.

Nordström, H. 1972. Cultural ecology and ceramic technology. Early Nubian cultures from the fifth and the fourth millennia B.C. Stockholm University, Stockholm.

Notelid, M. 1996. Vetenskap och religion i negativ dialog. Tor 28.

Nowak, M. 2001. The second phase of Neolithization in east-central Europe. Antiquity 75 (289), s.582–592.

Nummedal, A. 1938. Redskaper av horn og ben fra Finnmark. Foreløbig meddelelse. Viking 1938. s.145-150.

Nuñez, M. 1986. Om bosättningen på Ålandsöarna under stenåldern. Åländsk Odling 1986, s.13-28.

Nuñez, M. 1990. On Subneolithic pottery and it is adoption in Late Mesolithic Finland. Fennoscandia Archaeologica 7, s.27-52.

Nuñez, M. 1994. Discovery and occupation of the Fin-nish Stone Age archipelago in the 4th millenium bc. Kontaktstencil XXXVII, s.109-124.

Nuñez, M. & Uino, P. 1998. Dwellings and related struc-tures in prehistoric mainland Finland, I: Kyhlberg, O. (red.). Hus och tomt i Norden under förhistorisk tid, Bebyg-gelsehistorisk tidskrift 1997, Nr 33, s.133-152.

Nuñez, M. & Okkonen, J. 1999. Environmental Back-ground for the Rise and Fall of Villages and Megast-ructures in North Ostrobotnia 4000–2000 cal BC. I: Huurre, M. & Siiriäinen, A. (red.). Dig it all. Papers dedicated to Ari Siiriäinen. Finnish Antiquarian Society, Helsinki. s.105-115.

Nuñez, M. & Storå, J. 1992. Shoreline chronology and economy in the Åland archipelago 6500-4000 BP. Pact 36, s.143-161.

Nyberg, E. 1987. Körartorpet. En gropkeramisk lokal i nordös-tra Mellansverige. C-uppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet.

Nylén, E., Danielsson, H. & Englund, S. 1981. Gotland and the Funnel Beaker Culture. Striae 14, s.29-34.

Nærøy, A. J. 1987. Redskapstradisjon i Hordaland fra 5500 til 4000 før nåtid. En lokalkronologisk studie. Hovedoppgave i arkeologi - Universitetet i Bergen.

Olausson, D. 1983. Flint and Groundstone Axes in the Sca-nian Neolithic. Scripta Minora 1983:2: Royal Society of Letters, Lund.

reFerenslistA

315

Olausson, D. 1998. Battleaxes: Home-made, Made to Order or Factory Products? I: Holm, L. & Knutsson, K. (red.). Proceedings from the Third Flint Alternatives Con-ference at Uppsala, Sweden, October 18-20, 1996, OPIA 16. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University, s.125-140.

Oldeberg, A. 1952. Studien Über Die Schwedische Bootaxtkul-tur.Wahlström&Widstrand,Stockholm.

Olsen, A. B.1992. Kotedalen – en boplass gjennom 5000 år. Bind 1. Fangstbosettning og tidlig jordbruk i vestnorsk steinalder: nye funn og nye perspektiv. Bergen

Olsen, B., 1994. Bosetning og samfunn i Finnmarks forhistorie. Universitetsforlaget, Oslo.

Olsen, J., Heinemeier, J., Bennike, P., Hornstrup, K. M. & Thrane, H. 2005. Characterisation and Blind Testing of the Method for Radiocarbon Dating of Cremated Bone. Poster at: The 10th International Conference on Accelerator Mass Spectrometry, Poster Session II.

Olsen, J., Heinemeier, J., Bennike, P., Krause, C., Horn-strup, K. M. & Thrane, H. 2008. Characterisation and blind testing of radiocarbon dating of cremated bone. Journal of Archaeological Science 35:3, s.791-800.

Olson, C. 1999. Osteologisk undersökning av benmaterial från Hamrånge-Berg 5:9, Hamrånge socken, Gävle-borgs län. I: Olsson, R. (1999).

Olsson, Elisabet 1997. Keramiken i de rituella anlägg-ningarna. I: Lekberg, P. 1997a. Fågelbacken : ett fornläm-ningskomplex i östra Västmanland. Del. 1, Lämningar från tidigneoltitikum, mellanneolitikum och järnålder undersökta 1993 : Raä 73, 147 och 158. Arkivrapport. Arkeologi-konsult AB, Upplands Väsby.

Olsson, Eskil 1913. Opublicerad rapport. ATA.Olsson, Eskil 1918. Stenåldern i Västmanland, Dalarna

och Gästrikland. Ymer 1917.Olsson, Eva 1996a. Stenåldersboplats vid Häggsta. Rapport,

UV Stockholm. Stockholm.Olsson, Eva 1996b. Neolitikum i Stockholms län – käll-

material och forskningsläge. I: Bratt, P. (red.). Stenålder i Stockholms län. Stockholm. s.72-79.

Olsson, Eva 1997. Nivå, kronologi och samhälle. Om östsvensk gropkeramik. I: Åkerlund, A., Bergh, S., Nordbladh,J.ochTaffinder,J.(red).Till Gunborg. Ar-keologiska samtal. SAR 33. Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet. s.441-446.

Olsson, Eva & Hulthén, B. 1986. Stenåldersboplatsen på Malmahed. Rapport UV Stockholm 1985:20: Riksan-tikvarieämbetet, Stockholm.

Olsson, Eva & Åkerlund, A. 1983. Luvsjöområdet, nyfunnen vråboplats. Rapport UV Stockholm 1983:4. Riksantik-varieämbetet, Stockholm.

Olsson, Eva & Åkerlund, A. 1987. Stenåldersundersök-ningar i östra Mellansverige. I: Hasselmo, M., Lamm, K. & Andræ, T. (red.) 7000 år på 20 år. Arkeologiska undersökningar i Mellansverige. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Olsson, Eva, Gustafsson, P., Lindgren, C., Miller, U. & Risberg, J. manuskript. The Smällan site. UV Stock-holm.

Olsson, Eva, Gustafsson, P., Lindgren, C., Miller, U. & Risberg, J. unpublished manuscript. The Smällan site. Riksantkvarieämbtetet, UV Mitt, Stockholm.

Olsson, I. U. 1967. Dateringslista från Uppsalalabora-toriet i Radiocarbon Measurements: Comprehensive Index, 1950-1965. Yale University, New Haven. s.175-182.

Olsson, I. U. 1980. Content of 14C in marine mammals from northern Europe. Radiocarbon 22, s.662–675.

Olsson, I. U. 1983. Dating non-terrestrial materials. I: Mook,W.G.&Waterbolk.,H.T.(red.).International symposium 14C and archaeology (1983). Proceedings of the first international symposium 14C and archaeology. Strasbourg. s.277-293.

Olsson, I. U. 1986a. Radiometric dating. I: Berglund, B. E. & Ralska-Jasiewiczowa, M. (red.). Handbook of Ho-locene palaeoecology and palaeohydrology.Wiley,Chichester.s.273–312.

Olsson, I. U. 1986b. A study of errors in 14C dates of peat and sediment. Radiocarbon 28, s.429-435.

Olsson, I. U. 1991. Accuracy and precision in sediment chronology. Hydrobiologia 214, s.25-34.

Olsson, I. U. 1996. 14C dates and the reservoir effect. I: Van der Plicht, J. (red.). International workshop on isotope-geochemical research in the Baltic region : Lohusalu, Estonia, March 14-16, 1996. Centre for Isotope Research, Groningen. s.5-23.

Olsson, I. U., Holmgren, B. & Skye, E. 1984. Questions arising when using lichen for 14C measurements in climaticstudies.I:Karlén,W.&Mörner,N.(red.)Climatic changes on a yearly to millennial basis. Geological, historical and instrumental records. D. Reidel Publ. Co, Dordrecht. s.303-308.

Olsson, R. 1999. En gropkeramisk grav i Hamrånge. Ar-kivrapport dnr 912/320, Gävleborgs länsmuseum. Gävle.

Ortner, S. B. 1984. Theory in Anthropology since the Sixties. Comparative Studies in Society and History 26 (1), s.126–166.

Ortner, S. B. 1999. The fate of ”culture” : Geertz and beyond. University of California Press, Berkeley.

Papmehl-Dufay, L. 2006. Shaping an identity. Pitted Ware pottery and potters in southeast Sweden. Theses and Papers inScientificArchaeology7.ArchaeologicalResearchLaboratory, Stockholms universitet.

Fredrik HAllgren

316

Passey B. H., Robinson T. F., Ayliffe L. K., Cerling T. E., Sponheimer M., Dearing M. D., Roeder B. L. & Ehleringer J. R.. 2005. Carbon isotope fractionation between diet, breath CO2, and bioapatite in dif-ferent mammals. Journal of Archaeological Science 32, s.1459–1470.

Patay, P. 1978. Das kupferzeitliche Gräberfeld von Tiszavalk-Kenderföld. Fontes archaeologici Hungariae, Buda-pest.

Patay, P. 1984. Kupferzeitliche Meissel, Beile und Äxte in Un-garn. Beck, München

Pauketat, T. R. 2001. Practice and History in Archaeology. Anthropological Theory 1:1, s.73-98.

Pazdur, M. F. 1991. Radiocarbon chronology of the site Dabki. Przegląd Archeologiczny 38, s.33-34.

Pedersen, L. 1997. They put fences in the sea. I: Pedersen, L., Fischer, A., & Aaby, B. (red.). The Danish Storebælt since the Ice Age - man, sea and forest. Köpenhamn. s.124-143.

Pendergast, J. F. 1999. The Ottawa river Algonquin bands in a St. Lawrence Iroquoian context. Journal Canadien d’Archéologie 23, s.63-136.

Persson, P. 1991. Inte bara Pilane och Lunden. Om tidigt mellanneolitiska boplatser i Bohuslän. I: Browall H., Persson, P., & Sjögren, K.-G. (red.). Västsvenska sten-åldersstudier. Gotarc, serie C. Arkeologiska skrifter 8. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet.

Persson, P. 1992. Lillegården. Rapport, undersökning av neoli-tisk boplats. Karleby, Raä nr 10, Västergötland. GOTARC Ser D nr 21. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet.

Persson, P. 1997. Kontinuitet mellan senmesolitisk och mellanneolitisk fångstkultur i Sydskandinavien. Åkerlundh,Berg,Nordbladh&Taffinder(red).Till Gunborg - Arkeologiska samtal. SAR 33. Institutionen för arkeologi, Stockholms universitet.

Persson, P. 1999. Neolitikums början. Undersökningar kring jordbrukets introduktion i Nordeuropa. Coast to Coast book 1. Institutionen för arkeologi, Göteborgs uni-versitet.

Persson, P. & Sjögren, K-G. 1996. Radiocarbon and the chronology of Scandinavian megalithic graves. Journal of European Archaeology 3:2, s.59-87.

Persson, P. & Sjögren, K-G. (red.). 2001. Falbygdens gång-grifter. [D. 1], Undersökningar 1985-1998. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet.

Pesonen,P.1995.Hutfloorareasandceramics.Analysisof the excavation area in the Rääkkylä Pörrinmökki settlement site, Eastern Finland. Fennoscandia archaeolo-gica XII, s.139-149.

Pesonen,P.1996.EarlyAsbestosWare.Pithouses and potmakers in Eastern Finland. Helsinki papers in ar-chaeology 9. Department of Archaeology, University of Helsinki.

Pesonen, P. 1999. Radiocarbon dating of birch bark pitchesinTypicalCombWareinFinland.I:Huurre,M. & Siiriäinen, A. (red.). Dig it all. Papers dedicated to Ari Siiriäinen. Finnish Antiquarian Society, Helsinki. s.191-200.

Pesonen, P. 2002. Semisubterrenean Houses in Finland – a Review. I: Ranta, H. (red.). Huts and Houses. Stone Age and Early Metal Age Buildings in Finland. The National Board of Antiquities.

Peterson, Y. 1991 Västsvensk trattbägarkeramik - visst finnsdet!Fynd 1/91, s.40-45.

Petersson, H. 1998. The construction of local groups in Early Neolithic Scandinavia. An interpretation of social boundaries without local horizons. Current Swedish archaeology 1998 (6), s.153-166.

Petersson, H. 1999. Några anmärkningar kring nittio-åtta år av tidigneolitisk forskning. Källkritiska resonemang och teoretiska analyser. Institutionen för arkeologi, Göte-borgs universitet.

Pettersen, K. 1982. Steinalder på Vega, en introduksjon og et analyseforsøk. Trondheim.

Pettersen, K. 1994. Steinalderværet på Leksa. Spor, fortids-nytt fra Midt-Norge 1994:2, s.46-47.

Pettersen, K. 1999. The Mesolithic in Southern Trønde-lag. I: Boaz, J. (red.). The Mesolithic of Central Scandinavia. Oslo. s.153-166.

Pettersson, O. 1997. Arkeologisk utredning, etapp 2 : ut-byggnad till dubbelspårig järnväg mellan Hallsberg - Mjölby, delsträckan Mariedamm - Östergötland, Närke, Lerbäcks socken. Rapport UV Stockholm, 1997:28. Riksantik-varieämbetet, Stockholm.

Philo, G. & Miller, D. 2001. Market Killing: What the Free Market Does and What Social Scientists Can Do About It. Longman Publishing Group.

Piličiauskas,G.2002.DubiciutipogyvenvietesirneolitineNemuno kultura pietu Lietuvoje. [Dubiciai type sett-lements and the Neolithic Nemunas culture in south Lithuania]. Lietuvos Archeologija 23, s.107-134.

Poska, A. 2001. Human impact on vegetation of coastal Estonia during the Stone Age. Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala University.

Poska A. & Saarse L., 2001. Vegetation development and introduction of agriculture to Saaremaa Island, Estonia: the human response to shore displacement. I: Poska (2001).

Poska, A. & Saarse, L. 2006. New evidence of possible crop introduction to north-east Europe during the StoneAge.Cerealiapollenfindsinconnectionwiththe Akali Neolithic settlement, East Estonia. Vegetation History and Archaeobotany 15:3, s.169-179.

reFerenslistA

317

Possnert,G.1997.δ13C and 14C analysis of ceramics. I: Edgren, T., Jungner, H. & Lavento, M. (red.). Nordic Conference on the application of scientific methods in archaeology. National Board of Antiquities, Helsinki. s.39-40.

Possnert, G. 2002. Stable and radiometric carbon results from Ajvide. I: Burenhult, G. & Brandt, B. (red.). Remote sensing. Applied techniques for the study of cultural resources and the localization, identification and documentation of sub-surface prehistoric remains in Swedish archaeology. Vol. 2, Archaeological investigations, remote sensing case studies and osteo-anthropological studies. Tjörnarp. s.169-172.

Price, T. D. 2000. The introduction of farming in Northern Europe. I: Price, T. D. (red.). Europe’s First Farmers. Cambridge University Press, Cambridge. s.260-300.

Price, T. D. & Bentley, R. A. 2005. Human Mobility in the Linearbandkeramik: An Archaeometric Approach. I: Lüning, J., Frirdich, C. & Zimmerman, A. (red.). Die Bandkeramik im 21. Jahrhundert. Verlag Marie Leidorf, Rahden. s.203-215.

Price, T. D., Ambrose, S. H., Bennike, P., Heinemeier, J., Noe-Nygaard, N., Brinch Petersen, E., Vang Peter-sen, P., & Richards, M. P. 2007. New information on the Stone Age graves at Dragsholm, Denmark. Acta Archaeologica 78:2, s.193-219.

Price, T. D., Bentley, R. A., Lüning, J., Gronenborn, D. & Wahl,J.2001.HumanmigrationintheLinearbandke-ramik of central Europe. Antiquity 75, s.593-603.

Price, T. D., Gebauer, A. B., Ulfeldt Hede, S., Sedlacek Larsen, S., Noe-Nygaard, N., Mason, S. L. R., Nielsen, J., & Perry, D. 2003. Smakkerup Huse: A Mesolithic settlementinNWZealand,Denmark.Journal of Field Archaeology 28, s.45-67.

Prøsch-Danielsen, L. & Simonsen, A. 2000a. The deforesta-tion patterns and the establishment of the coastal heathland of southwestern Norway. AmS-Skrifter 15. Arkeologisk museum, Stavanger.

Prøsch-Danielsen, L. & Simonsen, A. 2000b. Palaeoeco-logical investigations towards the reconstruction of the history of forest clearances and coastal heathlands in south-western Norway. Vegetation history and archaeo-botany 9, s.189-204.

Påsse, T. & Andersson, L. 2005. Shore-level displacement in Fennoscandia calculated from empirical data. GFF 127, s.253-268.

Radiocarbon Measurements: Comprehensive Index, 1950-1965. Yale University, New Haven.

Raemaekers, D. C. M. 1999. The articulation of a ‘New Neolithic’. Leiden.

Raemaekers, D. C. M. 2005. An outline of late swifter-bant pottery in the noordoostpolder (Province of Flevoland, The Netherlands) and the chronological development of the pottery of the swifterbant culture. Palaeohistoria 45-46, s.11-36.

Ramqvist, P. H. 1997. Inte bara väggar. Analys av bränd lera från järnåldern. Umeå Universitet.

Ramstad, M. 1999. Brytninga mellom nord og sør. En faghis-torisk og lokalkronologisk studie over Møre i yngre steinalder. Hovedfagsoppgave i Arkeologi, Bergen.

Ramstad, M. 2002. Ravfunna på Melkøya - spor etter dødekult og ritualer på Melkøya. Ottar 243, s.32-40.

Rankama, T. 2003. Quartz analyses of Stone Age house site in Tervola, southern Finnish Lapland. I: Samuels-son, C. & Ytterberg, N. (red.). Uniting sea. Stone Age societies in the Baltic Sea region. OPIA 33. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

Rausing, G. 1984. Prehistoric boats and ships of northwes-tern Europe, some reflections. Liber Förlag/Gleerup, Malmö.

Rausing, G. 1990. Vitis pips in Neolithic Sweden. Anti-quity 64, s.117-122.

Regnell, M. & Sjögren, K-G. 2006. Introduction and de-velopment of agriculture. I: Sjögren, K. (red.). 2006. Ecology and economy in Stone Age and Bronze Age Scania. Archaeological Excavations Department, National Heritage Board, Lund. s.106-169.

Reimer, P. J., Baillie, M. G. L., Bard, E., Bayliss, A., Beck, J.W.,Bertrand,C.J.H.,Blackwell,P.G.,Buck,C.E.,Burr, G. S., Cutler, K. B., Damon, P. E., Edwards, R. L., Fairbanks, R. G., Friedrich, M., Guilderson, T. P., Hogg, A. G., Hughen, K. A., Kromer, B., McCormac, F.G.,Manning,S.W.,Ramsey,C.B.,Reimer,R.W.,Remmele, S., Southon, J. R., Stuiver, M., Talamo, S., Taylor,F.W.,vanderPlicht,J.,Weyhenmeyer,C.E.,2004. IntCal04 terrestrial radiocarbon age calibration, 26–0 ka BP. Radiocarbon 46, 1029-1058.

Renouf, M. A. P., Bell, T. & Teal, M. 2000. Making Contact: Recent Indians and PalaeoEskimos on the Island of Newfoundland. I: Appelt, M., Berglund, J. & Gulløv, H-C. (red.). Identities and Cultural Contacts in the Arctic. Danish National Museum and Danish Polar Centre, Copenhagen. s.106–119.

Reunanen, M. & Holmbom, B. 1999. Analysis of the pitch sample. I: Huurre, M. & Siiriäinen, A. (red.). Dig it all. Papers dedicated to Ari Siiriäinen. Finnish Antiquarian Society, Helsinki. s.197-199.

Richards, M. P. & Koch, E. 2001. Neolitisk kost. Analy-ser af kvælstof-isotopen 15N i menneskeskeletter fra yngre stenalder. Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1999, s.7-17.

Richards, M. P. & Schulting, R. 2006. Against the Grain? Response to Milner et al., (2004). Antiquity 80, s.444-456.

Fredrik HAllgren

318

Richards, M. P., Price, T. D. & Koch, E. 2003. Mesolithic and Neolithic subsistence in Denmark: new stable isotope data. Current Anthropology 44:2, s.288-295.

Richter, P. B. 2002. Das neolithische Erdwerk von Walmstorf, Ldkr. Uelzen. Studien zur Besiedlungsgeschichte der Trich-terbecherkultur im südlichen Ilmenautal. Isensee, Olden-burg.

Rieck, F. & Crumlin-Pedersen, O. 1988. Både fra Danmarks oldtid. Vikingskibshallen, Roskilde.

Rimantienė,R.1992.TheNeolithicof EasternBaltic.Journal of World Prehistory 6, s.97-143.

Rimantienė,R.1999.NeolitasiranstyvasisžvalvarioamžiuspietųLietuvoje.Lietuvos Archeologija 16, s.19-29.

Rinaldo, S. 1978. Vägen till Skarv, berättelser från utskären. Rabén & Sjögren, Stockholm.

Risberg, J., Bengtsson, L.,Kihlstedt, B., Lidström Holm-berg, C., Olausson, M. & Olsson, E. 2002. Siliceous microfossils,especiallyphytoliths,asrecordedinfiveprehistoric sites in Eastern Middle Sweden. Journal of Nordic Archaeological Science 13. s.11-26.

Rockefeller, M. C. 1967. The Asmat of New Guinea. The journal of Michael Clark Rockefeller. New York.

Roscoe, P. 2002. The Hunters and Gatherers of New Guinea. Current Anthropology 43:1, s.153-271.

Rowley-Conwy, P. 2002. Great Sites: Balbridie. British Archaeology 64, April 2002.

Rowley-Conwy,P.2004.HowtheWestwaslost—areconsideration of agricultural origins in Britain, Ire-land, and southern Scandinavia. Current Anthropology 45, s.83–113.

Rudebeck, E. 2002. Likt och olikt i de sydskandinaviska långhögarna. Monumentala gravformer i det äldsta bondesamhället. I: Larsson (2002). s.119-146.

Rudebeck, E. & Ödman, C. 2000. Kristineberg, en gravplats under 4500 år. Stadsantikvariska avdelningen, Kultur Malmö, Malmö.

Rundgren, M., Loader, N. J. & Hammarlund, D. 2003. Stable carbon isotope composition of terrestrial leaves: inter- and intraspecies variability, cellulose and whole-leaf tissue difference, and potential for climate reconstruction. Journal of Quaternary Science 18:7, s.583-590.

Rundkvist, M., Lindqvist, C. & Thorsberg, K. 2004. Rojrhage in Grötlingbo. A multi-component Neolithic shore site on Gotland. Stockholm Archaeological Reports 41, Stockholm.

Rydbeck,O.1937.ÜberdievielkantigenStreitäxteundden ältesten Getreidebau in der Mälargegend in Schweden. Kungliga humanistiska vetenskapssamfundet i Lund Årsberättelse 1936-1937:7, s.173-182.

Rydbeck, O. 1940. Om vissa fornsakstypers och kultur-perioders livslängd i olika delar av skandinavien. En sammanfattning och historik. Meddelanden från Lunds Universitets Historiska Museum 1940, s.45-76.

Rygh, O. 1867. De i siste halvaar 1866 til Universitetets Samling indkomne sager, ældre end Reformationen. Foreningen til Norske Fortidsminders Bevaring,, Aarsberetning 1866. s.85-105.

Rygh, O. 1872. Om affaldsdyngen ved Steinskjær. Fo-reningen til Norske Fortidsminders Bevaring, Aarsberetning 1871. s.100-117.

Räihälä,O.1996.ACombWarehouseinOutokumpuSätös Some remarks on the application of ceramic typologies. Pithouses and potmakers in Eastern Finland. Helsinki papers in archaeology 9. Department of Archaeology, University of Helsinki. s.89-117.

Rønne, P. 1979. Høj over høj. Skalk 5, s.3-8.Sahlins, M. D. 1968. Tribesmen. Prentice Hall, Englewood

Cliffs.Sahlins, M. D. 1972. Stone Age Economics. Aldine-Atherton,

Chicago.Sahlins, M. D. 1999. Two or three things I know about

culture. Journal of the Royal Anthropological Society 5, s.399-421.

Sahlins, M. D. 2000a. Culture in practice. Selected essays. Zone Books, New York.

Sahlins,M.D.2000b.WhatisAnthropologicalenligh-tenment? Some lessons of the twentieth century. I: Sahlins, M. D. Culture in Practice, 501-526. Zone Books, New York.

Sahlins, M. D. 2000c. Sentimental pessimism and ethnographicexperience;or,Whycultureisnotadisappearing object. I: Daston, L. (red). Biographies of scientific objetcs. The University of Chicago Press, Chicago. s.158-202.

Salomonsson, B. 1970. Die Värbyfunde – Ein beitrag zur kenntnis der ältesten Trichterbecherkultur in Schonen. Acta Archaelogica Vol XLI.

Sandegren, R. & Asklund, B. 1946. Beskrivning till kartbladet Möklinta. SGU Aa 186. Stockholm.

Santesson, O. B. 1941. Magiska skifferredskap från Norrlands stenålder. Geber, Stockholm.

Sapir, E. 1949. Selected writings of Edward Sapir in language, culture and personality. University of California Press, Berkeley.

Sassaman,K.E.&Rudolphi,W.2001.Communitiesof practice in the early pottery traditions of the Ame-rican Southeast. Journal of Anthropological Research 57, s.407-425.

Sayer, A. 1995. Radical political economy. A critique. Black-well, Oxford.

reFerenslistA

319

Sayer, A. 2003. Critical and Uncritical Cultural Turns. Pu-blished by the Department of Sociology, Lancaster University, Lancaster LA1 4YN, UK, http://www.comp.lancs.ac.uk/sociology/papers/Sayer-Critical-and-Uncritical-Cultural-Turns.pdf (hemsida besökt april 2008).

Schaller Åhrberg, E. 2001. Väg 734, Huseby-Hästekälla - metodproblem och neolitiseringsprocess. Rapport UV Väst 2001:29. Riksantikvarieämbetet, Kungsbacka.

Schiemann,E.1958.DiepflanzenfundeindenNeoliti-schen siedlungen Mogetorp, Ö. Vrå und Brokvarn. I: Florin, S. Vråkulturen. Stenåldersboplatserna vid Mo-getorp, Östra Vrå och Brokvarn.Almqvist&Wiksell,Stockholm.

Schneider,D.M.1972.WhatIsKinshipAllAbout?I:Reining, P. (red.). Kinship Studies in the Morgan Centennial Year.Washington,D.C.s.32-63.

Schnell, I. 1935. Det forntida Fellingsbro. Fellingsbro hem-bygds- och fornminnesförening 1935, s.9-43.

Schulz, E-L. 2004. Ankkapurhan arkeologisen aineiston radiohiiliajoitukset. I: Uino, P. (red.). Ammoin Ank-kapurhassa. Kymenlaaksossa kivikaudella. Museovirasto, Helsinki.

Schusky, E. L. 1983. Manual for kinship analysis. Lanham.Schweitzer, P. P. (red.). 2000a. Dividends of Kinship. Mea-

nings and uses of social relatedness. Routledge, London.Schweitzer, P. P. 2000b. Introduction. I: Schweitzer

(2000a). s.1-32.Schweitzer, P. P. 2000c. Concluding remarks. I: Schweitzer

(2000a). s.207-217.Segerberg, A. 1984. Anneberg 1984. Fjölnir 3:3, s.2-14.Segerberg,A.1986.GrandefinaleiOxsätra.Undersök-

ningen av östra schaktet på stenåldersboplatsen vid Anneberg 1986. Fjölnir 1986:3, s.13-24.

Segerberg, A. 1988. Kol 14-analyser vid Tandemacce-leratorlaboratoriet i Uppsala på material från stenål-dersboplatserna i Bälinge mossar 2,5 mil nordväst om Uppsala och från Torslunda i Tierp. PM framlagt vid forskarseminarium i Uppsala 11/2 1988.

Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under yngre stenålder. Aun 26. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

Segerberg, A., Possnert, G., Arrhenius, B., & Lidén K. 1991. Ceramic chronology in view of 14C datings. Laborativ Arkeologi 5, s.83-91.

Selinge, K-G. 1994. Kulturminnen och kulturmiljövård. (Sve-riges Nationalatlas). Stockholm.

Selinge, K-G. 2001. Fångstgropar i Nämforsens uppland. Tidsspår 2001/2002, s.153-186.

Shanks, M. & Tilley, C. 1987a. Re-Constructing Archaeology. Theory and Practice. Cambridge University Press, Cam-bridge.

Shanks, M. & Tilley, C. 1987b. Social theory and archaeology. Polity Press, Cambridge.

Shennan, S. J. 1989. Introduction: archaeological ap-proaches to cultural identity. I: Shennan, S. J. (red). Archaeological Approaches to Cultural Identity.OneWorldArchaeology 10. Unwin Hyman, London, s. 1-32.

Siiriäinen, A. 1967: Yli-Iin Kierikki. Asbestikeraaminen asuinpaikka Pohjois-Pohjanmaalla. Suomen Museo 1967. s.5-37.

Siiriäinen,A.1984.OntheLateStoneAgeAsbestosWareCulture of Northem and Eastern Finland. Iskos 4.

Simonsen, P. 1954. Karlebotn, en steinalderby ved Varanger-fjorden. Ottar 1, Tromsø.

Simonsen, P. 1955. En dyrehoveddolk og andet nytt fra Karlebotn. Viking, 1955. s.1-8

Simonsen, P. 1957. Bopladserna ved Noatun i Pasvik-dalen. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 58, s.233-267.

Simonsen, P. 1975. Veidemenn på Nordkalotten. H. 3, Yngre steinalder og overgang til metal tid. Tromsø Universitet, Tromsø.

Simonsen, P. 1996. Steinalderbosetningen i Sandbukt på Sørøya, Vest-Finnmark. Rapport og tolkning. Tromsø Universitet, Tromsø.

Sjurseike, R. 1994. Jaspisbruddet i Flendalen. En kilde til forståelse av sosiale relasjoner i eldre steinalder. Avhandling till magistergraden i nordisk arkeologi. Avdelning for nordisk arkeologi, Universitetet i Oslo.

Sjögren, K-G. 1998. Nya gånggriftsundersökningar på Falbygden. In Situ 1998, s.85-101.

Sjögren, K-G. 2003. ”Mångfalldige uhrminnes grafvar… ” Megalitgravar och samhälle i Västsverige. Coast to Coast book 9. Institutionen för arkeologi, Göteborgs uni-versitet.

Sjögren, K-G. 2004. Megalithic tombs, ideology, and society in Sweden. I: Knutsson, H. (red.). Coast to Coast – Arrival. Results and Reflections. Coast to Coast book 10. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University. s.157-182.

Sjögren, K-G., Gustafsson, A. & Strinnholm, A. 1996. Morlanda 492. En bohuslänsk boplats från Hens-backa- och Trattbägartid. Arkeologen 2:4, s.21-29.

Skaarup, J. 1973. Hesselö - Sölager. Jagdstationen der südskan-dinavischen Trichterbecherkultur. Akademisk forlag, Copenhagen.

Skaarup, J. 1985. Yngre stenalder på øerne syd for Fyn. Lang-elands museum, Rudkøbing.

Skandfer, M. 2003. Tidlig, nordlig kamkeramikk. Typologi, kronologi, kultur. Unpublished PhD thesis, University of Tromsø, Tromsø.

Skandfer,M.2005a.Early,NorthernCombWareinFinnmark: The concept of Säräisniemi 1 reconsid-ered. Fennoscandia Archaeologica XXII, s.3-27.

Skandfer, M. 2005b. Fra eldre til yngre steinalder? Kro-nologiske og begrepsmessige utfordringer sett fra Nord-Norge. Primitive Tider 8, s.97-105.

Fredrik HAllgren

320

Skjølsvold, A. 1977. Slettabøboplassen. Et bidrag til diskusjonen om forholdet mellom fangst- og bondesamfunnet i yngre steinalder og bronsealder. AmS-skrifter 2. Stavanger.

Skog, G. & Regnell, J. 1995. Precision calendar-year dat-ing of the Elm Decline in a Sphagnum-peat bog in southern Sweden. Radiocarbon 37, s.197-202.

Smeds, H., Jaatinen, S., Lindberg, H., Meinander, C. F., Paavola, E. & Öhquist, H. 1960. Atlas över Skärgårds-Finland. Nordenskiöld-Samfundet, Helsingfors.

Sokal, A. D. 1996. Transgressing the Boundaries: Toward a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity. Social Text 46/47 (Spring-Summer), s.217-252.

Sokal, A. D. 1997. Professor Latour’s philosophical mystifications.(UrsprungligenpubliceradiLe Monde 970131, tillgänglig på http://www.physics.nyu.edu/faculty/sokal/le_monde_english.html. Sida besökt april 2008).

Sokal, A. D. 1999. A plea for reason, evidence and logic. I: Levitt, C., Davies, S. & McLaughlin, N. (red.). Mis-taken identities. The second wave of controversy over “political correctness”. P. Lang, New York. s.285-294.

Spangenberg, J. E., Jacomet, S. & Schibler, J. 2006. Che-mical analyses of organic residues in archaeological pottery from Arbon Bleiche 3, Switzerland. Evidence for dairying in the late Neolithic. Journal of Archaeolo-gical Science 33, s.1-13.

Spielmann, K. A. 1991. Interaction among nonhierarchial societies. I: Spielmann, K. A. (red). Farmers, hunters and colonists. Interaction between the Southwest and the Southern Plains. University of Arizona Press, Tucson.

Spång, K. 1975. Stenåldersbosättning i Vallby. Från bergslag och bondebygd 1975, s.205-216.

Spång, L. G. 1997. Fångstsamhälle i handelssystem. Åsele lapp-mark neolitikum – bronsålder. Insitutionen för arkeologi, Umeå universitet.

Stafford, M. 1999. From forager to farmer in flint. A lithic analysis of the prehistoric transition to agriculture in Southern Scandinavia. Aarhus University Press, Aarhus.

Starna,W.A.&Brandão,J.A.2004.FromtheMohawk-MahicanWartotheBeaverWars:QuestioningthePattern. Ethnohistory 51:4, s.725-750.

Steensberg, A. 1993. Fire-clearance husbandry. Traditional tech-niques throughout the world. Poul Kristensen, Herning.

Steineke, M. 1997a. Övriga gravliknande anläggningar. I: Lekberg, P. (1997a.). s.105-117.

Steineke, M. 1997b. Traktbegerboplassen Fågelbacken - rituelle og sociale relasjoner under neolitikum. I: Lekberg, P. (1997a). s.203-222.

Steineke, M. 1997c. Påtruffet, glemt og gjenoppdaget – om en mulig megalitgrav på Fågelbacken. I: Lekberg, P. (1997a). s.274-281.

Steineke, M. 1997d. Påleanlegg og groper med brente menneskebein. Om traktbegerkulturens gravskikk og rituelle handlingsmønster utfra undersøkelsene på boplassen Fågelbacken, Västmanland. D-uppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet.

Steineke, M. 2001. Påtruffet, glemt og gjenoppdaget. Om en mulig megalittgrav på Fågelbacken, Hubbo socken. Västmanlands fornminnesförenings Årsbok 77, s.28-39.

Stenbäck, N. 2003. Människorna vid havet. Platser och kera-mik på Ålandsöarna perioden 3500-2000 f.Kr. Stockholm Studies in Archaeology 28. Institutionen för arkeologi, Stockholm universitet.

Stilborg, O. & Bergenstråhle, I. 2001. Traditions in transition. A comparative study of the patterns of Ertebölle lithics and pottery. Changes in the Late Mesolithic ceramic phase at Skateholm I, III, and Soldattorpet in Scania, Sweden. Lund Archaeological Review 6, s.23-41.

Stjerna, K. 1911. Före Hällkisttiden. Antikvarisk Tidskrift för Sverige 19:2, s.1-164.

Stone, L. (red.) 2001. New directions in anthropological kinship. Rowman&Littlefield,Lanham.

Storå, J. 2001. Reading bones. Stone Age hunters and seals in the Baltic. Stockholm Studies in Archaeology 21. Ar-keoosteologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.

Stout, D. 2002. Skill and cognition in stone tool produc-tion: An ethnographic case study from Irian Jaya. Current Anthropology 45:3, s.693-722.

Strinnholm, A. 2001. Bland säljägare och fårfarmare. Struktur och förändring i Västsveriges mellanneolititkum. Coast to coast – book 4. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet.

Strucke, U. 2004. Vedartsbestämning Östra Jansmyra, Vargstensslätten. Opublicerad rapport.

Strömberg, M. 1971. Die Megalithgräber von Hagestad. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8º, No. 9. Lund.

Stäuble, H. 1995. Radiocarbon dates of the earliest Neo-lithic in Central Europe. Radiocarbon 37:2, s.227-237.

Sulgostowska, Z. 1998. Continuity, change and transition: the case of northern-eastern Poland during the Stone Age.I:Zvelebil,M.,Domańska,L.&Dennell,R.(red.). Harvesting the sea, farming the forest. The emergence of Neolithic societies in the Baltic region.Sheffield.s.87-94.

Sundfeldt, J. & Johnsson, T. 1964. Färdmän från isarna. Stockholm.

Sundström, L. 1992. Trattbägarsamhället och dess utbytessys-tem. CD-uppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet.

Sundström, L. 2003. Det hotade kollektivet. Neolitiserings-processen ur ett östmellansvenskt perspektiv. Coast to Coast book 6. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

reFerenslistA

321

Sundström, L. & Apel, J. 1998. An Early Neolithic axe production and distribution system within a semi-sedentary farming society in Eastern Central Sweden, c. 3500 BC. I: Holm, L. & Knutsson, K. (red.). Third Flint Alternatives Conference at Uppsala. OPIA 16. In-stitutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

Sundström, L. & Darmark, K. 2005. Bålmyren. En familje-baserad tidigneolitisk kustboplats i Uppland. SAU skrifter 7. Societas archaeologica Upsaliensis, Uppsala.

Svensson, I. 2005. Slutfört arkeologiskt fältarbete inom nytt vägområde för väg 55, delen Malmköping - Dun-ker, avseende fornlämningarna Lilla Malma 166:1, Dunker 362:1 och Dunker 227:1, Flens kommun, Södermanlands län. Arkivhandling, Sörmlands Mu-seums arkiv.

Svensson, P. 2003. Kvinnliga vapengravar och manliga acces-soarer under stridsyxekulturen? CD-uppsats. Institutionen för arkeologi, Lunds universtet.

Svensson, R. 1985. Skärgårdsliv i gången tid. En skildring av arbete och lek i Stockholms skärgård. Streiffert, Stock-holm.

Søborg, H. C. 1988a. Knivskarpe grenser for skiferbruk i steinalderen. I: Indrelid, S., Kaland, S. & Solberg, B. (red.). Festskrift til Anders Hagen. Arkeologiske skrifter 4, Bergen. s.225-241.

Søborg, H. C. 1988b. Arkeologiske undersøkelser 1987 i forbindelse med planlagt ilandføring av gass fra Haltenbanken : alternativ: Lauvøya. Universitetet i Trondheim, Viten-skapsmuseet, Trondheim.

Taffinder,J.1998.The allure of the exotic. The social use of non-local raw materials during the Stone Age in Sweden. Aun 25. Department of Archaeology, Uppsala University.

Taffinder,J.1999.Stenkul.http://www.arkeologi.uu.se/ark/diss/taffinder/stenkul.pdf

Takala, H. & Sirviö, T. 2003. Telkkälä, Muolaa - A multi-period dwelling site on the Karelian Isthmus. Fennoscandia Archaeologica XX, s.55-78.

Tani,M.&Longacre,W.A.1999.Onmethodsof measuring ceramic uselife: A revision of the uselife estimates of cooking vessels among the Kalinga, Philippines. American Antiquity 64 (2), s.299-308.

Tapper, R. 1991. Anthropologists, Historians, and Tribe-speople on Tribe and State Formation in the Middle East. I: Khoury, P. S. & Kostiner, J. (red.). Tribes and state formation in the Middle East. I.B. Tauris, London. s.48-73.

Thomas,J.1995.Theculturalcontextof thefirstuseof domesticates in continental Central and Northwest Europe. I: Harris, D. R. (red.). The origins and spread of agriculture and pastoralism in Eurasia. UCL Press, London.

Thorpe, I. J. 1996. The origins of agriculture in Europe. Rout-ledge, London.

Thorvildsen, K. 1941. Dyssetidens gravfund i Danmark. Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie, 1941, s.22-87.

Tieszen, L. L. & T. Fagre. 1993. Effect of diet quality and composition on the isotopic composition of respiratory CO2, bone collagen, bioapatite, and soft tissues. I: Lambert, J. B. & Grupe, G. (red.). Prehistoric Human Bone: Archaeology at the Molecular Level. Springer-Verlag, NewYork. s.121-155.

Tilley, C. 1996. An Ethnography of the Neolithic. Cambridge university press, Cambridge.

Timofeev, V. I. 1988. On the problem of the Early Neolithic of the East Baltic area. Acta Archaeologica 58, s.207-212.

Timofeev, V. I. 1990. On the links of the East Baltic. Neolithic and the Funnel Beaker culture. I: Jankowska, D.,Strömberg,M.,Werbart,B.&Larsson,M.(red.).Die Trichterbecherkultur. Neue Forschungen und hypothesen. T. 1. Instytut Prahistorii Uniwersytetu im. Adama Mickiewicza, Poznan. s.135–149.

Timofeev, V. I. 1991. Neolithic sites of the Zedmar type in the southeast Baltic area. Acta Archaeologica 8, s.15–26.

Timofeev, V. I. 1998a. The east-west relations in the late Mesolithic and Neolithic in the Baltic region. I: Ko-sko, A. (red.). 1998. Beyond Balkanization. Baltic Pontic Studies 5, s.44-58.

Timofeev, V. I. 1998b. The beginning of the Neolithic intheeasternBaltic.I:Zvelebil,M.,Domańska,L.&Dennell, R. (red.). 1998. Harvesting the sea, farming the forest. The emergence of Neolithic societies in the Baltic region. Sheffield.s.225-236.

Timofeev, V. I. 2000. On the problem of the Scandinavian PittedWareOriginandthedefnitionof theeasterncomponent in this process. I: Jaanits, L. & Lang, V. (red.). De temporibus antiquissimis ad honorem Lembit Jaanits. Muinasaja teadus 8. Teaduste Akadeemia Kirjastus, Tallinn. s.209-222.

Timofeev, V. I. & Zaitseva, G. I. 1997. Some aspects on the radiocarbon chronology of the Neolithic cultures in the forest zone of the European part of Russia. Iskos 11, s.15-22.

Timofeev, V. I., Zaitseva, G. & Possnert, G. 1995. Neo-lithic ceramic chronology in the south-eastern Baltic Area in view of 14C accelerator datings. Fornvännen 90:1, s.19-28.

Tolkien, J. R. R. 1999 [1954]. Sagan om ringen. Norstedt, Stockholm.

Torvinen,M.2000.Säräisniemi1Ware.Fennoscandia Archaeologica XVI, s.3-35.

Trautmann, I. 2006. The Significance of Cremations in Early Neolithic Communities in Central Europe. Bad Soden am Taunus. http://tobias-lib.ub.uni-tuebingen.de/volltexte/2007/3005/ (sida besökt april 2008).

Fredrik HAllgren

322

Trigger, B. G. 1969. The Huron, farmers of the North. Holt, Rinehart&Winston,NewYork.

Trigger, B. G. 1976. The children of Aataentsic. A history of the Huron people to 1660. Montreal.

Trigger, B. G. 1990. A history of archaeological thought. Cam-bridge University Press, Cambridge.

Tromnau, G. 1987. Late palaeolithic reindeer-hunting and the use of boats. Polska Akademia NAUK 5, s.94–104.

Trones, J. I. 1998. Kvinner og keramikk i yngre steinal-der på Bjorøy. Arkeologiske skrifter 9, Universitetet i Bergen.

Tumin, M. M. 1955. Review: The Tree of Culture by Ralph Linton. American Sociological Review 20:4, s.501-503.

Tyler, S. A. 1986. Post-Modern Ethnography. From Document of the Occult to Occult Document. I: Clifford, J. & Marcus, G. E. (red.). Writing culture. The poetics and politics of ethnography. University of California Press, Berkeley. s.124-140.

Tylor, E. B. 1958 [1871]. Primitive Culture. Harper, New York.

Ulfhielm, B. 2004. Måndagsbäcken – En neolitisk boplats. Rapport Länsmuseet Gävleborg 2004:01. Gävle. Valbjørn, K. V. 2003. Hvad haanden former er Aandens Spor. Hjortspringbåden rekonstrueres. Hjortspringlaugets forlag, Nordborg.

van der Velde, P. 1979. On bandkeramik social structure. An analysis of pot decoration and hut distributions from Central European neolithic communities of Elsloo and Hienheim. Leiden.

van der Velde, P. 1996. Dust and Ashes, the two Neolithic Cemeteries of Elsloo and Niedermerz compared. Analecta Praehistorica Leidensia 25, s.173-188.

van Klinken, G. J., Richards, M. P. & Hedges, R. E. M. 2000. An overview of causes for stable isotopic variations in past European human populations: Environmental, ecophysiological, and cultural ef-fects. I: Ambrose, S. H. & Katzenberg, M. A. (red.). Biogeochemical Approaches to Paleodietary Analysis. Kluwer Academic/Plenum Publishers, New York. s.39-63.

van Strydonck, M., Boudin, M., Hoefkens, M., & de Mulder, G. 2005. 14C-dating of cremated bones, why does it work? Lunula. Archaeologia Protohistorica XIII, s.3-10.

Vang Petersen, P. 1984. Chronological and regional va-riation in the Late Mesolithic of Eastern Denmark. Journal of Danish Archaeology 3, s.7-18.

Vang Petersen, P. 1993. Flint fra Danmarks oldtid. Høst & Søn, København.

Vanmontfort, B., Casseyas, C. & Vermeersch, P. M. 1997. Neolithic ceramics from Spiere ”De Hel” and their contribution to the understanding of the earliest Mi-chelsbergculture. Notae Praehistoricae 17, s.123-134.

Warrick,G.2000.ThePrecontactIroquoianOccupationof Southern Ontario. Journal of World Prehistory 14, s.415-466.

Vasks A., Kalnina L. & Ritums R., 1999. The Introduction and Pre-Christian History of Farming in Latvia. Pact 57, s.291-304.

Wawrzykowska,B.1990.Brąchnówko,gminaChełmża,województwoToruńskie,stanowisko1,jama20.I:Jankowskiej, D. (red.). 1990. Z badań nad chronologią absolutną stanowisk neolitycznych z ziemi chełmińskiej. Toruń.s.32-35.

Weatherford,J.M.1991.Native roots. How the Indians enri-ched America. Fawcett Columbine, New York.

Webb,J.M.2006.Materialcultureandthevalueof context: A case study from Marki, Cyprus. I: Pa-paconstantinou, D. (red.). Deconstructing context. A critical approach to archaeological practice. Oxbow Books, Oxford.

Wechler,K-P.1996.ZurbesiedlungsgeschichtedesOder-gebietes vom Spätpaläolithikum bis zum frühen Neo-lithikum. In Leciejewicz, L. & Gringmuth-Dallmer, E. (red.). Czlowiek a srodowisko w srodkowym i dolnym nadodrozu. Badania nad osadnictwem pra- i wczesnodzie-jowym. 27-40.

Veit, U. 1989. Ethnic Concepts in German Prehistory: A Case Study on the Relationship between Cultural Identity and Archaeological Objectivity. I: Shennan, S. (red.). Archaeological Approaches to Cultural Identity. Unwin-Hyman, London. s.35-56.

Welinder,S.1973.The Pre-pottery Stone Age of Eastern Middle Sweden. Sjövreten-Hagtorp-Östra Vrå-Överråda. Antikvariskt Arkiv 48. Stockholm.

Welinder,S.1974a.Kulturlandskapet i Mälarområdet. Department of Quarternary Geology 5. Lunds universitet.

Welinder,S.1974b.EntrattbägarefrånDalkarlstorp.Västmanlands Fornminnesförenings Årsskrift 52.

Welinder,S.1974c.Dennorrländskastenåldernssyd-gräns. Fornvännen 1974, s.185-193.

Welinder,S.1977a.The Mesolithic Stone Age of Eastern Mid-dle Sweden. Antikvariskt arkiv 65. Stockholm.

Welinder,S.1977b.Åländskfångststenålder.Åländsk Odling 1976, s.46-58.

Welinder,S.1982.Thehunting-gatheringcomponentof the Central Swedish neolithic Funnel-beaker Culture [TRB] economy. Fornvännen 77, s.153-160.

Welinder,S.1984.DetäldstajordbruketiNärke.Från Bergslag och Bondebygd 1984, s.9-20.

Welinder,S.1984.Fågelbacken,fornl.nr26,48,Hubbosn, Västmanland. Opublicerad utgrävningsrapport dnr 232/1984, Stiftelsen Västmanlands läns museums arkiv, Västerås.

Welinder,S.1985.Tunnackiga stenyxor och samhälle i Mel-lansverige 5000 B.P. Varia 11. Oslo.

reFerenslistA

323

Welinder,S.1987.KeramikstilarpåFågelbackenför5000år sedan. Västmanlands Fornminnesförenings Årskrift 1987.

Welinder,S.1988.Exchangeof AxesintheEarlyNeolith-ic Farming Society of Middle Sweden. I: Stjernquist, B. & Hårdh, B. (red.). Trade and exchange in prehistory : studies in honour of Berta Stjernquist.Almqvist&WiksellInternational, Stockholm. s.41- 48.

Welinder,S.1994.Svenskarkeologisprotorasistiskafö-reställningssediment. Tor 26, s.193-215

Welinder,S.1998.Del1.Neoliticum-bronsålder,3900-500f.Kr,I:Welinder,S.,Pedersen,E.A.&Widgren,M. (red.). Jordbrukets första femtusen år. 4000 f.Kr.-1000 e.Kr. Det svenska jordbrukets historia. Natur och Kultur/LTs Förlag, Stockholm, s.11-236.

Welinder,S.&Griffin,W.L.1984.RawMaterialSourcesand an Exchange Network of the Earliest Farming Society in Central Sweden. World Archaeology 16:2, s.174-185.

Wenger,E.1990.Toward a theory of cultural transparency: elements of a social discourse of the visible and the invisible. University of California at Irvine, Irvine.

Wenger,E.1998.Communities of practice. Learning, meaning, and identity. Cambridge University Press, Cambridge.

Verhart,L.B.M.&Wansleben,M.1997.Wasteandprestige, the Mesolithic-Neolithic transition in the Netherlands from a social perspective. Analecta Pra-ehistorica Leidensia 29, 65-73.

Veski, S. 1998. Vegetation history, human impact and palaeogeo-graphy of West Estonia. Pollen analytical studies of lake and bog sediments. Striae 38. Uppsala universitet.

Westerdahl,C.1985.Sewnboatsof thenorth.Apreli-minary catalogue with introductory comments. The International Journal of Nautical Archaeology and Under-water Exloration 14. s.33-62, 119-142.

Whittle,A.W.R.1985.Neolithic Europe. A survey. Cam-bridge University Press, Cambridge.

Whittle,A.W.R.1990.Radiocarbondatingof theLinearPottery culture: the contribution of cereal and bone samples. Antiquity 64, s.297-302.

Whittle,A.W.R.1996.Europe in the Neolithic. The Creation of new Worlds. Cambridge University Press, Cam-bridge.

Wierzbicki,J.1992.Cmentarzysko kultury pucharów lejko-watych w Łupawie, woj. Słupsk, stanowisko 2. Obrządek pogrzebowy grupy łupawskiej.Poznań.

Wierzbicki,J.1995.Wstępnewynikibadańwykopa-liskowychosiedliludnościKulturyPucharówLej-kowatych na stanowisku Poganice 4 (strefy 2 i 5) gm Potęgowo,woj.Słupskie.Folia Praehistorica Posnaniensia VII, s.53-79.

Wierzbicki,J.1999.Łupawski mikroregion osadniczy ludności kultury pucharów lejkowatych.WydawnictwoNaukoweUAM,Poznań.

Wiessner,P.2002.Thevinesof complexity:Egalitarianstructures and the institutionalization of inequality among the Enga. Current Anthropology 43:2, s.233-270.

Wiessner,P.&Tumu,A.1998.Historical Vines. Enga net-works of exchange, ritual, and warfare i Papua New Guinea: SmithsonianInstitutionPress,Washington.

Wikell,R.&Pettersson,M.inpress.Enteringnewshores.Colonization processes in early archipelagos in east-erncentralSweden.I:McCartan,S.Woodman,P.,Schulting,R.&Warren,G.(red.).Mesolithic Horizons: Papers presented at the Seventh International Conference on the Mesolithic in Europe, Belfast 2005. Oxbow Books, Oxford.

Willemark,K.1997.Kvinnor,mänochstenhantverk,I:Johnsen,B.&Welinder,S.(red.).Gender och arkeologi. Mid Sweden University, Östersund, s.50-62.

Winther,J.1926.Lindö en boplads fra Danmarks yngre ste-nalder. Rudköbing.

Vita-Finzi, C. & Higgs, E. S. 1970. Prehistoric economy in the Mount Carmel area of Palestine: site catchment analysis. Proceedings of the Prehistoric Society XXXVI, s.1-37.

Vogel, P. & Knutsson, K. 2000. Arkeologisk undersökning av stenåldersboplats Norpan 2 - Framsidan (J106A) Vuol-lerim, Raä 1292, Jokkmokks sn, Lappland. Undersökningar 1993-1994. Arkeologiska rapporter Vuollerim 6000 år, 1. Vuollerim.

von Heland, B. 1962. Undersökningar vid Älby i Ösmo. Sörmlandsbygden 1962, s.69-72.

Wood,W.R.1974.NorthernPlainsVillageCultures:Internal Stability and External Relationships. Journal of Anthropological Research 30:1, s.1-16.

Väkeväinen, L. 1976a. Berättelse över inventeringsgrävning på Östra Jansmyra stenålders boplats i Långbergsöda by av Saltvik socken. Unpublished report, Ålands museum, Mariehamn.

Väkeväinen, L. 1976b. Berättelse över inventeringsgräv-ning på Vargstensslättens stenålders boplats i Lång-bergsöda by av Saltvik socken. Unpublished report, Ålands museum, Mariehamn.

Väkeväinen, L. 1979a. Nya rön angående den äldre sten-åldern på Åland. Åländsk Odling 1978, s.49-52.

Väkeväinen, L. 1979b. Ahvenamaan Varhaiskampakera-miikka. Unpublished MA thesis. Department of Archaeology, Helsinki University.

Zagorskis,F.1973.AgraisNeolīta laikmetsLatvijasaustrumudaļā.Latvijas psr Zinātņu Akadēmijas 4, s.56-69.

Zápotocký, M. 1992. Streitäxte des mitteleuropäischen Äneo-lithikums.VCHVerlagsgesellschaft,Weinheim.

Zhilin, M. 2000. Chronology of the transition from the Mesolithic to the Neolithic in the forest zone of Eas-tern Europe. Lietuvos Archeologija 19, s.287-297.

Fredrik HAllgren

324

Zimmermann,W.1999.WhywasCattle-StallingIntro-ducedinPrehistory?Thesignificanceof byreandstable and of outwintering. I: Fabech, C. & Ringtved, J. (red.). Settlement and landscape. Proceedings of a conference in Århus, Denmark, May 4-7 1998. Jutland Archaeological Society, Højbjerg.

Zvelebil, M. 1981. From forager to farmer in the boreal zone. Reconstructing economic patterns through catchment analysis in prehistoric Finland. BAR International Series 115, Oxford.

Zvelebil, M. 2005. Homo habitus: Agency, structure and the transformation of tradition in the constitution of TRB foraging-farming communities in the North European plain (ca. 4500–2000 BC). Documenta Pra-ehistorica 32, s.87–101.

Zvelebil, M. 2006. Mobility, contact, and exchange in the Baltic Sea basin 6000–2000 BC. Journal of Anthropolo-gical Archaeology 25:2, s.178-192.

Åberg, N. 1915. De nordiska stridsyxornas typologi. Fritzes, Stockholm.

Åberg,N.1933.HermanWirth.Engermanskkulturpro-fet. Fornvännen 1933, s.246-249.

Åberg, N. 1935 Den svenska båtyxkulturens ursprung. Fornvännen 1935:6, s.321-342.

Åberg, N. 1937. Kulturmotsättningar i Danmarks stenålder. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akade-miens Handlingar 42:4, Stockholm.

Åberg, N. 1949. Nordisk befolkningshistoria under stenåldern. Wahlström&Widstrand,Stockholm.

Åhlén, M. 1972. Stenåldersboplatsen på Ardags i Ekeby, Gotland. C-uppsats. Institutionen för arkeologi, Stock-holms universitet.

Åkerlund, A. 1996a. Human responses to shore displacement. Living by the sea in Eastern Middle Sweden during the Stone Age. Stockholm.

Åkerlund, A. 1996b. Sköttedalsboplatsen. UV Stockholm 1996:47. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Åkerlund, A. 1996c. Tidigneolitiska lämningar vid Mortorp. UV Stockholm Rapport 1996:128. Riksantikvarieäm-betet, Stockholm.

Åstveit, L. I. 1999. Keramikk i vitenskaplig kontekst. En studie over et neolittisk keramikkmateriale fra Radøy, Hordaland. Hovedfagsoppgave i Arkeologi, Bergen.

Äyräpää, A. 1950. Skifferspetsarna i östra Fenno-Skan-dien. Finskt Museum 1950, s.9-43.

Äyräpää, A. 1956. Den yngre stenålderns kronologi i Finland och Sverige. Finskt Museum LXII, s.5-52.

Österholm, S. 1988. I utriggarkanot över Östersjön. Populär Arkeologi 1988:1.

Österholm, S. 2002. Boats in prehistory – report on an archaeological experiment. I: Burenhult, G. & Brandt, B. (red.) Remote sensing. Applied techniques for the study of cultural resources and the localization, identification and documentation of sub-surface prehistoric remains in Swedish archaeology. Vol. 2, Archaeological investigations, remote sens-ing case studies and osteo-anthropological studies. Tjörnarp. s.323-342.

Østmo, E. 1984. Megalittgraven på Skjeltorp i Skjeberg. Viking XLVI, s.5-35.

Østmo, E. 1985 En dysse på Holtenes i Hurum. Nytt lys over østnorsk traktbegerkultur. Viking XLVIII, s.70-82.

Østmo, E. 1988. Etablering av jordbrukskultur i Østfold i steinalderen. Universitetets Oldsaksamlings Skrifter, Ny rekke, nr 21. Oslo.

Østmo, E. 1993. Auve i Sandefjord - sanddynen, snor-stempelkeramikken og C 14-dateringene. Viking 1993.

Østmo, E. 1998. Da jordbruket kom til Norge. Funn fra TN A-fasen i Østfold. I: Østmo, E. (red.). Fra Østfolds oldtid. Foredrag ved 25-årsjubileet for Universitetet arkeologiske stasjon Isegran. Universitetets Oldsaksam-lings Skrifter, Ny rekke, nr 21. Oslo. s.83-108.

Østmo, E. 1999. Double-edged Axes under the Northern Lights.Thenorthernmostfindsof theFunnelBeakerCulture in Norway. Acta Archaeologica 70, s.107-112.

Østmo, E. 2007. The Northern periphery of the TRB. Graves and Ritual Deposits in Norway. Acta Archaeolo-gica 78:2, s.111-142.

Østmo, E. & Skogstrand, L. 2006. Nye funn av trakt-begerkeramikk ved Oslofjorden. Børsebakke og Vøyenenga. Viking, s.69-90.

Østmo, E., Hulthén, B. & Isaksson, S. 1996. The Middle Neolithic settlement at Auve. Laborativ Arkeologi. Journal of Nordic Archaeological Science 9, 31-40.

Coast to Coast BooksISSN 1404-12511. Per Persson. Neolitikums början – undersökningar kring jordbrukets introduktion i

Nordeuropa. Göteborg och Uppsala 1999.2. Halvvägs, kust till kust – stenålderssamhällen i förändring. Red. Helena Knutsson.

Uppsala 2000.3. Jan Apel. Daggers, Knowledge & Power. The Social Aspects of Flint-Dagger

Technology in Scandinavia 2350-1500 cal. BC. Uppsala 2003.4. Anders Strinnholm. Bland säljägare och fårfarmare. Struktur och förändring i

Västsveriges mellanneolitikum. Uppsala 2001.5. Per Lekberg. Yxors liv – Människors landskap. En studie av kulturlandskap och samhälle

i Mellansveriges senneolitikum. Uppsala 2002.6. Lars Sundström. Det hotade kollektivet. Neolitiseringsprocessen ur ett östmellansvenskt

perspektiv. Uppsala 2003.7. Strandlinjer och vegetationshistoria. Kvartärgeologiska undersökningar inom Kust till

kust projektet, 1998-2002. Red. Per Persson. Göteborg 2003.8. Per Johansson. The lure of origins: an inquiry into human-environmental relations,

focused on ”Neolithization” of Sweden. Lund 2003.9. Karl-Göran Sjögren. ”Mångfalldige uhrminnes grafvar…” Megalitgravar och samhälle i

Västsverige. Göteborg 2003.10.CoasttoCoast–Arrival.ResultsandReflections.Red.HelenaKnutsson.Uppsala2004.11. Christina Lindgren. Människor och kvarts Sociala och teknologiska strategier under

mesolitikum i östra Mellansverige. Stockholm 2004.12.StinaAndersson&JohanWigforss.SenmesolitikumiGöteborgs-ochAlingsåsområdena.

Göteborg 2004.13.CurryHeimann.Förflutnarum.LandskapetsneolitiseringisydvästraVärmland.

Göteborg 2005.14. Robert Hernek. Nytt ljus på Sandarnakulturen. Om en boplats från äldre stenåldern i

Bohuslän. Göteborg 2005.15. Håkan Petersson. Nationalstaten och arkeologin. 100 år av neolitisk forskningshistoria

och dess relationer till samhällspolitiska förändringar. Göteborg 2007.17. Fredrik Hallgren. Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala

sammanhang inom nordlig trattbägarkultur. Uppsala 2008.

Institutionen för arkeologi och antik historia Institutionen för arkeologi Uppsala Universitet Göteborgs Universitet Box 626 Box 200 751 26 Uppsala 405 30 Göteborg

Coast to coast - Stone Age Societies in Change

A Bank of Sweden Tercentenary Foundation Project

The ”From Coast to Coast project” deals with the transition from the mobile lifestyle of Early Stone Age to the establishment of sed-entary settlements during the Late Stone Age in Central Sweden.Thirty-fiveindividualprojectsarebeingcarriedoutattheUni-

versity of Uppsala, Gothenburg, Lund and Stockholm. The results are published in this series.TheprojectisfinancedbytheBankof SwedenTercentenary

FoundationandKnutandAliceWallenbergFoundation.

Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang inom nordlig...

Documents

Transcript of Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang inom nordlig...