zooz-1ooz )IOS:S"MV 0

Sl3dV)IS11YS-W01S:"M3GQS NVHlVN

1x1-x1

'13HIH H:)O

NOl9Ir-i3~

Den judiska gudstjänstpoesin i ljuset av en handskrift från S:ta Katharinaklostret*

Bo Isaksson

Inledning Gud, rädda mig genom ditt namn! När jag ropar till dig svara mig med hast Ta dig an min sak och lösköp mig! Bevara min själ och rädda mig!

Så lyder inledningen till en hittills okänd liturgisk hymn, en s.k. pijjut, som återfinns i en hebreisk handskrift från S:ta Katharina­klostret på Sinaihalvön.4 Det är en s.k. baqqasha, en bön om hjälp som utgör en del av den medeltida gudstjänstritualen för Rosh Hashana, den judiska nyårsfesten. Genom denna djupdykning i en före 1975 helt okänd kodex har vi hamnat i början av en judisk gudstjänst. Den okända hymnen står tillsam­mans med sju andra som inledningen till Tefillat shacharit leRosh Hashana, nyårets

"J:l7"W1:1 "l~WJ tr;i'~ "JJ:l7 1:1~ ..,~,ji~ tJ1"J

"J,~l, "J"1 :1J"1 "J'"::t:11 "WDJ :11~W

morgonliturgi för den första eller andra ny­årsdagen. Alldeles före hymnen finns en pijjut av Jehuda Halevi, som levde ca 1075-1141 i Andalusien, verksam i Toledo, Grana­da och Cordova; samt en pijjut av Jehuda Halevis nära vän, den berömde poeten och litteraturteoretikern Moses ben Jacob ibn Esra, även kallad Abu Harun, mestadels verksam i Granada, död någon gång efter 1135. Jag kan inte låta bli att även citera ett stycke ur lbn Esras poem, en s.k. pizmon:5

Från mitt nattkvarter har jag stigit upp i mitt betryck och till Herrens hus har jag kommit som jag brukar och mot honom är mitt öga lyft i bön

"ji1::tJ ., 11~ji "J1'~ 11 ]"J~ "jinJ ~111~:i "J11~ [11":i'1 2 "ji:l7::t[J :1"1'11 "J":l7 ,.,,~, 3

"ji1::t ":1'~ "JJ:l7 "~1j?J 4 Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud!

De två citerade hymnerna är en del av mor­gongudstjänsten för de två nyårsdagarna. Där återfinns sju inledande pijjutim varav en alltså hittills okänd. Bara ett par folios efter den okända som är nummer fem av de sju,

Lovad vare du, Herre, vår Gud och våra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud. Du store, mäktige och vördnads bjudande Gud, du Gud den Högste, som visar kärleksfulla välgärningar, som äger allt, som ihågkommer fädernas dygder och som i kärlek ska sända en befriare till deras efterkommande för sitt namns skull.

följer så den första bönen i Amida, den judiska liturgins ryggrad och centrum. Den första bönen i Amida, den första av 18 eller 19, återfinns i kodexen på folio 12 recto rad 5, och lyder sålunda:

":1'~, 1J":1 ['~] .,., :111~ .,,,:i pn::t" ":1'~ tJ:11J~ ":1'~ 1J"111JN 11Jl:1 '11l:1 '~;i :Jj?:l7" ":1,N1 tJ"1on '~1l 11"''.l7 1?~ ~1u;i1 11iJ~ "1Dn 1J1T1 'J;i :1J1ji tJ"Jiö mw 1'.l7~' o:i"JJ "JJ' '~n ~.,:i~i

;i:i;i~J

Religion och Bibel LX- LXI 35

Det är samma bön som heds varje vecka i våra svenska synagogor. Den är förmodligen två tusen år gammal och förenar judendomen i Sverige med Andalusien och den övriga världen i en enda gudstjänsttradition med många variationer och många lokala särdrag.

Den hebreiska handskrift som jag själv reste för att undersöka på plats en vårvecka 1996 visade sig innehålla en sefardisk machzor, med liturgin för de judiska högti­derna. Den är delvis svårt skadad av tidens tand. Många folioblad i dess början har gått förlorade. Kvar finns bara bönerna och hym­nerna för Rosh Hashana och Jom Kippur, nyårsfesten och försoningsdagen. Den sefar­diska traditionen visar sig inte minst i mäng­den av pijjutim - religiösa poem - som här är återgivna in extenso. Kodexen rymmer inte mindre än 120 sådana pijjutim, 31 för nyårsfesten och hela 80 för försoningsdagens gudstjänster. Denna lilla kodex vars mått är endast 157 x 110 mm, har alltså visat sig rymma en veritabel skattkammare för den judiska liturgiska poesin och det är därför jag dristar mig att säga något om den judiska gudstjänstens poesi utifrån studiet av en enda, dessutom svårt skadad, medeltida handskrift.

Det är dock på sin plats att sätta in detta handskriftsfynd i ett historiskt och geogra­fiskt sammanhang. Jag kommer därför här att säga några ord om S:ta Katharinaklostret och om handskriften, för att sedan komma in på den judiska liturgiska poesin.

S:ta Katharinaklostret S:ta Katharinaklostret på södra delen av Sinaihalvön, inom egyptiskt territorium, rymmer ett av världens förnämsta bibliotek av handskrifter. Detta beror på att klostret haft förmånen av en obruten tradition med anor från 500-talet. Det har aldrig plundrats, och detta beror till en del på dess isolerade läge i oländiga bergstrakter, dels också på att det kommit att respekteras av både kristna och muslimer.

I biblioteket fanns före 1975 2319 grekis­ka MSS, vidare 600 arabiska, 266 forn­syriska, 3 på kristen palestinensisk arame­iska, 6 etiopiska samt ett mindre antal på

persiska, latin, georgiska, armeniska, kop­tiska, kyrkoslaviska och polska. Handskrif­ternas ålder varierar från 300-talet fram till modem tid. Mest berömd av dem alla Codex Sinaiticus, ett av de främsta textvittnena till det grekiska Nya Testamentet och till Septuaginta. Denna oskattbara kodex fördes år 1859 under oklara omständigheter bort från klostret och hamnade så småningom på British Museum (kat. nr. B. Mus. Add. 43725). Minnet av denna stöld och andra oegentligheter från forskares sida har gjort klostret ytterst försiktigt när det gäller att förevisa sina samlingar. Besökare släpps över huvud taget inte in i biblioteket. Endast med särskilt tillstånd av klostrets ledare, som har titeln ärkebiskop, kan en forskare få ta del av en handskrift och då endast under över­inseende av en eller flera av klostrets "fäder".

År 1975 gjordes ett nytt fynd av hand­skrifter i ett dittills obeaktat förrådsrum i den norra justinianska muren, vilket någon gång blivit igenmurat och bortglömt. En rik skatt av totalt 1148 mer eller mindre fullständiga handskrifter (främst kodexar) uppdagades som kunde dateras från 300-talet till 1800-talet. Det nya fyndet innehöll 836 grekiska handskrifter bland vilka otroligt nog också återfanns åtta dittills saknade foliosidor av Codex Sinaiticus, samt 155 arabiska hand­skrifter, några fornsyriska, och - för första gången i klostrets historia - en hebreisk kodex. Så vitt vi vet har samtliga funna handskrifter kristet innehåll, det är fråga om bibeltexter, liturgiska texter, kristna bön­böcker, etc. Den hebreiska handskriften är den enda med icke-kristet innehåll, ett dokument med rötter i den judiska synagog­gudstjänsten.

Handskriften SinaiHebMS När jag besökte klostret 1996 var ingenting känt om dess innehåll utom att språket var hebreiska. Det jag fick se var en medeltida papperskodex med 144 folioblad på vilka fanns 279 sidor text, mestadels hebreisk, men stundtals även arameisk. Bindningen är ska­dad och pärmar saknas. Ett antal av kodexens första folioblad är förlorade, obekant hur många. I sitt nuvarande skick inleds kodexen

36 Bo Isaksson: Den judiska gudsijänstpoesin

med sex folioblad rymmande åtta pijjutim som avslutar en i övrigt förlorad gudstjänst­liturgi. Papperet i kodexen är delvis skadat av möss eller insekter men skriften är i övrigt väl läsbar. De 45 första foliobladen är ska­dade av ett hål nedtill mitt på sidan. Möss eller insekter har också ätit upp ett stort stycke upptill kring bindningen, en skada som mer eller mindre berör samtliga folio­blad. Även de sista bladen har skadats på liknande sätt med bortfall av text på de 11 sista foliobladen.

Pikturens kvalitet och storlek varierar genom handskriften. Varje foliosida rymmer vanligen 15-16 rader men det finns sidor med 25 rader och avsevärt mindre bokstäver. Skrifttypen är sefardisk med semikursiv ("mashaitisk") stil, och liknar mycket en typ som är belagd i Toledo år 1366.6 Skrifttypen är ofullkomlig på många punkter. Det är oerhört lätt att läsa fel på :i och J, 1 och 1. Med utgångspunkt i skrifttypen :far man dra slutsatsen att kodexen kommit till i Andalu­sien eller Nordafrika.

Mängden av vattenstämplar antyder att papper från flera tillverkare har använts vid kodexens tillverkning. Även papperets olik­artade struktur på olika folioblad visar detta.7 Med hänsyn till skrifttyp och papperskvalitet :far kodexen preliminärt dateras till 1500-talet. Den ojämna kvaliten på bindningen, tillsammans med den varierande pappers­strukturen och de många olika vattenstämp­larna tyder på att kodexen tillverkats av till­gängligt pappersmaterial från olika håll, kanske från olika redan kasserade kodex­bindningar. Bindningen i ryggen är i mycket dåligt skick, på gränsen till upplösning. I kodexens nuvarande tillstånd finns ingen titelsida, inget förord och inget kolofon. Det finns heller inga pärmar.

Kodexen innehåller alltså en sefardisk seder för Rosh Hashana och Jom Kippur, de två fester som tillsammans brukar kallas Jamim nora'im, fruktade eller fruktansvärda dagar. I denna seder är pijjutim inkluderade in extenso. Bland författarna till dessa pijju­tim dominerar Moses ibn Esra från Granada. Jag har identifierat 21 pijjutim av hans hand.

Den judiska gudstjänstpoesin (de s.k. pijjutim) Den judiska gudstjänsten har redan getts en förtjänstfull beskrivning i Religion och Bibel 3 7 (1978) av en korresponderande ledamot i Nathan Söderblom-sällskapet, Jan Retsö. Retsö avslutar sin genomgång av den judiska gudstjänsten i Religion och Bibel med att säga att han inte behandlar den väldiga syna­gogala poesidiktningen från 500-talet och framåt. I all ödmjukhet är det min avsikt att i någon mån ta vid där han slutade.

Den judiska gudstjänstpoesin uppstod i Palestina under århundradena före den mus­limska erövringen 636.8 De poeter som ska­pade den första poesin kallades paytanim och var vanligen kantorer. Varje sabbat, varje högtid överraskade de sina församlingar med nya kompositioner som utvidgade och be­handlade det specifika tema som behandlades i respektive del av liturgin. Paytan är ett hebreiskt lån från grekiskans 7WtT)Ti]c; "till­verkare, en som gör". Varje judisk försam­ling fick genom sin specifika mix av ut­smyckande poem en egen individuell karaktär. Denna östliga pijjuts utvecklingen förlöpte i tre steg. 1. Den förklassiska perioden som täcker

400- och 500-talen och kulminerar med Jose ben Jose.

2. Den klassiska perioden från ca 550 till sent 700-tal, som börjar med Jannai och dominerades av Elazar ben Kallir (K~IIr), en av de mest inflytelserika liturgiska poeterna.

3. Den sena östliga perioden ca 750-1050 när Palestina upphörde att vara judendo­mens dominerande centrum och majorite­ten av poeterna levde i Babylonien i nuv. Irak och i Nordafrika. Vi vet inte så mycket om pijjutens ur­

sprung. Det finns ytterst lite poesi bevarad i Talmud och det talar för att det saknades en koppling mellan periodens poetiska skapande och den standardiserade religiösa praxis som är huvudfokus i Talmud.

Huvudgenrerna möter oss redan under den förklassiska perioden. Här finns avoda, kerova (el. qedushta) ochyotser. Poemen var under denna period utan rim. Vokabulären

Religion och Bibel LX-LXI 37

var biblisk, men ordens semantiska fält ut­vidgades. Rytmen är en ordrytm, enkel och kraftfull. Ett gott exempel har vi från en okänd poets dikt om Abrahams bindande av Isak som offer åt Herren, en typ av dikt som kallades aqeda efter det hebreiska verbet

Den godhjärtade, när du sade till honom: Jag vill ha (din) son till en väldoft då var han noga att uppjj;lla befallningen han dröjde inte det minsta.

Snabbt klöv han vedträn han bar fram eld och kniv och lade på sin älsklingsson ett ris knippe för brännoffret

Givetvis finns det en aqeda även i hand­skriften från S:ta Katharinaklostret, från en senare och mer konstfull epok. Dess upp­hovsman är Jehuda ibn Abbas (d. 1167), född i Fez och bosatt i Aleppo. Detta är den mest berömda aqedan, spridd i hela den sefardiska judendomen och upphovet till många senare

11~TD

När nådens portar ska öppnas, den dag då jag ska sträcka mina händer mot Gud, ack minns, mig till godo, på (denna) domens dag den som band, den som blev bunden och altaret.

I slutet när han blev prövad, i slutet av de tio: Sonen som blev född åt dig av Sara, även om din själ har knutits hårt vid honom, stå upp, offra honom (nu) åt mig till ett rent brännoffer på det berg där härligheten ska framträda för dig.

Han sade till Sara: din älskade Isak har växt upp, men inte lärt sig den himmelska tjänsten. Jag ska gå och lära honom vad Gud har föreskrivit för honom. Hon sade: Gå, herre, men bli inte långt borta.

c äqad "binda". Detta motiv utvecklades till en egen diktgenre som fick många efterföl­jare. Den nämnda okända poetens dikt är den första i sitt slag och några verser ur denna förklassiska pijjut lyder som följer:

1? l1~NJ JiD "npilln mn"J? 1?., 1j?ill .,,,~ ;-J~J 1J11nN N?

tl"~'.17 :17j?J1 1;-J~ n?JN~1 iVN NWJ n"n" ?:17 titv ;i?i'.17 "~:17 11:17

aqedor. Observera rimflätningen i denna senare dikt, AAAAB, där B = each upprepas genom hela dikten. I vår handskrift är den passande nog instoppad alldeles efter den 19:e avslutande bönen i Amida, i liturgin för eftermiddagsbönen på Jom Kippur. Här följer några korta strofer:9

nnD;i? 11~1 "1:17ill n'.17 nt~1ill ?N? "DJ ;-J";-JN tl1"

n:ii;i tl1"J .,, NJ 1JT NJN

nJT~;-J1 1j?:IJJ;-J1 1j?1:17

;i1t,v:17;i r"]10J ;ioiJ I1"1nNJ ;-J1W~ l? 1?u 1il?N p;i

;-J1illj?J 1N~ 1:17 1J JiVDJ tlN ;-J1J ;i?i'.17? .,, [i;i ]?:17;-J tl1j?

n1ir l? 11J:i 1wN 1;-i ?:17

pn~., 111~n "J ;i1tv? 1~N pnill I111J'.17 1~? N?1 ?1),

pn ?N i? 1il?N 1;-J11N1 l?N

?N ?JN 111N ;-JJ? ;-J1~N pn1n

2

103

4

5 6

117

8

9

10 11

12

13

38 Bo Isaksson: Den judiska gudstjänstpoesin

Han svarade: må ditt hjärta förtrösta på Gud

Om morgonen gick han bittida att ge sig av med två av sina tjänare, hedningar. Den tredje dagen kom de fram till målet, och han fick se något som liknade ära och glans och härlighet. Han stannade till och begrundade hur smörjande! skulle gå till.

Den klassiska periodens främsta innovation var introduktionen av rim som ett standard­element i poesin. De allra flesta pijjutim i handskriften från Sinai är rimmade. Stan­dardformen är en fyrradig strof med genom­gående rim. AAAA följt av BBBB etc. Men vad som vanns i resonans blev i stället en förlust i direkthet och rytm. Dikterna tende­rade att bli konstpoesi, mindre direkta och svårare att omedelbart ta till sig. Under ett tidigt skede av den klassiska perioden kunde ett antal pijjutim ersätta en del av de litur­giska bönerna. Denna funktion förlorade pijjutim när gudstjänstliturgins text fastlades under 800-talet i Babylonien. Då, under 800-talet tillkom de första bönböckerna. Pijjutim kunde då inte längre tjäna som alternativ till olika passager i den fastställda liturgin. I stället fick de en utsmyckande funktion som poetiska inskott i den kodifierade böneritua-

11~TD

nm:i ?N:i i:i? ":-1" ;-iJ'.ll' 14

1p:i:i 11?;-i? tl":JiV;-i1 1niV 15 1pw;-i "n~~ 1"1'.ll'J ".Jill1 16

1pn ?N 1'.li').J "ill"?ill;-i tl1" 17 1p"1 i1;'11 i1:i::i n1~i 1rn"1 18

nw~;-i? p1:in;-i1 i~'.ll' 19

len. Många Babyloniska auktoriteter var därför fientligt inställda till pijjutim som de ansåg som främmande intrång på ett heligt område. 12 Utvecklingen gick därför i en annan riktning. De äldre och längre pijjutim blev utsatta för ett omfattande senare redige­ringsarbete. I detta skede kom också re­frängen till. En hymn med en återkommande refräng som ofta sjöngs av synagogans kör kallas pizmon. Detta blev en mycket omtyckt genre. Handskriften från Sinai innehåller mer än 50 redan kända sådana pizmonim. Antalet är i själva verket ännu större men skadorna i texten har inte alltid tillåtit mig att fastställa en pijjuts genre. Här följer fortsättningen av den pizmon av Moses ibn Esra från morgon­gudstjänsten av Rosh Hashana som jag cite­rade i inledningen: Refrängen är "Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud!", och rimflätningen är AAAB, CCCB, etc.: 13

Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud! "Pi~ ";'11/N ".J.J'.ll' "N1p:i 4

(För) mitt sinnes hårdhets skull ödmjukar han mig. För min motsträvighet förskräcker han mig. Upprorssynd ger han mig i arv. Han låter mig inte vara förrän jag svalt mitt spott.

Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud!

Han gjorde mig vidrig när han tuktade mig.

Han förbittrade min ande när han passerade över mig. Han fick mig att svikta när han lurpassade på mig

[".J?"~iV" "1~" nn~1iV 5

"J'";"i:l" "1P:l ":J 1;'11 146

".J?"nJ" ]"1~ nNöm 7

"P11 "'.ll'?:l i'.ll' ".J~1" [N? 158

"Pi~ ";'11/N ".J.J'.ll' "N1P:l

[":l ":J "n"1 W"N:l ];-i 9

;"ii1 ;'1i'.l7 "?:l71 "nn 1~;-i 10

;-ii~ ["n1N1 "n::i] ?"iV::i;-i 11

Religion och Bibel LX-LJ(J 39

Skymningen jag längtade till skrämmer (mig). 1612

Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud!

"pwn tiiVJ ;n1n? tito

"Pi~ ";i?N "JJ'.li']"N1PJ

;inn ti"JU". nJiZ?(j [yp;i Vakna upp ur bedrövelsernas sömn, drömmare!

Och för fram ett förlossningens år åt ett förkastat folk,

nnD nJw ;iJ"1~;i1 ;"iTJJ [tl J'.li'?

;ir11 JN1J nJ1 ;,~11

1713

14

ha behag till den smärtfylldes och armes jubel. Ty du är min kalks andel, min arvedel. ["o ]1J nJ(j ;inN "J

"p?m

15 1816

Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud! "Pi~ ";"i?N "JJ'.li' "N1PJ

En pijjut är vanligen kopplad till ett bibelav­snitt i liturgin eller till dagens karaktär av sabbat, nyårsdag, försoningsdag, etc. Mycket ofta infogades poemen i grupper som förena­des av ett gemensamt tema, så att ett flertal pijjutim föredras för församlingen i en enda följd. Särskilt vanligt är att gudstjänsten inleds med flera pijjutim i följd. Så finner vi i den hebreiska handskriften från Sinai att morgongudstjänsten på nyårsdagen börjar med sju pijjutim av vilka den sista, en s.k. ofan, byts ut den andra nyårsdagen. Kvälls­gudstjänsten, Kål nidre, på aftonen före för­soningsdagen inleds med sju pijjutim, och morgongudstjänsten på försoningsdagen med fyra. Andra typiska ställen där en serie av pijjutim infogats är efter att Amida avslutats, alldeles efter den nittonde bönen. Sålunda avslutas Amida i Jom Kippurs Musatbön av inte mindre än 13 pijjutim. I Neila för Jom Kippur avslutas Amida med nio pijjutim och efter qaddish följer ytterligare sex. En serie

1"ill

med 13 pijjutim är också infogade mitt i Amida vid Musafliturgin för Jom Kippur, efter de tilläggsböner som följer på den tredje Amidabönen.

En av förnyarna av den klassiska litur­giska poesin var Saadja Gaon (882-942). Han föregrep den radikala förnyelse som skulle ske i Andalusien. Det var han som introducerade den fyrradiga rimmade strofen med rimmet AAAB, CCCB, etc., som senare blev karaktäristisk för den hebreisk-spanska gudstjänstpoesin. Det var också han som införde doktrinen om en återgång till bibel­hebreiska. Båda dessa karaktärsdrag, rimmet AAAB, CCCB, och ett överflöd av bibliska ord och fraser möter åter och återigen i de liturgiska dikterna i handskriften från S:ta Katharinaklostret. De första två raderna tar upp B-rimmet som slutar på -)om, därefter följer de reguljära stroferna. Som exempel följer här en pijjut av Moses ibn Esra: 19

Valla med din herdestav det folk som väntar på förlossning,

tl1"iD ;iip" tl'.li' 1öJiVJ ;'1'.li'1 201

ty de står idag fast vid dina stadgar.

Mina onda tankar har jag nogsamt begrundat:

för min förmätenhets skull blev jag utskämd, vanärad.

När det gäller min stora synd har jag ångrat mig, mina synder bekänner jag idag.

m";i 1i/'j'.lJ' 1"öDW[j? "J

"n[jt.z? "JJ? ?'.li' "J1N n1JiZ?n(j (tll)1 "niViJ "J1iT "JDm

"n(j?JJ "n(jnJ ("J )J;i "J1'.li' J11 ?'.li'i

tl1";'1 1"JT(j "JN "Nön nN1

212

223 234

245

6

40 Bo Isaksson: Den judiska gudstjänstpoesin

Hans (människans) hemliga överträdelser och vad han dåraktigt gjort skrämmer dem Han skapat så att de ber om tillgift. Hur gör han inte sina ord många, människan, orenad genom sin synd!

Hans uppsåt alltifrån hans ungdom har varit ont hela tiden.

De står idag fast vid dina stadgar.

För ut de fångna ur förtryckarnas våld, dem som är fria från synd och som inger välbehag. Må de återlösta få höra: ni som höll fast vid Herren lever idag, var och en av eder.

Här återfinns i tur och ordning allusioner på Mika 7:14; Ps 119:91; Jer 4:14; Jes 47:7; Jer 8:6; Pred 10:14; lMos 6:5 och 5Mos 4:4.

Hebreisk poesi introducerades för första gången i Europa i södra Italien i slutet av 800-talet, men det var den andalusiska skolan som skapade en egen poetisk särart och som dessutom svarade för utvecklingen av en sekulär poesi. Nästan all hebreisk poesi fram till 900-talet hade varit liturgisk. Men här, under inflytande från arabisk poesi, så mycket naturligare som alla judiska poeter i Spanien behärskade både hebreiska och ara­biska, uppstod den första profana diktningen på hebreiska. Detta är inte ämnet för detta föredrag. Jag vill bara konstatera att samma poeter som skrev den liturgiska poesin med sådan bravur, sådana som Samuel Hanagid, Solomon ibn Gabirol, Isak ibn Ghayyat, Abraham ibn Esra, Moses ibn Esra och Jehuda Halevi, också var de främsta när det gällde profana dikter efter arabiska förebil­der, ofta till furstar och mecenaters lov. I synnerhet gäller detta perioden från Ibn Gabirol och framåt (f. 1021/22). Dessa poeter nådde en nivå som är oöverträffad i den hebreiska poesins historia.

Det var i den Andalusiska skolan som konsten att infoga bibelcitat som ornamental teknik nådde sin höjdpunkt. Man strävade efter att utelämna allt talmudiskt och midra-

'7N1.'.I 1iZ?N j1 1''1nO "1j?iV

?Nill? :in.,?o 1"11'.:::t" 11"[n:::i;i

iZ?UN 1"17jN :::l1]" l"N1 ?NU?j 1Nön:::if

?::i '.111 j?1 1"[11'.IJj?j 11'.:::t"1J tl1":1

tl1":1 11?j:IJ l"öDiZ??j? "J

7

8

tl"j?"'.:::t?j "1"?j tl"["1:JiV N'.:::t1:1] 11 tl"j?"D[?j 11'.:::t11] tl""j?.'.I Nön?j 12

tl"j?:::l1:1 tlnN tl""11D 1'.IJ?jill"1 13 tl1":1 tJ::i?::i tl""[n .,.,:i] 27 14

shiskt material. För att tolka en sådan poesi är alltså en god hebreisk bibelkonkordans ett utmärkt hjälpmedel. Citaten ur den hebreiska bibeln kunde vara helt ordagranna, de kunde vara lätt modifierade eller till och med insatta så att de fick en betydelse motsatt den i sitt ursprungliga sammanhang. Den sekulära poesin vann en enorm popularitet i Andalu­sien och kom slutligen att påverka även de liturgiska poemen, pijjutim. Förbedjaren, sheliach tsibbUr, var ofta en professionell poet.

Från l 000-talet och framåt influerade den andalusiska skolan övriga centra för hebreisk poesi. Från 1200-talet och framåt började en nedgångsperiod. Senare paytanim skapade inga stora verk trots en stor produktivitet. Den sefardiska liturgin spred sig dock efter fördrivningen av judarna ur Spanien till Nordafrika, Italien, England och till och med länder i Främre Orienten. Det är förmodligen i ljuset av denna spridning av den spanskju­diska liturgin som vi ska se fyndet av en sefardisk machzor i S:ta Katharinaklostret i Sinai. Hur denna judiska bönbok funnit vä­gen till klostret kanske vi aldrig kommer att få veta, men dess överväldigande rikedom av hymner vittnar om den andalusiska poesins guldålder, då det religiösa uttrycket befrukta­des av hebreisk - och därmed även arabisk - sekulär diktning.

Religion och Bibel LX-LXI 41

The Jewish liturgical poetry in the light of a manuscript from the Monastery of St. Catherine on Sinai In a new find 1975 of a hitherto unknow depository of manuscripts in the Monastery of St. Catherine more than two thousand manuscripts were found and among them orre Hebrew codex. This codex has be examined by Bo Isaksson and found to contain a Medieval Sephardic liturgy for the New Year and Yom Kippur. Liturgical poetry in the form of 120 piyyutim is included in the manuscript which displays pieces from some of the most renowned Jewish poets in Spain among whom are Jehuda Halevy and Moses ibn Esra. This poetry is quoted and discussed in a historical perspective in the present article.

Bibliografi Almbladh, Karin. "Arabisk kultur och islam

bland medeltidens judar." Tidskrift för mellanösternstudier 1 (1999): 34-50.

Bekkum, Wout J. van. Hebrew Poetry From Late Antiquity: Liturgical Poems oj Yehudah. Critical Edition with Jntroduc­tion and Commentary. Arbeiten zur Ge­schichte des Antiken Judentums und des Urchristentums, 43. Leiden: Brill, 1998.

Birnbaum, Solomon A. The Hebrew Scripts. Part orre, The Text. Leiden: Brill, 1971.

Birnbaum, Solomon A. The Hebrew Scripts. Part two, The Plates. London: Palaeo­graphia, 1954-1957.

Briquet, Charles Moise. Les filigranes; dictionnaire historique des marques du papier des leur apparition vers 1282 jusqu'en 1600. Edited by A. Stevenson. Vol. I, Supplementary Material, Pages *1-*151. Original Text (A-J), Pages I­XXIV, 1-426. Geneva, 1907. A facsimile of the 1907 edition with supplementary material contributed by a number of scholars. Amsterdam: The Paper Publica­tions Society (Labarre Foundation), 1968.

Brody, Chaim. "Moses Ibn Ezra - Incidents in His Life." Jewish Quarterly Review 24 (1933-34): 309-320.

Brody, Chaim och Karl Albrecht, utg. iinl.i 1'W0. Die neuhebräische Dichterschule

der spanisch-arabischen Epoche. Aus­gewählte Texte mit Einleitung, Anmerkungen und Wörterverzeichnis. Leipzig: J. C. Himichs, 1905.

Carmi, T. The Penguin Book oj Hebrew Verse. New York: Penguin Books, 1981.

Chazon, Esther Glickler. "An Introduction to Prayer at Qumran." In Prayer From Alexander to Constantine. A Critical Anthology, edited by M. Kiley, et al. 9-13. London and New York: Routledge, 1997.

Davidson, Israel. öi'!:l01 01'ill0 1~1~ (Thesaurus oj Mediaeval Hebrew Poetry). 4 vol. New York: Jewish Theol­ogical Seminary of America, 1924-38.

Dukes, Leopold. Moses ben Esra aus Granada. Darstellung seines Lebens und literarischen Wirkens nebst hebräischen Beylagen und deutschen Obersetzungen. Bonn: Altona, 1839.

Elbogen, Ismar. Der jiidische Gottesdienst in seiner geschichtlichen Entwicklung. Frankfurt a. Main 1931. Nytryck Hildes­heim: Olms, 1967.

Falk, Daniel K. Daily, Sabbath, and Festival Prayers in the Dead Sea Scrolls. Studies on the Texts of the Desert of Judah, 27. Leiden: Brill, 1998.

Fleischer, Ezra. "Piyyut." In Encyclopaedia Judaica. Vol. 13. 573-602. Jerusalem, 1978.

Goldschmidt, Ernst Daniel. tl'IJ''? 11Tn?J 1J'~11J0 (Prayer book for Rosh Hashana and Jom Kippur according to the orders of Jews of Ashkenaz in all their branches: the congregation with the order of West­Germany, the order of Poland and the previous order of France). Vol. 1, Rosh Hashana. Vol. 2, Jom Kippur. New York: Leo Baeck Institute, Inc., 1970.

Ibn Esra, Moses. illiji0 '1'ill (The Collected Liturgical Poetry oj Mose lbn Ezra. Circa 1055-60-1135-38 Granada-Toledo, Spain). Edited and annotated by S. Bem­stein. Tel-Aviv: Massadah Pub I. Co., 5717 (1957).

Isaksson, Bo. "The Monastery of St. Catherine and the New Find." I Built on Solid Rock. Studies in Honour oj Professor Ebbe Egede Knudsen on the Occasion oj his 65th Birthday April l lth 1997, red. av E. Wardini. 128-140. ln­stituttet for sammenlignende kulturforsk­ning. Serie B: Skrifter, 98. Oslo: Novus, 1997.

42 Bo Isaksson: Den judiska gudstjänstpoesin

Isaksson, Bo. "The Hebrew Manuscript from the 'The New Find' in the Monastery of St. Catherine: A Jewish Machzor." Scandinavian Jewish Studies 21, nr. 1-2 (2000): 47-58.

Kimelman, Reuven. "The Shema and the Amidah: Rabbinic Prayer." In Prayer From Alexander ta Constantine. A Critical Anthology, red. av M. Kiley, et al. 108-120. London and New York: Routledge, 1997.

Nulman, Macy. The Encyclopedia oj Jewish Prayer: Ashkenazic and Sephardic Rites . Northvale, New Jersey: Jason Aronson lnc., 1993.

Fotnoter * Presesföreläsning vid Nathan Söderblom­sällskapets årsmöte 15 januari 2001. 1 Jfr Klag 3:57 och spec. Ps 102:3. 2 Ps 119:154. 3 Ps 25:20. 4 Folio 9 verso rad 8-10 (skrivs i det följande enligt mönstret 9v8-10). 5 Text inom klammer är rekonstruerad. 6 Nr. 251 i Birnbaum (1954-57). Se vidare Birnbaum (1971), 267 ff. 7 Standardverket för medeltida vattenstämp­lar är Briquet (senaste uppi. kom 1968). 8 Carmi, 14 ff. 9 Folio 124r12-v9. Dikten finns även i Carmi, 357 f. Den har nummer 1053 ll i Davidsons Thesaurus. Poeten kallas även Jehuda Samuel Abbas. I sefardiska församlingar reciteras den före blåsandet i shofar under nyårsgudstjänsten. 10 t\Jt\. Carmi, 357, läser i stället i~it\. 11 I högermarginalen: 1t\1,j 1ll 1:i lill!lJ tlt\ :11illj?:iTre punkter i handskriften anger att orden ska infogas efter :11ill1,j, vilket har gjorts här. 12 Carmi, 19. 13 Folio 9rl 4 - 9v8. 14 lbn Esra (1957) har '::i'?;p.

Pagis, Dan. Hebrew Poetry af the Middle Ages and the Renaissance. With a Fore­word by R. Alter. The Taubman Lectures in Jewish Studies, 2. Berkeley: University of California Press, 1991.

Reif, Stefan C. Judaism and Hebrew Prayer. New Perspectives on Jewish Liturgical History. Cambridge: Cambridge UP, 1993.

Retsö, Jan. "Tefillat Yisrael. Den judiska bönen och dess historia." Religion och Bibel 37 (1978): 64-78.

Zunz, Leopold. Die Synagogale Poesie des Mittelalters. [Del 1]. l:a uppi. 1855. 2:a uppi. Berlin: Louis Lamm, 1919.

15 Job 7:19. 16 Allusion på Jes 21 :4, "skymningen jag längtade till skrämmer mig nu". 17 :inn tl'm'. Ibn Esra (1957) har ;in;i 1'J1l'. 18 ['D]1::i "(min) bägare". Ibn Esra (1957) har ''?:in "min andel". Obs. att SinaiHebMS kan ha en ursprunglig läsning med tanke på Ps 16:5 (Bibel 2000: "Herren är min andel, min bägare. Du bestämmer mitt öde"). 19 Folio 44v9 - 45r4. 20 Mika 7:14, "Valla ditt folk med din herdestav". 21 Ps 119:91, "Enligt dina stadgar består de ännu". 22 'J1t\ m:iiiJnl,j. Jfr. Jer 4: 14, lJ1t\ m:iiz.in1,j "dina onda tankar". 'Imill ':i:i? '?ll, jfr. Jes 47:7 t\'7 l:l:l'? '?ll :i?t\ rmw, "du gjorde dig inga bekymmer för dessa ting". 23 Parentesen anger att SinaiHebMS här avviker från den tryckta utgåvan i Ibn Esra (1957). 24 Jfr Jer 8:6. 25 Jfr Pred 10:14, "dåren gör sma ord många". 26 Jfr 1 Mos 6:5. 27 tl1':1 m?::i tl"n ":l tl'j?:l1:1 tJI1t\. Jfr 5 Mos 4:4, tl1':1 tJ::i'?::i tl"n tl::i':1'7t\ :11:1':1 tl'j?:l1:1 tl!1t\ "Men ni som höll fast vid Herren, er Gud, är alla vid liv i dag".

t:y'(f

~J~,t·'i~ "'·.: ~ "1:\.,;

.:raJ. ,., :)it..ir:

.. ~,, tJ'ff, '! ;·;~· ~•t<e:, f lt'if..

-..j'•1rl '>· :• ,... ...... "'~h. ··-.. /tAaH ~r. '1'".a-,.o. C:')Jhl: ~raii: 11'1. ~\i~ .~c<..?ft lo{1~l yc:i ~ 1frt'4 .,,.~,l ~u.pa,, '~~ ~'"'• -.>tt. •'-'-<th,

ft:f'"'~"~~~ ITL.Cf'~ '' 1f'-1'-' •J'-JJ '-'"ftf(;' •~tr-.! •• ro: '°'"'~~ .. ,..t.lt(.~ tlo!f~~ tr~a-c, ·

''.!·""'4':" ,,,-.L .. "'~ Q'ic 10~~ 71:,, •f';l ··~. ~·Qt ~~-"~~)i(~'),•""'"' U\t,~

'<4 •frt i:m1:.·: ~"·'-•Pc, ar~k.... . \rJ &; , '1crt'r. ro!~~"''-'~" \

~~~a, c~&.e ta ~·~ ~~'l·.! ff~" ~~ ~. r.:t.:<tn! N Il cm~ )

i

(