Om det litiska materialet från Jonstorp M2 och M3

Rapport sammanställd av Joen Leffler, 2011

Innehållsförteckning

1:1 Bakgrund 1

1:2 Frågeställningar/ingångspunkter 2

2:1 Fyndsammansättningar från Jonstorp M2 och M3 2

2:2 Avslagsmaterial 3

2:3 Avslagsmaterial från Anders Wihlborgs utgrävningar 1970-72 3

2:4 Avslagsmaterial från P-U Hörbergs utgrävningar 1967-68 4

2:5 Projektilspetsar 5

2:6 Yxor 9

3:1 Återbruk av slipade yxor 13

4:1 Övriga redskap 17

4:2 Eventuella ornamentikredskap 17

5:1 Unika föremål 18

6:1 Svar på inledande frågeställningar 19

Referenser 21

1

1:1 Bakgrund

Materialet som denna redovisning behandlar består av tre komponenter. Dessa är delar av

Oskar Lidéns lösfyndssamlingar från M2 och M3, Utgrävningarna på M2 och M3 som leddes

av P-U Hörberg åren 1967-68, samt utgrävningar på M2 och M3 åren 1970-72 som leddes av

Anders Wihlborg.

Lösfyndssamlingarna är omfattande och består av tusentals fynd från bl.a boplatserna M2 och

M3. Materialet insamlades av Oskar Lidén under 1900-talets första hälft och finns beskrivet i

två utgivna volymer (Lidén 1938; 1939)

Utgrävningarna som leddes av P-U Hörberg är troligen de tidigaste på de båda boplatserna.

Första året, 1967 kan ses som en förundersökning, vilken resulterade i att ett flertal fynd och

lager påträffades. Grävningarna 1968 uppdagade ännu mer, både anläggningar, fynd och

lager. Resultaten från utgrävningarna är opublicerade, med undantag för tekniska rapporter

som upprättades av Joen Leffler (2011) under ompackningen och bearbetningen av materialet

under augusti månad 2011. Dokumentation i form av plan/profilritningar finns och förvaras på

LUHMs magasin i Lund.

Utgrävningarna som leddes av Anders Wihlborg är i särklass de största och mest resultatrika

som utförts på boplatserna M2 och M3. Fyndmaterialet är omfångsrikt och representerar en

uppsjö av material och artefaktkategorier. Dokumentationsmaterialet är omfattande och finns

förvarat på LUHMs magasin i Lund. Vad gäller publikationer kring utgrävningarna så finns

uppsatser (t.ex. Carlsson, P. & Strandmark, F. 1998), rapporter (t.ex Wihlborg 2005; Leffler

& Tornberg 2011), etc. att tillgå.

Texten i detta dokument är tänkt att fungera som en sammanställning och redovisning, och

därmed inte anpassad för att publiceras. Detta innebär i praktiken att källhänvisningar kan

saknas, att vissa presenterade idéer är relativt nyfödda och därmed oproblematiserade, samt

att vissa idéer och tankegångar härstammar utifrån andra personers ingångspunkter i

respektive ämnen.

Den litiska analysen som följer ägde rum i juni och augusti månad 2011 och har ett antal

ingångspunkter. Många av dessa föddes under det magasinsarkeologiska projektet vid

institutionen för arkeologi och antikens historia i Lund, som ägde rum under hösten 2010 och

vintern 2011, där författaren tillsammans med osteologen Anna Tornberg bland annat packade

om materialet från utgrävningarna 1970-72, vilka leddes av Anders Wihlborg. En fyndlista

över det utgrävda materialet från boplatserna M2 och M3 i Jonstorp upprättades i samband

med detta. Fyndlistan, som uppgick till 7426 fyndposter, har som en del i projektet under juni

2011 delats upp i material och artefaktkategorier för att göra materialet mer tillgängligt och

överskådligt. Under augusti månad undersöktes det tidigare utgrävda materialet från M2 och

M3 med ledning av P-U Hörberg, åren 1967-68. Följande är de material som ingår i

undersökningen:

2

LUHM:

29239 – Oskar Lidéns samlingar från M2

29249 – Oskar Lidéns samlingar från M3

30396 – Anders Wihlborgs utgrävningar på M2 och M3 1970-72

32162 – P-U Hörbergs utgrävningar på M2 1967 (förundersökning)

32163 – P-U Hörbergs utgrävningar på M2 1968

32176 – P-U Hörbergs utgrävningar på M3 (testgropar)

1:2 Frågeställningar/ingångspunkter

Frågeställningarna och ingångspunkterna till den litiska analysen föddes som tidigare nämnts

under ompackningen av materialet från boplatserna. För projektet har dessa sedan av

författaren, tillsammans med Kristina Jennbert, nyanserats till följande punkter:

Att analysera återbruket av föremål. Detta gäller främst fyrsidiga yxor, vilka kan vara

två, eller fyrsidigt slipade.

Att analysera yxtyper (två och fyrsidiga)

Att systematisera föremålstyper och jämföra dessa mellan de två boplatserna M2 och

M3.

Att få ett större perspektiv på fyrsidiga redskap och de föremål som härstammar från

återbruket av dessa.

Projektet varade under en månads tid, vilket medföljde att vissa artefaktkategorier har blivit

djupare analyserade än andra. För en kvantifiering av materialet från de båda boplatserna

kommer fokus att ligga på vissa ledartefakter så som projektilspetsar. Vad gäller

problematisering kommer slipade redskap, fragment av dessa, samt avslagsmaterial att ligga

till grunden för en diskussion kring återbruk av slipade föremål, samt produktionstyper.

2:1 Fyndsammansättningar från Jonstorp M2 och M3

Det litiska (och det övriga) materialet består av tre sammansättningar. Den första

sammansättningen består av lösfyndssamlingar som insamlades av Oskar Lidén under en stor

del av 1900-talets första hälft. Detta material består av både föremål från Ertebøllelokaler och

mellanneolitiska lokaler i Jonstorpsområdet. I den här rapporten kommer delarna av Lidéns

samlingar från de gropkeramiska boplatserna M2 och M3 (LUHM:29239, samt 29249) att

utgöra ett jämförelsematerial till det material som grävdes ut 1967-68 av P-U Hörberg

(LUHM32162;32163;32176), samt 1970-72 på samma lokaler (LUHM:30396), under ledning

av Anders Wihlborg.

Att ställa de tre materialen i perspektiv till varandra bidrar till en del spännande infallsvinklar.

Bland annat kan man i de olika fyndsammansättningarna se skillnad på hur en

lösfyndssamling kontra ett material från en utgrävning kan se ut. Detta påvisas inte allra minst

i föremål som kan anses som tråkiga eller mindre värda, t.ex. avslagsmaterial. Likaså ser man

en skillnad i de minsta föremålen, t.ex. spånfragment och mindre projektilspetsar så som

3

tvärpilar. Dessa är, i förhållande till det utgrävda materialet, gravt underrepresenterade i

Lidéns samlingar.

Att göra en direkt, övergripande, storleksbaserad jämförelse av de tre

materialsammansättningarna är komplicerat, då Lidéns samlingar är baserade på antal föremål

och det utgrävda materialet i stor utsträckning är baserat vikt. Det sistnämnda gäller

framförallt massmaterial så som avslagsmaterial och mindre keramikfragment. Vad gäller

redskap och föremål så går det i vissa fall att göra en kvantifiering och jämförelse mellan

materialen, då de i alla materialsammansättningarna är angivna i antal.

Gemensamt för de tre materialsammansättningarna är att de är talrika och representerar stora

material. P-U Hörbergs utgrävning från M2 1967 omfattar 265 fyndposter och den från 1968

omfattar 1411. Utgrävningarna på M3, samma år, utgör dock endast 10 fyndposter. Fyndlistan

för Anders Wihlborgs utgrävningar 1970-72 utgör 7426 fyndposter där massmaterial oftast

utgörs av en post under ett fyndnummer. Uppdelat mellan boplatserna så utgör M2 1978

fyndposter och M3 5394. Övriga poster utgör antingen gemensamt material, så som

jordprover, lösfynd, eller fynd från osäkra koordinater. För Lidéns samlingar är förhållandet

3180 föremål från M2 och 2652 föremål från M3.

Materialen kommer inte att diskuteras i sin helhet i denna rapport. Ett urval har gjorts efter

relevans till frågeställningarna, samt artefakter som kan påvisa skillnader, likheter och

olikheter, eller bidra till ny kunskap kring materialen från Jonstorpsboplatserna M3 och M3.

För detta har projektilspetsar, avslagsmaterial, yxor, slipade föremål, samt några udda föremål

valts ut som studieobjekt.

2:2 Avslagsmaterial

Den här delen om avslagsmaterial från M2 och M3 behandlar endast det utgrävda materialet.

Bland Lidéns lösfyndssamlingar är avslagsmaterial mycket begränsat förekommande och kan

därmed inte att anses som representativt för att belysa olika typer av produktion.

2:3 Avslagsmaterial från Anders Wihlborgs utgrävningar 1970-72

Det utgrävda avslagsmaterialet från M2 har en totalvikt på 53029 gram och består till största

delen av flinta. Endast två förekomster av andra material finns representerat. Dessa är ett

avslag i kvarts/kvartsit, samt ett avslag av bergart. Någon utbredd produktion av föremål i

bergart går därmed inte att belysa för boplatsen M2. Avslagsmaterialet från M3 uppgår till en

vikt av 312487 gram och påvisar möjligen även en produktion av bergartsföremål i mindre

skala, då ca 3 % av avslagsmaterialet består av bergart.

Från de båda boplatserna förekommer det även diagnostiska typer av avslag. Dessa påvisar

bland annat skiv, spån och fyrsidig produktion, vilket kan anses stämma överens med de

redskap som finns representerade från de båda boplatserna.

4

Vad gäller yttre påverkan av avslagsmaterialet så har detta delats upp i 4 kategorier;

obearbetat, bearbetat/retuscherat, slipat och bränt. Förhållande för dessa företeelser på de båda

lokalerna är som diagrammen nedan visar:

Man kan alltså snabbt konstatera att förhållanden till produktionssätt överensstämmer mellan

boplatserna, i alla fall procentuellt sett. Den enda avvikelserna är en något större mängd

bearbetade/retuscherade avslag från M3, medan M2 har en något större mängd brända avslag.

Någon genomgripande studie om avslagsmaterialets råmaterial har inte gjorts, förutom några

ingångar kring det slipade materialet som kommer behandlas senare i detta dokument.

Generellt och övergripande så är senonflinta dominerade, tillsammans med betydande

förekomster av danienflinta. Utöver dessa finns det avslag i vulkaniska bergarter,

kvarts/kvartsit, samt förekomster av falster -och- bryozoaflinta (Högberg, A & Olausson, D.

2007).

2:4 Avslagsmaterial från P-U Hörbergs utgrävningar 1967-68

Eftersom utgrävningarna fokuserades på boplatsen M2 kommer endast avslagsmaterial

därifrån att behandlas. Avslagsmaterialet från utgrävningarna 1967-68 har en total vikt av

73120 gram och består till största delen av flinta. En mindre mängd bergartsavslag, totalt 500

gram, finns dock bevarat och belyser en bergartsproduktion i mindre skala. Utöver

86%

3% 10%

1%

Avslag M2 - AW

Obearbetade Retusch, bearb. Brända Slipade

86%

4% 9%

1%

Avslag M3 - AW

Obearbetade Retusch, bearb. Brända Slipade

5

ovanstående återfanns ett avslag i kvarts på en vikt av 10 gram samt ett bränt skifferavslag på

1 gram.

Vad gäller yttre påverkan så är förhållandena följande:

Det går därmed inte att belysa några större skillnader mellan avslagsmaterialen från de båda

utgrävda materialen. Från P-U Hörbergs utgrävningar går det dock att se en mindre mängd

fler brända avslag.

Det totala avslagsmaterialet från både M2 och M3 skiljer sig inte markant vad gäller yttre

påverkan. Det går därmed att konstatera att produktionssätt och produktionstyper har tett sig

lika på de båda boplatserna.

2:5 Projektilspetsar

Det bör först nämnas att projektilspetsarna från Lidéns samlingar här inte har studerats i sin

helhet, utan att mycket om informationen kring dem kommer från de publicerade verken om

dessa.

Lidén delar upp projektilspetsarna i 3 kategorier; tvärpilar, samt spånpilspetsar av I-II typ, där

varje kategori har en rad undertyper. Om man följer en modernare typologi kan dock

spånpilarna av I-II-typ omtolkas till att dessa av I-typ är av A-B typ, med eller utan tånge,

samt bredbladiga spånspetsar. II-typerna representerar vad man idag skulle klassa som C/D-

typer (Vang Petersen 2008)

Från Lidéns lösfyndssamlingar återfinns 174 projektilspetsar från M2 och 111 st. från M3.

Från Anders Wihlborgs utgrävningar återfinns 48 st. från M2 och 91 st. från M3.

Från P-U Hörbergs utgrävningar återfinns 31 st från M2.

82%

2% 15%

1%

Avslag M2 - P-U H

Obearbetade Retusch, bearb. Brända Slipade

6

Sammansättningen mellan lösfyndssamlingarna och det utgrävda materialet skiljer sig något

åt. Nedan följer tabeller över fördelningen av projektilspetstyper mellan de olika materialen:

7%

61%

32%

Projektilspetsar M2 - OL

Tvärpilar A/B-typer, inkl. fragment C/D-typer

58%

2%

12%

15%

13%

Projektilspetsar M2 - AW

A-typer (1-3) B-typ C-typ Tvärpilar Övriga, förarb., obest.

61%

0%

16%

16%

7%

Projektilspetsar M2 - P-U H

A-typer (1-3) B-typ C/D-typ Tvärpilar Övriga, förarb., obest.

7

En sammanslagning av tabellerna visar följande:

Dominerande projektilspetsar på boplatsen M2 är A/B-typerna följt av C/D-typer. I kategorin

A/B kan A-typer ses som dominerande då de är väl representerade i de utgrävda materialen.

Noterbart är att materialet från P-H Hörbergs utgrävning har en total avsaknad av B-typer. I

övrigt är spridningen i de tre materialen att ses som lika mellan de olika typerna på boplatsen

M2.

Förhållandena för M3 är som följer:

10%

61%

26%

3%

Projektilspetsar M2 - AW, OL, P-U H Tvärpilar A/B-typer C/D-typer Övriga, förarb., obest.

31%

1% 68%

Projektilspetsar M3 - OL

Tvärpilar A/B-typer C/D-typer

8

En sammanslagen tabell visar:

Förhållandena för boplatsen M3 visar sig först vid en sammanslagning av tabellerna då

sammansättningen av projektilspetstyper är signifikant olika i materialsammansättningarna. I

lösfyndssamlingarna dominerar C/D-typer medan det utgrävda materialet domineras av

tvärpilar. Än en gång bör man tänka på den totala mängden förekomster av fynd mellan de

olika materialen, men det går ändå att konstatera att tvärpilar och C/D-typerna kompletterar

varandra då de representeras skilt i de båda materialsammansättningarna. En företeelse som är

tydlig är just skillnaden mellan lösfyndssamlingar och utgrävt material. Tvärpilarna, som till

5% 2%

14% 3%

1%

67%

8%

Projektilspetsar M3 - AW

A-typer (1-2) B-typer (B2) C-typer

C/D-typer D-typer Tvärpilar

Övriga, förarb., obest.

46%

5%

45%

4%

Projektilspetsar M3 - AW och OL

Tvärpilar A/B-typer C/D-typer Övriga, förarb., obest.

9

största del härstammar från det utgrävda materialet kan ses som typiska artefakter som uteblir

vid insamlandet av lösfynd, då de ofta är svåra att se och hitta.

P-H Hörbergs utgrävningar från M3 exkluderades pga. dess ringa omfattning, då dessa endast

består av ett fåtal provgropar och inte kan anses vara representativt.

Sammanfattningsvis kan man säga att projektilspetsmaterialet påvisar den kronologiska

uppfattningen om boplatserna där M2 är äldre än M3. Förekomsterna och följderna av de

olika typerna är tydlig, förutom i fallet med tvärpilarna i M3. Då tvärpilar av den

representerade typen från M3 oftast ses som typisk för ertebøllekultur, så bör man omvärdera

frågan, och till och med hävda att de är vanligt förekommande även i MN, i alla fall vad gäller

M3 i Jonstorp.

2:6 Yxor

I detta kapitel kommer inte yxorna från Lidéns samlingar att analyseras i sin helhet. De är

delvis tidigare undersökta av Anne Carlie och redovisat i artikeln ”Om gropkeramisk kultur i

Skåne, speciellt Jonstorp” (1986). Data kring yxorna i lösfyndssamlingen kommer främst att

hämtas från den nämnda artikeln, samt Lidéns egna uppgifter. En första och huvudsaklig

problematik med en jämförelse mellan Lidéns samlingar och det utgrävda materialet är den

signifikanta skillnaden i antal förekomster. I det utgrävda materialet återfinns endast 13 yxor

och yxfragment från M2 och 39 st. från M3 i Anders Whilborgs utgrävningar. I P-U

Hörbergs utgrävningar återfinns 7 hela yxor och 36 fragment från M2. Detta kan ställas i

relation till Lidéns lösfyndssamling där 845 yxor och yxfragment samlats från M2 och 693 st.

från M3. Detta bidrar till att det blir svårt och irrelevant att göra en jämförelse mellan de tre

materialsammansättningarna. Vad som dock kan poängteras i sammanhanget är Lidéns

noggrannhet, då han i princip har lyckats hitta majoriteten av yxorna från de båda boplatserna

under sitt insamlande. Detta påvisar att systematiserad lösfyndsinsamling kan vara en utmärkt

metod.

I de tre materialen är det dock få yxor som har återfunnits hela. Detta beror till stor del på ett

massivt återbruk av yxor i senonflinta. Mer om återbruk av slipade föremål i kommande

kapitel. Av hela eller defekta, fast icke återbrukade yxor, är det danienflinta som dominerar

som råmaterial. Från de utgrävda materialen återfinns endast ett fåtal hela miniatyryxor, samt

en hel, fast bränd, fyrsidig yxa som inte är slipad. Resten av förekomsterna består av defekta

yxor eller fragment. Det går alltså att konstatera att yxor i senon och danienflinta har haft

olika betydelse och kanske har de uppfattats olika. Yxorna i senonflinta har haft en dubbel

funktion och dels ansetts vara just yxor, men även ett råmaterial för andra redskapstyper.

Detta gäller inte för yxorna i danienflinta som troligen uppfattats som engångsyxor då de i

regel inte har blivit återbrukade. Uppfriskade eggar är ovanliga eller icke-existerande för alla

yxor.

10

Yxor från M2. Tv: hel yxa i danienflinta. Tv: defekt yxa i senonflinta.

Undantaget från ovanstående är miniatyryxor och tunnbladiga yxor som är tillverkade i

senonflinta och som till viss del återfinns hela eller defekta. Detta är troligen främst på grund

av praktiska skäl då det är svårare att återbruka dessa typer av yxor.

Från det utgrävda materialet är det svårt att visa en korrekt bild över förekomsterna av yxor på

de båda boplatserna. Vad man dock kan säga är att en stor variation av yxtyper finns

representerade, trots det ringa antalet totala förekomster. Nedan följer listor över

förekomsterna gällande Anders Wihlborgs utgrävningar från de båda boplatserna, M2 och

M3:

Typ: M2: M3:

Fragment, bergart 3

Fragment, bränd 1

Fragment, egg 1 7

Fragment, egg, bränd 1

Fragment, oidentifierade 1 7

Fragment, slipad 5

Fragment, slipad, bränd 6 1

Fragment, yxa, bergart, nacke 1

Fragment, yxa, fyrsidigt slipad 1

Fragment, yxa, fyrsidigt slipad, bränd 1

Fragment, yxa, tvåsidigt slipad 3

Fragment, yxa, tvåsidigt slipad, bränd 1

Håleggad, fragment 3

Miniatyr, defekt 1

Miniatyr, fyrsidigt slipad 1

Miniatyr, oslipad 1

Miniatyr, tvåsidigt slipad 1

Planka 3

Skivyxa, mini 1

Tjocknackig & tjockbladig 1 1

Tjocknackig, defekt 2 1

Tjocknackig, fragment 3

Tunnackig, bränd 1

11

Tunnackig, defekt 2

Tunnackig, fyrsidigt slipad 2

Yxa, defekt, tvåsidigt slipad 1

Från P-H Hörbergs utgrävningar från M2 återfanns följande yxor:

Typ: M2:

Fragment, slipad, bränd 12

Fragment, yxa, fyrsidigt slipad 1

Fragment, yxa, tvåsidigt slipad 1

Fragment, yxa, tvåsidigt slipad, bränd 4

Fragment, slipad 5

Fragment, tunnbladig, bränd 1

Yxa, defekt, tvåsidigt slipad 1

Yxa, defekt, tvåsidigt slipad, bränd 1

Fragment, bergart, slipat 3

Fragment, egg, bränd 2

Fragment, yxa, bränd 1

Yxa, bergart, slipad, håleggad, miniatyr 1

Yxa, trindyxa, bergart, fragment 5

Fragment, yxa, oidentifierat 1

Yxa, skivyxa 1

Yxa, defekt, oident. Slipad, bränd 2

Yxa, bergart, defekt 1

Utifrån tabellerna kan man ganska snabbt konstatera att de alla flesta posterna består av

fragment av olika sorter. En skillnad mellan materialen är att Whilborgs M2 inte innehåller

några håleggade yxor eller miniatyrer, vilket återfinns i materialet från Hörbergs utgrävningar.

Som tidigare nämnts, så gör det ringa antalet yxor från det utgrävda materialet det svårt att

sätta dem i perspektiv mot Lidéns lösfyndssamlingar. Avsaknaden av yxor från det utgrävda

materialet kan förklaras dels genom att de flesta yxorna från boplatserna redan

omhändertagits av Lidén, samt återbruket av slipade föremål, som tas upp i nästa kapitel.

En utmärkande företeelse är ett par ”tvillingyxor”, där den ena yxan är bränd och hittad i det

utgrävda materialet (LUHM: 30396:3837) och den andra finns bland Lidéns

lösfyndssamlingar. Båda yxorna härstammar från boplatsen M3.

12

”Tvillingyxor” från boplatsen M3.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att majoriteten av yxfragmenten i de utgrävda

materialen härstammar från fyrsidiga yxor som är tvåsidigt slipade, men att det ringa totala

antalet yxor inte påvisar ett övertygande resultat. Förhållandena i Lidéns lösfyndssamlingar är

dock att fyrsidigt slipade yxor är vanligare från boplatsen M3 än på M2 (Carlie 1986). I

relation med exempelvis projektilspetsar från alla materialsammansättningarna, kan man då

konstatera att även yxorna påvisar den kronologiska ordningen om att M2 är äldre än M3.

Övriga yxor från boplatserna består av ett litet antal håleggade yxor, miniatyrer i flinta och

bergart, större bergartsyxor så som trindyxor, samt någon enstaka förekomst av skivyxor.

13

3:1 Återbruk av slipade yxor

Föremålen, framför allt yxor i senonflinta är mycket fragmenterade från både M2 och M3,

vilket först och främst kan bidra till man uppfattar att någon typ av destruktiv verksamhet

skulle ha ägt rum på platsen. Detta föreslås också av Lidén som menade att en möjlig tolkning

är att segrarna bland rivaliserande folkgrupper hade övertagit de slagnas redskap (Lidén

1939). En annan tolkning är att vissa yxorna blivit sönderslagna medan andra har blivit

besparade i rituell eller religiöst syfte (Malmer 2002:123).

I denna kategori av föremål går det att se ett massivt återbruk av yxor som är två eller

fyrsidigt slipade. Många yxor har då återbrukats främst till cylindriska spånkärnor. Man kan

även se att dessa spånkärnor har varit utgångspunkten till en rad övriga föremål då det är

vanligt återkommande med spån, projektilspetsar, skrapor, etc. med slipade ytor. Bland

projektilspetsar återfinns tvärpilar och C/D-typer med slipade ytor.

Exempel på projektilspetsar med slipade ytor. Tv: tvärpil från M2, Th: C-pil från M3. Båda

från Wihlborgs utgrävningar.

De redskap som varit föremål för återbruk är till absolut majoritet tillverkade i senonflinta

med en minoritet i danienflinta. Detta kan man se bland alla fragmentariska yxor, spånkärnor

och övriga fragment, som framför allt återfinns i lösfyndssamlingarna. Hela yxor från M2/M3

består däremot till största del av daninenflinta och kan ses som ovanliga. Vad gäller återbruket

av föremål så kommer Lidéns samlingar även tas upp som referens eftersom slipade föremål

inte är sorterade i det materialet.

14

Exempel en serie i återbruket av en slipad yxa i senonflinta. Alla föremål på bilden har slipade ytor. Från

vänster: yxa, spånkärnor, spån.

Återbruket av yxorna visas i slipade avslag, samt redskap med slipade ytor. Denna företeelse

kan ses som relativt vanlig på både M2 och M3 då det på båda boplatserna återfinns flertalet

redskap med slipade ytor i flera olika redskapskategorier. Avslagsmaterialet har även, i alla

fall procentuellt, påvisat att förhållandena mellan M2 och M3 är liknande vad gäller

produktionssätt. Från M2 återfinns sammanlagt 211 föremål, inklusive avslag, med slipade

ytor och från M3 återfinns ca 453 st. Till detta bör man hålla den totala storleksskillnaden i

material från M2 och M3 i tanken, och därmed kan förekomsterna av föremål med slipade

ytor ses som relativt lika mellan boplatserna.

Förhållandena för utgrävningarna som leddes av Anders Whilborg är som följer:

57%

1% 2%

1%

4%

22%

13%

Slipade föremål - M2, AW

Avslag Kärna Mejsel

Tvärpil Oidentifierade redskap Spån, inkl. fragment

Yxor, inkl. fragment

15

Förhållandena för utgrävningarna som leddes av P-U Hörberg är som följer:

Som tidigare utesluts materialet från M3 från denna utgrävning eftersom det inte kan ses som

representativt.

I de båda utgrävda materialen från M2 kan man se en del likheter och en del skillnader.

Mängden avslagsmaterial med slipade ytor är likvärdiga. Hörbergs utgrävningar uppdagade

49%

8% 7%

3%

7% 0%

0% 0%

3% 23%

Slipade föremål - M3, AW

Avslag ca 400 Kärna/block 3 Mejsel 4

Förarbete 3 Oidentifierade redskap 15 Projektilspetsar 6

Skifferföremål 1 Skrapa 1 Spån 8

Yxor 15 ?

52%

3% 1% 4%

14%

2%

12%

12%

Slipade föremål - M2, P-U H

Avslag Cylindriska spånkärnor

Projektilspets, tvärpil Redskap, odent. fragment, bergart

Redskap, oident. fragment, flinta Skrapor

Spån + spånfrag. yxor + yxfragment

16

en större mängd kärnor än i materialet från Whilborgs utgrävningar. Whilborgs utgrävningar

innehåller i sin tur ett större antal spån och spånfragment än Hörbergs.

Sammantaget kan förhållandena ses som liknande mellan M2 och M3. Kategorin med slipade

avslag dominerar på båda boplatserna. Den näst största kategorin av slipade föremål från M2

är spån och spånfragment, medan den näst största kategorin av slipade föremål från M3 är

yxor. Detta kan indikera på en större utbredning av återbrukade slipade föremål på M2, då

man kan anta att många av boplatsens yxor är återbrukade och därmed saknas i materialet.

Dock kan man se en större utbredning av artefakttyper från M3, vilket kan bero på

fyndmaterialets storleksskillnad mellan de två boplatserna. Från boplatsen M2 återfinns totalt

211 slipade föremål och fragment. 16 av dessa, eller 14 % är brända eller eldpåverkade. Detta

kan tolkas stämma väl överens med exempelvis avslagsmaterialet där 10 % visade sig vara

eldpåverkat.

Exempel på hur återbruket visar sig. Här i form av en liten slipad yta på en bränd defekt

cylindrisk spånkärna. Från P-U Hörbergs utgrävningar på M2 (LUHM 32163:955)

17

4:1 Övriga redskap

Här kommer en kort presentation av övriga redskap och redskapstyper följa.

4:2 Eventuella ornamentikredskap

En artefaktkategori som utmärker sig i det utgrävda materialet är de eventuella

ornamentikredskapen. Dessa består av retuscherade nålliknande föremål i flinta. Huruvida

dessa har använts till att ornera keramikföremål kan ju dock givetvis diskuteras. Jag har inom

ramen för denna rapport valt att inte ta ställning till huruvida dessa föremål är

ornamentikredskap eller ej, utan överlämnar det för vidare forskning. Föremålen i fråga kom

först att diskuteras kring ompackningen av materialet under våren 2011 och har under arbetet

i juni testats på lerplattor. Resultaten, dvs. lerplattorna, finns magasinerade på LUHMs

magasin. Redskapen har följande LUHMnr:

1. 30396:2841

2. 30396:3511

3. 30396:3525

4. 30396:3529

5. 30396:3918

6. 30396:4798

7. 30396:4975

8. 30396:5435

9. 30396:7082

De eventuella ornamentikredskapen, från vänster: 1-9, enl. ovanstående lista.

18

De ornamentikredskapen som är mest övertygande, från vänster: 30396:2841; 3918;

4798.

Tre av de nio redskapen visade sig mer övertygande än de andra. Övriga redskap var breda

och flöt inte bra i leran. De efterlämnade dessutom spår som inte är förenliga med

ornamentiktyperna i jonstorpskeramiken.

5:1 Unika föremål

Då alla föremål i materialen är att ses som unika då de är handgjorda och inga två är exakt

samma, så är det två bergartsföremål som sticker ut extra mycket. Båda återfanns i materialet

från P-U Hörbergs utgrävningar på M2. Det ena föremålet är en stenklubba, ett s.k.

Køllehuvud i atypiskt utförande. Det andra föremålet är en håleggad miniatyr i bergart. Båda

dessa föremål kan härledas till stridsyxekultur (Rud 1973).

Stenklubba, s.k. Køllehuvud från boplatsen M2 (LUHM 32163:231)

19

Håleggad miniatyryxa i bergart från boplatsen M2 (LUHM32163:494)

6:1 Svar på inledande frågeställningar

Att analysera återbruket av föremål. Detta gäller främst fyrsidiga yxor, vilka kan

vara två, eller fyrsidigt slipade.

Svar: Återbruket av föremål gör sig synligt på två sätt. Dels i hur återbruket har gått till och

vilka yxor man har valt att återanvända, dels i de redskap som tillverkats från dessa. Vad

gäller det förstnämnda så är det främst yxor i senonflinta som har återbrukats. Detta påvisas i

att hela yxor i senonflinta är mycket ovanliga i materialen och att de yxor som är hela är

tillverkade i andra typer av flinta, främst danienflinta. I alla fall i de utgrävda materialen så

har frekvensen av återbrukade yxor tett sig ungefär lika på både M2 och M3.

Att analysera yxtyper (två och fyrsidiga)

Svar: En hög fragmenteringsgrad och ett litet totalt antal yxor från de utgrävda materialen har

gjort det svårt att vidare analysera yxtyperna i dessa material. Tidigare studier på Lidéns

lösfyndssamlingar visar dock att fyrsidigt slipade yxor är vanligare på M3 än på M2. I de

utgrävda materialen härstammar majoriteten av fragmenten från M2 ifrån fyrsidiga yxor som

är tvåsidigt slipade. Inga tvåsidiga slipade yxor har påträffats, vilket gör att yxor från tidig

trattbägarkultur inte kan säkerställas.

Att systematisera föremålstyper och jämföra dessa mellan de två boplatserna M2

och M3.

Svar: De föremålskategorier som valdes för detta är avslagsmaterial och projektilspetsar.

Dessa valdes eftersom avslagsmaterialet i en vidare analys till viss mån kunde påvisa

produktionssätt och produktionstyper. Projektilspetsar valdes eftersom de är användbara för

en relativ datering.

Vad gäller yttre påverkan av avslagsmaterialet, dvs, retusch, slipade ytor, eldpåverkan, så är

förekomsterna relativt lika på både M2 och M3. Ca. 10% av avslagsmaterialet är bränt, 2-4%

är retuscherat och ca 1 procent har slipade ytor. Detta kan påvisa att produktionssätten har

varit liknande på de båda boplatserna, men man får ha i åtanke att procentsatserna är relativa i

20

förhållande till varandra. Exempelvis så genererar bearbetningen av en yxa i återbruk en

mycket mindre mängd avslag än vad en nyproduktion av en yxa gör.

Avslagsmaterialet avslöjar att återbruk av slipade föremål har förekommit på både M2 och

M3. Likaså användningen av avslag som redskap ter sig lika på de båda boplatserna.

Projektilspetsmaterialet visade en del häpnadsväckande resultat, främst från M3. När de tre

materialen slogs samman visade sig att tvärpilar är mycket vanligare än vad man skulle

uppfatta om man endast gick igenom materialen var för sig. Detta gäller främst Lidéns

samlingar där tvärpilar är ovanligare. Resultatet blev att nästan hälften av samtliga

projektilspetsar från M3 är tvärpilar. Huruvida detta är en isolerad företeelse för Jonstorp eller

om tvärpilar faktiskt är mycket vanligt förekommande i mellanneolitikum bör undersökas

närmare. I övrigt så påvisade projektilspetsmaterialet en relativ kronologi av tidigare

uppfattning, dvs. att de äldre typerna har större utbredning på M2 än på M3.

Att få ett större perspektiv på fyrsidiga redskap och de föremål som härstammar

från återbruket av dessa.

Huvudkategorierna av föremål som härstammar från återbruk av slipade yxor är cylindriska

spånkärnor, spån, projektilspetsar och skrapor. Många av spånen har viss retusch och kan

klassas som knivar. Projektilspetsarna består av både tvärpilar och C/D-typer. Skrapor är

främst spånskrapor.

Vad gäller cylindriska spånkärnor kan man konstatera tre saker.

1. Inga spånkärnor som är större/bredare än en yxa har påträffats.

2. Många av dem har slipade ytor i olika utbredning. Vissa har hela sidor, andra någon

enstaka kvadratmillimeter.

3. De är uppskattningsvis till 99% tillverkade i senonflinta.

Dessa tre faktorer, samt att hela yxor i senonflinta är mycket ovanliga i materialen, gör att

man kan dra slutsatsen att många, om inte de flesta, yxor i senonflinta har återbrukats och

omarbetats till cylindriska spånkärnor. Vad gäller föremål med slipade ytor så avslöjar dessa

att de härstammar från ovan nämnda återbruk. Hur stor total procent av föremål som

härstammar från återbruk av yxor är dock svårare att säga, då det vid återbruk endast är det

”yttersta lagret” av yxorna som genererar slipade ytor. Ett sätt för vidare studier vore att

genom experiment och ”re-fitting” studera vilka redskap som kan tänkas härstamma från

cylindriska spånkärnor.

En annan viktig detalj att nämna i sambandet är synen på råmaterial. Uppfattningen om att

danienflinta är en sämre typ och att senonflinta är den föredragna typen bör omvärderas. Med

tanke på danienflintans egenskaper så som att den är mindre skör än senonflinta gör den

lämplig till yxtillverkning, vilket också visar sig i materialet från Jonstorp. Yxor tillverkade i

senonflinta har möjligen ansetts vara mer mångfacetterade då de i stor utbredning återbrukats

och därmed hanterats som ett råmaterial efter dess livstid som yxa.

21

Referenser

Carlie, A. 1986. Om gropkeramisk kultur i Skåne, speciellt Jonstorp. I: Adamsen & Ebbesen.

1986. Stridsøksetid i Sydskandinavien

Carlsson, P. & Strandmark, F. 1998. Jonstorp M3.vEn mellanneolitisk plats i en tid av

förändring. CD-uppsats. Lund.

Högberg, A & Olausson, D. 2007. Scandinavian Flint – an Archaeological Perspective.

Aarhus.

Leffler, J. 2011. Teknisk rapport – Jonstorp, M2. 1967. Jonstorps sn. Höganäs kn. LUHM-

32162

Leffler, J. 2011. Teknisk rapport – Jonstorp, M2. 1968. Jonstorps sn. Höganäs kn. LUHM-

32163

Leffler, J. 2011. Teknisk rapport – Jonstorp, M2. 1967. Jonstorps sn. Höganäs kn. LUHM-

32176

Leffler, J & Tornberg, A. 2011. Teknisk rapport - Jonstorp, M2-M3. 1970-72. Jonstorp sn.

Höganäs kn. LUHM-30369.

Lidén, O. 1938. Sydsvensk stenålder 2. Belyst av fynden på boplatserna i Jonstorp.

Skivyxkulturen. Lund.

Lidén, O. 1939. Sydsvensk stenålder 2. Belyst av fynden på boplatserna i Jonstorp.

Gropkeramiskskulturen. Lund.

Malmer, P, M. 2002. The Neolithic of south Sweden : TRB, GRK, and STR. Stockholm.

Rud, M. 1973. Jeg ser på oldsager. 880 danske oldsager i tekst og billder. Köpenhamn.

Vang Petersen, P. 2008. Flint fra Danmarks oldtid. Köpenhamn.

Wihlborg, A. 2005. Teknisk rapport – Jonstorp M2, M3, M4.

Använd, men ej refererad litteratur

Hackwitz von, K. 2009b. Längs med Hjälmarens stränder och förbi. Relationen mellan den

gropkeramiska kulturen och båtyxekulturen. Stockholm Studies in Archaeology 51.

Isaksson, M. 1999/2000. Forskning i Platons skuggvärld? Om kulturteori och variation i

neolitisk källmaterial utifrån analys av tidigare forskning ochorganiska beläggningar på

gropkeramik från Jonstorp, Jonstorp sn, Skåne. C/D-uppsats. Stockholm.

Iversen, R. 2010. In a World of Worlds. The Pitted Ware Complex in a Large Scale

Perspective. Acta Archeologica, Vol. 81

22

Larsson, M. Å. 2009. Breaking and Making Bodies and Pots: Material and Ritual Practices

in Sweden in the Third Millennium BC. Uppsala.

Olson, C. Osteologisk rapport. Benmaterialet från Jonstorp, Raä 8. Jonstorp sn, Skåne.