3

Institut for informations- og medievidenskab,Aarhus universitet, Niels Juelsgade 84, DK-8200Aarhus N, kirsten@imv.au.dk

Dansk tv-sporti konkurrence og forandring

KIRSTEN FRANDSEN

Da det danske TV 2 i 1988 brød DRs tv-monopol,var sporten ét af de få programområder, hvor dennye opkomling nærmest øjeblikkeligt viste sig istand til at udkonkurrere den gamle monopolinsti-tution. TV 2s status som både reklame- og licens-finansieret public service-institution medførte enpublikumsorientering, som på sportens områdemedførte en æstetisk og indholdsmæssig reformu-lering af tv-sporten, som i første omgang faldt ipublikums smag.

Lige fra den spæde start i efteråret 1988 fik ka-nalen således nogle af sine højeste seertal på pro-grammet Sport i 2eren, der blev sendt søndag efter-middag kl. 14.30-17.30 og var en efterligning afDRs mangeårige fladeprogram Sportslørdag. Medgennemsnitlige ratings på 16% blev dette efter-middagsprogram i det første halve år hvad angårseere ofte kun overgået af Eleva2eren og Lykke-hjulet.

Fra april 1989 blev Sport i 2eren forvandlet tilet showbetonet aftenmagasin, der med en sendetidi superprimetime fra kl. 20.15-21.00 henvendte sigtil hele familien. Med stabile seertal på 15-20% ogmeget høje vurderinger åbenbarede programmet forførste gang søndag aftens store publikumsmæssigepotentiale og seernes positive indstilling overforforandringer på sportsområdet.

I det følgende vil der blive sat fokus på TV 2Sportens programmæssige udvikling i de forløbne10 år. TV 2s særlige status som hybridkanal1, gørden til et særdeles godt krystalliseringspunkt for enbeskrivelse af hvorledes 90’ernes stærkt intensive-rede tv-konkurrence rejser en række problemer påsportsområdet.

Linjen i TV 2s sportsdækning var i udgangs-punktet relativt sammensat og ambitiøs. Den bærerpræg af, at konkurrencen overvejende lå imellemde to public service-kanaler DR og TV 2, idet densamlede intention var at rykke sportsdækningenvæk fra den alvorstunge, afspejlende og traditioneltentydige fokus på konkurrencer og resultater, somhavde karakteriseret DRs dækningen i nogle år. TV 2spublikumsorientering betød, at der først og frem-mest blev satset på at udvikle tv-sporten i en mereunderholdende retning. Men parallelt med udvik-lingen af mere familierettede show-sportsprogram-mer satsede man også på at trække sports-dækningen i retning af det mere kritisk, journalisti-ske ligesom grænseområdet mellem kulturjourna-listikkens livsstilsstof og sportsreportagens konkur-renceorientering blev udviklet.

Men fra i begyndelsen at satse på at erobre se-ere via en mangfoldighed i synsvinkel- og emne-valg ændrede TV 2 Sporten kurs i løbet af 90’ernei takt med at tv-konkurrencen intensiveres og kana-lens markedsafhængighed åbenbarede sig. Enkvantitativ forøgelse af sportsstoffet er således ble-vet fulgt af en indsnævring i emne- og synsvinkel-valg samt en mere entydigt underholdende satsningpå stil, aktualitet og eksklusivitet som middel til aterobre og fastholde seere.

TV 2 Sportens succes har rødder i et paradoks.TV 2 var tilsigtet en rolle som en mindre og lidt al-ternativ kanal, som især skulle levere et modspil tilDR på nyhedsformidlingen og sikre danskerne etstørre udbud af dansk tv. Men på grund af reklame-finansieringen fandt den nye kanals ledelse detstærkt nødvendigt hurtigst muligt at få etableret ka-nalen i den folkelige bevidsthed.

Det fik bl.a. den betydning, at sportsstoffet nær-mest stik modsat politikernes visioner, fik en cen-tral betydning for den nye kanal i opbygningsfasen.

4

Sportsstoffets traditionelt brede publikumsappelvar i den sammenhæng én blandt flere nyttige mur-brækkere, som man ganske enkelt ikke havde rådtil at se bort fra.

Allerede i 1987 besluttede ledelsen at etablereen sportsredaktion under nyhedsredaktionen medden tidligere DR sportsjournalist, Jørgen SteenNielsen, som chef. Etableringen af sportsredaktio-nen betød først og fremmest, at det underholdendesportsstof kom til at udgøre en meget væsentlig delaf den nyetablerede kanals ellers begrænsede egen-produktion indenfor nyheds- og aktualitetsom-rådet2. Allerede fra starten i oktober 1988 tilbødTV 2 således seerne en fuldspektret sportsdækningmed nyheder, magasinprogrammer og transmissio-ner.

Selvom der fra ledelsens side ikke var tale omen bevidst énstrenget strategisk satsning på sports-stoffet, som vi senere har set det i forbindelse medTV 3, viste det sig hurtigt at være en markeds-mæssig fornuftig beslutning. TV 2 Sporten fik hur-tigt et godt tag i seerne og var med til at profilerekanalen i de første år, idet man gennem større geo-grafisk spredning, valg af sportsgrene, synsvinklerog stil, forstod at imødekomme den utilfredshed ogdet forandringskrav, der i flere år havde luret hosde danske sportsseere. Potentialet på sportsområdetvar nemlig få år forinden blevet synliggjort gennemJørn Møllers kvantitative seerundersøgelse af DRsprogram Sportslørdag, hvor Jørgen Steen Nielsen iøvrigt var en central drivkraft.

Redaktionel dynamikNår TV 2 Sporten i sine første år kunne præsentereseerne for en række programmæssige tiltag, hvorder blev prøvet grænser af såvel indholdsmæssigtsom formmæssigt, hænger det direkte sammen medden forandringsvilje og særlige pionérånd, som be-herskede redaktionen i de første år.

Den offentlige og politiske forventning om atTV 2 skulle være en mindre, alternativ kanal3 ledtetil, at der internt i mediebranchen ikke var særligstor tiltro til den kommende kanals levedygtighed.Det fik den praktiske betydning, at det ikke varspecielt let for TV 2 Sporten at rekruttere personaletil den nye redaktion. Redaktionen kom derfor til atudgøre en noget broget flok, hvor kun et meget be-grænset antal havde erfaring med at lave tv-sport.Resten bestod af et mindre antal garvede sports-journalister, hvis motivation bestod i mulighedenfor at være med til at bygge noget nyt op og få lovat prøve nye journalistiske vinkler på sporten af.Der blev ansat entusiastiske sportsfolk uden syn-

derlig medieerfaring men med en fascinations- ogerfaringsbåret indsigt i sport. Og ikke mindst komder producere ind på redaktionen med erfaringerfra underholdningsprogrammer. Denne mandskabs-mæssige blanding af forskellige erfaringer ogindfaldsvinkler til såvel sport som journalistikskabte et helt specielt redaktionelt klima, som bl.a.betød, at traditionelle grænser mellem underhold-ning og journalistik i de første år konstant blev ud-fordret og debatteret. Under produktionen af Sporti 2eren kolliderede på den ene side de journalistiskuddannede medarbejderes krav om at sikre trovær-dighed og seriøsitet i programmerne ofte med pro-duceres tv-æstetisk orienterede ønske at tilføredem en visuel og udtryksmæssig dynamik.

På den anden side havde de ikke-medieerfarnetiltider en anden opfattelse af idrætsbegrebet og afhvilke vinkler, der kunne anlægges på stoffet endde mere traditionelt tænkende journalister.

Disse konstante brydninger fungerede dog oftefrugtbart og ledte til en meget bred satsning – somdog samtidig har udgjort TV 2 Sportens akilleshæl.Man har insisteret på både at ville dække Fru Jen-sen, der kører med slædehunde og levere eksklu-sive interviews med internationale idrætsstjernerindenfor de samme programrammer. Og man harforsøgt både at forholde sig kritisk til doping i sportog producere show-programmer fra hormonpum-pede stærk-mandskonkurrencer.

Den redaktionelle dynamik har dog hele tidentaget udgangspunkt i en fælles bevidsthed om nød-vendigheden af at tiltrække seere – og annoncører.Det fremtvang i de første år i praksis en re-formu-lering af hvad tv-sport kunne være – baseret påbåde almén fascination, æstetiske, journalistiske ogikke mindst publikumsmæssige overvejelser.

Det er således karakteristisk, at hensynet til me-diets behov hele tiden klart har vejet tungere iprogramudviklingen end hensynet til sporten. Heriligger et brud med en mangeårig sportsjournalistisktradition for at formidle sport i dybtfølt loyalitetmed sportens egne behov.

I de første år var en bred satsning således bådemulig og velegnet til at fange publikum. Men efternogle år med succes begyndte en stram økonomi ogskærpet kamp om seerne at omdefinere mediets be-hov på en måde, så man har haft vanskeligt ved atopretholde den sammensatte strategi. Først ogfremmest har det ledt til en indsnævring i perspek-tivet, men, som vi skal se, er det også ønsket ombåde at ville bruge sporten som underholdning ogsamtidig kritisere den udfra journalistiske syns-vinkler, som er blevet problematisk.

5

Sammenligningsgrundlaget i den følgende be-skrivelse af TV 2 Sporten bliver DR 1, der sombåde public service-kanal og traditionsbærer påområdet i et historisk perspektiv har udgjort TV 2sprimære konkurrent om de danske tv-seeres op-mærksomhed4. Pointen ved netop at sidestille disseto kanaler er endvidere at det synliggør, at TV 2Sportens udvikling ikke er unik, men faktisk harmange fællestræk med DR. TV 2 Sportens særligekendetegn repræsenterer i denne sammenhæng enhybridkanals (Søndergaard, 1994), særlige håndte-ring af tv-konkurrencens betingelser på sports-området.

Tv-sportens omfangSelvom sportsstoffet udgør en væsentlig del af TV2s egenproducerede stof, tegner der sig ikke et bil-lede af en specielt sportstung kanal, hvis man serpå stoffets totale omfang på kanalen. En sammen-ligning mellem udviklingen i sportsprogrammernesomfang på henholdsvis DR og TV2 viser, at TV 2totalt set ikke sendte så mange timers sport somDR i de tidlige år 1989-94 (se figur 1.) Først fra1995 bliver TV 2 udbudmæssigt størst, hvilket an-tageligt hænger sammen med kanalens omfattendedækning af både de to store cykelløb, FrankrigRundt og Spanien Rundt, samt sommer- og vinterOL.

Som helhed har TV 2s sportsudbud gennem alle10 år fulgt de samme op- og nedadgående kurversom hos DR. Det skyldes, at tv-sport i særdelesheder international og begivenhedsorienteret. Udbud-det følger således sportens egne ‘sæson-udsving’.Her er det ikke mindst de store internationale ogeksklusive begivenheder som Olympiske Lege samtVM- og EM-turneringer i de store boldspil, somgør en forskel, fordi de både strækker sig over langtid og vækker interesse ud over sportsstoffetskernepublikum.

I de senere år ser sportsstoffet ud til at vokse iomfang både på DR og TV 2- dog mest tydeligt påTV 2. Det bliver ikke mindst tydeligt fordi mansender et voksende antal timer i de mindrebegivenhedstunge år1995 og 19975.

Hvad angår sportsstoffets andel af det samledeprogramudbud på TV 2 og DR er der heller ikke destore forskelle (se figur 2.) Kun i halvdelen afårene har andelen af sportsprogrammer været enanelse større hos TV 2 end hos DR. Opgørelsen vi-ser iøvrigt, at den udvidelse af sendetiden, som harfundet sted hos begge kanaler, ikke er modsvaret afen tilsvarende større andel af sport – selvom sport-stoffet altså totalt set er voksende. Faktisk er spor-tens andel af den samlede programsendetid fal-dende hos begge stationer og i kun OL- årene bry-des den nedadgående tendens6.

Figur 1. Udviklingen i sportsstoffets omfang på landsdækkende dansk public service-tv målt i udsendelses-timer pr. år (incl. daglige sportsnyheder, men excl. regionale sportsudsendelser)

%

800

700

600

500

400

300

200

100

01989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

TV2 DR1

Kilder: Figuren er baseret på temmelig forskellige kilder og er derfor forbundet med en vis usikkerhed. Tallene for TV 2 iperioden 1989-92 er baseret på egne optællinger udfra programoversigter og inkluderer dermed reklametid men ikke indslagsendt i f.eks. Nyhederne. Tallene for DR1 i perioden 1989-92 er baseret på materiale indhentet i TV-chefredaktionen i DR.Fra 1993-98 er tallene dels baseret på ene optællinger af sportsnyheder i årene 93-94, hvor sportsnyheder blev kategoriseretunder nyheder, dels på Gallup TV-meter Årsrapport 1992-97, samt Gallup TV-meter undersøgelsen.

6

Selvom ovenstående kvantitative opgørelser ogtidligere sammenligninger mellem udbuddet7 ikkegiver belæg for at karakterisere TV 2 som en spe-cielt sportstung kanal afslører programoversig-terne, at nogle af de faste sportsprogrammer på TV2 har været mere synlige for tv-publikummet endpå DR i de første år.

TV 2 Sportens ugentlige nyheds- og baggrunds-magasiner fik især i perioden 1988-92 en mere cen-tral og stabil placering i ‘super-primetime’ endDRs ditto. Det gælder hverdagenes sportsprogram-mer men i særdeleshed søndagens nyhedsmaga-siner, som i mange år havde været én af tv-sportensgrundpiller. TV 2 sendte i hele perioden Sport i2eren søndag aften omkring kl. 20.15, hvorimodDRs SøndagsSport førte en omflakkende tilvæ-relse, og blev sendt på varierende og mere margi-nale tidspunkter før eller overfor TV 2s Nyhedernekl. 19.00 eller efter kl. 22. Hvor man på DR tidligttog sportsstoffets særlige evne til at polarisere pub-likum alvorligt og programsatte stoffet derefter,valgte TV at udnytte sportsredaktionens lyst til ateksperimentere og kvalitativt tilpasse sports-dækningen, så den ikke skræmte så mange seerevæk.

I efteråret 1992 blev sportsstoffets centrale rollepå TV 2 endnu en gang cementeret, da kanalen somden første indførte daglige sportsnyheder. Men pla-

ceringen i den sene ende af prime-time lige efterNyhederne kl. 22.15, antyder også, at konkurrencenpå dette tidspunkt var så skærpet, at denne meretraditionelle sportsdækning med fokus på aktualitetog resultater fra traditionel elitesport, rettede sigmod hardcore-sportsseere og derfor måtte placeresmere yderligt i sendefladen.

Senere er tv-konkurrencen blevet så stærk, atdet overvejende har været de rent underholdendeprogramtyper, som har kunnet klare sig i super-primetime, hvorimod sportens mere eller mindrejournalistiske magasinprogrammer har haft vanske-ligt ved at trække tilstrækkeligt med seere. Medden skærpede kamp om især de mere underhold-ningsorienterede dele af tv-seerne, har også TV 2derfor måttet tildele sportsmagasinerne en meremarginal placering. Siden 1994 har TV 2 faktisksendt færre timer sport i prime-time end DR8.

Længslen efter forandringerTV 2 Sporten fik først og fremmest publikums-mæssig medvind i de første år, fordi kanalen påhelt centrale punkter imødekom den kritik og sub-tile utilfredshed med dansk tv-sport, som havde ho-bet sig op hos både de danske sportsorganisationerog publikum.

Figur 2. Sportsstoffets andel af public service-stationernes samlede programsendetid (excl. regionaleprogrammer)

%

20

18

16

14

12

10

8

6

4

2

01989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

TV2 DR1

Kilder: Tallene er baseret på de samme kilder som for figur 1. Dertil kommer oplysninger om udsendelsesvirksomhed frastationernes årsregnskaber samt Sepstrup, 1994.

7

Fra sportens verden var et af de tilbageven-dende kritikpunkter DRs opprioritering af interna-tional topsport på bekostning af dansk eliteidrætsamt begrænsningen i transmissionsdækningen tilstadigt færre sportsgrene. Den kritik havde dels rodi, at sportens organisationer stadig anså medie-dækning for et centralt middel til at skaffe nye ak-tive. Men mere vigtigt er, at der i løbet af 80’ernefor alvor kom vind i kommercialiseringen og pro-fessionaliseringen af dansk sport. Dermed var inte-ressen for at få tv-dækning intensiveret, da tv-eks-ponering var ved at blive det helt centrale middeltil at opnå indbringende reklame- og sponsor-kontrakter i forbindelse med afholdelse af begiven-heder.

Eftersom sports- og idrætsaktiviteter spiller enlangt mere fremtrædende rolle i provinsbyerne endi hovedstadsområdet, og sportens kerneseere isærfindes blandt de sportsligt aktive (Møller 1986),har kanalens satsning på sporten implicit profileretTV 2 for provinsens publikum og udnyttet en popu-lær opfattelse af DR, som værende københavner-orienteret. Reportagemæssigt forsøgte TV 2 Spor-ten bevidst at understøtte seernes oplevelse af, atden ny kanal også på sportens område var heleDanmarks tv, idet regionalstationernes reportere ogudstyr blev brugt til at fremme en større geografiskspredning i de aktuelle reportager.

Men også på andre måder var der ophobet enlængsel efter forandringer på sportsområdet hos detdanske tv-publikum. Jørn Møllers kvantitative un-dersøgelse af seeningen af DRs fladeprogramSportslørdag og seernes ønsker til tv-sport genereltdokumenterede i 1986 en vis utilfredshed meddækningen blandt seerne. Først og fremmest syn-liggjorde undersøgelsen et stort uudnyttet pub-likumspotentiale blandt det kvindelige publikum,som efterspurgte dækning af især æstetisk orien-terede sportsgrene og hestesport. Dernæst gav un-dersøgelsen et klart billede af, at DR i løbet af80erne var kommet i utakt med et stærkt udvidetidrætsbillede, som både inkluderede flere aktive(flere kvinder og flere ældre) og helt nye aktivitets-former9.

Fodboldstoffet somnøgle til sportsseere og nationenFodbolddækningen har altid udgjort grundstammeni dansk sportssjournalistik og var derfor også envigtig nøgle for TV 2 til de danske sportsseere.DRs dækning af engelsk fodbold lørdag eftermid-dag, havde sammen med landsholdsfodbold i en delår udgjort grundstammen i kanalens sportsdæk-

ning. Jørn Møllers undersøgelse dokumenterede al-lerede i 1986, at især de mandlige sportsseere øn-skede et mere afvekslende repetoire i fodbold-dækningen10. TV 2s brud med traditionen på dettefelt ved at sende transmissioner søndag eftermid-dag fra først italiensk og senere spansk fodbold,har derfor været af stor betydning. Valget var førstog fremmest populært, fordi de sydeuropæiskeklubber i disse år grundet en stærk økonomi, varspækket med internationale stjerner (inklusiveflere danskere), som betød at netop disse landesturneringer kvalitativt blev betragtet, som væsent-ligt bedre end i det øvrige Europa. Samtidig var dervel at mærke tale om stjerner, som mange danskesportsseere kendte fra 80’ernes populære EM ogVMslutrunder i fodbold.

Op igennem 80’erne havde DRs transmissionerfra dansk landsholdsfodbold befæstet monopol-institutionens rolle som centralt omdrejningspunktfor det nationale fællesskab. For mange fodbold-fans har det antageligt været utænkeligt at skulleovervære en fodboldlandskamp uden DRs ind-levende Svend Gehrs som selskab i kommentator-boksen. At sportslig succes i nationalsporten, fod-bold, også har en positiv effekt på publikums rela-tion til den transmitterende tv-kanal var også med-virkende til at give TV 2 sit endelige gennemslagsom rigtig national kanal. TV 2 Sporten var nemligheldig at have rettighederne til at sende transmis-sioner fra Europa Cup fodbold i starten af 90’erne,hvor dansk klubfodbold oplevede succes. Men dæk-ningen fra slutrunden fra EM i fodbold i Sverigei1992, hvor det danske landshold kom med på af-bud – og vandt mesterskabet – har haft endnustørre betydning. Her oplevede TV 2 for alvor,hvad det vil sige at have den samlede nations bevå-genhed, og kommentatorerne Flemming Toft ogPreben Elkjær fik for alvor ‘branded’ kanalen i dennationale bevidsthed.

Allerede i 1991 havde kanalen med erhvervel-sen af rettighederne til den nyetablerede danskeSuperliga erkendt fodboldstoffets centrale betyd-ning. Man betalte 15 millioner for rettighederneover en femårig periode, og selvom det efter dati-dens forhold var usædvanligt mange penge, forsva-rede direktør Jørgen Schleiman investeringen med,at man af publikumsmæssige årsager ikke havderåd til at lade være.

Frimodig alsidighed og actionSelvom fodboldstoffet således er en central nøgletil at forstå gennembruddet i forhold til den storedel af sportens kerneseere, som overvejende inte-

8

resserer sig for fodbold, er der dog en næsten ligesåstor gruppe af sportsseere, som har en bredere inte-resse. Med TV 2 vejrede både disse seere ogsportsorganisationerne især i de første år morgen-luft, idet kanalen på flere måder var meget bred isin dækning.

Denne større bredde var til en vis grad et prag-matisk resultat af, at TV 2 i starten ikke havde ret-tigheder til de store traditionelle begivenheder. Forat fylde programfladen ud havde redaktionen derforindkøbt en lang række udenlandske programmer,som både hvad angår sportsgren og vinkler varutraditionelle.

TV 2s regelmæssige transmissioner fra nord-amerikansk ishockey og amerikansk fodbold var så-ledes en ‘nødløsning’, som faldt fint i tråd medbåde mandlige seeres ønske om fart, kraft og meka-nik i sportsudsendelserne og ungdommens tilta-gende dyrkelse af amerikansk livsstil fra sidst i80’erne. Dertil dækkede kanalen i de første år flerehjemlige ungdomssportsturneringer.

Det kvindelige og ældre del af publikum blevtilgodeset med en række programmer fra æstetiskeog samtidig showorienterede sportsgrene: sports-dans, discodans, formationsdans, trampolinspring,hingstekåringer og kørsel med firspand.

Og for den store bredde, som i løbet af 80’ernevar begyndt at interessere sig for nye livsstilsspor-ter eller ekstremsporter var TV 2 Sportens trans-missioner og dokumentarserier om f.eks. opblom-strende, trendy sportsgrene som golf, friklatring,triathlon og isspeedway oplagte tilbud.

Men også set fra de danske sportsorganisa-tioners synspunkt var TV 2 Sporten i disse første året aktiv. Ganske vist havde TV 2 og DR allerede i1988 indgået en uformel aftale, hvor de fordelte dedanske sportsgrene imellem sig for at undgå uhen-sigtsmæssige dobbeltdækninger og prisstigningerpå rettigheder til danske sportsbegivenheder. Ne-denstående opgørelse over udviklingen i transmis-sioner af dansk sport er ikke dækkende, idet den

netop ikke inkluderer den suverænt mest transmit-terede sportsgren, fodbold. Ikke desto mindre viserden at TV 2 også i forhold til dansk sport lagde udmed en både mere intensiv og bredere dækning påtransmissionssiden.

I årene 1989-90 var TV 2 ikke blot mere alsidigi sin dækning af dansk sport, idet man dækkedeflere forskellige sportsgrene end DR, men ogsåmere frimodig med transmissioner fra utraditio-nelle sportsgrene som f.eks. trampolinspring ogtriathlon. Dertil kommer at kanalen med regelmæs-sige transmissioner fra speedway, ishockey, bad-minton, boksning og sportsdans, i disse år satsedepå sportsgrene med en udpræget action- og show-præget profil. Disse sportsgrene har for størstede-lens vedkommende også haft den styrke, at de isærlig grad har appelleret til de seersegmenter, somDR generelt har haft problemer med at imøde-komme11.

Fra det brede til det smalleMen allerede i 1991-92 forandrer TV 2s opmærk-somhed overfor den hjemlige sport sig som helheddrastisk. Både antallet af transmissioner og antalletaf sportsgrene blev mere end halveret i løbet afdisse to år. Det hænger sammen med den ovenforomtalte erhvervelse af superligarettighederne, sombetød, at kanalen i de efterfølgende år blev langtmere smalspektret i sin dækning af dansk sport ogderved kom til at ligne DR. Selvom DR ifølge op-gørelsen i årene 92-96 sendte markant flere trans-missioner fra danske begivenheder, skal man væreopmærksom på, at opgørelsen her inkluderer hånd-boldtransmissioner, som f.eks. i 1996 udgjordehele 63% af DRs transmissioner. I disse år udvik-lede dansk håndbold sig til at blive DRs transmis-sionsmæssige flagskib som modspil til TV 2s sats-ning på dansk fodbold.

Figur 3. Udviklingen i dækningen af danske sportsbegivenheder: antal transmissioner/antal sportsgrene (excl.dansk fodbold)

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

TV 2: 40/15 38/15 24/11 14/7 20/8 14/7 11/5 12/5

DR1: 28/10 35/13 31/9 25/8 34/11 30/9 26/6 41/7

Kilde: Team Danmark, som har salgs- og markedsføringsretten af tv-rettighederne for samtlige danske specialforbundunder Danmarks Idrætsforbund med undtagelse af DBU, som selv forhandler fodboldrettighederne. Gælder kunretttighederne til danske begivenheder – dvs. danske turneringer.

9

TV 2s mangfoldighed blev således efter et pareksperimenterende år gradsvist afløst af en mereensidig profilering af stationen på enkelte, veletab-lerede sportssgrene, som man så til gengæld dæk-kede intensivt i både transmissioner, den almenenyhedsdækning samt underholdnings-og special-magasiner. Det betyder ikke, at man helt opgav atudnytte den fascinationskraft som ligger indlejret imange af det danske idrætslivs mindre, alternativeog tiltider ekstreme aktiviteter. I stedet for traditio-nelle, tids- og ressourcekrævende transmissionerhar man dog forsøgt at udnytte deres fascinations-potentiale med mindst mulig risiko for mediet vedf.eks. selv at arrangere begivenheder og på basisheraf at lave korterevarende mere underholdendeprogramserier, der sendes i primetime. Et godt ek-sempel herpå er programserien Stjernetræf, somman har udviklet siden 1989. Her bringes etable-rede danske sportsstjerner til at konkurrere iuvante, fysisk og mentalt krævende discipliner,som har hentet direkte inspiration i 80’ernesoverlevelseskurser og 90’ernes ekstremsport. Pro-gramserien er samtidig et udtryk for hvorledes tv-sporten og sportens professionalisering spiller tætsammen, idet den er blevet til i et samarbejde mel-lem TV 2 og eliteidrætsorganisationen Team Dan-mark, som af kommercielle overvejelser har en in-teresse i at sikre danske eliteidrætsudøvere maksi-mal medieeksponering.

Udviklingen væk fra alsidigheden i retning afdet publikumsmæssigt sikre og bredt appellerendeer et resultat af, at priserne på rettighederne til demest attraktive begivenheder og sportsgrene er ste-get så meget, at redaktionerne i større omfang harfølt sig tilskyndet til at udnytte stoffet optimalt.Det betyder at man har søgt at få mest muligprogramtid for pengene, og at stoffet er blevet etcentralt element i tv-konkurrencen, hvor kanalerne

i stigende grad har ønsket at profilere sig på detstof, som man har en eksklusiv adgang til. Figur 4nedenfor viser, at indsnævringen i perspektivetikke kun har været gældende hvad angår ekspone-ringen af dansk sport men har været mere generel.

Opgørelsen viser at både DR og TV 2 i andenhalvdel af 90’erne bruger langt størstedelen afsportssendetiden på få og publikumsmæssigt vel-etablerede sportsgrene. Det er dog tydeligt, at TV 2i mere udpræget grad har satset på få men sikreflagskibe. I 1996 og 1997 lagde kanalens to mestsete sportsgrene: fodbold og cykling tilsammen be-slag på henholdsvis 75% og 63% af kanalens sam-lede sportssendetid, hvor DRs flagskibe: fodbold oghåndbold ‘nøjedes’ med lidt under halvdelen af densamlede sendetid. En del af forklaringen på TV 2Sportens skarpere fokusering er uden tvivl 90’er-nes stærkt skærpede konkurrencesituation, somisær fra midten af 90erne, hvor også TV 3 begyndteat interessere sig for de danske sportsseere, har be-tydet, at TV 2s behov for en klar og slagkraftig pro-fil overfor især det yngre og underholdnings-orienterede publikum er vokset.

Bestræbelsen på at profilere sig gennem eksklu-sivt stof kommer også direkte til udtryk ved at TV2 Sporten i større udstrækning end DRs tv- sporthar ladet sin almene nyhedsdækning påvirke af ret-tighederne, således at nyhederne fungerer som for-skræp og profilering af kanalens transmissioner. I1997 handlede kun17% af nyhedsindslagene i TV2s sportsnyheder om andre sportsgrene end statio-nens tre mest viste. Til sammenligning var det 30%på DR12. Efter at TV 2s superligaaftale i 1996 ud-løb, faldt andelen af nyhedsindslag om fodbold påTV 2 fra 67% til 52%, hvorimod nyheder fra cyk-ling steg fra 10% til 17% i 1997.

Figur 4. De 5 mest viste sportsgrene på TV 2 og DR i 1996 og 1997 angivet i % af kanalens samledesportssendetid (excl.OL)

TV 2 DR

1996 1997 1996 1997

1. Fodbold 44% 1. Cykling 37% 1. Håndbold 26% 1. Fodbold 26%

2. Cykling 31% 2. Fodbold 26% 2. Fodbold 22% 2. Håndbold 23%

3. Boksning 8% 3. Håndbold 15% 3. Tennis 14% 3. Motorsport 11%

4. Badminton 5% 4. Boksning 6% 4. Skisport 8% 4. Skisport 11%

5. Håndbold 3% 5. Badminton 4% 5. Motorsport 7% 5. Atletik 10%

Kilde: Idrætsliv nr. 9 1997 og nr. 8 1998, Danmarks Idræts-Forbund, Brøndby. Baseret på oplysninger fra firmaet Sponsor& Sport Analyse I/S. Tv-sendetiden omfatter al sport (excl. OL) bragt på DR og TV 2 i nyhedsreportager og transmissioner.

10

Ikoner og indsigtsfuldepublikumsmagneter

Som eksemplet med Stjernetræf antyder er tilside-sættelsen af alsidighed hvad angår sportsgrene ble-vet fulgt af en genremæssig forandring i tv-sporten.TV 2 Sporten har i rigt mål forsøgt at udnytte ogbefæste den kildekontakt som retttighederne har gi-vet. Det er blevet udnyttet til at formidle sportenunder andre synsvinkler, men først og fremmest erdet blevet brugt til at eksponere kanalens sports-stjerner i et omfang, så de nærmest er blevet identi-ske med kanalen selv. Kort sagt har seerne op gen-nem 90’erne kunnet møde f.eks. Peter Schmeichelgentagne gange i en mangfoldighed af forskelligeprogramtyper på TV 2: transmissioner, nyheds-indslag, portrætter, teknikprogrammer og debat-programmer. Ved denne vedholdende eksponeringaf de store stjerner i kanalens ‘eksklusiv-stof’ harman skabt en række slagkraftige ikoner for kana-len. Lignende ikoniseringer har fundet sted medf.eks Michael Laudrup og Bjarne Riis, således atde fleste sportsseere antageligt knytter navnet tætsammen med TV 2.

Lige siden TV 2 Sportens start har brugen afetablerede sports-stjerner også på andre måder væ-ret en del af kanalens særpræg. Som medarbejderehar de på den ene side været vigtige led i en nøg-tern, strategisk satsning på at nå og fastholde etstørre publikum end de snævert sportsinteresse-rede. På den anden side har man også legitimeretdenne ansættelse af ikke-journalistisk uddannedemedarbejdere med et ønske om via dem, at tilføresportsdækningen en højere grad af saglighed ogsportslig indsigt. Ansættelsen af den tidligerehåndboldstjerne, Morten Stig Christensen som stu-dievært (fra december 1988 sportschef), var såle-des et velkalkuleret forsøg på at finde en kendt,troværdig og gennemslagskraftig personlighed, hvisimage kunne komme den nyetablerede kanal til-gode ved at skabe positiv opmærksomhed og opti-mere kontakten mellem TV 2 og seerne.

Det var udfra lignende overvejelser at kanalenansatte de dengang særdeles kendte ‘afgåede’ fod-boldstjerner, Frank Arnesen og Preben Elkjær sommedkommentatorer på fodboldtransmissionerne.Oplevelsesmæssigt bidrog de med et vist elementaf indsigt og analyse, men seerens fascination af at‘være sammen med’ de muntre, let-talende stjernerfra 80ernes fodboldlandshold har givetvis spillet enlige så stor rolle for deres popularitet.

Denne form for ‘branding’ via populære sports-personligheder har provokeret både toneangivendesportsredaktører fra dagbladene og det øvrige jour-

nalistiske miljø. Først og fremmest fordi det udfraet journalistisk synspunkt har været et anslag modden seriøsitet og kritiske tilgang, som mange fandtnødvendig at udvikle på sportsområdet i takt medtopsportens kommercialisering.

I en del tilfælde har TV 2 Sporten da også fåetproblemer fordi man har forsøgt at udnytte stjerner-nes ‘medfødte’ publikumtække på andre stoftyperog har tildelt dem mere traditionelle journalistiskefunktioner, som udover egne erfaringer kræverbåde formidlingsmæssige og kritiske kompetencer.Med det resultat at både kändissen og kanalen harfået nogle gevaldige skrammer i troværdigheden. Etaf de bedste eksempler herpå er programmet OverStregen med Elkjær, fra 1993, der var et direkteværtsbåret debatprogram med gæster i studiet ogtelefonopkald fra seerne. Preben Elkjærs frækkegadedrengefacon og skarpe meninger var helt util-strækkelige til varetagelse af den journalistisk sty-rende studieværtsrolle, som han her var blevet til-delt. Samtidig viste seernes deltagelse med stor ty-delighed, at Preben Elkjærs personlighed overskyg-gede emnet. Seerne ringede mere for at få lov til atsludre med Preben Elkjær end for at komme medvægtige indlæg i debatten. Det skal retfærdigvisnævnes, at programserien fik en meget kort levetid.

Senere er en lang række andre kendte idræts-stjerner fulgt i kølvandet både som studieværter,reportere og ekspertkommentatorer. De har medvekslende held forsøgt at finde balancen mellementusiastisk sportslig indsigt og formidlingsmæs-sigt overblik.

De efterfølgende års intense udvikling af studie-værtsrollerne hos konkurrenterne, som i vekslendeomfang har forsøgt sig med samme strategi (f.eks.DRs ansættelse af håndboldstjernen MarianneFlorman og TV3s ansættelse af fodboldspilleren Ja-cob Kjeldberg), betyder, at man i dag ikke kan fåsucces ved blot at tilbyde seerne samvær medkendte personer. TV 2 satser dog stadig på at ud-nytte kendte stjerners dobbelte kompetence: indsig-ten og populariteten. Belært af erfaringerne er mandog mere forsigtig med disse ansættelser, der nu erofte er tidsbegrænsede og fungerer som en slagsgensidig prøvetid. Men samtidig har man eksperi-menteret med nye former for samarbejde, som dethar været tilfældet med håndboldspilleren CamillaAndersen, som TV 2 i 1997 blev sponsor for. Hungæsteoptræder som medkommentator på kanalenog eksponerer kanalen via sit tøj. På den måde bli-ver ikoniseringen og udnyttelsen af stjernens ud-stråling og in-side viden til to sider af samme sag.

Dette mere kommercielt prægede engagementhar vakt en del diskussion, idet public service-ka-

11

nalen på en særdeles direkte facon involverer sig isporten. Public service-tvs dobbeltrolle som journa-listisk formidler og sponsor er af principielle årsa-ger konfliktfyldt. Man har ‘hjulpet’ Camilla Ander-sen udfra et ønske om at få hende engageret i endansk klub, og dermed styrke underholdnings-værdien i de danske klubkampe, som TV 2 vildække. Tv-mediets ønske om at profilere sig ogsikre god underholdning til de danske sportsseerehar i den sammenhæng vundet over public service-tvs forpligtelse til at værne om sin uafhængighedfor at kunne opretholde en troværdighed i sit kriti-ske perspektiv.

Baggrundsjournalistikkender gled i baggrundenTV 2 Sportens ofte provokerende satsninger på detunderholdende felt har haft en tilbøjelighed til atfjerne offentlighedens opmærksomhed fra de mereseriøse udviklinger, som redaktionen også har ståetfor. Ikke desto mindre satsede man fra starten i1988 markant på at udvikle en mere vedholdendeog kritisk baggrundsjournalistik. I de senere år harden underholdende og den kritisk, journalistiskeintention dog fået stadigt vanskeligere ved i praksisat sameksistere, med det resultat at baggrunds-journalistikken i dag frister en noget ustabil tilvæ-relse og den rent kritiske del lever sit egetmarginaliserede liv i programvirksomheden.

Som noget helt nyt gjorde TV 2 Sporten ellersfra starten i 1988 baggrundsjournalistikken til et afsine flagskibe, ved at gøre det til en del af sinrutinedækning og give det en central placering isendefladen. Det skete først med Sportsmagasinet,som var et blandet magasinprogram med både ny-heder, reportager og baggrundsjournalistik. Pro-grammet varede 40 minutter og blev sendt med fa-ste intervaller torsdag aften ca. 21-21.30 i perioden1988-90.

Efterfølgeren, Sport på Tværs, blev sendt pånæsten samme tidspunkt i perioden 1991-93. Sportpå Tværs var et mere rendyrket baggrundsmagasin,som der blev afsat særlige mandskabsmæssige res-sourcer til. Programmet annonceredes eksplicitsom et alternativ til den traditionelt underholdendesportsdækning, idet man i stedet for mål, rekorderog knock-outs her ville byde på baggrund, debat ogoplevelser. Det betød bl. a. at TV 2 Sporten meddette program i større omfang end DR tidligerehavde formået tog idrætspolitiske emner op ogbeskæftigede sig med breddeidrætten under bådeoplevelsesjournalistiske og kritiske synsvinkler.Med emner som ‘golfsportens miljøproblemer’ og

‘folkeoplysningslovens betydning for idrætsfor-eningen’ udfyldte TV 2 Sporten med disse pro-grammer en mere traditionel debatskabende jour-nalistisk funktion, som ikke blot rettede sig modeliteidrætten men også var relevant i forhold tilbreddeidrætten.

Efter nedlæggelsen af Sport på Tværs har denform for journalistik haft det vanskeligt på TV 2Sporten. De umiddelbare arvtagere var i 1993mandagsmagasinet Sport i 2eren og fra 1994Illustreret Sport. Ingen af efterfølgerne har dog påsamme måde været konsekvent baggrunds- ogbreddeorienterede. De har haft en mindre konsi-stent karakter og har udfra et ad hoc princip blan-det nyheder, transmissioner, reportager, baggrundog debat. Dette er en direkte konsekvens af at pro-grammerne ikke har været begunstiget ressource-mæssigt som tilfældet var med Sport på Tværs ogderfor er blevet udhulet når redaktionens øvrigeprogrammæssige aktiviteter i perioder er vokset.

Fra 1994 tog TV 2 Sporten delvist konsekven-sen af vanskelighederne med at tilgodese denressourcekrævende kritiske journalistik, idet manansatte den tidligere TV-Avis -journalist HenrikMadsen til specifikt at producere enkeltstående kri-tiske dokumentarprogrammer om sport. Dermedgjorde man i realiteten den kritiske journalistiskeintention til et frit svævende énmands-pastorat,idet han organisatorisk levede sit eget uafhængigeliv i København. Dermed har TV 2 Sporten ad or-ganisatorisk vej forsøgt at holde sin ryg fri af et afpublic service-tvs voksende dilemmaer på sports-området: at forene forpligtelsen til både at under-holde og informere. Det dilemma stiftede redaktio-nen allerede direkte bekendtskab med tidligt i90’erne, hvor man f.eks. producerede et kritiskdokumentarprogram om boksepromotoren MogensPalles forretningsmetoder, som bagefter umulig-gjorde et samarbejde om transmissioner fra Mo-gens Palles boksestævner Copenhagen Box Cup.Kontrakten med Henrik Madsen har betydet, atman i et vist mål har kunnet holde den kritiske fanehøjt og fortløbende byde seerne på seriøse ogprestigegivende journalistiske programmer. Menman har organisatorisk sat et skel mellem på denene side de medarbejdere som føler sig afhængigeaf en ubesværet kildekontakt i den daglige nyheds-produktion eller en tillidsfuld kontakt når der skalforhandles rettigheder, planlægges eller afviklesunderholdende transmissioner. Og på den andenside de medarbejdere som udfra et traditionelt jour-nalistisk perspektiv arbejder udfra en forpligtelsetil at forholde sig kritisk til selvsamme parter.

12

TV 2 Sportens mere alment orienterede bag-grundsjournalistik er således i løbet af 90’ernegradvist blevet lempet ud på et sidespor til fordelfor en højprofilering på den daglige nyhedsstrøm,specialjournalistik om især fodbold og momentanekritiske tiltag. De enkeltstående dokumentarpro-grammer fylder ikke meget i det samlede program-udbud fra TV 2 Sporten, men de bliver ofte sendtefter en omfattende foromtale i den bedste del afprime-time og fulgt op i Sportsnyhederne eller Illu-streret Sport. Det vidner om, at de har en vigtigimageskabende effekt og skal sikre TV 2 Sporten etseriøst image. Men hovedtendensen har ligesom pådet almene nyhedsområde været, at aktualitet ogsåpå sportens felt er blevet til én af tv-konkurrencenshelt afgørende parametre.

‘Kulturalisering’ af sportenTV 2 Sportens oprindelige intention om delvist atflytte journalistikken væk fra den traditionellesportsjournalistiks fokus på resultater, mål og re-korder har også resulteret i en vis grad af ‘kultura-lisering’ af sporten. Hermed forstås inddragelse afen række synsvinkler, som traditionelt ellers hartilhørt kultur- og livsstilsstoffet. Denne tilgang tilsport har i mange år levet et marginaliseret liv i in-tellektuelt orienterede medier, som f.eks. dagbladetInformation, men bliver med TV 2 udbredt til etstørre publikum.

Det ses i første omgang i forbindelse med Tourde France dækningen, som TV 2 har udviklet siden1989 og som med årene er blevet meget omfat-tende. Her har det i første omgang været trans-missionernes inddragelse af filmmanden Jørn Lethsom medkommentator, der har haft betydning.Hans tilgang til sporten har åbnet cykelsporten fornye publikumsgrupper, idet han konsekvent og me-get bevidst har anlagt en mytologiserende synsvin-kel på sporten og fortolket den i et meget bredt kul-turelt og eksistentielt perspektiv.

Men allerede i 1993 førte denne sondering igrænseområdet mellem kultur og sport til nye syns-vinkler, idet man med programmet Rundt omFrankrig, nedbrød den traditionelt uoverstigeligegrænse mellem sporten og dets omgivende sam-fund. Ved at blande reportager om ‘livet, maden ogkunsten’ i Frankrig med traditionelle sportsrepor-tager har man i disse programmer blandet kultur-og sportsjournalistiske synsvinkler og samtidigt ud-nyttet sine rettigheder optimalt til også at produ-cere prime-time programmer for det brede familie-publikum. Siden hen er dette koncept overført tildækningen fra andre store begivenheder, som f.eks.

vinter OL fra Nagano i 1998 og dækningen af VM iherrehåndbold fra Egypten 1999, der endda i TV 2sblad TV 2 Nyt blev lanceret som “Tophåndbold medkulturelt krydderi”.

Kulturaliseringen er også kommet til udtrykgennem en genkommende programmæssig inte-resse i at koble kunst, sport og f.eks. studiesceno-grafien, som siden Sport i 2eren har været højtprioriteret på TV 2 Sporten. Under Tour de Francedækningen har man f.eks. i de seneste år ladet enkunstner udsmykke studiet og på den måde ladetkunstnerens eksistentielle fortolkning af cykelspor-ten fungere som en tematiserende oplevelsesrammefor hele dækningen. Men også i en række enkeltstå-ende programmer og reportager har TV 2 Sportenovertaget synsvinkler, som ellers har været forbe-holdt kulturjournalistikken, idet man har produce-ret programmer og reportager om f.eks. projekter,hvor forholdet mellem kunst og fodbold udforskesog om kunstneres personlige tilgange til sport.

Interessen for i et vist omfang at intellektuali-sere sporten kan udover at ramme det brede publi-kum, når det bliver kombineret med livsstils-orienterede indslag, ses som et forsøg på at forlenesporten med en højere kulturel status. Det får dog inogle tilfælde et nærmest krukket præg, som nårman f.eks. forsøger at kombinere synsvinklernemed mere faktuelt og deskriptivt anlagte journali-stiske reportager og dokumentarprogrammer. Herer citater fra litterater og filosoffer til tider blevetbrugt som rammesættende elementer, men i kombi-nation med en ellers nøgtern, faktuel fremstillings-form, får det i højere grad en stilistisk end en reelbetydningsskabende funktion.

Sport for hele familienEt af de steder, hvor TV 2 Sporten først og medstørst eftertryk har sat sine spor i det danske tv-programlandskab er i udviklingen af de mere show-betonede sportsprogrammer. Det er i disse pro-grammer at man mest tydeligt har prioriteret medi-ets behov højere end den traditionelle hensyntagentil sporten. Det er sket som en direkte konsekvensaf at man bevidst har målrettet programmerne moddet bredere familiepublikum.

Midlet til at nå dette publikum har først ogfremmest været at udvide idrætsbegrebet langt ud-over det traditionelle, som det f.eks. fortolkes afDanmarks Idræts-Forbund. Derved har man inddra-get de mere showbetonede, de ikke-konkurrence-orienterede eller mere ekstreme og løst organise-rede dele af kropskulturen i dækningen.

13

Showorienteringen er kommet til udtryk i etbredt spektrum af programmer, hvor man i den eneende af skalaen har reportager fra utraditionelle,showbetonede begivenheder ude i landet, somf.eks. Herkules i Den Gamle By, Kvinder i Toveneog Verdens Stærkeste mand. I den anden ende er derdirekte studiebaserede programmer, som Sport i2eren, SøndagsDunk og OL fra Nagano, hvor manhar beskæftiget sig med både traditionel og utradi-tionel sport.

Og midt imellem disse to poler placerer pro-gramserien Stjernetræf sig, iden den dækker begi-venheder udenfor mediets rammer men er arrange-ret og iscenesat af TV 2 i samarbejde med TeamDanmark. Altså en ren medieskabt begivenhed.

Sport i 2eren – TV 2 Sportens vuggeDet karakteristiske for de studiebaserede program-mer har været, at man i vekslende omfang har blan-det underholdende og informative elementer ogiscenesat sporten indenfor en fast oplevelses-mæssig ramme i et direkte program for at udnyttemediets formidlingsmæssige muligheder optimalt.Set udfra en sportsjournalistisk synsvinkel er desærligt interessante, fordi TV 2 Sporten med entidlig satsning på denne programtype i første om-gang udkonkurrerede DR totalt på magasinom-rådet, og samtidig satte gang i en tv-æstetisk udvik-ling af sportsmagasinerne på tv-mediets egne præ-misser.

Det første af disse programmer var aftenmaga-sinet Sport i 2eren, som i mange henseender kanbetragtes som TV 2 Sportens vugge. Med dennetidlige programserie blev grunden lagt til TV 2Sportens popularitet hos det brede publikum, ogsamtidig kan man allerede her finde en stor del afde karakteristika, som sidenhen er blevet kendeteg-nende for TV 2 Sporten som helhed og delvist om-talt ovenfor.

Arbejdssloganet for Sport i 2eren var at manikke blot ville lave sportsprogrammer for fædre ogsønner – men også for mødre og døtre. Programmetblev sendt søndag aften kl. 20.15– ca. 21.00 fra for-året 1989 til sommeren 1993 og var i den periode etaf de hyppigste og mest stabile sportsprogrammerpå kanalen.

Programmet udmærkede sig først og fremmestved en langt højere grad af hensyntagen til tv-medi-ets kommunikative natur. Og samtidig lagde mansig i kølvandet på elitesportens egen udvikling iretning af underholdningsindustrien ved at for-midle sporten indenfor en adækvat, showorienteretoplevelsesramme.

Inspirationen til Sport i 2eren blev eksplicithentet hos den tyske kanal, ZDF, som i mange århavde kørt et underholdende sportsmagasin: DasAktuelle Sport-Studio. Set i forhold til det tyskeprogram nedtonede man dog den underholdendekändisjournalistik, udfra en vurdering af at dendanske elitesport ikke i samme omfang som den ty-ske sportsverden kunne bære en kraftig og vedhol-dende stjernejournalistik. Samtidig har program-met dog også rødder direkte tilbage til DRs tidligeversioner af Sportslørdag13 sidst i 70erne, hvor manogså eksperimenterede med at blande underhol-dende og informerende elementer. Til forskel fraSportslørdag blev underholdningen og journalistik-ken i Sport i 2eren mixet i en mere koncentreretform og styret ved hjælp af en oplevelsesorienteretprogramramme, som betød, at mediet nu fik en sty-rende, iscenesættende og aktiv rolle.

Først og fremmest bevægede man sig med Sporti 2eren væk fra den resultatorienterede, døgn-aktuelle journalistiske afspejling af weekendensbegivenheder på idrætsarenaerne i retning af enmere tidsaktuel og almen dækning af sporten. Detraditionelle nyhedsreportager udgjorde ofte kunomkring halvdelen af programtiden. I stedet forinddrog man flere forskellige genrer og anlagdemere almene eller skæve synsvinkler på sporten,f.eks. via personportrætter og features. Men helt af-gørende var programmets satsning på studie-baserede ‘live’-indslag i form af interviews og for-skellige former for opvisninger, lodtrækninger ogkåringer, som rummede oplevelsespotentialer forde seergrupper, der ikke var snævert sportsinteres-serede.

Publikumsorienteringen betød samtidig, at pro-grammerne fik en mere dynamisk forløbsstruktur. ISport i 2eren blev indslagenes rækkefølge fastlagtudfra overvejelser om mediets tidslige og visuellenatur. Det betød helt konkret at programindslag-enes rækkefølge ikke var bestemt udfra indholds-mæssige overvejelser som f.eks. journalistiskevæsentlighedskriterier eller sportssjournalistiskehierarkiseringer af sportsgrenene, men i stedet forvar fastlagt udfra et ønske om via form- og ind-holdsmæssig dynamik og variation i større ud-strækning at forsøge at fastholde marginalseere.

Et af de helt centrale træk ved Sport i 2eren varprogrammets brug af studiet som betydningslad-ende og forankrende visuel oplevelsesramme forsporten. Her fik en særlig interesse for at dyrke tvmediets visuelle og stilistiske udtryksmulighederfor første gang lov til at udfolde sig. En interessesom sidenhen er blevet et karakteristisk træk vedTV 2 Sporten som helhed og især kommet til udfol-

14

delse i forbindelse med dækningen af store begi-venheder.

Rammen skabte i Sport i 2eren en form foroplevelsesmæssig sammenhæng imellem magasin-programmets fragmenter af indslag. Det er derfor etelement som fik afgørende betydning for hele pro-grammets forløb, dets indhold og ikke mindst forjournalistens rolle. Programmerne blev sendt di-rekte fra et stort studie under overværelse af etstort publikum, som i sig selv var et nyt show-element i sportsprogrammer. Publikum var en delaf studiets faste indretning, som scenografisk be-vidst var indrettet med henblik på at danne rammeom afvikling af både underholdende og informativeindslag. Der var således både et interview-podie tiltalkshow-lignende indslag, et blå-grønt hjørne tilafvikling af journalistiske nyhedsreportager ogresultatformidling, samt en åben arena i midten tilde showorienterede opvisninger og seer-konkurren-cer. Som modspil til de faste forudsigelige elemen-ter skiftede studiet udseende fra gang til gang idetdet ofte var tematisk scenograferet udfra nogle afprogrammets bærende studieindslag. F.eks. var stu-diets arena udstyret med et helseinstitutlignendeskakternet gulv, en bænk og knagerække fra et om-klædningsrum og skiudstyr i et program, hvor mantog emnet skisportsskader og forebyggende træningop. Tematiseringen kunne dog også komme udefrasom da studiet i et påskeprogram var udstyret medhalmballer, kyllinger og en studievært klædt i no-stalgisk landmandsdress. Den store fokus på atskabe visuel dynamik og betydning betød også, atman enkelte gange henlagde programmet til andrelokaliteter. F.eks. sendte man engang fra OdenseBadeland, hvor studieværten optrådte i badebukserog afviklede interviews med formanden for DanskSvømmeunion om dansk svømnings situation isoppebassinet!

Blandingen af underholdning og journalistik ogstudiebrugen betød som allerede antydet, at denjournalistiske rolle blev langt mere sammensat oglangt mere central for seerens oplevelse. Fra tidli-gere overvejende at være en institutionel forankretjournalistisk nyhedsvært blev journalisten i Sport i2eren til en egentlig tv-vært – en personae, sombåde skulle kunne fungere som traditionel journali-stisk nyhedsformidler og interviewer og værekontaktskabende showmaster på den dobbeltescene mellem studiepublikummet og seerne.Studieværten blev til en oplevelsesværdi i sig selvog for at kunne varetage de mange roller blevstudieværten rykket væk fra den traditionelle sta-tionære placering ved en nyhedsskrank. I Sport i2eren fik sportens studievært i mere end én for-

stand krop og blev en central figur, som via sinebevægelser rundt i studiets forskellige genre-settings markerede de genremæssige skift mellemde journalistiske og underholdende elementer. Pro-grammets store krav til studieværtens performance-evner, betød på længere sigt, at man fik problemermed at finde bæredygtige afløsere for programmetsførste værter: Morten Stig Christensen og LineBaun Danielsen. Begge disse værter fyldte studie-værtsrollen ud med stor troværdighed idet de kunnetrække på både journalistiske og atletiske evnersamt en i bedste forstand iøjnefaldende fysisk ogpsykisk sportslig udstråling. For nogle af efterføl-gerne blev det svært at udfylde hele rollespektretmed ligeså stor troværdighed – idet de enten varmere journalistisk orienterede eller havde en fysiskudstråling, som ganske vist var iøjnefaldende, menikke sporty.

Indholdsmæssigt spændte Sport i 2eren buenmeget hårdt, idet man på én gang både ville for-midle et meget sammensat idrætsbillede og villebeskrive det under meget forskellige synsvinkler.Tyngden i programmet lå på den traditionelle tops-port, men i samme program kunne seeren i princip-pet blive præsenteret for en kampreportage fra enserie 4 fodboldkamp i Harboøre, et eksklusivt træ-ner-interview fra spansk fodbold, en musikvideoom snowboardere, en aerobicopvisning i studiet, etkritisk debatskabende interview om dansk fodboldstilskuerkrise og en komikers parodi på en fodbold-tilskuer. Tendentielt blev almene vinkler på sportensom f.eks. økonomiske, psykologiske eller idræts-medicinske perspektiver vægtet lige så højt somtraditionelle resultatorienterede vinkler. I den for-stand knyttede programmet mere direkte an til denmåde almindelige mennesker oplever idrætten på

Et af Sport i 2erens helt store gevinster var pro-grammets evne til ved hjælp af showrammen atgenfinde og formidle nogle af de humoristiske, arti-stiske og underholdende aspekter ved sport. I denforstand tog man sportens fascinationselementer al-vorligt og kvalificerede underholdningen. Det vartilgange som DRs alvorstunge nyhedsjournalistiskemagasinprogrammer havde haft en tendens til atforsømme i 80ernes iver efter at tage elitesportenseriøst.

Ikke desto mindre blev nogle af programmetsgenkommende problemer genereret netop i koblin-gen mellem de meget vidtfavnende journalistiskeintentioner og den store interesse for via form atfastholde seerne.

Sport i 2erens fokus på dynamik, variation ogvisualisering betød først og fremmest, at der ikkeblev brugt tid nok på de ofte meget store problem-

15

stillinger, som man tog hul på i studiedebatterne.Andre gange forsøgte man visuelt at kompenserefor en manglende dynamik i interviewet, så‘skæve’ billeder af interviewgæsterne røvede op-mærksomheden fra indholdet i interviewet og uaf-vidende kom til at latterliggøre gæsterne. Detgjaldt f.eks. i ovenfor omtalte interview med for-manden for Dansk Svømmeunion, hvor billedet un-der store dele af interviewet fokuserede på de tomænds blottede underben.

Og endelig viste det sig gentagne gange, atnogle af gæsterne i studiet eller reportagernes ak-tive fra den folkelige idræt ikke passede særligtgodt ind i showrammen og derfor ufrivilligt kom tilat fremstå i et uheldigt skær.

Alt i alt havde programmet en række problemermed at acceptere, at showrammen implicit sattenogle begrænsninger på hvilket indhold man kunneformidle.

Fornyelse?Efter 4 år blev Sport i 2eren nedlagt i sommeren1993. Det skete bl.a. fordi redaktionen bag pro-grammet havde svært ved at få nye ideer og fordifornyelsesforsøg via udskiftning af studieværterneikke havde fungeret tilfredsstillende. Træthedenhos redaktionen gik hånd i hånd med en skærpetkonkurrence om de danske sportsseere, idet DR foralvor var vågnet op af monopolsøvnen. Det betødbl.a. at kampen om søndag aftens familiepublikumblev flyttet over på andre programområder.

TV 2 Sporten udviklede i de glade og fandeni-voldske pioner-år nogle særlige journalistiske ka-rakteristika, som man sidenhen har trukket storeveksler på. Indholdsmæssigt gælder det især afsøg-ningen af grænsen mellem showaktiviteter og sport,inddragelsen af blødere kulturelle vinkler og udvi-delsen af perspektivet til også at omfatte sportensomgivende samfund. Formmæssigt er det i dag isærden betydningsskabende brug af studiet og satsnin-gen på stjerner, som fortløbende profilerer TV 2.

Med Sport i 2eren kom første slag i konkurren-cen om status og seere til at udspille sig omkringsportens blandede magasinprogrammer. Fra midtenaf 90’erne blev konkurrencen flyttet over på be-givenhedstransmissioner fra især de to store bold-spil, håndbold og fodbold samt cykling. Det bety-der, at de danske sportsseere i nogle år har fåetmere og mere af det samme.

Set fra seerens divan er TV 2 Sporten og DRsTv-sport gennem de sidste 4-5 år kommet til atligne hinanden mere og mere i både form og ind-hold. TV 2 Sporten har bevæget sig ind i en mere

vanskelig periode hvor man på den ene side harskullet konsolidere sig og på den anden side er tv-konkurrencen blevet accentueret voldsomt gennemisær TV3s aggressive satsning på sportsstoffet isamme periode.

Man har måske haft vanskeligt ved at forny sig,fordi det har været vanskeligt at konsolidere sigmedarbejdermæssigt? Efter de første 3-4 år hvoralle medarbejdere var besjælede af begejstringenfor være med til at etablere en ny tv-station og gla-deligt arbejdede langt ud over det normale be-gyndte en del af medarbejderne at søge nye græs-gange. Det har betydet, at en del af redaktionen erblevet skiftet ud, og at der er kommet flere yngremedarbejdere til, som både journalistisk, medie-mæssigt og vidensmæssigt har været ‘lettere’. Tilforskel fra tidligere har tv-konkurrencen betydet, atogså tv-stationernes sportsredaktioner gennem deseneste år er blevet en legitim vej til en karriere in-denfor tv-mediet på linje med andre redaktioner.Derfor er der blevet større gennemtræk og måskefærre medarbejdere med den fornødne mængdesportslig og mediemæssig viden til at udvikle nyejournalistiske visioner på tv-sportens område?

Ligheden på de to sportsredaktioner beror ogsåpå, at TV 2 satte skub i en seerorientering og pro-gramudvikling hos DR, som i princippet har bety-det, at begge redaktioner har satset på de sammekommunikative og indholdsmæssige midler i kon-kurrencen om seerne. Det hænger sammen med atbegge kanaler er underlagt de samme public ser-vice-forpligtelser og økonomisk har begrænsedemuligheder for at betale for de attraktive rettighe-der.

Udviklingen i TV 2s sportsprogrammer reflek-terer en central udvikling. Hvor drivkræfterne bagprogramudviklingen i de første år gav rum for enafprøvning af både tv-æstetiske og journalistiskeambitioner, bliver programudviklingen i de senereår mere påvirket af forhold udenfor institutionenselv. Tv konkurrencens skærpede kamp om seereog især sportsrettigheder går hånd i hånd med enmere og mere professionaliseret sportsverden styretaf kommercielle hensyn. Det rejser en række pro-blemer for public service-tvs sportsprogrammer, sålænge man holder fast ved, at public service-tvbåde skal levere underholdende og kritisk informa-tive programmer.

Internationalt har jagten på de eksklusive rettig-heder til sportens begivenheder fået kommercielletv-stationer til at investere direkte i sporten ved atopkøbe aktier i f.eks. håndbold- og fodboldklubber.I dansk sammenhæng har konkurrencen betydet, atogså public service-tv har bevæget sig ind i et tæt-

16

tere samarbejde med sporten end tidligere for atkunne tilbyde seerne underholdende stof og for TV2s vedkommende tilbyde annoncørerne de rigtigeseere. Det er samarbejder, der i princippet er ufor-enelige med public service-tvs forpligtelse til atvære uafhængige af økonomiske interesser, men deanses for at være nødvendige midler til at kunneklare sig i konkurrencen om underholdningspubli-kummet. TV 2s sponsorering af Camilla Andersener et eksempel på en konfliktfyldt strategi. Men re-daktionens meget tætte samarbejde med og støttetil den nystartede boksepromotor, Anders Vester,som modtræk overfor den tidligere samarbejds-partner Mogens Palles samarbejde med TV 3, er etsærdeles godt eksempel på at modtrækket for

hybridkanalen indtil videre er blevet ‘gråzone-agtige’ samarbejder, hvor pragmatiske overvejelserom sikring af underholdning og seere vejer tungereend principielle overvejelser om public service-tvsformelle uafhængighed. TV 2s blandings-finansiering og public service-forpligtelser betyder,at TV 2 Sporten antageligt også fremover vil givestof til en del debat. De seneste års udvikling viser,at kanalens balancegang mellem seerorientering ogmere ideale forpligtelser har en tendens til at bliveforstyrret og rammesat af konkurrencen fra de kom-mercielle stationer, som i disse år i særlig grad sat-ser på netop sportsstoffet som vej til et større sta-bilt publikum.

Noter

1. TV 2 er en hybridkanal i den særlige forstand, at denfinansieringsmæssigt bygger på en blanding af licens-midler (30% var udgangspunktet i den første TV 2lov) og reklameindtægter (70%) og derfor er særdelesmarkedsafhængig. Men samtidig er kanalen offentligtejet og har derfor ikke nogen målsætning om at genereet overskud til aktieejere, ligesom TV 2 er pålagt enrække samfundsmæssige forpligtelser (public service-forpligtelser).

2. TV 2 skulle kun selv producere nyheds- og aktualitets-stof. Det øvrige programstof blev lagt ud i entreprisetil produktion udenfor huset.

3. Den forventning fremgår ret direkte af den hidtil enestebog om TV 2 fra 1989: TV 2 til salg (red. AsgerLiebst), hvor en række af bidragsyderne netopvurderer TV2 ud fra en forventning om, at kanalenskulle være en mere elitær, lille alternativ kanal.

4. Det kommercielle TV3 har i flere år spillet en voksen-de rolle i kampen om de reklamekroner, som kanknytte sig til sportspublikummet. Stationen har i deseneste år satset voldsomt på sportsstoffet som loko-motiv til at udbrede kanalen til hele befolkningen.Ikke desto mindre har jeg dog valgt at se bort fra TV3i denne sammenhæng hvor det historiske perspektiv eropprioriteret.

5. Væksten i sportsprogrammerne kan delvist forklaresved, at sportens organisationer af både politiske,sportslige og ikke mindst kommercielle årsagerudvider aktiviteterne. F.eks. blev EM- slutturneringeni fodbold i 1996 udviddet fra 8 til 16 deltagende hold.

6. Efter OL 1992 blev sommer- og vinter OL adskilt, såde afholdes i forskellige år. Der blev således afholdtvinter-OL i 1994 og 1998, samt sommer-OL i 1996.Vinter-OL har aldrig haft særlig stor medieinteresse iDK, da vintersportsgrenene her ikke har den store

udbredelse. Det var først i 1998, at de danske tv-statio-ner for alvor satsede på dækning af vinter-OL.

7. Se Bentzon, Nielsen og Svendsen 1992 samt Nielsenog Svendsen 1993.

8. Jvf. Gallups TV-meter undersøgelser. Primetimedefineres forskelligt hos de to tv-stationer. I dennesammenhæng er det defineret som tidsrummet 18.30 –23.00.

9. Jørn Møller har beskrevet dette misforhold nærmere isin undersøgelse af seeningen af Sportslørdag fra1986. Se Møller 1986, samt Frandsen 1996 for ennærmere beskrivelse af Sportslørdag og 80’ernes for-andringer i idrætsbilledet.

10. Møller, 1986 s. 99-100.11. Dette fremgår af en Scand-Trend analyse fra 1990 af

befolkningens interesse for at se, høre og læse omforskellige sportsgrene. Undersøgelsen findes i rap-porten Idrættten mod år 2000. Bind IV. Under-søgelser, Dansk Idræts-Forbund, Brøndby 1990.

12. Idrætsliv nr.8 1998 indeholder en særskilt opgørelseover nyhedsindslagene på TV 2 og DR i 1996-97.

13. TV 2 s første sportschef Jørgen Steen Nielsen havdeværet med til at udvikle Sportslørdag i DR.

Litteratur

Bentzon, Karl-Henrik, Niels-Aage Nielsen & Erik NordahlSvendsen (1992) Ligheder og forskelle. MedieKulturnr. 17.

Christensen, Frits (1992) Show med mening. Jyllands-Pos-ten, maj.

Christensen, Morten Stig (1992) Sportsjournalister iShowbranchen. Jyllands-Posten d. 26. Maj.

Danmarks Radio: Årsberetninger og regnskaber fra årene1988-1998.

17

Dansk Idræts-Forbund (1990) Idrætten mod år 2000. BindIV. Undersøgelser. Brøndby: Dansk Idræts-Forbund.

DR: Materiale indhentet i TV-Chefredaktionen.Frandsen, Kirsten (1996) Dansk Sportsjournalistik. Fra

sport til publikum. Århus: Danmarks Journalist-højskole, Licentiatafhandling, DJH-Rapport.

Frandsen, Kirsten (1998) Sportsjournalistik. MedieKulturnr. 28.

Gallup: TV-Meter database.Gallup: TV-Meter Årsrapport 1992-98.Hansen, Morten Mølholm (1997) Tv-dækningen bliver

skævere og skævere. Idrætsliv nr 9.Hansen, Morten Mølholm (1998) Fortsat skæv tv-dækning.

Idrætsliv nr. 8.

Liebst, Asger (red) (1989) TV 2 til salg. København:Dansklærerforeningen.

Møller, Jørn (1986) TV-Sport. Danmarks Radio, Forsk-ningsrapport nr. 3B/86.

Nielsen, Niels-Aage & Erik Nordahl Svendsen (1993)Ligheder og forskelle 1990-1991, i Medieforskning IDanmarks Radio 1992, DR.

Sepstrup, Preben (1994) TV i kulturpolitisk perspektiv1954-1994. Århus: Klim.

Søndergaard, Henrik (1994) DR i tv-konkurrencens tidsal-der. Frederiksberg: Samfundslitteratur.

Team Danmark: Materiale fra marketingsafdelingen.TV 2: Årsregnskaber og beretninger fra årene 1991-98.

18

19

Mediainstitute, University of Jyväskylä, P.O. Box35, FIN-40351 Jyväskylä, virtapohja@media.jyu.fi

The Secrets of Sports HeroesThe Drama Created by Journalism

is One Part of the Making of the Sports Heroes

KALLE VIRTAPOHJA

The main objects of this study include sports journ-alism, the way the stories of sporting heroes aretold, and the drama of journalism that brings theseheroes to the headlines.

Sports journalism is seen here as a part of Finn-ish culture. At the same time it is an elementarypart of the culture of journalism in Finland. Theproducts of journalism, the texts, are the focus ofthis research. My aim was to study how sports jour-nalism is involved in the making of sports heroes,and how the drama of journalism works to mytholo-gize them.

I see the evolution of the heroes of sports journ-alism as a result of a very complex cultural system.Culture is the context that gets its expression in re-ligion, in the way good and evil are experienced, inrituals and in the many means of communication.The background to sports is a mixture of these cul-turally bound expressions. Plentiful evidence existsto document the claim that primitive societies fre-quently incorporated running, jumping, throwing,wrestling and ball playing in their religious ritualsand ceremonies (see Guttman 1978). The modernway of understanding culture is not somethingfixed, something stable, instead it is always chang-ing and in this it is like a river (Fornäs 1995). As aresult the nature of sport has changed a lot duringthe centuries.

My study builds on the studies and tradition thatis described by Carey (1989), whose ritual way ofunderstanding communication indicates that realityis produced, maintained and fixed by means ofcommunication. I am also inspired by Dayan andKatz (1992) who have studied the anatomy of me-

dia events, and Real (1996 and 1989), who haswritten about the connection of the Olympic mythsand the media. Real has pointed out how sportsregulations have been fixed so that they will satisfythe needs of the media. One of my main presup-positions has been presented by Dayan and Katz(1992) and other researchers in the field of culturalstudies: the meanings of the news build on othernews. This means, that one single sport writer can-not decide who is the next sports hero to be wor-shipped by thousands of sports fanatics.

Sports journalism is a field of journalism thatgradually developed from early sports magazines inthe 1880s and in the 1890s to early sports news inthe newspapers in the first years of the 20th century.The idea of early sports journalism was sports pro-motion. It was in the 1920s that several newspapershired their first sports journalists in Finland. Thehistory of journalism in Finland dates back to 1776,when the first Finnish newspaper was published.So it took more than one hundred years beforesports reports had become important enough thatthey deserved to be reported. Or should we say, thatin the course of one hundred years the skills of highsociety, writing and reading, had reached the com-mon man. The Olympic Games in Helsinki in 1952were a big boost for Finnish sports journalism.Newspapers hired people who knew somethingabout sports, and they also bought new equipmentand printing machines.

As a consequence of its ritualistic backgroundsport has a strong dramatic nature. From my journ-alistic viewpoint sport is something that is meant tobe seen, so there is a tension between the actors(sportsmen) and the spectators. Sport is also full ofrisks and surprises, goals during the last second orunexpected victories for the underdogs or not-fore-

20

seen collapses of the champions. This creates thedrama of sports. (See Whannel 1992)

The drama of journalism is analogous to thedrama of sport. Journalism is designed for the pub-lic or the audience. The messages of journalismhave a meaning only when they reach the public.This means there must be some kind of tension be-tween news stories and their audience. As the na-ture of news is surprises, this means that newscasts are quite often full of drama. Those peoplewho perform in the middle of these stories arequite often glorified as heroes. And this glorifica-tion often happens without notice.

Sports heroes are always seen as representativesof good values. These good values are somethingthat have meaning for the whole society. So it is es-sential that sports heroes have a society, a countryor a sports club, that they represent. The status of asports hero is not something that can be inherited,nor bought. It must be earned. And the more diffi-cult the way to stardom was, the brighter the starshines.

Let us also keep in mind the ritualistic nature ofjournalism and sports. According to Real (1996,51) sport, together with media, is a significantpower in society. It is more or less a habit to startone’s day by reading a newspaper, and for manypeople it is more or less a ritual to check the regu-lar sports results.

In this paper I put forward the central themes ofmy Ph.D. study, the development of sports journal-ism in Finland, the historical combination of na-tionalism and sports in Finland, the changing na-ture of sport in Finland in the 20th century, the he-roes of this study in their context, and at the end Iconclude what I have found out about the drama ofsports journalism and about the sports heroes.

The Central Themes of the StudyOne of the central themes of this study was to reg-ister the evolution of the heroes, from distance run-ner Hannes Kolehmainen, who won three OlympicGold Medals in the Stockholm Olympic Games in1912, to the Swedish icehockey coach Curt Lind-ström, who coached the Finnish national team tovictory in the World Championship tournament inStockholm in 1995. In what way have the heroeschanged? Why did the change take place?

Another central theme was to study the changeof the connection between national emotions andthe country’s sports heroes. Sport is a good play-ground for the manifestation of ”sisu”, which is a

Finnish word for not giving up, for fighting as anunderdog. Sisu has long been part of Finnish iden-tity, but this is not so much the case any more. Wehave lived through a change in the connection be-tween sports heroes and nationalism. But how didthis change happen?

Another central theme was to register thechange in the main sports in Finland during thiscentury. From the early decades of the 20th centuryuntil the 1980s athletics, or track and field, as wellas cross country skiing and wrestling, were the fo-cus of Finnish sports life. But team sports havegained popularity in the last two decades of thiscentury. Why did sports change?

In order to answer these questions I decided tostudy seven athletes and one coach.1 I studied whathad been written about them and in some caseswhat radio and television said about them. Thiswas a qualitative study, so I decided not to readeverything that was reported about these selectedheroes, but instead I chose carefully some specificpieces of sports journalism, where the drama offighting or the drama of winning was vigorouslyrepresented. In order to make the right decisions Ihad to do a lot of reading in the micro film archivesin the library of the University of Jyväskylä, in thelibrary of the University of Tampere and in thepress library of Helsinki City.

My material consists of 169 articles that werepublished in Helsingin Sanomat, published in thecapital of Finland; in Turun Sanomat, which has along tradition of strong involvement in sports;Demari, the main newspaper of the social demo-crats in Finland, and also the predecessors ofDemari, that is, Työmies and Suomen Sosiaali-demokraatti. A traditional sports weekly SuomenUrheilulehti was also among the research material.The two radio recordings date back to 1948 (Olym-pic Games in London) and 1960 (Winter OlympicGames in Squaw Valley). The TV-programmes thatwere analysed included two A-studio (YLE) pro-grammes from 1994, and the third TV-programmewas a Suunvuoro programme (MTV3) in 1995.

The heroes whose heroism is studied throughthe medium of these texts include Olympic champi-ons Hannes Kolehmainen, the runner, PaavoNurmi, the runner, Tapio Rautavaara, the javelinthrower, Veikko Hakulinen, the skier, Lasse Viren,the runner, and the only female athlete in my sam-ple, Marja-Liisa Hämäläinen (later Kirvesniemi),the skier. Included are also World Champions KeijoRosberg, the Formula-1 driver, and Curt Lind-ström, the icehockey coach.1

21

In their typology of Finnish sports publicityItkonen and Knuuttila (1992) find six phases ofpublicity and hero-making. The first two phases, 1)the local talents and 2) the champions of arenas,are dealing with the heroes before the time of mystudy. The heroes in my study fit in the followingtypologies presented by Itkonen and Knuuttila: 3)The ones who ”ran Finland onto the World Atlas(Kolehmainen and Nurmi), 4) The fighters of radio(Rautavaara and Hakulinen), 5) The stars of televi-sion (Viren, Rosberg and Hämäläinen) and 6)Those who know how to champion the media(Lindström).

Another Finnish researcher (Reinikainen 1991)has divided the 20th century in an analogous way, al-though his focus is not on the publicity but on thesportslife. He suggests four periods:

1) The rise of national sports (1900-1919)

2) The years of Olympic fever (1920-1940)

3) Uniting the nation and the spirit of the Helsinki1952 Olympic Games (1945-1960)

4) The years of commercialism, international com-petition and postmodernism (1960-1988).

As a result of these typologies I decided to namethe phases of sports journalism as shown in Table1. Lasse Viren was the national hero at the sametime colour TV came to Finnish househoulds. Butin Finland TV did not immediately become such apowerful factor as in America. The reason was thatthe Finnish Broadcasting Company had a monopolyof sports programming until the end of the 1980s.

But sport did change before the media changed.Finnish sports were mainly male, individual, andOlympic sports until the shocking 1980s, when theold bastion of Finnish sport was turned upsidedown. Keijo ”Keke” Rosberg won the World title

in F-1 in 1982. Thus, Rosberg became the first non-Olympic sportsman to be nominated sportsman ofthe year in the end of his victory season. As a re-sult, this was the end of the Olympic monopoly inFinnish sports. Two years later, in 1984 Marja-Liisa Hämäläinen became the most successfulsportsperson in the Sarajevo Winter OlympicGames. This was finally the breakthrough for Finn-ish women in sport. This does not mean that therewere no women at the top of Finnish sport beforeMarja-Liisa’s three Olympic Gold Medals in 1984.But the status that Marja-Liisa gained via mediawas higher than any sportswoman had ever gainedin Finland. Because of these trends sports becamemore and more media bound in the 1980s. At thesame time team sports gained increasing respectand popularity.

As a result I have named the years in Finnishsports after the year 1989 as the period of Mediasports. The Media is playing an increasingly cen-tral role in focusing the attention of the audience.Icehockey was among the first sports to take ad-vantage of the media explosion. The local commer-cial radio stations started to operate in Finland in1985. It was a rebirth for Finnish icehockey, as thelocal radio stations realised that icehockey with itsunexpected turns, fierce fights and breathtakinggoals is the perfect sport for radio. And when thecommercial MTV3 was allowed to transmit directsports programmes at the change of the decade,icehockey was again one of the first sports to at-tract a live audience.

The time for television competition reallystarted in the 1990s. The commercial MTV3started its newscasts in 1981. But the competitiontruly flamed only in 1993, when MTV3 was given awhole channel of its own. Another sign of the grow-ing competition was the start of another commer-cial channel, Channel Four in 1997. The develop-

Table 1. The Heroes and the Years that where Selected for the Study as well as the Phase of Sports Journalism

Year Hero Sports Journalism

1912 Kolehmainen The early years of sports journalism

1932 Nurmi The golden years of the newspapers

1948 Rautavaara The hey-day of radio

1960 Hakulinen The hey-day of radio

1972 Viren Time for TV

1982 Rosberg Sport becoming more versatile

1984 Hämäläinen Sport becoming more versatile

1995 Lindström Team sports in the limelight

22

ment of media sports in the 1990s, with severalglobal scandals in 1998, is a very interesting topicfor further research, but I shall not discuss it here.

The Development ofSports Journalism in FinlandAs I have already said, the sports movement grewup in the late 19th century. One of the signs of thestrength of this movement were many small maga-zines dealing with sporting matters. Suomen Urhei-lulehti (Finnish sportsnews) started in 1898 and itis the oldest still-running sports paper in Finland.The spirit in the writing at the time was to enablethe sports movement to get stronger (Arponen1991, Perko 1991, Pänkäläinen 1991).

The first sports journalists in Finnish newspa-pers were appointed by Hufvudstadsbladet in 1902and Helsingin Sanomat in 1905. The strength ofthe public enthusiasm for sport was first realised inthe editorial offices of Helsingin Sanomat andTurun Sanomat. For instance, Turun Sanomat spon-sored Paavo Nurmi and payed his Olympic trip ex-penses in 1924 (Tommila & Salokangas 1998).

It was only in 1931 when these papers, leadingthe way in Finland, started a special sports depart-ment in Helsingin Sanomat. We can also assumethat one of the reasons Helsingin Sanomat couldovertake Hufvudstadsbladet and other competitorsin the 1920s was the attention paid to sports in theoffices of Helsingin Sanomat.

Radio amateurs started to operate in many Finn-ish towns in the beginning of the 1920s, but the im-portant year is 1926, when the Finnish Broadcast-ing Company started to operate. The first sportsprogramme was the match between Sweden andFinland in athletics in 1927. In 1928 radio was notallowed to transmit their programme from the Ol-ympic trials, but after the games Lauri ”Tahko”Pihkala rushed to read the highlights in front of amicrophone. The first direct transmission datesback to 1929, when Sulo ”Simeoni” Kolkka re-ported athletics match between Finland and Swe-den in Helsinki.

In 1932 the Olympic news were read in Helsinkiand they were based on the telegraphed messagessent by the Finnish News Agency. In 1936 six re-porters of Finnish Broadcasting Company weresent to report the Olympic Games in Germany.Only The United States of America could come upwith such a large radio team. (Lyytinen 1996, 104)

Ph.D. Martti Jukola (1900-1952), one of themost outstanding figures in the history of Finnishsports journalism, if not the most outstanding, was

the chief reporter in Berlin in 1936, when the Finn-ish distance runners achieved a triumphant triplevictory in the 10 000 meter race. Jukola’s report ofthe race, where the brave Japanese Murakoso wasbeaten by Salminen and two other Finns, is consid-ered a classic in Finland. The atmosphere createdby Jukola on radio was well suited to the drama ofthe situation. As an Olympian himself (he partici-pated in the Olympic Games in Paris in 1924 as a400 m hurdler) Martti Jukola could express thefeelings of the sportsmen to the radio audience in avery matter-of-fact way.

Jukola was only 29 years of age when he be-came a doctor in 1930. He was the editor of Suo-men Urheilulehti, the sports paper, in 1931-1936.He wrote also 19 sports books. In the field of litera-ture Jukola also gained respect as a translater. Butthe best-known of Jukola’s work is his work as aradio reporter. He worked for the Finnish Broad-casting Company in 1931-1952.

A strong boost for radio sport was the short pe-riod in the end of the 1930s, when Helsinki wasnominated the host of the 1940 Olympic Games.This was due to the fact that Japan was already in-volved in the Second World War. The FinnishBroadcasting Company bought new radio broad-casting equipment and trained new radio reporters,but the Olympic fewer in Finland lasted only for ashort time.

As we know, the Russian army attacked Finlandin 1939. The International Olympic Committee de-cided to postpone the 1940 Games. The next Olym-pic Games were arranged only in 1948. And Hel-sinki became the host only in 1952. This was againa golden moment for sports journalism in Finland.In some cases regional newspapers even usedairplanes to get new photographs in time from Hel-sinki to the edition houses in the country towns.

The effect of radio sports on newspaper journal-ism was interesting. In the 1920s, at the same timeas radio started, newspapers hired more sportsjournalists and started to use more photographs andon a larger scale. But the start in competition in thenews was only one reason for this: Finnish successin the Olympic Games in athletics and wrestlingwas outstanding in the 1920s and 1930s. And ofcourse the increased use of photographs was a re-sult of better technical capabilities, and not onlythe result of increased news competition, as in the1920s radio was not really a threat to the newspa-pers in any way.

But it was a totally different situation in the1950s. The newspapers realised that the big namesof radio sports, that is, Pekka Tiilikainen and Paavo

23

Noponen, had quickly become much better knownto a large audience than the reporters of newspa-pers. In reply, the newspapers tried to promote theirown journalists and at times the criticism of radiosport was quite heavy. For instance in the WinterOlympic Games in 1960 Veikko Hakulinen an-chored the Finnish ski relay team to victory. TheFinnish Broadcasting Company had some technicaltroubles and this piece of news was first heardthrough Swedish radio. Turun Sanomat, for in-stance, criticized Finnish radio quite heavily after-wards.

Television journalism has underlined the enter-taining function of sports journalism (see Whannel1992). Newspapers with their large photographscannot compete with live broadcasts in this field.The same goes for radio: the format of televisionhas become the standard of sportsjournalism. Thismeans that while television takes the main role asan entertainer, radio and newspapers do still have alot to do as providers of news and background in-formation.

The Changing Face ofSport in Finland in the 20th CenturyThe world has changed dramatically during the 20th

century, and simultaneously the world of sport haschanged. Entirely new dimensions emerged in theworld of sport in the 1980’s. Individual sports werereplaced team sports, Olympic sports were replacedby commercial sports, especially motor sport. Theworld of masculine sport had to make room for fe-male sports. The world of effort had to agree tomake way for the visual world. The role of televi-sion in this development is quite central.

The old favourites of the Finnish people, athlet-ics, wrestling and skiing, are now challenged byteam events and totally new events. Keijo Rosberg,the F-1 World Champion in 1982 paved the way fornew thinking in Finnish sport. The status of femalesport was guaranteed after the victories of Marja-Liisa Hämäläinen in Sarajevo in 1984. And thesuccess of team sports was highlighted in 1995,when Finland won the world title in ice hockey andthe footballer Jari Litmanen of Ajax Amsterdamwas voted Sportsman of the Year in Finland, thefirst team player ever to win this distinction.

The change that can be witnessed in skiing is avery good example of the new demands of modernmedia sports. In fact, one part of the change is dueto sports people, and the other part is due to themedia. There are at least seven areas of change thatskiing has lived through in quite a short time.

These changes have modernized the image of ski-ing, and many of them have been made with the de-mands of television in mind:

1) The equipment. Skis were made of wood untilthe dramatic breakthrough of fiber glass skis inthe 1970’s. Another area where technology ad-vanced was timekeeping. In 1976 the Finnishski giant Juha lost the Olympic Gold Medal byjust 0,01 seconds to his Swedish rival, ThomasWassberg in a 15 km competition.

2) The clothing. As a result of more accurate time-keeping, skiing suits became more streamlined.And as a result of the growing television inter-est the colouring of skiing suits became morefashionable.

3) The style. In cross country skiing the new inven-tion of the late 1970’s was the so-called Siito-nen-schritt, skating style, that was to revolution-ize the whole cross-country skiing in the 1980’s.This new style was faster than the traditionalstyle, and for the television viewer it offeredmore to see. The monotonous movement of thebody of the traditional style was changed to thedynamic skating movement. As a consequencethe visual quality of skiing improved. An evenmore dramatic change took place in ski jumpingin the end of the 1980’s. A Swedish ski jumper,Jan Boklöv, developed a strange new style;opening his legs in the air. At that time this wasagainst the rules, and it was considered quiteugly. But this was a way of flying further, andthe International Skiing Federation decided tochange the rules. As a result, within 1-2 yearseverybody was training with the new V-style.For the spectator this new style gave more tosee: longer jumps and dramatic movement in theair: the opening of the skis. Compared to the oldstiff way of flying, this was revolutionary.

4) Celebration. The invention of team eventswithin skijumping and combined skiing hasbrought celebration and hugging to the tv-audi-ence. Authentic joy and cheering expressed byteam mates creates an atmosphere of celebrationwhich is transmitted to the tv-audience as well.

5) The number of events. The number of eventshas increased. In 1984 there were for the firsttime as many Olympic Gold Medals on offer forfemale cross country skiers as for male skiers.In 2001 the programme of the World Champion-ships in skiing consists, for the first time, ofsprint events.

24

6) The duration of the competitions. As a result ofthe increasing number of events, in 1988 theWinter Olympic Games expanded so that for thefirst time they lasted 16 days, as long as theSummer Olympic Games. As a consequencetelevision can present Olympic programmesover three weekends. This means more sportstelecasts during prime time.

7) The duration of the season. In skijumping theWorld Cup consists of 30-32 competitions.These are during the winter time. In additionthere are the 5-7 World Cup competitions forsummer season. More competitions means moretelevision time, and as a result more money forthe organizers. And this also means more prizemoney for the competitors. Correspondingly, inice hockey the competitive season has expandedso that the Finnish major league starts in mid-September and ends at the end of August. Andthen the season continues with the World Cham-pionship tournament; ending only in May. Forthe ice hockey fan, the season continues untilJune, when the NHL-league comes to a climax.

Television has helped skiing in at least seven waysto acquire a modernized image. These points alsoapply to other sports that meet the standards oftelevision:

1) Television wants the fan to be entertained. Themore entertaining the sport, the higher thepopularity among the television audience.

2) Television adds cameras. In order to entertainthe television audience the number of televisioncameras has increased in sports competitions.This gives the opportunity to show more.

3) Television tries to show the true sporting atmos-phere by means of careful planning. Placing thecameras in the right places makes it easier toavoid ”dead” moments in the telecast.

4) Television tries to show the celebration and thebest performances live. In many instances thestarting times and even the place where thecompetition is held is decided taking into ac-count the demands of television.

5) Television tries to show the drama. The compe-tition must be planned so that the most dramaticaction is available for the television cameras.

6) The Television spectator lives in luxury due toslow motion. The invention of slow motion ishelping to elevate sports heroes to a mythologi-cal level (Hietala 1989).

7) Replaying the highlights underlines the mean-ing of the sports achievements. The televisionspectator sees the highlights of the competitionsmany times in the course of one day through re-plays. They can be included in news casts, orjust in special sports programmes with a sum-ming-up of the day’s events.

The Media now plays a more central role in thecompetition between different sports than ever. Al-ready in the 1970s, the sports federations wereseeking to involve more young athletes, and school-age people in their activities. But in the 1990’s themodern sports federations most carefully considerwhat kind of media strategies they should employ.

Sport and Nationalism in FinlandFinland was part of the Russian empire in 1912,when the Olympic Games were staged in Stock-holm. This was a time when Russia wanted to putan end to all the privileges that the Finnish peoplehad in their country. This is known as the secondRussianizing period in Finnish history. The Rus-sians had a special Russianizing program in Fin-land (Nygård & Kallio 1987, 577). During this pe-riod, the dream of gaining independence grew inFinland. In the opening ceremonies the Russianteam leaders denied the Finnish team the right to aflag of their own, although this was just the flag ofHelsinki Gymnasts. This is the background againstwhich we must study the effect of the three Olym-pic Gold Medals that Hannes Kolehmainen won inStockholm. His successes were reported in detail inthe Finnish press, and the national feeling gotstronger and stronger so that in 1917 Finland de-clared independence. The significance of Koleh-mainen’s victories in this process should not be un-derestimated.

The Finnish civil war divided the nation in1918, and there was quite a lot of unrest in Finlandduring the 1920s. This ended in 1932, when someof the rightwing fanatics tried a coup-d-état. Thisdid not work out, but soon after this there arose anew topic: it was announced on the news that theInternational Amateur Athletic Federation (IAAF)was planning to declare Paavo Nurmi a profes-sional. In the Finnish papers this was seen as aSwedish attack, a result of Swedish jealousy be-cause Paavo Nurmi, the world’s best athlete at thattime, was a Finn. Emotional writing blamed theSwedes, and the question of whether Nurmi hadbroken the rules or not was never asked in Finland.In a way this onesided reporting of the Nurmi case

25

can be seen as an outlet for the blocked emotions inFinnish internal politics. Protecting Nurmi was theright thing to do for all Finns.

Tapio Rautavaara was the only Finnish athleteto win an Olympic Gold in the London Games in1948. In the 1930s Finland had been one of theleading nations in world athletics equalled only bythe USA and Germany in Olympic success. SoRautavaara’s Olympic Gold was just a weak re-minder of the glory days. But it was also an impor-tant connection to those good old times, at a mo-ment of heavy war indemnity to the Soviet Unionand heavy reconstruction work after the war.

We can also argue that the Olympic Gold Med-als won by the skier Veikko Hakulinen (4x10 km)in 1960 and the long-distance runner Lasse Virenin 1972 were part of the nation-building process.We can say that the spirit in all these victories1912-1972 was to promote national unification. Atleast the meaning of these victories has been inter-preted in this way.

The connection between sport, sports journal-ism and nationalism was shown in 1970, when theradio reporter Paavo Noponen, the one with blue-and-white-tone, was not allowed to travel to theWorld Championships in skiing in Tatra. Nopo-nen’s superiors thought that he had too much na-tionalism in his reports. (Salokangas 1996)

More evidence of the strong connection of na-tionalism and sports can be found in the reaction ofthe Finns after Paavo Nurmi was declared a profes-sional in 1932. The common understanding in Fin-land was that the world beater Nurmi had donenothing wrong, but the problem was in the jealousyof the Swedes. As a result, the sporting connectionbetween Finland and Sweden declined, and the tra-ditional match between Finland and Sweden wascancelled for several years.

We can conclude that sport was one part of themaking of the nation during the process of gainingindependence and in the early decades of independ-ence. The earnest and serious touch of nationalismlasted until the 1970’s, raising sport onto a holy po-dium, as if it were a religion of the state. Being asportsman was something like having a nationalmission, and thus sportsmen could not be criti-cized. The change took place gradually at the endof the 1970’s. In the 1980’s the old bastion of ama-teurism was shaken by commercialism, in such away that sport and nationalism became separated.

Television has been one of the main money-makers of sport since the 1970’s. The growth of theOlympic Games is based on TV-money. One of thereasons money came to play a growing role in sport

was the fact that the athletes of the Eastern Blockwere allowed total concentration on sport, and yetthey were treated as non-professionals. In Finlandthey created a system of stipendiums in order tobring athletes to the same level as their Easterncompetitors. This was the start of total training.This also started the process of professionalization.The end of amateurism can be dated in Finlandsomewhere in the 1980’s, when money was finallyopenly paid in the Grand Prix circuit of athletics. InFinland motor sports gained respect especially afterKeijo Rosberg’s World Championship title in 1982.At the same time the ideal of amateurism little bylittle died.

As a consequence of the loss of meaning of na-tionalism, attendance at the traditional matches be-tween national teams in athletics dropped dramati-cally. The only match that has survived somehow isthe match between Finland and Sweden. But eventhis Finnkampen has had trouble with falling audi-ence figures.

The question of the connection of nationalismand sport continues to be most interesting. The na-tional celebrations huge in 1995 when the Finnishteam won the World championship title in icehockey. The World Championship Title of Formula-1 driver Mika Häkkinen in 1998 has also createdstrong national emotions in Finnish people. This isdespite the fact that Häkkinen drives for McLaren,not for Finland.

We can argue that the feeling of globalizationcreated by the media can result in a kind of aliena-tion among citizens. This makes us wonder whe-ther, in our alienated electronic age, people have anunconscious need to feel that they belong to a com-munity.

The Context and theChange in Sports HeroesThe Meaning-making process is always connectedto its context. Meanings are bound to a certain cul-ture, and meanings are never fixed. (Lehtonen1996) Sports journalists, different media, the fieldof sports, the time and phase of culture and societyare functions that affect the meanings the sports he-roes have.

Sports journalists have certain presuppositionsthat affect their attitudes. They have at least uncon-scious hierarchies in their minds concerning theway how different fields of sport, and differentachievements, should be evaluated. For instance,male performances are usually more highly valuedthan female performances. One explanation for this

26

is the fact that sports journalists are more oftenmale than female themselves. Another factor thatexplains the valuations made by sports journalistsis their journalistic experience. And yet another ex-planation is the extent of education: there are an in-creasing number of sports journalists with aca-demic status nowadays. The higher the level ofeducation, the broader the mind, and as a conse-quence the broader the acceptance of new phenom-ena and events within sports.

Altheide & Snow (1991) argue that prior to thetelevision era, print and radio carried sportingevents to fans in a fairly matter-of-fact mannerwithout affecting the way the game was played, orviewed by the fan. Even these media provided a de-gree of hype, glorifying the sports hero and exaltingthe ideal of fair play and rivalry, but they had verylittle impact on the economics of sports, and theymade no effort to create a large audience. Basically,print and radio served the fan (Altheide & Snow1991, 217). I would slightly disagree here with theAmerican view of Altheide & Snow, because inFinland the rise of newspapers and the victory ofcompetitive individual sports over the non-com-petitive gymnastics tradition took place simultane-ously in the late 19th century and in the early 20th

century. Competitive sport, with all its records andwinners offered much more news material for localnewspapers than did gymnastics. In fact the earliestnews reports on running also had minor commentsof the style of the competitors, as the rules did notemphasize effort alone but style as well. In thesame manner it can be argued that the nationalisticradio commentaries by the legendary PekkaTiilikainen and Paavo Noponen had a lot to do withthe celebration of skiing and skijumping heroes be-fore the final breakthrough of television culture.

We can argue, then, that the media play an im-portant role in creating idols and heroes. Russell(1993) reports that even before Second World Warin North America, earlier categories such as reli-gious figures and representatives of the ”seriousarts” were largely supplanted by sports stars andpersonalities from radio and television. Thus, en-tertainment figures and sports heroes have emergedas visible categories providing models for young-sters. The shift in choices speaks volumes of theimpact of the mass media.

The social situation may provide a basis for theemergence of heroes in the field of sport or in otherareas. In 1995 Finland won the World Champion-ship title in icehockey. It was the first major title inteam sports for a Finnish team. The celebrationswere huge and lasted for several weeks. The fes-

tivities cannot be explaned without taking into ac-count the social situation in Finland. The period ofdepression was just about coming to its end. An-other, even stronger explanation for the festivities,can be found in the fact that Finland joined the Eu-ropean Union in the beginning of 1995. This wasafter a very traumatic political fight between theanti-EU and pro-EU-activists. The national referen-dum in 1994 divided the country, and almoust halfof the people were against joining the Union. Oneof the fears was losing independence in a politicalgame, the same independence that our fathers andgrandfathers had earned with their blood. In someplaces joining the EU was saluted with flags at thehalf mast – as a sign of death. But in May 1995,when the Finnish national team won the World titleand television showed all those Finnish flagsamong the cheering audience, the folks back intheir homes and restaurants could easily get intothe same festive spirit they could sense throughtelevision. One part of the carneval atmosphere inFinland was the cheering of the victory of the Finn-ish national team, another part was cheering the re-lief of staying alive as a nation although Finlandhad been for several months part of this huge Euro-pean Union. And yet another part of the carnivalwas relief of the ending of the period of depression,and maybe there was also some relief at having sur-vived the years of cold war and other hard times asthe neighbour of the Soviet Union. Deep in theirunderconcious the Finnish people felt they had re-ally good causes for celebration, and the WorldChampionship victory was just the visible reasonfor the carnival.

Up until the 1970’s sports heroes played a cen-tral role in the nation-building process, and in thecreation of the national image. But in the 1990’ssports heroes are used in image making and for thepromotion of international corporations.

It still seems to be the case, that people ask fornational heroes. These heroes can present a healingchoice in hard times or times of national crisis. Asports hero can also function as a symbol of time.Sports heroes can symbolize economic growth. Orthey can act as symbols of the process of interna-tionalization of the whole society.

We can conclude that the changes undergone bysports heroes in Finland is an ongoing process. Wehave moved from the period of the stars of indi-vidual sports, who played a central role in the na-tion-building process, to the period of commercialsports stars and heroes. We know that the pricespaid in some team sports for certain super-starsrose sky-high in the 1980’s. And today we can talk

27

about media sports and media-made sports heroes.The Media can make new stars in one second, anddrop them even faster.

Sports Journalism Drama as one Part ofthe Creation of Sports HeroesSports journalism drama is created in three mainways. First, expectations and especially, high hopesare an elementary part of the creation of drama.Second, underlining the meaning of of the achieve-ment is another elementary part of drama. Third,confrontations and situations where two personsoppose each other are involved for the creation ofdrama.

Journalism drama acquires more flavour ifsomething totally unexpected happens. For in-stance, doping cases became scandals if the sports-man who has tried to cheat is among the top ath-letes in a sport that is loved by the media.

An elementary part of the making of sports he-roes is the provision of background information.Sports journalists need to know historical facts, andthey need to know the statistics, in order to be ableto write heroic stories. But the stories alone do notmake stars. The personal characteristics of sports-men is one element that is required when we studythe birth of heroes. We can talk about charisma,which is a result of an ability to do something ex-traordinary. And then we must keep in mind theimportance of family members, girlfriends andrelatives: the media has to find new material all thetime in the story of its heroes.

In conclusion we can say that television is todaythe central medium. So much so, that televisionsport is a new form of sport. Something that hasbeen shown on television is something that must becommented on in newspapers and in the eveningpapers. This is especially true in the considerationof sports heroes.

Figure 1. The Change of Sports Heroes in Finland

Source: Virtapohja, 1999.

Nation buildingsports heroes

Kolehmainen 1912

Nurmi 1932

Rautavaara 1948

Hakulinen 1960

Viren 1972

Commercialsports heroes

Rosberg 1982

Hämäläinen(later Kirvesniemi) 1984

Mediasports heroes

Lindström 1995

Note

1. The sportsmen (their media representations) that areinvolved in my study include:

• Hannes Kolehmainen, three Olympic gold medals inlong distance running in 1912. The runner who ”ranFinland onto the map of the world”. Kolehmainencrowned his career in 1920 with his Olympic mara-thon victory.

• Paavo Nurmi, the king of distance runners, who wasdeclared a professional just before the 1932 OlympicGames in Los Angeles. Thus the successor ofKolehmainen was never given a chance to crown his

brilliant career in the way Kolehmainen had done. Inhis career Nurmi won 9 Olympic gold medals and 3silver medals. He broke 31 world records.

• Tapio Rautavaara, the Olympic winner in javelinthrowing in the London Olympic Games 1948. He wasalso a popular singer and a film star in Finland.

• Veikko Hakulinen, the greatest of the Finnish crosscountry skiers. He was the anchor who with his excel-lent effort raised the Finnish team to Olympic gold inthe 4x10 km relay in Squaw Valley in 1960.

• Lasse Viren, the runner who brought Finland back tothe top in long distance running in Münich in 1972. Inspite his falling in the 10 000 meter race, he was able

28

to beat the world record. He won gold medals in the5 000 and 10 000 meters in both the 1972 and the1976 Games.

• Keijo ”Keke” Rosberg, Formula 1 World Championin 1982, who gave rise to speculation about the truenature of sport. Is F1 driving really sport? The dollarsand the amount of publicity generated showed whatthe answer was.

• Marja-Liisa Hämäläinen (later Kirvesniemi), thecross country skiier, who became the most succesfulsports(wo)man in the Sarajevo Winter Olympics in1984. She won 3 individual gold medals in Sarajevo.

• Curt Lindström, the Swedish ice hockey coach of theFinnish World Championship team in 1995, whobecame very popular in Finland.

References

Altheide, David, L. & Snow, Robert, B. (1991) MediaWorlds in the Postjournalism Era. New York: Aldinede Gruyter.

Arponen, Antti, O. (1991) Amatööreistä ammattilaisiksi.Urheilutoimittajain Liitto 1931-1991. Lappeenranta:Urheilutoimittajain Liitto.

Carey, James, W. (1989) Communication as Culture. Es-says on Media and Society. Boston: Unwin Hyman.

Dayan, Daniel & Katz, Elihu (1992) Media Events. TheLive Broadcasting of History. Cambridge: HarvardUniversity Press.

Fornäs, Johan (1995) Cultural Theory and Late Modernity.London: Sage.

Guttmann, Allen (1978) From Ritual to Record. The Natueof Modern Sports. New York: Columbia UniversityPress.

Lehtonen, Mikko (1996) Merkitysten maailma. Tampere:Vastapaino.

Lyytinen, Eino (1996) Perustamisesta talvisotaan. Yleis-radion Historia 1. osa. Yleisradio.

Nygård, Toivo & Kallio, Veikko (1987) ’Rajamaa’. In Suo-men Historian Pikkujättiläinen. Porvoo: WSOY.

Perko, Touko (1991) ’Suomalainen urheilulehdistö’. InAikakauslehdistön historia. Suomen Lehdistön Histo-ria 9. Jyväskylä: Kustannuskiila.

Pänkäläinen, Seppo (1991) Urheilujournalismin synty jakehitys suomalaisessa päivälehdistössä ennen vuotta1945. Kuningas jalkapallon julkisuustarina. Lisen-siaattityö. Tampereen yliopisto.

Real, Michael, R. (1989) Super Media. A Cultural StudiesApproach. Newbury Park: Sage.

Real, Michael, R. (1996) Exploring Media Culture. AGuide. Thousand Oaks: Sage.

Salokangas, Raimo (1996) Aikansa oloinen. YleisradionHistoria 2. osa. Yleisradio.

Tommila, Päiviö & Salokangas, Raimo (1998) Sanomiakaikille. Suomen lehdistön historia. Helsinki: Edita.

Virtapohja, Kalle (1997) Media and the Construction ofSports Heroes. In J. Koivisto & E. Laukk (eds.) Jour-nalism at the Crossroads. Perspectives on Research.Tartu: University of Tartu, University of Tampere.

Whannel, Garry (1992) Fields in Vision. London: Rout-ledge.

The article is based on Kalle Virtapohja’s Ph.D. Study – Sankareiden salaisuudet. Journalistinen draamasoumalaista urheilusankaria synnyttämässä (1998).

29

Institutionen för Journalistik och Masskommunika-tion, Göteborgs universitet, Box 710, SE 405 30Göteborg, ulf.wallin@jmg.gu.se

Sporten i spalterna 1895–1995

ULF WALLIN

Inget specialområde får tillnärmelsevis lika stortutrymme i dagspressen som sporten. Den har brettut sig mer och mer under hela efterkrigstiden (Strid& Weibull 1985 och Östberg 1992) och dagligenfylls numera flera sidor av sportnyheter. Det bety-der att tidningsledningarna medvetet satsar storaresurser på detta område. Samtidigt visar Dags-presskollegiets undersökningar att en allt mindreandel av läsarna anser det viktigt med sport i tid-ningarna. Vad ligger bakom denna motsägelsefullautveckling?

För att om möjligt finna svar på frågan har jaggenomfört en innehållsanalys av sportmaterialet isju dagstidningar under perioden 1895-1995. Syftetmed att göra undersökningsperioden så lång är attbeskriva utvecklingen av sportjournalistiken och fåsvar på följande frågor:

1. Hur började det hela och varför?

2. Vilka förändringar av sportsidorna har skettmed avseende på:

a) vad man har skrivit och skriver om?

b) vem man har skrivit och skriver om?

c) vilka arenor man har rapporterat och rappor-terar från?

3. Hur har de journalistiska formerna förändratspå sportsidorna?

4. Vilka faktorer har påverkat utvecklingen avinnehållet?

Analysen omfattar sju tidningar, nämligen lokal-tidningen Jönköpings-Posten, regionaltidningarnaArbetarbladet och Norrbottens-Kuriren, storstads-tidningarna Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och

Arbetet samt kvällstidningen Aftonbladet. Sport-materialet i dessa tidningar har analyserats tre överåret spridda veckor vart tionde år från 1895 ochframåt till och med 1995. Drygt 26 200 artiklar (in-klusive notiser) och cirka 7 200 illustrationer ingåri undersökningen. Innehållsanalysen har komplet-terats med intervjuer med några av de mest erfarnasportjournalisterna på de sju tidningarna. Dettafrämst för att få svar på frågor om organisation ocharbetsrutiner.

Varför sport?Utan dagspressens hjälp hade den svenska idrot-ten inte stått där den nu står vare sig i fråga ominternationella topprestationer eller – ännu min-dre – beträffande bredden i denna folkrörelse.(Citat ur en artikel skriven av idrottsledaren F.Rude i Sveriges Centralförenings för idrottensfrämjande årsbok 1944.)

Den bedömningen är säkert riktig. En del liberalaoch konservativa storstadstidningar började i slutetav 1800-talet att bevaka idrott mer aktivt. Dessför-innan uppfattades sportnotiser mer som kuriosa.Många, såväl tidningsmakare som andra, trodde attidrott var en modenyck som snart skulle försvinna.Så blev det inte och till viss del beror det kanske påatt pressen alltmer stödde den framväxande idrotts-rörelsen. Ett skäl till det var att den ansågs stärkaungdomen och därmed indirekt rikets försvar, någotsom framhölls i följande förhandsartikel inför deNordiska spelen i Stockholm 1905:

...det innebär knappast någon öfverdrift, omman säger, att de Nordiska spelen tendera tillatt blifva en nationalsak. Pressen och allmän-heten ha täflat om att lägga sitt intresse i dagen......Vår nation har vaknat till insikt omidrottslifvets betydelse för utbildande af en starkoch kraftig ungdom. Den har lärt sig förstå, att

30

idrotten är ett led i fosterlandets försvar och attdet är ur den synpunkten, som de Nordiska spe-len bör ses. Det är på så vis man äfven kan för-klara deras växande popularitet......Deras icke minsta betydelse ligger också däri,att de äro ett utmärkt medel att uppehålla detidrottsliga intresset inom armén och att dettasärskildt gäller i fråga om vinteridrotten, är afså mycket störe vikt, som man vid våra militär-ers utbildning alltid måste taga hänsyn till demed ett vinterfälttåg förenade förhållandena.(AB 4. 2 1905)

Förutom de rent militära motiven fanns politiska.Det rådde stora klassmotsättningar i det svenskasamhället kring sekelskiftet och åren därefter.Idrotten visade sig vara ett utmärkt medel attminska klassmotsättningar. Inom denna rörelsekunde alla träffas och tävla på samma villkor. Idrot-ten kunde också förena nationen eller det lokalasamhälle och skapa en “vi-mot-dom-känsla”. Idrot-ten bidrog till en början i hög grad till att utvecklasåväl fosterlandskänsla som lokalpatriotism. Ändafram till våra dagar har idrotten också setts som ennyttig fritidsaktivitet för ungdomar som därigenomhålls borta från gatorna och de frestelser som finnsdär.

För tidningar som förespråkade klasskamp blevdäremot idrotten snarast ett störande inslag, vilketvar en anledning till att den socialistiska pressentill en början nästan helt underlät att skriva omsport.

OS i Stockholm 1912 blev en såväl sportsligsom publik succé. Sverige blev bästa nation och pu-blikintresset var stort. Allt fler tidningar börjadeinse att sporten hade kommit för att stanna. Idrotts-rörelsen växte och allmänhetens intresse ökade, nå-got som vissa tidningar, bland andra Dagens Nyhe-ter, Stockholms-Tidningen och Göteborgs-Posten,förstod att utnyttja. De insåg på 1910-20-talen, dåtidningskonkurrensen var som störst, att de kundefånga en ny, stor läsargrupp genom att bli känd sommer idrottsvänlig än konkurrenterna. Tidningarnaupplät bland annat sina sportsidor till klubbarnasoch förbundens interninformation. Så här kundedet se ut:

Härmed hava vi på uppdrag av SvenskaBrottningsförbundet äran inbjuda till 1925 årsNordsvenska mästerskap i brottning (grekisk-romersk), som avhållas i Boden (lokal Folketshus) lördagen den 10 och söndagen den 11oktober, enligt följande program:...

...Anmälan med åtföljd startavgift kr. 2 för varjedeltagare, skall vara Norrbottens Idrotts-förbunds sekreterare Mauritz Nilsson, Hapa-randa, tillhanda senast onsdagen den 7 oktober.(N-K 26. 9 1925)

Tidningarna skrev också förhandsartiklar för attlocka åskådare och uppmanade till och med sina lä-sare att gå på matchen eller tävlingen. I samma tid-ning uppmanades läsarna komma till Vinterspelenpå skidor 1945 bland annat för:

...att arrangörerna också är angelägna om att fåin lite pengar. Man må ju betänka att genom deinkomster, som möjligen kunna erhållas avD.M. skola såväl skidlöparnas förberedelsersom tävlingsdeltagande finansieras för mångatävlingar. Luleåborna ha ju ofta haft glädje avde skidtrupper, som LSK skickat ut och det äratt hoppas att de nu skola vara lojala och gesin tribut. Även de som ute i spåret tänka tittapå tävlingen har anledning att göra sig fråganom det icke är rättvist att på sitt sätt ge en er-sättning för titten. I det fallet gingo förrestenSollefteåborna före med ypperligt exempel ifjol vid S.I.F:-spelen. Hundratals skidutrusta-de människor trängdes vid biljettförsäljningenför att lösa biljett, innan färden ställdes vidarei terrängen. Säkerligen vilja icke Luleåbornavara sämre. (N-K 3. 2 1945)

Sådana skriverier var lika vanliga i storstadstid-ningarna, åtminstone fram till pappersransonering-en under andra världskriget. Tidningarna stöddeockså idrotten och gjorde reklam för sig själva ge-nom att vara med och arrangera tävlingar. Det togfart på 1910-talet. Dessa evenemang fick stor pu-blicitet i den arrangerande tidningen som också un-dantagslöst betecknade sina tävlingar som succéer.Konkurrenterna gjorde sitt bästa för att förbigåevenemanget, alternativt försökte finna brister idet. Bland de evenemang som exempelvis DagensNyheter och Stockholms-Tidningen initierade på1910-talet kan nämnas Dagbladsstafetten, Sex-dagars på cykel, Simborgarmärket, Kronprinsenspokal i fotboll samt Fyrstadsbrottningarna. Dennatyp av “aktiv” journalistik finns än idag, men inte isamma utsträckning. DN-galan i friidrott, Stock-holm Maraton och Göteborgs-Varvet är evenemangsom startats de senaste decennierna med dagstid-ningar som medarrangörer.

Redan på 1890-talet placerade en del tidningarsportnotiserna under en speciell vinjett som“Idrott”, “Sport” eller “Idrottsafdelningen”. Tidi-

31

gare hade det idrottsliga notismaterialet varitkringstrött på alla sidor. Dessa vinjetter gav idrot-ten höjd status. Sedan länge hade den “andliga”kulturens manifestationer sammanförts under fastavinjetter. När idrotten nu fick motsvarande vinjettinnebar det ett erkännande av den som ett betydan-de inslag i samhällsbilden, ett inslag som bedöm-des ha kommit för att stanna (Lindroth 1974: 153).Detta poängterades än mer från 1920 och framåt,då sportmaterialet – först i Dagens Nyheter frånden 15 januari, placerades på en egen sida. Andratidningar följde snart efter, trots att Riksidrotts-förbundet av alla varnade. Man menade att det ald-rig i längden skulle gå att fylla en hel sida medsport!

På 1920-talet anställde flera tidningar sport-krönikörer, som dagligen eller några dagar i veckankommenterade aktuella händelser inom sportvärl-den. I viss mån höjde det sportavdelningens statuspå tidningen. Detta skedde först i storstäderna, därsporten först utvecklades. Från 30-talet och framåthar emellertid sporten och tidningarnas sport-avdelningar vuxit snabbt i hela den svenska dags-pressen. Idag utgör sportjournalisterna cirka tioprocent av samtliga dagspressjournalister i Sverige.

Mer och mer sport under 100 årUnder perioden 1895-1915 innehöll tidningarnamycket lite sport. Speciellt gällde det lokal- ochregionaltidningarna samt Arbetet. I dessa tidningarfanns det flera dagar i veckan ingen sport alls. Ut-rymmet ökade dock för varje decennium, först ochfrämst i Stockholmstidningarna. 1905 svarade Da-gens Nyheter och Aftonbladet för 70 procent av detsamlade sportmaterialet i de sju analyserade tid-ningarna och 1915 svarade enbart Dagens Nyheterför drygt hälften av de sju tidningarnas sport-utrymme. Tio år senare hade sportmaterialet ökatmed 350 procent i dessa tidningar sammantagna.Det berodde framför allt på att motståndet motsport delvis brutits ner på s-tidningarna, som dettaår innehöll fem gånger mer sport än tio år tidigare.Dagens Nyheter var dock fortfarande den tidningsom innehöll i särklass mest sport, cirka sju spalterper dag.

År 1935 hade de sju tidningarna tillsammansökat sitt sportutrymme med ytterligare cirka 350procent. Ökningen var då störst i gruppen lokal-och regionalpress. Mest av allt hade dock Arbetetökat. Tidningens satsning på idrott började just1935 då också den förste sportchefen anställdes.

Från och med 1930-talet har sportavdelningen,åtminstone utrymmesmässigt, varit den största

specialavdelningen i svenska dagstidningar. Underperioden 1945-1995 fortsatte sportmaterialet attöka men i lugnare takt än tidigare. Skillnaden mel-lan storstädernas morgontidningar och lokal- ochregionalpressen blev allt mindre och från och med1975 publicerade de tre lokal- och regionaltid-ningarna mer sport per dag än vad storstadstidning-arna, med undantag av Göteborgs-Posten, gjorde.Denna tidning innehöll i genomsnitt fyra och enhalv helformatssida 1995, nästan lika mycket inne-höll Arbetarbladet medan Norrbottens-Kurirendagligen publicerade sport motsvarande cirka fyrahelformatssidor.

De första decennierna bestod många tidningarbara av fyra sidor. Därefter har sidantalet ökat tio-ja till och med femton-tjugofaldigt. Även med hän-syn tagen till tidningarnas totala volym visar detsig att sportmaterialet utgjorde en mycket liten an-del av tidningarnas innehåll under de tre första de-cennierna. Därefter ökade andelen snabbt. Mångasom läser Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter ellerArbetet idag suckar över att en så stor del av tid-ningen består av sport. Men om man ser till sport-ens andel av hela tidningen utgör sporten en min-dre andel på 1990-talet än på 1930-talet, då den varsom störst. Cirka 11 procent av Arbetets och Göte-borgs-Postens totala utrymme (inkl. annonser) och8,5 procent av Dagens Nyheters. Det torde inne-bära att omkring 25 procent av Göteborgs-Postensoch 20 procent av Dagens Nyheters redaktionellautrymme då upptogs av sport. Däremot har sportensandel av lokal- och regionaltidningarnas totalvolymökat mycket kraftigt efter andra världskriget ochhar aldrig varit större än på 1990-talet. Sportenupptog i de tidningarna i genomsnitt 15 procent avdet totala utrymmet 1995. Aftonbladets andel sporthar varit som högst 1985-95 med cirka 16 procent.

Fram till och med mitten av 1960-talet koncen-trerades tävlingsidrotten till söndagarna. Det med-förde att måndagstidningarna ibland kunde bestånästan till hälften av sportmaterial. I genomsnittpublicerade de tre sexdagars lokal- och regional-tidningarna i undersökningen 38 procent av veck-ans sport i måndagsnumret och storstädernas sju-dagarstidningar 27 procent 1965. De senaste årti-ondena har sportaktiviteterna spritts ut över veck-ans samtliga dagar, vilket givetvis har påverkatsportsidorna. 28 respektive 18 procent av veckanssport publicerades 1995 i de båda tidnings-gruppernas måndagsnummer.

Under perioden 1895-1965 blev antalet artiklaroch notiser ständigt fler. Trots att antalet notiserminskat har det totala antalet artiklar/notiser ökat ilokal- och regionalpressen från 1965 till 1995 med

32

drygt 20 procent. I storstadstidningarna har däre-mot antalet artiklar/notiser totalt minskat med om-kring 20 procent, trots att utrymmet ökat. I Göte-borgs-Posten minskade antalet artiklar med entredjedel från 1965 till 1995. Detta år innehöll detre lokal- och regionaltidningarna för första gångeni undersökningen fler sportartiklar än storstads-tidningarna.

Tävlingsverksamheten på elitnivå har ökat ko-lossalt de senaste 20-30 åren, såväl i Sverige somutomlands. Seriesystemen har byggts ut med omfat-tande seriespel och slutspel. VM, EM, Europa-cuper, världscuper och så vidare arrangeras i alltfler sporter allt oftare. Dessutom uppfattas spel-servicen som en nödvändighet och kräver flera si-dor i veckan. Denna snabba utveckling har givitsportredaktionerna problem. Sporten har visserli-gen tilldelats avsevärt större utrymme, men detfinns trots allt gränser för hur mycket sport tidning-arna kan innehålla. Därför har framför allt stor-stadstidningarna tvingats komprimera eller uteslutanyhetsartiklar om t ex allsvenska seriematcher sominte lokala lag är inblandade i. De nöjer sig oftamed att redovisa matchfakta från allsvenskan i fot-boll, handboll, bandy och elitserien i basket och is-hockey. Så kallade b-sporter som brottning, box-ning, handboll, simning med flera bevakas alltmindre.

Tidningarna redovisar däremot fler resultat ochtabeller. 16 procent (=352 spaltmeter) av det totalasportutrymmet i de sju tidningarnas bestod av re-sultat och tabeller de tre analysveckorna 1995, vil-ket kan jämföras med 9 procent (=103 spaltmeter)1965, då sportmaterialet bara var hälften så omfat-tande. I Arbetet 1995 utgjorde resultat och tabellerhela 32 procent av sportutrymmet. Minst andel re-sultat publicerade Aftonbladet med 8 procent.

Ingenting har ökat så mycket på sportsidorna desenaste 30 åren som spelservicen. År 1965 innehöllde sju analyserade tidningarna 50 spaltmeter fot-bolls- och travtips under de tre veckor som analy-sen omfattar, vilket då utgjorde 4 procent av det to-tala sportutrymmet. 1995 var motsvarande siffror336 spaltmeter och 15 procent. Allra störst andelfotbolls- och travtips innehöll Aftonbladet och Ar-betet med 20 procent av sportutbudet. Arbetetfyllde alltså drygt hälften av sportsidorna med tipsoch resultat 1995.

År 1925 utgjorde referaten och förhands-artiklarna tillsammans omkring 80 procent avsamtliga artiklar på sportsidorna i de sju tidning-arna. Därefter har deras andel sjunkit kontinuerligttill 34 procent 1995. Andelen artiklar med klubb-nyheter och organisationsfrågor inom idrotten har

också minskat avsevärt. De utgjorde åtta procent avartiklarna 1895, sex procent 1915 men bara tvåprocent de senaste två decennierna.

I stället har andelen artiklar som främst bestårav de tävlandes kommentarer efter tävlingarna mensom också innehåller något om själva tävlingenökat från 1 procent 1915 till 25 procent 1995. Ar-tiklar som enbart består av aktivas kommentarer el-ler personfakta saknades helt fram till 1935 menutgjorde 11 procent 1995. Andra områden som ökatsin andel kraftigt de senaste decennierna är skador/bråk/misshandel och doping. Så sent som 1955handlade två procent av sportartiklarna om dessaaspekter mot åtta procent 1995. De negativa si-dorna av sporten framträder således numera ofta påsportsidorna. Under tre veckor 1995 återfanns ex-empelvis följande rubriker i Aftonbladet:

Berusad domarefick ledas av plan

- Det här är misshandel

-Huss ären jävlakärring

Fotbolls-spelaredopad

Spelare riskerarfyra års fängelse

Visst ska Ravelliha sitt straff

Sunneborn: jag vägraratt betala mina böter

Basketstjärna får fyra månaders fängelse

Fotbollsstjärnan Sergej Juran åtalas för dråp

Exemplen är som sagt hämtade ur Aftonbladet mensamma typ av innehåll fanns i de andra tidningarnaom än inte alltid lika stort uppslaget.

När huvuddelen av den svenska dagspressen på1950-talet övergick från eftermiddags- till morgon-utgivning blev rollfördelningen mellan morgon-och kvällspress klarare. I alla fall insåg kvälls-tidningarna att de inte längre kunde rapportera vadsom hänt på arenorna dagen innan, eftersom det ge-nom morgontidningarna redan var känt för läsarna.Dessa fick dessutom 1956 en sportradio att lyssnatill. Kvällstidningarna började därför i stället attkomplettera morgontidningarna. De inriktade sigpå någon höjdpunkt, avgörande moment eller

33

matchhjälte. De intervjuade och förmedlade kom-mentarer från huvudrollsinnehavaren i matchen el-ler tävlingen.

På 1960-talet började även morgontidningsre-portrarna ge sig in i omklädningsrummen efter täv-lingarna för att skaffa kommentarer. Numera är detnästan viktigare för sportreportrarna att besökaomklädningsrummet efter matchen/tävlingen än attse den. Läsarna kommer därmed nära idrottsstjär-norna som via reportern talar till dem. Tävlingarnahar kommit mer i bakgrunden och de tävlande i för-grunden.

Allt eftersom TV har blivit var mans egendomoch sänder mer och mer sport har morgontidninga-rna i allt större utsträckning tagit efter kvällspress-ens sätt att bevaka sportevenemangen. Rapporte-ringen har blivit mer dramatiserad genom att sport-ens upplevelsemässiga sidor framhävs; avgörandeögonblick, heroiska prestationer, rekord, sorg,glädje mm. Detta ger kvällstidningarnas sportre-portrar problem. I sin strävan efter att publicera nå-got eget hamnar kvällstidningsreportrarna alltlängre bort från själva tävlingen. Efter större täv-lingar kan kvällstidningarna satsa på stort upp-slagna bildreportage om “Så firade de segern” eller“GULDFESTEN”. De skriver också mer och merom idrottsstjärnornas privatliv och andra saker sominte har direkt med tävlingen/matchen att göra. Så-väl bilder som texter har de senaste årtiondena bli-vit alltmer värdeladdade och personinriktade.

Ishockeyn växer snabbastBredden på idrottsbevakningen i dagspressen harökat avsevärt under i stort sett hela hundraårs-perioden. 1895 skrev de då sex tidningarna (Ar-betarbladet hade inte grundats än) om 10 sporter,medan de sju tidningarna skrev om 54 sporter av 64kategoriserade under de tre veckorna 1995 somanalysen omfattar. Och då är resultatbörserna inteinräknade. 1995 fanns således artiklar inte bara omde vanligaste, största grenarna, utan också om ame-rikansk fotboll, baseball, rodel, bågskytte, curling,fäktning, gymnastik, judo, rugby, simhopp, squash,tyngdlyftning, vattenskidor, volleyboll – ävenbeachvolleyboll, jogging, skidskytte, freestyle ochrullstol. Till detta kom kategorin “övrigt”, som in-rymde mountainbike, triathlon, kanotpolo, frisbeeoch draghund.

Ingen enskild tidning skrev dock om mer än 36sporter under de tre veckorna. Det var Arbetar-bladet medan Jönköpings-Posten och Göteborgs-Posten publicerade artiklar om 35 sporter. DagensNyheter skrev om 32 sporter, lika många som 1935.

I Arbetet har antalet sporter sjunkit från 37 år 1965till 32 år 1995. Än snävare har rapporteringen bli-vit i Aftonbladet. 1935 skrev tidningen om 33 spor-ter under de tre analyserade veckorna mot endast22 sporter 1995. Tendensen är tydlig; storstads-tidningarna – delvis med undantag för Göteborgs-Posten – gör sin bevakning snävare medan lokal-och regionaltidningarna fortfarande försöker täckaden mesta idrotten inom sina spridningsområden.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-taletfick militära grenar som skytte och ridsport (då varden militär) stor uppmärksamhet. 1895 bestoddrygt 50 procent av det i och för sig lilla sport-utrymmet av de två grenarna. Men från och med1915 har fotboll ständigt varit den mest omskrivnasporten. 53 procent av artiklarna 1915. Därefter harandelen legat mellan 21 och 40 procent (märk välatt i dessa siffror ingår INTE tabeller och fotbolls-tips.)

Under perioden 1925-1955 var friidrotten dennäst största sporten men därefter har tidningarnasintresse dalat kraftigt. Ett visst uppsving blev det1995, då friidrotts-VM arrangerades i Göteborg.Andra grenar, som fått en allt mindre andel avsportutrymmet, är skridsko, skytte, segling, box-ning, brottning och längdskidor.

Den gren som i stället får näst mest publicitet ärishockey. Under de fem första decennierna nåddeishockeyn inte ens upp till en procent av sportut-rymmet. 1945-55 bestod 2-3 procent av sportsido-rna av ishockey. Redan 1965 hade det ökat till 12procent och 1995 fyllde ishockeyn 22 procent avsportsidorna (exklusive resultat och tipsservice).

Andra sporter som de senaste decennierna fåtten större andel av utrymmet än tidigare är tennis,trav (även exklusive travtips), alpint, basket ochgolf.

Sportsidorna allt mer elitinriktadeSportsidorna handlar allt mer om elitidrott ochelitidrottare. De senaste två-tre decennierna harvisserligen andelen artiklar om manlig elit minskatnågot men i gengäld har andelen artiklar om kvinn-lig elit ökat desto mer. Ändå dominerar manlig elitfortfarande mycket kraftigt. 72 procent av artik-larna handlade 1995 om manlig elit mot 12 procentom kvinnlig elit. Ytterligare 5 procent av artiklarnahandlade om både manlig och kvinnlig elit. Somjämförelse kan nämnas att manlig elit 1965 före-kom i 79 procent av artiklarna medan kvinnornabara förekom i 2 procent.

Aftonbladet är den tidning som från 1925 ochframåt har skrivit mest om kvinnoidrott. De tre se-

34

naste decennierna har för övrigt lokal- och regio-naltidningarna innehållit väl så mycket kvinno-idrott som storstadstidningarna. I Arbetarbladethandlade 17-18 procent av sportartiklarna omkvinnoidrott 1985-1995.

Breddidrotten, med undantag av ungdoms-idrotten, har följaktligen sjunkit. 1935 handlade 12procent av artiklarna om manlig breddidrott. Däref-ter har den andelen minskat kontinuerligt till en-dast 1 procent 1995. Flera tidningar satsar däremotmedvetet på att någon dag i veckan publicera speci-ella ungdomssportsidor. De stödjer också ungdoms-tävlingar av olika slag och ger dem stor publicitet.Skol- och ungdomsidrott har från 1905 och framåtförekommit i 5-9 procent av sportartiklarna.

Handikappidrotten har däremot inte vid någotmättillfälle uppnått mer än en promille av artik-larna i de sju analyserade tidningarna.

Speglar tidsandanBehandlingen av aktörer har också varierat övertid. Sportjournalistiken – liksom annan journalistik– speglar och har sannolikt alltid speglat tidsandan.De fördomar som florerat i samhället har ocksåkommit till uttryck på sportsidorna. Det gällde inteminst synen på utlänningar och idrottsmän med an-nan hudfärg. Nationell självtillräcklighet uppfylldelandet kring sekelskiftet och decennierna dessför-innan och det präglade också sporttexerna, vilkettill exempel följande citat visar:

Vårt svenska gymnastiksystem, Lings oför-vanskade verk, en av vårt folks dyrbaraste skat-ter, står så högt över alla utlandets s. k. systemsom ett redligt, välsignelserikt arbete står överapplådsniken humbug. (Lindroth 1974:96)

Utländska deltagare i gymnastikuppvisningar kun-de karakteriseras som “cirkusyngel” och “zigenar-patrask” med “apfasoner” och “cirkuskonster.”(Lindroth 1974:105)

Den idrottsman som hade annan hudfärg än vitfick fram till 1960-talet finna sig i att detta ständigtnoterades i spalterna. Formuleringar som i dag utantvekan skulle betecknas som rasistiska har undermer än hälften av detta sekel varit fullkomligt na-turliga i pressen. Typiskt var telegram som detta:

Negern Hubbard satte vid tävlingar i New Yorknytt världsrekord i längd med ett hopp på 7,89.6meter.

Det här TT-telegrammet infördes i flera av de ana-lyserade tidningarna den 16 juni 1925. Inför VM-

utmanarmatchen i tungviktsboxning mellan MaxBaer och Joe Louis skrev signaturen Seb i Afton-bladet bland annat följande i en förhandsartikel:

Vem vinner – Baer eller Louis, juden eller ne-gern? Max Baer är visserligen bara halvjude,men ändå har hans namn satt raslidelserna isvallning. Och miljoner svartingar över helaAmerika hoppas på Joe Louis. Det är tider förpromoters igen!

Mänskligt att döma borde Louis vinna. MaxBaers chans skall ligga i knock out, sönderslag-ning av motståndaren, men negrer ha ju skallarav trä, det är lönlöst att slå på dem... (AB den21. 9 1935)

Kvinnor främmande inslagKvinnor sågs som främmande inslag på idrottsare-norna långt in på 1900-talet. Ett skäl var att idrot-ten främst ansågs vara bra för att stärka landets för-svar och det har i huvudsak varit en manlig plikt.Det betraktades länge som okvinnligt att idrotta.Långt in på 1900-talet hävdade dessutom den medi-cinska vetenskapen att stora ansträngningar varskadligt för kvinnor och kunde skada deras för-måga att föda barn. Kvinnor var därför utestängdafrån en stor del av tävlingsidrotten till långt efterandra världskriget.

I några sporter deltog dock kvinnor på ett tidigtstadium i Sverige. Redan på 1800-talet ägnade sigen del kvinnor åt skytte, cykling, gymnastik ochsimning men i de två sistnämnda sporterna arrang-erades inga tävlingar. I victorianska Storbritannienansågs däremot cykling inte bara skada förmåganatt föda barn utan kunde också leda till prostitu-tion! (Koivula 1999:19)

I början av 1900-talet började kvinnor också såsmått med vissa friidrottsgrenar, bandy, skidor, ten-nis, badminton och konståkning men det satte fåspår i pressen. 1925-65 publicerade storstadstid-ningarna ett fåtal artiklar om kvinnoidrott medanden helt lyste med sin frånvaro i lokal- ochregionaltidningarna. Detta berodde troligen på attkvinnorna i storstäderna började idrotta tidigare änsina systrar ute i landet.

Framför allt under perioden 1935-55 särbehand-lades kvinnorna ofta och togs långt ifrån alltid påallvar av sportjournalisterna. Fenomenet är intebara svenskt. Så här skrev den danska medieforska-ren Kirsten Frandsen (1995) om danska sport-journalisters OS-rapportering från London 1948:

35

...För de manliga journalisterna finns det enobegriplig motsättning i det förhållandet att enkvinna både kan vara särdeles kvinnlig och sam-tidigt vara en tävlingsmänniska med vilja ochfysisk råstyrka.

Synen på de kvinnliga idrottare visade sig inteminst i bildtexter, något som följande exempel fårillustrera:

Så här lätt om lilla stjärten skall man vara, sä-ger wienflickan Hanna Eigel och tar ett skutt,som ger henne seger i EM i konståk. Det händei Budapest häromdagen. (AB 6. 2 1955)

Här handlar det om ren fiktion, om skribentensegna fantasier. Det är orimligt att tänka sig attHanna Eigel skulle uttrycka något sådant, allraminst mitt i ett hopp i ett

Europamästerskap. Kvinnors utseende kommen-terades också ofta i bildtexter:

Att inte all Stockholms manliga skolungdomsprang benen av sig för att komma till Forsgren-ska badet förvånar när man ser den här duon:Kate Jobson, Varberg (t.h.) och etta, samt Mo-nica Krook (t.v.) och trea på stora flickornasfrisim. Vackert eller hur? (DN 24.9 1955)

Liknande utseendefixerade kommentarer fanns intei bildtexter om manliga idrottsutövare. Under detvå-tre senaste decennierna har det skett en klarförändring och rapporteringen om kvinnoidrott harblivit allt mer lik den om manlig idrott.

Intressant är för övrigt att kvinnliga idrottsutö-vare under hela 1900-talet har förekommit på enstörre andel av bilderna än av texterna. Detta kanman fundera över. En tänkbar förklaring är attkvinnor var så mycket ovanligare på idrottsare-norna och därför uppmärksammades extra av foto-graferna. Men det kan givetvis ibland också ha va-rit för att tillfredsställa den i huvudsak manliga lä-sekretsen.

Den lokala idrottens andel minskarEn tydlig tendens är att de lokala idrottsevene-mangen får allt svårare att hävda sig på sportsido-rna. I stället är det artiklar om tävlingar och idrotts-män utomlands som fyller ett allt större utrymme.Fram till och med 1945 dominerade det lokalaidrottsmaterialet mycket kraftigt. Två tredjedelarav alla artiklar handlade om idrott inom spridnings-området. 1985-95 hade den andelen sjunkit tilldrygt 40 procent. I stället har rapportering om idrotti övriga Sverige ökat från 7 procent 1915 till 35

procent 1985 för att därefter sjunka till 29 procent1995. Lika stor andel utgjorde detta år artiklarnaom internationell idrott.

Storstadstidningarna, inklusive Aftonbladet,innehöll 1995 en större andel sportnyheter från ut-landet än från lokala och nationella idrottsarenor.Aftonbladet publicerade dubbelt så många sport-nyheter från utlandet som från det lokala spridning-sområdet, dvs Stockholmsområdet. I Dagens Nyhe-ter handlade 40 procent av sportartiklarna 1995 omutländska tävlingar med och utan svenska delta-gare.

Sportnyheterna från utlandet visar upp sammamönster som utrikesrapporteringen i övrigt. Närhe-ten, särskilt den kulturella, har uppenbarligen storbetydelse. Den största andelen sportnyheter från ut-landet kommer från de övriga nordiska länderna,de andra västeuropeiska staterna samt USA ochKanada. Den geografiska närheten tycks betydamindre. Under större delen av efterkrigstiden harnärliggande nationer som DDR och Sovjetunionenvarit två av världens tre ledande idrottsnationer.Även Polen har varit mycket framgångsrikt i mångasporter. Ändå har de svenska tidningarna underhela den perioden publicerat fler sportnyheter frånt ex Norge och Finland var för sig än från öst-blocket sammantaget.

Sportnyheter från länder som är såväl geogra-fiskt som kulturellt mer avlägsna Sverige har varitovanliga under hela seklet. Nyheter från Asien, Af-rika och Sydamerika har således varit sällsynta.Bara i samband med stora mästerskapstävlingar idessa delar av världen har nyhetsströmmen ökatnågot.

Tidningarna innehåller också allt mer nationellidrott med eller utan deltagare från det egna sprid-ningsområdet. Det sistnämnda gäller främst debåda Stockholmstidningarna. Men också de andratidningarna rapporterar mer än tidigare om vad somhänder i övriga landet. Framför allt om det finns lo-kala idrottsmän eller lag att bevaka. Och det finnsdet allt oftare. Tävlingsutbytet blir allt intensivare iSverige, kanske framför allt i lagsporterna.

Språket förändras kraftigtSpråket på sportsidorna har ofta kritiserats. Ochmånga gånger med rätta. Men ibland har sport-journalisterna fått utstå orättvis kritik. För det för-sta har under nästan hela seklet en icke ringa del avsportstoffet skrivits av idrottsledare och inte av re-portrarna. För det andra har många artiklar överhu-vudtaget inte skrivits utan har under stark tidspressextemporerats in per telefon från någon idrotts-

36

läktare. Extemporering innebär att reportern baraläser in en text till telefonmottagningen utan att hahunnit skrivit ner den. Många av de värsta språk-grodorna på sportsidorna har sannolikt berott pådessa omständigheter.

I denna undersökning har jag inte genomfört nå-gon direkt språkanalys (andra har gjort det, till ex-empel Nerman, 1968, Tingbjörn, 1976 och Rydén1981) utan bara noterat vissa utvecklingsdrag.

Språket i sportartiklarna var i början mycketmålande och samtidigt befriat från sporttermer ochjargong. Det var under den tid då sportbevakningentill stor del sköttes av allmänreportrar utan djuparekunskaper om sport och texterna placerades blandallt annat redaktionellt material på sidorna. Artik-larna vände sig till hela läsekretsen. Ett exempelpå en allmänreporters formuleringsförmåga är föl-jande där paråkningen på skridsko skildrades:

...men märkligt att säga ådrog sig dock ettsvenskt par den största uppmärksamheten. Detvar syskonen Lindahl från Örebro, som redanförut på Idrottsparkens bana väckt entusiasm.Hon en slank, äkta nordisk ungmö med fagertansikte, han en lefvande Apollo di Belvedere,utförde de tillsammans en skridskodans, som imjukhet och gratio lämnar all annan dansbakom sig. Det var som en elfvalek på ängenen sommarnatt. (AB 5. 2 1905)

I Dagens Nyheter beskrevs ett annan konståkning-spar på välkomstbanketten, dagen innan NordiskaSpelen i Stockholm inleddes:

...här har det intressanta paret Syers sin plats –hon en graciös, strålande 21-åring, han en no-bel, kanske lite stel, anglisk typ. Denne korrekteengelsman och hans fru äro de största entusias-ter för skridskoidrotten man väl kan träffa på.Då isen tar slut i London bege de sig helt enkelttill Schweiz eller något annat land där ännu vat-ten ligga och sofva under det frusna täcke därkonståkaren så gärna ritar sina vackra mönster.(DN 2. 2 1905)

Eftersom fotografier ännu var mycket ovanliga för-sökte reportern i stället beskriva hur idrottsmännensåg ut. Att läsa dessa texter krävde inga kunskaperom idrott.

Med tiden blev reportrarnas idrottskunnandetviktigare än den allmänjournalistiska förmågan. Ilängden var det förhandstipsen, resultaten och desakliga referaten som läsarna ville ha. Från 1920-talets början blev sporten därför alltmer ett special-område som bevakades av sportkunniga reportrar.Då ändrades också skrivsättet. Det mest typiska för

sportartiklarna under perioden 1920-60 var att täv-lingar och matcher refererades strikt kronologiskt.Reportern ingrep inte i skeendet eller stuvade omdet. Texterna inleddes som regel med en mer ellermindre levande beskrivning av väderlek, stämningpå läktarna samt slantsingling om det handlade omfotboll eller bandy. Därpå följde referat av händel-ser i den ordning de inträffade. Ett avgörande mål imatchens slutminut stod således sist i referatet.Sportens facktermer trängde allt mer in i texternasom därmed mer och mer ställde krav på läsarna.Reporterns uppgift var inte bara att referera utanockså att bedöma prestationerna. Han skrev vadhan såg. Däremot intervjuade reportern sällan nå-gon idrottsman efter matchen eller tävlingen.

På 1940-50-talen började reportrarna på stor-stadstidningarna att skriva sammanfattande ingres-ser, där tävlingens höjdpunkter togs upp. Därmedblev artiklarna mer nyhetsmässigt disponerade. Derenodlade kronologiska referaten försvann från ochmed 1960-talet, först i storstadstidningarna, och er-sattes av artiklar som i huvudsak var inriktade pånågon poäng, någon enskild idrottsman eller påkommentarer. Sportjournalistiken blev därmedmindre informativ. I stället erbjöd den upplevelser,läsarna kom nära idrottsstjärnorna och kunde iden-tifiera sig med dem. Intervjun blev det självklaraarbetsredskapet och det satte också sina spår i tex-terna i form av direktcitat. Den så kallade prat-minusjournalistiken bredde ut sig.

I förhandsartiklarna försvann alltmer de annons-liknande inslagen till förmån för ett innehåll somskapade förväntningar på och intresse för det kom-mande evenemanget. Båda dessa förändringar visaratt sportreportrarna började tänka mer på läsarna.Sportjournalistiken blev mer underhållande.

Sportbildens funktioner förändrasBildens ökande betydelse på sportsidorna (och påövriga sidor i tidningarna också) framgår av att un-gefär en tredjedel av hela sportutrymmet utgjordesav bilder under perioden 1985-95 mot en fjärdedeltio år tidigare och enbart 13 procent 1945.

Ända fram till dess att offset tryckteknik inför-des var det dyrt att publicera bilder. Kostnadernaför klichéframställning var höga. På många tid-ningar var man därför mycket sparsam med nya bil-der. I stället användes samma kliché åtskilligagånger. När offset infördes på svenska dagstid-ningar i slutet av 1960-talet och under hela 1970-talet ökade bildantalet och också bildstorleken av-sevärt. Aldrig har bilderna på sportsidorna (och an-tagligen på övriga sidor också) varit så stora som

37

på 1970-talet. Tryckkvalitén var också mycketbättre än tidigare och det blev dessutom enklare attpublicera färgbilder.

En allt större andel av artiklarna illustreradesockså. 1965 illustrerades drygt var fjärde sportarti-kel, 1995 hela 38 procent. Allra störst andel illus-trerade artiklar fanns i Aftonbladet och så har detvarit sedan 1950-talet. 1995 var inte mindre än 80procent av tidningens sportartiklar bildsatta. Denbildrikaste morgontidningen i undersökningen vardå Göteborgs-Posten med 43 procent, medan Da-gens Nyheter och Jönköpings-Posten hade minstandel bildsatta sporttexter med cirka 25 procent.

Före sekelskiftet var det extremt ovanligt medbilder från sportevenemang. År 1905, när Nordiskaspelen (föregångare till de olympiska vinterspelen)arrangerades i Stockholm, satsade Dagens Nyheteroch Aftonbladet kraftigt på illustrationer, främst påteckningar men också på något som kan liknas vidbildreportage. Fotograferna tog bilder framför alltpå publiken, företrädesvis prominenta åskådare.

När Dagens Nyheter moderniserades strax eftersekelskiftet och då också fick möjlighet att publi-cera fotografier anklagades tidningen för att ägnasig åt sensationsjournalistik. Det dröjde till 1925-1935 innan bilder blev relativt vanliga i dagstid-ningarna. Bara ett fåtal tidningar hade ens då egnafotografer. Vanligast var att tidningarna hyrde foto-graf eller fick bilder från någon nyhetsbyrå.

Sportillustrationerna har fyllt olika funktionerunder årens lopp. En mycket grov beskrivning avvilka funktioner illustrationerna haft under dettasekel kan se ut på följande sätt:

1. Att konkurrera.1905-1915. Bara det faktum atttidningen kunde publicera autotypier, ibland tilloch med av rörliga motiv, var en stor konkur-rensfördel under denna period. Men det var be-tydligt vanligare att visa rörliga motiv medhjälp av teckningar.

2. Att informera. På 1920- och 1930-talen blev bil-der vanligare. En del aktionsbilder förekom,men framför allt var porträtten vanliga liksombilder på idrottsmän som poserade framför ka-meran. Detta var före televisionens tid och läsa-rens enda möjlighet att få veta hur idrottsmän-nen såg ut var oftast genom bilder i tidningarna.Porträtten fortsatte att utgöra en stor andel avbilderna på sportsidorna även under 1940-50-ta-len. Under samma period var lagbilder ocksåmycket vanliga.

3. Att roa. 1930-1950. Underhållande, roande bil-der förekom som mest under 1930-1950-talen.

Det var bilder med humoristiskt innehåll, lus-tiga situationer och de kompletterades medskämtsamma bildtexter.

4. Att dokumentera. 1940-1970. Fotografierna fickmed förbättrad teknik allt mer till uppgift attdokumentera det texterna handlade om. De vi-sade till exempel hur målen kom till och närsegraren bröt målsnöret. Den typen av motiv varsynnerligen vanlig 1940-1970 och förekommerännu, men inte alls i samma omfattning.

5. Att förmedla känslor och estetiska upplevelser.Det blev vanligt från och med 1970-talet. I taktmed att reportrarna allt mindre ägnade sig åt attreferera och återge vad som skett på tävlings-arenan och i stället intervjuade de inblandade iefterhand har även fotomotiven förändrats. Där-för ser vi allt fler jubel- och glädjebilder påsportsidorna. Ibland även bilder som uttryckersorg eller ilska. Det är också vanligare att foto-graferna visar det estetiska i idrotten. Iblandsker det genom att fånga rätt ögonblick i en rö-relse, ibland genom att ta bilden ur ett annor-lunda perspektiv.

De tydligaste förändringarna av sportbilderna un-der perioden 1965-1995 kan sammanfattas på föl-jande sätt:

a) bilderna visar mindre avgörande ögonblick ellerhelhetsbilder. I stället framhäver de kampen,styrkan, kraften, farten och spänsten. Kameranfångar det dynamiska, dramatiska och oftaockså det estetiska i idrotten.

b) bilderna inriktas mer på det emotionella. De vi-sar upp glädje, sorg, ilska eller fighting spirit påett helt annat sätt än tidigare. Den renodlat in-formativa funktionen har därmed tonats ner.

c) bilderna fokuserar numera mer på enskildaidrottsmän och allt mindre på kollektivet, laget.Det är mer närbilder än översiktsbilder.

Rent tekniskt var det ofta omöjligt med samspeltext-bild innan tidningarna skaffat sig telefoto förförmedling av bilder. Dessförinnan transporteradesbilderna med bil, buss, tåg och från slutet av 1930-talet ibland med flyg. Texterna däremot telefonera-des in och kom således i tidningen någon ellernågra dagar innan bilderna. Det innebar att bil-derna blev placerade i en omgivning som de intehade något samband med. Telefoto skaffade mångatidningar på 1950-60-talen. Expressen och NyaWermlands-Tidningen använde den tekniken redanvid OS i London 1948.

38

Nyhetsorganisation

Som vi sett har sportsidorna inte bara innehållit lo-kal och regional idrott utan i hög grad även natio-nell och med åren alltmer internationell idrott.Ingen sportavdelning klarar det på egen hand trotsatt den som regel är den största specialavdelningenpå dagstidningarna. I de sju tidningar, som analyse-rats, utgjorde sportmedarbetarna 1995 allt frånknappa 5 procent av redaktionen på Dagens Nyhe-ter till cirka 15 procent på Arbetarbladet. Dessamedarbetare svarade 1995 för drygt 40 procent avartiklarna på sportsidorna, en siffra som har varittämligen konstant de senaste tre decennierna. 1965och dessförinnan var siffran omkring 33 procent.

Att enbart med hjälp av innehållsanalys under-söka vem som skrivit artiklarna är inte möjligt ef-tersom artiklarna i många fall är, och framför allttidigare var, osignerade. Källangivelse var i åtskil-liga fall bara i stil med “Bref från Sköfvde”.

Kring sekelskiftet, då det ännu inte fanns någrasportjournalister på redaktionerna var rapporte-ringen till största delen beroende av idrottsledaresom lämnade uppgifter till redaktionen. När detgällde sporthändelser i övriga landet och utlandetklippte man texter från andra tidningar. Några fåsportnyheter från utlandet levererades också avSvenska Telegrambyrån.

Idrottsledare har fortsatt att lämna texter tillsportredaktionerna i alla år men deras andel avsportmaterialet har minskat avsevärt de senaste 20-30 åren, något som varit till gagn inte minst förspråkbehandlingen på sportsidorna. Men så sentsom i slutet av 1980-talet hade exempelvis Göte-borgs-Posten cirka 300 namn på lönelistan över så-dana som sände in texter kontinuerligt till sport-redaktionen. Ungefär 200 av dessa är numera av-förda, vilket till en del också förklarar varför denlokala idrottens andel har minskat.

Från 1920-talet fanns det i alla fall någon ellernågra sportmedarbetare på de större tidningarnaoch dessa skrev de större artiklarna på sportsido-rna. Tidningarnas Telegrambyrå blev till god hjälpnär det gällde resultatredovisning mm och tidning-arnas sportredaktioner började rätt snabbt att sam-arbeta. Det har i många år funnits ett mycket välutvecklat samarbete mellan sportavdelningarna pålandets tidningar. Det innebar att en reporter på entidning skrev för t ex bortalagets tidning så att densistnämnda inte behövde skicka en egen reportertill matchen. De texter som skrivs av reportrar påandra tidningar förses som regel inte med byline.Det är främsta orsaken till att så många texter ärosignerade än idag.

Ett annat sätt att bevaka tävlingar, som ägderum långt från tidningens redaktion, var att låta nå-gon aktiv själv telegrafera eller ringa in och berättahur tävlingen gått. Så skedde ofta på 1930- och1940-talen när våra bästa idrottsmän var på turnéutom- och inomlands.

Dagens Nyheters förste sportchef, David Jona-son, har berättat att hans tidning var den första som“sydde in” en storstjärna genom att köpa en artikelper större tävling av honom. Det uppskattades inteav konkurrenterna. Så här beskrev Jonason det:

Det blev stort gny när den annars pratsammeGunder Hägg plötsligt började vara alldelesmoltyst i omklädningsrummen och smita ifrånvåra kollegor. (Jonason 1954)

Dagens Nyheters “Specielle korrespondent” skrevunder rubriken “Schröderförlust i praktmatch motBernard” om matchen den 4 februari 1935. Korre-spondenten var Schröder själv. Hans namn stod un-der artikeln och artikeln var skriven i jag-form.

Källangivelsen “Privat till DN”, “Privat till GP”etc var vanlig. Bakom denna fanns uppenbarligenibland aktiva idrottsmän. Tidningarna tvingades attarbeta på detta sätt. Kommunikationerna var ännuför dåliga för att de egna medarbetarna skulle hatid att resa till alla stora idrottstävlingar. Men detfinns fler förklaringar till förekomsten av“privattelegrammen”:

...Och man drog sig inte för att sätta privat-telegrambeteckning på det material, som fiskatsupp i de till Stockholm anlända utlands-tidningarna. Det är med andra ord mycket svårtför att inte säga omöjligt att ange hur mångaverkliga telegram som skickades till en koncerneller en enskild tidning. Allt talar för att de “fal-ska” telegrammen stundom var flera än de äkta.

Så beskrev Ivar Ljungquist (1953) på Dagens Ny-heter nyhetsrapporteringen i början av detta sekel.Han beskrev nyhetsrapporteringen i allmänhet,men det gällde säkert även sportrapporteringen.

1895 var 92 procent av alla sporttexter osigne-rade. Hundra år senare hade andelen osigneradetexter krymt till 32 procent. Den största föränd-ringen i fråga om vem som levererat sporttexter detre senaste årtiondena gäller TT. Nyhetsbyrån harunder större delen av sin existens bara svarat förtvå-sex procent av texterna på de sju tidningarnassportsidor. Till detta kommer resultatservicen, somhar varit viktig för tidningarna. Men 1985 svaradeTT plötsligt för 16 procent av sportartiklarna i deanalyserade tidningarna, en siffra som ökade till 23procent tio år senare. Mest överraskande var att 25

39

procent av Dagens Nyheters sportartiklar 1995 komfrån TT. Tidigare har tidningen bara i undantagsfallpublicerat TT-telegram.

Många förklaringar till utvecklingenEn förklaring till att sporten fått och kunnat bredaut sig så mycket i tidningarna är att den är förhål-landevis billig att bevaka. En specialanalys av detredaktionella utrymmet och den redaktionella bud-geten 1995 visar följande:

Tabell 1. Sportavdelningens andel av det redaktio-nella utrymmet och av den redaktionellabudgeten 1995 (procent)

Tidning Utrymme Budget

Jönköpings-Posten 16,5 12,5

Norrbottens-Kuriren 20 13

Arbetarbladet 20 12

Dagens Nyheter 11,6 4,3

Göteborgs-Posten 13 8

Arbetet 12 9,2

Aftonbladet 17 9

Kommentar: Källor till uppgifterna i tabellen är i vissa fall sport-cheferna, i andra fall redaktionschefer eller chefredaktörer.

Som framgår av tabell 1 var sportavdelningens an-del av den redaktionella budgeten låg i förhållandetill den andel av det redaktionella utrymmet somden fyllde. Allra mest tycks redaktionsledningen fåut av sporten på Dagens Nyheter. Sportavdelningentilldelades 4,3 procent av budgeten men fyllde 11,6procent av innehållet 1995. Även Aftonbladetssportavdelning fyllde ett i förhållande till kostna-derna stort utrymme. Under hela 1990-talet harsporten tilldelats 8-9 procent av den budgeten ochsamtidigt svarat för omkring 17 procent av det re-daktionella utrymmet. I Arbetet och Jönköpings-Posten kostade sportavdelningen mer i förhållandetill det utrymme den fyllde än i övriga tidningar.

Frågan är vad som betytt mest för urvalet påsportsidorna och sportjournalistikens utveckling.Östberg (1993) menar att urvalet beror på sportensjälv, svenska internationella framgångar, medie-strukturen och läsarnas inflytande. Åtminstone settöver en längre period måste även ägarnas infly-tande eller policy, enskilda journalisters intressenoch tidningens konkurrens- och marknadssituationtas i beaktande då man skall försöka förklara tid-ningarnas sportrapportering. Följande faktorer har

jag funnit vara de viktigaste för sportjournalistik-ens utveckling i dagspressen:

1) Den idrottsliga verkligheten (som i sin tur tillstor del påverkas av samhällsverkligheten t ex ifråga om välstånd, fritid och tillgång till idrottsan-läggningar). Under den hundraårsperiod som dethär gäller har en del sporter introducerats i Sverigeförst under de senaste decennierna. Till den idrotts-liga verkligheten hör också tävlingsintensiteten.Den är viktig i sammanhanget. Det är en under-skattad, men i många fall antagligen avgörandefaktor för hur mycket publicitet en sport kan få. Jufler tävlingar eller matcher desto fler publicerings-tillfällen. Särskilt gäller detta på elitnivån. Fot-bollen och ishockeyn har under de senaste decen-nierna haft oerhört omfattande seriesystem. Iishockeyns elitserie spelar varje lag 50 matcher igrundspelet, vilket betyder två-tre matcher i veckanunder flera månader. Därtill kommer ett mycketomfattande slutspel. Även om det inte skrivs speci-ellt mycket om varje match blir det ändå samman-lagt en stor mängd.

Det spelas drygt en halv miljon fotbollsmatcheri Sverige i Fotbollförbundets regi varje år, vilketrimligtvis måste sätta sina spår i spalterna. Varttredje idrottsevenemang i Sverige under året är enfotbollsmatch (Fransson 1999:58).

Inte bara i Sverige har idrottsrörelsen vuxit. Alltfler länder satsar på idrott. Genom förbättradekommunikationer, kommersialisering och profes-sionalisering har det internationella utbytet ökatexplosionsartat. Det tävlas året runt i penning-stinna turneringar i tennis, golf, fotboll och ocksååtskilliga månader i alpint, skidor, friidrott etc.VM och EM arrangeras allt oftare i allt fler sporter.Grenar som det däremot inte arrangeras så mångatävlingar i kan heller inte räkna med lika stor upp-märksamhet. Det gäller exempelvis modern fem-kamp, rodel och konståkning.

2) Läsarna. Dessa utövade säkert ett stort infly-tande främst på de socialdemokratiska tidningarna.Dessa hade knappast ändrat sin ideologiska håll-ning till idrottsrörelsen så tidigt om de inte blivitvarse att deras egna läsare och arbetarungdomarnai allmänhet var minst lika intresserade av idrottsom andra samhällsgrupper var. Därför blev dessatidningar tvungna att skriva om sport för att lockatill sig och behålla framför allt de unga läsarna.

Sportavdelningarna prioriterar de sporter somredaktionen tror att flest läsare är intresserade av.Till viss del är det sporter som läsarna själva utö-var. Dock långt ifrån alltid. Obestridligt är att fot-

40

boll och ishockey på svensk elitnivå lockar stor pu-blik. Det kan naturligtvis till viss del bero på atttidningarna skrivit så mycket om dessa sporter ochdärmed själva skapat ett intresse. Men det finnstroligen också speciella egenskaper i dessa sportersom gör dem attraktiva. Dramatik och spänning ispelet. Det finns dessutom en djup tradition och enstor portion nostalgi i dessa serier och deltagandeklubbar. Till stor del är det samma klubbar somspelat i allsvenskan i fotboll sedan 1920-talet. Dehar blivit institutioner i den lokala och nationellaidrottsvärlden. Alla har de en historia bestående avframgångar och bittra nederlag och av spelare medspeciell stjärnglans.

Lokalpatriotism och nationalism har alltid fro-dats på sportsidorna. Idrotten är kraftigt identitets-skapande och bidrar därmed till lokalpatriotism ochnationalkänsla. Reportrarna håller på samma lagsom läsarna. De gläds med läsarna när hemmalagetvinner. Då blir det större rubriker, bilder och texterän när laget förlorar. Och framför allt har man all-tid skrivit mer om de egna lagen och om Sverige änom gästande lag. Genom den lokalpatriotiska ellernationalistiska tonen identifierar sig reportern medsina läsare. Under många år struntade reportrarnaofta i att namnge bortalagets spelare. De skrev baraexempelvis v.i. när de menade vänsterinnern NilsNilsson i bortalaget.

Att travet fått ökad uppmärksamhet beror delvispå internationella framgångar men framför allt påatt svenska folkets spelintresse har ökat lavinartatde senaste två-tre decennierna.

3) Svenska internationella framgångar på elitnivåleder ofta till omfattande publicitet eftersom lä-sarna är intresserade av att läsa om sådana. Deträcker med att hänvisa till Ingemar JohanssonsVM-seger i professionell tungviktsboxning. Denledde till att de stora svenska tidningarna utklassa-de sina tidigare upplagerekord. Det intresset kaninte förklaras med att läsarna själva utövade varesig proffs- eller amatörboxning.

Tennis fick ett enormt uppsving i spalterna ge-nom Björn Borgs oerhörda framgångar på 1970-ta-let och samma sak gällde alpint när Ingemar Sten-mark slog igenom och fick svenska folket att sittaklistrade framför TV-apparaterna även på arbets-tid. Innan Stenmark kom fram skrevs det intemånga rader om alpint i svenska tidningar. Ävengolf, där Annika Sörenstam med flera de senasteåren haft stora framgångar, har fått avsevärt mycketmer publicitet.

Proffsligor finns i många sporter i flera länderoch många svenska idrottsmän har blivit mer eller

mindre framgångsrika proffs i utlandet. Det gällerinte bara i fotboll och ishockey utan också i hand-boll, bordtennis, cykel mm. De stora tidningarnakänner press på sig att bevaka svenskarna i t ex ita-lienska, tyska, holländska, belgiska, engelska,skotska och spanska ligorna i fotboll och NHL i is-hockey.

Lokala framgångar nationellt och internationelltfår också stor uppmärksamhet. Det betyder attsporter som är särskilt vanliga av klimat- eller an-dra skäl, och framgångsrika inom spridningsom-rådet också får stor uppmärksamhet. Det är såledestämligen naturligt att Norrbottens-Kuriren har äg-nat större utrymme åt skidor än de övriga tidning-arna i undersökningen. Arbetet i Malmö upplät un-der flera decennier större utrymme åt brottning ochdet var under den period då Skåne var landetsfrämsta brottningsdistrikt.

4) Enskilda journalisters intressen. Enskilda jour-nalister påverkade antagligen rapporteringen mertidigare än under de senaste två-tre decennierna.När sportjournalisterna själva var djupt involve-rade i idrottsklubbar eller i idrottsförbund påver-kade det säkert deras prioriteringar. Ju mer engage-rad i sportrörelsen journalisten var desto bättre an-sågs det vara. Det gav honom information och sta-tus. Under flera decennier från 1920-talet ochframöver var det vanligt att framför allt sportcheferockså blev ordförande i något idrottsförbund på na-tionell eller regional nivå. I några fall även på in-ternationell nivå, exempelvis Torsten Tegnér,Bengt Ahlbom, Glokar Well (Oscar Söderlund),R:et Eklöf, Sven Låftman och Sigge Bergman. Förtidningarna var detta en fördel eftersom dessa med-arbetare reste till de stora tävlingarna på sinaidrottsförbunds bekostnad. Att vara personlig vänmed idrottsstjärnor och klubbledare betraktades dåsom en stor såväl fördel som förmån. Under de se-naste 30 åren har attityden förändrats och sport-reportrarna intar en något självständigare ställninggentemot idrottsrörelsen. På många redaktionerförbjuds medarbetarna numera att vara aktiva iidrottsföreningar och förbund.

Även om sportreportrarna tvingas skriva ommånga olika sporter är det givet att de med tidenblir specialiserade, mer intresserade och kunniga ivissa grenar. Detta gäller särskilt på de stora sport-avdelningarna med många medarbetare. Ju starkareställning de har på avdelningen desto mer kan deockså hävda att deras specialgrenar ska bevakas.Genom att ständigt följa en eller ett par grenar fårreportern fler bra källor som kan lämna nyheter.

41

Att den tidigare “snobbsporten” tennis underflera decennier fick större utrymme i socialdemo-kratiska Arbetet än i de övriga tidningarna kan baraförklaras med en nitisk reporter. Samma tidninghar också under många år innehållit mer friidrottän de övriga. Förklaringen är antagligen att tid-ningens sportchef var f d sprinterstjärnan LennartStrandberg. Liknande mönster går att finna i andratidningar.

5) Ägarnas ideologiska inflytande spelade en be-tydligt större roll i början av seklet än mot slutet.Främst den liberala storstadspressen, men också endel av den konservativa pressen gav oförbehållsamtsporten sitt stöd. Inte enbart genom att ge sport-evenemangen stor uppmärksamhet utan redan ibörjan av detta sekel genom att ställa upp sommedarrangör till olika typer av tävlingar. Den so-cialistiska pressen avstod i det längsta av ideolo-giska skäl att offra utrymme på sportnyheter. Undersenare decennier har ägarideologin spelat en betyd-ligt mindre roll för sportjournalistikens innehåll. IJönköpings-Posten bannlystes boxning under enlång period, då ägaren, riksdagsman Yngve Ham-rin, i riksdagen stred för att boxning borde förbju-das. Det är ett av få tydliga exempel på att ägarendirekt styrt innehållet på sportsidorna under efter-krigstiden.

En annan sak är att ägare som t ex Harry Hjörnepå Göteborgs-Posten kraftigt satsade på idrottenoch verkligen personligen såg till att bevakningenvar så bred som möjligt. Han var dessutom självdjupt engagerad i Örgryte IS och det satte säkertsina spår på tidningens sportsidor.

6) Konkurrens- och marknadssituation. En orsaktill att tidningarna gick in som medarrangörer var,förutom att stödja idrottsrörelsen, att de redan på1910-talet insåg att här fanns nya läsare att vinnagenom att snabbt bli känd som idrottsvänlig. Kon-kurrensen inom tidningsbranschen blev allt hårdarei början av 1900-talet. Därför gällde det för tid-ningarna att fånga upp och bevaka företeelser iverkligheten med vilka de kunde locka nya läsar-grupper.

På de relativt få platser, där det än i dag finnstidningskonkurrens kan idrottsklubbarna spela uttidningarna mot varandra, vilket alltid har skett.Sportchefen på Arbetarbladet klagade i intervjunöver att konkurrenten “Gefle Dagblad tar in allt,alltså måste vi också göra det”. Sannolikt resonerarman på samma sätt på Gefle Dagblad om Arbetar-bladet.

Att Aftonbladet som lösnummersåld tabloidfrämst måste tänka kommersiellt då sportredak-tionen bestämmer vad som skall bevakas är uppen-bart. Tidningen satsar därför alltmer på att bevakade stora publiksporterna.

Ingenting torde ha påverkat tidningarnas sport-sidor så mycket som konkurrensen från TV-mediet.TV har också direkt påverkat idrottsrörelsen genomatt betala miljardbelopp för sändningsrättigheteroch dessutom indirekt genom att locka sponsorertill idrotten och idrottsmännen. Detta har lett tillproffscirkus i olika sporter, som uppfattas som sär-skilt TV-mässiga, t ex tennis, alpint, fri idrott ochgivetvis fotboll.

TV väcker med sina sändningar intresse för täv-lingarna och deltagarna och tidningarna känner sigtvingade att haka på. TV har på så vis alltmer kom-mit att bestämma dagordningen för dagspressenssportbevakning. Samsynen på vad som är värt attbevaka har ökat markant de senaste tre decennier-na. Det paradoxala är att genom det nya mediet TVoch dess allt fler kanaler har sportrapporteringen ide olika nyhetsmedierna blivit alltmer likartad.Inte ens extremt lokala tidningar som Jönköpings-Posten kan avstå från att skriva om sportevene-mang som sänts i TV.

Inget återkommande enskilt TV-program harpåverkat sportsidorna så mycket som Tipsextra iTV2. Programmet har drastiskt ökat svenska fol-kets intresse för fotbollstips, trav och lotto. Tid-ningarna har hakat på och ökat sin fotbolls- ochtravtipsservice i snabb takt. De flesta tidningarnager numera ut speciella spelbilagor.

TV-mediet har inte bara haft inflytande på vadtidningarnas sportavdelningar skriver om utanockså hur de gör det. I och med att TV visat hurden stora tävlingen förlöpt anser tidningarnassportreportrar att det är onödigt att referera dessa idetalj som man tidigare gjort. Särskilt kvällspress-ens reportrar anpassade sig snabbt till TV-medietoch dess sändningar. Till en början kunde TV barasända själva tävlingen, däremot var det teknisktsvårt att ordna intervjuer efteråt. Detta utnyttjadekvällspressen genom att förmedla idrottsstjär-nornas kommentarer till läsarna. På så vis komplet-terade kvällstidningarna TV-sändningen. Morgon-tidningarna tog efter, när pressläggningstiderna til-lät. Pratminusjournalistiken tog fart på allvar påsportsidorna. Därefter har TV-tekniken förbättratsså att även TV-reportrarna snabbt kan intervjuaidrottsstjärnorna. Den idrottsintresserade kan där-med få såväl hela matchbilden som kommentarerredan i TV-sändningen.

42

Därför är det inte så underligt att en växandeandel av läsarna tycker att det numera är mindreviktigt att läsa om idrott än det varit tidigare. Destora idrottsevenemanget täcks bättre av TV än avtidningarna, ändå envisas tidningarna med att för-söka konkurrera. Därmed blir det allt mindre resur-ser till att bevaka all den – främst lokala – idrottsom TV som riksmedium inte förmår att täcka.

Anledningen till att tidningarna ändå innehållermer sport är förstås att idrottsvärlden vuxit våld-samt från andra världskrigets slut och till våra da-gar. Förbättrade kommunikationer har gjort det en-kelt för idrottsutövare i hela världen att mötas ochtävla i allt fler sporter. Dessutom kräver den snabbtväxande kvinnoidrotten allt större utrymme. Trotsatt sportbevakningen blir allt mer komprimerad be-höver den därför mer plats.

Referenser

Frandsen, K. (1995) Dansk Sportjournalistik. Fra sport tillpublikum. Århus universitet.

Fransson, M. (1999) Ett framgångskoncept i gungning. Enstudie av hur sportmaterialet i Aftonbladet, DagensNyheter och Östgöta Correspondenten förändratsmellan 1921 och 1997. Lunds universitet.

Koivula, N. (1999) Gender in Sport. Stockholms universi-tet, Psykologiska institutionen.

Lindroth, J. (1975) När idrotten blev folkrörelse. Stock-holm: Rabén & Sjögren.

Ljungquist, I. (1953) Kampen om läsarna. Ur Dagens Ny-heters historia 1889-1921, del 2. Stockholm: Bon-nier.

Rude, F. (1945) Vad dagspressen betytt för idrottens utveck-ling. I Sveriges Centralförenings för idrottens främ-jande årsbok 1944. Stockholm.

Strid, I. och Weibull, L. (1985) Sport i medierna. En över-sikt av mediers sportbevakning och mediepublikenssportintresse. Göteborg: JMG, Arbetsrapport 4.

Östberg, T. (1992) Sportjournalistik – en analys av fyradagstidningar 1961-1991. Göteborg: JMG, Arbets-rapport 24.

51

Institutt for medievitenskap, Universitetet i Bergen,Fosswinckelsgate 6, NO-5007, Bergen,peter.dahlen@medie.uib.no

Mediesportens strukturer och betydelserEtt forskningsfält under framväxt

PETER DAHLÉN

Någonting har hänt med medieklimatet under desenaste c:a 15 åren. Vare sig vi vill det eller inte såfinns den runt omkring oss. Sporten. Den kommer-siella tävlingsidrotten. I press och radio, på tv ochInternet, på kioskernas tidningshyllor och i video-butikerna, bland dataspelen. Överallt och i de mestmångskiftande former. Sport och massmedia harblivit ett och införlivats i underhållningsindustrin.

Nu kan man förvisso säga att äktenskapet mel-lan sporten och medierna är ett förbund som in-gicks redan under slutet av1800-talet, när den orga-niserade tävlingsidrotten växte fram, genom täck-ningen av den i pressmediet. Under 1920-talet till-kom radiomediet där direktsändningarna frånidrottsevenemang omedelbart avslöjade sin attrak-tionskraft. Samtidigt fanns sedan sekelskiftet ocksåaktualitetsfilmen (journalfilm), vars huvudsakligaavsättningsområde blev som förfilm på biogra-ferna. Allt som oftast förekom sportinslag.

Under 1950-talet växte televisionsmediet framoch år 1960 kom den första TV-olympiaden (Rom).Hade det inte skett tidigare så gjorde nu kapitaletsitt intrång i idrottsvärlden. På den medietekno-logiska sidan gick dock utvecklingen ännu förhål-landevis sakta. Exempelvis var det först vid is-hockey-VM i Stockholm 1970 som man i Sverigekunde reprisera händelser i s.k. slow motion. Detvar först mot slutet av 1970-talet som satellit-tekniken började tas i bruk mer systematiskt.

Men sedan hände något. Med start under 1980-talet och med tilltagande hastighet under 1990-talethar utvecklingen av nya medie- och kommunika-tionsteknologier fullständigt exploderat. Samtidigthar vi fått vad som brukar kallas en global eko-nomi, genom framväxten av världsomspännande

elektroniska nätverk. Under samma tid har sport iallt högre grad kommit att genomsyra samhällslivetgenom att oavlåtligt exponeras i olika medier.Sportvärldens stjärnor är högvilt i reklam- och eter-mediesammanhang och i populärpressen spillerhändelser i sportens värld ständigt över sport-sidornas breddar. På Internet finns hundratals nät-platser enbart för fotboll och ishockey. Kort sagt:sporten har under senare decennier fått en socialoch en kulturell, en ekonomisk och en politisk-ideologisk betydelse för samhällslivet som närmastkan liknas vid den roll kyrkan spelade för det med-eltida samhällslivet.

Med Michael Jordan tillmediesportens framtidslandVilka konkreta former integreringen på en globalnivå av sporten, medierna och kapitalet tagit sigunder de senaste två decennierna klargörs tydligtoch berättarmässigt levande av den amerikanskehistorikern Walter LaFeber i hans studie av Mi-chael Jordan and the New Global Capitalism(1999).

Inget torde bättre klargöra USA:s kulturella ex-pansion och makterövring efter det kalla krigetsslut i och med Berlin-murens fall 1989 än basket-spelaren Michael Jordans karriär. Sporten har somsagt under 1990-talet vuxit ut till en hörnpelare ien världsomspännande underhållningsindustri, medstor ekonomisk och symboliskt betydelse över helajordklotet. Jordan, född 1963, personifierar dennautveckling; hans betydelse för den tilltagande ame-rikaniseringen av den globala medieapparaten harvarit djupgående.

När Jordan 1984 påbörjade sin karriär somproffsspelare i Chicago Bulls var det ett missköttlag på nedgång, liksom den amerikanska basket-ligan NBA i sin helhet, plågad som den var av

52

drogskandaler, rasism och lönetvister. Få utanförUSA brydde sig och även den inhemska televisio-nen började förlora intresset. Det är betecknandeatt när tv-bolaget CBS sände finalrundan 1980 mel-lan Los Angeles Lakers och Philadelphia så gjordeman det i bandad version kring midnatt efter de lo-kala nyheterna. Ligan hade förvisso sina stjärnorsom ”Magic” Johnson och Julius Erwing, men devar inte speciellt kända utanför USA. I egenskap avafro-amerikaner (”svarta”) var de heller inte speci-ellt gångbara i reklamsammanhang.

Ett decennium senare hade allt förändrats. Fina-len 1991 mellan Chicago Bulls och Lakers sändes iöver 70 länder. Michael Jordan var nu världensbäst betalde idrottare och världens förmodligenmest kända och populära person alla kategorier. IKina, exempelvis, rankade skolbarn honom som1900-talets största tillsammans med Zhou Enlai.Den sistnämnde hade möjliggjort den kommunis-tiska revolutionen. Jordan hade de lärt känna somstjärnan i det amerikanska basketlandslaget,”Dream Team”, som var den största attraktionenvid de olympiska sommarspelen i Barcelona 1992(det beräknades att runt 600 miljoner människor i193 länder följde deras finalmatch). Men de kine-siska barnen hade också lärt känna honom – ochamerikansk basket – genom den reklamfilm därhan med hjälp av Nikes skor frigör sig från jordensgravitationsfält och graciöst som en ängel lyftermot basketkorgen för att med den rättfärdigaskoningslösheten hos en korsriddare dunka bollen ikorgen.

”Just do it!” är följdriktigt det otvetydiga slag-ord som vidhänger Nike-reklam, liksom Swoosh-symbolen, utformad som ett mellanting mellan enbumerang, en skära och en fartrand i en serieruta.Vid mitten av 1990-talet var Swoosh ett av värl-dens mest kända varumärken. Det budskap somspreds över jorden var, givetvis, att även Du kan bliframgångsrik med ett par Air Jordan (med luftfickai innersulan) på fötterna: tveka inte, ”Bara gördet!”. Ett tilltalande budskap för dagens unga, kantyckas.

Vad var det då som möjliggjorde denna utveck-ling och ”His Airness” stora berömmelse? Hurkunde en ”färgad” plötsligt bli världens mest att-raktiva annonspelare och en i symbolisk bemär-kelse samlande figur för ungdomar och idrotts-älskare världen över? En grundförutsättning var gi-vetvis hans extrema talang och bollbegåvning. Enannan att han är en politisk ”oskuld” (till skillnadfrån exempelvis 1960- och 1970-talens kontroversi-ellt frispråkige Mohammed Ali, idag en högt aktadperson).

Jordans globala berömmelse och symbolvärdehade emellertid inte varit möjlig utan den medie-teknologiska revolution som sköt fart i början av1980-talet, dvs. precis vid den tidpunkt då hansjälv blev proffs. Genom ny, digital distributions-teknik i form av satellitteknik för direktmottagningoch kabelnät baserat på fiberoptik började världenatt kulturellt och tidsmässigt knytas samman. Enhel flora av kommersiella tv-kanaler växte fram förtittarna att välja och vraka bland – ett valutrymmesom möjliggjordes genom avregleringar på medie-marknaden, som den i Sverige för c:a tio år sedan.

Snabbt visade sig sport vara den program-kategori som mer än andra hade förmågan att skapaen global publik. Sportsändningar var också billigaatt producera och lämpade sig därför också somkanalutfyllnad, varför en mängd nya, mer ellermindre spekulativt tv-vänliga sporter började växafram. Till detta kom att antalet tv-apparater i helavärlden per hundra innevånare mellan 1981 och1997 fördubblades till 23,4, vilket innebar att”konsumentexponeringen” för reklam och mark-naden för betal-tv:s tillhandahållande av olikaidrottshändelser ökade markant.

En som tidigt förstod att dra fördel av den nyasituationen var David Stern. Han blev 1983 ny chefför NBA, och rensade genast upp i röran genom attbland annat skapa ett nytt löneavtal mellan spelareoch ägare som höll nere lönerna och lösgjordepengar till de mindre lagen, vanligtvis hemmahö-rande på ”svaga” tv-marknader så att de kundeköpa bättre spelare och därmed bli mer konkur-renskraftigare – och ligan i sin helhet mer publik-vänligt dramatisk. Sterns avtal har sedan kommitatt ange starten för underhållningsrevolutionen(”entertainment marketing revolution”, Wenner(red.) s. 82). Att det lyckades visar vinstökningenmellan 1983 och 1993 på, från 140 miljoner dollartill 1,1 miljard, till följd framför allt av lukrativatv-avtal.

Den nya, vittförgrenade kanalstrukturen gjordeatt reklamen kunde anpassas till och spridas utöver kanaler med olika innehåll och publikinrikt-ning. Just därför var reklamfilmen för Air Jordan-skorna när den lanserades 1986 helt i avsaknad aven förklarande röst. Ljudackompanjemanget bestodistället av The Beatles furiösa (och samtidigt nos-talgiskt generationsupproriska och anti-kommu-nistsekteristiska) ”Revolution”. Air Jordan-rekla-men kunde därmed göra sig lika bra i ungdoms-kanalen MTV som i sportkanaler som Eurosportoch amerikanska ESPN – för övrigt ägarmässigtsammanlinkade med varandra via bl.a. RupertMurdochs världsomspännande medieimperium.

53

Air Jordan var alltså inte bara en sportsko, medrent praktisk betydelse. Det var också en livsstils-markör, en ledande symboldetalj i det nya, sport-baserade modet.

En stor del i att sporten kommit att diktera ävenmodet under 1980- och 1990-talen har Phil Knight.Det var han som på 1960-talet startade Nike ochmed draghjälp av Michael Jordan och banbrytandereklam i olika tv-kanaler utvecklade företaget tillvärldens ledande tillverkare av sportskor (Nike varsegergudinnan i den grekiska mytologin och tjänaralltså ännu idag som en allegorisk personifiering avsegern, om än nu i kommersiella termer). Genomatt satsa mellan 60 och 100 miljoner dollar var påreklam i Europa kunde Nike och den amerikanskekonkurrenten Reebok utmana europeiska Adidasoch Puma och utöka sina marknadsandelar från 5procent 1983 till 50 procent 1993. Därigenom komde också att påverka och definiera stilideal inommodet.

Det var Nike som gick segrande ur striden. Vidmitten av 1990-talet var företaget värt 9 miljarderdollar och hade halva sin marknad utanför USA.Det är talande att Nike spenderade c:a 50 miljonerdollar på forskning och produktutveckling och merän 500 miljoner dollar på reklam och marknadsfö-ring världen över, skyhögt mer än värsta konkur-renterna Reebok, Adidas och Puma. Själva skornatillverkades billigt i låglöneländer i Asien, vilketvändes till ett problem när en stark och kritisk opi-nion väcktes mot löneslaveriet och den stora dis-krepansen mellan skornas tillverkningskostnad ochbutikspris. Plötsligt drogs den glamourösa slöjanav den råa, kapitalistiska verkligheten. Men Mi-chael Jordan, han tog inte ställning vare sig i dennaeller andra politiskt (och etniskt) laddade frågoroch problem, som det faktum att amerikanska skol-ungdomar på sina håll började råna och mörda var-andra för att komma över ett par Air Jordan. Fördet var han alltför mån om sitt marknadsvärde i enkommersiell djungel av varumärken.

Just denna skenhelighet har skapat sitt givna ut-rymme för reklampelare med motsatta symbol-värden (rebell) i förhållande till Jordan (hellylle-kille och familjefar), som den ständigt skandal-omsusade Dennis Rodman, även han NBA-stjärna,med piercing och transvestism som marknads-föringstrick (se Wenner (red.) s. 146). Sports goRock’n’Roll. Ty sådan är logiken i det avtraditio-naliserade – somliga skulle säga postmoderna –mediesamhället, där hungern efter samlande sym-boler och rollmodeller bara växer och växer, däravvikelsen blivit norm(alitetens riktmärke) och därden kommersiella konkurrensen om olika mål-

grupper ständigt föder sina spekulativt konträrabilder.

Vertikal och horisontell integrationLaFebers bok är användbar inte minst för att denenkelt och koncist beskriver ett annars svåröver-skådligt skeende, nämligen utvecklingen de senaste15 åren av en ny mediestruktur och dess samman-smältning med sportvärlden, vilket skapat en likaattraktiv som lukrativ underhållningsmarknad:mediesport. LeFeber registrerar känsligt tidenstrender och hans framställning bygger på solid, ve-tenskapligt marxistisk grund genom att kritiskt fo-kusera på mediesportens ”politiska ekonomi”.

Två andra och mer ämnesspecifika böcker somtar sin utgångspunkt i de senaste decenniernasvåldsamma utvidgning av mediesportens domänerär den digra antologin MediaSport, redigerad avLawrence A. Wenner (1998), samt David Rowesegna Sport, Culture and the Media (1999).

Ett genomgående tema i alla tre böckerna är densnabba tillväxten av olika former av betal-tv ochden med denna förbundna vertikala och horison-tella integrationen mellan medieföretag, idrotts-klubbar och diverse varumärken. Horisontell inte-gration innebär att medieföretag går samman tillallt större konglomerat, som Disney och ABC, ochsom när Turner gick upp i Time-Warner Commun-ications (som gav Ted Turner nätta 7,5 miljarderdollar). Vertikal integration innebär samgåendemellan hård- och mjukvaruproducenter, sommassmediala distributionskanaler respektive sport-företag (i form av idrottslag, klädesfabrikanteretc.).

Bredvid sport tillhör (arkiv av) spelfilmer (ochförvisso även prat- och bekännelseprogram) dekommersiella tv-kanalernas stora publikdragare.Sålunda är det i kommersiell bemärkelse helt ända-målsenligt att Disney år 1992 producerade enfamiljefilm som handlade om ett ishockeylags, TheMighty Ducks, öden och äventyr. I samband meddetta köpte man också upp ett existerande NHL-lagoch döpte om det till Anaheim Mighty Ducks ochsom debuterade i NHL-ligan säsongen 1993/94.Strax fick filmen The Mighty Ducks sina uppföljarei D2: The Mighty Ducks (1994) och D3: TheMighty Ducks (1996), samt därtill i en tecknad(animerad) version, Mighty Ducks The Movie: TheFace Off (1997). Dessutom gjordes en tv-serie,Mighty Ducks (1996). Fråga: vad är på riktigt ochvad är på låtsas, vad är fakta och vad är fiktion?

Numera kan man förresten också fondspara iDisney, Microsoft och Sony Playstation med flera

54

medieföretag. Eller som det står att läsa i en(mycket tidstypisk) bilaga om aktier och sparande iden svenska tabloidtidningen Expressen den 25 no-vember 1999: ”Time fonder är för dig som tror attteknik och underhållning är framtiden. Time ärfinansvärldens hetaste modeord. Det står för bran-scherna telekom, information, media och under-hållning (entertainment). En snabbväxande ochlönsam sektor.” I USA räknas ”time”-sektorn tydli-gen som den tredje största i ekonomin och i novem-ber 1999 startade exempelvis brittiska fondför-valtaren Key sina Media & Communications Fund,en succé som drog in 8 miljoner dollar vid starten.Under år 2000 är det meningen att fonden skallpresenteras i Sverige.

Det är mot bakgrund av detta inte en tillfällig-het att även Michael Jordan år 1995 gjorde en spel-film, Space Jam, där han spelade sig själv mot po-puläre filmaktören Bill Murray och den mycketvälkände tecknade figuren Bugs Bunny. Filmen,som tjänade in 230 miljoner dollar vid biokassornaoch 200 miljoner dollar på köp- och hyrvideo-marknaden, var i sin tur en vidareexploatering avden uppmärksammade reklamfilm med Jordan ochBugs Bunny som hade lanserats vid USA:s störstaårliga profana högtid, Super Bowl, finalen i denamerikanska ”fotbolls”-ligan NFL och som ocksåkommit att bli det ledande forat för premiärvisningav nya reklamfilmer (där tävlandet dem emellanom största genomslag blivit till en sport i sig).

Vid pass 1997 hade Jordan en årlig intäkt påöver 100 miljoner dollar. Möjligheterna syntes änd-lösa. Förutom sin spelarlön och reklamkontraktenmed – bland annat – Nike, McDonalds (som däri-genom kunde lansera den nya hamburgarenMcJordan), Oakley Sunglasses, Gatorade (sport-dryck) och Rayovac Batteries kunde han profiterapå Space Jam, CBS-Fox Home Videos (Murdoch-bolag), WorldCom och CBS SportsLine – alla pro-dukter av den nya ”informations”-teknologin, eller”the post-1970s technology” som LaFeber benäm-ner fenomenet. Avtalet med CBS SportsLine gälldeen tioårig exponering av Jordan på World WideWeb för besvarande av e-post, matchanalyser och –naturligtvis – reklamexponering. Bara detta avtalgav Jordan 10 miljoner dollar.

Penningstarka och marknadsdominerande kong-lomerat köper numera både upp och skapar egnaidrottsklubbar, som nämnda Disney’s ishockeylagAnaheim Mighty Ducks i NHL. Även Cablevisionoch Turner/Time-Warner äger idrottslag i de le-dande amerikanska ligorna. Rupert Murdochs olikamediebolag äger också lag i bl.a. Australien mennär han 1998 sökte köpa upp världens rikaste och

mest berömda fotbollslag, Manchester United,stoppades affären av Tony Blairs labourregering.Man tillskansar sig naturligtvis också sändnings-rätten till olika evenemang och ligor; ja, startar tilloch med egna ligor (framför allt i USA och Austra-lien). Allt givetvis för att erövra nya marknads-andelar och säkerställa produktavsättning i olikaled.

Exempelvis har Phil Knight’s Nike lagt nerenorma summor på att kontraktera inte bara världs-stjärnor som Jordan, tennisspelaren Pete Samprasoch golfesset Tiger Woods, utan också köpt uppcollege- och universitetslag – som har sina egna förlokal-TV-stationer attraktiva ligor – runt hela USAför att försäkra sig om att de använder, och gör re-klam för, Nikes produkter. Företag med starkavarumärken köper också upp eller döper om tv-att-raktiva idrottsklubbars arenor, eller bygger nya (ex-empelvis vrållyxiga ishockey- och basketarenanPepsi Center i Denver, Colorado), för att kunnaladda dem med ”zapp-säker” reklam (du kan inteundgå reklamen om du vill se matchen).

Det är i ljuset av denna utveckling inte orimligttänka sig att globalt verkande idrottsorganisationersom Internationella Fotbollförbundet i framtidenetablerar egna betal-tv-kanaler. Å andra sidan ärframväxten av betal-tv ett hot mot sådana jätte-förbund eftersom det skapar mindre publiker (ute-stänger stora grupper). För att värna sina intressen(marknadsandelar) på lång sikt kan man i ställetstrategiskt sälja tv-rättigheterna något billigare tillen ”public service”-organisation som EBU så att”alla” kan se exempelvis stundande EM i fotboll iBelgien/Holland sommaren 2000.

Mediesport som forskningsområdeLawrence A. Wenner, som för tio år sedan, 1989,gav ut den till viss del banbrytande antologin Me-dia, Sports, & Society (Sage), gör i sin inledandetext i antologin MediaSport den reflektionen, attsport så sent som för 15 år var ett mycket margi-nellt område inom medieforskningen. Media,Sports, & Society utgjorde därvidlag ett av de tidi-gaste försöken att uppsummera de få forsknings-ansatser som trots allt existerade. Utvecklingen avmediesport som kommersiellt fenomen har alltsåsin parallell i framväxten av mediesport som del-fält inom medieforskningen: ”allt” har hänt underde senaste 15 åren c:a, och med tilltagande hastig-het.

Denna sportens länge obemärkta tillvaro inommedievetenskapen kan delvis förklaras av att disci-plinen i sig då var relativt ung och sprungen ur en

55

rad samhällsvetenskapliga discipliner, som socio-logi, psykologi och statsvetenskap, från vilka manhämtade metoder och teoretiska modeller för att iförsta hand studera opinionsbildande effekter avpolitisk och propagandamässig kommunikationvid t.ex. valkampanjer, av tradition ett högstatus-område och som därmed gav akademisk legitimitetåt det nya ämnet. Sport som forskningsområde hadedärvidlag sin – i kultursociologisk bemärkelse –givna nackdel i det att det är en verksamhet som ut-går från rent fysiska betingelser: sport fokuserar påkroppen, inte intellektet. Sport hade helt enkeltingen självklar hemhörighet inom den sofistikerade(”seriösa”) elitkulturen (idag ser det dock annor-lunda ut ...). Därigenom har också de som sysslatmed sport i press, radio och TV länge kommit attyrkesmässigt nedvärderas – inte av ”folket” men avdet akademiska samhället och dessvärre ocksåinom medievetenskapen och journalistutbildningar-na. Sport har inte varit ”viktigt” eller att betraktasom ”seriös” journalistik.

Att mediesporten nu börjar accepterats somforskningsområde beror i hög grad på inflytandetfrån teoribildningar inom s.k. cultural studies ochfrån etnografisk forskning, vilka bidrog till den”kritiska vändningen” inom medieforskningen på1980-talet. En perspektivomvändning kom därige-nom till stånd, från frågan ”vad gör medierna medmänniskorna” till frågan ”vad gör människor medmedierna”. Det förde i sin tur med sig en ökad fo-kusering på såväl sportjournalistikens betydelse-skapande berättardimensioner – dess melodrama-tiska och mytiska laddningar – som på dess socialaoch kulturella försänkningar bland sportens publikoch producenter.

Studier av mediesportens olika publiker äremellertid fortfarande det mest eftersatta del-området; undersökningar som sträcker sig längre änpolitiskt korrekta skrivbordstolkningar av ”subjekt-positioner” i olika textsammanhang. En publikun-dersökning bland gifta par som redovisas i Media-Sport visar exempelvis att myten om ”fotbolls-änkan” och den ölpimplande manlige TV-sport-fånen snabbt kommer på skam.

Garry Whannel påpekar i sin artikel att StuartHalls inkodning/avkodning-modell passar sämreför en analys av mediesport än av nyheter, sam-hällsprogram och andra mer kognitivt orienteradeprogramkategorier där budskap och betydelse lig-ger i mer öppen dager i förhållande till sporten, därde affektiva upplevelsedimensionerna är mer cen-trala. För att komma åt hela det register av sinnes-rörelser, lustkänslor och aggressioner som sporten(liksom annan utpräglad populärkultur) genererar

hos sin publik krävs delvis andra metoder och teo-retiska modeller. Alltså, hur komma åt och defi-niera den ”pleasure” som mediesporten genererar?Vi måste också noga fråga oss vad vi i epistemolo-gisk bemärkelse menar när vi talar om sportenspublik(er).

I MediaSport fokuserar vidare flera texter påfrågor som rör könsmässig representation och dis-kriminering i olika former och som (ibland litetväl) programmatiskt sätts i relation till den ”mas-kulina hegemonin”. Även etnisk, rasmässig ochsexuell representation – eller strukturella frånvaro– i mediesporten analyseras. Därigenom belyseshur ekonomiska och organisatoriska maktstrukturerunderbyggs av textuella (över)representationer ochfördelaktiga framställningar av vita, heterosexuellamän.

Dock tenderar dessa ideologikritiska analyseratt ibland kasta ut barnet med badvattnet, det villsäga man ser idrottsvärlden som så konspiratorisktgenomsyrad av den vite, västerländske mannens in-tressen, av etnocentrism, att inget annat återstår änatt revolutionera eller ensidigt fördöma den. Visstgenomsyras mediesporten liksom andra stora sam-hällsapparater av maktstrukturer, och frågor ommaktrelationer på såväl makro- som mikronivåställs genomgående i både MediaSport och Sport,Culture and the Media, men de är för den skull inteallenarådande och heller inte enbart av ondo.

När exempelvis Mary Jo Kane & Helen Jeffer-son Lenskyj beklagar sig över att sportvärldenskvinnor sätter liberala feministiska principer (likatillträde på lika villkor) framför radikalt omstör-tande sådana genom att inte öppet arbeta för ellereljest stödja en de lesbiska idrottarnas egen, skyd-dade enklav inom det etablerade idrottssamhälletså blir det väl enögt: då är man okunnig om, alter-nativt väljer att blunda för, tävlingsidrottens genu-int borgerliga ursprung och grundmurat liberalaprogram; då blir det mer av politisk pamflett medpå förhand givna tolkningar än av förutsättningslösvetenskap. Deras text exemplifierar således faranmed att dra ”cultural studies” maktkritiska och fri-görande intentioner för långt eftersom det tenderarsätta verklighetens realiteter och historiska om-ständigheter ur spel för att istället mer handla omhur det (enligt det subkulturella intresset) bordevara än hur det faktiskt förhåller sig därute i verk-ligheten, bland ”vanligt folk”.

Mer givande är det då enligt min mening att tadel av Margaret Carlisle Duncan & Michael A.Messners analys av hur medierna konstruerar bil-der av mäns sport och manliga idrottare och avkvinnors sport och kvinnliga idrottare. Författarna

56

analyserar ett givet urval sportsändningar utifrånde fyra kategorierna framställning (”production”),idrottsliga tillskrivningar eller kännetecken(”athletic attributions”), former för uteslutning(”formulae of exclusions”), samt symbolisk domi-nans (”symbolic dominance”). Var och en av dessaskärskådas i sin tur utifrån egna underkategorier.Genom denna välfunna metod kan de övertygandepåvisa könsmässiga obalanser och inkonsekvenser,som till exempel hur kommentatorer inte sällan ge-nom vissa språkliga manövrar lyckas förvandlamanliga idrottares misstag och tillkortakommandentill en framgång, medan det för kvinnor mer oftaoch öppet ses som utslag av ren inkompetens. Ana-lysen omfattar också en jämförelse över tid, vilketpåvisar en viss och glädjande utveckling till detbättre, mot mer balanserade mediala skildringar avmanliga och kvinnliga idrottare. Även andra texteri MediaSport kan påvisa sådana positiva föränd-ringar över tid.

I Sport, Culture and the Media ägnar DavidRowe halva framställningen åt att skärskåda deyrkesideologier, organisatoriska strukturer och till-komstprocesser som styr utformningen av medie-sportens texter, varefter han i andra halvan av bo-ken analyserar olika typer av sporttexter utifrånsemiotiska, narrativa, ideologikritiska och andraperspektiv för att pröva och påvisa olika möjligaläsarter hos en tänkt publik. Rowe tar sig an såväldirektreferatet och den skrivna artikeln somtidningsfotografiet och spelfilmer om sport. Hanhar ett kulturanalytiskt perspektiv och betonar ge-nomgående mediesportens symboliska dimensioneroch innebörder, men hela tiden mot bakgrund avdess industriella och kommersiella betingelser.Liksom LaFeber förlorar Rowe aldrig mediesport-ens politiska ekonomi ur sikte.

Som med alla fenomen eller rörelser som blirkulturellt dominerande har det även inom sport-journalistiken och bland sportpubliken utvecklatsmotströmmar som med ironin, parodin och vanlig,sund skepsis som vapen söker avdramatisera dessbetydelse och ta ner kolossen på jorden, påpekarRowe i syfte att slå hål på fördomarna om den likafanatiske som okritiske sportälskaren. Svenska ex-empel på det är Expressens sportkrönikor MatsOlsson och Aftonbladets dito Lasse Anrell. I densenares spalt återfinns sedan några år ”Floskel-toppen”, där sportkommentatorers och intervjuoff-ers mest stupida meningslösheter och självmot-sägelser den gångna veckan ställs ut till allmän be-skådan. Anrell har också gett ut två böcker med så-dana ”sportgrodor” och som båda sålt slut på uppla-gan på 80 000 ex., enligt uppgift i Café Sport (nr 6,

1999, s. 50); en tidskrift som i sig är ett barn av sinsportindränkta tid.

Tillsammans med andra samtida (och dåtida)tidskrifter om sport förtjänar Café Sport ett egetstudium: journalistik om sport återfinns sannerli-gen inte bara i dagspress och etermedier, vilket oftaglöms bort. En titt på tidskrifthyllorna i en välsor-terad butik ger också för handen den enorma floraav sportorienterade tidskrifter som växt fram undersenare år. Nyligen fann jag inte mindre än sex (6)konkurrerande magasin bara om golfsport i en ordi-när norsk tågstationsbutik, bredvid tidskrifter omandra idrotter som fotboll, Formula 1 och en helhoper andra motorsporter – för att inte tala om alladessa tidskrifter som handlar om hälsa, motion,kroppsbygge, skönhet och välbefinnande i mer ge-nerell bemärkelse. Få studieobjekt torde i självaverket vara mer tacksamma än sådana special-tidskrifter för den som är på jakt efter att kartläggatidsandan och mediesportens betydelse för denna.

På senare år har ju också Internet tillkommit.Följaktligen avslutas både Sport, Culture and TheMedia och MediaSport med kapitel där det fun-deras kring mediesportens framtid på det s.k. nätet,i ”cyberymden”. Hur kommer Internet att påverkade traditionella mediernas roll och förhållandetmellan den breda publiken, fan-kulturerna ochidrottsklubbarnas olika verksamheter?

David Rowes Sport, Culture and the Mediatorde vara den hittills bästa och mest heltäckandeframställningen av mediesport och en given ut-gångspunkt för alla hugade forskare och allmän-intresserade. Ska man använda sig av blott en kurs-bok i ämnet så är det den. Men också den av Wen-ner redigerade MediaSport är mycket användbar.De båda böckerna tillhandahåller såväl en bredorientering som avancerade tolkningsverktyg ochformar sammantaget bilden av ett forskningsom-råde och teoretiskt fält, mediesport, som börjar nåsin mognad. Säger börjar, för ännu saknas som sagtstörre användarstudier – och ännu lyser radio-mediet i stort sett med sin frånvaro, åtminstone i detre böcker som här behandlas.

AvslutningI sitt inledningsanförande vid den nyligen (1999)timade 14:e nordiska konferensen för medie- ochkommunikationsforskning i Kungälv, Sverige, på-pekade chefen för EU:s generaldirektorat förkonkurrensfrågor, Anne-Margrete Wachtmeister,att EU:s konkurrenslagstiftning på medieområdetoch frågor om kartellbildning, monopol, konkur-rens och marknad är ett område som på senare år

57

exploderat. Vad är det då som orsakat denna ut-veckling? Det är konkurrensen om sändnings-rättigheterna till stora sportevenamang.

Kommer därför de stora fotbollsturneringarnaatt påverka medieforskningen, särskilt tv-forsk-ningen, framöver, frågar sig Wachtmeister något re-toriskt: ”Fotboll kan kanske låta ointressant förmedieforskare, men det sätt på vilket rättigheternatill de stora sportevenemangen säljs, påverkar di-rekt möjligheterna för nya och små TV-kanaler.Ingen klarar sig utan rätten till sportsändningar.”Men varför skulle fotboll vara mindre intressant förmedieforskare än något annat, speciellt med tankepå att fotboll är så oerhört populärt i samhället iövrigt, inom de breda folklagren? Gör detta förhål-lande fotboll/sport mindre angelägen för medie-forskningen? På vilka (köns- och klassmässiga)värderingar grundar sig ett sådant antagande? Ärdet fortfarande den gamla dikotomin kropp (=anti-intellekt) v/s ”ande” (=intellekt) som spökar?

I själva verket är det ju faktiskt så att få andrasamhällsföreteelser under 1900-talet har ägt en så-dan kulturell tyngd som sporten, genom dess starkagenomslag i massmedierna. Ändå har sporten – lik-

som många andra former av verkligt populär kultur– till för bara c:a ett halvtannat decennium sedannegligerats av medievetenskapen som varande ibästa fall trivialt, en form av bröd och skådespelför folket och som sådan bokstavligen betydelselös.Det är en inställning som dock säger mer om me-dieforskarsamhällets värderingssystem och forsk-ningspolitiska grundvalar än om sportens – och denövriga populära (dvs. inte politiskt eller kulturellthelt korrekta) mediekulturens – breda och djupasamhällsförankringar och mångfasetterade bety-delsefullhet.

Mediesporten borde alltså sedan länge ha ut-gjort ett lika viktigt område som någonting annatinom medievetenskapen. Men bättre sent än aldrig.Det är därför tacksamt att Anne-Margrete Wacht-meister1 och andra forskningsvärldens makthavaremed möjlighet att ekonomiskt och på andra sätt ini-tiera och stödja forskning om medier och sport upp-märksammar området.

Det är dags för journalistik- och medieforsk-ningen att ta sporten på samma fulla allvar som denbreda publiken gör.

Not

1. Wachtmeisters anförande finns sammanfattat i lördags-utgåvan av konferensens informationsblad, varifrån ci-taten är hämtade.

Referenser

LaFeber, Walter (1999) Michael Jordan and the New Glo-bal Capitalism. New York, London: W.W. Norton &Company.

Rowe, David (1999) Sport, Culture and the Media. Buck-ingham: Open University Press.

Wenner, Lawrence A. (1998) MediaSport, London:Routledge.

�� � � �� � � �� � � �� � � � � � � �� � � � � � � �� � � � � � �� � � � � � � � � � � � � � �� � � �� � � � � � �� � � �� � � �� � � � � � �

���������������

���

���������� �������

Media Companies and Business Activities

2000

The

��������� � � ��� ��� �� ��� ������� ������� �

Nordic Media Market

����������������� ���������������� ��������������������������

������������������������������������������������������������

��������������������� ����������!���"� �����#$������%������%���������

�&'(��� �������� ���������� ����)�$����*������������������+������

��+��� ��,+ )���)�"�������������-!*��� �������������+���.���������

�������������+&�(+!(/!�������������+� �������&0���+�+�������������

,�����*��1��������������������� ���������������� ������

������������������������������������������������������������

��� ������� ������2���������-��1�$���+1�������������������������3

����"�����"������������������������������ �������������

�������� ���������"����������������,����

The Nordic Media Market 2000Compiled by Eva Harrie81 pages, 2000, ISBN 91-89471-00-8SEK 200, £ 15, $ 23 (+P&P)

Order from: NORDICOM-Sverige• Box 713, SE 405 30 Göteborg • fax: 031 773 46 55 • e-mail: ulla.bergstrom@nordicom.gu.se

-�1��������� �- !�4� �

43

Att skriva mediehistoriaDen svenska radiosporten ur ett periodiseringsperspektiv

PETER DAHLÉN

Vad kom först – hönan eller ägget, samhället ellertekniker för kommunikation? Skall man sommediehistoriker utgå från att samhällsutvecklingenbetingar medieutvecklingen eller tvärtom? Förmod-ligen gäller det att hitta den gyllene medelvägen,att se det hela som en ömsesidig (dialektisk) ochständigt fortgående påverkansprocess. När alltkommer omkring – medierna och samhället är ändåett, organiseringen av olika samhällsformer ochmed detta skapandet av kulturmönster och gemen-samma föreställningsvärldar är oupplösligt förbun-den med utvecklingen och användningen av olikakommunikationsteknologier.

Ett för det svenska 1900-talssamhället viktigtmassmedium var rundradion. Särskilt stor var desssamhälleliga betydelse under trettioårsperioden1925–1955, då någon konkurrens från televisions-mediet ännu inte existerade och då det bara fannsen rikskanal – en andra radiokanal tillkom i no-vember 1955 och först under 1956 började televi-sionen slå igenom. En långt ifrån oviktig del avrundradioverksamheten och därmed den svenskagemensamhetskulturen under denna period varsportprogrammen, som redan tidigt under det förstaradioåret 1925 manifesterade sin popularitet – dvs.sin brett folkliga försänkning – genom utsänd-ningen från Vasaloppet den 8 mars, för övrigt dåva-rande Radiotjänsts allra första direktsända utom-husreportage.

De idrottsrelaterade programverksamheternavar emellertid av ganska varierat slag och kan där-för inte enkelt ses som ett enhetligt programblock;jag använder här beteckning idrott i stället för sporteftersom den mer smidigt inkluderar den icketävlingsinriktade gymnastiken. Tvärtom går det att

skönja flera utvecklingslinjer som ibland över-lappar varandra, men lika ofta inte. En viktig frågablir därför vad som skall ligga till grund för eneventuell periodindelning av idrottsprogrammensutveckling – interna (inomföretagsliga) eller ex-terna (samhälleliga) faktorer. Alltså: vad skall tol-kas som orsak respektive verkan.

En indelning av materialet i perioder gör det åena sidan lättare att kontextualisera, att sätta in pe-rioderna i ett större socialt och historiskt samman-hang. Att dela in en verksamhets utvecklingsgångsom sträcker sig över flera decennier i klart åt-skiljda perioder innebär å andra sidan att det ut-övas ett visst mått av våld mot verkligheten, efter-som en periodindelning i viss bemärkelse alltid ären efterhandskonstruktion: det handlar ju om attpressa samman ett mångfacetterat skeende sominnefattar en mängd händelser som inte alla gångervarit benägna att gå i takt med varandra (ochbakom vilka det döljer sig ett spektrum av mänsk-liga avsikter och viljor).

Indelningen av materialet i perioder innebäralltså med nödvändighet att man tvingar historienssmå och stora händelser att marschera i någorlundatakt med varandra, som om det existerande någonslags linjärt framåtskridande ändamålsenlighet –samtidigt som en bredare kontextualisering av deskeenden som studeras kan påvisa att olika feno-men och processer faktiskt visar sig vara betingadeav samma bakomliggande krafter och dialektiskaförlopp, att det trots allt finns vissa gemensamt be-stämmande faktorer som styr utvecklingen.

Det är givetvis viktigt att vi redogör för på vilkagrunder vi gör våra periodindelningar, eftersom dethar med både val av (ideologiskt eller teoretiskt el-ler annat) perspektiv och kontextualiseringsnivå-(er) att göra.

Exempelvis delar Torsten Thurén i sin bok Me-dier i blåsväder. Den svenska radion och televisio-

Institutt for medievitenskap, Universitetet i Bergen,Fosswinckelsgate 6, NO-5007, Bergen,peter.dahlen@media.uib.no

44

nen som samhällsbevarare och samhällskritiker(1997) in den journalistiska utvecklingen mellan1925 och 1970 i två perioder: 1925–1955 och1955–1970. Det är en uppdelning som gjorts på ba-sis av att det 1955 tillkom en andra radiokanal ochmed detta en både utökad och mer självständig ny-hetstjänst samt att regelbundna televisions-sändningar inleddes året därpå, 1956. Något somsammantaget innebar att en kritisk, ”undersö-kande” journalistik växte fram. Den första perio-den präglades enligt Thurén av en kombination avförsiktighet och förmynderi vilket innebar attkontroversiella ämnen i stor utsträckning undveks.Den andra perioden däremot präglades i ideologiskbemärkelse av en gradvis frigörelse från rädslan förkontroversiellt stoff och en allt starkare journalis-tisk professionalisering.

En närmare titt på den journalistiska utveck-lingen inom den svenska radion visar emellertid atten kritisk och undersökande reportagejournalistikbörjade utkristallisera sig redan under andra halvanav 1940-talet. Kanske skulle man rent av kunnavända på perspektivet och pröva den hypotesen, attden journalistiska utvecklingen inom radion efterkriget i själva verket drev på inrättandet av en and-ra radiokanal, dvs. att det inte var inrättandet av enandra kanal som födde en kritiskt självständigradiojournalistik utan att förhållandet var det mot-satta.

Att vid skrivandet av den svenska radiohistoriengöra en grov periodindelning där året 1955 blir tillen vattendelare är ändå pragmatiskt och gör siglätt, eftersom det står som en vägkorsning i detsvenska etermediesystemets strukturella och insti-tutionella tillväxt. Jag hade nämligen själv sammaperiodindelning som utgångspunkt i min studie avden svenska radiosportens historia. Detta eftersomåret 1955 markerade en gränslinje för tiden förerespektive efter tillkomsten av en särskild sportre-daktion, vilket skedde 1956 och var en del av denutbyggnad av radions nyhetstjänst som Thurén lyf-ter fram och som alltså möjliggjordes av utbyggna-den av både radio- och tv-mediet. På basis av vadsom sedan framkom av det empiriska materialetblev det emellertid så att jag fann anledning attkonstruera en ny, tredelad periodisering med avse-ende på utvecklingen av idrottsbevakningen isvensk radio.

Den första perioden kom då att omfatta åren1925–1949 och karakteriserades av att idrotts-bevakningen skedde inom ramen för de allmännanyhets- och reportageverksamheterna, eftersom detinte existerade någon sportredaktionen. Här blevpionjären Sven Jerring viktig för såväl förekomsten

av sport i radioprogrammet som för själva utform-ningen av sportsändningarna. Den andra periodensträcker sig mellan 1949 och 1969, två årtal somsätter de tidsmässiga ramarna kring Lennart Hy-land som radiosportens centralfigur och förnyare.Den tredje perioden sträcker sig från 1969 fram till1995. Detta beroende på att Hyland 1969 avgicksom chef för radiosportredaktionen, som därefterfick en allt fastare och bredare organisation medfler medarbetare.

År 1947som radiosporthistoriens vridtappMen även denna periodisering kan problematise-ras. Det kan nämligen hävdas att den andra perio-dens inbrytning 1949 i sig var en följd av de led-ningsbeslut som togs i februari 1947 och som på ettdirekt och genomgripande sätt kom att påverka pro-gramsättningen under de närmaste åren. Det är ettskifte som också idéhistorikern Karin Nordberg lyf-ter fram i sin rika avhandling Folkhemmets röst.Radion som folkbildare 1925–1950 (1998). Nord-berg menar att besluten 1947 tog sig uttryck i en nyradioideologi och markerade en övergång för Ra-diotjänst till ett modernt företag, med nya journa-listiska ideal och en mer publikanpassad program-sättning. Under de dryga första två decennierna,fram till och med kriget, hade programverksamhe-ten en markerat folkuppfostrande karaktär. Efterkriget förändrades tidsklimatet och på Radiotjänststartade en programpolitisk islossning.

Den radikala programpolitiska omsvängningen ipopulär riktning måste alltså ses mot bakgrund avden nya, mer frimodiga och otvungna tidsanda somväxte fram efter krigsslutet 1945; en tidsanda somå andra sidan kom att underbyggas av radion frånoch med 1947 och fram till – åtminstone – 1955 ge-nom tillkomsten av nya och lättsamt folkligt orien-terade programformer som exempelvis Karusellen(1951), med just Lennart Hyland som programle-dare.

Syftet med denna artikel är att redogöra förnågra valda delar av den svenska radiosportens ut-veckling från 1925 till 1955. Framställningen base-ras på resultaten i min doktorsavhandling FrånVasaloppet till Sportextra. Radiosportens etable-ring och förgrening 1925–1995 (1999) och denuppföljande studien Fyra texter om radio, sportoch gymnastik (2000). I avhandlingen är fokus be-gränsat till den rikssända sporten. I den andra voly-men finns texter om den lokala idrottsbevakningen,radiogymnastiken, sportprogram inriktade mot enbarn- och ungdomspublik samt det för Vasaloppets

45

utveckling viktiga året 1952, där radion kom attspela en viss roll.

För att i viss mån pröva hållbarheten i både dentvådelade periodindelning där år 1955 markerar engränslinje och min tredelade periodindelning harjag här valt att ”på prov” utgå från den program-politiska kursändringen 1947 som en historiskvändpunkt för radioverksamheterna och därmedockså för idrottsprogrammen. Det föder vissa för-enklingar och generaliseringar men förhoppnings-vis uppvägs dessa omkostnader av de pedagogiskavinsterna i form av ett enkelt klarläggande av vissahuvudsakliga utvecklingslinjer.

RadiosportensriksprogramverksamheterEfter en inledande experimentfas under slutet av1920-talet, då det först och främst handlade om attpröva sig fram både produktionsmässigt och i för-hållande till idrottssamhällets representanter ochmaktorgan, började den svenska radion att under1930-talet gradvis hitta sina program- och samar-betsformer för sporten. Det största problemet förekriget var svårigheten att få tillstånd att direkt-sända fotbollslandskamper från nationalarenanStadion i Stockholm (som byggdes till de olym-piska spelen 1912).

Under kriget 1939–1945 framkom tydligare ännågonsin att sportsändningarna från olika evene-mang förmådde samla nationen i ett gemensamt in-tresse, för en gemensam sak. Då – närmare bestämt1941 – fick också konflikten med stadionledningensin lösning efter ingripande från regeringshåll tillföljd av den ökade betydelse fotbollslandskamp-erna fick för den nordiska samhörighetstanken.

Någon särskild sportredaktion skulle alltså intekomma att inrättas förrän 1956. Förutom att detfram till 1955 bara fanns en radiokanal där allariksprogramverksamheter skulle få plats var detden länge outvecklade nyhetstjänsten som sattestopp för en eventuell expansion av sportpro-gramverksamheterna. Eftersom det över huvud ta-get inte fanns någon självständig aktualitetsav-delning före 1945 kunde man rimligtvis inte hellerinrätta någon särskilt avdelad sportredaktion, efter-som en sådan först och främst är att betrakta somen nyhetsförmedlande instans. Formell rätt tillegen nyhetsanskaffning vid sidan av TT (Tidning-arnas Telegrambyrå) fick Radiotjänst först genomett avtal mellan staten och företaget just år 1947,men i praktiken kom TT:s monopol som nyhetsle-verantör till Radiotjänst att leva kvar ända till1950-talets mitt. Det dröjde i själva verket ända till

1956, innan Radiotjänst tillvaratog möjligheten tillegna nyhetssändningar. Först då möjliggjordesockså inrättandet av en särskild sportredaktion påradion.

Något som också fick sin lösning efter kriget varfrågan om tipsresultatens vara eller inte vara i ra-dion. Ända sedan tillkomsten 1934 av monopol-företaget Tipstjänst ville förstås de tippande radio-lyssnarna ha tipsresultaten upplästa i radio.Radiotjänsts till objektivitetskraven hörande oviljaatt gynna något partintresse satte dock länge stoppför detta, om än också en viss kulturell snobbismkan ha spelat in i sammanhanget. Det var först1948, ett år efter programomläggningen 1947 ochmed den en ny omtanke om publiksmaken, som Ra-diotjänst gav efter och började meddela tips-resultaten.

Samma år, 1948, upphörde – symtomatiskt nog– den militaristiskt hållna morgongymnastiken

RadiogymnastikenFörsta gången termen gymnastik förekom iRadiotjänsts programtablå var så tidigt som tisdagden 20 januari 1925, då major Ebbe Lieberath in-ledde kvällssändningarna med ett ”Föredrag omMotionsgymnastik i Stockholm i anslutning tillStockholms gymnastikavdelningars verksamhet”.De närmaste åren förekom en hel del sådanaprogrampunkter: för perioden 1925–1929 komidrottsföredragen att genomsnittligt utgöra 4,7 pro-cent av alla föredrag sammantagna, med en toppinledningsåret med 9,9 procent,

På hösten 1929 hade det så blivit dags att påförsök starta regelbunden morgongymnastik, påförslag av Svenska Gymnastikförbundet. Den le-dande personen i sammanhanget hette Bertil G:sonUggla, hög militär och chef för Karlsbergs Krigs-skola utanför Stockholm. Uggla var själv också ak-tiv idrottsman och bl.a. pristagare vid tre olympiskaspel. Det var han som stod bakom gymnastik-förbundets framstötar och det var han som blevprogramledare. Försökssändningarna sågs somlyckade och i oktober 1929 föreslogs att radio-gymnastiken från och med 1930 helt skulle bekos-tas av Radiotjänst (programmen hade ditintills be-lastat Gymnastikförbundets konto) och att denskulle utsändas över samtliga statliga stationer.

Kapten Ugglas morgongymnastik blev snabbt eninstitution som band nationen samman, som etable-rade en minutställd nationell samtidighet genom attinpränta en gemensam referensram med samma re-gelbundna rytm som väderleks- och nyhets-rapporten. Dess tillkomst skall emellertid ses mot

46

bakgrund av att hälsoproblemen under 1930- och1940-talen rent generellt kom att integreras i detsamhälleliga reformarbetet på ett sätt som intehade någon tidigare motsvarighet. Det förefalleralltså uppenbart att radions morgongymnastik –tillsammans med dess skolgymnastik – var en vik-tig del av det folkhälsoarbete som nu började växafram i Sverige och som i sin tur var en del av ettmer övergripande arbete på att rationalisera och ef-fektivisera samhällslivet och som kom att få be-teckningen social ingenjörskonst.

Ett mått på att kroppen under 1930-talet ham-nade i fokus på ett sätt som aldrig förut är attSvenska Riksidrottsförbundet mellan 1920 och1940 ökade medlemstalet från 100 000 till 400000, och att Gymnastikförbundet i absoluta talväxte betydligt mer, enligt egna uppgifter från8 000 medlemmar (1918) till 160 000 (1938).Idrottsrörelsen och med den gymnastiken var tidensutan jämförelse snabbast växande folkrörelse, vil-ket var ett resultat lika mycket av en svällande vågav nyfrälst fysisk entusiasm som av politiska ochorganisatoriska krafter – och av kommunikations-teknologier som press och radio.

Bertil Uggla fortsatte som programledare förmorgongymnastiken fram till sin hastiga bortgång ioktober 1945. Ugglas efterträdare på programled-arposten kom att bli en annan militär, kapten OlofOlsson, sedan 1940 verksam som gymnastiklärarepå Karlsbergs Krigsskola samt chef och lärare vidarméns gymnastik- och idrottsskola, GIS. Inför vår-terminen 1946 skedde ännu ett byte av programle-dare för morgongymnastiken i och med att GöstaKarås tillträdde.

Gösta Karås tillhörde Svenska Gymnastik-förbundets (SGF) ”elitavdelning” och hade sin dag-liga gärning som gymnastiklärare vid EnskedeSamrealskola. Tidigare hade han varit med iKFUM:s elittrupp och även visat svensk gymnastikpå såväl Island som i USA. Med honom tycks densedan programmets början omhuldade marsch-musiken fått ge plats åt mer folkligare tongångar,som schottis (en form av s.k. gammaldans), om änden föregivet förhärdande militära ledstjärnanännu på olika sätt kastade sitt ljus över verksam-heten. Till skillnad från sina föregångare Uggla ochOlsson tycks Karås ha varit mer idrottsgymnast änmilitär men tillhörde även han försvarsverket.

Att det militaristiska inslaget ändå dämpadesskall ses i ljuset av att en ny tidsanda började växafram efter kriget och som förde med sig att radionstidigare så militaristiskt hållna morgongymnastikbörjade te sig alltmer otidsenlig. Gösta Karåsskulle också komma att bli den sista program-

ledaren för Radiotjänsts morgongymnastik: vårsä-songen 1948 blev den sista. Därmed gick en epok igraven – ett år efter den programpolitiska omlägg-ningen 1947.

Under 1930-talet och i ännu högre grad under1940-talet föreslogs och genomfördes också ettstort antal sociala reformer som ägnades den hem-arbetande kvinnan; under 1940-talets början, medett pågående världskrig och dess ”babyboom”, komden hemarbetande kvinnan, husmodern, än mer icentrum och 1944 tillkom Hemmens Forskningsin-stitut. Ett utslag av detta var offentlig och kollektivhusmorsgymnastik. I samklang med denna utveck-ling startade Radiotjänst i januari 1945 en speciellkvinnogymnastik med (den då moderna) gymnas-tiktruppen Sofiaflickornas ledare Maja Carlqvistsom programledare. Detta som ett alternativ tillden militärt – och manligt – orienterade exercis-gymnastiken. Även kvinnogymnastiken sändes påmorgonen.

Inför höstsäsongen 1948 beslutades så att manskulle avveckla inte bara den ”manliga” morgon-gymnastiken utan också den kvinnliga. Iställetskulle man införa ”andra folkhälso- och motions-program”, vilket i praktiken innebar en kvart ”hy-gienisk upplysning” varje fredagsmorgon samt ”påförsök motionsprogram på middagen vissa dagar iveckan för industrianställda och hemarbetande”.Därför vidtog nu en tioårig period, mellan 1948 och1957, helt dominerad av kvinnogymnastik och medsändningarna förlagda till dagtid (dvs. då mannenförutsattes vara på arbetet och barnen i skolan). Iaugusti 1948 återkom alltså gymnastiken som fastprogrampunkt i radio, fast på nya sändningstideroch nu vändande sig till ”två speciella grupper,nämligen husmödrar och kontorsanställda”.Programledarna var också uteslutande gymnastik-utbildade kvinnor. Frisksport i största allmänhetblev över huvud taget vanligt förekommande iolika radiosammanhang från och med 1949.

Inte förrän 1957 hade tiden åter blivit mogen fören manligt orienterad gymnastik- och hälsopropa-ganda. Programserien Från hösäck till muskel-knutte sändes i den nya kanalen P2 och det är sym-tomatisk för den nya tidsåldern att allt här försig-gick i vetenskapens tecken och inte som tidigare imilitarismens.

Vasaloppet öppnas uppEn klassiker ända från radiostarten har alltsålängdskidtävlingen Vasaloppet varit. Vasaloppetblev redan från början populärt som medie-evenemang men var som tävling länge bara öppen

47

för elitåkare. Det skulle komma att ändras i ochmed 1952 års tävling, och radion kom därvidlag attfå en viss betydelse. En tidigare obemärkt personur folkdjupen, den 43-årige fanjunkaren YngveBrandell, blev då i radions populära familje-underhållningsprogram Karusellen utvald till attsom deltagande skidåkare representera den fiktivaidrottsföreningen Karusellens IF i Vasaloppet.

Det hela har i viss mening sin upprinnelse i1947 års programomläggning. Det året inledde ock-så Lennart Hyland sin bana som programledare för(per definition) lättsamma familjeunderhållnings-program, genom programledarskapet i den till vissdel nydanande folkliga serieunderhållningen Lör-dagskväll (1947–1950). Med Lördagskväll vargrunden lagd till den verkligt revolutionerandeprogramserien i genren, Karusellen (1951–1954),med Hyland som än mer entusiasmerande program-ledare.

Karusellen var det första programmet där tidi-gare okända (vuxna) människor ur folkdjupet fickkliva upp på radioscenen för att under lössläpptaformer leka, tävla och uppträda inför hela svenskafolket. Man inrättade något som kallades Karusell-skolan och som gick ut på att en mer eller mindregodtyckligt uttagen person i studiopubliken fick ettuppdrag att lösa till nästa lördag. Ett sådant upp-drag blev alltså att åka Vasaloppet. Den för ända-målet utnämnde fanjunkaren Brandell blev snabbt”Karusellmannen” med hela svenska folket genomden omfattande pressbevakningen – det varBrandell som var publikens hjälte i 1952 års Vasa-lopp. En effekt av att man släppte in amatörenBrandell i tävlingen visade sig året därpå, dådeltagarantalet fördubblades, från 351 till 698.

Det var också i skarven mellan Lördagskvälloch Karusellen, närmare bestämt vid ishockey-VMi Stockholm 1949, som Lennart Hyland i egenskapav oöverträffad snabbpratare med ohämmat känslo-register förnyade sportreferatet. Därmed övertoghan definitivt Jerrings tidigare roll som förstesportreporter. Att detta skedde just 1949 är ingentillfällighet utan symtomatiskt för den nya tids-andan och det nya, friare programklimat som ut-vecklade sig från och med 1947.

Idrottsprogram för barn och ungdomRadiotjänst var ett allmännyttigt radioföretag medett klart uttalat ”public service”-uppdrag. I detta in-gick som sagt länge ett starkt fostrande element ochsom inte bara gällde vuxna människor. Det gälldeförstås också barn och ungdom. Litet paradoxaltvar det just inom barnprogramverksamheterna som

det första mer lättsamt avslappnade och delvis im-proviserade underhållningsprogrammet tog form.Det var i den av Sven Jerring redan det förstaradioåret sjösatta långköraren Barnens brevlåda,ett program som i hög grad också tilltalade envuxenpublik.

Ett stående inslag i programmet var Jerringsdialoger med den litet dumdryge men älskvärdebetjänten Efraim Alexander, en helt fiktiv figuruppfunnen och framförd av Jerring själv (med för-ställd röst). Inte sällan passade Jerring på att disku-tera sport med Efraim Alexander eller låta honomsjälv pröva på att tävla i olika idrotter – allt meddet pedagogiska syftet att introducera nya idrotts-grenar och dess regelverk för de radiolyssnandebarnen.

Mot mitten av 1940-talet höll någonting på atthända i det svenska samhället. Urbaniseringen ochmoderniseringsprocesserna tilltog i styrka och för-utom att negativa storstadsskildringar hastigt ökadeunder decenniet i den svenska filmen ökade ocksåandelen barnförbjudna filmer med 20 procent mel-lan åren 1943–1945. Vid samma tid, 1942, bildadeRiksidrottsförbundet (RF) sin första ungdoms-kommitté, något som av idrottsforskare betraktassom den svenska ungdomsidrottens födelse (i dessorganisatoriska former). Riksidrottsförbundets åt-gärd ledde snart till att specialförbunden följde ef-ter med egna kommittéer och arbete med ungdoms-idrott.

Det är åtgärder som kan ses som statsappa-raternas dialektiska svar på de sociala problem somhade börjat uppstå bland de växande ungdomska-drarna. Som en del av dessa åtgärder kan också detav Edwin Ahlqvist samma år, 1942, sjösatta vecko-tidningsprojektet Rekord-Magasinet betraktas. IRekord-Magasinet hyllades sportmannaideal somskötsamhet, pliktkänsla, flit, kämpaanda, ärlighetoch osjälviskhet och tidningen blev för många årframåt pojkarnas favoritlektyr.

Även Radiotjänst kom att bidra till ungdomensidrottsliga fostran. Något helt nytt var den intro-duktionskurs till ishockeysporten som man startadepå hösten 1945 i samarbete med Svenska Ishockey-förbundet. Detta i en serie program som gick undersamlingsrubriken Med klubba och puck. Det varden första verkliga idrottskursen i svensk radio ochden kompletterades med bildillustrerade små upp-satser i ämnet i (den både ansedda och hyfsat popu-lära) veckotidningen Röster i Radio. Med detta fickishockeysporten en ordentlig hjälp med att etablerasig som folksport i Sverige – innan Hyland slutgil-tigt befäste sportens starka publikförankring somreferent vid ishockey-VM i Stockholm 1949.

48

Mot slutet av 1940-talet blev inslag från skol-idrottstävlingar vanligt förekommande i radion. Påvåren 1948 startades även en idrottsinriktadprogramserie med ”idrottsgissning” för ungdomkallad Klara – färdiga – gissa! som förstås anspe-lar på idrottstävlingarnas ”Klara – färdiga – gå!”.Under 1949 kunde barn och ungdom, flickor ochpojkar, även lyssna på uppläsningar ur böcker somden om Sven Skidlöpare och Gunnar Grensfotbollsbok Från Gröna vallen till Wembley. Straxdärefter skapades också den stående program-rubriken Idrottshörnan. Under hela (det troskyl-diga) 1950-talet igenom frodades sportrelateradeprograminslag för barn och ungdom.

Sporten i lokalradion,med exemplet SundsvallJämte de rikssända sportbegivenheterna fanns helatiden de lokala sportsändningarna. Vid radiostarten1925 fanns fem stationer som bedrevs i Radio-tjänsts regi. Dessa låg i Stockholm, Göteborg,Malmö, Sundsvall och Boden. Till detta fanns enmängd mindre radiostationer drivna i privat regi.Dessa fick fortsätta verka i egenskap av distributörav Radiotjänsts sändningar, men under 1920- och1930-talen kom de privata lokalstationerna att av-vecklas och ersättas med statliga.

Det var emellertid bara två av lokalkontoren,Göteborg och Malmö, som från första början fickheltidsanställda föreståndare, dvs. fasta program-kontor. Resten av landets stationer täcktes avdeltidsengagerade ombud och tekniker, ett förhål-lande som kom att råda i praktiskt taget 25 år. Detskulle dröja ända till 1950 innan en tredje heltids-anställd provinschef tillsattes, denna gång i Sunds-vall. Programombuden hade, liksom flertalet avRadiotjänsts anställda, huvudsakligen akademiskutbildning och speciellt yrkeskategorierna lektoreroch rektorer var starkt representerade: de ägdebildning och en representativ vana som gjorde attde väl smälte in i den starkt folkuppfostrande ochsmaknormerande framtoning som Radiotjänst hadefram till slutet av 1940-talet.

Historien om den lokala radioverksamheten ärhistorien om hur centralmakten allt eftersom kvä-ver de lokala stationernas verksamheter. Det fannshos Radiotjänst en misstro beträffande de lokalastationernas programverksamhet och centralise-ringen innebar att de lokala, fortlöpande föredrags-och reportageverksamheterna successivt kom attupphöra. Dock fanns det vissa programtyper somlevde kvar. Bland dessa fanns förutom bl.a. guds-tjänster bevakningen av det lokala idrottslivet: de

flesta stationer behöll nämligen sina lokala idrotts-krönikor. I och med krigsutbrottet 1939 upphörde istort sett all lokal programverksamhet – utom vissalokala sportutsändningar.

Som en följd dels av att centralmakten stärktesitt grepp om programverksamheterna, dels av kri-get, fanns endast 16 programbud kvar 1946, motrunt 25 före kriget. Efter kriget började emellertidRadiotjänst att expandera kraftigt, vilket innebaratt kraven ökade på mer programproduktion ochdärmed också på provinsen. Som en följd av dettaskedde 1950 en omorganisation av distriktskon-toren och som innebar en tilltagande (journalistisk)professionalisering av den regionala verksamhetenmed heltidsanställd personal vid fyra nyskapade di-striktskontor, vid sidan av ombuden vars skaraåterigen ökade vid ingången till 1950-talet. Detskulle dock dröja till slutet av 1950-talet innan detetablerades någon egentlig regional nyhetsverk-samhet. Programarbetarnas sammansättning ute idistrikten kom sedan under 1960-talet att succes-sivt förändras så att nya rekryteringar i allt störreutsträckning gjordes bland journalister och redak-törer med erfarenheter från dagspressen.

I Sundsvall konstituerade sig Radiotjänstsprogramkommitté den 28 januari 1925, med en rek-tor som ordförande. Ännu en rektor samt en lektoroch en telegrafdirektör ingick också i kommittén.Sundsvall fick en ny s.k. storstation 1929 men 1936upplöstes programkommittéerna.

Efter c:a ett års rundradioverksamhet tycks ti-den ha blivit mogen för införandet av en lokalidrottskrönika. En sådan, betitlad Idrottsnytt, dykerupp i januari 1926 på söndagskvällarna efter riks-programmets slut, c:a 21.50, men försvinner efterett halvår. Idrottsnytt skulle i koncentrerad form re-dogöra för de lokala idrottshändelserna. Idrottendök stundom också upp som föreläsningsämne.

Under 1927 infördes en Mellersta Norrlandsidrottskrönika, vilket kan ses som ett led i en tidig,programpolitisk omsvängning till förmån för detpopulära och specifikt lokala i distriktets socialaoch kulturella liv. I februari 1928 dök också rubri-ken Idrottsnytt upp igen. Det tyder på att idrotts-krönikorna började inta en fastare plats i de lokalaradioverksamheterna. Dock tycks ingen idrottsligprogrampunkt vid någon rundradiostation ha säntsstrikt regelbundet vid den här tiden, dvs. varjevecka. Så tycks ha varit fallet ännu under 1930-ta-let. Direktsändningar från idrottstävlingar tycksockså ha varit sällsynta på grund av de mycket be-gränsade programresurserna.

Dock tycks de lokala idrottskrönikorna ha erhål-lit ett allt större lyssnarunderlag, en allt större po-

49

pularitet, under 1930-talet. Att programtjänste-mannen själv skulle kunna hålla koll på regionensexpanderade idrottsliv förslog emellertid inte längetill. Därför började man att anlita personer som tillsin profession sysslade med idrott till att ombesörjaidrottskrönikan. Senast från och med vårsäsongen1931 anlitades ”kassör” Olof Isacson, vilken hadeen gedigen idrottsförankring, som den förste avdessa externt rekryterade idrottskrönikörer. Undersommaren samma år och för ett flertal år framöverövertogs dock den idrottsliga krönikorsysslan av re-daktör Rudolf Andréen, som 1929 hade blivit chefför den nystartade sportavdelningen på tidningenNya Samhället, med huvudredaktion i Sundsvall.

Så sent som i juni 1936, det år då de lokalaprogramkommittéerna upplöstes (på årets sistadag), hade man i Sundsvall varit i tillfälle konsta-tera, att intresset för de lokala idrottskrönikornaalltjämt var i starkt stigande. Särskilt synes ungdo-men ha tagit del av dessa utsändningar. Det hjälptedock inte: nedläggningen av de lokala programkom-mittéerna fastställande låg i linje med det avslu-tande 30-talets organisations- och programpolitik,syftande till att utöka centralledningen i Stock-holms makt över programsättningen på bekostnadav landsortsstationernas egna programverksam-heter. Kvar blev enstaka ombud, som i Sundsvallfrån och med hösten 1938 (och ännu åtminstone1942) var lektor Yngve Englund, fil. dr. i latin1934 och från 1937 lektor vid Högre allmänna läro-verket i Sundsvall. Ännu 1938 kvarstod också Ru-dolf Andréen som programledare för Idrottsnytt.

Redan vid krigsutbrottet 1939 kom Radiotjänstatt konsekvent stryka alla lokalprogram vid såvälstatliga som privata stationer, efter direktiv frånTelegrafstyrelsens Radiobyrå. Från år 1941 kom lo-kala program återigen att anordnas men endast imycket ringa utsträckning och bestod, förutom avspeciella meddelanden av lokal betydelse, huvud-sakligen av lantbruksföredrag, riktade till jord-brukarbefolkningen i olika landsdelar.

En starkt bidragande orsak till de återupptagnalokalsändningarna tycks ha varit ett under 1941hållet sammanträde med bolagets ombud vid destatliga stationerna i landsorten, varvid man fråncentralt håll blev varse om, att man på många hålluttalat önskemål att de stränga restriktionerna åt-minstone i någon mån upphävdes. Det var önske-mål man på Radiotjänst i viss utsträckning fann sigkunna tillmötesgå utan någon större risk:

Sålunda skulle bl.a. vissa lokala gudstjänsterkunna anordnas vid de tillfällen, då t.ex. ett lokaltevenemang gick av stapeln. Vidare skulle de upp-skattade lokala idrottskrönikorna vid vissa lands-

ortsstationer kunna återupptas och andra lokalahändelser värda särskild uppmärksamhet kunna be-aktas i speciella program.

Lekamliga grundbehov (jordbruket), andlig för-tröstan (gudstjänster) och samhörighetsbefräm-jande inslag (idrotten) synes alltså ha varit det somi första hand prioriterades på det lokala planet un-der krigsåren.

Vid krigsslutet var Malmö, Göteborg ochSundsvall de enda orter utanför Stockholm medfast anställd personal, som bidrog med inslag förriksprogrammet. På cirka 30 andra platser i landetfanns istället frilansombud. Antalet fast anställdaprovinsmedarbetare var ännu 1952 sammantagetungefär lika stort som 1935, 16 respektive 14.Detta trots att den totala personalstyrkan undersamma tid hade ökat från 75 till 385. Ännu 1955,strax före den stora distriktsutbyggnaden, varRadiotjänsts fasta personal utanför Stockholm be-gränsad till ungefär 15 personer. Till detta fannsalltså ett antal deltidsavlönade landsortsombud förRadiotjänst runt om i landet. Dessa uppgick 1949till 25 stycken.

Gunnar Ollén vid Malmöradion har berättat, atti hans distrikt lokalsändningar förekom i rikt måttunder 1920-talets senare hälft, i reducerat antal un-der 30-talet och ännu färre i och med andra världs-kriget. De enda lokala sändningarna av större bety-delse efter 1945 var den lokala idrottskrönikan.

Under nästan hela 1950-talet, innan den nya,kraftigt utvidgade distriktsorganisationen växtefram under decenniets sista år, kom det att pågå endiskussion kring de lokala idrottskrönikorna, omdess plats i programmet och om hur mycket de lo-kala idrottskrönikörerna skulle arvoderas med. Derörliga programkostnaderna för provinsorganisa-tionernas idrottskrönikor beräknades säsongen1951/52 till 17 600 kr., vilket avsåg 40 idrotts-krönikor från 11 stationer à 40 kr. I februari 1952beslutades att idrottskrönikorna skulle ”ökas i vissutsträckning” och senare på våren kunde man kon-statera de lokala idrottskrönikornas ”fortsatta po-pularitet”.

År 1955 hade verksamheten kring de lokalaidrottskrönikorna utvecklats och expanderat till ennivå som framtvingade förhandlingar mellan Ra-diotjänst och en kommitté ur Tidningsutgivare-föreningen (TU) angående eventuell ersättning tilltidningarna själva för att radion disponerade derasmedarbetare. Året därpå, 1956, inrättades som sagten sportredaktion i Stockholm samtidigt som ännuen kanal hade tillkommit och med detta ettdubblerat programutrymme. Tillsammans med ut-byggnaden av den nya distriktsorganisationen kom

50

detta att till viss del ändra förutsättningarna förden lokala idrottsbevakningen.

AvslutningUtgångspunkt för denna sammanfattning av densvenska radions sportverksamheter under de treförsta verksamhetsdecennierna har varit att titta påutvecklingen före och efter det viktiga året 1947,då radioledningen klubbade igenom en ny program-sättningspolitik. Med en så pass grov och generellperiodindelning kan vissa linjer i utvecklingen lät-tare åskådliggöras, samtidigt som det medför enrisk till att ett visst våld utövas mot den studeradeverkligheten på så sätt att disparata (kedjor av)händelser tvinnas samman till en enhetlig och mot-sägelsefri utvecklingsprocess.

Genomgången visar att vissa av radions sport-programverksamheter lättare och mer direkt låtersig hänföras till programomsvängningen 1947 änandra.

Ett tydligt och näraliggande samband meddenna tycks nedläggningen 1948 av den militaris-tiskt orienterade drillgymnastiken ha, liksom be-slutet samma år att börja delge radiolyssnarna tips-resultaten. På större avstånd från 1947 ligger Vasa-loppet 1952 då man på Karusellen delegerade ett

”blåbär” till start. Å andra sidan kan även detta be-traktas mot bakgrund av och som en tämligen lo-gisk utveckling av de mycket folkligt lättsammaunderhållningsprogram som startade 1947 medLördagskväll.

Inte heller de barn- och ungdomsinriktade sport-programverksamheterna har en alldeles tydligkoppling till 1947 års programomläggning. Startenunder hösten 1945 av instruktionsserien Medklubba och puck kan emellertid ses som en del avden expansion – såväl personal- som program-mässigt – som vidtog efter kriget och som bidrogtill 1947 års kursändring. Redan åren därpå, 1948och 1949, initierades också en rad nya och mer lätt-samt hållna sportprogram för barn och ungdom.

Den gren som minst tydligt hänför sig till 1947års beslut är den lokala idrottsbevakningen. Ut-vecklingen av denna synes ha varit betingad av merövergripande och långsiktigt verkande faktorer.Sett i ett större tidsperspektiv kan det ändå fastslåsatt den lokala programverksamheten låg på enminiminivå efter krigsslutet, och att dess fortle-vande och uppryckning vid ingången till 1950-taleti inte ringa grad var avhängig idrottsbevakningenstraditionella roll och publika betydelse för de lo-kala programverksamheterna.

Referenser

Dahlén, Peter (1999) Från Vasaloppet till Sportextra.Radiosportens etablering och förgrening 1925–1995. Stockholm: Stiftelsen Etermedierna i Sverige.

Dahlén, Peter (2000) Fyra texter om radio, sport och gym-nastik. Göteborgs universitet: Institutionen för journa-listik och masskommunikation (JMG), (under utgiv-ning).

Nordberg, Karin (1998) Folkhemmets röst. Radion somfolkbildare 1925–1950. Stockholm/Stehag: Sympo-sion.

Thurén, Torsten (1997) Medier i blåsväder. Den svenskaradion och televisionen som samhällsbevarare ochsamhällskritiker. Stockholm: Stiftelsen Etermedierna iSverige.

Virtapohja, Kalle (1997) ”Approaches to the History ofFinnish Sports Journalism”, i Raimo Salokangas m.fl.(red.) Writing Media Histories. University ofJyväskyla: Department of Communication.

59

Medie- och kommunikationsvetenskap, Högskolan iGävle, SE-801 76 Gävle, margareta.ronnberg@hig.se

Varför är Disney så populär?Man föds inte till barn – man blir det

MARGARETA RÖNNBERG

I snitt vartannat år har Disney de senast 60 årenkommit med en ny tecknad långfilm, vilket utgjortmindre än en fjärdedel av det tecknade barnfilm-utbudet. Få kan namnge mer än en handfull av deövriga 100 filmerna, medan de flesta kan räkna uppmerparten av de 30 Disneyfilmerna. Därför har kriti-kerna talat om total dominans, farlig likriktning ochmonopolisering. Man har samtidigt avfärdat fram-gångarna som enbart resultatet av enorma reklam-kampanjer och prylförsäljning. Är det inte att göradet väl lätt för sig? Filmerna har snarare varit såframgångsrika, därför att de är så bra. Vad innebärdå ”kvalitet” i barnfilmsammanhang?

Självfallet är ett underifrånperspektiv avgörande,åtminstone om filmerna ska betraktas ur barn-kulturell synvinkel. Sätts de däremot in i ett fost-rande eller pedagogiskt sammanhang kan ett ovani-från- eller samhällsperspektiv givetvis vara relevant.Jag har dock valt att betrakta Disney som barnkul-tur, eftersom filmerna inte (så som i fallet med t exskolplikt) tycks kräva någon ”tittplikt”.

Vuxna har en vertikal barnkulturvärdering sompremierar figurernas såväl som de läsande/åskå-dande barnens utveckling och uppåtstigande motvuxenstatus. Barnen själva har däremot en mer hori-sontell och stabiliserande värdegrund, med fokuse-ring på nuet och kamraterna. Vuxna tror att barnenfrämst måste förberedas för att bli vuxna. Barnenvet att de först måste lära sig att bli barn.

Barnen är upptagna av roller, orosmoln och gläd-jeämnen här och nu, inte om tio-tjugo år. Disneysfilmberättelser handlar just främst om barnroller ochom funderingar och prövningar under barndomen,inte om tänkbara problem långt senare i livscykeln –som exempelvis Bruno Bettelheim hävdat. Deras

”monster” och ”brudpar” är inte projektioner avnågra framtida faror eller önskningar, utan symbo-liska genomlysningar av barnens omedelbara upple-velser av storvuxna hot, liksom av de små och utsat-tas behov av beskydd, gemenskap och nära vänskaphär och nu.

UtvecklingsperspektivDetta hindrar emellertid inte att man kan studeraDisneys tecknade långfilmer ur ett utvecklings-perspektiv. Allt liv handlar ju om utveckling, dvsom en kontinuerlig rörelse från ett före till ett efter.Utveckling är helt enkelt en utsträckt, aktiv förvand-lingsprocess innebärande att vara ”stabilt föränder-lig”. Livet kan ses som en lång serie transforma-tioner, som förändringar i form, sort och psykolo-gisk status. Allt liv är också socialt: barn såväl somvuxna vecklar fortlöpande ut sig med bistånd av an-dra i interaktionsprocesser. Vissa kompetenser för-värvas, men träder efterhand i bakgrunden för andranya. Därmed inte sagt att utvecklingens riktning gårfrån lägre till högre, bara att omformning ständigtpågår.

I detta sociala liv ”socialiserar” alla hela tidenvarandra: barnen lär sig av vuxna och av andra barnatt bli barn, de vuxna lär sig av barnen och av andravuxna att bli föräldrar. Dvs att bli ”barn” respektive”vuxen” av någon av de modeller som för närvaran-de är gångbara. Dessa barn- och vuxentyper produ-ceras visserligen genom diskursiva praktiker ochlevd interaktion, men de individuella rollutövarnamåste onekligen lära sig tolka dessa många gångerdiffusa diskurser och ständigt omformande inter-aktioner. Kulturprodukter kan härvidlag fungerasom tydligare stand-ins för livs levande människor –särskilt för sociala nykomlingar som barn, som pådetta vis för ovanlighetens skull kan studera sigsjälva och omgivningen på mer reflekterad distans.

60

Disneyfilmerna ger utmärkta exempel på hurfantasistoff kan fungera som symbolisk oriente-ringshjälp för att organisera erfarenheter och begrip-liggöra uppdämda känsloreaktioner. De har hjälptmånga barn (och vuxna) att skapa en förenkladvärldsbild av ett inre kaos, gjort den egna identitets-utvecklingen lättare att överblicka och hantera. Påett imaginärt fiktionsplan får åskådaren genomlevaen rad övergångsfaser mellan barn och vuxen ochbekanta sig med olika roller i den s k mognads-processen.

Det är dock svårt att finna utvecklingspsyko-logiska, receptionssociologiska eller medieetnogra-fiska betraktelsesätt i den omfattande Disneylittera-turen – till och med i de teoretiskt mer ambitiösastudierna, där ideologikritiska och psykoanalytiskainfallsvinklar dominerat.1 Icke desto mindre är detnödvändigt att söka förstå både de yttre och inreprocesser som avgör betydelsen i det konkretafunktionssammanhanget. Varför skulle de konflikt-modeller och lösningar som präglar de ideologiskastrukturerna i en arbetsorienterad vuxenkultur hasamma relevans för barn, som lever i en helt annanerfarenhetsvärld? Är det inte klokare att utgå frånbarns förståelsehorisont och orienteringsbehov ochlyfta fram de konflikter som dominerar familjensvardagstillvaro och barns situation som nykom-lingar i samhället? Och hur dessa gestaltas i film-texterna?

Walt Disney själv hade uppenbarligen intuitivainsikter i barnpsykologi och var faktiskt i hög gradmånga gånger personligen ansvarig för det givandesätt på vilket barns upplevelser och utvecklingspro-blematik tas upp i långfilmerna: identitetssökandetoch önskan om tillhörighet och gruppgemenskap,separationslusten (viljan att bege sig ut på upp-täcktsfärd, stå på egna ben, själv få bestämma) paradmed separationsångest, såväl som barns rädsloroch hopp.

Till hoten hör att vara övergiven, ensam, utsatt,angripen, rent av nära att förintas. Till önskningarnat ex att ha mera makt över sig själv, vara stor ochstark, söt och omtyckt. Att kunna bege sig ut i denstora, spännande världen, men trots det vara beskyd-dad. Att bli uppskattad som god, vacker och fram-gångsrik. Allt cirklar kring att bli något unikt ochändå vara en del av gemenskapen.

Över alla Disneys berättelsetyper vilar just tema-tiken att ”klara sig”, ”hitta sig själv”, ”bli accepte-rad som den man är”, ”bli stor”, självständig, obero-ende (av föräldrarna i vart fall) och närma sig detmotsatta könet. Pojkarna tycks visserligen någotmindre intresserade än flickorna av att bli stora,eftersom män inte tycks ha någon egentlig makt,

men identitetsproblematiken är ändå central. Bäggekönen vill orientera sig både mot individuella rolleroch gruppgemenskaper. Barnen mäter sig mot film-gestalterna, som de upplever sig vara både under-och överlägsna.

Det slösas moderskärlek på de små barnen i fil-merna och även fäderna älskar sina barn högt: de ärkärleksfulla, omtänksamma, uppoffrande, rent av”moderliga”. Det absolut värsta som kan hända för-äldrar är helt klart (av Disneyfilmerna att döma) attbarnen kidnappas. Barnen verkar betyda allt för sinaföräldrar. Vilket barn vill inte höra det? I de flestafilmer sammanfaller olika figurer till Drömför-äldern, medan Katastrofföräldern elimineras – ellersnarare: eliminerar sig själv. Kan det bli bättre?

Disney stryker visserligen barnen medhårs: barnbeskrivs som kompetenta och besegrar eller över-glänser inkompetenta, auktoritära vuxna, som alltidtas ned på jorden av försigkomna barn. Mössen kla-rar alltid av katterna och elefanterna, vilket förståsuppskattas av barnåskådarna. Eller så får åtminstonesmå lurifaxar sätta de stora på plats. Nästan samtligafilmer genomsyras av antiauktoritära, självstärkan-de, demokratiska budskap. Jag kan inte se något felmed något av detta.

Barnen jämför inte bara sig själva, utan även när-stående, med filmfigurerna. Särskilt skurkarna ochskurkinnorna bistår, genom att artikulera ogillandeeller kritik mot vissa sidor hos exempelvis föräld-rarna. Bovarna är just tack vare sina stiliserade, när-mast groteska, överdrifter användbara som ofarligutlevnad av igenkänningar av familjemedlemmar.

Berättelserna präglas av optimism, gott humöroch lyckliga slut. Här värdesätts ett gott hjärta,hjälpsamhet och vänlighet. Filmerna handlar omvänskap och solidaritet vid undanröjandet av aukto-ritära och grymma tyranner eller självupptagna,barnhatande, penningfixerade typer. I nästan allaDisneyfilmer besegras skurken genom åtskilligadjurs (och människors) gemensamma, solidariska,våldsbefriade handlande. Kritikerna är ändå intenådiga ...

KritikenDet märkliga med kritiken mot Disney är emellertidatt den samtidigt kommer från två diametralt mot-satta håll: filmerna anses ha både för lite och förmycket av det mesta. Somliga ser ett förljuget und-vikande av våldet och dess konsekvenser. Andraupptäcker tvärtom alltför mycket våld i filmerna,som dock alltid är avsevärt mindre våldsamma änfolksageförlagorna. En del talar om en pryd inställ-ning till sex, eller att sexualiteten helt förtigs.

61

Disney sägs t ex puritanskt vilja dölja fortplant-ningens biologiska fakta från barn. Andra talar istället om för mycket sex: barn bör få förbli okun-niga och oskuldsfulla, menar man.

Disney kritiseras alltså antingen för att ej ta uppsex, födelse, våld och död – eller så för att inrymmaalldeles mycket av dessa inslag (och då på ett ”för-falskat” sätt). Allt i överensstämmelse med JamesAgees uttalande om Disneys kännemärke såsom va-rande ”könlös sexighet” (citerat i Schickel 1969:233). Andra har upptäckt ”våldslösa våldsamheter”,eller läst in föräktenskapliga förbindelser och därförupplevt exempelvis cockerspanieln Lady som enoskuldsfull ”slampa” (Nadel 1995)!

Könsrollsstereotyperna, särskilt på spinnsidan,är ännu ett negativt argument: söta, passiva, tålmo-digt lidande hjältinnor sägs måsta räddas av modigamän. Moderskapet idealiseras och moderskärlekenglorifieras dessutom, vilket tydligen heller inte ärbra. Eller så är mödrarna alltför negativt skildrade(riktiga ”häxor”), vilket också det är förkastligt.

Ännu ett problem är dock att kritikerna oftastinte diskuterar en specifik film, utan utifrån en all-män förtrogenhetskänsla buntar ihop samtliga till enenda diffus kulturimperialistisk röra. Även forskare,som förväntas närstudera sina forskningsobjekt, kangeneralisera så vilt som sagoexperten Jack Zipes(1997:92-94). Denne hävdar t ex att handlingslinjen(i alla tecknade Disneyfilmer från Snövit till Lejon-kungen) varit att den förtryckta hjältinnan måsteräddas av modig prins, vilket förment skulle för-medla budskapet att manliga individer är bäst ochstarkast.

Men inte stämmer detta in ens på alla filmer medträngtande tonårstjejer i huvudrollen: det är ju tvärt-om skönheten Belle som räddar prinsen från att för-bli Odjuret. Och det är den lilla sjöjungfrun Arielsom räddar prins Erik från drunkningsdöden. I fil-merna som senare följer ska Pocahontas, Megaraoch Mulàn få rädda livet på John Smith, Herkulesrespektive kapten Shang.

Den ende modige ynglingen som verkligen räd-dar en förtryckt hjältinna är väl drömprinsen i Törn-rosa (som sticker svärdet i draken/den Onda Fen).Visserligen uppväcker prinsar med sina kyssar bådeSnövit och Törnrosa från ”det döda”, men ska detvara så värst ”modigt” med tanke på hur söta prin-sessorna är? De kyssande prinsarnas ”räddningsak-tioner” är ju högst slumpartade, inte ens avsiktliga.Då är väl Belles räddande av det hiskliga Odjuretbetydligt modigare? Avsevärt vanligare än manligauppvakningskyssar är dessutom kvinnliga så kalladefekyssar. Bägge könen räddar i själva verket hela ti-den varandra. ”Räddande” är helt enkelt en stående

sagoingrediens, som kan utföras på lite olika sätt avskilda kön i olika genrer, men oftast i slutändan kantillskrivas medelålders eller äldre damer.

Zipes påstår vidare (1997:93) att ”[h]etero-sexuell lycka och äktenskap alltid är historiens yt-tersta mål”, av vilket det sistnämnda mycket riktigtstämmer in på fyra av tjugonio filmer (”heterosexu-ell lycka” torde däremot onekligen vara slutmåletbåde för 95 procent av åskådarna och filmfigu-rerna). Disneyfilmerna sägs dessutom enligt Zipesförstärka trånaden efter evig ungdom, men det ärtvärtom den goda barndomen som framställs i ettrosa skimmer. Såväl de små fabeldjurpojkarna sommellangenerationen i husdjursbiografierna växerförvisso upp, men de flesta av dem ses sluta somföräldrar som avgudar sina barn. För de unga ton-årstjejerna i undersagan tycks ungdom rent av varaen plåga, långt ifrån önskvärd att föreviga.

Och tvärt emot vad Zipes hävdar (att det godahela tiden tar gestalt i form av en manlig hjälte) ärde allra snällaste och godaste figurerna ständigt (of-tast kvinnliga) pensionärer, vilket med detta synsättdå torde förstärka längtan efter evig ålderdom?Dessutom utgör också nästan alla Disneys tonårs-flickor själva sinnebilden för godhet.

En närmare och grundligare titt på de tecknadelångfilmerna kommer att visa ett betydligt merakomplext och mångfasetterat mönster än schablon-kritiken antyder. Av Disneykoncernens tjugonio heltigenom tecknade långfilmer kan tjugosju sägas varabarnkultur – underhållande berättelser för en bredfamiljepublik, med barns upplevelsehorisont somgemensamt riktmärke. Lite vid sidan av den vanligaramen för barn- och familjefilm à la Disney fallerbåde Fantasia (1940) och Alice i Underlandet(1951). Frågan är om de ens är att betrakta sombarnfilm i samma konventionella mening som deövriga.

Tre grundtyperVid närmare analys av återkommande mönster be-fanns Disneys tecknade långfilmsutbud sönderfalla itre olika grundtyper (fabel, undersaga, husdjurs-biografi), med centralfigurernas kön, ålder och ut-vecklingsgång som naturlig indelning för varje film-grupp. 2 (Titel inom parentes markerar en mindrerenodlad typtillhörighet.) För att klargöra ”mog-nadsnivån” i de olika grundtyperna har tre genre-begrepp valts, som alla går tillbaka på äldre motiv-kretsar och berättarformer inom barnlitteraturen.Filmmakarna har ju byggt vidare på en redan etable-rad tradition, ofta i direkt anslutning till en litterärförlaga.

62

Vid utarbetandet av denna analysmodell har ensyntes av de erfarenheter och redskap som redanfinns samlade inom två skilda forskningstraditionereftersträvats. Dels, med mycket fria revisioner ochkompletteringar, en vidareutveckling av den meto-diska begreppsarsenal som arbetats fram av densovjetryske etnologen Vladimir Propp och dennesefterföljare, med en rad antropologiskt inspireradeförsök att systematiskt frilägga djupgående grund-mönster i omfattande material av sago- och myt-karaktär. Dels en korrigering och konkretisering avdessa ofta mycket allmänt skisserade uppslags-modeller och forskningsprogram, genom en mer di-rekt koppling av den strukturalistiskt orienteradefilmanalysen till barnkulturens aktuella funktions-sammanhang. Här anknyts alltså till den symboliskainteraktionismen och en utvecklingspsykologiskt in-riktad forskningslinje, i strävan att förtöja uttrycks-stoffet i de erfarenheter som bestämmer barns livs-villkor.

Det behöver säkert inte påpekas att detta grund-mönster för barns individuering och sociala tillbli-velse bör ses som en idealtypisk konstruktion för detborgerliga samhället. Även om många drag ännu le-ver kvar i halvt förbjudna medvetandeskikt, har defasta konturerna börjat lösas upp under de senastedecennierna.

DjurfablerDen äldsta genren har anor långt tillbaka i tiden,bland didaktiska berättelser om förmänskligade djursom ansetts vara mest lämpade för de allra yngsta.Den moraliserande djurfabeln säger, liksom all tidigfostran, vad barnet bör göra eller inte får göra. Denpredikar värden som lydnad, sanningslidelse ochflit, men kan även ha till syfte att fungera avskräck-ande. Med sin varnande – för att inte säga upp-skrämmande – funktion brukar fabeln särskilt ut-nyttjas i samband med mindre barn, som ännu inteanses mogna för självständigt tänkande. Hit hör:

Pinocchio 1940

Dumbo 1941

Bambi 1942

(Svärdet i stenen/Pysen, trollkarlen och svärdet1963)

Djungelboken 1967

Micke och Molle – vänner när det gäller 1981

Oliver och gänget 1988

Lejonkungen 1994

Centralfiguren i Disneys djurfabler är en pojke somutvecklas från klumpigt spädbarn till kompetentyngling. Handlingen utspelas huvudsakligen underåldern 7-11 år, då hjältens identitetssökande igång-sätts av hans oklara ursprung och diffusa könsroll.Från det trygga men ofullständiga föräldrahemmetdrivs figuren ut i en hotfull och otrygg omvärld, därhan ställs inför en rad frestelser och styrkeprov.Hans uppgift är att söka svaret på frågan Vem ärjag? Sökandet efter manliga förebilder och testandetav den egna förmågan kulminerar i ett avgörandekraftprov och pojken kan sedan återvända tillfadershuset med en tydligare identitet.

Djurfabelns centralfigurer har inga magiska för-lösare ur konflikten, eftersom det är de själva sombehöver växa till sig i kompetens. Däremot är deomgivna av en rad hjälpare i den manliga handlings-värld, där man har större val mellan olika roller ochförebilder – men även större osäkerhet. Det didak-tiska draget i klassiska fabler motsvaras i Disneysfilmfabel av gossens förväntade anpassning tilldominerande mansroller.

Fabeln är mindre komplex än sagan och här äront och gott klart åtskilda och representeras av olikadjur. I fabeln är läxan tydligt uttalad och här straffasden felande ordentligt och föga lustfyllt. Fabelnhandlar om yttervärldens och samhällsgemenska-pens krav och förväntningar på barnet. Här ska dyg-der och samhällelig konformitet läras ut, inte med-vetenhet om inre reaktioner eller tecken på inrestrid.

Fabeln använder djur för att isolera och förtyd-liga sociala värden och erfarenheter. Den varnar förgirighet och avund eller predikar flit, självuppoff-ring och lojalitet i den offentliga världen – temansom dock känns mindre lockande för förskolebarn.Lyckligtvis är utpräglade Disneyfabler relativt få.

UndersagorUndersagan (eller fesagan) är en mer nöjesbetonadberättelseform, som också den kan ledas långt till-baka i den muntliga traditionen. Som underhåll-ningsfiktion med fantastiska inslag, med sina för-trollningar, magiska lösningar och lyckliga slut, harden länge använts för att stödja och uppmuntra detuppväxande släktet under frigörelsen från föräld-raauktoriteten. Till denna grupp har följande filmerförts:

Snövit och de sju dvärgarna 1937

Askungen 1950

Törnrosa 1959

63

Den lilla sjöjungfrun 1989

Skönheten och Odjuret 1991

Aladdin 1992

Pocahontas 1995

Ringaren i Notre Dame 1996

Herkules 1997

Mulàn 1998

Centralfiguren är i regel en flicka i tonåren, vars”sanna identitet” förnekas och förkvävs av en ondmodersgestalt. Detta hot tvingar henne ut ur hem-mets överhettade konfliktfält. Flickan söker skydd iett isolerat reservat, där hon kan få sin kvinnligajagbild speglad i andras ögon och fantisera kring ro-mantiska möten med drömprinsen. Efter att ha fåttsina positiva sidor uppenbarade och bekräftade, blirhon till slut förlöst av prinsen från hotet mot sinsanna identitet. I förlängningen av det lyckliga slu-tet skymtar löftet om framtida parbildning och egethem.

Tonårsflickan behöver inte (som den lille poj-ken) rollförebilder att förhålla sig till eller imitera,eftersom hon redan tillägnat sig en positiv kvinno-bild och inskolats i vuxna kvinnoroller. Hon behö-ver däremot bli bekräftad och begärd, sedd som ungkvinna snarare än som mammas flicka, genom attspeglas i andras sätt att förhålla sig till henne. På såsätt förmår hon också bättre se sig själv både medandras och egna ögon.

Undersagans hjältinna befinner sig alltså i detgränsland som kallas tröskelåldern. Vid horisontenskymtar redan möjligheten av en bättre framtid, för-ändringar som mynnar ut i en egen oberoendevuxenroll. Barndomens identitet blir ifrågasatt, upp-hävd av könsmognaden och det sexuella uppvak-nandet. Och intellektet har utvecklats tillräckligt föratt kunna planera en framtida levnadsbana abstrakt itanken, inte bara handla enligt trial-and-errorprin-cipen som de yngre pojkarna (som egentligen är merreaktörer än självständiga aktörer). Som tonåringförmår man operera utifrån hypotetiska förutsätt-ningar, reflektera över kommande möjligheter ochpotentiella relationer. Man behöver alltså inte längrekonkret (och skenbart mera ”aktivt”) agera ut sinatankar. Detta kan självfallet på ytan te sig som ”pas-sivitet”...

Medan pojkfigurerna ger sig ut i världen för attsöka och testa sin rätta identitet, ägnar sig tonårs-flickorna huvudsakligen åt att i hemmets närhet re-flektera och dagdrömma kring hur deras livsplan skakunna realiseras. Det egocentrerade ersätts nu av ett

mer decentrerat tänkande, Jaget börjar undra överMiget. Flickan frågar sig: ”Hur ser jag ut i andrasögon, jämfört med den jag själv tycker mig vara?”Ur denna nya differentiering av personligheten ut-vecklas en inre identitetsupplevelse, men även enmer självbespeglande osäkerhetskänsla. Man frågarsig ständigt vad man betyder för andra, inte (somsmåpojkarna) vilken ”art” man tillhör, eller om manär stor eller liten. Den unga kvinnan tycker sig varavuxen, vacker och god, men måste få detta bekräftatav andra. Om fabelpojken frågar ”Vem är jag?”, ten-derar flickan snarare att överta moderns ”Vem trordu att du är, egentligen?”.

Man kan också uttrycka saken så, att undersagangenomsyras av ”förtrollande” reflektion, medandjurfabeln är en handlingsgenre där det gäller attövertyga, övertala och tygla. Fabler har också alltidlevererat mer entydiga svar än sagorna, med derasantydningar som överlåter mer åt mottagaren själv.Fabeln ska ju vara åskådlig, inte som sagan bedåra,och upplevs därför både som mer ”aktiv” och realis-tisk när förhoppningar stäckas, figuren lider ellerstraffas mot slutet. Och visst är djurfabelns pojkarde enda som får genomgå en längre mognadspro-cess, men så är det ju också under de första tio åreni livet som individen utvecklas allra mest. Pojk-fabeln visar upp någon som fortfarande är otill-räcklig, flicksagan någon som redan räcker till, menännu inte fått sin status konfirmerad.

Undersagornas centralfigur får alltså sin positivaidentitet bekräftad av andra och hoten mot identi-teten eliminerade av andra. Tonårsflickan framstårdärför lätt som en passivt lidande och romantisktsvärmande hjältinna, men blir räddad mindre för atthon är ”kvinnligt hjälplös”, än för att hon behöverfå sina värden och band till andra betygade.

Hon har heller inte, som pojkhjälten, haft någonäldre vägvisare eller jämnårig kompis med sig på sinutflykt utan färdats betydligt mera ensam, varförhon även av det skälet nu behöver en annan vid sinsida. Tonårsflickans utfärd blir i motsats till grab-bens en form av isolerad exil. ”Prinsen” blir bok-stavligen hennes enda utväg ur ensamhetens in-stängdhet. Småpojkarna har däremot under hela fär-den haft hjälpare vid sin sida, medan det kamratligabiståndet till tonårstjejerna koncentreras till ett endamera framhävt symboltillfälle – ibland inbegripandekyssar.

Medan fabeln gärna bjuder på fysisk kamp mel-lan män utomhus, föredrar undersagan psykisk-ver-bal konflikt mellan kvinnor (eller inom kvinnansjälv) inomhus: avund, gräl och bråk. Medan deunga hjältarna får strida mot – och förinta – varelsersom är totalt olika dem själva (drakar, monster, jät-

64

tar), måste de unga hjältinnorna oftast brottas mednegativa spegelbilder (styvmödrar, styvsystrar) ellermed kvinnliga konkurrenter som är relativt lika demsjälva. Och lära sig förlika sig med dem.

Sagan skiljer sig från fabeln på så sätt att den all-tid har ett gott slut och alltid utspelar sig i en i tidoch rum fjärran och obestämd miljö. Sagan använ-der ofta djuren till att konkretisera inre, individuellaegenskaper och konflikter – snarare än mellanmän-skliga. I sagan är det motstridiga sidor av huvudper-sonen själv som illustreras med hjälp av olika djur.Därför lämpar den sig också bättre för en någottonårigare centralgestalt, än för yngre huvudfigurermed deras sämre förmåga till självreflektion ochdärav följande större behov av varningar och orderutifrån.

HusdjursbiografierI motsats till djurfabeln och undersagan är husdjurs-biografin en relativt senkommen genre. Som såmycket annat inom dagens underhållningslitteraturhar den utvecklats i nära samspel med det borgerligasamhällets framväxt, dess ”avförtrollade” världsbildoch individuella socialisation i hemmets intimsfär.

Till skillnad från den husdjursbiografi som togform under 1700-talet och ofta hade ett tragiskt ochgrymt slut, är Disneys avläggare gestaltade somvardagskomedier med thrillerinslag. Liksom i före-gångarna handlar det dock fortfarande om spän-nande jakter, mod och list i ett ”lägre” idealsamhällei miniatyrformat, där man helst håller sig undan destora människorna. De små undanskuffade hus-djuren lever, liksom våra barn, till stor del i sin egenvärld – samtidigt självständiga och tryggt beroendeav oss vuxenmänniskor. Hit hör:

(Peter Pan 1953)

Lady och Lufsen 1955

Pongo och valptjuvarna/Pongo och de 101dalmatinerna 1961

Aristocats 1970

Robin Hood 1973

Bernard och Bianca 1977

(Taran och den magiska kitteln 1985)

Mästerdetektiven Basil Mus 1986

(Oliver och gänget 1988)

Bernard och Bianca i Australien 1990

Rollen som centralfigur är i husdjursbiografin upp-delad på giftasvuxna parbildningar ur skilda sam-

hällsläger, men av samma ras. Åtminstone en avdem fungerar samtidigt som ”barn” uppåt och ”för-älder” nedåt. Hemmet framstår som någonting posi-tivt, men överbeskyddat och kvalmigt. Det är yttrefiender som driver ut den ena figuren (eller båda) påäventyrligheter i omvärlden. Utfärden innebär ävenmöten med någon spännande bohemfigur och upp-täckten av en alternativ livsstil.

Disneys husdjursbiografier är på många sätt kon-cipierade som en förening av de bägge andra film-typerna. Djurfabeln var orienterad mot aktivt hand-lande och prestationstänkande, undersagan mot ettmer kontemplativt självbespeglande. En renodlingav motstridiga rollförväntningar måste naturligtvisskapa stora problem, om de båda könen en vackerdag vill bilda familj och leva tillsammans undersamma tak. Vad skulle till exempel hända om lilleMowgli om några år förälskade sig i den betydligtmognare Pocahontas?

Konfrontationen mellan det individuella och so-ciala, mellan det omogna och mogna, det manligaoch kvinnliga – och de konflikter som då uppstår –avhandlas i denna grupp filmer. Här tematiserasmera tydligt uttalat både generations-, klass- ochkönsrollsmotsättningar. Här får de manliga ochkvinnliga centralfigurerna mötas i en kulturell syn-tes, som jämnar ut både sociala klyftor och köns-betingade livsstilar. Som (blivande) föräldrar måstede agera tillsammans i den hotfulla omvärlden förett gemensamt mål. Gossebarnet av folket och ton-årsflickan av börd får nu lära sig leva sida vid sida,trots alla tidigare olikheter. ”Läxan” är här ofta huransvarsfullt föräldraskap bör se ut.

Till det vuxna partnersökandet hör nämligen attman ska kunna garantera egna eller andras barntrygghet och säkerhet. Undersagan antydde att denunga kvinnan var emotionellt redo för moderskap,men varken djurfabelns pojkar eller undersagansynglingar verkar på långa vägar mogna för fader-skap. Hur ska dessa oförenliga könskulturer någon-sin kunna mötas? Både trygghetsneurosen ochäventyrslustan kan enligt filmerna balanseras meden ny syntes, som upphäver alla ytterligheter. Medhusse och matte som goda förebilder bildar de bådakontrahenterna slutligen egen familj, ”inuti hus-bondehemmet”.

NyordningUnder de senaste tio åren har undersagan, efter attha legat i träda i 30 år, fått ett uppsving som innebu-rit flera viktiga förändringar. Vi har fått sju filmermed lidande, längtande och osäkra ynglingar. Deunga männen har också begåvats med ett tydligare

65

intresse för det motsatta könet – alltså i detta avse-ende blivit mindre ”passiva” – och fyller inte längrebara rollen som svärmeriobjekt och känsloplank för”prinsessor”. För de tidiga Prinsessorna handladedet förr alltid om längtan efter att ”möta någon”, förtydlighetens skull kallad Prinsen, som kunde be-kräfta att man var den man var. För undersagansynglingar rör det sig nu både om att få klarhet i vemman ”egentligen” är och om ett erotiskt uppvak-nande.

Allt den vanskapte Quasimodo önskar är attslippa vara instängd i katedralens torn. Han vill intebara se människorna långt därnere, utan vara medoch bland dem. Halvguden Herkules (född påOlympos) känner sig också annorlunda än alla andranere på Jorden. Hans uppgift blir att ta reda på varhan hör hemma. Aladdin drömmer tidigt om hur detskulle vara att bo i palatset med tjänare och vara enprins utan problem. Alla har de sovit sin törnrosa-sömn i 18-20 år ... Odjuret håller också på att vissnabort.

Dessa ynglingar är fortfarande osäkrare på sinidentitet och könsroll än de mer självmedvetna ton-årsflickorna. Är det en rest från djurfabelns betyd-ligt yngre grabb att ingen av de halvvuxna yngling-arna ännu vet vem han är, eller rör det sig om ett all-mänt mansproblem? Den unga kvinnan vet vad honklarar av och är redo för både demaskering och för-älskelse. De jämnåriga eller ofta äldre ynglingarnablir betydligt mer förvirrade av sina nyväckta käns-lor för det motsatta könet, vilket framgår av derastunghäfta och närmast fåniga ansiktsuttryck då deförsta gången möter Henne.

För tonårsflickorna räcker det inte längre att baramöta Prinsen. De vill någonting mer: resa, finna sinegen väg och själva bestämma. Ariel vet att hon ären sjöjungfru men önskar bli människa, eftersomhon är nyfiken på livet på landbacken. BokmalenBelle är klok, tuff och självständig, men folket i denlilla staden håller henne för lite stollig på grund avdet stora läsintresset. Hon vill mest av allt därifrånoch vidga sina vyer, men tvingas tills vidare resamed böckernas hjälp. Jasmin är prinsessa, men öns-kar att hon vore en ”vanlig” tjej som kunde se sigom i världen. Vägröjaren Pocahontas lyckas om-vända både indianerna och kolonisatören JohnSmith, men offrar sin egen kärlekslycka för fred ochförsoning.

Ingen av tjejerna väntar längre på Någon, vemsom helst, utan på den Rätte. De behöver nu ingetnedsövt uppvaknande med utsträckt väntetid. Belleär mycket bestämd när hon avvisar Gastons frierier.Jasmin har avspisat en rad friare. Pocahontas för-väntas gifta sig med den av pappa indianhövdingen

utsedde krigaren Kocoum, men önskar finna sinegen väg. Esmeralda tycks klara sig bra på egenhand, liksom Megara. Esmeralda får tacka nej tilltvå friare, men preliminärt välja en tredje. Mulan ärnu den som själv jagar och krigar, snarare än låtersig bli jagad och krigad för. De nytillkomna tonårs-flickorna är avgjort självsäkrare än sina något äldrepojkvänner och betydligt mer världsvana och kri-tiskt värderande än de tidiga, drömmande prinses-sorna. Det handlar nu inte bara om att visa upp”kvinnliga” attribut som skönhet och moderlighet,utan demonstrera självständighet, rättvisepatos ochoräddhet.

Anpassningsfilmer?Disneys filmberättelser fungerar som en symboliskorienteringsram som hjälper de åskådande barnenatt skapa ordning av både yttre och inre kaos. Dettafantasistoff gör därmed den egna identitetsut-vecklingen mer lätthanterlig och överblickbar. Ge-nom att se och se om Disneyfilmerna kommer åskå-daren till insikt om att varje människa genomgårsamtliga dessa åldrar och roller: alla kommer attpröva på att vara både prins eller prinsessa, kung el-ler drottning, häxa eller trollkarl, vimsig hovnarr el-ler virrig gudmor. Och man inser att man är somman är, beroende på att man har skilda roller attfylla och skiftande uppgifter att lösa vid olika tid-punkter i livet.

Är detta då detsamma som att Disneyberättel-serna leder till att barnen anpassar sig till rådanderollförväntningar och sociala konventioner? Defini-tivt inte. Däremot hjälper filmerna barnåskådarna attfå upp ögonen för och lättare förstå gängse rollför-väntningar och dominerande konventioner, vilketonekligen underlättar identitetsutvecklingen. Förstnär man begripit någonting kan man nämligen börjaifrågasätta och förändra det – inte dessförinnan ...

Först när man vet att en ideologi är den domine-rande kan man ifrågasätta denna dominans. Förstnär man inser att en roll är förtryckt eller förtryck-ande kan man börja göra något åt den. Men mångadjupsinniga vuxna kan inte begripa att förenklade(världs- och människo-)bilder behövs, eftersomdessa underlättar en tills-vidare-förståelse av om-världen. Man tror tvärtom att förenklingarna ledertill att barn inte förstår den komplexa tillvaron. Maninbillar sig dessutom att varje förståelse som barnetskapar sig av någon företeelse är den definitiva ochslutgiltiga. Så är det naturligtvis inte. Barnets upp-fattningar om exempelvis tonåringar, fäder, yrkes-kvinnor och pensionärer utvecklas under hela livet,är stabilt föränderliga.

66

Barnroller

Lika svårutrotade som vanföreställningen om me-dievåldets direktverkan på verkligheten, är miss-uppfattningarna om könsrollspåverkan. Så fort dethandlar om barns inskolning till, och påverkan på,samhället inbillar man sig att det rör sig om en ome-delbar introduktion till vuxna roller (könsroller tex), när det i själva verket är fråga om maskulinaoch feminina barnroller – eller snarare grunden för(eller befästandet av) barns köns- och åldersidenti-teter.

Barnen måste först lära sig att bli barn, lära sigatt bli flickor respektive pojkar, långt innan de kanbörja träna sig i att bli vuxna kvinnor respektivemän. Liksom beträffande alla andra roller förändrasförståelsen av könsrollerna, såväl som själva köns-rollsagerandet, livet igenom. Disneys berättelser ärjust mognadshistorier om förändring. Barnen använ-der dock bara vissa av idéerna i dessa ”levnads-ritningar”, nämligen de som för tillfället känns an-vändbara.

Invändningen har dock rests att såväl fabel-pojken, sagotjejen som det blivande föräldraparet idisneysk tappning bara anpassar sig till rådandenormer, värderingar och roller. Att de inte lär sig(och de åskådande barnen) att ifrågasätta och för-ändra, inte visar upp några alternativa, komplexareförebilder.

Ifrågasätter föräldragestalterna gör emellertid istort sett samtliga av centralfigurerna, även om endel av dem (så som Pinocchio) till sist ändå tvingaskrypa till korset. Det som det åskådande barnet läg-ger märke till och minns är emellertid upproret, intekapitulationen. Djurfablerna skänker visserligen(välbehövlig) tillit och framtidstro åt det lilla barnet.Undersagornas uppgift är däremot att frammana il-ska och initiativ till förändring, genom att tydligt fö-revisa orättvist behandlade tonåringar. Husdjurs-biografierna kritiserar suspekta auktoritetsfigureroch visar upp hela spektrat av olika både hetero-och homosexuella samlevnadsmönster – dock fögaförvånande (eftersom det rör sig om barnfilm) medfokusering på det goda föräldraskapet och på barn-rollerna. (Många av djurfablerna och undersagornahar redan presenterat en mängd förebildliga ensam-stående föräldrar.)

Snarare än att barnen ”anpassas” till rådandeideologi tar de alltså till sig den dominerande ideo-login på ett lättbegripligt och icke-auktoritärt sätt,för att senare så sakteliga kunna börja ifrågasättaoch förändra. Ty barn behöver ”typer” eller ”stereo-typer”. Med välkända, prototypa berättelsers hjälpkan de därefter (med början ungefär i 8-årsåldern)

förflytta sig bortom det ”självklara” och bli mermedvetna om könsrollsval just tack vare övertyd-ligheten (se Steedman 1982). ”Stereotyper” kan juinte direkt beskyllas för att dölja rolluppdelningen...

Disneyfilmerna har därtill ofta understrukit sen-tida, förändrade synsätt och med sin världsvidaspridning faktiskt propagerat för sociala föränd-ringar (indianer och zigenare är lika mycket männis-kor som alla andra, kvinnor är lika kompetenta sommän, män lika rädda som kvinnor, halvvuxna barnska ej behöva gifta sig med den som föräldrarna ut-sett, man ska ej mobba dem som är annorlunda, ejtrakta efter pengar eller makt över andra – bara översig själv – etc).

Om i stort sett samtliga av våra filmer faktiskthar handlat om hur centralgestalterna ifrågasatt ochvelat förändra rådande förhållanden, kan väl fil-merna inte gärna sägas lära ut att det invanda ellervedertagna är ”naturligt” och omöjligt att förändra?Särskilt undersagorna, men även djurfablerna ochhusdjursbiografierna, har fokuserat på förändringoch visat att auktoritärt förtryck, liksom köns-mässiga och sociala skillnader, kan upphävas.

Genom upprepad bearbetning av välkändamediaroller får barnen alltså i och med själva upp-repningen och övertydligheten till sist upp ögonenför det ”typiska” både i medieinnehållet och i verk-ligheten. Stereotyper inbjuder således – till skillnadfrån ”mångfasetterade” diffusheter – till ifråga-sättande, vilket den vuxna kritiken också är ett indi-cium på. Det är bara det att de vuxna haft privilegietatt beskåda, och ta sig igenom, dessa ensidiga rollerunder så mycket längre tid än barnen.

Sedan är det givetvis en missuppfattning att barnenbart kan prestera en ”dominerad läsning”. Precissom vuxna kan barn förhålla sig förhandlande ochoppositionellt till olika dominansförsök. Idéerna hosföräldramakten är, i barndomen, de härskande idé-erna, men redan de allra yngsta börjar som vi allavet sparka bakut inför alla övertalnings- och form-ningsförsök. Självfallet kan vi föra ned Stuart Halls(1973/1992) kodnings-/avkodningsmodell även tillbarnnivån, men med tanke på att barnens klasser-farenheter ännu är ytterst rudimentära vore det kan-ske lämpligare att kombinera den med Eric Bernes(1964) transaktionsanalys,3 som har ett störreförklaringsvärde vad gäller åldersfaktorer och dess-utom är giltig för alla samhällsklasser. Berne menaratt vi alla allt ifrån barndomen i oss har ett För-äldrajag, ett Vuxenjag samt ett Barnjag och att vi iolika interaktioner skiftar mellan dessa jagtillståndeller rollbeteenden. När vi känner oss behandlade”som ett barn” kan vi visserligen reagera med

67

underdånighet, men troligare än att vi är lydiga ochvälartade är att vi tar till någon form av upproriskhandling. Tilltalas vi mera jämlikt kan vi – med vårtVuxenjag – lättare både ta in något nytt och delvishålla fast vid det vi redan tror på. Upplever vi oss iöverläge eller i en beskyddarroll tar vi till vårtFöräldrajag, hur små vi än känner oss. Dessa reak-tionssätt kan självfallet även appliceras på tänktarelationer till film- eller TV-figurer.

”Utvecklingen”Disneyfilmerna har i hög grad speglat den allmännautvecklingen under åren 1937-1998, vad gäller do-minerande könsrolls- och familjemönster i det väs-terländska samhället. Med en viss generaliseringkan man urskilja en tydlig tendens under dessa drygtsextio år: vi har dels fått allt mer jämlikt deladehuvudroller, centrerade kring kärnfamiljens var-dagsproblem (1955-1980), dels allt fler säkra ochsjälvständiga tonårstjejer och längtande och osäkraynglingar i behov av kvinnlig assistans (speciellt1989-1998). Samtidigt har magins och förtroll-ningens betydelse som räddare i nöden minskat, tillförmån för mer realistiska konfliktlösningar och so-

lidariska kollektiv. Avtagit har därmed även skur-karnas övernaturliga ondska samt brottningen medauktoritära socialisationstryck från föräldragene-rationen.

Disneyfilmerna har lämnat ett utmärkt bidrag tillbarns förståelse av såväl det mänskliga som detomänskliga. I begynnelsen var berättelser muntliga,för att sedan bli skriftliga (efterhand med vissa illus-trationer) och nu i det elektroniska tidevarvet återi-gen muntliga, men framför allt visuella. Den mins-kade vuxna kontrollen över berättandet och barnenssjälvständigare tillträde till historierna har självfalletäven haft inflytande på själva innehållet.

I fablerna var det vuxenvärderingarna som härs-kade och påprackades de yngsta. Sagorna handladeursprungligen om en maktkamp mellan det överna-turliga och det mänskliga, därefter var temat ett bratag kampen mellan samhällsklasserna och könen.Numera, när barnen i och med TV och video intelängre behöver någon vuxen som direktförmedlareav berättelserna eller ledsagare till biografen, rör sigDisneyfilmerna allt oftare om en kamp mellan gene-rationerna – en ålderskamp i vilken barnen genomsina tecknade alter egon inte sällan triumferar.Också det gör självfallet filmerna populära ...

Noter

1. Se t ex Bettelheim (1976), Dorfman & Mattelart(1977), Addison (1993), Burton-Carvajal (1994),From Mouse to Mermaid (1995), Zipes (1995,1997), Muhr (1996), Giroux (1996) och Salus(1997). Giroux menar t ex att Disneyfilmerna lär utspecifika roller, värden och ideal och härvidlag till-skansat sig den position som familjen, skolan ochkyrkan traditionellt haft. Dessa animerade filmersauktoritet och makt bygger tydligen på att de ”prio-riterar bildens glädje framför det kritiska under-sökandets intellektuella krav” (a a:90-1).

Som om det senare analytiska förhållningssättetverkligen skulle gälla för t ex 4-9-åringars relationertill föräldrar, lärare och söndagsskolefröken, förment”fria” från ideologi och konservativ världsbild! Gi-roux påstår vidare att ”För barn antyder de budskapsom Disneys animerade filmer erbjuder att socialaproblem såsom rasismens historia, utrotningen av deamerikanska urinvånarna, sexismens utbredning ochdemokratins kris helt enkelt är naturgivna” (aa:107). Påstår filmerna verkligen det? Uppsnappar iså fall även förskolebarnen detta?!

Pensionären Bruno Bettelheim (1976) hade tyd-ligen helt tappat kontakten med den tidiga barndo-mens tankar och bekymmer och tolkade folksagorna

(och speciellt Disneys versioner, t ex Snövit) på ettsätt som betydligt bättre lämpar sig för en tonårs-läsning än för barnkultur.

Särskilt Bell et als antologi (1995) är dock enmärklig läsupplevelse för den som trott att Disneyfil-merna främst skulle föreställa barnkultur: ”Wo-men”/”Feminine”/”Mothers” upptar i index 12gånger så många sidhänvisningar som uppslagsordet”Child/ren”. Trots att redaktörerna berättar att derasegna universitetsstudenter protesterat och menat attskribenterna läst in alldeles för mycket (”feminism”)i filmerna, tycks detta inte ha gett forskarna någrasom helst tankeställare. Själva mottagandet från mil-jontals barn intresserar dem nämligen inte ett dyft:distansen till de åskådande barnen är total. De teori-berusade forskarna vill bara visa upp sin egen djup-sinnighet och sitt ”genomskådande” och det görman ju lättast genom att ge sig på med nödvändighetförenklade eller ”adapterade” barnfilmer. ElizabethBells eget bidrag (”Somatexts at the Disney Shop.Constructing the Pentimentos of Women’s AnimatedBodies”, sid 107-24) utgör dock ett mycket givandeundantag. Salus (1997) verkar emellertid tro attAladdin är en lärobok i juridik ...

Jack Zipes (1995, 1997) attackerar för sin delDisneys småbarnversioner av förmodat ”ursprung-liga” vuxensagor såsom varande formelartade och

68

stereotypa. Tydligen har sagoforskningens konstate-rande av ett litet fåtal motivtyper och stereotypiergått sagoexperten helt förbi. Zipes förordar i ställetsofistikerade och ifrågasättande filmparodier av”klassiska” sagoversioner, innan förskolebarnenännu ens bekantat sig med förlagorna ...

Till dem som totalt negligerat att nämna attDisney huvudsakligen producerar barnfilmer höräven Burton-Carvajal (1994) (som mest hittar kolo-nialism, manschauvinism och övertydlig sexua-lisering i Tre caballeros), Hansen (1993), för att intetala om Theodor Adorno (Horkheimer & Adorno1981/1944). Tanken hos Adorno tycks vara att dentecknade filmens auktoritetsuppror skulle haskentillfredsställt och narkotiserat det (vuxna) tyskafolket, men att animationens sadistiska vålds-utövande, barbari, orgiastiska destruktionslusta ochkollektiva skratt däremot skulle ha smittat av sig pånazismens undersåtar. Kännetecknades nazismenverkligen av skratt?

Så menar Adorno (Horkheimer & Adorno 1981:163) t ex att ”Kalle Anka i de tecknade filmerna lik-som de olyckliga i verkligheten får ta sitt stryk föratt åskådarna ska vänja sig vid att ta sitt eget. Detroliga våld som går ut över figuren på vita dukenövergår i våld mot åskådaren” i detta avtrubbande,skojiga, tecknade stålbad för sadomasochister! Gickbara tyska judar på bio? Adorno glömmer t ex attnämna att även Hitler var Disney-fan.

Och inte handlar Disneyfilmerna, för en barn-publik, som Adorno tror om den vuxna människankontra teknologin – troligen inte heller ens för 40-ta-lets vuxenpublik. För barnen rör det sig om att åt-minstone i fiktionen undkomma auktoritär maktut-övning. Eller om att i fantasin få ta hämnd på allaegenupplevda auktoritära figurer (som tyvärr intenöjer sig med att vara fiktiva) och likt knattarnaöverglänsa Kalle. Men kanske också om att överföravissa upproriska idéer till vardagsverkligheten ...

2. Artikeln bygger på ett kapitel ur Margareta Rönn-bergs bok Varför är Disney så populär? De teck-nade långfilmerna ur ett barnperspektiv, Uppsala:Filmförlaget 1999. Kapitlet har sin upprinnelse i enlång uppsats av Margareta Rönnberg & Olle Sjö-gren, först publicerad i tidskriften Filmhäftet (nr 29-30, 1980).

3. Hall bygger visserligen själv snarare på Parkin(1972), men inskränker dennes fem möjliga reaktio-ner till enbart tre och exemplifierar som om enbartunderklassen tittade på TV.

Litteratur

Addison, Erin (1993) Saving Other Women from OtherMen: Disney’s Aladdin, Camera Obscura, nr 31, sid4-25.

Bell, Elizabeth; Haas, Lynda & Sells, Laura (eds) (1995)From Mouse to Mermaid. The Politics of Film, Gen-der, and Culture. Bloomington & Indianapolis:Indiana University Press.

Berne, Eric (1964) Games People Play. (på sv Så vi bäross åt, Stockholm: Almqvist & Wiksells 1967).

Bettelheim, Bruno (1979) Sagans förtrollade värld. Folk-sagornas innebörd och betydelse, Uppsala: Alm-qvist & Wiksell.

Burton-Carvajal, Julianne (1994) Surprise Package:Looking Southward with Disney, i Eric Smoodin(red) (1994) Disney Discourse. Producing the Ma-gic Kingdom. New York & London: Routledge, sid131-47.

Dorfman, Ariel & Armand Mattelart (1977) Konsten attläsa Kalle Anka. Stockholm: UF-förlag.

Giroux, Henry: (1996) Fugitive Cultures: Race, Violence,and Youth, New York & London: Routledge. (kapit-let Animating Youth: The Disneyfication of Child-ren’s Culture, sid 89-113)

Hansen, Miriam (1993) Of Mice and Ducks: Benjaminand Adorno on Disney”, South Atlantic Quarterly92 (Winter):1, sid 27-61

Hall, Stuart (1992) Encoding/decoding, i Hall et al: Cul-ture, Media, Language, London: Routledge, sid128-38

Horkheimer, Max & Theodor W Adorno (1981) Upplys-ningens dialektik. Göteborg: Röda Bokförlaget.

Nadel, Alan (1995) Lady and (or) the Tramp: Sexual Con-tainment and the Domestic Playboy, i ContainmentCulture. American Narratives, Postmodernism andthe Atomic Age, Durham & London: Duke Univer-sity Press 1995 , sid 117-54.

Muhr, Gunilla (1996) Borta bra men hemma bäst. Kärn-familjen hos Disney, Filmhäftet 24(1996):1-2, nr93-94, sid 86-90.

Parkin, Frank (1971) Class Inequality and Political Or-der, New York & Washington: Praeger.

Rönnberg, Margareta (1999) Varför är Disney så popu-lär? De tecknade långfilmerna ur ett barnper-spektiv. Uppsala: Filmförlaget.

Salut, Emily (1997) Aladdin and the Law, i Ralph Lind-gren & Jay Knaak (red): Ritual and Semiotics, NewYork: Peter Lang, sid 89-105.

Schickel, Richard (1969) The Disney Version. New York:Discus.

Steedman, Carolyn (1982) The Tidy House: Little GirlsWriting. London.

Zipes, Jack (1995) Once Upon a Time Beyond Disney:Contemporary Fairy-tale Films for Children, i CaryBazalgette & David Buckingham (red) In Front ofthe Children. Screen Entertainment and YoungAudiences. London: British Film Institute, sid 109-26.

Zipes, Jack (1997) Happily Ever After. Fairy Tales,Children, and the Culture Industry. New York &London: Routledge.

69

Uden saks og klister – ingen journalisterEn kildekritisk analyse af en baggrundsinformation

med særligt henblik på afhængighed mellem kilderne

CHARLOTTE WIEN

De sidste 10-15 års udvikling på IT-området har be-tydet, at det såvel for historikeren som for journali-sten er blevet langt lettere hurtigt at skaffe sig storemængder information i elektronisk form. Desudener mulighederne for elektronisk ”klippe-klistren”praktisk taget ubegrænsede. Dette har naturligvislettet journalistens daglige arbejde med at skaffe sigbaggrundsinformation, men er samtidig dybt proble-matisk: Et af de mest populære informationssøge-værktøjer for journalister i Danmark er Polinfo(Wien, 1999). Polinfo er en databasevært, der udby-der en selektion af den fulde tekst af fem danskedagblade, to nyhedsbureauers telegrammer og et an-tal andre servicer. Praktisk taget alle større danskedagblade anvender Polinfo til informationssøgning.Det betyder, at de samme journalister, som brugerPolinfo til at søge informationer i også bliver leve-randører af informationer til databasen. I sin yderstekonsekvens kan det betyde, at upræcise eller direktefejlagtige oplysninger i en længere årrække cirkule-rer ind og ud af aviser og dagblade i et lukket kreds-løb.

Nu og da bliver det ”opdaget”, at informationerer fejlagtige eller misvisende. Et klassisk eksempelpå det, er historien om ”massakren i Timisoara” i1989 (Fossum, 1996:89, Thurén, 1997:15). Det erogså velkendt, at aviser og dagblade nu og daviderebringer vandrehistorier (Christensen, 1998)eller fejlagtige beskyldninger i personsager (Bruun,1995:6). I tilfælde som disse er ”det blevet opda-get”, og historierne er blevet dementeteret, menhvor tit bliver de egentlig det? Og hvad sker der

egentlig med en forholdsvis betydningsløs daglig-information, når den ryger ind og ud af en informa-tionsbank som Polinfo, som mange journalistertrækker på i deres daglige arbejde som et af deresvigtige værktøjer?

På denne baggrund er det formålet med denneartikel gennem et case-study, hvor der foretages enkildekritisk analyse med særligt henblik på afhæn-gighed mellem kilder at undersøge, hvorledes enstump information genbruges i flere forskelligesammenhænge af flere journalister på forskelligenyhedsbureauer og dagblade.

AfgrænsningDer er således tale om et hypotesegenererende case-study, hvor et af undersøgelsens mål er at afdække,om det overhovedet er muligt at forfølge en enkeltinformation ind og ud af et informationsystem, somPolinfo, at opstille et egentligt kort over informatio-nens bevægelser og endelig at afslører hvad der skermed informationen under dens vandring samt hvor-ledes journalisterne påvirker hinanden. Dette bety-der, at der gennem artiklen må udvikles et forslag tilen metode til at afdække afhængighed mellem jour-nalistiske arbejder. En sådan metode vil kunnedanne basis for en senere og større undersøgelse afsamme problemstilling.

Den information, der er udvalgt til dette case-study er udvalgt tilfældigt. Informationen viste siggennem analyse arbejdet at være et heldigt valg afflere årsager:

For det første fordi den er relevant for en pro-blemstilling, der kunne behandles ud fra to forskel-lige vinkler. Begge vinkler var aktuelle i pressen iforåret 1999: Størrelsen af det ungarske mindretal iprovinsen Vojvodina i Serbien, samt dette mindre-

Institut for Journalistik, Syddansk Universitet,Campusvej 55, DK-5230 Odense,chw@journalism.sdu.dk

70

tals dilemma, dels i forbindelse med Ungarns med-lemsskab af NATO, dels i forbindelse med krigen påBalkan.

For det andet er denne information valgt, fordiVojvodina stort set kun omtales i den danske pressei forbindelse med disse to problemstillinger, hvor-ved informationen optræder inden for en afgrænsettidsperiode. Herved har det været muligt at lave enforholdsvis udtømmende afsøgning af, hvor og ihvilken form informationen fremkommer.

Den tredje og sidste årsag til, at denne informa-tion er valgt, er, at tilstedeværelsen af et ungarskmindretal i Vojvodina-provinsen kan antages atvære forholdsvis ukendt for den gennemsnitligeavislæser (og måske også journalist). Derfor viljournalisten som oftest være nødt til at forklare sinlæser, hvad Vojvodina er.

Samtlige henvisninger til Vojvodina er hentet iPolinfo. Det skal i parentes bemærkes, at Polinfoikke er den eneste databasevært i Danmark, der ud-byder aviser i fuld tekst. En undersøgelse har vist, atbrugen af Berlingske Avisdata, som er konkurrent tilPolinfo, er lige så udbredt på de største danske dag-blade. Samme undersøgelse viste dog, at meget fådagbladsredaktioner abonnerer på begge database-værter samtidig (Wien, 1999:14). Derfor er det ri-meligt at antage, at udvekslingen af informationermellem de to databaseværter er forholdsvis begræn-set.

Informationer om Vojvodina begynder at op-træde systematisk i den danske presse omkring mid-ten af marts 1999 i forbindelse med Ungarns opta-gelse i NATO d. 12. marts 1999 og aftager igen vedafslutningen af krigen på Balkan, dvs. omkring d.16. juni. Der er derfor lagt denne tidsmæssige af-grænsning til grund for det indsamlede empiriskemateriale.

Herudover var det nødvendigt nærmere at defi-nere en række kriterier for, hvad informationenskulle indeholde, for at de enkelte informationerkunne sammenlignes. Det blev her besluttet, at alleartiklerne skulle give en forklaring på det særligeproblem i Vojvodina-provinsen i forhold til krigenpå Balkan, og at alle artiklerne skal indeholde op-lysningen om det ungarske mindretals størrelse.

Inden for disse rammer kunne der indsamles el-leve artikler. Det er ikke hensigten med denne arti-kel at udstille enkelte journalister for at ”skrive af”eller viderekolportere upræcise eller fejlagtige op-lysninger. Derfor er navnene på de elleve artiklersforfattere ikke medtaget. Der vil udelukkende blivehenvist til, hvilken avis (hvilket nyhedsbureau) in-formationen blev bragt i, på hvilken dato, samt ar-tiklernes ID-nummer i Polinfo.

Baggrund

Der er ikke meget nyt i, at historikerens ogjournalistens arbejde ligner hinanden: For begge be-står det noget forenklet i at udvælge en række kilder(skriftlige eller mundtlige, levn eller beretninger) tilbelysning af en problemstilling og at behandle dissekilder således, at de tilsammen giver et sandt ogoverskueligt billede af et stykke af virkeligheden.

Det er ligeledes almindeligt kendt, at hvorhistoriefaget har gransket sig selv i mere end 100 årog undersøgt fagets udøveres brug af kilder ned tilmindste detalje, så er relationerne mellem journali-ster og deres kilder et underbelyst emne i forsknin-gen. Dette må overraske, fordi arbejdet med kildernæsten er mere centralt for journalister end forhistorikerne. Umiddelbart ser det ud til, at denneforskning er blevet ignoreret, fordi journalisternehar ment, at historikernes og journalisternes arbejdelignede hinanden så meget, at journalisterne kunnesparer sig ulejligheden med at granske sig selv ognøjes med at lære af historikernes omgang med de-res kilder. Det synes ikke at være holdbart i læng-den. For selvom der er ligheder mellem de to fag-gruppers arbejde, så er der så sandelig også er storeforskelle.

En af de væsentlige forskelle er begrundet i for-skellige uddannelsestraditioner: Historikeren er ud-dannet på et universitet, hvor en forholdsvis stor delaf studiet beskæftiger sig med en række teknikker tiludvælgelse og behandling af kilder til at belyse enproblemstilling, og med at fremlægge en analyse afproblemstillingen i skrift således, at undersøgelsenskonklusion ikke lader sig gendrive. Dette er histo-risk metode.

En tilsvarende metode, der så at sige garanterer,at produktet lever op til standarden inden for faget,findes ikke inden for journalistik på trods af, at fagetde seneste 20 år har oplevet en stigende grad af for-malisering af uddannelsesforløbet: Journalister iDanmark blev frem til 1971 uddannet i mesterlære,og faget betragtede sig selv som et håndværksfag.Med oprettelsen af Danmarks Journalisthøjskole op-hørte den egentlige mesterlære. Dog bibeholdt manet 18 måneders praktikforløb. Den seneste udviklingi denne retning er sket i forbindelse med udbudet afjournalistik ved Syddansk Universitet, Odense, ogved Roskilde Universitetscenter i 1998.

Faget har dog bibeholdt en del af sin oprindeligeselvforståelse som et håndværk. Dette ses eksempel-vis ved, at en meget stor del af uddannelsen i Oden-se består af faget ”Håndværket”, ligesom der fortsatindgår et praktikforløb i uddannelsen (Lund og Pe-tersen, 1999:91).

71

En anden forskel er begrundet i, at de to faggrup-per arbejder inden for væsensforskellige tids-horisonter: Historikeren har, hvis hun arbejder somforsker, op til et helt liv til at analysere en problem-stilling, mens journalisten normalt skal levere sitprodukt på ganske få timer eller dage. Denne sidsteforskel betyder naturligvis, at den grundighed, somhistorikeren kan tillade sig at lægge for dagen i hen-des arbejde, ofte er udelukket for journalisten.

Det betyder også, at det historiske metode-apparat ikke er direkte applicerbart som arbejdsred-skab for journalisten. Alligevel er der dele af histo-rikerens metodeapparat, der med fordel lader sig an-vende af journalisten i hans arbejde.

Derfor er det ikke overraskende, at dele af det hi-storiske metodeapparat har sneget sig ind hos jour-nalisterne.

Et af de metodiske arbejdsredskaber, som benyt-tes af begge fag er kildekritikken. Formålet medkildekritikken er at ”bedöma sanningshalten i deninformation jag möter ...” (Thurén, 1997:7). Detturde være indlysende, at når begge faggrupper be-skæftiger sig med at producere sande og oversku-elige fremstillinger af virkeligheden, må det atkunne bedømme sandhedsindholdet i den informa-tion, man møder, være en vigtig færdighed forbegge faggrupper. Dette gøres ifølge Thurén (1997:11) ved hjælp af de kildekritiske principper, dvs. atvurdere

A) om en kilde er ægte (om den er det, den giver sigud for at være),

B) hvorvidt kilden er samtidig med den/de begiven-hed(er), den beskriver,

C) om kilden er uafhængig, dvs. om den er et referateller en afskrift af en anden kilde og endelig,

D) om kilden er fri for tendens.

Undervejs i den kildekritiske analyse er der utalligemuligheder for at overse et eller flere af de kilde-kritiske principper og derved nå frem til en fejlslut-ning om, hvad sandheden om en given problemstil-ling er. Derfor er historikeren forpligtet til at hen-vise til hver enkelt kilde, hun har brugt, således atenhver kan gå hendes fortolkning ”efter i sømmene”og kritisere dens eventuelle svage punkter. Histori-keren skal med andre ord dokumentere enhver på-stand i det færdige produkt (Kristensen, 1992:2).

En sådan forpligtelse findes kun indirekte forjournalisten. En journalist står naturligvis – ligesomhistorikeren – til regnskab både over for sin kilde ogover for sin læser og skal derfor sikre, at læseren ividest muligt omfang ved, hvem/hvad der er kilden

til et stykke information. Men samtidig skal et jour-nalistisk produkt både underholde og informere, ogkravet til journalistens arbejde med at dokumenteresine kilder må rette sig efter, at produktet skal for-blive læservenligt. Det har i praksis den betydning,at en journalist som oftest vil dele sine kilder op i tokategorier: Den første gruppe af kilder er kilder tilselve historien eller nyheden. Dem vil han refereredirekte til – dvs. dokumentere. Den anden gruppekan man kalde baggrundsinformationer. Baggrunds-informationerne er informationer, som journalistenviderebringer for at gøre problemstillingen klar ogforståelig for læseren. Her vil han som oftest ikkereferere direkte til sin kilde.

Jo fjernere en problemstilling er for læseren af(og journalisten til) en artikel, jo flere baggrundsin-formationer er der behov for at viderebringe. Dissebaggrundsinformationer om et emne skal journali-sten skaffe et eller andet sted fra.

MetodeSammenligningen af de elleve artikler, der blev ud-valgt til denne undersøgelse vil tage udgangspunkt ide kildekritiske principper som beskrevet hosThurén (1997:11), dvs. en afdækning af ægthed,samtidighed, afhængighed og tendens. Dog vil ho-vedvægten i analysen ligge på afdækning af afhæn-gighed mellem kilderne.

Det første niveau i Thuréns (1997:25) kilde-kritiske analyse er en undersøgelse af, hvorvidt kil-derne er ægte. Dette undersøges ved at analysere,hvorvidt kilderne er det, som de giver sig ud for afvære (Thurén, 1997:25). Et eksempel på, at en kildegiver sig ud for at være noget andet end den er,kunne være, hvis en af kilderne giver indtryk af atvære et citat, og der samtidig er verbal overensstem-melse mellem denne kilde og en tidligere kilde, derikke viderebringer informationen i citatform.

Det næste niveau i Thuréns kildekritiske analyseer bestemmelsen af, hvorvidt kilderne er samtidigemed den/de begivenheder, de beskriver. Da der i dentidsmæssige afgrænsning af problemstillingen perdefinition ligger et samtidighedskrav til de udvalgtekilder, er afdækningen af samtidighedskriteriet så atsige givet på forhånd.

Hovedvægten i analysen vil som nævnt ligge påafdækning af afhængighed mellem de enkelte artik-ler. Thurén (1997) giver ingen direkte anvisningerpå, hvorledes afhængighed mellem kilder afdækkes.

Fink (1996:17) analyserer afhængighed mellemkilder ved at opstille kilderne i en matriks, hvor kil-derne indplaceres efter førstehånds/andenhånds-vidne og primær/sekundær kilde. Udgangspunktet

72

må derfor være at anvende Finks matriks model ogat anvende den udfra et operationaliserbart krite-rium. Dog er Finks matriks problematisk, fordi dentager udgangspunkt i en skematiseret virkelighed,hvor et antal førstehåndskilder lader sig identificere.Dette er ikke tilfældet i dette case-study, hvor de en-kelte kilder mere eller mindre bevidst slører, hvilkekilder de selv bygger på.

Kristensen (1992:61-62) giver følgende avis-ninger på hvorledes afhængighed mellem skrevnekilder afdækkes:

Verbaloverenstemmelse foreligger, hvis et el-ler andet beskedent antal ord – f.eks. fem –optræder i samme rækkefølge indenfor detsamme tekstafsnit (en sætning eller et par lin-jer) Hvis det er tilfældet, skal du regne med,at de to informationer er i familie, også sel-vom det forekommer usandsynligt, at de kanvære det.

En lige så sikker, men sjældnere forekom-mende indikator på afhængighed er den fællesfejl. Tankegangen er her den, at to menneskerikke kan tage fejl på samme måde, medmindrede har været underlagt den samme påvirkning.

Kristensens anvisning er, som det fremgår, i sig selvikke præcis nok til at lade sig operationalisere, idetafhængighed mellem kilder må antages at kunneforekomme i flere grader.

Fastholder man derfor, at afhængighed forekom-mer hvis eksempelvis fem ord går igen i to kilder,bør dette kunne skelnes fra de tilfælde, hvor der ertale om direkte omskrivninger eller egentlig afskrift.I den følgende analyse vil der derfor blive skelnetmellem afhængighed og stærk afhængighed. Endvi-dere bør analysen kunne rumme de tilfælde, hvorder blot er tale om en mere eller mindre diffusmeningsmæssig og/eller stilistisk overensstemmel-se, der tyder på, at en kilde har inspireret en anden.I analysen af afhængighed mellem kilderne vil derderfor blive opereret med tre grader: Svag afhæn-gighed, afhængighed og stærk afhængighed.

Som det fremgår af ovenstående citat er fællesfejl sjældent forekommende. Netop derfor er der idette tilfælde valgt at tage udgangspunkt i angivel-sen af størrelsen af det ungarske etniske mindretal iVojvodina-provinsen. Dette er valgt, fordi størrelsenaf en etnisk gruppe per definition vil være diffus.For hvad vil det sige at tilhøre en etnisk minoritet?Og hvorledes kan det måles og defineres? Hvis mani midten af 1940erne havde adspurgt tyske statsbor-gere, om de tilhørte den jødiske minoritet, ville debekræftende besvarelser næppe have afspejlet virke-ligheden. Herved antages det, at der er tale om en

indikator på afhængighed på linje med den fællesfejl, hvis to eller flere af kilderne angiver den sam-me størrelse på det ungarske mindretal.

Indenfor informationsvidenskab opererer manmed begrebet ”Citationsanalyse” (Hjørland, 1992:20). Indenfor citationsanalyse kortlægges doku-menters citationsmønstre og afhængighed af hinan-den vha. de enkelte dokumenters referencer til andredokumenter (deres dokumentation). Citationsana-lysen anvendes traditionelt kun på forsknings-publikationer, hvor dokumentationen klart fremgår.Det er, som det fremgår, ikke tilfældet her. Alligevelsynes citationanalysen at være brugbar som redskabi dette tilfælde: Da det samlede vidensunivers i dettecase-study består af en enkelt stump information vildet med udgangspunkt i verbal overensstemmelsemellem de enkelte kilder blive forsøgt at optegneafhængighederne mellem kilderne på et ”citationmap”, således som det f.eks. ses hos Engel (1988:93).

Tendenskriteriet analyseres ud fra, hvilken vin-kel af de to mulige, journalisten har valgt. Tankenhermed er at undersøge, om afhængigheden mellemkilderne også afspejler sig i kildernes tendens såle-des, at de kilder, der arbejder med den ene vinkelisær benytter kilder, der har beskrevet den sammevinkel på stoffet. I fald dette skulle vise sig at væretilfældet vil det tyde på, at journalisterne genbrugerhinandens arbejder mere systematisk ved at under-søge, om de kilder, de benytter sig af, har sammevinkel på stoffet, som de selv arbejder med, såledessom et britisk studie påpeger (Nicholas and Martin,1997: 45-46). Alternativt, hvis dette viser sig ikke atvære tilfældet, vil det tyde på, at journalister blot lå-ner faktuelle oplysninger hist og pist uden særligskelnen til deres kilders øvrige indhold.

Den kildekritiske analyseDe elleve artikler, der er blevet anvendt i dette case-study, fremgår af tabel 1 nedenfor:

Over halvdelen af de udvalgte kilder fra dagbla-det Politiken. Denne overvægt er ikke overraskendeeftersom Polinfo er en databasevært, der drives afPolitikens Hus. Det er samtidig Politikens Hus, derudgiver dagbladet Politiken.

I forhold til ægthed angiver ingen af de ellevekilder den pågældende information i form af et citateller med henvisning til en personlig kilde. Og in-gen af kilderne giver sig derfor ud for at videre-bringe andet eller mere end baggrundsinformationtil forklaring af den særlige prekære situation, somdet ungarske mindretal i Vojvodina befinder sig i.Ingen af kilderne hævder således, at der er foretaget

73

en folketælling på stedet, eller at forfatteren til artik-len rent faktisk har været tilstede i Vojvodina og for-visset sig ved selvsyn om mindretallets størrelse.Kildernes ægthed kan således ikke diskuteres. Derer for alle elleve kilder tale om meddelende, sprog-lige kilder, der har karakter af beretning. Den ældsteat de elleve kilder er fra d. 19. marts 1999, mens denyngste er fra d. 16 juni 1999. Dog er de otte af deelleve kilder affattet indenfor den samme måned.Hvorved alle kilder er samtidige.

Som udgangspunkt for at afdække kildernes ind-byrdes afhængighed er valgt angivelsen af størrel-sen af det ungarske mindretal i Vojvodina.

Som det fremgår af tabel 2 er der stor usikkerhedomkring størrelsen af det ungarske mindretal i de treførste kilder, som alle stammer fra Politiken. Endvi-dere er udgangspunktet for størrelsen af mindretalleti alle tre artikler væsentligt større end det antal, dersenere angives konsekvent i alle kilderne. Usikker-heden om antallet synes at bestå frem til offentliggø-relsen af telegrammet fra Ritzau d. 13 april, hvorantallet bliver angivet til 300.000 uden nogen formfor modifikation. Ritzaus nyhedstelegram bliverderved en central kilde for de følgende kilder.

I dette tilfælde synes informationens præcisionsåledes at blive skærpet over tid.

Det skal dog bemærkes, at fastlæggelsen af stør-relsen på mindretallet til 300.000 bringer dagbladetPolitiken i et vist dilemma: Der er allerede angivettre forskellige størrelser på mindretallet indenfor 12dage og bladet må tilsyneladende erkende, at de før-ste tre angivelser var for høje. Dette klares ved atanvende et modererende ord i forbindelse med angi-velsen af størrelsen på mindretallet i de kommendetre artikler i Politiken: ”ca. 300.000", ”godt300.000" og endelig ”ca. 300.000". NyhedsbureauetRitzau og de to andre aviser hhv. Jyllands-Posten ogInformation fastholder 300.000 uden moderatormed undtagelse af den sidste af de elleve artiklerhvor moderatoren ”omkring 300.000" optræderigen. Nyhedstelegrammet fra Ritzau d. 13 april sy-nes mao. at komme til at danne udgangspunkt for enfælles konsensus vedr. mindretallets størrelse på300.000 i de tre aviser og telegrambureauet selv.

I det hele taget får nyhedstelegrammet fra Ritzaud. 13 april 1999 forholdsvis stor betydning for deefterfølgende kilder. Ritzau skriver:

Tabel 1. Artikler anvendt i case-study

Polinfo ID-nr. Dagblad og dato Polinfo ID-nr. Dagblad og dato

Z4060660 Politiken 19/3 1999 Z4158544 Information 23/4 1999

Z4078906 Politiken 26/3 1999 Z4157475 Politiken 26/4 1999

Z4098000 Politiken 1/4 1999 Z4158334 Jyllands-Posten 26/4 1999

Z4128757 Ritzau 13/4 1999 kl 17:45 Z4161527 Ritzau 27/4 1999 kl 16:23

Z4139760 Politiken 18/4 1999 Z4469016 Ritzau 16/6 1999 kl 09:23

Z4143527 Politiken 20/4 1999

Tabel 2. Artiklers angivelse af størrelsen af det ungarske mindretal i Vojvodina

Dagblad Angivelse af størrelsen af og Dagblad Angivelse af størrelsen af ogdato det ungarske mindretal dato det ungarske mindretal

Politiken 19/3 ”...omkring 340.000 ungarere ...” Information 23/4 ”...300.000 etniske ungarere...”1999 1999

Politiken 26/3” ...mere end en halv million...” Politiken 26/4 ”...et etnisk ungarsk mindretal på1999 1999 ca. 300.000...”

Politiken 1/4 ”...350.000 etniske ungarere...” Jyllands-Posten ”Der bor 300.000 etniske ungarer..”1999 26/4 1999

Ritzau 13/4 ”...ungarske mindretal på 300.000...” Ritzau 27/4 ”...for de 300.000 etniske ungarere...”1999 kl 17:45 1999 kl 16:23

Politiken 18/4 ”...ca. 300.000 etniske ungarere...” Ritzau 16/6 ”...huser omkring 300.0001999 1999 kl 09:23 etniske ungarere.”

Politiken 20/4 ”...godt 300.000 etniske ungarere...”1999

74

Nogle af disse ungarere [mindretallet iVojvodina] er blevet indrulleret i den jugosla-viske hær og sendt til Kosovo, og den ungar-ske regering har meldt om, at flere ungarereer dræbt i provinsen efter at NATO-angrebenesatte ind. Udenrigsminister Janos Martonjimindede i forrige uge om den vanskelige po-sition, Ungarn befinder sig i ved at væretvunget til at gå i krig mod andre ungarere.Derfor er det utænkeligt, at Ungarn sendersoldater til Kosovo, hvis det skulle komme tilkrig på landjorden.

Dette bliver genbrugt i Politiken d 18 april med flg.ordlyd:

Tusindvis af dem [ungarene i Vojvodina] ernødt til at kæmpe i Milosevic’ hær. Ungarnsudenrigsminister, Janos Martonyi, sagde iforrige uge i Bruxelles, at det er ”utænkeligt”,at ungarske soldater skulle være med i NATOseventuelle jordoffensiv i Kosova.

Det er rimeligt at antage, at disse to kilder er stærktafhængige af hinanden pga. den store overensstem-melse såvel i meningen som i ordvalg eller omskriv-ninger. Eksempelvis ”hvis det skulle komme til krigpå landjorden” og ”eventuelle jordoffensiv i Ko-sova.” eller ”utænkeligt” og ””utænkeligt””. Det ertydeligt, at Politiken ”strammer informationen op”og dramatiserer den i forhold til Ritzau, for det før-ste ved at angive ordet ”utænkeligt” i citationstegnså det fremstår som et citat, for det andet ved at an-give, at tusindvis af ungarere allerede er indrulleret iMilosevic’ hær, hvor Ritzau blot skriver ”nogle un-garere”. Dette skyldes formentlig, at Politiken i ar-tiklen fra d. 19 marts citerer formanden fra Vojvo-dinas Socialdemokratiske Union Nenad Canak forfølgende:

Der foregår tvangsudskrivninger [i Vojvo-dina]. Kun 12 procent melder sig frivilligt tilværnepligten. Vojvodina bliver straffet medtvangsudskrivninger uden om de lokalemønstringskontorer.

Dette tyder på, at forfatteren til Politikens artikel frad. 18 april har taget udgangspunkt i oplysningen frasamme avis d. 19 marts, hvoraf det fremgår, at detungarske mindretal deltager i den Jugoslaviske hær,enten frivilligt eller som et resultat af tvang. Da an-tallet af ungarere i Vojvodina er fastlagt til 300.000må der være tale om ”tusindvis”.

I endnu et tilfælde i det udvalgte materiale op-træder der en meget stor verbal overensstemmelsemellem to af kilderne. Politiken skriver d. 26 april:

Det nye NATO-land Ungarn, det eneste land ialliancen, der grænser op til Jugoslavien,eksporterer olie til Jugoslavien.

Mens Jyllands-Posten samme dag skriver:

Ungarn er det eneste af de tre nye NATO-medlemmer, der deler grænse med Jugosla-vien, NATO har tidligere vist stor forståelsefor, at netop Ungarn – i lighed med Polen ogTjekkiet – har holdt relativt lav profil i kri-gen på Balkan. Der bor 300.000 etniskeungarere i Vojvodina-provinsen i det nordligeJugoslavien.

Svær beslutningDen ungarske regering har med sin beslutningsat sig ud over sin hidtidige bekymring om,at en aktiv ungarnsk deltagelse i alliancensoperationer kunne føre til serbiske hævnover-greb på ungarere i Vojvodina. Provinsen nødtidligere samme form for selvstyre somKosovo-regionen, men mistede ligesomKosovo sine rettigheder, da Milosovic i 1989indledte sin nationalistiske bølge.

Som det fremgår er begge kilder fra den samme dag,og da begge aviser har deadline nogenlunde samti-dig må begge aviser bygge på det samme nyheds-telegram eller en anden ekstern kilde. Den fælles re-ference i indledningen af begge citater synes derforat være Politiken fra d. 18 april, hvor informationenom Jugoslaviens og Ungarns fælles grænse optræ-der for første gang med formuleringen:

I Ungarn, det eneste NATO land, der har enfælles grænse med Jugoslavien og derfor er detpotentielt mest truede af konflikten ...

Anden del af citatet fra Jyllands-Posten d. 26 april,som indeholder historiske baggrundsinformationer,synes hentet fra Politiken d. 19 marts:

Vojvodina havde særlig status som provinsmed indre selvstyre, på linje med Kosova,frem til 1989, hvor den jugoslaviske præsidentSlobodan Milosevic lagde dem begge ind un-der centralstyret i Beograd. Der er et etniskmindretal på omkring 340.000 ungarere i dennordlige provins Vojvodina.

Ovenstående information om Vojvodina, som er dentidligste omtale i de udvalgte kilder, synes stilistiskat minde om et leksikalt opslag. Følgende ordlydfindes i Encyclopedia Britannica on-line versionenpå opslaget ”Vojvodina”:

75

In 1945, after the wartime Axis occupation,the Vojvodina was reincorporated intoYugoslavia as an autonomous province of theSerb republic. After 1963, the process ofregionalization in Yugoslavia gradually madethe Vojvodina a virtual republic in its ownright. Serb nationalists resented the Vojvo-dina’s independence, and Serbia reasserteddirect control over it in 1989, though itnominally remained an autonomous province.

Der er, som det fremgår, ikke fuldstændig overens-stemmelse mellem de to kilder. Dog er det stilistiskeog meningsmæssige slægtskab mellem de to klart,og det synes derfor rimeligt at antage, at et leksikon,omend måske ikke netop Encyclopedia Britannicaon-line versionen, er oprindelsen til denne oplys-ning.

Også mellem Politiken d. 26 marts og Politikend. 1 april kan der identificeres afhængighed i de føl-gende to citater:

Politiken d. 26 april:

Og regeringen [den ungarske] vil derfor ikkerisikere, at ungarske piloter smider bombermod etniske ungarere.

Hvilket i Politiken d. 1 april er formuleret som følger:

Vojvodina var ligesom Kosova en autonomprovins i det gamle jugoslavien. Det vil altsåsige, at Ungarns nye allierede bombardererungarere.

I den første sætning af ovenstående citat lyder etekko af den information, som Politiken viderebragted. 19 marts, som tilsyneladende stammer fra et lek-sikon.

D. 20 april skriver Politiken flg:

Men – og det er et stort men – Milosevic harogså en trumf i ærmet oppe mod nord. IVojvodina bor godt 300.000 etniske ungarere,som hidtil har levet en nogenlunde rimeligtilværelse. Han kan true dem med etniskudrensning, noget, som Ungarn vil forsøge atundgå for næsten enhver pris.

I dette citat lyder ligeledes et svagt ekko af sammedagblads artikel fra d. 19 marts, hvor det i citatformblev hævdet, at serberne tvangsudskrev de etniskeungarere til militærtjeneste. Relationen mellem deto kilder må dog siges at være forholdsvis svag ogkan være tilfældig.

Mere tydelig synes relationen mellem ovenstå-ende citat og nedenstående, der er hentet fra avisenInformation d. 23 april:

Men Ungarn må træde varsomt på grund aftilstedeværelsen af 300.000 etniske ungarerei den serbiske Vojvodina-provins, der grænserop til Ungarn.

Og samme bekymring for mulige serbiske repressa-lier fra serberne udtrykkes også i Politiken d. 26april:

For i den jugoslaviske provins Vojvodina erder et etnisk ungarsk mindretal på ca.300.000, som Slobodan Milosovic-regimet iværste fald kunne hævne sig på.

Og igen i et nyhedstelegram fra Ritzau d. 27 april:

[...] Ungarn har samtidig udtrykt bekymringover mulige repressalier for de 300.000etniske ungarere i Vojvodina-provinsen i Ju-goslavien.

Den sidste relation mellem de her anvendte kilder erigen en forholdsvis svag relation: Man kan argu-mentere for, at der er et slægskab, men heller ikkemere mellem Ritzaus nyhedstelegram fra d. 16 juniog Politikens artikel fra d. 19 marts:

Den autonome provins i det nordlige Serbien,Vojvodina, huser omkring 300.000 etniskeungarere. De følte sig meget udsatte, da Bu-dapest stillede sig på NATO’s side underbombningerne i Jugoslavien.

Der opstår derfor ofte gnidninger mellemde ungarske minoriteter og serbiske flygt-ninge, der kom til provinsen fra andre dele afdet tidligere Jugoslavien.

Sammenfattende kan de interne relationer mellemde elleve kilder beskrives på figur 1 (s76).

Det sidste del af den kildekritiske analyse omfat-ter undersøgelsen af kildernes tendens. Som detfremgår ovenfor, vil kildernes tendens blive analy-seret ud fra, hvilken af de to vinkler på stoffet, somde enkelte forfattere har valgt.

Den første af vinklerne var det ungarske mindre-tals dilemma i forbindelse med Ungarns medlems-skab af NATO. Den anden vinkel var det ungarskemindretals dilemma i forbindelse med krigen påBalkan. Det er klart, at begge vinkler er nært be-slægtede og at der reelt er tale om ”to sider afsamme sag”, og der må i sagens natur være tale omet vist overlap mellem de enkelte artikler. Opdelin-gen er derfor foretaget ud fra artiklernes overord-nede vægtning af stoffet.

De kilder, der har valgt det ungarske mindretalsdilemma i forbindelse med Ungarns medlemsskab afNATO fremgår af tabel 3.

76

Tabel 3. Kilder, der vinkler Ungarns NATO med-lemsskab

Polinfo ID-nr. Dagblad og dato

Z4078906 Politiken 26/3 1999

Z4098000 Politiken 1/4 1999

Z4128757 Ritzau 13/4 1999 kl 17:45

Z4139760 Politiken 18/4 1999

Z4157475 Politiken 26/4 1999

Z4158334 Jyllands-posten 26/4 1999

Z4161527 Ritzau 27/4 1999 kl 16:23

Der er, som det fremgår, langt den overvejende delaf kilderne, der vælger at vinkle på Ungarns NATO-medlemsskab. Som det fremgår af tabel 4, er detblot fire af kilderne, der tager udgangspunkt i krigenpå Balkan.

Tabel 4. Kilder, der vinkler krigen på Balkan

Polinfo ID-nr. Dagblad og dato

Z4060660 Politiken 19/3 1999

Z4143527 Politiken 20/4 1999

Z4158544 Information 23/4 1999

Z4469016 Ritzau 16/6 1999 kl 09:23

Det næste trin i analysen af tendens i de enkelte kil-der er at undersøge, hvad de hhv. syv og fire kilder

har tilfælles udover vinklen på stoffet. Citations-diagrammet er også i denne forbindelse oplagt atlægge til grund for denne undersøgelse. På figur 2kombineres derfor kildernes afhængighed medkildernes tendens.

Som det fremgår af figur 2 kan man ikke opstilleto lukkede eller af hinanden uafhængige grupper afkilder, omend der ikke er tale om stærk afhængighedpå tværs af de to grupper af kilder. Man kan derforikke på baggrund af dette case-study argumenterefor, at journalisterne udelukkende bruger de kilder ideres arbejde, som anlægger samme vinkel som deselv. Dette er derfor i modstrid med resultaterne afden britiske undersøgelse (Nicholas & Martin,1997:45-46).

Herudover er det udelukkende blandt de kilder,der vinkler på Ungarns NATO medlemsskab, at denstærke afhængighed kan identificeres. Mellem ingenaf disse kilder er der tale om en svag afhængighed.Til gengæld findes den svage afhængighed udeluk-kende blandt de kilder, der vægter Balkankrigen. Enmulig forklaring på dette kunne være, at de fire kil-der, der vinkler på krigen på Balkan, er af en merediskuterende karakter, hvor der diskuteres hvilkesanktioner den serbiske præsident kan tænkes at ud-øve mod den ungarske minoritet som et resultat afNATOs bombardementer. Disse fire kilder er mao.kendetegnet ved at indeholde polemiske spekulatio-ner over, hvad modstanderen i konflikten kan findepå.

Figur 1. Afhængighed mellem de elleve kilder

Leksikon?

Politiken 19/3 Politiken 26/3

Politiken 1/4

Ritzau 13/4

Politiken 18/4

Politiken 20/4

Politiken 26/4Jyllands-

Posten 26/4

Information23/4

Ritzau 16/6

Ritzau 27/4Svag afhængighedAfhængighedStark afhængighed

77

De syv kilder, der vægter Ungarns optagelse iNATO har mere ”fast grund under fødderne”. Dethar de, fordi de beskriver forhold, som danske jour-nalister kan have større vished for. Informationernei denne gruppe af kilder synes derfor at forekommede enkelte journalister mere troværdige og dermedogså mere genbrugsværdige, hvorfor den stærke af-hængighed mellem kilderne optræder netop i dennegruppe og ikke i den anden.

KonklusionDette case-study har vist, at den samme informationgenbruges af flere journalister i flere forskelligesammenhænge. Undersøgelsen tyder på, at informa-tionen reelt bliver mere præcis over tid efterhånden,som den samlede viden om en problemstilling ogantallet af kilder, der gengiver den samme informa-tion, vokser. Dette er i modstrid med de generellekildekritiske teorier og hvad man kunne kalde ”vis-kelegs-logik”, hvor det antages, at en informationmister sin præcision over tid. Årsagen til atkildernes præcision skærpes i dette tilfælde skal for-mentlig søges i det forhold, at ingen af kilderne erførstehånds beretninger. Alle forfatterne til dissekilder har hentet informationen fra andre mere ellermindre tilsvarende kilder, hvor der ikke har hersketkonsensus. Det kan antages, at der i tilfælde somdette, hvor tallene er behæftet med stor usikkerhed,

at der over tid mere eller mindre bevidst opbyggesen konsensus blandt medierne. Indenfor rygte-spredningssociologi er spredningen af information ielektroniske netværk et forholdsvist underbelystemne, men denne undersøgelses resultat tyder såle-des på, at de elektroniske netværk i lighed medrygtespredning i uformelle netværk (de såkaldte”grapevine”) hjælper til at præciserer en informa-tion over tid (Lund: 1998/1999), omend dette børundersøges med et større antal cases før en sådankonklusion kan drages.

Afhængighed mellem kilderne kunne identifice-res i tre forskellige niveauer: En stærk afhængighed,hvor der var verbal overensstemmelse mellem to el-ler flere kilder, en afhængighed, hvor der var en ver-bal overensstemmelse mellem to og flere kilder ogendelig en svag afhængighed, hvor to kilder blot lig-nede hinanden meningsmæssigt. Det viste sig såle-des formålstjeneligt at anvende den skitserede me-tode, der kombinerede citationsanalysen med denkildekritiske analyse af afhængighed til denne un-dersøgelse. Ligeledes er det klart fra analysen, at af-hængighed mellem kilder ikke blot bør analyseresbinært, men bør gradueres, eksempelvist som her itre niveauer.

Det var kendetegnende for undersøgelsen af ten-dens, at de diskuterende kilder overvejende var min-dre afhængige af hinanden og andre artikler end demere vidensformidlende kilder: Relationerne mel-

Leksikon?

Politiken 19/3 Politiken 26/3

Politiken 1/4

Ritzau 13/4

Politiken 18/4

Politiken 20/4

Politiken 26/4 Jyllands-Posten 26/4

Information23/4

Ritzau 16/6

Ritzau 27/4Svag afhængighed

Afhængighed

Stark afhængighed

Vinkel på Nato medlemsskab

Vinkel på Balkankrigen

Figur 2. Kildernes afhængighed og tendens

78

lem de mere faktuelt formidlende artikler var kende-tegnet ved enten ”afhængighed” eller ”stærk afhæn-gighed”. Men det var ikke muligt at opstille to sepa-rate universer.

Hvorvidt resultaterne af dette case-study ladersig generalisere må afhænge af flere tilsvarende ogstørre analyser. Den skitserede metode har dog vistsig anvendelig idet det var muligt at forfølge infor-mationens vandring gennem flere led. Undersøgel-sen har således vist, at det er muligt gennem kilde-kritisk metode, at afdække afhængighed mellem enrække kilder hentet fra danske dagblade og et ny-hedsbureau. Der er naturligvis tale om et stærktbeskåret vidensunivers, hvor en lang række kilder,der ikke er inddraget i denne analyse må formodesat have påvirket de enkelte journalister.

Hvad konsekvensen af afhængigheden mellemkilderne er, er ligeledes ikke blevet diskuteret, ejheller om og i givet fald hvorledes dette kan/børundgås. En af implikationerne af undersøgelsens re-sultater er dog klar: Journalister ”klipper” fra hinan-den og ”klistrer” ind i mellem (ved den stærke af-hængighed) ukritisk ind i egne artikler. Man kanderfor meget vel forestille sig, at fejlagtige og upræ-cise oplysninger cirkulerer rundt og genbruges i densamlede vidensmængde, som journalister trækker påi deres daglige arbejde. Om dette har en reel betyd-ning for kvaliteten af den viden, der formidles tilavisernes læsere, i enten negativ eller positiv retningvil kræve en langt større undersøgelse, end den herfremlagte.

Litteratur

Christensen, Robert Zola (1998) Det døde barn i hoppe-gyngen. Moderne danske vandrehistorier. Borgen.

Engel, Svend (1988) Organisation av Viden. Introduk-tion. København: Danmarks Biblioteksskole.

Fink, Jørgen et al (1996) Kildekritisk tekstsamling. Aar-hus: Jysk Selskab for Historie.

Hjørland, Birger (1992) (1992) Informationsvidenskabe-lige grundbegreber. København: Danmarks Biblio-teksskole.

Kristensen, Thomas Møller (1992) Dokumentation ogInformationssøgning. Odense: Odense Universitet.

Lund, Anker Brink (1998/1999) Grapevine Commun-ication: Rumor has it … Internal CommunicationFocus, 41, p. 9-12.

Lund, Anker Brink & Petersen, Jørn Henrik (1999) Nyjournalistuddannelse i Danmark. Nordicom Infor-mation, 21(3), p. 87-94.

Nicholas, D. & Martin, H. (1997) Assessing InformationNeeds: A Case Study of Journalists. Aslib Proceed-ings, 49(2), p. 43-52.

Thurén, Torsten (1997) Källkritik. Stockholm: Almqvist& Wiksell.

Wien, Charlotte (1999) Teaching Online Information Re-trieval to Students of Journalism (in progress).

Elektroniske kilder

Hansen, Per H. (1999) En metodebog i spe!? http://www.sdu.dk/hum/hist/phh/metmanus.htm

Encyclopædia Britannica Online (1999) Vojvodina. http://www.eb.com:180/bol/topic?eu=77644&sctn=1>

79

Department of Communication, University ofHelsinki, P.O. Box 54, FIN-00014, Helsinki,helena.tapper@helsinki.fi

Information Society Strategy – SeekingNew Solutions for Post-Modern Societies

The Case of Finland

HELENA TAPPER

The information society provides a future-orientedstrategy for post-industrial economies. It is essen-tial to remember that the information society wasoriginally an economic strategy, not a societal strat-egy for future development of post-industrialeconomies. The key issues in European informationsociety strategies have been: 1. Identifying a future-oriented model for economy and society, 2. meetingthe challenges of globalization of the economythrough extensive use of information and commun-ication technology, 3. trying to plan the society and(national) economy so as to overcome unpredict-able societal changes, 4. reallocating responsibil-ities among citizens and the state (the private andthe public sector), 5. using IT as a means to over-come economic and societal changes, and 6. allo-cating societal resources exclusively for use in ITeducation and R & D.

I will discuss the following issues: How doesthe globalization of economies change the role ofthe state (one of the main actors in the informationsociety discourse)? Can the information society beseen at a national level as a contributor to the glo-balization process? Or does it promote the civil so-ciety? Alternatively, is it a national survival strat-egy in a globalized world economy?

This article discusses the Finnish National In-formation Society Strategy, phases one and two.What is Finland’s status as an information society?Finland has been rated as the second most devel-oped information society in the world after theUnited States. These quantitative results are basedon the use of IT (penetration of cellular phones,PCs, use of Internet etc.), penetration of media and

level of education. Every second Finn has a cellularphone and Internet is used widely. Finland has alsoone of the most developed telecommunications in-frastructures, a high level of basic and advancededucation, and the IT-industries and services arethe fastest growing sector in the economy. In otherwords, quantitatively, Finland could be called aninformation (technology) society.

What has caused a small country of 5.1 millioninhabitants to become an information society and topromote the information society as a national strat-egy? Briefly, the reasons are historical and eco-nomic ones. In the 20th century, the country has ex-perienced two major societal and economicchanges after the Second World War, the first beingthe rapid industrialization of the country. From theearly 1950’s to the 1970’s, Finland changed froman agricultural to an industrial society and urbani-zation took place. The second major change was thecollapse of the industrial economy at the end of1980’s, as a result of economic depression, and thebeginning of globalization of the economy. Thisproduced a need to search for a new (national)strategy for economic growth, an information soci-ety strategy, that was based on development anduse of information and communication technologyand that promoted technology-oriented education.

Before discussing the Finnish strategy, it is rel-evant to discuss the concept of modernization andhow the information society reflects the process ofmodernization.

Reflexive ModernizationModernization

Modernity remains at the core of an analysis of themodern industrial society. Therefore, before dis-

80

cussing late modern or postmodern society, it isnecessary to stop for a while and look at modernity.Modernization represents progress, change into anew ‘society’. Today’s society is often called latemodernity, high modernity (Giddens, 1990), post-modernity or new modernity. Modern society hasemphasized the central role of the state and its sur-veillance over the citizens, as well as homogeneity,instrumental reason and the individual as belong-ing to a structure, whether a state, a region, a classor a family. The industrial society has emphasizedstructure and control and the role of the state (Beck1994, 10, Bauman 1996, 27).

The modern industrial society produced variousstructures, both social and economic. The structureof the industrial economy consists of sectors likeagriculture, manufacturing industries, services andthe construction industry. Moreover, the labor forceis divided into categories like services, industrialwork, civil servants or agricultural work. This ser-ves the purpose of classification, producing a struc-ture that can be both planned and controlled. Themodern society emphasized the central role of thestate. It also emphasized the role of the citizen as amember of the state. These structures are func-tional, since the categories, such as labor or socialclass, have a place in them. Currently, moderniza-tion is a process of changing the categories of theindustrial society.

Modern Industrial SocietyA central concept of industrial modernity is that associety becomes more complex (contains more cat-egories), a strong instrument like the state isneeded to control societal functions. But the state isalso a social structure constructed by the citizenswho participate through other social structures likefamily, class or organization and who work atbuilding the state. The modern industrial society isbased on the principal of democracy, which isfounded on the idea of building society through po-litical participation.

The state has a functional role in modern soci-ety. It has a monitoring and protective role in soci-ety, as well as a control or surveillance role (seeGiddens in Webster 1995, 58-66). The modern so-ciety is often understood to be a welfare state. Thestate is expected to distribute, on an equal basisamong the citizenry, certain ‘goods’, such as educa-tion, healthcare, information services and physicalinfrastructure like roads and railways. However,this presupposes and demands willingness on thepart of the citizens to participate in building the

state by working, paying taxes, participating ineducation and voting in elections.

On the other hand, the state is expected to mini-mize societal ‘dysfunctions’, such as criminality,environmental disasters or problems with centralorganizations, such as transport, telecommunica-tions or the legal system. This emphasizes themonitoring and control functions of the state. Aslong as citizens are motivated to participate inbuilding the (welfare) state, i.e., benefits exceedtheir inputs in building the society, the structure ofsociety remains stable. However, when the controlfunctions of the state are called into question, andthe general equilibrium (to use an economic term)in different societal domains becomes disturbed,the role of the state will weaken and its actions be-come issues of public debate, thus requiring newpolitics (see Beck, 1994).

One of the basic assumptions of modern socie-ties has been democracy. Democracy functionsthrough public elections and participation in politi-cal parties. The citizen has had a role in that struc-ture as a member of another social structure, be it afamily, a social class, a trade union or a politicalparty (see Siltala, 1996). In the industrial society,these structures allowed participation in buildingsociety. In modern society, individuals were seen ashaving been liberated from a feudal society into anindustrial society. Now, as Beck points out, indi-vidualization means liberation from an industrialsociety into a global society , and also into uncer-tainty (Beck 1995, 28). This return to uncertaintymeans liberation from the dominance of instrumen-tal reason, leading to the ambivalence of reasonand understanding (Bauman 1996, 16).

Risk SocietyWhy all this? My point is to discuss modernization,or rather reflexive modernization (Beck, Giddensand Lash, 1994), in terms of a process of changeinto something that could be called another mo-dernity. The change per se is taking place inside themodern and industrial society and is part of its evo-lution – continuity. On the other hand, there is abreak in modernization that Ulrich Beck calls therisk society (Beck, 1992). I follow in my analysisBeck’s concept of reflexive modernization, whichmeans the self-destruction of industrial modern so-ciety and its transformation into a risk society. Risksociety is ”a phase in modern society in which so-cial, political, economic and individual risks in-creasingly tend to escape the institutions for moni-toring and protection in industrial society” (Beck

81

1994,5). Thus, reflexive modernization meanschange of modern society, its radicalization into an-other modernity (Beck 1994, 3).

One of the main concepts of modern times is un-certainty, whether at a societal or individual level.The change of the industrial society into anothermodernity takes place, according to Beck, throughreflexive modernization. An industrial society turnsinto a risk society when the hazards or ‘bads’ orrisks of modern society exceed the ‘goods’ (Beck1994, 5).

The industrial society primarily produces effectsand threats that are observed, but that do not be-come issues of public debate in politics and media.At the moment, we are in a risk society, but thelogic of industrial society predominates, and thethreats produced are multiplied and ‘legitimated’as residuals of decision-making. In the secondphase of the risk society, the risks or threats havebecome issues of public and private debate, and theinstitutions of industrial society become recognizedas producers of economic, social and political risksthey cannot control. In that phase, the decisions arestill made according to the old logic of industrialsociety, but, on the other hand, they are being dis-cussed and recognized – in politics, interest organi-zations and the media – as requiring solutions(Beck 1994, 5).

This change of the industrial society into a risksociety takes place unnoticed and unseen, as it is acontinuous process of the modern society we livein. The increasing number of threats finally resultsin a demand for action in politics and individuallife, which cannot be achieved according to the lo-gic of industrial society. Thus, reflexive moderniza-tion means self-confrontation with the effects of theindustrial society – effects that cannot be solvedwith the means of the industrial society. (Beck1994, 6)

There are three domains where the transforma-tion of an industrial society into a risk society takeplace, according to Beck: 1. The modern industrialsociety is constructed on the existence of naturaland cultural resources which are now dissipating.This applies to human and non-human cultural andsocial resources, such as the nuclear family, home-work and women as labor resource. 2. The assump-tions about social order are in danger becauserisks produced by the society exceed the safetymeasures of the same society, and this affects poli-tics, media, science, business and social culture. 3.The collective and group-specific meanings in in-dustrial society, like faith in progress or class con-sciousness, are suffering from exhaustion and lack

of meaning. These values have supported Westerndemocracies and societies. As they are now disap-pearing or changing, the individual becomes centralin defining his or her own life, i.e., we see a pro-cess of individualization. This implies the need tomeet different risks in one’s personal life through-out the life-time. (Beck 1995, 19)

Because economic growth and belief in progressare often considered identical to development, theindustrial society has produced through economicgrowth characteristics that Beck calls risks. Theserisks can be economic, political, social, cultural orenvironmental. But in Beckian terms, modern (in-dustrial) society produces risks that elude the ‘oldpolitics’ and ‘structure’ of an industrial society.

Let us look closer at the economic risks, such aslevel of growth, that are expected to increase at acertain rate. If this growth rate is not reached, theresult is rising unemployment, cutbacks in socialservices, educational funding etc. throughout thewhole economy. Furthermore, economic risks canbe individual ones, such as short-term employment,low income level, lack of income (unemployment)or under-employment. Political risks include quickchanges in the political structure and decreasedparticipation in politics. Social risks include in-creased individuation and fragmentation of society.This produces uncertainty, insecurity and socialchaos. Further, social risks can be seen as increasedchaos or anarchistic behavior, which indicates alack of social cohesion or solidarity in society. Interms of social cohesion, the breakdown of familystructures and the growing individualization of so-ciety may be called risks.

Cultural risks can be best described in the con-text of identity. In modern society, cultural productshave been easy to identify, as they represent a cat-egory and an origin from a certain culture. Nowa-days, however, this originality or classification isno longer seen. Today we have a mixture of culturalproducts that are in constant transformation andthat lack identity or originality in a traditionalsense. This may be considered as a risk for identifi-cation or originality.

The identity as a cultural risk concerns mem-bers of a certain culture and society. Am I a cosmo-politan, a European or a Finn originating fromHame, a region in Finland, or am I a mixture of allthese things? And furthermore, is identity import-ant and to whom? Is identity the ultimate constructof a culture and a society that is now produced in amelange of global and local culture, and increas-ingly in an environment of uncertainty and change?

82

Finally, the environmental risks, such as pollu-tion of environment and nuclear power, and thetechnological risks are produced by an industrialsociety whose strategy is that of more growth –‘more of the same’. Typical of these risks is thatsolutions are sought within the framework of theindustrial society – the society that has producedthem. The other relevant point is that these risksare connected to uncertainty; more risks are the re-sult of increasing uncertainty.

Now, what does reflexive modernization do tothese risks? How does reflexive modernizationtransform the industrial society into another moder-nity? Beck suggests at least two ways: 1. by simplydestroying itself from the inside and 2. by givingbirth to another modernity through new politics.

According to Beck, the industrial society is re-sponding to an increasing number of defectsthrough expertise and insurance systems. The pur-pose of the expertise is to produce technology, par-ticularly control technology, and knowledge in or-der to control the risks or defects produced by in-dustrial society. Because societal systems are be-coming more complex and uncontrollable due tothe very nature of technological development, thereis no certainty as to the effects of technology, suchas nuclear or space technology. On the other hand,to meet these uncertainties or risks, insurance sys-tems are becoming more and more important; theyshould protect the functions of society and organ-izations from the risks produced by the same soci-ety (Beck 1994, 24). As Beck points out, this is aresult of the ‘more of the same’ strategy of indus-trial society (Beck 1994, 18).

Risks and UncertaintyThe central domains of analysis of reflexive mod-ernization are risks and uncertainty. Because mod-ern society emphasized structure and control overthese structures, it also produced predictability.This required classification and methods for plan-ning. The risks in society or individual life wereseen as ‘something that eluded this order’. Thus,risks were flaws in the system or society thatneeded to be brought under control again. This ar-gumentation is based on the assumption of cognit-ive understanding of the world, which in turn pro-duces dichotomies like order or structure andchaos. Risks in the predictable world are dysfunc-tions in the structure and they need to be controlledand solved. Thus, in modern society, risks are haz-ards or threats to individuals or society (Eräsaari1997, 82), something that has a negative connota-

tion. But risks can be seen as a potential, as the ca-pacity to face the world’s uncertainties. A more es-sential question to be raised is, what do we meanby risks and why do we need to control them?

In modern industrial society, risks meant ‘chaosout of order’, the increasing number of risks wereseen as a threat to societal order. Thus, the insur-ance experts (insuring the risks produced by eco-nomic growth) challenged the control or risk man-agement experts, and yet the risks remained uncon-trolled. Thus, the process that Beck, Giddens andLash (1994) call reflexive modernization producesinternal change by disembedding the risks of indus-trial society by viewing risks as objects. The powerand symbolic capital of modernization have beendiscussed also by Pierre Bourdieu in his analysis ofsocietal change (see Bourdieu, 1997). According toBeck, reflexive modernization is the radicalizationof modern society (Beck 1994, 13) – it means find-ing new politics, codes of interpretation and nego-tiations between social systems and social agents.It also means finding new methods of negotiationbetween these agents.

One of the results of reflexive modernization isuncertainty, or rather the return to uncertainty. Thisis often considered a challenge to an individual orto the structure of society. However, uncertainty inBeckian terms is a process of positive individuali-zation. This means that individuals will have theopportunity to make choices in their own lives; itmeans increasing chances to create one’s own biog-raphy. The question is: How are citizens managingthese changes and choices in their lives?

Thus, reflexive modernization is a process of in-ternal change in modern society, of turning it into arisk society, where the hazards of industrializationor the risks are bigger than the ‘goods’ of that soci-ety. When the risk society faces its hazards, thechange into new modernity begins at the individualor societal level by discussing these risks. This re-vealing of risks and uncertainty is not only an issueof order in society but also of responsibility. Theseare issues at the core of modernity that will pro-duce a new modernity or another modernity.

Politics of Another ModernityHow to tame the ambivalence of modernization?Because we need to legitimize technological-indus-trial development and face its flaws and effects,how do we treat technology that is both a cause anda result of the modernization process? This requiresnew politics and new decision-making among dif-ferent social agents. According to Beck, this pre-

83

supposes a new sub-politics, one that accepts theambivalence of modern society and tries to findnew solutions to risks produced by that society.This requires re-evaluation of expertise, expandingexpertise into socially relevant areas, and bringingnew groups in society into the decision-making are-nas. Further, decision-making needs to be madepublic and understood as transparent (see alsoVattimo, 1989). This means incorporating expertknowledge and everyday knowledge.

This also means re-evaluating of the role of thestate. The ambivalence of the role of the state in arisk society may result in negotiations between theofficial politics of the state and the sub-politics ofnew groups. The essential question is, what are the‘new’ functions of the state or rather the welfarestate? Are they increasingly safety and order func-tions, or new functions of incorporating social, eco-nomic and cultural functions through new round-table-politics?

These issues also concern the information soci-ety, which represents a risk society in several ways:The growth of uncertainty, the need for new poli-tics, the increasing individual responsibility, thedecreasing role of the welfare state and the increas-ing number of technology risks.

A Brief History of theFinnish Information SocietyInformation Society Development

The Finnish development towards an informationsociety is based on the following phenomena: 1.The governmental decision to build an informationsociety, which means to build a (information) tech-nologically developed society, 2. a technologicallydeveloped telecommunication infrastructure and 3.historical co-existence of private and state telecom-munication structures. If one looks at other techno-logically developed countries like the USA andCanada, it is necessary to add long distances and alarge geographical area.

In the following sections I will present the maingoals of building an information society, its strate-gies and the state of the art – the kind of society weare building. Therefore, I will also describe the his-torical development of this project.

The first proposals for building an informationsociety were presented in the early 1980’s. This in-cluded high technology projects, such as how tocomputerize schools, libraries and public medicalcenters. At the same time, the computerization ofwork, mainly office work and services like banking

and social services, was taking place. Universitieswere well ahead in terms of computerization ascompared to other institutions. However, compu-terization, and building LANs, was the major de-velopment of the 1980’s.

Finland was, unlike, e.g., France, in the begin-ning stages of computerization and telecommunica-tions, as we did not have a national informationtechnology project like MINITEL. However, therewas an emphasis on building quicker informationtransfer (data and voice) networks, at least betweenbigger cities and inside industries (companies) thatwere located around the country. This effort waspossible because the private telephone companieswere eager to invest in new technologies and enternew markets, and their technological developmentallowed the building of telecommunication net-works for high speed information transfer. Thesenetworks transferred mainly data and voice.

At the same time, videotext services were de-veloped for information services through TV-chan-nels. Another effort was made by Helsinki MediaLtd, which started a teletext service giving infor-mation on weather, train schedules, and news, anddifferent kinds of information could be soughtthrough their service. This service functionsthrough the telecommunication (telephone) net-work. Also, Finnish Telecom (PT), today Sonera,started their information service called Tele Sampoin the 1980’s. This service functions via telecom-munication networks as well. These informationservices were and have been used mainly by com-panies, and the videotext service produced by theFinnish Broadcasting Company as a part of thebroadcasting service has been used by privatehomes.

These developments quickly introduced com-puters and wider use of telecommunications, firstto the institutions like universities, schools, librar-ies, medical centers and private companies. The bigmedia companies invested also in the building ofLANs and inter-institutional networks. Data trans-mission and voice transmission (digitalization)were the first to be developed.

Also at that time, the first work was being doneon harmonization of information statistics and in-formation labor. This was necessary to understandthe shift of society from a service society to an in-formation society, if we understand information so-ciety to mean a society where information work isthe main activity. Clearly, the technological devel-opment facilitated the change of society from an in-dustrial society to a post-industrial society. As thistechnology produced new kinds of work and jobs, it

84

also nullified earlier ones and increased loss of in-dustrial jobs. Thus, institutions needed more skil-led labor to be able to function in this new environ-ment, and that required more education and train-ing of the work force. Also, it created new jobs onthe labor market.

The other factor or change produced by informa-tion technology concerned the control function ofsociety. Information on individuals and institutionswas easier to transfer, and is was also easier tocompile files of information on individuals. Thismeant that increasing amounts of information weresupplied to, and also demanded by, decision-mak-ers, whether these were organizations or individu-als. The risk of appearing in the unwanted files wasincreasing, and information security thus becamean issue.

Information technology has increased or en-hanced productivity, it has made information acommodity that is easily and quickly transferred,and telecommunication networks have enhancedthe saving of travel time and transfer of goods. IThas also shifted society into a new phase.

The 1990’sGlobally and in Finland, the early 1990’s saw theintroduction of a strategy to build an informationhighway or information society. The global aspectof the information highway or global informationsociety has made national telecommunicationpolicy one of the key elements in enhancing thisdevelopment. Also, the telecommunication indus-tries have found a strategic place in this growth.The telecommunication industry is not only invest-ing in and building infrastructure and developingnew products and services for the national market,but this time also for the global market. It seemsthat the national telecommunications infrastruc-ture, the regulatory policy and its synchronic posi-tion in international regulations, provided the basisfor a successful telecommunications cluster, suchas in Finland. The demand is enhanced by newservices in a competitive environment: There aremore services, they are easier to use and there is aprinciple of universal access.

When the technology exists, it enhances devel-opment of new kinds of work and productivity, itsaves expense and generates new value added serv-ices. Also, the value of information services chan-ges as the environment becomes competitive: Someservices may become low-priced or free, others willcommand a higher price. This kind of environmentalso enhances R & D in information technology in

order to produce new products to sell on the mar-ket. It seems that the national environment createsa basis for entrance into international markets, and,thus, cases like Finland provide examples of infor-mation society development.

Giving this brief historical introduction, it istime to look at the information society programsfrom the early 1990’s up until today: What are thegoals, what are the proposed means to reach thesegoals and what kind of society is being built?

The First National StrategyThe first Finnish information society strategy, in-tended as a national strategy, was published in1994. It appeared at a time when the economy wassuffering from prolonged recession, there was amass unemployment (18%), the industrial structurewas broken and the financial system (banks) wasdependent on the state. At the same time, the Euro-pean integration process was becoming more inten-sive, and new countries like Finland and Swedenbegan the process of applying for membership inthe European Union.

The National Strategy: Finland’s Way to the In-formation Society was outlined by the Ministry ofFinance in 1994. The Cabinet Office drew up a po-sition paper for measures to bring about the Infor-mation Society, and this paper was approved by theGovernment (Aho) in January 1995. The strategywas followed by concrete action plans in all admin-istrative agencies and departments. The Informa-tion Society was included in the program of thenew Government (Lipponen) in 1996. In 1997, theGovernment produced several reports emphasizingthe development of an information society. In 1997,a public agency, SITRA, initiated a second phase ofthe national strategy work.

First, the report presents three important chal-lenges that are the keys to the country’s future: 1.the challenge of the global economy, 2. the internalchallenge of recovering from an economic depres-sion that has produced mass unemployment and anexpansive growth of public debt, and 3. the chal-lenge of the changes produced by technological de-velopment (see the National Strategy 1995, 5).

The economic goals of the information societystrategy are: 1. successful adaptation to the worldeconomy, 2. high employment, 3. vibrant entrepre-neurship and 4. a competitive public sector. Thesocietal goals are: 1. a balanced social develop-ment, 2. better opportunities for individual ad-vancement, 3. a citizen society and 4. a civilizationbased on knowledge (Ibid, 6).

85

The strategy emphasizes readiness for change.In a global open economy, firms and nationaleconomies need to constantly look for ways to ‘im-prove productivity and competitiveness’ (ibid, 6).This needs to be done to secure ‘the well-being ofcitizens and the resources required to develop thesociety, there are no alternatives’. This requiresreadiness for change, know-how and developmentof technology, according to the strategy.

The key role is given to information technology:“Information technology...has been integrated in allprocedures, products and structures in businessesand entrepreneurs. It is an essential competitivefactor for products and production. It is also gainingfoothold at a personal level in work, studies andleisure time activities” (Ibid, 6).

Furthermore, the role of information technologyin economic development is described as follows:“The latest, the most radical model of implement-ing information technology... are information net-works in which information merges with the ex-change of data and communications. It integrateswith publications technologies as well as audio-visual technologies within culture and entertain-ment. This merger guides the information industrytowards becoming the leading economic sector”(ibid, 6). The general direction in the renewal proc-ess is networking and the networked economy. “Anetworked economy with a developed informationnetwork... provides a real opportunity for Finland,as it reduces problems caused by distance andmakes it possible to take advantage of our highlevel of education.” (Ibid, 7)

This introduction seems to reflect a positive ap-proach to the role of the country in adjusting to glo-bal economic competition. It suggests that we havethe technological infrastructure and level of devel-opment, high level of education and key role of in-formation technology required to meet the chal-lenges of a global economy (see Beck, 1999). Theinformation society appears to be a ‘salvation strat-egy’ for a small country in the wake of global com-petition. This strategy is also optimistic, as it sug-gests that if we become an information society andhave the information industry as a main sector ofour economy, we will be able to meet the chal-lenges of globalization.

This strategy views society as an economy andcitizens as resource in this development. It empha-sizes the technology adjustment line of thinking.The intent is that Finland will be a leadingeconomy in ICT-development, in Europe and in theworld.

The first national strategy has been publishedduring a time of strong globalization of economiesand development of ICT. A technological and eco-nomic approach to this development seem to bekey. The strategy does not mention the risks or un-certainties in society, nor does it include a discus-sion on the role of the state. It suggests continuedeconomic growth excluding the “risks”, understoodin a Beckian sense.

As the uncertainties and risks are increasing insociety, the roles of institutions like trade unions,parliament, political parties and the state are alsochanging. The new risks produced by the integra-tion of the national and global economy are not dis-cussed. This means the that, according to a Beckiananalysis, risks exist but are not reflected in thestrategy. The first national strategy proposes a con-tinuation of the earlier industrial society.

The Second National StrategyThe second national strategy approaches the infor-mation society from the point of view of the citi-zens. The information society issues are a part ofthe present Government’s (Lipponen) program.This strategy calls for an information society asQuality of Life, Knowledge and Competitiveness. Itdefines knowledge as the basis for Finland’s eco-nomic competitiveness globally, and continuesbuilding Finland as a leading information society. Itadds, however, ‘knowledge as the basis for educa-tion and culture’ (Quality of Life, Knowledge andCompetitiveness, 1998, 5).

The economic depression of the early 1990’s isreflected in the strategy. ICT should be used as ameans to increase jobs and welfare, to improvecompetitiveness and entrepreneurship as well as tostrengthen democracy and equal opportunities insociety. Further, sustainable development is sup-ported. (Ibid, 7)

In all, the strategy extends beyond the economicindicators to all domains of society, but proposes asits primary goal to enhance economic growth basedon ICT – which will in turn enhance quality of lifeand social interaction.

The economic indicators in the late 1990’s showthat the ICT-sector is the most rapidly growing sec-tor in the Finnish economy. Nokia has become aglobal player in the production of mobile phonesand networks, and the general economic indicatorsshow extensive growth. The second national strat-egy seems to place more emphasis on society andculture than the first. It also puts citizens in a more

86

central position in the ICT-driven development andeconomic growth.

However, the structural and societal issues havebecome more central in the development of theFinnish economy. The marginalization that is tak-ing place among the large number of unskilledlaborers, and the risks issues, like crime and drugs,have become more visible in society. The society ingeneral is doing well, but the risks of social insta-bility are also growing. As Beck (1994) andBauman (1998) point out, the return to uncertaintyand lack of commitment produce risks that are asource of instability in society.

At the same time, the economy is growing, andthere is a high demand for experts in technologyand other fields. As Castells says, the global tech-nology elite of experts and the power elite of theglobal economy determine life for the rest of thesociety and world (Castells, 1996).

ConclusionsThis study presents a theoretical background andhistorical review of the information society. I havediscussed the risk society and reflexive moderniza-tion in the context of information society. The in-formation society represents another modernity, inthat it tries to meet its own risks with the meansand thinking of the modern industrial society. Itrepresents another modernity because it hasevolved from modern society.

The history of the idea of the information soci-ety reveals three changes: an economy and technol-ogy based on information, qualitative changes ineconomy and society, and information-dependenteconomy and globalization. These changes are,however, connected to the continuation of moder-nity. The concepts of risk and uncertainty becomeambivalent when trying to solve the problems ofmodern societies, information societies. They be-come risks in the old order, but they can be seen as

alternatives or possibilities in the new order ofmodern societies. The decisions and visions arestill constructed in the frame of an industrial order.

The concepts of risk society and reflexive mod-ernization operate in this discussion as a frame-work for discussing the issues of the informationsociety. The risks of the industrial society may turnout to be opportunities in the information society.The changes in modernization towards an informa-tion society seem to continuously give importanceto rationality and scientific-technological informa-tion. Information technology serves as an agent ofchange in the economy and society, but also causesconstant problems. Therefore, the risk society con-tinues as the information society, where we giveauthority to experts and expert knowledge and be-lieve in technological progress.

However, the globalization of the economy andits integration challenge the belief in technologicalprogress. The risks increase and uncertainty aswell. The rationality used during planning and de-cision- making for the future and today, increas-ingly operates in an environment of risk, althoughthe same technology controls these risks. The ques-tions of order in society, control functions of societyand the responsibilities of both individuals and thestate become issues of order and stability.

The role of the citizen or individual becomes aquestion of belonging to something – of identity.For individuals, modern information technologyproduces flexibility in many domains of everydaylife, for example, education, entertainment andwork. It also produces increased individuation. Theinformation society is in many ways another risksociety, but also another modernity characterized bybelief in progress through technology. The ‘other’knowledge, that of culture, seems to be outsidethese strategies. These strategies reflect the conti-nuity of modernization and represent the informa-tion society as a “progress utopia”.

Bibliography

Bauman, Z. (1998) Globalization, The Human Conse-quences. Cambridge: Polity Press.

Bauman, Z. (1996) Postmodernin lumo. Tampere: Vasta-paino.

Beck, U. (1999) Mitä globalisaatio on? Tampere: Vasta-paino.

Beck, U. (1992) Risk Society: Towards a New Modernity.London: Sage.

Beck, U., Giddens, A. & Lash, S. (1994) ReflexiveModernization: Politics, Tradition and Aesthetics inthe Modern Social Order. Oxford: Polity Press.

Beck U. (1994) Reinvention of Politics, in Beck U., GiddensA. & Lash S. (1995) Reflexive Modernization. Cam-bridge: Polity Press.

87

Beck, U (1995) Politiikan uudelleen keksiminen: kohtirefleksiivisen modernisaation teoriaA, in Beck U.,Giddens A. & Lash S. (1995) Nykyajan jäljillä. Tam-pere: Vastapaino.

Bourdieu, P. (1997) Järjen käytännöllisyys. Tampere:Vastapaino.

Castells, M. (1996) The Rise of the Network Society, TheInformation Age: Economy, Society and Culture, Vol.I. Padstow, Blackwell Publishers.

Eräsaari R. (1997) Mitä riskin käsitteellä organisoidaan? inAhponen, P. (toim.)(1997) Riskikirja, Uhat, mahdolli-suudet ja asiantuntijuus epävarmuuden yhteiskun-nassa. Jyväskylä: SoPhi.

Finland’s Way to The Information Society. The NationalStrategy and its Implementation. (1996) Helsinki:Ministry of Finance.

Giddens, A. (1990) The Consiquensis of Modernity.Oxford:Polity Press.

Quality of Life, Knowledge and Competitiveness (1998)Helsinki: Sitra.

Siltala, J. (1996) Yksilöllisyyden historialliset ja psykologi-set ehdot, pp. 117-194, in Hautamäki A., Lagerspetz,E., Sihvola, J., Siltala, J. & Tarkki, J. (1996) Yksilömodernin murroksessa. Helsinki: Gaudeamus.

Suomi Tietoyhteiskunnaksi, kansalliset linjaukset (1995)Helsinki: Valtiovarainministeriö.

Suomi Tietoyhteiskunnaksi, strategian perustelumuistiot(1995) Helsinki: Valtiovarainministeriö.

Vattimo, G. (1989) Läpinäkyvä yhteiskunta. Helsinki:Gaudeamus.

88

89

Populära passagerMedierna i det moderna konsumtionsrummet

KARIN BECKER, ERLING BJURSTRÖM,GÖRAN BOLIN, JOHAN FORNÄS, HILLEVI GANETZ

De moderna konsumtionstemplens kommersiellaköpkultur har mötts med både förakt, fruktan ochfascination. Från olika positioner längs de poli-tiska, kulturella och sociala skalorna kritiseraskonsumtionskulturen för att förblinda, förföra ochfördumma människorna. Men hur fungerar egentli-gen denna värld, och vilken är mediernas roll ikonsumtionsprocesserna? Går det att underbyggakritiken bättre? Eller ska man tvärtom uppvärderade sociala samspel som döljs bakom kommersialis-mens fasader? Vilken mening har de aktivitetersom tycks vara antingen kalkylerat vinstbringandeeller planlöst oekonomiska, målmedvetna eller ir-rationella? Vilka spänningar mellan olika typer avkommunikation och möten döljs bakom vardagensskenbart självklara handlande?

Projektet Populära passager: Medierna i detmoderna konsumtionsrummet utforskar mediekon-sumtionens processer från de rum där medievarorav olika typer och inom skilda genrer möter sinaköpare och fram till de funktioner de fyller i konsu-menternas vardagsliv. Detta görs genom etnogra-fiska studier av medievarors väg med sina kunderfrån försäljningspunkterna i ett köpcentrum till devardagliga sammanhang de används i. En av inspi-rationskällorna är Walter Benjamins ”Passagearbe-te”, vars studier av modern storstadsvardag, kom-mers och mediebruk inspirerat vissa teman i vårtnutida Passageprojekt.

Senmodern mediekultur är som regel varufor-mad kultur, där kulturindustrins produkter viamarknaden förmedlas till sina användare. Projektetstuderar ur ett kulturperspektiv den process somkonsumtionen av medier är: införskaffandet ochbruket av medievaror, varigenom deras löften ombehovstillfredsställelse prövas och eventuellt för-verkligas. Denna konsumtion är alltid också en pro-

duktion – av upplevelser, mening, identitet, relatio-ner, skillnader, gemenskaper, offentligheter samtäven nya symboliska uttryck (i samtal eller egenestetisk praxis). Ett köpcentrum fungerar som pris-matisk knutpunkt för ett stort spektrum av sådanamedievarors utspridning till sina konsumenter, ochprojektet tar därför avstamp i just ett sådant rum.

I det senmoderna samhället figurerar medier ipraktiskt taget varje mänsklig verksamhet. Projek-tets medieetnografiska studier analyserar hur olikamedier saluförs, konsumeras och används i olikaoffentliga eller privata rum och sfärer. Projektet skabland annat analysera hur gränser dras i medieut-budet mellan medier, uttrycksformer och genrer,samt hur det omstridda begreppet populärkultur an-vänds av människor i olika sammanhang. Var ochhur skiljs högt från lågt, konst från underhållning?Hur kan man balansera mellan å ena sidan en tradi-tionell kritik av kommersiell kultur eller populäragenrer och å andra sidan en sentida uppvärderingav behovstillfredsställande eller t.o.m. emancipa-toriska drag i dessa praktiker och genrer? Genomett antal delstudier undersöks mediekulturens bety-delser, i en historisk situation av ökande kulturellkomplexitet och förskjutningar av gränsen mellan”högt” och ”lågt”.

Projektet tar ett utvalt köpcentrum som prisma-tiskt fokus och startpunkt för empiriska studier.Detta köpcentrums helhet som social samlings-plats, inklusive dess butiker och medieutbud, blirföremål för etnografiska och textanalytiska studier.Sedan följs medieprodukter därifrån ut mot derasprivata eller offentliga brukssammanhang.

Här inryms två korsvis sammanflätade typer avpassager: dels flöden av människor genom dessrum och medier, dels flöden av medievaror genomrummen och människorna. I dessa passagers sam-

Forskningsprojekt

90

spel uppstår tre typer av interaktiva möten. Mötetmellan människor och medier innefattar processerav tolkning och användning. Konsumtionen gerupphov till möten mellan olika människor, frånflyktiga samtal till offentliga eller privata relatio-ner som upprättas då medievaror används inom el-ler utanför detta köpcentrum. Slutligen möter ävenmedierade texter varandra, i en komplicerad ochföränderlig miljö av intertextuella referenser, kon-stellationer och kollisioner.

Arbetet genomförs i fyra steg:

• Steg 1: Populärkulturens prisman (1998-1999).Här vävs teorier om konsumtion och mediebruksamman i boken Det kommunikativa hand-landet. Kulturella perspektiv på medier ochkonsumtion (Nya Doxa 2000).

• Steg 2: Ett köpcentrums passager (1998-2000).Här studeras ett utvalt köpcentrums profil,inklusive reklam, skyltning och organisation.Det undersöks etnografiskt som ett offentligtrum genom observationer och intervjuer som vi-sar var, när och hur människor och medier mötsdär. Resultaten sammanfattas i en bok somprismatiskt speglar köprummet som medie-miljö.

• Steg 3: Mediekonsumtionens flöden (2000-2001) kartlägger genom en rad kombineradetext- och receptionsstudier olika medieområdenmed utgångspunkt i köpcentrets avdelningar.Medievaror följs här till sin användning i kon-sumenternas vardagsliv. Projektet rör dels ut-präglade skrift-, tal-, bild- respektive musikme-dier, dels de allt fler komplexa blandningarnaav dem (t.ex. i digitala medier). Såväl massme-dier som dialogiska och mer eller mindre inter-aktiva medier berörs. Forskargruppen fokuserarbl.a. bildmedier som foto, affischer och design

(Becker); audiovisuella medier som skivor ochvideo (Bjurström); etermedier som radio och TV(Bolin); skriftmedier som böcker och press (Ga-netz) samt datormedier (Fornäs). Särskilt anli-tade medforskare samt doktorander och andrakvalificerade studerande dras in genom anslu-tande delprojekt. Här publiceras en rad olikadelrapporter.

• Steg 4: Populära teman (2001-2002) avrundar ar-betet i en summerande och utblickande slutrap-port.

”Passageprojektet” finansieras av Stiftelsen Riks-bankens Jubileumsfond (den kulturvetenskapligadonationen) och pågår från januari 1998 till decem-ber 2002. Det startades vid JMK (Institutionen förjournalistik, medier & kommunikation), Stock-holms universitet, men är sedan 1999 placerat vidArbetslivsinstitutet/Norrköping (arbete & kultur).En serie rapporter publiceras, i form av böcker,antologier, arbetstexter och artiklar. Ett årligt semi-narium organiseras för att diskutera aktuella frågorinom området och projektet. (Redan i maj 1996 an-ordnades under tre dagar ett förberedande sympo-sium om kulturklyftor.)

Projektgruppen samarbetar i vissa delstudiermed medforskare som ekonomen Nanna Gillberg,bildkommunikationsforskaren Anette Göthlund,socialantropologen Hasse Huss, medievetaren Mar-tina Ladendorf, etnologen Karin Lövgren och bete-endevetaren Love Nordenmark. I en tvärvetenskap-lig referensgrupp med specialister inom områdetingår f.n. Bosse Bergman, Dag Björkegren, UlfBoëthius, Peter Dahlgren, Cecilia von Feilitzen,Pierre Guillet de Monthoux, Kjell Jonsson, LisbethLarsson, Mats Lieberg, Marianne Liliequist, UlfLindberg, Orvar Löfgren, Bo Reimer, Ove Sernhe-de och Johan Söderberg.

91

Johan Fornäs (projektansvarig) är professor i medie- ochkommunikationsvetenskap vid JMK/Stockholm samt gäst-forskare vid ALI/Norrköping. Har studerat populärmusikoch ungdomskultur, och bl.a. publicerat boken CulturalTheory and Late Modernity (Sage 1995). Leder projektet”Digitala gränsland: Kulturell identitet och interaktivitet inya kommunikationsmedier” (HSFR 1998-2000).

Karin Becker är docent vid JMK och professor i bild-pedagogik på Konstfack. Hon har studerat en amerikansk”commercial strip”, Nordiska museets bildarkiv, etniskaskillnader i ett odlingslottområde samt journalistikens bil-der, och publicerat en rad texter om främst massmediersfotografi och visuell etnografi. Leder projektet ”Journa-listikens bilder” (HSFR 1995-1999).

Erling Bjurström är docent i medie- och kommuni-kationsvetenskap och forskare vid ALI/Norrköping. Hanhar publicerat en rad studier kring ungdomskultur, popu-lärmusik, reklam och sociala frågor, inkluderande avhand-

lingen Högt och lågt: Smak och stil i ungdomskulturen(Boréa 1997).

Göran Bolin är universitetslektor i medie- och kommu-nikationsvetenskap vid Södertörns högskola. Har forskatom ungdom, film och medieproduktion. Bland publika-tionerna märks Filmbytare. Videovåld, kulturell produk-tion och unga män (Boréa 1998). Leder projektet”Bingolotto – ett spel om svenskhet” (RJ 1999-2000).

Hillevi Ganetz är universitetslektor i medie- och kommu-nikationsvetenskap vid Södertörns högskola och forskar-assistent vid tema Genus, Linköpings universitet. Har fors-kat om populärkultur, kvinnor, konsumtion och populär-litteratur, bl.a. i Hennes röster. Rocktexter av TuridLundqvist, Eva Dahlgren och Kajsa Grytt (Symposion1997).

Projektets assistent Åsa Bäckström är fil.mag. i kommuni-kation och verksam i Stockholm vid Lärarhögskolan ochJMK.

Johan Fornäs, 08-6444308/011-218904 <fornas@jmk.su.se>

Karin Becker, 08-4504295 <karin.becker@konstfack.se>

Erling Bjurström, 011-218912 <erling.bjurstrom@niwl.se>

Göran Bolin, 08-58588218 <goran.bolin@sh.se>

Hillevi Ganetz, 08-6444308/013-286632 <ganetz@tema.liu.se>

Åsa Bäckström, 08-7375614/163426 <bacasa@jmk.su.se>

ALI/Norrköping (Arbetslivsinstitutets forskningsstation för arbete

& kultur) Laxholmen, 602 21 Norrköping, Fax 011-218920

http://www.jmk.su.se/passages/

Projektets forskare

�� � � �� � � �� � � �� � � � � � � �� � � � � � � �� � � � � � �� � � � � � � � � � � � � � �� � � �� � � � � � �� � � �� � � �� � � � � � �

Nordic Media Market

���������������

���

���������� �������

Media Companies and Business Activities

2000

The

��������� � � ��� ��� �� ��� ������� ������� �

����������������� ���������������� ��������������������������

������������������������������������������������������������

��������������������� ����������!���"� �����#$������%������%���������

�&'(��� �������� ���������� ����)�$����*������������������+������

��+��� ��,+ )���)�"�������������-!*��� �������������+���.���������

�������������+&�(+!(/!�������������+� �������&0���+�+�������������

,�����*��1��������������������� ���������������� ������

������������������������������������������������������������

��� ������� ������2���������-��1�$���+1�������������������������3

����"�����"������������������������������ �������������

�������� ���������"����������������,����

The Nordic Media Market 2000Compiled by Eva Harrie81 pages, 2000, ISBN 91-89471-00-8SEK 200, £ 15, $ 23 (+P&P)

Order from: NORDICOM-Sverige• Box 713, SE 405 30 Göteborg • fax: 031 773 46 55 • e-mail: ulla.bergstrom@nordicom.gu.se

-�1��������� �- !�4� �

93

Recensioner

klarer bokens tittel. Fokus har vært på de kreftersom har vært avgjørende for radioens og TVs stil-ling, hvordan ulike aktørers holdninger har endretseg, samt de drivkrefter som finnes bakenfor deulike aktørenes handlinger.

Resultatet er blitt en bok med stor tematiskbredde. Boken spenner vidt når den strekker seghelt fra 1920-årenes radioamatørklubber frem til1990-årenes kommersielle kanalmangfold. 70-80år er det mellom bokens ytterpunkter, og det ermye.

Alle disse årene deler Hadenius inn i en rekkekapitler som hver tar for seg ulike faser av radio- ogTV-utviklingen. Til slutt samler han disse kapitleneinnenfor fire overgripende epoker. Den første dan-nes av radioens tidsalder som strekker seg fra 1921til 1955. Deretter kommer det doble radio- og TV-monopolets tid mellom 1956 og 1976. Så følger ti-den fra 1977 til 1987, som sees som en oppløs-ningstid for SR-monopolet. I 1988 begynner såmangekanalsperioden som strekker seg frem til bo-kens utgivelse i 1998. De ulike periodene fremstårsubstansielt som svært forskjellige fra hverandre,og de er da også behandlet noe forskjellig i Hade-nius’ fremstilling.

Radiotiden 1921-55 er formet som en bredmediehistorie. Vi møter innflytelsesrike aktører ihard maktkamp om radioen. Som i Norge blesvensk radio først etablert som et aksjeselskap.Svensk presse fikk to tredjedeler av aksjene og næ-ringsliv/industri en tredjedel. Dette var bare muligfordi et alternativ der mer kommersielle industri-interesser stod som de dominerende aktører, bleutmanøvrert gjennom et politisk kompromiss. Re-sultatet av kampen ble institusjonen AB Radio-tjänst opprettet av den svenske regjering i 1924.

Bak Radiotjänst stod altså pressen, nyhetsbyråetTidningarnas Telegrambyrå, telegrafstyrelsen, næ-

Svensk radio og TV – for oss i Sveriges nabolandhar disse alltid vært viktige. Det er neppe noenoverdrivelse å si at Sverige er det land i Nordensom har hatt størst innflytelse hos sine naboer gjen-nom radio- og TV-sendinger. Sverige har vært enskandinavisk stormakt også på etermedienes feltmed sin sentrale beliggenhet midt mellom Dan-mark, Finland og Norge – med radiobølger som hargått ut i alle tre retninger. Derfor er det av betydeliginteresse å få en samlet fremstilling av radioens ogTV-mediets historie nettopp i Sverige. Og nå fore-ligger for første gang et verk som tar sikte på å gileseren en oversikt over historien om Sveriges ra-dio og televisjon fra 1920-årene og frem til 1990-årene.

Det er professor Stig Hadenius som har påtattseg den krevende oppgave det er å være først utemed et slikt kringkastingshistorisk verk. Boken erdet første store samlebind fra forskningsprosjektetEtermediene i Sverige, som de senere år har publi-sert en rekke mediehistoriske enkeltstudier av bety-delig interesse. Kampen om Monopolet samler myeav denne forskningen i en fortettet oversikt, og ersåledes en bok som inngår i den krevende fagligegenre som en nasjonal kringkastingshistorie jo er.Skal en plassere Kampen om Monopolet i faglitte-raturen kommer vi vel nærmest Asa Briggs ettbindssamleverk om BBCs historie, Eric Barnouws verkom USAs radio- og TV-historie, særlig med samle-bindet Tube of Plenty, samt de andre nordiske histo-rier om YLE og NRK.

Planen for Kampen om Monopolet presenteresinnledningsvis: å skildre de historiske forutsetnin-gene for virksomheten i svensk radio og TV. Hen-sikten har vært å sette etermediene inn i en størresammenheng, både politisk, økonomisk og sosialt.Det gjennomgående temaet er den kamp som harpågått omkring radio- og TV-monopolet. Dette for-

Stig Hadenius:Kampen om monopoletSveriges radio och TV under 1900-taletStiftelsen Etermedierna i Sverige (Prisma), 1998, 343 p.

94

ringslivet og regjeringen. Radioen ble altså institu-sjonelt utformet av de allerede etablerte makter iSverige. Andre aktører, som radioklubbene, bleskjøvet helt ut. Det var fra denne institusjonelleforankring at Radiotjänst begynte sin virksomhet ieteren. Til tross for at Radiotjänst ble pålagt bådepolitiske og økonomiske begrensninger ble radioenallment populær, og i løpet av 1920- og -30-åreneble radioen Sveriges nye massemedium. I 1930-årene inngikk Radiotjänsts virksomhet i utviklin-gen av det svenske folkhemmet under statsministerPer Albin Hansson. Det er sosialhistorisk grunnlagfor å slå fast at svensk radio ble en forsterker avden nye tidens sosialdemokratiske samfunns-bygging: den bekreftet enigheten i den krisetidSverige opplevde.

Hadenius peker på at den enighet radioen med-virket til, deretter la grunnlag for den svenskeberedskapsånden under den andre verdenskrig1939-1945. I krigstidens spente tid stod AB Radio-tjänst i en sentral offentlig posisjon: Den svenskeradioen måtte balansere hårfint mellom ulike uten-rikspolitiske hensyn av sensitiv art. Resultatet bleen påfallende forsiktighet, ikke minst i dekningenav krigsbegivenhetene i nabolandene Finland ogNorge. Radioens offisielle forsiktighet står her istor kontrast til de svenske avisers sterke utfall motQuisling og nazismen. Kapittelet om krigstidenssvenske radio er således interessant lesning.

Etterkrigstiden frem til 1955 fremstår som enovergangsperiode. Hadenius vektlegger tidens ten-denser til kritisk journalistikk – en ny tid med en nyånd var i ferd med å komme inn i Radiotjänst. Fordagens lesere er det nok noe overraskende å lese atden svenske radioen helt frem til 1950-årene påflere områder lå etter sine nordiske søsterinstitu-sjoner, f.eks. NRK. Radiotjänst hadde f.eks. be-holdt aksjeselskapet som eierform, det som norskradio bare hadde hatt mellom 1925 og 1933 dastatsmonopolet ble innført. Svensk radio haddeikke reklame, det hadde norsk radio fra 1925 til1940. Radiotjänst led under mangel på eget radio-hus helt til 1961-62, mens NRK hadde fått sitt egetmoderne bygg alt i 1940-årene. Svensk radio vardessuten avhengig av utenforstående interesser iselve programvirksomheten: nyhetsbyrået TT stodfor nyhetssendingene og hadde egeninteresser i åbegrense radionyhetene av hensyn til avisene. NRKhadde opprinnelig hatt en liknende ordning, menallerede i 1930-årene etablerte den sin egen nyhets-tjeneste. De svenske løsningene lå ikke alltid forannabolandenes på denne tiden.

Frem til 1955 er Kampen om Monopolet renradiohistorie. Radioens tidsalder som det domine-

rende etermedium gjennom 30-35 år faller derfornærliggende å betrakte under ett. Og nettopp utfraalle disse radioårene er det at begynnelsen på TV-alderen i 1956 fremstår som et så viktig tidsskille.Innføringen av televisionen i Sverige dekkes i etkapittel som igjen er meget interessant lesning. Detviser noe av den kulturhistoriske bredde det faktiskvar i skiftet fra radio til TV. Samtidig begynte plut-selig også mange andre ting å skje. Radiotjänst bletil Sveriges Radio AB. Under sin nye sjef OlofRydbeck gikk hele institusjonen fra 1955 inn i sinmest ekspansive periode noensinne. De mange be-grensninger som frem til da hadde preget svenskradio ble nå hurtig erstattet av en offensiv satsningpå TV og radio.

Dette leder frem til 1960-årenes ekspansjon. Fraet ikke-svensk perspektiv fremstår 1960-årene somden periode da svensk radio og TV definitivt ble le-dende i Norden. Med 3 radiokanaler og overgang til2 TV-kanaler ble Sverige eterens nordiske stor-makt; både Finland, Danmark og Norge kunnemotta programmene. I Norge ble svensk TV til-gjengelig via fellesantenner i 1960- og 1970-årene.Svenske TV-serier som Emil i Lønneberget, Vi påSaltkråkan, Scener ur en äktenskap, osv. ble felles-nordiske seeropplevelser. Svensk radio og TV varogså tidlig ute med kritisk journalistikk etter angel-saksiske impulser fra USA og Storbritannia. Deret-ter spredte impulsene seg fra Sverige til resten avNorden.

Dette gjaldt nok også tidens radikale strømnin-ger. Sveriges Radio opplevde i 1960- og 1970-årene at enkeltprogrammer og reportasjer ble poli-tisk kontroversielle, fordi de inneholdt samfunns-kritiske synspunkter og perspektiver. Radikalismenstod sterkt i SR i Vietnamkrigens tid. De sammestridigheter som SR opplevde, finner vi igjen noesenere hos naboer som NRK.

Perioden fra TV-åpningen i 1956 og frem tilslutten av 1970-årene fremstår i ettertid som SR-monopolets store tid, SR hadde kontroll over båderadio og TV. Etter denne monopol-epoken kommerså monopoloppløsningen og mangekanalsituasjo-nen. Her følger Hadenius de politiske beslutnings-prossesser og diskusjoner nøye. Men selv om mannok igjen kan identifisere mektige aktører i nyerunder med maktkamp – så kan en nok også se detslik at det egentlig var selve innføringen av TV somover tid kom til å aktualisere spørsmålet om opp-løsning av SR-monopolet. For på samme måte somradioen la grunnen for TV, la TV faktisk grunnenfor monopoloppløsningen: Det ble teknisk og poli-tisk stadig vanskeligere å forhindre nye aktører i åsende når mulighetene for TV-produksjon og TV-

95

distribusjon hele tiden ble forenklet. I denne for-stand kan vi si at kimen til SR-monopolets oppløs-ning lå i selve TV-alderens fremvekst som sådan.Dette kaster i så fall et noe annet lys over den faseHadenius kaller SR-monopolets oppløsningsperio-de, og som finner sin ytterste konsekvens i 1990-årenes mangekanalsystem.

Totalt sett er Kampen om Monopolet først ogfremst en politisk institusjonshistorie. Det er egent-lig mediepolitikken som står i fokus. Fremstillin-gen legger hovedvekten på beslutningsprossessenerundt organiseringen av radio og TV. Politikk, or-ganisasjon og økonomi er nøkkelord. Særegnetrekk ved den svenske radio- og TV-orgnisasjon –bl.a. aksjeselskapsformen og folkebevegelsenesmedeierskap – er vesentlige momenter her. Deulike aktører synliggjøres i sine forsøk på å påvirkeutviklingen, enten det gjelder pressen, telegrafver-ket, partiene, industri, regjering, osv. Resultatetblir en bok om selve maktkampens historie.

Men er ikke en nasjonal radio- og TV-historieegentlig noe mer?

Her kommer vi inn på de grep Hadenius harvalgt. Vi kan si at bokens intensjon om å foreta enpolitisk institusjonshistorie er oppfylt, ja, menmaktkampens aktører og deres spill om radio ogTV er tross alt bare toppen i et slags hierarki. Dereshandlinger må selvfølgelig med, men først ogfremst fordi de påvirker den institusjon som blir re-sultatet: Sveriges Radio. SR blir igjen et systemsom først og fremst manifesterer seg i selve pro-grammene som rettes utover til den alminnelige be-folkning, som på en måte befinner seg nederst isystemet. Sånn sett blir nok denne fremstillingeneliteorientert: Kampen om monopolet er nesten en-sidig aktørsentrert og sendersentrert. Den gir min-dre stoff om selve programmenes art og innhold –det vi kan kalle den programhistoriske utviklingen.Denne kunne med fordel vært trukket sterkere inn,for de ganger dette skjer blir boken straks mer in-teressant. Boken gir også lite samlet informasjonom programmenes publikum av lyttere og seere.Her kunne Hadenius ha hentet stoff fra publikums-undersøkelser og vel også fra etermedienes resep-sjonshistorie slik f.eks. Birgitta Høijer har fremstiltdet i sin bok Det hörde vi allihop!

Først når radio og TV gis en fremstilling somdekker både bakenforliggende aktører, sender-institusjonen, programmene, publikum og opinion-ens reaksjoner – altså det kompliserte forholdetmellom sender, innhold og mottakere – først da kanvi si at vi har en fyldestgjørende analyse av eter-medienes særegne virkemåte som massemedier.Det er altså først når hele denne kjeden er med at

resultatet blir en full mediehistorisk fremstilling avradio og TV – og det skulle vel ansees nødvendig ien bok som har undertittelen Sveriges radio och TVunder 1900-talet.

En innvending en kan rette mot boken er altså atdet har blitt lagt for stor vekt på organiserings-spørsmålene innen Sveriges Radio, gjennom bl.a.alle forslag i de ulike radioutredningene, i forholdtil en mer nærgående analyse av hvordan svensk ra-dio og TV faktisk har fungert som massemedierhistorisk. Boken er jo på sitt aller beste nettopp nården kopler institusjon og samfunn, f.eks. forbindel-sen mellom Radiotjänst og folkhemmet i 1930-årene. I slike passasjer blir radioens virkemåte sommedium synlig – og analysen når sitt mål nårmediets sosiale funksjon så igjen kan knyttes tilhvordan radioinstitusjonen har oppstått, dvs makt-kampen som lå bak. Det er akkurat dette som er såvanskelig. Og det blir ikke lettere om man somHadenius skal foreta slike analyser over en periodepå mer enn 70 år. Jeg vil altså hevde at det emnesom egentlig er det mest interessante her er selvemediene radio og TV i seg selv og deres virkemåte,mer enn selve organiseringen av dem isolert sett.Årsaken er at organiseringsspørsmålet jo bare in-teressant fordi det utgjør rammen rundt radio ogTV som massemedier. Det kan noen ganger virkesom om Hadenius tillegger organiseringsspørs-målene en selvstendig egenverdi, f.eks. i omtalenav den konsernmodellen som ble innført for SRsent på 1970-tallet. Det står til tider mer om alleforslag til videre organisering av Sveriges Radiohentet fra et høyt antall radioutredninger enn denfaktiske programvirksomhet og hvordan den virketi samtiden. Kunne ikke historien heller vært brukttil å avsløre noe vesentlig om radioen som lyd-medium, og TV som audiovisuelt medium i svenskkontekst? Dette burde vi fått vite mer om.

Når dette er sagt, må det presiseres at denneinnvendingen ikke gjelder alle bokens kapitler.Radiotiden gis langt på vei en slik fyldesgjørendeog bred fremstilling, det samme kan delvis sies omTV-kapittelet. Men deretter – fra 1960-årene av –begynner det å bli svært mye stoff fra radio-utredninger. Og ihvertfall i de to siste ordinære ka-pitler – de om nye medier 1977-1987, og mange-kanaltiden 1988-1998 – virker det som om ambi-sjonene er betydelig redusert. Det gis ikke lengernoen fyldesgjørende fremstilling av medienes vir-kemåte i samtiden. Nå blir det isteden tydelig hvor-dan aktørenes maktkamp overtar. Aktører og sen-dere preger dermed bokens avslutning mer enndens begynnelse som er bredere lagt opp. Dettekunne vært unngått om hele spennet mellom aktø-

96

rer, sendere, innhold, publikum og opinion haddevært forsøkt dekket innenfor hver periode. For så-pass må en vel kunne vente seg av en ettbinds na-sjonal radio- og TV-historie.

Kampen om Monopolet er på sitt beste når densetter radio og TV direkte inn i samtidens samfunn.Her kommer mange vesentlige funn: at radioen for-sterket den politiske enigheten i mellomkrigstiden,at den så tydelig bekreftet beredskapsånden underkrigen, at TV var det medium som for fullt bragteinn samfunnskritikken og forsterket journalistenesmakt over dagsordenen, osv. Fint er det også at bo-ken gis såpass plass til omtale av pressens innfly-telse både overfor Radiotjänst/Sveriges Radio ogpå opinionen i radio/TV-spørsmål.

Enkelte steder underveis i lesningen savnes li-kevel noe mer informasjon. Det heter f.eks. at iårene etter 1945 begynte det å komme inn impulserfra USA og Storbritannia i retning av en mer kritiskjournalistikk. Det gis enkelte navn på foregangs-personer her. Men en dypere forklaring på hvorfordette skjer i det nøytrale Sverige (i kontrast tilNATO-landet Norge, f.eks.), gis ikke. Hvorfor låSverige først i Norden på dette området? Dette blirmer antydet enn forklart. Boken er sånn sett meroversiktsskapende enn egentlig dyptpløyende.

Noe annet som også kunne vært gjort mer ut av iboken er sammenlikninger av svensk radio og TVmed de andre nordiske land. Særlig er det slående åse hvordan 1960-årene fremstår som en ekspan-sjonstid hvor forandringene preger kringkastings-institusjoner i land etter land. Sverige stod da midtoppe i Olof Rydbecks ekspansjonsperiode. YLEopplevde Reporadioens tid, der nye impulser brøtigjennom. NRK opplevde det samme under kring-kastingssjef Ustvedt. Tilogmed BBC stod i forand-ringens tegn under generaldirektør Hugh Greene.Slike komparative perspektiver blir det kanskjemer nærliggende å foreta i årene som kommer, meddagens forskning som grunnlag?

For denne leser er det noe overraskende at for-fatteren av Kampen om Monopolet ikke har basertmer av den på egen forskning. Det vanligste i denkringkastingshistoriske genren er jo at slike verk erbasert på forfatterens egen grunnforskning. I foror-det skriver Stig Hadenius at en rekke andre forske-res studier utgjør selve forutsetningen for hans bok.Han nøyer seg altså med en sammenfattende rollebasert på andres forskning supplert med stoff fraradioutredninger og andre kilder. En slik syntese erselvfølgelig en krevende oppgave i seg selv, mendet mest vanlige har nok likevel vært at ens egengrunnforskning ligger under.

Det er vel ikke til å unngå at en bok på 320 sidersom skal dekke en nesten 80 års radio- og TV-ut-vikling, har en tendens til å behandle enkelte avsine emner på en litt snau og kortfattet måte. Stude-rer man den språklige fremstillingsformen, er detogså lett å se at Kampen om Monopolet er mer for-tettet oppsummerende enn egentlig fortellende ogskildrende. Det er derfor fint at fremstillingen ersupplert med et meget rikt bildemateriale medenkeltbilder av høy kvalitet – og en lang rekke me-get informative rammetekster som supplerer les-ningen underveis.

Tross enkelte innvendinger plasserer Kampenom Monopolet seg som en viktig referansetekst –ja, som et standardverk – innenfor nordisk kring-kastingshistorisk forskning. Det er grunn til å gledeseg over slike utgivelser, og jeg ser frem til de nesteto samlebind som utvider og supplerer historien omSveriges radio og TV.

Henrik G. BastiansenInstitutt for medier ogkommunikasjonUniversitetet i Oslo

97

Et av de mest sentrale områdene innenfor journali-stikkforskning er forholdet mellom journalister ogkilder. For snart ti år siden publiserte den britiskemedieforskeren Philip Schlesinger artikkelen Re-thinking the Sociology of Journalism – Source Stra-tegies and the Limits of Media Centrism (1990).Schlesingers hovedpoeng var følgende: ”Despitetwo decades of productive work within mediasociology, the relations between media and sourceshave remained under-conceptualised”. Schlesingerargumenterte for at forskningen på kilderelasjonervar mediesentrert, og etterlyste et uavhengig fokuspå kildenes virksomhet og mediestrategier.

Schlesinger var ikke den eneste som var opptattav kilderelasjoner på dette tidspunktet. Andre varkanadierne Ericson, Baranek og Chan (1989), sven-skene Jan Ekecrantz og Tom Olsson (1990, 1992),og nordmennene Martin Eide (1991) og SigurdAllern (1992). I 1991 – året etter at Schlesinger pu-bliserte sin artikkel – brøt Golfkrigen ut. Nyhets-dekningen førte til et intensivt fokus nettopp påkilderelasjoner. Etter den tid har medieforskerebåde internasjonalt og i Norden brukt mye energiog kreativitet på å konseptualisere og analysereslike relasjoner.

Men dette har ikke skjedd på feltet kommunal-journalistikk. Riktignok har norske Terje Hillesund(1997) brukt kommunaljournalistikk og kilderelas-joner som case i en avhandling om nyhetsdrama-turgi og journalistikk som (tale-)handlingsfelt.Men en større empirisk kartlegging og analyse avkilderelasjoner i kommunaljournalistikk har, såvidt jeg vet, latt vente på seg.

Nå foreligger den. Larsåke Larssons avhandlingNyheter i samspel – Studier i kommunjournalistiktar utgangspunkt i Philip Schlesinger sitt perspek-tiv og er ikke mediesentrisk. Avhandlingen er delav to større prosjekt ved JMG, Göteborgs universi-tet: Medierna och den offentliga sektorn ogJournalistik och demokrati. Hensikten med Nyhe-ter i samspel er:

att beskriva och söka förklara hur kommun-journalistiken skapas och formas i interaktio-nen mellan kommunala aktörer och journalis-ter, samt vilken slags journalistik detta sam-spel resulterar i (s4).

Larsson opererer med fire hovedproblemstillinger.Den første gjelder kilderelasjonenes forutsetningerpå strukturelt nivå og individnivå. Det dreier segom organisatoriske forutsetninger, hvordan aktø-rene ser på hverandres rolle, oppfatninger om nyhe-ter osv. Den andre hovedproblemstillingen går påhvordan disse kilderelasjonene fungerer i praksis:hvordan aktørene forsøker å påvirke hverandre,hvor ofte og når de treffes, hvor nær de står hveran-dre. Den tredje går på styrkeforholdet i relasjonen:Hvordan ser de på maktspillet dem imellom? Hvemstyrer hvem? Den fjerde og siste problemstillingentar for seg det nyhetsmessige resultatet av kilde-relasjonen: Hvorfor ser disse nyhetene ut som degjør? Kan en finne allmenngyldige mønstre for ny-hetsdekningen av kommunal virksomhet?

Nyheter i samspel er lagt opp som en monografi,og tar utgangspunkt i sosiologisk bytteteori i sinbelysning av relasjonene mellom kommuneaktø-rene og nyhetsaktørene: Hvem styrer kildedansen,hvilken type dans er det, og hva ender det hele oppmed? Som perspektiverende utgangspunkt presen-terer Larsson to modeller for medienes rolle i denpolitiske prosess. Den ene er en kanalmodell, hvornyhetsmediene blir sett på som en kanal mellomborgere og det kommunale apparat. Den andre er en”aktør – utbudsmodell” hvor nyhetsmediene blirsett på som egne aktører som produserer et tilbud.Begge modellene er modifiseringer av en klassiskoverføringsmodell.

Avhandlingen er rik i sitt empiriske omfang.Larsson unngår å være mediesentrisk gjennom åstudere både kommunale aktører og nyhetsaktører,og ved å inndra organisatoriske og individuelle for-hold ved kommuneadministrasjon og ved medie-organiseringen i analysen. For å gjennomføre un-dersøkelsen tar han i utgangspunktet for seg syvkommuner som er ulike i forhold til folketall, sty-ringsstruktur og pressestruktur (monopol vs. kon-kurranse): Filipstad, Göteborg, Jönköping, Karl-stad, Laxå, Vingåker og Örebro. Metodene sombrukes er innsamling av fakta om kommuner ogmediekontakter, kvalitative intervjuer med kom-muneansatte og journalister om dynamikkene demimellom, tekstanalyse og kvalitative intervjuer forå analysere de kommunale nyhetenes opphav, samtinnholdsanalyse.

Larsåke Larsson:Nyheter i samspel. Studier i kommunjournalistikInstitutionen för journalistik och masskommunikation (JMG),Göteborgs universitet, 1998, 253 p. (doktorsavhandling)

98

Larsson har selv erfaringer som kommunalinformatør og presseansvarlig, og mener det er endiskrepans mellom journalistenes egen forståelseav hvilken makt de har, og Larssons erfaringer medselv å kunne påvirke nyhetene en hel del. Larssonpresenterer mediekontakten i de 7 case-kommu-nene på oversiktlig vis, og regner seg fram til antallstillinger pr. 10 000 innbyggere i de små, mellom-store og store kommunene. Han undersøker hvilketsyn de kommunale aktørene har på medienes rolle,og finner at holdningene er svært positive. Forkommunale aktører er gode nyheter det som gir po-sitiv publisitet for kommune og parti. Dårlige ny-heter er identisk med negativ publisitet. For journa-lister er gode nyheter slike som samsvarer med pro-fesjonelle nyhetskriterier. De dårlige er slike somer mangelfullt behandlet profesjonelt, metodisk oghåndverksmessig.

Hvordan oppfatter så kommunalaktører og jour-nalister hverandre? Gode relasjoner bygger på til-lit, respekt for hverandres roller, og det en kan kallemoralsk skikklighet, mener Larsson. Kommune-aktørene skiller klart mellom allmen- og kommu-nereportere. De er mest postitive til kommunere-porterne fordi disse har kunnskap, men også fordide er mer forutsigbare i måten å dekke nyhetene på.Interessant nok finner Larsson ut følgende om sinegen rollebakgrunn – informatørens:

Informatörer undviks och nedvärderas av ettflertal journalister eftersom de sällan anses hatillräcklig sakkunnskap – de är möjligen braför hjälp och henvisning in i systemen. (s.107)

Spørsmålet om hvem som er opphav til nyhetene –journalister eller kommuneaktører – belyses på toplan. På et plan synes kommunen og kommunensdagsorden å styre hvilke spørsmål som overhodetskal behandles. På et annet plan styrer mediene istor grad hvilke av disse temaene på den kommu-nale dagsorden som skal belyses og debatteres.Kartleggingen av opphavet er gjort ved å intervjueulike aktører i ettertid. Her synes å være gjort etskikkelig detektivarbeid. Larsson finner at seks avti artikler har kommunalt opphav, to av ti har sittopphav i nyhetsredaksjoner, mens to av ti kommerfra en tredje aktør. Han mener at møtet mellomsvenske kommunereportere og kommuneaktørerresulterer i samme symbiotiske trekk som en finnermellom institusjonelle aktører og spesialreporterepå nasjonalt nivå. Uten å ha gjort noen sammenlik-ning mener han at det er ”en rad indikationer på attsamspelskaraktären är starkare på lokal än pånationell nivå” (s.138).

Opphavsanalysen er utgangspunkt for en omfat-tende analyse av den generelle mediedekningen ifire av kommunene. Larsson opererer med ti ulikekategorier for en kvalitativ studie av kommunal-journalistikk. Disse kategoriene bruker han så til ålage en typologi over fire ulike typer kommune-journalistikk basert på hvorvidt kommuneaktøreneer aktive/mindre aktive og hvorvidt journalistene eraktive/lite aktive. Typologien blir seinere utgangs-punkt for en kvantitativ innholdsanalyse. De fireulike typer journalistikk i kommunene blir da:dokumentjournalistikk 51% (journalist og kommu-neaktør lite aktive), eksponeringsjournalistikk 11%(journalist lite aktiv, kommuneaktør mer aktiv),granskningsjournalistikk 35% (journalist mer ak-tiv, kommuneaktør lite aktiv), samt samarbeids-journalistikk 3% (begge aktører mer aktive). Lars-sons definisjon av granskningsjournalistikk er gan-ske vid. Det kan være noe av årsaken til at dennekategorien kan synes stor.

Når han avslutningsvis karakteriserer forholdetmellom kommuneaktører og journalister formule-rer Larsson det han kaller ”spelrumshypotesen”.Om bakgrunnen for denne hypotesen sier han atkommuneaktører og medieaktører ikke etterstreberen absolutt likevekt hele veien:

Men det är inte en absolut jämvikt som efter-strävas utan snarare så att parterna tillåter var-andra ett spelrum. Inom detta spelrum godtasen viss grad av olika taktiska aktioner från denandra sidan, men den förfördelade parten åter-ställer på ett eller annat sätt jämvikten i stort,så att man håller sig inom rummet. (…) Inomdenna balansakt uppträder olika styr-mekanismer – styrningen kan växla mellanaktörerna, för olika situationer och för olikatyper av händelser. Detta spel skapar samtidigtett brett spektrum av kommunaljournalistiskarelationsformer. (s.213)

Det er altså dette spillerommet som Larsson girinnsikter i. Ifølge Larsson gjelder ikke dette sam-spillet et direkte samarbeid, men:

ett underförstått gemensamt interesse av attsprida kommunala nyheter genom att utnyttjavarandras informationsresurser. Samspeletbetyder inte heller att den kritiska gransk-ningen utesluts, inom spelrumstanken ges ut-rymme för sådana nyheter inom relativt vidagränser. (s.214)

Larsson underbygger sine analyser ved store mengderdata som er presentert på oversiktlig vis. Larssons

99

metodiske framgangsmåter er vel tilpasset prob-lemstillingene han reiser. I tillegg synes det somom han har fått mye relevant informasjon ut av in-formantene sine. Nyheter i samspel er derfor etsvært informativt og bredt framstilt verk som girnye innsikter på et viktig felt innenfor medieviten-skapen.

Det er likevel på sin plass å kommentere noenteoretiske og begrepsmessige aspekter. En klareredistinksjon mellom organisasjon og institusjonkunne vært fruktbar for Larssons analyse. Begrepetinstitusjon er omtalt i avhandlingens innledendekapittel. Men i likhet med organisasjonsbegrepet erdet ikke definert, og i analysen blir de to begrepenebrukt om hverandre. En distinksjon som kunnevært konstruktiv for analysen ville være at aktørerog organisasjoner er forvaltere av noe som er størreenn dem selv. Det er snakk om samfunnsmessigeinstitusjoner – kommuneinstitusjonen og den jour-nalistiske institusjonen og disse institusjonenesnormer og idelaer – som aktørene og organisasjo-nene forvalter i sin daglige virksomhet. Detteinstitusjonsnivået er i liten grad gjort teoretisk oganalytisk eksplisitt. Konsekvensen er at til tross forat finnes en rekke observasjoner i Larssons avhand-ling som kan knyttes til et institusjonsnivå forbliren del av disse analytisk sett uforløst.

Nyheter i samspel er konservativ i sin bruk avsosiologisk teori. Det er ikke noen ulempe, per se,ettersom den presenterer en rekke nye innsikter omrelasjoner mellom kommuneaktører og medie-aktører. Analysen er inspirert av den sosiologiskeklassikeren Max Weber. Webers maktbegrep ogmaktforståelse synes å ha strukturert avhandling-ens forskningsdesign og framstilling, selv om Lars-son ikke gjør dette eksplisitt. En webersk forståelseav makt har absolutt sine fordeler når en skal ana-lysere to ulike aktørtyper og deres innbyrdes rela-sjoner. Et slikt maktbegrep gir grunnlag for å be-lyse hvordan aktørene på hvert sitt vis relaterer segtil hverandre for å definere kommunal virksomhetog kommunale nyheter. Men en webersk forståelseav makt har også sine begrensninger. Det gjeldersærlig når spillerommet aktørene imellom, for åbruke Larssons egne ord, skal analyseres.

Kombinasjonen av at institusjonsnivået er gjortlite eksplisitt og at maktperspektivet er begrensetbidrar til at maktspillet blir analysert på aktør- ogorganisasjonsplan, men i liten grad eksplisitt påinstitusjonsplan. Det blir da vanskelig å begreps-feste sentrale dynamikker i maktrelasjonene de toinstitusjonene imellom. På denne måten synes detsom om Larsson ikke helt har greid å utnytte poten-

sialet i sin empiri og sine observasjoner. Larssonskriver at:

En annan mer grundläggande påverkan skjergenom utformningen av de kommunala doku-menten eller ’bureaucratic propaganda’ med etannat begrepp. (…) Det leder till den mestdjupgående typen av påverkan – den kulturellepåverkan som journalister möts av genom attde ständigt befinner sig i förvaltnings-apparaten och därmed omedvetet riskerar attanamma politik och förvaltningsmiljön tän-kande, språk och kultur. (s.136)

Dette er en svært viktig påpekning fra Larsson sinside. Det ser ut til at han omtaler maktens tredje di-mensjon/ansikt (se Lukes 1974, Petersson 1987).Men Larssons maktperspektiv er altså begrensetnår den typen makt det her er snakk om skalbegrepsfestes. Dette viktige empirisk-analytiskefunnet blir derfor stående mer som en observasjonenn som en begrepsfestet analytisk innsikt.

Diskusjonene av det metodiske grunnlaget foravhandlingen virker solide. Spesielt gjelder detteden metodiske og analytiske behandling av kvali-tative intervju. Larssons behandling av fenomet’normfilter’ er god begrepsfesting av et interessantog metodisk problematisk fenomen, selv om ogsådette begrepet kunne vært bedre utnyttet i forholdtil analysens institusjonsnivå:

I denna typ av studier kan man inte nöja sigmed utsagor som stannar vid vad jag kallar’normfiltren’, dvs. den taktik aktörerna påömse sidor kan förväntas använda sig av föratt upprättholda sina normer. Kommer man intebakom normfiltret slutar intervjun lätt i tämli-gen meningslösa och förutsigbara utsagor.(s.47)

Larsson diskuterer så på interessant vis ulike meto-diske strategier for å trenge bak slike normfiltre.

Metodisk sett gjennomfører han også det hankaller ’respondentläsning’. I etterkant har Larssonforelagt respondentene analysene. Respondent-intervjuene er intervjuer basert på respondenteneslesning av Larssons analyser i de to kapitlene Detteøker opplagt etterretteligheten og validiteten i ar-beidet. Men det har også en annen viktig funksjon.Akademisk kunnskap og analyse blir gjort tilgjen-gelige for de som er analysert, og analytiske begre-per og innsikter kan bli grunnlag for egenanalysehos de som har blitt forsket på. Slik sett fins det herparalleller til det som i sosiologien blir kaltaksjonsforskning. Larsson gir interessante fram-

100

stillinger om hvilke reaksjoner han får på respon-dentlesningen. Han skriver at uttalelser som ”över-raskande korrekt’ og ”så här är ju spelet” er typiskereaksjoner han får på analysen om maktspillet jour-nalister og kommunale aktører imellom.

Gjennomføringen av den kvantitative innholds-analysen bør kommenteres. I den kvalitative analy-sen opererer Larsson med ti ulike kategorier avkommunaljournalistikk, og klassifiserer artiklene iforhold til disse. Etter å ha tatt for seg en av katego-riene - ’Kommunal eksponering’ - og bestemt atden har ’kommunalt ursprung’ sier Larsson føl-gende:

Nyheten om spadtaget för den expanderandeindustrin kan betecknas som resultatet av ettkommunalt exponeringsbehov. Den kan likagärna klassas som ett gemensamt interesse,som ett exempel på att medier och kommunerhar et ömsesidigt behov av att främja orten ochdess framtid. (s.141)

Altså, nyheten om spadtaket er vanskelig å kate-gorisere. Larsson må ta forbehold. Liknende forbe-hold tar han om andre av de kategoriseringene hangjør. Slike forbehold er helt på sin plass, særlig nåren skal kode i forhold til gjensidig utelukkende ka-tegorier. Men problemet oppstår når Larsson såbruker de kvalitative kategoriene og dataene somutgangspunkt for å kvantifisere et større antall arti-kler. I denne kvantifiseringen forsvinner plutseligforbeholdene som ble omtalt i den kvalitative be-handlingen. I den kvantitative framstillingen, ba-sert på gjensidig utelukkende kategorier, er detplutselig ingen forbehold av typen ’uidentifiserbar’eller ’annet’. Det er heller ingen fotnote om proble-mer med kategoriseringene som han tidligere selvhar påpekt. Dette gir opplagt problemer i forhold tilundersøkelsens reliabilitet. Mer overordnet gir detogså problemer med validiteten: Hva er det egent-lig som måles, og i hvilken grad kan funnene gene-raliseres når Larsson oppgir prosentandeler pådokumentjournalistikk, eksponeringsjournalistikk,granskningsjournlalistikk og samarbeidsjourna-listikk?

Når det er sagt er det mange kvantitative studiersom opererer med gjensidig utelukkende katego-rier, og hvor en ut fra tabeller kan se at her må detha vært både problematisk og vanskelig å kode.

Men Larsson har altså selv artikulert problemetuten seinere å ta følgene av det i sin framstilling.

Likevel, Nyheter i samspel tar et skikkelig em-pirisk tak i et viktig, og til dels ignorert, felt. Feltetfortjener det bredde- og dybdeperspektiv en dok-toravhandling som dette kan gi. Larssons problem-stillinger er klart formulerte, avhandlingen følgerproblemstillingene på en måte som gjør at forløpetframstår som naturlig, det anvendte materialet ogmetodene er tjenlige for problemstillingen, og kon-klusjonene er trukket på grunnlag av det framlagtedatamaterialet og den gjennomførte analysen. Re-levant teoretisk og metodisk litteratur inkluderes,selv om det kan pekes på noen uutnyttede mulighe-ter når det gjelder begrepsbruk og analyse. Det eringen tvil om at Nyheter i samspel representerer etoriginalt og viktig bidrag til forskningen på sittfelt.

Knut HellandLOS-senteret (Norsk senterledelse, organisasjon og styring)Universitetet i Bergen

ReferanserAllern, Sigurd (1992) Kildenes makt – Ytringsfrihetens po-

litiske økonomi. Oslo, Pax.Eide, Martin (1991) Medievalgkamp. Oslo, Tano.Ekecrantz, Jan og Tom Olsson (1990): Mellan makt och

marknad – En studie av nyhetsjournalistiken. Stock-holm, Maktutredningen.

Ekecrantz, Jan og Tom Olsson (1991) Så sant som det ärsagt - Källor och konstruktioner i journalistiken.Stockholm, SIM.

Ericson, Richard V., Patricia M. Baranek og Janet B.L.Chan (1989) Negotiating Control - A Study of NewsSources. Milton Keynes, Open University Press.

Hillesund, Terje (1997): Aktører, talehandlinger og nyhets-dramaturgi - Avisene som handlingsmedium. Univer-sitetet i Bergen, Institutt for medievitenskap, avhand-ling (dr. polit.).

Lukes, Steven (1974) Power – A Radical View. London,Macmillan.

Petersson, Olof (red) (1987) Maktbegreppet. Stockholm,Maktutredningen, Carlssons Bokförlag.

Schlesinger, Philip (1990) ”Rethinking the Sociology ofJournalism – Source Strategies and the Limits of Me-dia Centrism. I Marjorie Ferguson (red) PublicCommunication. London, Sage.

101

Konferenser m m

Konferenser m m

IAMCR Conference on CommunicationBeyond 2000Singapore, July 17–20, 2000The International Association for Media and Com-munication Research (IAMCR) will hold its 22nd ge-neral assembly and annual conference from July 17-20 in Singapore, jointly organized by the Asian Me-dia Information and Communcation Centre (AMIC)and the School of Communication Studies at Nan-yang Technological University. The theme of theSingapore Conference is Communication Beyond2000: Technology, Industry and the Citizen in theAge of Globalization.Sections:• Communication Technology Policy

Prof. Ursula Maier-Rabler, University ofSalzburg

• Documentation & Information SystemsYvonne Mignot-Lefebvre, Paris

• Gender & CommunicationsProf. Marjan De Bruin, University of the WestIndies

• HistoryProf. Jürgen Wilke, Johannes Gutenberg-Universität

• International CommunicationProf. Abbas Malek, Howard University

• LawAndrei G. Richter, Moscow State University

• Local Radio & TelevisionNicholas W. Jankowski, Katholieke UniversiteitNijmegen

• Media Education ResearchDr. Keval J. Kumar, Resource Centre for MediaEducation & Research, Pune

• Participatory Communication ResearchProf. Thomas L. Jacobson, State University ofNew York at BuffaloProf. Ullamaija Kivikuru, University ofHelsinki

• Political Communication ResearchProf. David L. Paletz, Duke University

• Political EconomyGraham Murdock, University of Loughborough

• Professional EducationProf. Frank Morgan, University of Newscastle,NSW

• Sociology & Social Psychology, TechnischeUniversitat Dresden

For further information e-mail IAMCR@ntu. edu.sgWebsite: www.iamcr2000.org/

ICA: 50 Years of Research inCommunication, Culture, and CognitionAcapulco, June 1–5, 2000The International Communication Association(ICA) will meet for its 50th conference in Acapulco,Mexico. Three broad issues are being addressed:The first concerns accumulated knowledge and themethods for making cumulative claims about whatis known about communication.The second issue concerns evaluation. Historical de-scription also requires interpretive assessment toprovide perspective.The third issue concerns the future rather than thepast. Reflecting on ICA’s past and the field of com-munication more broadly offers perspective on thefuture, although not necessarily prediction aboutthat future. What metaphors, paradigms, epistemo-logies, and schools of thought should guide com-

102

munication scholarship in the environment of thetechnologies of the 21st century? What new socialand theoretical problems must communication scho-larship be prepared to face? Will interdisciplinary,problem-centered fields such as communicationbecome the norm in universities or be the targets forhostile take overs?

For further information contact: Robert Cox, In-ternational Communication Association, P.O. Box9589, Austin, TX 78766 USA. Phone: 512 4548299, Fax: 512 451 6270, E-mail: icahdq@uts.cc.utexas.eduWebsite: http://icahdq.org/conference/

Third International Crossroads inCultural Studies ConferenceBirmingham, June 21–25, 2000The Birmingham Research Centre for CulturalStudies and Sociology is hosting the Crossroads inCultural Studies in the year 2000, which will bringtogether scholars working in the broad and in-creasingly expanding interdisciplinary area of Cul-tural Studies.

Keynote speakers will include: Stuart Hall,Keyan Tomaselli, Constance Penley, Tricia Rose,Daniel Mato, Ueno Chizuko. Other keynote spea-kers will be announced on the conference web site.For further information e-mail cross@bss1.bham.ac.uk.Website: www.crossroads-conference.org/som.html

Global Fusion 2000: Communication& Culture-Bridging BordersSt. Louis, October 13–15, 2000Global Fusion 2000 will hold peer reviewed papercompetition on any subject dealing with globalcommunications and/or culture, conducted byAEJMC’S International Communication Division,the Intercultural/Development Division of ICA, andBEA’s International, Division. Papers are not toexceed 30 pages, including references. APA styleshould be employed, and an author’s page withaddress, a separate title page, and a 200-wordabstract must be included. Deadline: October 6,2000.

Global Fusion 2000 also calls for 250-wordabstract submissions for panel sessions and specialworkshops.

For further information contact Global Fusion 2000,Mail Code 6705, Southern Illinois University, Car-bondale, Carbondale, IL 62901-6705 USA. Phone:618/536-7751, Fax: 618/453-5680.Website: https://www.dce.siu.edu/regforms/gf2000.html

17th Colloquium on Communication andCulture:Media (and) WarsPiran, Slovenia, October 12–15, 2000In October 2000, the European Institute of Com-munication and Culture is organising, in colla-boration with the Faculty of Social Sciences, Uni-versity of Ljubljana, the 17th Colloquium on Com-munication and Culture devoted to the role of themedia in conflict(s) and wars.

The past decade has seen a plunging spiral ofviolence in many parts of the world. Afghanistan,Bosnia, Kosovo, Ruanda, Chechnya, East Ti-mor…became the centers of global attention. Inte-resting stories, without saying much about the warthat was going on. We saw everything and nothing.We were searching for the truth. We had so manyquestions, but we didn’t get answers. We were ex-pecting them from the media, but we didn’t findthem there. The only truth that we found was thatthe media became just one of the number of actorsthat were involved in this deadly circle.

The aim of the Euricom Colloquia is to reflect arange views in order to stimulate debate.

A selection of the papers given at the Collo-quium will be published in a special theme issue ofJavnost-The Public.

For further information contact: Sandra Basiæ-Hrvatin or Martina Trampuz, University of Ljub-ljana, Faculty of Social Sciences, Kardeljeva pl. 5,1000 Ljubljana, Slovenia. E-mail: sandra.hrvatin@guest.arnes.si or martina.trampuz@uni-lj.si

ECN Conference on Innovation andChange: Developing Competences for theMedia and Communications ProfessionsMalaga, May 4–6, 2000The European Communications Network (ECN) is aEurope-wide organisational Network for commun-ication and the exchange of information and experi-ence among academic, scientific and practical ex-

103

perts working in the fields of media, journalism andcommunication.

The Network is one of a number of subject-based Thematic Networks established within theSOCRATES programme of the European Commis-sion, to assist the convergence of academic and pro-fessional recognition across Europe.

The European Communications Network ispreparing a Europe-wide conference with supportfrom the European Commission to establish a sus-tainable dialogue between the media and commun-ication industries, communications educators andthe various communications professions (journ-alists, PR experts, communication management,media management).

The main objectives of the conference are:

• To reflect together (industry leaders, practitio-ners, teachers/trainers and researchers) on thechanges and challenges in the world of com-munications education and practice.

• To help each other define and manage newrequirements in these fields.

• To find new modes of co-operation between pro-fessionals and educators in the communicationsfield.

The conference aims to develop common groundand purpose between academics and practitionersthus advancing the progress of communicationseducation in the future.

For further information contact Prof. Dr. Tho-mas A. Bauer, Institute for Communication Science,University of Vienna, Schopenhauerstrasse 32, A-1180 Vienna. Fax: +43 1 4277 48344, E-mail:thomas.bauer@univie.ac.atWebsite: www.ence.net/conference

Education for Social Democracies:Changing Forms and SitesLondon, July 3–5, 2000The forms and sites of education are changing.Technological, economic and political transforma-tions are challenging our fundamental assumptionsabout teaching and learning.

To what extent are traditional definitions ofknowledge still useful?

Does schooling continue to serve as the basis forcitizenship, for lifelong employment, or for parti-cipation in a shared national culture?

Can education any longer be confined to a parti-cular time of life, or a particular type of institution?

How will people participate in the education ofthe future?

Symposia:

• Teaching and Learning in Media Classrooms

• New Directions for Educational Knowledges,Competences & Research

• Civic Literacy

• Intercultural Understandings of Social Demo-cracy

• Young People, Access & Digital Technologies:new sites for cultural democracy?

• Identity Work in Social Democracies

• Schooling & Warfare

• Hierarchies of Classroom Logics

• Really Useful Knowledge: re-figuring teachereducation for sustainable futures

• Limits and Possibilities of AutobiographicalWriting – a practice of political awareness andsocial visibility

• Feminist Knowledges in Education

• Informal Writing as the Practice of LiberatoryPedagogy: enacting democracy through writing

• Home Educators

• Academic Literacy & Social Democracy

The conference is to be hosted by Culture Commun-ication & Societies at the Institute of Education,University of London.

For further information contact the Institute ofEducation, University of London, 20 Bedford Way,London WC1H OAL, England.Website: www.ioe.ac.uk/ccs/conference2000/

Multimedia in der SoziologieWien, 21–23 September, 2000Im Rahmen des Soziologentages in Wien vom 21.-23. Sept. 2000 wird eine Gruppe sich mit demThema Multimedia in der Soziologie beschäftigen.Fragestellungen:• Wie können Multimedia-Anwendungen in der

Hochschullehre eingesetzt werden?

• Wie kann die Produktion von Multimedia-An-wendungen in den Kultur- und Sozialwissen-schaften angekurbelt werden?

• Kann die kultur- und sozialwissenschaftlicheForschung durch Multimedia-Anwendungenneue inhaltliche und methodische Impulse er-halten?

104

• Sind Multimedia-Anwendungen besondersgeeignet, Interdisziplinarität, Praxisbezug undinterinstitutionelle Kooperation zu fördern?

• Wie können Multimedia-Anwendungen für dieKultur- und Sozialwissenschaften evaluiertwerden?

Für weitere Informationen: Klaus Feldmann, Prof.Dr. Univ. Hannover, FB Erziehungswissenschaften,Institut für Psychologie und Soziologie, Bis-marckstr. 2, D-30173 Hannover. Tel. 0511 7628545, E-mail: feldmann@erz.uni-hannover.deWebsite: http://www.iwp.uni-linz.ac.at/lxe/sektktf/SektKT.html

Challenges for Public Broadcastingin AfricaRabat, Mai 28–21, 2000UNESCO will give its support to an internationalconference of African media executives and interna-tional experts on public broadcasting in Africa. Theconference will be held in Rabat (Morocco) fromMay 28 to 31, 2000. The agenda includes thediscussion of themes such as commercial mediasand public interest, freedom of speech and demo-cracy, and cultural diversity. Other organzationssupporting the event are the United Nations Deve-lopment Programme (UNDP), the Canadian Inter-national Development Agency, Société Suisse deradiodiffusion and the Canadian Broadcasting Cor-poration.

The Conference will take stock of the progressachieved in setting up African radio and televisionsystems dedicated to the public interest, freedom ofspeech, the development of democratic values andcultural diversity. It will assess the urgency ofchallenges presented by the development of techno-logy and the speed of worldwide change.Website: www.mincom.gov.ma

International Summer School onRussian MediaSt. Petersburg, June 26–July 7, 2000The 5th International Summer School on RussianMedia is organized by the Mass Media Center at St.Petersburg State University. Journalists, scholars,educators and students in media and mass com-munications are invited to participate in this twoweek summer course. The theme will be media and

elections. Languages of instruction are Russian andEnglish with interpretation provided. Dormitoryhousing is included with the tuition. The tuition is$300 for Russian and CIS participants, $400 forstudents from CEE or Baltic countries and $650 forother foreign students. Registration will continueuntil June 12.

Contact: Nina G. Boykova, associate professorand director of the Mass Media Center; or DmitryA. Ruschin, associate professor and director of thesummer school; at the School of Journalism, St. Pe-tersburg State University, 1-aya Liniya V.O., #26,Room 606, St. Petersburg 199034, Russia. Tel./Fax:7 812 323 0067, 321 0172, E-mail: ruschin@DR2709.spb.edu or mmc@DR2709.spb.edu ormmc@mmc2.jur.pu.ru

Communicare 2000Sundsvall, 15-16 maj, 200015-16 maj går Communicare 2000 av stapeln iSundsvall, vid MKV, Mitthögskolan. Seminarie-dagarna är inriktade mot strategisk kommunikationoch årets tema är Integrerad Kommunikation?

Bland programpunkterna i år återfinns:Jon White: Integrated Communication or Inte-

grated Management?Miia Jaatinen: Management of Political Issues -

A Conflict Resolution Approach to Lobbying,Sven Windahl: Från personaltidningsredaktör till

strategisk rådgivare – en professionsdiskussionAnders Grönstedt: Integrerad kommunikation i

kundens sekelBland de övriga programpunkterna återfinns

rubrikerna:

• Integrerad kommunikation ur ett konsultpers-pektiv

• Integrerad Kommunikation – mantra eller fram-gångskoncept?

• Framgångsrikt samarbete mellan din organisa-tion och PR-byrån

• Reklam som bärare av budskap

• Return on communications: mätmetoder ochinformationseffektivitet

• Human som vinstkapital

• Fördjupning och framtid

För ytterligare information kontakta AnnTjernström, studierektor, Informations- och PR-pro-grammet, MKV, Sundsvall. E-mail: ann.tjernstrom@mkv.mh.se

105

Ny TidskriftFeminist Media Studies

Feminist Media Studies will provide a transdisci-plinary, transnational forum for researchers pur-suing feminist approaches to the field of media andcommunication studies, with attention to the histori-cal, philosophical, cultural, social, political, andeconomic dimensions and analysis of sites inclu-ding print and electronic media, film and the arts,and new media technologies. The journal invitescontributions from feminist researchers workingacross a range of disciplines and conceptualperspectives. Feminist Media Studies will offer aunique intellectual space bringing together scholarsand professionals from around the world to engage

with feminist issues and debates in media andcommunication. Its editorial board and contributorsreflect a commitment to the facilitation of interna-tional dialogue among researchers, throughattention to local, national and global contexts forcritical and empirical feminist media inquiry.

Editors for Feminist Media Studies are LisaMcLaughlin, Miami University, USA and CynthiaCarter, Cardiff University, UK, and the journal ispublished by Routledge.

Anita Werner, Norway, is member of theeditorial board and Ullamaija Kivikuru, Finland andMadeleine Kleberg, Sweden are among othersassociate editors.

106

107

Ny litteratur

109

Några aktuella böcker om barn/unga och media

Unge, medier og modernitet – pejlinger i et foranderligt landskabKirsten Drotner, København, Borgen, 1999, 279 p., (Skriftserie fra Center for Ungdomsmedier;5), ISBN 87-21-01100-1.

Unge er mediekulturens pionerer: de er ofte den del af befolkningen, derførst og mest kaster sig over det nyeste nye. Denne bog analyserer enrække centrale medier og dækker forskellige perioder – fra romantisketårepersere i mellemkrigstiden til nutidens kult tv-serie Strengt fortroligt,radioprogrammet Tæskeholdet og internettets virtuelle kultur. Der sættesoveralt fokus på, hvordan unge omgås medierna – og på hvordan voksnereagerer med alt fra hån til henrykkelse.

Bogen giver en række kulturanalyser, som for eksempel viser, atTæskeholdet rykkede mere hos mediefolk over 30 år end hos unge ialmindelighed; at piger kan blive internettets vindere, mens drenge stadig

hænger fast i computerspillene; at voksne frygter de medier, unge behersker – fra underlødigeugeblade til farlige computerspil og vold på internettet; at Danmarks Radio har spillet en vigtigrolle for dårligt uddanede unge piger, som via radioen har fået “et vindue mod verden”.

Digital barndomMarit Haldar & Ivar Frønes (ed.), Oslo, Ad Notam Gyldendal, 1998, 208 p., ISBN 82-417-0936-6.

Moderne medier er en central del av moderne barndom. Denne boka hand-ler om forholdet mellom barn og medier – om mediebarndommen. Vi kanikke forstå medienes innvirkning på barn uten å forstå barndommen. Åforstå den digitale barndom dreier seg dermed om noe langt mer enn å for-stå TV eller datamaskiner – det handler om hvordan barn leser TV, og omhvordan TV-skaperne forestiller sig barnet. Dataspillene er både en fellesaktivitet blant mange barn, en del av en teknologi i rivende utvikling, og etdrama. Teknologien og medierne påvirker ikke barndommen, de er en delav den. Er den digitale barndom vesensforskjellig fra foreldragenerasjo-nens barndom – er barna hjelpeløse offer foran skjermene eller mestrer de

utfordringene? Denne boka peker på noen tendenser – den presenterar dem, diskuterer og søkeranalysere dem. Hva vil konsekvenserne bli – er det virkelig noen grunn till bekymring?

Boka inneholder følgende artikler: Mot en digital barndom. En skisse av fremtidens barndom(Ivar Frønes), Medier og fortolkning. Fra tanken om overføring til livsstilsforskning og fleragligsamarbeid (Anita Werner), Re-constructing the child audience (David Buckingham), Barnetsmedierte livsverden (Aud Sissel Hoel), En generasjon med sesamblikk. Hvordan fire- og seks-åringer gir mening til en fjernsynsfortelling (Elise Seip Tønnessen), Reception av en senmodernTörnrosa-saga. Hur 6- och 8-åringar ger mening åt en TV-berättelse (Ingegerd Rydin), Medie-bruk og skolepult. Hvordan møter skolen den nye medievirkeligheten? (Ola Erstad), Är Rambooskyldig? Om våld i och utanför medierna (Cecilia von Feilitzen).

110

Barn og unges fjernsynsverden. Et utviklingsperspektivKarin Hake, Oslo, Ad Notam Gyldendal, 1998, 165 p., ISBN 82-417-0895-5.

Denne boken er resultatet av flera års forskning om barn, ungdom ogfjernsyn. Hvilke fjernsynsprogrammer fascinerer småbarnet og tenåring-en? Hvordan beskrives samspillet mellom fjernsynsskjermen og ungeseere? Hva er godt fjernsyn slik barn og unge beskriver det? Dette er noenav de spørsmålene som forfatteren søker å gi svar på.

Forfatteren tar for seg “fjernsynsbarn” i et utviklingsperspektiv, hvilketforhold barn og unge har til fjernsyn. Kvalitative og kvantitative data ersatt inn i en utviklingspsykologisk forståelsesramme. En hovedproblem-stilling er å undersøke karakteristiske trekk i utviklinga fra Barne-TV-bar-net til den unge, “avanserte” fjernsynsseer. Forfatteren vil blant annet

bruke barns og unges eget perspektiv for bedre å forstå hvordan barn sjøl opplever fjernsyns-seing.

Forfatteren mener att norske barn og unges fjernsynsvirkleighed er på flere måter ulik den vifinner i Europa og i USA, og det er derfor viktig å presentere kunnskap om denne.

’Det är bare noget, der er lavet...’. Børn, computerspil, vold og virkelighedBirgitte Holm Sørensen & Carsten Jessen (ed.), København, Medierådet for Børn og Unge,2000, 81 p., ISBN 87-987387-3-9.

Rapporten er resultatet af en kvalitativ undersøgelse af børn og unges brugaf og holdninger til computerspil med voldsskildringer, som er gennemførti 1999 på baggrund af et kommissorium fra Medierådet for Børn og Unge.Der er mange forskellige slags spil. Drenge spiller mest aktionspil ogsportsspil, de kan godt lide seje effekter. Piger kan godt lide spil, hvor manskal finde ting og gøre ting. Næsten alle børn kan bedst lide at spille sam-men med andre. Når børn sidder ved computeren, snakker de om spillet.De griner og gyser sammen.

Medierådets rapport, om børns syn på computerspil viser, at børn ergode til at skelne mellem computervold og vold i virkeligheden. De synesat de overdrevne effekter er sjove og forbinder dem ikke med virkelighe-

dens vold. For børn er computerspil netop spil med egne regler.

Tv på tavlen – om børn, skole og medierBirgitte Tufte, København, Akademisk Forlag, 1998, 205 p., ISBN 87-500-3475-8.

Udenfor den officielle skole eksisterer “mediernes parallelle skole” hvorbørn og unge henter en form for viden og kultur, der stadigvæk ligger for-holdsvis langt fra den officielle skoles indhold og dannelsestradition.Hvordan disse to “læresteder” kan komme i dialog med hinander er hoved-emnet for denne bog.

TV, video og multimedier er blevet en stor del av hverdagen, ikkemindst for børn og unge. Kultur er idag – for en stor del – elektroniskformidlet kultur, og bogen står ikke længere med selvfølgelighed som detvæsentligste medium. Men vad gør skolen for at følge med, når det ikke

111

længere er nok at lære at læse og skrive i traditionel forstand? Hvordan får vi medier og kommu-nikation ind i skolen som en naturlig del af undervisningen?

Det er nogle af de ting, som Birgitte Tufte sætter til debat i Tv på tavlen, som er enbearbejdning og videreudvikling af hendes disputats Skole og medier fra 1995.

Monstermassakern – datorspelens lockande världJan Christofferson, Stockholm, Våldsskildringsrådet, 1999, 85 p., (Våldsskildringsrådets skrift-serie; 22), ISSN 1102-447X.

Våldsskildringsrådet har gett ut en skrift kallad Monstermassakern -datorspelens lockande värld. Skriften är en studie av våldsamma dator-och TV-spel på den svenska marknaden. Studien är den första i sitt slag, dåmycket lite forskning hittills bedrivits på området.

I rapporten konstateras att de flesta datorspelen på marknaden inteinnehåller våldsskildringar, men att det ändå finns ett flertal spel med in-slag av våld. Monstermassakern är en genomgång av ett antal spel sominnehåller våld, och vilka är representativa för de spelgenrer som allmäntförknippas med datorspelsvåld. Skriften innehåller inga utsagor om våld-samma spels eventuella skadlighet, eftersom det ännu så länge inte finns

några forskningsresultat på området. Vad texten framför allt erbjuder är information om hur spe-len fungerar, de olika sätt på vilka de kan spelas, vad de innehåller och vad lockelsen med dem är.

Skriften tar också upp de marknadsmässiga förutsättningarna för försäljning av dator- och TV-spel, och i detta sammanhang även de olika åldersmärkningar som konsumenten i dag är hänvi-sad till.

Barn och konsumtion. En redovisning av femton års svensk forskningInga Sonesson, Stockholm, Forskningsrådsnämnden (FRN), 1999, 80 p., (Rapport; 99:6), ISSN0348-3991.

I rapporten Barn och konsumtion beskrivs och analyseras de senaste fem-ton årens svenska forskning på området. Avsikten är dels att identifiera varforskningsfronten går, dels var det finns kunskapsluckor vad gäller barnskonsumtion.Barn och ungdomar är en stor konsumentgrupp, och deras betydelse vän-tas öka i framtiden. Barn är särskilt utsatta för konsumenter och kan i vissafall behöva skydd. I tider av snabba samhällsförändringar kan olikakonsumentpolitiska beslut ge oväntade effekter på barns utveckling.

Det finns stora skillnader mellan olika barngrupper. Vad vet vi om bar-nen i konsumtionssamhället, och vad behöver vi veta? Hur skiljer sig

flickors och pojkars materiella och kulturella konsumtion? Vilka är sambanden mellan barns so-ciala och etniska bakgrund och deras konsumtion? Hur påverkas de av samhällets ekonomiskapolitik? Forskningsrådsnämndens utgivning av boken syftar till att påskynda forskningen inomområdet.

Ytterligare böcker/rapporter om barn/unga och medier återfinns under länderpresentationerna av ny litteratur.

���������������������� ������������������������������������������������

��������������� ���

��������������� ������������������ ���������� � �� ���������������������������� ���� ���������������������� ������������������������������������������������� ���������� �������������� ����� ����� ����� ��� ��������� �

!��� ������� � ������� � �� ���������� ������ ����������������������������������������� ��������������������"�������������� ���� ��������� ������������� ������ ������������������������� ��������������������

��������������� ���������� ��� � �� �������������������������������������������������������������� ��������������������������������������������������������� �������� ����� ���� � ��������������� �������������������� ����������� �������������������������������������� �������������� ���� ��������������������������������������� �������������� �������������������������� �� ����������������� �������������#�����$����������� ���������

������������� ������ ��������������������������������������������������������������������������������������������������������� �������� �������������������������������� ���

"��� ������������� ������������ ������%�������

��������� ���������� �����&������'��������

��������������� �������� (������������������������� ���)����� ���� � �������*�)� ���������(���������������� ��

#���������� ���������������(�����'�+�,������� ���-�

��������������� ���������������������� �������� ����������./��� �.������ � ������0%1����.�� � ���2� � ������

������������������������������������ ������� ������ � �� ���������������#3!1����� �

113

DanmarkDokumentalist: Peder Grøngaard

Talkshowet. Portræt af en tv-genreHanne Bruun, København, Borgen, 1999, 385 p., ISBN 87-21-01218-0, (Borgen/medier).

Bogen er den første større analyse af talkshow-genren på dansk. Giver enteoretisk indkredsning af talkshowet, hvor bl.a. hidtidig forskning i gen-ren inddrages og diskuteres. Et centralt spørgsmål er, hvorvidt brugen aftalkshowet er udtryk for en stigende kommercialisering af dansk publicservice TV eller for en professionaliseringsproces, der peger i retning afen mere medie- og genrebevidst form for TV-journalistik. Med detudgangspunkt analyseres og kritiseres en række talkshows produceret afDR og TV2.

Note: Læs mere om bogen på forlagets web-adresse: http://www.borgen. dk/

Internet, World Wide Web, netværks-kommunikationOm netmedier, netkulturer, beboede 3D virtuelle verdener og meget mere...Jens F. Jensen (ed.), Aalborg, Aalborg Universitetsforlag, 1999, 328 p., ISBN 87-7307-627-9,(FISK-serien; 4), ISSN 0908-3502.

Behandler forskellige aspekter af de nye netmedier og den nye netværks-kommunikation: 1) Internettets medieformer og tjenester; 2) WWW somkommunikativt system; 3) Søgemaskiner og intelligente agenter påWWW; 4) Internettet som multimedie, hypermedie og interaktivt medie;5) Netmedier og det postmoderne; 6) Hypertekst/hypermedier og virtuelleenvironments; 7) Repræsentation og interaktion i beboede 3D virtuelleverdener; 8) Virtuelle verdeners sociologi og kultur; 9) Forestillingen omCyberspace.

Indeholder følgende artikler: Jens F. Jensen: Forord, Jens F. Jensen:Roadmap til Informations-Motorvejen: medietypologier for informations-

trafikmønstre på Internet, Peter Bøgh Andersen: WWW som selvorganiserende system, ThueØrberg: World Wide Web: fra informationskanal til virtuelle samfund: programmeringsstandar-der, søgemaskiner og intelligente agenter, Cathy Toscan: På vej til interaktivitet, Jørgen RiberChristensen: Multimedier og det postmoderne, Rigmor Kappel Schmidt: Det flakkende blik: In-ternet som globalt hyperværk, Paul A. Mayer: Hypertekst/hypermedier og virtuelle environ-ments: centrale begreber fra forskningen i computermedier, Kenneth Hansen: Internettets socio-logi: et spørgsmål om virtuel kultur, Jens F. Jensen: Fra ”Flatland” til ”Spaceland”: interaktion,repræsentation og udsigelse i beboede 3D virtuelle verdener, Gretchen Barbatsis, Michael Feganog Kenneth Hansen: Forestillingen om cyberspace: på opdagelse i den computermedieredevirkelighed.

Note: Læs mere om bogen på forlagets web-adresse: http://www.forlag. auc.dk/

114

Det er bare film. Unges videofællesskaber og vold på filmAnne Jerslev, København, Gyldendal, 1999, 205 p., ISBN 87-00-38622-7.

Bogen er et opgør med myter om film – især myter om unges filmvaner. Den handler om de volds-,action- og horrorfilm, som ængstelige pædagoger, forældre og kulturkritikere jævnligt advarermod. Men hvad får de unge ud af de drabelige billeder, og hvad bruger de filmene til? Er der over-hovedet grund til at være bekymret? Bogen belyser gennem en interviewundersøgelse af ungemellem 15 og 18 år, hvad der reelt foregår i det sociale rum, der opbygges, når unge ser videosammen.

Beverly Hills 90210. Soaps, ironi og danske ungeKaren Klitgaard Povlsen, Århus, Klim, 1999, 223 p., ISBN 87-7724-886-4.

Hvorfor blev teen-soaps som ”Beverly Hills 90210” så populære i1990‘erne – ikke mindst i Danmark? Hvilken indflydelse har serier som”Beverly Hills 90210” på de unges hverdagsliv – og på deres festliv? Hvadhandler ”Beverly Hills 90210” om – og hvordan er den slags serier fortaltog producerede? Hvorfor blev 1990‘ernes unge så ironiske – og hvordanviser ironien sig, når de ser TV-serier? Bogen giver et bud på disse spørgs-mål. Den viser hvordan man kan arbejde med seerobservationer, med pro-duktions- og tekstanalyser af soaps og med receptionsanalyser, der tagerudgangspunkt i de unges danske stile. Og den beskriver det kredsløb afmediesladder i ugeblade, magasiner og på Internettet, som populære TV-

serier altid er omgivet af.

Note: Læs mere om bogen på forlagets web-adresse: http://www.klim.dk/

Kultur og betydning. Kommunikation som kulturel og social praksisJørgen Poulsen, Frederiksberg, Samfundslitteratur, 1999, 225 p., ISBN 87-593-0675-0.

Undersøger hvordan man kan aflæse og analysere en kultur som et betydningsunivers. Bogenopstiller en serie modeller for en sammenknytning af social kontekst, vær-dier og ressourcer, dvs. livsstil og livshistorie, som tilsammen bestemmervores betydningsdannelse i praksis. Dens bidrag til en almen betydnings-teori går via en kritik af den lingvistisk funderede semiotik ind i en empi-risk og hermeneutisk forståelse af betydningsprocesserne (fænomenologi,socialkonstruktivisme, Schutz). Ud fra Webers begreb om social handlingformuleres et kulturelt funderet handlingsbegreb som det centrale i betyd-ningsdannelsen.

Note: Læs mere om bogen på forlagets web-adresse: http://www.samfundslitteratur.dk/

115

Special issue: Wim Wenders’s ”Wings of Desire”.Richard Raskin, (ed.), P.o.v.: A Danish journal of film studies (1999)8, temanummer, 180 p.,ISSN 1396-1160. (Århus Universitet, Institut for Informations- og Medievidenskab).

From the editor’s statement of purpose: ”The principal purpose of p.o.v. is to provide a frame-work for collaborative publication for those of us who study and teach film at the Department ofInformation and Media Science at Aarhus University. Our emphasis is on collaborative projects,enabling us to combine our efforts, each bringing his or her own point of view to bear on a givenfilm or genre or theoretical problem. Consequently, the reader will find in each issue of p.o.v. avariety of approaches to the film or question at hand – approaches which complete rather thancompete with one another”.The 15 articles in the present issue of p.o.v. are devoted to Wim Wenders’s modern classic”Wings of Desire” (1987): Richard Raskin: ”It’s ”images” you can trust less and less”: an inter-view with Wim Wenders on ”Wings of Desire”, Richard Raskin: ”If there is such a thing as realangels”: an interview with Henri Alekan, director of photography, Richard Raskin: ”Bringingimages to life”: an interview with Agnès Godard, cinematographer, Richard Raskin: ”Wiminvents the film while shooting”: an interview with Bruno Ganz on ”Wings of Desire”, RichardRaskin: ”Seeing with a child’s heart”: an interview with Solveig Dommartin, Bodil Marie Thom-sen: The interim of sense, Morten Kyndrup: Like a film, like a child: knowledge and beingin”Wings of Desire”, Darrell Varga: The city is more than skin deep: on translating Wenders inAmerica, Edvin Kau: ”Warum bin ich hier und nicht dort?”: a view on a vision in Wenders’s”Der Himmel über Berlin”, Søren Kolstrup: ”Wings of Desire”: space, memory and identity,Marc Chatelain: Le cadre et le sens dans ”Les Ailes du Désir”, Sara Irene Rosenbaum: Grief andinvisibility: how ”Wings of Desire” saved my life, Richard Raskin: What is Peter Falk doing in”Wings of Desire”?, Richard Raskin: Camera movement in the dying man scene in ”Wings ofDesire”, Richard Raskin: A bibliography on ”Wings of Desire”.

Note: This, as well as all previous issues of p.o.v. can be found on the Internet at: http://imv.aau.dk/publikationer/pov/POV.html/

Annan ny litteraturBørnepornografi – IT – efterforskning: delbetænk-ning II afgivet af Justitsministeriets udvalg omøkonomisk kriminalitet og datakriminalitet. Køben-havn, Statens Information, 1999, 130 p., ISBN 87-601-8497-3, (Betænkning; 1377). (Justitsministe-riet). Note: Udvalget foreslår bl.a., at udbredelseaf børnepornografi via Internettet skal være straf-bar.INTERNET • PORNOGRAPHY • CHILDREN • CRIMES

Fausing, Bent: Bevægende billeder: om affekt ogbilleder. København, Tiderne Skifter, 1999, 400p., ISBN 87-7445-874-4.

MEDIA • PICTURES • EMOTIONS • AESTHETICS

Kiel Bertelsen, Lars (ed.); Gade, Rune (ed.); Sand-bye, Mette (ed.): Symbolic imprints: essays on

photography and visual culture. Århus, AarhusUniversity Press, 1999, 218 p., ISBN 87-7288-787-7.

Contains the following articles: Peter Larsen:Writing about photographs, Ales Erjavec: Visualculture, Jan-Erik Lundström: Realism, photographyand visual culture, Carol Mavor: ”In which thestory pauses a little”: Clementina, ViscountessHawarden’s home as camera box, Lars Kiel Bertel-sen: It’s only a paper moon...: re – reading APOLLOphotography in the light of digital imagery, RuneGade: The ejaculation motif: a discussion of itsiconology in the light of works by Andres Serrano,Berkeley Kaite: Man meets rabbit: ”Playboy” andatomic age anxiety, Henning Steen Wettendorff: Thevisionary gaze and the photography of Christer

116

Strömholm, Hubertus von Amelunxen: Reproductionand the revenant: Derrida and Genet, Mette Sand-bye: Photographic anamnesia: the past in the pre-sent, Régis Durand: What cannot be seen.

PHOTOGRAPHY • SYMBOLS• VISUAL COMMUNICATION • HISTORY

Lund, Erik; Søllinge, Jette Drachmann: Pressen ompressen: interviews med pressens folk om mediernesnutid og udvikling. Århus, Forlaget Ajour, 1999,104 p., ISBN 87-90442-10-5, (En DJH – rapport).(Danmarks Journalisthøjskole).NEWSPAPERS • TELEVISION • MEDIA STRUCTURE •MEDIA POLICY

Winther Jørgensen, Marianne; Phillips, Louise:Diskursanalyse som teori og metode. Frederiksberg,Samfundslitteratur, Roskilde Universitetsforlag,1999, 216 p., ISBN 87-7867-075-6.

DISCOURSE • THEORY • PSYCHOLOGY• RESEARCH METHODS

Artiklar

Bruhn Jensen, Klaus: Local Empiricism, globaltheory: problems and potentials of comparativeresearch on news reception. Communications. TheEuropean Journal of Communication Research23(1998)4, ISSN 0341-2059, pp. 427–445.TELEVISION NEWS • RECEPTION• AUDIENCE RESEARCH • RESEARCH METHODS

Pedersen, Vibeke: Køn og genre i Taxa: følsommaskulinitet og mødre under anklage. Kvinder, køn& forskning 7(1998)3, ISSN 0907-6182, pp. 16–30. Note: English summary, p. 30.TELEVISION SERIALS • SEX ROLES • GENDER• TELEVISION GENRES.

Raskin, Richard (ed.): Special issue: Three recentshort films: COME, by Marianne Olsen Ulrichsen(Norway, 1995), POSSUM, by Brad McGann (NewZealand, 1997), GOODBYE MOM, by Ariel Gor-don (New Zealand, 1997). P.o.v.: A Danish journalof film studies (1999)7, temanummer, 168 p., ISSN1396-1160. (Århus Universitet, Institut for Infor-mations – og Medievidenskab).

Contains the following articles: Richard Raskin:An interview with Marianne Olsen Ulrichsen on”Come”, Gitte Hansen: ”The most beautiful, the

most difficult and the most important...”: an analy-sis of ”Come” in the perspective of the short filmformat, Richard Raskin: Wordless eloquence in”Come”, Søren Kolstrup: ”Come” and the pictorialtradition: the meaning of the hands, Edvin Kau:Collapsing time, Paisley Livingston: Identity,inference and recollection in ”Come”, RichardRaskin: An interview with Brad McGann on”Possum”, Mette Hjort: The uncertainties of mood:reflections on Brad McGann’s ”Possum”, JerryWhite: ”Possum”, film noir, and the past/future ofNew Zealand, Karen Nordentoft: Why must shedie?, Richard Raskin: An interview with ArielGordon on ”Goodbye Mom”, Hans Otto Nico-layssen: Directing the logical course of action inreal life, Richard Raskin: On the interplay of con-sistency and surprise in the short fiction film.

FILMS • SHORT FILMS • FILM DIRECTORS• NARRATOLOGY

Schepelern, Peter (ed.); Jørholt, Eva (ed.); Nissen,Dan (ed.): Tema: Filmens ny verden. Kosmorama(1999)224, temanummer, 141 p., ISSN 0023-4222.(Det danske Filminstitut, Museum & Cinematek).

Indeholder følgende artikler: Klaus Bruhn Jensen:Medier af tredje grad, Stig Hjarvard: Fra digitalemedier til sociale hjælpemidler: mennesker ogmedier i det 21. århundrede, Bent Fausing: Vortdigitale liv: filmen, computermedierne og denbiologiske forbindelse, Torben Kragh Grodal: For-tællingens frie spil: film, computerspil og inter-aktionens æstetik, Ole Ertløv Hansen: Har vi setdet nye årtusindes fortælling?, Jakob Stegelmann:To Infinity – and Beyond!: film og computer-animation, Lennard Højbjerg: Den inspirerendefortælling: musikvideoen og filmen som gensidigeforbilleder, Adam Frederik Nissen Feldt: San LuisRey Broen passeret?: en bagudrettet foromtale,Birger Langkjær: Fiktioner og virkelighed i Larsvon Triers ”Idioterne”, Eva Novrup: Mindernesmagt: historie og hukommelse i Atom Egoyans ”TheSweet Hereafter”.

FILMS • INFORMATION TECHNOLOGY• DIGITAL COMMUNICATION SYSTEMS• INTERACTIVE MEDIA

117

FinlandDokumentalist: Päivi Lukin

Rethinking the media audience. The new agendaPertti Alasuutari (ed.), London, SAGE, 1999, 212 p., ISBN 0-7619-5070-2.

The anthology calls into question whether current models of media reception and audienceethnography are appropriate to the contemporary media environment. With contributions fromAnn Gray, Joke Hermes, John Tulloch, David Morley and other Scandinavian media researchers,a case is presented for a new agenda to account for the role of the media in everyday life.

In the first part of the book the editor offers an overview to the phases of reception studies.Kim Schröder’s article ”The best of both worlds?: media audience research between rival para-digms” deals with the methodological development and divisions within mass communicationresearch.

Pertti Alasuutari’s article ”Cultural images of the media” discusses different cultural imagesof the media, and how they have been applied to especially radio and television. Heikki Hellmandiscusses how public service and commercial broadcasting policies are legitimized, and howthese discources have changed along the recent development of the multichannel televisionuniverse.

In the article ”Slaves of the ratings tyranny?: media images of the audience” by Ingunn Hagenthe author looks at the conceptions which media employees, especially in broadcasting institu-tions, have of audiences and the general public. Birgitta Höijer discusses on the televiewers’notions or cognitions of themselves in their role as an television audience in her article.

Offering a throughout overview to audience research the book also offers views to futuredirections and trends in reception studies research and qualitative analysis.

Journalism on the treshold in the new eraPäivi Kuusisto & Esa Sirkkunen: Journalismi uuden kynnyksellä. Tampere, Tampereen ylio-pisto, 1999, 120 p., ISBN 941-55-4629-1. Note: University of Tampere, Department of Journa-lism and Mass Communication.

It is said that journalism is in transition in the era of Internet and the new media. However, it isunclear what is changing and what is not.

The authors are looking for cues of the changes in journalism in three dimensions. Firstly, thebusiness idea and the general journalistic practices of four Finnish web-publications are underexamination: their web-sites in autumn 1998 and their business ideas were studied. A commonfeature of the services examined are that they offer news services on the Internet.

Secondly, the working processes of a web reporter, a mobile journalist, a multimedia workinggroup and discussion groups moderators are studied. The authors create an ideal model of journ-alistic working practices in big news organizations and give four typologies on job descriptionsof workers mentioned above.

Thirdly, Internet journalism is viewed as a part of media consumption and media economics.For example, an overview on the Internet, on the readers of the web journalism and the expandinguse of the net in Finland in the end of the 1990s is given by using statistical information. Afterthis, a comparative overview on the problems dealing with the measuring of web-publicationsuse is discussed.

118

All in all, the authors state the difficulties in researching journalism and the new mediabecause of the constant changes in the branch. Also the competition between the journalisticweb-services is very fierce. The third factor, which might influence on web journalism is digitaltelevision. If possible, the authors aim to continue the research project after a few years in orderto trace changes that have taken place in the new media.

Press subsidies 2000. Rationales, effects and future needsRobert G. Picard, Mikko Grönlund & Janne Rannikko: Lehdistötuki 2000: lehdistötuen jako-perusteet, vaikutukset ja tulevaisuuden tarpeet. Helsinki, Liikenneministeriö, 1999, 102 p.,ISBN 951-723-249-7, (Ministry of Transport and Communications).

The report presents a report made by the Media Group within the Business Research and Devel-opment Centre of the Turku School of Economics and Business Administration. The Ministry ofTransport and Communications commissioned the research.

In Finland, most of the press subsidies are granted to the major political newspapers.Politically independent newspapers get very little subsidies and most of that goes to politicallyindependent Swedish newspapers. In general, press subsidies are divided by province very une-ven.

The financial situation of the subsidised newspapers has been very bad in the 1990s. Bothprofitability and productivity of the subsidised newspapers has been and still is not ateconomically durable level. Circulation of the subsidised newspapers has been declined duringthe 1990s. In addition to circulation advertising revenues are also declining. Because of that thesubsidised newspapers are becoming more and more dependent on press subsidies. The financialsituation of non-dailies is extremely weak.

The new alternatives to the old system are under consideration in the Parliament of Finland.The authors recommend that discussions of the subsidy initially should focus on the purposesand intent of the subsidies so that the need for and clear rationales for the subsidy are established.Possible rationales include support of political information/discourse, support for minority cul-tures and languages, and transitional aid to assist viability.

Tiedotustutkimus 22(1999)3, ISSN 0357-8070 (Special issue of the concept of public).

In Tiedotustutkimus 3/1999 the Finnish researchers discuss the concept of the public and its rela-tionship to mass communication and journalism. The concept is approached as referring to agroup of people who are confronted by an issue, who are divided in opinion as to how to meet theissue and who are engaged in public discussion over the issue.

This meaning of the public is not a new innovation. Human collectives were lively theorized insociological research from the end of the 19th century onwards. The idea and the ideal of the pub-lic as a collective discussing in public were developed especially in pragmatic social theory. Thiskind of ideas of the public has fuelled, for example, the recent discussion over public journalism.This number of Tiedotustutkimus pays particular attention to Herbert Blumer, one of the topnames of pragmatic social theory, and to his article ”The crowd, the mass, and the public” wherehe elaborates the differences of the public from the crowd and the mass. Promoting Robert E.Park’s ideas Blumer sees the public as a collective which obeys rational principles in its disputeand which aims through the discussion at the resolution of the disputed issue.

119

Annan ny litteratur

The writers of this theme number apply this view of public to various questions ranging fromthe formation of the Finnish literary public in the 19th century to the use of moderncommunication technologies. Among other things, the consumer oriented and media-centeredconception of audience within cultural studies is questioned, the dialogical relationship betweenthe journalism and the readers is introduced and journalism is seen as a communal problem-sol-ving discussion.

Special thanks to professor Veikko Pietilä from the Department of Journalism and MassCommunication at the University of Tampere for his valuable remarks concerning the concept ofpublic.

Bagh, Peter von: Elokuvan historia. Helsinki, Ota-va, 1998, 732 p., ISBN 951-1-14868-0.

The work is a history of film covering the years1895-1998. The writer’s viewpoint is internatio-nal.

FILMS • HISTORY • CULTURAL ASPECTS• INTERNATIONAL COMMUNICATION

Nikko, Tuija; Nuolijärvi, Pirkko (eds.): Talous jakieli III: seminaari 9.-10.5.1996. Economics andlanguage III: a seminar, 9th-10th May 1996 atHelsinki School of Economics and Business Ad-ministration. Helsingin kauppakorkeakoulu,Helsinki, Helsingin kauppakorkeakoulu, 1999, 255p., ISBN 951-791-374-5, (Helsingin kauppa-korkeakoulun julkaisuja; B-17), ISSN 0356-889XBUSINESS INFORMATION • ECONOMICS• ORGANIZATIONAL COMMUNICATION• WRITTEN COMMUNICATION

Rinne, Pasi (ed.); Linnanen, Lassi (ed.): Ympäris-töviestintä ja -raportointi. Helsinki, Elinkaari,1999, 132 p., ISBN 951-98105-0-1.

The work is a compilation of articles which dealwith different aspects of environmental commun-ication and issues concerning environmental repor-ting in enterprises: Rinne, Pasi; Linnanen, Lassi:Ympäristöviestinnän kymmenen käskyä. Herlin,Ilkka: Sanat, teot ja ympäristö. Halme, Minna;Markkanen, Elina: Suomalaisetko maailman par-haita ympäristönsuojelijoita? Kivelä, Pekka: Ym-päristöviestintä on luottamuspääoman hankintaa.Haapalinna, Helena: Sanat ja teot – ympäristövies-tinnän avaimet. Ilmola, Leena: Vihreän viestin-tästrategian suunnittelu. Swahn, Magnus: Ympä-ristömaineen arvo. Mäkinen, Marco: Uuden ajanyya: ympäristö, yhteistyö ja arvot markkinointivie-stinnässä. Kuvaja, Sari: Strateginen yhteistyö kan-salaisjärjestöjen kanssa. Rantanen, Tuomas: Ympä-

ristöaihe mediassa. In: Rinne, Pasi; Linnanen, Lassi(eds.): Ympäristöviestintä ja –raportointi. Lehtinen,Roope: Media ja ympäristöviestintä: netti, printtivai TV? Ratinen, Mari; Markkanen, Elina: Mistäon hyvät ympäristöraportit tehty? Kreander, Nik-las: Suomalaiset ympäristöraportoijat ja ei-rap-ortoijat.

ENVIRONMENT • COMMUNICATION• PUBLIC RELATIONS • REPORTS

Salin, Virpi (ed.): Hiiriä ja ihmisiä: kolmetoistakirjoitusta satunnaisesta maailmasta. Helsinki,Viherjuuri-ryhmä, 1998, 241 p.

The anthology consists of thirteen different articleswhich deal with new information technology, in-formation networks, virtual reality and otherelements of digitalized environment in humancommunication and life today but also in the nearfuture: Krohn, Leena: Matka ja modeemi. Nyman,Göte: Maailmankuvat ja kuvat maailmasta.Wilhelmsson, Putte: Matkapahoinvointia tiedon val-tatiellä. Aula, Pekka: Quo vadis, informaationaika?: ihminen ja viestintäkaaos. Tuomi, Ilkka:Teknologian ja vapauden valtakunta. Linturi, Risto:Vuorovaikutusteknologian läpimurto. Tarkka,Minna: Pintaa syvemmälle: tietoympäristön haas-teita designereille. Rönkkö, Markku: Vähän ennenvirtuaalikyynelistä. Olkinuora, Hannu: SulkakynästäInternettiin: mikä muuttui? Kauto-Koivula, Kaisa:Himottu uusi tieto. Hautamäki, Jussi: Ihmisenjohtaminen ja tietokone. Åberg, Leif: Onko joukko-viestinnällä tulevaisuutta? Paloheimo, Eero: Euro-oppalainen metropoli 2050.

COMMUNICATION NETWORKS• INFORMATION TECHNOLOGY• CULTURAL EFFECTS OF TECHNOLOGY• SOCIAL EFFECTS OF MEDIA

120

Artiklar

Heikkilä, Heikki: Ohuesta journalismista vankkaanjournalismiin: julkison tuottamisen mahdollisuuk-sista ja rajoista kansalaisjournalismissa. Tiedo-tustutkimus 22(1999)3, ISSN 0357-8070, pp. 60-74.

The article presents James Carey’s ideas on therelationship between a newspaper and the publicas a historical phenomenon. The reader-newspaperrelationship is on the focus in the article and aFinnish public journalism experiment and it’s resultsare reported.

JOURNALISM • SOCIETY • CITIZENS • DEMOCRACY

Heinonen, Visa: Mainonnan amerikkalaiset juuretja muita näkökulmia mainonnan historiaan.Kansantaloudellinen aikakauskirja 95(1999)2, ISSN0022-8427, pp. 373-384.

The writer explores the history, origins andperspectives of modern advertising in the light ofAmerican research tradition. The article also intro-duces a new research project which studies Finnishadvertising history.

ADVERTISING • HISTORY • CULTURAL ASPECTS

Ihonen, Markku: Romaani julkisuutena: suoma-laisetn kirjallisen julkisuuden synty ja keskusteluromaanista. Tiedotustutkimus 22(1999) 3, ISSN0357-8070, pp. 92-107.

The article deals with the establishment of Finnishliterary public sphere in the 1800s and literature’sfunctions in the society.

LITERATURE • PUBLIC SPHERE • HISTORY

Kaukonen, Martta: Maailman kaunein nainenkohtaa maailman saastaisimman ihmisen: Divine,trasvetismi ja saasta. Lähikuva (1999)2/3, ISSN0782-3053, pp. 55-61.

The article deals with an transvestite actor, andlater a disco artist Divine. The author analyses thelinks between transvetism and filth (both in aphysical and moral sense) in Divine’s public image.

BODY SYSTEMS AND ORGANS • CYPERSPACE• INTERACTIVE MEDIA • PHENOMENOLOGY

Kekki, Lasse: Queer-identiteetti, performatiivisuusja Tony Kushnerin Angels in America. Lähikuva(1999)2/3, ISSN 0782-3053, pp. 89-99.

INFORMATION SOCIETY • WORK • ENTERPRISES• SOCIAL CHANGE

Kunelius, Risto: Journalismi keskustelun tiellä.Tiedotustutkimus 22 (1999)3, ISSN 0357-8070, pp.42-59.

The starting point of the article is John Dewey’ssketch for a new method for a more active andviable public life. This dialogical approach is ta-ken as a guideline both for journalism and journa-lism research.

SOCIETY • CITIZENS • JOURNALISM • DEMOCRACY

Luostarinen, Heikki: Kosovo, journalismi ja pro-paganda. Ulkopolitiikka 36(1999), temanummer,ISSN 0501-0659, pp. 43-52.

The article studies relationship and dependenciesbetween propaganda and journalism during the warof Kosovo. Special focus is on external informa-tion and information policy of Nato which haseffected on contents of international news flowsand also on Finnish mass communication.

PROPAGANDA • COMMUNICATION FUNCTIONS• JOURNALISM • INTERNATIONAL CONFLICT

Pietilä, Veikko: Julkiso ja yleisö. Tiedotustutkimus22(1999)3, ISSN 0357-8070, pp. 4-13.

The article deals with the concepts audience andpublic. The arviewpoint of the publics asdiscursive-interactive collectives is discussed andthe article illustrates this viewpoint on the basison thoughts of put forth by Herbert Blumer andother theorists representing so called discoursiveconcept of public.

AUDIENCES • COMMUNICATION • THEORY •DEMOCRACY

Renvall, Mika; Reunanen, Esa: Yhteisö totuuttametsästämässä: journalismi julkisen keskustelunkehyksenä. Tiedotustutkimus 22(1999) 3, ISSN0357-8070, pp. 76-91.

In the article a view of journalism as a communaltruth-hunting is developed. It is suggested thatjournalism could be understood as communal, pro-blem-solving discussion rather than disseminationof ready-made truths.

JOURNALISM • PUBLICITY • COMMUNICATION• DEMOCRACY

Ridell, Seija: Tutkimus julkisoa tuottamassa:Paikallisuus verkkomediassa -hanke irtiottona kult-tuurisen yleisötutkimuksen käytännöissä. Tiedo-tustutkimus 22(1999)3, ISSN 0357-8070, pp. 28-41.

The author critises the consumer oriented and themedia-centered conception of the audience withincultural media studies. She presents the notions ofaudience and public and suggests that these twoconcepts should be understood as two partly

121

overlapping and partly competing analyticperspectives on people’s relations with the media.

AUDIENCES • THEORY • COMMUNICATION• DEMOCRACY

Rossi, Leena-Maija: Kuinka heteroksi opitaan? –Valitaan 3. kivi auringosta ja otetaan mallia...Lähikuva (1999)2/3, ISSN 0782-3053, pp. 100-109.CULTURAL INTERACTION • CONSUMERS• MEDICAL PERSONNEL• INTERPERSONAL COMMUNICATION

Virtanen, Ilona: Fucking Åmål – lesboelokuva jokamakuun. Lähikuva (1999)2/3, ISSN 0782-3053, pp.78-88.

The author analyses the lesbian theme told in thefilm Fucking Åmål (Sweden 1998) and the publicitygiven to the film.

COMPUTER GAMES • YOUTH • CULTURAL ASPECTS• IDENTITY

Väliverronen, Esa: Biodiversity and the power ofmetaphor in environmental discourse. Science studies11(1998)1, ISSN 0786-3012, pp. 19-34.

The author analyses various uses and functions ofmetaphors in environmental discourse. Are metaphorsused to make abstract environmental issues moreconcrete and what kind of metaphors are selectedand why?

METAPHOR • ENVIRONMENT • DISCOURSE• SCIENCE

122

NorgeDokumentalist: Borghild Gramstad

Grunnlagsbøker

1999 var eit godt år for dei som ville setta seg inn i medievitskap for første gong, og gjera det pånorsk. Ikkje mindre enn fire bøker/bokverk blei utgitt i Noreg nettopp med tanke på å føra lesar-ane inn i dette området. Og lesaren, slik forlaga ser han for seg, er ein student på høgskule- elleruniversitetsnivå som treng ei innføringsbok i medievitskap.

Medievitenskap 1-4Liv Hausken & Peter Larsen (eds.), Bind 1: Medier – institusjoner og historie, 239 p., ISBN82-7674-447-8, Bind 2: Medier – tekstteori og tekstanalyse, 232 p., ISBN 82-7674-448-6, Bind3: Medier og brukere, 228 p., ISBN 82-7674-449-4 Bind 4: Medier – kultur og samfunn, 273 p.,ISBN 82-7674-450-8, Bergen, Fagbokforlaget, 1999.

Det mest omfattande verket av dei fire, er Medievitenskap 1-4, fire bøkermed ulike innfallsvinklar til fagfeltet. Redaktørane for heile verket, er LivHausken og Peter Larsen, men kvart band har ein eigen redaktør.

Band 1 er redigert av Martin Eide, og skrive av Martin Eide, Leif OveLarsen, Terje Rasmussen, Eli Skogerbø, Trine Syvertsen og Helge Østbye.Som tittelen seier, ligg hovudvekta på medier som samfunnsinstitusjonar,og kva spørsmål det reiser om makt og demokrati, økonomi og politikk.Desse perspektiva går som raude trådar gjennom boka, anten forfattaraneser på historikken til kringkasting, presse og film og kinobransjen eller påutviklinga av nye medier som internett.

Band 2 er redigert av Peter Larsen, og skrive av Liv Hausken, Knut Helland, Tone KristineKolbjørnsen og Peter Larsen. Denne boka tar for seg medienes bodskap og tekstar, og gir lesareneit utval av teoretiske perspektiv og metodiske hjelpemiddel for å analysera desse. Her er ogsådøme både på analysar av medietekstar og arbeid med mediesjangrar.

Band 3 er redigert av Barbara Gentikow, og skrive av Barbara Gentikow og Helge Østbye. Herfår me lesa om koss mediene blir brukte, og om dei som bruker dei, både som mottakarar, bruka-rar og konsumentar. Teoriar om mediebruk, påverknad og resepsjon blir drøfta, med utgangs-punkt i fleire konkrete undersøkingar.

Band 4 er skrive av Anders Johansen. Han tar opp den kulturelle og sosiale konteksten sommediene verkar i, og drøftar ulike måtar å sjå på mediehistorie på. Forfattaren drøftar mellomanna kulturomgrepet, spør kva kultur er, og kva rolle mediene spelar i forhold til kulturen.

For mer informasjon, se forlagets hjemmeside: http://www.fagbokforlaget.no/

123

Mediekultur, mediesamfunnJostein Gripsrud, Oslo, Universitetsforlaget, 1999, 333 p., ISBN 82-00-42710-2.

Målet med denne boka, er å introdusera lesaren til medievitskapen, i formav eit overblikk over feltet. Utgangspunktet er sendar-bodskap-mottakar-modellen, som forfattare fyller ved å sjå på erfaringane våre som medie-brukarar, medietekstane i seg sjølve, og produksjon og rammevilkårarundt medietekstane. Han presenterer og bruker ein kombinasjon avhumanistiske, samfunnsvitskaplege og estetiske tilnærmingsmåtar, oglegg vekt på dei historiske kjeldene mediefaget har.

For mer informasjon, se forlagets hjemmeside: http://www.scup.no/uf.html

Medier, påvirkning og samfunnBerit von der Lippe, Odd Nordhaug, (eds.), Oslo, Cappelen akademisk forlag, 1999, 601 p.,ISBN 82-456-0760-6.

Desse forfattarane er med: Sigurd Allern, Michael Bruun Andersen,Kristin Clemet, Elisabeth Eide, Birgit Eie, Jo Bech-Karlsen, Arne Kro-kan, Eva Liestøl, Gunnar Liestøl, Gerd von der Lippe, Rune Ottosen,Francis Sejersted, Stein Erik Selfors, Helge Skaar, Beverly A. Stephan-sen, Trine Syvertsen, Svein Østerud og Ragnar Waldahl. Dette er også eiinnføringsbok i mediekunnskap, men skil seg ut frå dei andre bøkene ved,i tillegg til dei allmenne perspektiva og teoriane, å ha meir vekt på rekla-me, PR og påverknad, og næringslivet sitt forhold til media. Boka harogså eit kapittel om medieidrett, og legg mykje vekt på kjønnsperspek-tivet.

For mer informasjon, se forlagets hjemmeside: http://www.caf.no/

Media i samfunnetTure Schwebs & Helge Østbye, 4. rev. ed. Oslo, Det Norske Samlaget, 1999, 318 p., ISBN82-521-5427-1.

1999 baud også på ei oppdatering av Media i samfunnet. Framleis er dette ei grunnbok som veks-lar mellom å gi generelle framstillingar av massemedia, og meir konkrete opplysningar ommediesituasjonen i Noreg, og i denne utgåva er det lagt større vekt på marknadsmekanismane imedieverda, og digitale medium som World Wide Web er komne med. Kapitla om radio og tv eromarbeidde, og statistikk og eksempel er oppdaterte.

Denne boka har også ei oppdateringsteneste, driven av Helge Østbye, som ein kjem til ved åsøka på forlaget sine heimesider http://www.samlaget.no/ Dette er sjølvsagt ein stor fordel, sidanmediefeltet endrar seg fort, og innføringsbøker som vil seia noko om medieutvikling eller eigar-skap eller mediepolitikk, blir fort utdaterte.

Det er altså eit luksusproblem dei sit med, dei som skal setta opp pensumlister på universitetog høgskular for tida. Og desse bøkene gir interessante innblikk i dei ulike forskarmiljøa. FråInstitutt for medievitskap ved Universitetet i Bergen kjem dei fleste bidragsytarane til Medievit-enskap-bøkene, og Jostein Gripsrud og Helge Østbye held også til her. Boka til Berit von der

124

Annan ny litteratur

Lippe og Odd Nordhaug har derimot bidrag hovudsakleg frå miljøa rundt Norges Markedshøy-skole/Handelshøyskolen BI, Avdeling for journalistikk ved Høgskolen i Oslo og Institutt for me-dier og kommunikasjon, Universitetet i Oslo. Forfattarbakgrunnane set sitt preg på bøkene, og erslik med på å visa kor variert det blir forska på medier i Noreg i dag. Og det lovar godt for detnorske medieforskingsmiljøet at det no er stort nok til å produsera heile fire slike grunnlagsverk.

For meir informasjon, sjå forlaget si heimeside: http://www.samlaget.no/

Andersen, Michael Bruun; Rønning, Helge; Wal-dahl, Ragnar: Norske tv-nyheter: forskjeller oglikheter: stabilitet og endring. Oslo, Universiteteti Oslo, 1999, 117 p., ISBN 82-570-6109-3, (Rap-port; 37), ISSN 0802-1872. (Universitetet i Oslo,Institutt for medier og kommunikasjon). Note: Enoppfølger av to tidligere rapporter.

TELEVISION NEWS • JOURNALISM• CONTENT ANALYSIS • NEWS CRITERIA

Asbjørnsen, Dag; Willbergh, Ilmi: Én kino, flerebiografer: struktur og repertoar hos de skandina-viske hovedstadskinoene. Oslo, Universitetet iOslo, 1998, 99 p., (Universitetet i Oslo, Instituttfor medier og kommunikasjon).

FILMS • CINEMA BUILDINGS • FILM DISTRIBUTION• CHOICE

Berntsen, Bredo: Skarpt sett: historien om vittig-hetspressen i Norge. Oslo, Andersen & Butenschøn,1999, 158 p., ISBN 82-7694-055-2.HISTORY • HUMOUR • PICTURES• SATIRICAL DRAWINGS

Bohlin, Erik (ed.); Levin, Stanford L. (ed.): Tele-communications transformation: technology, stra-tegy and policy. Amsterdam, IOS press, 1998, 396p., ISBN 90-5199-366-8.

Contains three articles from Nordic researchers:Telecommunications transformation: technology,strategy and policy (Erik Bohlin og Stanford L.Levin), Organizing global seamless networks: con-tracts, alliances and hierarchies (Pablo Spiller ogSvein Ulset), The internet and the future of secu-rity: the globalization of space, time and image(Knut Erik Solem)

TELECOMMUNICATION • TECHNOLOGY• POLITICS • INTERNET

Christensen, Gunnar E; Grønland, Stein Erik;Methlie, Leif B: Informasjonsteknologi: strategi,organisasjon, styring. 3. rev.ed. Oslo, Cappelenakademisk forlag, 1999, 304 p., ISBN 82-456-0266-3.

INFORMATION TECHNOLOGY • MANAGEMENT• INTERNET • TRADE

Dahl, Hans Fredrik (ed.): Sensur og selvsensur inordisk presse. (Fredrikstad), Institutt for journa-listikk, 1999, 153 p., ISBN 82-7147-181-3. Note:10 artikler om sensur og selvsensur i de nordiskelands presse, opprinnelig innlegg på et seminar iregi av Pressearkivets venner (nå Norsk presse-historisk forening).

Inneholder følgende artikler: Hvorfor er ytrings-friheten så viktig? (Francis Sejersted), Fra enevolds-sensur til politisk korrekthet: Sensur og selvsensuri Norden (Hans Fredrik Dahl), Regeringen ochmassmedierna i Sverige 1840-1940 (Stig Hadenius),Censur och självsensur i Sverige under andra värld-skriget (Alf W. Johanson), Hvor fri var den danskepresse under besættelsen? (Aage Trommer), Denfrivilligt ödmjuka journalisten. Om den finländskapressens anpasning under Kekkonen (Birger Thö-lix), Den finska pressens självcensur under det kallakriget 1968-1981 (Esko Salminen), Sensur og parti-disiplin i den norske arbeiderpresse (Asle Roll-and), Sensur og selvsensur i den norske arbeider-pressen etter 1945: Et personlig bidrag (EinarOlsen), Sensur i Norden: noen sammenliknende pro-blemstillinger (Bernt Hagtvet).

NEWSPAPERS • CENSORSHIP • POLITICAL PRESS• WAR

Diesen, Jan Anders (ed.): Filmeventyret begynner:av og om filmpioneren Ottar Gladtvet. Oslo, Norskfilminstitutt, 1999, 126 p., ISBN 82-90463-89-8,(Norsk filminstitutts skriftserie; 10). Note: Inne-holder utdrag av Ottar Gladtvets upubliserte selv-biografi, og fire artikler.

Inneholder disse artiklene: Filmkameraen går! Ennorsk filmpioners opplevelser og erindringer gjen-nom 50 års virke bak filmkamera og ved kino-projektør (Ottar Gladtvet), Sensasjoner i en attrak-sjonstid. Om Ottar Gladtvet som spillefilmregissør

125

(Gunnar Iversen), En oppvisning i kontant folke-lighet. Om Ottar Gladtvet og reklamefilmen(Kathrine Skretting), Det gjaldt å ha ideer. Jooriginalere, jo bedre. Om animasjonsfilmskaparenOttar Gladtvet (Gunnar Strøm), Aktualiteter varden gang som nå godt stoff. Om Ottar Gladtvetsom dokumentarfilmskaper (Jan Anders Diesen).

FILMS • HISTORY • FILM MAKERS • FILM INDUSTRY

Drag, Marianne (ed.); Gecau, Kimani (ed.); Zhu-warara, Rino (ed.): Media, democratization andidentity: papers presented at the media and com-munication symposium held at the university ofZimbabwe, August 1993. Harare, University ofZimbabwe, 1997, 219 p., ISBN 0-7974-1773-7.(University of Zimbabwe, Department of English).

Contains these articles: Institutions and represen-tations (Helge Rønning), Towards a research agen-da on media and democracy in South Africa (TembaS. B. Masilela), Communication models and strugg-le: From authoritarian determinism to a theory ofcommunication as social relations in the 1980s inSouth Africa (P. Eric Louw/Keyan G. Tomaselli),A historical overview of media and political changein Rhodesia (Claude G. Mararike), Questions in”Letters to the editor” in two Zimbabwean maga-zines in 1990 (Alison Love/Andrew Morrison),Removing legal barriers to press freedom (GeoffreyFeltoe), Local media, local contexts: Theorizingon modern community media in local communi-cation environments (Knut Lundby), Representa-tion of the ”other” in visual narrative: ”AfricanJourney” and ”Neria” (Hilde Arntsen), Zambianmedia and the change to multi-party politics:Lessons for Africa (Francis P. Kasoma), Mediaownership, control and freedom in the coverage ofmulti-party politics in Zambia (Juma Nyirenda),Women, law and the democratization process inKenya (Patricia G. Kameri-Mbote), Rural commun-ication and the democratization process in Kenya(Guantai Mboroki), The 1980s background to thepopular political songs of the early 1990s in Ke-nya (Kimani Gecau), The language question in themedia and the democratization process in Uganda(David Balikowa), Public opinion studies: Somefragmentary notes on theory and methods (RagnarWaldahl), Women and men as producers and recei-vers of television programmes (Anita Werner),Global television and democracy: Some reflectionson media and citizenship (Michael Bruun Ander-sen).

DEMOCRATIZATION • PRESS • DEVELOPMENT• AFRICA

Forskningsdagene 1998 ved Institutt for kunst- ogmedievitenskap. Trondheim, NTNU, 1999, 103 p.,(KUBE; 1999, 2), ISSN 1500-8673. (NTNU, Insti-tutt for kunst- og medievitenskap.).

Inneholder følgende artikler: Bildeanalyse og sub-jektivitet. Momenter til en metodediskusjon (TerjeBorgersen), Med aviser – ”deres samtids dagbok”– som kilde (Thoralf Berg), Når man i ettertid sertilbake (Sara Brinch), Mye på spill. Rollespill ogelevstøtte. En kort oppsummering etter prosjekt-perioden 1996-1998 (Bjørn Rasmussen), Rolle ogteatralitet i virtuelle rituelle rom (Anita Hammer),Quo vadis, Kirksæther? (Jørgen Kirksæther), Voldi fiksjonsfilm og kritikerens smaksdom (AnneGjelsvik), Frykt, avsky og euforisk glede. Rapportfra arkivet (Gunnar Iversen), Film og rytme II (Jo-han Magnus Elvemo), Estetisk erkjennelse (AudSissel Hoel), Er reklamen fjernsynets egentligebudskap til ungdommen? TV2 Heartbreak high(Kathrine Skretting).

FILMS • TELEVISION • GAMES • PRESS

Gripsrud, Jostein: Ukepressens kulturelle og sam-funnsmessige betydning. Oslo, Foreningen NorskUkepresse, 1999, 60 p.

WEEKLY PUBLICATIONS • PERIODICALS • HISTORY• READERS

Hake, Karin: ”Beethoven – var han ikke smart?”:femåringers fascinasjon av fjernsyn: en kompara-tiv studie. Oslo, 1999, 77 p.

TELEVISION • CHILDREN • PUBLIC SERVICE MEDIA• COMMERCIAL TELEVISION

Hake, Karin: Zapp!: Fra NRK til TV2, TV3 ogTVNorge: fjernsynsseing blant barn og unge 1998.Oslo, NRK Fjernsynet, 1999, 25 p., (Rapport; 1999,mars). (NRK Fjernsynet, Barne- og ungdomsavdel-ingen).TELEVISION • CHILDREN • YOUTH • VIEWING

Hellebust, Anders (ed.): Elektronisk handel. Oslo,Cappelen akademisk forlag, 1999, 292 p., ISBN82-456-0756-8. Note: Artikkelsamling om handelvia Internett.

Inneholder følgende artikler: Hva er elektroniskhandel? (Anders Hellebust), Ehandelsrevolusjonen(Anders Hellebust), Hva skjer i Norge? (Ulf An-dersen og Anders Hellebust), Forretningsmodell forelektronisk handel (Leif B. Methlie), Verdiskapningi ehandel (Arild Haraldsen og Are Helge Traasdahl),Markedsføring og kommunikasjon på Internett (UlfAndersen og Herbjørn Nysveen), Kundeatferd påInternett – en studie av bankkunder (Herbjørn Ny-sveen og Leif B. Methlie), Tillit til ehandel (Haa-

126

kon Flage Bratsberg og Anders Hellebust), Elek-troniske penger (Anders Hellebust), Skatter ogmerverdiavgift – salg over Internett (Øyvind Hov-land og Marianne Scheel), Opphavsrett og nær-stående rettigheter (Haakon Flage Bratsberg), Verna v privatpersoner (Haakon Flage Bratsberg).

INTERNET • ELECTRONIC MAIL • TRADE• WORLD WIDE WEB

Høst, Sigurd: Avisåret 1998: stabilt totalopplag,svake aviser tilbake: revidert utgave. 2. rev.ed.Fredrikstad, Institutt for journalistikk, 1999, 30p., (IJ-rapport; 1999, 1). Note: Rapporten vil hvertår komme i to utgaver, en foreløpig og en revidert.NEWSPAPERS • CIRCULATION FIGURES • MEDIAINDUSTRY • ECONOMICS

Ihlen, Øyvind: Medier og miljø: en skisse av nor-ske avisers miljødekning 1977-1997. Oslo, Uni-versitetet i Oslo, 1999, 85 p., ISBN 82-570-6110-7, (Rapport; 38), ISSN 0802-1872. (Universiteteti Oslo, Institutt for medier og kommunikasjon).PRESS • NEWS COVERAGE • ENVIRONMENT• ENVIRONMENTAL INFORMATION

Jensen, Roy Tore; Lund-Olsen, Tone: Hva nå ..?:en arbeidsmarkedsundersøkelse blant ferdigut-dannede medievitere ved UiB, perioden 1986-1999.Bergen, Universitetet i Bergen, 1999, 29 p., (Ar-beidsnotater; 1999, 37), ISSN 0809-4284. (Uni-versitetet i Bergen, Institutt for medievitenskap).MEDIA EDUCATION • UNIVERSITIES • WORKING LIFE• WORKING CONDITIONS

Kann, Frode; Voll, Kristin: Avisers samfunnsverdi:et forprosjekt. Oslo, Norsk institutt for by- ogregionforskning NIBR, 1999, 58 p., ISBN 82-7071-153-3. (NIBR; Universitetet i Oslo, Institutt formedier og kommunikasjon). Note: Forprosjekt tilet større prosjekt om avisers samfunnsverdi, påoppdrag fra Norske avisers landsforening.

NEWSPAPERS • DEMOCRACY • ECONOMICS • SOCIETY

Lindstad, Merete; Fjeldstad, Øivind: Pressen ogde fremmede. Kristiansand, IJ-forlaget, 1999, 213p., ISBN 82-7147-185-6.PRESS • IMMIGRANTS • NEWS • RACISM

Lunde, Nils Terje; Østnor, Lars: Hva vil nyhet-smediene?: søkelys på nyhetsmedienes etiske mål-setting. Oslo, Universitetsforlaget, 1998, 142 p.,ISBN 82-00-12893-8.

NEWS • ETHICS • BROADCASTING • PRESS

Nilsen, Bjørn; Sjue, Finn: Skjult dagsorden: medi-ene og de hemmelige tjenestene. Oslo, Universitets-forlaget, 1998, 320 p., ISBN 82-00-12906-3.

JOURNALISM • POLITICAL POWER• INFORMATION SOURCES • CENSORSHIP

Simensen, Jens O: Meningsbærer eller menings-løs?: om avisenes samfunnsrolle. Fredrikstad, Insti-tutt for journalistikk, 1999, 221 p., ISBN 82-7147-179-1.

NEWSPAPERS • EDITORIAL POLICY • JOURNALISM• SOCIAL ROLE

Simonsen, Leif: Vi slenger oss på internet: teknolo-gihistorie. Narvik, Høgskolen i Narvik, 1998, 106p., ISBN 82-7283-043-9, ISSN 0806-2021. (Høg-skolen i Narvik, Avdeling for teknologiske fag).Note: Innføringshefte i informasjonssøk via Intern-ett for høgskolebruk.INTERNET • INFORMATION SOURCES• TECHNOLOGY • WORLD WIDE WEB

Terum, Knut; Aas, Nils Klevjer: Med film på time-planen: veiledningshefte om bruk av film i under-visningen og om opplæring i filmkunnskap. Oslo,Skolefilmutvalget/Norsk filminstitutt, 1999, 37 p.

FILMS • FILM EDUCATION • CHILDREN • YOUTH

Tveiten, Oddgeir (ed.): Bosniske krigsflyktninger imediebildet: nordiske perspektiver. København,Nordisk Ministerråd, 1999, 185 p., ISBN 92-893-0272-0, (Nord; 1999, 2).

Inneholder disse artiklene: Media og meninger:Punktbelysning av nordisk flyktningpolitikk på1990-tallet (Sverker Björk, Oddgeir Tveiten),Betecknandets makt: Svensk flyktingdiskurs i bör-jan på 90-talet (Sverker Björk), Norway: Refugeepolicies, media representations (Katherine Good-now), Modtagelsen af bosniske flygtninge i danskpresse (John Aggergaard Larsen), Fragmenter: Sam-menlignende kommentarer til de tre medieforløb(John Aggergaard Larsen, Oddgeir Tveiten).

CONTENT COVERAGE • REFUGEES • PRESS• GOVERNMENT POLICY

Valaker, Tormod: ”Litt fascisme, hr. statsminister!”:historien om den borgerlige pressen og fascismen.Oslo, Forum Aschehoug, 1999, 239 p., ISBN 82-03- 29107-4.

NEWSPAPERS • HISTORY • IDEOLOGIES • JOURNALISM

”Ytringsfrihed bør finde Sted”: forslag til ny Grunn-lov “ 100. Oslo, Statens forvaltningstjeneste, 1999,285 p., ISBN 82-583-0498-4, (NOU; 1999, 27),ISSN 0333-2306. Note: Utredning fra en kommisjonoppnevnt ved Kongelig resolusjon 26. august 1996.Avgitt til Justis- og politidepartementet 22. sep-tember 1999.

Har vedlegg med to artikler i egen rapport: Ytrings-friheten i Norge i det 20. århundre (Henrik G.

127

Bastiansen og Hans Fredrik Dahl), Norges internas-jonale forpliktelser på ytringsfrihetens område(Kyrre Eggen).

FREEDOM OF SPEECH • LAW • LEGISLATION• COMMUNICATION POLICY

Artiklar

Diesen, Jan-Anders: The changing world of televi-sion documentary: 30 years towards a professionaltelevision documentary in the NRK. In: Godzig,Wieslaw (eds.): Aspects of audiovisual popularculture in Norway and Poland, Kraków, JagiellonianUniversity Press, 1999, 228 p., ISBN 83-233-1248-6, pp. 165-187.

TELEVISION • DOCUMENTARY FILMS • HISTORY• TELEVISION PROGRAMMES

Gentikow, Barbara: Hooking, teasing and stay-tuneddevices in Norwegian television news: a new situa-tion for television news and its audiences. In:Godzig, Wieslaw (eds.): Aspects of audiovisualpopular culture in Norway and Poland, Kraków,Jagiellonian University Press, 1999, 228 p., ISBN83-233-1248-6, pp. 135-155.

TELEVISION NEWS • AUDIENCES • JOURNALISM• COMMERCIAL TELEVISION

Gripsrud, Jostein: Miskjente medier: film og fjern-syn i norsk sakprosa. In: Eriksen, Trond Berg; John-sen, Egil Børre (eds.): Norsk litteraturhistorie: sak-prosa fra 1750 til 1995: bind II, Oslo, Univer-sitetsforlaget, 1998, ISBN 82-00-12752-4, pp. 109-121.TELEVISION • FILMS • HISTORY • CRITICAL REVIEWS

Høyer, Svennik: Hvordan pressen ble politisk. In:Eriksen, Trond Berg; Johnsen, Egil Børre (eds.):Norsk litteraturhistorie: sakprosa fra 1750 til 1995:bind I, Oslo, Universitetsforlaget, 1998, ISBN 82-00-12751-6, pp. 521-531.

NEWSPAPERS • HISTORY • JOURNALISM• POLITICAL PRESS

Klausen, Arne Martin: Toppidrettens makt og inn-flytelse: et forsøk på en forklaring. In: Loland,Sigmund (eds.): Toppidrettens pris: en debattbok,Oslo, Universitetsforlaget, 1998, 167 p., ISBN 82-00-42494-4, pp. 11-23.SPORT • SOCIAL POWER • MASS MEDIA• ENTERTAINMENT

Lippe, Berit von der: Reklamens nyheter, nyhet-enes reklame. In: Eriksen, Trond Berg; Johnsen,Egil Børre (eds.): Norsk litteraturhistorie: sakprosafra 1750 til 1995: bind II, Oslo, Universitetsfor-laget, 1998, ISBN 82-00-12752-4, pp. 486-497.

ADVERTISING • NEWS • RHETORIC • INFORMATIONCAMPAIGNS

Lippe, Gerd von der: Toppidrett og kjønn i medi-ene. In: Loland, Sigmund (eds.): Toppidrettens pris:en debattbok, Oslo, Universitetsforlaget, 1998, 167p., ISBN 82-00-42494-4, pp. 106-119.SPORT • GENDER • STEREOTYPES • MASS MEDIA

Loland, Sigmund: Toppidrett som underholdning:om lek, alvor og moral. m In: Loland, Sigmund(eds.): Toppidrettens pris: en debattbok, Oslo, Uni-versitetsforlaget, 1998, 167 p., ISBN 82-00- 42494-4, pp. 152-167.

SPORT • ENTERTAINMENT • MASS MEDIA• ATTITUDES

Mathisen, Stein Roar: Det farlige naboskapet inord: eksplisitte og implisitte fortellinger på en”ny” grense. Tradisjon. Tidsskrift for folkeminne-vitenskap 28(1998)2, ISSN 0332-5997, pp. 11-23.ETHNIC MINORITIES • INTERCULTURALCOMMUNICATION • IMAGE • JOURNALISM

Mühleisen, Wencke: Female talk show hosts:crossing boundaries. In: Godzig, Wieslaw (eds.):Aspects of audiovisual popular culture in Norwayand Poland, Kraków, Jagiellonian University Press,1999, 228 p., ISBN 83-233-1248-6, pp. 91-118.

TALK SHOW PROGRAMMES • TELEVISION •GENDER • PRESENTERS

Puijk, Roel: When the nation stops: media events’place in popular culture. In: Godzig, Wieslaw(eds.): Aspects of audiovisual popular culture inNorway and Poland, Kraków, Jagiellonian Univer-sity Press, 1999, 228 p., ISBN 83-233-1248-6, pp.25-42.SPORT • TELEVISION • JOURNALISM• POPULAR CULTURE

Ronglan, Lars Tore: Media images of sports idols:what about the imaged athletes themselves? Oslo,Norges idrettshøgskole, 1999, 7 p., (Norges idretts-høgskole; International sociology of sport asso-ciation (ISSA), Budapest, 1999).

SPORT • IMAGE • COVERAGE • PRESS

Sande, Øystein: Framveksten av en norsk presse.In: Eriksen, Trond Berg; Johnsen, Egil Børre (eds.):Norsk litteraturhistorie: sakprosa fra 1750 til1995: bind I, Oslo, Universitetsforlaget, 1998,ISBN 82-00-12751-6, pp. 118-128.NEWSPAPERS • HISTORY • JOURNALISM• LANGUAGE

Skretting, Kathrine: Quality in advertising? In:Godzig, Wieslaw (eds.): Aspects of audiovisualpopular culture in Norway and Poland, Kraków,Jagiellonian University Press, 1999, 228 p., ISBN83-233-1248-6, pp. 203-217.

TELEVISION • ADVERTISING• COMMERCIAL TELEVISION • QUALITY

128

Sørenssen, Bjørn: The man on the roof, the child-ren in the shelter: promising possibilities and repul-sive realities in television news. In: Godzig,Wieslaw (eds.): Aspects of audiovisual popularculture in Norway and Poland, Kraków,Jagiellonian University Press, 1999, 228 p., ISBN83-233-1248-6, pp. 155-165.

TELEVISION NEWS • NEWS COVERAGE • VIOLENCE• WAR

Ulvund, Frode: Internet and teaching: lost in cyber-space or a dynamic junction? Bergen, Universiteteti Bergen, 1998, (Universitetet i Bergen, Historiskinstitutt). Note: The document only exist as ahyperlecture, see http://www.hist.uib.no/LydFrode/EDUCATION • INTERNET • TEACHING AIDS• INTERACTIVITY

129

SverigeDokumentalist: Roger Palmqvist

Politikens medialiseringErik Amnå (red.), Stockholm, Fakta Info Direkt, 1999, 317 p., ISBN 91-7610-761-2, (SOU;1999:126), ISSN 0375-250X. (Demokratiutredningens forskarvolym III)

Demokratiutredningens brett upplagda genomlysning av den svenskafolkstyrelsens utveckling, och förutsättningar inför 2000-talet, har bl aresulterat i tretton böcker. Drygt hundra forskare inom samhällsvetenskapoch humaniora har varit engagerade.

En av dessa volymer, antologin Politikens medialisering proble-matiserar mediernas demokratiska funktioner. I nio kapitel presenterassåväl teoretiska som empiriska studier av den roll som radio, tv och tid-ningar spelar för det offentliga samtalet.

Lennart Weibull & Karl Erik Gustafsson orienterar i Svenskt medie-landskap i förändring om forskningsläget när det gäller svenska mediers

utveckling, ur såväl produktions- som konsumtionsaspekter för både gamla och nya medier. Pe-ter Berglez ger i Drömmar och mardrömmar om politiken, massmedierna och medborgarna enteoretisk redogörelse av några av de mest inflytelserika teorierna om informationens ochkommunikationens betydelse för relationen mellan offentliga institutioner och medborgare.

Stig Arne Nohrstedts analys av Demokratin och globaliseringen: om transnationell journalis-tik och politisk opinionsbildning utgör en kritik av skevheten i den internationella nyhetsför-med-lingen, och Peter Dahlgren tar upp en särskild aspekt av denna globalisering, i sin artikel EU,medborgarkultur och mediernas demokratiska uppgift, nämligen den roll som medierna har förvårt medlemskap i EU.

I TV-tittarna och demokratin diskuterar Mats Ekström tv:s roll för de politiska samtalen.Christian Svensson redovisar i TV-debatter som demokratiskt forum en undersökning av tv-pro-grammen Svar Direkt, Nattöppet och Svart eller Vitt.

Med utgångspunkt i Expressens artikelserie 1993 om flyktingpolitiken och Dagens Nyhetersartiklar 1997 om steriliseringspolitiken i Sverige, diskuterar Åsa Kroon, i Mediedebatter somsamtal i offentligheten: om budskap och betydelse i förändring, hur dessa debatter påverkarmedborgare och politiker. Leonor Camauër skildrar i Rörelser i olika rum hur tre olikakvinnoföreningar arbetar för att erövra sig positioner som legitima deltagare i det offentliga sam-talet, och Konstantin Economou & Per-Anders Forstorp behandlar i sin analys Denmedialiserade demokratin – ett slag om representationen de politiska partiernas anpassning tillvad som uppfattas som medielogik i tiden. Som exempel uppmärksammas bl a hur socialdemo-kraternas sexuellt anspelande videofilm till förstagångsväljarna i valrörelsen 1998 används i sla-get om representationen. Artikeln belyser huvudsakligen medierna som en egen del av den poli-tiska makten.

För mer information, se http://www4.sb.gov.se/propositioner/sou/sou1999.html

130

Medierna i samhället – kontinuitet och förändringProfessorer i journalistik och medie- och kommunikationsvetenskap reflekterarUlla Carlsson (red.), Göteborgs universitet, NORDICOM-Sverige, 1999, 80 p., ISBN 91-630-8828-2.

I anslutning till utgivningen av MedieSverige 1999/2000 uppmanade Nor-dicom samtliga professorer inom ämnet journalistik, medier och kommu-nikation i Sverige att i korta artiklar reflektera kring ett medielandskap iförändring utifrån sina särskilda kunskaper och att formulera angelägnaforskningsfrågor för kommande år.

Skriften innehåller följande artiklar: Kent Asp: Mäktiga eller makt-lösa?: medierna inför 2000-talet, Peter Dahlgren: Medier i samspel medsin egen tid, Olle Findahl: På spaning efter medieutvecklingens insida: detblir mer, men blir det bättre?, Karl Erik Gustafsson: Svensk mediepolitik:egna tankar inför 2000-talet, Håkan Hvitfelt: Efter journalistiken?: om

medier och journalistik i förändring, Stig Arne Nohrstedt: Besök på en kurdisk pizzeria i Dalar-na: några reflektioner om medieforskningen och globaliseringen, Kjell Nowak: Medieut-vecklingen och vardagen, och Lennart Weibull: Publik och teknik: tankar kring medieutvecklingoch medieanvändning.

För mer information, se http://www.nordicom.gu.se

Orden och pengarnaOm kamp och kapitulation inom journalistikenLars J. Hultén, Stockholm, Natur och Kultur, 1999, 459 p., ISBN 91-27-07659-8.

I boken förs en diskussion om journalistikproduktionens villkor – dess hot och möjligheter.Pengarnas makt och betydelse i den journalistiska produktionen har ökat.

Författarens uppgift i bokens första del är dels att beskriva det journalistiska produktionsfältetoch dess nyhetsrum (hela nyhetsföretaget), dels belysa förhållandet mellan produktion och pro-

dukt. En schematisk modell av dagstidningsföretaget presenteras och treolika ”maktfält” eller ”ideologier” identifieras. Därpå ges en teoretiskbild av hur resurser och styrmekanismer samverkar, hur produktionenstyrs och fungerar.

I del två prövar författaren den teoretiska modellen i en analys av ochjämförelse mellan tidningsföretagen Dagens Nyheter, Västmanlands LänsTidning och Uppsala Nya Tidning.

En diskussion om det journalistiska (nyhets)berättandet och journalis-ten som berättare förs i tredje delen, och de villkor och dilemman som slårmot texten lyfts fram. Bokens sista del belyser den redaktionella mixen,

med betoning på helheten – inte bara nyhetsjournalistik. Författaren sammanfattar förändring-arna i ”nyhetsrummet” och avslutar med reflektioner kring läget idag och i morgon. Vem harmakten över innehållet, helheten, mixen? Vem besitter tolkningsföreträdet?

För mer information, se http://www.nok.se

131

Nyheter – att läsa tidningstextKristina Lundgren, Birgitta Ney & Torsten Thurén, Stockholm, Ordfront förlag, 1999, 147 p.,ISBN 91-7324-664-6.

Boken är en handledning för den som vill lära sig att läsa nyheterna i tid-ningen på ett reflekterande och granskande sätt. Här presenteras kunskapoch metoder att använda vid analys av nyhetstext.

I bokens tre delar behandlas vanliga ord och uttryck som förekommer inyhetsvärlden: tidningstyper, artiklar, rubriker, bilder m m. Ett metod-avsnitt ger verktyg för analys av nyhetstexter. Nyhetsvärdering, källkritikoch massmedieretorik förklaras särskilt. Två artiklar analyseras för attvisa hur frågorna öppnar texterna för flera läsningar. Slutligen presenterasett flertal genomförda läsningar, där man kan följa analysens gång.

Boken avslutas med en ”checklista” att använda som utgångspunkt närman skall analysera en artikel.

För mer information, se http://www.ordfront.se

Finrummet och lekstuganKultur- och underhållningsprogram i svensk radio och tvDag Nordmark, Stockholm, Bokförlaget Prisma, 1999, 400 p., ISBN 91-518-3623-8.

Skriften utgör en sammanfattning av det andra delprojektet i det tvärveten-skapliga forskningsprogrammet om de svenska etermediernas uppkomstoch utveckling.

Här behandlas de två centrala programområdena kultur och underhåll-ning, med radio- och tv-teater, musik, uppläsningar och kulturkrönikor så-väl som frågesporter, artistshower och långfilmer. Programverksamhetenssammansättning och gradvisa förändring under ca sjuttio år presenteras.Skriftens första del ägnas radion, dess senare televisionen.

Ett rikligt bildmaterial illustrerar texten, liksom den CD med program-exempel från radion (1933-1986) som ingår i volymen.

Communication. An introductionKarl Erik Rosengren, London, SAGE, 2000, 219 p., ISBN 0-8039-7836-7.

This introduction to communication science offers a thorough examina-tion of all aspects of human communication. The author outlines the coreintegrating concepts of an emergent discipline, spanning interpersonal,group, organizational, mass-societal, and international levels of commun-ication. In addition to the detailed analysis of all levels of communication,the book includes a summary of its nature, form and function, a descrip-tion and overview of different traditions and theoretical perspectives ofcommunication studies. The author concludes with a consideration of thefuture of communication – as phenomena and as a field of research.

För mer information, se http://www.sagepub.co.uk

132

Berggren Torell, Viveka: Barfota barn: klädbehovoch klädekonomi på folkhemsbyggets tid:konsumtionsidéer uttryckta kring 1940- och 50-talens barnkläder. Göteborg, Göteborgs universi-tet, 1998, 30 p., (Barn och föräldrar i konsumtions-samhället; 2).

Med utgångspunkt i en analys av ett tjugotal bro-schyrer samt mönsterblad och flygblad från Aktivhushållning åren 1940-1957, diskuteras 1940- och50-talens officiella konsumtionsidéer kring främstbarnkläder.

ADVERTISING • INFORMATION • CONSUMERS •CHILDREN

Camauër, Leonor: Feminism, citizenship and themedia: an ethnographic study of identity proces-ses within four women’s associations. Stockholm,Stockholms universitet, 2000, 314 p. + 2 app. 3 p.,ISBN 91-88354-17-2, (Avhandling; 12), ISSN1102-3015. (Stockholms universitet, Institutionenför journalistik, medier och kommunikation/JMK).Note: Dr. diss.MEDIA • FEMINISM • WOMEN • PUBLIC SPHERE

Falkström, Marie: Från byggklossar till action-hjältar och modedockor: om legoannonsens för-ändring från 1960 till 1997. Göteborg, Göteborgsuniversitet, 1998, 46 p., (Barn och föräldrar ikonsumtionssamhället).

Undersöker hur Lego annonserat för sina produk-ter, med fokus på barn och familj, under perioden1960 till 1997. Analyserade annonser är hämtadeur serietidningen Kalle Anka & C:o, där de förstaleksaksannonserna uppträdde 1958 och de förstaLegoannonserna 1960.

ADVERTISING • CHILDREN • COMICS • CONSUMERS

Fernández, Christian: Mer än sjukvård?: pressensbevakning av de regionala valrörelserna i Skåneoch Kalmar län 1998. Lund, Lunds universitet,1999, 44 p., ISBN 91-88306-21-6. (Lunds univer-sitet, Statsvetenskapliga institutionen).PRESS • ELECTION CAMPAIGNS• LOCAL GOVERNMENT • DEMOCRACY

Hagström, Bo: Pressens bild av kommunalpolitikeni Malmö stad. Lund, Lunds universitet, 2000, 92p., (Stadsdelsreformen i Malmö – en demokrati-utvärdering; 15), ISSN 1403-3658. (Lunds univer-sitet, Statsvetenskapliga institutionen).PRESS • COMMUNITIES • POLITICS • OPINION

Hagström, Bo; Petersson, Harry: Medborgarnasoch politikernas syn på de lokala medierna iMalmö. Lund, Lunds universitet, 1999, 49 p.,

(Stadsdelsreformen i Malmö – en demokrati-utvärdering; 11), ISSN 1403-3658.LOCAL MEDIA • COMMUNITIES • POLITICS• MEDIA USE

Hvitfelt, Håkan (ed); Karvonen, Lauri (ed.): Densvala demokratin. Sundsvall, Mitthögskolan,Demokratiinstitutet, 1999, 160 p., (Mitt i opinio-nen; 3), ISSN 1403-8773.

En summering av forskningsprojektet Mitt i opi-nionen (MIO) som Demokratiinstitutet och Mitt-högskolan bedrivit under 1998/99. I detta projekthar attityder kring politik, medier och samhällebland medborgare, politiker och journalister un-dersöks sex svenska kommuner i samband medvalrörelsen 1998. Följande artiklar ingår: Då de-mokratin svalnar (Lauri Karvonen), Sådana är de,politikerna! (Jesper Strömbäck), Partier speglarbättre än personer (Elisabet Ljungberg), Lokalamedier, publik och politik (Jonas Ohlsson), Djupaklyftor (Börje Alström), En ledarstil som inte tarparti (Lars Nord), och Politik som såpopera (Hå-kan Hvitfelt).

MEDIA • DEMOCRACY • POLITICS • CREDIBILITY

Håkansson, Nicklas: Valretorik: om politiskt språki partipropagandan. Göteborg, Göteborgs univer-sitet, 1999, 255 p., ISBN 91-628-3858-X, (Göte-borg Studies in Politics; 65), ISSN 0346-5942.

En detaljerad analys av de politiska partiernas bud-skap till medborgarna i nationella valrörelser. Stu-dien är inriktad på hur politiker med språkliga medeldelger sina budskap. I centrum står formaspektersnarare än politiskt innehåll. Tre olika faktorer somkan tänkas påverka valretoriken prövas: massmedie-logiken, valsystemets utformning samt partiernasstrategiska position i valet.

MEDIA • ELECTION CAMPAIGNS • RHETORIC• POLITICS

Johansson, Barbro: Den elektroniska familje-medlemmen: reklam för mediaprodukter riktad tillfamiljer och barn. Göteborg, Göteborgs universi-tet, 1998, 50 p., (Barn och föräldrar i konsumtions-samhället; 1).

En genomgång av annonser för mediaprodukter,främst radio, tv, video, tv-spel och datorer. I hu-vudsak har följande material använts i analysen:Göteborgs Posten, Kalle Anka & C:o samt Philipsproduktkataloger.

MEDIA • ADVERTISING • MARKETING • CHILDREN

Annan ny litteratur

133

Lindgren, Anne-Li: ”Att ha barn är en god sak”:barn, medier och medborgarskap under 1930-ta-let. Linköping, Linköpings universitet, 1999, 377p., ISBN 91-7219-660-2, (Linköping Studies in Artsand Science; 205), ISSN 0282-9800. Note: Ingår iStiftelsen Etermedierna i Sverige, Skrifter omutbildningsprogrammens historia, Nr 2 1999, ISSN1404-4390.

RADIO • CHILDREN • PEDAGOGY • METHODOLOGY

Ney, Birgitta: Kvinnoprofiler i Stockholmsvimlet1907: en artikelserie med en kort journalistikhisto-risk kommentar. Stockholm, Stockholms universi-tet, 2000, 26 p., ISBN 91-87792-17-6, (Centrumför kvinnoforsknings skriftserie; 18), ISSN 1103-3103. (Stockholms universitet, Centrum för kvin-noforskning).

JOURNALISTS • WOMEN • HISTORY • ARTICLES

Ney, Birgitta: Skriftställarinnor, journalister m fl:en förteckning över kvinnor verksamma i pressenca 1893-1924. Stockholm, Stockholms universitet,2000, 121 p., ISBN 91-87792-18-4, (Centrum förkvinnoforsknings skriftserie; 19), ISSN 1103-3103.(Stockholms universitet, Centrum för kvinnoforsk-ning).

JOURNALISTS • WOMEN • PRESS • HISTORY

Nilsson, Sven: Kulturens vägar: kultur och kultur-politik i Sverige. Malmö, Polyvalent, 1999, 528 p.,ISBN 91-89200-14-4.

Beskriver hur svenskt kulturliv utvecklats och hurkulturpolitiken etablerats. Tidsperspektivet sträckersig från det storsvenska 1600-talet fram till detsena 1900-talet och en bit in i framtiden.

CULTURE • CULTURAL POLICY • HISTORY • LEISURETIME ACTIVITIES

Olausson, Ulrika: Saddam Hussein från Gulfkrigtill Gulfkrig: Sverige och USA: utrikespolitik ochnyhetsrapportering. Örebro, Örebro universitet,1999, 118 p., ISBN 91-7668-216-1, (Studier i kom-munikation och medier; 13), ISSN 1401-9701.

NEWS FLOW • WAR • NEWS TRANSMISSION• JOURNALISM

Sahlstrand, Anders: De synliga: nyhetskällor isvensk storstadsmorgonpress. Stockholm, Stock-holms universitet, 2000, 268 p., ISBN 91-88354-18-0, (Avhandling; 13 (Journalistik)), ISSN 1102-3015. (Stockholms universitet, Institutionen förjournalistik, medier och kommunikation/JMK).Note: Dr. diss. English summary 11 p.

NEWS • INFORMATION SOURCES • DEMOCRACY• NEWSPAPERS

Sandin, Bengt (ed.): Medier och modernisering: enantologi om utbildningsprogram och samhällsför-ändring. Stockholm, Stiftelsen Etermedierna i

Sverige, 1999, 464 p., ISBN 91-26-99950-1, (Skrif-ter om utbildningsprogrammens historia; 1999, 1),ISSN 1404-4390.

Inkluderar: Ingrid Lindell: Det politiska speletkring övergången från Skolradion till Utbildnings-radion, Anne-Li Lindgren: Kvinnor och män iutbildningsprogrammens tidiga organisation, Jör-gen Nissen: Tv-undervisning vid Linköpings tek-niska högskola: framtidens universitet?, Lars-ÅkeEngblom: Magistrar eller murvlar?: rekryteringav producenter till utbildningsprogrammen under1960-talet, Bernt Gustavsson: Från Aten till LosAngeles – idéhistoria som allmänbildning, RikardEriksson: Yrkesvägledning med radio och tv: attfostra svensk ungdom till rätt arbete och liv, TittiForsslund: Skolradio för flickor och pojkar i 50-talets folkhem, Elisabet Hammar: Fransk värld försvensk ungdom: en studie av det kulturella inne-hållet i programutbudet från skolradion 1948-1978,Ann-Kristin Wallengren: Provocerande undervis-ning – Arbetare -71 i ett berättartekniskt perspek-tiv, Thomas Dahl: Skapandet av en trafikant – be-lyst genom skolradions trafikprogram 1934-1959,Lotta Holme: En följsam folkbildare – utbildnings-utbudet på handikappområdet under 1960-, 70-och 80-tal, Stefan Kokalj & Gunilla Öberg: Miljötill salu, Boel Lindberg: Att förfina det låga ochpopularisera det höga: radions utbildningsprogramom musik under mellankrigstiden, Bengt-GöranMartinsson: Skolradion och litteraturen: diskus-sion av tre uppsättningar av Mäster Olof i skol-radion 1930, 1934 och 1949, Mikael Ottosson:TRU och ”vänstervridningen”, Maria Sundkvist:Oansvarig och okunnig – hjälpsam och kompe-tent: bilder av ungdomen i utbildningsprogram-men, och Roger Klinth: Mannen och den jämställdafamiljen: mannen i familjen speglad genomutbildningsprogrammen i svensk radio och tv 1946-1971.

BROADCASTING • EDUCATION• BROADCASTING PROGRAMMES • PEDAGOGY

Santesson-Wilson: Frågan som kom bort?: mass-mediernas rapportering om regionförsökens inled-ningsskede. Lund, Lunds universitet, 2000, 64 p.,ISBN 91-88306-22-4, (Regionalisering och fler-nivådemokrati). (Lunds universitet, Statsvetenskap-liga institutionen).MASS MEDIA • DEMOCRACY• LOCAL GOVERNMENT • REGIONS

Stúr, Elisabeth: Trivialiseringen inom nyhets-journalistiken: Vi och Dom: läsarvärlden i denösterrikiska dagstidningen täglich Alles. Stock-

134

holm, Stockholms universitet, 2000, 297 p., ISBN91-88354-20-2, (Avhandling; 14 (Journalistik)),ISSN 1102-3015. (Stockholms universitet, Institu-tionen för journalistik, medier och kommunikation/JMK). Note: Dr. diss. German zusammenfassung10 s. English abstract.NEWS • JOURNALISM • PRESS • HISTORY

Tjernström, Sune: En svårstyrd skuta: företagsled-ning i det svenska public service-företaget: försva-ret av sårbara värden i radio och tv. Stockholm,Stiftelsen Etermedierna i Sverige, 1999, 377 p.,(Etermedierna i Sverige; 13), ISSN 1400-7274.

BROADCASTING • PUBLIC SERVICE • MANAGEMENT• HISTORY

Åberg, Carin: The sounds of radio: on radio as anauditive means of communication. Stockholm,Stockholms universitet, 1999, 229 p. + 2 app. 30p., ISBN 91-88354-15-6, (JMK Dissertations; 11).Note: Dr. diss.RADIO • COMMUNICATION THEORY • SOUND• LISTENING

Artiklar

Alström, Börje: Djupa klyftor: om politikers,journalisters och allmänhetens attityder. In: Hvitfelt,Håkan; Karvonen, Lauri (eds.): Den svala demo-kratin. Sundsvall, Mitthögskolan, Demokratiinsti-tutet, 1999, 159 p., (Mitt i opinionen; 3), ISSN1403-8773, pp. 85-97.

JOURNALISTS • POLITICS • ATTITUDES • PUBLICSPHERE

Dahlström, Edmund: Manuel Castells tankar ominformationsåldern. Sociologisk Forskning (1999)4,pp. 114-124.

En introduktion av Manuel Castell idéer. Fram-ställningen bygger på Castells arbete om informa-tionsåldern: The Rise and the Network Society, ThePower of Identity, och End of Millenium.

INFORMATION SOCIETY • ECONOMICS • CULTURE• IDENTITY

Drotner, Kirsten: Medierade minnen: radio, filmoch formandet av unga kvinnors kulturella identi-tet. Kvinnovetenskaplig tidskrift 20(1999) 4, te-manummer, pp. 10-24. Note: Transl. by: KarinLindeqvist.

En diskussion kring komplexiteten i samspeletmellan textuella och kontextuella aspekter på me-dier och medieupplevelser.

FILMS • RADIO • AUDIENCE REACTION • MEMORY

Fornäs, Johan: The crucial in between: the central-ity of mediation in cultural studies. European Jour-nal of Cultural Studies 3(2000)1, ISSN 1367-5494,pp. 45-65.MEDIA • CULTURAL STUDIES • MODERNITY• SEMANTICS

Hvitfelt, Håkan: Politik som såpopera: om medi-ernas och journalistikens förändrade politiska rol-ler i en föränderlig medievärld. In: Hvitfelt, Hå-kan; Karvonen, Lauri (eds.): Den svala demokra-tin. Sundsvall, Mitthögskolan, Demokratiinstitutet,1999, 159 p., (Mitt i opinionen; 3), ISSN 1403-8773, pp. 120-132.JOURNALISM • POLITICS • ECONOMICS• DEMOCRACY

Jutterström, Christina (ed.): Tema: Sport-journalistik. JMG Granskaren 3(2000)1, temanum-mer, ISSN 1403-8404, 32 p. (Göteborgs universi-tet, Institutionen för journalistik och masskommu-nikation/JMG).

JOURNALISM • SPORT • WOMEN • HISTORY

Nord, Lars: En ledarstil som inte tar parti. In:Hvitfelt, Håkan; Karvonen, Lauri (eds.): Den svalademokratin. Mitthögskolan, Sundsvall, Demokrati-institutet, 1999, 159 p., (Mitt i opinionen; 3), ISSN1403-8773, pp. 98-119.EDITORIALS • OPINION • DEMOCRACY• NEWSPAPERS

Ohlsson, Jonas: Lokala medier, publik och politik.In: Hvitfelt, Håkan; Karvonen, Lauri (eds.): Densvala demokratin. Sundsvall, Mitthögskolan,Demokratiinstitutet, 1999, 159 p., (Mitt i opinio-nen; 3), ISSN 1403-8773, pp. 68-84.MEDIA • CONSUMPTION • AUDIENCES • POLITICS