Download - Vikingaspår i Västergarn

Ulrika Söderström

Vikingaspår i Västergarn

Arkeologisk undersökning 2013Snauvalds 1:2, Västergarns socken, Gotlands kommun, Gotland

KAlmAr länS mUSeUm Arkeologisk rapport 2014

UppSAlA UniVerSitet 2014 AFrUU, Arkeologiska fältrapporter nr. 6

Gärdslösa kyrka • Kalmar läns museum

Författare Ulrika Söderström med bidrag av Christoph Kilger Uppsala universitet Campus GotlandCopyright Kalmar läns museumRedaktion per lekberg, Seija nyberg, ludvig papmehl-Dufay, Christoph Kilger Uppsala universitet Campus GotlandKartor publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från lantmäteriverketFörlag Kalmar läns museumISSN 1400-352X

Vikingaspår i VästergarnArkeologisk undersökning 2013

Snauvalds 1:2, Västergarns socken, Gotlands kommun, Gotland

Vikingaspår i Västergarn • Kalmar läns museumVikingaspår i Västergarn • Kalmar läns museum

Abstract

excavation of 2012 further north within the wall (RAÄ 1). The results show that there are more remains of structures within the area and findings from the trenches suggest that a settlement may have been in use during late Viking Age, AD 1050-1150.

Keywords: Gotland, Västergarn, Viking Age, Early Middle Age, settlement

In 2013, the University of Gotland performed an excavation at Västergarn, 25 kilometers southwest of Visby, as part of a field course in archaeology. In total, four trenches were dug, covering an area of 129.5 m2. The purpose of the excavation was to trace and document the settlement that came into light during the


Innehåll

Sammanfattning .................................................................................................7Inledning ..............................................................................................................8Topografi och fornlämningsmiljö ....................................................................10Tidigare undersökningar HGo 2005-2012 .....................................................13Syfte, genomförande och metod ............................................................................................16Undersökningens resultat ........................................................................................................19Schakt 60 .....................................................................................................................................19Schakt 61 .....................................................................................................................................28Schakt 62 .....................................................................................................................................32Schakt 63 .....................................................................................................................................43Slutsatser .....................................................................................................................................50

Referenser .........................................................................................................53Tekniska och administrativa uppgifter ...........................................................55Bilagor ...............................................................................................................57

Vikingaspår i Västergarn • Kalmar läns museumVikingaspår i Västergarn • Kalmar läns museum Vikingaspår i Västergarn • Kalmar läns museumVikingaspår i Västergarn • Kalmar läns museum

6

Fig.1. Västergarns socken ligger ca 25 km sydväst om Visby.


7


Sammanfattning

I samband med 2013 års seminariegräv-ningar i Västergarn genomförde Hög-skolan på Gotland, numera Uppsala universitet Campus Gotland, en arkeo-logisk utgrävning på fastigheten Snau-valds 1:2. Fastigheten ligger innanför den registrerade fornlämningen RAÄ 1, en halvcirkelformad vallanläggning. Totalt togs fyra schakt upp vilka kom att täcka en yta om cirka 129,5 m2.

De övergripande syftena med 2013 års undersökning var att försöka spåra bebyggelsen ytterligare norrut inom vallområdet, och i det sammanhanget kartlägga fyndmaterialet, för att kunna pröva och problematisera hypotesen om att bebyggelsen innanför vallområdet tenderar att uppvisa en äldre karaktär ju längre norrut man kommer.

Resultaten från 2013 års seminarie-grävningar i Västergarn visar tydligt att det finns anledning att förmoda att Väs-tergarn existerade som boplats redan under 1000- och 1100-talet. I schakt 62 framkom resterna av en husgrund,

dock sämre bevarad än den från 2012, och i schakt 63 fanns en stenpackning som mycket väl kan tillhöra ytterligare en husgrund. Fynden som påträffades vid årets undersökning ger också ett mera vikingatida intryck än vad som tidigare varit känt i Västergarn. Fyn-det av ett djurhuvudformigt spänne, ett bältesbeslag i Jellingstil, en gotländsk silverpenning präglat från 1150-tal, ett engelskt mynt omgjort till hänge präglat på 1030-talet förstärker den vikingatida bilden.

Kontinuiteten som nu kan skönjas från senast slutet av 1000-talet fram till slutet av 1200-talet i Västergarn är ett minst sagt intressant inslag i forskning-en kring tidigmedeltida urbaniserings-processer i Sverige och på kontinenten. Resultaten av 2013 års undersökningar innanför Västergarnsvallen har kommit att besvara flera av de frågor som ställts i samband med tidigare seminariegräv-ningar och samtidigt gett liv åt ett flertal nya forskningsfrågor.


8

Mellan 2007 och 2012 har undersökningarna koncentrerats till fastigheten Snauvalds 1:2 och den centrala delen av vallområdet (fig. 1 & 2). Fynd av husgrunder från medeltid och nyare tid innanför vallen har aktualiserat frågeställ-ningar om Västergarns betydelse som en urban bosättning där omfattningen och karaktären av bebyggelsen har stått i fokus. Andra fråge-ställningar har rört den klassiska problemställ-ningen mellan kontinuitet och diskontinuitet som t ex; När etablerades Västergarn i förhål-lande till den vikingatida hamnen Paviken? När upphörde verksamheten i Västergarn?

Resultaten från de seminariegrävningar som genomförts hittills tyder på att området innanför vallen har haft en komplexare och äldre bebyggelsestruktur än vad som tidigare varit känt. Spår efter medeltida bebyggelse har konstaterats i de flesta undersökningsschakt. Denna bebyggelse är närmast osynlig idag och täcks av ett fyndfattigt lager av sandblandad jord. Särskilt intressant är också de fyndrika lagren i anslutning till husgrunderna. Före-komsten av stora mängder ben, keramik, slagg, kamfragment, pärlor samt järn- och bronsföre-mål påminner om massmaterialet i medeltida stadslager. Även handelsindikerande föremål såsom vågar, viktlod och klädesplomber har påträffats. Trots att minst nio husgrunder från medeltiden och nyare tid har kunnat beläggas fram till 2012 är det fortfarande till stor del oklart hur denna bebyggelse varit strukturerad och organiserad.

Av denna anledning har både seminarie-

Inledning

Högskolan på Gotland (HGo) startade semi-nariegrävningarna i Västergarn (RAÄ 24) år 2005, vilka sedan dess årligen genomförts (fig. 1 & 2) fram till 2013. Fältkurserna riktar sig till förstaårsstudenter i arkeologi och utgräv-ningarna ger en första erfarenhet i arkeologisk undersökningsmetodik och dokumentation.

Seminariegrävningarna är också länkade till ett flertal pågående forskningsprojekt, ini-tialt under 2005 och 2007 under ledning av Prof. Jörn Staecker och sedan 2010 i projek-tet ”Gård-Hamn-Stad” under ledning av FD Christoph Kilger.

År 2012 initierades ett nära samarbete med Kalmar Läns Museum vad gäller forskning och undervisning med Västergarn som utgångs-punkt. Inom ramen för detta har Ulrika Söder-ström deltagit som fälthandledare (2012) och fältarbetsledare (2013). Hon har sedan 2012 drivit forskningsprojektet I städernas skugga som utifrån Västergarn och Köpingsvik på Öland behandlar tidigmedeltida urbanise-ringsstrategier. Projektet ska förhoppningsvis utmynna i en doktorsavhandling.

Seminariegrävningarna i Västergarn har varit kopplade till olika frågeställningar och syften som har kommit att skifta fokus i takt med att nya undersökningsresultat framkom-mit. Initialt var frågorna riktade mot Väster-garns medeltida kyrkomiljö. Förhoppningen var att undersökningarna som startade 2005 skulle kunna ge nya rön om genus, sociala och religiösa förhållanden samt hälsomässiga as-pekter av Västergarns medeltida befolkning.


9


östersjökeramik och äldre svartgods, vilket antyder en användning under senast slutet på 1100-talet eller möjligen tidigare.

De övergripande syftena med 2013 års un-dersökning har därför varit att försöka spåra bebyggelsen ytterligare norrut inom vallområ-det, och i det sammanhanget kartlägga fynd-materialet för att kunna pröva och problema-tisera hypotesen om att bebyggelsen tenderar att uppvisa en äldre karaktär ju längre norrut man kommer.

Föreliggande rapport presenterar resultaten av detta arbete.

grävningarna 2012 och 2013 haft bebyggel-sens rumsliga utbredning som huvudsakliga fokus. Resultaten har gett tydlig indikation på att det finns en möjlighet att stora delar av vallområdet i Västergarn kan ha varit bebyggt redan under tidig medeltid. Ett sådant resultat är att sammansättningen av keramiken i områ-det tycks skifta och ha en dragning mot äldre godstyper ju längre bort i vallområdet man gräver sett från nuvarande gårdslägen. Denna tes stärktes av 2012 års resultat då keramiken som påträffades vid den medeltida husgrunden uteslutande utgjordes av äldre godstyper som


10

med tiden ha minskat. I nyare tid fungerade Västergarn som småhamn för mindre fartyg. Efter 1600-talet mitt minskade dess betydelse markant och under 1700-talet övergavs ham-nen (Zachrisson 1999: 11).

Trots att Västergarns betydelse som hamn är mycket närvarande i de historiska texterna är det fortfarande okänt var själva hamnen ursprungligen har legat (Zachrisson 1999: 10). Nyare arkeologiska undersökningar och rekognosceringar i Västergarns omedelbara närområde vid bl.a. Västergarnsån har påvi-sat träkonstruktioner, stenkistor och anlägg-ningar i vattnet som kan tolkas som bryggor, kajanläggningar och hamnbassänger (Carls-son 2011: 41-43, 143-156). Motsvarande fynd av stockar, trä- och stenbryggor samt en med-eltida kogg på Kronholmen indikerar även här verksamheter med anknytning till havet (Carlsson 2011: 51-60).

Fornlämningsmiljön i själva tätorten Väs-tergarn utgör fortfarande ett synligt inslag i landskapet (fig.2). Stora delar av den moderna bebyggelsen omgärdas av en halvcirkelformad vallanläggning (RAÄ 1). Den massiva halv-kretsvallen som vetter mot havet är ca 1 km lång och omsluter en yta på ca 12,5 ha. På vissa håll är vallen 15 meter bredd och tre me-ter hög. Vallen genomskärs idag av två vägar, i öst-västlig riktning Sandavägen och i nord-syd-lig riktning Klintehamnsvägen. Den moderna bebyggelsen ligger koncentrerad längs de mo-derna vägsträckningarna. Stora arealer innan-för vallen norr och söder om Sandavägen är

Orten Västergarn ligger på Gotlands västkust, ca 25 kilometer söder om Visby (fig.1.) Med sina 13 km2 är Västergarns socken den minsta på Gotland. Området i och runt Västergarn kännetecknas idag av gles bebyggelse av lands-bygdskaraktär. Det moderna kulturlandska-pet präglas av öppna betes- och strandmar-ker och fritidsbebyggelse. Ur ett arkeologiskt perspektiv representerar kulturlandskapet i Västergarn, det närliggande Paviken och den maritima topografin en av de mest intressanta fornlämningsmiljöerna vad det gäller hamn- och handelsverksamhet under vikingatid och medeltid längs den gotländska kusten. Efter-som området inte genomgick samma utveckling som staden Visby finns här ett närmast ostört kustnära kulturlandskap från yngre järnålder och medeltiden bevarat (Carlsson 2011: 26ff).

Ur kommunikativ synvinkel erbjöd topogra-fin vid Västergarns kust ideala förutsättningar att knyta samman hav och Gotlands inland, samt att skydda den södergående sjötrafiken mellan Gotland, Öland och Sydskandinavien. Under medeltiden var Västergarn bredvid Vis-by, Klintehamn och Burgsvik en av fyra vik-tiga hamnar på Gotlands västkust (Yrwing 1986). Västergarns betydelse för militära styr-kor omnämns ett flertal gånger i de skriftliga källorna, bl.a. marsken Matts Kettillmunds-sons landstigning 1318/1319 och tyska ordens invasionshär 1398. Även Vitaliebröderna an-vände Västergarn som stödjepunkt i slutet på 1300-talet (Elfwendahl 1989: 5). Dess bety-delse som hamn för stora fartyg verkar dock

Topografi och fornlämningsmiljö


11


Fig.2. Fornlämningsöversikt Västergarn.

1200-talet (RAÄ 24) och den nuvarande sock-enkyrkan. Kyrkbygget påbörjades i slutet av 1200-talet men blev aldrig slutfört. Båda kyr-korna användes samtidigt fram till 1500-talet. Omedelbart öster om den romanska kyrkorui-nen och norr om sockenkyrkan ligger resterna av en medeltida kastal (RAÄ 26). Kastalen beräknas ursprungligen ha haft en höjd på ca 17 m och räknas därmed som den största på Gotland (Zachrisson 1999: 68).

obebyggda och används idag som betesmark. Trots sin imponerande storlek är vallen enbart delvis bevarad. Ett avsnitt på ca 150 m i vallens östligaste del, vid nuvarande sockenkyrkan, är borttaget. De ursprungliga ändarna som låg i den forna strandzonen är inte heller bevarade (Carlsson 2011: 83-85).

Ett annat framträdande element är Väs-tergarns monumentala kyrkomiljö. I vallens östligaste del norr om Sandavägen ligger två kyrkor, en ruin av en romansk kyrka byggd på


12

Fig 3. Översiktskarta Västergarn. Undersökningsschakt seminariegrävningar HGo 2005-2012.


13


arna var bl.a. att fastställa den kronologiska och rumsliga relationen mellan kyrkogården, kyrkan och den förmodade handelsplatsen, samt finna belägg för tidigkristna gravar. Nå-gon markerad avgränsning av den romanska kyrkogården, som t.ex. murrester eller spår av staketkonstruktion, kunde inte påvisas (Nord-eräng 2005, 2006, 2007).

Undersökningarna i hästhagen, Snauvalds 1.2, 2007-2011.Mellan 2007 och 2011 öppnades 13 schakt i den s.k. hästhagen som ligger centralt på fastig-heten Snauvalds 1:2 (2007: schakt nr 22; 2008: 28, 33; 2009: 39; 2010: 43-46; 2011: 50-54; se fig. 2). Sammantaget har fyra husgrunder, tre medeltida och en från nyare tid kunnat be-läggas, samt två tidigmedeltida lerbottnar och två rektangulära stensättningar med hittills okänd funktion. Spår av ytterligare två möjli-ga husgrunder påträffades, men dessa behöver bekräftas genom kompletterande undersök-ningar1.

År 2006 och 2007 vidgades undersöknings-området från kyrkogården och fem sökschakt (2006: schakt nr 10-11, 17-19; 2007: 17, 21) öppnades i den östliga delen av fastigheten Snauvalds 1:2, cirka 70-100 m NV om den nu-varande kyrkogården2.

I schakt 17 hittades rester av en konstruk-tion med medeltida fynd (Norderäng 2006: 18-19). Konstruktionen tolkades senare som rester av en husgrund som överlagrades av en avfallshög. Genom bl.a. myntfynd dateras hus-grunden till 1200-talet. Detta var den första

Genom de många arkeologiska undersökning-ar som genomförts i Västergarn av Högskolan på Gotland har tydliga spår av en medeltida bebyggelse kunna beläggas. Här finns läm-ningar efter hus, härdar och stenkonstruktio-ner med okänd funktion. Nedan ges en kort sammanfattning av utgrävningsresultaten hit-tills (fig.3.).

Totalt har minst nio husgrunder framkom-mit vid undersökningarna. Några av dessa har kommit att grävas i flera omgångar. Samma husgrund kan därmed ha påträffats och under-sökts i flera schakt. En översikt och numrering av de medeltida husgrunderna presenterades för första gången i rapporten från 2010 (Nord-eräng 2010: fig. 14). Denna översikt behöver dock kompletteras med en kartbild som även redovisar husgrunderna från nyare tid. Semi-nariegrävningarna mellan 2005 och 2012 har genomförts på fyra olika fastigheter innanför vallområdet: Kyrkogården 1:1, Snauvalds 1:2, Övide 1:2 och Ammor 6:1. Undersökningarna berörde huvudsakligen fornlämningarna RAÄ Västergarn 1:1 och 24:1. En mindre undersök-ning genomfördes 2010 på RAÄ Västergarn 120, inom fastigheten Övide 1:2.

Undersökningarna på den romanska kyrko-gården, 2005-2007.Mellan 2005 och 2007 öppnades 26 schakt i anslutning till den romanska kyrkoruinen (2005: schakt nr 1-6; 2006: 7-9, 12-16; 2007: 20.1-7, 26.1-4, 27). Nio medeltida gravar (grav 1, 3-10) och en bendeposition framkom vid undersökningarna. Syftet med undersökning-

Tidigare undersökningar HGo 2005-2012


14

medeltida husgrunden (nr 1) inom det centrala vallområdet som kunde beläggas genom HGos undersökningar (Norderäng 2007: 5f).

År 2007 undersöktes även en långsmal för-höjning centralt på Snauvalds 1:2. Förhöjningen löper i öst-västlig riktning över ett sankt områ-de och tolkades inledningsvis som en vägbank. I schakt 22 hittades en stenpackning fylld med stora mängder slagg (Norderäng 2007: 8f). För att få klarhet fortsatte man undersökningen 2008 och det ursprungliga schaktet vidgades åt två håll. I schakt 28 frilades syllstenar till en avlång byggnad, antagligen en lada eller ekonomibyggnad. Fyndmaterialet tyder på att byggnaden (nr 8) användes under nyare tid3. En 14C datering gav 1671-1878 e. Kr. Sammanlagt hittades över 300 kg slagg i anslutning till an-läggningen (Norderäng 2008: 5-9).

Året därpå undersöktes en förhöjning i den nordvästra delen av hästhagen. Två provgropar (PG 6 och 7) grävdes med två meters mellanrum och det påvisades rester av en stenkonstruktion och träplankor (Norderäng 2008: 20-22). Fyn-den från provgroparna bedömdes som mycket intressanta eftersom keramiken enbart bestod av äldre godstyper bl.a. östersjökeramik. Under 2010 års grävningar undersöktes konstruktio-nen närmare. Schakt 44 och 45 förlades över provgroparna från 2008. I schakt 45 frilades en rektangulär stensättning 3,2 x 1,9 m. I det nordöstra hörnet av konstruktionen hittades ett stolphål. Stensättningen som kantades av trä-plankor var täckt med mindre knytnävsstora skörbrända stenar. En 14C datering av träet gav 782-1024 e.Kr. Cirka 1 meter sydväst om sten-sättningen hittades en tidigmedeltida lerbotten, cirka 2,6 x 0,8 m (Norderäng 2010: 9-12).

Undersökningarna 2009 förlades till en an-nan förhöjning, ca 30 m söder om schakt 28. Lämningarna som påträffades här tolkades som en möjlig husgrund från nyare tid, möj-ligen själva bostadhuset till ladan. Tolkningen som byggnad i schakt 39 vilar dock på osäker grund (Norderäng 2009: 13).

En annan rektangulär stenkonstruktion på-träffades under 2011 års undersökningar på fastigheten (Norderäng 2011: 8-10). Stenkon-struktionen i schakt 50 hade måtten ca 3 x 2,30

meter men saknade den fyllning av skörbränd sten som anläggningen i schakt 45 från 2008 års grävning hade. Fyndsammanhanget är inte helt tydligt men konstruktionen kan ha varit byggd över ett lager med hård packad lera, möj-ligen ett golvlager. I lerpackningen och i an-slutning till stenkonstruktionen hittades rester av flera träplankor. En 14C-datering av en trä-planka gav 724-994 e. Kr4. De rektangulära stensättningarnas funktion och användnings-område är fortfarande okänt. De kan möjligen utgöra härdanläggningar i stolpburna hus5.

Insatserna under seminariegrävningarna 2010 inriktades främst på undersökningen av en medeltida husgrund (Norderäng 2010: 5-9). Den s.k. husgrund 6 undersöktes i schakt 42, 43 och 46. Byggnaden som var närmast kvadratisk i grundplanen och mätte ca 6 x 6 m avviker från övriga husgrunder genom sin monumentala konstruktion6. Det framstår som sannolikt genom stratigrafiska observa-tioner att husgrunden överlagrar kulturlager som tillhör tidigare bebyggelse i området. Två 14C-dateringar styrker denna observation. Ett kamfragment ovanför stenpackningen gav en datering till 1207-1389 e. Kr. En datering av ett djurben från kulturlagret under stenpack-ningen resulterade i 984-1185 e. Kr. En kontex-tuell och tafonomisk studie av keramiken från husgrund 6 tyder på en användningstid tidigast från andra hälften av 1200-talet fram till bör-jan av 1400-talet (Paananen-Kemi 2011). Mot öster i omedelbar anslutning till husgrunden hittades en lerbotten ca 2,5 x 1,2 m stor, samt två stolphål.

Ett annat syfte med undersökningarna i hästhagen var att öppna sammanhängande ytor för att få fler ledtrådar till hur bebyggelsen kan ha varit rumsligt organiserad, bl.a. om det är möjligt att kunna urskilja en tomtstruktur i detta område. Till detta ändamål öppnades tre schakt 2011 (Norderäng 2011: 11f, 13f). Schakt 51 lades söder om schakt 44 medan schakt 52 och 54 placerades norr resp. öster om husgrund 6. Undersökningarna gav inget tyd-ligt resultat i denna fråga. I schakt 51 och 54 konstaterades rester av stolphål. Schakt 52 och särskilt 54 var mycket fyndrika och kontextu-


15

kumenterades rester av en stensatt brunn. Husgrund 4 frilades 2008 i schakt 32 (Nord-

eräng 2008: 17-19). Byggnaden vilade på två lager av stampat lergolv som överlagrade var-andra. Golvlagren representerar två byggnads-faser. En oval konstruktion placerad på det övre lergolvet tolkades som en härd. I anslut-ning till det övre golvlagret hittades en vapen-gömma bestående av ett eneggat kortsvärd och rester av ett armborst. Bland fynden bör också nämnas delar av en medeltida balansvåg. Un-dersökningarna av husgrund 4 fortsatte 2009 varvid man påträffade en brunn i schakt 34 (Norderäng 2009: 4f). Brunnen låg under sten-syllen till den yngre husgrunden och antas vara samtida med den äldre byggnaden. Två 14C-dateringar av kontexter som antas tillhöra den äldre byggnaden, bl.a. brunnen, gav 1030-1270 resp. 1020-1260 e.Kr. Myntfynd från det övre lergolvet tyder på en användning av den yngre byggnaden mellan 1300- och 1500-talen.

Husgrund 5 påvisades 2009 i schakt 35 (Norderäng 2009: 5-8). Myntfynd tyder på en brukningstid under 1400- och 1600-talen. Under grunden påträffades en tidigmedeltida lerbotten. Husgrunden och lerbotten tillhör förmodligen olika bebyggelsefaser. År 2011 återvände man till Göthmans trädgård. I famil-jens trädgårdsland öppnades schakt 49 varvid rester av en lerpackning påträffades. Schaktet ligger ca 4 m söder om schakt 35 och lerpack-ningen antas därför tillhöra den sydliga delen av husgrund 5. Fyndkontexterna verkar dock störda genom bl.a. trädgårdsarbete (Norder-äng 2011: 6f). Spår av husgrund 7 påträffades redan 2007 i schakt 25 men undersöktes när-mare 2009 (Norderäng 2009: 9f). Fem solitära mynt i schakt 36 tyder på en brukningstid mel-lan 1500-1700-talen. Att husgrund 7 användes under nyare tid visar också fynden av kritpipor.

En annan typ av lämning påträffades 2008 i schakt 29 som var förlagt till en förhöjning i det NO hörnet av Göthmans trädgård (Norderäng 2008: 10-13). Här frilades flera anläggningar, bl.a. tre kompakta ovala stenpackningar och ytterligare en packning men med en mera öp-pen konstruktion7. Stenpackningarna har varit placerade på ett hårt packat lergolv som för-

ella studier kan möjligen ge mer upplysningar kring aktiviteterna i området.

Möjliga spår av en fjärde byggnad i häst-hagen påträffades 2011. En provgrop på ca 2 m2 lades över en förhöjning i den SV delen av hästhagen (Norderäng 2011: 14f). I schaktet påträffades en stenrad, lerpackning och plan-kor. Anmärkningsvärda är också fynden av tre medeltida mynt på denna begränsade yta, vilka sannolikt kan tillhöra en depå. Den eventuella myntskatten har i nuläget ett t.p.q på ca 1340.

Undersökningarna i Göthmans trädgård, Snauvalds 1:2, 2007-2009.Mellan 2007 och 2009 genomfördes undersök-ningar i Göthmans trädgård, i den västra ändan av fastigheten Snauvalds 1:2. Även här hade det observerats små förhöjningar i terrängen som man valde att undersöka närmare. Sam-manlagd öppnades 14 schakt (2007: schakt nr. 23-25, 2008: nr 29-32; 2009: nr 34-38, 40-41). Ytterliggare ett schakt grävdes 2011 (schakt nr 49) för att undersöka konstruktioner som hade kommit fram där genom trädgårdsarbete (Norderäng 2011). Sammanlagt hittades rester av fem husgrunder i Göthmans trädgård (nr 2-5, 7), dessutom en tidigmedeltida lerbotten och en lämning med okänd funktion.

I schakt 23 påträffades rester av husgrund 2. I anslutning till husgrunden hittades en myntdepå daterad till mitten av 1300-talet och en vikingatida balansvåg. Övriga fynd från husgrunden sträcker sig från sen vikinga-tid till 1600-talet (Norderäng 2007: 10-15). Husgrund 3 påvisades redan 2007 i schakt 24 (Norderäng 2007: 14) men undersöktes när-mare 2008 (Norderäng 2008: 14-16). Kon-struktionen var snarlik husgrund 1 och 2, med en yttre stensyll och förekomst av träplankor. Träet var eldpåverkat och stora mängder bränd lera hittades i anslutning till plankorna vilket kan tyda på att huset har brunnit. Byggnaden var rektangulär i grundplan ca 5 x 3 meter stor och hade en inre stenpackning vilandes på ett lergolv. Liksom husgrund 2 saknade husgrund 3 en härd. Innanför husgrunden återfanns tre stolphål. Det är dock oklart om dessa kan ha tillhört byggnaden. Öster om husgrund 3 do-


16

ringsmetod för att kunna spåra och kartlägga bosättningsspår över stora arealer. Förhopp-ningen var att magnetometern skulle ge ny kunskap om hur omfattande bosättningen va-rit inom och i anslutning till Västergarnsvallen. Resultaten har dock varit svåra att tolka och behöver bearbetas vidare.

Undersökning Snauvalds 2:1, 2012Utgrävningarna 2012 hade som syfte att för-djupa kunskapen om bebyggelsens rumsliga utbredning, men också att vidare undersöka bebyggelsestrukturer som framträdde i schakt från tidigare undersökningar. Totalt öppna-des fyra schakt om ca 130 m2. Vid undersök-ningarna framkom en medeltida husgrund i schakt 59 som var närmast identisk med den husgrund som påträffats vid tidigare under-sökningar i Fjäle, Ala socken, vilket daterats mellan ca 1250 och 1360 (Carlsson 2007: 34f). Av fyndmaterialet kunde det också konstate-ras att sammansättningen av keramik tycktes skifta i schakten och ha en dragning mot äldre godstyper ju längre norrut inom vallområdet schakten förlades.

Keramiken som påträffades vid husgrunden kategorierades som främst äldre godstyper, så-som östersjökeramik och äldre svartgods, vil-ket gav slutsatsen att husgrunden varit använd under senast slutet på 1100-talet eller tidigare.

Resultatet fick ge upphov till frågeställning-arna för 2013 års undersökning.

Syfte, genomförande och metod2013 års undersökningsområde på Snauvalds 1:2 ligger cirka 150 m rakt väster om den ro-manska kyrkoruinen (fig.4). Syftet med under-sökningen var bland annat att spåra bebyggel-sen i området norr och väster om den husgrund och det aktivitetsområde som framkom vid undersökningarna 2012. En utgångspunkt har varit hypotesen att både bebyggelsen och fynden antar en äldre karaktär ju längre norr-ut mot vallen man kommer, en idé som också stärktes av resultaten från 2012 års grävning (Kilger et al. 2013).

modligen har varit täckt av ett plankgolv. Det är oklart vilken funktion dessa packningar ur-sprungligen haft, men de kan som fundament ha utgjort delar av en större konstruktion. Fyndmaterialet, bl.a. ett mynt, tyder tillsam-mans med 14C-dateringar på att konstruktionen kan ha använts under 1000- och 1100-talet.

Undersökningar Övide 1:2 och Ammor 6:1, 2010-2011Fastigheterna ligger söder om Sandavägen i den södra delen av halvkretsvallen. Undersök-ningarna som genomfördes på Övide 1:2 gav inga entydiga resultat och de få lämningar som påträffades var svårtolkade p.g.a. av sentida störningar (Norderäng 2010: 13-16).

Undersökningarna på fastigheten Ammor 6:1 begränsades till titthållsarkeologi med sex mindre provrutor om cirka 2x1 m samt en fos-fatkartering av den del av Ammor 6:1 som lig-ger innanför vallen. Området berörs för övrigt inte av fornlämningsskyddet. Fosfatkartering visade sig olämplig som prospekteringsmetod, eftersom denna del av vallområdet verkar kraf-tigt översandad. Tydliga spår av medeltida kul-turlager hittades i provgrop 4, täckt av ett cirka 0,5 m tjockt sandlager. Ett bearbetat stenblock samt lerpackningar med rester av träplankor frilades i provschakt 5. Det är dock osäkert om lämningarna kan tolkas som medeltida husgrunder eftersom dessa inte varit lika tyd-ligt översandat som kontexterna i provgrop 4. Förekomsten av medeltida keramik i alla prov-schakt tyder på aktivitet i området (Norderäng 2011: 15-20).

Undersökningarna med magnetometerUnder hösten 2011 genomfördes en magneto-meterundersökning av knappt 90000 m2 både innanför och strax utanför Västergarnsvallen (Norderäng 2011: 21f). Undersökningarna leddes av Sebastian Messal och Knut Rassman och är en del av ett större forskningsprojekt fi-nansierat av Römisch Germanische Komission i Tyskland. Det övergripande syftet med un-dersökningarna är att utveckla användningen av magnetometer som arkeologisk prospekte-


17

Påträffade anläggningar markerades i ytan och mättes in före vidare undersökning. Som regel undersöktes samtliga anläggningar till 50 %, om inget annat anges i anläggningsbe-skrivningarna under schaktens Resultat. All uppgrävd jord sållades med 4 mm maskstorlek redan från toppen av grästorven. Fynden de-lades upp i kategorierna massmaterial och en-skilt inmätta fynd. Slagg, keramik, järnspikar, nitar, brickor och djurben är exempel på den första kategorin. Pärlor, kammar och kam-fragment, mynt, tärningar och identifierbara föremål av t.ex. brons och järn är exempel på den andra.

Massmaterialet togs per m2-ruta och lager och mättes godtyckligt in mitt i respektive ruta och i ungefärlig höjdnivå. Båda fyndkatego-rierna erhöll ID-nummer löpande och dessa togs från totalstationens mätfil. Detta innebär att antalet fynd inte motsvaras av ID- nummer eftersom alla inmätningar, till exempel löpan-de kontroll av höjdvärden, med stationen gene-rerar ett nummer i mätfilen. En komplett fynd-lista har sammanställts och av denna framgår

Inledningsvis öppnades fyra schakt om to-talt 40 m2. Schakten namngavs efter den num-rering av undersökningsschakt och ytor som använts vid tidigare undersökningar och fick därmed beteckningarna 60-63 (fig.5). Samt-liga schakt lades ut enligt ett rutnät där en ruta motsvarade 1x1 meter. Dessa mättes sedan in med hjälp av totalstation. Schakten lades ut i förhållande till 2012 års grävda schakt i enlig-het med årets frågeställningar. Schakt 60-61 lades ut i öst-västlig riktning medan schakt 62-63 anslöt i nord-sydlig riktning till schakt 59 som togs upp året innan. Samtliga rutor hand-grävdes i lager och stick om 5 cm.

Allteftersom arbetet fortskred och läm-

ningar framkom öppnades när det ansågs mo-tiverat ytterligare m2-rutor i anslutning till de ursprungliga schakten. Totalt uppgår därmed den undersökta ytan till 129,5 m2. Fördelning-en av dessa såg ut enligt följande:

Schakt 60: 45 m2

Schakt 61: 22 m2

Schakt 62: 40 m2

Schakt 63: 22,5 m2

Fig.4. Översiktskarta 2013 års undersökningar.


18

vilket material som tillvaratagits. Fyndlistan bifogas ej denna rapport utan kommer att in-lämnas komplett för hela projektet vid dess avslutande. Endast ett urval av de spridnings-kartor som gjorts för massmaterialet är bilagt denna rapport, se bilagorna 3-4, 6-7, 10-11 samt 14-15.

Fyndmaterialet förvaras tillsvidare på Hög-skolan Gotland och kommer så att göra tills det fyndfördelas. Ansökan om fyndfördelning kommer att ske först när hela Västergarnspro-jektet avslutats. Flera olika aspekter av fyndma-terialet har behandlats i uppsatsarbeten, bl.a. kvantitativa och kontextuella studier av det omfattande nitmaterialet (Nilsson 2011) och hästmunderingar, som hästskor och hästsko-sömmar (Kjellén 2013), samt keramik (Holm-bäck 2014 in prep.). Det kommer att föreslås att kategorin massmaterial järn, som är mycket omfattande, inte fyndfördelas i sin helhet utan att ett urval av representativa föremål väljs ut för konservering och fyndfördelning. Massma-terialet järn kommer tillsvidare att förvaras i högskolans lokaler och vara tillgängligt i un-dervisning, för uppsatsskrivning och forskning.

Samtliga lämningar och ett urval av fynden dokumenterades med hjälp av digitalkamera. Planritningarna har upprättats av studenterna i fält och digitaliserats under efterarbetet. Dessa har som regel ritats i skala 1:20. Bilderna är därför inte helt skalenliga men samtliga bilder är försedda med skalstock. Om inte annat anges är norr alltid uppåt på bilder, kartor och planer.

KonserveringEtt urval av fynden från 2013 års grävning kunde med hjälp av externa forskningsme-del skickas till konservator Max Jahrehorn, Oxider AB i Kalmar, för genomgång och kon-servering (se konserveringsrapport, bilaga 1). Sammanlagt skickades tolv fynd: ett djurhu-vudformat spänne (ID 62149), en nyckel i järn (ID 62747), en hjärtformad nit (ID 62494), en enkelkam i horn (ID 62503), två silvermynt (ID 62530 och 62647), en remsölja (ID 62535), ett fiskformigt spänne (ID 62639) en dräktnål (ID 62645), ett hänge i silver (ID 62855), en dub-bel långtandskam i horn (ID 63267) och ett förgyllt remändesbeslag (ID 62938).

Fynden har levererats till högskolan efter

Fig.5. Schaktplan över undersökta ytor 2013, Västergarn, Snauvalds 1:2.


19

konservering och förvaras i föremålsmagasin i väntan på fyndfördelning.

Undersökningens resultat

Schakt 60

SchaktbeskrivningSchakt 60 förlades tillsammans med schakt 61 i en öst-västlig linje med utgångspunkt cirka 10 meter från det sydvästra hörnet på 2012 års schakt 59 (fig.6). Syftet med detta var att försö-ka spåra en eventuell vidare utbredning på den under föregående år påträffade husgrunden och husområdet. Ursprungligen togs tio m2-rutor upp men ytan utvidgades med fler rutor i takt med att dessa grävts klart och efter behov om intressanta anläggningar framkom som be-hövde friläggas för vidare undersökning.

Totalt togs 45 m2-rutor upp, varav 12 gräv-des ner i botten (fig.7). Övriga rutor öppnades och grävdes ned till det fyndförande lagret, cirka 0,15–0,20 m under grästorven. I de ru-

Fig.6. Översiktsfoto schakt 60 med de ursprungliga tio rutorna avtorvade. Foto från öst.

Fig.7. Schaktplan 60 med rutindelning, anläggningar och dokumenterade profiler.


20

utgick efter närmare undersökning som natur-liga färgningar eller recenta störningar. Totalt framkom därmed åtta konstaterade anlägg-ningar av forn karaktär.

Anläggning 60:1 Anläggningen syntes som en oregelbunden mörkfärgning vilken sträckte sig över rutorna 7-10 och täckte en yta om cirka 3,5 m2 i öst-västlig riktning. Anläggningens fyllning bestod av mörk och fet jord som sträckte sig igenom båda lagren. I fyllningen gjordes rikliga fynd av djurben. Enskilda fynd gjordes i ruta 10 och 8; i ruta 8 hittades ett djurhuvudformat spänne av brons [ID 62149] och i ruta 10 påträffades en nitbricka av brons [ID 62609]. Anläggningen grävdes ut i sin helhet med skärslev, fynd hand-plockades och allt material sållades. Foton på anläggningen saknas.

Anläggning 60:2 Denna anläggning påträffades i ruta 4 och av-tecknade sig först som en rundad anläggning

tor där anläggningar framkom frilades dessa men undersöktes generellt endast till 50 %. En av rutorna, nummer 45, mättes endast in men undersöktes inte.

LagerföljdMatjorden var mellan 0,10 och 0,15 m djup (se profilritning bilaga 2, profil 1). Därefter kom ett förhållandevis tunt, fyndförande gruslager som följdes av ett kompaktare kulturlager. Lag-ren gick på flera ställen in i varandra och var därför svåra att skilja åt. Gruslagret var mellan 0,05 och 0,08 m tjockt och var fyndförande genom hela schaktet (fig.8). Anläggningar på-träffades dels i nivå med gruslagret men även inbäddade i det mer kompakta kulturlagret. Anläggningarna sträckte sig sedan neråt med varierande djup. Den sterila sanden tog vid på ca 0,70 - 0,80 m under markytan.

Anläggningar I schaktet påträffades inledningsvis 12 anlägg-ningar. Fem av dessa, A60:4 samt A60:8-10

Fig.8. Södra profilen i ruta 5. Foto från norr.


21

som till 10 % stack in i den södra schaktkanten (och vidare in i ruta 33 som frilades senare). Anläggningen snittades till hälften med skär-slev. Fyllningen bestod av svart, mycket fet jord och kunde följas ned till ca 0,60 m där stol-prester påträffades (fig.9-10). Området kring stolpen rensades ytterligare och kring stolpres-terna framträdde en mycket tydlig mörkfärgad rektangel. Grundvattnet bröt in på denna nivå. I fyllningen påträffades förhållandevis mycket djurbenben, lerklining samt en båtnit av järn. En planritning gjordes av ruta 4 i skala 1:10 och anläggningen fotograferades (se profilrit-ning ruta 4, bilaga 2). Ett större prov togs på stolpresten för vedartsanalys och 14C-datering. Den resterande delen av anläggningen som sköt in i ruta 33, snittades först till 25 % och grävdes sedan ut i sin helhet. Fyllningen var av samma typ som i ruta 4.

Anläggning 60:3, stolphålAnläggningen som påträffades i ruta 2 hade oregelbunden form i ytan (fig.11). Fyllningen

Fig.9. Anläggning A60:2, stolphål med bevarad trästolpe i botten, foto från norr.

Fig.10. I botten av stolphålet fanns en bit av trästolpen bevarad.


22

Fig.11. A60:3, oregelbunden anläggning med sten i ytan, foto från norr.

Fig.12. När A60:3 snittats till 50 % framträdde en u-formad, något rektangulär profil. Foto från väst.


23

Anläggning 60:6, stolphål?Anläggningen framträdde i den södra profil-kanten av ruta 6 och fortsatte in i rutorna 25 och 26. I ytan syntes den som en rund mörk-färgning med en diameter på 0,6 m. I mitten av anläggningen hittades fragmentariska trä-rester. I ytan, strax under gruslagret, påträf-fades en kniv i järn [ID 62845] samt djurben. Anläggningen grävdes ned till 0,28 m där den sterila sanden tog vid (fig.15).

Anläggning 60:7, botten på golvlager?Anläggningen avtecknade sig som en mörkfärg-ning i rutorna 21-22 och 36-37 halvvägs ner i lager 2. Anläggningen hade en oval till rundad form med en diameter om 1,2 m. Bottenformen var mycket flack och fyllningen knappt 0,08 m djup. Fyllningen var svärtad och fet med innehåll av järnspik, slagg, brända ben och bränd lera. Flera intressanta enskilda fynd mättes in och togs tillvara, såsom glas [ID 63171], ett bronsbeslag [ID 63290], en kniv [63280], ett förgyllt brons-beslag [ID 62938] samt en pärla [ID 62315].

bestod av svart, fet jord blandad med mindre sten. Ett obestämbart föremål i järn fanns i övre delen av fyllningen. När anläggningen snittats till 50 % framträdde en något u-for-mad, rektangulär profil (fig.12). Här trängde grundvattnet på betydligt kraftigare vilket försvårade grävningen i botten. Djupet blev till sist cirka 0,75 m (fig.13). I anläggningen påträffades större och mindre benfragment, järn, lerklining, kol samt enstaka bitar kera-mik. Ett litet träfragment fanns i fyllningen [ID 63009].

Anläggning 60:5, avfallsgrop Denna anläggning påträffades efter att ytterli-gare rutor öppnats åt söder, vilka benämndes 26-27 samt 30-31. Anläggningen var oval, nå-got diffus i sin avgränsning, med en diameter om 2,07 m2 och ett djup på 0,27 m (fig.14). Fyllningen var mörk och fet med innehåll av kol, bränd lera, skörbränd sten och inslag av brända ben. Anläggningen som tolkas som en avfallsgrop undersöktes i sin helhet.

Fig.13. Tydlig rektangulär profil, A 60:3. Foto från väst.


24

Fig.14. A60:5, foto från norr.

Fig.15. A60:6 undersökt till 50 %, foto från norr.


25

Anläggning 60:12, golv/vägg?Anläggningen, som bredde ut sig inom ruta 43 och 44, bestod av en rektangulär träkonstruk-tion 2x1 m stor. Den påträffades i den övre delen av lager 2, d v s strax under det fyndfö-rande gruslagret. Ytan rensades upp med hjälp av pensel för att bevara den ömtåliga träkon-struktionen. Träresterna visade sig tillhöra ca 0,10–0,15 m breda plankor, varav en längre tvärliggande bräda avgränsar anläggningen åt öster (fig.17). Övriga brädor löper i öst-väst-lig riktning. Fem plankor, mellan 0,50–1,5 m långa, kunde mätas in (fig.18). Jorden som täckte konstruktionen, vilken densamma ock-så tycks vila på, är koncentrerat svart och kraf-tig. Inga kolrester kunde iakttas utan att gräva genom konstruktionen. Öster om den ena av brädorna i ruta 43 fanns en stor koncentration av djurben. Denna fick ligga kvar in situ. I an-läggningens sydvästra del framkom en mycket välbevarad och ovanlig dubbel långtandad kam [ID 63267] och strax öster om anlägg-

Då anläggningen påträffades alldeles intill (knappt 1 m) A60:12 som tolkats som någon form av plankkonstruktion, kanske ett golv el-ler en raserad vägg, får den tills vidare tolkas som botten på ett möjligt golvlager.

Anläggning 60:11, obestämbar anlägg-ningDenna anläggning utgjordes av en oregelbun-den stenformation med bland annat skörbränd sten i ytan varför den till en början antogs vara en dåligt bevarad härd (fig.16). Vid undersök-ning hittades, förutom skörbränd sten, även brända ben, kol, keramik och lerklining. Fyll-ningen bestod av grusig och svärtad jord med en medelkraftig karaktär. Djupet var 0,18 m och profilformen oregelbunden.

I de intilliggande rutorna 41 och 33 påträf-fades tre enskilt inmätta fynd: i ruta 41 bearbe-tat ben [ID 62551] och två mindre bronsbitar [ID 62559] samt i ruta 33 ett litet bronsbleck [ID 63170].

Fig.16. A60:11 som till en början tolkades som en dåligt bevarad härd. Foto från söder.


26

Fig.17. Bevarade träplankor i anläggning 60:12. Foto från öst.

Fig.18. Översikt inmätning av de bevarade plankorna i A60:12.


27

ningen, i ruta 36, framkom ett anglo-saxiskt silvermynt, omgjort till ett hänge [ID 62855] (se bild nedan).

Det får anses som mycket troligt att anlägg-ningen har sin fortsättning i både nordlig och västlig riktning men det är fortfarande oklart hur långt den sträcker sig. Anläggningen un-dersöktes inte vid detta tillfälle utan hela kon-struktionen täcktes med plast och markduk för framtida undersökning.

FyndSammanlagt mättes 34 enskilda fynd in i schaktet (bilaga 3). Ett flertal av dessa tillhör en kategori som skulle kunna benämnas som personliga föremål. Till denna kategori hör de fyra pärlorna [ID 62346, 62315, 63171 och 62854], det djurhuvudformade spännet [ID 62149] (fig.19), den långtandade dubbelkam-men [ID 63267] (fig.20) samt det anglosaxiska myntet/hänget [ID 62855] (fig.21). Hit hör också det förgyllda bältesbeslaget i Jellingstil [ID 62938] (fig.22). Vidare påträffades också två knivfragment [ID 62845 och 63280] och två nålar [ID 62164 och 63261].

MassmaterialI schaktet påträffades relativt stora mängder ben, varav ett par med säkerhet kan sägas vara bearbetade. Mängden keramik är jämförelsevis liten, endast 250 gram, fördelat på hela schakt-ytan. Särskilt utmärker sig rutorna 2, 8, 9, 24, 34, 38 och 41 (se bilaga 4). Keramiken är än så länge endast grovsorterad men bland materialet finns en del Östersjökeramik, proto-stengods och yngre material såsom äldre rödgods.

ResultatDet råder inga tvivel om att området genom vilket schakt 60 korsar i öst-västlig riktning har varit bebyggt i någon omfattning. De kon-staterade stolphålen, 60:2 och 60:3, står med ca 1,2 meters mellanrum och tycks ha samma konstitution. Båda hade trärester i botten av anläggningarna. Från en av stolparna (60:2) har träprov skickats för vedartsbestämning och 14C-analys. Vedartsbestämningen visade

Fig.19. Djurhuvudformat spänne från schakt 60. Foto efter konservering, Max Jahrehorn, Oxider AB.

Fig.20. Den ovanliga långtandade dubbelkammen schakt 60. Foto före konservering, Max Jahrehorn, Oxider AB.

Fig.21. Det engelska myntet/hänget präglat för Kung Harald I av Eng-land. Foto efter konser-vering, Max Jahrehorn, Oxider AB.

Fig.22. Bältesbeslag med dekor i Jellingstil. Foto efter konservering, Max Jahrehorn, Oxider AB.


28

AnläggningarTvå anläggningar påträffades efter utökning-en, dels i rutorna 13-15 och dels i ruta 19.

Anläggning 61:1, avfallsgrop Anläggning 61:1 var en oregelbunden mörk-färgning i jorden som kom fram i lager två och bredde ut sig över rutorna 13 och 14. Den mätte 1x1,4 m och hade svart, tjock fyllning med inslag av en stor mängd grus och lite sand (fig.26). Anläggningen påträffades cirka 20 meter sydost om den förmodade ingången till huset som hittades i schakt 59 under 2012 års utgrävning. Den undersöktes till 100 %. Bland fynden kan noteras en stor mängd ben, både stora ben och små fragment. Utöver ben hittades även lerklining, kol och brända ben. Bland de övriga fynden fanns bl.a. en bennål [ID 63180] och ett pärlfragment [ID 62042].

att stolpen är tillverkad av tall, ett vanligt ma-terial som är både beständigt och lätthugget (rapport vedartsanalys bilaga 16). Resultaten från 14C-dateringen väntas under maj månad 2014. Möjligen kan även anläggning 60:6 som står i kanten av A60:1 tolkas som ett stolphål men detta kan inte sägas med säkerhet då an-läggningen inte grävdes i botten.

De i schaktets västra del påträffade plankor-na är av särskilt intresse. Dessa kan möjligen utgöra ett golv eller en inrasad vägg i ett hus, men detta kan säkerställas först vid en fortsatt undersökning. Fyndens sammansättning stär-ker ytterligare bilden av att området kan ha va-rit bebott redan under tidigt 1100-tal, möjligen ännu tidigare, och förtjänar därför en särskild diskussion (se avsnittet Slutsatser).

Schakt 61

SchaktbeskrivningSchakt 61 delades inför undersökningen in i 10 m2-rutor i öst-västlig riktning (1-10) och anslöt i öst till schakt 59 som togs upp under under-sökningarna 2012 (fig.23). Schaktet utökades i efterhand med ytterligare 10 rutor. Fem av dessa (16-20) öppnades i västlig riktning och knöt där samman med schakt 60. Resterande fem (11-15) placerades i östlig riktning (fig. 24).

Totalt undersöktes 22 m² i schakt 61.

LagerföljdRutorna 2-11 hade ett tjockt, kompakt lager matjord ca 0,10-0,15 m djupt. Fynden, mes-tadels bestående av oregelbundet spridda ben, kom 0,15-0,20 m ned. Efter detta kom ett gru-sigt sandlager (fig.25, se profilritning, profil 1, bilaga 5). I rutorna 12-15, 16-20 samt halva ruta 1 fanns ett 0,10-0,20 m tjockt gruslager (lager 2) med hög benfyndighet, men även en del kol. I rutorna 21-22 kunde ingen tydlig lagerföljd skönjas i profilen. I rutorna 18-19 trängde grundvattnet in tidigt vilket gjorde att lager 2 närmast blev vattentäckt. Spår av sand-förflyttning kunde ses i dessa rutor men ingen annanstans i schaktet.



29


Fig.25. Profil mot södra schaktkanten, ruta 6. Foto från norr.


30

framträda (fig.28). Ju längre ned rutan grävdes desto större var genomslaget av grundvatten. Utifrån detta kan en möjlig tolkning vara att det rör sig om en brunn. För att kunna ta pro-ver och genomföra en noggrannare analys av anläggningen grävdes den inte ut helt utan täcktes över för framtida undersökning.

Fynd Schakt 61 var förhållandevis fyndfattigt i mer-parten av rutorna (bilaga 6). Fyndfördelningen är relativt jämn mellan lagren, med ett något mer fyndrikt lager 2. Till de enskilda fynden hör b.la. en bennål [ID 62093] (fig.29), ett me-tallbeslag [ID 62288], bärnsten [ID 62045] (fig.30), ett bearbetat ben [ID 62286] samt kamfragment [ID 62125]. En fyndkoncen-tration påträffades i ruta 15. Övriga fynd var spridda över schaktet.

MassmaterialI schakt 61 påträffades ett massmaterial bestå-ende av brända och obrända ben, snäckskal, keramik, järn (även båtnitar av järn) samt bränd lera. Ett mer annorlunda fynd är de nöt-skal [ID 62139] som hittades i lager 1.

Keramiken utgör med sina 124,5 gram för-delat på nio fyndposter ingen större fyndka-tegori. Den har till viss del sorterats och en övervägande mängd östersjökeramik (77 %) har kunnat konstateras i schaktet (se sprid-ningskarta keramik, bilaga 7). Särskilt ruta 15 utmärker sig i spridningskartorna med 83 gram, vilket var något förväntat då denna ruta ligger närmast husgrunden i schakt 59 (2012).

ResultatInga anläggningar eller fynd indikerar bebyg-gelse i direkt anknytning till schaktet. De fynd som gjorts är förhållandevis spridda och få, och saknar tydlig kontext. De anläggning-ar som påträffats i schaktet är en avfallshög (A61:1) som möjligen kan höra till den tidigare utgrävda husgrunden (Schakt 59, 2012) och en möjlig brunn i rutorna 21 och 22. Brunnen är intressant i sammanhanget då få anläggningar

Foto saknas på anläggningen.

Anläggning 61:2, brunn Anläggningen hade sin utbredning inom ru-torna 21-22 (fig.26-27). Rutorna öppnades upp p.g.a. ett förmodat stolphål som framträdde i den norra profilen på ruta 19. Efter ca 0,30 m framkom en halvcirkelformad anläggning, ca 1,5x0,50 m, med mörk, lerig jord i ytan. I ytlagret fanns också stora mängder sten, kol och större benbitar. Tre enskilda fynd mättes in på olika nivåer i anläggningen; en bennål [ID 62316], en pärla [ID 62561] och en större barkbit av tall [ID 62844]. Även två båtnitar påträffades. Anläggningen var betydligt dju-pare i ruta 22 än i ruta 21 där endast två lager kunde mätas in. I ruta 22 grävdes och mättes in minst fyra lager utan att en bottennivå tycktes

Fig.26. Översiktsfoto anläggning 61:2, brunnen under utgrävning, foto från öster.


31

Fig.27. Översiktsfoto anläggning 61:2, brunnen under utgrävning, lager 2, foto från söder.

Fig.28. Översiktsfoto anläggning 61:2, ruta 22 brunnen under utgrävning, lager 3-4, foto från söder.


32

av samma slag påträffats i området tidigare. Lagerföljden är betydligt mer svårföljd i schak-tet och den tydliga gruslins som är så fram-trädande i andra schakt saknas närmast i hela schakt 61, vilket är anmärkningsvärt. Bland fynden bör bärnstenen (fig.30) [ID 62045] framhållas särskilt.

Schakt 62

SchaktbeskrivningSchakt 62 utgörs av ett 10 meter långt och 1 m brett sökschakt placerat i nord-sydlig rikt-ning, med utgångspunkt ca 10 meter norr om schakt 59 (2012) (fig.31). Redan i botten på la-ger 1 påträffades en stensamling i ruta 10 och en lerbotten i ruta 2. Dessa två anläggningar ledde till vidare utvidgning av schaktet med ytterligare 30 m2-rutor (fig.32). Av dessa un-dersöktes rutorna 1-8, 21-22, 24-25, 32-33 och 40 till sterilen. Ruta 21 mättes upp men undersöktes inte. Då det tidigt stod klart att stenarna i södra delen av schaktet tillhörde stensyllar och härdanläggning i en husgrund lik den från 2012 års grävning, grävdes reste-rande rutor som s.k. friläggningsrutor. Detta innebar att anläggningen endast rensades fram ned till dess att det fyndförande lagret (lager 2) och gruslinsen tog vid. Syftet var att frilägga så mycket av huset som möjligt för dokumenta-tion och samtidigt undvika att ett ohanterligt stort fyndmaterial skulle framkomma vid just detta grävtillfälle. Genom att tillämpa denna metod kunde ett större område dokumenteras för framtida forskningsundersökningar.

Totalt undersöktes en yta om ca 40 m² i schakt 62.

LagerföljdI alla rutorna fanns en tydlig lagerföljd där samma gruslager som i tidigare schakt skiljde lager 1 och 2 åt (se profilritning, profil 1, bi-laga 8). Endast i rutorna 1-3 saknades en tydlig övergång mellan lagren, gruslagret var inte hel-ler framträdande i profilen här (fig.33). I den södra delen av schaktet blev gruslagret tjocka-re, ca 0,02 (R6) - 0,06 m (R8) (fig.34). I rutorna 14 och 28 uppvisade lager 1 spår av plöjning i och med att gruslagret tydligt var uppblan-dat med matjord här. I samma del framkom ett danskt mynt präglat för Christian Albrecht (1641-1694) 1682 [ID 62647] och ett obestämt mynt präglat 1725 [ID 62531].

Fig.29. Bennålen från anläggningen 60:2.

Fig.30. Bärnsten från ruta 17.


33




34

Fig.33. Lagerföljd ruta 3, schakt 62. Foto från väst.

Fig.34. Lagerföljd ruta 8, schakt 62. Foto från väst.


35

ca 0,95x0,30 meter och ca 0,22 meter djup med regelbunden, oval form. 80 % av anlägg-ningen grävdes ut. I fyllningen, som bestod av kompakt packad jord, fanns stora mängder av slagg, kol och ben.

Anläggning 62:2 som först påträffades i ruta 2 hade en diffus form av en mörk, kom-pakt rektangel som grävdes ut till sin helhet. Först efter undersökning kunde det i profilen konstateras en nedgrävning med lerbotten som fortsatte i den östliga och den västliga schakt-kanten (fig.37-38). För att följa dess utbredning och få en tydlig avgränsning öppnades rutorna 21 och 22, väster om ruta 2. Anläggningen bredde ut sig i båda rutorna men ett tydligt slut framträdde också (fig.39). I ruta 22 snittdes anläggningen för att profilen skulle kunna do-kumenteras (bilaga 9).

Anläggning 62:3, husgrundI ruta 10 påträffades en stensamling vilken mättes in som anläggning 62:3 (fig.40-41). För

Anläggningar I schaktet framkom sammanlagt fyra anlägg-ningar.

Anläggning 62:1, fyndförande lagerDenna anläggning, som sträckte sig över ru-torna 6 och 7, utgjordes av en koncentration av ben och sten samt stora mängder bränd lera. Anläggningen var ca 1,8 m lång och tog upp hela schaktbredden (1 m). Ingen vidgning av schaktet gjordes för att frilägga anläggningen. I anläggningen påträffades flera enskilda fynd såsom 5 pärlor och en bennål men också flera större bitar keramik och båtnitar. Anläggning-en grävdes bort redan innan den bedömdes vara en anläggning varför en tydlig avgräns-ning inte kunde bestämmas (fig.35).

Anläggning 62:2, lerbotten Anläggningen bestod av en nedgrävning med konstgjord lerbotten som sträckte sig över ru-torna 2, 21 och 22 (fig.36). Anläggningen var

Fig.35. A62:1sträckte sig över ruta 6 och 7 i schakt 62. Foto från öst.


36

Fig.37. A62:2 syntes tydligt i östra profilen när de ursprungliga rutorna grävts ut. Foto från väst.

Fig.36. A62:1sträckte sig över ruta 6 och 7 i schakt 62. Foto från väst.


37

Fig.38. Västra profilen A62:2. Foto från öst.

Fig.39. A62:2 med tydlig lerbotten sträckte sig tvärs över det ursprungliga schaktet. Foto från öst.


38

att följa dess utbredning utvidgades ytan till att omfatta rutorna 10-15, 17-19, 23-29 och 34-39. Det stod då klart att det rörde sig om resterna efter en husgrund (fig.42-43). Totalt frilades en ca 6x4m stor yta.

I rutorna 13 samt 35-37 påträffades en härd som mätte ca 2x2 m (fig.44). I övre delen av lager 1 påträffades ett mynt med årtalet 1682 [ID 62647] samt kol. Inom anläggningen på-träffades ett flertal enskilda fynd såsom en dräktnål [ID 62645], åtta pärlor [ID 62635, 62956, 62738, 62270, 62213, 62311, 62238 och 62290] och en nyckel [ID 62747]. Bland massmaterialet utmärkte sig keramik, slagg, ben, sänken, brända ben, bränd lera, och järn i olika former. Färre fynd kunde konstateras inom anläggningen än utanför det som bedöm-des vara dess avgränsning.

Anläggning 62:4, lerbottenI ruta 22 påträffades en anläggning, vilken vi-sade sig vara ännu en lerbotten som låg intill lerbotten som mätts in som A60:2 (fig.45). För att undersöka denna vidare öppnades rutorna 32, 33 och 40. Anläggningen var kvadratisk i Fig.40. En stensamling påträffades i ruta 10 redan vid

avtorvningen. Foto från söder.

Fig.41. Stensamlingen i ruta 10. Foto från söder.


39

Fig.42. Schaktet utökades med fler rutor och anläggningen blev allt tydligare. Foto från öst.

Fig.43. Husgrunden under framrensning. Foto från öst.

formen med mycket tydliga lerkanter och frila-des enbart för dokumentation. Den framren-sade anläggningen mätte 0,5x1 m.

Både anläggning 62:3 och 62:4 täcktes med markduk inför igenläggning av schakten för att un-derlätta för eventuella framtida undersökningar.

Fynd Flera av de enskilda fynden från schakt 62 ut-märker sig i förhållande till de andra schaktens inmätta fynd (bilaga 10) (fig. 46-50). Förutom de tidigare nämnda pärlorna [ID 62635, 62956, 62738, 62270, 62213, 62311, 62238 och 62290] och nyckeln [ID 62747] påträffades en dräktnål i brons med punktornamentik på huvudet [ID 62645] och bottenplattan till ett djurhuvudfor-mat spänne, dekorerat med djurornamentik [ID 62713]. Därtill framkom en remsölja i brons med spår av organiskt material bevarat på bak-sidan [ID 62535] och ett fiskformat spänne i sil-ver med niello [ID 62639]. Särskilt intressant är också den slipade bergkristallen [ID 62192] och bitarna av s.k. Pingsdorf-keramik [ID 62422] som påträffades inne i huset.


40

Fig.44. Härden i husgrundens sydvästra del. Foto från nordost.

Fig.45. Anläggning 62:4, lerbotten i anslutning till A62:2.


41

Fig.46. En av de fram-komna pärlorna i glas.

Fig.47. Den mycket välbevarade nyckeln som hittades i husgrunden. Foto efter konservering, Max Jahrehorn, Oxider AB.

Fig.48. Fiskformigt spänne med spår av niello kvar. Foto efter konservering, Max Jahrehorn, Oxider AB.

Fig.49. Den slipade berg-kristallen som påträffades i schaktet.

Fig.50. Pingsdorf-keramik.

Fig.51. Dräktnålen som påträffades i husgrunden. Foto efter konservering, Max Jahrehorn, Oxider AB.

Fig.52. Skärvor från en bägare i Pingsdorf-keramik påträffade vid Kalmar slott. Foto Ulrika Söderström, Kalmar läns museum.


42




43

14 rutor för att frilägga framkomna lämningar och knyta an till schakt 62 i söder (fig.54).

Totalt undersöktes en yta om ca 22,5 m2 i schakt 63.

LagerföljdI norra delen av schaktet var matjorden betyd-ligt tjockare än i söder. Tjockleken varierade mellan 0,15-0,30 m. Detta kan förklaras av att det vid rutorna 5-6 fanns en naturlig svacka som medförde att lagren blev naturligt grun-dare i södra delen än i norr. På grund av detta var lagerföljden, i likhet med schakt 61, svår-tolkad och både den karaktäristiska gruslinsen och kulturlagrets tjocklek varierade. I den nor-ra delen av schaktet tycktes gruslinsen nästan upphöra, alternativt var den så tunn att den var svår att urskilja tydligt. I likhet med de andra schakten var det i övergången mellan gruslins (lager 1) och kulturlager (lager 2) som flertalet av fynden kom medan anläggningarna låg in-bäddade i kulturlagret (profilritning, profil 1 och 2, bilaga 12).

Anläggningar Totalt påträffades och inmättes 11 anläggning-ar i schaktet. Anläggning 62:2 utgick då denna mörkfärgning fastställts och inmätts som ett enskilt fynd, ben av hund [ID 62984] (fig.55).

MassmaterialI schakt 62 hittades en hel del massmaterial i form av djurben, keramik, järn, slagg, bränd lera och brända ben.

ResultatUndersökningarna i schakt 62 resulterade i fyra anläggningar; en husgrund med härd samt två lerbottnar och fyndförande lager. Med tan-ke på avståndet till det fyndförande lagret och lerbotten från husgrunden sett (se bilaga 10) är det troligt att de på något sätt bör ses som sammankopplade. Husgrunden tycks vara av samma typ som påträffades 2012 men efter-som färre rutor hann friläggas än vid under-sökningarna 2012 är det svårt att med säker-het fastställa detta. Ytterligare undersökningar skulle kunna ge svar på detta.

Fynden uppvisar en sammanhållen karak-tär i stort sett över hela schaktet där en tydlig kronologisk betoning finns på sen vikingatid, ca 1000-1100. Inuti husgrunden framkom flera föremål av personlig karaktär, däribland dräktnålen och remsöljan i brons (fig. 51). Pär-lorna och bergkristallen med en tydligt slipad ås har förmodligen tillhört den personliga dräkten och kan mycket väl ha varit emblema-tiska uttryck för en kulturell identitet (se Slut-satser nedan).

Detsamma gäller också det mycket spän-nande fyndet av Pingsdorf-keramik. Sådan keramik brukar vanligen dateras till perio-den 1180-1220 i svenska tidigmedeltida stä-der (Roslund 2010:46). Liknande skärvor har emellertid även påträffats i ett lager från 1000-talets sista fjärdedel i Sigtuna samt vid 2013 års utgrävningar på den yttre borggården vid Kalmar slott (Roslund 2010:45, Stibéus in prep 2014) (fig.52).

Schakt 63

SchaktbeskrivningSchaktet, 1x10 m, förlades i nordsydlig rikt-ning ca 10 m norr om schakt 62 (fig.53). Under-sökningsytan utvidgades sedan med ytterligare

Fig.55. Samlingen av ben (A62:2) som efter osteologisk bedömning bestämdes som hund.


44

Fig.56. Anläggning A63:3 före undersökning. Foto från väst.

Fig.57. Stolphålet efter 50 % undersökning. Foto från nordväst.


45

svärtad med inslag av kol. Inga fynd av särskilt intresse påträffades i anläggningen.

Anläggning 63:4, stolphålAnläggningen utgjordes av ett stolphål med en diameter på ca 0,55 m. Ett flertal stenar stod som skoning runt anläggningen. Efter snitt framträdde ett stenskott stolphål med rundad form, ca 0,18 m djupt. Fyllningen bestod av svärtad sand, inslag av kol. Inga fynd av sär-skilt intresse påträffades i anläggningen (fig.58, profilritning bilaga 13).

Anläggning 63:5, stenpackning, hus-grund?Anläggningen bestod av en stenpackning som sträckte sig över rutorna 3, 4, 5, 16, 17 och 24. Den påträffades på ca 0,30 m djup och var cirka 3x2 m. I kanten mellan ruta 5 och 6 fanns en förmodad recent kabeldragning som gick i öst västlig riktning varför den del av stenpack-ningen som vid undersökningen tycktes störd

Anläggning 63:1, fyndförande lager Anläggning 63:1 syntes som en större, oregel-bunden mörkfärgning vilken sträckte sig över större delen av rutorna 9 och 10. Inom anlägg-ningen framkom en stor andel bränt material såsom skörbränd sten, brända ben och lera. På sina håll var jorden tydligt svärtad av kol. I ruta 9 fanns en samling stenar som senare inmättes som A63:3. Två enskilt inmätta fynd påträffa-des i ruta 10, en pärla [ID 62215] och en bennål [ID 62205]. Inom anläggningen påträffades även ett fåtal skärvor keramik, slagg och flinta.

Anläggning 63:3, stolphålI ruta 9, under det fyndförande lagret A63:1, påträffades ett grunt, rektangulärt stolphål med två rejäla lutande stenar som skoning (fig.56-57). Stolphålets storlek i plan var cirka 0.45 x 0.45 m men djupet var förhållandevis grunt, knappt 0,08 m. Stolphålet snittades och undersöktes till 50 %. Formen profil var något skålformad. Fyllningen var mörkt gråbrun till

Fig.58. Anläggning A63:4. Foto från väst.


46

Fig.59. Översikt A63:5. Foto från norr.

Fig.60. A63:5 framrensad stenpackning. Foto från väst.


47

Anläggning 63:7, mörkfärgningAnläggningen syntes som en ca 0,5x0,5 m stor mörkfärgning vilken omgav den stenpackning som mättes in som A63:8. Anläggningen var oregelbunden till formen och hade en fyllning bestående av mörkfärgad jord med inslag av kol och bränd lera (fig.61).

Anläggning 63:8, stenpackningAnläggning 63:8 utgjordes av en mindre sten-packning som ligger inom anläggning 7 (se fig.61).

Anläggning 63:10, stolphålAnläggning 63:10 var ett stolphål som mätte ca 0,2 m i diameter. Anläggningen snittades till 50 % och visade då en rundad profil, med ett djup av ca 0,30 m (fig.62-63). I anslutning till anläggningen påträffades två fragment av dubbelkammar [ID 62489, 62528].

Anläggning 63:9, mörkfärgningAnläggningen utgjordes av en oregelbunden

får hänföras till denna. En möjlighet finns att stenpackningen utgör ytterligare en husgrund men då ytterligare utvidgning inte skedde in-till denna är det svårt att bedöma säkerheten i denna tolkning (fig.59-60). Bland de enskilda fynden som påträffades i anläggningen fanns en hjärtformad nit [ID 62494], en bergkristall [ID 62524], ett nätsänke i sten [ID 62501] och en bronsring [ID 62571].

Anläggning 60:6, rund mörkfärgning med förkolnat träI ruta 18 rensades en rund mörkfärgning fram, ca 0,1 m i diameter. Inom denna fanns en för-kolnad träbit. Denna tillvaratogs inte då den var i mycket dåligt skick.

A63:7, A63:8 och A63:10A63:7, A63:8 och A63:10 är delar av samma anläggning, inmätta var för sig. Denna sträck-te sig över en liten del av ruta 14 och i stort sett hela rutan 15. Hela anläggningen grävdes ut för hand och undersöktes till 100 %.

Fig.61. A63:7 före utgrävning. Foto från väst.


48

Fig.62. Stolphålet A63:10 under utgrävning. Foto från väst.

Fig.63. Stolphålet A63:10 utgrävt till 50 %. Foto från väst.


49

mörkfärgning som sträckte sig från ruta 21 och in i ruta 14. Dess storlek i plan var ca 0,33x 1m. Ruta 21 togs upp för att följa anläggningens utbredning från den östra profilkanten på ruta 13 och 14. Bland fynden fanns en plan glasbit [ID 63530], ben, bränd lera och kol.

Anläggning 63:11, stenpackningAnläggningen utgjordes av en mindre sten-packning, 1 x 0,5 m som i plan hade en oregel-bunden karaktär. Denna låg intill både A63:1 och A63:3 vilka sannolikt utgör olika delar av samma anläggning. Bland fynden från sten-packningen fanns en pärla i lera [ID 62500] samt ett sandstensbryne [ID 62821].

FyndEtt flertal enskilt inmätta fynd från schakt 63 är särskilt värda att notera (bilaga 14). Till dessa kan följande räknas; ett beslag i silver (?)[ID 62478], en gotländsk silverpenning [ID 62530], fyra pärlor [ID 62468, 63015, 62215 och 62500], ett hjärtformat beslag [ID 62494], samt en del av en bronsbjällra [ID 62470] (fig.64-65). Till detta kommer en mycket fin och välbevarad kam i ben, knappt 10 cm lång, som framkom i kanten mellan ruta 18 och 22 i den östra delen av schaktet [ID 62503]. Kam-men är en sammansatt enkelkam i enkel stil utan dekor och med tätt sittande bronsnitar (fig.66).

Fig.64. En av pärlorna från schaktet.

Fig.65. Gotländsk silverpenning. Foto efter konservering, Max Jahrehorn, Oxider AB.

Fig.66. Den sammansatta enkelkammen efter konser-vering. Foto Max Jahrehorn, Oxider AB.


50

SlutsatserResultaten från 2013 års seminariegrävningar visar tydligt att det finns anledning att förmo-da att Västergarn existerade som boplats redan under 1000- och 1100-talet. Flertalet analyser av mynt, kammaterial, pärlor och keramik kan belägga en aktivitet i området under sen viking-atid och tidig medeltid (Frögeli 2011; Horvath 2012; Lönnegren-Wikensten 2011, Kilger & Elfvér in print, Holmbäck 2014 in prep, Söder-ström 2014 in prep). Dessutom implicerar flera av föremålen en bofast befolkning med urbana konsumtionsmönster redan under tidigt 1100-tal, möjligen redan under 1000-talet. Denna bild stärks ytterligare av fyndet av Pingsdorf-keramik i schakt 62 och enkelkammen i schakt 63 (se fig.50 och 66).

Trots att de sammansatta enkelkammarna tillhör de vanligaste kamtyperna i Västergarn sticker årets fynd av den mycket välbevarade kammen från schakt 63 [ID 62503] ut. Så är också fallet med den långtandade dubbelkam-men i schakt 60 [ID 63267] (se fig.20).

I fallet med enkelkammen ger dess längd anledning till att ifrågasätta dateringen till 1100-1200-talet (typ 1C, Broberg och Hassel-mos indelning) som är den generellt vedertagna för de sammansatta, odekorerade enkelkam-marna. Med sina knappa 10 cm är kammen från schakt 63 betydligt kortare än de typiska 1100-tals kammarna som oftast mäter 13-15 cm. Denna skulle snarare kunna vara närbe-släktad med de kammar som benämns som ”kammar typ 1 av mindre storlek utan orna-mentik” och som dateras till 900-tal (Broberg och Hasslemo 1981:65ff). En sådan datering skulle ha enorm sprängkraft för diskussio-nerna om en eventuell parallellitet mellan det närliggande Paviken och Västergarn. För att kunna fastställa en sådan datering krävs dock utförligare analyser och ett större jämförande material.

Den långtandade dubbelkammen är av en typ som tidigare endast påträffats i urbana tidigmedeltida miljöer (Söderström 2014 in

MassmaterialMassmaterialet från schakt 63 bestod av stora mängder små benfragment (här var förekom-sten av större slaktben mer sällsynta), bränd lera, slagg, keramik samt järn (spridningskarta ben bilaga 15).

ResultatResultaten från schakt 63 visar att det san-nolikt har funnits någon form av byggnad på platsen. I norra delen av schaktet finns A63:5, en möjlig stensyll, som löper i nord-sydlig rikt-ning. Stenläggningen påminner i utseende om de stenrader som utgjort syllar i de tidigare påträffade husen även om raden här är betyd-ligt mindre välbevarad. De i anslutning lagda stenarna mellan rutorna 5 och 6 kan inte med säkerhet sägas vara en del av samma struktur, då de även kan vara lagda i samband med den kabeldragning som gjorts i modern tid (vilken också syntes vid som en anomali vid magne-tometerundersökningen 2011). Att flertalet av de enskilt inmätta fynden är påträffade i an-slutning till stensyllen är inte oviktigt i sam-manhanget då dessa genom sin karaktär och typologi kan härröras till perioden 1000-1100. Flera av föremålen är att betrakta som per-sonliga, såsom den välbevarade kammen och pärlorna. Vidare är fyndet av den gotländska pennigen, vilken tillhör den äldsta gruppen av gotländska mynt präglade från 1150-tal, också intressant i sammanhanget (Kilger & Elfver in print).

Dessa resultat tillsammans med den, vid första anblicken, totala avsaknaden av före-mål och lämningar som kan dateras senare än kring mitten av 1200-talet är mycket intressant för hypotesen om att bebyggelsen i Västergarn blir äldre ju längre norrut från de nuvarande gårdslägena man kommer. För att kunna göra en mer säker bedömning behövs dock en mer omfattande genomgång av fyndmaterialet än vad som gjorts inom ramen för denna rapport samt en ytterligare utvidgning av området kring schakt 63 och lämningarna där.


51

dylika liksom keramiken som huvudsakligen består av godstyper från 1000- och 1100-talet förstärker den vikingatida bilden (Brorström & Söderström in prep). Till samma skara fö-remål hör också det förgylla bältesbeslaget i Jellingstil [ID 62938] (se fig.22).

Skärvorna av Pingsdorf-keramik som på-träffades inne i huset i schakt 62 är av särskilt intresse för diskussionen kring den urbana idén och konsumtionsmönstret i Västergarn. Skär-vor efter Pingsdorfbägare brukar i allmänhet dateras till perioden 1180-1220. Tidigare har skärvor endast påträffats i svenska tidigmedel-tida städer som Sigtuna, Lödöse och nu senast i de tidigmedeltida kulturlagren vid Kalmar slott. Mats Roslund skriver i en artikel om Sigtuna att bägarna bör ha kommit tillsam-mans med det vin man drack ur dem (Roslund 2010:46). Kanske gäller samma sak för Väs-tergarn?

Kontinuiteten som nu kan skönjas från senast slutet av 1000-talet fram till slutet av 1200-ta-let i Västergarn är ett minst sagt intressant in-slag i forskningen kring tidigmedeltida urbani-seringsprocesser i Sverige och på kontinenten. Resultaten av 2013 års undersökningar innan-för Västergarnsvallen har således besvarat flera av de frågor som tidigare ställts i samband med seminariegrävningarna och samtidigt gett liv åt ett flertal nya forskningsfrågor kring social stratifiering, ekonomi och demografi i tidigme-deltidens pre-urbana miljöer.

prep). Långtandskammarna, eller vävkammar som de ofta kallas för, var vanliga framförallt under 1100- och 1200-talet. Några varianter förekommer även under 1300-tal. Tolkning-arna av kammarna har varit att de använts vid vävning, alternativt för att kamma skägget el-ler att sätta upp håret med (Persson 1995:39, Olsson, Ingwald & Paulsson-Holmberg 2005). En annan tolkning har varit att de använts för att rensa linet från frökapslarna vid linbered-ning. En mer omfattande diskussion kring dessa kammar tycks dock än så länge vänta på sig.

Även om myntmaterialet från 1000- och 1100-talet är förhållandevis litet jämfört med senare perioder så finns det anledning att för-moda att Västergarn som boplats existerade redan i detta skede. Än så länge tycks de vi-kingatida mynten finnas utspridda över hela det undersökta området. Det engelska myntet, präglat under kung Harold I av England på 1030-talet [ID: 62855] (schakt 60, se fig.21) och den gotländska 1100-talspenningen [ID 62530] (schakt 63) hittades dock i närliggande schakt i den norra delen av undersökningsom-rådet (Kilger & Elfvér in print). Detta stärker ytterligare idén om att bebyggelsen och fynd-materialet uppvisar äldre karaktär ju längre norrut man kommer på området.

Övriga föremål ger också ett mera vikinga-tida intryck än vad som tidigare varit känt i Västergarn. Fyndet av det hela djurhuvudfor-miga spännet samt fragment av ytterligare


52

1. Detta gäller konstruktioner som påträffades i schakt 39 år 2009 och i provgrop 1 år 2011.

2. Anledningen var att undersöka uppgifter som lämnats av lokalbefolkningen om skelettfynd som skulle ha hittats på 1940-talet. Eftersom skelettfynden gjordes utanför den medeltida kyrkogården skulle dessa möjligen kunna tillhöra vikingatida gravar. Man valde att snitta små förhöjningar och kullar som syntes på flera håll i terrängen och som möjligen kunde vara vikingatida gravhögar. Några gravar kunde dock inte konstateras vid de följande undersökningarna. Förhöjningarna däremot innehöll rester efter byggnader och stenkonstruktioner. Uppgifterna om skelettfynden har också i efterhand kunnat avfärdas.

3. Husgrunder som dateras till nyare tid tas inte upp i Norderäng 2010. Husgrunden från schakt 22 resp. 28 omnämns i fortsättningen som nr 8.

4. Plankan framkom i den västra ändan av sökschakt 43 som undersöktes 2010 (Norderäng 2010).

5. 14C som togs från träkonstruktionen tillhörande stensättningarna gav i båda fall dateringar till vikingatid. Det finns dock eventuella källkritiska förbehåll eftersom 14C proverna i fall av t.ex. ek och gamla tallar kan ge för tidiga dateringar i förhållande till träets användnings-och brukstid i konstruktionen. Träprovet från schakt 43 har vedartsanalyserats och befunnit sig vara tall av obestämbar egenålder.

6. Stora delar av ytan innanför stensyllarna täcktes av en massiv stenpackning. Det förefaller rimligt att anta att packningen inte utgjorde själva golvet i byggnaden utan att det har funnits ett plankgolv ovanpå. Syllstenarna och stenpackningen lämnades kvar in situ och endast en provruta innanför husgrunden grävdes.

7. I rapporten från 2008 tolkas de kompakta stenpackningarna som härdar.

Fotnoter


53

Kilger, C & Elfvér, F. in print. Myntfynden från Västergarn.

Kjellén, L. 2013. Hästskor, hästskosöm och sporrar från Västergarn. En empirisk stu-die av hästrelaterat material från semina-riegrävningarna 2005-2012. Kandidatupp-sats i arkeologi. Högskolan på Gotland.

Lönnegren Wikensten, M. 2011. Pärlor från Västergarn. En studie av pärlorna påträf-fade under åren 2006-2010. Kandidatupp-sats i arkeologi. Högskolan på Gotland

Nilsson, D. 2011. Från grund till hus med hjälp av järn. En undersökning av en husgrund i Västergarn från 2010 års semi-nariegrävningar. Kandidatuppsats i arkeo-logi. Högskolan på Gotland

Norderäng, J. 2005. Rapport från arkeolo-gisk undersökning i Västergarns socken 2005. Kyrkogården 1:1 och Snauvalds 1:2, RAÄ 24. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Högskolan på Gotland

-2006. Rapport från arkeologisk undersök-ning i Västergarns socken 2006. Snauvalds 1:2 och Kyrkogården 1:1, RAÄ 24. Avdel-ningen för arkeologi och osteologi. Hög-skolan på Gotland

-2007. Rapport från arkeologisk undersök-ning i Västergarns socken 2007. Snauvalds 1:2 och Kyrkogården 1:1, RAÄ 24. Avdel-ningen för arkeologi och osteologi. Hög-skolan på Gotland

-2008. Rapport från arkeologisk undersök-ning i Västergarns socken 2008. Snauvalds 1:2, RAÄ 24. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Högskolan på Gotland

Referenser

Carlsson, A. 1983. Djurhuvudformiga spän-nen och gotländsk vikingatid. Stockholm.

Carlsson, D. 2007. The deserted Fjäle Farm in Ala Parish, Gotland. In: Blomkvist & Lindstrom(red.) The Significant Detail. Europeanization at the Base of Society. Visby, 25-37.

Carlsson, D. 1999. Gård, hamn och kyrka: en vikingatida kyrkogård i Fröjel. Visby.

Carlsson, D. 2011. Vikingatidens Västergarn – en komplicerad historia. Arkeo Doks skrifter 3.

Cassel et al. 1999. Arkeologisk undersök-ning av medeltida kulturlager inom Väs-tergarnsvallen 1989. I: Cassel, K. (red.) Västergarnsstudier. Projekt uppdragsar-keologi, rapport 1. Stockholm, 98-121.

Elfwendahl, M. 1989. Arkeologi på Gotland. Fyra undersökningar i Västergarn. RAGU 1989:1, Stockholm.

Hammersten, E. i manus. Djuren i Väster-garn. En osteoarkeologiskt fallstudie av ett animalt benmaterial ifrån Snauvalds 1:2, Västergarn. Kandidatuppsats i arkeologi. Högskolan på Gotland.

Holmbäck, M. in prep. Skärvor från en Östersjöö. Kandidatuppsats i arkeologi. Uppsala Universitet Campus Gotland.

Kilger, C. Söderström, U. Andreeff, A. Sved-jemo, G & Wehlin, J. 2013. Medeltida hus i Västergarn. Rapport från arkeologisk undersökning 2012. Kalmar läns museum & Uppsala Universitet.


54

Persson, J. 1976. Kammar. I: Mårtensson, A (red). Uppgrävt förflutet för PK-banken i Lund. Lund.

Roslund, M. 2010. Västanfläkt eller en stadig vind? Kontinentala och insulära inslag i Sigtunas tidiga medeltid. I: Situne Dei 2010. Årskrift för Sigtunaforskning 2010. Red: Rune Edberg och Anders Wikström. Sigtuna museum.

Söderström, U. in prep. Vikingatida och ti-digmedeltida kammar från Västergarn och Köpingsvik. Kalmar.

Söderström, U & Brorsson, T. in prep. Lång-väga skärvor. Kalmar.

Yrwing, H. 1986. Visby, Hansestad på Got-land. Stockholm

Zachrisson, T. 1999. Värden i Västergarn. I: Cassel et al. (red.). Västergarnsstudier. Projekt uppdragsarkeologi, rapport 1. Stockholm, 8-24.

-2009. Rapport från arkeologisk undersök-ning i Västergarns socken 2009. Snauvalds 1:2, RAÄ 24. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Högskolan på Gotland

-2010. Rapport från arkeologisk undersök-ning i Västergarns socken 2010. Snauvalds 1:2, RAÄ 24 & Övide 1:2, RAÄ 120. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Högskolan på Gotland

-2011. Rapport från arkeologisk undersök-ning i Västergarns socken 2011. Snauvalds 1:2, RAÄ 24 & Ammor 6:1. Avdelningen för arkeologi och osteologi. Högskolan på Gotland

Olsson, Ingwald & Paulsson-Holmberg. 2005. Öresundsförbindelsen. Naffentorp SA. Rapport nr. 12. Rapport över arkeo-logisk slutundersökning. Malmö Kultur-miljö.

Paananen-Kemi, M. 2011. Skärvor från en husgrund. En fallstudie om Västergarnske-ramiken från 2010 års fältundersökningar. Kandidatuppsats i arkeologi. Högskolan på Gotland


55


Tekniska och administrativa uppgifter

Länsstyrelsens dnr: 431-1388-13Högskolan på Gotlands dnr: D30 2013/222Projektnummer KLM: A2012028Landskap: GotlandKommun: GotlandSocken: VästergarnFastighet: Snauvalds 1:2Fornlämningsnr: RAÄ 24Ekonomisk karta: 6I4i SVX koordinat: 6370881 (SWEREF99 TM)Y koordinat: 688954 (SWEREF99 TM)Fältarbetstid: 6-31/5Ansvarig i fält: Gustaf SvedjemoTotalt undersökt yta: 130 m2Personal: Gustaf Svedjemo, Ulrika Söderström, Gustaf Malmborg, Alexander AndreeffRapport: Ulrika SöderströmÖvriga deltagare: Studenter HGo, Arkeologiprogrammet åk1, magisterstudenter ArkeologiFynd: Fynden förvaras på arkeologiska institutionen, Uppsala Universitet Campus Gotland, VisbyKonservering: Max Jahrehorn, Oxider ABAnalyser: VEDLAB, Beta Analythics London Dokumentation: All dokumentation förvaras arkeologiska institutionen, Uppsala Universitet Campus GotlandInmätning: Koordinater och höjdangivelser i rikets koordinatsystem SWEREF 99 13:30 och RH70.


56


57


Bilagor


58


59

Max Jahrehorn Rapport juli 2013

K13-35 OXIDER AB

Konserveringsrapporter över föremål från Snauvalds 1:2,

Västergarn sn. Gotland

Bilaga 1.


60

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning…………………………………………………………………………………. 2Mål……………………………………………………………………………………… 2Syfte……………………………………………………………………………………. 2Metod…………………………………………………………………………………… 2Föremålsstatus………………………………………………………………………... 2

Konservering………………………...…………………………………………………... 2Konserveringsrapporter………………………………………………………………… 4

Omslagsbild: Mynt/hänge, f.nr 62855

Inledning


61

2

Materialet kommer från undersökningarna vid Snauvalds 1:2, Västergarn sn, Gotland, 2013.Föremålen består av material så som kopparlegeringar, järn, silver samt horn.

Sammanlagt består fynden av 12 fyndposter.

Oxider AB har fått uppdraget att utföra konserveringsarbetet. Följande rapport avser arbetets utförande.

Mål• Dokumentation av de olika föremålen• Konservering av materialet• Dokumentation av uppdraget

SyfteDet övergripande syftet med konserveringsarbetet är att säkra materialet från fortsatt nedbrytning. Föroreningar avlägsnas tills nivån för ursprunglig yta nås.

MetodVarje föremål bedöms individuellt med fokus på läsbarhet och korrosionsgrad. För att säkerställa informationen innan konservering fotograferas materialet och detaljbilder tas på speciella eller komplicerade delar. Konserveringsmetoden väljs efter objektens status samt efter de föroreningar som vidhäftar dess ytor. Metoden skall vara skonsam mot föremålen.

FöremålsstatusUnder konserveringsarbetet har de nummer som påförts fyndets påse använts och kallas irapporterna för fyndnummer.

- Följande bilder numreras således efter fyndnumret.

- I de fall något avvikande har uppmärksammats och sparats som referensmaterial inför en eventuell framtida studie eller analys, märks dessa med konserveringsnumret följt av en bokstav.

Föroreningarna och korrosionsprodukterna varierar i materialet, allt från tunt sittande jord till extremt hårda produkter. I många fall är ytorna hyggligt läsbara.

KonserveringFöroreningar och korrosionsprodukter varierar över föremålens ytor, ibland tunt men även som tjocka hårda föreningar. I några fall fanns täta, höga krustor. Konserveringsmetoden valdes efter varje enskilt föremål, efter dess specifika status och nedbrytningsgrad. Målet med konserveringen var att avlägsna föroreningar på ett sådant sätt att nivån nåddes till ursprunglig yta. Arbetet fram dit var att tillföra så lite kemikalier som möjligt, i kombination med mekanisk rengöring. Vid behandling av metaller såsom kopparlegeringar och silver användes en komplexbildare, EDTA-diNa, antingen som lösning eller i pastaform. Syftet med


62

3

denna kemi var att mjukgöra hårdare föroreningar samt få möjlighet att nå djupare ner i ojämnheter, dit mekanisk bearbetning inte når. Urlakningar i avjoniserat vatten varvat med dehydrering i etanol, utfördes för att försöka avlägsna tillförda kemier. I de fall där ett ytskydd applicerades efter konservering var syftet att säkra föremålet, att till exempel, binda ned lösa fragment mot stabilare yta, eller helt enkelt att skydda föremålet vid framtida hantering.


63

1

Konserveringsrapport MJ Rapport id: K13-35

Ort / Anläggning: Snauvalds 1:2, Västergarn sn, Gotland Fynd nr: Kons nr: 62149

Kontaktperson: Ulrika Söderström Datum in: 2013-05-31Datum ut: 2013-07-18

Föremål: Spänne i två delar

Material: Cu-legering Antal: 1

Mått:

Vikt in: 24,50g, botten: 9,69g Foto: Ja

Behandling: Spännet består av två lösa delar, vars övre halva täcks till stora delar av föroreningar med inslag av järnsalter. Dess ena sida är något tydligare och uppvisar en mäng dekorpunkter. Insidan liknande föroreningar som utsidan har. Dess kanter mot bottenplattan är skadade och uppvisar delvis ett poröst inre. Bottenplattans ena sida har rester kvar från lödningen/sammansättningen av de två delarna. Motsvarande sida har ett fyllt nålfäste med en större mängd järnsalter, dessa är även spridda över ytorna, dess nålhållare lika så. Delarna har idag ingen tydlig passning med varandra.Delarna är hårt korroderade med inslag av koppar(II)klorid, ingen ursprunglig yta är synlig.

Spännet före konservering.


64

2


Delvis lösa rester från en eventuell lödning (:A)

Bottendelen med fyllt nålfäste samt nålhållare.

Bottendelens insida med fragmentariska rester av ovansidan samt rester från sammansättningen.


65

3


Mekanisk rengöring under mikroskop med dentalverktyg och trästicka samt mjuk pensel, för att avlägsna hårdare föroreningar. Vid arbetet så togs prov från eventuell lödning, enligt bild ovan, materialet märks: 62149:A. Spännets ovansida uppvisar en sida där punkterna är tydligare, medan den andra är kraftigare korroderad, ner till punkternas bas. Det ser ut som materialet har spjälkats ner till denna nivå. I mellanrummet för nålfästet noteras en mängd mindre kolfragment blandade medjärnsalter och annat humusmaterial. Vid rengöringen så kom en hårt korroderad axel för nålen fram.För att nå något djupare så rengörs ytorna lätt med EDTA-diNa 1,5% samt följande urlakning i värmt avjoniserat vatten i flera bad. Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas.

Spännet efter konservering.


66

1


Ort / Anläggning: Snauvalds 1:2, Västergarn sn, Gotland Fynd nr: 62747Kons nr:


Föremål: Nyckel

Material: Järn Antal: 1

Mått:

Vikt in: 21,09g Foto: Ja

Behandling: Nyckeln är relativt tydlig i sin form. Tunnare korrosionsprodukter täcker ytorna, dock något kraftigare på dess stam och ax, där de är mer krustliknande.

Nyckeln före konservering.

Nyckeln studerades under mikroskop samt bearbetades mekanisk med skalpell och dentalverktyg. Efter denna grövre rengöring så blästrades ytorna med aluminiumoxid, där korrosionsprodukter av hårdare och tätare karaktär avlägsnas. Föremålet urlakades med natriumhydroxid (NaOH) kring en nivå av pH 11, till dess att kloridhalten är obefintlig i lakvätskan. NaOH avlägsnas ur föremålet genom lakning i ljummet avjoniserat vatten. Vidare dehydreras i 95%-ig etanol samt torkas.För att avlägsna och jämna ytorna ytterligare från föroreningar, blästras ytorna återigen, då med glaspärlor. Dehydrering i etanol samt en kontrollerad torkning. Behandlingen avslutas med att en ytbehandling läggs i form av Dinitrolpasta som penslas över ytorna, senare appliceras mikrokristallint vax i pastaform.


67

2


Nyckeln efter konservering.


68

1




Föremål: Dekor nit


Mått:

Vikt in: 1,73g Vikt ut: 1,71g Foto: Ja

Behandling: Niten är relativt skadad främst i dess ytterkanter där ursprunglig yta saknas. I dess centrum är bevarandet något bättre. Rödbrun metall noteras på bägge sidor, i fördjupningarna är föroreningarna något kraftigare. Det finns indikationer på koppar(II)klorid.

Föremålet före konservering.

Mekanisk rengöring under mikroskop med dentalverktyg och trästicka samt mjuk pensel, för att avlägsna hårdare föroreningar. På flera ställen är den ursprungliga ytan tunn och vilar på ett instabilt skikt. Detta eftersom det föreligger risk att mer av denna yta släpper. För att nå något djupare så rengörs ytorna lätt med EDTA-diNa 1,5% samt följande urlakning i värmt avjoniserat vatten i flera bad. Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas.


69

2


Föremålet efter konservering.


70

1




Föremål: Enkelkam

Material: Horn, cu-legering Antal: 1

Mått:

Vikt in: 13,32g (de två delarna) Foto: Ja

Behandling: Kammen är placerad i en låda av plast vilande på sekundärt humusmaterial, i en tillhörande miniggippåse finns två tänder. Kammen är i två delar och saknar ett flertal tänder.

Kammen placerad i sin transportförpackning.


71

2


Kammen lyfts och det översta skiktet undersöks, några mindre fragment omhändertogs. Hela asken sållas och ytterligare några fragment hittas.

Kammen med fragment innan konservering, de två tänderna till höger i bild var separat placerade i påse.

Kammen är kraftigt förorenad med humusmaterial och fin sand, den är avbruten i två delar. Flera av kammens tänder saknas. Det finns sprickbildningar i de bägge skenor som med nitar håller samman kammen, vid brottytan på den kortare delen hänger en liten del av skenan löst och vidhäftar endast mot niten. De synliga brons nitarna visar på angrepp av koppar(II)klorid. En av de två tänderna uppvisar en recent brottyta, likaså finns en yta för en tand på den längre delen.

Kammens delar rengörs först under mikroskop med pensel och trästicka för att avlägsna lösa föroreningarna. För att rengöra något djupare så används 70%-ig etanol och pensel. Under arbetet så släpper någon tand samt flera av de lösa stödskenorna. Delar placeras för kontrollerad torkning. Nitarna behandlas med BTA 3% i etanol, som korrosions inhibitor. Föremålets lösa delar monterades åter med Paraloid B72 1:1 i aceton, utom en tand där dess passning inte går att lokalisera, tanden placeras i märkt ask.Som ytskydd används en pasta av MCW/bivax som försiktigt poleras in i materialet.


72

3


Pilen i bild markerar en äggliknande kapsel in situ.

De avlägsnade materialet mellan tänderna placeras i provrör märkt: 62503:B. Bland fragmenten fanns några delar av trä, ytterskikt av horn samt en fiskkota dessa placeras obehandlade i rör märkt: 62503:C. Den äggliknande kapseln placeras i provrör märkt 62503:ADet sekundära materialet som kammen vilade på i transportförpackningen förs över i minigrippåse, märkt med fyndnummer.


73

4


Kammen efter konservering.


74

1




Föremål: Mynt

Material: Silver Antal: 1

Mått:

Vikt in: 0,18g Vikt ut:0,18g Foto: Ja

Behandling:

Myntet är täckt av tunna mörkbruna föroreningar samt inslag av svartare silversulfid. På vissa upphöjda ytor kan metallglans skymtas. En mindre recent repa finns på ena sidan, samt någon mindre spricka i materialet. Myntet har ett jack och ser ut att har tillklippta kanter. Föremålet bedöms vara relativt nedbrutet samt mycket sprött.

Myntet före konservering.

Mekanisk rengöring under mikroskop med trästicka, för att avlägsna hårdare produkter. Tätare oxideringar av silversulfid mjukgörs med EDTA-diNa 6%, under mikroskop med mjuk pensel samt trästicka. Några mindre djupt sittande föroreningar lämnas eftersom silver ytan bedöms vara mjuk och myntet mycket sprött. Föremålet urlakas från kemikalier med flera bad av avjoniserat värmt vatten. Silverytorna justeras något med Goddard’s.Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas.


75

2


Myntet efter konservering.

Myntet är mycket ömtåligt!


76

1




Föremål: Remsölja

Material: Cu-legering/läder? Antal: 1

Mått:


Behandling:

Söljan är i gott skick men täcks till stora delar av tunna föroreningar. Dessa är något kraftigare i fördjupningar, där det finns inslag av mindre sandkorn. På framsidan kan skymtas något mindre område som uppvisar ädelpatina (malachite). På några mindre ställen finns inslag av koppar(II)klorid, då främst på baksidans stift. Kring ett av dessa fanns fragmentariskt läder, ytterligare ett fragment hittades i fyndpåsen.

Söljan före konservering.


77

2


Den heldragna pilen visar läderfragment in situ och den andra visar platsen för de fragment som upptäcktes i påsen. Den streckade pilen markerar en mindre skada på den ursprungliga ytan.

Mekanisk rengöring under mikroskop med dentalverktyg och trästicka samt mjuk pensel, för att avlägsna hårdare föroreningar. Läderfragmentet kring stiftet avlägsnades och placerades tillsammans med det andra i ask märkt: 62535:A.För att nå något djupare så rengörs ytorna lätt med EDTA-diNa 3,5% samt följande urlakning i värmt avjoniserat vatten i flera bad. Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas.


78

3


Söljan efter konservering.


79

1


Ort / Anläggning: Snauvalds 1:2, Västergarn sn, Gotland Fynd nr: 62639Kons nr:


Föremål: Spänne


Mått:

Vikt in: 5,20 Vikt ut: 5,13g Foto: Ja

Behandling: Spännet är välbevarat och dess ornamentik är relativt tydlig. Tunna föroreningar täcker föremålets ytor, dessa är något kraftigare i fördjupningar och kring de två stiften på dess baksida. Här noteras även ett inslag av sandkornsamt samt koppar(II)klorid, angrepp av den senare finns även på framsidan.I ornamentiken finns fragmentariska rester av niello.

Spännet före konservering.


80

2


Mekanisk rengöring under mikroskop med dentalverktyg och trästicka samt mjuk pensel, för att avlägsna hårdare föroreningar. För att nå något djupare så rengörs ytorna lätt med EDTA-diNa 3,5% samt följande urlakning i värmt avjoniserat vatten i flera bad. Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas.

Spåren efter niello är mycket fragmentariska och i vissa fall har dessa förenats med föroreningar. Försiktig rengöring av dessa medför att även föroreningarna i niellon stabiliseras, för att säkra information. Relativt tydligt är att i linjerenas botten finns tillverkade förutsättningar för att få niellon att vidhäfta vid tidigare applicering. Baksidans två nitar är av en kopparlegering som först tillverkats och monterats i en form, innan gjutningen av själva föremålet.


81

3


Spännet efter konservering


82

1




Föremål: Nål


Mått:

Vikt in: 5,92g Vikt in: 5,89g Foto: Ja

Behandling: Nålen saknar på flera ställen ursprunglig yta och här uppvisas ett tunt poröst skikt bestående av koppar(II)klorid. De ytor som vilar då detta underlag bedöms vara mycket ömtåliga. De ursprungliga ytorna täcks av tunna föroreningar, dessa är något kraftigare vid nålens huvud och där i dess punktmarkeringar. Föremålet är svagt böjt.

Nålen före konservering.


83

2


Detaljfotografi på nålens nedbrytningsgrad. Pilen markerar områden med ursprunglig yta samt de mer skadade områdena, där denna yta gått förlorad.

Mekanisk rengöring under mikroskop med dentalverktyg och trästicka samt mjuk pensel, för att avlägsna hårdare föroreningar. På flera ställen är den ursprungliga ytan tunn och vilar på ett instabilt skikt. Detta eftersom det föreligger risk att mer av denna yta släpper. För att nå något djupare så rengörs ytorna lätt med EDTA-diNa 1,5% samt följande urlakning i värmt avjoniserat vatten i flera bad. Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas.

Föremålet är ömtåligt


84

1




Föremål: Mynt


Mått:

Vikt in: 0,64g Vikt in: 0,60g Foto: Ja

Behandling:

Myntet täcks delvis av krackelerade tunna ljusbruna föroreningar samt inslag av svartare silversulfid. Vissa ytor uppvisar metallytor.

Myntet före konservering.

Mekanisk rengöring under mikroskop med dentalverktyg och trästicka, för att avlägsna hårdare produkter. Tätare oxideringar av silversulfid mjukgörs med EDTA-diNa 6%, under mikroskop med mjuk pensel samt trästicka. Föremålet urlakas från kemikalier med flera bad av avjoniserat värmt vatten. Silverytorna justeras något med Goddard’s.Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas.


85

2


Myntet är troligen: 1 skilling, 1682, Christian Albrecht (1641-1694). Danmark.

Myntet efter konservering


86

1




Föremål: Hänge


Mått:


Behandling:

Hänget är täckt av tunna ljusbruna föroreningar samt inslag av svartare silversulfid. På vissa upphöjda ytor kan metallglans skymtas främst på öglans ytterkanter. En mindre recent repa finns på sidan med porträttet. Myntet bedöms vara relativt nedbrutet samt sprött.

Hänget före konservering.

Mekanisk rengöring under mikroskop med dentalverktyg och trästicka, för att avlägsna hårdare produkter. Tätare oxideringar av silversulfid mjukgörs med EDTA-diNa 6%, under mikroskop med mjuk pensel samt trästicka. Några mindre djupt sittande föroreningar lämnas eftersom silver ytan bedöms vara mjuk. Föremålet urlakas från kemikalier med flera bad av avjoniserat värmt vatten. Silverytorna justeras något med Goddard’s.


87

2


Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas. Myntets präglade yta är mycket känslig och har spräckts upp på en mängd olika ställen, nivån under denna består av ett porröst skikt av silversulfid under denna metall. Detta bidrar till att präglingens reliefs skärpa existerar på en instabil grund. Arbetet avslutas med att nå denna nivå, eftersom ett avlägsnade skulle medföra att läsbarheten försämras drastiskt. Efter konservering kommer myntet inte att nå metallglans.

Detaljfotografi på instabil och skadad yta.


88

3


Hänget efter konservering, bilden är redigerad ljusare.


89

1




Föremål: Beslag

Material: Cu-legering, förgyllning Antal: 1Mått:

Vikt in: 2,97g Foto: Ja

Behandling: Beslaget täcks delvis av tunna föroreningar, vilka är något kraftigare i ornamentikens fördjupningar och uppträder där som krackeleringar. Föremålet har en skadad förgyllning och på ornamentikens toppar saknas detta, här syns kopparlegeringen tränga fram. Djurets huvud och nedre del har inslag av ett voluminöst lager bestående av koppar(II)klorid. Baksidan täcks helt av föroreningar, endast nitarnas skallar är relativt rena, dock noteras inslag av koppar(II)klorid på dessa. Det finns även mindre punkter där de flesta ytor gått förlorade och här uppvisas en rödbrun färg, metall.

Beslaget före konservering.


90

2


Mekanisk rengöring under mikroskop med dentalverktyg och trästicka samt mjuk pensel, för att avlägsna hårdare föroreningar. Beslaget är relativt hårt korroderat, på många ställen så har förgyllningen släppt och ”hänger i luften”. På ett par ställen fästs denna förgyllning ner genom att applicera Paraloid B72 i aceton med olika koncentrationer. I vissa fall är detta inte möjligt och det går heller inte att preparera fram förgyllningen, då föroreningarna binder hårdare än vad förgyllningen håller. För att nå något djupare så rengörs ytorna lätt med EDTA-diNa 1,5% samt följande urlakning i värmt avjoniserat vatten i flera bad. Dehydrering i 95%-ig etanol med följande kontrollerad torkning. Behandling med BTA 3% i etanol, lufttorkning. Ytorna skyddas med Inkralack 3% i toluen samt lufttorkas.

Vid rengöringen av beslaget så omhändertogs ett löst mikroskopiskt fragment av förgyllningen. Detta prov märks: 62938:A och placeras i provrör, för eventuella framtida analyser.


91

3


Detaljfotografi på skadad förgyllning som inte vidhäftar mot sitt underlag.

Beslaget efter konservering.


92

1




Föremål: Kam, dubbel långtandskam

Material: Horn Antal: 1

Mått:

Vikt in: 16,29g (ej fragment) Foto: Ja

Behandling:

Kammen är placerad i en låda av plast vilande på sekundärt humusmaterial, kring kammen ligger en synlig lös tand.

Kammen placerad i sin transportförpackning. Pilen markerar en lös tand och i det streckade området, blandat, fanns fler lösa fragment.


93

2


Kammen lyfts och det översta skiktet undersöks, ett 10-tal mindre fragment hittas. Hela asken sållas och ytterligare några fragment hittas.

Kammen med fragment innan konservering.

Kammen är kraftigt förorenad med humusmaterial och fin sand och mellanrummen mellan tänderna är helt fyllt av detta material. Kammens tänder är delvis avbrutna, främst på den kortare sidan. Samtliga brottytor är av äldre datum. Kammens ytor är delvis vittrade och det ser ut som om flera av de långa tänderna är i delar men hålls samman av föroreningar.


94

3


Kammen rengörs först under mikroskop med pensel och trästicka för att avlägsna de mer lösare föroreningarna. Under arbetet så släppte två lösa tänder.

Pilarna i bild markerar de lösa tänderna.

För att rengöra något djupare så används 70%-ig etanol och pensel. Kammen placeras för kontrollerad torkning. De lösa tänderna monterades åter med Paraloid B72 1:1 i aceton. Tre tänder hade ingen passning utan saknar material vid brottytan, dessa placeras separat i ask. Som ytskydd används en pasta av MCW/bivax som försiktigt poleras in i materialet.

De avlägsnade materialet mellan tänderna placeras i provrör märkt: 63267:A. Bland fragmenten fanns några delar av trä samt ett ytterskikt av horn, dessa placeras obehandlade i rör märkt: 63267:B. Det sekundära materialet som kammen vilade på i transportförpackningen förs över i minigrippåse, märkt med fyndnummer.

Verktygsspår på ens sidan av några tänder.


95

4


Kammen efter konservering.


96

OXIDER AB Box 980 39129 Kalmar

Telefon: 0722 47 58 58 E-post: [email protected]


97

Bila

ga 2

.


98

Bila

ga 3

.


99

Bila

ga 4

.


100

Bila

ga 5

.


101

Bila

ga 6

.


102

Bila

ga 7

.


103

Bila

ga 8

.


104

Bila

ga 9

.


105

Bilaga 10.


106

Bilaga 11.


107

Bila

ga 1

2.


108

Bila

ga 1

3.


109

Bilaga 14.


110

Bilaga 15.


111

VEDLAB Vedanatomilabbet

_________________________________________________________________________________________ Adress: Telefon: Bankgiro: Organisationsnr: Kattås 0570/420 29 5713-0460 650613-6255 670 20 GLAVA E-post: [email protected] www.vedlab.se

Vedlab rapport 1437 Vedartsanalyser på material från Gotland, Västergarn Raä 1:1 Snauvalds.

Bilaga 16.


112

VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 1437 2014-04-28 Vedartsanalyser på material från Gotland, Västergarn Raä 1:1 Snauvalds. Uppdragsgivare: Ulrika Söderström/Kalmar läns museum Arbetet omfattar ett träprov från en stolpe på en boplats med dateringar från tidigmedeltid till nyare tid. Stolpen är tillverkad av furu. Tall är det vanligaste trädslaget i bärande konstruktioner eftersom veden är motståndskraftig mot röta, ofta är rakvuxen, lättarbetad och vanligt förekommande. Det finns risk för hög egenålder vid datering av materialet eftersom tallen kan bli gammal i sig och stockarna ibland också har återanvänts. Analysresultat Anl. ID Anläggnings-

typ Prov- mängd

Analyserad mängd

Trädslag Utplockat för 14C-dat.

Övrigt

2 Stolphål 107g 2,0g 1 bit Tall 1 bit Tall 1,3g Erik Danielsson/VEDLAB Kattås 670 20 GLAVA Tfn: 0570/420 29 E-post: [email protected] www.vedlab.se De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Max

ålder Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt

Tall Pinus silvestris

400 år Anspråkslös men trivs på näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen kom

Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning

Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för C-vitaminerna. Även som kreatursfoder

Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout 1992. Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500. Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover.


113


114

Adress Telefon Fax E-post

Box 104, S-391 21 Kalmar 0480-45 13 00 0480-45 13 65 [email protected]