localities of objects in different sources do not coincide with each other, nor with real ity .Therefore a thorough and complex analys is is required in order to find true facts about theCrimean Goths and about the places they may have given names.

It is obvious from the list of peoples who inhabited the Crimea that gothic place namnescould not prevailon the peninsula because the area was already inhabited when the Gothsarrived and thus names had alreadybeen given. If the Goths have given any names these we reprobably adapted and changed by the people who came af ter them. The only name there isno doubt ab out is Gothia. This area was probably situated within the following borders:Belbek River-Kuchuk Uzenbash-Cape Ai Todor. However, some authors called the entiresouthern part of the peninsula Gothia. And it does not help a lot when we find that the Gothswere not always called Goths, as they were sometimes called Scythians, Tetraxites andTra pezi tes. Herodotos called all "barbarians " Scythians.

There is no Uppsala in the Crimea, but there is a place called Uppa, which may be of gothicorigin. The element -sala is found in several place names such as Fotisala, Kodzhasala,Bughaz-Sala, Machisala, Suuk-Sala, Biya Sala and just Sala. Most of these are situated inthe mountainous part of the Crimea, east of Sevastopol, i .e. within the borders of Gothia.The element -sala is of Indo-European origin and means "the place where someone lives".Fotisala probably means "the place where Photios lives/lived". There are also place namesending with -anda, -enda, -inda, -onda and -unda, which may be of celtic or germanic origin:Aranda, Orianda, Marsanda (the present Massandra), Calenda, Krimenda, Avondal Avun-da, Karakunda, Lunda, Terskunda, Uryanda.

The name Fulli mayaiso be of germanic origin, but it is not quite certain where thisFulli/FullFula/Phula/Pula was situated. Some think it was not even in the Crimea. Kula-kovsky thought it was another name for Solkhat because Fula was a khazar fortress and theonly known khazar fortress was Solkhat. Köppen thought it might be the place also calledRuskofuley/Ruskofleya/Ruskofil-Kale on Cape Nikita. Tunmann compared Fulla withhungarian FuluhelilFaluheli, where "falu" means village.

Litteraturförteckningryska titlar är översatta till svenska, övriga är på originalspråket

Artamonov M., Khazarernas historia, Leningrad, 1962.Budanova V., Goterna i folkvandringstiden, Moskva, 1990.Brun F., Svartahavsgoterna och bevis på deras långvariga vistelse i Sydryssland, St. Peters-burg, 1874.Carnoy A., Adaptations latines et franques de substrats celtiques. Trosierne congres inter-national de toponymie et d'anthroponymie. Actes et mernoires. V. II. Louvain, 1951.Dubois de Montpereux F., Voyage autour du Caucase, chez les tscherkesses et les abkhases,en Colchide, en Georgie, en Armenie et en Crimee. Paris, 1843, b.5.Dyakov V., Taurica vid tiden för romerska ockupationen. Vetensk. brev från Moskvas Stat-liga Pedagogiska Institut. 1942, b. 28. la utgåvan.Jordanes Getica, Moskva 1960.Keppen P., Forntiden på sydkusten av Krim och i de tauriska bergen. Krim-samlingarna.St. Petersburg, 1837.Khanatsky K., Minnesboken över tauriska väldet. Simferopol, 1867.Kulakovsky Y., Det gotiska eparkatets på Krim historia i 8e årh. Ministeriets för Folkbild-ning tidskrift, Pt 315, St. Petersburg, 1898.

150

Nikitsky A., Högvördiga Johannes av Gothia liv-Brev från kejsare. Odes sas historiska ochforntidshist. Soc., 1883, b. 13.Procopius De aedificio. Forntidshistorisk tidskrift. 1939. N 4.Ravdonikas V., Grottstäder på Krim och goter-problemet. Artikelsamling ang. goterna.Statliga Akademin för kulturhistoria. Nyheter. 1932. b. 12. utgåva 8.Repnikov N., Eski Kermen i arkeologiska undersökningar 1928-1929.Smirnov A., Skyterna. Moskva, 1966.Tikhanova M., Doros- Theodoro i det medeltida Krims historia. Fakta om sydvästra Krimsarkeologi. [serien: Fakta och undersökningar inom USSR's arkeologi. Moskva-Leningrad,1953. N 34.Uppsatser ang. USSR's historia. Moskva, 1958.Vasilyevsky V., Johannes av Gothis liv. I Vasilyevsky. Arbeten b.2. utgåva 2, St. Peters-burg, 1912. .

Gotlands keltoromerska arvAv Fil. mag. Ingemar Nordgren, Lidköping

Denna artikel är skriven efter symposiet och ingår ej i de där hållna föredragen utan är ettförsök att fylla den lucka som uppstått då Erik Nylen, som var inbjuden, fick förhinder. Vihade hoppats att han skulle ta upp bildstenarna.

I sin mycket intressanta bok "Bildstenar" spekulerar Erik Nylen över de gotländska bild-stenarnas bakgrund, och i all synnerhet över de religiösa motiv som kan ligga bakom. Hanmenar att de till större delen är av lokal gotländsk karaktär men anser sig ändå inte kunnautesluta påverkan på åtminstone de äldsta stenarna från t ex romerska mosaikgolv och pro-vinsialromerska gravstenar. l) Detta gäller bl a virvelhjulen. I vad mån dessa stenar sedanavslöjar den aktuella kulten under den äldre perioden är naturligtvis en osäkerhetsfaktor, dåvi inte vet något påtagligt om denna kult just för Gotlands del. Av speciellt intresse i sam-manhanget är Nylens antydan om ett tänkbart religionsskifte 0.500 e.Kr. här uppe i Nor-den.i' Uppenbarligen menar han att den gamla sol- och fruktbarhetskulten hållit sig tillsdess på Gotland och att den då ersätts efterhand av asatron - dyrkan av Oden Gaut. Nylenpublicerar också bilder på några romerska stenar som han hämtat från Sune Lindqvist!',som lär ha tagit dem från Franz Cumont. Detta problem har stimulerat mig till en närmareundersökning.

Jag har i detta sammanhang företagit en forskningsresa till södra Frankrike och Iberiskahalvön, där både Spanien och Portugal inkluderats i programmet. Syftet var att undersökadet romerska men även det västgotiska materialet och då speciellt den religiösa konsten -

151

både förkristen och tidigt kristen. I första hand stenmaterial, naturligtvis. Jag har därvid re-lativt grundligt undersökt de förkristna romerska gravstenarna och samtidigt försökt draparalleller in i västgotisk ariansk och katolsk tid. Naturligtvis har jag inte kunnat besöka allatänkbara lokaler men i alla fall ett antal av de viktigaste. Sålunda har jag exempel från Nar-bonne, Carcassonne, Leon, Astorga, Braga, Coimbra, Merida, Toledo och Tarragona samtfrån dessa orters omgivningar. Resultatet är synnerligen intressant.

J ag vill, innan jag går vidare, påpeka att jag i första hand är historiker med särskilt intresseför bl a symbolism och religionshistoria men jag är inte utbildad religionshistoriker. Jagkommer att angripa problemet som historiker och komplettera med de andra metoderna sågott jag kan. Arkeologi och konstvetenskap och andra specialdiscipliner måste med nödvän-dighet få en framträdande plats men jag vill inte disputera tekniska detaljer med fackfolk pådetta område som tillverkningsteknikens subtila skillnader mellan olika regioner etc. Jagkommer att i första hand söka tolka innebörd i motiven och göra jämförelser utifrån dettaoch det förutsätter också vissa antaganden av icke bevisbar karaktär. Går man bara eftervad som är känt och empiriskt belagt på detta område kommer man aldrig någonvart. Minaegna praktiska undersökningar kan dock delvis sägas vara empiriska fast olika människori dessa sammanhang reagerar olika - det finns alltså inte vedertagna mätmetoder för minatester.

Artikeln bör ses som ett litet anspråkslöst inlägg i diskussionen om dessa stenars härkomst- ett stapplande försök att börja bringa ordning i kaos. J ag är mottaglig för alla synpunktersom kan framkomma och som kan hjälpa till att få en klarare bild.

De symboler som möter oss på dessa förkristna gravstenar och minnesstenar, och som harintresse för oss, är: Virvelhjul, blomkors, blomma i cirkel och valvbåge, spiral, hjulkorsmed fyra eller fler ekrar, månskära, tjurhuvud, tjurhorn, fåglar och växtdekorationer avolika slag samt diverse geometriska mönster och kulrader. Hakkorset förekommer också iviss mån men är mindre frekvent i stenmaterialet och vanligare i romerska mosaiker.

På vissa av de romerska men i synnerhet på de vadeniensiska stenarna från förromerskoch romersk tid möter oss vissa speciella kännetecken, nämligen hästen, axet och murgrö-nans blad. Vadenienserna är en förromersk iberisk folkgrupp som behöll sin kult även underden romerska ockupationen, och de har, av stenmaterialet att döma, i viss mån påverkat delokala kultiska vanorna hos romarna. Sol- och månsymboler är vanliga i hela området ge-nom allmän keltisk påver-kan (behandlas utförligare nedan) men vadenienserna har en allde-les egen tradition utöver den allmänna.

Ser vi till västgoterna, som ju delvis var samtida med romarna, så har även dessa sina spe-cialiteter. Ett särskilt kännetecken är påfågeln, som ansågs som en kunglig fågel och flitigtanvänds i västgotisk stenkonst och som även lämnat spår i den senare s.k. gotiska stilen somuppstår efter reconquista. Alla påfåglar är alltså inte original västgotiska. Denna symbol fö-rekommer redan hos romarna som fått den österifrån. Det är få likheter mellan en gotisk ochen romersk påfågel. Den sistnämnda är vanligast i mosaiker medan den gotiska är huggeni sten i en typisk, geometrisk och enkel stil. En symbol, som är mycket vanlig hos västgoternaär den som påminner om en snäcka och som i många fall troligen också är det. Ett övertagan-de i andra hand aven sådan symbol kan dock innebära att man associerat andra ting till mo-tivet, t ex en knippa solstrålar, en utspänd påfågelstjärt et c. Tolkningen som solstrålar kanförstärkas av att månen påfallande ofta kan anas i kombination med den samma symbolen.Franz Cumonr" ser, liksom jag, solsymbolen litet här och var. Han menar att det är en kel-tisk påverkan som ligger bakom den rika användningen av sol- och månsymboler och knyteräven an till Mithraskulten. Med tanke på att de ursprungliga gotiska stammarna hade spjut-spetsar med sol och månsymboler " så är det också möjligt att västgoterna skulle kunnatuppfatta kombinationen sålunda. Månens starka ställning är i alla fall klart belagd genomkopplingen till Mariakulten. (Jfr nedan) Västgoterna använder i övrigt alla romerska attri-

152

but och det är ofta vanskligt att avgöra vad som är romerskt och vad som är gotiskt, men dehar fulländat vissa tekniker och motiv som är mycket lätta att identifiera. Blomrankor ochpalmett blad är vanliga, ofta kombinerade med inhuggna kolonner och s.k. biseleringstek-nik. Vinrankor med druvklasar är också mycket populära. Man kan rent allmänt säga att enkänsla för geometriska proportioner i invecklade, men väl avvägda, mönster framstår somett genomgående drag i den gotiska sten konsten och tekniken har fulländats i det jag vill kal-la Meridaskolan. 6) I den kristna arianska och senare katolska, gotiska stenkonsten återfin-nes många av de förkristna symbolerna i en lätt förändrad men ofta också ursprunglig form.I den förkristna romerska tjurkult som utövades i trakten av Narbonne omges på gravste-narna ett tjurhuvud aven blomma på vardera sidan, var och en i sin egen nisch i en serie valv-bågar. Dessa blommor dyker i lätt förändrad form upp som Mariarosor i den kristna liturgi-ska utsmyckningen. Ibland återges bara hornen och ibland en månskära - liggande. Omman betänker den typiska formen på ett par långa tjurhorn och jämför detta med månskä-ran så är likheten påfallande. Båda dessa symboler är vanliga på den Iberiska halvön. Detär sedan länge fastlagt av religionsforskningen (jfr vilket standardverk som helst) att dengamla tjurkulten var en fruktbarhetsreligion och att blommor symboliserar det växande ma-teriella livet - markens gröda som var själva målet för all fruktbarhetskult. Den offrade tju-ren gav näring åt/befruktade modergudinnan ur vars sköte den nya växtligheten spirade.Gudinnan symboliseras hos de flesta folk just av månen då det var den som höll solen vid livmellan vintersolståndet och vårdagjämningen genom att återspegla dess ljus. Detta är en all-män indoeuropeisk företeelse men återfinnes även i det gamla Egypten och hos de indoiran-ska folken och även i Kina. Såväl i Kina som hos de indoeuropeiska folken brukar hon be-nämnas den behornade guden/gudinnan just med hänsyftning på månskäran. Man menadeatt solen dog vid vintersolståndet men tack vare mångudinnans hjälp kunde den återuppståtill våren. Jfr. Balder som ej kunde komma tillbaka från dödsriket för att Loke, i kvinno-hamn, vägrade gråta. Gråten är regnet som bevattnar åkrarna och får det att grönska. Gråtär ett regelrätt inslag i fruktbarhetskult. Horn och månskära är alltså uppenbarligen synony-mer. lsis hade just en funktion som beskrivits ovan och symboliserades av månskäran. Honövertogs ju även av romarna och blandas ofta ihop med Hekate och Diana. Via denna kopp-ling har månskäran och jord/mångudinnor även kommit att överföras på jungfru Maria -gäller i all synnerhet den arianska varianten av kristendom, som ju var den form som goternaaccepterade. Många symboler och tecken inom den antika religiösa konsten levde vidaresom hemlig (sekret) kunskap, och att kopplingen mellan Maria och mångudinnan hör hitframgår bland annat av att sådana ting kom fram i ljuset på 1300-talet1), när Filip den skönetvang påven i Avignon (den babyloniska fångenskapen) att förbjuda Tempelherreorden. På1400-talet dyker Madonnan på månskäran upp som en accepterad helgonbild inom kyrkanjust på Iberiska halvön och i södra Frankrike, d v s det gamla, tidigare arianska, västgotiskaområdet.

[ detta sammanhang kan det vara intressant att jämföra det vi nu vet med den bildsten påGotland som kallas Broa V1I8) och ligger i Halla socken. "Båten" på nämnda sten ser utsom ett par tjurhorn. "Ankan" därunder anknyter till en gotisk stenrelief i Leon och skullekunna vara en missupfattad påfågelshöna. Den västgotiska frisen innehåller parställda fåg-lar som troligen betecknar "kejsarens fåglar", de påfåglar som alltid förekommer i sam-band med den bysantinske kejsaren. (Bild 2)

För att ta ett annat exempel från Gotland, så kan man titta på stenen från Bro kyrka, Bro19), där vi återfinner ett virvelkors omgivet aven krans av cirkulära skivor, eller klot. Då degotländska stenarna, till skillnad från de romerska och gotiska, inte är reliefhuggna, så finnsbåda tolkningsmöjligheterna. Nedanför virvelhjulet finns ett spiralformat hjulkors och ettantal spiralarmar inskrivna i en cirkel. Under allt detta är ett roddarskepp. Att virvelhjulet

l

I

153

kan symbolisera solen är rimligt även om denna koppling kan vara indirekt. Utländsk forsk-ning, särskilt inom arkeologin, har i allt högre grad börjat uppmärksama förekomsten avnaturliga kraftfält av elektromagnetisk karaktär. Det är med hjälp av sådana som fåglarnaorienterar sig på lång flygningar. Även människor känner av dessa fenomen. Påfallandemånga s.k. heliga platser ligger på platser där virvelhjul och hjulkors finns i form av dylikafält och på gravfälten är gravarna från forntid till och med järnålder undantagslöst lokalise-rade till sådana. Åtminstone det urval, som är ganska stort, som jag själv undersökt över he-la Europa inklusive Gotland, Carnac och södra England. Man kan med fördel betraktadessa fenomen som fallande inom ramen för ett kategorisystem som implicerar tron på enjordgudinna. Hennes sköten har markerats för att dra den livgivande solen till sig. Varförskulle man annars släpat sådana mängder sten till Stonehenge? Ett observatorium eller tem-pel kunde man byggt närmare stenbrottet. Även om detta är blott och bart en teori så fallerden utsökt väl in inom ramen för ett tolkningsförsök av det föreliggande totala symbol-komplexet. Det förklarar också varför hjulkors återfinnes över hela jorden, även i kulturersom rimligen inte haft kontakt med varandra, t.ex. Sverige på bronsåldern och australnegreroch sydamerikanska indianer.

Virvelkorset är alltså solen, men även månen kan urskiljas. Skeppet kan uppfattas som endegenererad månskära. Nydamsbåtens stävar var ej så extrema utan båttypen påminner merom de som återfinns på cykladiska eller minoiska fresker. Huruvida dessa verkligen var såextrema eller om det i bägge fallen handlar om rituellt betingade överdrifter vågar jag inteyttra mig om. Båten skulle mycket väl kunna symbolisera månskäran eller var det kanskeförlagan som stenmästaren haft som ursprungligen hade denna innebörd så att det hela påGotland ändå uppfattats primärt som en båt? J ag är personligen övertygad om att stenarnai första hand är minnesstenar och inte har någon direkt kultisk innebörd på Gotland. De kandäremot visa på den föreställningsvärld man hade. Kloten är svåra att påvisa någon speciellinnebörd i - klotfriser är mycket vanliga i det romerska området. De två under hjulet liggan-de cirklarna, ett spiralkors och ett med cirkelomgärdade spiraler med en mindre spiralcirkelinuti, kan mycket väl representera solen respektive månen i nämnd ordning. Det sistnämndablir ännu mera troligt om man ser på den förstorade symbol, som återfinnes på sidan innan,där det inuti den inre spiralcirkeln är inskrivet ett hjulkors - det tänkta skötet. 10)

Att Brostenens förlaga/or kan stamma från Medelhavsområdet går i alla fall inte att bort-se ifrån i den fortsatta diskussionen.

Finns det några andra ursprungsområden där det finns liknande stenförlagor? Jag deltogi ett symposium under våren 1992 som behandlade övergången från senantik till medeltid iöstra Medelhavsområdet som gick av stapeln på Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul(Konstantinopel). Det gav utmärkta möjligheter att samtidigt titta efter grav- och bildstenarsom motsvarar de spanska. Jag gick igenom arkeologiska museet i Istanbul och vi hade fleraexkursioner i omgivningarna. Ett fåtal nedslag av liknande typ som i Spanien blev det i Niceaoch några i Istanbul men inga av dessa ens avlägset lika de gotländska eller ens majoritetenav de spanska. Några solfjädersnäckor och litet blommor var allt. Under antiken förekom-mer fruktbarhetskult i hela det gamla mindreasiatiska området och följaktligen tjursymbo-ler . De är dock aven annan karaktär än de här aktuella stenarna. Brostenens form ger docken viss anknytning till de "liljestenar" som, avbildande livsträdet, återfinnes i stort antal idet gamla Östrom-Byzans -och i Västergötland. Det, och skeppets utformning, kan varabysantinsk påverkan, men i övrigt kan det bildmässiga innehållet inte direkt beläggas i dettaområde.

Det verkar alltså som om stilinfluensen är ganska fast knuten till Iberiska halvön. Jagskulle dock vilja göra litet närmare studier i norra Italien med viss förhoppning att hitta endel. Mer därom nedan.

154

Låt oss återvända till antagandet att sol kulten överlevde åtminstone till fram på 5-600-taletpå Gotland och i Skandinavien. På Gotland finns bara en bevarad hällristning från brons-ålderns solkult II) om nu ristningen är bronsålder. Det är, som tidigare påpekats, helt utrettatt sol och fruktbarhetskult hänger samman. De hos oss mest namnkunniga fruktbarhets-gudarna är Ing och Ingun som blir Frej och Freja. Vi vet att goterna, det enkla folket och ickehärskarskiktet, dyrkade bl a Ingl2) på 300-talet. Enligt Herwig Wolfram så dyrkade de le-dande ~iudans (kungarna), Amalerna, ursprungligen guden Gaut (se Wolframs artikel idenna skrift) och denne Gaut hävdas vara en skandinavisk gud. Oden anses man ha kommiti kontakt med vid Svara havet då dessa bägge kopplades samman till Oden Gaut. Det är allt-så inte orimligt, om detta är riktigt, med tanke på att goterna behärskade fastlandsförbindel-serna mellan Östersjön och Svarta havet under 300-talet och även efter Attilas infall i områ-det fanns rester kvar både inom hans välde och norr därom, att Odinskulten kan ha spriditsig norrut under denna tid. Senare blir ju goterna kristna. Samtidigt så kan vi ju hos folketi Gut piuda konstatera att bägge kulterna kunde samsas. Slutresultatet för Skandinaviensdel var ju att de smälte samman och Freja fick halva valen fast Odin var den store himmels-guden och allfadern- den position Tyr tidigare haft. Sol- och fruktbarhetskulten försvannalltså inte- den bara kompletterades, i synnerhet i härskarskiktet, med asaläran. Det antyd-da religionsskiftet synes alltså vara en sammansmältning av två kulter - som Wolfram skul-le uttrycka det - en ny etnogenesis.

Goterna, vars härkomst är debatterad, kan i samband med bildstenarnas tillkomst knap-past vara den primära källan då man på allvar etablerar sig i Spanien först på senare delenav 400-talet och först på 500-talet börjar att få riktig fason på riket. Det innebär också attde var kristna arianer när de kom dit och 586 konverterade dessutom Reccared till katolicis-men. De aktuella förlagorna till bildstenarna är från l OO-talet till 300-talet. Visigoter kan välförmedla enstaka impulser och sådana skulle även kunna komma med resterna av den öst-gotiska armen efter nederlaget mot romarna på 550-talet. Dessa impulser borde dock utgåttfrån de då aktuella kristna gotiska gravstenarna som inte alls påminner om de gotländska.Påfågelsankan ger faktiskt en gotisk anknytning som kan peka på att goter åtminstone del-vis har medverkat till introducerandet på Gotland. Dock finns det tecken som tyder på en an-nan lösning när det gäller förmedlingen av bildstensmotiven i stort från Iberiska halvön tillCentraleuropa.

Låt oss återvända till det folk som kallas vadenienser och som vi finner på den Iberiskahalvön. De var kelter och kända krigare som ofta tjänstgjorde i den romerska armen. Derasstridsteknik var ganska säregen. Det var ett ryttarfolk och till varje häst fanns det två perso-ner. Den ene red medan den andre stred till fots och skyddade hästen och ryttaren. 13) Dennastridsteknik finns beskriven bl a i samband med att östgoter och hunner gjort gemensam sakefter att östgoterna besegrats av Attilla. Vadenienserna bodde i ett vidsträckt område sombörjar med den asturiska högslätten och längs Pyreneerna och vidare in i norra Italien ochbl a. Österrike och Böhmen. De var legosoldater med stor rörlighet och är oftast mycketsvåra att särskilja från andra keltiska stammar i syd- och sydösteuropa där de blandas medvarandra. Deras centrala område var i trakten a v Pyreneernå. De s. k. Latenekulturerna hari allmänhet varit litet svåra att skilja ut från varandra. De flesta anses vara keltiska men enperiod nämnes germansk. Detta område har alltså varit något aven smältdegel och det ärhögst troligt att det är här vi kan finna den kontaktyta vi söker.

Det är redan nämnt att Vadeniensernas gravstenssymboler var bl a häst och murgröns-blad. De gotländska bildstenshästarna är i förvillande grad lika de vadeniensiska hästarnai sitt utförande och även de "vanliga", keltiskt inspirerade, romerska soldatgravstenarnasdekorationer kan naturligt förekomma på deras gravar om de varit legionärer. Vi vet ocksåatt cimbrerna under folkvandringstiden i dessa delar av Europa försåg sig med keltiska

t

155

156

l Förkristen romersk gravsten från Tarragona iSpanien. Under en mycket enkel blomma, somockså kan uppfattas som en grovt huggen sol-symbol- cirkel med punkt i - befinner sig enmånsymbol. Denna ser mer ut som ett par tjur-horn än en månskära och det kan faktiskt varavilket som, då båda symboliserar samma sak. Vihar alltså här både Modergudinnan, växtkraftenoch, iförlängningen, livgivaren solen. 100-200-talet e Kr. (Foto: Författaren)

Pre-christian roman stele jrom Tarragona, Spain. Ajlower also possible to interpret as a solar symbolcombined with the moon which looks exactly as a pairoj bulls horns. The male and jemale jertilitysymbols.100-200 AD.

T

l

2 Västgotiskfrisfrån museet iLeon, Spanien. Notera den långhalsadefågeln som sträckersig med näbben mot en stiliserad lilja och har fötterna i bildens ytterkant. Likheten mellandenna och "ankan" på Broastenen är påtaglig. Den är svår att artbestämma men kan, till-sammans med sin parfågel, föreställa de "kejserliga fåglarna", ett attribut för den öst-romerske kejsaren. Dessa fåglar var just påfåglar. (Foto: Författaren)Visigothic stonesculpture probably piCturing the "imperiet" peacocks. Compare the "duck " ot'the Broastonel Leon, Spain.

3 Förkristen romersk gravsten, restefter G Aemilius som tydligen lill-hörde den asturiska stammen Quirinavilken inkorporerades av romarna.Katalognummer Lamina eXfll. Detreliefhuggna virvelhjulet är en direktparallell till Broslenens dekoration.De tvenne vinkelhakarna kan sessom två av primärkrafterna eller ele-menten. I detta fallet jorden ochvattnet- Modergudinnans allribut-som här ersätter månskäran. Fyrasådana vinklar bildar ett hakkors-solsymbolen som innefattar allt medcirkeln/punkten i mitten för gudo-men. (Foto: Författaren)Pre-christian roman stele, Leon, Spain.The wortex is a direct parallell to the Bro-stone. The angles stand for earth andwater-the attributes oj mother-godes:and the wortex is the sun.

157

konstföremål och då i all synnerhet rituella offerkärl - bl a Gundestrupkitteln - och detbör observeras att just murgrönsblad intar en mycket framträdande plats på Gundestrupkit-teln.!" Gotlänningar kan ha tjänstgjort i de östgotiska-huuniska förbanden tillsammansmed vadenienser- eller i den romerska armen där vadenienserna också tjänstgjorde _ ellerde kan ha haft fredliga handelskontakter . I alla fall är detta den troligaste distributionsvägenfrån Iberiska halvön till Gotland. Självfallet kan de också fått direkta intryck från kolonial-romerska soldateri detta sammanhang. De "krigshövdingar" (warlords) som Johan Eng-ström refererar till i' 'Debatt 3" i denna skrift är direkt tänkbara som kontaktpersoner. För-utsättningen för detta resonemang är att processen startade redan på 300-talet och fortsatteunder första hälften av 400-talet. Det romerska Spanien var redan kristet åtminstone motslutet av 300-talet men kelterna kan ha behållit den gamla kulten längre liksom även öst-goterna gjorde. Direkt influens från vanliga legionärer, som bör åtminstone officiellt varitkristna till stor del vid den aktuella tiden, förlägger egentligen händelserna längre tillbaka itiden. J ag anser därför fortfarande att man bör haft tätare kontakter med kelterna och däri-genom fått mer direkta impulser från dessa. Kontakten med de romerska legionerna direktvid denna tid borde inte ha varit med de spanska men det hände ibland att dessa legionerstationerades på andra orter, även i t.ex. Afrika och längs med Donaugränsen, så omöjligtär det inte. Det finns emellertid en möjlighet att kontaktytan kan vara åskådliggjord i denbrakteat som symboliserar symposiet. Dessa amuletter med sina skickliga ryttare vars hästarbär "tjurhorn'rP' - kan de föreställa vadenienser som dyrkar sin mångudinna eller öst-goter som gör sammalunda? Möttes deras kulturer här så kan goterna ha fört motiven sistavägen till Gotland. Slutsatsen blir alltså att importvägen bör ha varit från sydöst för Got-lands del fast ursprunget är i sydväst. Huvuddelen av symboliken på de gamla gotländskastenarna är snarare keltisk än romersk även om parallellerna finns i det romaniserade kel-tiska Spanien. Keltisk influens har alltså verkat i båda områdena men med utgångspunktfrån det romerska väldets i Spanien etablerade, ursprungligen romerska, form- och symbol-språk.

I·frrl'I:

4 Lamina CXL VI. Förkristen grav-sten från Leon Spanien. Den är restöver A ttius. Stenen har av Hubner's!kopplats samman med Dianaku/ten.Ett sexekrigt hjulkors har formatsti/! en blomma i vars centrum ettmindre, också sexekrigt, hjulkors ärinfogat. Samma lilla hjulkors åter-finnes dessutom me//an samtliga"blomblad"- blomkorsarmar. Blom-man, hjulkorset, är i sanning enhymn till jordgudinnans sköte ochringen omkring är samtidigt befruk-taren, solen. Undra på att Hubnertänkte på Diana - den senromerskamån- och modergudinnan vars tem-pel legat i närheten.(Foto: Författaren)Pre-christian stele from Leon, Spain.Hubner'P! /inks it with the cult oj thegodess Diana. A wheelcross with sixarms depicts the womb oj the mother-godess and the enc/osing circie could al-so be the male fertilirer-the sun. Thesmall wheelcrosses under/ine that thisstone is meant jor the godess.

Two jlowers symbo/ising the growinghar west surrounding the moon -themother-godess. A sim i/ar whee/-cross asin 4 is to see on the upper ha/j o/the stone(not in pieture). Le on, Spain.

5 Lamina CL, Leon, Spanien. På denna sten är det sexekriga hjulkorset på bild 4 omändratIi/! en blomma men ursprunget kvarstår tydligt. Detta gäller den övre delen av stenen somej finns ibild. Under det nämnda motivet kommer texten och därefter det som syns i bild.Motivet föreställer två blommor som omgärdar just den månsymbol som vi delvis kunnatläsa in ihjulkorset/blomman. Kopplingen till moder-mångudinnan är tydlig.(Foto: Forfattaren]

158

\tl

1

6 Romerskförkristen stelefrån Tar-ragona iSpanien. Vi möter här sam-ma kombination som på LaminaCXL VI i Leon. Sol- och modergu-dinnekorset - det sexekriga hjul-korset - är här utfört som ett band-kors av egyptisk karaktär och medantydan av romerska örnar i kors-armarna. J centrum utför solgudensitt värv och förlänar därigenomsymbolen en tydligare allomfattandegudomlig maktfunktion än vad somär fallet på Dianastenen, där moder-gudinnan dominerar. Hon under-stryks dock tydligt genom den allde-les nedanför liggande månskäran.(Foto: Forfattaren]

Roman pre-christian ste/ejrom Tarrago-na, Spain. The sixarmed whee/crosscombining the sun, fertiliring, and themother-godess womb, but with Egypto-Roman styleinjluence. To be sure youfind the moon depicting the mother-godess beneath.

7 Fragment av romersk fris i arkeologiska museet i Merida, Spanien. Bildkombinationenmed en blomma, med mycket nära släktskap med Mariarosen, och ett tjurhuvud, och medbåde hjul- och virvelkors antydda iblommorna iden ovanför liggande slingan, antyder klartdet intima samband somfinns ifruktbarhetsku/tens utveckling isenare och samtida religio-ner. Det ger samtidigt också en intressant anknytning till de gotländska bildstenarna.(Foto: Författaren)Bull, flower c/ose/y re/ated to the rose oj virgin Mary and wheel- and whirlcrosses in the above .situated jlowers. Roman frieze in Archaeological Museum, Merida, Spain.

159

l

8 Lamina CCXXIIl iLeon, Spanien. Stenen är en vadeniensisk gravsten. Längst upp ser vitvå flankerande ax som omgärdar ett murgrönsblad. Axen motsvarar de tidigare bildernasblommor somfruktbarhetssymboler. Murgrönan - den mot himlen strävande rankan - ärhär motsvarigheten till månsymbolen-modergudinnan, den jordiska växt- och livskraftensom sträcker sig mot livgivaren, solen. Både romare och västgoter har influerats av dennakult på sina monument och andra stenskulpturer. "Hjärtana" på stenen på bild 6 kan varaen sådan influens. Hästenfinns alltid på vadeniensiska stenar. Jfr de påfal/ande likheter somfinns med hästar på gotländska stenar (nederst på stenen)! Ofta nämns båda medlemmarnai ryttarparet och hästen vid namn. På vissa ställen begravdes hästarna ipraktgravar med an-givande av namn och härstamning. (lfr Siena i Toscana, Norditalien, där vi också haftkelter) (Foto: Författaren)Vadeniensian stele, Leon, Spain. Two cornearsjlanking a blade of ivy which is here the livingpower oj the earth, the material Iife, the mother-godess striving to reach her mate-thesun.Note the horse on bottom oj the picture which reminds oj the Gotlandie horses.

UiO

\

l11

9 Romersk gravsten i arkeologiska museet iMerida. Spanien Stenen ärförkristen och upp-visar en typisk "solfjäder" som nedanför kompletteras med en månskära. Förutom solenoch månen såfinner vi två, ijämforelse med tidigare exempel, ytterligare utvecklade Maria-rosor då här det centralt liggande korsmotivet i dessa framträder. Om man kombinerardenna typ med tidigare visade blommor så har vi den fullt utvecklade Mariarosen. Solgudenoch fruktbarhetsgudinnan är alltså klart framhävda. (Foto: Författaren)Roman pre-christian stele, Archaeological Museum, Merida, Spain. A typical "sun-feather "

comp/eted with a moon crescent. Exept the two deities sunand mother-godess you a/so noteanother stage in the development oj the rose oj saint Mary. If combined with the earlierflower (picture 7) you have the jully deve/oped liturgical rose.

SummaryThe problem of the picturestones of Gotland has been raised by professor Erik Nylen in Vis-by. He supposes the re may have been a change in religion about 500 AD which may explainthe different motives of the stones. He means they are mostly locally influenced but he cannot deny a certain possibility of influence from provinciai roman steles in Spain. This prob-lem rose my interest and I too k on to exarnine this problem on place in Spain and Portugal,visiting the most important sites for these stones. I have examples from Narbonne and Car-

161

cassonne in France, Leon, Astorga, Merida, Toledo and Tarragona in Spain and Braga andCoimbra in Portugal. Most important work was done in cooperation with the archaeologi-cal institution of the university of Leon where I got most valuable information and help ofplanning which I appreciate. In the Iberian peninsula I met the vadenienses, an old Ibero-celtic people who left very special gravestones, decorated with blades of ivy, cornears andspecially designed horses. It was a people of fighters and horsemen and to every horse theyhad two warriors - one to ride and the other to fight on foot to help proteet the horse andknight. The most common form of gravedecoration during the pre-christian, roman periodis exactly of the same character as the early stones on Gotland containing a lot of signs youcould understand as sun and moon. The moon is often made as bulls horns. This whole styleis unique for the Iberian peninsula and depends probably on celtic influence among theromans. The actual old stones of Gotland are said to be from 4-500 AD and that excludesthe Goths as distributors. They were then already in Spain and ltaly and besides, they werechristian arians. Even if they, specially as arians, but later also as catholics from 586 inSpain, worshipped the holy mother as, in practice, the mother godess, which means themoon - they even later in the 15th century officially calls her the madonna on the mooncrescent- so did they have christian gravestones who were of a different type than the stonesof Gotland. The gotlandie stones correspond to the pre-christian stones from lOO-300 AD.The vadenienses worked within the roman legions as weil as they were mercenaries, fightingfor whoever made it worth it. Their fighting technics have been reported by roman soldiershaving observed it among the german opposers - among other occasions also with theeastern goths in the time of Attila. They lived on the asturian plateau and in the mountainsand further on in northern ltaly, Austria and Bohemia - they were a travelling people. Mybelief is that they met the people from Gotland in the bohemian area. The different Latene-cultures are mostly held to be celtic but there is a suspected german mixperiod. The cimbrichordes from Denmark have evidently got their sacrificial bowls and other gear from this area(or the connecting Pontian Basin) so it was indeed a weil established meeting-place of cul-tures. Mark i.g. the Gundestrupbowl which is litterally covered with blades of ivy. Somevadenienses also were buried with the more normal sun-moon symbols if they were in thelegion and were buried by comrades who were romans or of other origin. The people fromGotland could have made commerce or could have been comrades in arms along with theeastern goths or even enrolled in the legion. Johan Engström spoke about got land ic merce-naries in connection with the fighting about the Torsburgen. This means also that this pro-cess started alreadyin the 4th century and was working during the first hal f of the 5th centuryto explain the pagan influences in full since Roman Spain was already christian in the end ofthe 4th century at least. The celts could still be pagan then but hardly the legions as a whole.Accordingly the stones should be still older ifinfluenced by ordinary legionsoldiers. Primarycontacts for warriors from Gotland with ordinary legionsoldiers did probably not take placein Spain in first hand but somtimes Iberian legions were ordered to Afrika, the Danube limeset.c. and this could explain such contacts. I have also examined the Istanbul- and Nicea-areain present Turkey for connections but have found nothing of worth concerning the pictorialcontent of the stones.

However, the outward form of the Bro-stone reminds a little of the so called "Lilystones" ,picturing the tree of life, who are common in old Eastrome-Byzans- and the Swedish provinceVästergötland. This fact, and the design of the "ship" , points on possible Bysantian influ-ence. The majority of motives on these early stones can however not be confirmed in thisarea. lt means that these stones of Gotland are mostly connected with the Iberian peninsulaand southerna France and, I suspect but have still not controlled, northern ltaly. lt meansthe ibero-celts are the most likely bearers of the pictorial agenda that is introduced on Got-land about 400. Concerning the cult we can settle the fact that in the 300's the vanir and asir

162

cults existed together in present Romania - Gut piuda- and finally the cults merged in Sean-dinavia. lt means the fertility cult never vanished but was completed with and overrun bythe asir cult which nominally won but in practice they shared in half between Odin and Frejawho reigned together (but were not married).

Nylen speaks in fact about the ethnogenesis in terms of Herwig Wolfram in the article inthis publication and it is possible that the Odin cult may have started to spread in this areaabout the middle of the millenium as it is considered to have in Västergötland at about thesame time and, of course, there is a definite connection to the goths if we speak ab out the300's and a lot ofthem were not christian before the late 5th century and some specimens stilllater. A picture of a rude peacock on the Broa - stone couldhowever giv e a connection to thegoths and we still have no real knowledge of how closely related the gutar were to the gutonesof old. A similar peacock is shown in picture 2, showing a visigotic stonesculpture and thegoths, indeed, did worship the mo on in pagan time, as did the celts. Still, the motives ingeneral of the gotlandic stones have been brought by the Iberian celts in some way. Maybethe brakteate that symbolizes the symposium shows the surface of contact. These amuletspicturing exellent horsemen with "bulIs horns"O) on their horses - could they possibly bethe vadenienses honoring the moon or is it eastern goths honoring the same godess? Did thecultures meet here? These questions are not possible to answer yet.

t* If instead of illustrating bulls horns, according to some interpretors, they are only "ordi-nary" cultic necklaces it still points on the celts. The interpretations of Karl Hauck andOtto Höfler are not contradietory but take no notice of the "horns". I will deal with themin another paper.

Noter:l. BS sid. 152 ff2. BS sid. 14 ff3. BS sid 1534. Recherches sid. 225 ff5. Wolfram sid: 1126. Lapidarisk samling, "Coleccion Visigoda" i Merida, Spanien7. Ett talande exempel på denna renässans för teckenspråk på målningar finner man i konstmuseet i Siena. Den

sienesiska konsten skiljer sig markant från övrig renässanskonst genom att behålla den medeltida traditionenmed olika stora figurer efter vikt och i stället för individuella ansikten kommunicera med tecken och ställning-ar. Trots detta används centralperspektivet.

8. BS sid. 439. BS sid. 23

10. BS sid. 2211. BS sid. 912. Wolfram sid. III ff13. Weilleumier14. Jensen15. Om det i stället för hornsymboler är, som vissa uttolkare gör gällande, kulthalsband så motsäger detta åtmins-

tone inte att det handlar om kelter, som mycket väl kan ha haft kontakter med goterna under den aktuella perio-den. Otto Höfter och Karl Haucks schamanistiska tolkning motsäger i sig ingen av tolkningarna men taringen egentlig hänsyn till "hornen". Jag kommer i annat sammanhang att behandla denna fråga grundligare.

163

Litteratur:Avello-Alvares,J ose Luis: Panorama arqueologico de los Astures Cismontanos en la actual provincia de Leon, Ur:

Memorias de historia antiqua Vll-1986 utgiven av universitetet i Leon.Bayley, Harold: The lost language of symbolism, London, Tonbridge, Totowa (N.J. USA) 1968Cumont , Franz: Recherches sur le symbolisme funeraire des romains, Paris 1942

Die orientalischen Religionen im römischen Heidentum, Leipzig, Berlin 1931.Green, Miranda: Dictionary of Celtic Myth and Legend, London, 1992Johansons, Andrejs: Mysterier, ordnar och hemliga sällskap, Stockholm, Hudiksvall1985Klindt-Jensen, Ole: Gundestrupkedelen, Köpenhamn 1979Maya, Jose Luis: la cultura eastrena asturiana su etapa romano-provincial. Seminarier, stencil, Leon.Menaut, Pereira/Yanqus, Santos: Sobre la romanizacion del noroeste de la Peninsula Iberica. Las inscripciones

con mencion del origo personal. Seminarier, stencil, Leon.Nylen, Erik: Bildstenar, Visby 1978Pastor-Munoz, Mauricio: Aspectos de la romanizacion de la Asturia transmontana. Prosopgrafia y sociedad.

Seminarier, stencil, LeonRoldan, Hervas/ Jose, Manuel: Ejercito y poblamiento en el norte de la penisula Iberica bajo dominio romano.

Seminarier, stencil, LeonLe Roux, Patrick: les auxilia romains ches les Bracari et I'organisation politique de Nord-ouest Hispanique.

Romeet les indigenes dans le nord-ouest de la peninsule Iberique. Problemes d'epigraphie et d'historie. Semina-rier, stencil, Leon.

Santos, Francesco Diego: Inscripciones romanas de la provincia de Leon. Leon 1986.Santos,J./Gonzales, M: La eipgrafia del conventus cluniense I. Las estelas Vadinienses. Seminarier, stencil, Leon.Ward, J.S.M.: The sign language of the mysteries, London, Cambridge 1928.Weilleumier, Pierre: Une societe cavaliere dans le Nord-Ouest de l'Espagne romaine. Le dossier des Vadenienses.

Seminarier, stencil, Leon.Vigil, Marcelo: Los vadinienses, Semi nerier, stencil, Leon.Wolfram, Herwig: History of the goths, Berkeley/LA/London i989

16. Santos sid. 164Förkortningar i Notapparaten (och i litteraturförteckningen):Klindt-Jensen, Ole: Gundestrupkedelen, Köpenhamn 1979 (Jensen)Nylen, Erik, Bildstenar, Visby 1979 (BS)Cumont, Franz: Recherches sur le symbolism funeraire des romains, Paris 1942 (Recherches)Santos, F.D.: Inscripciones romanas de la provincia de Leon, Leon 1986 (Santos)Seminarier: Med början 0.1970 hölls ett antal seminarier i tre etapper där universitet med anknytning till den Ibe-

riska halvön, d.v.s. i Sydfrankrike, Spanien och Portugal, var inblandade. Temat var: Nord-Ouest de peninsu-le. Ett antal av verken nedan ingår i de där framlagda arbetena till vilka jag generellt hänvisar med: Seminarier,stencil, Leon.

Weilleumier, Pierre: Une societe cavaliere dans le Nord-Ouest de l'Espagne romaine. Le dossier des "Vadinien-ses". Seminarier, stencil, Leon. (Weilleumier)

Wolfram, Herwig: History of the goths, Berkeley/LA/London 1989 (Wolfram)

-164

Deltagare i Folkvandrings- och Äldremedeltida Symposieti Lidköping

Abrahamsson, Per-Arne, AlingsåsAdomeit, Siv, FalköpingÅhlström, Siv, Floda

Anderberg, Göran, KungälvAnderberg, Sven-Inge, LidköpingAndersson, Bertil, SkebyAndersson, Britten, KodeAndersson, Olof, LundsbrunnAndersson, Rolf L, TierpAndersson, Ulla-Britt, LidköpingArleij, Hans, LidköpingArleij, Åke, LidköpingArnving, Gösta, LidköpingArnving, Åsa, LidköpingAspelin, Rune, LidköpingAxelsson, Ingvar, VargönAxelsson, Lennart, Hjo

-r

Bengtsson, Lillemor, TidaholmBergkvist, Ulf, LidingöBillingsson, Nils, LerdalaBillingsson, Sven, Sk övdeBjörklund, Gudrun, ÄlvdalenBjörwell, Åke, SolnaBosma, Jan, LidköpingBraide, Olof, AlingsåsBrink, Harry, Vara

Ir

'1

Carlsson, Carl-Erik, LidköpingCarlsson, Stig, V:a FrölundaCascioli, Marianne, LidköpingCederbom, Alf, Saleby

Dalerno, Tomas, LidköpingDi Mella, Ingrid, Vänersborg

Eklindh, Morgan, TimmersdalaEliasson, Inga, VaraEllegård, Alvar, GöteborgElmrot, Ulla, KungsbackaEmilsson, Raymond, LidköpingEnglund, Göran, GöteneEnglund, Hans, TibroEngström, Johan, Stockholm

Fahl, Marja, LidköpingFallgren, Jan-Henrik, UppsalaFernström. Eije, SkövdeFinnspers, Åke, LundsbergForsberg, Folke, GöteborgFranzen , Kerstin, HjoFriselI, Lennart, Göteborg

Gannholm, Tore, Saltsjö-BooGiertz, Martin, TranåsGlans, Jan-Petter, LidköpingGustavi, Per, StockholmGrönvik, Ottar, OsloGustafsson, Görel, LerumGustafsson,lngmar, LidköpingGustafsson, Kent, LidköpingGustavsson, Karl-Erik, VedumGustafson, Leif, LerumGustafsson, Per, VaraGärdefors. Dag, Hällekis

Hamilton, John, SkaraHamilton, Ulla, SkaraHansson, Bror, UddevallaHansson, Jörgen, YtterbyHansson, Katharina, UddevallaHedman, Lennart, Hisings BackaHelIgren, Erik, KungsbackaHellster, Gunnar, LidköpingHenriksson, Göran, UppsalaHenriksson, Inga, UppsalaHjorth, Margareta, LidköpingHjorth, Martin, LidköpingHult, Bengt, MariestadHallman, Bjarne, JärfällaHultgård. Anders, UppsalaHägg-Niklasson, Karin, AthenHägg, Robin, AthenHögrner, Anders, GöteborgHörnblad, Per-Olof, Lidköping

J ohansson, Doris, TrollhättanJohansson, Gunnar, VaraJohansson, Jan Olof, KungsbackaJohansson, Stefan, GöteneJohansson, Susanne, ViskaforsJonsson, Birgit, LidköpingJonsson, Ingrid, Skövde

Karlsson, Andreas, SkaraKarlsson, Olle, LundsbrunnKarlsson, Cecilia, LidköpingKarlsson, Peder, SkövdeKarlsson, Per Arne, TenhultKarlsson, Ingvar, VårgårdaKlang, Kerold, StockholmKoski, Aleksi, LidköpingKumler, Håkan, Alingsås

Langberger, Rolf, LjungskileLeijon, Ingvar. BoråsLext, Ingemar, GöteneLindblom, Verner, GöteneLindroth, Bo, SkaraLundberg, Bengt, LidköpingLundberg, Jan Erik, AlingsåsLundberg, Stig, SkaraLundgren, Billy, GöteneLöugas, Vello, TallinnLövgren, Otto, Tibro

Manitski, Hugo, LidköpingManitski, Jan, LidköpingMartinussen, Erik, VårgårdaMägi-Löugas, Marika, TallinnMörnsjö, Tore, Alingsås

Nissmyr, Brigitta, SkövdeNordgren, Ingemar, LidköpingNordlund, Hans, LysekilNorIander, Michael, LidköpingNyberg, Tore, Odense

Ohlsson, Helga, LidköpingOkulicz-Kozaryn, Jerzy, WarszawaOlsson,lrma, LidköpingOlsson, Lennart, AlingsåsOmnelius, Bengt, UppsalaOscarsson, Bertil, Lidköping

Palmqvist, Arne, LidköpingPetersson, Ing-Britt, ÄlvdalenPettersson, Sonja, LidköpingPetrusson, Thage, LidköpingPile, Alf, FlobyPile, Elisabeth, Floby

Rehndell, Bror, TrollhättanRenskiöid, Christer, StockholmRhodin, Leon, BrommaRoffey, Eva, LidköpingRundströrn, Hans, GöteneRundström, Martin, GöteneRyderup, Karl Gustaf, Lidköping

Sanden, Börje, BroSanden, Gudrun, BroSchlyter, Kerstin, ParisSchmidt, Henryk, TrollhättanSiljebäck, Barbro, LidköpingSjöberg, Ingemar, JönköpingSjöstedt, Björn, Källby

165