Svartkärret 1-3 · kim Darm

ark, michel GuinarD, larS SunDStröm

& Pierre voGel

sau 2009:5

Under sommarhalvåret 2005 utförde SAU en särskild arkeologisk undersökning av tre mellanmesolitiska lägerplatser vid Svartkärret och Västra Via, Vintrosa socken i Närke. Undersökningarna, som bekos-tades av Vägverket, genomfördes med anledning av byggandet av ny vägsträckning för E18 mellan Adolfsberg och Lekhyttan.

De tre lokalerna, Svartkärret 1-3, låg åtskilda från varandra även höjd-mässigt. Dessa lägerplatser var som de flesta andra synliga arkeolo-giska platser från denna tid anlagda vid den dåtida stranden och höjd-skillnaden mellan dem representerar således en inbördes kronologisk skillnad som också bekräftats av oberoende dateringar. Fyndmateria-let på platserna uppvisar tydliga tecken på kortvariga besök och var förmodligen inriktade på jakt och fiske i den lagun som under tiden för besöken bör ha varit rik på byten. Inga ben fanns dock bevarade. På den översta av lokalerna (Svartkärret 1) påträffades ett ovanligt stort antal knackstenar använda vid produktion av olika typer av främst skärande stenredskap. På den motsatta sluttningen, på andra sidan av den dåtida lagunen undersökte SAU en större bosättning från järn-åldern (Västra Via 84:1). Insprängt bland dessa lämningar påträffades en mindre yta med rester av en stenålderbosättning förmodat sam-tida med Svartkärret 1-3-lokalerna. Undersökningen av dessa finns även inkluderade i denna rapport.

Framstående forskare på området från Norge, Finland och Sverige har bidragit till rapporten genom artiklar som kommenterar både det framkomna materialet och det sätt på vilket de undersökts.

Svartkärret 1-3

Tre mellanmesolitiska lägerplatser i Närke

Slutundersökningraä 83:1, 102, 103, Västra Via 1:4, 2:4

Vintrosa socken, Örebro län

Sau rapport 2009:5

Kim Darmark, Michel Guinard, Lars Sundström & Pierre Vogelmed bidrag från Jonas Wikborg, Kjel Knutsson, Tuija Rankama och Hein Bjerck

Svartkärret 1-3

Tre mellanmesolitiska lägerplatser i Närke

Särskild arkeologisk undersökning

RAÄ 83:1, 102, 103, Västra Via 1:4, 2:4 Vintrosa socken, Närke, Örebro län

SAU rapport 2009:5

Kim Darmark, Michel Guinard, Lars Sundström & Pierre Vogel

med bidrag från Jonas Wikborg, Kjel Knutsson, Tuija Rankama och Hein Bjerck

Svartkärret 1-3

Tre mellanmesolitiska lägerplatser i Närke

Särskild arkeologisk undersökning

RAÄ 83:1, 102, 103, Västra Via 1:4, 2:4 Vintrosa socken, Närke, Örebro län

SAU rapport 2009:5

Kim Darmark, Michel Guinard, Lars Sundström & Pierre Vogel

med bidrag från Jonas Wikborg, Kjel Knutsson, Tuija Rankama och Hein Bjerck

SAU rapporter 2009:5ISSN 1404-8493ISBN 978-91-976723-9-9©SAU 2009

UTGIVNING OCH DISTRIBUTIONSocietas Archaeologica UpsaliensisGamla Prefektbostaden Villavägen 6G, 752 36 Uppsala

post@sau.se www.sau.se

TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER

Länsstyrelsens diarienr och datum för tillstånd 431-04816-2005 431-04817-2005 431-04818-2005

SAU:s projektbeteckning SAU 3026

Uppdragsgivare Vägverket Region Mälardalen

Belägenhet LANDSKAP NärkeLÄN ÖrebroKOMMUN Örebro SOCKEN Vintrosa FASTIGHET Västra Via 1:4, och 2:4RAÄ 83:1, 102, 103KOORDINATER x6569850 y1450550, x6569804 y1450668, x6569650 y1450650 75-80 m ö h, 70-65 m ö h, 67-68 m ö h

Personal Lars Sundström (projektledare), Kim Darmark (fält-arbetsledare 83:1), Pierre Vogel (fältarbetsledare 83:2), Michel Guinard (fältarbetsledare 83:3), Per Falkenström, Kristina Martinelle.

Undersökningen TYP AV UNDERSÖKNING Särskild arkeologisk undersökningUTFÖRANDETID I FÄLT 2005-06-13–2006-10-10MASKINTID 384 timmarARKEOLOGTID 2040 timmarUNDERSÖKT YTA 3220 m2

KOORDINATSYSTEM RT90 2,5 gonHÖJDSYSTEM RH70INMÄTNINGSSYSTEM Totalstation

Fynd och arkivmaterial förvaras i SAU: s lokaler i väntan på beslut om fyndfördelning.

OMSLAGBILD Påhl Sundström

ALLMÄNT KARTMATERIAL © Lantmäteriet. Medgivande MS2007/04080.

FAKTAGRANSKARE Kent Andersson, SAU

LEKTÖR Kent Andersson, SAU

REDAKTIONELL BEARBETNING Erik och Lars Sundström

TRYCK Kph Trycksaksbolaget AB, Uppsala

SAU rapporter 2009:5ISSN 1404-8493ISBN 978-91-976723-9-9©SAU 2009

UTGIVNING OCH DISTRIBUTIONSocietas Archaeologica UpsaliensisGamla Prefektbostaden Villavägen 6G, 752 36 Uppsala

post@sau.se www.sau.se

TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER

Länsstyrelsens diarienr och datum för tillstånd 431-04816-2005 431-04817-2005 431-04818-2005

SAU:s projektbeteckning SAU 3026

Uppdragsgivare Vägverket Region Mälardalen

Belägenhet LANDSKAP NärkeLÄN ÖrebroKOMMUN Örebro SOCKEN Vintrosa FASTIGHET Västra Via 1:4, och 2:4RAÄ 83:1, 102, 103KOORDINATER x6569850 y1450550, x6569804 y1450668, x6569650 y1450650 75-80 m ö h, 70-65 m ö h, 67-68 m ö h

Personal Lars Sundström (projektledare), Kim Darmark (fält-arbetsledare 83:1), Pierre Vogel (fältarbetsledare 83:2), Michel Guinard (fältarbetsledare 83:3), Per Falkenström, Kristina Martinelle.

Undersökningen TYP AV UNDERSÖKNING Särskild arkeologisk undersökningUTFÖRANDETID I FÄLT 2005-06-13–2006-10-10MASKINTID 384 timmarARKEOLOGTID 2040 timmarUNDERSÖKT YTA 3220 m2

KOORDINATSYSTEM RT90 2,5 gonHÖJDSYSTEM RH70INMÄTNINGSSYSTEM Totalstation

Fynd och arkivmaterial förvaras i SAU: s lokaler i väntan på beslut om fyndfördelning.

OMSLAGBILD Påhl Sundström

ALLMÄNT KARTMATERIAL © Lantmäteriet. Medgivande MS2007/04080.

FAKTAGRANSKARE Kent Andersson, SAU

LEKTÖR Kent Andersson, SAU

REDAKTIONELL BEARBETNING Erik och Lars Sundström

TRYCK Kph Trycksaksbolaget AB, Uppsala

DEL 1. FÖRORD 61.1 De arkeologiska undersökningarna inför

ombyggnaden av E18, Örebro-Lekhyttan 61.2 Topografi 81.3 Fornlämningsmiljö 81.4 Tidigare undersökningar i närområdet 91.5 Mesolitiska undersökningar i Närke 91.6 Rapportens mål och upplägg 11

DEL 2. UNDERSÖKNINGEN 122.1 Kunskapsläget efter förundersökningar 12

2.1.1 SVARTKÄRRET 1 122.1.2 SVARTKÄRRET 2 122.1.3 SVARTKÄRRET 3 12

2.2 Avgränsning av fyndförande ytor 142.2.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 1, MOMENT 1 142.2.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 1, MOMENT 1 172.2.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 1, MOMENT 1 222.2.4 SAMMANFATTANDE RESULTAT EFTER STEG 1,

MOMENT 1 242.3 Ytterligare avgränsning av

fyndförande ytor 252.3.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 1, MOMENT 2 252.3.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 1, MOMENT 2 292.3.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 1, MOMENT 2 352.3.4 SAMMANFATTNING. LOKALERNA VID

SVARTKÄRRET EFTER STEG 1, MOMENT 2 372.4 Omregistrering av fynd. Fördelning av

resurser utifrån svepresultat 382.4.1 BERÄKNING AV YTSTORLEK OCH

RESURSFÖRDELNING INFÖR STEG 2, SVARTKÄRRET 1, 2 OCH 3 38

2.5 Definition av fyndkoncentrationers innehåll 412.5.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 2, MOMENT 1 412.5.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 2, MOMENT 1 512.5.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 2, MOMENT 1 582.5.4 LOKALERNA VID SVARTKÄRRET. SAMMANFATTNING AV RESULTATEN AV

UNDERSÖKNINGSSTEG 2 632.6 Fältseminariet 63

2.6.1 ORGANISATION AV FÄLTSEMINARIET 642.6.2 DISKUSSION OCH BERÖRDA TEMAN 652.6.3 REFLEKTIONER OCH STRATEGISKA

ÖVERVÄGANDEN EFTER FÄLTSEMINARIET 662.7 Riktade undersökningar 66

2.7.1 SVARTKÄRRET 1-3. INSAMLING AV MATERIAL 662.7.1.1 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV BEN 712.7.1.2 SVARTKÄRRET 1. NÖTSKALSPROBLEMATIKEN 722.7.1.3 SVARTKÄRRET 1.

KNACKSTENSPROBLEMATIKEN 752.7.1.4 SVARTKÄRRET 1. DETALJSTUDIER KRING

GRÄNSZONER MELLAN FYNDRIKA OCH FYNDFATTIGA OMRÅDEN 75

2.7.1.5 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV MATERIAL I OMRÅDEN MED LÅG FYNDFREKVENS 84

Innehåll

2.7.1.6 SVARTKÄRRET 1. VIDARE AVGRÄNSNINGAR OCH SAMMANGRÄVNINGAR 86

2.7.1.7 SVARTKÄRRET 1. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNING 91

2.7.1.8 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV MARKPROVER. FOSFATKARTERING 95

2.7.2.1 SVARTKÄRRET 2. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNING 98

2.7.2.2 SVARTKÄRRET 2. FOSFATKARTERING 1002.7.3.1 SVARTKÄRRET 3. UTVIDGAD

STORRUTEGRÄVNING 1022.7.3.3 SVARTKÄRRET 3. AVBANING OCH

ANLÄGGNINGSGRÄVNING 1092.7.3.4 SVARTKÄRRET 3. FOSFATKARTERING 1102.7.6 SÖKANDET EFTER ARGUMENT FÖR

LOKALERNAS STRANDBUNDENHET 1112.8 Insamling av bergartsavslag

på Västra Via 84:1 114

DEL 3. FÖRDJUPNINGAR 1153.1 Stenmaterialets sammansättning och

teknologiska analyser 1153.1.1 RÅMATERIAL 1153.1.2 FÖRDELNING AV SLAGEN STEN MELLAN

LOKALERNA 1163.1.3 FÖRDELNING AV SLAGEN STEN INOM

LOKALERNA 1173.1.4 SVARTKÄRRET 2 1213.1.5 SVARTKÄRRET 3 1213.1.6 MIKROSPÅN 1223.1.7 TILLSLAGNINGSTEKNIKER 129

3.2 Skärvsten 1303.2.1 MÄNGD OCH FRAGMENTERINGSGRAD 1303.2.2 RUMSLIG FÖRDELNING 133

3.3 Grönstensmaterialet från Västra Via RAÄ 84:1 1363.3.1 PORFYRMATERIALET FRÅN VÄSTRA VIA 84:1 1373.3.2 ANALYS 137

3.4 Bifacial teknik i kvarts? 1393.5 Knackstenar, Svartkärret 1 141

3.5.1 RUMSLIG FÖRDELNING 1433.5.2 BERGARTSSAMMANSÄTTNING 1453.5.3 STORLEKAR 1453.5.4 FORM 1463.5.5 BRUKSSPÅR 1463.5.6 SAMMANFATTNING 147

3.6 Dateringar, Svartkärret 1-3 148

DEL 4. RAPPORTMÖTET OCH EXTERNA ARTIKLAR 1494.1 Culture and long term history: the handle core

tradition as a possible prehistoric institution and its materialized contexts 1504.1.1 INTRODUCTION 1504.1.2 SVARTKÄRRET 1504.1.3 AN OLD FILE 1504.1.4 THE TESTIMONY OF THE OLD FILE 153

DEL 1. FÖRORD 61.1 De arkeologiska undersökningarna inför

ombyggnaden av E18, Örebro-Lekhyttan 61.2 Topografi 81.3 Fornlämningsmiljö 81.4 Tidigare undersökningar i närområdet 91.5 Mesolitiska undersökningar i Närke 91.6 Rapportens mål och upplägg 11

DEL 2. UNDERSÖKNINGEN 122.1 Kunskapsläget efter förundersökningar 12

2.1.1 SVARTKÄRRET 1 122.1.2 SVARTKÄRRET 2 122.1.3 SVARTKÄRRET 3 12

2.2 Avgränsning av fyndförande ytor 142.2.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 1, MOMENT 1 142.2.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 1, MOMENT 1 172.2.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 1, MOMENT 1 222.2.4 SAMMANFATTANDE RESULTAT EFTER STEG 1,

MOMENT 1 242.3 Ytterligare avgränsning av

fyndförande ytor 252.3.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 1, MOMENT 2 252.3.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 1, MOMENT 2 292.3.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 1, MOMENT 2 352.3.4 SAMMANFATTNING. LOKALERNA VID

SVARTKÄRRET EFTER STEG 1, MOMENT 2 372.4 Omregistrering av fynd. Fördelning av

resurser utifrån svepresultat 382.4.1 BERÄKNING AV YTSTORLEK OCH

RESURSFÖRDELNING INFÖR STEG 2, SVARTKÄRRET 1, 2 OCH 3 38

2.5 Definition av fyndkoncentrationers innehåll 412.5.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 2, MOMENT 1 412.5.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 2, MOMENT 1 512.5.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 2, MOMENT 1 582.5.4 LOKALERNA VID SVARTKÄRRET. SAMMANFATTNING AV RESULTATEN AV

UNDERSÖKNINGSSTEG 2 632.6 Fältseminariet 63

2.6.1 ORGANISATION AV FÄLTSEMINARIET 642.6.2 DISKUSSION OCH BERÖRDA TEMAN 652.6.3 REFLEKTIONER OCH STRATEGISKA

ÖVERVÄGANDEN EFTER FÄLTSEMINARIET 662.7 Riktade undersökningar 66

2.7.1 SVARTKÄRRET 1-3. INSAMLING AV MATERIAL 662.7.1.1 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV BEN 712.7.1.2 SVARTKÄRRET 1. NÖTSKALSPROBLEMATIKEN 722.7.1.3 SVARTKÄRRET 1.

KNACKSTENSPROBLEMATIKEN 752.7.1.4 SVARTKÄRRET 1. DETALJSTUDIER KRING

GRÄNSZONER MELLAN FYNDRIKA OCH FYNDFATTIGA OMRÅDEN 75

2.7.1.5 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV MATERIAL I OMRÅDEN MED LÅG FYNDFREKVENS 84

Innehåll

2.7.1.6 SVARTKÄRRET 1. VIDARE AVGRÄNSNINGAR OCH SAMMANGRÄVNINGAR 86

2.7.1.7 SVARTKÄRRET 1. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNING 91

2.7.1.8 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV MARKPROVER. FOSFATKARTERING 95

2.7.2.1 SVARTKÄRRET 2. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNING 98

2.7.2.2 SVARTKÄRRET 2. FOSFATKARTERING 1002.7.3.1 SVARTKÄRRET 3. UTVIDGAD

STORRUTEGRÄVNING 1022.7.3.3 SVARTKÄRRET 3. AVBANING OCH

ANLÄGGNINGSGRÄVNING 1092.7.3.4 SVARTKÄRRET 3. FOSFATKARTERING 1102.7.6 SÖKANDET EFTER ARGUMENT FÖR

LOKALERNAS STRANDBUNDENHET 1112.8 Insamling av bergartsavslag

på Västra Via 84:1 114

DEL 3. FÖRDJUPNINGAR 1153.1 Stenmaterialets sammansättning och

teknologiska analyser 1153.1.1 RÅMATERIAL 1153.1.2 FÖRDELNING AV SLAGEN STEN MELLAN

LOKALERNA 1163.1.3 FÖRDELNING AV SLAGEN STEN INOM

LOKALERNA 1173.1.4 SVARTKÄRRET 2 1213.1.5 SVARTKÄRRET 3 1213.1.6 MIKROSPÅN 1223.1.7 TILLSLAGNINGSTEKNIKER 129

3.2 Skärvsten 1303.2.1 MÄNGD OCH FRAGMENTERINGSGRAD 1303.2.2 RUMSLIG FÖRDELNING 133

3.3 Grönstensmaterialet från Västra Via RAÄ 84:1 1363.3.1 PORFYRMATERIALET FRÅN VÄSTRA VIA 84:1 1373.3.2 ANALYS 137

3.4 Bifacial teknik i kvarts? 1393.5 Knackstenar, Svartkärret 1 141

3.5.1 RUMSLIG FÖRDELNING 1433.5.2 BERGARTSSAMMANSÄTTNING 1453.5.3 STORLEKAR 1453.5.4 FORM 1463.5.5 BRUKSSPÅR 1463.5.6 SAMMANFATTNING 147

3.6 Dateringar, Svartkärret 1-3 148

DEL 4. RAPPORTMÖTET OCH EXTERNA ARTIKLAR 1494.1 Culture and long term history: the handle core

tradition as a possible prehistoric institution and its materialized contexts 1504.1.1 INTRODUCTION 1504.1.2 SVARTKÄRRET 1504.1.3 AN OLD FILE 1504.1.4 THE TESTIMONY OF THE OLD FILE 153

4.1.5 AN ATTEMPT TO RECONSTRUCT THE OPERATIVE CHAIN 155

4.1.6 CHAINE OPERATOIRE AND THE CULTURE OF BONE AND ANTLER CRAFT IN THE MESOLITHIC 159

4.1.7 CONTEXTS OF SLOTTED BONE POINTS AND HANDLE CORE CHAINE OPERATOIRE 160

4.1.8 THE HANDLE CORE/SLOTTED BONE POINT AS A SOCIAL INSTITUTION 161

4.1.9 ENDING WORDS 163LITERATURE 164

4.2 Svartkärret from a Finnish perspective 166REFERENCES 169

4.3 Refleksjoner om den arkeologiske utgravningen i lys av Svartkärret 1 1714.3.1 FRA MESOLITTISK ETTERLEVNING TIL

ARKEOLOGISK LOKALITET 1714.3.2 UNDERSØKELSEN AV SVARTKÄRRET 1 1714.3.3 REFLEKSJONER OMKRING DEN

ARKEOLOGISKE UTGRAVNINGEN 174

4.3.4 DEN PRAKTISKE GJENNOMFØRINGEN AV SVARTKÄRRET-UNDERSØKELSEN 174

4.3.5 FREMSTILLINGSFORM 1754.3.6 OM GRUNNPROBLEMER I DEN ARKEOLOGISKE

UTGRAVNINGEN 1774.3.7 … HVIS MAN BRAKK BEINET? 177REFERANSER 179

4.4 En kommentar till de externa artiklarna 180

LITTERATURFÖRTECKNING 183

Bilaga 1. Rutlista 185Bilaga 2. Fyndlista 200Bilaga 3. Rutplanscher 229Bilaga 4. Profilritningar 240Bilaga 5. Vedartsanalys 241Bilaga 6. Förteckning över mesolitiska lokaler

och knackstensförekomst 243

4.1.5 AN ATTEMPT TO RECONSTRUCT THE OPERATIVE CHAIN 155

4.1.6 CHAINE OPERATOIRE AND THE CULTURE OF BONE AND ANTLER CRAFT IN THE MESOLITHIC 159

4.1.7 CONTEXTS OF SLOTTED BONE POINTS AND HANDLE CORE CHAINE OPERATOIRE 160

4.1.8 THE HANDLE CORE/SLOTTED BONE POINT AS A SOCIAL INSTITUTION 161

4.1.9 ENDING WORDS 163LITERATURE 164

4.2 Svartkärret from a Finnish perspective 166REFERENCES 169

4.3 Refleksjoner om den arkeologiske utgravningen i lys av Svartkärret 1 1714.3.1 FRA MESOLITTISK ETTERLEVNING TIL

ARKEOLOGISK LOKALITET 1714.3.2 UNDERSØKELSEN AV SVARTKÄRRET 1 1714.3.3 REFLEKSJONER OMKRING DEN

ARKEOLOGISKE UTGRAVNINGEN 174

4.3.4 DEN PRAKTISKE GJENNOMFØRINGEN AV SVARTKÄRRET-UNDERSØKELSEN 174

4.3.5 FREMSTILLINGSFORM 1754.3.6 OM GRUNNPROBLEMER I DEN ARKEOLOGISKE

UTGRAVNINGEN 1774.3.7 … HVIS MAN BRAKK BEINET? 177REFERANSER 179

4.4 En kommentar till de externa artiklarna 180

LITTERATURFÖRTECKNING 183

Bilaga 1. Rutlista 185Bilaga 2. Fyndlista 200Bilaga 3. Rutplanscher 229Bilaga 4. Profilritningar 240Bilaga 5. Vedartsanalys 241Bilaga 6. Förteckning över mesolitiska lokaler

och knackstensförekomst 243

6 SAU RAPPORT 2009:5

Del 1. Förord

1.1 De arkeologiska undersökningarna inför ombyggnaden av E18, Örebro-LekhyttanJonas Wikborg

Den särskilda arkeologiska undersökning som presen-teras i denna volym ingår som en del i ett större arkeo-logiskt projekt som genomfördes inför ombyggnaden av E18 mellan Örebro och Lekhyttan. Den aktuella sträckan var ca 2 mil lång och berörde ett stort antal fornlämningar i de tre socknarna, från väster räknat, Hidinge, Vintrosa och Täby. Vägbygget kom att bli det hittills största arkeo-logiska projektet någonsin i Örebro län! I ett område där det tidigare inte hade genomförts några större undersök-ningar har nu kunskapen om forntiden ökat väsentligt.

Den aktuella vägsträckningen hade tidigare utretts i två etapper (Annuswer 1998 & Pettersson 2003). Då hittades ett antal nya fornlämningar. Bland dem återfanns framförallt ett stort antal boplatslämningar och röjningsröseområden, men också några gravar. På några platser återfanns också rester efter järnframställning och järnsmide.

De berörda fornlämningarna förundersöktes år 2004 av SAU och UV-Bergslagen. Utöver de nyupptäckta läm-ningarna var sedan tidigare bl a ett gruvområde vid Lövåsa (Hidinge RAÄ 16) och ett gravfält vid Bengtstorp (Täby RAÄ 34) med intilliggande stensträngar (Täby RAÄ 35) kända. Invid det nyss nämnda gravfältet hade ytterligare en stensättning (Täby RAÄ 68) upptäckts vid utredningen.

Året därpå, 2005, genomfördes de särskilda arkeolo-giska undersökningarna av lokalerna. De genomfördes av SAU, UV-Bergslagen samt Arkeologikonsult. Några av de

mindre lokalerna t ex RAÄ 84:3, 85, 87, 99 och RAÄ 100 i Vintrosa socken lämnades utan vidare arkeologiska åtgär-der eftersom förundersökningarna visade att de hade mycket begränsade utbredningar eller sentida dateringar.

Spår efter områdets tidigaste innebyggare kom att under-sökas vid Knutstorp och Västra Via (Vintrosa RAÄ 83, 101, 102, Hidinge RAÄ 107). Där har 8000–9000 år gamla boplatslämningar undersökts. Vid denna tid har området legat i kustbandet i den vik som då täckte större delen av den nuvarande Mälardalen. Vad som tolkats som en senneoli-tisk hydda har undersökts vid Götavi (Vintrosa RAÄ 94).

Antalet undersökta hus har ökat enormt i samband med E18-undersökningarna. Ett stort antal har undersökts vid Västra Via (Vintrosa RAÄ 84:1) och Sanna (Vintrosa RAÄ 98). Några undersöktes också vid Lilla Ulvgryt (Vintrosa RAÄ 130), Äspsätter (Hidinge RAÄ 109), Falltorp (Vintrosa RAÄ 96 ) och Götavi (Vintrosa RAÄ 105, 146). Från att i princip ha varit en vit fläck på kartan kan regio-nen nu visa upp ett stort antal hus från framförallt den äldre järnåldern. Även spår efter några byggnader från yngre järnålder har undersökts.

Undersökningarna av odlingsrösen och järnframställ-ningsplatser har givit ett välkommet tillskott av kunskap kring två sedan tidigare välkända lämningstyper i länet. Många odlingsrösen förefaller att vara anlagda under his-torisk tid, men i området mellan Västra Via och Äspsätter (Vintrosa RAÄ 89) kunde ett odlingsröse dateras till romersk järnålder. Vid Götavi har ett odlingslager date-rats till neolitikum-äldre bronsålder (Vintrosa RAÄ 142).

Ett av de mera spektakulära fynden inom projektet var en plattform som undersöktes vid Götavi (Vintrosa RAÄ 144). Den har av undersökarna tolkats som en vikingatida reli-giös offerplats. Antalet undersökta järnåldersgravar i regi-

6 SAU RAPPORT 2009:5

Del 1. Förord

1.1 De arkeologiska undersökningarna inför ombyggnaden av E18, Örebro-LekhyttanJonas Wikborg

Den särskilda arkeologiska undersökning som presen-teras i denna volym ingår som en del i ett större arkeo-logiskt projekt som genomfördes inför ombyggnaden av E18 mellan Örebro och Lekhyttan. Den aktuella sträckan var ca 2 mil lång och berörde ett stort antal fornlämningar i de tre socknarna, från väster räknat, Hidinge, Vintrosa och Täby. Vägbygget kom att bli det hittills största arkeo-logiska projektet någonsin i Örebro län! I ett område där det tidigare inte hade genomförts några större undersök-ningar har nu kunskapen om forntiden ökat väsentligt.

Den aktuella vägsträckningen hade tidigare utretts i två etapper (Annuswer 1998 & Pettersson 2003). Då hittades ett antal nya fornlämningar. Bland dem återfanns framförallt ett stort antal boplatslämningar och röjningsröseområden, men också några gravar. På några platser återfanns också rester efter järnframställning och järnsmide.

De berörda fornlämningarna förundersöktes år 2004 av SAU och UV-Bergslagen. Utöver de nyupptäckta läm-ningarna var sedan tidigare bl a ett gruvområde vid Lövåsa (Hidinge RAÄ 16) och ett gravfält vid Bengtstorp (Täby RAÄ 34) med intilliggande stensträngar (Täby RAÄ 35) kända. Invid det nyss nämnda gravfältet hade ytterligare en stensättning (Täby RAÄ 68) upptäckts vid utredningen.

Året därpå, 2005, genomfördes de särskilda arkeolo-giska undersökningarna av lokalerna. De genomfördes av SAU, UV-Bergslagen samt Arkeologikonsult. Några av de

mindre lokalerna t ex RAÄ 84:3, 85, 87, 99 och RAÄ 100 i Vintrosa socken lämnades utan vidare arkeologiska åtgär-der eftersom förundersökningarna visade att de hade mycket begränsade utbredningar eller sentida dateringar.

Spår efter områdets tidigaste innebyggare kom att under-sökas vid Knutstorp och Västra Via (Vintrosa RAÄ 83, 101, 102, Hidinge RAÄ 107). Där har 8000–9000 år gamla boplatslämningar undersökts. Vid denna tid har området legat i kustbandet i den vik som då täckte större delen av den nuvarande Mälardalen. Vad som tolkats som en senneoli-tisk hydda har undersökts vid Götavi (Vintrosa RAÄ 94).

Antalet undersökta hus har ökat enormt i samband med E18-undersökningarna. Ett stort antal har undersökts vid Västra Via (Vintrosa RAÄ 84:1) och Sanna (Vintrosa RAÄ 98). Några undersöktes också vid Lilla Ulvgryt (Vintrosa RAÄ 130), Äspsätter (Hidinge RAÄ 109), Falltorp (Vintrosa RAÄ 96 ) och Götavi (Vintrosa RAÄ 105, 146). Från att i princip ha varit en vit fläck på kartan kan regio-nen nu visa upp ett stort antal hus från framförallt den äldre järnåldern. Även spår efter några byggnader från yngre järnålder har undersökts.

Undersökningarna av odlingsrösen och järnframställ-ningsplatser har givit ett välkommet tillskott av kunskap kring två sedan tidigare välkända lämningstyper i länet. Många odlingsrösen förefaller att vara anlagda under his-torisk tid, men i området mellan Västra Via och Äspsätter (Vintrosa RAÄ 89) kunde ett odlingsröse dateras till romersk järnålder. Vid Götavi har ett odlingslager date-rats till neolitikum-äldre bronsålder (Vintrosa RAÄ 142).

Ett av de mera spektakulära fynden inom projektet var en plattform som undersöktes vid Götavi (Vintrosa RAÄ 144). Den har av undersökarna tolkats som en vikingatida reli-giös offerplats. Antalet undersökta järnåldersgravar i regi-

SAU RAPPORT 2009:5 7

onen var oerhört litet före E18-projektets genomförande. Nu har antalet ökat genom undersökningarna vid Västra Via, Säby och Bengtstorp. På sistnämnda plats undersök-tes ett antal stensättningar med begravningar från äldre järnålder (Täby RAÄ 34). Vid Säby påträffades ett röse med vikingatida begravningar (Vintrosa RAÄ 93) och vid Västra Via återfanns en överplöjd brandgrav från äldre järnålder (Vintrosa RAÄ 86) samt några brandgravar från brons-åldern (Vintrosa RAÄ 84:1). Projektet har således resulterat i ett stort kunskaps utfall som helt eller delvis förändrat vår syn på Närkes forntid.

Figur 1 (t v). Undersökta lokaler utmed den nya sträckningen av E18.

Figur 2 (nedan). De lokaler som berördes av vägprojektet uppdelade sockenvis.

VINTROSA SOCKEN

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

52 7 Röjningsrö-sen och fossil åkermark

-

63 30 Bytomt Medeltid-nyare tid

69 20 Bytomt Efterreformatorisk

82 8 Brandgrav Romersk järnålder

83.1 9 Boplats Mesolitikum

84.1 18 Boplats Järnålder

18 Gravar Neolitikum-äldre brons-ålder

84.2 18 Järnframställ-ning

Järnålder

85 21 Boplats Järnålder

86 17 Brandgrav Äldre järnålder

87 22 Avfallsgrop Senmedeltid

88 12 Röjningsrösen Högmedeltid

89 13 Fossil åker-mark, röj-ningsrösen, fägata

Järnålder-medeltid?

90 11 Röjningsrösen och bandfor-miga parceller

Efterreformatorisk tid?

91 15 Utkastlager från smides-verksamhet

Efterreformatorisk tid

92 19 Järnframställ-ningsplats

Senmedeltid

93 23 Boplatsläm-ningar

Yngre stenålder-äldre järnålder

23 Gravar Vikingatid

HIDINGE SOCKEN

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

16 1 Gruvområde -

88 6 Röjningsrösen Äldre järnålder-efterre-formatorisk tid

105 2 Boplats Tidigneolitikum, förro-mersk järnålder

106 3 Boplats Mesolitikum-äldre järn-ålder?

107 4 Boplats Mesolitikum-äldre järn-ålder

108 4 Grop Senmedeltid?

109:1 5 Boplats Bronsålder-medeltid

111:1 (tidi-gare 109:2)

6 Fyndplats för enkel skaft-hålsyxa

Senneolitikum

110 5 Kokgrop Äldre järnålder-efterre-formatorisk tid

143 (tidi-gare i 105)

2 Järnframställ-ningsplats

Romersk järnålder

SAU RAPPORT 2009:5 7

onen var oerhört litet före E18-projektets genomförande. Nu har antalet ökat genom undersökningarna vid Västra Via, Säby och Bengtstorp. På sistnämnda plats undersök-tes ett antal stensättningar med begravningar från äldre järnålder (Täby RAÄ 34). Vid Säby påträffades ett röse med vikingatida begravningar (Vintrosa RAÄ 93) och vid Västra Via återfanns en överplöjd brandgrav från äldre järnålder (Vintrosa RAÄ 86) samt några brandgravar från brons-åldern (Vintrosa RAÄ 84:1). Projektet har således resulterat i ett stort kunskaps utfall som helt eller delvis förändrat vår syn på Närkes forntid.

Figur 1 (t v). Undersökta lokaler utmed den nya sträckningen av E18.

Figur 2 (nedan). De lokaler som berördes av vägprojektet uppdelade sockenvis.

VINTROSA SOCKEN

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

52 7 Röjningsrö-sen och fossil åkermark

-

63 30 Bytomt Medeltid-nyare tid

69 20 Bytomt Efterreformatorisk

82 8 Brandgrav Romersk järnålder

83.1 9 Boplats Mesolitikum

84.1 18 Boplats Järnålder

18 Gravar Neolitikum-äldre brons-ålder

84.2 18 Järnframställ-ning

Järnålder

85 21 Boplats Järnålder

86 17 Brandgrav Äldre järnålder

87 22 Avfallsgrop Senmedeltid

88 12 Röjningsrösen Högmedeltid

89 13 Fossil åker-mark, röj-ningsrösen, fägata

Järnålder-medeltid?

90 11 Röjningsrösen och bandfor-miga parceller

Efterreformatorisk tid?

91 15 Utkastlager från smides-verksamhet

Efterreformatorisk tid

92 19 Järnframställ-ningsplats

Senmedeltid

93 23 Boplatsläm-ningar

Yngre stenålder-äldre järnålder

23 Gravar Vikingatid

HIDINGE SOCKEN

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

16 1 Gruvområde -

88 6 Röjningsrösen Äldre järnålder-efterre-formatorisk tid

105 2 Boplats Tidigneolitikum, förro-mersk järnålder

106 3 Boplats Mesolitikum-äldre järn-ålder?

107 4 Boplats Mesolitikum-äldre järn-ålder

108 4 Grop Senmedeltid?

109:1 5 Boplats Bronsålder-medeltid

111:1 (tidi-gare 109:2)

6 Fyndplats för enkel skaft-hålsyxa

Senneolitikum

110 5 Kokgrop Äldre järnålder-efterre-formatorisk tid

143 (tidi-gare i 105)

2 Järnframställ-ningsplats

Romersk järnålder

8 SAU RAPPORT 2009:5

VINTROSA SOCKEN, FORTS.

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

94 25 Boplats Neolitikum-förromersk järnålder

96 30 Boplats Romersk järnålder-folk-vandringstid

97 31 Röjningsrösen Medeltid

98 28 Boplats Neolitikum-äldre järn-ålder

99 29 Härdområde Efterreformatorisk

100 (tidi-gare 84.2)

14 Boplats Brons-, järnålder

101 (tidi-gare 84.3)

16 Boplats Förhistorisk

102 (tidi-gare 83.2)

12 Boplats Mesolitikum

103 (tidi-gare 83.3)

10 Boplats Mesolitikum

105 27 Boplats Bronsålder-vikinga tid

130 (tidi-gare del av  97)

32 Boplats Äldre järnålder

141 24 Härd Folkvandringstid

142 24 Fossil åker-mark

Neolitikum-äldre brons-ålder

143 26 Boplats Romersk järnålder, vikingatid

144 26 Offerplats Vikingatid-tidig medeltid

145 24 Härd Yngre bronsålder-förro-mersk järnålder

146 24 Boplatsläm-ningar

Vikingatid-tidig medeltid

TÄBY SOCKEN

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

34 33 Gravfält Äldre järnålder

35 33 Stensträngar -

68 33 Stensättning -

1.2 Topografi

Västra Via ligger i den norra kanten av Närkeslätten som här övergår i den skogsbevuxna bergslagsbygden. Byn och dess mark ligger i en östsluttning av Latorpsplatån. På platån förekommer moränjordar med hög lerhalt (Fromm 1972:40). Det tämligen högt liggande området i väster innehåller emellertid en större andel mo och sand.

Vid Västra Via korsar det planerade vägområdet den så kallade Svartåbanan, en järnväg som anlades i slu-tet av 1800-talet och som var i drift fram till mitten av 1980-talet. Järnvägen öppnades för trafik år 1897. Samma år uppfördes den banvaktarstuga som fortfarande lig-ger kvar. Stugan friköptes 1936. Vid västra Via ändrades järnvägens sträckning något i slutet av 1930-talet (muntl. uppg. A. Finnström) varför det idag finns rester efter två delvis parallella banvallar. Dessa utnyttjas idag som min-dre lokalvägar. Merparten av rälsen avlägsnades 1990-91 (Aghult, Lind & Sandin 1999:237).

1.3 Fornlämningsmiljö

Området omkring stenålderslokalen RAÄ 83:1 hyser arkeologiskt intressanta lämningar från vitt skilda peri-oder. Flera lämningar ligger inom den nya E18-sträck-ningen med anslutande vägar.

I samband med utredningen lokaliserades två boplatser (RAÄ 83:2 och RAÄ 83:3) som preliminärt daterades till mesolitikum (Pettersson 2003:20). Enligt uppgifter från början av 1900-talet skall det också ha legat en hällkista vid Västra Via (Lindquist 1912:83).

Strax NV om byn och utanför det aktuella undersök-ningsområdet finns ett äldre skifferbrott (RAÄ 61) vars ålder är obekant. På laga skifteskartan från 1839-42 finns ett skifferbrott markerat. Dess läge överrensstämmer dock inte med RAÄ 61 (Lindkvist 2005a:7).

Ett Via (j vidhom) finns belagt år 1457. Namnet anses stå för ett ord för ”skog” i pluralform. Betydelsen förefaller rimlig med tanke på platsens läge i utkanten av ett skogs-område. År 1486 nämns ett Norravide. År 1553 dyker för första gången formuleringen Vestra Vide upp. Det verkar således som Via varit en medeltida by som senare kom-mit att delas. Kanske skedde detta under 1500-talets andra hälft (Lindkvist 2005a:1f) .

I anslutning till bytomten finns rikligt med överplöjda förhistoriska boplatslämningar (RAÄ 84:1, RAÄ 84:2, RAÄ 84:3, RAÄ 85). Dessa lämningar har främst daterats till äldre järnålder, men även inslag av bronsålder och yngre järnålder förekommer. På boplatslämningen RAÄ 84:1 finns även spår av järnframställning med blästbruk från äldre järnålder. I närheten härav finns även spår efter senare tiders järnhantering (RAÄ 91) liksom i bytomtens utkant (RAÄ 92). I Västra Via finns också en grav från äldre järnålder (RAÄ 86).

Fornlämningsbilden vid Västra Via domineras av spår efter odlingsverksamhet i form av röjningsrösen, sten-strängar och fossil åkermark (RAÄ 46, RAÄ 52, RAÄ 88, RAÄ 89 & RAÄ 90). I området har också funnits ett sol-dattorp (RAÄ 72).

8 SAU RAPPORT 2009:5

VINTROSA SOCKEN, FORTS.

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

94 25 Boplats Neolitikum-förromersk järnålder

96 30 Boplats Romersk järnålder-folk-vandringstid

97 31 Röjningsrösen Medeltid

98 28 Boplats Neolitikum-äldre järn-ålder

99 29 Härdområde Efterreformatorisk

100 (tidi-gare 84.2)

14 Boplats Brons-, järnålder

101 (tidi-gare 84.3)

16 Boplats Förhistorisk

102 (tidi-gare 83.2)

12 Boplats Mesolitikum

103 (tidi-gare 83.3)

10 Boplats Mesolitikum

105 27 Boplats Bronsålder-vikinga tid

130 (tidi-gare del av  97)

32 Boplats Äldre järnålder

141 24 Härd Folkvandringstid

142 24 Fossil åker-mark

Neolitikum-äldre brons-ålder

143 26 Boplats Romersk järnålder, vikingatid

144 26 Offerplats Vikingatid-tidig medeltid

145 24 Härd Yngre bronsålder-förro-mersk järnålder

146 24 Boplatsläm-ningar

Vikingatid-tidig medeltid

TÄBY SOCKEN

RAÄ nr Kart id Typ av lokal Datering

34 33 Gravfält Äldre järnålder

35 33 Stensträngar -

68 33 Stensättning -

1.2 Topografi

Västra Via ligger i den norra kanten av Närkeslätten som här övergår i den skogsbevuxna bergslagsbygden. Byn och dess mark ligger i en östsluttning av Latorpsplatån. På platån förekommer moränjordar med hög lerhalt (Fromm 1972:40). Det tämligen högt liggande området i väster innehåller emellertid en större andel mo och sand.

Vid Västra Via korsar det planerade vägområdet den så kallade Svartåbanan, en järnväg som anlades i slu-tet av 1800-talet och som var i drift fram till mitten av 1980-talet. Järnvägen öppnades för trafik år 1897. Samma år uppfördes den banvaktarstuga som fortfarande lig-ger kvar. Stugan friköptes 1936. Vid västra Via ändrades järnvägens sträckning något i slutet av 1930-talet (muntl. uppg. A. Finnström) varför det idag finns rester efter två delvis parallella banvallar. Dessa utnyttjas idag som min-dre lokalvägar. Merparten av rälsen avlägsnades 1990-91 (Aghult, Lind & Sandin 1999:237).

1.3 Fornlämningsmiljö

Området omkring stenålderslokalen RAÄ 83:1 hyser arkeologiskt intressanta lämningar från vitt skilda peri-oder. Flera lämningar ligger inom den nya E18-sträck-ningen med anslutande vägar.

I samband med utredningen lokaliserades två boplatser (RAÄ 83:2 och RAÄ 83:3) som preliminärt daterades till mesolitikum (Pettersson 2003:20). Enligt uppgifter från början av 1900-talet skall det också ha legat en hällkista vid Västra Via (Lindquist 1912:83).

Strax NV om byn och utanför det aktuella undersök-ningsområdet finns ett äldre skifferbrott (RAÄ 61) vars ålder är obekant. På laga skifteskartan från 1839-42 finns ett skifferbrott markerat. Dess läge överrensstämmer dock inte med RAÄ 61 (Lindkvist 2005a:7).

Ett Via (j vidhom) finns belagt år 1457. Namnet anses stå för ett ord för ”skog” i pluralform. Betydelsen förefaller rimlig med tanke på platsens läge i utkanten av ett skogs-område. År 1486 nämns ett Norravide. År 1553 dyker för första gången formuleringen Vestra Vide upp. Det verkar således som Via varit en medeltida by som senare kom-mit att delas. Kanske skedde detta under 1500-talets andra hälft (Lindkvist 2005a:1f) .

I anslutning till bytomten finns rikligt med överplöjda förhistoriska boplatslämningar (RAÄ 84:1, RAÄ 84:2, RAÄ 84:3, RAÄ 85). Dessa lämningar har främst daterats till äldre järnålder, men även inslag av bronsålder och yngre järnålder förekommer. På boplatslämningen RAÄ 84:1 finns även spår av järnframställning med blästbruk från äldre järnålder. I närheten härav finns även spår efter senare tiders järnhantering (RAÄ 91) liksom i bytomtens utkant (RAÄ 92). I Västra Via finns också en grav från äldre järnålder (RAÄ 86).

Fornlämningsbilden vid Västra Via domineras av spår efter odlingsverksamhet i form av röjningsrösen, sten-strängar och fossil åkermark (RAÄ 46, RAÄ 52, RAÄ 88, RAÄ 89 & RAÄ 90). I området har också funnits ett sol-dattorp (RAÄ 72).

SAU RAPPORT 2009:5 9

Figur 5. Förundersökningsområderna inom delområde Västra Via rutskraf-ferade. Ur Fastighets-/Terrängkartan ©Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgi-vande MS2007/04080. Skala 1:6000

1.4 Tidigare undersökningar i närområdet

Den aktuella vägsträckningen har utretts i två etapper av Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt och UV Bergslagen (Annuswer 1998 & Pettersson 2003). Utredningarna resulterade i ett antal nya fornlämningar inom den aktuella vägsträck-ningen (se ovan).

Under utredningen, etapp 2, grävdes 5 stycken 5-8 meter långa schakt med maskin vid RAÄ 83:1. I tre av schakten påträffades enstaka fragment av förhistorisk keramik, has-selnötskal, bearbetat material av kvarts och flinta samt oregelbundna koncentrationer av skärvig sten. Fornläm-ningens utsträckning uppskattades till omkring 2500 m2. Tillsammans med nivån över havet (75-80 möh) bedöm-des lokalen i första hand vara en inlandslokal från yngre stenålder (Pettersson 2003:60), även om det inte kunde uteslutas att det också förekom inslag av äldre lämningar inom området. Det skulle då sannolikt röra sig om en strandbunden mesolitisk boplats, som möjligen kunde vara äldre än de närliggande mesolitiska lokalerna RAÄ 83:2 och RAÄ 83:3 (jfr ”UV:s utredningsplan”). Dessa båda lokaler är belägna på något lägre höjdnivåer jämfört med RAÄ 83:1 (Pettersson 2003:60).

1.5 Mesolitiska undersökningar i Närke

Mesolitikum i Närke är fortfarande ett relativt outfors-kat område. Få boplatser har undersökts i större omfatt-ning. Ofta har endast mindre delar av platserna omfattats av arkeologiska undersökningar. Med undantag av Welin-ders undersökningar på 1970-talet är platserna under-sökta i samband med exploateringar. De undersökta boplatserna är Vallby, Skumparberget 1, Lysinge I-II, Skävi, Kuphälla, Sågebol, Lund 28, Lund 32, Sveaborg, Säbylund, Lövsta och Gropbron (Welinder 1977, Graner & Luthander manus, Apel et al 1996, Artursson manus, Kihlstedt 1998, Holm 2001a, 2001b, 2001c, Bergold & Holm 1998, Kihl-stedt & Pedersen 2003, Graner et al 2001). Gemensamt för dessa är att de är senmesolitiska, ca 5500-4000 f Kr. Med undantag från Vallby är samtliga platser undersökta under senare delen av 1990-talet och framåt.

Kuphälla, Skumparberget 1 och Lysinge I-II är de loka-ler som är bäst undersökta. De ligger alla inom Käglan-området som under mesolitikum bestod av större och mindre öar med fastlandet i väster. Kuphälla undersöktes 1998 av UV Bergslagen. Lokalen har tolkats som en till-fällig jakt/insamlingsstation där även råvarutillgången på kvarts (moränkvarts) kan ha varit en lokaliserande faktor.

SAU RAPPORT 2009:5 9

Figur 5. Förundersökningsområderna inom delområde Västra Via rutskraf-ferade. Ur Fastighets-/Terrängkartan ©Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgi-vande MS2007/04080. Skala 1:6000

1.4 Tidigare undersökningar i närområdet

Den aktuella vägsträckningen har utretts i två etapper av Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt och UV Bergslagen (Annuswer 1998 & Pettersson 2003). Utredningarna resulterade i ett antal nya fornlämningar inom den aktuella vägsträck-ningen (se ovan).

Under utredningen, etapp 2, grävdes 5 stycken 5-8 meter långa schakt med maskin vid RAÄ 83:1. I tre av schakten påträffades enstaka fragment av förhistorisk keramik, has-selnötskal, bearbetat material av kvarts och flinta samt oregelbundna koncentrationer av skärvig sten. Fornläm-ningens utsträckning uppskattades till omkring 2500 m2. Tillsammans med nivån över havet (75-80 möh) bedöm-des lokalen i första hand vara en inlandslokal från yngre stenålder (Pettersson 2003:60), även om det inte kunde uteslutas att det också förekom inslag av äldre lämningar inom området. Det skulle då sannolikt röra sig om en strandbunden mesolitisk boplats, som möjligen kunde vara äldre än de närliggande mesolitiska lokalerna RAÄ 83:2 och RAÄ 83:3 (jfr ”UV:s utredningsplan”). Dessa båda lokaler är belägna på något lägre höjdnivåer jämfört med RAÄ 83:1 (Pettersson 2003:60).

1.5 Mesolitiska undersökningar i Närke

Mesolitikum i Närke är fortfarande ett relativt outfors-kat område. Få boplatser har undersökts i större omfatt-ning. Ofta har endast mindre delar av platserna omfattats av arkeologiska undersökningar. Med undantag av Welin-ders undersökningar på 1970-talet är platserna under-sökta i samband med exploateringar. De undersökta boplatserna är Vallby, Skumparberget 1, Lysinge I-II, Skävi, Kuphälla, Sågebol, Lund 28, Lund 32, Sveaborg, Säbylund, Lövsta och Gropbron (Welinder 1977, Graner & Luthander manus, Apel et al 1996, Artursson manus, Kihlstedt 1998, Holm 2001a, 2001b, 2001c, Bergold & Holm 1998, Kihl-stedt & Pedersen 2003, Graner et al 2001). Gemensamt för dessa är att de är senmesolitiska, ca 5500-4000 f Kr. Med undantag från Vallby är samtliga platser undersökta under senare delen av 1990-talet och framåt.

Kuphälla, Skumparberget 1 och Lysinge I-II är de loka-ler som är bäst undersökta. De ligger alla inom Käglan-området som under mesolitikum bestod av större och mindre öar med fastlandet i väster. Kuphälla undersöktes 1998 av UV Bergslagen. Lokalen har tolkats som en till-fällig jakt/insamlingsstation där även råvarutillgången på kvarts (moränkvarts) kan ha varit en lokaliserande faktor.

10 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 6. Mesolitiska lokaler i Mälarregionen.

Fyndmaterialet domineras helt av kvarts. En mikrospån-kärna av rökkvarts har identifierats. På Kuphälla har två mesolitiska faser urskiljts, en fas vid ca 5200 f Kr. och en vid ca 4000 f Kr. Lokalen har inte 14C -daterats utan är luminicensdaterad (Graner & Luthander manus, Holm 2003:20-24).

Skumparberget 1 och Lysingelokalerna undersöktes 1995 av Arkeologikonsult AB. Skumparberget 1 har tolkats som ett tillfälligt använt jaktpass där man, i samband med t ex säljakt, i skydd av ett större stenblock, tillverkat och bytt mikrospån till benharpuner och skrapeggar i träskaft. Fördelningen av kvarts och hälleflinta i skilda koncentra-tioner antyder att en eller två personer suttit bredvid var-andra vid stenbearbetningen. Bland fynden finns mikro-spån och mikrospånkärnor i både kvarts och hälleflinta (Apel et al 1996).

Även Lysingelokalerna har tolkats som små, tillfälliga kustbundna jakt-/fiskestationer, dock med funktionella skillnader. Vid Lysinge I har man identifierat två möjliga hyddkonstruktioner, aktivitetsytor med kokgropar och härdar samt ett antal slagplatser. Stenmaterialet består av bearbetad flinta, kvarts, porfyr och skiffer. Lysinge I är daterad till ca 5400-5000 f Kr. Lysinge II har en mera

otydlig struktur. Anläggningarna var få och svårtolkade. En slagplats framkom med ett stort fyndmaterial bestå-ende av kärnor, avslag och splitter från kvarts, kvartsit, hälleflinta, porfyr och flinta. Dessutom hittades relativt rikligt med bearbetad skiffer. I anslutning till lokalen undersöktes ett kvartsbrott. Kvartsbrytning kan ha varit en viktig lokaliserande faktor. Lysinge II är inte 14C-date-rad men är tolkad som i princip samtida som Lysinge I. På både Lysinge I och II påträffades mikrospån i flinta och hälleflinta (Artursson manus:98-102).

På övriga lokaler har antingen endast mindre ytor undersökts, (Lund 28, Lund 32, Säbylund, Lövsta och Sve-aborg), eller så har lokalen varit belägen i vad som nu är jordbruksmark (Gropbron, Skävi och Sågebol). Platserna har det gemensamt att den dominerande fyndkategorin är kvarts med undantag av Lund 28 där materialet domine-ras av material från yxtillverkning i form av bergartsavslag, en yxplanka samt ett möjligt yxämne (Holm 2001b:9-11).

De hittills undersökta mesolitiska lokalerna i Närke består till största delen av strandbundna mindre och troli-gen tillfälliga jakt/fiskestationer, med undantag för Vallby som är tolkat som en samlings- eller basboplats. Bland lokalerna finns både rena kvartsboplatser (t ex Kuphälla)

10 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 6. Mesolitiska lokaler i Mälarregionen.

Fyndmaterialet domineras helt av kvarts. En mikrospån-kärna av rökkvarts har identifierats. På Kuphälla har två mesolitiska faser urskiljts, en fas vid ca 5200 f Kr. och en vid ca 4000 f Kr. Lokalen har inte 14C -daterats utan är luminicensdaterad (Graner & Luthander manus, Holm 2003:20-24).

Skumparberget 1 och Lysingelokalerna undersöktes 1995 av Arkeologikonsult AB. Skumparberget 1 har tolkats som ett tillfälligt använt jaktpass där man, i samband med t ex säljakt, i skydd av ett större stenblock, tillverkat och bytt mikrospån till benharpuner och skrapeggar i träskaft. Fördelningen av kvarts och hälleflinta i skilda koncentra-tioner antyder att en eller två personer suttit bredvid var-andra vid stenbearbetningen. Bland fynden finns mikro-spån och mikrospånkärnor i både kvarts och hälleflinta (Apel et al 1996).

Även Lysingelokalerna har tolkats som små, tillfälliga kustbundna jakt-/fiskestationer, dock med funktionella skillnader. Vid Lysinge I har man identifierat två möjliga hyddkonstruktioner, aktivitetsytor med kokgropar och härdar samt ett antal slagplatser. Stenmaterialet består av bearbetad flinta, kvarts, porfyr och skiffer. Lysinge I är daterad till ca 5400-5000 f Kr. Lysinge II har en mera

otydlig struktur. Anläggningarna var få och svårtolkade. En slagplats framkom med ett stort fyndmaterial bestå-ende av kärnor, avslag och splitter från kvarts, kvartsit, hälleflinta, porfyr och flinta. Dessutom hittades relativt rikligt med bearbetad skiffer. I anslutning till lokalen undersöktes ett kvartsbrott. Kvartsbrytning kan ha varit en viktig lokaliserande faktor. Lysinge II är inte 14C-date-rad men är tolkad som i princip samtida som Lysinge I. På både Lysinge I och II påträffades mikrospån i flinta och hälleflinta (Artursson manus:98-102).

På övriga lokaler har antingen endast mindre ytor undersökts, (Lund 28, Lund 32, Säbylund, Lövsta och Sve-aborg), eller så har lokalen varit belägen i vad som nu är jordbruksmark (Gropbron, Skävi och Sågebol). Platserna har det gemensamt att den dominerande fyndkategorin är kvarts med undantag av Lund 28 där materialet domine-ras av material från yxtillverkning i form av bergartsavslag, en yxplanka samt ett möjligt yxämne (Holm 2001b:9-11).

De hittills undersökta mesolitiska lokalerna i Närke består till största delen av strandbundna mindre och troli-gen tillfälliga jakt/fiskestationer, med undantag för Vallby som är tolkat som en samlings- eller basboplats. Bland lokalerna finns både rena kvartsboplatser (t ex Kuphälla)

SAU RAPPORT 2009:5 11

och boplatser med ett mer varierat stenmaterial (t ex Lysinge I & II & Lund 28). På endast två lokaler i Närke (Vallby och Skumparberget 1) har man påträffat ett meso-litiskt benmaterial. Samtliga ben är oidentifierade utom ett sälben vid Skumparberget 1.

Inom Vintrosa sn var inga stenålderslokaler undersökta innan den arkeologiska utredningen inför byggandet av E18 Lekhyttan – Adolfsberg genomfördes (Pettersson 2003). Vid utredningen påträffades stenålderslämningar på tre platser inom Vintrosa sn; RAÄ 83:1, 83:2 och 83:3. Fynden bestod av bearbetad kvarts, bergkristall, flinta, hasselnötskal, keramik och skärviga stenar. På ytterligare två platser, RAÄ 106 & 107 i Hidinge sn, framkom indi-kationer på stenåldersaktiviteter i form av anläggningar med tidigmesolitiska dateringar. Vid dessa lokaler fram-kom emellertid inget fyndmaterial som kunde kopplas till de tidiga dateringarna.

Under hösten 2007 undersöktes tre mellanmesolitiska lokaler vid Vätterns nordvästrasida, Kerstintorp (Raä 205,), Åviken (Raä 211) och Stensäng (Raä 212). Stentekno-login på dessa platser utgörs av en spånteknik från konsika småspånkärnor (mikrospånkärnor) i olika flintvarianter. S k handagskärnor påträffades inte på dessa lokaler vilket överstämmer med tidigare uppfattning kring denna tidi-gare fas (i förhållande till de nu aktuella). Dessa platser har daterats till ca 7700-7400 cal BC. Lokalen Åviken innhål-ler ett alltf ör litet avslagsmaterial och är endast delunder-sökt för att dateringarna från denna skall kunna användas vid diskussioner kring dessa två teknologiska traditioners kronologiska relation (Holm & Lindgren 2008).

1.6 Rapportens mål och uppläggDen här rapporten är framförallt skriven för de myndig-heter som ansvar för den antikvariska hanteringen av kul-turminnen men har också en ambition att även nå den arkeologiska forskarvärlden. Rapportens upplägg är i stora delar en återgivning av undersökningsprocessen och är därför i princip strikt kronologiskt strukturerad. Här är motivet, genomförandet och resultatet av samtliga

undersökningssteg beskrivet. Detta innebär, vilket läsaren också kommer att bli varse, att det är omöjligt för oss att i efterhand försköna vissa prioriteringar eller beslut som togs i fält. Rapporter brukar ofta ha en självklar karaktär, där olika steg i undersökningen beskrivs som rationella och välmotiverade. Själva fyndplatsen och de aspekter av den som skall undersökas är inte problematiska utan underförstådda. Vår erfarenhet efter ett antal år med vad som kallats den ”dialektiska metodiken”, där utvärdering och reflektion står i fokus, är dock att många beslut som görs i fält ofta fattas hastigt och på felaktiga eller intui-tions/erfarenhetsbaserade premisser, snarare än på ratio-nellt grundade frågeställningar. I rapporten försöker vi så gott vi kan, att blotta oss själva på dessa punkter och även då vi brister i rationalitet, beskriva vilka motiv som olika beslut baserat sig på, för att sålunda göra hela undersök-ningsprocessen så genomlyslig som möjligt.

Snarare än att betrakta utgrävningsprocessen som en dokumentation av en fyndplats och de observationer om denna som görs, så ser vi som vår målsättning att under-söka vissa (förhoppningsvis väl) valda aspekter av den samma. Vår dokumentation bör därför inte vara över själva fyndplatsen, utan över vår undersökning av den, så att det tydligt framgår vad som har valts att undersökas och vad som har valts bort.

Vid vissa tillfällen i rapporttexten, dokumentationen av undersökningsförloppet, har data infogats som inte så tydligt framgick i fältsituationen. Då anges detta särskilt. Det rör sig om diverse små kvantifieringar som aldrig gjordes i fält, utan som enbart ”upplevdes” av undersö-karna. Kvantifieringarna har infogats för att läsaren ändå skall ha en möjlighet att förstå vilken typ av empiri som låg till grund för de upplevelsebaserade beslut som gjor-des i fält, alternativt få en inblick i eller själv värdera huru-vida de beslut som vi tog var eller icke var rationella. Utan denna typ av kvantifieringar skulle läsaren vara utlämnad till våra utsagor.

SAU RAPPORT 2009:5 11

och boplatser med ett mer varierat stenmaterial (t ex Lysinge I & II & Lund 28). På endast två lokaler i Närke (Vallby och Skumparberget 1) har man påträffat ett meso-litiskt benmaterial. Samtliga ben är oidentifierade utom ett sälben vid Skumparberget 1.

Inom Vintrosa sn var inga stenålderslokaler undersökta innan den arkeologiska utredningen inför byggandet av E18 Lekhyttan – Adolfsberg genomfördes (Pettersson 2003). Vid utredningen påträffades stenålderslämningar på tre platser inom Vintrosa sn; RAÄ 83:1, 83:2 och 83:3. Fynden bestod av bearbetad kvarts, bergkristall, flinta, hasselnötskal, keramik och skärviga stenar. På ytterligare två platser, RAÄ 106 & 107 i Hidinge sn, framkom indi-kationer på stenåldersaktiviteter i form av anläggningar med tidigmesolitiska dateringar. Vid dessa lokaler fram-kom emellertid inget fyndmaterial som kunde kopplas till de tidiga dateringarna.

Under hösten 2007 undersöktes tre mellanmesolitiska lokaler vid Vätterns nordvästrasida, Kerstintorp (Raä 205,), Åviken (Raä 211) och Stensäng (Raä 212). Stentekno-login på dessa platser utgörs av en spånteknik från konsika småspånkärnor (mikrospånkärnor) i olika flintvarianter. S k handagskärnor påträffades inte på dessa lokaler vilket överstämmer med tidigare uppfattning kring denna tidi-gare fas (i förhållande till de nu aktuella). Dessa platser har daterats till ca 7700-7400 cal BC. Lokalen Åviken innhål-ler ett alltf ör litet avslagsmaterial och är endast delunder-sökt för att dateringarna från denna skall kunna användas vid diskussioner kring dessa två teknologiska traditioners kronologiska relation (Holm & Lindgren 2008).

1.6 Rapportens mål och uppläggDen här rapporten är framförallt skriven för de myndig-heter som ansvar för den antikvariska hanteringen av kul-turminnen men har också en ambition att även nå den arkeologiska forskarvärlden. Rapportens upplägg är i stora delar en återgivning av undersökningsprocessen och är därför i princip strikt kronologiskt strukturerad. Här är motivet, genomförandet och resultatet av samtliga

undersökningssteg beskrivet. Detta innebär, vilket läsaren också kommer att bli varse, att det är omöjligt för oss att i efterhand försköna vissa prioriteringar eller beslut som togs i fält. Rapporter brukar ofta ha en självklar karaktär, där olika steg i undersökningen beskrivs som rationella och välmotiverade. Själva fyndplatsen och de aspekter av den som skall undersökas är inte problematiska utan underförstådda. Vår erfarenhet efter ett antal år med vad som kallats den ”dialektiska metodiken”, där utvärdering och reflektion står i fokus, är dock att många beslut som görs i fält ofta fattas hastigt och på felaktiga eller intui-tions/erfarenhetsbaserade premisser, snarare än på ratio-nellt grundade frågeställningar. I rapporten försöker vi så gott vi kan, att blotta oss själva på dessa punkter och även då vi brister i rationalitet, beskriva vilka motiv som olika beslut baserat sig på, för att sålunda göra hela undersök-ningsprocessen så genomlyslig som möjligt.

Snarare än att betrakta utgrävningsprocessen som en dokumentation av en fyndplats och de observationer om denna som görs, så ser vi som vår målsättning att under-söka vissa (förhoppningsvis väl) valda aspekter av den samma. Vår dokumentation bör därför inte vara över själva fyndplatsen, utan över vår undersökning av den, så att det tydligt framgår vad som har valts att undersökas och vad som har valts bort.

Vid vissa tillfällen i rapporttexten, dokumentationen av undersökningsförloppet, har data infogats som inte så tydligt framgick i fältsituationen. Då anges detta särskilt. Det rör sig om diverse små kvantifieringar som aldrig gjordes i fält, utan som enbart ”upplevdes” av undersö-karna. Kvantifieringarna har infogats för att läsaren ändå skall ha en möjlighet att förstå vilken typ av empiri som låg till grund för de upplevelsebaserade beslut som gjor-des i fält, alternativt få en inblick i eller själv värdera huru-vida de beslut som vi tog var eller icke var rationella. Utan denna typ av kvantifieringar skulle läsaren vara utlämnad till våra utsagor.

12 SAU RAPPORT 2009:5

Del 2. Undersökningen

2.1 Kunskapsläget efter förundersökningarDen nya vägsträckningen för E18 mellan Adolfsberg och Lekhyttan har utretts i två etapper av Riksantikvarie-ämbetet, etapp 1 år 1998 av UV Bergslagen (Annuswer 1999) och etapp 2 år 2002 av UV Bergslagen (Pettersson 2003). Etapp 1 utredningen som innebar arkivstudier och fältinventeringar noterade för Vintrosa socken röjningsrö-sen och ett flertal tänkbara förhistoriska boplatslägen. Vid etapp 2 utredningen undersöktes dessa tänkbara boplats-lägen med hjälp av sökschakt som togs upp med grävma-skin. Då påträffades de tre här avrapporterade mesolitiska lokalerna. På Svartkärret 1 (RAÄ 83:1) hittades förhisto-risk keramik, ett hasselnötskal, bearbetad flinta och kvarts inom ett ca 50 × 50 m2 stort område. Keramiken datera-des preliminärt till yngre stenålder och platsen bedömdes utgöra resterna av en neolitisk inlandslokal. Keramiken som påträffades var kraftigt fragmenterad och i efterhand i samband med förundersökningen, när lite mer kera-mik framkom, omvärderades keramiken och betraktades som troligast från järnåldern och att den inte är samtida med den bearbetade stenen på platsen (Falkenström, Gui-nard & Stenbäck 2005). Svartkärret 2 (RAÄ 83:2) visade sig utredningen i form av ett avslag och ett splitter i kvarts och den fyndförande ytan definierades till ett 90 × 10-35 m2 stort område. Dessutom påträffades en hel del skärbränd sten på ytan. Vid Svartkärret 3 (RAÄ 83:3) hittades bearbe-tad kvarts och bergskristall både i två av utredningsschak-ten och i åkermarken. Förutom dessa fynd påträffades ett par anläggningar och en hel del skärvig sten.

2.1.1 SVARTKÄRRET 1Förundersökningen av lokalen utfördes av SAU under oktober månad 2004 genom en provrutsgrävning omfat-tande 45 kvartsmeterrutor. Rutorna utplacerades huvud-sakligen på 8 m intervall, med förtätningar inom fyndfö-rande delar av lokalen. Provrutsgrävningen resulterade i fynd av främst slagen sten, hasselnötsskal och skör-bränd sten, men även mindre mängder bränt ben, förhis-torisk och historisk keramik, bränd lera och järnföremål. De fynd av stenålderskaraktär som påträffades kunde avgränsas till en utbredning om ca 2000 m2, med en kon-centrerad förekomst inom en yta om ca 500 m2. Inom den centrala fyndförande ytan påvisade en kartering förhöjda fosfathalter. De flesta fynd förekom på toppen av och ett par centimeter ner i en gul sand, som överlagrades av ett ca 0,3 m tjockt, humöst brunjordslager. Fyra 14C-dateringar utfördes på brända hasselnötskal, varav två av proven fick dateringar till historisk tid, medan ett av proven datera-des till järnålder. Ett av nötskalen resulterade i dateringen 7750±55 BP, alltså tidig mellanmesolitikum, vilket före-

slogs vara daterande även för platsens stenmaterial. Loka-len, som ligger mellan 75-80 möh, skulle inom denna tids-period vara strandbunden (Falkenström et al 2005a).

2.1.2 SVARTKÄRRET 2Förundersökningen av lokalen utfördes av SAU under oktober månad 2004 genom en provrutsgrävning omfat-tande 44 kvartsmeterrutor. Rutorna utplacerades huvud-sakligen på 8 m intervall, med förtätningar inom fyndfö-rande delar av lokalen. Provrutsgrävningen resulterade i att ett 20-tal avslag påträffades, huvudsakligen i kvarts, men även ett mikrospånfragment i mörkgrå flinta. Kvarts och kvartsit uppvisade något skilda spridningsmöns-ter, vilket tolkades som att råmaterialen ingått i skilda handlingsmönster. Utöver detta tillvaratogs hasselnöts-skal, bränt ben och keramik. Fynden av stenålderskarak-tär definierade en yta om ca 1300 m2, med en koncentre-rad förekomst inom en yta om ca 400 m2. Flera av rutorna inom den centrala ytan innehöll relativt stora mängder skärvsten, upp till 5 liter, vilket sågs som indikerande anläggningar. En fosfatkartering över ytan påvisade låga fosfathalter inom den fyndförande ytan, medan närom-rådet runt denna yta uppvisade förhöjda halter. Tre has-selnötsskal 14C-daterades, varav ett daterades till vendeltid och två till historisk tid. Utifrån fyndet av mikrospån och lokalens höjd över havet, ca 65 möh, sågs det bearbetade stenmaterialet ändå härröra från mesolitikum, ca 6000 BC (Falkenström et al 2005b).

2.1.3 SVARTKÄRRET 3Förundersökningen av lokalen utfördes av SAU under oktober månad 2004 genom en provrutsgrävning omfat-tande 26 kvartsmeterrutor med 8 m intervall. Vid provruts-grävningen påträffades ett 20-tal avslag, varav majoriteten i kvarts, men även inkluderande ett tryckretuscheringsavslag i kvarts, samt en eventuell proximaldel av ett mikrospån i flinta. Enstaka avslag i andra bergarter tillvaratogs också. Utöver stenmaterialet hittades även mindre mängder bränt och obränt ben, keramik, bränd lera, hasselnötsskal och slagg. Fynden av stenålderskaraktär kunde inte avgränsas tillfredsställande inom undersökningsområdet, men före-kom intensivast inom en ca 600 m2 stor yta i sträckningens södra del. En fosfatkartering inom området visade förhöjda fosfatvärden intill den rikaste kvartsförekomsten, men det sågs som ovisst till vilken kronologisk horisont fosfaterna skulle knytas. Skärvstensförhöjningar i anknytning till den fyndförande ytan sågs som anläggningsindikerande. Fyra hasselnötsskal valdes ut för datering, varav ett daterades till senneolitikum, ett till äldre bronsålder och två till ca 6000-6400 CalBC (Falkenström et al 2005c).

12 SAU RAPPORT 2009:5

Del 2. Undersökningen

2.1 Kunskapsläget efter förundersökningarDen nya vägsträckningen för E18 mellan Adolfsberg och Lekhyttan har utretts i två etapper av Riksantikvarie-ämbetet, etapp 1 år 1998 av UV Bergslagen (Annuswer 1999) och etapp 2 år 2002 av UV Bergslagen (Pettersson 2003). Etapp 1 utredningen som innebar arkivstudier och fältinventeringar noterade för Vintrosa socken röjningsrö-sen och ett flertal tänkbara förhistoriska boplatslägen. Vid etapp 2 utredningen undersöktes dessa tänkbara boplats-lägen med hjälp av sökschakt som togs upp med grävma-skin. Då påträffades de tre här avrapporterade mesolitiska lokalerna. På Svartkärret 1 (RAÄ 83:1) hittades förhisto-risk keramik, ett hasselnötskal, bearbetad flinta och kvarts inom ett ca 50 × 50 m2 stort område. Keramiken datera-des preliminärt till yngre stenålder och platsen bedömdes utgöra resterna av en neolitisk inlandslokal. Keramiken som påträffades var kraftigt fragmenterad och i efterhand i samband med förundersökningen, när lite mer kera-mik framkom, omvärderades keramiken och betraktades som troligast från järnåldern och att den inte är samtida med den bearbetade stenen på platsen (Falkenström, Gui-nard & Stenbäck 2005). Svartkärret 2 (RAÄ 83:2) visade sig utredningen i form av ett avslag och ett splitter i kvarts och den fyndförande ytan definierades till ett 90 × 10-35 m2 stort område. Dessutom påträffades en hel del skärbränd sten på ytan. Vid Svartkärret 3 (RAÄ 83:3) hittades bearbe-tad kvarts och bergskristall både i två av utredningsschak-ten och i åkermarken. Förutom dessa fynd påträffades ett par anläggningar och en hel del skärvig sten.

2.1.1 SVARTKÄRRET 1Förundersökningen av lokalen utfördes av SAU under oktober månad 2004 genom en provrutsgrävning omfat-tande 45 kvartsmeterrutor. Rutorna utplacerades huvud-sakligen på 8 m intervall, med förtätningar inom fyndfö-rande delar av lokalen. Provrutsgrävningen resulterade i fynd av främst slagen sten, hasselnötsskal och skör-bränd sten, men även mindre mängder bränt ben, förhis-torisk och historisk keramik, bränd lera och järnföremål. De fynd av stenålderskaraktär som påträffades kunde avgränsas till en utbredning om ca 2000 m2, med en kon-centrerad förekomst inom en yta om ca 500 m2. Inom den centrala fyndförande ytan påvisade en kartering förhöjda fosfathalter. De flesta fynd förekom på toppen av och ett par centimeter ner i en gul sand, som överlagrades av ett ca 0,3 m tjockt, humöst brunjordslager. Fyra 14C-dateringar utfördes på brända hasselnötskal, varav två av proven fick dateringar till historisk tid, medan ett av proven datera-des till järnålder. Ett av nötskalen resulterade i dateringen 7750±55 BP, alltså tidig mellanmesolitikum, vilket före-

slogs vara daterande även för platsens stenmaterial. Loka-len, som ligger mellan 75-80 möh, skulle inom denna tids-period vara strandbunden (Falkenström et al 2005a).

2.1.2 SVARTKÄRRET 2Förundersökningen av lokalen utfördes av SAU under oktober månad 2004 genom en provrutsgrävning omfat-tande 44 kvartsmeterrutor. Rutorna utplacerades huvud-sakligen på 8 m intervall, med förtätningar inom fyndfö-rande delar av lokalen. Provrutsgrävningen resulterade i att ett 20-tal avslag påträffades, huvudsakligen i kvarts, men även ett mikrospånfragment i mörkgrå flinta. Kvarts och kvartsit uppvisade något skilda spridningsmöns-ter, vilket tolkades som att råmaterialen ingått i skilda handlingsmönster. Utöver detta tillvaratogs hasselnöts-skal, bränt ben och keramik. Fynden av stenålderskarak-tär definierade en yta om ca 1300 m2, med en koncentre-rad förekomst inom en yta om ca 400 m2. Flera av rutorna inom den centrala ytan innehöll relativt stora mängder skärvsten, upp till 5 liter, vilket sågs som indikerande anläggningar. En fosfatkartering över ytan påvisade låga fosfathalter inom den fyndförande ytan, medan närom-rådet runt denna yta uppvisade förhöjda halter. Tre has-selnötsskal 14C-daterades, varav ett daterades till vendeltid och två till historisk tid. Utifrån fyndet av mikrospån och lokalens höjd över havet, ca 65 möh, sågs det bearbetade stenmaterialet ändå härröra från mesolitikum, ca 6000 BC (Falkenström et al 2005b).

2.1.3 SVARTKÄRRET 3Förundersökningen av lokalen utfördes av SAU under oktober månad 2004 genom en provrutsgrävning omfat-tande 26 kvartsmeterrutor med 8 m intervall. Vid provruts-grävningen påträffades ett 20-tal avslag, varav majoriteten i kvarts, men även inkluderande ett tryckretuscheringsavslag i kvarts, samt en eventuell proximaldel av ett mikrospån i flinta. Enstaka avslag i andra bergarter tillvaratogs också. Utöver stenmaterialet hittades även mindre mängder bränt och obränt ben, keramik, bränd lera, hasselnötsskal och slagg. Fynden av stenålderskaraktär kunde inte avgränsas tillfredsställande inom undersökningsområdet, men före-kom intensivast inom en ca 600 m2 stor yta i sträckningens södra del. En fosfatkartering inom området visade förhöjda fosfatvärden intill den rikaste kvartsförekomsten, men det sågs som ovisst till vilken kronologisk horisont fosfaterna skulle knytas. Skärvstensförhöjningar i anknytning till den fyndförande ytan sågs som anläggningsindikerande. Fyra hasselnötsskal valdes ut för datering, varav ett daterades till senneolitikum, ett till äldre bronsålder och två till ca 6000-6400 CalBC (Falkenström et al 2005c).

SAU RAPPORT 2009:5 13

Figur 8. Svartkärret 1. Undersök-ningsområdet med Steg 1-rutor utmarkerade, kvartsspridningen efter förundersökningen.

Figur 7. Svartkärret 1. Avtorvad yta med ytplockade fynd och skörbränd sten utmarkerad.

SAU RAPPORT 2009:5 13

Figur 8. Svartkärret 1. Undersök-ningsområdet med Steg 1-rutor utmarkerade, kvartsspridningen efter förundersökningen.

Figur 7. Svartkärret 1. Avtorvad yta med ytplockade fynd och skörbränd sten utmarkerad.

14 SAU RAPPORT 2009:5

2.2 Avgränsning av fyndförande ytor2.2.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 1, MOMENT 1Syfte

En undersökningsplan upprättades i ett skrivbordssta-dium utifrån förundersökningen redan innan fältarbe-tet. Denna omfattade en detaljerad plan över hur många rutor som skulle grävas inledningsvis på varje lokal och var dessa skulle utplaceras.

Enligt den ursprungliga planen skulle undersökningen av 83:1 inledas med systematiska provgropsgrävningar i två steg. Det första steget omfattade 32 kvartsmeterrutor, utplacerade runt förundersökningens fyndförande rutor. Syftet var att snävare avgränsa de förekomster av mesoli-tiska fynd som förundersökningen identifierat.

Metod och genomförande

Undersökningen inleddes med en maskinell avtorv-ning. Detta gjordes på grund av det tjocka brunjordsla-ger (upp till 40 cm tjockt) som täckte hela lokalen. Målet var att underlätta fortsatt rutgrävning och inte att bana av till anläggningsnivå. Därför försökte vi lämna en 5-10 cm tjock buffertzon av mylla före vi nådde underliggande sand. Med jämna mellanrum kontrollerades myllalagrets tjocklek med små stickgropar. Förundersökningen hade konstaterat, att de flesta fynden påträffades i toppen av underliggande sand (Falkenström et al 2005a). Vid avtorv-ningen påträffades dock flera fynd, antingen beroende på att vi ställvis torvade för djupt, ryckte enstaka rötter, eller för att fynd har vandrat uppåt i jordlagren. Bland annat hittades en mikrospånkärna i vit kvartsit. Både fynd och skörbränd sten som framkom i detta skede av undersök-ningen mättes in som punkter med totalstationen. Den maskinavtorvade ytan var drygt 950 m2 stor, bredast mot väster och avsmalnande mot öster.

Efter avtorvningen utplacerades de planerade avgräns-ningsrutorna. Rutgrävningen under steg 1, moment 1, omfattade totalt 32 kvartsmeterrutor, utplacerade med 4-meters intervall. Rutorna fördelades enligt följande:

6 stycken lades ut i ett nordligt område, där förunder-sökningen påträffat kvartsitavslag

8 stycken lades ut i ett östligt område, där det under för-undersökningen påträffats både kvarts, kvartsit och ben

Övriga 18 rutor lades ut inom ett sydvästligt område, som förundersökningen utpekat som det mest fyndförande.

Sammantaget täckte rutorna in större delen av den maskinavtorvade ytan, en ungefärlig yta om 950 m2.

Dessa rutor grävdes enligt ursprunglig plan, med undan-taget ruta 4340, som försköts 0,5 m söderut pga en stubbe.

Resultat

Påträffade fyndI 20 av de utplacerade rutorna tillvaratogs fynd. Totalt registrerades 61 kvartsfragment (22 gram), 21 kvartsitfrag-ment (97,8 gram), 29 nötskal (1,6 gram), samt fem ben-

fragment (0,3 gram). Utöver detta noterades recenta fynd i vissa av rutorna, samt förekomst av skörbränd sten i 6 rutor (600 gram).

Fyndens rumsliga utbredningEfter datainsamlingen gjordes en utvärdering av resulta-ten. Samtliga för den mesolitiska fasen relevanta fyndka-tegoriers utbredning simulerades i Surfer med 4-meters interpolering (interpoleringsmetod kriging).

Simuleringen av kvartsen pekar ut en yta i den norra delen av det sydvästliga området (centrerat runt förun-dersökningens ruta 1090) som det mest fyndförande. Detta kluster sträcker sig i en SO-NV orienterad båge. Separat från detta finns en mindre förhöjning ca 10 m mot sydväst (centrerat runt ruta 4019), samt 30 meter österut (centrerat runt steg 1-ruta 4464).

Simuleringen av kvartsiten visar ett större och ett min-dre kluster. Den rikare förekomsten sammanfaller väl med den rikaste kvartsförekomsten. Det mindre klustret ligger i den östligaste delen av lokalen.

Simuleringen av hasselnötsskalen resulterar också i ett större och ett mindre kluster. På ett generellt plan sam-manfaller dessa väl med utbredningen av stenmaterialet, men är i båda områden aningen förskjutna västerut.

Ben påträffas endast i det östra området. Skärvstenen påträffas i mindre mängder över ytan. Inga

egentliga kluster förekommer. Simuleringen skulle dock kunna sägas utpeka två tommare ytor, som flera andra fyndkategorier bekräftar. Den ena tommare ytan är belä-gen centralt inom det sydvästra området, den andra lig-ger mellan det sydvästra och det östra området. Det bör observeras att simuleringen i fig 14 inte inkluderar den skärvsten som påträffades under förundersökningen. Denna mättes i liter medan skärvsten under slutunder-sökningen mättes i gram.

Svep 1 (8 kvm) Kumulativt (19,25 kvm)

42

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 5 0,3 7 0,4 71

Bergart - - 1 1,8 0

Bränd lera 6 6,3 14 16,1 43

Hasselnötsskal 33 1,9 86 3,05 38

Järn 1 20,8 5 51,6 20

Keramik 1 4,4 11 28,1 9

Kvarts 36 19,3 47 21,4 77

Kvartsit 19 98,1 32 108,7 59

Sandsten - - 1 10,7 0

Skörbränd sten

8 600 8 600 100

Splitter 31 ej mätt 31 ej mätt 100

Figur 9. Svartkärret 1. Sammanställning av fynd i rutor efter svep 1.

14 SAU RAPPORT 2009:5

2.2 Avgränsning av fyndförande ytor2.2.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 1, MOMENT 1Syfte

En undersökningsplan upprättades i ett skrivbordssta-dium utifrån förundersökningen redan innan fältarbe-tet. Denna omfattade en detaljerad plan över hur många rutor som skulle grävas inledningsvis på varje lokal och var dessa skulle utplaceras.

Enligt den ursprungliga planen skulle undersökningen av 83:1 inledas med systematiska provgropsgrävningar i två steg. Det första steget omfattade 32 kvartsmeterrutor, utplacerade runt förundersökningens fyndförande rutor. Syftet var att snävare avgränsa de förekomster av mesoli-tiska fynd som förundersökningen identifierat.

Metod och genomförande

Undersökningen inleddes med en maskinell avtorv-ning. Detta gjordes på grund av det tjocka brunjordsla-ger (upp till 40 cm tjockt) som täckte hela lokalen. Målet var att underlätta fortsatt rutgrävning och inte att bana av till anläggningsnivå. Därför försökte vi lämna en 5-10 cm tjock buffertzon av mylla före vi nådde underliggande sand. Med jämna mellanrum kontrollerades myllalagrets tjocklek med små stickgropar. Förundersökningen hade konstaterat, att de flesta fynden påträffades i toppen av underliggande sand (Falkenström et al 2005a). Vid avtorv-ningen påträffades dock flera fynd, antingen beroende på att vi ställvis torvade för djupt, ryckte enstaka rötter, eller för att fynd har vandrat uppåt i jordlagren. Bland annat hittades en mikrospånkärna i vit kvartsit. Både fynd och skörbränd sten som framkom i detta skede av undersök-ningen mättes in som punkter med totalstationen. Den maskinavtorvade ytan var drygt 950 m2 stor, bredast mot väster och avsmalnande mot öster.

Efter avtorvningen utplacerades de planerade avgräns-ningsrutorna. Rutgrävningen under steg 1, moment 1, omfattade totalt 32 kvartsmeterrutor, utplacerade med 4-meters intervall. Rutorna fördelades enligt följande:

6 stycken lades ut i ett nordligt område, där förunder-sökningen påträffat kvartsitavslag

8 stycken lades ut i ett östligt område, där det under för-undersökningen påträffats både kvarts, kvartsit och ben

Övriga 18 rutor lades ut inom ett sydvästligt område, som förundersökningen utpekat som det mest fyndförande.

Sammantaget täckte rutorna in större delen av den maskinavtorvade ytan, en ungefärlig yta om 950 m2.

Dessa rutor grävdes enligt ursprunglig plan, med undan-taget ruta 4340, som försköts 0,5 m söderut pga en stubbe.

Resultat

Påträffade fyndI 20 av de utplacerade rutorna tillvaratogs fynd. Totalt registrerades 61 kvartsfragment (22 gram), 21 kvartsitfrag-ment (97,8 gram), 29 nötskal (1,6 gram), samt fem ben-

fragment (0,3 gram). Utöver detta noterades recenta fynd i vissa av rutorna, samt förekomst av skörbränd sten i 6 rutor (600 gram).

Fyndens rumsliga utbredningEfter datainsamlingen gjordes en utvärdering av resulta-ten. Samtliga för den mesolitiska fasen relevanta fyndka-tegoriers utbredning simulerades i Surfer med 4-meters interpolering (interpoleringsmetod kriging).

Simuleringen av kvartsen pekar ut en yta i den norra delen av det sydvästliga området (centrerat runt förun-dersökningens ruta 1090) som det mest fyndförande. Detta kluster sträcker sig i en SO-NV orienterad båge. Separat från detta finns en mindre förhöjning ca 10 m mot sydväst (centrerat runt ruta 4019), samt 30 meter österut (centrerat runt steg 1-ruta 4464).

Simuleringen av kvartsiten visar ett större och ett min-dre kluster. Den rikare förekomsten sammanfaller väl med den rikaste kvartsförekomsten. Det mindre klustret ligger i den östligaste delen av lokalen.

Simuleringen av hasselnötsskalen resulterar också i ett större och ett mindre kluster. På ett generellt plan sam-manfaller dessa väl med utbredningen av stenmaterialet, men är i båda områden aningen förskjutna västerut.

Ben påträffas endast i det östra området. Skärvstenen påträffas i mindre mängder över ytan. Inga

egentliga kluster förekommer. Simuleringen skulle dock kunna sägas utpeka två tommare ytor, som flera andra fyndkategorier bekräftar. Den ena tommare ytan är belä-gen centralt inom det sydvästra området, den andra lig-ger mellan det sydvästra och det östra området. Det bör observeras att simuleringen i fig 14 inte inkluderar den skärvsten som påträffades under förundersökningen. Denna mättes i liter medan skärvsten under slutunder-sökningen mättes i gram.

Svep 1 (8 kvm) Kumulativt (19,25 kvm)

42

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 5 0,3 7 0,4 71

Bergart - - 1 1,8 0

Bränd lera 6 6,3 14 16,1 43

Hasselnötsskal 33 1,9 86 3,05 38

Järn 1 20,8 5 51,6 20

Keramik 1 4,4 11 28,1 9

Kvarts 36 19,3 47 21,4 77

Kvartsit 19 98,1 32 108,7 59

Sandsten - - 1 10,7 0

Skörbränd sten

8 600 8 600 100

Splitter 31 ej mätt 31 ej mätt 100

Figur 9. Svartkärret 1. Sammanställning av fynd i rutor efter svep 1.

SAU RAPPORT 2009:5 15

Figur 11. Kvartsitens utbredning efter rutsvep 1.

Figur 10. Kvartsens utbredning efter rutsvep 1.

SAU RAPPORT 2009:5 15

Figur 11. Kvartsitens utbredning efter rutsvep 1.

Figur 10. Kvartsens utbredning efter rutsvep 1.

16 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 12. Hasselnötsskalens utbredning efter rutsvep 1.

Figur 13. Benens utbredning efter rutsvep 1.

16 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 12. Hasselnötsskalens utbredning efter rutsvep 1.

Figur 13. Benens utbredning efter rutsvep 1.

SAU RAPPORT 2009:5 17

Övriga iakttagelserI en av rutorna längst österut, ruta 4467, noterades en sotig anomali i botten och profilväggen. I anslutning till denna påträffades även en gaffel i järn, samt några frag-ment av recent keramik (rödgods). Anläggningen sågs som hörande ihop med dessa fynd och kom inte att dokumen-teras ytterligare.

Förändringar i markslag noterades också under rut-grävningen. Generellt bestod underlaget av en fin sand. Denna var så gott som stenfri, med undantag av att det i flera rutor noterades skifferstycken, som ofta låg hori-sontalt. Dessa förekom ett stycke ner i sanden, mellan 20-40 cm. I östlig riktning, runt rutor 4463/4464 blev san-den rödare, vilket berodde på ett större inslag av skiffer. I detta skede av undersökningen förmodades det, att detta kunde vara resultat av recenta ingrepp i området.

2.2.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 1, MOMENT 1Syfte

Syftet med detta undersökningssteg var att snävare avgränsa de förekomster av mesolitiska fynd som förun-dersökningen identifierat. Detta skulle göras i enlighet med den detaljerade undersökningsplan som upprättats.

Metod och genomförande

För att underlätta den fortsatta grävningen, skrapades det täckande jordlagret först av med grävmaskin. Förunder-sökningen hade visat att fyndmaterialet endast förekom i

de underliggande sand- och gruslagren (Falkenström et al 2005b) och tanken var att lämna ca 10 cm jord över hela ytan som en säkerhetsmarginal. Detta tillvägagångssätt förutsatte en kontinuerlig kontroll av jordlagrets omfatt-ning vid maskinarbetet. Uppenbarligen skrapades dock jorden på vissa platser för djupt vilket kanske delvis kan skyllas på den ojämna fördelningen av jord, eller så före-kom fyndmaterial även i brunjorden, vilket visas av att en del fyndmaterial påträffades redan i detta skede.

De mest utmärkande fynden var en liten prickhuggen mejsel av grönsten, samt fragment av en mikrospånkärna i tät, närmast flintlik kvarts. Maskinavtorvningen blottlade även skärvsten, både som enstaka fynd och i mera sam-manhängande stråk, främst i den sandiga och sluttande östra delen av undersökningsområdet. För att i detta läge och med en liten arbetsinsats kunna fånga in något av den information som framkommit, mättes de synliga skärv-stenarna in som punkter med totalstation. Den avtorvade ytan uppgick till dryga 1500 m2. Ytan är grovt rektangulär, något avsmalnande mot öster.

Efter avtorvningen utplacerades rutor enligt undersök-ningsplanen. Det första rutsvepet bestod sålunda enligt denna skrivbordsplanering av 0,5 × 0,5 meters rutor place-rade i ett fyrametersintervall, runt de fyndförande förun-dersökningsrutorna (se fig 16). Provrutorna uppgick för 83:2 till 34 st, varav alla kunde grävas planenligt med undantag för ruta 10022 och 10023 som försköts p g a stubbar. Den centrala delen som täckts in av en förtätning av provrutorna

Figur 14. Skärvstenens utbredning efter rutsvep 1.

SAU RAPPORT 2009:5 17

Övriga iakttagelserI en av rutorna längst österut, ruta 4467, noterades en sotig anomali i botten och profilväggen. I anslutning till denna påträffades även en gaffel i järn, samt några frag-ment av recent keramik (rödgods). Anläggningen sågs som hörande ihop med dessa fynd och kom inte att dokumen-teras ytterligare.

Förändringar i markslag noterades också under rut-grävningen. Generellt bestod underlaget av en fin sand. Denna var så gott som stenfri, med undantag av att det i flera rutor noterades skifferstycken, som ofta låg hori-sontalt. Dessa förekom ett stycke ner i sanden, mellan 20-40 cm. I östlig riktning, runt rutor 4463/4464 blev san-den rödare, vilket berodde på ett större inslag av skiffer. I detta skede av undersökningen förmodades det, att detta kunde vara resultat av recenta ingrepp i området.

2.2.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 1, MOMENT 1Syfte

Syftet med detta undersökningssteg var att snävare avgränsa de förekomster av mesolitiska fynd som förun-dersökningen identifierat. Detta skulle göras i enlighet med den detaljerade undersökningsplan som upprättats.

Metod och genomförande

För att underlätta den fortsatta grävningen, skrapades det täckande jordlagret först av med grävmaskin. Förunder-sökningen hade visat att fyndmaterialet endast förekom i

de underliggande sand- och gruslagren (Falkenström et al 2005b) och tanken var att lämna ca 10 cm jord över hela ytan som en säkerhetsmarginal. Detta tillvägagångssätt förutsatte en kontinuerlig kontroll av jordlagrets omfatt-ning vid maskinarbetet. Uppenbarligen skrapades dock jorden på vissa platser för djupt vilket kanske delvis kan skyllas på den ojämna fördelningen av jord, eller så före-kom fyndmaterial även i brunjorden, vilket visas av att en del fyndmaterial påträffades redan i detta skede.

De mest utmärkande fynden var en liten prickhuggen mejsel av grönsten, samt fragment av en mikrospånkärna i tät, närmast flintlik kvarts. Maskinavtorvningen blottlade även skärvsten, både som enstaka fynd och i mera sam-manhängande stråk, främst i den sandiga och sluttande östra delen av undersökningsområdet. För att i detta läge och med en liten arbetsinsats kunna fånga in något av den information som framkommit, mättes de synliga skärv-stenarna in som punkter med totalstation. Den avtorvade ytan uppgick till dryga 1500 m2. Ytan är grovt rektangulär, något avsmalnande mot öster.

Efter avtorvningen utplacerades rutor enligt undersök-ningsplanen. Det första rutsvepet bestod sålunda enligt denna skrivbordsplanering av 0,5 × 0,5 meters rutor place-rade i ett fyrametersintervall, runt de fyndförande förun-dersökningsrutorna (se fig 16). Provrutorna uppgick för 83:2 till 34 st, varav alla kunde grävas planenligt med undantag för ruta 10022 och 10023 som försköts p g a stubbar. Den centrala delen som täckts in av en förtätning av provrutorna

Figur 14. Skärvstenens utbredning efter rutsvep 1.

18 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 15. Svartkärret 2. Avtorvad yta med fynd och skörbränd sten utmarkerad.

Figur 16. Svartkärret 2. Undersökningsområdet med steg 1-rutor utmarkerade, kvartsspridning efter förundersökningen.

18 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 15. Svartkärret 2. Avtorvad yta med fynd och skörbränd sten utmarkerad.

Figur 16. Svartkärret 2. Undersökningsområdet med steg 1-rutor utmarkerade, kvartsspridning efter förundersökningen.

SAU RAPPORT 2009:5 19

Figur 18. Spridningen av kvartsit efter rutsvep 1.

Figur 17. Svartkärret 2. Sammanställning av fynd i rutor efter svep 1.

Svep 1 (8,5 kvm)

Kumulativt (19,5 kvm)

44

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 1 0,1 0

Flinta 1 0,8 2 1 50

Hasselnötsskal - - 25 0,8 0

Keramik - - 9 6 0

Kvarts 6 10 20 30,7 30

Kvartsit 5 6,8 9 25,8 56

Skörbränd sten

18 3350 - - 100

redan under förundersökningen, undantogs då spridnings-bilden i detta område därigenom redan kunde betraktades som representativ för detta steg i undersökningen.

Resultat

Påträffade fyndVid detta avgränsningssvepets första steg, täcktes tillsam-mans med de fyndförande förundersökningsrutorna ca 500 m² av lokalens yta in med denna upplösning. Endast 7 av rutorna i det första avgränsningssvepet innehöll dock

något som helst fyndmaterial. Tre rutor innehöll kvarts, fyra rutor kvartsit, varav bägge kategorierna sammanföll i en av dessa rutor. Dessutom påträffades sydskandinavisk flinta i en perifer ruta (10021), som dock antogs vara eld-slagningsflinta från historisk tid.

Fyndens rumsliga utbredning

Fynden registrerades och tillsammans med fynden från förundersökningen utvärderades läget. De olika fynd-kategoriernas utbredning simulerades i Surfer med 4-meters interpolering. Det ringa tillskottet av fynd-material, kunde inte rubba den bild som redan förunder-sökningen gett av fyndens fördelning, men förtydligade dock vissa tendenser.

Kvartsit förekom i undersökningsområdets västra del, dvs på de högre nivåerna, där interpolationen formade två svaga och relativt stora kurvor.

Interpolationen av kvarts gav fem områden som i stort sett sammanföll med bilden från förundersökningen. Två av dessa var något starkare, dels den centrala delen av undersökningsområdet som behöll sin ställning som tätaste kvartskoncentration med något svävare sprid-ning, dels ytan i sydväst där både kvarts och kvartsit sam-manföll.

Skärvsten påträffades i ruta 10002 i mitten av den sist-nämnda fyndkoncentrationen, samt i ruta 10027 i under-

SAU RAPPORT 2009:5 19

Figur 18. Spridningen av kvartsit efter rutsvep 1.

Figur 17. Svartkärret 2. Sammanställning av fynd i rutor efter svep 1.

Svep 1 (8,5 kvm)

Kumulativt (19,5 kvm)

44

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 1 0,1 0

Flinta 1 0,8 2 1 50

Hasselnötsskal - - 25 0,8 0

Keramik - - 9 6 0

Kvarts 6 10 20 30,7 30

Kvartsit 5 6,8 9 25,8 56

Skörbränd sten

18 3350 - - 100

redan under förundersökningen, undantogs då spridnings-bilden i detta område därigenom redan kunde betraktades som representativ för detta steg i undersökningen.

Resultat

Påträffade fyndVid detta avgränsningssvepets första steg, täcktes tillsam-mans med de fyndförande förundersökningsrutorna ca 500 m² av lokalens yta in med denna upplösning. Endast 7 av rutorna i det första avgränsningssvepet innehöll dock

något som helst fyndmaterial. Tre rutor innehöll kvarts, fyra rutor kvartsit, varav bägge kategorierna sammanföll i en av dessa rutor. Dessutom påträffades sydskandinavisk flinta i en perifer ruta (10021), som dock antogs vara eld-slagningsflinta från historisk tid.

Fyndens rumsliga utbredning

Fynden registrerades och tillsammans med fynden från förundersökningen utvärderades läget. De olika fynd-kategoriernas utbredning simulerades i Surfer med 4-meters interpolering. Det ringa tillskottet av fynd-material, kunde inte rubba den bild som redan förunder-sökningen gett av fyndens fördelning, men förtydligade dock vissa tendenser.

Kvartsit förekom i undersökningsområdets västra del, dvs på de högre nivåerna, där interpolationen formade två svaga och relativt stora kurvor.

Interpolationen av kvarts gav fem områden som i stort sett sammanföll med bilden från förundersökningen. Två av dessa var något starkare, dels den centrala delen av undersökningsområdet som behöll sin ställning som tätaste kvartskoncentration med något svävare sprid-ning, dels ytan i sydväst där både kvarts och kvartsit sam-manföll.

Skärvsten påträffades i ruta 10002 i mitten av den sist-nämnda fyndkoncentrationen, samt i ruta 10027 i under-

20 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 19. Spridningen av kvarts efter rutsvep 1.

Figur 20. Spridningen av skörbränd sten efter rutsvep 1.

20 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 19. Spridningen av kvarts efter rutsvep 1.

Figur 20. Spridningen av skörbränd sten efter rutsvep 1.

SAU RAPPORT 2009:5 21

Figur 21. Den maskinavtorvade ytan med inmätta lösfynd, skärvsten, stubbar och stenar.

Figur 22. Svartkärret 3. Undersökningsområdet med steg 1-rutor utmarkerade, fyndstridning efter förundersökningen.

sökningsytans östra del, där även den lösfunna skärvsten som registrerats antyder en förhöjd förekomst.

Övriga iakttagelser

Under både avtorvningen och rutgrävningen noterades skillnader i markslag mellan olika delar av lokalen. Lokalen kunde indelas i ett antal zoner baserat på markens karaktär. Högst upp bestod marken av en grövre grusig sand (zon 1). Detta övergick längre ner i ett vattensjukt parti, av grusig sand med stort innehåll av småsten (zon 2). På detta följde en terrass av fin sand utan stort steninnehåll (zon 3). Där-emot förekom inom ytan ett antal större stenblock. Ter-rassen var ca 7 × 20 m2 i nordsydlig riktning och övergick i öster till ett mer sluttande, men sandigt parti (zon 4). Den skörbrända sten som påträffades vid avtorvningen såg ut att komma i koncentrationer inom zon 1, 3 och 4. Detta för-anledde en diskussion om eventuellt oliktida utnyttjande av lokalen, där olika aktivitetsytor förekom på olika nivåer.

Figur 23. Svartkärret 3. Sammanställning av fynd i rutor efter rutsvep 1.

Svep 1 (7,5 kvm) Kumulativt (14 kvm)

54

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 3 0,4 9 13,3 33

Bergart - - 1 244 0

Bränd lera - - 3 3,9 0

Flinta 3 0,8 7 1,7 43

Hasselnöts-skal

5 0,3 29 0,8 17

Keramik 9 7,2 13 12,1 69

Kvarts 27 152,2 43 171,3 63

Kvartsit 17 54,8 18 54,9 94

Porfyr - - 1 15 0

Skörbränd sten

78 5500 - - 100

Slagg 2 7,9 4 14,8 50

SAU RAPPORT 2009:5 21

Figur 21. Den maskinavtorvade ytan med inmätta lösfynd, skärvsten, stubbar och stenar.

Figur 22. Svartkärret 3. Undersökningsområdet med steg 1-rutor utmarkerade, fyndstridning efter förundersökningen.

sökningsytans östra del, där även den lösfunna skärvsten som registrerats antyder en förhöjd förekomst.

Övriga iakttagelser

Under både avtorvningen och rutgrävningen noterades skillnader i markslag mellan olika delar av lokalen. Lokalen kunde indelas i ett antal zoner baserat på markens karaktär. Högst upp bestod marken av en grövre grusig sand (zon 1). Detta övergick längre ner i ett vattensjukt parti, av grusig sand med stort innehåll av småsten (zon 2). På detta följde en terrass av fin sand utan stort steninnehåll (zon 3). Där-emot förekom inom ytan ett antal större stenblock. Ter-rassen var ca 7 × 20 m2 i nordsydlig riktning och övergick i öster till ett mer sluttande, men sandigt parti (zon 4). Den skörbrända sten som påträffades vid avtorvningen såg ut att komma i koncentrationer inom zon 1, 3 och 4. Detta för-anledde en diskussion om eventuellt oliktida utnyttjande av lokalen, där olika aktivitetsytor förekom på olika nivåer.

Figur 23. Svartkärret 3. Sammanställning av fynd i rutor efter rutsvep 1.

Svep 1 (7,5 kvm) Kumulativt (14 kvm)

54

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 3 0,4 9 13,3 33

Bergart - - 1 244 0

Bränd lera - - 3 3,9 0

Flinta 3 0,8 7 1,7 43

Hasselnöts-skal

5 0,3 29 0,8 17

Keramik 9 7,2 13 12,1 69

Kvarts 27 152,2 43 171,3 63

Kvartsit 17 54,8 18 54,9 94

Porfyr - - 1 15 0

Skörbränd sten

78 5500 - - 100

Slagg 2 7,9 4 14,8 50

22 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 24. Spridningen av kvartsit efter rutsvep 1.

2.2.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 1, MOMENT 1Syfte

Syftet med steg 1, moment 1 var att närmare avgränsa de fyndförekomster som påträffats under förundersök-ningen. Utförandet skedde enligt undersökningsplan i den mån det var möjligt.

Metod och genomförande

För att underlätta den fortsatta grävningen, skrapades det täckande jordlagret först av med grävmaskin. Förunder-sökningen hade visat att fyndmaterialet endast förekom i de underliggande sand- och gruslagren och tanken var att lämna 10 cm jord över hela ytan som en säkerhetsmarginal. Detta tillvägagångssätt förutsatte en kontinuerlig kontroll av jordlagrets omfattning vid maskinarbetet. Uppenbarli-gen skrapades dock jorden på vissa platser för djupt vilket kanske delvis kan skyllas på den ojämna fördelningen av jord, eller så förekom fyndmaterial även i brunjorden,

vilket visas av att en del fyndmaterial påträffades redan i detta skede. Nordligt inom undersökningsområdet fanns steniga partier som var svåra att avtorva. I princip var det omöjligt att hålla en jämn nivå på brunjordslagret. Totalt avtorvades ett nordsydligt orienterat långsmalt område, på en sammanlagd yta av dryga 700 m2.

Vid avtorvningen framkom ett fyndmaterial som huvudsakligen bestod av enstaka kvarts-, kvartsit- och flintavslag. Koncentrationer av fyndmaterial fanns i norra och centrala delen av undersökningsområdet. Över stora delar av den centrala ytan framkom även enstaka skör-brända stenar. Vid förundersökningen påträffades kon-centrationer av skörbränd sten/avvikande färgningar i tre rutor, vilket sågs som anläggningsindikerande. Detta antydde att det fanns stora möjligheter att påträffa anlägg-ningar vid den fortsatta rutgrävningen.

För att genomföra de parallella undersökningarna på ett konsekvent och jämförbart sätt, och inte minst för att

22 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 24. Spridningen av kvartsit efter rutsvep 1.

2.2.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 1, MOMENT 1Syfte

Syftet med steg 1, moment 1 var att närmare avgränsa de fyndförekomster som påträffats under förundersök-ningen. Utförandet skedde enligt undersökningsplan i den mån det var möjligt.

Metod och genomförande

För att underlätta den fortsatta grävningen, skrapades det täckande jordlagret först av med grävmaskin. Förunder-sökningen hade visat att fyndmaterialet endast förekom i de underliggande sand- och gruslagren och tanken var att lämna 10 cm jord över hela ytan som en säkerhetsmarginal. Detta tillvägagångssätt förutsatte en kontinuerlig kontroll av jordlagrets omfattning vid maskinarbetet. Uppenbarli-gen skrapades dock jorden på vissa platser för djupt vilket kanske delvis kan skyllas på den ojämna fördelningen av jord, eller så förekom fyndmaterial även i brunjorden,

vilket visas av att en del fyndmaterial påträffades redan i detta skede. Nordligt inom undersökningsområdet fanns steniga partier som var svåra att avtorva. I princip var det omöjligt att hålla en jämn nivå på brunjordslagret. Totalt avtorvades ett nordsydligt orienterat långsmalt område, på en sammanlagd yta av dryga 700 m2.

Vid avtorvningen framkom ett fyndmaterial som huvudsakligen bestod av enstaka kvarts-, kvartsit- och flintavslag. Koncentrationer av fyndmaterial fanns i norra och centrala delen av undersökningsområdet. Över stora delar av den centrala ytan framkom även enstaka skör-brända stenar. Vid förundersökningen påträffades kon-centrationer av skörbränd sten/avvikande färgningar i tre rutor, vilket sågs som anläggningsindikerande. Detta antydde att det fanns stora möjligheter att påträffa anlägg-ningar vid den fortsatta rutgrävningen.

För att genomföra de parallella undersökningarna på ett konsekvent och jämförbart sätt, och inte minst för att

SAU RAPPORT 2009:5 23

Figur 25. Spridningen av kvarts efter rutsvep 1. Figur 26. Spridningen av flinta efter rutsvep 1.

kunna beräkna tidsåtgång och fördela resurserna rätt-vist över de olika lokalerna, togs vid planeringen av det första momentet i detta avgränsningssteg endast hänsyn till rutfynden från förundersökningen. Det första rutsve-pet bestod sålunda enligt denna skrivbordsplanering av 0,5 × 0,5 meters rutor placerade i ett fyrametersintervall, runt de fyndförande förundersökningsrutorna. Provru-torna uppgick för 83:3 till 30 st, varav alla kunde grävas planenligt (med undantag för ruta 10022 och 10023 som flyttades pga diket som låg centralt inom ytan).

Resultat

Påträffade fyndVid detta avgränsningssvepets första steg, täcktes tillsam-mans med de fyndförande förundersökningsrutorna ca 500 m² av lokalens yta in med denna upplösning. 17 av rutorna i det första avgränsningssvepet innehöll fyndma-terial.

Fyndens rumsliga spridningFynden registrerades och tillsammans med fynden från förundersökningen utvärderades läget. De olika fyndka-tegoriernas utbredning simulerades i Surfer med 4-meters interpolering. Kvartsit förekom främst i undersöknings-områdets norra del.

Kvarts förekom i den centrala delen av undersöknings-området i en tydlig och en mindre koncentration, samt i en mindre koncentration längst i norr.

Enstaka fynd av flinta sammanföll främst med kvartsit-koncentrationen i norr samt en mindre och otydlig fyn-dansamling i söder. Denna södra koncentrationen tycktes efter detta första svep ha en tyngdpunkt något öster om undersökningsområdet.

Skärvsten påträffades i ringa omfattning med undan-tag för ruta 16013 som uppenbarligen träffade en anlägg-ning, möjligen en kokgrop. I rutan dokumenterades 4,5 kg skärvsten. Den grävda rutan låg strax väster om fynd-

SAU RAPPORT 2009:5 23

Figur 25. Spridningen av kvarts efter rutsvep 1. Figur 26. Spridningen av flinta efter rutsvep 1.

kunna beräkna tidsåtgång och fördela resurserna rätt-vist över de olika lokalerna, togs vid planeringen av det första momentet i detta avgränsningssteg endast hänsyn till rutfynden från förundersökningen. Det första rutsve-pet bestod sålunda enligt denna skrivbordsplanering av 0,5 × 0,5 meters rutor placerade i ett fyrametersintervall, runt de fyndförande förundersökningsrutorna. Provru-torna uppgick för 83:3 till 30 st, varav alla kunde grävas planenligt (med undantag för ruta 10022 och 10023 som flyttades pga diket som låg centralt inom ytan).

Resultat

Påträffade fyndVid detta avgränsningssvepets första steg, täcktes tillsam-mans med de fyndförande förundersökningsrutorna ca 500 m² av lokalens yta in med denna upplösning. 17 av rutorna i det första avgränsningssvepet innehöll fyndma-terial.

Fyndens rumsliga spridningFynden registrerades och tillsammans med fynden från förundersökningen utvärderades läget. De olika fyndka-tegoriernas utbredning simulerades i Surfer med 4-meters interpolering. Kvartsit förekom främst i undersöknings-områdets norra del.

Kvarts förekom i den centrala delen av undersöknings-området i en tydlig och en mindre koncentration, samt i en mindre koncentration längst i norr.

Enstaka fynd av flinta sammanföll främst med kvartsit-koncentrationen i norr samt en mindre och otydlig fyn-dansamling i söder. Denna södra koncentrationen tycktes efter detta första svep ha en tyngdpunkt något öster om undersökningsområdet.

Skärvsten påträffades i ringa omfattning med undan-tag för ruta 16013 som uppenbarligen träffade en anlägg-ning, möjligen en kokgrop. I rutan dokumenterades 4,5 kg skärvsten. Den grävda rutan låg strax väster om fynd-

24 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 27. Spridningen av skärvsten efter rutsvep 1.

koncentrationen i den centrala delen av undersöknings-området.

Övriga iakttagelserSom övriga iakttagelser kan väl i första hand nämnas den ansamling skörbränd sten som påträffades i ruta 16013. En nedgrävning gick också att skönja i provrutans pro-filväggar. Observationen tycktes bekräfta två viktiga observationer som redan förundersökningen pekat på. För det första att lokalen borde ha en hög anläggnings-täthet, då det lilla ingrepp som förundersökningen och steg 1, moment 1 i slutundersökningen utgjorde (ca 2 % av ytan), redan lokaliserat flera förmodade anläggningar. För det andra visade anläggningens lokalisering i den abso-lut västligaste delen av undersökningsområdet tydligt att fornlämningen med all sannolikhet fortsätter österut.

Rutgrävningen av de rutor som låg strax söder om det öst-västliga dike som fanns på området visade att det fort-

farande efter avtorvningen fanns ett tjockt myllalager kvar. Särskilt i ruta 16006 låg sanden nästan 50 cm ner. I detta stadium var vi inte säkra på vad detta berodde på, det kunde antingen vara resultat av stora variationer i undergrunden (sanden), eller ha med dikesgrävningen att göra.

2.2.4 SAMMANFATTANDE RESULTAT EFTER STEG 1, MOMENT 1 Steg 1, moment 1 utfördes likartat på samtliga lokaler. Syf-tet var att snävare avgränsa de fynd av stenålderskaraktär som förundersökningarna påvisat. Undersökningssteget inleddes med en maskinell avtorvning av ytorna, varef-ter kvartsmeterrutor utplacerades för att uppnå ett någor-lunda konsekvent provtagningsintervall om 4 meter.

Vid den maskinella avtorvningen eftersträvades en buffertzon om 5-10 cm mylla före det fyndförande sand-lagret. Ändå blottlades på samtliga lokaler lösfynd. De mest iögonfallande lösfynden inkluderade en mikro-spånkärna i kvartsit på Svartkärret 1, och en mikrospån-kärna i kvarts och en prickhuggen mejsel från Svartkär-ret 2. Dessa lösfynd stärkte oss i uppfattningen att det rörde sig om mesolitiska lokaler vid Svartkärret 1 och 2. Anmärkningsvärt på Svartkärret 2 var också de rela-tivt rika mängder skärvsten som påträffades vid avtorv-ningen, med tendenser att gruppera sig i tre kluster, på olika höjd över havet.

Rutgrävningen pekade efter svep 1 ut Svartkärret 1 som den fyndmässigt rikaste lokalen. Både slagen sten och hasselnötsskal påträffades i större mängd än på de två andra lokalerna. På Svartkärret 2 gav rutgrävningen ett magrare resultat. Av slagen sten tillvaratogs endast ett tiotal fragment och andra fyndkategorier saknades helt. Skörbränd sten framkom dock i flera rutor.

Rutgrävningen lyckades avgränsa fynden väl inom undersökningsområdet på både Svartkärret 1 och Svart-kärret 2. Svartkärret 3, med sitt avlånga och smala under-sökningsområde, tillät dock inte en avgränsning av fynd-spridningen inom ytan. Inom samtliga lokaler antydde fyndspridningen efter arbetsinsatsen olika rumsligt åtskilda fyndkoncentrationer.

24 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 27. Spridningen av skärvsten efter rutsvep 1.

koncentrationen i den centrala delen av undersöknings-området.

Övriga iakttagelserSom övriga iakttagelser kan väl i första hand nämnas den ansamling skörbränd sten som påträffades i ruta 16013. En nedgrävning gick också att skönja i provrutans pro-filväggar. Observationen tycktes bekräfta två viktiga observationer som redan förundersökningen pekat på. För det första att lokalen borde ha en hög anläggnings-täthet, då det lilla ingrepp som förundersökningen och steg 1, moment 1 i slutundersökningen utgjorde (ca 2 % av ytan), redan lokaliserat flera förmodade anläggningar. För det andra visade anläggningens lokalisering i den abso-lut västligaste delen av undersökningsområdet tydligt att fornlämningen med all sannolikhet fortsätter österut.

Rutgrävningen av de rutor som låg strax söder om det öst-västliga dike som fanns på området visade att det fort-

farande efter avtorvningen fanns ett tjockt myllalager kvar. Särskilt i ruta 16006 låg sanden nästan 50 cm ner. I detta stadium var vi inte säkra på vad detta berodde på, det kunde antingen vara resultat av stora variationer i undergrunden (sanden), eller ha med dikesgrävningen att göra.

2.2.4 SAMMANFATTANDE RESULTAT EFTER STEG 1, MOMENT 1 Steg 1, moment 1 utfördes likartat på samtliga lokaler. Syf-tet var att snävare avgränsa de fynd av stenålderskaraktär som förundersökningarna påvisat. Undersökningssteget inleddes med en maskinell avtorvning av ytorna, varef-ter kvartsmeterrutor utplacerades för att uppnå ett någor-lunda konsekvent provtagningsintervall om 4 meter.

Vid den maskinella avtorvningen eftersträvades en buffertzon om 5-10 cm mylla före det fyndförande sand-lagret. Ändå blottlades på samtliga lokaler lösfynd. De mest iögonfallande lösfynden inkluderade en mikro-spånkärna i kvartsit på Svartkärret 1, och en mikrospån-kärna i kvarts och en prickhuggen mejsel från Svartkär-ret 2. Dessa lösfynd stärkte oss i uppfattningen att det rörde sig om mesolitiska lokaler vid Svartkärret 1 och 2. Anmärkningsvärt på Svartkärret 2 var också de rela-tivt rika mängder skärvsten som påträffades vid avtorv-ningen, med tendenser att gruppera sig i tre kluster, på olika höjd över havet.

Rutgrävningen pekade efter svep 1 ut Svartkärret 1 som den fyndmässigt rikaste lokalen. Både slagen sten och hasselnötsskal påträffades i större mängd än på de två andra lokalerna. På Svartkärret 2 gav rutgrävningen ett magrare resultat. Av slagen sten tillvaratogs endast ett tiotal fragment och andra fyndkategorier saknades helt. Skörbränd sten framkom dock i flera rutor.

Rutgrävningen lyckades avgränsa fynden väl inom undersökningsområdet på både Svartkärret 1 och Svart-kärret 2. Svartkärret 3, med sitt avlånga och smala under-sökningsområde, tillät dock inte en avgränsning av fynd-spridningen inom ytan. Inom samtliga lokaler antydde fyndspridningen efter arbetsinsatsen olika rumsligt åtskilda fyndkoncentrationer.

SAU RAPPORT 2009:5 25

Figur 28. Svartkärret 1. Plan över ytan med moment 2 rutor och omprioriteringar.

2.3 Ytterligare avgränsning av fyndförande ytor2.3.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 1, MOMENT 2 Syfte

Slutundersökningssteg 2 hade samma mål som steg 1 och utgör en naturlig fortsättning på detta. Mål och metodik är samma, men innebär en ytterligare förtätning och högre upplösning.

Metod, omprioriteringar och genomförande

Resultaten av steg 1, moment 1-undersökningen och utvärderingen ledde till vissa smärre förändringar från den ursprungliga skrivbordsplanen inför moment 2.

Enligt ursprunglig plan, skulle moment 2 ytterligare begränsa fyndförekomsterna genom grävandet av 25 kvartsmeterrutor med 4-meters intervall mellan de tidi-gare rutraderna. 2 av rutorna låg enligt planen i det norra området, 8 av rutorna låg i det östra området, medan 15 av rutorna skulle placeras i det sydvästra området.

Omfördelningar gjordes sålunda, att moment 2-rutorna i det norra området prioriterades bort, då moment 1 rutorna hade avgränsat fyndförekomsten väl. En av dess rutor placerades istället norr om det sydvästra området för att avgränsa den rikligaste förekomsten av stenmaterial. Den andra placerades väster om det sydvästra området, främst för att snäva in nötskals- och kvartsdistributionen.

I det östra området omfördelades 2 rutor från norr till söder (från X-linje 9858 till linje 9850). Detta gjordes dels

för att ytterligare avgränsa kvartsens utbredning söderut, dels eftersom rutorna i norr låg utanför vägsträckningen. Det måste påpekas, att stenmaterialets utbredning, även om materialet är ringa, här inte är avgränsad norrut, utan att fyndkoncentrationen mycket väl kan fortsätta utanför undersökningsområdet.

Utöver detta grävdes även fyra extrarutor inom den tomma ytan mellan det västra och det östra området, för att undersöka den upplevda fyndfattigheten. Samman-lagt kom alltså moment 2 att omfatta 29 kvartsmeterrutor istället för de planerade 25.

Resultat

Påträffade fyndI 19 av moment 2 rutorna insamlades fynd. Totalt regist-rerades 34 kvartsfragment (34,4 gram), 4 kvartsitfragment (6,4 gram), 48 nötskal (2,1 gram), samt 2 benfragment (0,3 gram). Utöver detta registrerades recenta fynd i vissa av rutorna, samt skörbränd sten i fem av rutorna (650 gram).

Fyndens rumsliga utbredningEfter datainsamlingen gjordes en utvärdering av resulta-ten. Samtliga för den mesolitiska fasen relevanta fyndka-tegoriers utbredning simulerades i Surfer med 2-meters interpolering (interpoleringsmetod kriging).

Simuleringen av kvartsen visade, att mycket lite hade förändrats mellan moment 1 och moment 2. En av moment 2-rutorna, 4342, ca 10 m öster om den största fyndkon-

SAU RAPPORT 2009:5 25

Figur 28. Svartkärret 1. Plan över ytan med moment 2 rutor och omprioriteringar.

2.3 Ytterligare avgränsning av fyndförande ytor2.3.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 1, MOMENT 2 Syfte

Slutundersökningssteg 2 hade samma mål som steg 1 och utgör en naturlig fortsättning på detta. Mål och metodik är samma, men innebär en ytterligare förtätning och högre upplösning.

Metod, omprioriteringar och genomförande

Resultaten av steg 1, moment 1-undersökningen och utvärderingen ledde till vissa smärre förändringar från den ursprungliga skrivbordsplanen inför moment 2.

Enligt ursprunglig plan, skulle moment 2 ytterligare begränsa fyndförekomsterna genom grävandet av 25 kvartsmeterrutor med 4-meters intervall mellan de tidi-gare rutraderna. 2 av rutorna låg enligt planen i det norra området, 8 av rutorna låg i det östra området, medan 15 av rutorna skulle placeras i det sydvästra området.

Omfördelningar gjordes sålunda, att moment 2-rutorna i det norra området prioriterades bort, då moment 1 rutorna hade avgränsat fyndförekomsten väl. En av dess rutor placerades istället norr om det sydvästra området för att avgränsa den rikligaste förekomsten av stenmaterial. Den andra placerades väster om det sydvästra området, främst för att snäva in nötskals- och kvartsdistributionen.

I det östra området omfördelades 2 rutor från norr till söder (från X-linje 9858 till linje 9850). Detta gjordes dels

för att ytterligare avgränsa kvartsens utbredning söderut, dels eftersom rutorna i norr låg utanför vägsträckningen. Det måste påpekas, att stenmaterialets utbredning, även om materialet är ringa, här inte är avgränsad norrut, utan att fyndkoncentrationen mycket väl kan fortsätta utanför undersökningsområdet.

Utöver detta grävdes även fyra extrarutor inom den tomma ytan mellan det västra och det östra området, för att undersöka den upplevda fyndfattigheten. Samman-lagt kom alltså moment 2 att omfatta 29 kvartsmeterrutor istället för de planerade 25.

Resultat

Påträffade fyndI 19 av moment 2 rutorna insamlades fynd. Totalt regist-rerades 34 kvartsfragment (34,4 gram), 4 kvartsitfragment (6,4 gram), 48 nötskal (2,1 gram), samt 2 benfragment (0,3 gram). Utöver detta registrerades recenta fynd i vissa av rutorna, samt skörbränd sten i fem av rutorna (650 gram).

Fyndens rumsliga utbredningEfter datainsamlingen gjordes en utvärdering av resulta-ten. Samtliga för den mesolitiska fasen relevanta fyndka-tegoriers utbredning simulerades i Surfer med 2-meters interpolering (interpoleringsmetod kriging).

Simuleringen av kvartsen visade, att mycket lite hade förändrats mellan moment 1 och moment 2. En av moment 2-rutorna, 4342, ca 10 m öster om den största fyndkon-

26 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 29. Svartkärret 1. Spridningen av kvarts efter steg 1, moment 2.

Figur 30. Svartkärret 1. Sammanställning av fynd i rutor efter steg 1, moment 2.

Svep 2 (7,25 kvm) Kumulativt (26,5 kvm) 27

Fyndkategori Antal Vikt (gram) Antal Vikt (gram) Ökning i % (n)

Ben 2 0,3 9 0,7 22

Bergart - - 1 1,8 0

Bränd lera - - 14 16,1 0

Hasselnötsskal 45 1 131 4,05 34

Järn - - 5 51,6 0

Keramik 2 1 13 29,1 15

Kvarts 22 29,4 69 50,8 32

Kvartsit 2 5,4 34 114,1 6

Sandsten - - 1 10,7 0

Skörbränd sten 12 650 20 1250 60

Flinta 1 0,9 1 0,9 100

Splitter 11 ej mätt 42 ej mätt 26

det dock, att en felregistrering hade uppstått beträffande hasselnötsskalen i den nämnda rutan. Vikten hade angi-vits som 1 gram, där det egentligen borde ha varit 0,1 gram. Här presenteras därför även en korrigerad bild av hassel-nötsskalens spridning. Av den framgår, att även om det förekommer hasselnötsskal i den östra delen av lokalen, så är koncentrationen inte alls så framträdande som för-modades efter simuleringarna i fältsituationen.

Benens simulerade spridning formar efter moment 2 ett sammanhängande stråk, som löper i NV-SÖ riktning.

De tendenser som fanns i utbredningen av skörbränd sten har förtydligats genom moment 2. Skörbränd sten

centrationen tenderar att skapa en separat mindre förhöj-ning, som inte fångats in under moment 1. I övrigt kvarstår mönstren från moment 1.

Simuleringen av kvartsiten tycks också den vara stabil mellan moment 1 och moment 2. Det östliga klustret har uppdelats i två separata förhöjningar, och den stora cen-trala förhöjningens gränser har snävats in något.

Simuleringen av hasselnötsskalen visar en stabil bild. Den förändring som skett mellan moment 1 och 2, är att det östliga klustret (i benområdet) blivit mycket tydli-gare pga rika mängder nötskal i ruta 4473. Detta var det utgångsläge vi arbetade från i fält. I efterhand upptäcktes

26 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 29. Svartkärret 1. Spridningen av kvarts efter steg 1, moment 2.

Figur 30. Svartkärret 1. Sammanställning av fynd i rutor efter steg 1, moment 2.

Svep 2 (7,25 kvm) Kumulativt (26,5 kvm) 27

Fyndkategori Antal Vikt (gram) Antal Vikt (gram) Ökning i % (n)

Ben 2 0,3 9 0,7 22

Bergart - - 1 1,8 0

Bränd lera - - 14 16,1 0

Hasselnötsskal 45 1 131 4,05 34

Järn - - 5 51,6 0

Keramik 2 1 13 29,1 15

Kvarts 22 29,4 69 50,8 32

Kvartsit 2 5,4 34 114,1 6

Sandsten - - 1 10,7 0

Skörbränd sten 12 650 20 1250 60

Flinta 1 0,9 1 0,9 100

Splitter 11 ej mätt 42 ej mätt 26

det dock, att en felregistrering hade uppstått beträffande hasselnötsskalen i den nämnda rutan. Vikten hade angi-vits som 1 gram, där det egentligen borde ha varit 0,1 gram. Här presenteras därför även en korrigerad bild av hassel-nötsskalens spridning. Av den framgår, att även om det förekommer hasselnötsskal i den östra delen av lokalen, så är koncentrationen inte alls så framträdande som för-modades efter simuleringarna i fältsituationen.

Benens simulerade spridning formar efter moment 2 ett sammanhängande stråk, som löper i NV-SÖ riktning.

De tendenser som fanns i utbredningen av skörbränd sten har förtydligats genom moment 2. Skörbränd sten

centrationen tenderar att skapa en separat mindre förhöj-ning, som inte fångats in under moment 1. I övrigt kvarstår mönstren från moment 1.

Simuleringen av kvartsiten tycks också den vara stabil mellan moment 1 och moment 2. Det östliga klustret har uppdelats i två separata förhöjningar, och den stora cen-trala förhöjningens gränser har snävats in något.

Simuleringen av hasselnötsskalen visar en stabil bild. Den förändring som skett mellan moment 1 och 2, är att det östliga klustret (i benområdet) blivit mycket tydli-gare pga rika mängder nötskal i ruta 4473. Detta var det utgångsläge vi arbetade från i fält. I efterhand upptäcktes

SAU RAPPORT 2009:5 27

Figur 31. Svartkärret 1. Spridningen av kvartsit efter steg 1, moment 2.

Figur 32. Svartkärret 1. Spridningen av hasselnötsskal efter steg 1, moment 2. Fältunderlag.

SAU RAPPORT 2009:5 27

Figur 31. Svartkärret 1. Spridningen av kvartsit efter steg 1, moment 2.

Figur 32. Svartkärret 1. Spridningen av hasselnötsskal efter steg 1, moment 2. Fältunderlag.

28 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 33. Svartkärret 1. Spridningen av hasselnötsskal efter steg 1, moment 2. Korrigerad bild.

Figur 34. Svartkärret 1. Spridningen av ben efter steg 1, moment 2.

28 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 33. Svartkärret 1. Spridningen av hasselnötsskal efter steg 1, moment 2. Korrigerad bild.

Figur 34. Svartkärret 1. Spridningen av ben efter steg 1, moment 2.

SAU RAPPORT 2009:5 29

Figur 35. Svartkärret 1. Spridningen av skörbränd sten efter steg 1, moment 2.

förekommer nu i fyra separata kontexter, huvudsakligen inom den mest fyndförande ytan, men spritt i det östra området finns skörbränd sten, samt i två mindre sam-manhängande områden söder om den centrala fyndfö-rande ytan.

2.3.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 1, MOMENT 2Syfte

Slutundersökningssteg 2 hade samma mål som steg 1 och utgör en naturlig fortsättning på detta. Mål och metodik är samma, men innebär en ytterligare förtätning och högre upplösning.

Metod, genomförande och omprioriteringar

Preliminärt hade det mindre omfattande rutsvep 2 plane-rats att förtäta det första svepet genom att lägga till rutor i mitten av de kvadrater som detta bildade. Tanken var dock också att resultatet av utvärderingen skulle kunna ligga till grund för ändringar. Det sparsamma fyndmaterialet ledde till diskussion om värdet av en statistisk behandling som den interpolation vi gjort, när de ingående variab-lerna som gav utslag i vissa fall kunde röra sig om ett split-ter. Diskussionen gällde också hur de lösfynd som gjorts i samband med avtorvningen, skulle vägas in i planeringen. De artefakter som hittats då, var visserligen att betrakta som viktiga fynd, men hade osäker kontext. Mängden av inmätt lösfunnen skärvsten var dock svårare att bortse från och bedömningen gjordes att området i öster, ned-

anför den sandiga avsatsen (zon 4, se kapitel 2.2.2), borde prioriteras på bekostnad av de mycket sparsamma kvart-sitfynden i områdets nordvästra del. Även de rutor som enligt den preliminära planen placerats i det sumpiga strå-ket, ansågs som meningslösa att behålla, och 9 rutor fri-gjordes därför till omfördelningen. Till dessa tillkom även två rutor i den sydöstra kanten av området, där endast ett kvartsavslag påträffats vid det första rutsvepet, samt en ruta som placerats i ett av utredningsschakten.

Av sammanlagt 28 rutor omplacerades därför 12 st. Tio stycken överfördes till området med skärvsten i lokalens östra del, och två till koncentrationen i sydväst där avgräns-ningen mot norr ansågs som otillfredsställande. Place-ringen av ruta nummer 10043, justerades på grund av rot.

Resultat

Påträffade fyndArbetsmomentet resulterade i tillvaratagandet av mindre mängder slagen sten. Sammanlagt 25 fragment registrera-des, varav 13 kvartsitavslag, 11 kvartsavslag och 1 avslag i flinta. Sammanlagt påträffades fynd i 8 av de 28 rutorna.

Fyndens rumsliga utbredningFynden simulerades i Surfer med Kriging 2 meters inter-polation. Ett misstag gjordes i det, att de bortprioriterade rutorna tilläts ligga kvar som 0-värden, varför fältunder-laget inför nästa undersökningssteg var något snedvridet. Här presenteras simuleringarna både som de såg ut i fält

SAU RAPPORT 2009:5 29

Figur 35. Svartkärret 1. Spridningen av skörbränd sten efter steg 1, moment 2.

förekommer nu i fyra separata kontexter, huvudsakligen inom den mest fyndförande ytan, men spritt i det östra området finns skörbränd sten, samt i två mindre sam-manhängande områden söder om den centrala fyndfö-rande ytan.

2.3.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 1, MOMENT 2Syfte

Slutundersökningssteg 2 hade samma mål som steg 1 och utgör en naturlig fortsättning på detta. Mål och metodik är samma, men innebär en ytterligare förtätning och högre upplösning.

Metod, genomförande och omprioriteringar

Preliminärt hade det mindre omfattande rutsvep 2 plane-rats att förtäta det första svepet genom att lägga till rutor i mitten av de kvadrater som detta bildade. Tanken var dock också att resultatet av utvärderingen skulle kunna ligga till grund för ändringar. Det sparsamma fyndmaterialet ledde till diskussion om värdet av en statistisk behandling som den interpolation vi gjort, när de ingående variab-lerna som gav utslag i vissa fall kunde röra sig om ett split-ter. Diskussionen gällde också hur de lösfynd som gjorts i samband med avtorvningen, skulle vägas in i planeringen. De artefakter som hittats då, var visserligen att betrakta som viktiga fynd, men hade osäker kontext. Mängden av inmätt lösfunnen skärvsten var dock svårare att bortse från och bedömningen gjordes att området i öster, ned-

anför den sandiga avsatsen (zon 4, se kapitel 2.2.2), borde prioriteras på bekostnad av de mycket sparsamma kvart-sitfynden i områdets nordvästra del. Även de rutor som enligt den preliminära planen placerats i det sumpiga strå-ket, ansågs som meningslösa att behålla, och 9 rutor fri-gjordes därför till omfördelningen. Till dessa tillkom även två rutor i den sydöstra kanten av området, där endast ett kvartsavslag påträffats vid det första rutsvepet, samt en ruta som placerats i ett av utredningsschakten.

Av sammanlagt 28 rutor omplacerades därför 12 st. Tio stycken överfördes till området med skärvsten i lokalens östra del, och två till koncentrationen i sydväst där avgräns-ningen mot norr ansågs som otillfredsställande. Place-ringen av ruta nummer 10043, justerades på grund av rot.

Resultat

Påträffade fyndArbetsmomentet resulterade i tillvaratagandet av mindre mängder slagen sten. Sammanlagt 25 fragment registrera-des, varav 13 kvartsitavslag, 11 kvartsavslag och 1 avslag i flinta. Sammanlagt påträffades fynd i 8 av de 28 rutorna.

Fyndens rumsliga utbredningFynden simulerades i Surfer med Kriging 2 meters inter-polation. Ett misstag gjordes i det, att de bortprioriterade rutorna tilläts ligga kvar som 0-värden, varför fältunder-laget inför nästa undersökningssteg var något snedvridet. Här presenteras simuleringarna både som de såg ut i fält

30 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 36. Svartkärret 2. Rutor i steg 1, moment 2, inklusive bortprioriterade rutor.

Figur 37. Svartkärret 2. Sammanställning av fynd i rutor efter steg 1, moment 2.

Svep 2 (7 kvm) Kumulativt (26,5 kvm) 26

Fyndkategori Antal Vikt (gram) Antal Vikt (gram) Ökning i % (n)

Ben - - 1 0,1 0

Flinta 1 1,8 3 2,8 33

Hasselnötsskal 4 0,2 29 1 14

Keramik - - 9 6 0

Kvarts 11 5,5 31 36,2 35

Kvartsit 13 1188,8 22 1214,6 59

Skörbränd sten 49 10000 67 13350 73

(där ogrävda rutor varit med och påverkat fyndfördel-ningen) och som de ser ut i korrekt genomförande (med de ogrävda rutorna bortplockade ur databasen).

Kvartsens spridning efter moment 2 pekar ut en yta centralt belägen inom undersökningsområdet som den fyndrikaste. En mindre kvartsförekomst drygt 20 meter sydväst om denna har avgränsats snävt av moment 2. Öster om den centrala fyndförande ytan återfanns spridda kvartsavslag. Fynd av kvartsavslag i östra kan-ten av undersökningsområdet leder till att simuleringen antyder en ny koncentration öster om den avtorvade ytan.

Kvartsiten, som efter moment 1 enbart förekom i under-sökningsområdets västra del, påträffades under moment 2 även tillsammans med de rikaste kvartsmängderna inom den centrala delen av undersökningsområdet. Även

i undersökningsområdets allra östligaste del framkom ett kvartsitavslag.

Efter moment 2 uppvisar de fåtaliga fynden av flinta en stor spridning. Dels förekommer enstaka flinta i under-sökningsområdets södra och nordöstra kanter, dels finns ett mikrospån från förundersökningen centralt inom området. De perifera fynden var av en annan flinta än mikrospånet och de betraktades vid upphittandet inte som mesolitiska.

Hasselnötsskal påträffades i små mängder under moment 2. Dessa är knutna dels till den centrala ytan, dels till området strax öster om denna.

Dokumentationen av skärvstensförekomst i rutor efter steg 1, moment 1 hade påvisat två koncentrationer, en markant förhöjning i den västligaste delen av undersök-

30 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 36. Svartkärret 2. Rutor i steg 1, moment 2, inklusive bortprioriterade rutor.

Figur 37. Svartkärret 2. Sammanställning av fynd i rutor efter steg 1, moment 2.

Svep 2 (7 kvm) Kumulativt (26,5 kvm) 26

Fyndkategori Antal Vikt (gram) Antal Vikt (gram) Ökning i % (n)

Ben - - 1 0,1 0

Flinta 1 1,8 3 2,8 33

Hasselnötsskal 4 0,2 29 1 14

Keramik - - 9 6 0

Kvarts 11 5,5 31 36,2 35

Kvartsit 13 1188,8 22 1214,6 59

Skörbränd sten 49 10000 67 13350 73

(där ogrävda rutor varit med och påverkat fyndfördel-ningen) och som de ser ut i korrekt genomförande (med de ogrävda rutorna bortplockade ur databasen).

Kvartsens spridning efter moment 2 pekar ut en yta centralt belägen inom undersökningsområdet som den fyndrikaste. En mindre kvartsförekomst drygt 20 meter sydväst om denna har avgränsats snävt av moment 2. Öster om den centrala fyndförande ytan återfanns spridda kvartsavslag. Fynd av kvartsavslag i östra kan-ten av undersökningsområdet leder till att simuleringen antyder en ny koncentration öster om den avtorvade ytan.

Kvartsiten, som efter moment 1 enbart förekom i under-sökningsområdets västra del, påträffades under moment 2 även tillsammans med de rikaste kvartsmängderna inom den centrala delen av undersökningsområdet. Även

i undersökningsområdets allra östligaste del framkom ett kvartsitavslag.

Efter moment 2 uppvisar de fåtaliga fynden av flinta en stor spridning. Dels förekommer enstaka flinta i under-sökningsområdets södra och nordöstra kanter, dels finns ett mikrospån från förundersökningen centralt inom området. De perifera fynden var av en annan flinta än mikrospånet och de betraktades vid upphittandet inte som mesolitiska.

Hasselnötsskal påträffades i små mängder under moment 2. Dessa är knutna dels till den centrala ytan, dels till området strax öster om denna.

Dokumentationen av skärvstensförekomst i rutor efter steg 1, moment 1 hade påvisat två koncentrationer, en markant förhöjning i den västligaste delen av undersök-

SAU RAPPORT 2009:5 31

Figur 39. Svartkärret 2. Spridningen av kvarts efter steg 1, moment 2. Korri-gerad.

Figur 38. Svartkärret 2. Spridningen av kvarts efter steg 1, moment 2. Fältun-derlag.

SAU RAPPORT 2009:5 31

Figur 39. Svartkärret 2. Spridningen av kvarts efter steg 1, moment 2. Korri-gerad.

Figur 38. Svartkärret 2. Spridningen av kvarts efter steg 1, moment 2. Fältun-derlag.

32 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 40. Svartkärret 2. Spridningen av kvartsit efter steg 1, moment 2. Fältunderlag.

Figur 41. Svartkärret 2. Spridningen av kvartsit efter steg 1, moment 2. Korrigerad.

32 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 40. Svartkärret 2. Spridningen av kvartsit efter steg 1, moment 2. Fältunderlag.

Figur 41. Svartkärret 2. Spridningen av kvartsit efter steg 1, moment 2. Korrigerad.

SAU RAPPORT 2009:5 33

Figur 42. Svartkärret 2. Spridningen av flinta efter steg 1, moment 2. Fältunder-laget och den korrigerade är identiska.

Figur 43. Svartkärret 2. Spridningen av hasselnötskal efter steg 1, moment 2. Fältunderlaget och den korrigerade är identiska.

SAU RAPPORT 2009:5 33

Figur 42. Svartkärret 2. Spridningen av flinta efter steg 1, moment 2. Fältunder-laget och den korrigerade är identiska.

Figur 43. Svartkärret 2. Spridningen av hasselnötskal efter steg 1, moment 2. Fältunderlaget och den korrigerade är identiska.

34 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 44. Svartkärret 2. Spridningen av skärvsten efter steg 1, moment 2, fältun-derlag.

Fig. 45. Svartkärret 2. Spridningen av skärvsten efter steg 1, moment 2, korrigerad bild.

34 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 44. Svartkärret 2. Spridningen av skärvsten efter steg 1, moment 2, fältun-derlag.

Fig. 45. Svartkärret 2. Spridningen av skärvsten efter steg 1, moment 2, korrigerad bild.

SAU RAPPORT 2009:5 35

Figur 47. Svartkärret 3. Sammanställning av fynd från rutor efter steg 1, moment 2.

Svep 2 (5 kvm) Kumulativt (19 kvm)

26

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 1 0,2 9 13,3 11

Bergart - - 1 244 0

Bränd lera 2 6,6, 5 10,5 40

Flinta 1 1,5 8 3,2 13

Hasselnötsskal 2 0,1 31 0,9 6

Keramik 10 57,8 23 69,9 43

Kvarts 18 13,2 61 184,5 30

Kvartsit 3 3,9 21 58,8 14

Porfyr - - 1 15 0

Skörbränd sten - - 78 5500 0

Slagg - - 4 14,8 0

Sandsten 1 1,8 1 1,8 100

Figur 46. Svartkärret 3. Placeringen av rutor i steg 1, moment 2.

ningsområdet och en mindre förekomst i den östra delen. Efter moment 2 har den västra koncentrationen fått en tät avgränsning, då ingen mer skärvsten framkom. I östra delen av lokalen simuleras ett öst-västligt stråk av skärv-sten med en längd på ca 15 m och en bredd på maximalt 6 m. Skärvstensmängderna i området är förhållandevis stora, och utbredningen av skärvsten i östlig riktning är inte klarlagd, utan kan mycket väl fortsätta utanför under-sökningsområdet. Inom den centrala ytan, där de största mängderna slagen sten påträffats under detta arbetsmo-ment, förekommer skärvsten fläckvis i mindre kvantiteter.

Förväntningarna på 83:2 s potential var innan slutunder-sökningen stora. Resultatet av förundersökningen antydde tydliga fyndkoncentrationer inklusive mikrospån, dessa förväntningar hade heller inte minskat i och med fynden av mejsel, mikrospånkärna och skärvstenskoncentrationer vid avtorvningen. Något snopet kunde vi därför efter steg 1 konstatera att lokalen krympt till ett antal mycket små och av innehållet att döma, osäkra fyndansamlingar. Till skill-nad från på 83:1, hade rutsvepen inte kunnat fånga in någon mikrospånproduktion och endast råmaterialen kvarts och kvartsit. Fynden uteblev även i området med lösfunnen skärvsten i östra delen av lokalen.

2.3.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 1, MOMENT 2Syfte

Slutundersökningssteg 1, moment 2 har samma mål som moment 1 och utgör en naturlig fortsättning på detta. Mål och metodik är samma, men innebär en ytterligare förtät-ning och högre upplösning.

Metod, omprioriteringar och genomförande

Preliminärt hade det mindre omfattande rutsvep 2 plane-rats att förtäta det första svepet genom att lägga till rutor i mitten av de kvadrater som detta bildade. Tanken var dock också att resultatet av utvärderingen skulle kunna ligga till grund för ändringar. Resultatet av steg 1, moment 1 moti-verade dock inga korrigeringar in undersökningsstrategi. Rutorna utplacerades enligt den ursprungliga planen och moment 2 kom att omfatta totalt 20 kvartsmeterrutor.

Resultat

Påträffade fyndRutsvepet genererade mer fynd av de flesta katego-rier. Anmärkningsvärt var frånvaron av skörbränd sten i rutorna i det andra svepet, indikerande att denna fyndka-tegori förekom i kluster med liten rumslig spridning.

Fyndens rumsliga utbredningEfter steg 1, moment 2 registrerades fynden och relevanta fyndkategoriers utbredning simulerades i Surfer med 2 meters interpolation. Som interpoleringsmetod använ-des Kriging.

Kvartsens utbredning inom undersökningsområdet är i

SAU RAPPORT 2009:5 35

Figur 47. Svartkärret 3. Sammanställning av fynd från rutor efter steg 1, moment 2.

Svep 2 (5 kvm) Kumulativt (19 kvm)

26

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 1 0,2 9 13,3 11

Bergart - - 1 244 0

Bränd lera 2 6,6, 5 10,5 40

Flinta 1 1,5 8 3,2 13

Hasselnötsskal 2 0,1 31 0,9 6

Keramik 10 57,8 23 69,9 43

Kvarts 18 13,2 61 184,5 30

Kvartsit 3 3,9 21 58,8 14

Porfyr - - 1 15 0

Skörbränd sten - - 78 5500 0

Slagg - - 4 14,8 0

Sandsten 1 1,8 1 1,8 100

Figur 46. Svartkärret 3. Placeringen av rutor i steg 1, moment 2.

ningsområdet och en mindre förekomst i den östra delen. Efter moment 2 har den västra koncentrationen fått en tät avgränsning, då ingen mer skärvsten framkom. I östra delen av lokalen simuleras ett öst-västligt stråk av skärv-sten med en längd på ca 15 m och en bredd på maximalt 6 m. Skärvstensmängderna i området är förhållandevis stora, och utbredningen av skärvsten i östlig riktning är inte klarlagd, utan kan mycket väl fortsätta utanför under-sökningsområdet. Inom den centrala ytan, där de största mängderna slagen sten påträffats under detta arbetsmo-ment, förekommer skärvsten fläckvis i mindre kvantiteter.

Förväntningarna på 83:2 s potential var innan slutunder-sökningen stora. Resultatet av förundersökningen antydde tydliga fyndkoncentrationer inklusive mikrospån, dessa förväntningar hade heller inte minskat i och med fynden av mejsel, mikrospånkärna och skärvstenskoncentrationer vid avtorvningen. Något snopet kunde vi därför efter steg 1 konstatera att lokalen krympt till ett antal mycket små och av innehållet att döma, osäkra fyndansamlingar. Till skill-nad från på 83:1, hade rutsvepen inte kunnat fånga in någon mikrospånproduktion och endast råmaterialen kvarts och kvartsit. Fynden uteblev även i området med lösfunnen skärvsten i östra delen av lokalen.

2.3.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 1, MOMENT 2Syfte

Slutundersökningssteg 1, moment 2 har samma mål som moment 1 och utgör en naturlig fortsättning på detta. Mål och metodik är samma, men innebär en ytterligare förtät-ning och högre upplösning.

Metod, omprioriteringar och genomförande

Preliminärt hade det mindre omfattande rutsvep 2 plane-rats att förtäta det första svepet genom att lägga till rutor i mitten av de kvadrater som detta bildade. Tanken var dock också att resultatet av utvärderingen skulle kunna ligga till grund för ändringar. Resultatet av steg 1, moment 1 moti-verade dock inga korrigeringar in undersökningsstrategi. Rutorna utplacerades enligt den ursprungliga planen och moment 2 kom att omfatta totalt 20 kvartsmeterrutor.

Resultat

Påträffade fyndRutsvepet genererade mer fynd av de flesta katego-rier. Anmärkningsvärt var frånvaron av skörbränd sten i rutorna i det andra svepet, indikerande att denna fyndka-tegori förekom i kluster med liten rumslig spridning.

Fyndens rumsliga utbredningEfter steg 1, moment 2 registrerades fynden och relevanta fyndkategoriers utbredning simulerades i Surfer med 2 meters interpolation. Som interpoleringsmetod använ-des Kriging.

Kvartsens utbredning inom undersökningsområdet är i

36 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 48 Svartkärret 3. Spridningen av kvarts efter steg 1, moment 2.

Figur 49. Svartkärret 3. Spridningen av kvartsit efter steg 1, moment 2.

stort sett likartad och har inte nämnvärt förändrats sedan moment 1. En mindre fyndförande yta har isolerats i norr och en större sammanhängande kvartsförekomst återfinns centralt inom undersökningsområdet. Inga ansatser gjor-des för att avgränsa fyndspridningen österut i åkermarken och simuleringarna antyder fornlämningens fortsättning i denna riktning. Mot väster tycks dock fynden avta.

Mellan moment 1 och 2 har inga större förändringar skett beträffande flintans spridning. Materialet påträffas fortsättningsvis som enstaka fragment i undersöknings-områdets nordligaste del och i de centrala partierna.

Nötskal hittas i tre olika områden. I norr förekommer nötskal i en generell anknytning till de övriga fyndkatego-rierna, även om de inte återfinns i samma rutor. 30 meter söderut, centralt inom undersökningsområdet tycks nöt-skal och slagen kvarts korrelera väl. Allra längst i söder påträffas enstaka nötskal.

Beträffande skärvstenen, så domineras spridningskar-

tan av den stora förhöjning som moment 1 identifierade i undersökningsområdets västra kant. Från denna utgår en mindre utlöpare och täcker in det centrala område där flera av de andra fyndkategorierna finns representerade. Mindre mängder finns även söderut. Den nordliga fyndkoncentra-tion, som främst definieras av kvartsitens utbredning är inte associerad med skärvsten. Överlag har små förändringar skett i skärvstenens utbredning mellan moment 1 och 2.

Förväntningarna på 83:3:s potential var innan slut-undersökningen relativt låga. På grund av undersök-ningsområdets ringa bredd samt att stora delar av ytan tycktes störd av dels nutida åkermark dels odlingsrösen och dikesgrävning, misstänktes att möjligheten att finna vetenskapligt värdefulla och ostörda kontexter som för-hållandevis små. Resultatet av förundersökningen pekade mot att undersökningsområdet skar rakt igenom en större boplats, eller att ytan bestod av flera små åtskilda fyn-danhopningar som även de fortsatte utanför undersök-

36 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 48 Svartkärret 3. Spridningen av kvarts efter steg 1, moment 2.

Figur 49. Svartkärret 3. Spridningen av kvartsit efter steg 1, moment 2.

stort sett likartad och har inte nämnvärt förändrats sedan moment 1. En mindre fyndförande yta har isolerats i norr och en större sammanhängande kvartsförekomst återfinns centralt inom undersökningsområdet. Inga ansatser gjor-des för att avgränsa fyndspridningen österut i åkermarken och simuleringarna antyder fornlämningens fortsättning i denna riktning. Mot väster tycks dock fynden avta.

Mellan moment 1 och 2 har inga större förändringar skett beträffande flintans spridning. Materialet påträffas fortsättningsvis som enstaka fragment i undersöknings-områdets nordligaste del och i de centrala partierna.

Nötskal hittas i tre olika områden. I norr förekommer nötskal i en generell anknytning till de övriga fyndkatego-rierna, även om de inte återfinns i samma rutor. 30 meter söderut, centralt inom undersökningsområdet tycks nöt-skal och slagen kvarts korrelera väl. Allra längst i söder påträffas enstaka nötskal.

Beträffande skärvstenen, så domineras spridningskar-

tan av den stora förhöjning som moment 1 identifierade i undersökningsområdets västra kant. Från denna utgår en mindre utlöpare och täcker in det centrala område där flera av de andra fyndkategorierna finns representerade. Mindre mängder finns även söderut. Den nordliga fyndkoncentra-tion, som främst definieras av kvartsitens utbredning är inte associerad med skärvsten. Överlag har små förändringar skett i skärvstenens utbredning mellan moment 1 och 2.

Förväntningarna på 83:3:s potential var innan slut-undersökningen relativt låga. På grund av undersök-ningsområdets ringa bredd samt att stora delar av ytan tycktes störd av dels nutida åkermark dels odlingsrösen och dikesgrävning, misstänktes att möjligheten att finna vetenskapligt värdefulla och ostörda kontexter som för-hållandevis små. Resultatet av förundersökningen pekade mot att undersökningsområdet skar rakt igenom en större boplats, eller att ytan bestod av flera små åtskilda fyn-danhopningar som även de fortsatte utanför undersök-

SAU RAPPORT 2009:5 37

ningsområdet. Efter det förtätade rutsvepet tycktes dock ett antal mindre fyndkoncentrationer fångas upp inom den undersökta ytan. Fyndkoncentrationen längst i söder kunde inte avgränsas inom undersökningsområdet utan tycktes fortsätta med en dragning österut. Fortsättnings-vis kom denna del av ytan att prioriteras lägre än de övriga.

2.3.4 SAMMANFATTNING. LOKALERNA VID SVARTKÄRRET EFTER STEG 1, MOMENT 2Steg 1, moment 2 utfördes med syftet att ytterligare avgränsa de fyndförekomster som framkommit under förunder-sökningen och moment 1. Metodiskt användes förtätning av kvartsmeterrutor för att komma ner till ett ungefärligt intervall om 2 meter mellan provtagningarna. Kunskaps-läget efter förundersökningen modifierades naturligtvis något genom provtagningarna i moment 1, vilket ledde till

att smärre frånsteg från den ursprungliga undersöknings-planen gjordes, särskilt på lokal Svartkärret 2.

Fyndmässigt framstår lokal 1 fortfarande som den fynd-rikaste och bäst avgränsade. Fynden kommer huvudsak-ligen i två koncentrationer, skilda åt av ca 25 m mer fynd-tom yta. Den östra koncentrationen innehåller mindre mängder slagen sten, men har ett innehåll av ben som inte finns i den västra koncentrationen. På lokal 2 var majo-riteten av provrutorna i moment 2 fyndtomma, de fynd som framkom kom i två närliggande rutor på den centrala sandiga avsatsen. Fynden här bestod av kvarts och stora stycken av vad som betecknades som en grov kvartsit. På lokal 3 tycktes det som att moment 2 isolerat en fyndkon-centration centralt inom undersökningsområdet, men andra fyndförekomster påträffades inom ytan som tydligt fortsatte utanför undersökningsområdet i alla riktningar.

Figur 50. Svartkärret 3. Spridningen av flinta efter steg 1, moment 2.

Figur 51. Svartkärret 3. Spridningen av hasselnötskal efter steg 1, moment 2.

SAU RAPPORT 2009:5 37

ningsområdet. Efter det förtätade rutsvepet tycktes dock ett antal mindre fyndkoncentrationer fångas upp inom den undersökta ytan. Fyndkoncentrationen längst i söder kunde inte avgränsas inom undersökningsområdet utan tycktes fortsätta med en dragning österut. Fortsättnings-vis kom denna del av ytan att prioriteras lägre än de övriga.

2.3.4 SAMMANFATTNING. LOKALERNA VID SVARTKÄRRET EFTER STEG 1, MOMENT 2Steg 1, moment 2 utfördes med syftet att ytterligare avgränsa de fyndförekomster som framkommit under förunder-sökningen och moment 1. Metodiskt användes förtätning av kvartsmeterrutor för att komma ner till ett ungefärligt intervall om 2 meter mellan provtagningarna. Kunskaps-läget efter förundersökningen modifierades naturligtvis något genom provtagningarna i moment 1, vilket ledde till

att smärre frånsteg från den ursprungliga undersöknings-planen gjordes, särskilt på lokal Svartkärret 2.

Fyndmässigt framstår lokal 1 fortfarande som den fynd-rikaste och bäst avgränsade. Fynden kommer huvudsak-ligen i två koncentrationer, skilda åt av ca 25 m mer fynd-tom yta. Den östra koncentrationen innehåller mindre mängder slagen sten, men har ett innehåll av ben som inte finns i den västra koncentrationen. På lokal 2 var majo-riteten av provrutorna i moment 2 fyndtomma, de fynd som framkom kom i två närliggande rutor på den centrala sandiga avsatsen. Fynden här bestod av kvarts och stora stycken av vad som betecknades som en grov kvartsit. På lokal 3 tycktes det som att moment 2 isolerat en fyndkon-centration centralt inom undersökningsområdet, men andra fyndförekomster påträffades inom ytan som tydligt fortsatte utanför undersökningsområdet i alla riktningar.

Figur 50. Svartkärret 3. Spridningen av flinta efter steg 1, moment 2.

Figur 51. Svartkärret 3. Spridningen av hasselnötskal efter steg 1, moment 2.

38 SAU RAPPORT 2009:5

2.4 Omregistrering av fynd. Fördelning av resurser utifrån svepresultat

2.4.1 BERÄKNING AV YTSTORLEK OCH RESURSFÖRDELNING INFÖR STEG 2, SVARTKÄRRET 1, 2 OCH 3 Efter de inledande avgränsande stegen hade fyndkoncen-trationer identifierats och avgränsats på samtliga loka-ler. Inför steg 3 beslöt vi att fördela resurserna på de olika lokalerna på ett systematiskt sätt.

Under det tidigare undersökningssteget upplevde flera i undersökningslaget en otillfredsställelse med de sprid-ningskartor som upprättades. Till vissa delar tycktes inte spridningskartorna överensstämma med den bild som utgrävarna fått av lokalen i fält. Ganska snart kom vi över-ens om att kategorin splitter låg som ett störande brus i bakgrunden på spridningskartorna. Särskilt i områden med låg fyndtäthet, t ex hela lokal 2, kom enstaka splitter

Figur 52. Svartkärret 3. Spridningen av skärvsten efter steg 1, moment 2.

att få oproportionerligt stor genomslagskraft i de simule-rade fyndkartorna. Detta sågs som negativt då det kunde leda undersökningens fokus i fel riktning.

Därför omregistrerades fynden sålunda, att kategorin splitter undantogs från fyndposterna, då splitter kan vara av osäker härkomst och spridningarna bör, med tanke på den låga fynddensiteten i området, baseras på säkra fynd. Splitter definierades som fragment mindre än 1 cm som saknade tillslagningsattribut. Från och med detta skede i undersökningen kom stenmaterialet att registreras på detta sätt. Splitter undantogs alltså från spridningskar-torna och registrerades separat.

Utifrån den nya registreringen sammanslogs de mer säkra avslagen och fragmenten i olika material, vilket låg till grunden för en simulering av fyndkoncentratio-ner i Surfer (Kriging 2 m interpolation, minimumnivå 1,

38 SAU RAPPORT 2009:5

2.4 Omregistrering av fynd. Fördelning av resurser utifrån svepresultat

2.4.1 BERÄKNING AV YTSTORLEK OCH RESURSFÖRDELNING INFÖR STEG 2, SVARTKÄRRET 1, 2 OCH 3 Efter de inledande avgränsande stegen hade fyndkoncen-trationer identifierats och avgränsats på samtliga loka-ler. Inför steg 3 beslöt vi att fördela resurserna på de olika lokalerna på ett systematiskt sätt.

Under det tidigare undersökningssteget upplevde flera i undersökningslaget en otillfredsställelse med de sprid-ningskartor som upprättades. Till vissa delar tycktes inte spridningskartorna överensstämma med den bild som utgrävarna fått av lokalen i fält. Ganska snart kom vi över-ens om att kategorin splitter låg som ett störande brus i bakgrunden på spridningskartorna. Särskilt i områden med låg fyndtäthet, t ex hela lokal 2, kom enstaka splitter

Figur 52. Svartkärret 3. Spridningen av skärvsten efter steg 1, moment 2.

att få oproportionerligt stor genomslagskraft i de simule-rade fyndkartorna. Detta sågs som negativt då det kunde leda undersökningens fokus i fel riktning.

Därför omregistrerades fynden sålunda, att kategorin splitter undantogs från fyndposterna, då splitter kan vara av osäker härkomst och spridningarna bör, med tanke på den låga fynddensiteten i området, baseras på säkra fynd. Splitter definierades som fragment mindre än 1 cm som saknade tillslagningsattribut. Från och med detta skede i undersökningen kom stenmaterialet att registreras på detta sätt. Splitter undantogs alltså från spridningskar-torna och registrerades separat.

Utifrån den nya registreringen sammanslogs de mer säkra avslagen och fragmenten i olika material, vilket låg till grunden för en simulering av fyndkoncentratio-ner i Surfer (Kriging 2 m interpolation, minimumnivå 1,

SAU RAPPORT 2009:5 39

Figur 54. Svartkärret 2. Underlag för beräkning av storleken på fyndintensiva ytor.

Figur 53. Svartkärret 1. Underlag för beräkning av storleken på fyndintensiva ytor.

SAU RAPPORT 2009:5 39

Figur 54. Svartkärret 2. Underlag för beräkning av storleken på fyndintensiva ytor.

Figur 53. Svartkärret 1. Underlag för beräkning av storleken på fyndintensiva ytor.

40 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 55. Svartkärret 3. Underlag för beräkning av storleken på fyndintensiva ytor.

intervall 1). Utgående från den andra konturlinjen (nivå 2, antal) beräknades sedan de sammanhängande fyndinten-siva ytorna på lokalerna.

På 83:1 uppgick den fyndintensiva ytan (gråskrafferad) till ca 60,6 m2.

På 83:2 uppgick den fyndintensiva ytan (gråskrafferad) till ca 26,9 m2, fördelat på två ytor.

På 83:3 uppgick den fyndintensiva ytan (gråskrafferad) till 65,6 m2, fördelat på fem ytor.

Sammanlagt en yta om 153,1 m2, varav 83:1 utgör 40%, 83:2 17% och 83:3 43%.

Utgående från denna jämförelse mellan de olika loka-lernas fyndintensitet fördelades resterande resurser inför steg 2. Av de totalt 76 mandagar som fanns tillgängliga för

steg 2 skulle alltså 30 dagar spenderas på 83:1, 13 dagar på 83:2 och 33 dagar på 83:3. Med en beräknad medelrut-grävningshastighet om 4 rutor per man och dag, skulle 110 rutor grävas på 83:1, 47 rutor på 83:2 och 118 rutor på 83:3.

Denna beräkning gjordes för att få en ungefärlig koll på i vilken utsträckning var och en av lokalerna borde prio-riteras. Detta kom att styra insatserna vid nästa under-sökningssteg. En felaktighet begicks vid beräkningen i det att hänsyn inte togs till undersökningsområdets begräns-ning. Särskilt beträffande lokal 3 (fig 55) så ligger den simulerade fyndintensiva ytan utanför undersöknings-området.

40 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 55. Svartkärret 3. Underlag för beräkning av storleken på fyndintensiva ytor.

intervall 1). Utgående från den andra konturlinjen (nivå 2, antal) beräknades sedan de sammanhängande fyndinten-siva ytorna på lokalerna.

På 83:1 uppgick den fyndintensiva ytan (gråskrafferad) till ca 60,6 m2.

På 83:2 uppgick den fyndintensiva ytan (gråskrafferad) till ca 26,9 m2, fördelat på två ytor.

På 83:3 uppgick den fyndintensiva ytan (gråskrafferad) till 65,6 m2, fördelat på fem ytor.

Sammanlagt en yta om 153,1 m2, varav 83:1 utgör 40%, 83:2 17% och 83:3 43%.

Utgående från denna jämförelse mellan de olika loka-lernas fyndintensitet fördelades resterande resurser inför steg 2. Av de totalt 76 mandagar som fanns tillgängliga för

steg 2 skulle alltså 30 dagar spenderas på 83:1, 13 dagar på 83:2 och 33 dagar på 83:3. Med en beräknad medelrut-grävningshastighet om 4 rutor per man och dag, skulle 110 rutor grävas på 83:1, 47 rutor på 83:2 och 118 rutor på 83:3.

Denna beräkning gjordes för att få en ungefärlig koll på i vilken utsträckning var och en av lokalerna borde prio-riteras. Detta kom att styra insatserna vid nästa under-sökningssteg. En felaktighet begicks vid beräkningen i det att hänsyn inte togs till undersökningsområdets begräns-ning. Särskilt beträffande lokal 3 (fig 55) så ligger den simulerade fyndintensiva ytan utanför undersöknings-området.

SAU RAPPORT 2009:5 41

2.5 Definition av fyndkoncentrationers innehåll2.5.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 2, MOMENT 1

”Väcka döda kan inte arkeologi. Men den kan vara ett sätt att med hjälp av spår nå grundade föreställningar om hur hopar och grän-ser bildats, fungerat och ändrats” Carl-Axel Moberg (2004)

Inledning

Efter steg 1, avgränsandet av fyndkoncentrationer, hade ansamlingar av olika fyndmaterial identifierats. Huvud-sakligen sammanföll dessa i två koncentrationer, en mer omfattande västlig, med små omgivande fyndförhöjningar, och en mindre östlig, inom vilken även benfynd påträffats.

Som nämnts i kapitel 2.4 omregistrerades det slagna stenmaterialet inför undersökningssteg 2. Denna omre-gistrering och simulering resulterade på 83:1 i att den östliga fyndkoncentrationen försvann och den västliga koncentrationens form renodlades och de flesta mindre utlöpare till denna gallrades bort. En mindre koncentra-tion av fynd kvarstod ca 10 m öster om den huvudsakliga koncentrationen. Totalt uppgick den fyndintensiva ytan (simuleringens andra kontur/områden med fler än två fynd per kvartsmeterruta) till dryga 60 m2. Detta innebar enligt våra resursfördelningsprinciper, att 83:1 tilldela-des 40% av arbetsinsatsen, vilket översätts till 110 kvarts-meterrutor inför steg 3 (se kap 2.4).

Målsättningar och omprioriteringar

Den primära målsättningen inför steg 2 var att definiera de koncentrationer som framkommit under avgräns-ningen. Fokus låg främst på koncentrationernas innehåll och form. Inledningsvis diskuterade vi en strategi där en större sammanhängande yta skulle grävas i den stora kon-centrationen och en mindre i den östliga koncentratio-nen. Syftet var att få upp ett mer omfattande fyndmaterial för att bättre förstå vad koncentrationerna representerar. Detta skulle kombineras med två korsprofiler genom fyn-danhopningen, vars syfte var att undersöka koncentra-tionernas relation till närliggande fyndtomma ytor, och som skulle kombineras med fosfatkartering för att få ett tvärsnitt av denna information. Rutornas djup bestäm-des till 10 cm under brunjorden eftersom vi i detta skede ansåg oss kunna konstatera att majoriteten av fynden låg på denna nivå.

Efter ytterligare diskussion reviderades denna gräv-plan. Korsprofilerna (som skulle ha krävt många rutor) ansågs erfarenhetsmässigt inte ge tillräcklig information i förhållande till arbetsinsatsen. Istället valde vi att under-söka den stora koncentrationen utifrån frågan om den var internt homogen eller om skillnader inom den förekom. Med andra ord ville vi skapa underlag för att undersöka förekomsten av kvalitativa istället för enbart kvantitativa skillnader inom fyndkoncentrationen.

Separat från detta ville vi gräva fler rutor i det östliga område som omregistreringen sållat bort, men inom vilket benmaterial konstaterats. En preliminär genom-gång av benmaterialet av Ylva Bäckström, SAU, identifie-rade benmaterialet (9 fragment) som däggdjur, varav ett som litet landlevande däggdjur och ett som landlevande däggdjur. De få benfragmenten innehöll alltså otillräcklig information för att avgöra om det rörde sig om lämningar från den mesolitiska fasen, eller om de var resultatet av senare tiders inblandning. Benens koncentration till den östra delen av lokalen, som utgjorts av åker/betesmark (Falkenström et al 2005a) gjorde att vi kände oss osäkra på om benmaterialet verkligen kunde knytas till den meso-litiska fasen. Syftet var alltså att genom vidare insatser i området försöka fånga in ett större, förhoppningsvis mer entydigt, benmaterial.

Metod

För att svara mot våra målsättningar valde vi en metod där den stora fyndanhopningen delades in i fyra sekto-rer, en linje drogs i koncentrationens längdriktning och en längs koncentrationens maximala bredd. Resultatet var en artificiell uppdelning av koncentrationen i fyra till ytan ungefär lika stora delar. Inom var och en av dessa grävdes en storruta I(benämnda 31, 32, 33 och 341) om 1,5 × 1,5 m2 (2,25 m2/9 kvartsmeterrutor). Vi valde att gräva samman-hängande ytor snarare än att ytterligare förtäta upplös-ningen, då det ansågs rationellt att koncentrera fyndin-samlandet till de fyndrika områdena, snarare än att sprida insatserna till mer perifera delar av koncentrationerna. En likadan ruta (35) grävdes även i det östliga område där simuleringen skapat en mindre koncentration. Det beslöts att kvartsmeterrutorna skulle grävas till en unge-färlig nivå om 10 cm under toppen av sanden och mate-rialet vattensållas genom 4-mm såll. Valet att gräva endast 10 cm av sandlagret motiverades med att de flesta fynd framkom precis i övergången från mylla till sand och att

1 Storrutorna fick sina namn utifrån en tidigare syn på detta undersökningssteg som varande steg 3. De två tidigare rutsvepen kallades steg 1 och steg 2. Det ansågs dock mer rationellt att som steg benämna besvarandet av specifika frågeställningar, varför benäm-ningen steg kom att innehålla flera moment. Därav kom det tidigare steg 3 att bli steg 2.

Figur 56. Svartkärret 1. Preliminär klassificering av benmate-rial, Ylva Bäckström, SAU.

Ruta Art Benslag Ant fragm

Bränt

4426 Litet landlevande däggdjur

Obestämt 2 ja

4426 Däggdjur, trol landlevande

Fragm. av revben 4 ja

4465 Däggdjur Obestämt 1 ja

4473 Däggdjur Obestämt 2 ja

SAU RAPPORT 2009:5 41

2.5 Definition av fyndkoncentrationers innehåll2.5.1 SVARTKÄRRET 1. STEG 2, MOMENT 1

”Väcka döda kan inte arkeologi. Men den kan vara ett sätt att med hjälp av spår nå grundade föreställningar om hur hopar och grän-ser bildats, fungerat och ändrats” Carl-Axel Moberg (2004)

Inledning

Efter steg 1, avgränsandet av fyndkoncentrationer, hade ansamlingar av olika fyndmaterial identifierats. Huvud-sakligen sammanföll dessa i två koncentrationer, en mer omfattande västlig, med små omgivande fyndförhöjningar, och en mindre östlig, inom vilken även benfynd påträffats.

Som nämnts i kapitel 2.4 omregistrerades det slagna stenmaterialet inför undersökningssteg 2. Denna omre-gistrering och simulering resulterade på 83:1 i att den östliga fyndkoncentrationen försvann och den västliga koncentrationens form renodlades och de flesta mindre utlöpare till denna gallrades bort. En mindre koncentra-tion av fynd kvarstod ca 10 m öster om den huvudsakliga koncentrationen. Totalt uppgick den fyndintensiva ytan (simuleringens andra kontur/områden med fler än två fynd per kvartsmeterruta) till dryga 60 m2. Detta innebar enligt våra resursfördelningsprinciper, att 83:1 tilldela-des 40% av arbetsinsatsen, vilket översätts till 110 kvarts-meterrutor inför steg 3 (se kap 2.4).

Målsättningar och omprioriteringar

Den primära målsättningen inför steg 2 var att definiera de koncentrationer som framkommit under avgräns-ningen. Fokus låg främst på koncentrationernas innehåll och form. Inledningsvis diskuterade vi en strategi där en större sammanhängande yta skulle grävas i den stora kon-centrationen och en mindre i den östliga koncentratio-nen. Syftet var att få upp ett mer omfattande fyndmaterial för att bättre förstå vad koncentrationerna representerar. Detta skulle kombineras med två korsprofiler genom fyn-danhopningen, vars syfte var att undersöka koncentra-tionernas relation till närliggande fyndtomma ytor, och som skulle kombineras med fosfatkartering för att få ett tvärsnitt av denna information. Rutornas djup bestäm-des till 10 cm under brunjorden eftersom vi i detta skede ansåg oss kunna konstatera att majoriteten av fynden låg på denna nivå.

Efter ytterligare diskussion reviderades denna gräv-plan. Korsprofilerna (som skulle ha krävt många rutor) ansågs erfarenhetsmässigt inte ge tillräcklig information i förhållande till arbetsinsatsen. Istället valde vi att under-söka den stora koncentrationen utifrån frågan om den var internt homogen eller om skillnader inom den förekom. Med andra ord ville vi skapa underlag för att undersöka förekomsten av kvalitativa istället för enbart kvantitativa skillnader inom fyndkoncentrationen.

Separat från detta ville vi gräva fler rutor i det östliga område som omregistreringen sållat bort, men inom vilket benmaterial konstaterats. En preliminär genom-gång av benmaterialet av Ylva Bäckström, SAU, identifie-rade benmaterialet (9 fragment) som däggdjur, varav ett som litet landlevande däggdjur och ett som landlevande däggdjur. De få benfragmenten innehöll alltså otillräcklig information för att avgöra om det rörde sig om lämningar från den mesolitiska fasen, eller om de var resultatet av senare tiders inblandning. Benens koncentration till den östra delen av lokalen, som utgjorts av åker/betesmark (Falkenström et al 2005a) gjorde att vi kände oss osäkra på om benmaterialet verkligen kunde knytas till den meso-litiska fasen. Syftet var alltså att genom vidare insatser i området försöka fånga in ett större, förhoppningsvis mer entydigt, benmaterial.

Metod

För att svara mot våra målsättningar valde vi en metod där den stora fyndanhopningen delades in i fyra sekto-rer, en linje drogs i koncentrationens längdriktning och en längs koncentrationens maximala bredd. Resultatet var en artificiell uppdelning av koncentrationen i fyra till ytan ungefär lika stora delar. Inom var och en av dessa grävdes en storruta I(benämnda 31, 32, 33 och 341) om 1,5 × 1,5 m2 (2,25 m2/9 kvartsmeterrutor). Vi valde att gräva samman-hängande ytor snarare än att ytterligare förtäta upplös-ningen, då det ansågs rationellt att koncentrera fyndin-samlandet till de fyndrika områdena, snarare än att sprida insatserna till mer perifera delar av koncentrationerna. En likadan ruta (35) grävdes även i det östliga område där simuleringen skapat en mindre koncentration. Det beslöts att kvartsmeterrutorna skulle grävas till en unge-färlig nivå om 10 cm under toppen av sanden och mate-rialet vattensållas genom 4-mm såll. Valet att gräva endast 10 cm av sandlagret motiverades med att de flesta fynd framkom precis i övergången från mylla till sand och att

1 Storrutorna fick sina namn utifrån en tidigare syn på detta undersökningssteg som varande steg 3. De två tidigare rutsvepen kallades steg 1 och steg 2. Det ansågs dock mer rationellt att som steg benämna besvarandet av specifika frågeställningar, varför benäm-ningen steg kom att innehålla flera moment. Därav kom det tidigare steg 3 att bli steg 2.

Figur 56. Svartkärret 1. Preliminär klassificering av benmate-rial, Ylva Bäckström, SAU.

Ruta Art Benslag Ant fragm

Bränt

4426 Litet landlevande däggdjur

Obestämt 2 ja

4426 Däggdjur, trol landlevande

Fragm. av revben 4 ja

4465 Däggdjur Obestämt 1 ja

4473 Däggdjur Obestämt 2 ja

42 SAU RAPPORT 2009:5

ett grävande på djupare nivåer bara utgjorde en kontroll av fyndtomhet. I praktiken kom inte 10 cm-gränsen att följas stringent, utan rutorna kom oftast att ändå uppnå ett djup på ca 20 cm.

I det benförande området förtätade vi provgropsgräv-ningen till en ruta varannan meter runt de rutor som innehållit benfragment. Insatsen omfattade 9 kvarts-meterrutor. I dessa sållades jorden genom 2-mm såll och benfynd tillvaratogs separat beroende på om de kom i myllan eller i underliggande sand.

Figur 57. Svartkärret 1. Rutor utplace-rade i steg 2, moment 1.

Figur 58. Svartkärret 1. Sammanställ-ning av fynd i rutor efter steg 2, moment 1.

Steg 3 (13,75 kvm) Kumulativt (40,25 kvm) 34

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 5 0,7 14 1,4 36

Bergart 2 476 3 477,8 67

Bränd lera - - 14 16,1 0

Hasselnötsskal 131 6,1 262 10,15 50

Järn 1 1,8 6 53,4 17

Keramik - - 13 29,1 0

Kvarts 92 159,6 161 210,4 57

Kvartsit 88 348,7 122 462,8 72

Sandsten 1 593,2 2 603,9 50

Skörbränd sten 66 2635 86 3885 77

Flinta 17 4,1 18 5 94

Splitter 158 ej mätt 200 ej mätt 79

Resultat

Påträffade fyndArbetsmomentet mer än fördubblade fyndmängderna i de flesta kategorier. Undantagen är dels de recenta materialen, som inte verkar förekomma inom den undersökta ytan, dels flintan som gjorde sitt uppdykande under denna grävinsats.

Fyndens rumsliga utbredningFrån och med detta skede i undersökningen baserar sig de löpande kvantifieringarna och simuleringarna av slaget stenmaterial på artefakter som bedöms som säkert slagna.

42 SAU RAPPORT 2009:5

ett grävande på djupare nivåer bara utgjorde en kontroll av fyndtomhet. I praktiken kom inte 10 cm-gränsen att följas stringent, utan rutorna kom oftast att ändå uppnå ett djup på ca 20 cm.

I det benförande området förtätade vi provgropsgräv-ningen till en ruta varannan meter runt de rutor som innehållit benfragment. Insatsen omfattade 9 kvarts-meterrutor. I dessa sållades jorden genom 2-mm såll och benfynd tillvaratogs separat beroende på om de kom i myllan eller i underliggande sand.

Figur 57. Svartkärret 1. Rutor utplace-rade i steg 2, moment 1.

Figur 58. Svartkärret 1. Sammanställ-ning av fynd i rutor efter steg 2, moment 1.

Steg 3 (13,75 kvm) Kumulativt (40,25 kvm) 34

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 5 0,7 14 1,4 36

Bergart 2 476 3 477,8 67

Bränd lera - - 14 16,1 0

Hasselnötsskal 131 6,1 262 10,15 50

Järn 1 1,8 6 53,4 17

Keramik - - 13 29,1 0

Kvarts 92 159,6 161 210,4 57

Kvartsit 88 348,7 122 462,8 72

Sandsten 1 593,2 2 603,9 50

Skörbränd sten 66 2635 86 3885 77

Flinta 17 4,1 18 5 94

Splitter 158 ej mätt 200 ej mätt 79

Resultat

Påträffade fyndArbetsmomentet mer än fördubblade fyndmängderna i de flesta kategorier. Undantagen är dels de recenta materialen, som inte verkar förekomma inom den undersökta ytan, dels flintan som gjorde sitt uppdykande under denna grävinsats.

Fyndens rumsliga utbredningFrån och med detta skede i undersökningen baserar sig de löpande kvantifieringarna och simuleringarna av slaget stenmaterial på artefakter som bedöms som säkert slagna.

SAU RAPPORT 2009:5 43

Figur 59. Svartkärret 1. Spridningen av kvarts i storrutor.

Figur 60. Svartkärret 1. Spridningen av kvartsit i storrutor.

SAU RAPPORT 2009:5 43

Figur 59. Svartkärret 1. Spridningen av kvarts i storrutor.

Figur 60. Svartkärret 1. Spridningen av kvartsit i storrutor.

44 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 61. Svartkärret 1. Spridningen av flinta i storrutor.

Figur 62. Svartkärret 1. Spridningen av hasselnötskal i storrutor.

44 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 61. Svartkärret 1. Spridningen av flinta i storrutor.

Figur 62. Svartkärret 1. Spridningen av hasselnötskal i storrutor.

SAU RAPPORT 2009:5 45

Figur 63. Svartkärret 1. Spridningen av skörbränd sten i storrutor.

Figur 64. Svartkärret 1. Spridningen av ben i det östra området efter förtätad provtagning.

SAU RAPPORT 2009:5 45

Figur 63. Svartkärret 1. Spridningen av skörbränd sten i storrutor.

Figur 64. Svartkärret 1. Spridningen av ben i det östra området efter förtätad provtagning.

46 SAU RAPPORT 2009:5

Splitter gallras ut och registreras separat. Detta gäller i för-sta hand materialen kvarts och kvartsit, där förvisso mer-parten av splittret bedöms härröra från en reduktions-process, men där detta ändå gallras ut för att undvika ett bakgrundsbrus av irrelevant information, som naturligt fragmenterad sten kan producera.

Kvartsavslag förekommer rikligast i storruta 33, särskilt i den södra delen av ytan. Kvarts påträffas i alla övriga stor-rutor, men i betydligt mindre omfattning. Särskilt storru-tor 32 och 35 är relativt fyndfattiga beträffande kvartsen.

Kvartsiten uppvisar ett till kvartsen mycket snarlikt spridningsmönster, där storruta 33 dominerar fyndmäs-sigt, medan de övriga rutorna innehåller mindre mängder, i synnerhet storrutor 32 och 35.

Flinta förekommer nästan uteslutande i storruta 33. Enstaka avslag påträffas i storrutor 31, 34 och 35.

Hasselnötsskal finns i alla storrutor med undantag för storruta 35. De största mängderna tillvaratogs i stor-ruta 31.

Större mängder skörbränd sten uppmättes i första hand i storrutor 31 och 33. De övriga storrutorna innehöll endast sporadiskt med skörbränd sten.

Förtätningen av rutor i den östra delen av lokalen där det framkommit ben gav ett magert resultat. Ett fåtal kvartsavslag ackompanjerades av ca 0,7 g bränt ben, som efter simuleringen tycks vara väl avgränsad inom under-sökningsområdet.

Resultaten av storrutegrävningen överensstämmer väl med de tendenser som fyndspridningen uppvisade efter de avgränsande svepen. Ruta 33, med de rikaste fynd-mängderna av slagen och skörbränd sten, förändrar inte bilden efter steg 2. Nötskalens spridning efter steg 2 var aningen västligt förskjuten, vilket överensstämmer med resultaten av storrutegrävningen.

Analyser utförda i fältUrsprungsfrågan inför storrutegrävningen var huruvida fyndkoncentrationen var homogen eller heterogen till sin karaktär, med andra ord om den verkade ha formats av en eller flera likartade processer, eller om det fanns tecken på att fler olika processer skapat fyndansamlingen. För att skapa underlag för att diskutera detta valde vi att göra en faktoranalys på materialet. Faktoranalysens syfte är att identifiera underliggande variabler (faktorer) som förkla-rar de mönster av samband som finns mellan variabler i en given datamängd (Tabachnik, Fidell & Fidell 2006). I ett arkeologiskt scenario, som vårt, kan vi tänka oss att faktorerna antingen representerar ett förhistoriskt bete-ende eller naturliga formationsprocesser som har påver-kat sammansättningen. Faktoranalys som metod är omdiskuterad och det data som låg till grund för analy-sen kanske inte är helt anpassat till metoden. Till exem-pel anges som en tumregel att faktoranalys inte bör till-lämpas på material omfattande mindre än 300 individer

(Tabachnik, Fidell & Fidell 2006). Man bör dock beakta vad analysens syfte är. Man skiljer mellan vad man kallar utforskande och bekräftande faktoranalys. Vårt angrepps-sätt har här varit typiskt utforskande, vi har försökt hitta och beskriva mönster i materialet för att skapa ett under-lag för vidare insatser. Detta görs naturligtvis kontinuer-ligt i alla faser av arkeologiska undersökningar, inte sällan i hast under press och baserat på intuitiva och implicita grunder. Vår inställning är dock att man i den mån det är möjligt skall försöka att göra explicit hur mönster identi-fieras och inverkar på fortsatta strategier. Vi betraktar inte utnyttjandet av statistiska metoder, som här faktoranalys, som bevis på det ena eller andra, utan helt enkelt som mer genomlysliga metoder för gruppering och klassificering och som ett arbetsredskap.

Faktoranalysen utfördes i programmet SPSS 12.0. Vari-ablerna som angavs för varje ruta och ingick i analysen var:• Mängden nötskal (gram)• Mängden vit kvartsit (antal)• Mängden gulgrå/övrig kvartsit (antal)• Mängden kvarts (antal)• Mängden produkter av mikrospånsteknologi (antal)• Mängden skärvsten (gram)

En faktoranalys förutsätter att variablerna är oberoende av varandra. Bland våra variabler är det endast variabeln mikrospånsteknologi som riskerar att vara delvis bero-ende av de andra variablerna, då mikrospån finns registre-rat både i materialen vit och gulgrå kvartsit, samt i kvarts. Majoriteten av mikrospånen är dock i flinta.

Faktoranalysen föreslår, att variationen i rutornas fynd-material kan reduceras till två bakomliggande faktorer (med ett egenvärde större än 1), som tillsammans förklarar ca 68%. Dessa två faktorers innehåll beskrivs i fig 65.

Faktor 1 associeras med samtliga fyndkategorier, men i synnerhet med den slagna stenen och skärvstenen. Fak-tor 2 definieras av förekomsten av nötskal och frånvaron av mikrospånteknologi. Om dessa faktorer studeras uti-från sin rumsliga fördelning på boplatsen får vi figur 70.

Faktor 1, som alltså verkar vara resultatet av ackumu-lationer av samtliga fyndmaterial, är starkast associerad med storruta 33, med en dragning ner mot storruta 34.

Component

1 2Skärvsten (g) ,747 ,106Nötskal (g) ,404 ,805Vit kvartsit (n) ,693 ,035Övrig kvartsit (n) ,832 -,001Kvarts (n) ,849 ,010Mikrospånteknologi (n) ,560 -,695

Figur 65. Svartkärret 1. Beskrivning av faktorerna 1 och 2 i storrutorna. Metod=Principal Component Analysis, Rotation=Varimax.

46 SAU RAPPORT 2009:5

Splitter gallras ut och registreras separat. Detta gäller i för-sta hand materialen kvarts och kvartsit, där förvisso mer-parten av splittret bedöms härröra från en reduktions-process, men där detta ändå gallras ut för att undvika ett bakgrundsbrus av irrelevant information, som naturligt fragmenterad sten kan producera.

Kvartsavslag förekommer rikligast i storruta 33, särskilt i den södra delen av ytan. Kvarts påträffas i alla övriga stor-rutor, men i betydligt mindre omfattning. Särskilt storru-tor 32 och 35 är relativt fyndfattiga beträffande kvartsen.

Kvartsiten uppvisar ett till kvartsen mycket snarlikt spridningsmönster, där storruta 33 dominerar fyndmäs-sigt, medan de övriga rutorna innehåller mindre mängder, i synnerhet storrutor 32 och 35.

Flinta förekommer nästan uteslutande i storruta 33. Enstaka avslag påträffas i storrutor 31, 34 och 35.

Hasselnötsskal finns i alla storrutor med undantag för storruta 35. De största mängderna tillvaratogs i stor-ruta 31.

Större mängder skörbränd sten uppmättes i första hand i storrutor 31 och 33. De övriga storrutorna innehöll endast sporadiskt med skörbränd sten.

Förtätningen av rutor i den östra delen av lokalen där det framkommit ben gav ett magert resultat. Ett fåtal kvartsavslag ackompanjerades av ca 0,7 g bränt ben, som efter simuleringen tycks vara väl avgränsad inom under-sökningsområdet.

Resultaten av storrutegrävningen överensstämmer väl med de tendenser som fyndspridningen uppvisade efter de avgränsande svepen. Ruta 33, med de rikaste fynd-mängderna av slagen och skörbränd sten, förändrar inte bilden efter steg 2. Nötskalens spridning efter steg 2 var aningen västligt förskjuten, vilket överensstämmer med resultaten av storrutegrävningen.

Analyser utförda i fältUrsprungsfrågan inför storrutegrävningen var huruvida fyndkoncentrationen var homogen eller heterogen till sin karaktär, med andra ord om den verkade ha formats av en eller flera likartade processer, eller om det fanns tecken på att fler olika processer skapat fyndansamlingen. För att skapa underlag för att diskutera detta valde vi att göra en faktoranalys på materialet. Faktoranalysens syfte är att identifiera underliggande variabler (faktorer) som förkla-rar de mönster av samband som finns mellan variabler i en given datamängd (Tabachnik, Fidell & Fidell 2006). I ett arkeologiskt scenario, som vårt, kan vi tänka oss att faktorerna antingen representerar ett förhistoriskt bete-ende eller naturliga formationsprocesser som har påver-kat sammansättningen. Faktoranalys som metod är omdiskuterad och det data som låg till grund för analy-sen kanske inte är helt anpassat till metoden. Till exem-pel anges som en tumregel att faktoranalys inte bör till-lämpas på material omfattande mindre än 300 individer

(Tabachnik, Fidell & Fidell 2006). Man bör dock beakta vad analysens syfte är. Man skiljer mellan vad man kallar utforskande och bekräftande faktoranalys. Vårt angrepps-sätt har här varit typiskt utforskande, vi har försökt hitta och beskriva mönster i materialet för att skapa ett under-lag för vidare insatser. Detta görs naturligtvis kontinuer-ligt i alla faser av arkeologiska undersökningar, inte sällan i hast under press och baserat på intuitiva och implicita grunder. Vår inställning är dock att man i den mån det är möjligt skall försöka att göra explicit hur mönster identi-fieras och inverkar på fortsatta strategier. Vi betraktar inte utnyttjandet av statistiska metoder, som här faktoranalys, som bevis på det ena eller andra, utan helt enkelt som mer genomlysliga metoder för gruppering och klassificering och som ett arbetsredskap.

Faktoranalysen utfördes i programmet SPSS 12.0. Vari-ablerna som angavs för varje ruta och ingick i analysen var:• Mängden nötskal (gram)• Mängden vit kvartsit (antal)• Mängden gulgrå/övrig kvartsit (antal)• Mängden kvarts (antal)• Mängden produkter av mikrospånsteknologi (antal)• Mängden skärvsten (gram)

En faktoranalys förutsätter att variablerna är oberoende av varandra. Bland våra variabler är det endast variabeln mikrospånsteknologi som riskerar att vara delvis bero-ende av de andra variablerna, då mikrospån finns registre-rat både i materialen vit och gulgrå kvartsit, samt i kvarts. Majoriteten av mikrospånen är dock i flinta.

Faktoranalysen föreslår, att variationen i rutornas fynd-material kan reduceras till två bakomliggande faktorer (med ett egenvärde större än 1), som tillsammans förklarar ca 68%. Dessa två faktorers innehåll beskrivs i fig 65.

Faktor 1 associeras med samtliga fyndkategorier, men i synnerhet med den slagna stenen och skärvstenen. Fak-tor 2 definieras av förekomsten av nötskal och frånvaron av mikrospånteknologi. Om dessa faktorer studeras uti-från sin rumsliga fördelning på boplatsen får vi figur 70.

Faktor 1, som alltså verkar vara resultatet av ackumu-lationer av samtliga fyndmaterial, är starkast associerad med storruta 33, med en dragning ner mot storruta 34.

Component

1 2Skärvsten (g) ,747 ,106Nötskal (g) ,404 ,805Vit kvartsit (n) ,693 ,035Övrig kvartsit (n) ,832 -,001Kvarts (n) ,849 ,010Mikrospånteknologi (n) ,560 -,695

Figur 65. Svartkärret 1. Beskrivning av faktorerna 1 och 2 i storrutorna. Metod=Principal Component Analysis, Rotation=Varimax.

SAU RAPPORT 2009:5 47

Figur 66. Svartkärret 1. Resultat av faktoranalys av materialet från storrutorna. Faktor 1.

Figur 67. Svartkärret 1. Resultat av faktoranalys av materialet från storrutorna. Faktor 2.

SAU RAPPORT 2009:5 47

Figur 66. Svartkärret 1. Resultat av faktoranalys av materialet från storrutorna. Faktor 1.

Figur 67. Svartkärret 1. Resultat av faktoranalys av materialet från storrutorna. Faktor 2.

48 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 68. Svartkärret 1. Fynd i storrutor, steg 2. Den slagna stenens storlekssorte-ring uppdelat enligt material.

Figur 69. Svartkärret 1. Fynd i storrutor. Den slagna stenens storlekssortering uppdelat enligt storruta. Avslag och kärnor med en vikt över 20 gram är ej medtagna i diagrammet.

48 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 68. Svartkärret 1. Fynd i storrutor, steg 2. Den slagna stenens storlekssorte-ring uppdelat enligt material.

Figur 69. Svartkärret 1. Fynd i storrutor. Den slagna stenens storlekssortering uppdelat enligt storruta. Avslag och kärnor med en vikt över 20 gram är ej medtagna i diagrammet.

SAU RAPPORT 2009:5 49

Figur 70. Svartkärret 1. Resultat av fosfatkartering i storrutor.

Faktorpoängen antyder ett sammanhängande område i östra delen av fyndkoncentrationen. Faktor 2, som i för-sta hand karakteriseras av förhöjningar av hasselnötsskal, förekommer mer fläckvis i storrutor 31, 32 och 33. De två processerna är delvis överlappande, men har ändå något skilda utbredningar över fyndlokalen.

En variabel som enkelt brukar kunna användas för att diskutera olika typer av ytor inom stenålderslokaler är föremåls storlek. Fig 68 och 69 visar storleken (uttryckt i gram), uppdelat dels efter material, dels efter storruta. Vi ser att medianen och spridningen i samtliga material är mycket likartad, vilket är ett resultat av att det mesta tillvaratagna materialet består av små avslag. Däremot skiljer sig materialen från varandra då det gäller mäng-den extremfall, där flintan knappt har några (materialet består huvudsakligen av mikrospån och mikrospånsfrag-ment), i gruppen kvarts finns ett fåtal större avslag och i gruppen kvartsit finns flera större avslag. Diagrammet kan alltså ses beskriva de olika råmaterialen som repre-senterande antingen olika industrier, alternativt olika faser inom samma industri. Sett till storruta, så kommer de flesta större föremål i ruta 33 (större plattformsavslag i kvartsit), medan utlöparna i ruta 34 utgörs av två påbör-jade mikrospånskärnor i kvartsit.

FosfatkarteringSom ett vidare led i undersökningen utfördes en fosfatkar-tering av de sk storrutorna. Utifrån resultatet av fyndgräv-ningen och den påföljande faktoranalysen hade vi delat upp ytan i olika delar såsom redovisats ovan och en fosfat-undersökning sågs som viktig för att få ytterligare en varia-bel med i diskussionen om eventuellt olika bakomliggande handlingsmönster. Ett prov togs i botten av varje kvartsme-terruta, sålunda att ytan först rensades, varefter sand från olika hörn av rutan sammanblandades och ett prov togs ur detta. Proven analyserades med Mercks Reflectoquant.

Resultatet av fosfatkarteringen pekar mot att fosfaterna inte i någon större utsträckning kan förknippas med fyn-den, vare sig den slagna stenen eller hasselnötsskalen. Betraktar man den begränsade kartering som gjorts här, så verkar det finnas en tendens för fosfaterna att bli högre mot öster, för att slutligen vara högst i den relativt fynd-tomma storruta 5. Detta mönster överensstämmer väl med iakttagelser som gjordes redan under förundersök-ningen (Falkenström et al 2005a:18f).

Före fältseminariet kom storrutorna, med undantag av storruta 5 även att utvidgas in mot fyndkoncentrationens centrum för att samla in ett större material. Tre rutor kom även att utplaceras norr och nordost om fyndkoncentratio-nen, där begränsningen upplevdes som otillfredsställande.

SAU RAPPORT 2009:5 49

Figur 70. Svartkärret 1. Resultat av fosfatkartering i storrutor.

Faktorpoängen antyder ett sammanhängande område i östra delen av fyndkoncentrationen. Faktor 2, som i för-sta hand karakteriseras av förhöjningar av hasselnötsskal, förekommer mer fläckvis i storrutor 31, 32 och 33. De två processerna är delvis överlappande, men har ändå något skilda utbredningar över fyndlokalen.

En variabel som enkelt brukar kunna användas för att diskutera olika typer av ytor inom stenålderslokaler är föremåls storlek. Fig 68 och 69 visar storleken (uttryckt i gram), uppdelat dels efter material, dels efter storruta. Vi ser att medianen och spridningen i samtliga material är mycket likartad, vilket är ett resultat av att det mesta tillvaratagna materialet består av små avslag. Däremot skiljer sig materialen från varandra då det gäller mäng-den extremfall, där flintan knappt har några (materialet består huvudsakligen av mikrospån och mikrospånsfrag-ment), i gruppen kvarts finns ett fåtal större avslag och i gruppen kvartsit finns flera större avslag. Diagrammet kan alltså ses beskriva de olika råmaterialen som repre-senterande antingen olika industrier, alternativt olika faser inom samma industri. Sett till storruta, så kommer de flesta större föremål i ruta 33 (större plattformsavslag i kvartsit), medan utlöparna i ruta 34 utgörs av två påbör-jade mikrospånskärnor i kvartsit.

FosfatkarteringSom ett vidare led i undersökningen utfördes en fosfatkar-tering av de sk storrutorna. Utifrån resultatet av fyndgräv-ningen och den påföljande faktoranalysen hade vi delat upp ytan i olika delar såsom redovisats ovan och en fosfat-undersökning sågs som viktig för att få ytterligare en varia-bel med i diskussionen om eventuellt olika bakomliggande handlingsmönster. Ett prov togs i botten av varje kvartsme-terruta, sålunda att ytan först rensades, varefter sand från olika hörn av rutan sammanblandades och ett prov togs ur detta. Proven analyserades med Mercks Reflectoquant.

Resultatet av fosfatkarteringen pekar mot att fosfaterna inte i någon större utsträckning kan förknippas med fyn-den, vare sig den slagna stenen eller hasselnötsskalen. Betraktar man den begränsade kartering som gjorts här, så verkar det finnas en tendens för fosfaterna att bli högre mot öster, för att slutligen vara högst i den relativt fynd-tomma storruta 5. Detta mönster överensstämmer väl med iakttagelser som gjordes redan under förundersök-ningen (Falkenström et al 2005a:18f).

Före fältseminariet kom storrutorna, med undantag av storruta 5 även att utvidgas in mot fyndkoncentrationens centrum för att samla in ett större material. Tre rutor kom även att utplaceras norr och nordost om fyndkoncentratio-nen, där begränsningen upplevdes som otillfredsställande.

50 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 72. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter utvidgning och avgränsning.

Aktuellt moment (4,75 kvm)

Kumulativt (45 kvm)

11

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i %

Ben 2 0,2 16 1,6 13

Bergart - - 3 477,8 0

Bränd lera 2 1,9 16 18 13

Hasselnötsskal 31 1 293 11,15 11

Järn - - 6 53,4 0

Keramik - - 13 29,1 0

Kvarts 45 54,3 206 264,7 22

Kvartsit 35 66,2 157 529 22

Sandsten 4 18,8 6 622,7 67

Skörbränd sten 25 275 111 4160 23

Flinta 7 5,4 25 10,4 28

Splitter 70 ej mätt 270 ej mätt 26

Utvidgningen och avgränsningsinsatsen gav resultat som överensstämmer med simuleringarna. Fler fynd kom i de rutor som placerades i anslutning till storrutorna, inga fynd kom i avgränsningsrutorna. Det bör noteras, att på grund av otillräcklig förhandskontroll lades en ruta (16916) ut där det sedan tidigare grävts en förundersök-ningsruta (1090). Detta kan tyckas oväsentligt, men kom att påverka beslutsfattandet i ett senare skede av under-sökningen (se kap 2.7.1.4).

Figur 71. Svartkärret 1. Utvidgning av storrutor och avgränsning av fyndkoncentra-tion norrut.

Övriga iakttagelserFlintan varierar till utseendet, men tycks till största delen inte vara av sydskandinaviskt ursprung. Flintan identifie-rades i ett senare skede av en besökande arkeolog (Fred-rik Molin) som Kinnekullaflinta. Materialet tycks huvud-sakligen ha använts för mikrospånsproduktion, då flera fragment och ett fåtal hela mikrospån hittats, framförallt i storruta 33.

Kvartsiten har enligt färg registrerats som vit respektive

50 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 72. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter utvidgning och avgränsning.

Aktuellt moment (4,75 kvm)

Kumulativt (45 kvm)

11

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i %

Ben 2 0,2 16 1,6 13

Bergart - - 3 477,8 0

Bränd lera 2 1,9 16 18 13

Hasselnötsskal 31 1 293 11,15 11

Järn - - 6 53,4 0

Keramik - - 13 29,1 0

Kvarts 45 54,3 206 264,7 22

Kvartsit 35 66,2 157 529 22

Sandsten 4 18,8 6 622,7 67

Skörbränd sten 25 275 111 4160 23

Flinta 7 5,4 25 10,4 28

Splitter 70 ej mätt 270 ej mätt 26

Utvidgningen och avgränsningsinsatsen gav resultat som överensstämmer med simuleringarna. Fler fynd kom i de rutor som placerades i anslutning till storrutorna, inga fynd kom i avgränsningsrutorna. Det bör noteras, att på grund av otillräcklig förhandskontroll lades en ruta (16916) ut där det sedan tidigare grävts en förundersök-ningsruta (1090). Detta kan tyckas oväsentligt, men kom att påverka beslutsfattandet i ett senare skede av under-sökningen (se kap 2.7.1.4).

Figur 71. Svartkärret 1. Utvidgning av storrutor och avgränsning av fyndkoncentra-tion norrut.

Övriga iakttagelserFlintan varierar till utseendet, men tycks till största delen inte vara av sydskandinaviskt ursprung. Flintan identifie-rades i ett senare skede av en besökande arkeolog (Fred-rik Molin) som Kinnekullaflinta. Materialet tycks huvud-sakligen ha använts för mikrospånsproduktion, då flera fragment och ett fåtal hela mikrospån hittats, framförallt i storruta 33.

Kvartsiten har enligt färg registrerats som vit respektive

SAU RAPPORT 2009:5 51

Figur 73. Svartkärret 1. Fyndspridning efter utvidgning av storrutor och avgränsning norrut.

gulgrå. Den vita kvartsiten är tät och flintlik, medan den gulgrå, nästan kalkstenslika, kvartsiten har en något grov-kornigare struktur. Mikrospånsproduktion finns antytt i båda materialen. En geolog (Leif Andersson), som inkal-lades i ett senare skede menade att det som vi kallade vit kvartsit egentligen geologiskt var kvarts, medan det som vi kallade gulgrå kvartsit skulle kallas för hälleflinta.

2.5.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 2, MOMENT 1Inledning

Efter att genom steg 1 ha avgränsat fornlämningen, eller de fyndansamlingar som utgör den, var planen att i det andra steget närmare undersöka innehållet i dessa koncentratio-ner. På Svartkärret 2 hade steg 1 resulterat i sporadiska före-komster av slagen sten inom stora delar av undersöknings-området. Två områden uppvisade en större potential i det att de innehöll fynd över en mer sammanhängande yta.

Frågeställningar

Vad skulle då undersökas och hur? Utan att direkt pre-cisera någon frågeställning, ville vi ändå börja med att undersöka om det fanns en rumslig struktur eller upp-delning av fyndmaterialet eller variabler av fyndmateria-lets karaktär, inom de förtätningar som nu hade kunnat avgränsas. Resonemanget var inte specifikt för 83:2 utan de val av ytor och metoder vi gjorde, måste förstås utifrån de tre lokalerna tillsammans.

En tänkbar frågeställning som mera direkt gällde 83:2,

som dock aldrig kunde konkretiseras, gällde förhållandet mellan fynd och skärvsten. Vid inventeringar på öppna platser, t ex sjöstränder, observeras ofta att fyndmaterial och skärvsten sällan förekommer tillsammans. Finns det ett mönster som skulle kunna dokumenteras och undersökas?

Analytisk definition av undersökningsområden

Det första momentet inför undersökningens andra steg, var att tydligare analytiskt definiera de fyndkoncentratio-ner som skulle undersökas. Särskilt i fallet 83:2, var dessa inte självklara. Som vi sett gav interpolationen av det sam-manlagda fyndmaterialet i detta skede en relativt splittrad bild. Att interpolationen med de variabler som ingick, gav så pass många och spridda ”koncentrationer” upphov till en diskussion om det ringa materialets verkliga möjlig-heter att säga något om en generell spridning och om vad som egentligen är relevant att utgå från. Problemet med lokal 83:2 var det ringa fyndmaterialet; hur stor vikt ska läggas vid en simulerad koncentration som bara består av ett eller ett fåtal fynd? När det gäller kvarts föreligger dess-utom en viss osäkerhet om materialet verkligen represen-terar mänskliga handlingar eller är naturligt formade, sär-skilt när det som i detta fall gäller ensamma bitar. Bland annat misstänkte vi intuitivt att flera av de ”koncentratio-ner” som interpolationen formar, uppstår som en effekt av en oförtjänt tonvikt för små och osäkra kvartsbitar.

För att eliminera risken att osäkra eller allt för fåtaliga fyndposter skulle tillmätas oskälig vikt, beslutades att

SAU RAPPORT 2009:5 51

Figur 73. Svartkärret 1. Fyndspridning efter utvidgning av storrutor och avgränsning norrut.

gulgrå. Den vita kvartsiten är tät och flintlik, medan den gulgrå, nästan kalkstenslika, kvartsiten har en något grov-kornigare struktur. Mikrospånsproduktion finns antytt i båda materialen. En geolog (Leif Andersson), som inkal-lades i ett senare skede menade att det som vi kallade vit kvartsit egentligen geologiskt var kvarts, medan det som vi kallade gulgrå kvartsit skulle kallas för hälleflinta.

2.5.2 SVARTKÄRRET 2. STEG 2, MOMENT 1Inledning

Efter att genom steg 1 ha avgränsat fornlämningen, eller de fyndansamlingar som utgör den, var planen att i det andra steget närmare undersöka innehållet i dessa koncentratio-ner. På Svartkärret 2 hade steg 1 resulterat i sporadiska före-komster av slagen sten inom stora delar av undersöknings-området. Två områden uppvisade en större potential i det att de innehöll fynd över en mer sammanhängande yta.

Frågeställningar

Vad skulle då undersökas och hur? Utan att direkt pre-cisera någon frågeställning, ville vi ändå börja med att undersöka om det fanns en rumslig struktur eller upp-delning av fyndmaterialet eller variabler av fyndmateria-lets karaktär, inom de förtätningar som nu hade kunnat avgränsas. Resonemanget var inte specifikt för 83:2 utan de val av ytor och metoder vi gjorde, måste förstås utifrån de tre lokalerna tillsammans.

En tänkbar frågeställning som mera direkt gällde 83:2,

som dock aldrig kunde konkretiseras, gällde förhållandet mellan fynd och skärvsten. Vid inventeringar på öppna platser, t ex sjöstränder, observeras ofta att fyndmaterial och skärvsten sällan förekommer tillsammans. Finns det ett mönster som skulle kunna dokumenteras och undersökas?

Analytisk definition av undersökningsområden

Det första momentet inför undersökningens andra steg, var att tydligare analytiskt definiera de fyndkoncentratio-ner som skulle undersökas. Särskilt i fallet 83:2, var dessa inte självklara. Som vi sett gav interpolationen av det sam-manlagda fyndmaterialet i detta skede en relativt splittrad bild. Att interpolationen med de variabler som ingick, gav så pass många och spridda ”koncentrationer” upphov till en diskussion om det ringa materialets verkliga möjlig-heter att säga något om en generell spridning och om vad som egentligen är relevant att utgå från. Problemet med lokal 83:2 var det ringa fyndmaterialet; hur stor vikt ska läggas vid en simulerad koncentration som bara består av ett eller ett fåtal fynd? När det gäller kvarts föreligger dess-utom en viss osäkerhet om materialet verkligen represen-terar mänskliga handlingar eller är naturligt formade, sär-skilt när det som i detta fall gäller ensamma bitar. Bland annat misstänkte vi intuitivt att flera av de ”koncentratio-ner” som interpolationen formar, uppstår som en effekt av en oförtjänt tonvikt för små och osäkra kvartsbitar.

För att eliminera risken att osäkra eller allt för fåtaliga fyndposter skulle tillmätas oskälig vikt, beslutades att

52 SAU RAPPORT 2009:5

fyndområdenas utbredning skulle definieras genom en ny simulering där ingen hänsyn togs till sådana fynd. Vad vi ville åstadkomma var ett sätt att göra en spridningsbild inför steg 2, som på något sätt tog hänsyn till kvalitativa variabler. Vilka variabler kunde väljas för en mera kvali-tativ simulering? Vi valde, som tidigare redovisats för, att definiera lokalens intressanta ytor utifrån stenflisor med morfologiska drag som utifrån vår förståelsehorisont tyd-ligt kunde knytas till mänskliga handlingar. Detta tillvä-gagångssätt var inte självklart och inte oemotsagt inom arbetsgruppen, då det på ett alltför förenklat sätt likställer det av oss definierade studieobjektet, mesolitiska aktivi-teter på Svartkärret, med aktiviteter involverande slagen sten. Detta blir problematiskt ur två hänseenden. Dels utgår det från att all slagen sten på lokalen är intressant ur ett mesolitiskt perspektiv, dels utgår det från att allt för mesolitikum relevant data går att fånga in i studiet av den slagna stenen. Ett tag diskuterades möjligheten att arbeta med någon form av ”kulturpoäng”, där olika fyndmaterial tillmäts olika värde beroende på till vilken grad av san-nolikhet de kan knytas till det studerade objektet, alltså den mesolitiska fasen. I en sådan strategi skulle en ruta innehållande t ex stora mängder avslag inkluderande mikrospån tillmätas höga kulturpoäng, medan en fynd-sammansättning av t ex enstaka nötskal och skörbrända stenar förvisso skulle erhålla relativt sett låga kulturpo-äng, men åtminstone inte borträknas helt. Strategin kom dock som sagt inte att förverkligas.

Metod

Hur skulle då ”fyndkoncentrationernas” innehåll bäst undersökas? Ett antal alternativa strategier diskuterades. Förtätningar av provgropsgrävningen var ett alternativ; korsprofiler genom de mest fyndintensiva ytorna i avsikt att fånga upp eventuella skillnader och dess avgräns-ningar var ett annat. Slutligen valde vi att lägga ut flera mindre sammanhängande rutsystem i de simulerat mest fyndintensiva delarna av lokalen. Beslutet grundades i en önskan om att göra likartade insatser på samtliga lokaler. De två huvudsakliga simulerade fyndkoncentrationerna

Figur 74 Svartkärret 2. Utplacering av storrutor i steg 2, moment 1.

Figur 75. Svartkärret 2. Sammanställning av fynd ur rutor efter steg 2, moment 1.

Svep 3 (6 kvm) Kumulativt (32,5 kvm)

18

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 1 0,1 0

Flinta - - 3 2,8 0

Hasselnöts-skal

- - 29 1 0

Keramik - - 9 6 0

Kvarts 20 60,1 51 96,3 39

Kvartsit 34 130,1 56 1344,7 61

Skörbränd sten

149 22950 216 36300 69

Splitter 79 ej mätt 79 ej mätt 100

52 SAU RAPPORT 2009:5

fyndområdenas utbredning skulle definieras genom en ny simulering där ingen hänsyn togs till sådana fynd. Vad vi ville åstadkomma var ett sätt att göra en spridningsbild inför steg 2, som på något sätt tog hänsyn till kvalitativa variabler. Vilka variabler kunde väljas för en mera kvali-tativ simulering? Vi valde, som tidigare redovisats för, att definiera lokalens intressanta ytor utifrån stenflisor med morfologiska drag som utifrån vår förståelsehorisont tyd-ligt kunde knytas till mänskliga handlingar. Detta tillvä-gagångssätt var inte självklart och inte oemotsagt inom arbetsgruppen, då det på ett alltför förenklat sätt likställer det av oss definierade studieobjektet, mesolitiska aktivi-teter på Svartkärret, med aktiviteter involverande slagen sten. Detta blir problematiskt ur två hänseenden. Dels utgår det från att all slagen sten på lokalen är intressant ur ett mesolitiskt perspektiv, dels utgår det från att allt för mesolitikum relevant data går att fånga in i studiet av den slagna stenen. Ett tag diskuterades möjligheten att arbeta med någon form av ”kulturpoäng”, där olika fyndmaterial tillmäts olika värde beroende på till vilken grad av san-nolikhet de kan knytas till det studerade objektet, alltså den mesolitiska fasen. I en sådan strategi skulle en ruta innehållande t ex stora mängder avslag inkluderande mikrospån tillmätas höga kulturpoäng, medan en fynd-sammansättning av t ex enstaka nötskal och skörbrända stenar förvisso skulle erhålla relativt sett låga kulturpo-äng, men åtminstone inte borträknas helt. Strategin kom dock som sagt inte att förverkligas.

Metod

Hur skulle då ”fyndkoncentrationernas” innehåll bäst undersökas? Ett antal alternativa strategier diskuterades. Förtätningar av provgropsgrävningen var ett alternativ; korsprofiler genom de mest fyndintensiva ytorna i avsikt att fånga upp eventuella skillnader och dess avgräns-ningar var ett annat. Slutligen valde vi att lägga ut flera mindre sammanhängande rutsystem i de simulerat mest fyndintensiva delarna av lokalen. Beslutet grundades i en önskan om att göra likartade insatser på samtliga lokaler. De två huvudsakliga simulerade fyndkoncentrationerna

Figur 74 Svartkärret 2. Utplacering av storrutor i steg 2, moment 1.

Figur 75. Svartkärret 2. Sammanställning av fynd ur rutor efter steg 2, moment 1.

Svep 3 (6 kvm) Kumulativt (32,5 kvm)

18

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 1 0,1 0

Flinta - - 3 2,8 0

Hasselnöts-skal

- - 29 1 0

Keramik - - 9 6 0

Kvarts 20 60,1 51 96,3 39

Kvartsit 34 130,1 56 1344,7 61

Skörbränd sten

149 22950 216 36300 69

Splitter 79 ej mätt 79 ej mätt 100

SAU RAPPORT 2009:5 53

Figur 76. Svartkärret 2. Spridningen av fynd i storrutor 33 och 34.med omgivning.

Figur 77. Svartkärret 2. Fotografi av fynd av stora kvartsit-bitar från storruta 33.

inom lokalen var snarlika varandra till form och storlek och kom att delas in i varsin västlig och östlig sektor.

Målet med detta var att ta upp ett större material från olika sammanhängande delar av fyndkoncentrationen, som i sin tur kunde ligga till grund för t ex statistiska bear-betningar. Arbetssättet hade vissa praktiska fördelar gen-temot ett förtätat rutsvep: dels tidsvinsten - det tar längre

tid att gräva ensamma rutor, dels framkomligheten att inte gräva sönder ytan.

Resultat

Påträffade fynd, fyndens rumsliga utbredningI den västra koncentrationen, storruta 31 och 32, påträffa-des mycket lite slagen sten. Storruta 32 var helt fynd-tom, medan endast två kvartsavslag hittades i storruta 31. Däremot utmärkte sig storruta 31 genom sitt koncentre-rade rikliga innehåll av skörbränd sten, vilket sågs som resultatet av att rutgrävningen här berört en anläggning, inmätt som A 11917.

Merparten av det slagna stenmaterialet tillvaratogs i storruta 33. I storruta 34 hittades två kvartsavslag. Denna storruta innehöll däremot rikligt med skörbränd sten, dock utan att vara lika tydligt koncentrerat deponerat som i storruta 31. I storruta 33 fanns ingen skörbränd sten.

Det slagna stenmaterialet i storruta 33 bestod uteslu-tande av kvarts och kvartsit, precis som vid de inledande provrutssvepen. Materialet tycktes inte bekräfta någon närvaro av mikrospånteknologi på 83:2. Mycket av mate-rialet, särskilt det som betecknades som kvartsit, gav intrycket av att härröra från en tidig reduktionsfas, genom att bestå av relativt stora stycken, flera med cortex och rester av omgivande bergart.

Sammanfattningsvis kom alltså mer fynd i 33 och min-dre i 34. Förhållandet är omvänt vad gäller skärvsten. Allt

SAU RAPPORT 2009:5 53

Figur 76. Svartkärret 2. Spridningen av fynd i storrutor 33 och 34.med omgivning.

Figur 77. Svartkärret 2. Fotografi av fynd av stora kvartsit-bitar från storruta 33.

inom lokalen var snarlika varandra till form och storlek och kom att delas in i varsin västlig och östlig sektor.

Målet med detta var att ta upp ett större material från olika sammanhängande delar av fyndkoncentrationen, som i sin tur kunde ligga till grund för t ex statistiska bear-betningar. Arbetssättet hade vissa praktiska fördelar gen-temot ett förtätat rutsvep: dels tidsvinsten - det tar längre

tid att gräva ensamma rutor, dels framkomligheten att inte gräva sönder ytan.

Resultat

Påträffade fynd, fyndens rumsliga utbredningI den västra koncentrationen, storruta 31 och 32, påträffa-des mycket lite slagen sten. Storruta 32 var helt fynd-tom, medan endast två kvartsavslag hittades i storruta 31. Däremot utmärkte sig storruta 31 genom sitt koncentre-rade rikliga innehåll av skörbränd sten, vilket sågs som resultatet av att rutgrävningen här berört en anläggning, inmätt som A 11917.

Merparten av det slagna stenmaterialet tillvaratogs i storruta 33. I storruta 34 hittades två kvartsavslag. Denna storruta innehöll däremot rikligt med skörbränd sten, dock utan att vara lika tydligt koncentrerat deponerat som i storruta 31. I storruta 33 fanns ingen skörbränd sten.

Det slagna stenmaterialet i storruta 33 bestod uteslu-tande av kvarts och kvartsit, precis som vid de inledande provrutssvepen. Materialet tycktes inte bekräfta någon närvaro av mikrospånteknologi på 83:2. Mycket av mate-rialet, särskilt det som betecknades som kvartsit, gav intrycket av att härröra från en tidig reduktionsfas, genom att bestå av relativt stora stycken, flera med cortex och rester av omgivande bergart.

Sammanfattningsvis kom alltså mer fynd i 33 och min-dre i 34. Förhållandet är omvänt vad gäller skärvsten. Allt

54 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 78. Svartkärret 2. Spridningen av skörbränd sten i storrutor 33 och 34 med omgivning.

Figur 79. Svartkärret 2. Sammanställning av rutfynd efter steg 2, moment 2. Slutgiltig fyndlista över systematiskt insamlade fynd.

Utvidgning (3 kvm)

Kumulativt (35,5 kvm)

8

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 1 0,1 0

Flinta 1 0,1 4 2,9 0

Hasselnötsskal - - 29 1 0

Keramik - - 9 6 0

Kvarts 16 11,2 67 107,5 24

Kvartsit 37 644,3 93 1989 40

Skörbränd sten

13 1900 229 38200 6

Splitter 60 ej mätt 139 ej mätt 43

var mycket fragmenterat, utom nio större stycken varav åtta har råyta. Skärvsten och fynd hittas inte tillsammans, utan tycks vara skarpt avgränsade i ruta 34.

Ett av syftena bakom valet att gräva storrutor var alltså att identifiera eventuella skillnader, såväl kvantitativa som kvalitativa, inom och mellan koncentrationerna. Materia-let från den västra koncentrationen är så litet att det är meningslöst att försöka göra en statistisk karaktäristik av eventuella skillnader mellan rutorna.

På grund av det ringa antalet fynd i storruta 34, har även materialet från de angränsande provrutorna, en per stor-ruta, tagits in i analysen. Särskilt vad gäller ruta 34 ökar detta väsentligen underlaget för statistisk analys (det talar även om den skarpa gräns som tycks vara fallet mellan fyndmaterial och skärvsten: där den enda rutan med fynd i ruta 34 bara hade två kvartsbitar men angränsar till en provruta med lokalen högsta antal fynd.)

Materialet gicks igenom på nytt, och alla fynd vägdes var för sig, samt förekomsten av cortex eller moränutsida registrerades.

Avslutande rutgrävningsinsatser. Steg 2, moment 2. Insamlande av ett större materialEfter storrutegrävningen fanns ett mindre stenmaterial omfattande ett 50-tal avslag. För att få ett större material utvidgades rutor 33 och 34 norrut. Dessutom grävdes en kvartsmeterruta söder om fyndkoncentrationen för att

kontrollera fyndens eller den skörbrända stenens eventu-ella spridning mot detta håll, vilket skulle ha gett upphov till en mer intensiv insats i området. Då rutan visade sig vara tom på fyndmaterial överhuvudtaget, så grävdes inte mer på den aktuella ytan. Ursprungligen fanns även en plan på att gräva ihop området mellan de två storrutorna 33 och 34, men detta kom under undersökningens lopp att ändras till förmån för att utvidga storrruta 33 ytter-ligare norrut. Detta eftersom rutorna i den första rutra-

54 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 78. Svartkärret 2. Spridningen av skörbränd sten i storrutor 33 och 34 med omgivning.

Figur 79. Svartkärret 2. Sammanställning av rutfynd efter steg 2, moment 2. Slutgiltig fyndlista över systematiskt insamlade fynd.

Utvidgning (3 kvm)

Kumulativt (35,5 kvm)

8

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 1 0,1 0

Flinta 1 0,1 4 2,9 0

Hasselnötsskal - - 29 1 0

Keramik - - 9 6 0

Kvarts 16 11,2 67 107,5 24

Kvartsit 37 644,3 93 1989 40

Skörbränd sten

13 1900 229 38200 6

Splitter 60 ej mätt 139 ej mätt 43

var mycket fragmenterat, utom nio större stycken varav åtta har råyta. Skärvsten och fynd hittas inte tillsammans, utan tycks vara skarpt avgränsade i ruta 34.

Ett av syftena bakom valet att gräva storrutor var alltså att identifiera eventuella skillnader, såväl kvantitativa som kvalitativa, inom och mellan koncentrationerna. Materia-let från den västra koncentrationen är så litet att det är meningslöst att försöka göra en statistisk karaktäristik av eventuella skillnader mellan rutorna.

På grund av det ringa antalet fynd i storruta 34, har även materialet från de angränsande provrutorna, en per stor-ruta, tagits in i analysen. Särskilt vad gäller ruta 34 ökar detta väsentligen underlaget för statistisk analys (det talar även om den skarpa gräns som tycks vara fallet mellan fyndmaterial och skärvsten: där den enda rutan med fynd i ruta 34 bara hade två kvartsbitar men angränsar till en provruta med lokalen högsta antal fynd.)

Materialet gicks igenom på nytt, och alla fynd vägdes var för sig, samt förekomsten av cortex eller moränutsida registrerades.

Avslutande rutgrävningsinsatser. Steg 2, moment 2. Insamlande av ett större materialEfter storrutegrävningen fanns ett mindre stenmaterial omfattande ett 50-tal avslag. För att få ett större material utvidgades rutor 33 och 34 norrut. Dessutom grävdes en kvartsmeterruta söder om fyndkoncentrationen för att

kontrollera fyndens eller den skörbrända stenens eventu-ella spridning mot detta håll, vilket skulle ha gett upphov till en mer intensiv insats i området. Då rutan visade sig vara tom på fyndmaterial överhuvudtaget, så grävdes inte mer på den aktuella ytan. Ursprungligen fanns även en plan på att gräva ihop området mellan de två storrutorna 33 och 34, men detta kom under undersökningens lopp att ändras till förmån för att utvidga storrruta 33 ytter-ligare norrut. Detta eftersom rutorna i den första rutra-

SAU RAPPORT 2009:5 55

Figur 80. Svartkärret 2. Placeringen av rutor inför steg 2, moment 2.

Figur 81. Svartkärret 2. Spridningen av kvarts efter steg 2, moment 2.

SAU RAPPORT 2009:5 55

Figur 80. Svartkärret 2. Placeringen av rutor inför steg 2, moment 2.

Figur 81. Svartkärret 2. Spridningen av kvarts efter steg 2, moment 2.

56 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 82. Svartkärret 2. Spridningen av kvartsit efter steg 2, moment 2.

Figur 83. Svartkärret 2. Spridningen av skörbränd sten efter steg 2, moment 2.

56 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 82. Svartkärret 2. Spridningen av kvartsit efter steg 2, moment 2.

Figur 83. Svartkärret 2. Spridningen av skörbränd sten efter steg 2, moment 2.

SAU RAPPORT 2009:5 57

Figur 84. Svartkärret 2. Spridningen av flinta efter utvidgning av steg 2, moment 2.

Figur 85. Svartkärret 2. Spridningen av avslag (kvarts+kvartsit+flinta) efter steg 2, moment 2.

SAU RAPPORT 2009:5 57

Figur 84. Svartkärret 2. Spridningen av flinta efter utvidgning av steg 2, moment 2.

Figur 85. Svartkärret 2. Spridningen av avslag (kvarts+kvartsit+flinta) efter steg 2, moment 2.

58 SAU RAPPORT 2009:5

den norrut hade börjat innehålla skörbränd sten, och det fanns en önskan om att kontrollera huruvida man kunde skönja ett mönster likartat det i storruta 34, där det gick en gräns mellan fynd och skörbränd sten. Det diskuterades att en sådan tydlig negativ samvariation mer säkert skulle kunna knyta den skörbrända stenen till den slagna.

Grävinsatsen resulterade i tillvaratagandet av ytterli-gare ett 50-tal avslag, majoriteten av dem klassificerade som kvartsit. En lika stor mängd splitter framkom också, samt knappt 2 kg skörbränd sten.

Kvarts framkom både vid utvidgningen av storrutor 33 och 34. I storruta 33 tycks det som att förekomsten bör-jar tunna ut, medan samtliga rutor norr om 34 innehöll kvartsavslag. Det är sannolikt, att båda grävområden berör samma koncentration.

Kvartsiten är fortsättningsvis mer tydligt centrerad kring storruta 33. Det finns en tendens i materialets sprid-ning att fortsätta mot nordost, åt vilket håll fyndsprid-ningen hypotetiskt kan sträcka sig ytterligare 3 m, fram till den avgränsande rutan 10160.

Av skörbränd sten framkom enstaka exemplar vid utvidgningen av storruta 33 norrut, medan det tycks som att mängden skörbränd sten avtar norr om storruta 34. Det finns alltså inga tendenser för de två förekomsterna att sammansmälta till ett sammanhängande område.

En enstaka flinta framkom norr om storruta 33. Spridningen av avslag totalt antyder på ett tydligare sätt,

att det tycks röra sig om en och samma koncentration och att simuleringen som gjordes efter avgränsningssvepen på ett generellt plan väl visar fyndfördelningens form. Fynden tycks gruppera sig i en flack u-formation (njur- eller bananform) runt en yta strax öster om stenblocket. Den skörbrända stenen tycks däremot förhålla sig till en yta söder om storruta 34.

2.5.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 2, MOMENT 1Inledning

Efter att genom steg 1 ha avgränsat fornlämningen, eller de fyndansamlingar som utgör den, var planen att i det andra steget närmare undersöka innehållet i dessa koncentra-tioner. På Svartkärret 3 hade flera mindre koncentratio-ner av fynd identifierats, varav några även var avgränsade inom undersökningsområdet.

Frågeställningar

Målsättningen för undersökningssteg 2 var att närmare karakterisera de koncentrationer som identifierats genom de tidigare avgränsningsinsatserna. Detta skulle göras genom insamlande av ett större fyndmaterial i varje kon-centration som skulle ligga till grund för att undersöka förekomsten av kvalitativa snarare än kvantitativa skillna-der mellan olika delar av undersökningsområdet.

Figur 86. interpolation avslag kvarts och kvartsit samman-tagna (ny registrering) och rutor inför steg 2 + storrutor).

Figur 87. Svartkärret 3. Sammanställning av fynd efter storrutegrävningen.

Steg 3 (11,25 kvm)

Kumulativt (30,25 kvm)

37

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 3 0,3 12 13,6 25

Bergart - - 1 244 0

Bränd lera - - 5 10,5 0

Flinta 24 7,4 32 10,6 75

Hasselnötsskal 29 2,4 60 3,3 48

Keramik 2 4,5 25 74,4 8

Kvarts 46 60,8 107 245,3 43

Kvartsit 10 62,2 31 121 32

Porfyr - - 1 15 0

Skörbränd sten 116 12675 194 18175 60

Slagg - - 4 14,8 0

Sandsten - - 1 1,8 0

Splitter 84 ej mätt 84 ej mätt 100

58 SAU RAPPORT 2009:5

den norrut hade börjat innehålla skörbränd sten, och det fanns en önskan om att kontrollera huruvida man kunde skönja ett mönster likartat det i storruta 34, där det gick en gräns mellan fynd och skörbränd sten. Det diskuterades att en sådan tydlig negativ samvariation mer säkert skulle kunna knyta den skörbrända stenen till den slagna.

Grävinsatsen resulterade i tillvaratagandet av ytterli-gare ett 50-tal avslag, majoriteten av dem klassificerade som kvartsit. En lika stor mängd splitter framkom också, samt knappt 2 kg skörbränd sten.

Kvarts framkom både vid utvidgningen av storrutor 33 och 34. I storruta 33 tycks det som att förekomsten bör-jar tunna ut, medan samtliga rutor norr om 34 innehöll kvartsavslag. Det är sannolikt, att båda grävområden berör samma koncentration.

Kvartsiten är fortsättningsvis mer tydligt centrerad kring storruta 33. Det finns en tendens i materialets sprid-ning att fortsätta mot nordost, åt vilket håll fyndsprid-ningen hypotetiskt kan sträcka sig ytterligare 3 m, fram till den avgränsande rutan 10160.

Av skörbränd sten framkom enstaka exemplar vid utvidgningen av storruta 33 norrut, medan det tycks som att mängden skörbränd sten avtar norr om storruta 34. Det finns alltså inga tendenser för de två förekomsterna att sammansmälta till ett sammanhängande område.

En enstaka flinta framkom norr om storruta 33. Spridningen av avslag totalt antyder på ett tydligare sätt,

att det tycks röra sig om en och samma koncentration och att simuleringen som gjordes efter avgränsningssvepen på ett generellt plan väl visar fyndfördelningens form. Fynden tycks gruppera sig i en flack u-formation (njur- eller bananform) runt en yta strax öster om stenblocket. Den skörbrända stenen tycks däremot förhålla sig till en yta söder om storruta 34.

2.5.3 SVARTKÄRRET 3. STEG 2, MOMENT 1Inledning

Efter att genom steg 1 ha avgränsat fornlämningen, eller de fyndansamlingar som utgör den, var planen att i det andra steget närmare undersöka innehållet i dessa koncentra-tioner. På Svartkärret 3 hade flera mindre koncentratio-ner av fynd identifierats, varav några även var avgränsade inom undersökningsområdet.

Frågeställningar

Målsättningen för undersökningssteg 2 var att närmare karakterisera de koncentrationer som identifierats genom de tidigare avgränsningsinsatserna. Detta skulle göras genom insamlande av ett större fyndmaterial i varje kon-centration som skulle ligga till grund för att undersöka förekomsten av kvalitativa snarare än kvantitativa skillna-der mellan olika delar av undersökningsområdet.

Figur 86. interpolation avslag kvarts och kvartsit samman-tagna (ny registrering) och rutor inför steg 2 + storrutor).

Figur 87. Svartkärret 3. Sammanställning av fynd efter storrutegrävningen.

Steg 3 (11,25 kvm)

Kumulativt (30,25 kvm)

37

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 3 0,3 12 13,6 25

Bergart - - 1 244 0

Bränd lera - - 5 10,5 0

Flinta 24 7,4 32 10,6 75

Hasselnötsskal 29 2,4 60 3,3 48

Keramik 2 4,5 25 74,4 8

Kvarts 46 60,8 107 245,3 43

Kvartsit 10 62,2 31 121 32

Porfyr - - 1 15 0

Skörbränd sten 116 12675 194 18175 60

Slagg - - 4 14,8 0

Sandsten - - 1 1,8 0

Splitter 84 ej mätt 84 ej mätt 100

SAU RAPPORT 2009:5 59

Figur 88. Svartkärret 3. Spridningen av kvarts efter storrute-grävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 89. Svartkärret 3. Spridningen av kvarts efter storrute-grävningen. Storrutor 34 och 35.

Analytisk definition av undersökningsområden

Det första momentet inför undersökningens andra steg, var att tydligare analytiskt definiera de fyndkoncentratio-ner som skulle undersökas. Förfarandet beskrivs i kapitel 2.4. För Svartkärret 3 definierades på detta sätt 5 ytor som kvalificerade sig för fortsatt undersökning.

Metod, prioriteringar och genomförande

Som metod för att undersöka fyndkoncentrationerna val-des att gräva större sammanhängande ytor indelat i kvarts-meterrutor. Totalt utplacerades 5 storrutor (benämnda 31, 32, 33, 34 och 35) om 1,5 × 1,5 m2 ut, en i anslutning till varje simulerad fyndkoncentration. Rutorna inom varje stor-ruta grävdes ner i två omgångar, skikt, där det första skik-tet grävdes i myllan ner till toppen av sanden (eller någon centimeter ner) över hela ytan. Detta gjordes för att even-tuella anläggningar skulle kunna spåras i plan. Den andra omgången omfattade sandlagret, som grävdes ner till ett

djup på mellan 10 och 20 cm. I storruta 35 var myllalagret ovanligt tjockt, även efter maskinavtorvningen, varför rutorna här spadades ner till ett par cm över toppen av sanden. Myllan genomsöktes ej och fynd tillvaratogs ej från myllalagret. Från och med övergången mellan mylla och sand kom all jord att vattensållas genom ett såll med 4 mm maskstorlek.

Resultat

Påträffade fynd, fyndens rumsliga utbredningAv sammanställningen framgår, att storrutorna place-rats i områden som företrädelsevis innehåller slagen sten, skörbränd sten och hasselnötsskal. Mindre förekomster av ben och keramik kan påvisas. Det kan konstateras, att rutorna med undantag av de två keramikfragmenten, inte längre innehåller material som uppenbart inte är mesoli-tiskt, som bränd lera och slagg. Flinta tillvaratogs i större kvantiteter under storrutegrävningen, särskilt i rutor 33

SAU RAPPORT 2009:5 59

Figur 88. Svartkärret 3. Spridningen av kvarts efter storrute-grävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 89. Svartkärret 3. Spridningen av kvarts efter storrute-grävningen. Storrutor 34 och 35.

Analytisk definition av undersökningsområden

Det första momentet inför undersökningens andra steg, var att tydligare analytiskt definiera de fyndkoncentratio-ner som skulle undersökas. Förfarandet beskrivs i kapitel 2.4. För Svartkärret 3 definierades på detta sätt 5 ytor som kvalificerade sig för fortsatt undersökning.

Metod, prioriteringar och genomförande

Som metod för att undersöka fyndkoncentrationerna val-des att gräva större sammanhängande ytor indelat i kvarts-meterrutor. Totalt utplacerades 5 storrutor (benämnda 31, 32, 33, 34 och 35) om 1,5 × 1,5 m2 ut, en i anslutning till varje simulerad fyndkoncentration. Rutorna inom varje stor-ruta grävdes ner i två omgångar, skikt, där det första skik-tet grävdes i myllan ner till toppen av sanden (eller någon centimeter ner) över hela ytan. Detta gjordes för att even-tuella anläggningar skulle kunna spåras i plan. Den andra omgången omfattade sandlagret, som grävdes ner till ett

djup på mellan 10 och 20 cm. I storruta 35 var myllalagret ovanligt tjockt, även efter maskinavtorvningen, varför rutorna här spadades ner till ett par cm över toppen av sanden. Myllan genomsöktes ej och fynd tillvaratogs ej från myllalagret. Från och med övergången mellan mylla och sand kom all jord att vattensållas genom ett såll med 4 mm maskstorlek.

Resultat

Påträffade fynd, fyndens rumsliga utbredningAv sammanställningen framgår, att storrutorna place-rats i områden som företrädelsevis innehåller slagen sten, skörbränd sten och hasselnötsskal. Mindre förekomster av ben och keramik kan påvisas. Det kan konstateras, att rutorna med undantag av de två keramikfragmenten, inte längre innehåller material som uppenbart inte är mesoli-tiskt, som bränd lera och slagg. Flinta tillvaratogs i större kvantiteter under storrutegrävningen, särskilt i rutor 33

60 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 90. Svartkärret 3. Spridningen av kvartsit efter storrutegrävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 91. Svartkärret 3. Spridningen av kvartsit efter storrute-grävningen. Storrutor 34 och 35.

Figur 92. Svartkärret 3. Spridningen av flinta efter storrute-grävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 93. Svartkärret 3. Spridningen av flinta efter storrute-grävningen. Storrutor 34 och 35.

60 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 90. Svartkärret 3. Spridningen av kvartsit efter storrutegrävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 91. Svartkärret 3. Spridningen av kvartsit efter storrute-grävningen. Storrutor 34 och 35.

Figur 92. Svartkärret 3. Spridningen av flinta efter storrute-grävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 93. Svartkärret 3. Spridningen av flinta efter storrute-grävningen. Storrutor 34 och 35.

SAU RAPPORT 2009:5 61

Figur 94. Svartkärret 3. Spridningen av hasselnötsskal efter storrutegrävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 95. Svartkärret 3. Spridningen av hasselnötsskal efter storrutegrävningen. Storrutor 34 och 35.

Figur 96. Svartkärret 3. Spridningen av skörbränd sten efter storrutegrävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 97. Svartkärret 3. Spridningen av skörbränd sten efter storrutegrävningen. Storrutor 34 och 35

SAU RAPPORT 2009:5 61

Figur 94. Svartkärret 3. Spridningen av hasselnötsskal efter storrutegrävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 95. Svartkärret 3. Spridningen av hasselnötsskal efter storrutegrävningen. Storrutor 34 och 35.

Figur 96. Svartkärret 3. Spridningen av skörbränd sten efter storrutegrävningen. Storrutor 31, 32 och 33.

Figur 97. Svartkärret 3. Spridningen av skörbränd sten efter storrutegrävningen. Storrutor 34 och 35

62 SAU RAPPORT 2009:5

och 35. Av all tillvaratagen flinta hitintills i undersök-ningen, framkom 75% under denna fas. Skörbränd sten började också göra sig påmind under denna fas, den totala mängden växer med ca 70%.

Ingen specialregistrering gjordes i fält av den slagna stenen från storrutorna inom 83:3, varför splittermäng-den i rutorna inte kunde kvantifieras under fältsäsongen. Kvarts framkom i alla storrutor utom storruta 32. Sär-skilt fyndrik på kvartsavslag var storruta 35, där fynden drog sig mot den nordöstra delen av storrutan. I dessa spridningar ingår inte kategorin splitter. Splittermängden

Figur 99. Svartkärret 3. Fotografi av anläggning 17063.

Figur 98 Svartkärret 3. Medelvikten av skörbränd sten/ruta i norra respektive södra koncentrationen (Storruta 33 och storruta 35).

Skörbränd sten Storruta 33 Storruta 35

Antal Vikt Medelvikt Antal Vikt Medelvikt

Antal rutor 9 - - 9 - -

Summa 45 8150 181,1 70 3675 52,5

Minimum 2 50 25 0 0 25

Maximum 8 3000,0 428,6 25 1600 75

Mean 5 905,6 161,5 7,8 408,3 47,9

Std. Deviation 1,9 946,9 140,5 7,5 485,4 18,8

varierar kraftigt mellan de olika storrutorna, från 48% i storruta 33 (n=10), via 65% i storruta 35 (n=48) till 76% i storruta 34 (n=19). Denna kvantifiering gjordes inte i fält, men upplevdes subjektivt av utgrävarna och kom särskilt att påverka beslutet att i ett senare skede gräva mer kring storruta 34.

Kvartsit hittades endast i lokalens norra del och särskilt i sydöstra delen av storruta 33.

Flinta hittades både i storrutor 33 och 35. Av totalt 13 flintor i storruta 33 klassades 7 st som mikrospån eller fragment av mikrospån, medan ingen av de elva flintor

62 SAU RAPPORT 2009:5

och 35. Av all tillvaratagen flinta hitintills i undersök-ningen, framkom 75% under denna fas. Skörbränd sten började också göra sig påmind under denna fas, den totala mängden växer med ca 70%.

Ingen specialregistrering gjordes i fält av den slagna stenen från storrutorna inom 83:3, varför splittermäng-den i rutorna inte kunde kvantifieras under fältsäsongen. Kvarts framkom i alla storrutor utom storruta 32. Sär-skilt fyndrik på kvartsavslag var storruta 35, där fynden drog sig mot den nordöstra delen av storrutan. I dessa spridningar ingår inte kategorin splitter. Splittermängden

Figur 99. Svartkärret 3. Fotografi av anläggning 17063.

Figur 98 Svartkärret 3. Medelvikten av skörbränd sten/ruta i norra respektive södra koncentrationen (Storruta 33 och storruta 35).

Skörbränd sten Storruta 33 Storruta 35

Antal Vikt Medelvikt Antal Vikt Medelvikt

Antal rutor 9 - - 9 - -

Summa 45 8150 181,1 70 3675 52,5

Minimum 2 50 25 0 0 25

Maximum 8 3000,0 428,6 25 1600 75

Mean 5 905,6 161,5 7,8 408,3 47,9

Std. Deviation 1,9 946,9 140,5 7,5 485,4 18,8

varierar kraftigt mellan de olika storrutorna, från 48% i storruta 33 (n=10), via 65% i storruta 35 (n=48) till 76% i storruta 34 (n=19). Denna kvantifiering gjordes inte i fält, men upplevdes subjektivt av utgrävarna och kom särskilt att påverka beslutet att i ett senare skede gräva mer kring storruta 34.

Kvartsit hittades endast i lokalens norra del och särskilt i sydöstra delen av storruta 33.

Flinta hittades både i storrutor 33 och 35. Av totalt 13 flintor i storruta 33 klassades 7 st som mikrospån eller fragment av mikrospån, medan ingen av de elva flintor

SAU RAPPORT 2009:5 63

som hittades i storruta 35 uppvisade en morfologi som skulle tillåta en sådan beteckning av dem.

Brända hasselnötsskal hittades främst i anknytning till storrutor 33 och 35. Något fragment framkom även i stor-ruta 34.

Skörbränd sten, av vilket inga större mängder fram-kom under avgränsningssvepen (med undantag för en koncentration i undersökningsområdets västligaste del), påträffades i större mängder under storrutegrävningen. Särskilt mycket kom det i storruta 33, där den grupperade sig kring en mörkfärgning, inmätt som anläggning 17063. Det noterades, att de relativt stora fragmenten tycktes komma från relativt få ursprungsstenar och att flera bitar hade passform. I storruta 35 var den skörbrända stenen betydligt mer fragmenterad och smulig, men jämnt spridd i rutorna. Övriga storrutor var i stort sett tomma på skör-bränd sten.

2.5.4 LOKALERNA VID SVARTKÄRRET. SAMMANFATTNING AV RESULTATEN AV UNDERSÖKNINGSSTEG 2Undersökningsmomentet inleddes med en omregistre-ring av det slagna stenmaterialet på samtliga lokaler för att sålla ut kategorin splitter, som ansågs kunna inne-hålla potentiellt irrelevant information. De nya simule-ringarna användes för att definiera undersökningsområ-den och resursomfång. En likartad metodik användes på alla tre lokaler, där mer omfattande prov, ”storrutor” togs i de mest fyndintensiva delarna. Målet med dessa provtag-ningar var att få upp ett mer omfattande fyndmaterial från olika fyndkoncentrationer, för att mer säkert kunna dis-kutera deras karaktär och eventuella rumsliga mönster.

På Svartkärret 1 togs de flesta prov i en och samma stora fyndkoncentration som de tidigare rutsvepen identifie-rat. Materialet som framkom i dessa rutor antydde att det fanns en skillnad i materialsammansättning mellan olika delar av fyndkoncentrationen. Den mer fyndrika östra delen var associerad med stenhantverk i kvarts och kvart-sit och innehöll även mikrospånsfragment i flinta. Den västra delen av koncentrationen var mindre fyndrik men innehöll oproportionerligt stora mängder nötskal. De förenades av förekomsten av skörbränd sten, som före-kom i båda områden. Undersökta områden utanför denna fyndkoncentration gav fyndmässigt magert resultat.

Svartkärret 2 uppvisade efter avgränsningarna spridda skurar av fynd i kvarts och kvartsit, men två ytor kunde karakteriseras som mindre koncentrationer i vilka prov-rutor förlades. Undersökningen av den västra, högre belägna koncentrationen resulterade i ett mycket magert fyndbestånd, medan rika mängder skörbränd sten tillva-ratogs. Den östra koncentrationen innehöll slagen sten och skörbränd sten. Den slagna stenen gav ett intryck av

att, åtminstone delvis, härröra från ett tidigt skede i reduk-tionen, då flera stora stycken, ofta med naturlig yttersida påträffades. Den slagna stenen och den skörbrända ste-nen tycktes till stora delar utesluta varandra rumsligt.

På Svartkärret 3 undersöktes tre kontexter närmare med storrutor. Dessa var relativt olikartade till fyndsamman-sättningen. För det första skilde sig råmaterialen åt mellan de norra och de södra delarna av lokalen, för det andra uppvisade avslag mellan olika delar av lokalen morfolo-giska skillnader, särskilt tydligt beträffande flintan. Skill-nader i den skörbrända stenens storlek mellan delområ-dena antydde olikartat utnyttjande, vilket underströks av en anläggningsliknande anomali i det norra området.

2.6 FältseminarietI och med att utgrävningen planerades att ske genom en serie etapper där var och en bestod av en fråga och de tre lokalerna insåg vi att det var nödvändigt att utse en ansva-rig för var och en av dessa. Annars löpte vi risk att blanda ihop lokalerna med varandra. Så delvis var detta ansvar endast ett sätt att säkerställa dokumentationen för var och en av lokalerna. Inför det fältseminarium som ägde rum den 24 augusti 2005 fick dock dessa tre lokalansvariga bearbeta den insamlade informationen, från den lokal de varit ansvariga för, för att på bästa sätt argumentera för just denna lokals vetenskapliga och antikvariska poten-tial. Detta innebar att dessa tre så långt det var möjligt hade sammanställts och bearbetats inför seminariet. Denna bearbetning är helt överensstämmande med rap-portens redogörelse fram till detta kapitel. Vissa smärre databearbetningar, som gjorts i efterhand, har presen-terats i de gångna kapitlen men detta har då redovisats särskilt. Seminariet ägde rum när ca 60% av fältarbets-tiden avverkats och då hade alltså alla fyndanhopning-ars begränsningar och innehåll närmare undersökts som redovisats tidigare.

Idén med fältseminariet ligger i linje med vår syn på den arkeologiska undersökningen som en dynamisk pro-cess, vars utförande inte kan eller får vara rutiniserat och schablonmässigt. För att exploateringsarkeologin skall få ett sant vetenskapligt värde krävs att vi bemödar oss om att verkligen forma våra undersökningar på ett sådant sätt att de besvarar specifika frågeställningar, intressanta för oss här och nu, snarare än en abstrakt forskarpublik i en avlägsen och oviss framtid. Vi såg dels fältsemina-riet som ett tillfälle för den eftertanke som är nödvändig för en flexibel och målinriktad undersökning, dels som en möjlighet för externa intressen att vara med och påverka undersökningens gång.

SAU RAPPORT 2009:5 63

som hittades i storruta 35 uppvisade en morfologi som skulle tillåta en sådan beteckning av dem.

Brända hasselnötsskal hittades främst i anknytning till storrutor 33 och 35. Något fragment framkom även i stor-ruta 34.

Skörbränd sten, av vilket inga större mängder fram-kom under avgränsningssvepen (med undantag för en koncentration i undersökningsområdets västligaste del), påträffades i större mängder under storrutegrävningen. Särskilt mycket kom det i storruta 33, där den grupperade sig kring en mörkfärgning, inmätt som anläggning 17063. Det noterades, att de relativt stora fragmenten tycktes komma från relativt få ursprungsstenar och att flera bitar hade passform. I storruta 35 var den skörbrända stenen betydligt mer fragmenterad och smulig, men jämnt spridd i rutorna. Övriga storrutor var i stort sett tomma på skör-bränd sten.

2.5.4 LOKALERNA VID SVARTKÄRRET. SAMMANFATTNING AV RESULTATEN AV UNDERSÖKNINGSSTEG 2Undersökningsmomentet inleddes med en omregistre-ring av det slagna stenmaterialet på samtliga lokaler för att sålla ut kategorin splitter, som ansågs kunna inne-hålla potentiellt irrelevant information. De nya simule-ringarna användes för att definiera undersökningsområ-den och resursomfång. En likartad metodik användes på alla tre lokaler, där mer omfattande prov, ”storrutor” togs i de mest fyndintensiva delarna. Målet med dessa provtag-ningar var att få upp ett mer omfattande fyndmaterial från olika fyndkoncentrationer, för att mer säkert kunna dis-kutera deras karaktär och eventuella rumsliga mönster.

På Svartkärret 1 togs de flesta prov i en och samma stora fyndkoncentration som de tidigare rutsvepen identifie-rat. Materialet som framkom i dessa rutor antydde att det fanns en skillnad i materialsammansättning mellan olika delar av fyndkoncentrationen. Den mer fyndrika östra delen var associerad med stenhantverk i kvarts och kvart-sit och innehöll även mikrospånsfragment i flinta. Den västra delen av koncentrationen var mindre fyndrik men innehöll oproportionerligt stora mängder nötskal. De förenades av förekomsten av skörbränd sten, som före-kom i båda områden. Undersökta områden utanför denna fyndkoncentration gav fyndmässigt magert resultat.

Svartkärret 2 uppvisade efter avgränsningarna spridda skurar av fynd i kvarts och kvartsit, men två ytor kunde karakteriseras som mindre koncentrationer i vilka prov-rutor förlades. Undersökningen av den västra, högre belägna koncentrationen resulterade i ett mycket magert fyndbestånd, medan rika mängder skörbränd sten tillva-ratogs. Den östra koncentrationen innehöll slagen sten och skörbränd sten. Den slagna stenen gav ett intryck av

att, åtminstone delvis, härröra från ett tidigt skede i reduk-tionen, då flera stora stycken, ofta med naturlig yttersida påträffades. Den slagna stenen och den skörbrända ste-nen tycktes till stora delar utesluta varandra rumsligt.

På Svartkärret 3 undersöktes tre kontexter närmare med storrutor. Dessa var relativt olikartade till fyndsamman-sättningen. För det första skilde sig råmaterialen åt mellan de norra och de södra delarna av lokalen, för det andra uppvisade avslag mellan olika delar av lokalen morfolo-giska skillnader, särskilt tydligt beträffande flintan. Skill-nader i den skörbrända stenens storlek mellan delområ-dena antydde olikartat utnyttjande, vilket underströks av en anläggningsliknande anomali i det norra området.

2.6 FältseminarietI och med att utgrävningen planerades att ske genom en serie etapper där var och en bestod av en fråga och de tre lokalerna insåg vi att det var nödvändigt att utse en ansva-rig för var och en av dessa. Annars löpte vi risk att blanda ihop lokalerna med varandra. Så delvis var detta ansvar endast ett sätt att säkerställa dokumentationen för var och en av lokalerna. Inför det fältseminarium som ägde rum den 24 augusti 2005 fick dock dessa tre lokalansvariga bearbeta den insamlade informationen, från den lokal de varit ansvariga för, för att på bästa sätt argumentera för just denna lokals vetenskapliga och antikvariska poten-tial. Detta innebar att dessa tre så långt det var möjligt hade sammanställts och bearbetats inför seminariet. Denna bearbetning är helt överensstämmande med rap-portens redogörelse fram till detta kapitel. Vissa smärre databearbetningar, som gjorts i efterhand, har presen-terats i de gångna kapitlen men detta har då redovisats särskilt. Seminariet ägde rum när ca 60% av fältarbets-tiden avverkats och då hade alltså alla fyndanhopning-ars begränsningar och innehåll närmare undersökts som redovisats tidigare.

Idén med fältseminariet ligger i linje med vår syn på den arkeologiska undersökningen som en dynamisk pro-cess, vars utförande inte kan eller får vara rutiniserat och schablonmässigt. För att exploateringsarkeologin skall få ett sant vetenskapligt värde krävs att vi bemödar oss om att verkligen forma våra undersökningar på ett sådant sätt att de besvarar specifika frågeställningar, intressanta för oss här och nu, snarare än en abstrakt forskarpublik i en avlägsen och oviss framtid. Vi såg dels fältsemina-riet som ett tillfälle för den eftertanke som är nödvändig för en flexibel och målinriktad undersökning, dels som en möjlighet för externa intressen att vara med och påverka undersökningens gång.

64 SAU RAPPORT 2009:5

2.6.1 ORGANISATION AV FÄLTSEMINARIETInbjudna till mötet var referensgruppen som satts sam-man för denna grävning, några gäster och alla grävnings-medlemmar.

Referensgrupp:

David Damell, Örebro länsmuseum, Örebro.Kim von Hackwitz, doktorand vid institutionen för arkeo-

logi, Stockholms universitet.Kjel Knutsson, Institutionen för arkeologi och antikens

historia, Uppsala.Per Persson, Gråfjellprojektet, Kulturhistoriskt museum,

Oslo universitet.

Projektdeltagare:

Lars Sundström, SAU. Projektledare.Michel Guinard , SAU. Bitr proj ledare, ansvarig lokal 3.Kim Darmark, SAU. Ansvarig lokal 1.Pierre Vogel, SAU. Ansvarig lokal 2.Per Falkenström, SAU. Ansvarig stenregistrering och foto-

grafering.Kristina Martinelle, SAU. Dataansvarig.

Gäster:

Anders Kritz. Kulturmiljöhandläggare på länsstyrelsen i Örebro.

Yvonne Torstensson. Intendent/samordnare på Örebro länsmuseum.

Jan Apel. Verksamhetschef, SAU.Helena Knutsson. Redaktör och vetenskaplig handledare,

SAU.

Seminariet inleddes med en rundvandring på de tre loka-lerna. Grävmetodiken presenterades och exemplifiera-des. Efter detta fick seminariedeltagarna möjlighet till en översiktlig utflykt i fyndlådorna, vilket följdes av att de lokalansvariga presenterade respektive lokal och de insat-ser som gjorts hittills, samt de resultat som uppnåtts. Efter lunch vidtog en fri diskussion.

Figur 100. Seminariedeltagarna visas runt på Svartkärret 1.

64 SAU RAPPORT 2009:5

2.6.1 ORGANISATION AV FÄLTSEMINARIETInbjudna till mötet var referensgruppen som satts sam-man för denna grävning, några gäster och alla grävnings-medlemmar.

Referensgrupp:

David Damell, Örebro länsmuseum, Örebro.Kim von Hackwitz, doktorand vid institutionen för arkeo-

logi, Stockholms universitet.Kjel Knutsson, Institutionen för arkeologi och antikens

historia, Uppsala.Per Persson, Gråfjellprojektet, Kulturhistoriskt museum,

Oslo universitet.

Projektdeltagare:

Lars Sundström, SAU. Projektledare.Michel Guinard , SAU. Bitr proj ledare, ansvarig lokal 3.Kim Darmark, SAU. Ansvarig lokal 1.Pierre Vogel, SAU. Ansvarig lokal 2.Per Falkenström, SAU. Ansvarig stenregistrering och foto-

grafering.Kristina Martinelle, SAU. Dataansvarig.

Gäster:

Anders Kritz. Kulturmiljöhandläggare på länsstyrelsen i Örebro.

Yvonne Torstensson. Intendent/samordnare på Örebro länsmuseum.

Jan Apel. Verksamhetschef, SAU.Helena Knutsson. Redaktör och vetenskaplig handledare,

SAU.

Seminariet inleddes med en rundvandring på de tre loka-lerna. Grävmetodiken presenterades och exemplifiera-des. Efter detta fick seminariedeltagarna möjlighet till en översiktlig utflykt i fyndlådorna, vilket följdes av att de lokalansvariga presenterade respektive lokal och de insat-ser som gjorts hittills, samt de resultat som uppnåtts. Efter lunch vidtog en fri diskussion.

Figur 100. Seminariedeltagarna visas runt på Svartkärret 1.

SAU RAPPORT 2009:5 65

2.6.2 DISKUSSION OCH BERÖRDA TEMANUnder den fria diskussionen, så berördes flera intresse-punkter och små inlägg gjordes i diverse frågor. Här har vi försökt återge de viktigaste problemområdena som behandlades.

• Skärvsten. Samtliga lokaler innehöll skärvsten. Skärv-stenens distribution och morfologi var olikartad på de olika lokalerna och seminariet anade att det kunde finnas mycket information att hämta ur denna fynd-kategori. Dess stora fördel är att den i högre grad kan antas avspegla en vardagsverksamhet (matlagning/upphettning) än vad övriga för oss tillgängliga mesoli-tiska informationskällor gör. Potentialen för argument kring platsers varaktighet och funktion utifrån skärv-sten underströks, emellertid berördes problematiken med skärvstenens oklara kronologiska samhörighet med det slagna stenmaterialet. Möjligheten att datera skörbränd sten med termoluminiscens togs upp i sam-manhanget. Frågan om kulturella/funktionella prefe-renser beträffande råmaterial av olika kvalitet togs upp, liksom vikten av experimentella studier vid studiet av skörbränd sten.

• Lokalers relation till samtida lämningar i närområdet. Flera inlägg berörde frågan om vad det egentligen är vi undersöker när vi gräver en ”lokal”, vars utsträckning ofta får avgöras av exploateringsområdet. Hur kan vi förstå lokalerna i sitt sammanhang då vi begränsas av artificiella undersökningsramar? Det fanns en gemen-sam uppfattning om att en begränsad inventering av den forntida bukt som lokalerna förhåller sig till skulle ge värdefull information till en begränsad arbetsinsats. Är de av oss undersökta lokalerna representativa för ett större sammanhang än bara sig själva?

• Formationsprocesser och kronologiskt osäkra fyndkategorier. En stor del av seminariediskussionen upptogs av ett svårbe-gripligt mönster på lokal 1. Hasselnötskalens fördelning på ytan tycktes i ett större perspektiv korrelera med det slagna materialet och antyda att dessa två material depo-nerats samtidigt (figurer 29, 31-33) men av de få 14C-date-ringarna som gjordes under förundersökningen tycks majoriteten vara betydligt yngre än det deponerade sten-materialet (Falkenström et al 2005a). Denna oliktidig-het skulle eventuellt kunna bekräftas av den separering mellan fyndkategorierna som antyds i ett mindre rums-ligt perspektiv (figurer 59-62). Detta mönster skulle i detta läge gå att tolka som ett utslag av en senare omförflyttning av jordmassor som innehållit båda dessa oliktida kom-ponenter och detta skulle då kunna åstadkomma denna rumsliga samvariation av kronologiskt åtskilda arkeolo-giska komponenter. Det finns dock inget som tyder på några större förflyttningar av jord att döma av lagerfölj-

den på plats. Samma problematik gäller även skörbränd sten, alltså hur skall vi förhålla oss till ett kronologiskt osäkert fyndmaterial om det inte påträffas i en omedel-bar kontextuell närhet till ett mer typologiskt daterbart material?

• Landhöjningen och boplatsers strandbundenhet. Närke är ett klassiskt område för studier av landhöjningsproblemati-ken. Detta var en fråga som framförallt David Damell ville framhålla som en viktig framtidsfråga. Vi diskuterade hur våra undersökningar kunde bidra till detta. En viktig sak blev därför att försöka arkeologiskt studera dessa loka-lers eventuella relation till den dåtida stranden.

• Lokalernas relation till varandra. Denna fråga är direkt relaterad till frågan om lokalernas strandbundenhet. Mer eller mindre omedvetet utgår vi från att lokalerna är oliktida och alltid legat vid stranden. Samtidigt kän-des det inte orimligt att föreställa sig att t ex Svartkärret 1 och 2 utgjort samtida aktivitetsområden av olika typ, då fyndmaterialet på de två lokalerna var så olikartat.

• Materialets representativitet. En svår fråga var den metodre-laterade frågan om fyndmaterialets representativitet och hur man skall väga mängden information mot arbets-insatsens omfång. När är det t ex rimligt att sluta fynd-gräva? Flera kommentarer berörde det faktum att lokal 2 tycktes vara av en så ringa omfattning att det hittills ned-lagda arbetet på denna yta mer än väl hade fångat upp fyndmaterialet. Det var svårt att utifrån det uppgrävda materialet motivera en fortsatt frågeställning. I dagslä-get var det inte möjligt för någon att formulera en frå-geställning utgående från det hittills uppgrävda materia-let som inte går att besvara med befintligt material men som förväntas gå att besvara med en fortsatt grävning. Detta innebar att alla var överens om att inte fyndgräva denna yta (lokal 2) ytterligare utan att här gå direkt över till avbaning och anläggningsgrävning.

• Ytor med låg fyndfrekvens. Kanske stick i stäv med före-gående punkt, diskuterades risken att som arkeolog alltför starkt fokusera på centrala fyndförande delar av boplatsen. Detta ansågs medföra en risk för att ständigt undersöka snarlika beteenden, som t ex primär sten-bearbetning eller avfallshantering, medan arkeologiskt mer diskreta beteenden nedprioriteras omedvetet.

• Stenåldern på RAÄ 84:1. Seminariet berörde även det fak-tum att flera indikationer på mesolitiska lämningar fram-kommit på den närbelägna fornlämningen RAÄ 84:1. I samma anda som då lokalernas relation till sitt närom-råde diskuterades, så sågs det som viktigt att undersöka de mesolitiska aktiviteterna på denna yta, som låg på en lägre höjd över havet än lokalerna vid 83:1.

SAU RAPPORT 2009:5 65

2.6.2 DISKUSSION OCH BERÖRDA TEMANUnder den fria diskussionen, så berördes flera intresse-punkter och små inlägg gjordes i diverse frågor. Här har vi försökt återge de viktigaste problemområdena som behandlades.

• Skärvsten. Samtliga lokaler innehöll skärvsten. Skärv-stenens distribution och morfologi var olikartad på de olika lokalerna och seminariet anade att det kunde finnas mycket information att hämta ur denna fynd-kategori. Dess stora fördel är att den i högre grad kan antas avspegla en vardagsverksamhet (matlagning/upphettning) än vad övriga för oss tillgängliga mesoli-tiska informationskällor gör. Potentialen för argument kring platsers varaktighet och funktion utifrån skärv-sten underströks, emellertid berördes problematiken med skärvstenens oklara kronologiska samhörighet med det slagna stenmaterialet. Möjligheten att datera skörbränd sten med termoluminiscens togs upp i sam-manhanget. Frågan om kulturella/funktionella prefe-renser beträffande råmaterial av olika kvalitet togs upp, liksom vikten av experimentella studier vid studiet av skörbränd sten.

• Lokalers relation till samtida lämningar i närområdet. Flera inlägg berörde frågan om vad det egentligen är vi undersöker när vi gräver en ”lokal”, vars utsträckning ofta får avgöras av exploateringsområdet. Hur kan vi förstå lokalerna i sitt sammanhang då vi begränsas av artificiella undersökningsramar? Det fanns en gemen-sam uppfattning om att en begränsad inventering av den forntida bukt som lokalerna förhåller sig till skulle ge värdefull information till en begränsad arbetsinsats. Är de av oss undersökta lokalerna representativa för ett större sammanhang än bara sig själva?

• Formationsprocesser och kronologiskt osäkra fyndkategorier. En stor del av seminariediskussionen upptogs av ett svårbe-gripligt mönster på lokal 1. Hasselnötskalens fördelning på ytan tycktes i ett större perspektiv korrelera med det slagna materialet och antyda att dessa två material depo-nerats samtidigt (figurer 29, 31-33) men av de få 14C-date-ringarna som gjordes under förundersökningen tycks majoriteten vara betydligt yngre än det deponerade sten-materialet (Falkenström et al 2005a). Denna oliktidig-het skulle eventuellt kunna bekräftas av den separering mellan fyndkategorierna som antyds i ett mindre rums-ligt perspektiv (figurer 59-62). Detta mönster skulle i detta läge gå att tolka som ett utslag av en senare omförflyttning av jordmassor som innehållit båda dessa oliktida kom-ponenter och detta skulle då kunna åstadkomma denna rumsliga samvariation av kronologiskt åtskilda arkeolo-giska komponenter. Det finns dock inget som tyder på några större förflyttningar av jord att döma av lagerfölj-

den på plats. Samma problematik gäller även skörbränd sten, alltså hur skall vi förhålla oss till ett kronologiskt osäkert fyndmaterial om det inte påträffas i en omedel-bar kontextuell närhet till ett mer typologiskt daterbart material?

• Landhöjningen och boplatsers strandbundenhet. Närke är ett klassiskt område för studier av landhöjningsproblemati-ken. Detta var en fråga som framförallt David Damell ville framhålla som en viktig framtidsfråga. Vi diskuterade hur våra undersökningar kunde bidra till detta. En viktig sak blev därför att försöka arkeologiskt studera dessa loka-lers eventuella relation till den dåtida stranden.

• Lokalernas relation till varandra. Denna fråga är direkt relaterad till frågan om lokalernas strandbundenhet. Mer eller mindre omedvetet utgår vi från att lokalerna är oliktida och alltid legat vid stranden. Samtidigt kän-des det inte orimligt att föreställa sig att t ex Svartkärret 1 och 2 utgjort samtida aktivitetsområden av olika typ, då fyndmaterialet på de två lokalerna var så olikartat.

• Materialets representativitet. En svår fråga var den metodre-laterade frågan om fyndmaterialets representativitet och hur man skall väga mängden information mot arbets-insatsens omfång. När är det t ex rimligt att sluta fynd-gräva? Flera kommentarer berörde det faktum att lokal 2 tycktes vara av en så ringa omfattning att det hittills ned-lagda arbetet på denna yta mer än väl hade fångat upp fyndmaterialet. Det var svårt att utifrån det uppgrävda materialet motivera en fortsatt frågeställning. I dagslä-get var det inte möjligt för någon att formulera en frå-geställning utgående från det hittills uppgrävda materia-let som inte går att besvara med befintligt material men som förväntas gå att besvara med en fortsatt grävning. Detta innebar att alla var överens om att inte fyndgräva denna yta (lokal 2) ytterligare utan att här gå direkt över till avbaning och anläggningsgrävning.

• Ytor med låg fyndfrekvens. Kanske stick i stäv med före-gående punkt, diskuterades risken att som arkeolog alltför starkt fokusera på centrala fyndförande delar av boplatsen. Detta ansågs medföra en risk för att ständigt undersöka snarlika beteenden, som t ex primär sten-bearbetning eller avfallshantering, medan arkeologiskt mer diskreta beteenden nedprioriteras omedvetet.

• Stenåldern på RAÄ 84:1. Seminariet berörde även det fak-tum att flera indikationer på mesolitiska lämningar fram-kommit på den närbelägna fornlämningen RAÄ 84:1. I samma anda som då lokalernas relation till sitt närom-råde diskuterades, så sågs det som viktigt att undersöka de mesolitiska aktiviteterna på denna yta, som låg på en lägre höjd över havet än lokalerna vid 83:1.

66 SAU RAPPORT 2009:5

2.6.3 REFLEKTIONER OCH STRATEGISKA ÖVERVÄGANDEN EFTER FÄLTSEMINARIETEfter fältseminariet ville vi ta tillvara de synpunkter som framkommit, varför delar av den återstående fältti-den avvarades för att göra arbetsinsatser riktade mot att undersöka några av de behandlade temana. Av den åter-stående fälttiden reserverades 30% till avbaning och anläggningsgrävning, medan resten användes för en mer målinriktad fyndgrävning.

Svartkärret 1

Beträffande skärvstenen som diskuterats flitigt, beslöts dels att samla in skärvsten från de olika lokalerna, dels att ta ut en geolog för att studera skärvstenens bergart och jämföra detta med den naturliga förekomsten av bergar-ter.

En större insats skulle göras på Svartkärret 1 för att fånga in hasselnötsskalens spridning. I inledningsfasen av grävningen hade det rått en viss förvirring angående till-varatagandet av nötskal från det överlagrande myllalagret, vilket fick till följd att nötskal togs tillvara på ett inkon-sekvent sätt från detta lager. Därför ville vi gräva extra i det område strax söder om den största koncentrationen av slagen sten för att kontrollera förekomsten av nötskal där. Det fanns även en tanke om att det är lätt att förbise de små nötskalen om man inte letar specifikt efter dem. Denna undersökning överlappade delvis frågan om stu-diet av områden med låg fyndfrekvens. Svartkärret 1 sågs som den lokal på vilken vi lättast skulle kunna kontras-tera material från områden med låg fyndfrekvens mot dem med hög, då Svartkärret 2 inte innehöll större fynd-koncentrationer och Svartkärret 3 uteslöts på grund av de oklara rumsliga förhållandena på lokalen. Båda dessa tycktes dessutom vara störda av recenta aktiviteter i högre grad än Svartkärret 1.

Svartkärret 2

Seminariet hade haft svårt att ställa nya frågor utifrån det tillvaratagna materialet på Svartkärret 2 och det beslöts därför vara rationellt att inte fyndgräva vidare på platsen, utan att istället gå över direkt till avbaningsfasen.

Svartkärret 3

På Svartkärret 3 hade en centralt belägen simulerad fynd-koncentration innehållit enbart kvarts och inget övrigt fyndmaterial. Detta upplevdes som en anomali i för-hållande till de övriga fyndkoncentrationerna där flera material samvarierade. Då det hos utgrävarna dessutom fanns en känsla av att materialet i koncentrationen skilde sig morfologiskt, så fanns en önskan om att undersöka området vidare.

Generella frågor

Frågorna om landhöjning, strandbundenhet och lokaler-nas kronologiska relation till varandra angreps genom att dra ett eller flera långa maskinschakt i vilka fosfatkarte-ring skulle kunna fånga in eventuella strandzoner.

För att undersöka lokalernas relation till sitt närområde så beslöts dels att göra en mindre inventering av samma höjdnivåer som lokalerna ligger på, dels att göra en fynd-grävningsinsats på 84:1 för att ta tillvara förmodat mesoli-tiskt material härifrån

2.7 Riktade undersökningar2.7.1 SVARTKÄRRET 1-3. INSAMLING AV MATERIALEn utvidgning av storrutorna hade påbörjats före fält-seminariet, med det enkla syftet att samla in mer mate-rial. Detta kom att fortgå efter fältseminariet, då området mellan storrutorna grävdes samman relativt plan-löst. Förfarandet kan ses som en kombination av viljan att samla in ett större material för att skapa en säkrare empiri och bristen på mer sofistikerade frågeställningar. Momentet löpte delvis parallellt med andra, mer målin-riktade arbetsinsatser. Insatsen omfattade totalt 38 rutor. Ytan skiktades ner gradvis för att eventuella anläggningar skulle kunna observeras. Fynden samlades dock ej in i stick, med undantag för att recenta fynd från myllan till-varatogs separat och nötskal från myllan kasserades.

Inte överraskande genererade dessa rutor stora mäng-der fynd. Av figur 102 framgår det tydligt, att de knappa 10 m2 som arbetsmomentet omfattade mer än fördubb-lat mängden fynd i de flesta kategorierna. Särskilt has-selnötsskal börjar framträda rikligt under detta moment. Recenta fynd påträffas inte i någon större omfattning.

Figur 101. Svartkärret 1. Placering av rutor vid sammangräv-ningen av den centrala ytan.

66 SAU RAPPORT 2009:5

2.6.3 REFLEKTIONER OCH STRATEGISKA ÖVERVÄGANDEN EFTER FÄLTSEMINARIETEfter fältseminariet ville vi ta tillvara de synpunkter som framkommit, varför delar av den återstående fältti-den avvarades för att göra arbetsinsatser riktade mot att undersöka några av de behandlade temana. Av den åter-stående fälttiden reserverades 30% till avbaning och anläggningsgrävning, medan resten användes för en mer målinriktad fyndgrävning.

Svartkärret 1

Beträffande skärvstenen som diskuterats flitigt, beslöts dels att samla in skärvsten från de olika lokalerna, dels att ta ut en geolog för att studera skärvstenens bergart och jämföra detta med den naturliga förekomsten av bergar-ter.

En större insats skulle göras på Svartkärret 1 för att fånga in hasselnötsskalens spridning. I inledningsfasen av grävningen hade det rått en viss förvirring angående till-varatagandet av nötskal från det överlagrande myllalagret, vilket fick till följd att nötskal togs tillvara på ett inkon-sekvent sätt från detta lager. Därför ville vi gräva extra i det område strax söder om den största koncentrationen av slagen sten för att kontrollera förekomsten av nötskal där. Det fanns även en tanke om att det är lätt att förbise de små nötskalen om man inte letar specifikt efter dem. Denna undersökning överlappade delvis frågan om stu-diet av områden med låg fyndfrekvens. Svartkärret 1 sågs som den lokal på vilken vi lättast skulle kunna kontras-tera material från områden med låg fyndfrekvens mot dem med hög, då Svartkärret 2 inte innehöll större fynd-koncentrationer och Svartkärret 3 uteslöts på grund av de oklara rumsliga förhållandena på lokalen. Båda dessa tycktes dessutom vara störda av recenta aktiviteter i högre grad än Svartkärret 1.

Svartkärret 2

Seminariet hade haft svårt att ställa nya frågor utifrån det tillvaratagna materialet på Svartkärret 2 och det beslöts därför vara rationellt att inte fyndgräva vidare på platsen, utan att istället gå över direkt till avbaningsfasen.

Svartkärret 3

På Svartkärret 3 hade en centralt belägen simulerad fynd-koncentration innehållit enbart kvarts och inget övrigt fyndmaterial. Detta upplevdes som en anomali i för-hållande till de övriga fyndkoncentrationerna där flera material samvarierade. Då det hos utgrävarna dessutom fanns en känsla av att materialet i koncentrationen skilde sig morfologiskt, så fanns en önskan om att undersöka området vidare.

Generella frågor

Frågorna om landhöjning, strandbundenhet och lokaler-nas kronologiska relation till varandra angreps genom att dra ett eller flera långa maskinschakt i vilka fosfatkarte-ring skulle kunna fånga in eventuella strandzoner.

För att undersöka lokalernas relation till sitt närområde så beslöts dels att göra en mindre inventering av samma höjdnivåer som lokalerna ligger på, dels att göra en fynd-grävningsinsats på 84:1 för att ta tillvara förmodat mesoli-tiskt material härifrån

2.7 Riktade undersökningar2.7.1 SVARTKÄRRET 1-3. INSAMLING AV MATERIALEn utvidgning av storrutorna hade påbörjats före fält-seminariet, med det enkla syftet att samla in mer mate-rial. Detta kom att fortgå efter fältseminariet, då området mellan storrutorna grävdes samman relativt plan-löst. Förfarandet kan ses som en kombination av viljan att samla in ett större material för att skapa en säkrare empiri och bristen på mer sofistikerade frågeställningar. Momentet löpte delvis parallellt med andra, mer målin-riktade arbetsinsatser. Insatsen omfattade totalt 38 rutor. Ytan skiktades ner gradvis för att eventuella anläggningar skulle kunna observeras. Fynden samlades dock ej in i stick, med undantag för att recenta fynd från myllan till-varatogs separat och nötskal från myllan kasserades.

Inte överraskande genererade dessa rutor stora mäng-der fynd. Av figur 102 framgår det tydligt, att de knappa 10 m2 som arbetsmomentet omfattade mer än fördubb-lat mängden fynd i de flesta kategorierna. Särskilt has-selnötsskal börjar framträda rikligt under detta moment. Recenta fynd påträffas inte i någon större omfattning.

Figur 101. Svartkärret 1. Placering av rutor vid sammangräv-ningen av den centrala ytan.

SAU RAPPORT 2009:5 67

Figur 102. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter sammangrävningen av den centrala ytan.

Figur 103. Svartkärret 1. Fördelningen av bergart (knack-stenar) efter grävning i den centrala ytan.

Aktuellt moment (9,5 kvm)

Kumu-lativt (54,5 kvm)

17

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 16 1,6 0

Bergart 11 2779 14 3257 79

Bränd lera - - 16 18 0

Hasselnötsskal 652 24 945 35 69

Järn 1 1,3 7 55 14

Keramik - - 13 29 0

Kvarts 374 566 580 830 64

Kvartsit 366 2882 523 3412 70

Sandsten 2 7,2 8 630 25

Skörbränd sten 358 11595 469 15755 76

Flinta 51 20 76 30 67

Splitter 505 ej mätt 775 ej mätt 65

Porfyr 3 41 3 41 100

Slagg 1 0,1 1 0,1 100

Figur 104. Svartkärret 1. Viktstatistik för bergartsföremål (knackstenar) efter grävning i centrala ytan. Bergartsavslag från förundersökningens ruta 1090 ej medtaget. Höger kolumn anger viktstatistik utan de tidigare påträffade knackstenarna, vänster kolumn inkluderar dem.

Flera stenar (klassificerade som ”bergart”) påträffas, varav vissa har tydliga knackspår och facetteringar.

Bergartsföremålen som framkom under detta moment domineras av ovala, knytnävsstora stenar, flera med knackmärken. Det noterades att de var mycket snar-lika varandra i storlek, vilket gjorde att även två tidigare osäkra, men ändå tillvaratagna föremål som påträffats i storruta 33 kom att registreras, då de med sina 219 respek-tive 257 gram sammanföll väl i storlek med de övriga, mer tydliga knackstenarna (figur 102). Rumsligt har knackste-narna en dragning mot de sydöstra delarna av fyndkon-centrationens centrala parti.

Grävningsmomentet uppdagade större mängder flinta, som tycktes passa väl in med observationerna under tidi-gare grävningsfaser, där flinta företrädelsevis förekom i form av mikrospånsfragment. Rumsligt påträffas den cen-tralt i det fyndförande området.

De största kvartsmängderna påträffades i området mellan storruta 33 och 34, centralt i det simulerade fynd-förande området.

Kvartsitens utbredning är så gott som identisk med kvartsens, då den förekommer rikligast mellan storrutor 33 och 34.

Rikligt med hasselnötsskal hittades tillsammans med de största mängderna slagen sten, mellan storrutor 33 och 34, men en separat koncentration kan anas i storruta 31.

Skörbränd sten förekom i kvantiteter på upp till ett drygt kilo per kvartsmeterruta. Stenen tycktes överlag vara kraftigt fragmenterad. Rumsligt samvarierar den tyd-ligt med övriga fyndkategorier. Den skörbrända stenen, som i fält låg kvar i rutorna, kom att bli viktig som dis-kussionsunderlag för fyndansamlingens uppkomst och för vidare initiativ. Särskilt i den södra delen av under-sökningsområdet, i övergångarna till de tidigare storru-torna 31 och 34, upplevdes den skörbrända stenen få ett abrupt slut, där en ruta kunde innehålla mellan 10 och 20 skärvstenar medan intilliggande ruta var helt tom. Utgräv-

Bergartsföremål Bergartsföremål

Antal 13 Antal 11

Minimum (g) 128,3 Minimum (g) 128,3

Maximum (g) 573,5 Maximum (g) 573,5

Medelvärde (g) 250,4 Medelvärde (g) 252,6

Std.Av (g) 129,1 Std.Av (g) 141,1

SAU RAPPORT 2009:5 67

Figur 102. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter sammangrävningen av den centrala ytan.

Figur 103. Svartkärret 1. Fördelningen av bergart (knack-stenar) efter grävning i den centrala ytan.

Aktuellt moment (9,5 kvm)

Kumu-lativt (54,5 kvm)

17

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 16 1,6 0

Bergart 11 2779 14 3257 79

Bränd lera - - 16 18 0

Hasselnötsskal 652 24 945 35 69

Järn 1 1,3 7 55 14

Keramik - - 13 29 0

Kvarts 374 566 580 830 64

Kvartsit 366 2882 523 3412 70

Sandsten 2 7,2 8 630 25

Skörbränd sten 358 11595 469 15755 76

Flinta 51 20 76 30 67

Splitter 505 ej mätt 775 ej mätt 65

Porfyr 3 41 3 41 100

Slagg 1 0,1 1 0,1 100

Figur 104. Svartkärret 1. Viktstatistik för bergartsföremål (knackstenar) efter grävning i centrala ytan. Bergartsavslag från förundersökningens ruta 1090 ej medtaget. Höger kolumn anger viktstatistik utan de tidigare påträffade knackstenarna, vänster kolumn inkluderar dem.

Flera stenar (klassificerade som ”bergart”) påträffas, varav vissa har tydliga knackspår och facetteringar.

Bergartsföremålen som framkom under detta moment domineras av ovala, knytnävsstora stenar, flera med knackmärken. Det noterades att de var mycket snar-lika varandra i storlek, vilket gjorde att även två tidigare osäkra, men ändå tillvaratagna föremål som påträffats i storruta 33 kom att registreras, då de med sina 219 respek-tive 257 gram sammanföll väl i storlek med de övriga, mer tydliga knackstenarna (figur 102). Rumsligt har knackste-narna en dragning mot de sydöstra delarna av fyndkon-centrationens centrala parti.

Grävningsmomentet uppdagade större mängder flinta, som tycktes passa väl in med observationerna under tidi-gare grävningsfaser, där flinta företrädelsevis förekom i form av mikrospånsfragment. Rumsligt påträffas den cen-tralt i det fyndförande området.

De största kvartsmängderna påträffades i området mellan storruta 33 och 34, centralt i det simulerade fynd-förande området.

Kvartsitens utbredning är så gott som identisk med kvartsens, då den förekommer rikligast mellan storrutor 33 och 34.

Rikligt med hasselnötsskal hittades tillsammans med de största mängderna slagen sten, mellan storrutor 33 och 34, men en separat koncentration kan anas i storruta 31.

Skörbränd sten förekom i kvantiteter på upp till ett drygt kilo per kvartsmeterruta. Stenen tycktes överlag vara kraftigt fragmenterad. Rumsligt samvarierar den tyd-ligt med övriga fyndkategorier. Den skörbrända stenen, som i fält låg kvar i rutorna, kom att bli viktig som dis-kussionsunderlag för fyndansamlingens uppkomst och för vidare initiativ. Särskilt i den södra delen av under-sökningsområdet, i övergångarna till de tidigare storru-torna 31 och 34, upplevdes den skörbrända stenen få ett abrupt slut, där en ruta kunde innehålla mellan 10 och 20 skärvstenar medan intilliggande ruta var helt tom. Utgräv-

Bergartsföremål Bergartsföremål

Antal 13 Antal 11

Minimum (g) 128,3 Minimum (g) 128,3

Maximum (g) 573,5 Maximum (g) 573,5

Medelvärde (g) 250,4 Medelvärde (g) 252,6

Std.Av (g) 129,1 Std.Av (g) 141,1

68 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 105. Svartkärret 1. Fördelningen av flinta efter grävning i den centrala ytan.

Figur 106. Svartkärret 1. Fördelningen av kvarts efter grävning i den centrala ytan.

68 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 105. Svartkärret 1. Fördelningen av flinta efter grävning i den centrala ytan.

Figur 106. Svartkärret 1. Fördelningen av kvarts efter grävning i den centrala ytan.

SAU RAPPORT 2009:5 69

Figur 107. Svartkärret 1. Fördelningen av kvartsit efter grävning i den centrala ytan.

Figur 108. Svartkärret 1. Fördelningen av hasselnötsskal efter grävning i den centrala ytan.

SAU RAPPORT 2009:5 69

Figur 107. Svartkärret 1. Fördelningen av kvartsit efter grävning i den centrala ytan.

Figur 108. Svartkärret 1. Fördelningen av hasselnötsskal efter grävning i den centrala ytan.

70 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 109. Svartkärret 1. Fördelningen av skörbränd sten efter grävning i den centrala ytan. Med på planen finns även positionen för en under rutgrävningen observerad anomali, A 5125.

Figur 110. Fotografi av A 5125 i plan. Fotografi taget från söder av Michel Guinard.

70 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 109. Svartkärret 1. Fördelningen av skörbränd sten efter grävning i den centrala ytan. Med på planen finns även positionen för en under rutgrävningen observerad anomali, A 5125.

Figur 110. Fotografi av A 5125 i plan. Fotografi taget från söder av Michel Guinard.

SAU RAPPORT 2009:5 71

ningsteamet diskuterade möjligheterna av att detta var resultatet av någon form av ej längre existerande barriär. Hypotesen tycktes finna stöd i det faktum, att en anomali, A 5125, observerades under utgrävningen som låg precis i övergången mellan fyndrikt och fyndfattigt område.

2.7.1.1 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV BENDe tidigare rutsvepen i den östra, benförande delen av lokalen, hade resulterat i tillvaratagandet av en mindre mängd starkt fragmenterat bränt ben. Dock hade det mest fyndintensiva området isolerats. Då mesolitiskt benma-terial är sällsynt på mellansvenska lokaler, såg vi det som högprioriterat att fånga in så mycket som möjligt av de eventuella mesolitiska benfynden på Svartkärret 1.

Inledningsvis förtätades provgropsgrävningen ner till 1 m intervall i den största koncentrationen. Jorden ur rutorna vattensållades genom ett såll med 2 mm mask-storlek för att inte missa starkt fragmenterat ben eller mycket små ben, som t ex fiskben.

Förtätningsrutorna innehöll totalt 2 fragment ben (0,2 gram), 2 kvartsavslag, 1 splitter och två fragment bränd lera. Fyndmängden var alltså liten, trots att rutorna utpla-cerats mitt i koncentrationen.

Resultatet av förtätningen visade, att en noggrannare rumslig upplösning av benens distribution inte kunde motiveras. Benen låg sporadiskt spridda i området. Som en avslutande insats grävdes ett 4,5 m x 2,5 m stort område som en kontext. Sanden vattensållades nu genom 4 mm såll.

Insatsen resulterade i att fyra kvartsavslag (+fem splitter) framkom, samt 18 brända ben med en totalvikt på 1,5 gram. Under grävningen hittades även ett obränt ben. Vidare

Figur 111. Svartkärret 1. Förtätning av rutor i det benförande östra området.

Figur 113. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter rutförtätning i benområdet.

Förtätning i ben-område (1,25 kvm)

Kumulativt (54,25 kvm)

2

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 2 0,2 16 1,6 13

Bergart - - 14 2780,7 0

Bränd lera 2 1,9 16 18 13

Hasselnötsskal - - 903 36,7 0

Järn - - 6 52,9 0

Keramik - - 13 29,1 0

Kvarts 2 0,4 624 838,8 0

Kvartsit - - 521 3410,2 0

Sandsten - - 10 638,4 0

Skörbränd sten - - 469 15755 0

Flinta - - 75 29 0

Splitter 1 ej mätt 750 ej mätt 0

Porfyr - - 3 40,8 0

Figur 112. Svartkärret 1. Placering av spadundersökt grävenhet i det benförande området.

SAU RAPPORT 2009:5 71

ningsteamet diskuterade möjligheterna av att detta var resultatet av någon form av ej längre existerande barriär. Hypotesen tycktes finna stöd i det faktum, att en anomali, A 5125, observerades under utgrävningen som låg precis i övergången mellan fyndrikt och fyndfattigt område.

2.7.1.1 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV BENDe tidigare rutsvepen i den östra, benförande delen av lokalen, hade resulterat i tillvaratagandet av en mindre mängd starkt fragmenterat bränt ben. Dock hade det mest fyndintensiva området isolerats. Då mesolitiskt benma-terial är sällsynt på mellansvenska lokaler, såg vi det som högprioriterat att fånga in så mycket som möjligt av de eventuella mesolitiska benfynden på Svartkärret 1.

Inledningsvis förtätades provgropsgrävningen ner till 1 m intervall i den största koncentrationen. Jorden ur rutorna vattensållades genom ett såll med 2 mm mask-storlek för att inte missa starkt fragmenterat ben eller mycket små ben, som t ex fiskben.

Förtätningsrutorna innehöll totalt 2 fragment ben (0,2 gram), 2 kvartsavslag, 1 splitter och två fragment bränd lera. Fyndmängden var alltså liten, trots att rutorna utpla-cerats mitt i koncentrationen.

Resultatet av förtätningen visade, att en noggrannare rumslig upplösning av benens distribution inte kunde motiveras. Benen låg sporadiskt spridda i området. Som en avslutande insats grävdes ett 4,5 m x 2,5 m stort område som en kontext. Sanden vattensållades nu genom 4 mm såll.

Insatsen resulterade i att fyra kvartsavslag (+fem splitter) framkom, samt 18 brända ben med en totalvikt på 1,5 gram. Under grävningen hittades även ett obränt ben. Vidare

Figur 111. Svartkärret 1. Förtätning av rutor i det benförande östra området.

Figur 113. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter rutförtätning i benområdet.

Förtätning i ben-område (1,25 kvm)

Kumulativt (54,25 kvm)

2

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 2 0,2 16 1,6 13

Bergart - - 14 2780,7 0

Bränd lera 2 1,9 16 18 13

Hasselnötsskal - - 903 36,7 0

Järn - - 6 52,9 0

Keramik - - 13 29,1 0

Kvarts 2 0,4 624 838,8 0

Kvartsit - - 521 3410,2 0

Sandsten - - 10 638,4 0

Skörbränd sten - - 469 15755 0

Flinta - - 75 29 0

Splitter 1 ej mätt 750 ej mätt 0

Porfyr - - 3 40,8 0

Figur 112. Svartkärret 1. Placering av spadundersökt grävenhet i det benförande området.

72 SAU RAPPORT 2009:5

påträffades en flinta, samt ett fragment av en kritpipa och ett litet fragment av bränd lera.

2.7.1.2 SVARTKÄRRET 1. NÖTSKALSPROBLEMATIKENFör att adressera problematiken med nötskalen, som behandlades under fältseminariet, lades fyra rutor (5054-5057) ut som en mindre förtätning i det område där den huvudsakliga nötskalsförekomsten var efter avgränsning-arna. Det hade visat sig, att de simuleringar som utvär-deringen baserade sig på var gjorda utifrån nötskal som påträffats både i myllan och i sanden. En genomgång av nötskalen visade, att en stor del av dem var insamlade ur myllan (separat tillvaratagna, men ihopslagna vid regist-reringen). Dock kvarstod förekomst av nötskal i området även om nötskalen från myllan utsorterades.

Förtätningsrutornas syfte var att aktivt leta efter just nötskal (som eventuellt förbises i övrigt tomma rutor), samt dokumentera deras lagertillhörighet noggrannare. Dessutom utplacerades två rutor, 5058 och 5059 ut väs-ter om området, i lokalens stenigare parti, samt två rutor 5060 och 5061 söder om området. Hypotesen var, att nöt-skalen delvis tillhör en annan fas än den slagna stenen, vilket dateringarna från förundersökningen antytt. Där-

Figur 115. Svartkärret 1. Simulerad förekomst av nötskal i myllan efter svep 2.

Figur 114. Svartkärret 1. Sammanställning av fynd från rutor efter förtätning i nötskalsområdet.

Förtätning i nöt-skalsområde (2 kvm)

Kumulativt (56,5 kvm)

4

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 16 1,6 0

Bergart - - 14 3256,7 0

Bränd lera - - 16 18 0

Hasselnöts-skal

2 0,4 947 35,05 0

Järn - - 7 54,7 0

Keramik - - 13 29,1 0

Kvarts - - 580 830,4 0

Kvartsit - - 523 3411,5 0

Sandsten - - 8 629,9 0

Skörbränd sten

- - 469 15755 0

Flinta - - 76 29,9 0

Splitter - - 775 ej mätt 0

Porfyr - - 3 40,8 0

Slagg - - 1 0,1 0

72 SAU RAPPORT 2009:5

påträffades en flinta, samt ett fragment av en kritpipa och ett litet fragment av bränd lera.

2.7.1.2 SVARTKÄRRET 1. NÖTSKALSPROBLEMATIKENFör att adressera problematiken med nötskalen, som behandlades under fältseminariet, lades fyra rutor (5054-5057) ut som en mindre förtätning i det område där den huvudsakliga nötskalsförekomsten var efter avgränsning-arna. Det hade visat sig, att de simuleringar som utvär-deringen baserade sig på var gjorda utifrån nötskal som påträffats både i myllan och i sanden. En genomgång av nötskalen visade, att en stor del av dem var insamlade ur myllan (separat tillvaratagna, men ihopslagna vid regist-reringen). Dock kvarstod förekomst av nötskal i området även om nötskalen från myllan utsorterades.

Förtätningsrutornas syfte var att aktivt leta efter just nötskal (som eventuellt förbises i övrigt tomma rutor), samt dokumentera deras lagertillhörighet noggrannare. Dessutom utplacerades två rutor, 5058 och 5059 ut väs-ter om området, i lokalens stenigare parti, samt två rutor 5060 och 5061 söder om området. Hypotesen var, att nöt-skalen delvis tillhör en annan fas än den slagna stenen, vilket dateringarna från förundersökningen antytt. Där-

Figur 115. Svartkärret 1. Simulerad förekomst av nötskal i myllan efter svep 2.

Figur 114. Svartkärret 1. Sammanställning av fynd från rutor efter förtätning i nötskalsområdet.

Förtätning i nöt-skalsområde (2 kvm)

Kumulativt (56,5 kvm)

4

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben - - 16 1,6 0

Bergart - - 14 3256,7 0

Bränd lera - - 16 18 0

Hasselnöts-skal

2 0,4 947 35,05 0

Järn - - 7 54,7 0

Keramik - - 13 29,1 0

Kvarts - - 580 830,4 0

Kvartsit - - 523 3411,5 0

Sandsten - - 8 629,9 0

Skörbränd sten

- - 469 15755 0

Flinta - - 76 29,9 0

Splitter - - 775 ej mätt 0

Porfyr - - 3 40,8 0

Slagg - - 1 0,1 0

SAU RAPPORT 2009:5 73

för vore det förvånande, om nötskal och slagen sten har en rumslig association till varandra. De nya avgränsnings-rutorna syftade till att studera, huruvida nötskalen kunde fås att anta en annan utbredning, som skulle kunna tas som intäkt för att de tillhör en annan händelse.

Resultatet av undersökningen var att sammanlagt två nötskal tillvaratogs, ett från ruta 5056 och ett från ruta 5060, med en sammanlagd vikt på 0,4 gram. Dessa var de enda fynd som framkom. Nötskalen låg tydligt i den underliggande sanden.

Det bör hållas i åtanke, att materialet som simulering-arna baserar sig på här är litet, det rör sig om ett till ett par nötskal per ruta, vilket kanske inte är ett rimligt underlag att bygga långt gående teorier på. Dock går det inte att komma förbi det faktum, att den mesolitiska aktivitetsytan är snävt omgärdad både i söder, öster och väster av mer sentida hän-delser. Dateringen av nötskalet som är mest intimt förknip-pat med den slagna stenen är dock mesolitisk. Under den fortsatta rutgrävningen (kap 2.7.1.0) i det centrala fyndfö-rande området, som pågick parallellt med nötskalsunder-sökningen började större mängder nötskal framkomma just i det område, där det mesolitiska nötskalet påträffades.

Exakt vad de händelser som ägt rum på Svartkärret 1

Figur 116. Svartkärret 1. Simulerad förekomst av nötskal i sanden efter svep 2, samt planerade förtätningsrutor.

efter den mesolitiska fasen utgjorts av är svårt att säga. Nötskalen i sig själv ger föga ledtrådar. På Svartkärret 1 tillvaratogs, främst under rutgrävningen material som rimligtvis hör till de sentida aktiviteterna på platsen. I denna kategori ingår slagg, keramik, bränd lera, glas, järn och brons. Sett till antalet fyndposter (n=22) dominerar bränd lera (41%), följt av järnföremål (27%) och keramik (23%). I figur 119 ser vi hur de recenta materialen fördelar sig rumsligt.

Figuren 119 visar att det recenta materialet huvudsak-ligen påträffas utanför, söder och öster om den största fyndkoncentrationen. Det förekommer även en del recenta fynd i den sydöstra delen av den mesolitiska fyn-dansamlingen. De recenta materialen har ingen uppenbar anknytning till nötskalskoncentrationerna.

Även om intrycket i fält var att platsen tycktes vara ostörd, så är det vanskligt att intuitivt känna igen ostörda mesolitiska aktivitetsytor. Data, både nötskalens utbred-ning och förekomsten av recent fyndmaterial i nära anslutning till den mesolitiska fyndansamlingen, gör att vi måste vara öppna för möjligheten att den mesolitiska deponeringen på något sätt har störts av den eller de hän-delser som ägt rum efter denna.

SAU RAPPORT 2009:5 73

för vore det förvånande, om nötskal och slagen sten har en rumslig association till varandra. De nya avgränsnings-rutorna syftade till att studera, huruvida nötskalen kunde fås att anta en annan utbredning, som skulle kunna tas som intäkt för att de tillhör en annan händelse.

Resultatet av undersökningen var att sammanlagt två nötskal tillvaratogs, ett från ruta 5056 och ett från ruta 5060, med en sammanlagd vikt på 0,4 gram. Dessa var de enda fynd som framkom. Nötskalen låg tydligt i den underliggande sanden.

Det bör hållas i åtanke, att materialet som simulering-arna baserar sig på här är litet, det rör sig om ett till ett par nötskal per ruta, vilket kanske inte är ett rimligt underlag att bygga långt gående teorier på. Dock går det inte att komma förbi det faktum, att den mesolitiska aktivitetsytan är snävt omgärdad både i söder, öster och väster av mer sentida hän-delser. Dateringen av nötskalet som är mest intimt förknip-pat med den slagna stenen är dock mesolitisk. Under den fortsatta rutgrävningen (kap 2.7.1.0) i det centrala fyndfö-rande området, som pågick parallellt med nötskalsunder-sökningen började större mängder nötskal framkomma just i det område, där det mesolitiska nötskalet påträffades.

Exakt vad de händelser som ägt rum på Svartkärret 1

Figur 116. Svartkärret 1. Simulerad förekomst av nötskal i sanden efter svep 2, samt planerade förtätningsrutor.

efter den mesolitiska fasen utgjorts av är svårt att säga. Nötskalen i sig själv ger föga ledtrådar. På Svartkärret 1 tillvaratogs, främst under rutgrävningen material som rimligtvis hör till de sentida aktiviteterna på platsen. I denna kategori ingår slagg, keramik, bränd lera, glas, järn och brons. Sett till antalet fyndposter (n=22) dominerar bränd lera (41%), följt av järnföremål (27%) och keramik (23%). I figur 119 ser vi hur de recenta materialen fördelar sig rumsligt.

Figuren 119 visar att det recenta materialet huvudsak-ligen påträffas utanför, söder och öster om den största fyndkoncentrationen. Det förekommer även en del recenta fynd i den sydöstra delen av den mesolitiska fyn-dansamlingen. De recenta materialen har ingen uppenbar anknytning till nötskalskoncentrationerna.

Även om intrycket i fält var att platsen tycktes vara ostörd, så är det vanskligt att intuitivt känna igen ostörda mesolitiska aktivitetsytor. Data, både nötskalens utbred-ning och förekomsten av recent fyndmaterial i nära anslutning till den mesolitiska fyndansamlingen, gör att vi måste vara öppna för möjligheten att den mesolitiska deponeringen på något sätt har störts av den eller de hän-delser som ägt rum efter denna.

74 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 117. Svartkärret 1. Simulerad förekomst av nötskal i sanden efter förtätning. Baserad på rutor från förundersökning, svep 1 och svep 2, samt förtätningsrutor.

Figur 118. Svartkärret 1. Positionen för förundersökningens dateringar i förhållande till nötskalens och den slagna stenens huvudsakliga utbredning efter svep 2 och förtätning i nötskalsområdet.

74 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 117. Svartkärret 1. Simulerad förekomst av nötskal i sanden efter förtätning. Baserad på rutor från förundersökning, svep 1 och svep 2, samt förtätningsrutor.

Figur 118. Svartkärret 1. Positionen för förundersökningens dateringar i förhållande till nötskalens och den slagna stenens huvudsakliga utbredning efter svep 2 och förtätning i nötskalsområdet.

SAU RAPPORT 2009:5 75

Figur 119. Svartkärret 1. Rumslig spridning av recent material. Antal registrerad slagg, keramik, bränd lera, glas och metall sammanslaget.

2.7.1.3 SVARTKÄRRET 1. KNACKSTENSPROBLEMATIKENVid utgrävningen av storruta 3 (i rutor 16879 och 16880) påträffades två runda stenar av ungefär samma storlek. Dessa uppvisade inga tydliga knackmärken, men tillvara-togs ändå utan att registeras, då deras formlikhet antydde en möjlig mänsklig bakomliggande urvalsprocess. Vid den fortsatta fyndgrävningen i området mellan storruta 3 och 4 påträffades flera sådana stenar, samt en som uppvi-sade tydliga knackspår. För att styrka argumentet att även de omodifierade stenarna transporterats av människor till platsen, så antogs följande strategi:

1. Kvantifiera förekomsten av icke skörbränd sten i ett urval av rutor inom det centrala fyndförande området.

2. Kvantifiera och beskriv sten från det närliggande moränområdet för att fungera som referensmaterial.

En yta om 2,25 m2 grävdes (Grävenhet 5072) med spade i moränområdet. Schaktet grävdes ner till ett djup om ca 20 cm. Jorden sållades inte, utan sten insamlades genom att jorden söktes igenom med händerna. Stenar med en ungefärlig storlek om > 5 cm insamlades.

En lika stor yta grävdes på den centrala ytan i närhe-ten av det område där de flesta knackstenarna påträffats. Rutorna 5108-5116 grävdes med syfte att samla in all sten. Dessa kom att grävas i 25 cm rutor för att även undersöka

spridningen av material med högre upplösning i samband med en annan frågeställning (se kap 2.7.1.4).

Rutorna 5108-5116 lades ut i sydöstra delen av fynd-koncentrationen dels därför att det påträffats knackstens-liknande stenar i intilliggande rutor, dels för att rutorna hade som syfte att utreda andra frågor (kap 2.7.1.4).

Dessutom insamlades i rutorna knappt 6,5 kg sten som bedömdes vara omodifierad av människa. För spridnings-kartor, se kapitel 2.7.1.4.

En geolog var ute i fält 4 oktober och beskrev materia-let från G 5072 samt påbörjade beskrivning av skörbränt material, knackstenar och övrig sten.

2.7.1.4 SVARTKÄRRET 1. DETALJSTUDIER KRING GRÄNSZONER MELLAN FYNDRIKA OCH FYNDFATTIGA OMRÅDENEfter att ha grävt ytorna mellan de tidigare storrutorna (kap 2.7.1.0), så gjordes två observationer som fick effekt på påföljande insatser. För det första tycktes den skör-brända stenens utbredning få ett abrupt slut i storruta 4. Rutor 5035, 5036 och 5037 innehöll relativt rikliga mäng-der skörbränd sten (ca 500 gram/ruta), medan det sakna-des skörbränd sten söder om detta. I sammanhanget bör det nämnas, att resultaten från ruta 16916 inte är tillför-litliga, då ett misstag gjordes i att placera ut denna ruta där det tidigare legat en förundersökningsruta, 1090.

SAU RAPPORT 2009:5 75

Figur 119. Svartkärret 1. Rumslig spridning av recent material. Antal registrerad slagg, keramik, bränd lera, glas och metall sammanslaget.

2.7.1.3 SVARTKÄRRET 1. KNACKSTENSPROBLEMATIKENVid utgrävningen av storruta 3 (i rutor 16879 och 16880) påträffades två runda stenar av ungefär samma storlek. Dessa uppvisade inga tydliga knackmärken, men tillvara-togs ändå utan att registeras, då deras formlikhet antydde en möjlig mänsklig bakomliggande urvalsprocess. Vid den fortsatta fyndgrävningen i området mellan storruta 3 och 4 påträffades flera sådana stenar, samt en som uppvi-sade tydliga knackspår. För att styrka argumentet att även de omodifierade stenarna transporterats av människor till platsen, så antogs följande strategi:

1. Kvantifiera förekomsten av icke skörbränd sten i ett urval av rutor inom det centrala fyndförande området.

2. Kvantifiera och beskriv sten från det närliggande moränområdet för att fungera som referensmaterial.

En yta om 2,25 m2 grävdes (Grävenhet 5072) med spade i moränområdet. Schaktet grävdes ner till ett djup om ca 20 cm. Jorden sållades inte, utan sten insamlades genom att jorden söktes igenom med händerna. Stenar med en ungefärlig storlek om > 5 cm insamlades.

En lika stor yta grävdes på den centrala ytan i närhe-ten av det område där de flesta knackstenarna påträffats. Rutorna 5108-5116 grävdes med syfte att samla in all sten. Dessa kom att grävas i 25 cm rutor för att även undersöka

spridningen av material med högre upplösning i samband med en annan frågeställning (se kap 2.7.1.4).

Rutorna 5108-5116 lades ut i sydöstra delen av fynd-koncentrationen dels därför att det påträffats knackstens-liknande stenar i intilliggande rutor, dels för att rutorna hade som syfte att utreda andra frågor (kap 2.7.1.4).

Dessutom insamlades i rutorna knappt 6,5 kg sten som bedömdes vara omodifierad av människa. För spridnings-kartor, se kapitel 2.7.1.4.

En geolog var ute i fält 4 oktober och beskrev materia-let från G 5072 samt påbörjade beskrivning av skörbränt material, knackstenar och övrig sten.

2.7.1.4 SVARTKÄRRET 1. DETALJSTUDIER KRING GRÄNSZONER MELLAN FYNDRIKA OCH FYNDFATTIGA OMRÅDENEfter att ha grävt ytorna mellan de tidigare storrutorna (kap 2.7.1.0), så gjordes två observationer som fick effekt på påföljande insatser. För det första tycktes den skör-brända stenens utbredning få ett abrupt slut i storruta 4. Rutor 5035, 5036 och 5037 innehöll relativt rikliga mäng-der skörbränd sten (ca 500 gram/ruta), medan det sakna-des skörbränd sten söder om detta. I sammanhanget bör det nämnas, att resultaten från ruta 16916 inte är tillför-litliga, då ett misstag gjordes i att placera ut denna ruta där det tidigare legat en förundersökningsruta, 1090.

76 SAU RAPPORT 2009:5

Figur. 121. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter grävandet av rutor 5108-5116.

Figur 120. Svartkärret 1. Positionen för rutor med syfte att kontrastera sten inom och utom fyndområde.

5108-5116 (2,25 kvm)

Kumulativt (58,75 kvm)

4

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 4 0,8 20 2,4 20

Bergart 2 502,4 16 3759,1 13

Bränd lera 4 11,1 20 29,1 20

Hasselnötsskal 288 10,8 1235 45,85 23

Järn 2 24,6 9 79,3 22

Keramik 1 2,2 14 31,3 7

Kvarts 60 111,6 640 942 9

Kvartsit 57 135,3 580 3546,8 10

Sandsten - - 8 629,9 0

Skörbränd sten 102 2267 571 18022 18

Flinta 14 3,6 90 33,5 16

Splitter 86 ej mätt 861 ej mätt 10

Slagg - - 1 0,1 0

Porfyr 2 3,5 5 44,3 40

Brons 1 0,4 1 0,4 100

Glas 1 0,3 1 0,3 100

76 SAU RAPPORT 2009:5

Figur. 121. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter grävandet av rutor 5108-5116.

Figur 120. Svartkärret 1. Positionen för rutor med syfte att kontrastera sten inom och utom fyndområde.

5108-5116 (2,25 kvm)

Kumulativt (58,75 kvm)

4

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 4 0,8 20 2,4 20

Bergart 2 502,4 16 3759,1 13

Bränd lera 4 11,1 20 29,1 20

Hasselnötsskal 288 10,8 1235 45,85 23

Järn 2 24,6 9 79,3 22

Keramik 1 2,2 14 31,3 7

Kvarts 60 111,6 640 942 9

Kvartsit 57 135,3 580 3546,8 10

Sandsten - - 8 629,9 0

Skörbränd sten 102 2267 571 18022 18

Flinta 14 3,6 90 33,5 16

Splitter 86 ej mätt 861 ej mätt 10

Slagg - - 1 0,1 0

Porfyr 2 3,5 5 44,3 40

Brons 1 0,4 1 0,4 100

Glas 1 0,3 1 0,3 100

SAU RAPPORT 2009:5 77

Figur 122. Svartkärret 1. Spridningen av slagen sten (vikt) i sextondelsrutorna.

Figur 123. Svartkärret 1. Spridningen av skörbränd sten i sextondelsrutorna.

sandet av en barriäreffekt kunna belysa eventuella för-svunna strukturer på platsen.

Undersökningen utfördes så, att de 9 kvartsmeter-rutorna 5108-5116 delades in i 36 enheter om 25 × 25 cm2, då 50 × 50 cm2 rutor utgör ett för grovmaskigt nät för att kunna fånga in den effekt som en vägg kan ha (Stapert 1990: 7). Rutorna grävdes också för att adressera fråge-ställningen i kapitel 2.7.1.3. Rutorna skiktades ner för att upptäcka eventuella anläggningar. All sand sållades genom 4 mm såll.

Spridningen av slagen sten illustreras här enligt vikt, då detta ses som mer relevant för studiet av eventuella barriäreffekter än vad antal är. Samtliga sextondelsrutor utom två innehöll slagen sten, men det går att se en tydlig uppdelning mellan schaktets nordvästra och sydöstra del beträffande mängden.

Samma mönster upprepas beträffande den skörbrända stenen, som är koncentrerade till schaktets nordvästra del.

Möjligen något överraskande så tycks även det stenma-terial som bedömdes som varken slaget eller eldpåverkat sorterat enligt samma principer som de kulturellt påver-kade materialen.

En barriär har den effekten på partiklar, att den hej-dar deras rörelse i en riktning. Intill en barriär kommer det alltså med tiden att ansamlas material. I ovanstående spridningskartor är det tydligt, att det förekommer mate-rial i en del av schaktet, men inte i den andra. Men är detta tillräckligt för att argumentera för att det har funnits en barriär som hejdat fyndens vidare spridning i sydöstlig riktning? Nej, fyndmängden måste självklart avta någon-stans och att vi har identifierat exakt var detta är, innebär inte att vi har några riktmärken om varför de avtar just här. Däremot skulle vi kunna hävda, att om fyndfördel-ningen avviker från en normalfördelning så kan detta tas som intäkt för att barriärer på något sätt har inverkat. Med andra ord, om en tunna spik hälls ut på ett golv mitt i ett rum, så kommer det att ligga mycket spik i en hög, medan spikmängden gradvis tunnas ut i alla riktningar. Om vi rör oss över detta golv och eventuellt sopar det, så kommer detta mönster till slut att inverteras, så att den centrala golvytan (där vi rör oss mest) är relativt tom på spik, medan spiken ansamlas längs väggarna. På andra sidan väggen finns naturligtvis ingen spik.

Då det i spridningskartorna finns antydningar om det senare mönstret, så sammanställs följande diagram. Dessa sammanställdes ej under fältsituationen, utan beslut togs då utifrån spridningskartorna enbart. Diagrammen har sammanställts genom att sextondelsrutorna har sum-merats på diagonalen enligt figur 126, varefter medelfö-rekomsten av kategorierna slagen, skörbränd och omo-difierad sten har beräknats. Resultaten redovisas nedan i procent.

Det mest intressanta med diagrammen i figurerna 125, 127, 128 är förhöjningarna av material mellan diagonalerna 3

Denna efterhandsinsikt förändrar dock inte faktum, att övergången är skarp. I detta skede låg fyndregistreringen efter, men intrycket hos de som grävde i området var att det skärvstenrika området även innehöll förhöjda mäng-der fynd, speciellt stora avslag. För det andra påträffades en anomali (A 5125) i ruta 5042. Denna bestod av en oval (0,3 × 0,2 m), relativt kraftig mörkfärgning med en sten i ena änden. Anomalin låg i vad som under fältsituationen upplevdes som övergången mellan fyndrikt och fyndfat-tigt område. Dessa två observationer ledde oss till att vilja undersöka fyndkoncentrationens gränszoner närmare för att studera på vilket sätt fynden avtog. T ex skulle påvi-

SAU RAPPORT 2009:5 77

Figur 122. Svartkärret 1. Spridningen av slagen sten (vikt) i sextondelsrutorna.

Figur 123. Svartkärret 1. Spridningen av skörbränd sten i sextondelsrutorna.

sandet av en barriäreffekt kunna belysa eventuella för-svunna strukturer på platsen.

Undersökningen utfördes så, att de 9 kvartsmeter-rutorna 5108-5116 delades in i 36 enheter om 25 × 25 cm2, då 50 × 50 cm2 rutor utgör ett för grovmaskigt nät för att kunna fånga in den effekt som en vägg kan ha (Stapert 1990: 7). Rutorna grävdes också för att adressera fråge-ställningen i kapitel 2.7.1.3. Rutorna skiktades ner för att upptäcka eventuella anläggningar. All sand sållades genom 4 mm såll.

Spridningen av slagen sten illustreras här enligt vikt, då detta ses som mer relevant för studiet av eventuella barriäreffekter än vad antal är. Samtliga sextondelsrutor utom två innehöll slagen sten, men det går att se en tydlig uppdelning mellan schaktets nordvästra och sydöstra del beträffande mängden.

Samma mönster upprepas beträffande den skörbrända stenen, som är koncentrerade till schaktets nordvästra del.

Möjligen något överraskande så tycks även det stenma-terial som bedömdes som varken slaget eller eldpåverkat sorterat enligt samma principer som de kulturellt påver-kade materialen.

En barriär har den effekten på partiklar, att den hej-dar deras rörelse i en riktning. Intill en barriär kommer det alltså med tiden att ansamlas material. I ovanstående spridningskartor är det tydligt, att det förekommer mate-rial i en del av schaktet, men inte i den andra. Men är detta tillräckligt för att argumentera för att det har funnits en barriär som hejdat fyndens vidare spridning i sydöstlig riktning? Nej, fyndmängden måste självklart avta någon-stans och att vi har identifierat exakt var detta är, innebär inte att vi har några riktmärken om varför de avtar just här. Däremot skulle vi kunna hävda, att om fyndfördel-ningen avviker från en normalfördelning så kan detta tas som intäkt för att barriärer på något sätt har inverkat. Med andra ord, om en tunna spik hälls ut på ett golv mitt i ett rum, så kommer det att ligga mycket spik i en hög, medan spikmängden gradvis tunnas ut i alla riktningar. Om vi rör oss över detta golv och eventuellt sopar det, så kommer detta mönster till slut att inverteras, så att den centrala golvytan (där vi rör oss mest) är relativt tom på spik, medan spiken ansamlas längs väggarna. På andra sidan väggen finns naturligtvis ingen spik.

Då det i spridningskartorna finns antydningar om det senare mönstret, så sammanställs följande diagram. Dessa sammanställdes ej under fältsituationen, utan beslut togs då utifrån spridningskartorna enbart. Diagrammen har sammanställts genom att sextondelsrutorna har sum-merats på diagonalen enligt figur 126, varefter medelfö-rekomsten av kategorierna slagen, skörbränd och omo-difierad sten har beräknats. Resultaten redovisas nedan i procent.

Det mest intressanta med diagrammen i figurerna 125, 127, 128 är förhöjningarna av material mellan diagonalerna 3

Denna efterhandsinsikt förändrar dock inte faktum, att övergången är skarp. I detta skede låg fyndregistreringen efter, men intrycket hos de som grävde i området var att det skärvstenrika området även innehöll förhöjda mäng-der fynd, speciellt stora avslag. För det andra påträffades en anomali (A 5125) i ruta 5042. Denna bestod av en oval (0,3 × 0,2 m), relativt kraftig mörkfärgning med en sten i ena änden. Anomalin låg i vad som under fältsituationen upplevdes som övergången mellan fyndrikt och fyndfat-tigt område. Dessa två observationer ledde oss till att vilja undersöka fyndkoncentrationens gränszoner närmare för att studera på vilket sätt fynden avtog. T ex skulle påvi-

78 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 124. Svartkärret 1. Spridningen av icke-modifierad sten i sextondelsrutorna.

Figur 125. Svartkärret 1. Fördelningen av slagen sten enligt vikt i de summerade diagonalerna. Svarta kolumner markerar övergångszon från fyndförande till fyndfattigt område.

Figur 126. Svartkärret 1. Schema för beräkning av fyndfördel-ning i sextondelsrutor.

Figur 127. Svartkärret 1. Fördelningen av skörbränd sten enligt vikt i de summerade diagonalerna. Svarta kolumner markerar övergångszon från fyndförande till fyndfattigt område.

Figur 128. Svartkärret 1. Fördelningen av icke-modifierad sten enligt vikt i de summerade diagonalerna. Svarta kolumner markerar övergångszon från fyndförande till fyndfattigt område.

78 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 124. Svartkärret 1. Spridningen av icke-modifierad sten i sextondelsrutorna.

Figur 125. Svartkärret 1. Fördelningen av slagen sten enligt vikt i de summerade diagonalerna. Svarta kolumner markerar övergångszon från fyndförande till fyndfattigt område.

Figur 126. Svartkärret 1. Schema för beräkning av fyndfördel-ning i sextondelsrutor.

Figur 127. Svartkärret 1. Fördelningen av skörbränd sten enligt vikt i de summerade diagonalerna. Svarta kolumner markerar övergångszon från fyndförande till fyndfattigt område.

Figur 128. Svartkärret 1. Fördelningen av icke-modifierad sten enligt vikt i de summerade diagonalerna. Svarta kolumner markerar övergångszon från fyndförande till fyndfattigt område.

SAU RAPPORT 2009:5 79

till 6, som omges av stundvis markanta fall i fyndmängd på båda sidor, i såväl diagonal 2 som 7. Detta ses som en avvi-kelse från normalfördelningen som skulle kunna innebära att en barriär har stoppat upp material runt diagonal 4-5.

I fält upplevde vi det som att upplösningen med 25 cm rutor fortfarande var för grov. Därför beslöt vi att lägga ut ett antal rutor för att med finare upplösning beskriva den västra gränsen av fyndkoncentrationen. Rutornas place-ring bestämdes huvudsakligen av den skörbrända ste-nens utbredning, då registreringen av övrigt fyndmate-rial inte låg i fas med grävandet. Rutorna utplacerades där den skörbrända stenen såg ut att löpa i ett SV-NÖ-stråk, i princip parallellt med den begränsning som observerats i sextondelsrutorna.

I 12 rutor, 100307-100314, samt 5187-5190 skärslevs-grävdes jorden och centimeternoggranna x- och y-vär-den gavs för kategorierna slagen sten, skörbränd sten samt övrig sten. Kategorin övrig sten består av stenar som inte bär synlig påverkan från människa. Vi ville ändå mäta in dem, då det i de tidigare grävda rutorna 5108-5116 tycktes som om denna kategori grovt samvarierade med övriga, kulturella kategorier, dvs naturstenen avtog på samma sätt som avslag och skärvsten. Vid inmätningen av fynd togs dessvärre ingen hänsyn till fyndens storlek, utan alla fynd som påträffades in situ beskrevs som en punkt på planen. Detta försämrar troligtvis datakvaliteten.

Av diagram i figurerna 134-136 ser vi att fyndmängden avtar gradvis mot väster. Det finns inga tecken på den iso-lerade topp som har beskrivits angående rutor 5108-5116 beträffande fynden och den skörbrända stenen. Däre-mot uppvisar den icke-modifierade stenen en förhöjning

Figur 129. Svartkärret 1. Placering av rutor för detaljstudie av fyndfördelning.

Figur 130. Svartkärret 1. Fynd i rutorna 100307-100314/5187-5190.

Figur 131. Svartkärret 1. Skärvsten i rutorna 100307-100314/5187-5190.

SAU RAPPORT 2009:5 79

till 6, som omges av stundvis markanta fall i fyndmängd på båda sidor, i såväl diagonal 2 som 7. Detta ses som en avvi-kelse från normalfördelningen som skulle kunna innebära att en barriär har stoppat upp material runt diagonal 4-5.

I fält upplevde vi det som att upplösningen med 25 cm rutor fortfarande var för grov. Därför beslöt vi att lägga ut ett antal rutor för att med finare upplösning beskriva den västra gränsen av fyndkoncentrationen. Rutornas place-ring bestämdes huvudsakligen av den skörbrända ste-nens utbredning, då registreringen av övrigt fyndmate-rial inte låg i fas med grävandet. Rutorna utplacerades där den skörbrända stenen såg ut att löpa i ett SV-NÖ-stråk, i princip parallellt med den begränsning som observerats i sextondelsrutorna.

I 12 rutor, 100307-100314, samt 5187-5190 skärslevs-grävdes jorden och centimeternoggranna x- och y-vär-den gavs för kategorierna slagen sten, skörbränd sten samt övrig sten. Kategorin övrig sten består av stenar som inte bär synlig påverkan från människa. Vi ville ändå mäta in dem, då det i de tidigare grävda rutorna 5108-5116 tycktes som om denna kategori grovt samvarierade med övriga, kulturella kategorier, dvs naturstenen avtog på samma sätt som avslag och skärvsten. Vid inmätningen av fynd togs dessvärre ingen hänsyn till fyndens storlek, utan alla fynd som påträffades in situ beskrevs som en punkt på planen. Detta försämrar troligtvis datakvaliteten.

Av diagram i figurerna 134-136 ser vi att fyndmängden avtar gradvis mot väster. Det finns inga tecken på den iso-lerade topp som har beskrivits angående rutor 5108-5116 beträffande fynden och den skörbrända stenen. Däre-mot uppvisar den icke-modifierade stenen en förhöjning

Figur 129. Svartkärret 1. Placering av rutor för detaljstudie av fyndfördelning.

Figur 130. Svartkärret 1. Fynd i rutorna 100307-100314/5187-5190.

Figur 131. Svartkärret 1. Skärvsten i rutorna 100307-100314/5187-5190.

80 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 132. Svartkärret 1. Sten i rutorna 100307-100314/5187-5190.

Figur 133. Svartkärret 1. Schema för beräkning av fyndför-delning i detaljstudierutorna.

Figur 134. Svartkärret 1. Fördelning av slagen sten (antal) enligt fig 133.

Figur 135. Svartkärret 1. Fördelning av skörbränd sten (antal) enligt fig 133.

Figur 136. Svartkärret 1. Fördelning av icke-modifierad sten (antal) enligt fig 133.

80 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 132. Svartkärret 1. Sten i rutorna 100307-100314/5187-5190.

Figur 133. Svartkärret 1. Schema för beräkning av fyndför-delning i detaljstudierutorna.

Figur 134. Svartkärret 1. Fördelning av slagen sten (antal) enligt fig 133.

Figur 135. Svartkärret 1. Fördelning av skörbränd sten (antal) enligt fig 133.

Figur 136. Svartkärret 1. Fördelning av icke-modifierad sten (antal) enligt fig 133.

SAU RAPPORT 2009:5 81

Detaljstu-die (3 kvm)

Kumulativt (61,75 kvm)

5

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 3 0,1 23 2,5 13

Bergart 1 192,4 17 3951,5 6

Bränd lera - - 20 29,1 0

Hasselnötsskal 94 2,6 1329 48,45 7

Järn - - 9 79,3 0

Keramik - - 14 31,3 0

Kvarts 98 125,2 738 1067,2 13

Kvartsit 137 454,7 717 4001,5 19

Sandsten - - 8 629,9 0

Skörbränd sten 104 3415 675 21437 15

Flinta 46 28,7 136 62,2 34

Splitter 211 ej mätt 1072 ej mätt 20

Slagg - - 1 0,1 0

Porfyr 1 196,9 6 241,2 17

Brons - - 1 0,4 0

Glas - - 1 0,3 0

Grönsten 1 1,7 1 1,7 100

Figur 137. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter grävningen av detaljstudierutorna.

Figur 138. Svartkärret 1. Den totala spridningen av kvarts efter utredning om barriäreffekt.

SAU RAPPORT 2009:5 81

Detaljstu-die (3 kvm)

Kumulativt (61,75 kvm)

5

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 3 0,1 23 2,5 13

Bergart 1 192,4 17 3951,5 6

Bränd lera - - 20 29,1 0

Hasselnötsskal 94 2,6 1329 48,45 7

Järn - - 9 79,3 0

Keramik - - 14 31,3 0

Kvarts 98 125,2 738 1067,2 13

Kvartsit 137 454,7 717 4001,5 19

Sandsten - - 8 629,9 0

Skörbränd sten 104 3415 675 21437 15

Flinta 46 28,7 136 62,2 34

Splitter 211 ej mätt 1072 ej mätt 20

Slagg - - 1 0,1 0

Porfyr 1 196,9 6 241,2 17

Brons - - 1 0,4 0

Glas - - 1 0,3 0

Grönsten 1 1,7 1 1,7 100

Figur 137. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter grävningen av detaljstudierutorna.

Figur 138. Svartkärret 1. Den totala spridningen av kvarts efter utredning om barriäreffekt.

82 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 139. Svartkärret 1. Den totala spridningen av kvartsit efter utredning om barriäreffekt.

Figur 140. Svartkärret 1. Den totala spridningen av flinta efter utredning om barriäreffekt.

82 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 139. Svartkärret 1. Den totala spridningen av kvartsit efter utredning om barriäreffekt.

Figur 140. Svartkärret 1. Den totala spridningen av flinta efter utredning om barriäreffekt.

SAU RAPPORT 2009:5 83

Figur 141. Svartkärret 1. Den totala spridningen av bergart (knacksten) efter utredning om barriäreffekt.

Figur 142. Svartkärret 1. Den totala spridningen av hasselnötsskal efter utredning om barriäref-fekt.

SAU RAPPORT 2009:5 83

Figur 141. Svartkärret 1. Den totala spridningen av bergart (knacksten) efter utredning om barriäreffekt.

Figur 142. Svartkärret 1. Den totala spridningen av hasselnötsskal efter utredning om barriäref-fekt.

84 SAU RAPPORT 2009:5

i diagonal 4. Sammantaget bör man nog ändå konstatera, att det inte finns tecken på att en barriär har varit med och påverkat fyndbilden, då kategorin icke-modifierad sten är svårhanterlig.

Efter detta arbetsmoment hade ytterligare fynd samlats in. Spridningarna efter arbetsmomentet presenteras här, även om det bör hållas i åtanke att dessa spridningskartor inte var tillgängliga för oss i fält, där vi istället hade en mer intuitiv bild av fyndens fördelning.

Kvartsens spridning börjar här anta en nästan oval eller rektangulär form, där särskilt det södra partiets gränser är väldefininerade. De rikaste fyndmängderna bildar ett ca 4,5 m långt och ca 3 m brett stråk, som löper i SÖ-NV riktning.

Kvartsitens spridning tycks vara i det närmaste identisk med kvartsens. Även här återfinns de rikaste fyndmäng-derna centralt och bildande ett stråk av samma dimensio-ner som kvartsen.

Flintans utbredning skiljer sig något från kvartsen och kvartsiten. De rikaste flintförekomsterna kan sägas följa samma sträckning som kvarts/kvartsitstråket, men kon-centrerat till dennas norra parti.

Bergart, huvudsakligen knackstenar, återfinns rikligast i fyndstråkets västra del, men förekommer spritt även i andra delar av schaktet.

De rikaste mängderna hasselnötsskal hittas i stråkets sydöstra del, medan den nordvästra är, relativt sett, tom på organiskt material.

Skörbränd sten tycks vid en visuell betraktelse sam-variera väl med det slagna stenmaterialet (kvarts och kvartsit).

2.7.1.5 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV MATERIAL I OMRÅDEN MED LÅG FYNDFREKVENSFör att undvika att endast undersöka ett beteende, vilket är risken om man alltid koncentrerar sig på de fyndrikaste delarna av lokalen (se kapitel 2.6), så fördelades en del resurser till undersökandet av de delar av lokalen där det förekommit mer sparsamt med fynd. Ett stråk av avslag hade observerats söder om det centrala området, men tydligt åtskilt från det samma. Två storrutor om 2,25 m2 grävdes söder om det centrala området (5000-5008 och 5014-5021). Ytterligare en storruta (5133-5141) kom i ett senare skede att grävas med samma syfte längre österut. Vid insamlingen av ben (kap 2.7.1.1) hade fynd av slagen sten (osystematiskt) observerats i sydvästra delen av den grävenhet som grävdes med spade.

Som synes av figur 144 så gav rutorna i undersökningen ett kvantitativt magert resultat, vilket inte är överraskande med tanke på målsättningen med grävandet av dem. Vissa

Figur 143. Svartkärret 1. Den totala spridningen av skörbränd sten efter utredning om barriäreffekt.

84 SAU RAPPORT 2009:5

i diagonal 4. Sammantaget bör man nog ändå konstatera, att det inte finns tecken på att en barriär har varit med och påverkat fyndbilden, då kategorin icke-modifierad sten är svårhanterlig.

Efter detta arbetsmoment hade ytterligare fynd samlats in. Spridningarna efter arbetsmomentet presenteras här, även om det bör hållas i åtanke att dessa spridningskartor inte var tillgängliga för oss i fält, där vi istället hade en mer intuitiv bild av fyndens fördelning.

Kvartsens spridning börjar här anta en nästan oval eller rektangulär form, där särskilt det södra partiets gränser är väldefininerade. De rikaste fyndmängderna bildar ett ca 4,5 m långt och ca 3 m brett stråk, som löper i SÖ-NV riktning.

Kvartsitens spridning tycks vara i det närmaste identisk med kvartsens. Även här återfinns de rikaste fyndmäng-derna centralt och bildande ett stråk av samma dimensio-ner som kvartsen.

Flintans utbredning skiljer sig något från kvartsen och kvartsiten. De rikaste flintförekomsterna kan sägas följa samma sträckning som kvarts/kvartsitstråket, men kon-centrerat till dennas norra parti.

Bergart, huvudsakligen knackstenar, återfinns rikligast i fyndstråkets västra del, men förekommer spritt även i andra delar av schaktet.

De rikaste mängderna hasselnötsskal hittas i stråkets sydöstra del, medan den nordvästra är, relativt sett, tom på organiskt material.

Skörbränd sten tycks vid en visuell betraktelse sam-variera väl med det slagna stenmaterialet (kvarts och kvartsit).

2.7.1.5 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV MATERIAL I OMRÅDEN MED LÅG FYNDFREKVENSFör att undvika att endast undersöka ett beteende, vilket är risken om man alltid koncentrerar sig på de fyndrikaste delarna av lokalen (se kapitel 2.6), så fördelades en del resurser till undersökandet av de delar av lokalen där det förekommit mer sparsamt med fynd. Ett stråk av avslag hade observerats söder om det centrala området, men tydligt åtskilt från det samma. Två storrutor om 2,25 m2 grävdes söder om det centrala området (5000-5008 och 5014-5021). Ytterligare en storruta (5133-5141) kom i ett senare skede att grävas med samma syfte längre österut. Vid insamlingen av ben (kap 2.7.1.1) hade fynd av slagen sten (osystematiskt) observerats i sydvästra delen av den grävenhet som grävdes med spade.

Som synes av figur 144 så gav rutorna i undersökningen ett kvantitativt magert resultat, vilket inte är överraskande med tanke på målsättningen med grävandet av dem. Vissa

Figur 143. Svartkärret 1. Den totala spridningen av skörbränd sten efter utredning om barriäreffekt.

SAU RAPPORT 2009:5 85

Figur 145. Svartkärret 1. Positionen för rutor med syfte att ta tillvara material från lågfrekventa områden.

Figur 144. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter grävning i lågfrekventa områden.

Lågfrekventa områden (6,5 kvm)

Kumulativt (68,25 kvm)

10

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 1 0,1 24 2,6 4

Bergart - - 17 3951,5 0

Bränd lera 3 2,6 23 31,7 13

Hasselnötsskal 3 0,2 1332 48,65 0

Järn - - 9 79,3 0

Keramik - - 14 31,3 0

Kvarts 14 22,9 752 1090,1 2

Kvartsit 8 30,2 725 4031,7 1

Sandsten - - 8 629,9 0

Skörbränd sten 18 295 693 21732 3

Flinta 3 1,4 139 63,6 2

Splitter 12 ej mätt 1084 ej mätt 1

Slagg - - 1 0,1 0

Porfyr - - 6 241,2 0

Brons - - 1 0,4 0

Glas - - 1 0,3 0

Grönsten - - 1 1,7 0

SAU RAPPORT 2009:5 85

Figur 145. Svartkärret 1. Positionen för rutor med syfte att ta tillvara material från lågfrekventa områden.

Figur 144. Svartkärret 1. Sammanställning av rutfynd efter grävning i lågfrekventa områden.

Lågfrekventa områden (6,5 kvm)

Kumulativt (68,25 kvm)

10

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 1 0,1 24 2,6 4

Bergart - - 17 3951,5 0

Bränd lera 3 2,6 23 31,7 13

Hasselnötsskal 3 0,2 1332 48,65 0

Järn - - 9 79,3 0

Keramik - - 14 31,3 0

Kvarts 14 22,9 752 1090,1 2

Kvartsit 8 30,2 725 4031,7 1

Sandsten - - 8 629,9 0

Skörbränd sten 18 295 693 21732 3

Flinta 3 1,4 139 63,6 2

Splitter 12 ej mätt 1084 ej mätt 1

Slagg - - 1 0,1 0

Porfyr - - 6 241,2 0

Brons - - 1 0,4 0

Glas - - 1 0,3 0

Grönsten - - 1 1,7 0

86 SAU RAPPORT 2009:5

mindre jämförelser kan göras utifrån figur 144, t ex kan medelvikten för och förhållandet mellan olika materi-alkategorier beräknas. Sålunda ser man att medelvik-ten för kvarts är något högre i de aktuella rutorna sett till totalen (1,6 gram jämfört med 1,4 gram), medelvikten för kvartsit är lägre (3,8 gram jämfört med 5,6 gram), ande-len splitter är lägre (35% jämfört med 42%) och att skör-bränd sten är betydligt mer fragmenterad (16 gram jämfört med 31 gram). Utan att gå in närmare i materialet så kan inte mycket mer sägas och ingen kvalitativ utvärdering av fyndmaterialet gjordes i fält.

2.7.1.6 SVARTKÄRRET 1. VIDARE AVGRÄNSNINGAR OCH SAMMANGRÄVNINGAREfter att svepgrävningen genomförts och storrutorna 31-35 grävts, kom vidare grävning att utföras till stor del baserat på intuitiva omdömen som ett resultat av att fynd-mängderna inte registrerades i takt med att det grävdes. Endast registreringen av skörbränd sten låg något så när i fas. De områden som grävdes med en uttalad målsättning och en till denna anpassad metodik har redovisats tidi-gare i kapitel 2.7.1. Utöver dessa kom dock ett antal rutor att grävas enbart utifrån en önskan om att ”snygga till det hela”, dvs gräva rutor som isolerats av tidigare arbete, eller att få en snävare avgränsning av fyndens utbredning i en eller annan riktning. Inom arbetsgruppen hade det även uttalats en önskan att få upp ett stort empiriskt material

Figur 146. Svartkärret 1. Rutor grävda för snävare avgränsning och sammangrävning av området.

från åtminstone en av lokalerna. Nedan följer en redovis-ning av dessa arbetsinsatser i en ungefärlig kronologisk ordning.

Rutor 5119-5124 grävdes som en förtätning varje meter strax väster om storruta 3, då där fanns en stor tom yta. Detta moment utfördes egentligen före undersökningen av gränszoner mellan fyndförande och fyndfattiga områ-den (kapitel 2.7.1.4.).

Rutor 100292-100296 grävdes på rad i den nordligaste delen av det fyndförande området, då avgränsningen hitåt ännu var något osäker.

Rutor 100297-100306 grävdes för att ta upp mer material. Rutor 5184, samt 5273-5276 grävdes för att få en snävare

östlig avgränsning av fyndförekomst. Som avslutning grävdes den centrala ytan ihop genom

rutorna 5187, 5188, 5258-5272. I dessa rutor, som uteslutande grävdes i anknytning till

lokalens mest fyndintensiva del, framkom fynd av samt-liga kategorier. Intressant nog hittades några mindre frag-ment av bränt ben, vilket inte uppmärksammats tidigare.

Flera av fyndkategorierna uppvisar ett samstämmigt mönster, där en central yta är relativt sett fyndfattigt men omgärdat av rikare fyndförekomster. Det ligger nära till hands att tolka mönstret enligt Binfords modeller om utkast- och droppzoner, men närmare studier av kontex-terna måste genomföras för att problematisera detta.

Kvartskoncentrationen tycks efter arbetsinsatsen vara

86 SAU RAPPORT 2009:5

mindre jämförelser kan göras utifrån figur 144, t ex kan medelvikten för och förhållandet mellan olika materi-alkategorier beräknas. Sålunda ser man att medelvik-ten för kvarts är något högre i de aktuella rutorna sett till totalen (1,6 gram jämfört med 1,4 gram), medelvikten för kvartsit är lägre (3,8 gram jämfört med 5,6 gram), ande-len splitter är lägre (35% jämfört med 42%) och att skör-bränd sten är betydligt mer fragmenterad (16 gram jämfört med 31 gram). Utan att gå in närmare i materialet så kan inte mycket mer sägas och ingen kvalitativ utvärdering av fyndmaterialet gjordes i fält.

2.7.1.6 SVARTKÄRRET 1. VIDARE AVGRÄNSNINGAR OCH SAMMANGRÄVNINGAREfter att svepgrävningen genomförts och storrutorna 31-35 grävts, kom vidare grävning att utföras till stor del baserat på intuitiva omdömen som ett resultat av att fynd-mängderna inte registrerades i takt med att det grävdes. Endast registreringen av skörbränd sten låg något så när i fas. De områden som grävdes med en uttalad målsättning och en till denna anpassad metodik har redovisats tidi-gare i kapitel 2.7.1. Utöver dessa kom dock ett antal rutor att grävas enbart utifrån en önskan om att ”snygga till det hela”, dvs gräva rutor som isolerats av tidigare arbete, eller att få en snävare avgränsning av fyndens utbredning i en eller annan riktning. Inom arbetsgruppen hade det även uttalats en önskan att få upp ett stort empiriskt material

Figur 146. Svartkärret 1. Rutor grävda för snävare avgränsning och sammangrävning av området.

från åtminstone en av lokalerna. Nedan följer en redovis-ning av dessa arbetsinsatser i en ungefärlig kronologisk ordning.

Rutor 5119-5124 grävdes som en förtätning varje meter strax väster om storruta 3, då där fanns en stor tom yta. Detta moment utfördes egentligen före undersökningen av gränszoner mellan fyndförande och fyndfattiga områ-den (kapitel 2.7.1.4.).

Rutor 100292-100296 grävdes på rad i den nordligaste delen av det fyndförande området, då avgränsningen hitåt ännu var något osäker.

Rutor 100297-100306 grävdes för att ta upp mer material. Rutor 5184, samt 5273-5276 grävdes för att få en snävare

östlig avgränsning av fyndförekomst. Som avslutning grävdes den centrala ytan ihop genom

rutorna 5187, 5188, 5258-5272. I dessa rutor, som uteslutande grävdes i anknytning till

lokalens mest fyndintensiva del, framkom fynd av samt-liga kategorier. Intressant nog hittades några mindre frag-ment av bränt ben, vilket inte uppmärksammats tidigare.

Flera av fyndkategorierna uppvisar ett samstämmigt mönster, där en central yta är relativt sett fyndfattigt men omgärdat av rikare fyndförekomster. Det ligger nära till hands att tolka mönstret enligt Binfords modeller om utkast- och droppzoner, men närmare studier av kontex-terna måste genomföras för att problematisera detta.

Kvartskoncentrationen tycks efter arbetsinsatsen vara

SAU RAPPORT 2009:5 87

Figur 148. Svartkärret 1. Slutlig spridning av kvarts i det centrala området.

Avslutande rutor (13,25 kvm)

Kumulativt (81,5 kvm)

16

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 3 0,3 27 2,9 11

Bergart 11 3076,5 28 7028 39

Bränd lera - - 23 31,7 0

Hasselnötsskal 185 8,3 1517 56,95 12

Järn 1 14,6 10 93,9 10

Keramik - - 14 31,3 0

Kvarts 260 919,9 1012 2010 26

Kvartsit 284 1135,3 1009 5167 28

Sandsten 1 16,4 9 646,3 11

Skörbränd sten 368 14175 1061 35907 35

Flinta 97 32,9 236 96,5 41

Splitter 417 ej mätt 1501 ej mätt 28

Slagg - - 1 0,1 0

Porfyr 1 1,1 7 242,3 14

Brons - - 1 0,4 0

Glas - - 1 0,3 0

Grönsten - - 1 1,7 0

Figur 147. Svartkärret 1. Slutgiltig sammanställning av rutfynd.

SAU RAPPORT 2009:5 87

Figur 148. Svartkärret 1. Slutlig spridning av kvarts i det centrala området.

Avslutande rutor (13,25 kvm)

Kumulativt (81,5 kvm)

16

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 3 0,3 27 2,9 11

Bergart 11 3076,5 28 7028 39

Bränd lera - - 23 31,7 0

Hasselnötsskal 185 8,3 1517 56,95 12

Järn 1 14,6 10 93,9 10

Keramik - - 14 31,3 0

Kvarts 260 919,9 1012 2010 26

Kvartsit 284 1135,3 1009 5167 28

Sandsten 1 16,4 9 646,3 11

Skörbränd sten 368 14175 1061 35907 35

Flinta 97 32,9 236 96,5 41

Splitter 417 ej mätt 1501 ej mätt 28

Slagg - - 1 0,1 0

Porfyr 1 1,1 7 242,3 14

Brons - - 1 0,4 0

Glas - - 1 0,3 0

Grönsten - - 1 1,7 0

Figur 147. Svartkärret 1. Slutgiltig sammanställning av rutfynd.

88 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 149. Svartkärret 1. Slutlig spridning av kvartsit i det centrala området.

Figur 150. Svartkärret 1. Slutlig spridning av flinta i det centrala området.

88 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 149. Svartkärret 1. Slutlig spridning av kvartsit i det centrala området.

Figur 150. Svartkärret 1. Slutlig spridning av flinta i det centrala området.

SAU RAPPORT 2009:5 89

Figur 152. Svartkärret 1. Slutlig spridning av övriga stenmaterial (grönsten, porfyr och sandsten) i det centrala området.

Figur 151. Svartkärret 1. Slutlig spridning av bergart (knackstenar) i det centrala området.

SAU RAPPORT 2009:5 89

Figur 152. Svartkärret 1. Slutlig spridning av övriga stenmaterial (grönsten, porfyr och sandsten) i det centrala området.

Figur 151. Svartkärret 1. Slutlig spridning av bergart (knackstenar) i det centrala området.

90 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 153. Svartkärret 1. Slutlig spridning av nötskal i det centrala området.

Figur 154. Svartkärret 1. Slutlig spridning av ben i det centrala området.

90 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 153. Svartkärret 1. Slutlig spridning av nötskal i det centrala området.

Figur 154. Svartkärret 1. Slutlig spridning av ben i det centrala området.

SAU RAPPORT 2009:5 91

Figur 155. Svartkärret 1. Slutlig spridning av skörbränd sten i det centrala området.

väl infångad. Inom den sammanhängande handgrävda ytan löper en fyndrik båge från norr mot sydöst. Bågen ser ut att omgärda en yta i nordöstra delen av schaktet.

Kvartsiten definierar grovt samma bågliknande form som kvartsen, även här omgärdande en tommare yta i nordöst.

Flintan är utspridd inom hela fyndkoncentrationen, med enstaka artefakter i varje kvartsmeterruta. En förhöj-ning i mängden flinta förekommer i nordvästra delen av schaktet.

Knackstenarnas rumsliga fördelning förstärker den bild som särskilt kvartsen och kvartsiten antytt, med en tom, central yta omgärdad av fynd. Huvudsakligen ligger knackstenarna i två kluster, ett nordligt och ett sydligt, åtskilda av en ca 2 × 2,5 kvm stor yta.

Av grönsten, porfyr och sandsten hittades enstaka arte-fakter som ligger spritt inom schaktet.

Nötskalen är tydligt centrerade till den sydöstra delen av schaktet, men förekommer i mindre mängder inom större delen av ytan.

Bränt ben hittades i små mängder i anslutning till fynd-koncentrationen, både centralt och i den absoluta peri-ferin.

Den skörbrända stenen bildar ett nästan O, eller U-for-mat spridningsmönster, där ett centralt och relativt sett tomt område omringas av större mängder sten.

2.7.1.7 SVARTKÄRRET 1. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNINGAvbaningen av Svartkärret 1 påbörjades i de perifera delarna öster och söder om den centrala fyndförande ytan, på vilken de sista rutgrävningsinsatserna gjordes parallellt. Avslutningsvis avbanades den centrala ytan. Syftet med avbaningen var att ta fram och studera eventu-ella anomalier i sandlagret som skulle kunna ha relevans för förståelsen av fyndansamlingen. Avbaningen gjordes med maskin i två omgångar. Efter den första omgången rensades ytan grovt med fyllhammare i jakt på anomalier, den andra omgången fungerade mest som en säkerhets-kontroll. Avbaningen omfattade samma yta som den inle-dande maskinavtorvningen (kap 2.2.1). Över delar av ytan skedde en andra avbaning för att säkerställa att inga riktigt djupa anläggningar skulle förbigås.

Avbaningen resulterade i att 11 anomalier framkom, huvudsakligen i schaktets mellersta del. Dessa under-söktes med hjälp av profildike. Undersökningen ledde till att fem av anomalierna (5567, 5541, 5481, 5549 och 5559) utgick, då inga färgningar kunde observeras i profilen. Tre anomalier (5474, 5567 och 5531) var små mörkfärgningar (0,25-0,5 m Ø) med skålformad botten. Den till fyndkon-centrationen perifera A 5458 innehöll sotig sand, medan A 5531, belägen centralt i fyndkoncentrationen hade vagt färgad fyllning, men var rik på fynd.

SAU RAPPORT 2009:5 91

Figur 155. Svartkärret 1. Slutlig spridning av skörbränd sten i det centrala området.

väl infångad. Inom den sammanhängande handgrävda ytan löper en fyndrik båge från norr mot sydöst. Bågen ser ut att omgärda en yta i nordöstra delen av schaktet.

Kvartsiten definierar grovt samma bågliknande form som kvartsen, även här omgärdande en tommare yta i nordöst.

Flintan är utspridd inom hela fyndkoncentrationen, med enstaka artefakter i varje kvartsmeterruta. En förhöj-ning i mängden flinta förekommer i nordvästra delen av schaktet.

Knackstenarnas rumsliga fördelning förstärker den bild som särskilt kvartsen och kvartsiten antytt, med en tom, central yta omgärdad av fynd. Huvudsakligen ligger knackstenarna i två kluster, ett nordligt och ett sydligt, åtskilda av en ca 2 × 2,5 kvm stor yta.

Av grönsten, porfyr och sandsten hittades enstaka arte-fakter som ligger spritt inom schaktet.

Nötskalen är tydligt centrerade till den sydöstra delen av schaktet, men förekommer i mindre mängder inom större delen av ytan.

Bränt ben hittades i små mängder i anslutning till fynd-koncentrationen, både centralt och i den absoluta peri-ferin.

Den skörbrända stenen bildar ett nästan O, eller U-for-mat spridningsmönster, där ett centralt och relativt sett tomt område omringas av större mängder sten.

2.7.1.7 SVARTKÄRRET 1. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNINGAvbaningen av Svartkärret 1 påbörjades i de perifera delarna öster och söder om den centrala fyndförande ytan, på vilken de sista rutgrävningsinsatserna gjordes parallellt. Avslutningsvis avbanades den centrala ytan. Syftet med avbaningen var att ta fram och studera eventu-ella anomalier i sandlagret som skulle kunna ha relevans för förståelsen av fyndansamlingen. Avbaningen gjordes med maskin i två omgångar. Efter den första omgången rensades ytan grovt med fyllhammare i jakt på anomalier, den andra omgången fungerade mest som en säkerhets-kontroll. Avbaningen omfattade samma yta som den inle-dande maskinavtorvningen (kap 2.2.1). Över delar av ytan skedde en andra avbaning för att säkerställa att inga riktigt djupa anläggningar skulle förbigås.

Avbaningen resulterade i att 11 anomalier framkom, huvudsakligen i schaktets mellersta del. Dessa under-söktes med hjälp av profildike. Undersökningen ledde till att fem av anomalierna (5567, 5541, 5481, 5549 och 5559) utgick, då inga färgningar kunde observeras i profilen. Tre anomalier (5474, 5567 och 5531) var små mörkfärgningar (0,25-0,5 m Ø) med skålformad botten. Den till fyndkon-centrationen perifera A 5458 innehöll sotig sand, medan A 5531, belägen centralt i fyndkoncentrationen hade vagt färgad fyllning, men var rik på fynd.

92 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 156 Svartkärret 1. Rutgrävningen och avbaningen utfördes delvis paral-lellt. Den östliga lägre liggande ytan avbanades samtidigt som lokalens fyndrikaste del fortfarande rutgrävdes Foto taget från väster av Per Falken-ström, SAU.

Figur 157. Svartkärret 1. Den centrala fyndförande ytan avbanades som avslutning. Foto taget från väster av Pierre Vogel, SAU.

92 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 156 Svartkärret 1. Rutgrävningen och avbaningen utfördes delvis paral-lellt. Den östliga lägre liggande ytan avbanades samtidigt som lokalens fyndrikaste del fortfarande rutgrävdes Foto taget från väster av Per Falken-ström, SAU.

Figur 157. Svartkärret 1. Den centrala fyndförande ytan avbanades som avslutning. Foto taget från väster av Pierre Vogel, SAU.

SAU RAPPORT 2009:5 93

Figur 159. Svartkärret 1. Resultat av avbaningsfasen. Frambanade fynd.

Figur 158. Svartkärret 1. Resultat av avbaningsfasen. Frambanade anomalier.

SAU RAPPORT 2009:5 93

Figur 159. Svartkärret 1. Resultat av avbaningsfasen. Frambanade fynd.

Figur 158. Svartkärret 1. Resultat av avbaningsfasen. Frambanade anomalier.

94 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 160. Svartkärret 1. Profil av A 5458. Foto taget från söder av Pierre Vogel, SAU.

Figur 161. Svartkärret 1. Foto A 5342/5434 i plan. Foto taget från söder av Pierre Vogel, SAU.

Figur 162 Svartkärret 1. Foto A 5342/5434 i profil. Foto taget från öster av Kim Darmark, SAU.

94 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 160. Svartkärret 1. Profil av A 5458. Foto taget från söder av Pierre Vogel, SAU.

Figur 161. Svartkärret 1. Foto A 5342/5434 i plan. Foto taget från söder av Pierre Vogel, SAU.

Figur 162 Svartkärret 1. Foto A 5342/5434 i profil. Foto taget från öster av Kim Darmark, SAU.

SAU RAPPORT 2009:5 95

En del fynd framkom även vid avbaningen. I första hand bestod dessa av slagen kvarts, men även enstaka flintor och något kvartsitavslag, samt en del bränt ben (söder om fyndkoncentrationen). De flesta fynden framkom i anknytning till A 5342/5434, vilket bör ses som utslag av att den intensivaste rensningen gjordes här. Inom den centrala fyndförande ytan framkom inga fler fynd.

Den under rutgrävningen observerade A 5125 visade sig vara av oansenligt djup och försvann vid avbaningen, var-för ett tvärsnitt av den inte kom att dokumenteras.

Två av anomalierna, A 5342 och A 5434, är resultat av en och samma rotvälta. I plan observerades dessa i form av ett ca 5 × 3 m2 stråk av rödfärgad sand i form av ett U med öppning mot väster. I sanden påträffades vid rens-ning en del fynd. Inuti rännformationen fanns en fläck av grådaskig sand som kontrasterade mot omgivande gula

Figur 163. Svartkärret 1. Fosfatprover i ytkartering med 2 m intervall.

Figur 164. Svartkärret 1. Fosfatprover i detaljkartering med 0,5 m intervall.

Figur 165. Svartkärret 1. Prover tagna i A 5342/5434.

Figur 166. Svartkärret 1. Resultat av fosfatanalys av A 5434.

sand. Tidigt förmodades detta vara en rotvälta och den kom därför att maskingrävas med ett djupt nord-sydligt schakt för att studera profilen och för att ta fosfatprover. Profilsnittet (fig 162) tolkas som att underliggande sand har dragits upp, och ses som en stark indikator på att ano-malin är resultat av ett fallande träd.

Profilavritningar av anläggningarna från Svartkärret 1 finns redovisade i bilaga 4 och övrig dokumentation i tabellform i bilaga 2.

2.7.1.8 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV MARKPROVER. FOSFATKARTERING På Svartkärret 1 samlades ett antal markprover in efter avbaningsfasen. Över den centrala fyndförande ytan och dess närområde togs prover i form av ett rutnät inom ett ca 200 m2 område med 2 meters mellanrum. Syftet var att få en markprovskartering med högre upplösning för att kunna jämföra med den generella fyndspridningen som uppnåtts med avgränsningssvepen. Proven samla-des in som sk bulkprover, då sand skrapades ihop från ett område om ca 0,5 × 0,5 m2 runt den punkt där provet

SAU RAPPORT 2009:5 95

En del fynd framkom även vid avbaningen. I första hand bestod dessa av slagen kvarts, men även enstaka flintor och något kvartsitavslag, samt en del bränt ben (söder om fyndkoncentrationen). De flesta fynden framkom i anknytning till A 5342/5434, vilket bör ses som utslag av att den intensivaste rensningen gjordes här. Inom den centrala fyndförande ytan framkom inga fler fynd.

Den under rutgrävningen observerade A 5125 visade sig vara av oansenligt djup och försvann vid avbaningen, var-för ett tvärsnitt av den inte kom att dokumenteras.

Två av anomalierna, A 5342 och A 5434, är resultat av en och samma rotvälta. I plan observerades dessa i form av ett ca 5 × 3 m2 stråk av rödfärgad sand i form av ett U med öppning mot väster. I sanden påträffades vid rens-ning en del fynd. Inuti rännformationen fanns en fläck av grådaskig sand som kontrasterade mot omgivande gula

Figur 163. Svartkärret 1. Fosfatprover i ytkartering med 2 m intervall.

Figur 164. Svartkärret 1. Fosfatprover i detaljkartering med 0,5 m intervall.

Figur 165. Svartkärret 1. Prover tagna i A 5342/5434.

Figur 166. Svartkärret 1. Resultat av fosfatanalys av A 5434.

sand. Tidigt förmodades detta vara en rotvälta och den kom därför att maskingrävas med ett djupt nord-sydligt schakt för att studera profilen och för att ta fosfatprover. Profilsnittet (fig 162) tolkas som att underliggande sand har dragits upp, och ses som en stark indikator på att ano-malin är resultat av ett fallande träd.

Profilavritningar av anläggningarna från Svartkärret 1 finns redovisade i bilaga 4 och övrig dokumentation i tabellform i bilaga 2.

2.7.1.8 SVARTKÄRRET 1. INSAMLING AV MARKPROVER. FOSFATKARTERING På Svartkärret 1 samlades ett antal markprover in efter avbaningsfasen. Över den centrala fyndförande ytan och dess närområde togs prover i form av ett rutnät inom ett ca 200 m2 område med 2 meters mellanrum. Syftet var att få en markprovskartering med högre upplösning för att kunna jämföra med den generella fyndspridningen som uppnåtts med avgränsningssvepen. Proven samla-des in som sk bulkprover, då sand skrapades ihop från ett område om ca 0,5 × 0,5 m2 runt den punkt där provet

96 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 167. Svartkärret 2. Framrensade anomalier i förhållande till topografiska element.

Figur 168. Svartkärret 2. Numrerade anläggningar i västra delen av lokalen.

togs. Ur den ihopblandade sandmängden extraherades ett mindre prov för mätning.

Utöver detta togs prover med tätare intervaller (ca 0,5 m), dels som en linje tvärs över den mest fyndinten-siva delen av lokalen, dels som rutnät i de rutor som gräv-des i fyndkoncentrationens gränszoner (se kap 2.7.1.3 och kap 2.7.1.4). Detta gjordes för att i detalj kunna studera fosfaternas förhållande till fynden.

Efter dessa karteringar kom ett schakt att grävas rakt igenom lokalen, i vilket fosfatprover skulle tas för att stu-dera strandzoner. Undersökningen redovisas separat i kapitel 2.7.6. En utlöpare från schaktet gjordes tvärs över den rotvälta (A 5342 /A 5434) som framkom under avba-ningen. Syftet var att undersöka om det verkligen rörde sig om en rotvälta genom att studera profilsnittet, och om detta kunde bestyrkas, så skulle fosfatprover tas med täta intervall i profilen. Detta var ett led i en diskussion som påbörjades i Darmark & Sundström (2005), där det konstaterades att det var ovisst hur fosfater ter sig i de med rotvältor förknippade rännformationerna. Eftersom det kunde påvisas, att anomalin med all sannolikhet var resultat av ett fallande träd, dokumenterades profilsnittet och jordprov togs med 20 cm mellanrum. Proverna togs ca 10 cm under avbanad yta.

96 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 167. Svartkärret 2. Framrensade anomalier i förhållande till topografiska element.

Figur 168. Svartkärret 2. Numrerade anläggningar i västra delen av lokalen.

togs. Ur den ihopblandade sandmängden extraherades ett mindre prov för mätning.

Utöver detta togs prover med tätare intervaller (ca 0,5 m), dels som en linje tvärs över den mest fyndinten-siva delen av lokalen, dels som rutnät i de rutor som gräv-des i fyndkoncentrationens gränszoner (se kap 2.7.1.3 och kap 2.7.1.4). Detta gjordes för att i detalj kunna studera fosfaternas förhållande till fynden.

Efter dessa karteringar kom ett schakt att grävas rakt igenom lokalen, i vilket fosfatprover skulle tas för att stu-dera strandzoner. Undersökningen redovisas separat i kapitel 2.7.6. En utlöpare från schaktet gjordes tvärs över den rotvälta (A 5342 /A 5434) som framkom under avba-ningen. Syftet var att undersöka om det verkligen rörde sig om en rotvälta genom att studera profilsnittet, och om detta kunde bestyrkas, så skulle fosfatprover tas med täta intervall i profilen. Detta var ett led i en diskussion som påbörjades i Darmark & Sundström (2005), där det konstaterades att det var ovisst hur fosfater ter sig i de med rotvältor förknippade rännformationerna. Eftersom det kunde påvisas, att anomalin med all sannolikhet var resultat av ett fallande träd, dokumenterades profilsnittet och jordprov togs med 20 cm mellanrum. Proverna togs ca 10 cm under avbanad yta.

SAU RAPPORT 2009:5 97

Figur 170. Svartkärret 2. Fynd i samband med avbaningen.

Figur 169. Svartkärret 2. Numrerade anläggningar i östra delen av lokalen.

SAU RAPPORT 2009:5 97

Figur 170. Svartkärret 2. Fynd i samband med avbaningen.

Figur 169. Svartkärret 2. Numrerade anläggningar i östra delen av lokalen.

98 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 171. Svartkärret 2. Översiktsfoto av lokalen efter avbaning. Foto taget från öster av Kim Darmark, SAU.

2.7.2.1 SVARTKÄRRET 2. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNINGEfter fältseminariet togs beslutet att inte fyndgräva ytterli-gare på Svartkärret 2. Det fyndmaterial som framkommit från den ytmässigt sett snävt avgränsade fyndkoncentra-tionen som beskrivits tidigare ansågs vara representativt för innehållet. Istället sågs förekomsten av relativt stora mängder skärvsten på olika nivåer av lokalen vara det som särskiljde Svartkärret 2 från de två andra lokalerna. För att undersöka detta så övergick vi till avbaning med maskin, i syfte att hitta eventuella anläggningar. Lokalen avbana-des i två etapper, åtskiljda av en manuell rensnings- och dokumentationsinsats.

Anläggningar i form av skärvstensansamlingar och/eller mörkfärgningar, förekom på tre olika nivåer. I den västra, högst belägna delen, påträffades ett antal avgrän-sade skärvstensansamlingar (inklusive den som delvis grävdes ut i storruta 31) liggande i nord-sydligt oriente-rade rader (fig 168).

På den sandiga avsatsen, i ankytning till den tydligaste fyndkoncentrationen, framkom en grupp sotiga och skärv-stensbemängda anläggningar (fig 169). Vid avbaningen påträffades även ett antal lösfynd, i första hand inom denna del av lokalen. Lösfynden bestod jämte avslag i kvarts och kvartsit även av en trindyxa i grönsten (fig 170).

Längst ner i väster frambanades ett omfattande samman-hängande område med rikliga mängder skörbränd sten. Efter ytterligare avbaning tycktes den skörbrända stenen forma flera separata koncentrationer (fig 169).

Anläggningarna

Anläggningarna delas topografiskt in i tre huvudkatego-rier, de som förekommer högst upp (A 11889, 11905, 11916, 11917, 12030 och 12338), de som uppträder i samband med fynden på den sandiga avsatsen (A 11941, 11959, 11972, 12027 och 12051), samt de som återfinns längst ner i öster (A 11867, 11981, 11995, 12010, 12122 och 12324). En anlägg-ning kan inte placeras i någon av dessa kategorier, den perifert belägna 12065. Anläggningarna kom att undersö-kas genom profilsnitt med spade och skärslev och sektio-nen att dokumenteras genom fotografering och avritning. Under grävningen av anläggningar på Svartkärret-loka-lerna kom sållning av anläggningsfyllningen som en generell regel att prioriteras bort. Detta var ett resultat av fältdiskussioner som utmynnade i slutsatsen att ett osys-tematiskt insamlande av fynd i mörkfärgningar inte gav ett analysunderlag som kunde motivera den krävda arbets-insatsen. På Svartkärret 2, däremot, kom delar av anlägg-ningsfyllningar att sållas, företrädelsevis i de anläggningar som framkom i det fyndförande området. Detta var ett led

98 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 171. Svartkärret 2. Översiktsfoto av lokalen efter avbaning. Foto taget från öster av Kim Darmark, SAU.

2.7.2.1 SVARTKÄRRET 2. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNINGEfter fältseminariet togs beslutet att inte fyndgräva ytterli-gare på Svartkärret 2. Det fyndmaterial som framkommit från den ytmässigt sett snävt avgränsade fyndkoncentra-tionen som beskrivits tidigare ansågs vara representativt för innehållet. Istället sågs förekomsten av relativt stora mängder skärvsten på olika nivåer av lokalen vara det som särskiljde Svartkärret 2 från de två andra lokalerna. För att undersöka detta så övergick vi till avbaning med maskin, i syfte att hitta eventuella anläggningar. Lokalen avbana-des i två etapper, åtskiljda av en manuell rensnings- och dokumentationsinsats.

Anläggningar i form av skärvstensansamlingar och/eller mörkfärgningar, förekom på tre olika nivåer. I den västra, högst belägna delen, påträffades ett antal avgrän-sade skärvstensansamlingar (inklusive den som delvis grävdes ut i storruta 31) liggande i nord-sydligt oriente-rade rader (fig 168).

På den sandiga avsatsen, i ankytning till den tydligaste fyndkoncentrationen, framkom en grupp sotiga och skärv-stensbemängda anläggningar (fig 169). Vid avbaningen påträffades även ett antal lösfynd, i första hand inom denna del av lokalen. Lösfynden bestod jämte avslag i kvarts och kvartsit även av en trindyxa i grönsten (fig 170).

Längst ner i väster frambanades ett omfattande samman-hängande område med rikliga mängder skörbränd sten. Efter ytterligare avbaning tycktes den skörbrända stenen forma flera separata koncentrationer (fig 169).

Anläggningarna

Anläggningarna delas topografiskt in i tre huvudkatego-rier, de som förekommer högst upp (A 11889, 11905, 11916, 11917, 12030 och 12338), de som uppträder i samband med fynden på den sandiga avsatsen (A 11941, 11959, 11972, 12027 och 12051), samt de som återfinns längst ner i öster (A 11867, 11981, 11995, 12010, 12122 och 12324). En anlägg-ning kan inte placeras i någon av dessa kategorier, den perifert belägna 12065. Anläggningarna kom att undersö-kas genom profilsnitt med spade och skärslev och sektio-nen att dokumenteras genom fotografering och avritning. Under grävningen av anläggningar på Svartkärret-loka-lerna kom sållning av anläggningsfyllningen som en generell regel att prioriteras bort. Detta var ett resultat av fältdiskussioner som utmynnade i slutsatsen att ett osys-tematiskt insamlande av fynd i mörkfärgningar inte gav ett analysunderlag som kunde motivera den krävda arbets-insatsen. På Svartkärret 2, däremot, kom delar av anlägg-ningsfyllningar att sållas, företrädelsevis i de anläggningar som framkom i det fyndförande området. Detta var ett led

SAU RAPPORT 2009:5 99

Figur 173. Svartkärret 2. Fotokollage över anläggningar från den centrala delen av lokalen. Anläggningar 11941, 11959, 11972 (plan och profil) och 12027 (i den ordningen uppifrån och ner).

Figur 172. Svartkärret 2. Fotokollage med anläggningar 11889, 11905 och 11916 i plan (i den ordningen uppifrån och ner).

i en riktad insats för att erhålla daterbart material från en säkrare kontext i omedelbar anslutning till fyndansam-lingen. I samband med anläggningsgrävning togs även jordprov, dels centralt i fyllningen, dels ett referensprov vid sidan av den tolkade nedgrävningen.

Anläggningarna högst upp i väster utgjordes huvud-sakligen av relativt välavgränsade koncentrationer av sten. Särskilt i 11889, 11905, och 11917 var stenen skör-bränd, medan eldpåverkan inte var riktigt lika uppenbar i de övriga anläggningarna. I 11889, 11905 och 12338 doku-menterades flacka fördjupningar med sten, ingen egentlig nedgrävning i eller i anslutning till dessa kunde beläggas, kanske delvis beroende på markförhållandena, medan nedgrävningen var mer markant i A 11917 där skärvsten påträffades på ett djup av 0,4 m.

SAU RAPPORT 2009:5 99

Figur 173. Svartkärret 2. Fotokollage över anläggningar från den centrala delen av lokalen. Anläggningar 11941, 11959, 11972 (plan och profil) och 12027 (i den ordningen uppifrån och ner).

Figur 172. Svartkärret 2. Fotokollage med anläggningar 11889, 11905 och 11916 i plan (i den ordningen uppifrån och ner).

i en riktad insats för att erhålla daterbart material från en säkrare kontext i omedelbar anslutning till fyndansam-lingen. I samband med anläggningsgrävning togs även jordprov, dels centralt i fyllningen, dels ett referensprov vid sidan av den tolkade nedgrävningen.

Anläggningarna högst upp i väster utgjordes huvud-sakligen av relativt välavgränsade koncentrationer av sten. Särskilt i 11889, 11905, och 11917 var stenen skör-bränd, medan eldpåverkan inte var riktigt lika uppenbar i de övriga anläggningarna. I 11889, 11905 och 12338 doku-menterades flacka fördjupningar med sten, ingen egentlig nedgrävning i eller i anslutning till dessa kunde beläggas, kanske delvis beroende på markförhållandena, medan nedgrävningen var mer markant i A 11917 där skärvsten påträffades på ett djup av 0,4 m.

100 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 174. Svartkärret 2. Uppskattad utsträckning av diken.

Figur 175. Svartkärret 2. Fotografi av dike, ”släpfåra” och sprängt stenblock. Foto taget från nordost av Per Falken-ström, SAU.

De centralt belägna anläggningarna karakterisera-des av innehåll av sot, kol och skörbränd sten. A 11941, 11959 och 11972 (stört av träskott kabelschakt se fig 173c, 174) var härdliknande med en ungefärlig diameter på en meter och ett ungefärligt djup på 0,2-0,3 m. A 12051, som tycktes vara välpositionerad i förhållande till fyndsprid-ningen, visade sig vara ingenting mer än en mycket tunn sotlins, vilket gör att den är svår att använda som underlag för att undersöka skeenden på platsen. A 12027 var den mest omfångsrika anläggningen, 2 × 1,5 m2, med ett djup på 0,4 m. Anläggningen framträdde vid rensning som en sotig U-formad ränna med skörbränd sten. Profilsnittet avslöjade dock en skålformad nedgrävning som omgär-dades av rännan. Längs botten av anläggningen fanns en kollins, från vilket ett prov togs. I anläggningens sotiga fyllning gav även sållandet resultat, då tre små fragment av bränt hasselnötsskal påträffades.

Anläggningarna i östra delen av lokalen var stora svår-definierade mörkfärgningar, varav vissa innehöll skör-bränd sten. Området var delvis stört av ett dike som löpte igenom några av anläggningarna. Anläggningarna 11981 och 11995, låg i anknytning till diket och det var osäkert huruvida de verkligen utgjorde separata anläggningar eller enbart glesare koncentrationer av skörbränd sten i diket. Diket tolkades för övrigt som en släpfåra. Det stora stenblocket i dikets södra del var söndersprängt, med borrhål, och man fick uppfattningen att ett brottstycke av blocket släpats i nordöstlig riktning från detta. Ett tiotal meter längre bort fanns även ett granitblock med borr-hålsspår.

Även i övrigt var anläggningarna både svåra att avgränsa och att tolka. Anläggningskomplexet 11867, 12010, 12122 och 12324, innehållande större mängder skörbränd och icke skörbränd sten sågs efter avbaningen kunna utgöra en rotvälta till form och omfång. Anläggningarna snittades för att studera om de uppvisade de karakteristiska lager-förflyttningar som medföljer detta. Dock visade det sig, att underliggande mark bestod av stora stenblock, vilket omöjliggjorde ett tillräckligt djupt snitt för att få klarhet. Det östra områdets informationsvärde för tolkning av den mesolitiska fasen av lokalen är svårt att avgöra.

2.7.2.2 SVARTKÄRRET 2. FOSFATKARTERINGMarkprover på Svartkärret 2 togs dels i samband med anläggningsgrävningen, dels i de långschakt som gräv-des rakt igenom lokalen. Dessa insatser redovisas separat (kap 2.7.2.2 och 2.7.6). Förutom detta så togs prover över det centrala fyndförande området i form av en ytkartering för att få markemisk information att jämföra med fynd-spridning och anläggningsbild. Proverna togs över ett ca 16 × 8 m2 stort område med 2 m intervall.

100 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 174. Svartkärret 2. Uppskattad utsträckning av diken.

Figur 175. Svartkärret 2. Fotografi av dike, ”släpfåra” och sprängt stenblock. Foto taget från nordost av Per Falken-ström, SAU.

De centralt belägna anläggningarna karakterisera-des av innehåll av sot, kol och skörbränd sten. A 11941, 11959 och 11972 (stört av träskott kabelschakt se fig 173c, 174) var härdliknande med en ungefärlig diameter på en meter och ett ungefärligt djup på 0,2-0,3 m. A 12051, som tycktes vara välpositionerad i förhållande till fyndsprid-ningen, visade sig vara ingenting mer än en mycket tunn sotlins, vilket gör att den är svår att använda som underlag för att undersöka skeenden på platsen. A 12027 var den mest omfångsrika anläggningen, 2 × 1,5 m2, med ett djup på 0,4 m. Anläggningen framträdde vid rensning som en sotig U-formad ränna med skörbränd sten. Profilsnittet avslöjade dock en skålformad nedgrävning som omgär-dades av rännan. Längs botten av anläggningen fanns en kollins, från vilket ett prov togs. I anläggningens sotiga fyllning gav även sållandet resultat, då tre små fragment av bränt hasselnötsskal påträffades.

Anläggningarna i östra delen av lokalen var stora svår-definierade mörkfärgningar, varav vissa innehöll skör-bränd sten. Området var delvis stört av ett dike som löpte igenom några av anläggningarna. Anläggningarna 11981 och 11995, låg i anknytning till diket och det var osäkert huruvida de verkligen utgjorde separata anläggningar eller enbart glesare koncentrationer av skörbränd sten i diket. Diket tolkades för övrigt som en släpfåra. Det stora stenblocket i dikets södra del var söndersprängt, med borrhål, och man fick uppfattningen att ett brottstycke av blocket släpats i nordöstlig riktning från detta. Ett tiotal meter längre bort fanns även ett granitblock med borr-hålsspår.

Även i övrigt var anläggningarna både svåra att avgränsa och att tolka. Anläggningskomplexet 11867, 12010, 12122 och 12324, innehållande större mängder skörbränd och icke skörbränd sten sågs efter avbaningen kunna utgöra en rotvälta till form och omfång. Anläggningarna snittades för att studera om de uppvisade de karakteristiska lager-förflyttningar som medföljer detta. Dock visade det sig, att underliggande mark bestod av stora stenblock, vilket omöjliggjorde ett tillräckligt djupt snitt för att få klarhet. Det östra områdets informationsvärde för tolkning av den mesolitiska fasen av lokalen är svårt att avgöra.

2.7.2.2 SVARTKÄRRET 2. FOSFATKARTERINGMarkprover på Svartkärret 2 togs dels i samband med anläggningsgrävningen, dels i de långschakt som gräv-des rakt igenom lokalen. Dessa insatser redovisas separat (kap 2.7.2.2 och 2.7.6). Förutom detta så togs prover över det centrala fyndförande området i form av en ytkartering för att få markemisk information att jämföra med fynd-spridning och anläggningsbild. Proverna togs över ett ca 16 × 8 m2 stort område med 2 m intervall.

SAU RAPPORT 2009:5 101

Figur 177. Svartkärret 2. Område för markkemisk ytkartering.

Figur 176. Svartkärret 2. Översiktsbild över anläggningarna i det östra området. Foto taget från NV av Kim Darmark, SAU.

SAU RAPPORT 2009:5 101

Figur 177. Svartkärret 2. Område för markkemisk ytkartering.

Figur 176. Svartkärret 2. Översiktsbild över anläggningarna i det östra området. Foto taget från NV av Kim Darmark, SAU.

102 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 178. Svartkärret 3. Planerade rutor i norra delen av lokalen.

Figur 179. Svartkärret 3. Planerade rutor i södra delen av lokalen.

Figur 180. Svartkärret 3. Sammanställning av rutfynd efter arbetsmomentet.

Utvidgning (20,5 kvm)

Kumulativt (50,75 kvm)

40

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 2 0,1 14 13,7 14

Bergart - - 1 244 0

Bränd lera - - 5 10,5 0

Flinta 23 14,7 55 25,3 42

Hasselnötsskal 29 1,7 89 5 33

Keramik 2 19,7 27 94,1 7

Kvarts 157 305,7 264 551 59

Kvartsit 39 112,5 70 233,5 56

Porfyr 2 10,1 3 25,1 0

Skörbränd sten 123 8975 317 27150 39

Slagg - - 4 14,8 0

Sandsten - - 1 1,8 0

Splitter 233 ej mätt 317 ej mätt 74

2.7.3.1 SVARTKÄRRET 3. UTVIDGAD STORRUTEGRÄVNINGDen utvidgade storrutgrävningen hade som mål att för-söka utmana den till synes stabila bild som uppnåtts efter första fasen av steg 2. Momentet planlades redan före fält-seminariet, men kom i praktiken att grävas efter detta. Ett begränsat antal rutor kunde användas i den andra fasen av innehållsundersökningen. Genom att gräva mer runt särskilt storrutor 35 och 33 ville vi konfirmera eller ge materialet en chans att ändra karaktär. Storruta 32 kom inte att utvidgas, då de tidigare 9 rutorna inte genererat några fynd. Storruta 31 utvidgades med ett mindre antal rutor mot väst och syd. Grävandet av storruta 34 hade gett magert resultat kvantitativt, men intuitiva omdömen om kvalitativa egenskaper hos materialet (uppdelat i större, bearbetade kvartsavslag och förekomst av små nagel-formade avslag) gjorde att en mer omfattande fyndgräv-ningsinsats ändå gjordes i området.

Förutom utvidgningen av storrutorna, vars syfte var att tillvarataga mer material ur redan identifierade fyndkon-texter, så lades ett antal rutor ut för bättre avgränsingar.

102 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 178. Svartkärret 3. Planerade rutor i norra delen av lokalen.

Figur 179. Svartkärret 3. Planerade rutor i södra delen av lokalen.

Figur 180. Svartkärret 3. Sammanställning av rutfynd efter arbetsmomentet.

Utvidgning (20,5 kvm)

Kumulativt (50,75 kvm)

40

Fyndkategori Antal Vikt (g) Antal Vikt (g) Ökning i % (n)

Ben 2 0,1 14 13,7 14

Bergart - - 1 244 0

Bränd lera - - 5 10,5 0

Flinta 23 14,7 55 25,3 42

Hasselnötsskal 29 1,7 89 5 33

Keramik 2 19,7 27 94,1 7

Kvarts 157 305,7 264 551 59

Kvartsit 39 112,5 70 233,5 56

Porfyr 2 10,1 3 25,1 0

Skörbränd sten 123 8975 317 27150 39

Slagg - - 4 14,8 0

Sandsten - - 1 1,8 0

Splitter 233 ej mätt 317 ej mätt 74

2.7.3.1 SVARTKÄRRET 3. UTVIDGAD STORRUTEGRÄVNINGDen utvidgade storrutgrävningen hade som mål att för-söka utmana den till synes stabila bild som uppnåtts efter första fasen av steg 2. Momentet planlades redan före fält-seminariet, men kom i praktiken att grävas efter detta. Ett begränsat antal rutor kunde användas i den andra fasen av innehållsundersökningen. Genom att gräva mer runt särskilt storrutor 35 och 33 ville vi konfirmera eller ge materialet en chans att ändra karaktär. Storruta 32 kom inte att utvidgas, då de tidigare 9 rutorna inte genererat några fynd. Storruta 31 utvidgades med ett mindre antal rutor mot väst och syd. Grävandet av storruta 34 hade gett magert resultat kvantitativt, men intuitiva omdömen om kvalitativa egenskaper hos materialet (uppdelat i större, bearbetade kvartsavslag och förekomst av små nagel-formade avslag) gjorde att en mer omfattande fyndgräv-ningsinsats ändå gjordes i området.

Förutom utvidgningen av storrutorna, vars syfte var att tillvarataga mer material ur redan identifierade fyndkon-texter, så lades ett antal rutor ut för bättre avgränsingar.

SAU RAPPORT 2009:5 103

Figur 181. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av kvarts efter rutgrävning. Norra delen.

Figur 182. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av kvarts efter rutgrävning. Södra delen.

Strax öster om storruta 34 ansågs avgränsningarna vara otillfredsställande, varför fem kvartsmeterrutor utpla-cerades här. Även längst i söder, där simuleringarna efter avgränsningssvepen antydde en separat fyndkon-centration, utplacerades tre kvartsmeterrutor. I dessa rutor framkom inga fynd och spridningskartorna nedan kommer därför inte att omfatta undersökningsområdets allra sydligaste del. Runt storruta 35 grävdes tre kvadrat-meterrutor inom det område som omgärdades av den för-sta konturlinjen i den simulerade utbredningen av slagen sten (se fig 179). Detta gjordes för att fånga in en even-tuell vriation inom vad som efter 2-meters simuleringen verkade vara en större sammanhängande koncentration. Grävandet av kvadratmeterstora rutor motiverades med att eventuella anläggningar lättare skulle upptäckas då, samt för att uppnå den arbetsinsats som beräknats för Svartkärret 3 (kapitel 2.4).

Fynd av de flesta kategorier tillvaratogs under arbets-momentet. Mängden fynd ökar stadigt i takt med den grävda ytan, utom vad gäller splitter som ökar kraftigt

SAU RAPPORT 2009:5 103

Figur 181. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av kvarts efter rutgrävning. Norra delen.

Figur 182. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av kvarts efter rutgrävning. Södra delen.

Strax öster om storruta 34 ansågs avgränsningarna vara otillfredsställande, varför fem kvartsmeterrutor utpla-cerades här. Även längst i söder, där simuleringarna efter avgränsningssvepen antydde en separat fyndkon-centration, utplacerades tre kvartsmeterrutor. I dessa rutor framkom inga fynd och spridningskartorna nedan kommer därför inte att omfatta undersökningsområdets allra sydligaste del. Runt storruta 35 grävdes tre kvadrat-meterrutor inom det område som omgärdades av den för-sta konturlinjen i den simulerade utbredningen av slagen sten (se fig 179). Detta gjordes för att fånga in en even-tuell vriation inom vad som efter 2-meters simuleringen verkade vara en större sammanhängande koncentration. Grävandet av kvadratmeterstora rutor motiverades med att eventuella anläggningar lättare skulle upptäckas då, samt för att uppnå den arbetsinsats som beräknats för Svartkärret 3 (kapitel 2.4).

Fynd av de flesta kategorier tillvaratogs under arbets-momentet. Mängden fynd ökar stadigt i takt med den grävda ytan, utom vad gäller splitter som ökar kraftigt

104 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 183. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av kvartsit efter rutgrävning. Norra delen.

Figur 184. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av kvartsit efter rutgrävning. Södra delen.

104 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 183. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av kvartsit efter rutgrävning. Norra delen.

Figur 184. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av kvartsit efter rutgrävning. Södra delen.

SAU RAPPORT 2009:5 105

Figur 186. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av flinta efter rutgrävning. Södra delen.

Figur 185. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av flinta efter rutgrävning. Norra delen.

SAU RAPPORT 2009:5 105

Figur 186. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av flinta efter rutgrävning. Södra delen.

Figur 185. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av flinta efter rutgrävning. Norra delen.

106 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 187. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av hasselnöts-skal efter rutgrävning. Norra delen.

Figur 188. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av hasselnöts-skal efter rutgrävning. Södra delen.

106 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 187. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av hasselnöts-skal efter rutgrävning. Norra delen.

Figur 188. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av hasselnöts-skal efter rutgrävning. Södra delen.

SAU RAPPORT 2009:5 107

Figur 189. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av skörbränd sten efter rutgrävning. Norra delen.

Figur 190. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av skörbränd sten efter rutgrävning. Södra delen.

Figur 191. Svartkärret 3. Södra delen av lokalen under avbaning. Foto taget från söder av Per Falkenström, SAU.

SAU RAPPORT 2009:5 107

Figur 189. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av skörbränd sten efter rutgrävning. Norra delen.

Figur 190. Svartkärret 3. Slutgiltig spridning av skörbränd sten efter rutgrävning. Södra delen.

Figur 191. Svartkärret 3. Södra delen av lokalen under avbaning. Foto taget från söder av Per Falkenström, SAU.

108 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 192. Svartkärret 3. Lokalen efter avbaning. Anomalier och lösfynd i den norra delen.

Figur 193. Svartkärret 3. Lokalen efter avbaning. Anomalier och lösfynd i den södra delen.

under denna del av undersökningen. Detta ses som ett resultat av att mycket rutor grävdes kring storruta 34 och tycks även bekräfta de intuitiva omdömen som motive-rade arbetsinsatserna.

I norra delen av lokalen framkom kvarts i första hand i och runt storruta 33. Inga tydliga koncentrationer kan skönjas, utan kvartsen förekommer som enstaka avslag i den centrala delen av storrutan.

Kvartsen i den södra delen förekommer både i anknyt-ning till storruta 34 och 35. I storruta 34 framkom en kvartskoncentration strax öster om ett större stenblock. Det är inte omöjligt att de två grävda ytorna kan knytas ihop till en enhet, inga tomma rutor skiljer dem åt. En separering mellan dem var heller inte möjlig att uppnå, då ytan var störd av dikesgrävning. Enstaka kvartsavslag hittades även i flera av de avgränsningsrutor som grävdes öster om storruta 33. Fynden kan möjligen antyda att en ny koncentration finns österut, i nuvarande åkermark.

Kvartsit hittades rikligt i storruta 33. Mot schaktets

östra gräns finns de största mängderna, men även spritt i större delen av schaktet. I sydväst tycks kvartsitförekom-sten avta.

I södra delen av lokalen fanns enbart enstaka avslag i kvartsit.

Flinta påträffades huvudsakligen inom storrutor 33 och 35. I storruta 33 låg flintan, som här till största delen tycktes bestå av mikrospånfragment, nära den anläggning som dokumenterades. I storruta 35 fanns enstaka flintor över större delen av ytan, med en mindre förhöjning centralt.

Hasselnötsskal fanns spritt i flera av rutorna runt stor-ruta 33, samt i några av rutorna i storruta 35.

Skörbränd sten fanns rikligt företrätt i storrutor 33 och 35, med mindre mängder i storruta 34. I storruta 33 cen-trerar sig materialet runt anläggning 17063, i storruta 34 finns det mindre förekomster i den östligaste delen av schaktet, medan det i storruta 35 ligger skörbränd sten relativt jämnt fördelat i de flesta rutor.

108 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 192. Svartkärret 3. Lokalen efter avbaning. Anomalier och lösfynd i den norra delen.

Figur 193. Svartkärret 3. Lokalen efter avbaning. Anomalier och lösfynd i den södra delen.

under denna del av undersökningen. Detta ses som ett resultat av att mycket rutor grävdes kring storruta 34 och tycks även bekräfta de intuitiva omdömen som motive-rade arbetsinsatserna.

I norra delen av lokalen framkom kvarts i första hand i och runt storruta 33. Inga tydliga koncentrationer kan skönjas, utan kvartsen förekommer som enstaka avslag i den centrala delen av storrutan.

Kvartsen i den södra delen förekommer både i anknyt-ning till storruta 34 och 35. I storruta 34 framkom en kvartskoncentration strax öster om ett större stenblock. Det är inte omöjligt att de två grävda ytorna kan knytas ihop till en enhet, inga tomma rutor skiljer dem åt. En separering mellan dem var heller inte möjlig att uppnå, då ytan var störd av dikesgrävning. Enstaka kvartsavslag hittades även i flera av de avgränsningsrutor som grävdes öster om storruta 33. Fynden kan möjligen antyda att en ny koncentration finns österut, i nuvarande åkermark.

Kvartsit hittades rikligt i storruta 33. Mot schaktets

östra gräns finns de största mängderna, men även spritt i större delen av schaktet. I sydväst tycks kvartsitförekom-sten avta.

I södra delen av lokalen fanns enbart enstaka avslag i kvartsit.

Flinta påträffades huvudsakligen inom storrutor 33 och 35. I storruta 33 låg flintan, som här till största delen tycktes bestå av mikrospånfragment, nära den anläggning som dokumenterades. I storruta 35 fanns enstaka flintor över större delen av ytan, med en mindre förhöjning centralt.

Hasselnötsskal fanns spritt i flera av rutorna runt stor-ruta 33, samt i några av rutorna i storruta 35.

Skörbränd sten fanns rikligt företrätt i storrutor 33 och 35, med mindre mängder i storruta 34. I storruta 33 cen-trerar sig materialet runt anläggning 17063, i storruta 34 finns det mindre förekomster i den östligaste delen av schaktet, medan det i storruta 35 ligger skörbränd sten relativt jämnt fördelat i de flesta rutor.

SAU RAPPORT 2009:5 109

Figur 195. Svartkärret 3. Profilsnitt genom A 17318. I profilen ser man till höger en mörk gråbrun sand, till vänster en ljus sandig lera. Leran har tydligt dragits upp till högre stratigrafiska nivåer och de sandlinser som på fotografiet ses skära in i leran antyder att det rör sig om en rotvälta.

Figur 194. Svartkärret 3. Anomaliernas status efter profil-snittning.

2.7.3.3 SVARTKÄRRET 3. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNINGAvbaning med maskin utfördes efter rutgrävningen i syfte att hitta eventuella anläggningar. Efter rutgrävningen kunde det antas att området hade potential för att inne-hålla ett flertal anläggningar, då anläggningslika feno-men observerats i flera rutor. Avbaningen utfördes i två omgångar med en manuell rensning emellan.

I lokalens norra del framkom inga ytterligare anoma-lier, förutom den som hade påträffats redan vid utgräv-ningen av storruta 33 (A 17063). Däremot påträffades här ett antal lösfynd, både slagen kvarts och kvartsit.

I lokalens södra parti framkom ett flertal anomalier, varav flera tillsammans bildar en närmast rektangulär form om 10 × 6 m, som omgärdar den fyndkoncentra-tion som undersöktes i storruta 35. Norr om detta note-rades mer spridda anomalier. Ett fåtal lösfynd återfanns på ytan. Vid avbaningen påträffades också ett mindre dike som löpte parallellt med det dike som kunde observeras redan i ytan. Detta förklarade det ställvis tjocka myllalager som funnits i några av avgränsningsrutorna som grävdes under steg 1 och som även sågs i östra delen av storruta 35.

Anomalierna snittades med spade och skärslev för att studera dem i genomskärning. Snitten dokumenterades med foto och avritning. Markprov togs dels centralt i fyll-ningen, dels i form av ett referensprov vid sidan av den observerade fyllningen.

SAU RAPPORT 2009:5 109

Figur 195. Svartkärret 3. Profilsnitt genom A 17318. I profilen ser man till höger en mörk gråbrun sand, till vänster en ljus sandig lera. Leran har tydligt dragits upp till högre stratigrafiska nivåer och de sandlinser som på fotografiet ses skära in i leran antyder att det rör sig om en rotvälta.

Figur 194. Svartkärret 3. Anomaliernas status efter profil-snittning.

2.7.3.3 SVARTKÄRRET 3. AVBANING OCH ANLÄGGNINGSGRÄVNINGAvbaning med maskin utfördes efter rutgrävningen i syfte att hitta eventuella anläggningar. Efter rutgrävningen kunde det antas att området hade potential för att inne-hålla ett flertal anläggningar, då anläggningslika feno-men observerats i flera rutor. Avbaningen utfördes i två omgångar med en manuell rensning emellan.

I lokalens norra del framkom inga ytterligare anoma-lier, förutom den som hade påträffats redan vid utgräv-ningen av storruta 33 (A 17063). Däremot påträffades här ett antal lösfynd, både slagen kvarts och kvartsit.

I lokalens södra parti framkom ett flertal anomalier, varav flera tillsammans bildar en närmast rektangulär form om 10 × 6 m, som omgärdar den fyndkoncentra-tion som undersöktes i storruta 35. Norr om detta note-rades mer spridda anomalier. Ett fåtal lösfynd återfanns på ytan. Vid avbaningen påträffades också ett mindre dike som löpte parallellt med det dike som kunde observeras redan i ytan. Detta förklarade det ställvis tjocka myllalager som funnits i några av avgränsningsrutorna som grävdes under steg 1 och som även sågs i östra delen av storruta 35.

Anomalierna snittades med spade och skärslev för att studera dem i genomskärning. Snitten dokumenterades med foto och avritning. Markprov togs dels centralt i fyll-ningen, dels i form av ett referensprov vid sidan av den observerade fyllningen.

110 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 196. Svartkärret 3. Fotokollage över ett urval anläggningar. (Övre raden till vänster - A17063, övre raden till höger - A17255 och A17530, nedre raden till vänster - A17369 och nedre raden till höger - A17271).

Snittningen resulterade i att ett antal anomalier bedömdes som naturliga eller svårobserverbara. T ex utgick samtliga anomalier strax väster om storruta 35 (A 17304, 17318, 17418 och 17430), efter att profilen avslöjat omfattande lagerför-flyttningar som inte kunde förstås på annat sätt än att en naturlig process format anomalierna. Övriga anomalier utgick då inga färgningar kunde observeras i profil.

Övriga utgående anomalier utgick då inga färgningar kunde observeras i profil.

De anläggningar som inte kunde gallras bort efter snittningen är huvudsakligen stora mörkfärgningar med en diameter över en meter. Djupet på fyllningen ligger i medeltal runt 25 cm. De flesta anläggningar uppvisar spår av eld, i form av kraftiga sotiga fyllningar och innehåll av skörbränd sten och klassificerades huvudsakligen som kokgropar och härdar. Ett par anläggningar (17512 och 17530) på ömse sidor om den härdliknande 17255 var av mindre format och angavs med benämningen stolphål. Anläggning 17500, i kanten på undersökningsområdet,

utgjordes av en koncentration av sten, inte uppenbart eld-påverkad, och saknade observerbara nedgrävningskanter.

Profilritningar finns i bilaga 4, tabell med anläggnings-data i bilaga 2.

2.7.3.4 SVARTKÄRRET 3. FOSFATKARTERINGPå Svartkärret 3 togs jordprover i tre olika områden. Den mest omfattande karteringen gjordes i det norra området, där prover togs med 1 m intervall över en yta om ca 10 × 4 m2. Orsaken till den höga upplösningen var att fynden, den skörbrända stenen och anläggningsbilden i området bildade ett tydligt underlag för tolkningar kring beteendet på platsen, mot vilket det sågs som önskvärt att bifoga markkemisk information.

I det anläggningstäta södra området togs markprover med 2 m intervall över ett ca 10 × 8 m2 stort område. I den centrala delen av undersökningsområdet togs prover med 2 m intervall över ett ca 9 × 7 m2 stort område.

110 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 196. Svartkärret 3. Fotokollage över ett urval anläggningar. (Övre raden till vänster - A17063, övre raden till höger - A17255 och A17530, nedre raden till vänster - A17369 och nedre raden till höger - A17271).

Snittningen resulterade i att ett antal anomalier bedömdes som naturliga eller svårobserverbara. T ex utgick samtliga anomalier strax väster om storruta 35 (A 17304, 17318, 17418 och 17430), efter att profilen avslöjat omfattande lagerför-flyttningar som inte kunde förstås på annat sätt än att en naturlig process format anomalierna. Övriga anomalier utgick då inga färgningar kunde observeras i profil.

Övriga utgående anomalier utgick då inga färgningar kunde observeras i profil.

De anläggningar som inte kunde gallras bort efter snittningen är huvudsakligen stora mörkfärgningar med en diameter över en meter. Djupet på fyllningen ligger i medeltal runt 25 cm. De flesta anläggningar uppvisar spår av eld, i form av kraftiga sotiga fyllningar och innehåll av skörbränd sten och klassificerades huvudsakligen som kokgropar och härdar. Ett par anläggningar (17512 och 17530) på ömse sidor om den härdliknande 17255 var av mindre format och angavs med benämningen stolphål. Anläggning 17500, i kanten på undersökningsområdet,

utgjordes av en koncentration av sten, inte uppenbart eld-påverkad, och saknade observerbara nedgrävningskanter.

Profilritningar finns i bilaga 4, tabell med anläggnings-data i bilaga 2.

2.7.3.4 SVARTKÄRRET 3. FOSFATKARTERINGPå Svartkärret 3 togs jordprover i tre olika områden. Den mest omfattande karteringen gjordes i det norra området, där prover togs med 1 m intervall över en yta om ca 10 × 4 m2. Orsaken till den höga upplösningen var att fynden, den skörbrända stenen och anläggningsbilden i området bildade ett tydligt underlag för tolkningar kring beteendet på platsen, mot vilket det sågs som önskvärt att bifoga markkemisk information.

I det anläggningstäta södra området togs markprover med 2 m intervall över ett ca 10 × 8 m2 stort område. I den centrala delen av undersökningsområdet togs prover med 2 m intervall över ett ca 9 × 7 m2 stort område.

SAU RAPPORT 2009:5 111

Figur 197. Svartkärret 3. Fosfatkarteringsområden och tagna prover.

2.7.6 SÖKANDET EFTER ARGUMENT FÖR LOKALERNAS STRANDBUNDENHETSom en metod att bemöta flera av de frågor som disku-terats under fältseminariet (kap 2.6), närmare bestämt strandförskjutning, lokalernas strandbundenhet, samt lokalernas kronologiska relation till varandra kom flera schakt att grävas som en avslutning på grävningen. Schak-ten skar igenom fyndkoncentrationerna ner mot den tänkta stranden. I dessa profiler togs jordprov varje meter. Liknande analyser har tidigare använts för att argumen-tera för positionen för forna stränder, då isolerade fos-fattoppar har identifierats mellan fyndansamlingar och tänkta stränder (Broadbent 1979; Sundström & Darmark 2005), där organiskt material antas ha anrikats i samband med slakt eller fiskrensning. På Svartkärret 1 togs prover även tvärs över fyndkoncentrationen, men parallellt med den tänkta stranden. Detta för att se om samma karak-teristiska fosfattoppar förekommer i andra riktningar än mot den stranden, vilket naturligtvis skulle bli problema-tiskt för metodens giltighet.

Schakten grävdes ända från moränens lägsta nivåer, tvärs igenom fyndkoncentrationen på Svartkärret 1, över det sanka området mellan lokalerna Svartkärret 1 och 2 och strax söder om den större fyndkoncentrationen på Svartkärret 2.

Till en början valdes ett prov var tionde meter ut för analys med Mercks Reflectoquant, för att hitta intressanta avsnitt av de långa profilerna. Totalt tio prov analysera-des initialt. Det första urvalet berörde inte in de centrala delarna av fyndkoncentrationen. Den generella trend som den första analysomgången antyder, är dels att det finns förhöjningar i fosfathalt strax öster om det fyndfö-rande området, dels att fosfaterna är förhöjda i det våt-marksområde som tar vid öster om den avbanade ytan (fig 199). Förhöjningarna i schaktets östligaste del samman-faller med en övergång från ren sand till en mer lerhaltig sand. De två områdena med förhöjda fosfathalter sepa-reras från varandra av ett 20-30 m långt stråk med låga värden. Denna observation är viktig, då den antyder att fosfatförhöjningarna strax öster om fyndkoncentrationen inte bara är ett resultat av markens sluttning, utan att för-höjningen möjligen kan relateras till fynden.

En andra provomgång syftade till att förtäta analysen i gränszonerna mellan fyndkoncentrationen, fosfatkon-centrationen och det fynd- och fosfatfattiga området i öster. Den östligaste delen av schaktet prioriteras bort, då värdena här snarast ses som sammankopplade med ett annat markslag och eftersom inga fynd i området kan kopplas till analyssvaren. Analysen visar på förhöjda vär-den inom det fyndförande området, som avtar i östlig riktning. Vid en punkt knappt 10 meter öster om fynd-koncentrationens fosfatförhöjning vänder dock kurvan mot högre fosfathalter för att kulminera i ett högt värde följt av lägre och stadigt sjunkande värden.

SAU RAPPORT 2009:5 111

Figur 197. Svartkärret 3. Fosfatkarteringsområden och tagna prover.

2.7.6 SÖKANDET EFTER ARGUMENT FÖR LOKALERNAS STRANDBUNDENHETSom en metod att bemöta flera av de frågor som disku-terats under fältseminariet (kap 2.6), närmare bestämt strandförskjutning, lokalernas strandbundenhet, samt lokalernas kronologiska relation till varandra kom flera schakt att grävas som en avslutning på grävningen. Schak-ten skar igenom fyndkoncentrationerna ner mot den tänkta stranden. I dessa profiler togs jordprov varje meter. Liknande analyser har tidigare använts för att argumen-tera för positionen för forna stränder, då isolerade fos-fattoppar har identifierats mellan fyndansamlingar och tänkta stränder (Broadbent 1979; Sundström & Darmark 2005), där organiskt material antas ha anrikats i samband med slakt eller fiskrensning. På Svartkärret 1 togs prover även tvärs över fyndkoncentrationen, men parallellt med den tänkta stranden. Detta för att se om samma karak-teristiska fosfattoppar förekommer i andra riktningar än mot den stranden, vilket naturligtvis skulle bli problema-tiskt för metodens giltighet.

Schakten grävdes ända från moränens lägsta nivåer, tvärs igenom fyndkoncentrationen på Svartkärret 1, över det sanka området mellan lokalerna Svartkärret 1 och 2 och strax söder om den större fyndkoncentrationen på Svartkärret 2.

Till en början valdes ett prov var tionde meter ut för analys med Mercks Reflectoquant, för att hitta intressanta avsnitt av de långa profilerna. Totalt tio prov analysera-des initialt. Det första urvalet berörde inte in de centrala delarna av fyndkoncentrationen. Den generella trend som den första analysomgången antyder, är dels att det finns förhöjningar i fosfathalt strax öster om det fyndfö-rande området, dels att fosfaterna är förhöjda i det våt-marksområde som tar vid öster om den avbanade ytan (fig 199). Förhöjningarna i schaktets östligaste del samman-faller med en övergång från ren sand till en mer lerhaltig sand. De två områdena med förhöjda fosfathalter sepa-reras från varandra av ett 20-30 m långt stråk med låga värden. Denna observation är viktig, då den antyder att fosfatförhöjningarna strax öster om fyndkoncentrationen inte bara är ett resultat av markens sluttning, utan att för-höjningen möjligen kan relateras till fynden.

En andra provomgång syftade till att förtäta analysen i gränszonerna mellan fyndkoncentrationen, fosfatkon-centrationen och det fynd- och fosfatfattiga området i öster. Den östligaste delen av schaktet prioriteras bort, då värdena här snarast ses som sammankopplade med ett annat markslag och eftersom inga fynd i området kan kopplas till analyssvaren. Analysen visar på förhöjda vär-den inom det fyndförande området, som avtar i östlig riktning. Vid en punkt knappt 10 meter öster om fynd-koncentrationens fosfatförhöjning vänder dock kurvan mot högre fosfathalter för att kulminera i ett högt värde följt av lägre och stadigt sjunkande värden.

112 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 198. Långschakt för sökandet av strandrelation vid Svartkärret 1 och 2.

Figur 199. Svartkärret 1. Resultat av fosfatanalys i långschakt efter första omgången.

112 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 198. Långschakt för sökandet av strandrelation vid Svartkärret 1 och 2.

Figur 199. Svartkärret 1. Resultat av fosfatanalys i långschakt efter första omgången.

SAU RAPPORT 2009:5 113

Figur 200. Svartkärret 1. Resultat av fosfatanalys i långschakt efter andra omgången.

Figur 201. Översikt över fornlämningsområdet Västra Via. De mesolitiska lokalerna vid Svartkärret i förhållande till den undersökta järnåldersboplatsen 84:1.

Figur 203. Översikt över frambanade lösfynd (bergart), samt utplacerade rutor för insamling av mer material.

Figur 202. 84:1. Sammanställning av fynd i rutor.

Rutgrävning (41,25 kvm)

Fyndkategori Antal Vikt (gram)

Ben 1 0,1

Bränd lera 2 10,3

Grönsten 326 3012,6

Keramik 2 4,2

SAU RAPPORT 2009:5 113

Figur 200. Svartkärret 1. Resultat av fosfatanalys i långschakt efter andra omgången.

Figur 201. Översikt över fornlämningsområdet Västra Via. De mesolitiska lokalerna vid Svartkärret i förhållande till den undersökta järnåldersboplatsen 84:1.

Figur 203. Översikt över frambanade lösfynd (bergart), samt utplacerade rutor för insamling av mer material.

Figur 202. 84:1. Sammanställning av fynd i rutor.

Rutgrävning (41,25 kvm)

Fyndkategori Antal Vikt (gram)

Ben 1 0,1

Bränd lera 2 10,3

Grönsten 326 3012,6

Keramik 2 4,2

114 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 204. Fotografi av yxproduktionsavslag från Västra Via RAÄ 84:1. Foto Michel Guinard, SAU.)

Figur 205. Spridning av grönstensavslag i rutor på Västra Via, RAÄ 84:1.

Dessa analysresultat sägs som lovande och motiverade därför vidare studier av detta avsnitt av lokalen. Prover härifrån skickades iväg för en mer noggrann analys i labo-ratoriemiljö.

2.8 Insamling av bergartsavslag på Västra Via 84:1Parallellt med undersökningarna av lokalerna vid Svart-kärret, slutundersöktes även fornlämningsområdet RAÄ 84:1, ca 3-400 m väster om lokalerna. På nämnda område låg undersökningens fokus på lämningar från järnål-dern. De indikationer på en närvaro under stenåldern som föreslagits redan efter förundersökningen (Groop 2005), hade prioriterats ner inför slutundersökningen. Vid avbaningen framkom i undersökningsområdets södra del flera avslag och ett yxämne i grönsten inom ett intensivt område om ca 5 × 5 m2. Dessutom påträffades fynd av slagen kvarts och andra stenmaterial, bl a mik-rospånfragment i hälleflinta, dock inte i samma område som grönstensavslagen. Grönstensfynden framkom på en nivå strax över 60-meterskurvan. Dessa diskuterades under fältseminariet (kap 2.6) som viktiga för att sätta in de av oss undersökta lokalerna i ett större sammanhang. Därför kom en del av vår fälttid, i samråd med Länssty-relsen, att avsättas för att samla in material från fornläm-

ningsområde 84:1. Ytterligare arbetskraft fick vi genom en praktikant, Piotr Jacobsson.

Området, som det definierades av lösfyndens sprid-ning, kom att undersökas genom ett initialt utplace-rande av kvartsmeterrutor i ett rutnät med två meters intervall. Jorden ur rutorna torrsållades genom ett såll med 4-mm maskstorlek. Efter grävandet av rutnätet kom större delarna av det centrala fyndförande området att grävas. Totalt omfattade insatsen 165 rutor, alltså 41,25 m2. Rutorna grävdes som en enhet ner till en nivå om ca 5-10 cm under markytan, då nivåer lägre än detta var fyndtomma. Källkritiskt är det viktigt att minnas, att fynd insamlandet utfördes inom ett området som redan var avbanat till en nivå under matjorden, med andra ord så har en okänd andel av den ursprungliga fyndpopula-tionen avlägsnats. Dessutom finns i området en mängd indikationer på händelser under senare perioder.

Rutgrävningen genererade flera hundra grönstens-avslag. Inom fyndkategorin finns även ett fåtal avslag som under utgrävning bedömdes som varande av ett annat material, men majoriteten består av en homogen bergart. I övrigt var det ont om fynd i området, enstaka fragment av bränd lera och keramik framkom, samt ett bränt ben.

Grönstensfynden i undersökningens rutor sprider sig enlig ett bågformat mönster där de rikaste fyndförekom-sterna är centralt belägna.

114 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 204. Fotografi av yxproduktionsavslag från Västra Via RAÄ 84:1. Foto Michel Guinard, SAU.)

Figur 205. Spridning av grönstensavslag i rutor på Västra Via, RAÄ 84:1.

Dessa analysresultat sägs som lovande och motiverade därför vidare studier av detta avsnitt av lokalen. Prover härifrån skickades iväg för en mer noggrann analys i labo-ratoriemiljö.

2.8 Insamling av bergartsavslag på Västra Via 84:1Parallellt med undersökningarna av lokalerna vid Svart-kärret, slutundersöktes även fornlämningsområdet RAÄ 84:1, ca 3-400 m väster om lokalerna. På nämnda område låg undersökningens fokus på lämningar från järnål-dern. De indikationer på en närvaro under stenåldern som föreslagits redan efter förundersökningen (Groop 2005), hade prioriterats ner inför slutundersökningen. Vid avbaningen framkom i undersökningsområdets södra del flera avslag och ett yxämne i grönsten inom ett intensivt område om ca 5 × 5 m2. Dessutom påträffades fynd av slagen kvarts och andra stenmaterial, bl a mik-rospånfragment i hälleflinta, dock inte i samma område som grönstensavslagen. Grönstensfynden framkom på en nivå strax över 60-meterskurvan. Dessa diskuterades under fältseminariet (kap 2.6) som viktiga för att sätta in de av oss undersökta lokalerna i ett större sammanhang. Därför kom en del av vår fälttid, i samråd med Länssty-relsen, att avsättas för att samla in material från fornläm-

ningsområde 84:1. Ytterligare arbetskraft fick vi genom en praktikant, Piotr Jacobsson.

Området, som det definierades av lösfyndens sprid-ning, kom att undersökas genom ett initialt utplace-rande av kvartsmeterrutor i ett rutnät med två meters intervall. Jorden ur rutorna torrsållades genom ett såll med 4-mm maskstorlek. Efter grävandet av rutnätet kom större delarna av det centrala fyndförande området att grävas. Totalt omfattade insatsen 165 rutor, alltså 41,25 m2. Rutorna grävdes som en enhet ner till en nivå om ca 5-10 cm under markytan, då nivåer lägre än detta var fyndtomma. Källkritiskt är det viktigt att minnas, att fynd insamlandet utfördes inom ett området som redan var avbanat till en nivå under matjorden, med andra ord så har en okänd andel av den ursprungliga fyndpopula-tionen avlägsnats. Dessutom finns i området en mängd indikationer på händelser under senare perioder.

Rutgrävningen genererade flera hundra grönstens-avslag. Inom fyndkategorin finns även ett fåtal avslag som under utgrävning bedömdes som varande av ett annat material, men majoriteten består av en homogen bergart. I övrigt var det ont om fynd i området, enstaka fragment av bränd lera och keramik framkom, samt ett bränt ben.

Grönstensfynden i undersökningens rutor sprider sig enlig ett bågformat mönster där de rikaste fyndförekom-sterna är centralt belägna.

SAU RAPPORT 2009:5 115

Del 3. Fördjupningar

Målsättningen med dessa fördjupningar var att de skulle leda fram till en diskussion kring mobilitet och nyttjan-detid. Speciell tilltro satte vi till skärvstensmaterialet som vi fortfarande tror har en stor potential i detta avseende då det troligen är ett resultat av vardagshandlingar (mat-lagning) som bör vara relativt konstanta över tid. Tyvärr räckte inte vår tid så långt som våra initiala ambitioner. Däremot bör fördjupningarna som de föreligger vara bra utgångspunkter för diskussioner kring dessa frågor fast i andra sammanhang.

3.1 Stenmaterialets sammansättning och teknologiska analyserFynd av slagen sten sorterades och registrerades i fält uti-från vikt och antal fynd per grävd ¼ m² ruta, samt råma-terial. Splitter, det vill säga fragment under 1 centimeter, räknades som en egen kategori, något som dock hade mer med diskussionen om representativitet att göra än med frågeställningar där splitter är en metodologiskt motiverad kategori. I övrigt noterades hela mikrospån, vilket hade betydelse för fältarbetets upplägg (se kap. 2.2.1 och fram-över). Identifierbara artefakter och formmässiga föremål skulle också ha registrerats vid denna grundgenomgång, men några sådana förekom över huvud taget inte bortsett från de båda mejslarna, och några få bitar med sekundär retuschering. Fältregistreringen ligger till grund för pre-sentationerna av fyndmaterialen i form av jämförande tabeller och spridningsbilder nedan. De riktade teknolo-giska klassifikationer som genomfördes under efterarbe-tet presenteras under egna rubriker.

3.1.1 RÅMATERIALDet slagna stenmaterialet granskades med avseende på råmaterial vid flera faser av undersökningen. I fält, under materialgenomgångar och analyser efter utgrävningen och vid en riktad petrografisk undersökning av geolog Daniel Andersson UV GAL, Uppsala.

Arkeologisk gruppering av råmaterial

Vid fältregistreringen skildes mellan fem olika berg-artsklasser: kvarts, vit kvartsit, flinta, gulgrå kvartsit och övriga bergarter. Kategorin kvarts behöver kanske inte preciseras närmare, även om denna i sin tur innefattade ett brett spektrum av olika kvalitéer (se t ex Guinard & Vogel 2006). Den vita kvartsiten skiljer sig från vår klassificerade kvarts genom en mattare, synbarligen mer sedimentär struktur och genom att den tycktes falla sönder med ett mera mussligt brott än den faktiska kvartsen. Geolog Ulf B Andersson, Uppsala universitet, gjorde oss dock redan i fält uppmärksamma på att detta inte var en geologiskt kor-rekt definition, utan att det även i detta fall rörde sig om

egentlig kvarts. I kategorin flinta noterades en åtskillnad mellan mörk respektive ljus flinta. Med kategorin gulgrå kvartsit åsyftades en bergart som snarast kan liknas vid en mjölig hälleflinta. I övrigt förekom endast enstaka exem-plar av andra bergarter som t ex porfyr och grönsten.

Vid de stenteknologiskt riktade materialgenomgång-arna vid efterbearbetningen, reviderades en del av inne-hållet i fältregistreringens råmaterialgruppering. Någon uppdelning i mörk och ljus flinta kunde inte bekräftas, utan den i fält uppfattade färgskillnaden kan ha berott på olika grader av patinering. Istället konstaterades att en absolut övervägande del av flintan vara svagt blåmelerad och tolkades därför som kambrisk flinta, så kallad Kinne-kulleflinta. Utöver denna fanns enstaka flintbitar av syd-skandinavisk typ, samt av en svart tuffliknande bergart snarlik det slagna material som tidigare hittats vid ett antal sjöar i Kilsbergen på Bofors och Villingsbergs skjutfält (Kilsberger 1994). Den geoarkeologiska undersökningen av materialet från lokalerna visade att detta material ska betecknas som hälleflinta troligen från området kring Nora och söderut (Andersson 2008). Vi noterade också att kategorin gulgrå kvartsit inte är enhetlig, utan sanno-likt innefattar flera bergarter, bland annat leptit.

Den huvudsakliga registreringen utfördes redan i undersökningens fältfas, vilket berörts i avsnitten om undersökningens utförande, och det är denna gruppering av bergarter som ligger till grund för de flesta samman-ställningar och spridningskartor. Råmaterielen gruppera-des med arkeologiska ögon där utseende och sönderdel-ningsegenskaper var vägledande, och denna klassificering var heller inte självklar utan föregicks av överväganden och diskussion. Den petrografiska genomgången gjordes efter de arkeologiska analyserna och ligger således inte till grund för dessa. Huvudsyftet var att där belysa materia-lens proveniens.

Råmaterial är en, men dock viktig, faktor av flera när stora fyndmaterial sorteras. Någon under alla omstän-digheter korrekt klassifikation finns inte, utan vilka kri-terier den ska bygga på måste utgå från vad det åsyftade användningsområdena är. För en teknologisk analys är värdet av en korrekt geologisk definition diskutabel, sön-derfallsmönster och andra egenskaper kan där ha högre validitet än mineralogisk sammansättning. Med avsikten att använda råmaterialhantering för att t ex belysa rörel-semönster och geografiska kontaktnät, kan det å sin sida vara nödvändigt att zooma in på de enskilda bergarternas kristallstruktur. Klassifikationen i fält fick effekt på utgräv-ningens förlopp, vilket också var syftet. Vi kan i efterhand konstatera att den kanske inte var optimal i alla avseen-den, och vi kan heller inte veta om en annan klassifika-tion skulle ha påverkat undersökningens förlopp i någon riktning.

SAU RAPPORT 2009:5 115

Del 3. Fördjupningar

Målsättningen med dessa fördjupningar var att de skulle leda fram till en diskussion kring mobilitet och nyttjan-detid. Speciell tilltro satte vi till skärvstensmaterialet som vi fortfarande tror har en stor potential i detta avseende då det troligen är ett resultat av vardagshandlingar (mat-lagning) som bör vara relativt konstanta över tid. Tyvärr räckte inte vår tid så långt som våra initiala ambitioner. Däremot bör fördjupningarna som de föreligger vara bra utgångspunkter för diskussioner kring dessa frågor fast i andra sammanhang.

3.1 Stenmaterialets sammansättning och teknologiska analyserFynd av slagen sten sorterades och registrerades i fält uti-från vikt och antal fynd per grävd ¼ m² ruta, samt råma-terial. Splitter, det vill säga fragment under 1 centimeter, räknades som en egen kategori, något som dock hade mer med diskussionen om representativitet att göra än med frågeställningar där splitter är en metodologiskt motiverad kategori. I övrigt noterades hela mikrospån, vilket hade betydelse för fältarbetets upplägg (se kap. 2.2.1 och fram-över). Identifierbara artefakter och formmässiga föremål skulle också ha registrerats vid denna grundgenomgång, men några sådana förekom över huvud taget inte bortsett från de båda mejslarna, och några få bitar med sekundär retuschering. Fältregistreringen ligger till grund för pre-sentationerna av fyndmaterialen i form av jämförande tabeller och spridningsbilder nedan. De riktade teknolo-giska klassifikationer som genomfördes under efterarbe-tet presenteras under egna rubriker.

3.1.1 RÅMATERIALDet slagna stenmaterialet granskades med avseende på råmaterial vid flera faser av undersökningen. I fält, under materialgenomgångar och analyser efter utgrävningen och vid en riktad petrografisk undersökning av geolog Daniel Andersson UV GAL, Uppsala.

Arkeologisk gruppering av råmaterial

Vid fältregistreringen skildes mellan fem olika berg-artsklasser: kvarts, vit kvartsit, flinta, gulgrå kvartsit och övriga bergarter. Kategorin kvarts behöver kanske inte preciseras närmare, även om denna i sin tur innefattade ett brett spektrum av olika kvalitéer (se t ex Guinard & Vogel 2006). Den vita kvartsiten skiljer sig från vår klassificerade kvarts genom en mattare, synbarligen mer sedimentär struktur och genom att den tycktes falla sönder med ett mera mussligt brott än den faktiska kvartsen. Geolog Ulf B Andersson, Uppsala universitet, gjorde oss dock redan i fält uppmärksamma på att detta inte var en geologiskt kor-rekt definition, utan att det även i detta fall rörde sig om

egentlig kvarts. I kategorin flinta noterades en åtskillnad mellan mörk respektive ljus flinta. Med kategorin gulgrå kvartsit åsyftades en bergart som snarast kan liknas vid en mjölig hälleflinta. I övrigt förekom endast enstaka exem-plar av andra bergarter som t ex porfyr och grönsten.

Vid de stenteknologiskt riktade materialgenomgång-arna vid efterbearbetningen, reviderades en del av inne-hållet i fältregistreringens råmaterialgruppering. Någon uppdelning i mörk och ljus flinta kunde inte bekräftas, utan den i fält uppfattade färgskillnaden kan ha berott på olika grader av patinering. Istället konstaterades att en absolut övervägande del av flintan vara svagt blåmelerad och tolkades därför som kambrisk flinta, så kallad Kinne-kulleflinta. Utöver denna fanns enstaka flintbitar av syd-skandinavisk typ, samt av en svart tuffliknande bergart snarlik det slagna material som tidigare hittats vid ett antal sjöar i Kilsbergen på Bofors och Villingsbergs skjutfält (Kilsberger 1994). Den geoarkeologiska undersökningen av materialet från lokalerna visade att detta material ska betecknas som hälleflinta troligen från området kring Nora och söderut (Andersson 2008). Vi noterade också att kategorin gulgrå kvartsit inte är enhetlig, utan sanno-likt innefattar flera bergarter, bland annat leptit.

Den huvudsakliga registreringen utfördes redan i undersökningens fältfas, vilket berörts i avsnitten om undersökningens utförande, och det är denna gruppering av bergarter som ligger till grund för de flesta samman-ställningar och spridningskartor. Råmaterielen gruppera-des med arkeologiska ögon där utseende och sönderdel-ningsegenskaper var vägledande, och denna klassificering var heller inte självklar utan föregicks av överväganden och diskussion. Den petrografiska genomgången gjordes efter de arkeologiska analyserna och ligger således inte till grund för dessa. Huvudsyftet var att där belysa materia-lens proveniens.

Råmaterial är en, men dock viktig, faktor av flera när stora fyndmaterial sorteras. Någon under alla omstän-digheter korrekt klassifikation finns inte, utan vilka kri-terier den ska bygga på måste utgå från vad det åsyftade användningsområdena är. För en teknologisk analys är värdet av en korrekt geologisk definition diskutabel, sön-derfallsmönster och andra egenskaper kan där ha högre validitet än mineralogisk sammansättning. Med avsikten att använda råmaterialhantering för att t ex belysa rörel-semönster och geografiska kontaktnät, kan det å sin sida vara nödvändigt att zooma in på de enskilda bergarternas kristallstruktur. Klassifikationen i fält fick effekt på utgräv-ningens förlopp, vilket också var syftet. Vi kan i efterhand konstatera att den kanske inte var optimal i alla avseen-den, och vi kan heller inte veta om en annan klassifika-tion skulle ha påverkat undersökningens förlopp i någon riktning.

116 SAU RAPPORT 2009:5

3.1.2 FÖRDELNING AV SLAGEN STEN MELLAN LOKALERNA Sammanlagt på de tre lokalerna tillvaratogs och doku-menterades ca 5000 bitar slagen sten inklusive splitter. Detta fyndmaterial fördelar sig utifrån vår bergartsindel-ning på de tre lokalerna enligt figurerna 206 och 207. Vad som är mycket eller lite, smått eller stort kan inte uttryckas med absoluta mått. Sammanställningarna i de följande avsnitten försöker därför sätta materialen från de tre loka-lerna i relation till varandra för att därmed skapa ett slags referensram.

En jämförelse mellan de tre lokalernas sammansätt-ning visar att, kvarts är det dominerande stenmaterialet sett till antalet bitar. Vit kvartsit förekommer också på alla lokalerna och har en särskilt stark ställning på Svartkär-ret 2, där den höga vikten för denna bergart orsakas av en stor klump som i sig självt väger 1087 g. Den något vaga kategorin gulgrå kvartsit förekommer i praktiken endast på Svartkärret 1. Flinta, till absolut övervägande del den blåaktiga kambriska, förekommer på Svartkärret 1 och 3 och där i ungefär lika proportioner sett till fyndmaterialen som helhet.

Överhuvudtaget hittades mer fynd på Svartkärret 1 vilket naturligtvis är en följd av att större ytor grävdes där, men det återspeglar även en högre fyndtäthet. Figur 208 redovisar antalet fynd relaterat till mängden jord som sål-lats. Räknesättet är kanske inte helt rättvisande då olika ytor inom de enskilda lokalerna också hade olika fynd-densitet, som vi ska se finns det t ex inbördes skillnader på Svartkärret 3. Databasen formas också av att vi valde att gräva mest i de täta fyndkoncentrationerna, i synner-het på Svartkärret 1. Som ett generellt mått betraktat kan tabellen ändå ge en viss antydan om förhållandet mellan de olika lokalerna.

Fragmenteringsgrad

De slagna stenfragmentens storlek beror delvis på graden av stenmaterialets reduktion, det vill säga hur långt man utnyttjat och nedarbetat de enskilda stenarna. Ett mått på detta som vi kan utläsa ur databasen som fältregistre-ringen gett, är materialens medelvikt i de enskilda rutorna

Figur 206. Slagen sten (exkl splitter), antal och vikt per råmaterial på de tre lokalerna.

Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Antal Vikt g Antal Vikt g Antal Vikt g

Kvarts 1056 2422 73 298 346 957

Vit kvartsit 565 2104 99 2006 67 367

Gulgrå kvartsit

397 2339 1 5 5 10

Flinta 242 105 5 45 58 30,6

Figur 207. Råmaterialfördelningen inom lokalerna (exkl splitter).

Råmaterialfördelning Sv 1 Sv 2 Sv 3

S:a antal stenfynd 2 319 178 470

Kvarts 46% 41% 72%

Vit kvartsit 24% 55% 14%

Gulgrå kvartsit 17% 0% 1%

Flinta 10% 3% 12%

Figur 208. Fyndtätheten på respektive lokal uttryckt som antal fynd/grävd yta.

Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Grävd yta /kvm 81,5 36 51

Antal stenfynd 2 319 178 470

Antal fynd/kvm 28,5 4,9 9,2

Figur 209. Medelvikt för de olika råmaterialen per lokal (exkl. splitter).

Medelvikt g Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Kvarts 2,3 4 2,7

Vit kvartsit 3,7 20 5,4

Gulgrå kvartsit 5,9

Flinta 0,4 9 0,5

eller på lokalnivå. Nedan jämförs medelvikten hos sten-materialet från de tre lokalerna (fig 209).

Vad som möjligen kan utläsas av sammanställningen av medelvikter i figur 209 är att den genomsnittliga storle-ken på materialet från Svartkärret 1 och 3 i viss mån skulle kunna återspegla likartade aktiviteter, medan Svartkärret 2 inte helt oväntat har en annan profil. Den höga medel-vikten för vit kvartsit på Svartkärret 2 beror på den nodul som nämnts ovan. Flintmaterialet från samma lokal är också disparat och påträffades utspritt på lokalen, och den relativt höga medelvikten förklaras genom att vissa bitar sannolikt inte har att göra med stenålderskontexten utan förmodligen utgör sentida eldslagningsflintor. Med-elvikten säger därför inget om flintans stadium av nedar-betning på Svartkärret 2.

Ett annat sätt att uttrycka materialets fragmentering, eller åtminstone i någon mån belysa i hur stor utsträck-ning materialet tillslagits på platsen eller förts dit i befint-ligt skick, är förhållandet mellan avslag och det som vid registreringen klassades som splitter, vilket i detta fall är bitar under 1 cm. Förutsättningen är att även mycket små fragment insamlats konsekvent. I detta fall var det endast möjligt med sådana som stannade i 4 mm sållet. Olika bergarter och tillslagningstekniker alstrar också olika mängder avfall i form av splitter. Generellt kan kvarts för-väntas ge mer splitter än de mera flintlika råmaterialen.

116 SAU RAPPORT 2009:5

3.1.2 FÖRDELNING AV SLAGEN STEN MELLAN LOKALERNA Sammanlagt på de tre lokalerna tillvaratogs och doku-menterades ca 5000 bitar slagen sten inklusive splitter. Detta fyndmaterial fördelar sig utifrån vår bergartsindel-ning på de tre lokalerna enligt figurerna 206 och 207. Vad som är mycket eller lite, smått eller stort kan inte uttryckas med absoluta mått. Sammanställningarna i de följande avsnitten försöker därför sätta materialen från de tre loka-lerna i relation till varandra för att därmed skapa ett slags referensram.

En jämförelse mellan de tre lokalernas sammansätt-ning visar att, kvarts är det dominerande stenmaterialet sett till antalet bitar. Vit kvartsit förekommer också på alla lokalerna och har en särskilt stark ställning på Svartkär-ret 2, där den höga vikten för denna bergart orsakas av en stor klump som i sig självt väger 1087 g. Den något vaga kategorin gulgrå kvartsit förekommer i praktiken endast på Svartkärret 1. Flinta, till absolut övervägande del den blåaktiga kambriska, förekommer på Svartkärret 1 och 3 och där i ungefär lika proportioner sett till fyndmaterialen som helhet.

Överhuvudtaget hittades mer fynd på Svartkärret 1 vilket naturligtvis är en följd av att större ytor grävdes där, men det återspeglar även en högre fyndtäthet. Figur 208 redovisar antalet fynd relaterat till mängden jord som sål-lats. Räknesättet är kanske inte helt rättvisande då olika ytor inom de enskilda lokalerna också hade olika fynd-densitet, som vi ska se finns det t ex inbördes skillnader på Svartkärret 3. Databasen formas också av att vi valde att gräva mest i de täta fyndkoncentrationerna, i synner-het på Svartkärret 1. Som ett generellt mått betraktat kan tabellen ändå ge en viss antydan om förhållandet mellan de olika lokalerna.

Fragmenteringsgrad

De slagna stenfragmentens storlek beror delvis på graden av stenmaterialets reduktion, det vill säga hur långt man utnyttjat och nedarbetat de enskilda stenarna. Ett mått på detta som vi kan utläsa ur databasen som fältregistre-ringen gett, är materialens medelvikt i de enskilda rutorna

Figur 206. Slagen sten (exkl splitter), antal och vikt per råmaterial på de tre lokalerna.

Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Antal Vikt g Antal Vikt g Antal Vikt g

Kvarts 1056 2422 73 298 346 957

Vit kvartsit 565 2104 99 2006 67 367

Gulgrå kvartsit

397 2339 1 5 5 10

Flinta 242 105 5 45 58 30,6

Figur 207. Råmaterialfördelningen inom lokalerna (exkl splitter).

Råmaterialfördelning Sv 1 Sv 2 Sv 3

S:a antal stenfynd 2 319 178 470

Kvarts 46% 41% 72%

Vit kvartsit 24% 55% 14%

Gulgrå kvartsit 17% 0% 1%

Flinta 10% 3% 12%

Figur 208. Fyndtätheten på respektive lokal uttryckt som antal fynd/grävd yta.

Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Grävd yta /kvm 81,5 36 51

Antal stenfynd 2 319 178 470

Antal fynd/kvm 28,5 4,9 9,2

Figur 209. Medelvikt för de olika råmaterialen per lokal (exkl. splitter).

Medelvikt g Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Kvarts 2,3 4 2,7

Vit kvartsit 3,7 20 5,4

Gulgrå kvartsit 5,9

Flinta 0,4 9 0,5

eller på lokalnivå. Nedan jämförs medelvikten hos sten-materialet från de tre lokalerna (fig 209).

Vad som möjligen kan utläsas av sammanställningen av medelvikter i figur 209 är att den genomsnittliga storle-ken på materialet från Svartkärret 1 och 3 i viss mån skulle kunna återspegla likartade aktiviteter, medan Svartkärret 2 inte helt oväntat har en annan profil. Den höga medel-vikten för vit kvartsit på Svartkärret 2 beror på den nodul som nämnts ovan. Flintmaterialet från samma lokal är också disparat och påträffades utspritt på lokalen, och den relativt höga medelvikten förklaras genom att vissa bitar sannolikt inte har att göra med stenålderskontexten utan förmodligen utgör sentida eldslagningsflintor. Med-elvikten säger därför inget om flintans stadium av nedar-betning på Svartkärret 2.

Ett annat sätt att uttrycka materialets fragmentering, eller åtminstone i någon mån belysa i hur stor utsträck-ning materialet tillslagits på platsen eller förts dit i befint-ligt skick, är förhållandet mellan avslag och det som vid registreringen klassades som splitter, vilket i detta fall är bitar under 1 cm. Förutsättningen är att även mycket små fragment insamlats konsekvent. I detta fall var det endast möjligt med sådana som stannade i 4 mm sållet. Olika bergarter och tillslagningstekniker alstrar också olika mängder avfall i form av splitter. Generellt kan kvarts för-väntas ge mer splitter än de mera flintlika råmaterialen.

SAU RAPPORT 2009:5 117

Figur 210 visar en sammanställning av kvarts och kvartsit från Svartkärret 1 och 3, samt gulgrå kvartsit från Svart-kärret 1. Det ringa och utspridda och därför i viss mån osäkra materialet från Svartkärret 2 är irrelevant i sam-manhamnget och ingår inte i tabellen, liksom inte heller gulgrå kvartsit som enbart förekommer på Svartkärret 1.

3.1.3 FÖRDELNING AV SLAGEN STEN INOM LOKALERNASvartkärret 1

I vikt är det slagna stenmaterialet jämnt fördelat mellan kvarts, vit kvartsit och grågul kvartsit, medan kvarts över-väger antalsmässigt. Kinnekulleflintan tycks i huvudsak

Figur 210. Relationen mellan antalet splitter och övriga avslag/fragment inom de tre lokalerna.

Svartkärret 1 Svartkärret 3

Kvarts antal andel antal andel

avslag 1056 50% 339 33%

splitter 1051 50% 673 67%

Vit kvartsit

avslag 565 68% 53 70%

splitter 259 32% 22 30%

Gulgrå kvartsit 397 71%

95 19%

använts vid mikrospåntillverkning och är hårt fragmen-terad.

En viss antydan till rumslig skillnad finns mellan kvart-sens och flintans utbredning, Flinta har en något högre förekomst i nordväst, medan kvarts förekommer något tätare i sydost. Ett gemensamt drag för spridningen av alla de olika stenmaterialen, är att förekomsten är glesast i mit-ten av ytan. Detta kan ha orsakas av senare tiders påver-kan av mänskliga aktiviteter eller naturprocesser. T ex är det möjligt att en rotvälta fört med sig jord och artefakter som sedan rasat av. Ett tomrum skulle då skapas där trädet stått och fynd och andra stenar fördela sig tätare längs ena kanten (se t ex Langohr 1993).

Argument som dock talar för att detta mönster är upp-kommet genom aktiviteter under mesolitikum, är att min-dre fragment förekommer i högre grad i mitten. Detta gäller spridningen av såväl kvarts som skärvsten (se skärvstensavsnittet) där egenskapen hög medelvikt ham-nar i koncentrationens utkant (se respektive spridnings-bild). Det vill säga ett fenomen som inte sällan uppträ-der i denna slags ansamling av material. En tapp-/kastzon effekt av Binfordsk typ, eller resultat av det slags centri-fugalkraft som uppstått när ytan nyttjats, antingen i form av avsiktlig städning eller trampning eller en kombination (Schiffer 1987 & Binford 1983). En kvalitativ variabel som uppvisar samma rörelsemönster men som inte kan ha sål-lats ut och påverkats av naturprocesser, är bitar av kvart-

Figur 211. Kvartsens fördelning över Svartkärret 1 (antal exklusive splitter).

SAU RAPPORT 2009:5 117

Figur 210 visar en sammanställning av kvarts och kvartsit från Svartkärret 1 och 3, samt gulgrå kvartsit från Svart-kärret 1. Det ringa och utspridda och därför i viss mån osäkra materialet från Svartkärret 2 är irrelevant i sam-manhamnget och ingår inte i tabellen, liksom inte heller gulgrå kvartsit som enbart förekommer på Svartkärret 1.

3.1.3 FÖRDELNING AV SLAGEN STEN INOM LOKALERNASvartkärret 1

I vikt är det slagna stenmaterialet jämnt fördelat mellan kvarts, vit kvartsit och grågul kvartsit, medan kvarts över-väger antalsmässigt. Kinnekulleflintan tycks i huvudsak

Figur 210. Relationen mellan antalet splitter och övriga avslag/fragment inom de tre lokalerna.

Svartkärret 1 Svartkärret 3

Kvarts antal andel antal andel

avslag 1056 50% 339 33%

splitter 1051 50% 673 67%

Vit kvartsit

avslag 565 68% 53 70%

splitter 259 32% 22 30%

Gulgrå kvartsit 397 71%

95 19%

använts vid mikrospåntillverkning och är hårt fragmen-terad.

En viss antydan till rumslig skillnad finns mellan kvart-sens och flintans utbredning, Flinta har en något högre förekomst i nordväst, medan kvarts förekommer något tätare i sydost. Ett gemensamt drag för spridningen av alla de olika stenmaterialen, är att förekomsten är glesast i mit-ten av ytan. Detta kan ha orsakas av senare tiders påver-kan av mänskliga aktiviteter eller naturprocesser. T ex är det möjligt att en rotvälta fört med sig jord och artefakter som sedan rasat av. Ett tomrum skulle då skapas där trädet stått och fynd och andra stenar fördela sig tätare längs ena kanten (se t ex Langohr 1993).

Argument som dock talar för att detta mönster är upp-kommet genom aktiviteter under mesolitikum, är att min-dre fragment förekommer i högre grad i mitten. Detta gäller spridningen av såväl kvarts som skärvsten (se skärvstensavsnittet) där egenskapen hög medelvikt ham-nar i koncentrationens utkant (se respektive spridnings-bild). Det vill säga ett fenomen som inte sällan uppträ-der i denna slags ansamling av material. En tapp-/kastzon effekt av Binfordsk typ, eller resultat av det slags centri-fugalkraft som uppstått när ytan nyttjats, antingen i form av avsiktlig städning eller trampning eller en kombination (Schiffer 1987 & Binford 1983). En kvalitativ variabel som uppvisar samma rörelsemönster men som inte kan ha sål-lats ut och påverkats av naturprocesser, är bitar av kvart-

Figur 211. Kvartsens fördelning över Svartkärret 1 (antal exklusive splitter).

118 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 212. Flintans fördelning över Svartkärret 1 (antal).

Figur 213. Den vita kvartsitens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

118 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 212. Flintans fördelning över Svartkärret 1 (antal).

Figur 213. Den vita kvartsitens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

SAU RAPPORT 2009:5 119

Figur 214. Den gula kvartsitens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

Figur 215. Bipolära kvartskärnors fördelning över Svartkärret 1 (antal).

SAU RAPPORT 2009:5 119

Figur 214. Den gula kvartsitens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

Figur 215. Bipolära kvartskärnors fördelning över Svartkärret 1 (antal).

120 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 216. Kartan visar hur kvartsens medelvikt varierar över Svartkärret 1.

Figur 217. Kvarts splittrets (storleks definierat) fördelning över Svartkärret 1 (antal).

120 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 216. Kartan visar hur kvartsens medelvikt varierar över Svartkärret 1.

Figur 217. Kvarts splittrets (storleks definierat) fördelning över Svartkärret 1 (antal).

SAU RAPPORT 2009:5 121

sit med utsida. Betraktade som oanvändbara rester av ett tidigt reduktionsstadium – tillformning av kärnor – där dessa utsidor ansetts som skräp och inte bearbetats vidare skulle detta slags avfall enligt Binfords modell också hamna perifert i förhållande till själva sittplatsen (Bin-ford 1983:305). Spridningen av kvartsit med utsida samt bipolära kärnor i kvarts sammanfaller även med sprid-ningen av knackstenar vilka kan ha deponerats i anslut-ning till respektive stensmed. En förutsättning för att ett dylikt mönster ska vara synligt efter att platsen övergivits är att det rör sig om kortare händelser alternativt att det fanns någon form av barriär som var med och skapade detta mönster.

3.1.4 SVARTKÄRRET 2 Lokalen skiljer sig åt på ett antal punkter från de övriga två (Svartkärret 1 & 3). Spridda förekomster av bearbe-tad sten (kvarts, kvartsit, flinta och hälleflinta) bildar inga uppenbara mönster. Igenkännbara artefakter som yxor, mikrospånkärna och mikrospån påträffades enbart som enstaka fynd i rutor samt vid avbaning. I storrutorna i den sandiga platån i mitten av undersökningsområdet

förekommer kvarts och vit kvartsit. Den senare katego-rin koncentrerar sig särskilt till den nordliga av de två och materialet där är till sin karaktär mycket grovt med stor andel yttersidor.

3.1.5 SVARTKÄRRET 3Vissa strukturella likheter förekommer när de slagna sten-materialen från lokalerna Svartkärret 1 och 3 som helhe-ter jämförs, t ex liknande sammansättning av råmaterial, ungefär samma medelvikt hos kvarts och flinta, samt pro-duktion av mikrospån (se figurerna 206-210). Likheterna mellan 1 och 3 avspeglas dock inte i den rumsliga struktu-ren. Där 1:an består av en begränsad plats som tycks vara intensivt nyttjad, utgörs 3:an av flera mindre ytor med olika karaktär. T ex förekommer kvartsit nästan enbart i storruta 33 i norr, flinta i ruta 33 i norr och 35 i söder men inte den mittersta storrutan 34 (fig 220). Kvarts finns inom alla ytor - som nästan enda kategori i storrutan i mitten, och mest som splitter i norr. Fyndfördelningen ger olika profil åt de tre storrutorna. Något som antyder att dessa fångat in sepa-rata händelsesammanhang, och/eller att de vistelser/hän-delser som efterlämnade materialet var av olika art.

Figur 218. Kvartsens fördelning över Svartkärret 2 (antal).

SAU RAPPORT 2009:5 121

sit med utsida. Betraktade som oanvändbara rester av ett tidigt reduktionsstadium – tillformning av kärnor – där dessa utsidor ansetts som skräp och inte bearbetats vidare skulle detta slags avfall enligt Binfords modell också hamna perifert i förhållande till själva sittplatsen (Bin-ford 1983:305). Spridningen av kvartsit med utsida samt bipolära kärnor i kvarts sammanfaller även med sprid-ningen av knackstenar vilka kan ha deponerats i anslut-ning till respektive stensmed. En förutsättning för att ett dylikt mönster ska vara synligt efter att platsen övergivits är att det rör sig om kortare händelser alternativt att det fanns någon form av barriär som var med och skapade detta mönster.

3.1.4 SVARTKÄRRET 2 Lokalen skiljer sig åt på ett antal punkter från de övriga två (Svartkärret 1 & 3). Spridda förekomster av bearbe-tad sten (kvarts, kvartsit, flinta och hälleflinta) bildar inga uppenbara mönster. Igenkännbara artefakter som yxor, mikrospånkärna och mikrospån påträffades enbart som enstaka fynd i rutor samt vid avbaning. I storrutorna i den sandiga platån i mitten av undersökningsområdet

förekommer kvarts och vit kvartsit. Den senare katego-rin koncentrerar sig särskilt till den nordliga av de två och materialet där är till sin karaktär mycket grovt med stor andel yttersidor.

3.1.5 SVARTKÄRRET 3Vissa strukturella likheter förekommer när de slagna sten-materialen från lokalerna Svartkärret 1 och 3 som helhe-ter jämförs, t ex liknande sammansättning av råmaterial, ungefär samma medelvikt hos kvarts och flinta, samt pro-duktion av mikrospån (se figurerna 206-210). Likheterna mellan 1 och 3 avspeglas dock inte i den rumsliga struktu-ren. Där 1:an består av en begränsad plats som tycks vara intensivt nyttjad, utgörs 3:an av flera mindre ytor med olika karaktär. T ex förekommer kvartsit nästan enbart i storruta 33 i norr, flinta i ruta 33 i norr och 35 i söder men inte den mittersta storrutan 34 (fig 220). Kvarts finns inom alla ytor - som nästan enda kategori i storrutan i mitten, och mest som splitter i norr. Fyndfördelningen ger olika profil åt de tre storrutorna. Något som antyder att dessa fångat in sepa-rata händelsesammanhang, och/eller att de vistelser/hän-delser som efterlämnade materialet var av olika art.

Figur 218. Kvartsens fördelning över Svartkärret 2 (antal).

122 SAU RAPPORT 2009:5

3.1.6 MIKROSPÅNFör att kunna relateras till det övergripande undersöknings-objektet mobilitet, riktades mikrospånstudien mot att skapa en bild av materialets input/output på lokalerna. Följande frågor kan ses som intressanta att ta upp och vi har i de föl-jande avsnitten, utifrån Svartkärretmaterialet, belyst några:

1. Vilka led i tillverkning, användning, deponering har ägt rum på platsen? Vilka råmaterial har förts till platsen, var i tillverkningskedjan befann sig det införda mate-rialen, vad har förts bort?

2. Tillverkning av nya mikrospån, deponering av gamla? 3. Har mikrospån av något särskilt material förts till platsen,

kan vi proveniensbestämma detta och hur relaterar sig eventuellt detta till frågor om mobilitet och planering av råmaterialanvändning (avsiktlig kulturell reproduktion)?

4. Överväger något viss typ av mikrospånfragment, t ex proximaldelar eller distaldelar, och skiljer sig detta för-hållande mellan olika råmaterialtyper?

5. Hur förhåller sig mikrospåntillverkningen mellan flinta och de olika bergarter som klassificerats som kvartsit?

6. Vilka faser i mikrospåntillverkning kan urskiljas i de påträffade resterna?

7. Kan vi se olika typer av sammansättning mellan loka-lerna?

Figur 219. Kvartsitens fördelning över Svartkärret 2. (antal)

Klassifikation och registrering

Mikrospån definieras här huvudsakligen utifrån teknolo-giska kriterier. Formmässiga mikrospån kan uppstå t ex vid bipolär tillslagning, med eller utan avsikt men kanske funktionellt likvärdiga med andra mikrospån. De tekno-logiskt intressanta mikrospånen är emellertid avsiktligt tillverkade mikrospån från plattformskärnor med slag- eller tryckteknik. Det är dessa som kan knytas till krono-logiska (de enskilda objekten) och kulturella samman-hang, och där tillverkningen kräver en operationell kedja där flera steg är urskiljbara i det arkeologiska materialet.

I fältregistreringen noterades hela mikrospån i kommen-tarfältet, men utöver detta registrerades inga andra variab-ler som kan identifiera denna teknologiska signatur. För att kunna kartlägga förekomsten av olika tillverkningsstadier och depositionsmönster behöver klassifikationen av mate-rialet utöver att registrera själva mikrospånen, även fånga in eventuell tillverkning genom att diagnostiska bitar identi-fieras och kvantifieras. Själva användningen av produkten ägde antagligen rum någon annanstans, men kan kanske i någon mån belysas av hur de färdiga mikrospånen behand-lats. Är t ex fragment av mikrospån misslyckade exemplar eller är de medvetet tillkomna, och vilken del av spånet har ratats. Har hela eller delar av medförda redskap bytts ut mot nytillverkade på platsen?

122 SAU RAPPORT 2009:5

3.1.6 MIKROSPÅNFör att kunna relateras till det övergripande undersöknings-objektet mobilitet, riktades mikrospånstudien mot att skapa en bild av materialets input/output på lokalerna. Följande frågor kan ses som intressanta att ta upp och vi har i de föl-jande avsnitten, utifrån Svartkärretmaterialet, belyst några:

1. Vilka led i tillverkning, användning, deponering har ägt rum på platsen? Vilka råmaterial har förts till platsen, var i tillverkningskedjan befann sig det införda mate-rialen, vad har förts bort?

2. Tillverkning av nya mikrospån, deponering av gamla? 3. Har mikrospån av något särskilt material förts till platsen,

kan vi proveniensbestämma detta och hur relaterar sig eventuellt detta till frågor om mobilitet och planering av råmaterialanvändning (avsiktlig kulturell reproduktion)?

4. Överväger något viss typ av mikrospånfragment, t ex proximaldelar eller distaldelar, och skiljer sig detta för-hållande mellan olika råmaterialtyper?

5. Hur förhåller sig mikrospåntillverkningen mellan flinta och de olika bergarter som klassificerats som kvartsit?

6. Vilka faser i mikrospåntillverkning kan urskiljas i de påträffade resterna?

7. Kan vi se olika typer av sammansättning mellan loka-lerna?

Figur 219. Kvartsitens fördelning över Svartkärret 2. (antal)

Klassifikation och registrering

Mikrospån definieras här huvudsakligen utifrån teknolo-giska kriterier. Formmässiga mikrospån kan uppstå t ex vid bipolär tillslagning, med eller utan avsikt men kanske funktionellt likvärdiga med andra mikrospån. De tekno-logiskt intressanta mikrospånen är emellertid avsiktligt tillverkade mikrospån från plattformskärnor med slag- eller tryckteknik. Det är dessa som kan knytas till krono-logiska (de enskilda objekten) och kulturella samman-hang, och där tillverkningen kräver en operationell kedja där flera steg är urskiljbara i det arkeologiska materialet.

I fältregistreringen noterades hela mikrospån i kommen-tarfältet, men utöver detta registrerades inga andra variab-ler som kan identifiera denna teknologiska signatur. För att kunna kartlägga förekomsten av olika tillverkningsstadier och depositionsmönster behöver klassifikationen av mate-rialet utöver att registrera själva mikrospånen, även fånga in eventuell tillverkning genom att diagnostiska bitar identi-fieras och kvantifieras. Själva användningen av produkten ägde antagligen rum någon annanstans, men kan kanske i någon mån belysas av hur de färdiga mikrospånen behand-lats. Är t ex fragment av mikrospån misslyckade exemplar eller är de medvetet tillkomna, och vilken del av spånet har ratats. Har hela eller delar av medförda redskap bytts ut mot nytillverkade på platsen?

SAU RAPPORT 2009:5 123

Figur 220. Flintans fördelning över Svartkärret 3 (antal).. Figur 221. Kvartsens fördelning över Svartkärret 3 (antal)..

SAU RAPPORT 2009:5 123

Figur 220. Flintans fördelning över Svartkärret 3 (antal).. Figur 221. Kvartsens fördelning över Svartkärret 3 (antal)..

124 SAU RAPPORT 2009:5

Hela mikrospån är i vår klassifikation formmässigt lång-smala, åtminstone dubbelt så långa som breda, vilket inne-bär att även mycket små spån har räknats som hela. Någon övre storleksgräns bestämdes inte, vilket dock inte med-förde någon problematisk situation vid klassificeringen då alla mikrospånen från Svartkärret är mycket små. De tek-nologiska variabler som skulle vara uppfyllda var förekomst av plattformsrest, slagbula, längsgående ryggar och att ändarna var utgångna. Till hela mikrospån räknades dock även exemplar där endast yttersta distaldelen brutits av.

Delar av mikrospån registrerades i tre typer: Proximalfrag-ment, Medialfragment och Distalfragment. Identifikationen av fragment av mikrospån är inte oproblematisk. De element som otvetydigt karaktäriserar ett mikrospån utifrån tek-nologiska kriterier, är plattformsrest med preparering och slagbula, vilka alla sitter i spånets proximala ände. Medial och distalfragment kan därför inte helt säkert identifieras utifrån dessa kriterier, utan endast antas vara mikrospån utifrån förekomst av ryggar, utgångna sidor och eventu-ella spår av avspaltningens riktning. Andra typer av split-ter och fragment som uppvisar liknande egenskaper ris-ker därför att klassificeras som delar av mikrospån, en fara som särskilt gäller kvarts där en mängd olika former av fragment uppstår vid all slags bearbetning. Omvänt finns dock även risken att dessa kategorier blir underrepresen-terade när osäkerheten gör att bitar hellre frias än fälls. En eventuell övervikt av proximala fragment kan därför del-vis förklaras av denna definitionsproblematik.

Kärnor, mikrospånkärnor eller handtagskärnor, är små och därmed lätta att transportera. Några kärnor som fort-farande har potential för tillverkning kan vi därför knap-past förvänta oss att hitta vid en boplatsutgrävning, sär-skilt inte i de icke-lokala råmaterialen som kan förväntas ha varit mera dyrbara. De möjliga fynden består av utar-betade kärnor, eller bitar med flera konkava avslagsnega-tiv som kan anses vara rester av kärnor eller avslag från kärnans front. Sådana avslag alstras när en kärna som av olika anledning inte fungerar, t ex beroende på sprickor i ämnet, och måste uppgraderas eller räddas. I kategorin kärna räknas i denna klassificering alla avslag som bär på flera avslagsnegativ av mikrospånavspaltning.

(Kärn-)Prepareringsavslag, bildas när kärnan prepare-ras genom retuschering av plattformens kant i momentet innan och mellan själva mikrospånavspaltningarna. Till-verkningsprocessen alstrar stora mängder av dessa små retuscheringsavslag. När det gäller svartkärretmaterialen kan dessa i hög grad antas gömma sig i fältregistrering-ens kategori splitter, i den mån de alls har kunnat samlas in med 4 mm sållning. För att registreringen inte skulle bli en bedömningsfråga om vad vi tror är sådana preparerings-avslag eller inte, registrerades alla avslag mindre än 1 cm, med plattformsrest och utgångna sidor. Detta betyder alltså inte att alla dessa verkligen härrör från kärnpreparering, t ex uppstår sådana avslag även vid tillverkning eller uppskärp-

Figur 222. Den vita kvartsitens fördelning över Svartkärret 3 (antal).

124 SAU RAPPORT 2009:5

Hela mikrospån är i vår klassifikation formmässigt lång-smala, åtminstone dubbelt så långa som breda, vilket inne-bär att även mycket små spån har räknats som hela. Någon övre storleksgräns bestämdes inte, vilket dock inte med-förde någon problematisk situation vid klassificeringen då alla mikrospånen från Svartkärret är mycket små. De tek-nologiska variabler som skulle vara uppfyllda var förekomst av plattformsrest, slagbula, längsgående ryggar och att ändarna var utgångna. Till hela mikrospån räknades dock även exemplar där endast yttersta distaldelen brutits av.

Delar av mikrospån registrerades i tre typer: Proximalfrag-ment, Medialfragment och Distalfragment. Identifikationen av fragment av mikrospån är inte oproblematisk. De element som otvetydigt karaktäriserar ett mikrospån utifrån tek-nologiska kriterier, är plattformsrest med preparering och slagbula, vilka alla sitter i spånets proximala ände. Medial och distalfragment kan därför inte helt säkert identifieras utifrån dessa kriterier, utan endast antas vara mikrospån utifrån förekomst av ryggar, utgångna sidor och eventu-ella spår av avspaltningens riktning. Andra typer av split-ter och fragment som uppvisar liknande egenskaper ris-ker därför att klassificeras som delar av mikrospån, en fara som särskilt gäller kvarts där en mängd olika former av fragment uppstår vid all slags bearbetning. Omvänt finns dock även risken att dessa kategorier blir underrepresen-terade när osäkerheten gör att bitar hellre frias än fälls. En eventuell övervikt av proximala fragment kan därför del-vis förklaras av denna definitionsproblematik.

Kärnor, mikrospånkärnor eller handtagskärnor, är små och därmed lätta att transportera. Några kärnor som fort-farande har potential för tillverkning kan vi därför knap-past förvänta oss att hitta vid en boplatsutgrävning, sär-skilt inte i de icke-lokala råmaterialen som kan förväntas ha varit mera dyrbara. De möjliga fynden består av utar-betade kärnor, eller bitar med flera konkava avslagsnega-tiv som kan anses vara rester av kärnor eller avslag från kärnans front. Sådana avslag alstras när en kärna som av olika anledning inte fungerar, t ex beroende på sprickor i ämnet, och måste uppgraderas eller räddas. I kategorin kärna räknas i denna klassificering alla avslag som bär på flera avslagsnegativ av mikrospånavspaltning.

(Kärn-)Prepareringsavslag, bildas när kärnan prepare-ras genom retuschering av plattformens kant i momentet innan och mellan själva mikrospånavspaltningarna. Till-verkningsprocessen alstrar stora mängder av dessa små retuscheringsavslag. När det gäller svartkärretmaterialen kan dessa i hög grad antas gömma sig i fältregistrering-ens kategori splitter, i den mån de alls har kunnat samlas in med 4 mm sållning. För att registreringen inte skulle bli en bedömningsfråga om vad vi tror är sådana preparerings-avslag eller inte, registrerades alla avslag mindre än 1 cm, med plattformsrest och utgångna sidor. Detta betyder alltså inte att alla dessa verkligen härrör från kärnpreparering, t ex uppstår sådana avslag även vid tillverkning eller uppskärp-

Figur 222. Den vita kvartsitens fördelning över Svartkärret 3 (antal).

SAU RAPPORT 2009:5 125

Råmaterial/lokal Helamikrospån

Proximala fragment

Mediala frag-ment

Distala frag-ment

Kärna/kärn-rest

Preparerings-avslag

S:a

Svartkärret 1

Sydskand. flinta 3 2 1 1 7

Leptit 4 1 1 2 8

kambrisk flinta 35 28 7 9 7 54 140

kvartsit 13 23 4 10 11 52 113

porfyr 3 3

kvarts 9 9 2 6 5 84 115

S:a 61 63 16 26 24 196 386

Svartkärret 2

kvartsit 1 6 7

kvarts 2 1 3 6

Hälleflinta (svart) 1 1 2

S:a 3 1 1 10 15

Svartkärret 3

Sydskand. flinta 3 3

kambrisk flinta 6 4 1 7 18

kvartsit 1 2 3

kvarts 1 3 24 28

Hälleflinta (svart) 1 1

S:a 7 7 2 37 53

Figur 223. Sammanställning av av mikrospån-relaterade former, per råmaterial och lokal

ning av skrapor och dylikt. Föremålskategorin är också pro-blematisk när det gäller kvarts, då plattformarna sannolikt krossats i högre grad vilket gör små retuschavslag svårare att identifiera i detta material. Klassifikationen är alltså inte vat-tentät i det enskilda fallet, men avsikten är att skapa möjlig-het att urskilja strukturella mönster i materialet.

Även antalet ryggar eller åsar noterades på spånen mik-rospån och fragment. Detta gäller alltså inte kärnor eller prepareringsavslag.

Dessa definierade former som registrerades igenom-gången är inte alla slags former som uppstår vid avspalt-ning av mikrospån, bearbetning och upprätthållande av kärnan, utan ett sortiment av de bitar som vi anser att det någorlunda objektivt går att identifiera.

Gemensamt för dessa typer av avslag är att de uppstår i de sista momenten i mikrospåntillverkningens operatio-nella kedja. Tidigare stadier innefattar även t ex råmaterial-utvinning och tillverkning av kärnor, men de materiella spår som dessa delar av handlingskedjan lämnar kan dock inte med lika stor säkerhet knytas enbart till mikrospånen.

Figur 223 sammanställer resultatet från denna material-genomgång.

Tillverkning av mikrospån

Ett första resultat som kan utläsas av förekomsten av bipro-dukter i figur 223, är att mikrospånproduktion enligt vår definition, ägt rum i kambrisk flinta, kvartsit och kvarts. Enstaka fynd av sydskandinavisk flinta och eventuell häl-leflinta faller inom vår klassifikation, men den ringa mäng-den tyder på att ingen riktad bearbetning i dessa material ägt rum på Svartkärret, utan att dessa bitar måste ha förts till platsen i mer eller mindre befintligt skick.

Den största delen (60%) av flintmaterialet (i huvudsak kambriskt), kan relateras till mikrospåntillverkning, och utifrån våra klassifikationskriterier således till produktio-nens slutfas. Övriga bitar var även dessa mycket små, bara någon enstaka väger över 1 gram, endast en bit uppvisade någon form av råyta. Sammantaget pekar detta på att flint-

Flinta Vit Kvartsit Kvarts

Sv 1 60% 20% 11%

Sv 3 37% 4% 8%

Figur 224. Andelen mikrospån-relaterat material exkl. splitter på Svartkärret i och 3 (enligt ovanstående materialgenom-gång) jämfört med det totala avslagsmaterialet i flinta (inkl sydskandinavisk) och vit kvartsit (inkl splitter).

SAU RAPPORT 2009:5 125

Råmaterial/lokal Helamikrospån

Proximala fragment

Mediala frag-ment

Distala frag-ment

Kärna/kärn-rest

Preparerings-avslag

S:a

Svartkärret 1

Sydskand. flinta 3 2 1 1 7

Leptit 4 1 1 2 8

kambrisk flinta 35 28 7 9 7 54 140

kvartsit 13 23 4 10 11 52 113

porfyr 3 3

kvarts 9 9 2 6 5 84 115

S:a 61 63 16 26 24 196 386

Svartkärret 2

kvartsit 1 6 7

kvarts 2 1 3 6

Hälleflinta (svart) 1 1 2

S:a 3 1 1 10 15

Svartkärret 3

Sydskand. flinta 3 3

kambrisk flinta 6 4 1 7 18

kvartsit 1 2 3

kvarts 1 3 24 28

Hälleflinta (svart) 1 1

S:a 7 7 2 37 53

Figur 223. Sammanställning av av mikrospån-relaterade former, per råmaterial och lokal

ning av skrapor och dylikt. Föremålskategorin är också pro-blematisk när det gäller kvarts, då plattformarna sannolikt krossats i högre grad vilket gör små retuschavslag svårare att identifiera i detta material. Klassifikationen är alltså inte vat-tentät i det enskilda fallet, men avsikten är att skapa möjlig-het att urskilja strukturella mönster i materialet.

Även antalet ryggar eller åsar noterades på spånen mik-rospån och fragment. Detta gäller alltså inte kärnor eller prepareringsavslag.

Dessa definierade former som registrerades igenom-gången är inte alla slags former som uppstår vid avspalt-ning av mikrospån, bearbetning och upprätthållande av kärnan, utan ett sortiment av de bitar som vi anser att det någorlunda objektivt går att identifiera.

Gemensamt för dessa typer av avslag är att de uppstår i de sista momenten i mikrospåntillverkningens operatio-nella kedja. Tidigare stadier innefattar även t ex råmaterial-utvinning och tillverkning av kärnor, men de materiella spår som dessa delar av handlingskedjan lämnar kan dock inte med lika stor säkerhet knytas enbart till mikrospånen.

Figur 223 sammanställer resultatet från denna material-genomgång.

Tillverkning av mikrospån

Ett första resultat som kan utläsas av förekomsten av bipro-dukter i figur 223, är att mikrospånproduktion enligt vår definition, ägt rum i kambrisk flinta, kvartsit och kvarts. Enstaka fynd av sydskandinavisk flinta och eventuell häl-leflinta faller inom vår klassifikation, men den ringa mäng-den tyder på att ingen riktad bearbetning i dessa material ägt rum på Svartkärret, utan att dessa bitar måste ha förts till platsen i mer eller mindre befintligt skick.

Den största delen (60%) av flintmaterialet (i huvudsak kambriskt), kan relateras till mikrospåntillverkning, och utifrån våra klassifikationskriterier således till produktio-nens slutfas. Övriga bitar var även dessa mycket små, bara någon enstaka väger över 1 gram, endast en bit uppvisade någon form av råyta. Sammantaget pekar detta på att flint-

Flinta Vit Kvartsit Kvarts

Sv 1 60% 20% 11%

Sv 3 37% 4% 8%

Figur 224. Andelen mikrospån-relaterat material exkl. splitter på Svartkärret i och 3 (enligt ovanstående materialgenom-gång) jämfört med det totala avslagsmaterialet i flinta (inkl sydskandinavisk) och vit kvartsit (inkl splitter).

126 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 225. Förekomst av kambrisk flinta på ett urval mesolitiska lokaler. Röda prickar - lokaler med övervägande sydskandina-visk flinta, Gröna cirklar - lokaler med övervägande kambrisk flinta.

Den vita kvartsiten har också en relativt stor andel mik-rospån, fyndbilden hos detta råmaterial är dock inte lika entydig som för flintan. Av det samlade materialet från Svartkärret 1 räknades 12% av bitarna till mikrospångrup-pen, men på Svartkärret 3 endast 3% vilket är en försum-bar andel kanske i felmarginalen. Har man gjort något mer än mikrospån i kvartsit, eller återspeglar denna relation bara att vår klassifikation endast fångar in de slutliga sta-dierna av mikrospån, och att det i kvartsit även finns tidi-gare stadier som t ex framställning av handtagskärnor?

Deponering av mikrospån

Bland de identifierade mikrospånsfragmenten överväger de proximala delarna. Andelen för de tre platserna till-sammans är 63% proximaldelar mot 24% distaldelar res-pektive 14% medialdelar. Fragmenten fördelar sig också ungefär i samma proportioner inom de enskilda lokalerna.

materialet i sin helhet representerar ett slutligt skede av mikrospåntillverkning. I figur 224 redovisas förhållandet mellan mikrospånrelaterade typer och det totala antalet bitar av de olika råmaterialen.

Den relativt höga siffran för kvarts i figur 224 måste dock iakttas med en viss försiktighet. Den absolut över-vägande delen av mikrospånrelaterade former av kvarts i tabellen är sådana som tolkats som prepareringsavslag, vilka kan vara formmässigt lika andra typer av retusche-ringsavslag eller splitter som alstras i stora mängder vid kvartstillslagning. Ett belysande exempel är storruta 34 på Svartkärret 3, där 14 stycken kvartsbitar klassificerades som prepareringsavslag men där inget annat kunde rela-teras till mikrospån. Något som dels innebär en mycket svag argumentation för närvaro av mikrospånteknologi där, men framför allt att liknande avslag i kvarts också all-mänt måste betraktas som osäkra.

126 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 225. Förekomst av kambrisk flinta på ett urval mesolitiska lokaler. Röda prickar - lokaler med övervägande sydskandina-visk flinta, Gröna cirklar - lokaler med övervägande kambrisk flinta.

Den vita kvartsiten har också en relativt stor andel mik-rospån, fyndbilden hos detta råmaterial är dock inte lika entydig som för flintan. Av det samlade materialet från Svartkärret 1 räknades 12% av bitarna till mikrospångrup-pen, men på Svartkärret 3 endast 3% vilket är en försum-bar andel kanske i felmarginalen. Har man gjort något mer än mikrospån i kvartsit, eller återspeglar denna relation bara att vår klassifikation endast fångar in de slutliga sta-dierna av mikrospån, och att det i kvartsit även finns tidi-gare stadier som t ex framställning av handtagskärnor?

Deponering av mikrospån

Bland de identifierade mikrospånsfragmenten överväger de proximala delarna. Andelen för de tre platserna till-sammans är 63% proximaldelar mot 24% distaldelar res-pektive 14% medialdelar. Fragmenten fördelar sig också ungefär i samma proportioner inom de enskilda lokalerna.

materialet i sin helhet representerar ett slutligt skede av mikrospåntillverkning. I figur 224 redovisas förhållandet mellan mikrospånrelaterade typer och det totala antalet bitar av de olika råmaterialen.

Den relativt höga siffran för kvarts i figur 224 måste dock iakttas med en viss försiktighet. Den absolut över-vägande delen av mikrospånrelaterade former av kvarts i tabellen är sådana som tolkats som prepareringsavslag, vilka kan vara formmässigt lika andra typer av retusche-ringsavslag eller splitter som alstras i stora mängder vid kvartstillslagning. Ett belysande exempel är storruta 34 på Svartkärret 3, där 14 stycken kvartsbitar klassificerades som prepareringsavslag men där inget annat kunde rela-teras till mikrospån. Något som dels innebär en mycket svag argumentation för närvaro av mikrospånteknologi där, men framför allt att liknande avslag i kvarts också all-mänt måste betraktas som osäkra.

SAU RAPPORT 2009:5 127

Figur 226. Mikrospånfragmentens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

Figur 227. De hela mikrospånens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

SAU RAPPORT 2009:5 127

Figur 226. Mikrospånfragmentens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

Figur 227. De hela mikrospånens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

128 SAU RAPPORT 2009:5

(dvs man har bytt ut spån, tillverkat nya samt slutligen kasserat små kärnor och kärnrester). Kvartsen och kvart-siten kan på motsvarande sätt antas representera en mer inledande fas av handtagskärneteknologin (dvs tillverk-ning av handtagskärnor och mikrospån). Detta förhål-lande illustreras även av den kambriska flintans spridning och procentuella förekomst inom dess spridningsområde (fig 225). Flintan har i stor utsträckning använts för mik-rospånproduktion (Kindgren 1991:49). Detta syns även i svartkärretmaterialet. Inom utbredningsområdet finns ett tydligt centrum kring råmaterialkällan. Noterbart är att andelen flinta som kan härledas till mikrospånproduktion är lägre i centrum än i periferin där i princip hela artefakt-materialet kan knytas till denna (Kindgren 1991:48, tab 6). Den rumsliga fördelningen av mikrospånfragment på Svartkärret 1 avviker från spridningen av hela mikrospån och sådant som tolkats som prepareringsavslag. Frag-menten samlar sig nästan uteslutande i den nordvästra delen av den grävda ytan.

Den rumsliga spridningen av mikrospån på Svartkärret 1 sammanfaller av naturliga skäl med spridningen av flinta. Hela mikrospån och kärnor/prepareringsavslag följer ett liknande mönster som formar två stråk. Noterbart är att spridningen av alla de mikrospånrelaterade fyndkatego-rierna, inte följer det tidigare diskuterade mönstret där t ex

Figur 228. Mikrospånkärnors och prepareringsavslagens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

Detta kan ur en källkritisk synvinkel förklaras genom att den proximala änden av ett mikrospån innefattar fler av de definierande elementen, t ex plattform och slagbula, och att övervikten för proximaldelar därför är en effekt av registreringspraktiken. Om procenttalen ovan där emot avspeglar en verklig skillnad i fyndmaterialets samman-sättning, kan man ställa sig frågan om spånen brutits av avsiktligt? De avbrutna proximaldelarna skulle i så fall kunna vara rester av redskapstillverkning där de mediala/distala ändarna av spånen använts i sammansatta redskap som sedan förts bort, eller alternativt, att proximaldelarna är delar av redskap som tillverkats någon annanstans och sedan förts till platsen och kasserats? Från Svartkärret 1 kan vi notera att det finns en stor skillnad i sammansätt-ningen mellan hela mikrospån och fragment avseende de olika råmaterialen (fig 223). Hela mikrospån i den kam-briska flintan står för 26% av den totala mängden kärnor/kärnrester oräknat. I kvarts/kvartsit är motsvarande siffra 10%. Ett rimligt antagande är att den kambriska flintan är förd till platsen i form av kärnor och färdiga mikrospån (som del av sammansatta verktyg) medan kvartsen/kvart-siten är hämtad och bearbetad lokalt. Figur 223 kan då läsas som att den avspeglar något skilda strategier avse-ende olika råmaterial. Den kambriska flintan represente-rar då en slutfas i hanterandet av kärnor och mikrospån

128 SAU RAPPORT 2009:5

(dvs man har bytt ut spån, tillverkat nya samt slutligen kasserat små kärnor och kärnrester). Kvartsen och kvart-siten kan på motsvarande sätt antas representera en mer inledande fas av handtagskärneteknologin (dvs tillverk-ning av handtagskärnor och mikrospån). Detta förhål-lande illustreras även av den kambriska flintans spridning och procentuella förekomst inom dess spridningsområde (fig 225). Flintan har i stor utsträckning använts för mik-rospånproduktion (Kindgren 1991:49). Detta syns även i svartkärretmaterialet. Inom utbredningsområdet finns ett tydligt centrum kring råmaterialkällan. Noterbart är att andelen flinta som kan härledas till mikrospånproduktion är lägre i centrum än i periferin där i princip hela artefakt-materialet kan knytas till denna (Kindgren 1991:48, tab 6). Den rumsliga fördelningen av mikrospånfragment på Svartkärret 1 avviker från spridningen av hela mikrospån och sådant som tolkats som prepareringsavslag. Frag-menten samlar sig nästan uteslutande i den nordvästra delen av den grävda ytan.

Den rumsliga spridningen av mikrospån på Svartkärret 1 sammanfaller av naturliga skäl med spridningen av flinta. Hela mikrospån och kärnor/prepareringsavslag följer ett liknande mönster som formar två stråk. Noterbart är att spridningen av alla de mikrospånrelaterade fyndkatego-rierna, inte följer det tidigare diskuterade mönstret där t ex

Figur 228. Mikrospånkärnors och prepareringsavslagens fördelning över Svartkärret 1 (antal).

Detta kan ur en källkritisk synvinkel förklaras genom att den proximala änden av ett mikrospån innefattar fler av de definierande elementen, t ex plattform och slagbula, och att övervikten för proximaldelar därför är en effekt av registreringspraktiken. Om procenttalen ovan där emot avspeglar en verklig skillnad i fyndmaterialets samman-sättning, kan man ställa sig frågan om spånen brutits av avsiktligt? De avbrutna proximaldelarna skulle i så fall kunna vara rester av redskapstillverkning där de mediala/distala ändarna av spånen använts i sammansatta redskap som sedan förts bort, eller alternativt, att proximaldelarna är delar av redskap som tillverkats någon annanstans och sedan förts till platsen och kasserats? Från Svartkärret 1 kan vi notera att det finns en stor skillnad i sammansätt-ningen mellan hela mikrospån och fragment avseende de olika råmaterialen (fig 223). Hela mikrospån i den kam-briska flintan står för 26% av den totala mängden kärnor/kärnrester oräknat. I kvarts/kvartsit är motsvarande siffra 10%. Ett rimligt antagande är att den kambriska flintan är förd till platsen i form av kärnor och färdiga mikrospån (som del av sammansatta verktyg) medan kvartsen/kvart-siten är hämtad och bearbetad lokalt. Figur 223 kan då läsas som att den avspeglar något skilda strategier avse-ende olika råmaterial. Den kambriska flintan represente-rar då en slutfas i hanterandet av kärnor och mikrospån

SAU RAPPORT 2009:5 129

Figur 229. De hela mikrospånens fördelning över Svartkärret 3 (antal).

kvartssplitter koncentrerar sig i mitten medan tyngre bitar har en mer perifer utbredning.

På Svartkärret 3 återfinns mikrospån i stort sett uteslu-tande i storruta 33, och där bara väster om den härd med skärvsten som påträffades mitt i rutan. Fyndspridningen i övrigt tycks centreras kring denna och består förutom av mikrospån av flinta till största del av vit kvartsit. Med tanke på den relativt sparsamma mängden fynd, skulle ytan kunna representera en i tid mycket begränsad hän-delse, kanske ett enda tillfälle. Avgränsningen i tid disku-teras vidare i avsnittet om skärvsten.

3.1.7 TILLSLAGNINGSTEKNIKERBipolära kärnor

Vår klassifikation av mikrospånrelaterade typer fångar bara upp en del av tillverkningsresterna, och sådana från de sista faserna i tillverkningskedjan. En stor del av det övriga slagna stenmaterialet kan sannolikt också vara res-ter av från mikrospånproduktion, men vi kan dock förut-sätta att andra slags avsikter också finns representerade. En del av materialet var uppenbarligen bipolärt tillsla-get. För att få en uppfattning om omfattningen räknade vi helt enkelt de bipolära (BP)kärnor/(stötkantkärnor) som kunde identifieras. BP kärnor förekommer i alla kontexter på alla tre lokalerna. Fynden innefattar även en hel del andra uppenbart bipolära avslag, men med tanke på pro-blematiken och det oklara syftet med att kvantifiera insla-get av olika tekniker, lät vi helt enkelt andelen kärnrester utgöra ett mått. (BP kärnor kan utgöra ett mått på något, eftersom de är sista steget i reduktionen. PF kärnor har i de flesta fall nedarbetats eller övergått till BP, vilket gör en sådan jämförelse meningslös).

Bipolär tillslagning har alltså främst ägt rum i kvarts, men även i kvartsit. Resultatet av bearbetningen var med tanke på kärnornas storlek, sannolikt små avslag. En viss risk föreligger, särskilt vad gäller kvartsen, att en del av de mikrospånfragment som klassificerats i själva verket är bipolära avslagsfragment. Användningsområdet bör i alla

Figur 230. Antalet bipolära kärnor i olika råmaterial på de tre lokalerna.

Antal BP kärnor Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Kvarts 32 3 5

Vit kvartsit 8

Flinta 1

S:a 41 3 5

Andel BP-kärnor Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Av kvarts 3,00% 4,10% 1,40%

Kvarts inkl splitter 1,50% 2,80% 0,40%

Figur 231. Andelen bipolära kärnor av all kvarts på respektive lokal.

SAU RAPPORT 2009:5 129

Figur 229. De hela mikrospånens fördelning över Svartkärret 3 (antal).

kvartssplitter koncentrerar sig i mitten medan tyngre bitar har en mer perifer utbredning.

På Svartkärret 3 återfinns mikrospån i stort sett uteslu-tande i storruta 33, och där bara väster om den härd med skärvsten som påträffades mitt i rutan. Fyndspridningen i övrigt tycks centreras kring denna och består förutom av mikrospån av flinta till största del av vit kvartsit. Med tanke på den relativt sparsamma mängden fynd, skulle ytan kunna representera en i tid mycket begränsad hän-delse, kanske ett enda tillfälle. Avgränsningen i tid disku-teras vidare i avsnittet om skärvsten.

3.1.7 TILLSLAGNINGSTEKNIKERBipolära kärnor

Vår klassifikation av mikrospånrelaterade typer fångar bara upp en del av tillverkningsresterna, och sådana från de sista faserna i tillverkningskedjan. En stor del av det övriga slagna stenmaterialet kan sannolikt också vara res-ter av från mikrospånproduktion, men vi kan dock förut-sätta att andra slags avsikter också finns representerade. En del av materialet var uppenbarligen bipolärt tillsla-get. För att få en uppfattning om omfattningen räknade vi helt enkelt de bipolära (BP)kärnor/(stötkantkärnor) som kunde identifieras. BP kärnor förekommer i alla kontexter på alla tre lokalerna. Fynden innefattar även en hel del andra uppenbart bipolära avslag, men med tanke på pro-blematiken och det oklara syftet med att kvantifiera insla-get av olika tekniker, lät vi helt enkelt andelen kärnrester utgöra ett mått. (BP kärnor kan utgöra ett mått på något, eftersom de är sista steget i reduktionen. PF kärnor har i de flesta fall nedarbetats eller övergått till BP, vilket gör en sådan jämförelse meningslös).

Bipolär tillslagning har alltså främst ägt rum i kvarts, men även i kvartsit. Resultatet av bearbetningen var med tanke på kärnornas storlek, sannolikt små avslag. En viss risk föreligger, särskilt vad gäller kvartsen, att en del av de mikrospånfragment som klassificerats i själva verket är bipolära avslagsfragment. Användningsområdet bör i alla

Figur 230. Antalet bipolära kärnor i olika råmaterial på de tre lokalerna.

Antal BP kärnor Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Kvarts 32 3 5

Vit kvartsit 8

Flinta 1

S:a 41 3 5

Andel BP-kärnor Svartkärret 1 Svartkärret 2 Svartkärret 3

Av kvarts 3,00% 4,10% 1,40%

Kvarts inkl splitter 1,50% 2,80% 0,40%

Figur 231. Andelen bipolära kärnor av all kvarts på respektive lokal.

130 SAU RAPPORT 2009:5

BP kärna S:a kvarts andel BP kärnor

Skallmyran 9 103 8,70%

Stormossen 1 113 1713 6,60%

Lisseläng 2 132 3477 3,70%

Lövlund 186 5281 3,50%

Millingsmossen 1 239 7187 3,30%

Stormossen 5 97 3015 3,20%

Stormossen 5:2 42 1332 3,20%

Stormossen 4 59 2146 2,70%

Lässmyran 2 552 30183 1,80%

Postboda 3 6 371 1,60%

Raä182 Ö. Haninge

96 6862 1,40%

Hörntomten 38 2815 1,30%

Jorbro indomr. 1028 80165 1,20%

Åby koloni 12 983 1,20%

Rovkärret 35 6004 0,60%

Lässmyran 1 287 48434 0,50%

Figur 232. Andelen bipolära kärnor av all kvarts på respektive lokal.

Figur 233. Foto av exempel på sparad sten i rutor

Figur 234. Mängd skärvsten per lokal i relation till grävd yta.

SU rutor (antal)

Skärv-sten (antal)

Skärv-sten/ruta (antal)

Skärv-sten (g)

Skärv-sten/ruta (g)

Sv 1 281 959 3,4 33640 119,7

Sv 2 159 229 1,4 38200 240,3

Sv 3 177 317 1,8 27150 153,4

antal gram medelvikt

Sv 1 959 33640 35

Sv 2 229 38200 167

Sv 3 317 27150 86

Figur 235. Mängd skärvsten per lokal och fragmenterings-grad uttryckt i form av medelvikt.

3.2 Skärvsten

Skärvstensförekomst dokumenterades genom att stenar större än 3 cm i diameter i varje grävd ruta sparades och lades tillbaka i rutan efter att den grävts i botten. Identifie-randet av eldpåverkad sten handlar i många avseenden om personlig bedömning och för att all sten skulle behandlas utifrån samma kriterier, utsågs en person till skärvstensan-svarig som vid ett tillfälle per grävmoment gick igenom all sparad sten. Det som valdes ut att registreras som skärvsten vägdes och räknades per grävd ¼ m²-ruta.

3.2.1 MÄNGD OCH FRAGMENTERINGSGRADJämförelsen är kanske inte helt odiskutabel eftersom vi valt att gräva i fyndkoncentrationer, och att mängd och fragmenteringsgrad antagligen också skiljer sig inom de enskilda lokalerna. Svartkärret 2 karaktäriserades t ex av flera stora skärvstensanläggningar med omgivande lager, liknande de som tycks uppträda vid ingången till yngre bronsålder (se t ex Pettersson 2006; Darmark & Vogel 2008). Den skärvsten som dokumenterades vid rutgräv-

fall ha varit detsamma för dessa små avslag som för mik-rospån, om inte det i själva verket är kärnorna som var den eftersträvade slutprodukten. Detta som skulle gå att stu-dera geom slitspårsanalys.

Alla bipolära kärnor är mycket små. På Svartkärret 1 mellan 0,3 och 13 gram, medelvikten är 2,8 gram både vad gäller kvarts och kvartsit.

Medelvikt: 3,4 gram Stormossen 1 (de frakturanalysera de delarna av kvartsmaterialet) 14,2 g Postboda 3 (kvarts) 6,4 g Skallmyran (kvarts)

Sammantaget kan man säga att man verkar ha varit ute efter små saker. Materialet som helhet har en stark tonvikt på mikrospåntillverkning. Kanske har man nyttjat avslag från kärnframställning till bp-kärnor. Någon annan red-skapstillverkning t, ex skrapor, eller användning kan vi inte se, åtminstone inte utan att en slitspårsanalys görs.

Andelen bipolära kärnor i förhållande till hela kvarts-materielet ligger i Svartkärretlokalernas fall inom vad som skulle betraktas som normalt på mesolitiska lokaler (se fig 231 och fig 232). Detta skulle kunna tolkas som antingen att mikrospåntillverkningen gett upphov till få kasserade fragment i förhållande till bipolärteknologi, något som ligga i linje med vår erfarenhet eller alternativt att det döl-jer sig mikrospånteknologi på platser med låg andel bipo-lärakärnor.

130 SAU RAPPORT 2009:5

BP kärna S:a kvarts andel BP kärnor

Skallmyran 9 103 8,70%

Stormossen 1 113 1713 6,60%

Lisseläng 2 132 3477 3,70%

Lövlund 186 5281 3,50%

Millingsmossen 1 239 7187 3,30%

Stormossen 5 97 3015 3,20%

Stormossen 5:2 42 1332 3,20%

Stormossen 4 59 2146 2,70%

Lässmyran 2 552 30183 1,80%

Postboda 3 6 371 1,60%

Raä182 Ö. Haninge

96 6862 1,40%

Hörntomten 38 2815 1,30%

Jorbro indomr. 1028 80165 1,20%

Åby koloni 12 983 1,20%

Rovkärret 35 6004 0,60%

Lässmyran 1 287 48434 0,50%

Figur 232. Andelen bipolära kärnor av all kvarts på respektive lokal.

Figur 233. Foto av exempel på sparad sten i rutor

Figur 234. Mängd skärvsten per lokal i relation till grävd yta.

SU rutor (antal)

Skärv-sten (antal)

Skärv-sten/ruta (antal)

Skärv-sten (g)

Skärv-sten/ruta (g)

Sv 1 281 959 3,4 33640 119,7

Sv 2 159 229 1,4 38200 240,3

Sv 3 177 317 1,8 27150 153,4

antal gram medelvikt

Sv 1 959 33640 35

Sv 2 229 38200 167

Sv 3 317 27150 86

Figur 235. Mängd skärvsten per lokal och fragmenterings-grad uttryckt i form av medelvikt.

3.2 Skärvsten

Skärvstensförekomst dokumenterades genom att stenar större än 3 cm i diameter i varje grävd ruta sparades och lades tillbaka i rutan efter att den grävts i botten. Identifie-randet av eldpåverkad sten handlar i många avseenden om personlig bedömning och för att all sten skulle behandlas utifrån samma kriterier, utsågs en person till skärvstensan-svarig som vid ett tillfälle per grävmoment gick igenom all sparad sten. Det som valdes ut att registreras som skärvsten vägdes och räknades per grävd ¼ m²-ruta.

3.2.1 MÄNGD OCH FRAGMENTERINGSGRADJämförelsen är kanske inte helt odiskutabel eftersom vi valt att gräva i fyndkoncentrationer, och att mängd och fragmenteringsgrad antagligen också skiljer sig inom de enskilda lokalerna. Svartkärret 2 karaktäriserades t ex av flera stora skärvstensanläggningar med omgivande lager, liknande de som tycks uppträda vid ingången till yngre bronsålder (se t ex Pettersson 2006; Darmark & Vogel 2008). Den skärvsten som dokumenterades vid rutgräv-

fall ha varit detsamma för dessa små avslag som för mik-rospån, om inte det i själva verket är kärnorna som var den eftersträvade slutprodukten. Detta som skulle gå att stu-dera geom slitspårsanalys.

Alla bipolära kärnor är mycket små. På Svartkärret 1 mellan 0,3 och 13 gram, medelvikten är 2,8 gram både vad gäller kvarts och kvartsit.

Medelvikt: 3,4 gram Stormossen 1 (de frakturanalysera de delarna av kvartsmaterialet) 14,2 g Postboda 3 (kvarts) 6,4 g Skallmyran (kvarts)

Sammantaget kan man säga att man verkar ha varit ute efter små saker. Materialet som helhet har en stark tonvikt på mikrospåntillverkning. Kanske har man nyttjat avslag från kärnframställning till bp-kärnor. Någon annan red-skapstillverkning t, ex skrapor, eller användning kan vi inte se, åtminstone inte utan att en slitspårsanalys görs.

Andelen bipolära kärnor i förhållande till hela kvarts-materielet ligger i Svartkärretlokalernas fall inom vad som skulle betraktas som normalt på mesolitiska lokaler (se fig 231 och fig 232). Detta skulle kunna tolkas som antingen att mikrospåntillverkningen gett upphov till få kasserade fragment i förhållande till bipolärteknologi, något som ligga i linje med vår erfarenhet eller alternativt att det döl-jer sig mikrospånteknologi på platser med låg andel bipo-lärakärnor.

SAU RAPPORT 2009:5 131

Figur 236. Spridningsbild över Svartkärret 1 skärvsten (vikt).

Figur 237. Spridningsbild över skärvsten Svartkärret 1 (antal).

SAU RAPPORT 2009:5 131

Figur 236. Spridningsbild över Svartkärret 1 skärvsten (vikt).

Figur 237. Spridningsbild över skärvsten Svartkärret 1 (antal).

132 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 238. Spridningsbild över skärvsten Svartkärret 1: (medelvikt).

Figur 239. Spridning av skärvsten på Svartkärret 2 (gram/ruta).

132 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 238. Spridningsbild över skärvsten Svartkärret 1: (medelvikt).

Figur 239. Spridning av skärvsten på Svartkärret 2 (gram/ruta).

SAU RAPPORT 2009:5 133

ningen på Svartkärret 2 härrör främst från den sandiga ytan i mitten av undersökningsområdet (se ovan deskrip-tiva delen), där särskilt den preliminärt tolkade stora kok-gropen A12027 verkade tillhöra fyndkontexten med slagen sten, något som dock kom att bestridas av 14C dateringen.

Tabellen ovan ger ändå ett visst uttryck för skillnader i mängd mellan Svartkärrets tre lokaler. Det största antalet per ruta hittar vi på Svartkärret 1, medan samma lokal i medelvikt/ruta räknat har den lägsta skärvstensdensite-ten. På Svartkärret 2 är förhållandet det omvända med färre men tyngre stenar. Även i förhållande till Svartkärret 3 har Svartkärret 1 fler men lättare skärvstenar per ruta.

Generellt sett tycks alltså skärvstenarna på Svartkärret 1 vara mer fragmenterade än på de båda andra lokalerna, vilket även kommer till uttryck i figur 235, som jämför skärvstenarnas medelvikt per ruta. Den högsta genom-snittsvikten har Svartkärret 2, vilket alltså kan ha att göra med att skärvstenen här tillhör ett annat slags hand-lingssammanhang. Dock finns divergenser även inom de enskilda lokalerna, och på Svartkärret 3 finns såväl ytor som skiljer sig mycket från Svartkärret 1 och som i fråga om medelvikt liknar Svartkärret 1 (se nedan).

3.2.2 RUMSLIG FÖRDELNINGSvartkärret 1

Några synliga anordningar t ex i form av härdar eller kokgropar som kan ha alstrat skärvstenen på Svartkär-ret 1 påträffades inte vid utgrävningen. Skärvstensföre-komsten följer i stort sett utbredningen av slagen sten (fig 236). Inom den intensivt undersökta fyndansamlingen koncentrerar sig skärvsten till antal/ruta till det centrala området närmast stubben i söder. Viktmässigt är skärv-stenen mer jämnt fördelad över den grävda ytan, även om det också där finns en dragning till den centrala delen. Spridningen av medelvikt/ruta ger däremot en annan bild, där höga medelvikter fördelar sig i fyndkoncentra-tionens periferi. Sammantaget bör detta betyda att skärv-stenen i den centrala delen är mer fragmenterad. (Vilket även gäller slagen sten, se stenavsnittet.)

Svartkärret 2

Spridningen av den dokumenterade skärvstenen från rut-grävningen tycks i stort korrespondera med anläggningar av olika typ. Skärvstenskoncentrationen längst i väster uppstår därför att storrutan tangerar skärvstenspackningen A 19917.

Figur 241. Förekomst av skärvsten, Svartkärret 3, (gram/ruta). Storruta antal vikt medelvikt

33 87 13225 g 152 g

34 26 1950 g 75 g

35 109 5225 g 48 g

Figur 240. Skärvsten antal, vikt och medelvikt. Jämförelse mellan de tre storrutorna på Svartkärret 3.

SAU RAPPORT 2009:5 133

ningen på Svartkärret 2 härrör främst från den sandiga ytan i mitten av undersökningsområdet (se ovan deskrip-tiva delen), där särskilt den preliminärt tolkade stora kok-gropen A12027 verkade tillhöra fyndkontexten med slagen sten, något som dock kom att bestridas av 14C dateringen.

Tabellen ovan ger ändå ett visst uttryck för skillnader i mängd mellan Svartkärrets tre lokaler. Det största antalet per ruta hittar vi på Svartkärret 1, medan samma lokal i medelvikt/ruta räknat har den lägsta skärvstensdensite-ten. På Svartkärret 2 är förhållandet det omvända med färre men tyngre stenar. Även i förhållande till Svartkärret 3 har Svartkärret 1 fler men lättare skärvstenar per ruta.

Generellt sett tycks alltså skärvstenarna på Svartkärret 1 vara mer fragmenterade än på de båda andra lokalerna, vilket även kommer till uttryck i figur 235, som jämför skärvstenarnas medelvikt per ruta. Den högsta genom-snittsvikten har Svartkärret 2, vilket alltså kan ha att göra med att skärvstenen här tillhör ett annat slags hand-lingssammanhang. Dock finns divergenser även inom de enskilda lokalerna, och på Svartkärret 3 finns såväl ytor som skiljer sig mycket från Svartkärret 1 och som i fråga om medelvikt liknar Svartkärret 1 (se nedan).

3.2.2 RUMSLIG FÖRDELNINGSvartkärret 1

Några synliga anordningar t ex i form av härdar eller kokgropar som kan ha alstrat skärvstenen på Svartkär-ret 1 påträffades inte vid utgrävningen. Skärvstensföre-komsten följer i stort sett utbredningen av slagen sten (fig 236). Inom den intensivt undersökta fyndansamlingen koncentrerar sig skärvsten till antal/ruta till det centrala området närmast stubben i söder. Viktmässigt är skärv-stenen mer jämnt fördelad över den grävda ytan, även om det också där finns en dragning till den centrala delen. Spridningen av medelvikt/ruta ger däremot en annan bild, där höga medelvikter fördelar sig i fyndkoncentra-tionens periferi. Sammantaget bör detta betyda att skärv-stenen i den centrala delen är mer fragmenterad. (Vilket även gäller slagen sten, se stenavsnittet.)

Svartkärret 2

Spridningen av den dokumenterade skärvstenen från rut-grävningen tycks i stort korrespondera med anläggningar av olika typ. Skärvstenskoncentrationen längst i väster uppstår därför att storrutan tangerar skärvstenspackningen A 19917.

Figur 241. Förekomst av skärvsten, Svartkärret 3, (gram/ruta). Storruta antal vikt medelvikt

33 87 13225 g 152 g

34 26 1950 g 75 g

35 109 5225 g 48 g

Figur 240. Skärvsten antal, vikt och medelvikt. Jämförelse mellan de tre storrutorna på Svartkärret 3.

134 SAU RAPPORT 2009:5

Raden med förhöjd skärvstensvikt i öster, skär igenom de stora skärvstensanläggningarna och deras utrakningslager. I det ur mesolitisk synvinkel mest intressanta området på den sandiga platån i mitten, ökar skärvstensvikt per ruta närmare den stora gropen A 12027.

De runda skärvstenspackningarna härdarna i väster, liksom den stora skärvstensanläggningen i öster har inget samband med spridningen av slagen sten. Karaktären på dessa anläggningar gjorde att de inte uppfattades som till-hörande den mesolitiska kontexten, och ägnades därför heller ingen större insats. Den stora (kok)gropen A 12027 på den sandiga platån i mitten, är den konstruktion som starkast kan knytas till den mesolitiska fasen. Det mesta slagna stenmaterialet fanns omkring den, inklusive en av de båda grönstensmejslarna. Spridningen av skärvsten inom denna yta pekar också mot att detta är källan. Has-selnötskal från fyllningen ger dock en datering till his-torisk tid, vilket gör det svårt att argumentera för att ens denna anläggning skulle vara mesolitisk.

Svartkärret 3

Vid de inledande provrutssvepen påträffades skärvsten på ungefär samma platser som det slagna stenmateria-let. Det vill säga främst i de ytor som sedan utvidgades till storrutor i nordost och i närheten av diket i mitten. Dess-utom förekom skärvsten i små mängder i rutorna i hela den södra delen av undersökningsområdet (fig 241).

Skärvsten kan i vissa fall knytas till observerade färg-ningar/nedgrävningar. I den norra storrutan (33), centre-ras skärvstenarnas spridning av en grund grop A 17063. I den västra kanten av undersökningsområdet tangerar den grävda rutan med skärvsten anläggningarna (A 17546 m fl), som tolkas som överlappande kokgropar (se fig 241). Runt storruta 35 dokumenterades ett antal nedgrävningar av olika karaktär, men det är i dessa fall osäkert om de har med den dokumenterade skärvstenen i storruta 35 att göra.

Om de mera intensivt undersökta storrutorna på Svartkärret 3 kan betraktas som egna avgränsade kontex-ter, så tycks även skärvstenarnas mängd och genomsnitt-liga storlek visa på skillnader mellan dessa.

Rutan som tangerar anläggningarna (A 17546) anty-der en ytterligare koncentration av skärvsten, och denna innehöll 63 stycken skärvstenar med en vikt av 4350 gram medelvikt 69 gram.

Sammanfogning av skärvsten från storruta 33?

Vid grävningen av storruta 33 på Svartkärret 3, notera-des att skärvsten av samma bergart ofta påträffades intill varandra, och det visade sig att dessa i många fall kunde pusslas samman. Den omedelbara tolkningen av detta var att stenarna fallit sönder efter att de deponerats. Det vill säga att upphettade stenar har kluvits vid någon tidpunkt efter användandet, t ex på grund av att vatten trängt in i sprickor och frusit. I rutan påträffades också stenar som

Figur 242. Förekomst av skärvsten, Svartkärret 3 ( medelvikt).

134 SAU RAPPORT 2009:5

Raden med förhöjd skärvstensvikt i öster, skär igenom de stora skärvstensanläggningarna och deras utrakningslager. I det ur mesolitisk synvinkel mest intressanta området på den sandiga platån i mitten, ökar skärvstensvikt per ruta närmare den stora gropen A 12027.

De runda skärvstenspackningarna härdarna i väster, liksom den stora skärvstensanläggningen i öster har inget samband med spridningen av slagen sten. Karaktären på dessa anläggningar gjorde att de inte uppfattades som till-hörande den mesolitiska kontexten, och ägnades därför heller ingen större insats. Den stora (kok)gropen A 12027 på den sandiga platån i mitten, är den konstruktion som starkast kan knytas till den mesolitiska fasen. Det mesta slagna stenmaterialet fanns omkring den, inklusive en av de båda grönstensmejslarna. Spridningen av skärvsten inom denna yta pekar också mot att detta är källan. Has-selnötskal från fyllningen ger dock en datering till his-torisk tid, vilket gör det svårt att argumentera för att ens denna anläggning skulle vara mesolitisk.

Svartkärret 3

Vid de inledande provrutssvepen påträffades skärvsten på ungefär samma platser som det slagna stenmateria-let. Det vill säga främst i de ytor som sedan utvidgades till storrutor i nordost och i närheten av diket i mitten. Dess-utom förekom skärvsten i små mängder i rutorna i hela den södra delen av undersökningsområdet (fig 241).

Skärvsten kan i vissa fall knytas till observerade färg-ningar/nedgrävningar. I den norra storrutan (33), centre-ras skärvstenarnas spridning av en grund grop A 17063. I den västra kanten av undersökningsområdet tangerar den grävda rutan med skärvsten anläggningarna (A 17546 m fl), som tolkas som överlappande kokgropar (se fig 241). Runt storruta 35 dokumenterades ett antal nedgrävningar av olika karaktär, men det är i dessa fall osäkert om de har med den dokumenterade skärvstenen i storruta 35 att göra.

Om de mera intensivt undersökta storrutorna på Svartkärret 3 kan betraktas som egna avgränsade kontex-ter, så tycks även skärvstenarnas mängd och genomsnitt-liga storlek visa på skillnader mellan dessa.

Rutan som tangerar anläggningarna (A 17546) anty-der en ytterligare koncentration av skärvsten, och denna innehöll 63 stycken skärvstenar med en vikt av 4350 gram medelvikt 69 gram.

Sammanfogning av skärvsten från storruta 33?

Vid grävningen av storruta 33 på Svartkärret 3, notera-des att skärvsten av samma bergart ofta påträffades intill varandra, och det visade sig att dessa i många fall kunde pusslas samman. Den omedelbara tolkningen av detta var att stenarna fallit sönder efter att de deponerats. Det vill säga att upphettade stenar har kluvits vid någon tidpunkt efter användandet, t ex på grund av att vatten trängt in i sprickor och frusit. I rutan påträffades också stenar som

Figur 242. Förekomst av skärvsten, Svartkärret 3 ( medelvikt).

SAU RAPPORT 2009:5 135

var kraftigt krackelerade men som inte spruckit isär, vilket förstärkte detta intryck.

Spridningen av skärvsten centrerades av en nedgräv-ning, A17063, och även om denna är liten för att naturligt kunna förklaras som en kokgrop, antydde skärvstenar-nas rumsliga fördelning att de hade att göra med denna. Anläggningen, den relativt ringa mängden skärvsten, samt att stenarna inte tycktes ha spräckts under själva användningen, antydde att lämningarna härrörde från ett enstaka tillfälle. Skulle skärvstenarnas mängd och frag-menteringsgrad på detta sätt kunna relateras till en vis-telse/händelse, skulle storruta 33 också kunna utgöra ett slags mått att nyttja för jämförelse med Svartkärret 1 och 2.

För att undersöka om skärvsten runt anläggningen kunde knytas till en och samma kontext, genomfördes en enkel och översiktlig sammanfogningsstudie. Kan skärvor på motsatta sidor gropen sammanfogas och därmed peka mot att sten plockats ut från denna och placerats runt om, skulle det också vara möjligt att argumentera för att detta avspeglar en enskild händelse. Och med detta ge ett mått på hur mycket skärvstens om en sådan alstrar.

Resultatet av sammanfogningen visar att stenar på olika sidor om gropen kan knytas till varandra (fig 242). Vid studien konstaterades dock att skärvstensmaterialet även bestod av bergarter som bara förekommer i enstaka

Figur 243. Storruta 33, Svartkärret 3 från öst. Trianglar sammanbundna med linjer visar stenar som kunnat sammanfogas. Siffrorna anger antalet bitar som sammanfogas inom den enskilda rutan. Mörkfärgningen A 17063 är inringad.

bitar. Det samlade materialet bör därför härröra från fler ursprungliga stenar än de vi kunnat rekonstruera, och möjligtvis också från fler härdar.

Rumsliga strukturer

Är t ex skärvstenarna större på Svartkärret 3 skulle detta enligt vår utgångspunkt, kunna peka mot att dessa platser besökts kortvarigare. Går det i så fall att argumentera för det motsatta, dvs att Svartkärret 1 skulle ha varit bebodd längre och finns det något i den övriga kontexten som kan stödja ett sådant resonemang?

Skärvstenens spridning på den centrala delen av Svart-kärret 1 kan knappast förklaras med ett kast- och tapp-zonsresonemang. Möjligen kan vi tänka oss en forma-tionsprocess som verkat i flera steg, där sten först rakats ut från en härd/kokgrop, för att sedan sorteras genom undanstädning av de större bitarna. Mindre fragment skulle då tendera att hamna närmare källan. Alterna-tivt har stenarna fragmenterats mer där man uppehållit sig. Det verkar å andra sidan osannolikt att man uppe-hållit sig med sådan kraft att stenarna gått sönder och att man verkligen gjort det frivilligt under den tid som skulle krävts? Kanske kommer skärvstenen från en enstaka men intensiv händelse?

SAU RAPPORT 2009:5 135

var kraftigt krackelerade men som inte spruckit isär, vilket förstärkte detta intryck.

Spridningen av skärvsten centrerades av en nedgräv-ning, A17063, och även om denna är liten för att naturligt kunna förklaras som en kokgrop, antydde skärvstenar-nas rumsliga fördelning att de hade att göra med denna. Anläggningen, den relativt ringa mängden skärvsten, samt att stenarna inte tycktes ha spräckts under själva användningen, antydde att lämningarna härrörde från ett enstaka tillfälle. Skulle skärvstenarnas mängd och frag-menteringsgrad på detta sätt kunna relateras till en vis-telse/händelse, skulle storruta 33 också kunna utgöra ett slags mått att nyttja för jämförelse med Svartkärret 1 och 2.

För att undersöka om skärvsten runt anläggningen kunde knytas till en och samma kontext, genomfördes en enkel och översiktlig sammanfogningsstudie. Kan skärvor på motsatta sidor gropen sammanfogas och därmed peka mot att sten plockats ut från denna och placerats runt om, skulle det också vara möjligt att argumentera för att detta avspeglar en enskild händelse. Och med detta ge ett mått på hur mycket skärvstens om en sådan alstrar.

Resultatet av sammanfogningen visar att stenar på olika sidor om gropen kan knytas till varandra (fig 242). Vid studien konstaterades dock att skärvstensmaterialet även bestod av bergarter som bara förekommer i enstaka

Figur 243. Storruta 33, Svartkärret 3 från öst. Trianglar sammanbundna med linjer visar stenar som kunnat sammanfogas. Siffrorna anger antalet bitar som sammanfogas inom den enskilda rutan. Mörkfärgningen A 17063 är inringad.

bitar. Det samlade materialet bör därför härröra från fler ursprungliga stenar än de vi kunnat rekonstruera, och möjligtvis också från fler härdar.

Rumsliga strukturer

Är t ex skärvstenarna större på Svartkärret 3 skulle detta enligt vår utgångspunkt, kunna peka mot att dessa platser besökts kortvarigare. Går det i så fall att argumentera för det motsatta, dvs att Svartkärret 1 skulle ha varit bebodd längre och finns det något i den övriga kontexten som kan stödja ett sådant resonemang?

Skärvstenens spridning på den centrala delen av Svart-kärret 1 kan knappast förklaras med ett kast- och tapp-zonsresonemang. Möjligen kan vi tänka oss en forma-tionsprocess som verkat i flera steg, där sten först rakats ut från en härd/kokgrop, för att sedan sorteras genom undanstädning av de större bitarna. Mindre fragment skulle då tendera att hamna närmare källan. Alterna-tivt har stenarna fragmenterats mer där man uppehållit sig. Det verkar å andra sidan osannolikt att man uppe-hållit sig med sådan kraft att stenarna gått sönder och att man verkligen gjort det frivilligt under den tid som skulle krävts? Kanske kommer skärvstenen från en enstaka men intensiv händelse?

136 SAU RAPPORT 2009:5

Mängden skärvsten

33 kilo fragmentarisk sten på Svartkärret 1 kan jämfö-ras med drygt 13 kilo i storruta 33 på Svartkärret 3, där skärvstensfyndens rumsliga struktur pekar mot en hän-delse. Mängden skärvsten på Svartkärret 1 är alltså inte överväldigande. Även om vi inte dokumenterat all skärv-sten, så fångade rutgrävningen ändå in den koncentrerade ansamlingen (jfr spridningsbilden), och därmed sannolikt i stort sett all skärvsten.

Är då detta mycket eller lite skärvsten sett i ett vidare per-spektiv? Det kan t ex jämföras med dokumentationen av skärvstenslokalerna vid Sagån i Uppland. Utifrån de delar av en stor skärvstenspackning (RAÄ 328) som dokumen-terades noggrant, kunde den sammanlagda mängden som rymdes i en grop uppskattas till närmare två ton (Darmark & Vogel 2008). Av större intresse i detta sammanhang är att på en annan lokal (RAÄ 329), en ensam och väl avgränsad härd, dokumenterades 25 kilo fördelat på tre ¼ m²-rutor, vilket kanske utgjorde halva den totala mängden. De sam-manlagda vikterna mellan 27 och 33 kilo som dokumente-rades på Svartkärret 1 och 3, är alltså mycket lite skärvsten sett i relation till dessa. Mängden skärvsten talar med andra ord inte för någon mera omfattande vistelse.

Avslutande ord

Vi ser fortsatt positivt på möjligheterna genom fördju-pade kunskaper kring skärvstenens livscykel erhålla bättre redskap för att diskutera mobilitet och varaktighet under mesolitikum. Mer kunskap och grunddata krävs och inte minst utgående från experiment i samarbete med geologisk expertis

3.3 Grönstensmaterialet från Västra Via RAÄ 84:1Totalt tillvaratogs 318 st bitar av grönsten på Västra Via 84:1 med en sammanlagd vikt på 3737 g. Den övervägande delen av materialet består av plattformsavslag och frag-ment från produktion av artefakter i grönsten (fig 245). Inga förarbeten eller slipade fragment påträffades inom den rutgrävda ytan. En stor del (ca 11%) uppvisar en eller flera naturligt slipade ytor (moränyta) (fig 246). Detta för tankarna till att råmaterialet till produktionen härrör från morännoduler. Inga yxämnen har kunnat identifieras i

Figur 244. Det tillvaratagna grönstensmaterialet.

Typ Antal Vikt/g

Avslag 83 1697,9

Fragment 134 905,6

Splitter 95 56,4

Kärna 2 145,6

Nodul 4 931,4

Summa 318 3736,9

Figur 245. Exempel på grönstensavslag från Raä 84:1. Foto: Markus Andersson.

Figur 246. Exempel på porfyravslag från Raä 84:1. Notera krossmärken centralt på stenen. Foto: Markus Andersson.

136 SAU RAPPORT 2009:5

Mängden skärvsten

33 kilo fragmentarisk sten på Svartkärret 1 kan jämfö-ras med drygt 13 kilo i storruta 33 på Svartkärret 3, där skärvstensfyndens rumsliga struktur pekar mot en hän-delse. Mängden skärvsten på Svartkärret 1 är alltså inte överväldigande. Även om vi inte dokumenterat all skärv-sten, så fångade rutgrävningen ändå in den koncentrerade ansamlingen (jfr spridningsbilden), och därmed sannolikt i stort sett all skärvsten.

Är då detta mycket eller lite skärvsten sett i ett vidare per-spektiv? Det kan t ex jämföras med dokumentationen av skärvstenslokalerna vid Sagån i Uppland. Utifrån de delar av en stor skärvstenspackning (RAÄ 328) som dokumen-terades noggrant, kunde den sammanlagda mängden som rymdes i en grop uppskattas till närmare två ton (Darmark & Vogel 2008). Av större intresse i detta sammanhang är att på en annan lokal (RAÄ 329), en ensam och väl avgränsad härd, dokumenterades 25 kilo fördelat på tre ¼ m²-rutor, vilket kanske utgjorde halva den totala mängden. De sam-manlagda vikterna mellan 27 och 33 kilo som dokumente-rades på Svartkärret 1 och 3, är alltså mycket lite skärvsten sett i relation till dessa. Mängden skärvsten talar med andra ord inte för någon mera omfattande vistelse.

Avslutande ord

Vi ser fortsatt positivt på möjligheterna genom fördju-pade kunskaper kring skärvstenens livscykel erhålla bättre redskap för att diskutera mobilitet och varaktighet under mesolitikum. Mer kunskap och grunddata krävs och inte minst utgående från experiment i samarbete med geologisk expertis

3.3 Grönstensmaterialet från Västra Via RAÄ 84:1Totalt tillvaratogs 318 st bitar av grönsten på Västra Via 84:1 med en sammanlagd vikt på 3737 g. Den övervägande delen av materialet består av plattformsavslag och frag-ment från produktion av artefakter i grönsten (fig 245). Inga förarbeten eller slipade fragment påträffades inom den rutgrävda ytan. En stor del (ca 11%) uppvisar en eller flera naturligt slipade ytor (moränyta) (fig 246). Detta för tankarna till att råmaterialet till produktionen härrör från morännoduler. Inga yxämnen har kunnat identifieras i

Figur 244. Det tillvaratagna grönstensmaterialet.

Typ Antal Vikt/g

Avslag 83 1697,9

Fragment 134 905,6

Splitter 95 56,4

Kärna 2 145,6

Nodul 4 931,4

Summa 318 3736,9

Figur 245. Exempel på grönstensavslag från Raä 84:1. Foto: Markus Andersson.

Figur 246. Exempel på porfyravslag från Raä 84:1. Notera krossmärken centralt på stenen. Foto: Markus Andersson.

SAU RAPPORT 2009:5 137

materialet. Det kan vara värt att notera att den undersökta ytan var belägen i åkermark och hade banats fram vilket betyder att det tillvaratagna materialet inte nödvändigtvis är representativt för vad som ursprungligen lämnats kvar på platsen. Detta väcker naturligtvis frågan om i vilken omfattning materialet är representativt. Den höga medel-vikten (10,2 g) hos avslagen kan tolkas som att materialet representerar en tidig fas i produktionen. Senare faser har utförts på annan plats. Emellertid finns inga tydliga förar-beten eller blanks i det tillvaratagna materialet

Vid boplatsundersökningen av RAÄ 84:1 påträffa-des en trindyxa med skadad egg men med bevarad sli-pyta. Materialet som yxan är tillverkad av är vid en okulär bedömning mycket likt det som påträffades inom den för-modade slagplatsen.

3.3.1 PORFYRMATERIALET FRÅN VÄSTRA VIA 84:1Inom samma koncentration som det tillvaratagna grön-stensmaterialet påträffades även porfyr. Sammanlagt till-varatogs 31 st bitar med en sammanlagd vikt på 1496 g (fig 247). Porfyrmaterialet uppvisar en betydligt högre grad av moränslipade yttersidor (56%). Enstaka bitar har kross-märken som möjligen kan härledas till att det är skador som uppkommit i samband med tillslagning, dvs att por-fyrmaterialet härrör från skadade knackstenar (fig 246). I övrigt är det en total dominans för plattformsteknik hos de bitar som är teknologiskt bestämbara.

Medelvikt 11,1 g (om en stor nodul tas bort med en vikt på 1137 g).

3.3.2 ANALYSProduktionssekvensen eller chaine d´operatoire för

grönstensyxor/mejslar.

Någon egentlig studie av produktionssekvensen för mesolitiska yxor/mejslar i grönsten finns inte publice-rad. Det finns en studie av det mesolitiska grönstensma-terialet från bl a Ekelundshov på Södertörn. Denna studie inriktar sig dock främst på petrografi samt klassificering av yxmatserialet (Kars, Olsson & Kars 2009). Däremot finns etnografiska studier samt iakttagelser från jämfö-relser mellan experimentell framställning av yxor och neolitiska ursprungsmaterial (t ex Hampton 1999; Apel & Sundström 1998). Vid genomgången av materialet från Västra Via har sekvensindelningen från Apel & Sund-ström använts vid analysen.

Tillverkningen av grönstensyxor delas här in i 6 steg:1. Anskaffning av råmaterial2. Preparering av råämne3. Tillverkning av förform4. Eggtillformning5. Slutlig tillformning6. Slipning.

Steg 1 Innefattar insamling eller brytning av lämpligt råmaterial. Insamling innebär att råmaterialet kan införskaffas t ex i form av morännoduler vilket innebär att det kan vara tillgängligt i lokalens när-område. Processen vid och av brytning kan lämna arkeologiskt synliga spår, t ex i form av synliga ska-dor på berget vid brytningsplatserna. Vid dessa platser påträffas företrädelsevis stora oregelbundna delar och avslag från den inledande tillverkningen av transportabla råämnen.

Steg 2 Innefattar preparering av de två smalsidorna på råämnet. Detta steg genomförs med behind the edge-teknik med direkta slag. M a o slås avslagen av en bit bort från plattformskanten. Plattformsresterna från detta steg kommer att vara vida och tjocka utan spår av plattformspreparering. Plattformarna är i huvud-sak plana och ett antal kommer att uppvisa delade plattformrester. Större delen av avslagen från detta steg kommer att vara relativt stora och oregelbundna.

Steg 3 Innefattar tillverkning av en förform. En kant på varje smalsida bearbetas. Detta steg genomförs i huvudsak med behind the edge-teknik med hjälp av en puns. Plattformsresterna kommer att vara rela-tivt tjocka och facetterade, avslagen relativt små och regelbundna.

Steg 4 Innefattar tillslagning av eggen. Detta sker genom on the edge-teknik, dvs bifaciala uttunningsavslag som slås direkt från eggen. Detta sker med en puns. Avslaget från detta steg har små plattformsrester med spår av plattformspreparering.

Steg 5 Slutlig tillformning av yxämnet. Detta sker antingen genom att ojämnheter och problemytor avlägsnas genom bultning med en hård knacksten alt ned-slipning.

Steg 6 Slipning. Detta sker genom att yxämnet slipas till önskad form. Troligen utförs detta moment för hand på en slipsten nära till eller med god tillgång till vatten.

Även om, som tidigare nämnts, inga studier av reduk-tionssekvenser finns för mesolitiska grönstensyxor/-mejslar så har studier utifrån olika boplatstyper med fynd av grönstensyxor gjorts. I Norge finns studerade exempel på att yxproduktionen skett på olika typer av platser samt att dessa representerar skilda steg i produktionen. Detta i huvudsak på tre typer av platser:

Typ Antal Vikt/g

Avslag 9 188,6

Fragment 15 169,7

Splitter 6 1,1

Ämne 1 1137

Summa 31 1496,4

Figur 247. Det tillvaratagna porfyrmaterialet.

SAU RAPPORT 2009:5 137

materialet. Det kan vara värt att notera att den undersökta ytan var belägen i åkermark och hade banats fram vilket betyder att det tillvaratagna materialet inte nödvändigtvis är representativt för vad som ursprungligen lämnats kvar på platsen. Detta väcker naturligtvis frågan om i vilken omfattning materialet är representativt. Den höga medel-vikten (10,2 g) hos avslagen kan tolkas som att materialet representerar en tidig fas i produktionen. Senare faser har utförts på annan plats. Emellertid finns inga tydliga förar-beten eller blanks i det tillvaratagna materialet

Vid boplatsundersökningen av RAÄ 84:1 påträffa-des en trindyxa med skadad egg men med bevarad sli-pyta. Materialet som yxan är tillverkad av är vid en okulär bedömning mycket likt det som påträffades inom den för-modade slagplatsen.

3.3.1 PORFYRMATERIALET FRÅN VÄSTRA VIA 84:1Inom samma koncentration som det tillvaratagna grön-stensmaterialet påträffades även porfyr. Sammanlagt till-varatogs 31 st bitar med en sammanlagd vikt på 1496 g (fig 247). Porfyrmaterialet uppvisar en betydligt högre grad av moränslipade yttersidor (56%). Enstaka bitar har kross-märken som möjligen kan härledas till att det är skador som uppkommit i samband med tillslagning, dvs att por-fyrmaterialet härrör från skadade knackstenar (fig 246). I övrigt är det en total dominans för plattformsteknik hos de bitar som är teknologiskt bestämbara.

Medelvikt 11,1 g (om en stor nodul tas bort med en vikt på 1137 g).

3.3.2 ANALYSProduktionssekvensen eller chaine d´operatoire för

grönstensyxor/mejslar.

Någon egentlig studie av produktionssekvensen för mesolitiska yxor/mejslar i grönsten finns inte publice-rad. Det finns en studie av det mesolitiska grönstensma-terialet från bl a Ekelundshov på Södertörn. Denna studie inriktar sig dock främst på petrografi samt klassificering av yxmatserialet (Kars, Olsson & Kars 2009). Däremot finns etnografiska studier samt iakttagelser från jämfö-relser mellan experimentell framställning av yxor och neolitiska ursprungsmaterial (t ex Hampton 1999; Apel & Sundström 1998). Vid genomgången av materialet från Västra Via har sekvensindelningen från Apel & Sund-ström använts vid analysen.

Tillverkningen av grönstensyxor delas här in i 6 steg:1. Anskaffning av råmaterial2. Preparering av råämne3. Tillverkning av förform4. Eggtillformning5. Slutlig tillformning6. Slipning.

Steg 1 Innefattar insamling eller brytning av lämpligt råmaterial. Insamling innebär att råmaterialet kan införskaffas t ex i form av morännoduler vilket innebär att det kan vara tillgängligt i lokalens när-område. Processen vid och av brytning kan lämna arkeologiskt synliga spår, t ex i form av synliga ska-dor på berget vid brytningsplatserna. Vid dessa platser påträffas företrädelsevis stora oregelbundna delar och avslag från den inledande tillverkningen av transportabla råämnen.

Steg 2 Innefattar preparering av de två smalsidorna på råämnet. Detta steg genomförs med behind the edge-teknik med direkta slag. M a o slås avslagen av en bit bort från plattformskanten. Plattformsresterna från detta steg kommer att vara vida och tjocka utan spår av plattformspreparering. Plattformarna är i huvud-sak plana och ett antal kommer att uppvisa delade plattformrester. Större delen av avslagen från detta steg kommer att vara relativt stora och oregelbundna.

Steg 3 Innefattar tillverkning av en förform. En kant på varje smalsida bearbetas. Detta steg genomförs i huvudsak med behind the edge-teknik med hjälp av en puns. Plattformsresterna kommer att vara rela-tivt tjocka och facetterade, avslagen relativt små och regelbundna.

Steg 4 Innefattar tillslagning av eggen. Detta sker genom on the edge-teknik, dvs bifaciala uttunningsavslag som slås direkt från eggen. Detta sker med en puns. Avslaget från detta steg har små plattformsrester med spår av plattformspreparering.

Steg 5 Slutlig tillformning av yxämnet. Detta sker antingen genom att ojämnheter och problemytor avlägsnas genom bultning med en hård knacksten alt ned-slipning.

Steg 6 Slipning. Detta sker genom att yxämnet slipas till önskad form. Troligen utförs detta moment för hand på en slipsten nära till eller med god tillgång till vatten.

Även om, som tidigare nämnts, inga studier av reduk-tionssekvenser finns för mesolitiska grönstensyxor/-mejslar så har studier utifrån olika boplatstyper med fynd av grönstensyxor gjorts. I Norge finns studerade exempel på att yxproduktionen skett på olika typer av platser samt att dessa representerar skilda steg i produktionen. Detta i huvudsak på tre typer av platser:

Typ Antal Vikt/g

Avslag 9 188,6

Fragment 15 169,7

Splitter 6 1,1

Ämne 1 1137

Summa 31 1496,4

Figur 247. Det tillvaratagna porfyrmaterialet.

138 SAU RAPPORT 2009:5

1. Stenbrott. Platser där stenen bryts och grova förarbe-ten tillverkas. Detta motsvaras av Steg 1 och möjligen 2.

2. Produktionsplatser. Platser där yxämnen tillverkas uti-från förarbeten. Detta motsvaras av Steg 2-4.

3. Distributionsplatser. Platser där yxor och mejslar används och påträffas men inga spår av tillverkning, för-utom slipstenar, påträffas. Detta motsvaras av Steg 5-6.

I Norge tycks distributionen av yxor och mejslar ha skett över stora geografiska områden, motsvarande ca 30 000 km2. Spridningen har tolkats som att den representerar en större grupps territorium. Vid den norska kusten har två grupper identifierats, genom petrografiska analyser av yxmaterialet, som uppvisar en homogen typ av råmaterial inom respektive område (Bruen-Olsen & Alsaaker 1984). I Sverige har liknande distributionssystem identifierats i Västsverige dock baserad på mindre regionala enheter. Här tycks även finnas en skillnad mellan kust och inland. Vid kusten har hela tillverkningsförloppet identifierats inom en enskild lokal medan inlandet kännetecknas av ett system liknande det i Norge fast inom ett betydligt snävare geografiskt område (Lindgren & Nordqvist 1997). Frågan är om denna skillnad mellan norska förhållanden och västsvenska bottnar i en förhistorisk verklighet eller i olika utgångspunkt för respektive studie. Detta är i dags-läget svårt att reda ut. Respektive studie bygger hur som helst på något olika förutsättningar och är svåra att jäm-föra. En tendens finns dock att man i studier i Sverige kan-ske har ett något för begränsat regionalt perspektiv.

Klassificeringssystemet

Grönstensmaterialet från Västra Via 84:1 har klassifice-rats i princip utifrån ett system som utformades för por-fyritmaterialet från den tidigneolitiska trattbägarboplat-sen Skumparberget 2 i Närke (Sundström & Apel 1998). Samma klassificering användes även för grönstensmateri-alet från Stormossen 1. För grönstenen har noterats egen-skaper hos avslagen samt plattformarna. Följande egen-skaper hos materialet noterades och mättes:

• Typ a. Hela avslag.• Typ b. Delade avslag med hela plattformsrester.• Typ c. Delade avslag med fragmenterade plattformsres-

ter.• Typ d. Delade avslag utan synliga plattformsrester.

På varje avslag och avslagsfragment mättes dessutom plattformens bredd och tjocklek. På samtliga avslag med hela plattformar noterades:

• Typ 1. Flat plattformsrest, behind the edge-teknik.• Typ 2. Facetterade plattformar, behind the edge-teknik

med en eller flera åsar på plattformen.• Typ 3. Bifaciala uttunningsavslag, on the edge-teknik med

Figur 248. Grönstenen från den undersökta ytan: ca 20 % cortex/exkl splitter.

1 2 3 4 S:a %

a 69 5 10 0 84 38

b 10 0 0 0 10 4

c 0 0 0 6 6 3

d 0 0 0 123 123 55

sum 79 5 10 129 223

% 35 2 4 58 100

1 2 3 4 Sum %

a 9 4 4 0 17 22,5

b 3 3 0 0 6 8,5

c 0 0 0 0 0 0

d 0 0 0 52 52 69

Sum 12 7 4 52 75

% 16 9,5 5,5 69 100

1 2 3 4 Sum %

a 1325 595 31 0 1951 20

b 1237 453 17 0 1707 17

c 0 0 0 274 274 3

d 0 0 0 5975 5975 60

Sum 2562 1048 0 6249 9907

% 26 10 1 63 100

Figur 249. Grönstenen från Stormossen 1. 7% cortex.

Figur 250. Produktionsresterna från Skumparberget 2.

små smala plattformsrester. Ofta med spår av plattforms-preparering.

• Typ 4. Saknar plattform.

Utifrån artikeln av Sundström & Apel tenderar avslagen i inledningen av produktionen vara stora och oregel-bundna för att i slutfasen vara små och regelbundna. Tidigt i tillslagningsprocessen är även andelen avslag med flat plattform högre medan de senare stegen domineras av facetterade plattformar (Apel & Sundström 1998). De inle-dande avslagen bör också, om de är tillslagna från morän-noduler, uppvisa cortex i högre grad än senare under pro-duktionsprocessen.

Bearbetning

Materialet kommer att jämföras med grönstensmaterial från Stormossen och Skumparberget 2. Inledningsvis kommer dock en genomgång av Västra Via-materialet att göras.

Hela grönstensmaterialet består av 314 avslag (inkl split-ter) och väger 3,7 kg. I figur 248 finns materialet redovisat utifrån de kategorier som presenterats ovan. Materialet är här redovisat exklusive splitter.

138 SAU RAPPORT 2009:5

1. Stenbrott. Platser där stenen bryts och grova förarbe-ten tillverkas. Detta motsvaras av Steg 1 och möjligen 2.

2. Produktionsplatser. Platser där yxämnen tillverkas uti-från förarbeten. Detta motsvaras av Steg 2-4.

3. Distributionsplatser. Platser där yxor och mejslar används och påträffas men inga spår av tillverkning, för-utom slipstenar, påträffas. Detta motsvaras av Steg 5-6.

I Norge tycks distributionen av yxor och mejslar ha skett över stora geografiska områden, motsvarande ca 30 000 km2. Spridningen har tolkats som att den representerar en större grupps territorium. Vid den norska kusten har två grupper identifierats, genom petrografiska analyser av yxmaterialet, som uppvisar en homogen typ av råmaterial inom respektive område (Bruen-Olsen & Alsaaker 1984). I Sverige har liknande distributionssystem identifierats i Västsverige dock baserad på mindre regionala enheter. Här tycks även finnas en skillnad mellan kust och inland. Vid kusten har hela tillverkningsförloppet identifierats inom en enskild lokal medan inlandet kännetecknas av ett system liknande det i Norge fast inom ett betydligt snävare geografiskt område (Lindgren & Nordqvist 1997). Frågan är om denna skillnad mellan norska förhållanden och västsvenska bottnar i en förhistorisk verklighet eller i olika utgångspunkt för respektive studie. Detta är i dags-läget svårt att reda ut. Respektive studie bygger hur som helst på något olika förutsättningar och är svåra att jäm-föra. En tendens finns dock att man i studier i Sverige kan-ske har ett något för begränsat regionalt perspektiv.

Klassificeringssystemet

Grönstensmaterialet från Västra Via 84:1 har klassifice-rats i princip utifrån ett system som utformades för por-fyritmaterialet från den tidigneolitiska trattbägarboplat-sen Skumparberget 2 i Närke (Sundström & Apel 1998). Samma klassificering användes även för grönstensmateri-alet från Stormossen 1. För grönstenen har noterats egen-skaper hos avslagen samt plattformarna. Följande egen-skaper hos materialet noterades och mättes:

• Typ a. Hela avslag.• Typ b. Delade avslag med hela plattformsrester.• Typ c. Delade avslag med fragmenterade plattformsres-

ter.• Typ d. Delade avslag utan synliga plattformsrester.

På varje avslag och avslagsfragment mättes dessutom plattformens bredd och tjocklek. På samtliga avslag med hela plattformar noterades:

• Typ 1. Flat plattformsrest, behind the edge-teknik.• Typ 2. Facetterade plattformar, behind the edge-teknik

med en eller flera åsar på plattformen.• Typ 3. Bifaciala uttunningsavslag, on the edge-teknik med

Figur 248. Grönstenen från den undersökta ytan: ca 20 % cortex/exkl splitter.

1 2 3 4 S:a %

a 69 5 10 0 84 38

b 10 0 0 0 10 4

c 0 0 0 6 6 3

d 0 0 0 123 123 55

sum 79 5 10 129 223

% 35 2 4 58 100

1 2 3 4 Sum %

a 9 4 4 0 17 22,5

b 3 3 0 0 6 8,5

c 0 0 0 0 0 0

d 0 0 0 52 52 69

Sum 12 7 4 52 75

% 16 9,5 5,5 69 100

1 2 3 4 Sum %

a 1325 595 31 0 1951 20

b 1237 453 17 0 1707 17

c 0 0 0 274 274 3

d 0 0 0 5975 5975 60

Sum 2562 1048 0 6249 9907

% 26 10 1 63 100

Figur 249. Grönstenen från Stormossen 1. 7% cortex.

Figur 250. Produktionsresterna från Skumparberget 2.

små smala plattformsrester. Ofta med spår av plattforms-preparering.

• Typ 4. Saknar plattform.

Utifrån artikeln av Sundström & Apel tenderar avslagen i inledningen av produktionen vara stora och oregel-bundna för att i slutfasen vara små och regelbundna. Tidigt i tillslagningsprocessen är även andelen avslag med flat plattform högre medan de senare stegen domineras av facetterade plattformar (Apel & Sundström 1998). De inle-dande avslagen bör också, om de är tillslagna från morän-noduler, uppvisa cortex i högre grad än senare under pro-duktionsprocessen.

Bearbetning

Materialet kommer att jämföras med grönstensmaterial från Stormossen och Skumparberget 2. Inledningsvis kommer dock en genomgång av Västra Via-materialet att göras.

Hela grönstensmaterialet består av 314 avslag (inkl split-ter) och väger 3,7 kg. I figur 248 finns materialet redovisat utifrån de kategorier som presenterats ovan. Materialet är här redovisat exklusive splitter.

SAU RAPPORT 2009:5 139

Materialet från Stormossen 1 är tolkat som att det repre-senterar avslutande faser i produktionen av grönstens-yxor/mejslar i en senmesolitisk kontext (Guinard & Vogel 2006:207-212). Intressant är förekomsten av cortex på avslagsmaterialet. Även här har man använt sig av natur-ligt slipade ämnesstenar. I figurna 248 och 249 ser man att avslagssammansättningen skiljer sig åt på flera punk-ter. Detta bör indikera att olika steg av produktionen skett på respektive lokal. Västra Via ska ses som en lokal där in ledande faser utförts och Stormossen 1 som en lokal med de avslutande faserna.

Grönstensmaterialet från Västra Via skiljer sig från övriga material på ett antal punkter.

• Medelvikten för materialet är betydligt högre.• Andelen cortex är betydligt större.• Andelen hela avslag är dubbelt så stor.

Med reservation för att materialet påträffades i plöjd åkermark kan följande slutsatser dras:

Det påträffade materialet härrör från en inledande fas av yxtillverkningen. Den höga medelvikten samt att ande-len cortex är hög talar starkt för att man har öppnat och grovt bearbetat morännoduler på platsen. De blanks som producerats på platsen har bortförts och bearbetats vidare på annan plats.

Det faktum att råmaterialet till den tidigneolitiska yxtillverkningen tycks komma från stenbrott i boplatser-nas närhet medan Västra Via- och Stormossenmaterialet kommer från naturlig slipade ämnen kan kanske följande slutsats dras angående en datering av grönstensmaterialet. Grönstenen från Västra Via kan kopplas till en mesolitisk fas på platsen. Förutom att råmaterialet har samma typ av ursprung som det senmesolitiska (från Stormossen) tycks det även kunna ingå i samma typ av bosättningssystem där grönstensproduktionen indikerar att tillverknings-sekvensen för grönstensyxor påträffas på olika lokaler inom ett större område (se ovan). Detta mobila bosätt-ningssystem, där grönstenen är en signal, kontrasterar mot det tidigneolitiska som tycks ha en mer lokal prägel. I detta fall skulle en lokal som Västra Via 84:1 representera en lokaltyp 1, stenbrott, dvs en lokal där stenen bryts och grova förarbeten tillverkas.

3.4 Bifacial teknik i kvarts?En yta på Svartkärret 3, storruta 34, innehöll i princip ute-slutande kvarts. Sammansättningen av former skilde sig intuitivt från andra delar av lokalerna. Materialet från detta område bestod av många avslag, tunna och små samt ett mindre antal större platta delvis bearbetade, kvartsbi-tar. Dessa förde tankarna till flathuggningsteknik, dvs en bifacial teknik där små avslag slås alternerande från ut- och insidan av ett förarbete. Hasselnötskal från Svartkär-

SB A SB B SB C Stormossen 1 Västra Via

1 2,6 8,1 4,2 2,99 18,2

2 5,1 12,1 5,1 1,98 32,5

3 0,8 1,6 1,8 3,49 2,5

4 2,5 1,9 1,9 1,74 12,8

genomsnitt 3,1 3,8 2,9 2,1 16,5

Figur 251. Den genomsnittliga vikten i gram för olika avslagstyper från Skumparberget 2 samt Stormossen 1 och Västra Via. Materialet från Skumparberget 2 är uppdelat på tre olika koncentrationer, SB A-C.

Den genomsnittliga vikten för hela avslag med typ 1 plattform är 18,2 g. För typ 2 var den genomsnittliga vik-ten 32,5 g och för typ 3 var den 2,5 g. De hela avslagen har genomgående en större bredd än längd. För typ 1 är genomsnittslängd/bredd 27,5/32,8 mm och för typ 2 är genomsnittet 34,5/37,7 mm. För typ 3-avslagen gäller att de i genomsnitt är något längre än breda, dvs det omvända förhållandet mot typ 1 och 2 avslagen, 21,8/18,8 mm. I jämförelse med Skumparberget har avslagen från Västra Via förutom en högre medelvikt en betydigt större bredd på typ 1 och 2 avslagen (se Apel & Sundström 1998:167). Detta skulle kunna tyda på en tidigare fas av produktio-nen. Andelen cortex på respektive avslagstyp följer det ovan antagna förhållandet med en större andel cortex på typ 1 avslag. Inom materialet är andelen cortex på typ 1-avslag ca 20%, på typ 2-avslag 0% och på typ 3-avslag ca 11%.

I princip är avslagskategori 2, dvs avslag med facette-rade plattformar i princip frånvarande i materialet från Västra Via. Denna typ av avslag indikerar att den efter-strävade yxtypen är fyrsidig, som i fallet vid Skumpar-berget 2. Från Skumparberget har man noterat att det inledande stadiet rough-out producerar stora och oregel-bundna avslag där huvuddelen uppvisar flata plattformar och bara en begränsad mängd facetterade plattformar, typ 2. Jämför man figurna 248 och 249 ser man att typ 2 avslagens fördelning mellan Västra Via och Skumparber-get skiljer sig åt. Skumparberget 2 materialet är tolkat som att den inledande tillslagningen skett på annan plats nära ett stenbrott och att de övriga stegen i produktionen finns representerat (steg 2-6). Andelen typ-2 avslag är betydligt högre. Detta förhållande samt den höga andelen avslag med cortex från Västra Via indikerar att detta material representerar de inledande stegen (steg 1-2) men saknar de senare. En annan skillnad är att Västra Via-materialet härrör från strandnoduler och inte från ett grönstensbrott som är fallet vid Skumparberget 2. Avslagen med cortex uppvisar typiska spår av naturslipning. Värt att notera är även att grönstensmaterialet från Skumparberget 2 i sin helhet är daterat till tidigneolitikum. Vad gäller Västra Via-materialet föreligger ingen säker datering, varken typolo-giskt eller naturvetenskapligt (14C).

SAU RAPPORT 2009:5 139

Materialet från Stormossen 1 är tolkat som att det repre-senterar avslutande faser i produktionen av grönstens-yxor/mejslar i en senmesolitisk kontext (Guinard & Vogel 2006:207-212). Intressant är förekomsten av cortex på avslagsmaterialet. Även här har man använt sig av natur-ligt slipade ämnesstenar. I figurna 248 och 249 ser man att avslagssammansättningen skiljer sig åt på flera punk-ter. Detta bör indikera att olika steg av produktionen skett på respektive lokal. Västra Via ska ses som en lokal där in ledande faser utförts och Stormossen 1 som en lokal med de avslutande faserna.

Grönstensmaterialet från Västra Via skiljer sig från övriga material på ett antal punkter.

• Medelvikten för materialet är betydligt högre.• Andelen cortex är betydligt större.• Andelen hela avslag är dubbelt så stor.

Med reservation för att materialet påträffades i plöjd åkermark kan följande slutsatser dras:

Det påträffade materialet härrör från en inledande fas av yxtillverkningen. Den höga medelvikten samt att ande-len cortex är hög talar starkt för att man har öppnat och grovt bearbetat morännoduler på platsen. De blanks som producerats på platsen har bortförts och bearbetats vidare på annan plats.

Det faktum att råmaterialet till den tidigneolitiska yxtillverkningen tycks komma från stenbrott i boplatser-nas närhet medan Västra Via- och Stormossenmaterialet kommer från naturlig slipade ämnen kan kanske följande slutsats dras angående en datering av grönstensmaterialet. Grönstenen från Västra Via kan kopplas till en mesolitisk fas på platsen. Förutom att råmaterialet har samma typ av ursprung som det senmesolitiska (från Stormossen) tycks det även kunna ingå i samma typ av bosättningssystem där grönstensproduktionen indikerar att tillverknings-sekvensen för grönstensyxor påträffas på olika lokaler inom ett större område (se ovan). Detta mobila bosätt-ningssystem, där grönstenen är en signal, kontrasterar mot det tidigneolitiska som tycks ha en mer lokal prägel. I detta fall skulle en lokal som Västra Via 84:1 representera en lokaltyp 1, stenbrott, dvs en lokal där stenen bryts och grova förarbeten tillverkas.

3.4 Bifacial teknik i kvarts?En yta på Svartkärret 3, storruta 34, innehöll i princip ute-slutande kvarts. Sammansättningen av former skilde sig intuitivt från andra delar av lokalerna. Materialet från detta område bestod av många avslag, tunna och små samt ett mindre antal större platta delvis bearbetade, kvartsbi-tar. Dessa förde tankarna till flathuggningsteknik, dvs en bifacial teknik där små avslag slås alternerande från ut- och insidan av ett förarbete. Hasselnötskal från Svartkär-

SB A SB B SB C Stormossen 1 Västra Via

1 2,6 8,1 4,2 2,99 18,2

2 5,1 12,1 5,1 1,98 32,5

3 0,8 1,6 1,8 3,49 2,5

4 2,5 1,9 1,9 1,74 12,8

genomsnitt 3,1 3,8 2,9 2,1 16,5

Figur 251. Den genomsnittliga vikten i gram för olika avslagstyper från Skumparberget 2 samt Stormossen 1 och Västra Via. Materialet från Skumparberget 2 är uppdelat på tre olika koncentrationer, SB A-C.

Den genomsnittliga vikten för hela avslag med typ 1 plattform är 18,2 g. För typ 2 var den genomsnittliga vik-ten 32,5 g och för typ 3 var den 2,5 g. De hela avslagen har genomgående en större bredd än längd. För typ 1 är genomsnittslängd/bredd 27,5/32,8 mm och för typ 2 är genomsnittet 34,5/37,7 mm. För typ 3-avslagen gäller att de i genomsnitt är något längre än breda, dvs det omvända förhållandet mot typ 1 och 2 avslagen, 21,8/18,8 mm. I jämförelse med Skumparberget har avslagen från Västra Via förutom en högre medelvikt en betydigt större bredd på typ 1 och 2 avslagen (se Apel & Sundström 1998:167). Detta skulle kunna tyda på en tidigare fas av produktio-nen. Andelen cortex på respektive avslagstyp följer det ovan antagna förhållandet med en större andel cortex på typ 1 avslag. Inom materialet är andelen cortex på typ 1-avslag ca 20%, på typ 2-avslag 0% och på typ 3-avslag ca 11%.

I princip är avslagskategori 2, dvs avslag med facette-rade plattformar i princip frånvarande i materialet från Västra Via. Denna typ av avslag indikerar att den efter-strävade yxtypen är fyrsidig, som i fallet vid Skumpar-berget 2. Från Skumparberget har man noterat att det inledande stadiet rough-out producerar stora och oregel-bundna avslag där huvuddelen uppvisar flata plattformar och bara en begränsad mängd facetterade plattformar, typ 2. Jämför man figurna 248 och 249 ser man att typ 2 avslagens fördelning mellan Västra Via och Skumparber-get skiljer sig åt. Skumparberget 2 materialet är tolkat som att den inledande tillslagningen skett på annan plats nära ett stenbrott och att de övriga stegen i produktionen finns representerat (steg 2-6). Andelen typ-2 avslag är betydligt högre. Detta förhållande samt den höga andelen avslag med cortex från Västra Via indikerar att detta material representerar de inledande stegen (steg 1-2) men saknar de senare. En annan skillnad är att Västra Via-materialet härrör från strandnoduler och inte från ett grönstensbrott som är fallet vid Skumparberget 2. Avslagen med cortex uppvisar typiska spår av naturslipning. Värt att notera är även att grönstensmaterialet från Skumparberget 2 i sin helhet är daterat till tidigneolitikum. Vad gäller Västra Via-materialet föreligger ingen säker datering, varken typolo-giskt eller naturvetenskapligt (14C).

140 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 252. Experimentellt tillverkad bifacial spets i kvarts samt produktionsavfall. Stensmed: Errett Callahan.

Figur 253. Bifacialt bearbetad kvartskärna samt avfall från Svartkärret 3.

Figur 254. Två experimentellt tillverkade skrapor i kvarts samt produktionsavfall. Stensmed: Kim Darmark.

ret 3 från förundersökningen gav datering till senneoliti-kum, men flathuggning eller bifacial teknik kan också vara äldre. Till saken hör att det från förundersökningen finns en datering till senneolitikum-äldre bronsålder. Rumsligt sammanfaller ovastående datering tämligen väl med fyn-den, ca 6 meter ifrån.

Under rapportarbetet gjordes försök att förstå ytan tek-nologiskt:

• Få bitar som kunde kopplas till mikrospånproduktion registrerades vid genomgången av mikrospånindika-tion, vi visste heller inte att det var dessa rutor (storruta 34) som gicks igenom.

• Är det möjligt att urskilja flathuggningsteknki kvarts och i så fall hur?

• Under arbetet gjordes ett antal experimentserier samt jämförelser med tidigare experimentella tillverkningar av flathuggna spetsar i kvarts (Callahan 1978): stor-lek, plattformsvinklar mättes samt materialet sållades i 4 mm såll. De olika experimentserierna jämfördes genom inledande stickprov.

• Datering?

Vad har detta med mobilitet att göra, förutom att ytan

kanske kan dateras till en annan tidshorisont och därmed avfärdas från de mesolitiska frågeställningarna?

Mikrospångenomgången (se kap 3.1.6) visade att många prepareringsavslag fanns i storrutan i mitten, vilket san-nolikt visar att det är svårt att skilja dessa små kärnpre-pareringsavslag från bifaciala avslag, eller från upp-skärpning/tillverkning av skrapor. Frågan är om delar av preparering i kvarts på Svartkärret 1, också är bifacialt? Andelen mikrospån, mikrospånfragment och mikrospån-kärnor på Svartkärret 1, pekar dock mot att det verkligen ägt rum en relativt omfattande mikrospånproduktion där i kvarts till skillnad från Svartkärret 3.

För att få möjlighet att bedöma storrutans inne-

140 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 252. Experimentellt tillverkad bifacial spets i kvarts samt produktionsavfall. Stensmed: Errett Callahan.

Figur 253. Bifacialt bearbetad kvartskärna samt avfall från Svartkärret 3.

Figur 254. Två experimentellt tillverkade skrapor i kvarts samt produktionsavfall. Stensmed: Kim Darmark.

ret 3 från förundersökningen gav datering till senneoliti-kum, men flathuggning eller bifacial teknik kan också vara äldre. Till saken hör att det från förundersökningen finns en datering till senneolitikum-äldre bronsålder. Rumsligt sammanfaller ovastående datering tämligen väl med fyn-den, ca 6 meter ifrån.

Under rapportarbetet gjordes försök att förstå ytan tek-nologiskt:

• Få bitar som kunde kopplas till mikrospånproduktion registrerades vid genomgången av mikrospånindika-tion, vi visste heller inte att det var dessa rutor (storruta 34) som gicks igenom.

• Är det möjligt att urskilja flathuggningsteknki kvarts och i så fall hur?

• Under arbetet gjordes ett antal experimentserier samt jämförelser med tidigare experimentella tillverkningar av flathuggna spetsar i kvarts (Callahan 1978): stor-lek, plattformsvinklar mättes samt materialet sållades i 4 mm såll. De olika experimentserierna jämfördes genom inledande stickprov.

• Datering?

Vad har detta med mobilitet att göra, förutom att ytan

kanske kan dateras till en annan tidshorisont och därmed avfärdas från de mesolitiska frågeställningarna?

Mikrospångenomgången (se kap 3.1.6) visade att många prepareringsavslag fanns i storrutan i mitten, vilket san-nolikt visar att det är svårt att skilja dessa små kärnpre-pareringsavslag från bifaciala avslag, eller från upp-skärpning/tillverkning av skrapor. Frågan är om delar av preparering i kvarts på Svartkärret 1, också är bifacialt? Andelen mikrospån, mikrospånfragment och mikrospån-kärnor på Svartkärret 1, pekar dock mot att det verkligen ägt rum en relativt omfattande mikrospånproduktion där i kvarts till skillnad från Svartkärret 3.

För att få möjlighet att bedöma storrutans inne-

SAU RAPPORT 2009:5 141

håll, och dess teknologiska hemhörighet, jämfördes det grävda materialet med en serie experimentellt tillverkade avslagsserier. Syftet var att göra en teknologisk analys, i första hand av de små avspaltade bitar som är det domi-nerande fyndmaterialet i storrutan. Misstanken att det inom materialet skulle dölja sig flathuggningsavslag eller bifacial teknik grundade sig på dels materialets samman-sättning med stor mängd små tunna full utgångna avslag tillsammans med stora delvis retuscherade och i första hand bipolära avslag samt att denna sammansättning helt skilde sig från övriga undersökta ytor. Från Svartkärret 3 fanns dessutom två dateringar från FU som pekade mot verksamhet på platsen under SN-ÄBrå. Flathuggnings-tekniken skulle mycket väl kunna höra till denna fas.

För att utröna huruvida materialet i storruta 34 kom från bifacial reduktion bestämde vi att göra en jämförelse med material från kända teknologiska sekvenser.

Experimentserierna var fyra till antalet och förde-lade på tre typer av tillverkningssekvenser: bifacial tek-nik med mjuk hornhammare (Callahan 1987 experiment nr 8), bipolär teknik samt två tillverkningsserier med hård teknik för skrapretuschering. Hela stenmaterialet tillvar-togs från experimenten. Avslagsmaterialet sållades sedan i fyra mm-såll för att skilja ut den fraktion som tillvara-togs vid Svartskärretundersökningen.

Inledningsvis gjordes sedan en översiktlig bedöm-ning av respektive experiment samt originalmaterialet. Tidigt insåg vi att ett antal faktorer gjorde alla jämförelser mellan materialen problematiska. Skillnaden i kvartskva-litet mellan de olika experimenten och originalmateria-let försvårade jämförelsen. Oavsett teknik (bipolär, platt-form eller bifacial) kunde vi inte iaktta några bevarade plattformsrester. Samtliga material uppvisade i stort sett samma typ av små, tunna avslag/splitter. Det bipolära materialet uppvisade emellertid en viktig skillnad vilket var de typiska små, tunna och avlånga splittren. Vad gäller de övriga materialen kunde ingen avgörande skillnad urskiljas (fig. 252-254). De små avslagen från Callahans experiment, där man vet vilken slutprodukt som avsetts samt vilken teknik som använts, kunde inte tydligt skiljas ut från originalmaterialet samt de två skrapexperimenten förutom vad gäller kvartskvaliteten.

Slutsatsen av den enkla undersökningen blir att:• Reduktionen inom storruta 34 var inte i bipolär teknik.• Det går inte att avgöra om avslagsmaterialet i storruta

34 kommer från bifacial- eller plattformsteknik eller både och.

• Kvartsens egenskaper bör ligga varandra nära mellan originalmaterial och experimentmaterial om en jämfö-relse av denna typ ska vara meningsfull.

• Vi vet fortfarande inte om aktiviteterna i storruta 34 ska kopplas till de mesolitiska eller de förmodade senneoli-tiska/äldre bronsåldersaktiviterna.

3.5 Knackstenar, Svartkärret 1På Svartkärret 1 hittades sammanlagt 27 rundade äppel-stora stenar som vi bedömde vara knackstenar. Utgångs-hypotesen var att de skall ha använts för att knacka loss de stenflisor som påträffades på samma plats och som i själva verket var de lämningar som skvallrade om att människor varit här någon gång under stenåldern.

Dessa stenar framträdde tydligt på platsen då marken i övrigt i stort sätt var helt fri från stenar och nästan helt uteslutande bestod av fin sand. Alla stenar av ungefärligt samma storlek och form togs tillvara, dvs även de stenar som saknade spår av användning blev tillvaratagna och ingår i denna genomgång.

Dessa förmodade knackstenar har fått en tillfällig num-rering som bara används i detta kapitel för att underlätta identifieringen av dessa i denna analys. I figur 255, framgår hur detta tillfälliga fyndnummer skall översättas till den permanenta identiteten.

Denna genomgång syftar till att först och främst disku-tera hur dessa stenar skall förstås, främst de stenar med lite eller inga bruksspår. Knackstenar är i och för sig en gan-ska frekvent fyndkategori men det är sällan de diskuteras i undersökningsrapporter. I och med de många fynden av knackstenar på Svartkärret 1 såg vi en möjlighet att stu-dera denna fyndkategori närmare. En starkt bidragande faktor för insamlandet av dessa stenar var den att mark-förhållandena på fyndplatsen var sådan att det förutom dessa stenar var helt stenfri och endast bestod av sand.

För att skapa ett referensmaterial för knackstenarna som hittades på Svartkärret 1 har vi sammanställt upp-gifter om antalet knackstenar och antalet stenavslag på ett urval mesolitiska lokaler i Mellansverige och södra Norge (se bilaga 6). På dessa hittas i genomsnitt hittas fem stycken knackstenar och i genomsnitt 1560 avslag per fynd av knacksten.

I figur 257 framgår att lokalerna Svartkärret 1 och Söder-bytorp skiljer ut sig från de övriga genom att i förhållande till de övriga innehåller oproportionerligt många knack-stenar i förhållande till avslagsmaterialet. I fallet med Söderbytorp finns det utgrävningsmetodiska val som antyder att kanske avslagsmaterialet på denna plats är underrepresenterat. På denna undersökning undersöktes endast en mindre del av ytan med provrutor och i dessa grävdes endast 1 dm av det fyndförande lagret utan vat-tensållning, i några rutor grävdes ytterligare ett stick om 1 dm. Utplaceringen av dessa föregick ej av en systematisk undersökning för att undersöka fyndens fördelning över ytan. Ytan undersöktes till stora delar med maskin och handrensning. En av knackstenarna påträffades i prov-ruta. (Runesson 1994:8). I fallet med Svartkärret 1 kan man mot bakgrund av de ovan diskuterade goda natur-liga förutsättningarna vara öppna för att knackstenar med lite slitage är överrepresenterade i förhållande till många andra undersökningar. Vår tolkning är dock att Svartkär-

SAU RAPPORT 2009:5 141

håll, och dess teknologiska hemhörighet, jämfördes det grävda materialet med en serie experimentellt tillverkade avslagsserier. Syftet var att göra en teknologisk analys, i första hand av de små avspaltade bitar som är det domi-nerande fyndmaterialet i storrutan. Misstanken att det inom materialet skulle dölja sig flathuggningsavslag eller bifacial teknik grundade sig på dels materialets samman-sättning med stor mängd små tunna full utgångna avslag tillsammans med stora delvis retuscherade och i första hand bipolära avslag samt att denna sammansättning helt skilde sig från övriga undersökta ytor. Från Svartkärret 3 fanns dessutom två dateringar från FU som pekade mot verksamhet på platsen under SN-ÄBrå. Flathuggnings-tekniken skulle mycket väl kunna höra till denna fas.

För att utröna huruvida materialet i storruta 34 kom från bifacial reduktion bestämde vi att göra en jämförelse med material från kända teknologiska sekvenser.

Experimentserierna var fyra till antalet och förde-lade på tre typer av tillverkningssekvenser: bifacial tek-nik med mjuk hornhammare (Callahan 1987 experiment nr 8), bipolär teknik samt två tillverkningsserier med hård teknik för skrapretuschering. Hela stenmaterialet tillvar-togs från experimenten. Avslagsmaterialet sållades sedan i fyra mm-såll för att skilja ut den fraktion som tillvara-togs vid Svartskärretundersökningen.

Inledningsvis gjordes sedan en översiktlig bedöm-ning av respektive experiment samt originalmaterialet. Tidigt insåg vi att ett antal faktorer gjorde alla jämförelser mellan materialen problematiska. Skillnaden i kvartskva-litet mellan de olika experimenten och originalmateria-let försvårade jämförelsen. Oavsett teknik (bipolär, platt-form eller bifacial) kunde vi inte iaktta några bevarade plattformsrester. Samtliga material uppvisade i stort sett samma typ av små, tunna avslag/splitter. Det bipolära materialet uppvisade emellertid en viktig skillnad vilket var de typiska små, tunna och avlånga splittren. Vad gäller de övriga materialen kunde ingen avgörande skillnad urskiljas (fig. 252-254). De små avslagen från Callahans experiment, där man vet vilken slutprodukt som avsetts samt vilken teknik som använts, kunde inte tydligt skiljas ut från originalmaterialet samt de två skrapexperimenten förutom vad gäller kvartskvaliteten.

Slutsatsen av den enkla undersökningen blir att:• Reduktionen inom storruta 34 var inte i bipolär teknik.• Det går inte att avgöra om avslagsmaterialet i storruta

34 kommer från bifacial- eller plattformsteknik eller både och.

• Kvartsens egenskaper bör ligga varandra nära mellan originalmaterial och experimentmaterial om en jämfö-relse av denna typ ska vara meningsfull.

• Vi vet fortfarande inte om aktiviteterna i storruta 34 ska kopplas till de mesolitiska eller de förmodade senneoli-tiska/äldre bronsåldersaktiviterna.

3.5 Knackstenar, Svartkärret 1På Svartkärret 1 hittades sammanlagt 27 rundade äppel-stora stenar som vi bedömde vara knackstenar. Utgångs-hypotesen var att de skall ha använts för att knacka loss de stenflisor som påträffades på samma plats och som i själva verket var de lämningar som skvallrade om att människor varit här någon gång under stenåldern.

Dessa stenar framträdde tydligt på platsen då marken i övrigt i stort sätt var helt fri från stenar och nästan helt uteslutande bestod av fin sand. Alla stenar av ungefärligt samma storlek och form togs tillvara, dvs även de stenar som saknade spår av användning blev tillvaratagna och ingår i denna genomgång.

Dessa förmodade knackstenar har fått en tillfällig num-rering som bara används i detta kapitel för att underlätta identifieringen av dessa i denna analys. I figur 255, framgår hur detta tillfälliga fyndnummer skall översättas till den permanenta identiteten.

Denna genomgång syftar till att först och främst disku-tera hur dessa stenar skall förstås, främst de stenar med lite eller inga bruksspår. Knackstenar är i och för sig en gan-ska frekvent fyndkategori men det är sällan de diskuteras i undersökningsrapporter. I och med de många fynden av knackstenar på Svartkärret 1 såg vi en möjlighet att stu-dera denna fyndkategori närmare. En starkt bidragande faktor för insamlandet av dessa stenar var den att mark-förhållandena på fyndplatsen var sådan att det förutom dessa stenar var helt stenfri och endast bestod av sand.

För att skapa ett referensmaterial för knackstenarna som hittades på Svartkärret 1 har vi sammanställt upp-gifter om antalet knackstenar och antalet stenavslag på ett urval mesolitiska lokaler i Mellansverige och södra Norge (se bilaga 6). På dessa hittas i genomsnitt hittas fem stycken knackstenar och i genomsnitt 1560 avslag per fynd av knacksten.

I figur 257 framgår att lokalerna Svartkärret 1 och Söder-bytorp skiljer ut sig från de övriga genom att i förhållande till de övriga innehåller oproportionerligt många knack-stenar i förhållande till avslagsmaterialet. I fallet med Söderbytorp finns det utgrävningsmetodiska val som antyder att kanske avslagsmaterialet på denna plats är underrepresenterat. På denna undersökning undersöktes endast en mindre del av ytan med provrutor och i dessa grävdes endast 1 dm av det fyndförande lagret utan vat-tensållning, i några rutor grävdes ytterligare ett stick om 1 dm. Utplaceringen av dessa föregick ej av en systematisk undersökning för att undersöka fyndens fördelning över ytan. Ytan undersöktes till stora delar med maskin och handrensning. En av knackstenarna påträffades i prov-ruta. (Runesson 1994:8). I fallet med Svartkärret 1 kan man mot bakgrund av de ovan diskuterade goda natur-liga förutsättningarna vara öppna för att knackstenar med lite slitage är överrepresenterade i förhållande till många andra undersökningar. Vår tolkning är dock att Svartkär-

142 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 255. Tabell över de tillvaratagna knackstenarna på Svartkärret 1.

Tillf nr

Bergart Fyndnr Vikt Längd (mm)

Bredd (mm)

Tjocklek (mm)

Status X Y

1 Diabas 100875 107,6 54 41 28 6569858,75 1450542,75

2 Granit 100854 128,3 69 45 26 vittrad 6569854,75 1450542,25

3 Metavulkanit 100865 130,0 59 43 36 6569857,25 1450543,25

4 Metavulkanit el. metasediment 100851 131,3 67 48 37 defekt 6569855,75 1450542,25

5 Granit 100859 135,4 55 46 38 6569855,25 1450540,25

6 Metavulkanit 100855 187,6 75 53 32 vittrad 6569854,75 1450542,25

7 Metavulkanit 100862 191,0 66 51 40 6569859,25 1450540,25

8 Porfyr 100877 192,4 63 54 40 6569857,75 1450540,25

9 Granodiorit 100852 194,9 65 44 44 6569855,75 1450542,25

10 - 100871 206,4 69 59 34 6569855,75 1450541,75

11 - 100869 209,3 82 43 33 6569859,75 1450539,75

12 Metavulkanit 100872 211,0 69 49 40 6569855,75 1450541,25

13 Granit 100861 218,1 68 55 41 vittrad 6569855,75 1450542,75

14 Metavulkanit 100874 219,2 80 50 38 6569858,75 1450542,25

15 Granit 100858 223,4 69 56 37 6569855,75 1450538,75

16 Granit 100873 256,8 77 54 43 6569858,25 1450542,25

17 Granit 100864 259,4 77 63 35 6569858,25 1450543,25

18 - 100868 272,0 84 65 30 6569859,75 1450539,75

19 Granodiorit 100870 281,1 79 56 43 6569858,75 1450540,75

20 Granodiorit 100860 284,3 72 57 54 vittrad 6569855,25 1450543,25

21 Granit 100866 307,9 78 59 45 6569856,25 1450543,25

22 Kvartsitisk sandsten 100863 344,8 80 65 45 6569859,75 1450542,75

23 Metavulkanit 100853 385,5 78 64 52 6569855,25 1450542,25

24 Kvartsitisk sandsten 100856 401,6 82 67 49 6569854,75 1450541,25

25 Granit 100876 421,1 88 63 53 6569858,25 1450542,75

26 - 100867 552,3 94 72 53 6569859,75 1450539,75

27 Granit 100857 573,5 91 74 57 vittrad 6569853,25 1450541,75

Figur 256. De 27 tillvaratagna knackstenarna från Svartkärret 1. Foto: Markus Andersson.

142 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 255. Tabell över de tillvaratagna knackstenarna på Svartkärret 1.

Tillf nr

Bergart Fyndnr Vikt Längd (mm)

Bredd (mm)

Tjocklek (mm)

Status X Y

1 Diabas 100875 107,6 54 41 28 6569858,75 1450542,75

2 Granit 100854 128,3 69 45 26 vittrad 6569854,75 1450542,25

3 Metavulkanit 100865 130,0 59 43 36 6569857,25 1450543,25

4 Metavulkanit el. metasediment 100851 131,3 67 48 37 defekt 6569855,75 1450542,25

5 Granit 100859 135,4 55 46 38 6569855,25 1450540,25

6 Metavulkanit 100855 187,6 75 53 32 vittrad 6569854,75 1450542,25

7 Metavulkanit 100862 191,0 66 51 40 6569859,25 1450540,25

8 Porfyr 100877 192,4 63 54 40 6569857,75 1450540,25

9 Granodiorit 100852 194,9 65 44 44 6569855,75 1450542,25

10 - 100871 206,4 69 59 34 6569855,75 1450541,75

11 - 100869 209,3 82 43 33 6569859,75 1450539,75

12 Metavulkanit 100872 211,0 69 49 40 6569855,75 1450541,25

13 Granit 100861 218,1 68 55 41 vittrad 6569855,75 1450542,75

14 Metavulkanit 100874 219,2 80 50 38 6569858,75 1450542,25

15 Granit 100858 223,4 69 56 37 6569855,75 1450538,75

16 Granit 100873 256,8 77 54 43 6569858,25 1450542,25

17 Granit 100864 259,4 77 63 35 6569858,25 1450543,25

18 - 100868 272,0 84 65 30 6569859,75 1450539,75

19 Granodiorit 100870 281,1 79 56 43 6569858,75 1450540,75

20 Granodiorit 100860 284,3 72 57 54 vittrad 6569855,25 1450543,25

21 Granit 100866 307,9 78 59 45 6569856,25 1450543,25

22 Kvartsitisk sandsten 100863 344,8 80 65 45 6569859,75 1450542,75

23 Metavulkanit 100853 385,5 78 64 52 6569855,25 1450542,25

24 Kvartsitisk sandsten 100856 401,6 82 67 49 6569854,75 1450541,25

25 Granit 100876 421,1 88 63 53 6569858,25 1450542,75

26 - 100867 552,3 94 72 53 6569859,75 1450539,75

27 Granit 100857 573,5 91 74 57 vittrad 6569853,25 1450541,75

Figur 256. De 27 tillvaratagna knackstenarna från Svartkärret 1. Foto: Markus Andersson.

SAU RAPPORT 2009:5 143

Figur 257. Förhållandet antalet avslag per knacksten på 36 mesolitiska lokaler med fynd av knacksten. Det svarta strecket markerar 1560 avslag/knacksten som är medelvärdet för de 49 mesolitiska lokaler som ingår i studien (se bilaga 6). Endast knackstenar med bruksspår är inkluderade i denna jämförelse vad det gäller Svartkärret 1.

Figur 258. Vy över Svartkärret 1illustrerande den stenfria marken och de goda förutsättningarna för att samla in knackstenar.

ret 1 skiljer ut sig från övriga undersökningar genom den höga andelen knackstenar.

I den följande behandlingen analyseras alla tillvara-tagna knackstenar, med eller utan bruksskador, om inte annat anges.

3.5.1 RUMSLIG FÖRDELNINGI stort påträffades alla dessa på samma ytor som det bear-betade stenmaterialet (se fig 259).

Alla tillvaratagna stenar utom en (nr 4) var intakta. Knackstenen nr 4 har ett genomgående brott som delat stenen i två (möjligen fler) delar. Endast en del hittades. Av brottets placering intill tydliga krossmärken är det tro-ligt att det skett i samband med stenknackning (bipolär-reduktion).

För att undersöka om det finns några skillnader mellan knackstenarna i olika delar av fyndplatsen har vi delat in koncentrationen i tre delar utifrån tre upplevda delkon-centrationer. Dessa presenteras i figur 260.

I de följande avsnitten kommer vi att komma tillbaka till dessa tre grupper för att se om de skiljer sig åt i de olika behandlade aspekterna.

SAU RAPPORT 2009:5 143

Figur 257. Förhållandet antalet avslag per knacksten på 36 mesolitiska lokaler med fynd av knacksten. Det svarta strecket markerar 1560 avslag/knacksten som är medelvärdet för de 49 mesolitiska lokaler som ingår i studien (se bilaga 6). Endast knackstenar med bruksspår är inkluderade i denna jämförelse vad det gäller Svartkärret 1.

Figur 258. Vy över Svartkärret 1illustrerande den stenfria marken och de goda förutsättningarna för att samla in knackstenar.

ret 1 skiljer ut sig från övriga undersökningar genom den höga andelen knackstenar.

I den följande behandlingen analyseras alla tillvara-tagna knackstenar, med eller utan bruksskador, om inte annat anges.

3.5.1 RUMSLIG FÖRDELNINGI stort påträffades alla dessa på samma ytor som det bear-betade stenmaterialet (se fig 259).

Alla tillvaratagna stenar utom en (nr 4) var intakta. Knackstenen nr 4 har ett genomgående brott som delat stenen i två (möjligen fler) delar. Endast en del hittades. Av brottets placering intill tydliga krossmärken är det tro-ligt att det skett i samband med stenknackning (bipolär-reduktion).

För att undersöka om det finns några skillnader mellan knackstenarna i olika delar av fyndplatsen har vi delat in koncentrationen i tre delar utifrån tre upplevda delkon-centrationer. Dessa presenteras i figur 260.

I de följande avsnitten kommer vi att komma tillbaka till dessa tre grupper för att se om de skiljer sig åt i de olika behandlade aspekterna.

144 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 259. Knackstenarnas fördelning över ytan relaterat till spridningen av bearbetad kvarts och flinta.

Figur 260. Tre konstruerade koncentrationer av knackstenar.

144 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 259. Knackstenarnas fördelning över ytan relaterat till spridningen av bearbetad kvarts och flinta.

Figur 260. Tre konstruerade koncentrationer av knackstenar.

SAU RAPPORT 2009:5 145

3.5.2 BERGARTSSAMMANSÄTTNINGSamtliga knackstenar är hårda knackstenar. Mjukare knackstenar (mjukare bergarter som sandstenar) som ofta används av moderna stensmeder saknas. 23 av de 27 knackstenarna blev bergartsbestämda av kvartärgeo-logen Ulf B Andersson, Uppsala redan i fält (Andersson 2008). Anledningen till att inte alla knackstenar är berg-artsbestämda är att några framkom efter detta fältbesök. Drygt 50% av knackstenarna har bedömts vara gjorda i någon form av granitoider. Knappt 35% av knackste-narna bedömdes som olika metavulkaniter. Återstoden av knackstenarna utgjordes av två kvartsitiska sandste-nar, en diabas och en porfyr. Alla bergarter bedömdes finnas tillgångliga i närområdet och är troligen insam-lade lokalt. De bergarter, granitoider och metavulkani-ter, som använts till knackstenar kan sägas alla ha lik-nande egenskaper vid stenhantverk: de är hårda. Utifrån bergartsbestämningen tycks materialet vara relativt homogent.

Vad gäller de tre rumsliga grupperna så har de i denna jämförelse reducerats till endast två jämnstora grupper, pga av de många olika variablerna. Grupp 1 och 2 har sla-gits samman och grupp tre kvarstår.

Det visar sig att dessa två grupper är förvånansvärt lika varandra vad det gäller bergartsfördelningen vilket gör att vi är benägna att tro att det inte är ett slumpmässigt möns-ter. Hur sannolikhet det är att slumpen skulle orsaka en sådan nästan perfekt fördelning har vi inte haft möjlighet att utreda. Känslan är dock att mönstret är ett utslag för en förhistorisk uppdelning av materialet med avseende på bergart. Detta skulle i sin tur betyda att bergartsvalet inte alls är så homogen som vi först trott (ovan) utan att de grupper av bergarter som är helt lika mellan de två rums-grupperna (granit, kvartsitisk sandsten och metavulkanit) går tillbaka på en förhistorisk uppfattning om dessa berg-

Figur 261. Fördelningen av bergarter mellan en nordlig rumsgrupp (1 & 2) och en sydlig (3)

Bergart Rumsgrupp Antal %

- 12 3 23%

Diabas 12 1 8%

Granit 12 4 31%

Granodiorit 12 1 8%

Kvartsitisk sandsten 12 1 8%

Metavulkanit 12 3 23%

Porfyr 12 1 8%

- 3 1 8%

Granit 3 5 38%

Granodiorit 3 2 15%

Kvartsitisk sandsten 3 1 8%

Metavulkanit 3 3 23%

Metavulkanit el. metasediment 3 1 8%

arters olika egenskaper. Det skulle dock kunna röra sig om fler än två grupper av knackstensuppsättningar.

3.5.3 STORLEKAREn fragmentarisk knacksten (nr 4) har plockats bort i dia-grammet över knackstenarnas vikter (fig 262). Av de övriga är det endast en sten som har använts i en sådan grad att användningen kan sägas ha påverkat dess vikt (nr 12). Vi har dock gjort bedömningen att knackstenen är så pass intakt att det viktintervall den befinner sig i inte föränd-rats av slitaget.

Utifrån knackstenarnas viktfördelning skulle man kunna dela in dem i tre grupper. Små 100-150 g, mellan 151-400 g och större 401-600 g. Gruppen mellanstora ste-nar representerar dock 70% av materialet. I Callahan 1987 framgår att Svartkärrets större knackstenar (400-600 g) i ett vidare perspektiv kanske istället bör betraktas som mellanstora (Callahan 1987:55). Det har inte varit möjligt att infoga våra vikter av knackstenar i en större samman-ställning utifrån fler platser vilket skulle varit nödvändigt för att bedöma om vi har olika storleksgrupper av knack-stenar.

Tittar vi på hur de tre storleksgrupperna fördelar sig i de två rumsgrupperna (en nordlig – 1 & 2 och en sydlig -3) ser vi samma perfekta uppdelning i materialet. Detta stär-ker oss i tron att den rumsliga uppdelningen är en uppdel-ning mellan olika redskapsuppsättningar där också man tagit hänsyn till skillnader i storlek.

Figur 262. Knackstenarnas vikter.

Figur 263. Fördelningen av storleksgrup-pernas fördelning i en nordlig rumsgrupp (1 & 2) och en sydlig (3).

Rumsgrupp Viktgrupp Antal

12 små 2

12 mellan 9

12 större 2

3 små 3

3 mellan 9

3 större 2

SAU RAPPORT 2009:5 145

3.5.2 BERGARTSSAMMANSÄTTNINGSamtliga knackstenar är hårda knackstenar. Mjukare knackstenar (mjukare bergarter som sandstenar) som ofta används av moderna stensmeder saknas. 23 av de 27 knackstenarna blev bergartsbestämda av kvartärgeo-logen Ulf B Andersson, Uppsala redan i fält (Andersson 2008). Anledningen till att inte alla knackstenar är berg-artsbestämda är att några framkom efter detta fältbesök. Drygt 50% av knackstenarna har bedömts vara gjorda i någon form av granitoider. Knappt 35% av knackste-narna bedömdes som olika metavulkaniter. Återstoden av knackstenarna utgjordes av två kvartsitiska sandste-nar, en diabas och en porfyr. Alla bergarter bedömdes finnas tillgångliga i närområdet och är troligen insam-lade lokalt. De bergarter, granitoider och metavulkani-ter, som använts till knackstenar kan sägas alla ha lik-nande egenskaper vid stenhantverk: de är hårda. Utifrån bergartsbestämningen tycks materialet vara relativt homogent.

Vad gäller de tre rumsliga grupperna så har de i denna jämförelse reducerats till endast två jämnstora grupper, pga av de många olika variablerna. Grupp 1 och 2 har sla-gits samman och grupp tre kvarstår.

Det visar sig att dessa två grupper är förvånansvärt lika varandra vad det gäller bergartsfördelningen vilket gör att vi är benägna att tro att det inte är ett slumpmässigt möns-ter. Hur sannolikhet det är att slumpen skulle orsaka en sådan nästan perfekt fördelning har vi inte haft möjlighet att utreda. Känslan är dock att mönstret är ett utslag för en förhistorisk uppdelning av materialet med avseende på bergart. Detta skulle i sin tur betyda att bergartsvalet inte alls är så homogen som vi först trott (ovan) utan att de grupper av bergarter som är helt lika mellan de två rums-grupperna (granit, kvartsitisk sandsten och metavulkanit) går tillbaka på en förhistorisk uppfattning om dessa berg-

Figur 261. Fördelningen av bergarter mellan en nordlig rumsgrupp (1 & 2) och en sydlig (3)

Bergart Rumsgrupp Antal %

- 12 3 23%

Diabas 12 1 8%

Granit 12 4 31%

Granodiorit 12 1 8%

Kvartsitisk sandsten 12 1 8%

Metavulkanit 12 3 23%

Porfyr 12 1 8%

- 3 1 8%

Granit 3 5 38%

Granodiorit 3 2 15%

Kvartsitisk sandsten 3 1 8%

Metavulkanit 3 3 23%

Metavulkanit el. metasediment 3 1 8%

arters olika egenskaper. Det skulle dock kunna röra sig om fler än två grupper av knackstensuppsättningar.

3.5.3 STORLEKAREn fragmentarisk knacksten (nr 4) har plockats bort i dia-grammet över knackstenarnas vikter (fig 262). Av de övriga är det endast en sten som har använts i en sådan grad att användningen kan sägas ha påverkat dess vikt (nr 12). Vi har dock gjort bedömningen att knackstenen är så pass intakt att det viktintervall den befinner sig i inte föränd-rats av slitaget.

Utifrån knackstenarnas viktfördelning skulle man kunna dela in dem i tre grupper. Små 100-150 g, mellan 151-400 g och större 401-600 g. Gruppen mellanstora ste-nar representerar dock 70% av materialet. I Callahan 1987 framgår att Svartkärrets större knackstenar (400-600 g) i ett vidare perspektiv kanske istället bör betraktas som mellanstora (Callahan 1987:55). Det har inte varit möjligt att infoga våra vikter av knackstenar i en större samman-ställning utifrån fler platser vilket skulle varit nödvändigt för att bedöma om vi har olika storleksgrupper av knack-stenar.

Tittar vi på hur de tre storleksgrupperna fördelar sig i de två rumsgrupperna (en nordlig – 1 & 2 och en sydlig -3) ser vi samma perfekta uppdelning i materialet. Detta stär-ker oss i tron att den rumsliga uppdelningen är en uppdel-ning mellan olika redskapsuppsättningar där också man tagit hänsyn till skillnader i storlek.

Figur 262. Knackstenarnas vikter.

Figur 263. Fördelningen av storleksgrup-pernas fördelning i en nordlig rumsgrupp (1 & 2) och en sydlig (3).

Rumsgrupp Viktgrupp Antal

12 små 2

12 mellan 9

12 större 2

3 små 3

3 mellan 9

3 större 2

146 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 264. Relationen mellan knackstenarnas bredd och tjocklek. Alla knackstenar ingår.

3.5.4 FORMFlathet-knubbighet

Genom relationen mellan bredd och tjocklek är det möjligt att studera knackstenarnas relativa flathet (i detta material som mest 1:2,2) eller knubbighet (som mest 1:1).

Utfrån diagrammet kan man ana att materialet gruppe-rar sig i två olika grupper vad det gäller tvärsnittets form. En grupp knubbigare stenar som varierar mellan 1,01 – 1,60 och en grupp flata stenar med variationen 1,61 – 2,20.

Vad det gäller de två rumsgrupperna innehåller den nordliga gruppen 11 knubbiga stenar och 2 flata stenar. Den sydliga gruppen innehåller 11 knubbiga stenar och 3 flata stenar. Åter igen tycks materialet fördela sig på ett sådant sätt att hänsyn tagits till stenarnas form vad det gäller flathet-knubbighet och till rummet.

Rundhet-avlånghet

Denna formskillnad studeras genom relationen mellan längd och bredd. I Svartkärret-materialet varierar de från 1,1 - 2,00 dvs från att vara i stort sätt runda (1:1) till att i ett fall vara i stort sätt dubbelt så lång som bred (2:1).

Vad det gäller stenarnas form med avseende på rund- och avlånghet tycks det inte finnas någon synbar grup-pering i materialet. Inte heller när vi jämför mellan de två rumsgrupperna tycks materialet dela upp sig på ett sätt som gör att det finns anledning att tro att de valt olika ste-nar med avseende på rund och avlånghet. Det förefaller som att de inte eftersträvat olika stenar vad det gäller denna variabel. Istället är nog materialet relativt homogent.

3.5.5 BRUKSSPÅRDet som utmärker knackstenar är, förutom att de är av lämplig storlek, att de har skador på sig som bedöms kunna härröra från stenknackning, vilket innebär att ska-dorna utgör det huvudsakliga kriteriet för att göra en bedömning att stenen varit en knacksten. På Svartkärret 1 fanns dock vad vi anser möjligheten att även låta kate-gorin innefatta stenar som saknar brukspår i kategorin.

Figur 265. Relationen mellan knackstenarnas längd och bredd. Alla knackstenar ingår då det var möjligt att bestämma både längd och bredd på den fragmentariska knackstenen (no4).

Figur 266. Relationen mellan knackstenarnas längd och bredd i den nordliga gruppen (rumsgrupp 1 & 2).

Figur 267. Relationen mellan knackstenarnas längd och bredd i den södra gruppen (rumsgrupp 3).

Anledningen till denna möjlighet är att stenarna tillvara-togs på en markyta som var stenfri förutom dessa stenar. Dessutom hittades de i nära anslutning till knackstenar som kunde uppvisa brukspår och slaget stenmaterial. Av de 27 knackstenarna saknade sju spår av användning. Av dessa var tre så pass vittrade att det inte gick att med någorlunda säkerhet avgöra om de en gång använts. Det är osäkert vad vittringen beror på och i vilken grad dessa

146 SAU RAPPORT 2009:5

Figur 264. Relationen mellan knackstenarnas bredd och tjocklek. Alla knackstenar ingår.

3.5.4 FORMFlathet-knubbighet

Genom relationen mellan bredd och tjocklek är det möjligt att studera knackstenarnas relativa flathet (i detta material som mest 1:2,2) eller knubbighet (som mest 1:1).

Utfrån diagrammet kan man ana att materialet gruppe-rar sig i två olika grupper vad det gäller tvärsnittets form. En grupp knubbigare stenar som varierar mellan 1,01 – 1,60 och en grupp flata stenar med variationen 1,61 – 2,20.

Vad det gäller de två rumsgrupperna innehåller den nordliga gruppen 11 knubbiga stenar och 2 flata stenar. Den sydliga gruppen innehåller 11 knubbiga stenar och 3 flata stenar. Åter igen tycks materialet fördela sig på ett sådant sätt att hänsyn tagits till stenarnas form vad det gäller flathet-knubbighet och till rummet.

Rundhet-avlånghet

Denna formskillnad studeras genom relationen mellan längd och bredd. I Svartkärret-materialet varierar de från 1,1 - 2,00 dvs från att vara i stort sätt runda (1:1) till att i ett fall vara i stort sätt dubbelt så lång som bred (2:1).

Vad det gäller stenarnas form med avseende på rund- och avlånghet tycks det inte finnas någon synbar grup-pering i materialet. Inte heller när vi jämför mellan de två rumsgrupperna tycks materialet dela upp sig på ett sätt som gör att det finns anledning att tro att de valt olika ste-nar med avseende på rund och avlånghet. Det förefaller som att de inte eftersträvat olika stenar vad det gäller denna variabel. Istället är nog materialet relativt homogent.

3.5.5 BRUKSSPÅRDet som utmärker knackstenar är, förutom att de är av lämplig storlek, att de har skador på sig som bedöms kunna härröra från stenknackning, vilket innebär att ska-dorna utgör det huvudsakliga kriteriet för att göra en bedömning att stenen varit en knacksten. På Svartkärret 1 fanns dock vad vi anser möjligheten att även låta kate-gorin innefatta stenar som saknar brukspår i kategorin.

Figur 265. Relationen mellan knackstenarnas längd och bredd. Alla knackstenar ingår då det var möjligt att bestämma både längd och bredd på den fragmentariska knackstenen (no4).

Figur 266. Relationen mellan knackstenarnas längd och bredd i den nordliga gruppen (rumsgrupp 1 & 2).

Figur 267. Relationen mellan knackstenarnas längd och bredd i den södra gruppen (rumsgrupp 3).

Anledningen till denna möjlighet är att stenarna tillvara-togs på en markyta som var stenfri förutom dessa stenar. Dessutom hittades de i nära anslutning till knackstenar som kunde uppvisa brukspår och slaget stenmaterial. Av de 27 knackstenarna saknade sju spår av användning. Av dessa var tre så pass vittrade att det inte gick att med någorlunda säkerhet avgöra om de en gång använts. Det är osäkert vad vittringen beror på och i vilken grad dessa

SAU RAPPORT 2009:5 147

stenar var vittrade redan när de fraktades till platsen. Men fyra knackstenar uppvisar inga spår av användning.

Metod

Spåren av användning har registrerats som orsakade av två olika slagrörelser på olika delar av stenen. Skillna-derna mellan rörelserna observeras i två olika typer av skador på stenens yta. Dels krosspår orsakade av en verti-kal rörelse (bipolär tillslagning) eller fasettering orsakade av en bågrörelse (plattformsteknik, frihandsteknik). Ste-nens olika delar har benämnts kortsidor, långsidor och

Figur 268. Knackstenar med spår av bipolär- och plattformsmetod. Foto: Markus Andersson.

Figur 269. Fördelningen av brukspår av bipolär- och plattformstyp i hela knack-stensmaterialet.

Metod Antal

- 5

? 1

bp 6

bp? 1

pf 6

pf/bp 8

rumsgrupp metod antal % endast anv.

12 - 5

12 bp 3 38%

12 pf 3 38%

12 pf/bp 2 25%

3 ? 1

3 bp 3 23%

3 bp? 1 8%

3 pf 3 23%

3 pf/bp 6 46%

Figur 270. Fördelningen av brukspår av bipolär- och plattformstyp fördelat på de båda rumsgrupperna (1&2 samt 3).

flatsidor vilket varit möjligt då stenarna inte varit helt klot-runda. Endast på en knacksten har bruksskador registre-rats på stenens långsidor (nr 24). Denna sten hade skador som tolkats härröra från bipolärbearbetning på alla sidor.Vad det gäller brukspåren så tycks det vara helt jämnt för-delat vad det gäller de båda bearbetningsmetoderna. Ur denna aspekt tycks det som sten bearbetats lika mycket med båda metoderna.

En större del av rumsgrupp 3 materialet har använts kombinerat bipolärt/plattformsmetod. I övrigt ingen större skillnad mellan grupperna med avseende på metod.

3.5.6 SAMMANFATTNINGDe 27 knackstenarna är vid en första anblick väldigt likar-tade. Genom att studera hur de fördelar sig rumsligt i en nordlig och en sydlig grupp har det varit möjligt att föreslå att de i själva verket är noggrant utvalda och representerar olika typer av funktion vad det gäller bergart, storlek och kanske även flathet-knubbighet (bredd/tjockleksindex). Utifrån detta skulle vi kunna skilja ut minst fyra stycken uppsättningar av knackstenar som skulle kunna repre-sentera minst fyra olika individer.

Endast en knacksten är att betrakta som förbrukad och utöver denna är endast två att betrakta som mycket använda. Av det resterande materialet är fem stycken oan-vända, åtta stycken lite använda och tio stycken bedömda som medelanvända. Stenarna har således lämnats kvar oförbrukade, kanske som boplatsmöblemang, kanske för att de inte betraktats som värdefulla. Vårt intryck är dock att moderna stenssmeder är måna om sina knackstenar och bär med sig dem till olika workshops eller dylikt (även om det medför extra kilon på flygplan). Att knack-stenar på detta sätt lämnas kvar är inte heller något som tycks vara något som är vanligt på mesolitiska fyndplatser, vilket vår jämförelse har visat. Istället tycks det mönster som vi uppdagat tyda på någon mer ovanlig händelse. Det stora oanvända och lite använda knackstensmaterialet visar att platsen hastigt övergivits och åtminstone använts

SAU RAPPORT 2009:5 147

stenar var vittrade redan när de fraktades till platsen. Men fyra knackstenar uppvisar inga spår av användning.

Metod

Spåren av användning har registrerats som orsakade av två olika slagrörelser på olika delar av stenen. Skillna-derna mellan rörelserna observeras i två olika typer av skador på stenens yta. Dels krosspår orsakade av en verti-kal rörelse (bipolär tillslagning) eller fasettering orsakade av en bågrörelse (plattformsteknik, frihandsteknik). Ste-nens olika delar har benämnts kortsidor, långsidor och

Figur 268. Knackstenar med spår av bipolär- och plattformsmetod. Foto: Markus Andersson.

Figur 269. Fördelningen av brukspår av bipolär- och plattformstyp i hela knack-stensmaterialet.

Metod Antal

- 5

? 1

bp 6

bp? 1

pf 6

pf/bp 8

rumsgrupp metod antal % endast anv.

12 - 5

12 bp 3 38%

12 pf 3 38%

12 pf/bp 2 25%

3 ? 1

3 bp 3 23%

3 bp? 1 8%

3 pf 3 23%

3 pf/bp 6 46%

Figur 270. Fördelningen av brukspår av bipolär- och plattformstyp fördelat på de båda rumsgrupperna (1&2 samt 3).

flatsidor vilket varit möjligt då stenarna inte varit helt klot-runda. Endast på en knacksten har bruksskador registre-rats på stenens långsidor (nr 24). Denna sten hade skador som tolkats härröra från bipolärbearbetning på alla sidor.Vad det gäller brukspåren så tycks det vara helt jämnt för-delat vad det gäller de båda bearbetningsmetoderna. Ur denna aspekt tycks det som sten bearbetats lika mycket med båda metoderna.

En större del av rumsgrupp 3 materialet har använts kombinerat bipolärt/plattformsmetod. I övrigt ingen större skillnad mellan grupperna med avseende på metod.

3.5.6 SAMMANFATTNINGDe 27 knackstenarna är vid en första anblick väldigt likar-tade. Genom att studera hur de fördelar sig rumsligt i en nordlig och en sydlig grupp har det varit möjligt att föreslå att de i själva verket är noggrant utvalda och representerar olika typer av funktion vad det gäller bergart, storlek och kanske även flathet-knubbighet (bredd/tjockleksindex). Utifrån detta skulle vi kunna skilja ut minst fyra stycken uppsättningar av knackstenar som skulle kunna repre-sentera minst fyra olika individer.

Endast en knacksten är att betrakta som förbrukad och utöver denna är endast två att betrakta som mycket använda. Av det resterande materialet är fem stycken oan-vända, åtta stycken lite använda och tio stycken bedömda som medelanvända. Stenarna har således lämnats kvar oförbrukade, kanske som boplatsmöblemang, kanske för att de inte betraktats som värdefulla. Vårt intryck är dock att moderna stenssmeder är måna om sina knackstenar och bär med sig dem till olika workshops eller dylikt (även om det medför extra kilon på flygplan). Att knack-stenar på detta sätt lämnas kvar är inte heller något som tycks vara något som är vanligt på mesolitiska fyndplatser, vilket vår jämförelse har visat. Istället tycks det mönster som vi uppdagat tyda på någon mer ovanlig händelse. Det stora oanvända och lite använda knackstensmaterialet visar att platsen hastigt övergivits och åtminstone använts

148 SAU RAPPORT 2009:5

kortare tid än förväntat. Man har sedan inte återvänt till platsen inom relativt kort tid (de kvarlämnade och tillsy-nes noggrant utvalda knackstenarna lämnades inte i en depå undangömt utan troligast direkt på marken).

Den likartade redskapsuppsättningen skulle kunna betraktas som spår av starka kulturella konventioner men detta skulle också innebära att andra platser skulle vara mer lik Svartkärret 1 men det tycks ju inte vara fallet.

Det kvarlämnade materialet ger närmast intryck av att vara resterna efter en kvartsslagningskurs där kanske 4-6 personer varit inblandade. De lata eleverna har befunnit sig i den nordliga delen och i fortsatt analogi till dagens situation bör läraren befunnit sig på den södra sidan där det knackats mest flitigt. I fortsatt spekulation bör det varit läraren som samlat in knackstenarna och fördelat dem mellan sina elever. Även om denna tolkning inte skall betraktas som en sanning ger den dock en bra beskrivning av vad vi sett i knackstensmaterialet.

3.6 Dateringar, Svartkärret 1-3Dateringarna av de tre stenålderslokalerna har under både för- och slutundersökningarna ställt till en del pro-blem för oss. Vår erfarenhet från tidigare undersökningar av stenåldersboplatser i Mellansverige har varit att analy-ser av brända hasselnötsskal givit tillförlitliga dateringar. Detta på grund av den låga egenålder som nötskalen har. Resultaten från de aktuella lokalerna har givit dateringar som spänner från mesolitikum till nutid. Detta har gjort att vi varit relativt restriktiva med 14C-analyser under slut-undersökningarna. Huvuddelen av de 14C-prov som ana-lyserats är gjorda på brända hasselnötsskal. Fokus har lagts på Svartkärret 1 som av oss ansetts vara den mest intressanta lokalen. Detta på grund av stenmaterialets sammansättning samt att den innehöll det mest välbe-varade fyndsammanhanget. De två övriga lokalerna har i mindre grad varit föremål för 14C-analyser. Från Svartkär-ret 2 finns en datering och från Svartkärret 3 har två prov skickats in för analys. Skälen till detta är att det från Svart-kärret 2 finns ingen datering som kan kopplas till majo-riteten av de tillvaratagna fynden. Proven togs på samma nivå som fynden påträffades på, strax under brunjorden. Förundersökningens dateringar pekade mot aktiviteter inom lokalen från vendeltid och framåt. Vid SU tillvara-togs ett hasslnötsskal i en anläggning (A 12027) som rums-ligt korrelerade med de mesolitiska fynden. Anläggningen daterades till historisk tid (fig 272).

Från Svartkärret 3 finns fyra dateringar till mesolitisk tid samt två dateringar inom intervallet senneolitikum-brons-ålder (fig 273). Lokalen ligger delvis i plöjd åkermark vilket gör provtagningen problematisk. Att döma av de mesoli-tiska dateringarna har lokalen minst två uttnyttjande faser, vilket stödjer en tes om korttidsanvända boplatser under mesolitikum. De yngre dateringarna kan kopplas till delar av det tillvaratagna kvartsmaterialet (se kap 3.4).

De mesolitiska dateringar som föreligger från både för- och slutundersökningarna ligger inom ett intervall på ca 7800 – 7385 BP, dvs en period på ca 400 år. Datering-arna från Svartkärret 1, som är de äldsta, ligger väl samlade mellan ca 7800 - 7615 BP (fig 271). Svartkärret 1 ligger nivå-mässigt ca 5 meter högre än Svartkärret 3. Dateringarna från Svartkärret 3 ligger mellan ca 7655 – 7320 BP, dvs ca 150-400 14C-år yngre än Svartkärret 1. Dateringarna från varje enskild lokal pekar mot att det rör sig om korta ej upprepade händelser.

Skillnaden i höjd över havet och i datering mellan Svartkärret 1 och 3 pekar mot att lokalerna var knutna till den dåtida stranden. Den nutida landhöjningen i denna del av Mellansverige är ca 5-6 mm/år. Under mesolitikum var landhöjningen åtminstone tidvis kraftigare (Berglund 2005; Risberg, Berntsson & Kaislahti Tillman 2006). Med en genomsnittlig landhöjning på ca 12 mm/år skulle lan-det ha höjt sig ca 4,8 meter på 400 år. Detta skulle mot-svara den skillnad i nivå som skiljer Svartkärret 1 & 3.

Figur 271. Dateringar från Svartkärret 1 (både FU och SU).

Figur 272. Dateringar från Svartkärret 2 (både FU och SU).

Figur 273. Dateringar från Svartkärret 3 (endast FU).

Labnummer Material 14C ålder BP

± Skede

Ua-23471 Hasselnötsskal 245 35 FU

Ua-23472 Hasselnötsskal 1605 35 FU

Ua-23473 Hasselnötsskal 7750 55 FU

Ua-23474 Hasselnötsskal 255 55 FU

Ua-35075 Hasselnötsskal 7660 55 SU

Ua-35076 Hasselnötsskal 7650 55 SU

Ua-35077 Hasselnötsskal 7800 55 SU

Ua-35078 Hasselnötsskal 7615 55 SU

Labnummer Material 14C ålder BP

± Skede

Ua-23491 Hasselnötsskal 1400 35 FU

Ua-23492 Hasselnötsskal 113,5 0,4 pM FU

Ua-23493 Hasselnötsskal 190 40 FU

Ua-35079 Hasselnötsskal 595 35 SU

Labnummer Material 14C ålder BP

± Skede

Ua-23494 Hasselnötsskal 7320 65 FU

Ua-23495 Hasselnötsskal 3450 40 FU

Ua-23496 Hasselnötsskal 7385 65 FU

Ua-23497 Hasselnötsskal 3135 40 FU

Ua-38389 Hasselnötsskal 7531 48 SU

Ua-38390 Hasselnötsskal 7655 61 SU

148 SAU RAPPORT 2009:5

kortare tid än förväntat. Man har sedan inte återvänt till platsen inom relativt kort tid (de kvarlämnade och tillsy-nes noggrant utvalda knackstenarna lämnades inte i en depå undangömt utan troligast direkt på marken).

Den likartade redskapsuppsättningen skulle kunna betraktas som spår av starka kulturella konventioner men detta skulle också innebära att andra platser skulle vara mer lik Svartkärret 1 men det tycks ju inte vara fallet.

Det kvarlämnade materialet ger närmast intryck av att vara resterna efter en kvartsslagningskurs där kanske 4-6 personer varit inblandade. De lata eleverna har befunnit sig i den nordliga delen och i fortsatt analogi till dagens situation bör läraren befunnit sig på den södra sidan där det knackats mest flitigt. I fortsatt spekulation bör det varit läraren som samlat in knackstenarna och fördelat dem mellan sina elever. Även om denna tolkning inte skall betraktas som en sanning ger den dock en bra beskrivning av vad vi sett i knackstensmaterialet.

3.6 Dateringar, Svartkärret 1-3Dateringarna av de tre stenålderslokalerna har under både för- och slutundersökningarna ställt till en del pro-blem för oss. Vår erfarenhet från tidigare undersökningar av stenåldersboplatser i Mellansverige har varit att analy-ser av brända hasselnötsskal givit tillförlitliga dateringar. Detta på grund av den låga egenålder som nötskalen har. Resultaten från de aktuella lokalerna har givit dateringar som spänner från mesolitikum till nutid. Detta har gjort att vi varit relativt restriktiva med 14C-analyser under slut-undersökningarna. Huvuddelen av de 14C-prov som ana-lyserats är gjorda på brända hasselnötsskal. Fokus har lagts på Svartkärret 1 som av oss ansetts vara den mest intressanta lokalen. Detta på grund av stenmaterialets sammansättning samt att den innehöll det mest välbe-varade fyndsammanhanget. De två övriga lokalerna har i mindre grad varit föremål för 14C-analyser. Från Svartkär-ret 2 finns en datering och från Svartkärret 3 har två prov skickats in för analys. Skälen till detta är att det från Svart-kärret 2 finns ingen datering som kan kopplas till majo-riteten av de tillvaratagna fynden. Proven togs på samma nivå som fynden påträffades på, strax under brunjorden. Förundersökningens dateringar pekade mot aktiviteter inom lokalen från vendeltid och framåt. Vid SU tillvara-togs ett hasslnötsskal i en anläggning (A 12027) som rums-ligt korrelerade med de mesolitiska fynden. Anläggningen daterades till historisk tid (fig 272).

Från Svartkärret 3 finns fyra dateringar till mesolitisk tid samt två dateringar inom intervallet senneolitikum-brons-ålder (fig 273). Lokalen ligger delvis i plöjd åkermark vilket gör provtagningen problematisk. Att döma av de mesoli-tiska dateringarna har lokalen minst två uttnyttjande faser, vilket stödjer en tes om korttidsanvända boplatser under mesolitikum. De yngre dateringarna kan kopplas till delar av det tillvaratagna kvartsmaterialet (se kap 3.4).

De mesolitiska dateringar som föreligger från både för- och slutundersökningarna ligger inom ett intervall på ca 7800 – 7385 BP, dvs en period på ca 400 år. Datering-arna från Svartkärret 1, som är de äldsta, ligger väl samlade mellan ca 7800 - 7615 BP (fig 271). Svartkärret 1 ligger nivå-mässigt ca 5 meter högre än Svartkärret 3. Dateringarna från Svartkärret 3 ligger mellan ca 7655 – 7320 BP, dvs ca 150-400 14C-år yngre än Svartkärret 1. Dateringarna från varje enskild lokal pekar mot att det rör sig om korta ej upprepade händelser.

Skillnaden i höjd över havet och i datering mellan Svartkärret 1 och 3 pekar mot att lokalerna var knutna till den dåtida stranden. Den nutida landhöjningen i denna del av Mellansverige är ca 5-6 mm/år. Under mesolitikum var landhöjningen åtminstone tidvis kraftigare (Berglund 2005; Risberg, Berntsson & Kaislahti Tillman 2006). Med en genomsnittlig landhöjning på ca 12 mm/år skulle lan-det ha höjt sig ca 4,8 meter på 400 år. Detta skulle mot-svara den skillnad i nivå som skiljer Svartkärret 1 & 3.

Figur 271. Dateringar från Svartkärret 1 (både FU och SU).

Figur 272. Dateringar från Svartkärret 2 (både FU och SU).

Figur 273. Dateringar från Svartkärret 3 (endast FU).

Labnummer Material 14C ålder BP

± Skede

Ua-23471 Hasselnötsskal 245 35 FU

Ua-23472 Hasselnötsskal 1605 35 FU

Ua-23473 Hasselnötsskal 7750 55 FU

Ua-23474 Hasselnötsskal 255 55 FU

Ua-35075 Hasselnötsskal 7660 55 SU

Ua-35076 Hasselnötsskal 7650 55 SU

Ua-35077 Hasselnötsskal 7800 55 SU

Ua-35078 Hasselnötsskal 7615 55 SU

Labnummer Material 14C ålder BP

± Skede

Ua-23491 Hasselnötsskal 1400 35 FU

Ua-23492 Hasselnötsskal 113,5 0,4 pM FU

Ua-23493 Hasselnötsskal 190 40 FU

Ua-35079 Hasselnötsskal 595 35 SU

Labnummer Material 14C ålder BP

± Skede

Ua-23494 Hasselnötsskal 7320 65 FU

Ua-23495 Hasselnötsskal 3450 40 FU

Ua-23496 Hasselnötsskal 7385 65 FU

Ua-23497 Hasselnötsskal 3135 40 FU

Ua-38389 Hasselnötsskal 7531 48 SU

Ua-38390 Hasselnötsskal 7655 61 SU

SAU RAPPORT 2009:5 149

Del 4. Rapportmötet och externa artiklarUnder två dagar i maj 2008 träffade vi som jobbade med denna rapport fyra externa experter. De som bjöds in var de personer som vi ansåg vara de mest tongivande fors-karna kring mesolitikum i Norden. Vi bjöd in en forskare från vart och ett av våra närmaste grannländer. De externa experterna var doc Erik Brinch Petersen, Köpenhamns universitet, doc Tuija Rankama, Helsingfors universitet, doc Hein Bjerck, Trondheims universitet.

Under detta möte diskuterades vår undersökning och resultaten från denna. Upplägget var sådant att vi först presenterade våra preliminära resultat, sedan fick våra

Figur 274. Fotocollage från rapportmötet. Foto Hein Bjerck.

gäster tillfälle att hålla föredrag som var öppet även för andra intresserade. Under den följande dagen gick vi gemensamtnt genom de tillvaratagna fynden och doku-mentationen. Vi hade kommit överens med de inbjudna gästerna om att de skulle leverera en varsin kort artikel där de kunde kommentera eller komplettera vår under-sökning. Speciellt ville vi att skulle reflektera över hur en undersökning av en identiska lämningar skulle ha under-sökts och/eller tolkats om de påträffats i de regioner som de själva är verksamma i. Alla utom doc Erik Brinch Peter-sen hade möjlighet att fullfölja denna uppgift.

SAU RAPPORT 2009:5 149

Del 4. Rapportmötet och externa artiklarUnder två dagar i maj 2008 träffade vi som jobbade med denna rapport fyra externa experter. De som bjöds in var de personer som vi ansåg vara de mest tongivande fors-karna kring mesolitikum i Norden. Vi bjöd in en forskare från vart och ett av våra närmaste grannländer. De externa experterna var doc Erik Brinch Petersen, Köpenhamns universitet, doc Tuija Rankama, Helsingfors universitet, doc Hein Bjerck, Trondheims universitet.

Under detta möte diskuterades vår undersökning och resultaten från denna. Upplägget var sådant att vi först presenterade våra preliminära resultat, sedan fick våra

Figur 274. Fotocollage från rapportmötet. Foto Hein Bjerck.

gäster tillfälle att hålla föredrag som var öppet även för andra intresserade. Under den följande dagen gick vi gemensamtnt genom de tillvaratagna fynden och doku-mentationen. Vi hade kommit överens med de inbjudna gästerna om att de skulle leverera en varsin kort artikel där de kunde kommentera eller komplettera vår under-sökning. Speciellt ville vi att skulle reflektera över hur en undersökning av en identiska lämningar skulle ha under-sökts och/eller tolkats om de påträffats i de regioner som de själva är verksamma i. Alla utom doc Erik Brinch Peter-sen hade möjlighet att fullfölja denna uppgift.

150 SAU RAPPORT 2009:5

4.1 Culture and long term history: the handle core tradition as a possible prehistoric institution and its materialized contexts

Kjel Knutsson, ProfessorUppsala university

4.1.1 INTRODUCTIONI have been asked to comment on the finds from the Stone Age site Svartkärret in Närke, Eastern Central Sweden, a late Mesolithic site with a quartz and flint assemblage containing among other things, microblades and handle cores and remnats of that lithic production process. I have been dealing with this time period and the handle core tradition now and then over the past 30 years (Knutsson 1979; 1993; 2003; 2004) and of course I have some opin-ions about its possible meaning in the past and perhaps even to us in the present. In this small paper I will trace a small part of my own research history, situate myself in a structural relationship to my own past, and by that sug-gest a possible meaningful research context for the small assemblage of finds from Svartkärret. I will thus suggest that the handlecore and the microblades should be inves-tigated from the idea that it was part of a prehistoric insti-tution with threads reaching out into different aspects of Mesolithic society creating a web of historical significa-tion visible at different places in the past cultural land-scape, one of which should have been the Svartkärret site. In this sense this is a plea for positive research, and thus truly “modern”. The past is to my opinion worth investi-gating beyond its obvious meaning as sourcematerial for important narratives in the creation of ideological fictions through active interventions in that past.

The motivation for a research strategy aiming at inves-tigating and unrevealing a possible prehistoric social institution, have in this case with the assumed connec-tion between these types of institutions and the impor-tance of a collective memory to do (Jacobsson 2005). As I have suggested in previous papers, the unique qualities of the long term history and its materiality that archaeol-ogy deals with, must be the focal point for archaeologi-cal research since it in fundamental aspects may contibute to understanding of how culture works (Knutsson 2004; 2006). Archaeologist can contribute to the construction of a viable social theory, where the tenacious structures of the long term will be incorporated into theories that today are so obviously historically short sited. The handle core “institution” could thus be one arena for such research. Before I introduce some valuable concepts relating to time, societal institutions and collective memory, the source material and its contexts will be briefly presented. I will also make a detour to my personal history as a researcher.

In the center of this hypotethized institution is thus not only handlecore but the production and use of slotted

bone points of wich the microblade and their produc-tion were part. Chaine operatoire thinking (the process of production and use as culture) and actor network theory (interwowen relations between humans and things in cul-ture process) will be used as loose theoretical underpin-ning for such an investigation. As we will see, the variable contexts in wich this implement is found, shows how it is related to variable mundane day to day activities as well as to overt ritual practice. The material thus cover a sliding range of ritualization where every setting is to some degree ritualized (Bradley 2006)

4.1.2 SVARTKÄRRETGoing through the finds from this Mesolithic site early in may 2008, gave me no surprices. The material, domi-nated by a quartz assemblage containing foremost some bipolar cores and debitage from that production (mainly flake fragments and hardly any formal tools) is typical for mesolithic sites in Eastern Central Sweden (Knutsson et al 1999). As recent research in the area has shown through a focus on microwear analysis, this material represent a systematic use of unmodified flakes and flake fragments as culturally defined tools (Knutsson H 2006; Knutsson & Knutsson forthcoming). In the material from Svartkärret there were, however, also some microblades and micro-blade cores in the same material, something also known from several sites in the region (Welinder 1977; Knuts-son & Melchert 1995; Knutsson et al 1999). Similarly a few microblades and core fragments of ordovician flint from the Kinnekulle area some 120 km away, were also present, something known from other sites in the area as well. Aspects of the “ institution” of wich the handlecore production system may have been part, is thus present in this context with whatever connotations it may have had to the people once making and using it there. As contexts are crucial for research, I will return to them in some detail further on in the paper.

4.1.3 AN OLD FILEMany years ago, in the late seventies, I had just finished my MA thesis and was about to begin work on my PhD thesis in Uppsala. I had taken an interest in lithic analysis already during my first year as a student of archaeology in 1972, and wanted for that reason only, one way or another to continue along those lines. For some reason, perhaps because of my uppbringing filled with daily “practical” tasks, it suited me. I had no “higher goals” whatsoever. My academic education at Uppsala had introduced me to clas-sical typology, the practicalities of ordinary life was hardly discussed then in the academy, at least not other than as a way of narrating. I soon took interest, however, in lith-ics not as essentialist markers of time and epochs, but in their production and use. It difficult in retrospect to know if this only was because of my personal interest or the the

150 SAU RAPPORT 2009:5

4.1 Culture and long term history: the handle core tradition as a possible prehistoric institution and its materialized contexts

Kjel Knutsson, ProfessorUppsala university

4.1.1 INTRODUCTIONI have been asked to comment on the finds from the Stone Age site Svartkärret in Närke, Eastern Central Sweden, a late Mesolithic site with a quartz and flint assemblage containing among other things, microblades and handle cores and remnats of that lithic production process. I have been dealing with this time period and the handle core tradition now and then over the past 30 years (Knutsson 1979; 1993; 2003; 2004) and of course I have some opin-ions about its possible meaning in the past and perhaps even to us in the present. In this small paper I will trace a small part of my own research history, situate myself in a structural relationship to my own past, and by that sug-gest a possible meaningful research context for the small assemblage of finds from Svartkärret. I will thus suggest that the handlecore and the microblades should be inves-tigated from the idea that it was part of a prehistoric insti-tution with threads reaching out into different aspects of Mesolithic society creating a web of historical significa-tion visible at different places in the past cultural land-scape, one of which should have been the Svartkärret site. In this sense this is a plea for positive research, and thus truly “modern”. The past is to my opinion worth investi-gating beyond its obvious meaning as sourcematerial for important narratives in the creation of ideological fictions through active interventions in that past.

The motivation for a research strategy aiming at inves-tigating and unrevealing a possible prehistoric social institution, have in this case with the assumed connec-tion between these types of institutions and the impor-tance of a collective memory to do (Jacobsson 2005). As I have suggested in previous papers, the unique qualities of the long term history and its materiality that archaeol-ogy deals with, must be the focal point for archaeologi-cal research since it in fundamental aspects may contibute to understanding of how culture works (Knutsson 2004; 2006). Archaeologist can contribute to the construction of a viable social theory, where the tenacious structures of the long term will be incorporated into theories that today are so obviously historically short sited. The handle core “institution” could thus be one arena for such research. Before I introduce some valuable concepts relating to time, societal institutions and collective memory, the source material and its contexts will be briefly presented. I will also make a detour to my personal history as a researcher.

In the center of this hypotethized institution is thus not only handlecore but the production and use of slotted

bone points of wich the microblade and their produc-tion were part. Chaine operatoire thinking (the process of production and use as culture) and actor network theory (interwowen relations between humans and things in cul-ture process) will be used as loose theoretical underpin-ning for such an investigation. As we will see, the variable contexts in wich this implement is found, shows how it is related to variable mundane day to day activities as well as to overt ritual practice. The material thus cover a sliding range of ritualization where every setting is to some degree ritualized (Bradley 2006)

4.1.2 SVARTKÄRRETGoing through the finds from this Mesolithic site early in may 2008, gave me no surprices. The material, domi-nated by a quartz assemblage containing foremost some bipolar cores and debitage from that production (mainly flake fragments and hardly any formal tools) is typical for mesolithic sites in Eastern Central Sweden (Knutsson et al 1999). As recent research in the area has shown through a focus on microwear analysis, this material represent a systematic use of unmodified flakes and flake fragments as culturally defined tools (Knutsson H 2006; Knutsson & Knutsson forthcoming). In the material from Svartkärret there were, however, also some microblades and micro-blade cores in the same material, something also known from several sites in the region (Welinder 1977; Knuts-son & Melchert 1995; Knutsson et al 1999). Similarly a few microblades and core fragments of ordovician flint from the Kinnekulle area some 120 km away, were also present, something known from other sites in the area as well. Aspects of the “ institution” of wich the handlecore production system may have been part, is thus present in this context with whatever connotations it may have had to the people once making and using it there. As contexts are crucial for research, I will return to them in some detail further on in the paper.

4.1.3 AN OLD FILEMany years ago, in the late seventies, I had just finished my MA thesis and was about to begin work on my PhD thesis in Uppsala. I had taken an interest in lithic analysis already during my first year as a student of archaeology in 1972, and wanted for that reason only, one way or another to continue along those lines. For some reason, perhaps because of my uppbringing filled with daily “practical” tasks, it suited me. I had no “higher goals” whatsoever. My academic education at Uppsala had introduced me to clas-sical typology, the practicalities of ordinary life was hardly discussed then in the academy, at least not other than as a way of narrating. I soon took interest, however, in lith-ics not as essentialist markers of time and epochs, but in their production and use. It difficult in retrospect to know if this only was because of my personal interest or the the

SAU RAPPORT 2009:5 151

processual paradigm entering archaeology in Sweden at the time. My first attempt along these lines was to look at how the use of stone tools can be identified (Broad-bent & Knutsson 1975) and somewhat later what consti-tutes culture change in terms of change in lithic produc-tion (Knutsson 1979). In the latter paper I focused on the Maglemose/Kongemose transition in southern Scandina-via and looked more specifically at the change in blade and microbladeproduction. During the preparation for writing that paper I studied original blade- and micro-blade assemblages, mainly from Scania, including the handle core. I also carried out some of my first experi-ments as an archaeologist. For some reason, I can not still after 30 years understand why I became intrested in this topic and while the handlecore tradition has popped up at intervals ever since.

In my study at home I have a shelf with “old things”, never finished and published papers and project plans. As I was sitting there thinking of the Svartkärret site and the possible topic of this paper, my eyes, as usually when I am about to write something new, scanned the back of all the books in my library in the hope of getting some inspiration. This time my eyes got stuck on a file with a back of yellow fabrik called: “experimental production of a slotted bone point”. Without hesitation, as it was the most obvious thing to do at the moment, I reach for the file and started to look at the content. It seemed to be notes from my first attempts as an experimental archae-ologist, already mentioned above. Colours slides, black and white photographs, drawings, handwritten manu-scripts and sheets with typed text in one instance throwed me 30 years back in time and at the same time into the arms of the handle core once again. Memories of my first years as a searching student surfaced and somehow the threads to the present instantly revealed themselves as an hiterto untold story of my personal history. The fact that I, 30 years later, found myself as a consultant in mat-ters concerning the handle core was, through the logic of hindsight (Elias in Johansson & Drugge 2003), explained through an almost self writing narrative based on a point of origin materialized and represented by that old file. The historical landscape of my study, its physical appearance with files, books and bundles of manuscripts, had acti-vated my memory.

Pierre Bourdieu talks about the need for a personal narrative. The personal narratives, the story of ones own life, is thus formed like a storyline where: “logic and sta-bility through understandable correlations (connections) often are organized like phases in a teleological develop-ment” (Bourdieu 1996: 53). There are, however, different scales to narratives representing not only a personal his-tory but also collective memories. Part of my personal life history as an archaeologist whose origin is represented by The Old File, is thus embedded in a wider and collective

memory extending way beyond my personal life. These collectively owned narratives is structrally the same and the narration of them may be triggered, as in my case, by material representations in the “cultural landscape” wether a small study with books and files or a larger land-scape with “monuments” (Knutsson 2005).

The sacredness of (personal or collective) origins is often mentioned and I will now unfold some of this sacred material by an investigation of its content. In the file, my point of origin, there is the documentation of an attempt to replicate the production of a slotted bone point with its insets. The process is, according to the written manuscript, important to understand “artefact relations”. It is obvi-ous that this is an attempt to move away from essential-ist notion of types teached at the Uppsala seminar at the time, towards something more processual where, accord-ing to the manuscript the artefacts: ”represents different target groups”. Only the relation between the artefacts in a production process will give them meaning and thus aid in the interpretation of a site or assemblage it is stated. The experimental analysis of the slotted bone point is thus in the manuscript said to represent an attempt to recon-struct the relations betweeen artefacts nessecary to pro-duce it and thus reconstructing part of its network.

This was in retrospect obviously an early version of the “formative process” (Madsen 1985) where the life history of artefacts in a processual logic, by the presence of rem-nants of that process, said something about the function of and relations between sites in a landscape. It proba-bly also represents my reading of the tool-kit discusson at that time, all of which was the result of Binfords proces-sual agenda. The meaning of sites in a natural landscape was the prime focus. This “materialistic” startingpoint for cultural interpretation, has its obvious logic, a logic well in line with my own cultural logic as I was brought up in a small farming village in the swedish mountains. People need tools to make other tools and implements to be able to efficiently extract energy from the natural environment (referring to Binfords interpreation of Leslie Whites discussion of the second law of thermodynamics and the concentration of energy in the landscape, taking the form of animals and plants). The finds from Svartkär-ret containing among other things microblades and remnants from their production, can easily and seem-ingly reliably be understood and interpreted within that type of logic. They must be understood as the remnants from production of new microblades or have fallen out/been removed from slotted bone points after use. They, together with environmental variables, thus has some-thing to say about the site function and may be used as a testimony in a discussion of the possible logic of human “energy capture” in relation to entropy. I see this as a rea-sonable point of departure discussing the material from the Svartkärret site, but then it has to be integrated spe-

SAU RAPPORT 2009:5 151

processual paradigm entering archaeology in Sweden at the time. My first attempt along these lines was to look at how the use of stone tools can be identified (Broad-bent & Knutsson 1975) and somewhat later what consti-tutes culture change in terms of change in lithic produc-tion (Knutsson 1979). In the latter paper I focused on the Maglemose/Kongemose transition in southern Scandina-via and looked more specifically at the change in blade and microbladeproduction. During the preparation for writing that paper I studied original blade- and micro-blade assemblages, mainly from Scania, including the handle core. I also carried out some of my first experi-ments as an archaeologist. For some reason, I can not still after 30 years understand why I became intrested in this topic and while the handlecore tradition has popped up at intervals ever since.

In my study at home I have a shelf with “old things”, never finished and published papers and project plans. As I was sitting there thinking of the Svartkärret site and the possible topic of this paper, my eyes, as usually when I am about to write something new, scanned the back of all the books in my library in the hope of getting some inspiration. This time my eyes got stuck on a file with a back of yellow fabrik called: “experimental production of a slotted bone point”. Without hesitation, as it was the most obvious thing to do at the moment, I reach for the file and started to look at the content. It seemed to be notes from my first attempts as an experimental archae-ologist, already mentioned above. Colours slides, black and white photographs, drawings, handwritten manu-scripts and sheets with typed text in one instance throwed me 30 years back in time and at the same time into the arms of the handle core once again. Memories of my first years as a searching student surfaced and somehow the threads to the present instantly revealed themselves as an hiterto untold story of my personal history. The fact that I, 30 years later, found myself as a consultant in mat-ters concerning the handle core was, through the logic of hindsight (Elias in Johansson & Drugge 2003), explained through an almost self writing narrative based on a point of origin materialized and represented by that old file. The historical landscape of my study, its physical appearance with files, books and bundles of manuscripts, had acti-vated my memory.

Pierre Bourdieu talks about the need for a personal narrative. The personal narratives, the story of ones own life, is thus formed like a storyline where: “logic and sta-bility through understandable correlations (connections) often are organized like phases in a teleological develop-ment” (Bourdieu 1996: 53). There are, however, different scales to narratives representing not only a personal his-tory but also collective memories. Part of my personal life history as an archaeologist whose origin is represented by The Old File, is thus embedded in a wider and collective

memory extending way beyond my personal life. These collectively owned narratives is structrally the same and the narration of them may be triggered, as in my case, by material representations in the “cultural landscape” wether a small study with books and files or a larger land-scape with “monuments” (Knutsson 2005).

The sacredness of (personal or collective) origins is often mentioned and I will now unfold some of this sacred material by an investigation of its content. In the file, my point of origin, there is the documentation of an attempt to replicate the production of a slotted bone point with its insets. The process is, according to the written manuscript, important to understand “artefact relations”. It is obvi-ous that this is an attempt to move away from essential-ist notion of types teached at the Uppsala seminar at the time, towards something more processual where, accord-ing to the manuscript the artefacts: ”represents different target groups”. Only the relation between the artefacts in a production process will give them meaning and thus aid in the interpretation of a site or assemblage it is stated. The experimental analysis of the slotted bone point is thus in the manuscript said to represent an attempt to recon-struct the relations betweeen artefacts nessecary to pro-duce it and thus reconstructing part of its network.

This was in retrospect obviously an early version of the “formative process” (Madsen 1985) where the life history of artefacts in a processual logic, by the presence of rem-nants of that process, said something about the function of and relations between sites in a landscape. It proba-bly also represents my reading of the tool-kit discusson at that time, all of which was the result of Binfords proces-sual agenda. The meaning of sites in a natural landscape was the prime focus. This “materialistic” startingpoint for cultural interpretation, has its obvious logic, a logic well in line with my own cultural logic as I was brought up in a small farming village in the swedish mountains. People need tools to make other tools and implements to be able to efficiently extract energy from the natural environment (referring to Binfords interpreation of Leslie Whites discussion of the second law of thermodynamics and the concentration of energy in the landscape, taking the form of animals and plants). The finds from Svartkär-ret containing among other things microblades and remnants from their production, can easily and seem-ingly reliably be understood and interpreted within that type of logic. They must be understood as the remnants from production of new microblades or have fallen out/been removed from slotted bone points after use. They, together with environmental variables, thus has some-thing to say about the site function and may be used as a testimony in a discussion of the possible logic of human “energy capture” in relation to entropy. I see this as a rea-sonable point of departure discussing the material from the Svartkärret site, but then it has to be integrated spe-

152 SAU RAPPORT 2009:5

cifically into Whites original theory. Reconstructions and narratives as to what the past was like referring to use of resources, has its place but then in more popular presen-tations of “life in the past”. As I will suggest, since the topic of my main suggestion of inquiry here relates to history in culture process, there is an interesting conflict or ten-sion between that and the hypothesis of the importance of energy capture in human societies steered by maximi-zation. That’s why it is important to study, not the mean-ing, but the perhaps the logic of “history”. At least when it comes to a possible archaeological contribution to a gen-eral theory of culture.

Many years has passed since I worked with the Old File and I have made at least one attempt to deal with the handle core tradition within that specific understanding of how humans and thus culture works. One example is the Skumparberget I site quite close in time and space to Svartkärret, where the interpretation based on mid-dle range theory of a 7000 years old microblade produc-tion site as a “hunting stand” (Binford 1983) indicated that logistically organized hunter gatherers at this time lived in Eastern Central Sweden (Apel et al 1996; Knutsson et al 1999). Here discussions, pertinent also to the understand-ing of the Svartkärret site on depositional practices, spa-tial order and logistic planning of individual places was discussed. All in line with the processual paradigm fore-shadowed in the text in the the old file. The discussion was never, however, related to a more general understanding of culture logics of wich the processual agenda was part, that is used to test the idea of economic maximation in relation to the energy distribution in the landscape.

But I have returned to the handle core problem at sev-eral other occasions after those first attempts to discuss it in terms of place, landscape and culture process (Knuts-son 1993; 2004, Knutsson et al 2003), always changing somewhat my perspective, no doubt closely following the trends of the day. A contextual analysis of the han-dle core tradition on a north swedish site, indicated that the handle core traditon was not so old as expected and thus that it was not introduced into the area in the mid-dle Mesolithic by the bearers of that tradition. They where not pioneering virgin land tracing the melting ice in the early Holocene, but the handle core tradition must have been introduced into already settled land and thus by a social process among and between a network of people. To me this discovery became a breaking point and thus also an important point in my personal narrative. If the wide spread distribution of the handle core tradition from nothern Germany to northern Lappand was not the result of migrating groups, why did this culturally specific way of making stone insets in spearheads and daggers spread over such a vast area? After collecting hundreds of dates from sites all over this settled space, I could further con-clude that this process was fast, so fast that it cannot be

measured with traditional archaeological means. The technology was thus not only widespread but this hap-pened simultaneous over a huge area.

I have tentatively interpreted this data in line with the way the fast introduction of ceramic technology in eastern Europe in the Late Mesolithic (Hallgren 2004) is understood, as the result of knowledge transmitted though hunter-gatherer marriage networks based on a postmarital rule of virilocality. If this is true then it was in the hands of classificatory women that the spread of the hand le core tradition may have been transmitted. This suggestion does not explain, however, why a tradition such as this is wanted or accepted over a wast area like this. Boasian culture particularism is actually refuted by this pattern, instead processual thinking might help us here. Was this change in technology related to (natural) envi-ronmetal conditions, or may it rather be understood as a reaction to changes in the social environment and thus can be discussed in terms of ecology (that is the interac-tions between organisms and their environment includ-ing other organisms)? In this particular case the establish-ment of or rather reconstitution of social networks.

The problem is that we do not know what came before, thus we cannot suggest based on positive evidence, if the expansion of this technology was a change within already existing networks or if it by this change in technology, incorporated different local groups in a new type of rela-tionship. If so, the handle core technology was of social character. If so the finds at Svartkärret cannot profitably be discussed in terms of processual concepts like site func-tion or tool function and its natural environment alone. Based on an idea that human culture does not in any maximizing way extract energy out of the landscape, then how does culture work? My opinion is, and that is what one could bear in mind when working with the Svartkär-ret material, that history is important in culture process. And further, history is carried by and represented by, not only narratives, but material culture including proc-esses of their production and use. Can this “remember-ing” explain why human cultures go against the general process of entropy and thus be part of the understanding of the handle core expansion? I do not know of course but all sites and their contexts with this technology may bear testimony of a culture process of that type.

I have suggested, based on an evaluation of the first colo-nisation of the area in relation to the spatial distribution of and speed of the deglaciation of Scandinavia, that this area covered by the handle core tradition, is the historcally con-stituted imprint of social groups with a common descent in the pioneers settling this part of Norrland from the south (Knutsson 2004; Knutsson et al 2003). New evidence from northernmost Lappland, complement this interpretation (Olofsson 2003) as the oldest radiocarbondates sites in that area (8800 BP and 8600 BP from the Pajala and Dom-

152 SAU RAPPORT 2009:5

cifically into Whites original theory. Reconstructions and narratives as to what the past was like referring to use of resources, has its place but then in more popular presen-tations of “life in the past”. As I will suggest, since the topic of my main suggestion of inquiry here relates to history in culture process, there is an interesting conflict or ten-sion between that and the hypothesis of the importance of energy capture in human societies steered by maximi-zation. That’s why it is important to study, not the mean-ing, but the perhaps the logic of “history”. At least when it comes to a possible archaeological contribution to a gen-eral theory of culture.

Many years has passed since I worked with the Old File and I have made at least one attempt to deal with the handle core tradition within that specific understanding of how humans and thus culture works. One example is the Skumparberget I site quite close in time and space to Svartkärret, where the interpretation based on mid-dle range theory of a 7000 years old microblade produc-tion site as a “hunting stand” (Binford 1983) indicated that logistically organized hunter gatherers at this time lived in Eastern Central Sweden (Apel et al 1996; Knutsson et al 1999). Here discussions, pertinent also to the understand-ing of the Svartkärret site on depositional practices, spa-tial order and logistic planning of individual places was discussed. All in line with the processual paradigm fore-shadowed in the text in the the old file. The discussion was never, however, related to a more general understanding of culture logics of wich the processual agenda was part, that is used to test the idea of economic maximation in relation to the energy distribution in the landscape.

But I have returned to the handle core problem at sev-eral other occasions after those first attempts to discuss it in terms of place, landscape and culture process (Knuts-son 1993; 2004, Knutsson et al 2003), always changing somewhat my perspective, no doubt closely following the trends of the day. A contextual analysis of the han-dle core tradition on a north swedish site, indicated that the handle core traditon was not so old as expected and thus that it was not introduced into the area in the mid-dle Mesolithic by the bearers of that tradition. They where not pioneering virgin land tracing the melting ice in the early Holocene, but the handle core tradition must have been introduced into already settled land and thus by a social process among and between a network of people. To me this discovery became a breaking point and thus also an important point in my personal narrative. If the wide spread distribution of the handle core tradition from nothern Germany to northern Lappand was not the result of migrating groups, why did this culturally specific way of making stone insets in spearheads and daggers spread over such a vast area? After collecting hundreds of dates from sites all over this settled space, I could further con-clude that this process was fast, so fast that it cannot be

measured with traditional archaeological means. The technology was thus not only widespread but this hap-pened simultaneous over a huge area.

I have tentatively interpreted this data in line with the way the fast introduction of ceramic technology in eastern Europe in the Late Mesolithic (Hallgren 2004) is understood, as the result of knowledge transmitted though hunter-gatherer marriage networks based on a postmarital rule of virilocality. If this is true then it was in the hands of classificatory women that the spread of the hand le core tradition may have been transmitted. This suggestion does not explain, however, why a tradition such as this is wanted or accepted over a wast area like this. Boasian culture particularism is actually refuted by this pattern, instead processual thinking might help us here. Was this change in technology related to (natural) envi-ronmetal conditions, or may it rather be understood as a reaction to changes in the social environment and thus can be discussed in terms of ecology (that is the interac-tions between organisms and their environment includ-ing other organisms)? In this particular case the establish-ment of or rather reconstitution of social networks.

The problem is that we do not know what came before, thus we cannot suggest based on positive evidence, if the expansion of this technology was a change within already existing networks or if it by this change in technology, incorporated different local groups in a new type of rela-tionship. If so, the handle core technology was of social character. If so the finds at Svartkärret cannot profitably be discussed in terms of processual concepts like site func-tion or tool function and its natural environment alone. Based on an idea that human culture does not in any maximizing way extract energy out of the landscape, then how does culture work? My opinion is, and that is what one could bear in mind when working with the Svartkär-ret material, that history is important in culture process. And further, history is carried by and represented by, not only narratives, but material culture including proc-esses of their production and use. Can this “remember-ing” explain why human cultures go against the general process of entropy and thus be part of the understanding of the handle core expansion? I do not know of course but all sites and their contexts with this technology may bear testimony of a culture process of that type.

I have suggested, based on an evaluation of the first colo-nisation of the area in relation to the spatial distribution of and speed of the deglaciation of Scandinavia, that this area covered by the handle core tradition, is the historcally con-stituted imprint of social groups with a common descent in the pioneers settling this part of Norrland from the south (Knutsson 2004; Knutsson et al 2003). New evidence from northernmost Lappland, complement this interpretation (Olofsson 2003) as the oldest radiocarbondates sites in that area (8800 BP and 8600 BP from the Pajala and Dom-

SAU RAPPORT 2009:5 153

pokjauratj sites in the far north) indicates groups of people comming in from the northeast with a focus on reindeer hunting. The handle core tradition thus might not only/or be the result of changes within an existing network, but the incorporation of new groups in that network. Whatever is the case, the technological change cannot be explained by adaptive responses to a changing evironment within a purely functional logic, we must start thinking of the hand le core tradition also in terms of its secondary qualities as car-rier of meaning and cultural values. Culture and by that token also history then becomes important.

The reduction sequence, reconstructed experimentally within a middle range theory approach, resulting in small microblades is, as mentioned part of what came to be called the formative process within processual thinking. The inter-est focussed in that tradition on material economy, tool efficiency, and when moving out in the landscape, of site function in relation to available biotic energy. Basically an a-historical view of culture. But the reduction sequence, reconstructed through experimentation also has another history within the academy. In the late 1940-ties the french archaeologist Andre Leroi-Gourhan, developed a new method (and theory) for the analysis of technology called the chaine operatoire. In his view the reduction sequence is not a method for the understanding of production of effi-cient tools but part of a cultural theory that aimed to under-stand humans and their relation to material culture. Thus, in opposition to the functional school, technology is a cul-turally and thus historically formed system of knowledge transmitted over the generations and changes within that system has to be understood on a collective rather than individual level (Leroi-Gourhan 1945). The handle core tra-dition (as part of the production and use of the slotted bone points), its establishement and spread, must, as already stated, from this point of view be discussed in terms of the way culture is used to cope with transformation that chal-lenge the understanding of “reality”, rather than explain this change in technology only as adaption to and economiz-ing behaviour in relation to the efficient capture of energy. The slotted bone points and its system of related activities, is thus an expression of culture, and its fast and wide spread in the middle Mesolithic, is a sign of its cultural importance. As I already mentioned, to view this whole as an societal institution may be profitable. This overarching understand-ing of technological processes, actually seem to be hinted at already in the Old File.

The bone points thus are in those text fragments described as the focal point of a network of relations between things, animals and ideas of the humans using the points and hunting the animals. A cultural view of technology is thus obvious. But in my 1977 archaeological practice, the things where nevertheless mainly practical tools, the animals were calories and the humans steered by a practical rationality.

“to work towards an understanding of artefact relations, is an attempt to bridge the abyss between the factual settle-ment material and assumptions about economic and social settlement structure. Apart from the settlements placement in the natural landscape (ecological zones, topography etc), size, models from anthropological literature etc., the arte-fact based anaysis of relations, is an important aspect of an argument that will lead to statements on societal forms in prehistoric times based on our source material. This is true not least if we want to discuss the characteristic trait in early cultures comprehension of and use of their natural resources” (Knutsson: The Old File 1977)

The networks between things, animals and humans were thus in my archaeological logic rather unproblematicly driven and (possibly strategically) related to, it seems, the dominating paradigm of culture at the time . Although slightly naïve, my attempt to create a network of rela-tions between things and living creatures, have some like-ness to Actor Network Theory (ANT) (Latour 2005). In this approach, created by sociologist who studied work in laboratories, relations that are simultaneously mate-rial (between things) and ’semiotic’ (between concepts) are studied. It assumes that many relations are both material and ’semiotic’ (e g the interactions involve both people and their ideas, and the technologies they use). Together these form a single network. ANT tries to explain how material-semiotic networks come together to act as a whole, as a single entity. As a part of this it may look at explicit strate-gies for relating different elements together into a network so that they form an apparently coherent whole. To trace the whole then is to trace the cultural context of mening where things and humans mutually construct each other. Here nature as entropy and the flow of energy and cul-ture as human societies capturing energy through cul-tural practices are condenced. I will return to this later because no doubt the Svartkärret site must be understod as one aspect of the meaningful spectrum of the handle core/slotted bone point complex at the same time used in capture of energy. If understood as an institution then its variable contexts must be investigated.

This then takes us back to The Old File, where an attempt to study the “gestures” of a specific production sequense was attempted. I am not talking only of the microblades here but on the whole complex process of making a slotted bone point with all its relations, of which the microblades are part.

4.1.4 THE TESTIMONY OF THE OLD FILEReturning to my old file from 1977, the description of the process of making a slotted bone point starts, not with the microblade insets, but with the point itself. It is stated that, based on the lenght of 82 measured unbroken points found in swedish museums by Ulla-Karin Larsson (1973)

SAU RAPPORT 2009:5 153

pokjauratj sites in the far north) indicates groups of people comming in from the northeast with a focus on reindeer hunting. The handle core tradition thus might not only/or be the result of changes within an existing network, but the incorporation of new groups in that network. Whatever is the case, the technological change cannot be explained by adaptive responses to a changing evironment within a purely functional logic, we must start thinking of the hand le core tradition also in terms of its secondary qualities as car-rier of meaning and cultural values. Culture and by that token also history then becomes important.

The reduction sequence, reconstructed experimentally within a middle range theory approach, resulting in small microblades is, as mentioned part of what came to be called the formative process within processual thinking. The inter-est focussed in that tradition on material economy, tool efficiency, and when moving out in the landscape, of site function in relation to available biotic energy. Basically an a-historical view of culture. But the reduction sequence, reconstructed through experimentation also has another history within the academy. In the late 1940-ties the french archaeologist Andre Leroi-Gourhan, developed a new method (and theory) for the analysis of technology called the chaine operatoire. In his view the reduction sequence is not a method for the understanding of production of effi-cient tools but part of a cultural theory that aimed to under-stand humans and their relation to material culture. Thus, in opposition to the functional school, technology is a cul-turally and thus historically formed system of knowledge transmitted over the generations and changes within that system has to be understood on a collective rather than individual level (Leroi-Gourhan 1945). The handle core tra-dition (as part of the production and use of the slotted bone points), its establishement and spread, must, as already stated, from this point of view be discussed in terms of the way culture is used to cope with transformation that chal-lenge the understanding of “reality”, rather than explain this change in technology only as adaption to and economiz-ing behaviour in relation to the efficient capture of energy. The slotted bone points and its system of related activities, is thus an expression of culture, and its fast and wide spread in the middle Mesolithic, is a sign of its cultural importance. As I already mentioned, to view this whole as an societal institution may be profitable. This overarching understand-ing of technological processes, actually seem to be hinted at already in the Old File.

The bone points thus are in those text fragments described as the focal point of a network of relations between things, animals and ideas of the humans using the points and hunting the animals. A cultural view of technology is thus obvious. But in my 1977 archaeological practice, the things where nevertheless mainly practical tools, the animals were calories and the humans steered by a practical rationality.

“to work towards an understanding of artefact relations, is an attempt to bridge the abyss between the factual settle-ment material and assumptions about economic and social settlement structure. Apart from the settlements placement in the natural landscape (ecological zones, topography etc), size, models from anthropological literature etc., the arte-fact based anaysis of relations, is an important aspect of an argument that will lead to statements on societal forms in prehistoric times based on our source material. This is true not least if we want to discuss the characteristic trait in early cultures comprehension of and use of their natural resources” (Knutsson: The Old File 1977)

The networks between things, animals and humans were thus in my archaeological logic rather unproblematicly driven and (possibly strategically) related to, it seems, the dominating paradigm of culture at the time . Although slightly naïve, my attempt to create a network of rela-tions between things and living creatures, have some like-ness to Actor Network Theory (ANT) (Latour 2005). In this approach, created by sociologist who studied work in laboratories, relations that are simultaneously mate-rial (between things) and ’semiotic’ (between concepts) are studied. It assumes that many relations are both material and ’semiotic’ (e g the interactions involve both people and their ideas, and the technologies they use). Together these form a single network. ANT tries to explain how material-semiotic networks come together to act as a whole, as a single entity. As a part of this it may look at explicit strate-gies for relating different elements together into a network so that they form an apparently coherent whole. To trace the whole then is to trace the cultural context of mening where things and humans mutually construct each other. Here nature as entropy and the flow of energy and cul-ture as human societies capturing energy through cul-tural practices are condenced. I will return to this later because no doubt the Svartkärret site must be understod as one aspect of the meaningful spectrum of the handle core/slotted bone point complex at the same time used in capture of energy. If understood as an institution then its variable contexts must be investigated.

This then takes us back to The Old File, where an attempt to study the “gestures” of a specific production sequense was attempted. I am not talking only of the microblades here but on the whole complex process of making a slotted bone point with all its relations, of which the microblades are part.

4.1.4 THE TESTIMONY OF THE OLD FILEReturning to my old file from 1977, the description of the process of making a slotted bone point starts, not with the microblade insets, but with the point itself. It is stated that, based on the lenght of 82 measured unbroken points found in swedish museums by Ulla-Karin Larsson (1973)

154 SAU RAPPORT 2009:5

that 25 could have been made from roedeer (Capreolus Capreolus), 53 points may be from red deer (Cervus Elap-hus) and 4 pieces longer than 25 cm must have been made from elkbones (Alces alces). I had, according to the file, obviously looked at some original points myself. In the manuscript it is thus stated that out of 51 points kept in Museum of National Antiquities (Stockholm), 45 pieces where broken but repaired and may thus originally have been considerably longer. All the short ones where fur-thermore repaired. I thus came to the conclusion that most points should have been made from red deer or elk, most probably elk.

Repair was foremost visible as points with grooves for the insets extending all the way to the point (fig 275 a). Other indications of repair was that when broken tips

were repaired no extra surface polishing was carried out and the typically channeled surface of the planed bone was then present only on the tip area, whereas the rest of the point was polished (fig 276 a).

Most points have evidence of black mastic or tar on the butt end (fig 276 d; 277 d), probably representing remants of hafting. The butt end was according to this set in a hole in the haft and then glued to the haft with tar or rather resin. Some of the points have a thicker butt end (fig 275 d) which probably can be related to point repair where the bone body was pared down and made thinner, except for the part stuck in the haft. Thus the shaft and the point must have been cared for and used over an extended period including new hafting mastic, repair of the broken tip and of course, the replacement of fallen out or bro-

Figure 275. Features of production and use of slotted bone points. a, grooves for insets extending all the way up to the point tip indicating that it had been broken and provided with a new pointed tip. b, transversal grooves on surface of points with one slot and mothakar indikating grinding. c, traces of the tool used to make the slot. d, the thickened base of a slotted bone point indicating that the point was reshaped as the tool still was attached to a haft.

Figure 276. Features of production and use of slotted bone points. a, part of a point where channelling on an otherwise polished surface indicates repair. b, A microblade pressed into the soft (warmed) tar that was used to glue them into the slot. c, most bone points had complete microblades as insets. D, a vulst close to the base of the point indicates repair when the it was still kept in the shaft. Remains of tar from hafting.

154 SAU RAPPORT 2009:5

that 25 could have been made from roedeer (Capreolus Capreolus), 53 points may be from red deer (Cervus Elap-hus) and 4 pieces longer than 25 cm must have been made from elkbones (Alces alces). I had, according to the file, obviously looked at some original points myself. In the manuscript it is thus stated that out of 51 points kept in Museum of National Antiquities (Stockholm), 45 pieces where broken but repaired and may thus originally have been considerably longer. All the short ones where fur-thermore repaired. I thus came to the conclusion that most points should have been made from red deer or elk, most probably elk.

Repair was foremost visible as points with grooves for the insets extending all the way to the point (fig 275 a). Other indications of repair was that when broken tips

were repaired no extra surface polishing was carried out and the typically channeled surface of the planed bone was then present only on the tip area, whereas the rest of the point was polished (fig 276 a).

Most points have evidence of black mastic or tar on the butt end (fig 276 d; 277 d), probably representing remants of hafting. The butt end was according to this set in a hole in the haft and then glued to the haft with tar or rather resin. Some of the points have a thicker butt end (fig 275 d) which probably can be related to point repair where the bone body was pared down and made thinner, except for the part stuck in the haft. Thus the shaft and the point must have been cared for and used over an extended period including new hafting mastic, repair of the broken tip and of course, the replacement of fallen out or bro-

Figure 275. Features of production and use of slotted bone points. a, grooves for insets extending all the way up to the point tip indicating that it had been broken and provided with a new pointed tip. b, transversal grooves on surface of points with one slot and mothakar indikating grinding. c, traces of the tool used to make the slot. d, the thickened base of a slotted bone point indicating that the point was reshaped as the tool still was attached to a haft.

Figure 276. Features of production and use of slotted bone points. a, part of a point where channelling on an otherwise polished surface indicates repair. b, A microblade pressed into the soft (warmed) tar that was used to glue them into the slot. c, most bone points had complete microblades as insets. D, a vulst close to the base of the point indicates repair when the it was still kept in the shaft. Remains of tar from hafting.

SAU RAPPORT 2009:5 155

ken microblades. In some of the slots there are evidence of removing the resin used to glue the microblades into the slot, one can see traces of resin in the othervise empty slot (fig 278 b; 279 a, b). Quite a few of the preserved bone points in Stockholm show this features.

The important lesson is of course that most bone points where curated and used over an extended period of time before they were discarded and by that time that a lot of microblades from handlecores had been used to keept the point usable. Another observation, perhaps even more important, was that not so few point were discarded when repaired and still fully functional. As we will see later, the find contexts will here be of importance, some of these points might not have been discarded but deposited by purpose, for example sacrified.

4.1.5 AN ATTEMPT TO RECONSTRUCT THE OPERATIVE CHAINBesides stalking, killing and butchering the elks and deers, their tibias had to be removed and cleaned before the pro-duction of the bone point took place. In material from Den-mark and Scania remnants of this production process has been preserved (fig 281 a-d). The archaeologically (Bille-Hendriksen 1976: 102; Larsson 1978: 52f) and anthropo-logically (Jenness 1927: 6) well known splinter and groove technique to make blanks for points has been used. First of all the initial groove was made using a burin. These grooves where cut into the bone “This was done by cutting two tran-versal grooves at opposite oblique angles into the tubular bone so to completely penetrate the wall of the bone” (Lars-son 1978: 53). Then both ends of the bone were removed by

Figure 277. Features of production and use of slotted bone points. a, polished tip, probably related to the point beeing kept in a sheet. b, minute striations transversal too the broader channeling of the point surface evidencing the final polishing of the point surface. D, channeling of the point surface indicates planing of the bone point surface with the aid of a flint tool. Found on original pieces it seems to indicate repair. D, Resin or tar at the butt end shows that the hafting glue extended a few cm up on the bone point from the shaft end that was alinged to the lowermost microblades in the slot.

Figure 278. Features of production and use of slotted bone points. a, channeled surface of experimentally produces bone point usinh the sharp angles of a blade core as cutting edge. B, The groove. C, a profile of a slot using model clay. This shows the form of the tool usewd to make the slot wich probably wa a burin held transveresly (compare figure 283 c,d).

SAU RAPPORT 2009:5 155

ken microblades. In some of the slots there are evidence of removing the resin used to glue the microblades into the slot, one can see traces of resin in the othervise empty slot (fig 278 b; 279 a, b). Quite a few of the preserved bone points in Stockholm show this features.

The important lesson is of course that most bone points where curated and used over an extended period of time before they were discarded and by that time that a lot of microblades from handlecores had been used to keept the point usable. Another observation, perhaps even more important, was that not so few point were discarded when repaired and still fully functional. As we will see later, the find contexts will here be of importance, some of these points might not have been discarded but deposited by purpose, for example sacrified.

4.1.5 AN ATTEMPT TO RECONSTRUCT THE OPERATIVE CHAINBesides stalking, killing and butchering the elks and deers, their tibias had to be removed and cleaned before the pro-duction of the bone point took place. In material from Den-mark and Scania remnants of this production process has been preserved (fig 281 a-d). The archaeologically (Bille-Hendriksen 1976: 102; Larsson 1978: 52f) and anthropo-logically (Jenness 1927: 6) well known splinter and groove technique to make blanks for points has been used. First of all the initial groove was made using a burin. These grooves where cut into the bone “This was done by cutting two tran-versal grooves at opposite oblique angles into the tubular bone so to completely penetrate the wall of the bone” (Lars-son 1978: 53). Then both ends of the bone were removed by

Figure 277. Features of production and use of slotted bone points. a, polished tip, probably related to the point beeing kept in a sheet. b, minute striations transversal too the broader channeling of the point surface evidencing the final polishing of the point surface. D, channeling of the point surface indicates planing of the bone point surface with the aid of a flint tool. Found on original pieces it seems to indicate repair. D, Resin or tar at the butt end shows that the hafting glue extended a few cm up on the bone point from the shaft end that was alinged to the lowermost microblades in the slot.

Figure 278. Features of production and use of slotted bone points. a, channeled surface of experimentally produces bone point usinh the sharp angles of a blade core as cutting edge. B, The groove. C, a profile of a slot using model clay. This shows the form of the tool usewd to make the slot wich probably wa a burin held transveresly (compare figure 283 c,d).

156 SAU RAPPORT 2009:5

making grooves at each end. When the groove were suf-ficiently deep the bone ends are chopped away : “by cut-ting and picking” (Bille-Hendriksen 1976: 102). According to Lars Larsson: “it would be difficult to say what kind of tool was used for this cutting, since the cuts form a con-tiguous, uneven surface without distinguishing individual marks”(Larsson 1978: 53). Based on analysis of several bone ends George Sarauw concludes that up to six bone blanks may have been taken out of one tibia (Sarauw 1903: 1, see also fig 280 a). The blanks were then further processed into points, among others slotted bone points for microblade insets (compare also Clark 1953 Plate XX, XXI, XXII). This process varies slightly between gross “cultural” areas in northern Europe and an analysis of production processes and their gestures in the chaine operatoire tradition com-

parable to my 1977 attempt, has recently been made by the french archaeologist Eva David. She distinguish two main traditions, and the slotted bone points related to the handle core tradition belongs to a wester tradition i Europe (David 2003).

In the figures 281 a-d and 282 a-d my 1977 analysis of and attempt to reconstruct the network of gestures and materials related to the production (and use) of 51 ana-lyzed slotted bone points kept in the Museum of National Antiquities in Stockholm, is illustrated. Based on my ocular and microsopic analysis of traces of production, the next step in the production took place. A network of interrelated tools and gestures could thereby be recon-structed. The whole process, including making he tools used amounted to no more than 60 minutes.

Recently it has been suggested that the slotted bone point, perhaps because they are found in graves, are objects of splendour for display. It is a comment on the slotted bone point found in one of the Tågerup graves:

“A slotted bone point of the type that were found in grave 5 must be understood as the result of splendid craftmanship” (Karsten & Knarrström 2001: 61)

The fact that a comparably unskilled craftsman as myself in 1977 could accomplish to make a bone point within an hour, speaks against that proposition. Their specific val-ues, if such exist, must be understood in relation to its culturally constructed value, not the practical skill neces-sary to make it.

The point surfaces are characterized by three types of features: longitudinal channeling (fig 279 a), transversal striations (fig 277 b) and smooth polish (fig 278 a). They represent different stages in the manufacture and use of the points and signals the activities related to this social, material network. These channelled surfaces comes in two varieties: as the unpolished surface of a newly made point, the unpolished surface of a repaired point, the lat-ter normally covering part of the tip and disturbing a pre-viously polished surface (fig 276 a). The tranversal stria-tions are the result of a treatment whereby the surface has been polished by the use of a polishing agent (possibly a fine grained mineral substance of some sort). The smooth polish is only found on the tip of the points and I have interpreted this as the result of wear against the bottom of a soft but abrasive carrying device for arrows.

Several bone splinters were experimentally produced by me from elk metatarsals using this method (fig 281 d, 282 a) and the subsequent forming of the points (fig 282) were used by a tool or rather edge type first discussed by Don Crabtree (Crabtree 1977), the obtuse angled edge. A very sharp and still strong edge. I personally used the rid-ges on blade cores after blade removals (fig 282 b). Thus a point could be produced from breaking it out of the bone

Figure 279. Features of production and use of slotted bone points. a, Scraped surface of a repaired bone point without microblades. B, Tar remnants inside a slot shows that tis point was under repair but never provided with new microblades. C, narrow groove aligned to the slot in this point shows how the craftsman came into the same trouble as the present author did when initiating he groove. Sometimes it became displaced and had to be moved. D, grooves at the end of the slots shows the form and size of the edge used to make the grooves.

156 SAU RAPPORT 2009:5

making grooves at each end. When the groove were suf-ficiently deep the bone ends are chopped away : “by cut-ting and picking” (Bille-Hendriksen 1976: 102). According to Lars Larsson: “it would be difficult to say what kind of tool was used for this cutting, since the cuts form a con-tiguous, uneven surface without distinguishing individual marks”(Larsson 1978: 53). Based on analysis of several bone ends George Sarauw concludes that up to six bone blanks may have been taken out of one tibia (Sarauw 1903: 1, see also fig 280 a). The blanks were then further processed into points, among others slotted bone points for microblade insets (compare also Clark 1953 Plate XX, XXI, XXII). This process varies slightly between gross “cultural” areas in northern Europe and an analysis of production processes and their gestures in the chaine operatoire tradition com-

parable to my 1977 attempt, has recently been made by the french archaeologist Eva David. She distinguish two main traditions, and the slotted bone points related to the handle core tradition belongs to a wester tradition i Europe (David 2003).

In the figures 281 a-d and 282 a-d my 1977 analysis of and attempt to reconstruct the network of gestures and materials related to the production (and use) of 51 ana-lyzed slotted bone points kept in the Museum of National Antiquities in Stockholm, is illustrated. Based on my ocular and microsopic analysis of traces of production, the next step in the production took place. A network of interrelated tools and gestures could thereby be recon-structed. The whole process, including making he tools used amounted to no more than 60 minutes.

Recently it has been suggested that the slotted bone point, perhaps because they are found in graves, are objects of splendour for display. It is a comment on the slotted bone point found in one of the Tågerup graves:

“A slotted bone point of the type that were found in grave 5 must be understood as the result of splendid craftmanship” (Karsten & Knarrström 2001: 61)

The fact that a comparably unskilled craftsman as myself in 1977 could accomplish to make a bone point within an hour, speaks against that proposition. Their specific val-ues, if such exist, must be understood in relation to its culturally constructed value, not the practical skill neces-sary to make it.

The point surfaces are characterized by three types of features: longitudinal channeling (fig 279 a), transversal striations (fig 277 b) and smooth polish (fig 278 a). They represent different stages in the manufacture and use of the points and signals the activities related to this social, material network. These channelled surfaces comes in two varieties: as the unpolished surface of a newly made point, the unpolished surface of a repaired point, the lat-ter normally covering part of the tip and disturbing a pre-viously polished surface (fig 276 a). The tranversal stria-tions are the result of a treatment whereby the surface has been polished by the use of a polishing agent (possibly a fine grained mineral substance of some sort). The smooth polish is only found on the tip of the points and I have interpreted this as the result of wear against the bottom of a soft but abrasive carrying device for arrows.

Several bone splinters were experimentally produced by me from elk metatarsals using this method (fig 281 d, 282 a) and the subsequent forming of the points (fig 282) were used by a tool or rather edge type first discussed by Don Crabtree (Crabtree 1977), the obtuse angled edge. A very sharp and still strong edge. I personally used the rid-ges on blade cores after blade removals (fig 282 b). Thus a point could be produced from breaking it out of the bone

Figure 279. Features of production and use of slotted bone points. a, Scraped surface of a repaired bone point without microblades. B, Tar remnants inside a slot shows that tis point was under repair but never provided with new microblades. C, narrow groove aligned to the slot in this point shows how the craftsman came into the same trouble as the present author did when initiating he groove. Sometimes it became displaced and had to be moved. D, grooves at the end of the slots shows the form and size of the edge used to make the grooves.

SAU RAPPORT 2009:5 157

to the finished point in less that one hour. If this was the tool used to form the points can not argued for in any other way than by the fact that the surface features, the channe-ling mentioned above, on the original points (fig 277 c) and the experimental points (fig 278 a) are identical. I subse-quently polished the point using a piece of hide and a clay/sand polishing paste and then carried on to make the slots (fig 282 c ). The slots were made as suggested by Lars Lars-son with the aid of a hafted burin and similarly to the origi-nals, I had some problems in initiating the slot thus creating a groove beside the one finally deepened (fig 279 c; 282 c).

At the time of carrying out these experiments in 1977, most of my life as a lithic analyst actually lay before me in an unknown future. My collaboration with and appren-ticeship as a knapper with master knappers like Harm Paulsen, Errett Callahan, Bo Madsen, Peter Vemming-Hansen and Jacques Pelegrin, was still to come, mainly in the early to mid 1980-ties. I had, however, made some mainly theoretical analyses of the production of micro-blades by going through original assemblages from the Kongemose period in storage rooms at the Museum of National Antiquities in Stockholm. This resulted in the reconstruction of the reductionsequence that I hoped could be used to say something about the “artefact rela-

tions” (fig 283). Later, Errett Callahan presented an exten-sive experimental analysis of the production of microb-lades from handle cores in Journal of Danish Archaeology (Callahan 1985) based on the analysis of danish finds and Bo Madsen presented another reduction sequence in the journal Fjölnir in 1986. But, in general, I think my theoret-ical construct seems to have survived even that process.

I had, that has to be said, already at this stage talked to Harm Paulsen as I was working in Germany in the mid seventies in the same museum where he was working as a technical drawer. A citation from The Old File, still a hard to read handwritten piece, shows that debitage analysis was part of a very concious strategy:

“As one directly in an assemblage can trace debitage from the production of neolithic axe preforms (Harm Paulsen, oral communication) similarly also from the production of palaeolithic bifaces (Newcomer 1976) it should be possible with a skilled flintknapper to come of with a series of charar-acteristics typical for the forming of handle cores...” (Knuts-son The Old File 1977)

It is obvious to me now, however, that the handle core reduction sequence depends not only on normative, cul-

Figure 280. Remains from stages in the production ofd a slotted bone point found at different late mesolithic sites in southern Scandinavia. a: distal ends of long bones from maglemose on Sealand with signs of chopping of a transversal groove to cut them off. On the distal ends there are also traces of longi-tudinal grooves made to produce slivers of bone for point production. It is obvious that several sleeves were produced from each long bone (after Earauw 1903: 238). b: A long bone with cut of distal ends and a begun groove (from Larsson 1978b). c: A bone sliver found at Starr Carr (after Clark 1972), d: part of a long bone with an extracted sliver from Ögardet in Denmark (after Anderseb 1954).

SAU RAPPORT 2009:5 157

to the finished point in less that one hour. If this was the tool used to form the points can not argued for in any other way than by the fact that the surface features, the channe-ling mentioned above, on the original points (fig 277 c) and the experimental points (fig 278 a) are identical. I subse-quently polished the point using a piece of hide and a clay/sand polishing paste and then carried on to make the slots (fig 282 c ). The slots were made as suggested by Lars Lars-son with the aid of a hafted burin and similarly to the origi-nals, I had some problems in initiating the slot thus creating a groove beside the one finally deepened (fig 279 c; 282 c).

At the time of carrying out these experiments in 1977, most of my life as a lithic analyst actually lay before me in an unknown future. My collaboration with and appren-ticeship as a knapper with master knappers like Harm Paulsen, Errett Callahan, Bo Madsen, Peter Vemming-Hansen and Jacques Pelegrin, was still to come, mainly in the early to mid 1980-ties. I had, however, made some mainly theoretical analyses of the production of micro-blades by going through original assemblages from the Kongemose period in storage rooms at the Museum of National Antiquities in Stockholm. This resulted in the reconstruction of the reductionsequence that I hoped could be used to say something about the “artefact rela-

tions” (fig 283). Later, Errett Callahan presented an exten-sive experimental analysis of the production of microb-lades from handle cores in Journal of Danish Archaeology (Callahan 1985) based on the analysis of danish finds and Bo Madsen presented another reduction sequence in the journal Fjölnir in 1986. But, in general, I think my theoret-ical construct seems to have survived even that process.

I had, that has to be said, already at this stage talked to Harm Paulsen as I was working in Germany in the mid seventies in the same museum where he was working as a technical drawer. A citation from The Old File, still a hard to read handwritten piece, shows that debitage analysis was part of a very concious strategy:

“As one directly in an assemblage can trace debitage from the production of neolithic axe preforms (Harm Paulsen, oral communication) similarly also from the production of palaeolithic bifaces (Newcomer 1976) it should be possible with a skilled flintknapper to come of with a series of charar-acteristics typical for the forming of handle cores...” (Knuts-son The Old File 1977)

It is obvious to me now, however, that the handle core reduction sequence depends not only on normative, cul-

Figure 280. Remains from stages in the production ofd a slotted bone point found at different late mesolithic sites in southern Scandinavia. a: distal ends of long bones from maglemose on Sealand with signs of chopping of a transversal groove to cut them off. On the distal ends there are also traces of longi-tudinal grooves made to produce slivers of bone for point production. It is obvious that several sleeves were produced from each long bone (after Earauw 1903: 238). b: A long bone with cut of distal ends and a begun groove (from Larsson 1978b). c: A bone sliver found at Starr Carr (after Clark 1972), d: part of a long bone with an extracted sliver from Ögardet in Denmark (after Anderseb 1954).

158 SAU RAPPORT 2009:5

tural traditions but on variations in raw material qualities. We know this tradition from a variety of contexts where quartz, senon flint, ordovician flint, quartzite, ashtuff, por-phyrite have been formed into handlecores and microb-lades (Knutsson 1993; Olofsson 1995) . Thus my sequence was true only for the senon flint and for the scanian assemblages. Newertheless it gave me some indications of the process, its stages and its debitage. At least some of the debitage can be recognised at a site like Svartkärret. For example the frontal rejuvenation flakes, indicating some part of the production of microblades at this site. All this seem at present obvious and common knowledge, when the Old File was written, it was not. Symptomatically I had problems when entering the experimental phase of the micro blade production.

When trying to finish the slotted point, I simply could

Figure 281. Experimental reconstruction of a slotted bone point by the author. a: cleaning a moose long bone free from meat and skin. b: chopping of the distal ends of the moose long bone with the aid of a “chopper”. c: The succsessful removal of a distal end. d: producing a groove in a long bone to able to remove a bone sliver.

not make the nessesary microblades. I got help from my already mentioned friend from my time as archaeologist in Germany (1974-1976), Harm Paulsen, who was a skilled flint knapper (the first one I came to know already in 1975) pro-duced the microblades for me and I could finish my exper-iment. From my analysis of the bone points I knew that the hafting of microblades where of at least three different kinds with functional and/or chronological significance.

They where all glued in the slot by some sort of resin, most probably dry destilled birch tar. The slot was filled with resin, held over a fire to soften it and then the micro-blades were pushed in causing tar to be pressed out of the slot (fig 277 b). All this was visible on the original pieces. The microblades could be placed in the slot at an angle forming a saw toth edge, or be pressed in so to form a continuous, straight edge. I did not know that then, but these two types

a b

dc

158 SAU RAPPORT 2009:5

tural traditions but on variations in raw material qualities. We know this tradition from a variety of contexts where quartz, senon flint, ordovician flint, quartzite, ashtuff, por-phyrite have been formed into handlecores and microb-lades (Knutsson 1993; Olofsson 1995) . Thus my sequence was true only for the senon flint and for the scanian assemblages. Newertheless it gave me some indications of the process, its stages and its debitage. At least some of the debitage can be recognised at a site like Svartkärret. For example the frontal rejuvenation flakes, indicating some part of the production of microblades at this site. All this seem at present obvious and common knowledge, when the Old File was written, it was not. Symptomatically I had problems when entering the experimental phase of the micro blade production.

When trying to finish the slotted point, I simply could

Figure 281. Experimental reconstruction of a slotted bone point by the author. a: cleaning a moose long bone free from meat and skin. b: chopping of the distal ends of the moose long bone with the aid of a “chopper”. c: The succsessful removal of a distal end. d: producing a groove in a long bone to able to remove a bone sliver.

not make the nessesary microblades. I got help from my already mentioned friend from my time as archaeologist in Germany (1974-1976), Harm Paulsen, who was a skilled flint knapper (the first one I came to know already in 1975) pro-duced the microblades for me and I could finish my exper-iment. From my analysis of the bone points I knew that the hafting of microblades where of at least three different kinds with functional and/or chronological significance.

They where all glued in the slot by some sort of resin, most probably dry destilled birch tar. The slot was filled with resin, held over a fire to soften it and then the micro-blades were pushed in causing tar to be pressed out of the slot (fig 277 b). All this was visible on the original pieces. The microblades could be placed in the slot at an angle forming a saw toth edge, or be pressed in so to form a continuous, straight edge. I did not know that then, but these two types

a b

dc

SAU RAPPORT 2009:5 159

of mounting can be related to two different functions. The slotted bone point has always been assumed to be the head of a dart or spear. Microwear analysis has, however recently shown (Knutsson H 2008) that the tools with microblade insets also have been used as knifes for vegetable mate-rial and then the microblades has been set as a continu-ous straight edge. This type of tool is for example found in one of the graves with slotted bone points, the one from Tågerup (Karsten & Knarrström 2001: 34)

In some cases the micro blades in the analysed assem-blage from Stockholm where not whole but had the bulbar end broken off. The latter where related to a special vari-ety of slotted bone point with insets on only one side and with minute mothakar. The latter point is, I assume, an older type (see however Verhart 1990).

4.1.6 CHAINE OPERATOIRE AND THE CULTURE OF BONE AND ANTLER CRAFT IN THE MESOLITHICSome years ago Leo Verhart presented an overview over Stone Age bone points in northern Europe. Based on that he could present a hypothesis on cultural regions in this area, expressed as the production of specific point types (Verhart 1990). The slotted bone points of the type discussed here (07 02 and 07 03) covers the southern part of the handle core tradition. North of Mälardalen the evidence is lacking. Recently Eva David (David 2003; 2006) has made a comprehensive study of the chaine operatoire of bone implements in roughly the same area, thus adding an additional level of how and in which sub regions certain cultural traits were transmitted over the generations. This overaching material of how specific gestures have been transmitted in space and time, must

Figure 282. Experimental reconstruction of a slotted bone point by the author. a: The bone slivers chopped out of the long bone. b: shaping a bone point by shaving the bone sliver using the sharp angles of a blade core. c: making the slot in the bone point using a small burin.

a

b c

SAU RAPPORT 2009:5 159

of mounting can be related to two different functions. The slotted bone point has always been assumed to be the head of a dart or spear. Microwear analysis has, however recently shown (Knutsson H 2008) that the tools with microblade insets also have been used as knifes for vegetable mate-rial and then the microblades has been set as a continu-ous straight edge. This type of tool is for example found in one of the graves with slotted bone points, the one from Tågerup (Karsten & Knarrström 2001: 34)

In some cases the micro blades in the analysed assem-blage from Stockholm where not whole but had the bulbar end broken off. The latter where related to a special vari-ety of slotted bone point with insets on only one side and with minute mothakar. The latter point is, I assume, an older type (see however Verhart 1990).

4.1.6 CHAINE OPERATOIRE AND THE CULTURE OF BONE AND ANTLER CRAFT IN THE MESOLITHICSome years ago Leo Verhart presented an overview over Stone Age bone points in northern Europe. Based on that he could present a hypothesis on cultural regions in this area, expressed as the production of specific point types (Verhart 1990). The slotted bone points of the type discussed here (07 02 and 07 03) covers the southern part of the handle core tradition. North of Mälardalen the evidence is lacking. Recently Eva David (David 2003; 2006) has made a comprehensive study of the chaine operatoire of bone implements in roughly the same area, thus adding an additional level of how and in which sub regions certain cultural traits were transmitted over the generations. This overaching material of how specific gestures have been transmitted in space and time, must

Figure 282. Experimental reconstruction of a slotted bone point by the author. a: The bone slivers chopped out of the long bone. b: shaping a bone point by shaving the bone sliver using the sharp angles of a blade core. c: making the slot in the bone point using a small burin.

a

b c

160 SAU RAPPORT 2009:5

be one of the starting points for a discussion, of in this case the handle core tradition. It is within these limits that the variable contexts of a possible institution can be investigated.

4.1.7 CONTEXTS OF SLOTTED BONE POINTS AND HANDLE CORE CHAINE OPERATOIREEigtht years ago I prepared a paper for the Meso 2000 conference in Stockholm. In it I tried to show that if the slotted bone point would have been part of a Neolithic or Bronze Age setting, it would have been interpreted as evidence of important rituals. I discussed slotted bone points most probably found in moors. Of a total of 274 slotted bone points 124 has been classified as moor offer-ings (Knutsson et al 2003: 424). Ulla-Karin Larsson data-base of 124 stray found points are all well preserved and it can be assumed that most of them actually come from moors. I conclude:

“There is thus no doubt that the handle-core tradition, being part of the production of slotted bone points, must be seen as a technology intimately related to ritual contexts related to moor offerings in late mesolithic Scandinavia” (Knutsson et al 2003: 424) .

In the paper other contexts are also mentioned, not least burial contexts where it is concluded that the slotted bone point with flint microblades are found in graves at several occasions and that they seem to be related to biological females. A well known example is the Barum grave, but finds from Vedbaeck and the above mentioned Tågerup sites must be mentioned.

A third find situation for slotted bone points and micro-blades are what I have called event context. This relates to two cases where bone points has been found together with bones from animals. In Allerums moor in Scania, a slotted bone point was found between the ribs of a dog

Figure 283. Proposed reduction sequence for the handle core production system based on an analysis of Kongemose material from southern Scandinavia in 1977 by the author.

160 SAU RAPPORT 2009:5

be one of the starting points for a discussion, of in this case the handle core tradition. It is within these limits that the variable contexts of a possible institution can be investigated.

4.1.7 CONTEXTS OF SLOTTED BONE POINTS AND HANDLE CORE CHAINE OPERATOIREEigtht years ago I prepared a paper for the Meso 2000 conference in Stockholm. In it I tried to show that if the slotted bone point would have been part of a Neolithic or Bronze Age setting, it would have been interpreted as evidence of important rituals. I discussed slotted bone points most probably found in moors. Of a total of 274 slotted bone points 124 has been classified as moor offer-ings (Knutsson et al 2003: 424). Ulla-Karin Larsson data-base of 124 stray found points are all well preserved and it can be assumed that most of them actually come from moors. I conclude:

“There is thus no doubt that the handle-core tradition, being part of the production of slotted bone points, must be seen as a technology intimately related to ritual contexts related to moor offerings in late mesolithic Scandinavia” (Knutsson et al 2003: 424) .

In the paper other contexts are also mentioned, not least burial contexts where it is concluded that the slotted bone point with flint microblades are found in graves at several occasions and that they seem to be related to biological females. A well known example is the Barum grave, but finds from Vedbaeck and the above mentioned Tågerup sites must be mentioned.

A third find situation for slotted bone points and micro-blades are what I have called event context. This relates to two cases where bone points has been found together with bones from animals. In Allerums moor in Scania, a slotted bone point was found between the ribs of a dog

Figure 283. Proposed reduction sequence for the handle core production system based on an analysis of Kongemose material from southern Scandinavia in 1977 by the author.

SAU RAPPORT 2009:5 161

(Lidén 1942:17) and in Orups moor close to Copenhagen, a slotted bone point was found in conjuncion with a wild boar skeleton (Mathiassen 1935:135). ). Not least the dog found in graves from the period indicates that the dog was an animal of special importance during this time period. Since the finds are from moors these two kills can thus be understood in terms of ritual killings rather than the rem-nants of hunting events. The slotted bone point can in that sence perhaps be compared to Maya ritual knives (Sievert 1990) or Australian death spears (Flood 1987:276 ).

Admittedly, these event contexts can have a “natural” explanation since it is known among present day hunt-ers that hurt animals seeks water to stop the pain from the wound (Lars Sundström oral communication). The argu-ment in this paper is, however, conciously somewhat biased towards ritualisation. Hunter-gatherers have been natural-ized for a long time and culture thus undercommunicated. Culture must however not be understood as if it is decou-pled from the practicalities of life, it is a way for human to handle these. A famous example is Rappaports “pigs for the ancestors” where the ritual killing of pigs can be under-stood as a way of controlling the population and so save the environment from degradation (Hornborg 1997). Practical matters can only be understood within a cultural logic, a logic that to utsiders may seem uncomprehensible.

Over 120 bone points have been found in settle-ment contexts in southen Scandinavia and the number is increasing year by year. In contrast to well preserved, grave and moor points, the finds from settlements are ususally in a fragmentary state. They are found in what traditionally are called refuse areas, often in water close to settlement areas. The situation in the actual living spaces of the time is of course less well covered since the pres-ervation is normally not so good. As an example I have choosen a site in Scania, Ageröd V, dated to the Vedbaek phase of the Kongemose culture (Larsson 1983:127). On this site two fragmentary slotted bone points have been found, indicating retooling and repair. On the site were further a cache of extremity bones (metacarpal and meta-tarsal) from elk and red deer found. This seem to be, refer-ing to the discussion of the splinter and groove technique earlier, preforms for bone points. According to the exca-vator the bones were held together by a birch bark wrap-ping (Larsson 1983:79 and figure 45).

To sum up, the slotted bone context in some Kongemose sites thus includes rawmaterial depots, broken points, remnants from point production and cores and micro-blades for the insets. On the Ageröd site, 80 handle cores and 2206 micro blades were found. This means 27 micro-blades per core. In a study related to and partly based on my experiments in 1977 as described in The Old File, the economy of the handle core was discussed (Knutsson 1980: 93). I suggested there that over two hundred micro-blades could be produced per core. Most of the blades

has thus been removed from the site by beeing introcuced into a humanly organized network and as such deposited elewhere. Probably during use and repair of slotted bone points on hunting trips, deposited in connection with rit-uals or during gathering of wild vegetables and herbs.

4.1.8 THE HANDLE CORE/SLOTTED BONE POINT AS A SOCIAL INSTITUTIONWithout going into more detailed discussion of find con-text touched upon above, we can conclude that the handle core complex relates to a number of varible situations of practice in a widespread area from northern Germany to the site Rågången in northern Lapland (recently a handle core has been found as far north as the Norwegian arctic coast (Manninen & Knutsson 2009)), all of which can be used to discuss the culturally meningful activity spectrum related to it. My old experiments just hint at some of them and how to “read” the evidence. The question then is of course whether this indicates some common ground on which the interpretation of this technology can rest or if different cultural areas have put it to different “uses” as it was established in this area.

In the introduction to the text I suggested that the hand le core tradition should be investigated from the point of view of a social institution. By that I mean, with reference to Mary Douglas (Douglas 1986), the norms and rules that structure human behaviour to lasting or reoccuring rules of culturally determined behaviour. She speaks of “standardised behav-iour” that transmits conventions between generations and concludes that it therefore is important for the social order and, from a deeper perspective, central to man´s compre-hension of the world. The importance of an activity is thus dependent on the institutionalized context that surrounds them. In this, physical conditions like systems of commu-nication, language, bodily gestures etc are important. The handle core tradition may profitably be investigated from that perspective as it is related to a number of contexts of “bodily gestures” and other meaningful and communica-tive practices. No doubt the fast spread of the “standardised behaviour” signified by the urge to make microblade insets in a particular way, may, if not focusing on a specific quality of its practical function, preliminary be interpreted as it was part of a complex that was central to the comprehension of the world at that time.

The institutions often contain ceremonies and rituals aiming at sanctifying the underlying value system. As I have suggested above, based on a contextual analysis of the slotted bone point, it must have been part of ceremo-nies and rituals. Most institutions also have a long history and have slowly been hammered out through praxis and tradition. They usually contain self reproducing mecha-nisms wich explains their persistence over time. This is also what we see in lithic traditions in the past, some of them are persistent, sometimes over millennia. Cultural

SAU RAPPORT 2009:5 161

(Lidén 1942:17) and in Orups moor close to Copenhagen, a slotted bone point was found in conjuncion with a wild boar skeleton (Mathiassen 1935:135). ). Not least the dog found in graves from the period indicates that the dog was an animal of special importance during this time period. Since the finds are from moors these two kills can thus be understood in terms of ritual killings rather than the rem-nants of hunting events. The slotted bone point can in that sence perhaps be compared to Maya ritual knives (Sievert 1990) or Australian death spears (Flood 1987:276 ).

Admittedly, these event contexts can have a “natural” explanation since it is known among present day hunt-ers that hurt animals seeks water to stop the pain from the wound (Lars Sundström oral communication). The argu-ment in this paper is, however, conciously somewhat biased towards ritualisation. Hunter-gatherers have been natural-ized for a long time and culture thus undercommunicated. Culture must however not be understood as if it is decou-pled from the practicalities of life, it is a way for human to handle these. A famous example is Rappaports “pigs for the ancestors” where the ritual killing of pigs can be under-stood as a way of controlling the population and so save the environment from degradation (Hornborg 1997). Practical matters can only be understood within a cultural logic, a logic that to utsiders may seem uncomprehensible.

Over 120 bone points have been found in settle-ment contexts in southen Scandinavia and the number is increasing year by year. In contrast to well preserved, grave and moor points, the finds from settlements are ususally in a fragmentary state. They are found in what traditionally are called refuse areas, often in water close to settlement areas. The situation in the actual living spaces of the time is of course less well covered since the pres-ervation is normally not so good. As an example I have choosen a site in Scania, Ageröd V, dated to the Vedbaek phase of the Kongemose culture (Larsson 1983:127). On this site two fragmentary slotted bone points have been found, indicating retooling and repair. On the site were further a cache of extremity bones (metacarpal and meta-tarsal) from elk and red deer found. This seem to be, refer-ing to the discussion of the splinter and groove technique earlier, preforms for bone points. According to the exca-vator the bones were held together by a birch bark wrap-ping (Larsson 1983:79 and figure 45).

To sum up, the slotted bone context in some Kongemose sites thus includes rawmaterial depots, broken points, remnants from point production and cores and micro-blades for the insets. On the Ageröd site, 80 handle cores and 2206 micro blades were found. This means 27 micro-blades per core. In a study related to and partly based on my experiments in 1977 as described in The Old File, the economy of the handle core was discussed (Knutsson 1980: 93). I suggested there that over two hundred micro-blades could be produced per core. Most of the blades

has thus been removed from the site by beeing introcuced into a humanly organized network and as such deposited elewhere. Probably during use and repair of slotted bone points on hunting trips, deposited in connection with rit-uals or during gathering of wild vegetables and herbs.

4.1.8 THE HANDLE CORE/SLOTTED BONE POINT AS A SOCIAL INSTITUTIONWithout going into more detailed discussion of find con-text touched upon above, we can conclude that the handle core complex relates to a number of varible situations of practice in a widespread area from northern Germany to the site Rågången in northern Lapland (recently a handle core has been found as far north as the Norwegian arctic coast (Manninen & Knutsson 2009)), all of which can be used to discuss the culturally meningful activity spectrum related to it. My old experiments just hint at some of them and how to “read” the evidence. The question then is of course whether this indicates some common ground on which the interpretation of this technology can rest or if different cultural areas have put it to different “uses” as it was established in this area.

In the introduction to the text I suggested that the hand le core tradition should be investigated from the point of view of a social institution. By that I mean, with reference to Mary Douglas (Douglas 1986), the norms and rules that structure human behaviour to lasting or reoccuring rules of culturally determined behaviour. She speaks of “standardised behav-iour” that transmits conventions between generations and concludes that it therefore is important for the social order and, from a deeper perspective, central to man´s compre-hension of the world. The importance of an activity is thus dependent on the institutionalized context that surrounds them. In this, physical conditions like systems of commu-nication, language, bodily gestures etc are important. The handle core tradition may profitably be investigated from that perspective as it is related to a number of contexts of “bodily gestures” and other meaningful and communica-tive practices. No doubt the fast spread of the “standardised behaviour” signified by the urge to make microblade insets in a particular way, may, if not focusing on a specific quality of its practical function, preliminary be interpreted as it was part of a complex that was central to the comprehension of the world at that time.

The institutions often contain ceremonies and rituals aiming at sanctifying the underlying value system. As I have suggested above, based on a contextual analysis of the slotted bone point, it must have been part of ceremo-nies and rituals. Most institutions also have a long history and have slowly been hammered out through praxis and tradition. They usually contain self reproducing mecha-nisms wich explains their persistence over time. This is also what we see in lithic traditions in the past, some of them are persistent, sometimes over millennia. Cultural

162 SAU RAPPORT 2009:5

conservatism may thus be related to and upheld by these types of institutionalized behaviour.

According to Mary Douglas again, societal conflicts can be understood as tensions between incompatible institu-tional orders and values in a society. The latter notion is important since it is among others, on those grounds that we can understand material changes in prehistory, for example the introduction and dissapearance of the hand le core tradition. Peter Jordan´s investigation of Khanthy transmission of practical knowledge over time may be a case in point, since the most conservative tradi-tions described by him, related to material culture of overt religious importance (Jordan 2003)

I have previously suggested (compare above) that the handle core carried an early post glacial hunter gatherer “ethos” and that the abandonment of it in the transition between Kongemose and Ertebölle in souhern Scandi-navia was the result of such a “tensions between incom-patible institutional orders and values“ (Knutsson 2004). The handle core technology, or rather the meaning it car-ried, just had to go. The latter hypothetically related to the introduction of a value system coupled to the neo-lithic life style on the continent, a life style not compat-ible with the institutionalized hunter-gatherer ethos car-ried by, among others, the handle core institution. If the reflexive perspective (Knutsson 2005; 2006) on a “mal-functional” cultural tradition resulted in the creation of new institutions as a response to “something new”, in this case another lifestyle, we should investigate if this pos-sible period of turbulence is expressed in our materials and then secondly, if the time of reproduction of the insti-tution as we see it as constance in technical operations during the “Kongemose period”, holds true also from a contextual perspective. What were the “self reproducing mechanisms” discussed by Mary Douglas? Or is the tra-ditional societies also characterized by reflexivity? That is, is consistency over time in for example technical oper-ations not the result of embodied, unconsious culture conventions but by reflexive and active control of them? I have previously suggested that pre-modern societies at times have been forced too look at their own culture in a reflexive way (Knutsson 2006). This would corresponds to the “tensions between incompatible institutional orders and values“ mentioned above. Now, these situations will aspire as institutions that keep cultural systems going are not compatible with the events in the lived presence. They are not any longer generative of that present. Modernity is generally thought of as having this type of post-tradi-tional order and were science is institutionalized reflex-ivity, that is the “tensions between incompatible institu-tional orders and values“ are the ideal. The institutions that defines the cource of action for the future by refer-ence to the past, are continuisly questioned and disrupted and the future thus becomes open.

“In a post-traditional social universe, an indefinite range of potential courses of action(with their attendant risks) is at any given moment open to individuals and collectivities. Choosing among such alternatives is always an “as if” mat-ter, aquestion of selecting between possible worlds. Living in circumstances of modernity is best understood as a matter of the routine contemplation of counterfactuals, rather than simply implying a switch from an “orientation to the past”, characteristic of traditional cultures, towards an “orientation to the future” (Giddens 1993: 29, my emphasis.).

This routine contemplation of counterfacts is thus a sort of institutionalized critique of tradition, a tradition car-ried by institutions.

Institutions like this, here hypothetically represented by the handle core and slotted bone complex, are related to the reproduction of a collective memory, a memory transcend-ing that of a personal lifetime. This longue durée (Gross 1985:53) thus can not be tested against the personal experi-ence and becomes for its validation dependent on external facts and for its meningfulness of external interpretations and narratives. The narrative is thus the central element in the reconstruction of the past and the tool with wich coher-ence is created. The narrative is a way for groups of people to create its place in the world. The past has then a descisive influence of the future, it sets the limit for the possible or necessary future. The external facts needed to validate the narrative may for example be related to the physical rep-resentations of an institution, like the handle core tradition and its complext network of gestures and activities.

The slotted bone point can, as we have seen, be found in variable settings such as graves, sacrificial depots, settle-ments and sacrificial offering situations. If the handle core tradition can be understood as an institution as described above it may consequently have been a representation of a culture bearing myth, a collective memory transcending the abyss between the past and the future. Materialized his-tory then will be a mnemonic device in different ways acti-vated whenever the tool was produced, used or repaired.

If the handle core tradition can be shown to be part of the “external facts” that at one stage carried a new past and a new future and at a later stage the wrong past and thus the wrong future for the south Scandinavian hunter-gatherers, then the possibly modernist chrono- and eth-nocentric view of history that was discussed above, may be challenged. People in the past had a history, and they cared for it and owned and used representations of it in narrations, just as we (have to) do.

As an example of the connection between material discources or metaphors and myth, I can mention Peter Roes work on South American indians. Speaking of the mythic level of style he shows the tight relation between aestethics, technology and its semiotic value. Myth, we are told are sacred stories that explain the form (struc-

162 SAU RAPPORT 2009:5

conservatism may thus be related to and upheld by these types of institutionalized behaviour.

According to Mary Douglas again, societal conflicts can be understood as tensions between incompatible institu-tional orders and values in a society. The latter notion is important since it is among others, on those grounds that we can understand material changes in prehistory, for example the introduction and dissapearance of the hand le core tradition. Peter Jordan´s investigation of Khanthy transmission of practical knowledge over time may be a case in point, since the most conservative tradi-tions described by him, related to material culture of overt religious importance (Jordan 2003)

I have previously suggested (compare above) that the handle core carried an early post glacial hunter gatherer “ethos” and that the abandonment of it in the transition between Kongemose and Ertebölle in souhern Scandi-navia was the result of such a “tensions between incom-patible institutional orders and values“ (Knutsson 2004). The handle core technology, or rather the meaning it car-ried, just had to go. The latter hypothetically related to the introduction of a value system coupled to the neo-lithic life style on the continent, a life style not compat-ible with the institutionalized hunter-gatherer ethos car-ried by, among others, the handle core institution. If the reflexive perspective (Knutsson 2005; 2006) on a “mal-functional” cultural tradition resulted in the creation of new institutions as a response to “something new”, in this case another lifestyle, we should investigate if this pos-sible period of turbulence is expressed in our materials and then secondly, if the time of reproduction of the insti-tution as we see it as constance in technical operations during the “Kongemose period”, holds true also from a contextual perspective. What were the “self reproducing mechanisms” discussed by Mary Douglas? Or is the tra-ditional societies also characterized by reflexivity? That is, is consistency over time in for example technical oper-ations not the result of embodied, unconsious culture conventions but by reflexive and active control of them? I have previously suggested that pre-modern societies at times have been forced too look at their own culture in a reflexive way (Knutsson 2006). This would corresponds to the “tensions between incompatible institutional orders and values“ mentioned above. Now, these situations will aspire as institutions that keep cultural systems going are not compatible with the events in the lived presence. They are not any longer generative of that present. Modernity is generally thought of as having this type of post-tradi-tional order and were science is institutionalized reflex-ivity, that is the “tensions between incompatible institu-tional orders and values“ are the ideal. The institutions that defines the cource of action for the future by refer-ence to the past, are continuisly questioned and disrupted and the future thus becomes open.

“In a post-traditional social universe, an indefinite range of potential courses of action(with their attendant risks) is at any given moment open to individuals and collectivities. Choosing among such alternatives is always an “as if” mat-ter, aquestion of selecting between possible worlds. Living in circumstances of modernity is best understood as a matter of the routine contemplation of counterfactuals, rather than simply implying a switch from an “orientation to the past”, characteristic of traditional cultures, towards an “orientation to the future” (Giddens 1993: 29, my emphasis.).

This routine contemplation of counterfacts is thus a sort of institutionalized critique of tradition, a tradition car-ried by institutions.

Institutions like this, here hypothetically represented by the handle core and slotted bone complex, are related to the reproduction of a collective memory, a memory transcend-ing that of a personal lifetime. This longue durée (Gross 1985:53) thus can not be tested against the personal experi-ence and becomes for its validation dependent on external facts and for its meningfulness of external interpretations and narratives. The narrative is thus the central element in the reconstruction of the past and the tool with wich coher-ence is created. The narrative is a way for groups of people to create its place in the world. The past has then a descisive influence of the future, it sets the limit for the possible or necessary future. The external facts needed to validate the narrative may for example be related to the physical rep-resentations of an institution, like the handle core tradition and its complext network of gestures and activities.

The slotted bone point can, as we have seen, be found in variable settings such as graves, sacrificial depots, settle-ments and sacrificial offering situations. If the handle core tradition can be understood as an institution as described above it may consequently have been a representation of a culture bearing myth, a collective memory transcending the abyss between the past and the future. Materialized his-tory then will be a mnemonic device in different ways acti-vated whenever the tool was produced, used or repaired.

If the handle core tradition can be shown to be part of the “external facts” that at one stage carried a new past and a new future and at a later stage the wrong past and thus the wrong future for the south Scandinavian hunter-gatherers, then the possibly modernist chrono- and eth-nocentric view of history that was discussed above, may be challenged. People in the past had a history, and they cared for it and owned and used representations of it in narrations, just as we (have to) do.

As an example of the connection between material discources or metaphors and myth, I can mention Peter Roes work on South American indians. Speaking of the mythic level of style he shows the tight relation between aestethics, technology and its semiotic value. Myth, we are told are sacred stories that explain the form (struc-

SAU RAPPORT 2009:5 163

ture) and behaviour (process) of things (and sociality) and how they came to be differentiated. Myth therefore can be an important determinant of style. The style of material culture represent in these situations the overt message in myth, shown by the iconography of material culture. They are surface manifestations of the unconscious patterning of “structure”, a structure accessible at the mythical level and carried by materialized institutions.

The artefact symbolically represents its typological aspect, and recapitulates in the contexts of its processual fabrica-tion and use, the pervasive animism of the world view of the groups that create it. This view of “object as myth, myth as object” is based on the animistic principle of the total spiritu-ality of the world…”(Roe 1995:58).

Technology in this setting is still the production utilitarian items, but the artefacts are simultaneously within a cul-tural logic, mythical transforms of creatures which act as the major “natural symbols” in cosmology. An example is the myth of how to explain different levels of skill in bas-ket making in Waiwai in Shefarimo.

Looking at a basket and appraising its waratapi pattern from Urufiris skin will “trigger” a recitation of this myth, just telling of the myth will “call up” the artefact as example. This process of “mythic empiricism” shows the intimate relation-ship between myth and material culture. The whole stylistic process, from the selection of raw materials, through the pro-duction of the form and its appropriate decoration, to the sex that employs this technology and the type of task for which it is designed, are all systematically linked to the cosmos in animism technology. Microcosm recapitulates macrocosm (Roe 1995:59)

Altough animism might have been important to the hunter-gatherer ethos in the late Mesolithic Scandina-via, this is not the point here. The argument is that crafts and tools can trigger narratives, and that this goes on on a daily basis not only during specific rituals and ceremo-nies. Practice as it is acted out on all sites in the annual round of the hunter-gatherer, no doubt takes care of the practical necessities of life, but do so within social insti-tutions.

“Social institutions and “society” do not exist isolated from the actions of individuals, but are shaped, reproduced and kept in day to day social interaction. Even if the daily social life can be apprehended as floating and sporadic, it is easy to understand that social interaction by the rule are consti-tuted by regularities and reocurring patterns. The actions related to daily life therefore have profound consequences for and contributes to the reproduction of what we call society” ( Johansson 2003: 424, my translation)

4.1.9 ENDING WORDSTo give meaning to prehistoric lithic assemblages dis-covered and excavated as the result of the coincidental clash between modern and prehistoric land use, road constructing and the past landscape of hunter-gather-ers, presents the archaeologist with immense problems of priorities and thus of representativity. What is the mate-rial representing? What would be an interesting or valu-able research question, what is the most appropriate way to extract information from this site? In this small, partly retrospective paper, I have tried to hint at some possible roads to research on the Svartkärret material.

For more that 30 years now we have discussed lithic debris from activities at Stone Age sites as a testimony of a society coping with variable natural resources and as such been a sort of laboratory for investigations of a certain view of how culture works. This is true especially concern-ing change over the long term, often seen in evolutionary settings with teleological undertones. Although since long challenged within the humanities, this social evolutionism still act as a sort of standard view of how to interpret a Stone Ages site within a more or less unconcious discource, that is the meaning carried by and delimited by its specific vocab-ulary. After 30 years of research well argued interpretations of technologies, tool types, site function, site types etc exist. It is just to easy to feel comfortable with that.

If neoevolutionism and its attached epistemology was a serious attempt to make archaeology into a credible part of social science, my suggestion here and contradictory to some recent trend in the humanities, actually follow that modernist line. What type of theory of the social needs an “archaeological” perspective today? My view is that it is only from the point of view of the possible importance of the history of the long term and a related discussion of materi-alized culture where archaeology can seriously contribute to a broader social theory. In this we return to the goals of New Archaeology, to become part of a serious scientific program, but instead of forgetting history, we embrace it .

So what is a serious scientific program that will aid in the construction of valuable theory of how culture works? I do not know but a suggestion is to start investigating possi-ble prehistoric institutions because they might hold the key to understand the long term pervasiveness of culture and therefore some of the deep history structral determinants of the present, most of wich we are probably not aware of.

The material from Svartkärret is the result of a few sum-mer months excavation and it represents mere selected fragments of culturally meaningful activities carried out by people long ago. But these people had a culture and that culture was reproduced through institutions. Can this context therefore, discussed in relation to other context where people of this culture lived their life, be used in a discussion of how institutions shaped and controlled cul-ture over millennia, also in day to day activities?

SAU RAPPORT 2009:5 163

ture) and behaviour (process) of things (and sociality) and how they came to be differentiated. Myth therefore can be an important determinant of style. The style of material culture represent in these situations the overt message in myth, shown by the iconography of material culture. They are surface manifestations of the unconscious patterning of “structure”, a structure accessible at the mythical level and carried by materialized institutions.

The artefact symbolically represents its typological aspect, and recapitulates in the contexts of its processual fabrica-tion and use, the pervasive animism of the world view of the groups that create it. This view of “object as myth, myth as object” is based on the animistic principle of the total spiritu-ality of the world…”(Roe 1995:58).

Technology in this setting is still the production utilitarian items, but the artefacts are simultaneously within a cul-tural logic, mythical transforms of creatures which act as the major “natural symbols” in cosmology. An example is the myth of how to explain different levels of skill in bas-ket making in Waiwai in Shefarimo.

Looking at a basket and appraising its waratapi pattern from Urufiris skin will “trigger” a recitation of this myth, just telling of the myth will “call up” the artefact as example. This process of “mythic empiricism” shows the intimate relation-ship between myth and material culture. The whole stylistic process, from the selection of raw materials, through the pro-duction of the form and its appropriate decoration, to the sex that employs this technology and the type of task for which it is designed, are all systematically linked to the cosmos in animism technology. Microcosm recapitulates macrocosm (Roe 1995:59)

Altough animism might have been important to the hunter-gatherer ethos in the late Mesolithic Scandina-via, this is not the point here. The argument is that crafts and tools can trigger narratives, and that this goes on on a daily basis not only during specific rituals and ceremo-nies. Practice as it is acted out on all sites in the annual round of the hunter-gatherer, no doubt takes care of the practical necessities of life, but do so within social insti-tutions.

“Social institutions and “society” do not exist isolated from the actions of individuals, but are shaped, reproduced and kept in day to day social interaction. Even if the daily social life can be apprehended as floating and sporadic, it is easy to understand that social interaction by the rule are consti-tuted by regularities and reocurring patterns. The actions related to daily life therefore have profound consequences for and contributes to the reproduction of what we call society” ( Johansson 2003: 424, my translation)

4.1.9 ENDING WORDSTo give meaning to prehistoric lithic assemblages dis-covered and excavated as the result of the coincidental clash between modern and prehistoric land use, road constructing and the past landscape of hunter-gather-ers, presents the archaeologist with immense problems of priorities and thus of representativity. What is the mate-rial representing? What would be an interesting or valu-able research question, what is the most appropriate way to extract information from this site? In this small, partly retrospective paper, I have tried to hint at some possible roads to research on the Svartkärret material.

For more that 30 years now we have discussed lithic debris from activities at Stone Age sites as a testimony of a society coping with variable natural resources and as such been a sort of laboratory for investigations of a certain view of how culture works. This is true especially concern-ing change over the long term, often seen in evolutionary settings with teleological undertones. Although since long challenged within the humanities, this social evolutionism still act as a sort of standard view of how to interpret a Stone Ages site within a more or less unconcious discource, that is the meaning carried by and delimited by its specific vocab-ulary. After 30 years of research well argued interpretations of technologies, tool types, site function, site types etc exist. It is just to easy to feel comfortable with that.

If neoevolutionism and its attached epistemology was a serious attempt to make archaeology into a credible part of social science, my suggestion here and contradictory to some recent trend in the humanities, actually follow that modernist line. What type of theory of the social needs an “archaeological” perspective today? My view is that it is only from the point of view of the possible importance of the history of the long term and a related discussion of materi-alized culture where archaeology can seriously contribute to a broader social theory. In this we return to the goals of New Archaeology, to become part of a serious scientific program, but instead of forgetting history, we embrace it .

So what is a serious scientific program that will aid in the construction of valuable theory of how culture works? I do not know but a suggestion is to start investigating possi-ble prehistoric institutions because they might hold the key to understand the long term pervasiveness of culture and therefore some of the deep history structral determinants of the present, most of wich we are probably not aware of.

The material from Svartkärret is the result of a few sum-mer months excavation and it represents mere selected fragments of culturally meaningful activities carried out by people long ago. But these people had a culture and that culture was reproduced through institutions. Can this context therefore, discussed in relation to other context where people of this culture lived their life, be used in a discussion of how institutions shaped and controlled cul-ture over millennia, also in day to day activities?

164 SAU RAPPORT 2009:5

My suggestions as for the analysis/discussion of the Svartkärret site may seem a bit too ambitious, but I think this ambition is exactly what is needed and, as far as I can judge, the reason why we have been asked to comment on this material in the first place. There is no excavation strategy, no analysis or source critical problem etc, that can be defined or given meaning if there is no overarch-ing idea of what the investigation is all about. This is just all to obvious and the anxiety one normally feel in front of a fragmentary material like this, often relates to a lack of such an overarching idea, not the fragmentary charac-ter of the material as such. Therefore, although working on the small problems of a specific site like this, you will be totally lost if you do not have in mind the big issues. Svarkärret is a testimony of culture in the making, small and fragmentary that’s true, but together with other sites and contexts distributed in time and space, an interest-ing archaeological discussion of the historicity of culture process can take place. The slotted bone point/handle core tradition seen as an “institution” may be a fruitful way of starting such a discussion.

This “modernist” and positivist approach to the past sug-gested here is just one way of dealing with the site Svart-kärret of course. As we have seen above, narratives about the past are important vehicles for the present and the future. But a useful narrative or ideological fiction is all about the present. Although given authenticity and legitimacy by remains from the past, this narrative has to start from reading newspapers, looking at TV, browsing the internet etc ie to get an idea of what a useful or important past in the present might look like. But, perhaps we shall leave this to the general public because they are continously creating useful narratives based on an invented past anyway.

My suggestion then is for archaeology to start investi-gating the role of institutons in culture process, but with a focus on materialized practice and long term history. Where do we find them, how do they operate and so on. A contextualization of the handle core/slotted bone point material from Scandinavia, Svartkärret being the obvious starting point here, can then be confronted with this the-oretical construct in disussions of practice, material cul-ture, and history. Presently discussed theories of culture are of course important here. How can long term history, materialized culture on a more fundamental level con-tribute to an understanding of how it all works?

LITERATUREApel, J. (manuscript). Skumparberget I och II. Arke-

ologikonsuilt AB. Upplands Väsby.Bille-Hendriksen, B., 1976. Svaerdborg I. Arkaeologiske

Studier III. Köpenhamn.Binford, L., 1983. Working at archaeology. New-YorkBourdieu, P., 1996. Praktiskt förnuft. Daidalos.Bradley, R., 2005. Ritual and domestic life in prehistoric

Europe. Rotledge, London.Broadbent, N. B. & Knutsson, K., 1975. An experimental

analysis of quartz scrapers. Results and applications. Fornvännen: 3-4: 113-128. Stockholm.

Callahan, E., 1985. Experiments with Danish Mesoliuthic Microblade Technology. Journal of Danish Archaeol-ogy 4:23-39.

Clark, J. G. D., Goodwin, H., Fraser, F. C., King, J. E., Moore, J. W. & Walker, D. 1954. Excavations at Starr Carr, an Early Mesolithic Site at Seamer near Scarbor-ough, Yorkshire. Cambridge.

David, E., 2003. The contribution of a technological study of bone and antler industry for the definition of the Early Maglemose culture. In: Kindgren, H., Knutsson, K., Larsson, L., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (Eds) Mes-olithic on the Move. Proceedings from MESO 2000, the 6:th international conference on the Mesolithic in Europe. Oxbow books. Oxford.

Douglas, M., 1986. How institutions Think. New York.Flood, J., 1995. Archaeology of the dreamtime. The story of

preistoric Australia and its people. Sydney.Giddens, A., 1996. Modernitetens följder. Studentlitter-

atur. Lund. Hallgren, F., 2004. The introduction of ceramic technol-

ogy around the Baltic Sea in the 6th millennium. I: Knutsson, H. (red.). Coast to Coast – Arrival. Results and Reflections. Coast to Coast books 10. Uppsala Uni-versity, Uppsala:123-142.

Hornborg, A., 1994. Ecology as Semiotics. Outlines of a Contextualist Paradigm for Human Ecology. Working papers in Human Ecology 1. Lund university, Human Ecology Division. Lund.

Jacobsson, K., 2005. Tid och politik. Om tidsuppfattning och politisk självförståelse. Score rapportserie 2005: 9. Stockholm.

Johansson, M., 1997. Historisk makrosociologi - en introduktion. In: Historisk sociologi. Drugge M & M Johansson.

Jordan, P., 2003. Investigating Post-Glacial Hunter Gath-erer Landscape enculturation: ethnographic analogy and interpretative methodologies. In: Kindgren, H., Knutsson, K., Larsson, L., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (Eds) Mesolithic on the Move. Proceedings from MESO

164 SAU RAPPORT 2009:5

My suggestions as for the analysis/discussion of the Svartkärret site may seem a bit too ambitious, but I think this ambition is exactly what is needed and, as far as I can judge, the reason why we have been asked to comment on this material in the first place. There is no excavation strategy, no analysis or source critical problem etc, that can be defined or given meaning if there is no overarch-ing idea of what the investigation is all about. This is just all to obvious and the anxiety one normally feel in front of a fragmentary material like this, often relates to a lack of such an overarching idea, not the fragmentary charac-ter of the material as such. Therefore, although working on the small problems of a specific site like this, you will be totally lost if you do not have in mind the big issues. Svarkärret is a testimony of culture in the making, small and fragmentary that’s true, but together with other sites and contexts distributed in time and space, an interest-ing archaeological discussion of the historicity of culture process can take place. The slotted bone point/handle core tradition seen as an “institution” may be a fruitful way of starting such a discussion.

This “modernist” and positivist approach to the past sug-gested here is just one way of dealing with the site Svart-kärret of course. As we have seen above, narratives about the past are important vehicles for the present and the future. But a useful narrative or ideological fiction is all about the present. Although given authenticity and legitimacy by remains from the past, this narrative has to start from reading newspapers, looking at TV, browsing the internet etc ie to get an idea of what a useful or important past in the present might look like. But, perhaps we shall leave this to the general public because they are continously creating useful narratives based on an invented past anyway.

My suggestion then is for archaeology to start investi-gating the role of institutons in culture process, but with a focus on materialized practice and long term history. Where do we find them, how do they operate and so on. A contextualization of the handle core/slotted bone point material from Scandinavia, Svartkärret being the obvious starting point here, can then be confronted with this the-oretical construct in disussions of practice, material cul-ture, and history. Presently discussed theories of culture are of course important here. How can long term history, materialized culture on a more fundamental level con-tribute to an understanding of how it all works?

LITERATUREApel, J. (manuscript). Skumparberget I och II. Arke-

ologikonsuilt AB. Upplands Väsby.Bille-Hendriksen, B., 1976. Svaerdborg I. Arkaeologiske

Studier III. Köpenhamn.Binford, L., 1983. Working at archaeology. New-YorkBourdieu, P., 1996. Praktiskt förnuft. Daidalos.Bradley, R., 2005. Ritual and domestic life in prehistoric

Europe. Rotledge, London.Broadbent, N. B. & Knutsson, K., 1975. An experimental

analysis of quartz scrapers. Results and applications. Fornvännen: 3-4: 113-128. Stockholm.

Callahan, E., 1985. Experiments with Danish Mesoliuthic Microblade Technology. Journal of Danish Archaeol-ogy 4:23-39.

Clark, J. G. D., Goodwin, H., Fraser, F. C., King, J. E., Moore, J. W. & Walker, D. 1954. Excavations at Starr Carr, an Early Mesolithic Site at Seamer near Scarbor-ough, Yorkshire. Cambridge.

David, E., 2003. The contribution of a technological study of bone and antler industry for the definition of the Early Maglemose culture. In: Kindgren, H., Knutsson, K., Larsson, L., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (Eds) Mes-olithic on the Move. Proceedings from MESO 2000, the 6:th international conference on the Mesolithic in Europe. Oxbow books. Oxford.

Douglas, M., 1986. How institutions Think. New York.Flood, J., 1995. Archaeology of the dreamtime. The story of

preistoric Australia and its people. Sydney.Giddens, A., 1996. Modernitetens följder. Studentlitter-

atur. Lund. Hallgren, F., 2004. The introduction of ceramic technol-

ogy around the Baltic Sea in the 6th millennium. I: Knutsson, H. (red.). Coast to Coast – Arrival. Results and Reflections. Coast to Coast books 10. Uppsala Uni-versity, Uppsala:123-142.

Hornborg, A., 1994. Ecology as Semiotics. Outlines of a Contextualist Paradigm for Human Ecology. Working papers in Human Ecology 1. Lund university, Human Ecology Division. Lund.

Jacobsson, K., 2005. Tid och politik. Om tidsuppfattning och politisk självförståelse. Score rapportserie 2005: 9. Stockholm.

Johansson, M., 1997. Historisk makrosociologi - en introduktion. In: Historisk sociologi. Drugge M & M Johansson.

Jordan, P., 2003. Investigating Post-Glacial Hunter Gath-erer Landscape enculturation: ethnographic analogy and interpretative methodologies. In: Kindgren, H., Knutsson, K., Larsson, L., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (Eds) Mesolithic on the Move. Proceedings from MESO

SAU RAPPORT 2009:5 165

2000, the 6:th international conference on the Meso-lithic in Europe. Oxbow books. Oxford.

Knutsson, K., 1981. Innovation och produktutveckling. Aspekter på spåntekniken i Boreal- och Atlantisk tid i Skåne. Kontaktstencil 20, Umeå.

- 1993. Garaselet-Lappviken-Rastklippan. Inledning till en diskussion av Norrlands äldsta bebyggelse. Tor 25. Uppsala.

- 2004. The Historical Construction of Norrland. In: Knutsson, H. (ed.). Arrival. Coast to Coast Books 12. Uppsala: 45-71

- 2005. Bridging the abyss of time. Material culture, cul-tural reproduction and the sacred time of origin. In: Knutsson, H. (ed.). Pioneer settlements and coloniza-tion processes in the Barents region. Vuollerim Papers in hunter.gatherer archaeology 1. Vuollerim: 117-141

- 2005a. A genealogy of reflexivity: The skilled craftsman as scientist In: Apel J. & Knutsson. K. (eds.) Skilled pro-duction and Social reproduction. SAU reports. Uppsala.

-2005b. Rastklippan och historiens mening. Ekologi, socialt minne och materiella diskurser. I: Festskrift till Evert Baudou. Archaeology and Environment. Umeå

Knutsson, K & P Melchert. 1996. Ett jaktpass för 7000 år sedan vid Skumparberget II. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult AB. Nr 20. 1995.

Knutsson, K., Lindgren, C., Hallgren, F. & Björck, N. 1999. The Mesolithic in Eastern central Sweden. In: Boas, J. (ed.) The Mesolithic in central Scandinavia. Universite-tets Oldsakssamlings Årbok 22 . Oslo: 87-125

Knutsson, K., Lindberg, K-F. & Falkenström P., 2003 Hunter/gatherers north of the TRB-culture in Central Scandinavia-The Neolithization from a north Scan-dinavian perspective. In: Kindgren, H., Knutsson, K., Larsson, L., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (Eds) Mesolithic on the Move. Proceedings from MESO 2000, the 6:th international conference on the Mesolithic in Europe. Oxbow books. Oxford.

Knutsson, K. & Knutsson, H., 2003. Stone Age Transitions. Neolithization in central Scandinavia. In: Budja, M. (ed) . Neolithic Studies. Documenta Praehistorica XXX. Ljubljana.: 49-78.

Knutsson, H., 2006. Kvartsredskapens användning - slit-spårsanalys. I: (red.) Guinard, M. & Vogel, P. Stormos-sen. Ett senmesolitiskt boplatskomplex i den yttre uppländska skärgården.SAU skrifter 20, Uppsala: 223-252.

Knutsson, H. & Knutsson, K., (forthcomming). Quartz and cognitive tool categories in the Stone Age. Evidence from use-wear analysis.

Larsson, L., 1978: Ageröd V. An Atlantic Bog Site in Cen-tral Scania. Acta Archaeologica Lundensa, Series in 80 no 12. Lund.

Larsson, U-K., 1973. De svenska fynden av flintegade benspetsar. SEminar paper. Institute of Archaeology, University of Lund.

Latour, B. 2005. Reassembling the Social. An Introduction to Actor-Network-Theory. Oxford,

Oxford University Press.Leroi-Gourhan 1964. Le geste et la parole I: Technique et

language. Paris. Albin Michel.Lidén, O., 1942. De flinteggade benspetsarnas nordiska

kulturfas. Lund. Madsen, B., 1986. Nogle taxonomiske og nomenklatoriske

bemaerkninger til studiet af flintteknologi – Experi-mentell og Arkeologisk. Fjölnir no. 5:1: 3-28. Uppsala.

Manninen, M. A. & Knutsson, K., 2009. Oblique points and oblique point sites in the inland areas of northern Fennoscandia. In: Interfaces in the Mesolithic Stone Age of Eastern Fennoscandia. Diversity in Hunter-Gatherer Lithic Technologies.

Mathiassen, T. 1935. Om Mullerup mose og Mullerup-Kulturen. Fra Holbaek Amt. Köpenhamn.

Olofsson, A., 1995. Kölskrapor, mikrospånkärnor och mikrospån. En studie i nordsvensk mikrospånteknik. Arkeologiska studier vid Umeå Universitet 3. Depart-ment of Archaeology, Umeå university, Umeå.

- 2003. Pioneer settlement in the Mesolithic of Northern Sweden. Archaeology and Environment 16. Umeå Uni-versity.

Roe, P. G., 1995. Style, society, myth and structure. In: Carr, C. & Neitzel, J-E. (eds.). Style, Society and Person: Archaeological and Ethnological Perspectives. New-York. Plenum Press.

Sarauw, G., 1903. En Stenalders Boplads I Maglemose ved Mullerup. Aarböger for Nordisk Oldkundighed. Köpenhamn

Sievert, A., 1990. Postclassic Maya Ritual Behavior: Micro-wear Analysis of Stone Tools from Ceremonial Con-texts. In: Gräslund, B., Knutsson, H., Knutsson, K. & J. Taffinder (Eds.). Interpretative possabilities in micro-wear studies, AUN 14:147-158. Uppsala.

Welinder, S., 1977. The Mesolithic Stone Age of Eastern Middle Sweden. Antikvariskt Arkiv 65. Stockholm.

Verhart, L., 1990. Stone Age Bone and Antler Points as Indicators for “Social Territories” in the European Mesolithic. In: Vermeersch, P. M. & Van Peer, P., (eds.) Contributions to the Mesolithic in Europe. Papers pre-sented at the fourth international symposium “The mesolithic in Europe”. Leuven.

Whallon, R., 1974. Spatial analysis of Occupation Floors II. The Application of nearest Neighbor Analaysis. Americam Antiquity 39, No 1: 16-34.

SAU RAPPORT 2009:5 165

2000, the 6:th international conference on the Meso-lithic in Europe. Oxbow books. Oxford.

Knutsson, K., 1981. Innovation och produktutveckling. Aspekter på spåntekniken i Boreal- och Atlantisk tid i Skåne. Kontaktstencil 20, Umeå.

- 1993. Garaselet-Lappviken-Rastklippan. Inledning till en diskussion av Norrlands äldsta bebyggelse. Tor 25. Uppsala.

- 2004. The Historical Construction of Norrland. In: Knutsson, H. (ed.). Arrival. Coast to Coast Books 12. Uppsala: 45-71

- 2005. Bridging the abyss of time. Material culture, cul-tural reproduction and the sacred time of origin. In: Knutsson, H. (ed.). Pioneer settlements and coloniza-tion processes in the Barents region. Vuollerim Papers in hunter.gatherer archaeology 1. Vuollerim: 117-141

- 2005a. A genealogy of reflexivity: The skilled craftsman as scientist In: Apel J. & Knutsson. K. (eds.) Skilled pro-duction and Social reproduction. SAU reports. Uppsala.

-2005b. Rastklippan och historiens mening. Ekologi, socialt minne och materiella diskurser. I: Festskrift till Evert Baudou. Archaeology and Environment. Umeå

Knutsson, K & P Melchert. 1996. Ett jaktpass för 7000 år sedan vid Skumparberget II. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult AB. Nr 20. 1995.

Knutsson, K., Lindgren, C., Hallgren, F. & Björck, N. 1999. The Mesolithic in Eastern central Sweden. In: Boas, J. (ed.) The Mesolithic in central Scandinavia. Universite-tets Oldsakssamlings Årbok 22 . Oslo: 87-125

Knutsson, K., Lindberg, K-F. & Falkenström P., 2003 Hunter/gatherers north of the TRB-culture in Central Scandinavia-The Neolithization from a north Scan-dinavian perspective. In: Kindgren, H., Knutsson, K., Larsson, L., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (Eds) Mesolithic on the Move. Proceedings from MESO 2000, the 6:th international conference on the Mesolithic in Europe. Oxbow books. Oxford.

Knutsson, K. & Knutsson, H., 2003. Stone Age Transitions. Neolithization in central Scandinavia. In: Budja, M. (ed) . Neolithic Studies. Documenta Praehistorica XXX. Ljubljana.: 49-78.

Knutsson, H., 2006. Kvartsredskapens användning - slit-spårsanalys. I: (red.) Guinard, M. & Vogel, P. Stormos-sen. Ett senmesolitiskt boplatskomplex i den yttre uppländska skärgården.SAU skrifter 20, Uppsala: 223-252.

Knutsson, H. & Knutsson, K., (forthcomming). Quartz and cognitive tool categories in the Stone Age. Evidence from use-wear analysis.

Larsson, L., 1978: Ageröd V. An Atlantic Bog Site in Cen-tral Scania. Acta Archaeologica Lundensa, Series in 80 no 12. Lund.

Larsson, U-K., 1973. De svenska fynden av flintegade benspetsar. SEminar paper. Institute of Archaeology, University of Lund.

Latour, B. 2005. Reassembling the Social. An Introduction to Actor-Network-Theory. Oxford,

Oxford University Press.Leroi-Gourhan 1964. Le geste et la parole I: Technique et

language. Paris. Albin Michel.Lidén, O., 1942. De flinteggade benspetsarnas nordiska

kulturfas. Lund. Madsen, B., 1986. Nogle taxonomiske og nomenklatoriske

bemaerkninger til studiet af flintteknologi – Experi-mentell og Arkeologisk. Fjölnir no. 5:1: 3-28. Uppsala.

Manninen, M. A. & Knutsson, K., 2009. Oblique points and oblique point sites in the inland areas of northern Fennoscandia. In: Interfaces in the Mesolithic Stone Age of Eastern Fennoscandia. Diversity in Hunter-Gatherer Lithic Technologies.

Mathiassen, T. 1935. Om Mullerup mose og Mullerup-Kulturen. Fra Holbaek Amt. Köpenhamn.

Olofsson, A., 1995. Kölskrapor, mikrospånkärnor och mikrospån. En studie i nordsvensk mikrospånteknik. Arkeologiska studier vid Umeå Universitet 3. Depart-ment of Archaeology, Umeå university, Umeå.

- 2003. Pioneer settlement in the Mesolithic of Northern Sweden. Archaeology and Environment 16. Umeå Uni-versity.

Roe, P. G., 1995. Style, society, myth and structure. In: Carr, C. & Neitzel, J-E. (eds.). Style, Society and Person: Archaeological and Ethnological Perspectives. New-York. Plenum Press.

Sarauw, G., 1903. En Stenalders Boplads I Maglemose ved Mullerup. Aarböger for Nordisk Oldkundighed. Köpenhamn

Sievert, A., 1990. Postclassic Maya Ritual Behavior: Micro-wear Analysis of Stone Tools from Ceremonial Con-texts. In: Gräslund, B., Knutsson, H., Knutsson, K. & J. Taffinder (Eds.). Interpretative possabilities in micro-wear studies, AUN 14:147-158. Uppsala.

Welinder, S., 1977. The Mesolithic Stone Age of Eastern Middle Sweden. Antikvariskt Arkiv 65. Stockholm.

Verhart, L., 1990. Stone Age Bone and Antler Points as Indicators for “Social Territories” in the European Mesolithic. In: Vermeersch, P. M. & Van Peer, P., (eds.) Contributions to the Mesolithic in Europe. Papers pre-sented at the fourth international symposium “The mesolithic in Europe”. Leuven.

Whallon, R., 1974. Spatial analysis of Occupation Floors II. The Application of nearest Neighbor Analaysis. Americam Antiquity 39, No 1: 16-34.

166 SAU RAPPORT 2009:5

4.2 Svartkärret from a Finnish perspective

Tuija Rankama, DocentUniversity of Helsinki

The Svartkärret site in Närke, Sweden, consists of three separate groups of small artefact clusters dated to the Late Mesolithic. As a member of a Nordic expert panel sum-moned by the archaeologists responsible for the excava-tion, I was asked to comment on the site, its finds, and/or its excavation from a Finnish point of view, and perhaps give some insights on its potential for future research. I shall attempt to do this by looking at a number of sepa-rate points, and begin with some notes comparing Finnish and Swedish excavation strategy and rescue excavation in general.

The overwhelming majority of rescue archaeology in Finland is carried out by the National Board of Antiq-uities and is still largely guided by antiquarian princi-ples. That is, the main purpose of a rescue excavation is recording the site – its finds, features, and cultural layer – at an acceptable level of detail and recovering the finds “for future research”. The excavations are not carried out with a specific research question in mind (although some questions may sometimes be considered when planning a project); the aim is simply to recover “the data” before the destruction of the site. The excavation reports, which are not published, are descriptive, not analytical. While osteological analysis has become a standard practice and radiocarbon dating is carried out when warranted, analysis of the rest of the material – the pottery, the lith-ics, the metal finds, and so on – is kept at a minimum. Indeed, it is the policy of the National Board of Antiqui-ties that constructors, who are required by law to finance the excavation of any archaeological site to be destroyed by the construction work, cannot be obliged to pay for further analysis or publication of the material. As a con-sequence, while the post-excavation process naturally involves the cataloguing of the finds, distribution maps are practically the only artefact studies that may end up in the report. A short description of the fieldwork – usu-ally a couple of paragraphs – is published in the Arkeo-logia Suomessa biennial. Should the excavation director wish to carry out more detailed analysis and publication, he or she must find their own financing for that or do the research in their free time.

This situation clearly differs from what has been com-mon lately in Sweden, or at least in Uppsala, where res-cue work is considered research in itself. Reports of res-cue excavations are published and commonly contain a wide variety of research ranging from detailed lithic and ceramic analyses to spatial studies, methodological ques-tions, and discussions of the prehistoric societies behind the studied material (eg Darmark & Sundström 2005;

Guinard & Vogel 2006a; Guinard & Vogel 2006b; Sund-ström & Darmark 2005). Specialist reports, such as osteo-logical and lithic use wear analysis are often also included. A Finnish rescue archaeologist has only been able to look at the research opportunities available to Swedish col-leagues with envy.

The rescue process in Finland involves sites that are previously known through survey, stray finds, or earlier archaeological research. Survey work consists, for exam-ple, of field walking and picking out and plotting surface finds. The plotting of finds is sometimes considered to give enough information for deciding the placement of excavation areas. In other cases, test pitting may be car-ried out, with the aim of locating the edges of the finds scatter and gathering information about the structure of and degree of disturbance to the cultural layer. Geo-physical prospecting and phosphate analysis may also be employed. Test trenches may also be excavated at this stage of the research. Often, however, this stage is omitted and the excavation areas are laid out on the basis of visible remains or the surface scatter of finds. This strategy dif-fers considerably from the test pitting method employed at Svartkärret.

Since all sites are protected by law, excavation in Fin-land is never a given. Every case of threat to a site requires its own negotiations, during which it is decided whether the site is so important that it must be protected under all circumstances, or whether it can be excavated and let go. Rescue excavation usually involves laying out large con-tiguous excavation areas in the most productive-looking, ie, finds intensive, parts of the site. Any features or struc-tures encountered will also, naturally, affect the location of excavation areas. If the areas turn out to be less pro-ductive than predicted on the basis of survey finds, their excavation can be discontinued or limited. If, on the other hand, some areas turn out to be especially productive and the finds seem to continue outside their edges, the area can be extended. It is also possible to negotiate more time for the excavation if warranted by the site. This does not mean, however, that a total excavation of the site area, or even of the area to be destroyed by construction, will always be possible.

Opening large contiguous excavation areas is, of course, labour-intensive and requires a lot of manpower. Contig-uous excavation areas are, however, in Finland consid-ered preferable to the test pitting method employed at Svartkärret. In a quick survey of the opinion of a number of archaeologists, intensive test pitting, especially if the pits are excavated to the bottom of the cultural layer, was seen as undesirable, since it disturbs the original contexts, making the site into a Swiss cheese from which it will be very difficult to get good context information when finally somewhat larger areas are opened. The original structure of the site will in many cases be lost or at least severely

166 SAU RAPPORT 2009:5

4.2 Svartkärret from a Finnish perspective

Tuija Rankama, DocentUniversity of Helsinki

The Svartkärret site in Närke, Sweden, consists of three separate groups of small artefact clusters dated to the Late Mesolithic. As a member of a Nordic expert panel sum-moned by the archaeologists responsible for the excava-tion, I was asked to comment on the site, its finds, and/or its excavation from a Finnish point of view, and perhaps give some insights on its potential for future research. I shall attempt to do this by looking at a number of sepa-rate points, and begin with some notes comparing Finnish and Swedish excavation strategy and rescue excavation in general.

The overwhelming majority of rescue archaeology in Finland is carried out by the National Board of Antiq-uities and is still largely guided by antiquarian princi-ples. That is, the main purpose of a rescue excavation is recording the site – its finds, features, and cultural layer – at an acceptable level of detail and recovering the finds “for future research”. The excavations are not carried out with a specific research question in mind (although some questions may sometimes be considered when planning a project); the aim is simply to recover “the data” before the destruction of the site. The excavation reports, which are not published, are descriptive, not analytical. While osteological analysis has become a standard practice and radiocarbon dating is carried out when warranted, analysis of the rest of the material – the pottery, the lith-ics, the metal finds, and so on – is kept at a minimum. Indeed, it is the policy of the National Board of Antiqui-ties that constructors, who are required by law to finance the excavation of any archaeological site to be destroyed by the construction work, cannot be obliged to pay for further analysis or publication of the material. As a con-sequence, while the post-excavation process naturally involves the cataloguing of the finds, distribution maps are practically the only artefact studies that may end up in the report. A short description of the fieldwork – usu-ally a couple of paragraphs – is published in the Arkeo-logia Suomessa biennial. Should the excavation director wish to carry out more detailed analysis and publication, he or she must find their own financing for that or do the research in their free time.

This situation clearly differs from what has been com-mon lately in Sweden, or at least in Uppsala, where res-cue work is considered research in itself. Reports of res-cue excavations are published and commonly contain a wide variety of research ranging from detailed lithic and ceramic analyses to spatial studies, methodological ques-tions, and discussions of the prehistoric societies behind the studied material (eg Darmark & Sundström 2005;

Guinard & Vogel 2006a; Guinard & Vogel 2006b; Sund-ström & Darmark 2005). Specialist reports, such as osteo-logical and lithic use wear analysis are often also included. A Finnish rescue archaeologist has only been able to look at the research opportunities available to Swedish col-leagues with envy.

The rescue process in Finland involves sites that are previously known through survey, stray finds, or earlier archaeological research. Survey work consists, for exam-ple, of field walking and picking out and plotting surface finds. The plotting of finds is sometimes considered to give enough information for deciding the placement of excavation areas. In other cases, test pitting may be car-ried out, with the aim of locating the edges of the finds scatter and gathering information about the structure of and degree of disturbance to the cultural layer. Geo-physical prospecting and phosphate analysis may also be employed. Test trenches may also be excavated at this stage of the research. Often, however, this stage is omitted and the excavation areas are laid out on the basis of visible remains or the surface scatter of finds. This strategy dif-fers considerably from the test pitting method employed at Svartkärret.

Since all sites are protected by law, excavation in Fin-land is never a given. Every case of threat to a site requires its own negotiations, during which it is decided whether the site is so important that it must be protected under all circumstances, or whether it can be excavated and let go. Rescue excavation usually involves laying out large con-tiguous excavation areas in the most productive-looking, ie, finds intensive, parts of the site. Any features or struc-tures encountered will also, naturally, affect the location of excavation areas. If the areas turn out to be less pro-ductive than predicted on the basis of survey finds, their excavation can be discontinued or limited. If, on the other hand, some areas turn out to be especially productive and the finds seem to continue outside their edges, the area can be extended. It is also possible to negotiate more time for the excavation if warranted by the site. This does not mean, however, that a total excavation of the site area, or even of the area to be destroyed by construction, will always be possible.

Opening large contiguous excavation areas is, of course, labour-intensive and requires a lot of manpower. Contig-uous excavation areas are, however, in Finland consid-ered preferable to the test pitting method employed at Svartkärret. In a quick survey of the opinion of a number of archaeologists, intensive test pitting, especially if the pits are excavated to the bottom of the cultural layer, was seen as undesirable, since it disturbs the original contexts, making the site into a Swiss cheese from which it will be very difficult to get good context information when finally somewhat larger areas are opened. The original structure of the site will in many cases be lost or at least severely

SAU RAPPORT 2009:5 167

damaged. Some of the features will be damaged if a test pit happens to be dug through them. As a consequence, it will be impossible to get a complete picture of the site.

A problem with both the usual Finnish rescue strategy and the Svartkärret strategy is that since both are guided by the distribution of finds, areas that have less finds, but may have interesting underground features or structures, receive less attention. The danger may be smaller in the Finnish system, since the contiguous excavation areas around the finds scatters necessarily also cover areas with lower finds density. A possible solution might be to strip large areas without being confined to the exact loca-tions of finds concentrations, but it is easy to see that this would be difficult to justify to the constructors financing the excavation.

As regards the lithic finds recovered from Svartkär-ret, there are some obvious differences between them and Finnish Late Mesolithic assemblages. One is the raw material composition at Svartkärret. The Late Mesolithic in Finland was almost totally dominated by the use of quartz. During the Early Mesolithic pioneer occupation phase flint was brought to Finland, either by the colonis-ers themselves or through the contacts they maintained with their southern and eastern neighbours or areas of origin (eg, Jussila 2001; 2003; Jussila & Matiskainen 2003; Takala 2004). Later in the Mesolithic the flint import appears to have dried out and it was not before the Comb Ceramic Subneolithic phase that carboniferous flint from Russia again began to be imported to Finland (Manninen, Tallavaara & Hertell 2003). Lithic small tools during the Late Mesolithic, thus, were made exclusively from local quartz. Various slates and greenstones, however, were used for larger implements and we know that these raw materials were transported over considerable distances, although detailed provenience studies using petrographic sampling have not been carried out.

Another difference is the almost complete absence – as far as we are aware – of true microblades from Finnish assemblages. Their existence in several assemblages has been suggested (Schulz 1990), but the study in question has been criticized for excessive reliance on flint typol-ogy (Knutsson 1993:12). Since quartz is the exclusive raw material for small tools, the presence of microblades is difficult to ascertain. Microblade-shaped flakes are often produced in bipolar reduction, but the intention to pro-duce specifically microblades can only be ascertained through the presence of microblade cores, which are dif-ficult to identify in quartz. Their presence has, once again, been suggested (Schulz 1990), and questioned (Knutsson 1993:12); in my own survey of the material published by Schulz no true microblade cores were identified. Since very few quartz assemblages in Finland have so far been thoroughly analysed – let alone published – however, we cannot be sure that microblade cores do not exist.

The only acceptable microblade cores that I am aware of derive from the Kaaraneskoski site in Pello, southwestern Lapland, where part of them seem to be influenced by the Swedish handle core tradition (Rankama in press).

The total absence of retouched tools from the Svartkär-ret assemblage seems strange from a Finnish perspec-tive. The lack of formal tools is normal in Finnish quartz assemblages, but retouched implements that display no effort at formalised typology, such as scrapers and knives of various shapes, are usually fairly abundant (eg, Rankama 2002:87 and references therein; Rankama in press). The absence of retouched tools may be partly explained by the fact that no microscopy was used in studying the quartz artefacts. Part of the absence may also be explained through the fact that the quartz flakes seem to have received less attention than has been usual in res-cue projects carried out by the SAU lately (cf, eg, Darmark & Sundström 2005; Guinard & Vogel 2006a; Guinard & Vogel 2006b; Sundström & Darmark 2005). Without retouched tools it is difficult to interpret the artefact scat-ters at Svartkärret, although the presence of microblades suggests the tooling of some kind of cutting implements.

Admirably, fracture analysis of the quartz assemblages seems to have been a more or less standard procedure in recent SAU excavation projects (ibid.). For some reason, however, it was omitted from the Svartkärret research. Efforts at understanding the meaning of the artefact scat-ters at Svartkärret would benefit from debitage analy-sis. It could be used, for example, for evaluating whether the separate assemblages were knapped in situ or con-tain a specific, meaningful selection of fragments that could be used to interpret the function of the scatters (cf, eg, Rankama 2002). There are, undoubtedly, problems in using fracture analysis (e.g., Darmark & Sundström 2005:40–50; Vogel 2006:31–32), but at least part of them might be said to derive from the prevalent assumption concerning the sequence of quartz reduction in Middle Sweden.

It appears that the sequence of working quartz sug-gested by Callahan (1987:60–61, 64), where the chaîne opératoire starts with platform reduction and proceeds through anvil reduction to bipolar reduction, is nowadays considered practically a given in Middle Swedish Stone Age archaeology. This leads, for example, to the problem that since it is difficult to decide the proportions of plat-form and bipolar reduction within a sequence, the use of the experimental fracture series published by Callahan et al (1992) as comparative material becomes problematic (e.g., Vogel 2006:32). If you do not assume that the bipo-lar and platform components of an assemblage are part of one sequence but derive from independent knapping incidents, the use of the comparative material becomes easier, even if you have to use a combined experimental series (cf Rankama 2002:94–96 ).

SAU RAPPORT 2009:5 167

damaged. Some of the features will be damaged if a test pit happens to be dug through them. As a consequence, it will be impossible to get a complete picture of the site.

A problem with both the usual Finnish rescue strategy and the Svartkärret strategy is that since both are guided by the distribution of finds, areas that have less finds, but may have interesting underground features or structures, receive less attention. The danger may be smaller in the Finnish system, since the contiguous excavation areas around the finds scatters necessarily also cover areas with lower finds density. A possible solution might be to strip large areas without being confined to the exact loca-tions of finds concentrations, but it is easy to see that this would be difficult to justify to the constructors financing the excavation.

As regards the lithic finds recovered from Svartkär-ret, there are some obvious differences between them and Finnish Late Mesolithic assemblages. One is the raw material composition at Svartkärret. The Late Mesolithic in Finland was almost totally dominated by the use of quartz. During the Early Mesolithic pioneer occupation phase flint was brought to Finland, either by the colonis-ers themselves or through the contacts they maintained with their southern and eastern neighbours or areas of origin (eg, Jussila 2001; 2003; Jussila & Matiskainen 2003; Takala 2004). Later in the Mesolithic the flint import appears to have dried out and it was not before the Comb Ceramic Subneolithic phase that carboniferous flint from Russia again began to be imported to Finland (Manninen, Tallavaara & Hertell 2003). Lithic small tools during the Late Mesolithic, thus, were made exclusively from local quartz. Various slates and greenstones, however, were used for larger implements and we know that these raw materials were transported over considerable distances, although detailed provenience studies using petrographic sampling have not been carried out.

Another difference is the almost complete absence – as far as we are aware – of true microblades from Finnish assemblages. Their existence in several assemblages has been suggested (Schulz 1990), but the study in question has been criticized for excessive reliance on flint typol-ogy (Knutsson 1993:12). Since quartz is the exclusive raw material for small tools, the presence of microblades is difficult to ascertain. Microblade-shaped flakes are often produced in bipolar reduction, but the intention to pro-duce specifically microblades can only be ascertained through the presence of microblade cores, which are dif-ficult to identify in quartz. Their presence has, once again, been suggested (Schulz 1990), and questioned (Knutsson 1993:12); in my own survey of the material published by Schulz no true microblade cores were identified. Since very few quartz assemblages in Finland have so far been thoroughly analysed – let alone published – however, we cannot be sure that microblade cores do not exist.

The only acceptable microblade cores that I am aware of derive from the Kaaraneskoski site in Pello, southwestern Lapland, where part of them seem to be influenced by the Swedish handle core tradition (Rankama in press).

The total absence of retouched tools from the Svartkär-ret assemblage seems strange from a Finnish perspec-tive. The lack of formal tools is normal in Finnish quartz assemblages, but retouched implements that display no effort at formalised typology, such as scrapers and knives of various shapes, are usually fairly abundant (eg, Rankama 2002:87 and references therein; Rankama in press). The absence of retouched tools may be partly explained by the fact that no microscopy was used in studying the quartz artefacts. Part of the absence may also be explained through the fact that the quartz flakes seem to have received less attention than has been usual in res-cue projects carried out by the SAU lately (cf, eg, Darmark & Sundström 2005; Guinard & Vogel 2006a; Guinard & Vogel 2006b; Sundström & Darmark 2005). Without retouched tools it is difficult to interpret the artefact scat-ters at Svartkärret, although the presence of microblades suggests the tooling of some kind of cutting implements.

Admirably, fracture analysis of the quartz assemblages seems to have been a more or less standard procedure in recent SAU excavation projects (ibid.). For some reason, however, it was omitted from the Svartkärret research. Efforts at understanding the meaning of the artefact scat-ters at Svartkärret would benefit from debitage analy-sis. It could be used, for example, for evaluating whether the separate assemblages were knapped in situ or con-tain a specific, meaningful selection of fragments that could be used to interpret the function of the scatters (cf, eg, Rankama 2002). There are, undoubtedly, problems in using fracture analysis (e.g., Darmark & Sundström 2005:40–50; Vogel 2006:31–32), but at least part of them might be said to derive from the prevalent assumption concerning the sequence of quartz reduction in Middle Sweden.

It appears that the sequence of working quartz sug-gested by Callahan (1987:60–61, 64), where the chaîne opératoire starts with platform reduction and proceeds through anvil reduction to bipolar reduction, is nowadays considered practically a given in Middle Swedish Stone Age archaeology. This leads, for example, to the problem that since it is difficult to decide the proportions of plat-form and bipolar reduction within a sequence, the use of the experimental fracture series published by Callahan et al (1992) as comparative material becomes problematic (e.g., Vogel 2006:32). If you do not assume that the bipo-lar and platform components of an assemblage are part of one sequence but derive from independent knapping incidents, the use of the comparative material becomes easier, even if you have to use a combined experimental series (cf Rankama 2002:94–96 ).

168 SAU RAPPORT 2009:5

One might, however, ask whether it is legitimate to make either a priori assumption. Instead of taking Callahan’s sequence for granted or rejecting it outright, it might be wiser occasionally to question the models and devise ways to test them. One way to do this is by having a close look at the flake assemblages. This requires determining the reduction methods of the flakes and analysing their size distributions, as well as studying, for example, the occurrence of cortex on the flakes – and on the cores.

In a sequence where the reduction begins with the plat-form method and proceeds through the anvil method to end up in finishing the cores off with bipolar knapping, it is conceivable that the flakes deriving from platform reduc-tion – or a good proportion of them – should be larger than the bipolar flakes. This ought to be a distinct trend detect-able in a flake material that is large enough for reliable sta-tistics, even if we take into account the possibility that the platform flakes did not always travel through the whole length of the core face (cf Hertell & Manninen 2005:90).

In the analysis of the quartz material of the Rävåsen site in Kristiinankaupunki, western Finland, Hertell and Man-ninen found that the bipolar method was clearly more abundant among the quartz artefacts than the platform method (Hertell & Manninen 2005:89, fig 3). In the length distribution of bipolar flakes the class 20–29 mm domi-nated and a fair number of flakes also fell in the classes 30–39 mm, 40–49 mm, and 50–59 mm. The maximum length of the complete bipolar flakes was between 80 and 89 mm. The majority of the platform flakes, on the other hand, fell in the class 10–19 mm, and no complete flakes longer than 20–29 mm were present. The fact that one platform flake fragment fell even in the 80–89 mm class indicates that longer platform flakes had been present, but their number could not have been very high. The platform flakes, thus, were on the whole shorter than the bipolar flakes. The largest bipolar flakes clearly derived from quite sizable cores. Together with the fact that the assemblage also included bipolar flakes and cores with cortex, this suggests that at this site the reduction of a nodule could start directly with the bipolar method and that a reduc-tion sequence proceeding from platform to bipolar was not necessary. The bipolar method was also clearly the preferred method for reducing quartz at this site (Hertell & Manninen 2005:90–94, 96).

At the Kaaraneskoski site in Pello, southwestern Finn-ish Lapland, the bipolar method also dominates the quartz assemblage (Rankama in press). The length of all the artefacts has not been measured, but figure 284 shows the mean weights of whole flakes, as well as flakes and flake fragments in the two analysed excavation areas. As can be seen, the bipolar flakes and flake fragments are, on the whole, heavier than the platform flakes and flake frag-ments. The maximum weight for platform flakes is 13.5 grams, while the largest (outlier) bipolar flake weighs 57.2

Figure 284. Mean weights of whole flakes (a) and flakes and flake fragments (b) in Areas 3 and 5 at the Kaaraneskoskisite in Pello.

grams. If this outlier is excluded, the maximum bipolar flake weighs 23 grams.

Even though the Kaaraneskoski assemblage appears partly selected (Rankama in press), it would seem odd that the selection would include only very small platform fla-kes, if larger ones were available, or only particularly large bipolar flakes. A more acceptable explanation is that bipo-lar reduction was not part of a sequence beginning with platform reduction, but a method used independently.

In a chaîne opératoire following Callahan’s sequence platform cores should also be larger than bipolar cores. The Kaaraneskoski material seems to follow this trend (Fig 285).

This trend is not, however, as reliable as evidence as that of the flakes, for the simple reason that bipolar cores, whether their knapping began with the platform method or not, tend to end up being smaller than platform cores. There may be many reasons for this. Knutsson has sug-gested that the freehand platform method can only be used for cores that weigh more than 50 grams (Knutsson 1988:89, 100). Smaller platform cores then, presumably, had to be supported by some kind of an anvil. The reduc-tion of bipolar cores could be taken further because an anvil was used in any case and also because towards the end of their use life the cores could be held in a device that reduced the danger to the knapper’s hands.

168 SAU RAPPORT 2009:5

One might, however, ask whether it is legitimate to make either a priori assumption. Instead of taking Callahan’s sequence for granted or rejecting it outright, it might be wiser occasionally to question the models and devise ways to test them. One way to do this is by having a close look at the flake assemblages. This requires determining the reduction methods of the flakes and analysing their size distributions, as well as studying, for example, the occurrence of cortex on the flakes – and on the cores.

In a sequence where the reduction begins with the plat-form method and proceeds through the anvil method to end up in finishing the cores off with bipolar knapping, it is conceivable that the flakes deriving from platform reduc-tion – or a good proportion of them – should be larger than the bipolar flakes. This ought to be a distinct trend detect-able in a flake material that is large enough for reliable sta-tistics, even if we take into account the possibility that the platform flakes did not always travel through the whole length of the core face (cf Hertell & Manninen 2005:90).

In the analysis of the quartz material of the Rävåsen site in Kristiinankaupunki, western Finland, Hertell and Man-ninen found that the bipolar method was clearly more abundant among the quartz artefacts than the platform method (Hertell & Manninen 2005:89, fig 3). In the length distribution of bipolar flakes the class 20–29 mm domi-nated and a fair number of flakes also fell in the classes 30–39 mm, 40–49 mm, and 50–59 mm. The maximum length of the complete bipolar flakes was between 80 and 89 mm. The majority of the platform flakes, on the other hand, fell in the class 10–19 mm, and no complete flakes longer than 20–29 mm were present. The fact that one platform flake fragment fell even in the 80–89 mm class indicates that longer platform flakes had been present, but their number could not have been very high. The platform flakes, thus, were on the whole shorter than the bipolar flakes. The largest bipolar flakes clearly derived from quite sizable cores. Together with the fact that the assemblage also included bipolar flakes and cores with cortex, this suggests that at this site the reduction of a nodule could start directly with the bipolar method and that a reduc-tion sequence proceeding from platform to bipolar was not necessary. The bipolar method was also clearly the preferred method for reducing quartz at this site (Hertell & Manninen 2005:90–94, 96).

At the Kaaraneskoski site in Pello, southwestern Finn-ish Lapland, the bipolar method also dominates the quartz assemblage (Rankama in press). The length of all the artefacts has not been measured, but figure 284 shows the mean weights of whole flakes, as well as flakes and flake fragments in the two analysed excavation areas. As can be seen, the bipolar flakes and flake fragments are, on the whole, heavier than the platform flakes and flake frag-ments. The maximum weight for platform flakes is 13.5 grams, while the largest (outlier) bipolar flake weighs 57.2

Figure 284. Mean weights of whole flakes (a) and flakes and flake fragments (b) in Areas 3 and 5 at the Kaaraneskoskisite in Pello.

grams. If this outlier is excluded, the maximum bipolar flake weighs 23 grams.

Even though the Kaaraneskoski assemblage appears partly selected (Rankama in press), it would seem odd that the selection would include only very small platform fla-kes, if larger ones were available, or only particularly large bipolar flakes. A more acceptable explanation is that bipo-lar reduction was not part of a sequence beginning with platform reduction, but a method used independently.

In a chaîne opératoire following Callahan’s sequence platform cores should also be larger than bipolar cores. The Kaaraneskoski material seems to follow this trend (Fig 285).

This trend is not, however, as reliable as evidence as that of the flakes, for the simple reason that bipolar cores, whether their knapping began with the platform method or not, tend to end up being smaller than platform cores. There may be many reasons for this. Knutsson has sug-gested that the freehand platform method can only be used for cores that weigh more than 50 grams (Knutsson 1988:89, 100). Smaller platform cores then, presumably, had to be supported by some kind of an anvil. The reduc-tion of bipolar cores could be taken further because an anvil was used in any case and also because towards the end of their use life the cores could be held in a device that reduced the danger to the knapper’s hands.

SAU RAPPORT 2009:5 169

with. There is no need to think of quartz knapping in this way, however. I prefer to think of it as a much more struc-tured process, during which the knapper had specific aims and was producing specific kinds of flakes, not just any flakes for a potential toolkit.

A more structured approach to knapping entails the idea that the reduction method was chosen with clear knowledge of the characteristics of the flakes – and frag-ments – produced with each reduction method. Thus, since larger and thicker flakes can be produced with the platform method, it is conceivable that this method might have been chosen when in need of a scraper preform, while the need for thinner and sharper flakes might have resulted in the use of the bipolar method. It is possible that cores in different stages of reduction were available to be chosen from, and even that they went through the sequence suggested by Callahan, but it seems excessive to think that this would have always guided the whole proc-ess and that no changes in the technological ideology would have taken place during the several millennia of quartz use in Central and Northern Sweden.

Without analyses of the flake material it is difficult to get a comprehensive picture of the character of the lithic assemblage or of the quartz technology at Svartkärret, and this makes interpreting the site complicated. Cores are not sufficient for studying, for example, the proportions of the different reduction methods in an assemblage, since they may give a totally different picture of the situation than the flakes (Rankama 2002:84–86). Without more detailed data it is impossible to make inferences about the inten-tions of the quartz knappers visiting the site at different points in time. These would be necessary components, among the many required, for understanding the mean-ing of these small, even ephemeral, lithic scatters on the ancient western shore of the Baltic Sea.

REFERENCESAndrefsky, W., Jr. 1998. Lithics. Macroscopic approaches

to analysis. Cambridge University Press. Cambridge.Callahan, E. 1987. An Evaluation of the Lithic Technology

in Middle Sweden during the Mesolithic and Neolithic. Aun 8. Uppsala.

Callahan, E., Forsberg, L., Knutsson, K. & Lindgren, C. 1992. Frakturbilder. Kulturhistoriska kommentarer till det säregna sönderfallet vid bearbetning av kvarts. Tor 24:27–63. Uppsala.

Darmark, K. & Sundström, L. (eds.) 2005. Postboda 3. En senmesolitisk lägerplats i Uppland. SAU skrifter 9. Soci-etas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Guinard, M. & Vogel, P. (eds.) 2006a. Skallmyran – en sen-mesolitisk skärgårdslokal i Uppland. SAU skrifter 14. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Guinard, M. & Vodel, P. (eds.) 2006b. Stormossen. Ett senmesolitiskt boplatskomplex i den yttre uppländska

Figure 285. Mean weights of quartz cores from Areas 3 and 5at the Kaaraneskoski site in Pello.

This does not mean, however, that the bipolar cores were reduced further than platform cores simply because they could be. In an eastern Fennoscandian quartz-using technology there is no reason to assume, either, that the bipolar method was used for reasons of raw material eco-nomy. This has been suggested for rare, high quality raw materials in primarily flint-using areas (eg, Andrefsky 1998:227–229). Quartz, however, is not rare and unusual in eastern Fennoscandia; it is common and ubiquitous and the only reason to economize on its use would be if a hunting band was stranded on a lonely island in the wintertime with too little raw material in their provisions. These kinds of cases would clearly have been the excep-tion and not something to use as a model for the whole quartz economy.

Presumably, then, there were other reasons for the use of small bipolar cores. One good candidate is the fact that small bipolar cores are able to produce a fairly standard-ised size and shape of flakes that are in many ways com-parable with microblades. They are small and narrow and have a fairly straight longitudinal section and are, thus, highly suitable for use as insets in bone or antler tools (Hertell & Manninen 2005:95–97). Unlike microblades, they do not even have a bulb of percussion that would require the snapping off of the proximal end before insert-ing to slotted implements.

Instead of rigid adherence to ideas of standardised chaînes opèratoires, thus, the use of the different reduc-tion methods ought, perhaps, to be looked at from the point of view of the aims of the knapper: what was she/he planning to produce? Archaeologists often appear to assume that the quartz knapping process was a single reduction session during which the whole nodule was reduced from the beginning to the end, and the suitable flakes for each task were only selected from the pile after-wards. This assumption makes the knapping seem hap-hazard: let’s break up this nodule and see what we end up

SAU RAPPORT 2009:5 169

with. There is no need to think of quartz knapping in this way, however. I prefer to think of it as a much more struc-tured process, during which the knapper had specific aims and was producing specific kinds of flakes, not just any flakes for a potential toolkit.

A more structured approach to knapping entails the idea that the reduction method was chosen with clear knowledge of the characteristics of the flakes – and frag-ments – produced with each reduction method. Thus, since larger and thicker flakes can be produced with the platform method, it is conceivable that this method might have been chosen when in need of a scraper preform, while the need for thinner and sharper flakes might have resulted in the use of the bipolar method. It is possible that cores in different stages of reduction were available to be chosen from, and even that they went through the sequence suggested by Callahan, but it seems excessive to think that this would have always guided the whole proc-ess and that no changes in the technological ideology would have taken place during the several millennia of quartz use in Central and Northern Sweden.

Without analyses of the flake material it is difficult to get a comprehensive picture of the character of the lithic assemblage or of the quartz technology at Svartkärret, and this makes interpreting the site complicated. Cores are not sufficient for studying, for example, the proportions of the different reduction methods in an assemblage, since they may give a totally different picture of the situation than the flakes (Rankama 2002:84–86). Without more detailed data it is impossible to make inferences about the inten-tions of the quartz knappers visiting the site at different points in time. These would be necessary components, among the many required, for understanding the mean-ing of these small, even ephemeral, lithic scatters on the ancient western shore of the Baltic Sea.

REFERENCESAndrefsky, W., Jr. 1998. Lithics. Macroscopic approaches

to analysis. Cambridge University Press. Cambridge.Callahan, E. 1987. An Evaluation of the Lithic Technology

in Middle Sweden during the Mesolithic and Neolithic. Aun 8. Uppsala.

Callahan, E., Forsberg, L., Knutsson, K. & Lindgren, C. 1992. Frakturbilder. Kulturhistoriska kommentarer till det säregna sönderfallet vid bearbetning av kvarts. Tor 24:27–63. Uppsala.

Darmark, K. & Sundström, L. (eds.) 2005. Postboda 3. En senmesolitisk lägerplats i Uppland. SAU skrifter 9. Soci-etas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Guinard, M. & Vogel, P. (eds.) 2006a. Skallmyran – en sen-mesolitisk skärgårdslokal i Uppland. SAU skrifter 14. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Guinard, M. & Vodel, P. (eds.) 2006b. Stormossen. Ett senmesolitiskt boplatskomplex i den yttre uppländska

Figure 285. Mean weights of quartz cores from Areas 3 and 5at the Kaaraneskoski site in Pello.

This does not mean, however, that the bipolar cores were reduced further than platform cores simply because they could be. In an eastern Fennoscandian quartz-using technology there is no reason to assume, either, that the bipolar method was used for reasons of raw material eco-nomy. This has been suggested for rare, high quality raw materials in primarily flint-using areas (eg, Andrefsky 1998:227–229). Quartz, however, is not rare and unusual in eastern Fennoscandia; it is common and ubiquitous and the only reason to economize on its use would be if a hunting band was stranded on a lonely island in the wintertime with too little raw material in their provisions. These kinds of cases would clearly have been the excep-tion and not something to use as a model for the whole quartz economy.

Presumably, then, there were other reasons for the use of small bipolar cores. One good candidate is the fact that small bipolar cores are able to produce a fairly standard-ised size and shape of flakes that are in many ways com-parable with microblades. They are small and narrow and have a fairly straight longitudinal section and are, thus, highly suitable for use as insets in bone or antler tools (Hertell & Manninen 2005:95–97). Unlike microblades, they do not even have a bulb of percussion that would require the snapping off of the proximal end before insert-ing to slotted implements.

Instead of rigid adherence to ideas of standardised chaînes opèratoires, thus, the use of the different reduc-tion methods ought, perhaps, to be looked at from the point of view of the aims of the knapper: what was she/he planning to produce? Archaeologists often appear to assume that the quartz knapping process was a single reduction session during which the whole nodule was reduced from the beginning to the end, and the suitable flakes for each task were only selected from the pile after-wards. This assumption makes the knapping seem hap-hazard: let’s break up this nodule and see what we end up

170 SAU RAPPORT 2009:5

skärgården. SAU skrifter 20. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Hertell, E. & Manninen, M. A. 2005. Rävåsens kvartsma-terial. Finskt Museum 2002:84–100. Helsingfors.

Jussila, T. 2001. Joutsenon Kuurmanpohjan kivikau-tisten asuinpaikkojen koekaivaus v. 2000. http://www.mikroliitti.fi/kuurmanp/esipuhe.htm

Jussila, T. 2003. Joutsenon Kuurmanpohjasta uusi radio-hiiliajoitus palaneesta luusta. http://www.mikroliitti.fi/kuurmanp/kuurmanluu.htm

Jussila, T. & Matiskainen, H. 2003. Mesolithic settlement during the Preboreal period in Finland. In L. Larsson, H. Kindgren, K. Knutsson, D. Loeffler & A. Åkerlund (eds.), Mesolithic on the Move. Papers presented at the Sixth International Conference on the Mesolithic in Europe, Stockholm 2000. Pp. 664–670. Oxbow Books. Oxford.

Knutsson, K. 1988. Making and using stone tools. The analysis of the lithic assemblages from Middle Neo-lithic sites with flint in Västerbotten, northern Sweden. Aun 11. Uppsala.

Knutsson, K. 1993. Garaselet – Lappviken – Rastklippan. Introduktion till en diskussion om Norrlands äldsta bebyggelse. Tor 25:5–51. Uppsala.

Manninen, M., Tallavaara, M. & Hertell, E. 2003. Subne-olithic Bifaces and Flint Assemblages in Finland. Out-lining the History of Research and Future Questions. OPIA 33:161–179. Uppsala.

Rankama, T. 2002. Analyses of the Quartz Assemblages of Houses 34 and 35 at Kauvonkangas in Tervola. In H. Ranta (ed.), Huts and Houses. Stone Age and Early Metal Age Buildings in Finland. Pp. 79–108. National Board of Antiquities. Helsinki.

Rankama, T. in press. Quartz analyses of the Kaaranesko-ski site, Lapland. In S. McCartan, P. Woodman, R. Schulting & G. Warren (eds.), Mesolithic Horizons. Papers presented at the Seventh International Confer-ence on the Mesolithic in Europe, Belfast 2005. Oxbow Books. Oxford.

Schulz, H.-P. 1990. On the Mesolithic Quartz Industry in Finland. Iskos 9:7–23. Helsinki.

Sundström, L. & Darmark, K. (eds.) 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidigneolitisk kustboplats i Uppland. SAU skrifter 7. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Takala, H. 2004. The Ristola Site in Lahti and the Earli-est Postglacial Settlement of South Finland. Lahti City Museum. Lahti.

Vogel, P. 2006. Frakturanalys. In M. Guinard & P. Vogel (eds.) 2006a, Skallmyran – en senmesolitisk skärgård-slokal i Uppland. SAU skrifter 14:31–36. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

170 SAU RAPPORT 2009:5

skärgården. SAU skrifter 20. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Hertell, E. & Manninen, M. A. 2005. Rävåsens kvartsma-terial. Finskt Museum 2002:84–100. Helsingfors.

Jussila, T. 2001. Joutsenon Kuurmanpohjan kivikau-tisten asuinpaikkojen koekaivaus v. 2000. http://www.mikroliitti.fi/kuurmanp/esipuhe.htm

Jussila, T. 2003. Joutsenon Kuurmanpohjasta uusi radio-hiiliajoitus palaneesta luusta. http://www.mikroliitti.fi/kuurmanp/kuurmanluu.htm

Jussila, T. & Matiskainen, H. 2003. Mesolithic settlement during the Preboreal period in Finland. In L. Larsson, H. Kindgren, K. Knutsson, D. Loeffler & A. Åkerlund (eds.), Mesolithic on the Move. Papers presented at the Sixth International Conference on the Mesolithic in Europe, Stockholm 2000. Pp. 664–670. Oxbow Books. Oxford.

Knutsson, K. 1988. Making and using stone tools. The analysis of the lithic assemblages from Middle Neo-lithic sites with flint in Västerbotten, northern Sweden. Aun 11. Uppsala.

Knutsson, K. 1993. Garaselet – Lappviken – Rastklippan. Introduktion till en diskussion om Norrlands äldsta bebyggelse. Tor 25:5–51. Uppsala.

Manninen, M., Tallavaara, M. & Hertell, E. 2003. Subne-olithic Bifaces and Flint Assemblages in Finland. Out-lining the History of Research and Future Questions. OPIA 33:161–179. Uppsala.

Rankama, T. 2002. Analyses of the Quartz Assemblages of Houses 34 and 35 at Kauvonkangas in Tervola. In H. Ranta (ed.), Huts and Houses. Stone Age and Early Metal Age Buildings in Finland. Pp. 79–108. National Board of Antiquities. Helsinki.

Rankama, T. in press. Quartz analyses of the Kaaranesko-ski site, Lapland. In S. McCartan, P. Woodman, R. Schulting & G. Warren (eds.), Mesolithic Horizons. Papers presented at the Seventh International Confer-ence on the Mesolithic in Europe, Belfast 2005. Oxbow Books. Oxford.

Schulz, H.-P. 1990. On the Mesolithic Quartz Industry in Finland. Iskos 9:7–23. Helsinki.

Sundström, L. & Darmark, K. (eds.) 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidigneolitisk kustboplats i Uppland. SAU skrifter 7. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

Takala, H. 2004. The Ristola Site in Lahti and the Earli-est Postglacial Settlement of South Finland. Lahti City Museum. Lahti.

Vogel, P. 2006. Frakturanalys. In M. Guinard & P. Vogel (eds.) 2006a, Skallmyran – en senmesolitisk skärgård-slokal i Uppland. SAU skrifter 14:31–36. Societas Archaeologica Upsaliensis. Uppsala.

SAU RAPPORT 2009:5 171

4.3 Refleksjoner om den arkeologiske utgravningen i lys av Svartkärret 1

Hein B. Bjerck, Associate ProfessorVitenskapsmuseet, NTNU, Trondheim, Norge

4.3.1 FRA MESOLITTISK ETTERLEVNING TIL ARKEOLOGISK LOKALITETDet er vanskeligere enn jeg trodde. Oppgaven Lars Sund-ström ga oss var så åpen som overhodet mulig – Skriv vad ni vill, men det måste hava nogot med Svartkärret att gøra. Det var modig gjort. Underkaste en fersk utgravning og en halv-ferdig rapport kritiske blikk utenfra (fig 286). Kanskje kan et blikk utenfra tilføre verdifulle perspektiver. Men det jeg etter hvert opplever som mest spennende, er at ferden mot forståelse gjennom andres dokumentasjon også setter fingeren på problematiske sider i mine egne metodevalg, undersøkelsesstruktur, dokumentasjonsstandard og frem-stillingsform. Slik blir denne invitasjonen til ”å skrive hva vi vil som har noe med Svartkärret å gjøre” en mulighet til se kritisk på en undersøkelsestradisjon som er felles.

Jeg blir sittende å gruble hvorfor det er så vanskelig å få overblikk og innsyn i den mesolittiske boplassen gjen-nom dokumentasjonen av Svartkärret. Utgangspunket var jo så enkelt. Et sted i den østsvenske skjærgården, en gruppe mennesker har slått leir. Arbeidet og hvilt, slum-ret og strevd – sekvenser av handling som setter fysiske spor. Noen busker rives opp, gress trakkes flatt og gnages bort. Det blir merker i bakken der en reiser staver og sto-pler til bolig, stativer og andre innretninger. Det slenges avfall og samles ting en skal bruke, eller kanskje kan få bruk for. Redskaper og utstyr skal tørkes, lappes, skiftes ut – produksjon og vedlikehold. Det fyres bål til lys og varme, som produserer sot, trekull, skjørbrent stein. Og alt som slippes mellom travle fingre har en romlig struktur med en holistisk indre logikk. Logiske forbindelser som styres av hvor mange mennesker som var her, hvem de var i forhold til hverandre, hvor lenge de hadde planlagt å bli og hvor lenge de faktisk ble. Om de hadde tenkt å komme tilbake hit, og om de faktisk gjorde det eller ikke. Logistikk og økonomi. Vinter eller vår. Redskapstradisjon, råstofftilgang – hvor de hadde vært og hvor de planla å dra videre. Hva som ble oppfattet som farlig, hyggelig, nyttig, umoralsk – hva som medførte beundring fra en morbror eller avvisende hoderisting fra en lettbent jente som ellers oftest smilte.

Alt som har skjedd på boplassen har indre logisk kon-sistens, som forplanter seg i sekvenser av handling som setter fysiske spor. Hva som finnes hvor og i hvilken mengde. Det normale var vanligst også i steinalderen, og vi må kunne forvente at hovedlinjer i handlingsmønstre vil fremtre tydeligst i etterlevningene. Men også unor-malitet og unntak har rot i denne indre sammenhengen. Unggutten med de lure øynene som nettopp har gjort noe

som påkalte det motsatte av hoderistning og avvisning, som setter seg et litt annet sted akkurat nå – i ly av noen busker uten direkte innsyn fra der de andre er. Knakker stein så det spruter. Akkurat nå handler dette ikke om odd og egg – men om å berede en arena der den lettbente jenta som oftest smilte kunne tilkjennegi sin anerkjen-nelse i kjølvannet av et kar-stykke. Også tilfeldigheter, det som ikke var tilsiktet, ulykker, brottsverk og brann hører sammen i den logiske strukturen. Og alle fysiske spor som etterlates er ”sanne” i forhold til hva som har foregått.

Så hvorfor er denne konsistente og logiske ”sannheten” så uoppnåelig? Vi fokuserer gjerne krefter som ligger uten-for det arkeologiske. Sekundære prosesser som forvrenger, flytter, fjerner – frostbevegelse, forråtnelse, solifluksjon og sedimentasjon, jordsig, jordbruk, jordrotter, røtter og rot-velt. Dette er en langt mer behagelig arena for kildekritikk enn feltarkeologiens grunnleggende problem: Vår eneste inngang til dette holistiske vesenet av materielle strukturer er å knekke det opp i en uendelighet av bestanddeler (eg Lucas 2001, med referanse til Barker 1982:12). Fraksjoner som innsamles, dokumenteres, stedfestes gjennom abstra-herte koordinatsystemer eller nummererte ruter. Vår for-ståelse av den fysiske etterlevningen vi nettopp har pluk-ket fra hverandre for å forstå avhenger av om vi greier å tilskrive bestanddelene relevant kulturell betydning. Og om de dokumenterte romlige relasjoner er egnet til å gi et bilde av det som var utgangspunket. Vi må altså oppløse den materielle etterlevningen og fortolke den gjennom å sette den sammen på ny. Bildet vi reproduserer har nød-vendigvis langt lavere oppløsning og dybdeskarphet enn den opprinnelige, urørte (men altså ukjente) strukturen av etterlevninger.

Svartkärret-undersøkelsene er et godt utgangspunkt for å kikke inn i denne problematikken. Undersøkelsen er gjort med en systematikk og en disiplin jeg forbinder med mili-tære operasjoner (i fredstid) – presise metodiske grep og nøye dokumentasjon. Gangen i undersøkelsen er grundig fremstilt, sammen med begrunnelser for viktige veivalg. Det identifiseres en lang rekke trekk som settes sammen i kom-pliserte mønstre. Men mønstre av hva? Og med hvilken relevans til fossile handlingsmønstre på stedet? Gir under-søkelsen i det hele tatt glimt av menneskers liv og levnet her? Hvor stor del av den i utgangspunktet ”sanne” og hel-hetlige materielle strukturen er vi i stand til å aktivisere i bil-det av menneskene som var dens utgangspunkt?

4.3.2 UNDERSØKELSEN AV SVARTKÄRRET 1Vårt sted ble identifisert som lokalitet 83/1 gjennom en inventering i forkant av en veiutbygging. Dette er Ground Zero for en serie strukturerte undersøkelser på lokaliteten, som etter hvert fikk den litt mindre anonyme betegnelsen Svartkärret 1. Utgravningen ble planlagt på grunnlag av en forundersøkelse. Vi skal følge undersøkelsen videre gjennom rapportens overskrifter, som tilsvarer trinnene

SAU RAPPORT 2009:5 171

4.3 Refleksjoner om den arkeologiske utgravningen i lys av Svartkärret 1

Hein B. Bjerck, Associate ProfessorVitenskapsmuseet, NTNU, Trondheim, Norge

4.3.1 FRA MESOLITTISK ETTERLEVNING TIL ARKEOLOGISK LOKALITETDet er vanskeligere enn jeg trodde. Oppgaven Lars Sund-ström ga oss var så åpen som overhodet mulig – Skriv vad ni vill, men det måste hava nogot med Svartkärret att gøra. Det var modig gjort. Underkaste en fersk utgravning og en halv-ferdig rapport kritiske blikk utenfra (fig 286). Kanskje kan et blikk utenfra tilføre verdifulle perspektiver. Men det jeg etter hvert opplever som mest spennende, er at ferden mot forståelse gjennom andres dokumentasjon også setter fingeren på problematiske sider i mine egne metodevalg, undersøkelsesstruktur, dokumentasjonsstandard og frem-stillingsform. Slik blir denne invitasjonen til ”å skrive hva vi vil som har noe med Svartkärret å gjøre” en mulighet til se kritisk på en undersøkelsestradisjon som er felles.

Jeg blir sittende å gruble hvorfor det er så vanskelig å få overblikk og innsyn i den mesolittiske boplassen gjen-nom dokumentasjonen av Svartkärret. Utgangspunket var jo så enkelt. Et sted i den østsvenske skjærgården, en gruppe mennesker har slått leir. Arbeidet og hvilt, slum-ret og strevd – sekvenser av handling som setter fysiske spor. Noen busker rives opp, gress trakkes flatt og gnages bort. Det blir merker i bakken der en reiser staver og sto-pler til bolig, stativer og andre innretninger. Det slenges avfall og samles ting en skal bruke, eller kanskje kan få bruk for. Redskaper og utstyr skal tørkes, lappes, skiftes ut – produksjon og vedlikehold. Det fyres bål til lys og varme, som produserer sot, trekull, skjørbrent stein. Og alt som slippes mellom travle fingre har en romlig struktur med en holistisk indre logikk. Logiske forbindelser som styres av hvor mange mennesker som var her, hvem de var i forhold til hverandre, hvor lenge de hadde planlagt å bli og hvor lenge de faktisk ble. Om de hadde tenkt å komme tilbake hit, og om de faktisk gjorde det eller ikke. Logistikk og økonomi. Vinter eller vår. Redskapstradisjon, råstofftilgang – hvor de hadde vært og hvor de planla å dra videre. Hva som ble oppfattet som farlig, hyggelig, nyttig, umoralsk – hva som medførte beundring fra en morbror eller avvisende hoderisting fra en lettbent jente som ellers oftest smilte.

Alt som har skjedd på boplassen har indre logisk kon-sistens, som forplanter seg i sekvenser av handling som setter fysiske spor. Hva som finnes hvor og i hvilken mengde. Det normale var vanligst også i steinalderen, og vi må kunne forvente at hovedlinjer i handlingsmønstre vil fremtre tydeligst i etterlevningene. Men også unor-malitet og unntak har rot i denne indre sammenhengen. Unggutten med de lure øynene som nettopp har gjort noe

som påkalte det motsatte av hoderistning og avvisning, som setter seg et litt annet sted akkurat nå – i ly av noen busker uten direkte innsyn fra der de andre er. Knakker stein så det spruter. Akkurat nå handler dette ikke om odd og egg – men om å berede en arena der den lettbente jenta som oftest smilte kunne tilkjennegi sin anerkjen-nelse i kjølvannet av et kar-stykke. Også tilfeldigheter, det som ikke var tilsiktet, ulykker, brottsverk og brann hører sammen i den logiske strukturen. Og alle fysiske spor som etterlates er ”sanne” i forhold til hva som har foregått.

Så hvorfor er denne konsistente og logiske ”sannheten” så uoppnåelig? Vi fokuserer gjerne krefter som ligger uten-for det arkeologiske. Sekundære prosesser som forvrenger, flytter, fjerner – frostbevegelse, forråtnelse, solifluksjon og sedimentasjon, jordsig, jordbruk, jordrotter, røtter og rot-velt. Dette er en langt mer behagelig arena for kildekritikk enn feltarkeologiens grunnleggende problem: Vår eneste inngang til dette holistiske vesenet av materielle strukturer er å knekke det opp i en uendelighet av bestanddeler (eg Lucas 2001, med referanse til Barker 1982:12). Fraksjoner som innsamles, dokumenteres, stedfestes gjennom abstra-herte koordinatsystemer eller nummererte ruter. Vår for-ståelse av den fysiske etterlevningen vi nettopp har pluk-ket fra hverandre for å forstå avhenger av om vi greier å tilskrive bestanddelene relevant kulturell betydning. Og om de dokumenterte romlige relasjoner er egnet til å gi et bilde av det som var utgangspunket. Vi må altså oppløse den materielle etterlevningen og fortolke den gjennom å sette den sammen på ny. Bildet vi reproduserer har nød-vendigvis langt lavere oppløsning og dybdeskarphet enn den opprinnelige, urørte (men altså ukjente) strukturen av etterlevninger.

Svartkärret-undersøkelsene er et godt utgangspunkt for å kikke inn i denne problematikken. Undersøkelsen er gjort med en systematikk og en disiplin jeg forbinder med mili-tære operasjoner (i fredstid) – presise metodiske grep og nøye dokumentasjon. Gangen i undersøkelsen er grundig fremstilt, sammen med begrunnelser for viktige veivalg. Det identifiseres en lang rekke trekk som settes sammen i kom-pliserte mønstre. Men mønstre av hva? Og med hvilken relevans til fossile handlingsmønstre på stedet? Gir under-søkelsen i det hele tatt glimt av menneskers liv og levnet her? Hvor stor del av den i utgangspunktet ”sanne” og hel-hetlige materielle strukturen er vi i stand til å aktivisere i bil-det av menneskene som var dens utgangspunkt?

4.3.2 UNDERSØKELSEN AV SVARTKÄRRET 1Vårt sted ble identifisert som lokalitet 83/1 gjennom en inventering i forkant av en veiutbygging. Dette er Ground Zero for en serie strukturerte undersøkelser på lokaliteten, som etter hvert fikk den litt mindre anonyme betegnelsen Svartkärret 1. Utgravningen ble planlagt på grunnlag av en forundersøkelse. Vi skal følge undersøkelsen videre gjennom rapportens overskrifter, som tilsvarer trinnene

172 SAU RAPPORT 2009:5

i undersøkelsen. I rapporten er en parallell beskrivelse av de tre undersøkte lokalitetene Svartkärret 1, 2 og 3. Jeg har valgt å forenkle dette noe her – gjennom å begrense frem-stillingen til Svartkärret 1.

2.1.1. Svartkärret 1. Kunnskapsläget efter förundersökning

Forundersøkelsen ble gjennomført med 45 kvartsmeterru-tor (50 × 50cm2) med fast innbyrdes avstand på 8m. Innen-for det rundt 2000m2 store funnførende området ble det identifisert en ca 500m2 stor, rundaktig konsentrasjon av steinartefakter. Funnene fantes i gul, finsortert sand under et rundt 30cm tykt brunjordslag. I tillegg til steinartefak-ter fantes mindre mengder av brent ben, skjørbrent stein, fragmenter av forkullet hasselnøttskall, samt et fåtall arte-fakter fra nyere tid: Jerngjenstander, brent leire, keramikk. Det ble gjort fosfatanalyser, som viste forhøyede verdier innenfor konsentrasjonen av steinartefakter. Det ble også foretatt fire 14C-dateringer av hasselnøttskall: Bare én av disse er fra steinalder (7750+-55 ukalibrert BP) – én er fra jernalder og to er fra historisk tid. Data om postglasial strandforskyvning viste at den mellommesolittiske date-ringen sammenfalt med tiden da lokaliteten (75–80 moh.) lå like ved stranden.

Forundersøkelsen er etter min vurdering svært klargjø-rende, og er brukbart grunnlag for å definere problemstil-linger, undersøkelsesmetoder og budsjett: Den gir et bilde av boplassens utstrekning, viser en definert funnfortetting innenfor et større funnførende område, klargjør funne-nes stratigrafiske tilknytning, sannsynlig alder – og doku-menterer senere aktivitet på stedet.

2.2.1. Svartkärret 1. Steg 1. Moment 1. Avgränsning av

fyndförande ytor

Utgravningen av boplassområdet ble innledet med maski-nell fjerning av brunjordslaget i et 950 m2 stort felt. Mål-settingen var å underlätta fortsatt rutgrävning och inte att bana av till anläggningsnivå – og det ble satt igjen en buffer med brunjord på 5–10 cm mot funnførende gul sand. Det ble deretter gravd ytterligere 32 kvartsmeterrutor – som sam-men med forundersøkelsen resulterte i en serie prøveru-ter med 4 m innbyrdes avstand i spesielt interessante deler av utgravningsfeltet.

Steg 1. Moment 1 (også betegnet som svep 1) ga et noe klarere bilde av spredningen av funn – gjennom simu-lering i Surfer øynes ett större och ett mindre kluster – men både artefaktsammensetning og hovedtrekkene i distri-busjonsmønstre var i tråd med forundersøkelsen.

2.3.1. Svartkärret 1. Steg 1. Moment 2. Avgränsning av

fyndförande ytor

Med utgangspunkt i resultatet fra undersøkelsene så langt, ble det gjort endringer i planene – de fleste av rutene i Moment 2 (i alt 29) ble konsentrert omkring den mar-kante fortettingen. Noen ruter ble brukt til å få et bedre bilde av områder med lav funntetthet. Sammen med for-undersøkelse og Moment 1 var det sentrale boplassområ-det nå dekket av prøveruter med 2m innbyrdes avstand. Resultatet etter Steg 1. Moment 2 (også benevnt slutun-dersökningssteg 2 og svep 2) var i hovedtrekk et noe klarere bilde av artefaktsammensetning og distribusjonsmøn-ster som var påvist under Moment 1 (og forundersøkel-

Figur286. Svartkärret-seminar i Uppsala, 8–9. mai 2008. Erik Brinch Petersen (ytterst til venstre) har nettopp fått vite at andelen av flintartefakter er < 5%. Videre sees Kjel Knutsson, Kim Darmark, Michel Guinard, Lars Sundström, Hein Bjerck, Tuija Rankama og Pierre Vogel (med ryggen til). Foto H. Bjerck (selvutløser).

172 SAU RAPPORT 2009:5

i undersøkelsen. I rapporten er en parallell beskrivelse av de tre undersøkte lokalitetene Svartkärret 1, 2 og 3. Jeg har valgt å forenkle dette noe her – gjennom å begrense frem-stillingen til Svartkärret 1.

2.1.1. Svartkärret 1. Kunnskapsläget efter förundersökning

Forundersøkelsen ble gjennomført med 45 kvartsmeterru-tor (50 × 50cm2) med fast innbyrdes avstand på 8m. Innen-for det rundt 2000m2 store funnførende området ble det identifisert en ca 500m2 stor, rundaktig konsentrasjon av steinartefakter. Funnene fantes i gul, finsortert sand under et rundt 30cm tykt brunjordslag. I tillegg til steinartefak-ter fantes mindre mengder av brent ben, skjørbrent stein, fragmenter av forkullet hasselnøttskall, samt et fåtall arte-fakter fra nyere tid: Jerngjenstander, brent leire, keramikk. Det ble gjort fosfatanalyser, som viste forhøyede verdier innenfor konsentrasjonen av steinartefakter. Det ble også foretatt fire 14C-dateringer av hasselnøttskall: Bare én av disse er fra steinalder (7750+-55 ukalibrert BP) – én er fra jernalder og to er fra historisk tid. Data om postglasial strandforskyvning viste at den mellommesolittiske date-ringen sammenfalt med tiden da lokaliteten (75–80 moh.) lå like ved stranden.

Forundersøkelsen er etter min vurdering svært klargjø-rende, og er brukbart grunnlag for å definere problemstil-linger, undersøkelsesmetoder og budsjett: Den gir et bilde av boplassens utstrekning, viser en definert funnfortetting innenfor et større funnførende område, klargjør funne-nes stratigrafiske tilknytning, sannsynlig alder – og doku-menterer senere aktivitet på stedet.

2.2.1. Svartkärret 1. Steg 1. Moment 1. Avgränsning av

fyndförande ytor

Utgravningen av boplassområdet ble innledet med maski-nell fjerning av brunjordslaget i et 950 m2 stort felt. Mål-settingen var å underlätta fortsatt rutgrävning och inte att bana av till anläggningsnivå – og det ble satt igjen en buffer med brunjord på 5–10 cm mot funnførende gul sand. Det ble deretter gravd ytterligere 32 kvartsmeterrutor – som sam-men med forundersøkelsen resulterte i en serie prøveru-ter med 4 m innbyrdes avstand i spesielt interessante deler av utgravningsfeltet.

Steg 1. Moment 1 (også betegnet som svep 1) ga et noe klarere bilde av spredningen av funn – gjennom simu-lering i Surfer øynes ett större och ett mindre kluster – men både artefaktsammensetning og hovedtrekkene i distri-busjonsmønstre var i tråd med forundersøkelsen.

2.3.1. Svartkärret 1. Steg 1. Moment 2. Avgränsning av

fyndförande ytor

Med utgangspunkt i resultatet fra undersøkelsene så langt, ble det gjort endringer i planene – de fleste av rutene i Moment 2 (i alt 29) ble konsentrert omkring den mar-kante fortettingen. Noen ruter ble brukt til å få et bedre bilde av områder med lav funntetthet. Sammen med for-undersøkelse og Moment 1 var det sentrale boplassområ-det nå dekket av prøveruter med 2m innbyrdes avstand. Resultatet etter Steg 1. Moment 2 (også benevnt slutun-dersökningssteg 2 og svep 2) var i hovedtrekk et noe klarere bilde av artefaktsammensetning og distribusjonsmøn-ster som var påvist under Moment 1 (og forundersøkel-

Figur286. Svartkärret-seminar i Uppsala, 8–9. mai 2008. Erik Brinch Petersen (ytterst til venstre) har nettopp fått vite at andelen av flintartefakter er < 5%. Videre sees Kjel Knutsson, Kim Darmark, Michel Guinard, Lars Sundström, Hein Bjerck, Tuija Rankama og Pierre Vogel (med ryggen til). Foto H. Bjerck (selvutløser).

SAU RAPPORT 2009:5 173

sen). Boplassområdet var på dette stadiet dekket av i alt 106 prøveruter á 50 × 50cm – i tillegg til utredningssjakten som lokaliserte 83/1.

2.4. Omregistrering av fynd. Fördeling av resusrer utifrån

svepresultat

Med utgangspunkt i undersøkelsene så langt ble det påpekt et problem med splitter, i.e. fragment mindre än 1 cm som sak-nade tillslagningsattribut. Mange av disse er utvilsomt artefak-ter, men funngruppen rommet også en ukjent andel natur-dannelser. I spredningskartene opptrådte splitter som et störande brus som bidro til å tilsløre distribusjonen av sikre artefakter. Funnområdet fremsto tydeligere etter at split-ters var utelatt i spredningskartet. Med dette utgangspunk-tet ble fyndintensiv yta definert til 60,6m2. Bildet av boplassen som fremkom uten splitter ble utgangspunkt for dimensjo-nering av den videre utgravningen.

Jeg har stor forståelse for dette grepet. Men det er grunn til å stille spørsmål om hvorfor dette ikke ble gjort helt fra starten. Den innledende avgrensingen av lokalite-ten hadde sannsynligvis blitt klarere om en utelukkende hadde basert seg på spredningen av sikre artefakter.

2.5.1. Svartkärret 1. Steg 2. Moment 1. Definition av

fyndconsentrationers innehåll

Den primære målsetningen for steg 2 (tidligere benevnt som steg 3, jfr fotnote) var å samle informasjon om funnkonsen-trasjonenes form og innhold. Også på dette punktet ble sta-tus i undersøkelsene brukt som grunnlag for å reevaluere undersøkelsesstrategi. En planlagt korsprofil ble droppet – i stedet ble det gravd det en serie med sammenhengende flater (storrutor, 1,5 × 1,5m). Undersøkelsen i storrutene var begrenset til øverst 10cm av gul funnførende sand. Det ble også foretatt en fosfatkartering i de 5 storrutene – som i tråd med forundersøkelsen viste forhøyede verdier i områ-der med høy funntetthet – og aller høyest verdi i det østlige området med flest funn av brent bein.

Resultatet fra Steg 2. Moment 1 var i tråd med det eta-blerte hovedinntrykket – både mht funnenes karakter og distribusjonsmønster. Funnsammensetningen i stor-rutene ble underlagt faktoranalyse for å undersøke om funnkonsentrasjonen var homogen eller heterogen i sin karakter. Jeg må med skam melde at jeg ikke helt fatter verken metoden eller konklusjonene – men jeg fornem-mer at den heller mot at artefaktspredningen var mer homogen enn heterogen.

2.6. Fältseminariet

Den 24. august 2005 ble det avholdt et feltseminar – med oppsummering og diskusjon sammen med et knippe med eksterne, svenske steinalderforskere. Innspillene fikk kon-sekvenser for strategiske valg i den videre undersøkelsen. Det ble besluttet å ta fastere grep på 1) Dokumentasjon og kvalitetssikring av data om skjørbrent stein, 2) Sprednings-

mønster av brent hasselnøttskall, og 3) Data om strandbun-dethet – gjennom forfatkartering i sjakt fra det sentrale boplassområdet og nedover mot samtidig strand.

2.7.1. Svartkärret 1. Insamling av material

Dette stadiet i undersøkelsen (ikke plassert i ordningen Sted/Moment) omfattet utgravning av større flater – utvi-ding av storrutene med det enkla syftet att samla in mer mate-rial – i alt 38 ruter. Til sammen dekket utgravningen med dette ca halvparten av det sentrale funnområdet. Flaten ble utgravd i flere lag for å kunne identifisere eventuelle anleggsspor. Utgravningen mer enn fordoblet funnmeng-den. Dette ga grunnlag for en mer presis undersøkelse av spredningen av steinartefakter, bein, nøtteskall, knakke-stein, og områder med ulik funntetthet.

2.7.1.1. Svartkärret 1. Innsamling av ben – fortetting av ruter – ned til 1m intervall i den største konsentrasjonen, hvor massene ble vannsåldet med 2mm maskevidde. Det ble også funnet gjenstander fra nyere tid i dette området – som satt spørsmålstegn ved relasjonen mellom beinfunn og den mellommesolittiske boplassen.

2.7.1.2 Svartkärret 1. Nötskalsproblematiken – fortet-tingsruter for å ta rede på nøyaktig mengde nøtteskallfrag-menter utenfor hovedkonsentrasjonen ga magert utbytte. Det ble funnet mer nøtteskall i rutene som ble gravd i sen-trale deler av boplassområdet, og mye tyder på at største-parten av nøtteskallet har sammenheng med den meso-littiske aktiviteten på stedet. Men 14C-dateringene viste tydelig at noe av det forkullede nøtteskallet hadde sam-menheng med langt senere aktivitet på stedet.

2.7.1.3. Svartkärret 1. Knackstensproblematiken – som omfattet graving av referanseruter i området som klart lå utenfor boplassen for å sannsynliggjøre at umodifisert knakkestein på boplassflaten også må kunne regnes som artefakter. Spredningen av knakkestein var i tråd med dis-tribusjonen av spaltet stein.

2.7.1.4. Svartkärret 1. Detaljstudier kring gränszoner mellan

fyndrika och fyndfattiga områden

Med bakgrunn i observasjoner av brå skiftninger i dis-tribusjonen av artefakter (som kan ha sammenheng med ”veggeffekt” ifht. boligstrukturer på boplassen) ble det for-etatt en mer finmasket utgravning i enheter på 25 × 25cm, noen også enda mindre. Jeg må medgi at jeg sliter med å finne ut av en komplisert rutenummerering – og har pro-blemer med å følge fremstillingen av observasjoner. Det trekkes heller ingen tydelig konklusjon av serien av sam-menstilte spredningsdata.

2.7.1.5. Svartkärret 1. Innsamling av material i områden

med låg fyndfrekvens

Prisverdig nok ble det også gravd to storruter (1,5 × 1,5m) i området med lav funntetthet sør for hovedkonsentrasjonen, men ikke overraskende ble det gjort få funn. Det påpekes

SAU RAPPORT 2009:5 173

sen). Boplassområdet var på dette stadiet dekket av i alt 106 prøveruter á 50 × 50cm – i tillegg til utredningssjakten som lokaliserte 83/1.

2.4. Omregistrering av fynd. Fördeling av resusrer utifrån

svepresultat

Med utgangspunkt i undersøkelsene så langt ble det påpekt et problem med splitter, i.e. fragment mindre än 1 cm som sak-nade tillslagningsattribut. Mange av disse er utvilsomt artefak-ter, men funngruppen rommet også en ukjent andel natur-dannelser. I spredningskartene opptrådte splitter som et störande brus som bidro til å tilsløre distribusjonen av sikre artefakter. Funnområdet fremsto tydeligere etter at split-ters var utelatt i spredningskartet. Med dette utgangspunk-tet ble fyndintensiv yta definert til 60,6m2. Bildet av boplassen som fremkom uten splitter ble utgangspunkt for dimensjo-nering av den videre utgravningen.

Jeg har stor forståelse for dette grepet. Men det er grunn til å stille spørsmål om hvorfor dette ikke ble gjort helt fra starten. Den innledende avgrensingen av lokalite-ten hadde sannsynligvis blitt klarere om en utelukkende hadde basert seg på spredningen av sikre artefakter.

2.5.1. Svartkärret 1. Steg 2. Moment 1. Definition av

fyndconsentrationers innehåll

Den primære målsetningen for steg 2 (tidligere benevnt som steg 3, jfr fotnote) var å samle informasjon om funnkonsen-trasjonenes form og innhold. Også på dette punktet ble sta-tus i undersøkelsene brukt som grunnlag for å reevaluere undersøkelsesstrategi. En planlagt korsprofil ble droppet – i stedet ble det gravd det en serie med sammenhengende flater (storrutor, 1,5 × 1,5m). Undersøkelsen i storrutene var begrenset til øverst 10cm av gul funnførende sand. Det ble også foretatt en fosfatkartering i de 5 storrutene – som i tråd med forundersøkelsen viste forhøyede verdier i områ-der med høy funntetthet – og aller høyest verdi i det østlige området med flest funn av brent bein.

Resultatet fra Steg 2. Moment 1 var i tråd med det eta-blerte hovedinntrykket – både mht funnenes karakter og distribusjonsmønster. Funnsammensetningen i stor-rutene ble underlagt faktoranalyse for å undersøke om funnkonsentrasjonen var homogen eller heterogen i sin karakter. Jeg må med skam melde at jeg ikke helt fatter verken metoden eller konklusjonene – men jeg fornem-mer at den heller mot at artefaktspredningen var mer homogen enn heterogen.

2.6. Fältseminariet

Den 24. august 2005 ble det avholdt et feltseminar – med oppsummering og diskusjon sammen med et knippe med eksterne, svenske steinalderforskere. Innspillene fikk kon-sekvenser for strategiske valg i den videre undersøkelsen. Det ble besluttet å ta fastere grep på 1) Dokumentasjon og kvalitetssikring av data om skjørbrent stein, 2) Sprednings-

mønster av brent hasselnøttskall, og 3) Data om strandbun-dethet – gjennom forfatkartering i sjakt fra det sentrale boplassområdet og nedover mot samtidig strand.

2.7.1. Svartkärret 1. Insamling av material

Dette stadiet i undersøkelsen (ikke plassert i ordningen Sted/Moment) omfattet utgravning av større flater – utvi-ding av storrutene med det enkla syftet att samla in mer mate-rial – i alt 38 ruter. Til sammen dekket utgravningen med dette ca halvparten av det sentrale funnområdet. Flaten ble utgravd i flere lag for å kunne identifisere eventuelle anleggsspor. Utgravningen mer enn fordoblet funnmeng-den. Dette ga grunnlag for en mer presis undersøkelse av spredningen av steinartefakter, bein, nøtteskall, knakke-stein, og områder med ulik funntetthet.

2.7.1.1. Svartkärret 1. Innsamling av ben – fortetting av ruter – ned til 1m intervall i den største konsentrasjonen, hvor massene ble vannsåldet med 2mm maskevidde. Det ble også funnet gjenstander fra nyere tid i dette området – som satt spørsmålstegn ved relasjonen mellom beinfunn og den mellommesolittiske boplassen.

2.7.1.2 Svartkärret 1. Nötskalsproblematiken – fortet-tingsruter for å ta rede på nøyaktig mengde nøtteskallfrag-menter utenfor hovedkonsentrasjonen ga magert utbytte. Det ble funnet mer nøtteskall i rutene som ble gravd i sen-trale deler av boplassområdet, og mye tyder på at største-parten av nøtteskallet har sammenheng med den meso-littiske aktiviteten på stedet. Men 14C-dateringene viste tydelig at noe av det forkullede nøtteskallet hadde sam-menheng med langt senere aktivitet på stedet.

2.7.1.3. Svartkärret 1. Knackstensproblematiken – som omfattet graving av referanseruter i området som klart lå utenfor boplassen for å sannsynliggjøre at umodifisert knakkestein på boplassflaten også må kunne regnes som artefakter. Spredningen av knakkestein var i tråd med dis-tribusjonen av spaltet stein.

2.7.1.4. Svartkärret 1. Detaljstudier kring gränszoner mellan

fyndrika och fyndfattiga områden

Med bakgrunn i observasjoner av brå skiftninger i dis-tribusjonen av artefakter (som kan ha sammenheng med ”veggeffekt” ifht. boligstrukturer på boplassen) ble det for-etatt en mer finmasket utgravning i enheter på 25 × 25cm, noen også enda mindre. Jeg må medgi at jeg sliter med å finne ut av en komplisert rutenummerering – og har pro-blemer med å følge fremstillingen av observasjoner. Det trekkes heller ingen tydelig konklusjon av serien av sam-menstilte spredningsdata.

2.7.1.5. Svartkärret 1. Innsamling av material i områden

med låg fyndfrekvens

Prisverdig nok ble det også gravd to storruter (1,5 × 1,5m) i området med lav funntetthet sør for hovedkonsentrasjonen, men ikke overraskende ble det gjort få funn. Det påpekes

174 SAU RAPPORT 2009:5

imidlertid at steinartefaktene som ble funnet her var noe større (snittvekt) enn funnene fra det sentrale funnområdet.

2.7.1.6. Svartkärret 1. Vidare avgränsningar och

sammangrävningar

Som ett siste steg ble området mellom tidligere ruter utgravd – slik at det totale utgravningsområdet til slutt dekket størsteparten av den sentrale funnkonsentrasjo-nen. Med dette kunne det settes sluttstrek for innsamlin-gen av artefakter – og det presenteres en serie kart med slutlig spridning for ulike råstoffkategorier og artefaktgrup-per. Distribusjonskartene har sterke fellestrekk, men viser også spennende variasjoner i sine detaljer som jeg håper blir utdypet og fortolket i rapportens syntese.

2.7.1.7. Svartkärret 1. Avbaning och anläggningsgrävning

Etter utgravningen ble boplassområdet renset med gra-vemaskin – i to omganger – for att ta fram och studera even-tuella anomalier dypere ned i det funnførende gule sandla-get. Det ble funnet i alt 11 strukturer som i hovedsak ble nærmere undersøkt ved snitting. Men ingen av struktu-rene syntes å gi mening ifht. aktiviteter på den mesolit-tiske boplassen. Noen var åpenbart naturdannelser, andre hadde trolig sammenheng med senere tids aktivitet.

2.7.1.8. Svartkärret 1. Insamling av markprover.

Fostatkartering

Sammen med den avsluttende flateavdekkingen ble det innsamlet jordprøver for fosfatanalyse i et rutenett med 2m intervall – tettere i jordsmonnet under det sentrale funnområdet. Det ble også tatt systematiske prøver for å undersøke hvordan et sannsynlig rotvelt påvirker fosfat-verdiene.

2.7.6. Sökandet efter argument för lokalernas

strandbundethet

Det ble gravd lange grøfter med fosfatprøver med 1m inn-byrdes avstand. Her håpet man å finne forhøyninger i rela-tiv fosfatmengde som kunne indikere posisjonen av samti-dig strand – där organisk material antas ha anrikats i samband med slakt eller fiskerensing. Det ble påvist høyere fosfatmengde i området øst for boplassområdet – men det er uklart for meg hvordan dette fortolkes. Etter som samtidig strand nødvendigvis må befinne seg lavere enn boplassområdet kunne det vært nyttig med høydekurver på kartet som viser fosfatuttaket – gjerne supplert med markering/opplysnin-ger om hva strandforskyvningsdata forteller om havnivået rundt 7750 BP, som er 14C-dateringen av lokaliteten.

4.3.3 REFLEKSJONER OMKRING DEN ARKEOLOGISKE UTGRAVNINGENJeg har i skrivende stund ikke fullstendig oversikt over rap-portens totale omfang og innhold. Det er derfor mulig at innholdet i rapportens øvrige deler kan gjøre mine kritiske

kommentarer grunnløse og overflødige. Men så vidt jeg har kunnet erfare, har Lars Sundström et tilnærmet sadoma-sokistisk forhold til kritikk – så jeg våger å fortsette.

Jeg vil innlede med noen innvendinger til den praktiske gjennomføringen av undersøkelsen, dernest dens frem-stilling gjennom rapportutkastet som har vært utgangs-punkt for min kunnskap om prosjektet – i håp om at den kanskje vil fremstå litt annerledes i sin endelige form. Avslutningsvis vil jeg fremføre noen mer grunnleggende betenkeligheter med vår undersøkelsestradisjon – som et vel gjennomført opplegg som Svartkärret-prosjektet er velegnet til å illustrere.

4.3.4 DEN PRAKTISKE GJENNOMFØRINGEN AV SVARTKÄRRET-UNDERSØKELSENJeg stiller spørsmål om den stramme gjennomføringen i mange steg og moment er i overkant av hva som er hen-siktsmessig. Så vidt jeg kan bedømme ga allerede forun-dersøkelsen (45 prøveruter) et brukbart oversiktsbilde av den mesolittiske materielle strukturen – inkludert spor etter aktivitet fra senere perioder. Steg 1 Moment 1 (ytter-ligere 32 prøveruter) har en strikt systematikk som kvali-tetssikrer resultatene fra forundersøkelsene, og gir mulig-het til å generere distribusjonsmønstre med hjelpemidler som dataprogrammet Surfer. Men den videre fortettin-gen av prøveruter antar form av et arkeologisk peepshow. Kikkhull er spennende, og det er alltid fristende å åpne nye – men kikkhull er kikkhull, selv om de fortettes. Prøveru-ter er lite egnet til å vise sammenheng og kontekst – og er for trange til å se vage nyanser som krever rom og kontrast for å synes. Data fra Steg 1 Moment 1 viser hovedkonsen-trasjonen av steinartefakter som senere skulle stå sentralt i undersøkelsen. Den klarla også funnenes stratigrafiske tilknytning, ga et tydelig inntrykk av funnenes karakter – og hadde også avslørt senere tiders aktivitet på stedet. Her fantes dermed alle opplysninger som skulle til for å gå tøffere til verks med maskinavdekking av boplassområdet – helt ned til funnførende gul sand – for deretter å kunne arbeide friere med en mer helhetlig boplassflate. Etter min mening ville dette vært tidsbesparende. Men viktigst er at dette ville vært et spennende utgangspunkt for å se ”ano-malier” som var for store eller vage til å synes i prøveruter. Man ville sannsynligvis også ha sett konturene av det sen-trale aktivitetsområdet gjennom spredningen av innle-dende løsfunn. Sammen med prøverutene ville trolig den fremrensede boplassflaten romme ledetråder til presis og veloverveid plassering av videre utgravningsfelter.

Jeg støtter meg her til det nylig gjennomførte Ormen Lange prosjektet – hvor erfaringene var at artefaktspred-ningen som fremkom under innledende rensing av toppen av funnførende lag alltid (nesten) var i overensstemmelse med det som fremkom i den videre utgravningen (Bjerck 2008:59ff, Fig 2). De fleste hovedstrukturene ble oppda-get i overflaten av de fremrensede boplassområdene. Vi

174 SAU RAPPORT 2009:5

imidlertid at steinartefaktene som ble funnet her var noe større (snittvekt) enn funnene fra det sentrale funnområdet.

2.7.1.6. Svartkärret 1. Vidare avgränsningar och

sammangrävningar

Som ett siste steg ble området mellom tidligere ruter utgravd – slik at det totale utgravningsområdet til slutt dekket størsteparten av den sentrale funnkonsentrasjo-nen. Med dette kunne det settes sluttstrek for innsamlin-gen av artefakter – og det presenteres en serie kart med slutlig spridning for ulike råstoffkategorier og artefaktgrup-per. Distribusjonskartene har sterke fellestrekk, men viser også spennende variasjoner i sine detaljer som jeg håper blir utdypet og fortolket i rapportens syntese.

2.7.1.7. Svartkärret 1. Avbaning och anläggningsgrävning

Etter utgravningen ble boplassområdet renset med gra-vemaskin – i to omganger – for att ta fram och studera even-tuella anomalier dypere ned i det funnførende gule sandla-get. Det ble funnet i alt 11 strukturer som i hovedsak ble nærmere undersøkt ved snitting. Men ingen av struktu-rene syntes å gi mening ifht. aktiviteter på den mesolit-tiske boplassen. Noen var åpenbart naturdannelser, andre hadde trolig sammenheng med senere tids aktivitet.

2.7.1.8. Svartkärret 1. Insamling av markprover.

Fostatkartering

Sammen med den avsluttende flateavdekkingen ble det innsamlet jordprøver for fosfatanalyse i et rutenett med 2m intervall – tettere i jordsmonnet under det sentrale funnområdet. Det ble også tatt systematiske prøver for å undersøke hvordan et sannsynlig rotvelt påvirker fosfat-verdiene.

2.7.6. Sökandet efter argument för lokalernas

strandbundethet

Det ble gravd lange grøfter med fosfatprøver med 1m inn-byrdes avstand. Her håpet man å finne forhøyninger i rela-tiv fosfatmengde som kunne indikere posisjonen av samti-dig strand – där organisk material antas ha anrikats i samband med slakt eller fiskerensing. Det ble påvist høyere fosfatmengde i området øst for boplassområdet – men det er uklart for meg hvordan dette fortolkes. Etter som samtidig strand nødvendigvis må befinne seg lavere enn boplassområdet kunne det vært nyttig med høydekurver på kartet som viser fosfatuttaket – gjerne supplert med markering/opplysnin-ger om hva strandforskyvningsdata forteller om havnivået rundt 7750 BP, som er 14C-dateringen av lokaliteten.

4.3.3 REFLEKSJONER OMKRING DEN ARKEOLOGISKE UTGRAVNINGENJeg har i skrivende stund ikke fullstendig oversikt over rap-portens totale omfang og innhold. Det er derfor mulig at innholdet i rapportens øvrige deler kan gjøre mine kritiske

kommentarer grunnløse og overflødige. Men så vidt jeg har kunnet erfare, har Lars Sundström et tilnærmet sadoma-sokistisk forhold til kritikk – så jeg våger å fortsette.

Jeg vil innlede med noen innvendinger til den praktiske gjennomføringen av undersøkelsen, dernest dens frem-stilling gjennom rapportutkastet som har vært utgangs-punkt for min kunnskap om prosjektet – i håp om at den kanskje vil fremstå litt annerledes i sin endelige form. Avslutningsvis vil jeg fremføre noen mer grunnleggende betenkeligheter med vår undersøkelsestradisjon – som et vel gjennomført opplegg som Svartkärret-prosjektet er velegnet til å illustrere.

4.3.4 DEN PRAKTISKE GJENNOMFØRINGEN AV SVARTKÄRRET-UNDERSØKELSENJeg stiller spørsmål om den stramme gjennomføringen i mange steg og moment er i overkant av hva som er hen-siktsmessig. Så vidt jeg kan bedømme ga allerede forun-dersøkelsen (45 prøveruter) et brukbart oversiktsbilde av den mesolittiske materielle strukturen – inkludert spor etter aktivitet fra senere perioder. Steg 1 Moment 1 (ytter-ligere 32 prøveruter) har en strikt systematikk som kvali-tetssikrer resultatene fra forundersøkelsene, og gir mulig-het til å generere distribusjonsmønstre med hjelpemidler som dataprogrammet Surfer. Men den videre fortettin-gen av prøveruter antar form av et arkeologisk peepshow. Kikkhull er spennende, og det er alltid fristende å åpne nye – men kikkhull er kikkhull, selv om de fortettes. Prøveru-ter er lite egnet til å vise sammenheng og kontekst – og er for trange til å se vage nyanser som krever rom og kontrast for å synes. Data fra Steg 1 Moment 1 viser hovedkonsen-trasjonen av steinartefakter som senere skulle stå sentralt i undersøkelsen. Den klarla også funnenes stratigrafiske tilknytning, ga et tydelig inntrykk av funnenes karakter – og hadde også avslørt senere tiders aktivitet på stedet. Her fantes dermed alle opplysninger som skulle til for å gå tøffere til verks med maskinavdekking av boplassområdet – helt ned til funnførende gul sand – for deretter å kunne arbeide friere med en mer helhetlig boplassflate. Etter min mening ville dette vært tidsbesparende. Men viktigst er at dette ville vært et spennende utgangspunkt for å se ”ano-malier” som var for store eller vage til å synes i prøveruter. Man ville sannsynligvis også ha sett konturene av det sen-trale aktivitetsområdet gjennom spredningen av innle-dende løsfunn. Sammen med prøverutene ville trolig den fremrensede boplassflaten romme ledetråder til presis og veloverveid plassering av videre utgravningsfelter.

Jeg støtter meg her til det nylig gjennomførte Ormen Lange prosjektet – hvor erfaringene var at artefaktspred-ningen som fremkom under innledende rensing av toppen av funnførende lag alltid (nesten) var i overensstemmelse med det som fremkom i den videre utgravningen (Bjerck 2008:59ff, Fig 2). De fleste hovedstrukturene ble oppda-get i overflaten av de fremrensede boplassområdene. Vi

SAU RAPPORT 2009:5 175

kunne også observere hvor vanskelig det ville ha vært å erkjenne disse vage strukturene uten et betydelig omlig-gende areal som ga nok kontrast til at vage fargenyanser, voller og groper kunne fremstå. Prøveruter ville defini-tivt ikke være egnet til å identifisere dette. Erfaringene fra Ormen Lange prosjektet er at viktige data ofte oppdages gjennom å gå noen skritt tilbake, og studere vagere tren-der i et større bilde. Under utgravningen av Svartkärret 1 ble boplassområdet avdekket med maskin etter rutegrav-ningen. Denne strategien ville ha avslørt nedgravninger og stolpespor, men ikke vagere nyanser i øverst i boplass-laget som kanskje var viktige. Jeg tror neppe at vesentlige boplasstrukturer gikk tapt under undersøkelsen av Svart-kärret 1. Men jeg tror at en større avdekking av boplassfla-ten tidligere i prosjektet hadde vært nyttig og sannsynlig-vis ressursbesparende for undersøkelsen totalt sett.

4.3.5 FREMSTILLINGSFORMBåde feltundersøkelsen og fremstillingsformen i rappor-ten bærer tydelige tegn av senere års ”refleksive feltarkeo-logi” (eg. Hodder 1999, Berggren & Burstrøm 2002) – med fokus på dialogen mellom utgraver og utgravingsobjekt, og synliggjøring av dynamikken mellom problemstillin-ger, datafangst og re-orienteringer av strategiske valg i undersøkelsen. Dette er interessant, og Svartkärret-pro-sjektets konsekvente gjennomføring er både illustrerende og et eksempel til etterfølgelse. Men prosjektet illustrerer også noen problematiske sider. Og igjen – nettopp fordi Svartkärret-prosjektet er så konsekvent gjennomført og beskrevet er problemene synlig.

Hvordan undersøkelsen gjennomføres er avgjørende for i hvor stor grad en får grep om etterlevningene fra den mesolittiske aktiviteten på stedet. Men dette er bare halve jobben. Undersøkelser av kulturminner som går tapt i vår tids samfunnsutbygging dreier seg i stor grad om å sikre kildeverdier. Dette er ikke bare et spørsmål om å lykkes i å få materielle etterlevninger opp av jorden. Minst like viktig er å fremstille undersøkelsesresultatet på en måte som gir andre innsyn og forståelse. Dette handler ikke om hva som formelt og juridisk faktisk står i en rapport, men mer om strukturering, posjonering, formulering og illus-trering av informasjon. For mange detaljer kan virke hem-mende for oversikten – mens forenklede og lettfattelige oversikter kan fordekke det empiriske utgangspunktet. Det finnes neppe en form som er rett og komplett og der-for ingen fasit. Det er derfor både interessant (og frustre-rende) å tilnærme seg empirien fra en mesolittisk boplass utelukkende gjennom andres dokumentasjon, datafrem-stilling og fortolkning. Mitt bidrag her er å undersøke hvordan foreliggende fremstilling fungerer for min forstå-else av lokaliteten.

Slik rapporten fremstår i versjonen jeg har forholdt meg til, er det selve undersøkelsen som er ledelinjen i fremstil-lingen. Gjennomgangen ovenfor er forenklet ved å løfte ut

ett av de tre undersøkelsesobjektene. I rapporten er de tre objektene omtalt parallelt – i hvert av de mange steg og moment. Under arbeidet med å trenge inn i stoffet for-viller man seg stadig inn på en ny lokalitets territorium. Det ville ha vært enklere å få oversikt om lokalitetene var beskrevet hver for seg, og i mer sammenheng.

Jeg har berømmet prosjektet for struktur og konsekvens – men her ligger også et problem som hemmer innsynet i undersøkelsesresultatet. Den rigide inndelingen i abstra-herte betegnelser som steg og moment har i alle fall for-virret meg. Det hjelper at Steg og Moment er ledsaget av hva som faktisk foregår (eg Definisjon av fyndconsentrationers innehåll) i overskriftene. Men kanskje én serie med under-søkelsestrinn – uten denne underinndelingen – hadde vært nok? Det forvansker også at trinnene ikke er beteg-net konsekvent i teksten, men også omtalt som svep 1, svep 2, rutsvep, slutundersökningssteg 2, grävningsmomentet. Utover i rapporten ser jeg tegn på at prosjektets kjerneaktører også har kjent at det begynte å svi i tinningene. Under Kapittel 2.5.1. (Steg 2. Moment 1) er det i alle fall behov for en for-klarende fotnote om benevnelsene som kanskje er opp-klarende, men som neppe bidrar til å gjøre det enklere å finne frem. Utover i rapporten forsvinner også steg og moment fra overskriftene – som indikerer at strukturen var i overkant kompleks og etter hvert ikke ble oppfat-tet som helt hensiktsmessig. Forenkling og mer konse-kvent begrepsbruk er et forbedringspunkt en bør merke seg under sluttrevisjonen av rapporten.

Det som urorer meg mer er imidlertid at foreliggende fremstilling hemmer innsynet i den komplekse materielle strukturen som er målet for undersøkelsen. Den røde trå-den er gangen i undersøkelsen – først gjorde vi slik – og så fant vi dette, så tenkte vi at…, og dernest gjorde vi slik .. og deretter dette – steinalderboplassen kommer kun til syne i fragmenterte fremstillinger av hva som ble funnet under-veis i de mange stadiene av undersøkelsen.

Arbeidets gang som ledelinje i fremstilling av undersø-kelsesresultater er en godt innarbeidet tradisjon i arkeo-logien. Det er kanskje uttrykk for hvordan arkeologene selv får et forhold til lokaliteten, både gjennom de arkeo-logiske funnene, sine egne sekvenser av handling, og sin egen strukturering av dette rommet (gangveier, grav-ningsgrenser, såldebord, pauseplass, utstyrslager, stikk-stenger, snorer) (Tilley 1989, Gero 1996, Yarrow 2003). Den mesolittiske strukturen ligger taus, uten verken vilje eller evne til å ytre seg – og kommer kun til syne gjennom våre handlinger på stedet. Et nesten rørende uttrykk for dette er serien med fremstillinger av slutligen spridning av ulike artefakttyper (Fig. 148–155). Det som er aller tyde-ligst markert – på alle kartene – i skinnende svart – er det eneste som helt sikkert ikke fantes i mesolittisk tid, og som like sikkert ikke er relevant informasjon for sprednings-mønstre i den mesolittiske strukturen: Dagens trerøtter. Røttene er relevante for plasseringen av utgravningsfelt og

SAU RAPPORT 2009:5 175

kunne også observere hvor vanskelig det ville ha vært å erkjenne disse vage strukturene uten et betydelig omlig-gende areal som ga nok kontrast til at vage fargenyanser, voller og groper kunne fremstå. Prøveruter ville defini-tivt ikke være egnet til å identifisere dette. Erfaringene fra Ormen Lange prosjektet er at viktige data ofte oppdages gjennom å gå noen skritt tilbake, og studere vagere tren-der i et større bilde. Under utgravningen av Svartkärret 1 ble boplassområdet avdekket med maskin etter rutegrav-ningen. Denne strategien ville ha avslørt nedgravninger og stolpespor, men ikke vagere nyanser i øverst i boplass-laget som kanskje var viktige. Jeg tror neppe at vesentlige boplasstrukturer gikk tapt under undersøkelsen av Svart-kärret 1. Men jeg tror at en større avdekking av boplassfla-ten tidligere i prosjektet hadde vært nyttig og sannsynlig-vis ressursbesparende for undersøkelsen totalt sett.

4.3.5 FREMSTILLINGSFORMBåde feltundersøkelsen og fremstillingsformen i rappor-ten bærer tydelige tegn av senere års ”refleksive feltarkeo-logi” (eg. Hodder 1999, Berggren & Burstrøm 2002) – med fokus på dialogen mellom utgraver og utgravingsobjekt, og synliggjøring av dynamikken mellom problemstillin-ger, datafangst og re-orienteringer av strategiske valg i undersøkelsen. Dette er interessant, og Svartkärret-pro-sjektets konsekvente gjennomføring er både illustrerende og et eksempel til etterfølgelse. Men prosjektet illustrerer også noen problematiske sider. Og igjen – nettopp fordi Svartkärret-prosjektet er så konsekvent gjennomført og beskrevet er problemene synlig.

Hvordan undersøkelsen gjennomføres er avgjørende for i hvor stor grad en får grep om etterlevningene fra den mesolittiske aktiviteten på stedet. Men dette er bare halve jobben. Undersøkelser av kulturminner som går tapt i vår tids samfunnsutbygging dreier seg i stor grad om å sikre kildeverdier. Dette er ikke bare et spørsmål om å lykkes i å få materielle etterlevninger opp av jorden. Minst like viktig er å fremstille undersøkelsesresultatet på en måte som gir andre innsyn og forståelse. Dette handler ikke om hva som formelt og juridisk faktisk står i en rapport, men mer om strukturering, posjonering, formulering og illus-trering av informasjon. For mange detaljer kan virke hem-mende for oversikten – mens forenklede og lettfattelige oversikter kan fordekke det empiriske utgangspunktet. Det finnes neppe en form som er rett og komplett og der-for ingen fasit. Det er derfor både interessant (og frustre-rende) å tilnærme seg empirien fra en mesolittisk boplass utelukkende gjennom andres dokumentasjon, datafrem-stilling og fortolkning. Mitt bidrag her er å undersøke hvordan foreliggende fremstilling fungerer for min forstå-else av lokaliteten.

Slik rapporten fremstår i versjonen jeg har forholdt meg til, er det selve undersøkelsen som er ledelinjen i fremstil-lingen. Gjennomgangen ovenfor er forenklet ved å løfte ut

ett av de tre undersøkelsesobjektene. I rapporten er de tre objektene omtalt parallelt – i hvert av de mange steg og moment. Under arbeidet med å trenge inn i stoffet for-viller man seg stadig inn på en ny lokalitets territorium. Det ville ha vært enklere å få oversikt om lokalitetene var beskrevet hver for seg, og i mer sammenheng.

Jeg har berømmet prosjektet for struktur og konsekvens – men her ligger også et problem som hemmer innsynet i undersøkelsesresultatet. Den rigide inndelingen i abstra-herte betegnelser som steg og moment har i alle fall for-virret meg. Det hjelper at Steg og Moment er ledsaget av hva som faktisk foregår (eg Definisjon av fyndconsentrationers innehåll) i overskriftene. Men kanskje én serie med under-søkelsestrinn – uten denne underinndelingen – hadde vært nok? Det forvansker også at trinnene ikke er beteg-net konsekvent i teksten, men også omtalt som svep 1, svep 2, rutsvep, slutundersökningssteg 2, grävningsmomentet. Utover i rapporten ser jeg tegn på at prosjektets kjerneaktører også har kjent at det begynte å svi i tinningene. Under Kapittel 2.5.1. (Steg 2. Moment 1) er det i alle fall behov for en for-klarende fotnote om benevnelsene som kanskje er opp-klarende, men som neppe bidrar til å gjøre det enklere å finne frem. Utover i rapporten forsvinner også steg og moment fra overskriftene – som indikerer at strukturen var i overkant kompleks og etter hvert ikke ble oppfat-tet som helt hensiktsmessig. Forenkling og mer konse-kvent begrepsbruk er et forbedringspunkt en bør merke seg under sluttrevisjonen av rapporten.

Det som urorer meg mer er imidlertid at foreliggende fremstilling hemmer innsynet i den komplekse materielle strukturen som er målet for undersøkelsen. Den røde trå-den er gangen i undersøkelsen – først gjorde vi slik – og så fant vi dette, så tenkte vi at…, og dernest gjorde vi slik .. og deretter dette – steinalderboplassen kommer kun til syne i fragmenterte fremstillinger av hva som ble funnet under-veis i de mange stadiene av undersøkelsen.

Arbeidets gang som ledelinje i fremstilling av undersø-kelsesresultater er en godt innarbeidet tradisjon i arkeo-logien. Det er kanskje uttrykk for hvordan arkeologene selv får et forhold til lokaliteten, både gjennom de arkeo-logiske funnene, sine egne sekvenser av handling, og sin egen strukturering av dette rommet (gangveier, grav-ningsgrenser, såldebord, pauseplass, utstyrslager, stikk-stenger, snorer) (Tilley 1989, Gero 1996, Yarrow 2003). Den mesolittiske strukturen ligger taus, uten verken vilje eller evne til å ytre seg – og kommer kun til syne gjennom våre handlinger på stedet. Et nesten rørende uttrykk for dette er serien med fremstillinger av slutligen spridning av ulike artefakttyper (Fig. 148–155). Det som er aller tyde-ligst markert – på alle kartene – i skinnende svart – er det eneste som helt sikkert ikke fantes i mesolittisk tid, og som like sikkert ikke er relevant informasjon for sprednings-mønstre i den mesolittiske strukturen: Dagens trerøtter. Røttene er relevante for plasseringen av utgravningsfelt og

176 SAU RAPPORT 2009:5

ruter – men i tilknytning til ”slutligen spridning” av meso-littiske artefakter er de mer forstyrrende enn opplysende. Men jeg skjønner likevel hvorfor trerøttene er der: De har vært noen irriterende og gjenstridige jævler helt fra dag én på feltet. De har vært håndgripelige problemer arkeo-logene har måttet arbeide med, rundt og mot. Og i økende grad synlig i takt med utgravningen – og gradvis integrert som markante i arkeologenes romlige relasjon til stedet. Stubbene blir mentale referansepunkter i dette rommet. De aktiviseres som ståsted for overblikk og fotos, og som steder å legge blyant, tommestokk og tegnebrett.

Jeg setter pris på at dialogen mellom forskere og under-søkelsesobjekt synliggjøres, at bakgrunnen for strategiske valg gjøres eksplisitt, og at undersøkelsesmetoder spesi-fiseres. Men jeg tror dette ikke skal integreres i fremstil-lingen av selve undersøkelsesobjektet. Sannsynligvis vil oversikt og detaljert innsyn i den mesolittiske strukturen

være tjent med en mer samlet fremstilling, og jeg tror at et klarere skille mellom undersøkelsen og undersøkelsesre-sultatet vil være hensiktsmessig:

1. Undersøkelsens struktur og metode

Presentasjon av problemstillinger, gangen i undersøkel-sen, spesifikasjon av metodiske grep – bakgrunnen for strategiske grep og påfølgende reorienteringer. Datafrem-stillingen bør her begrenses til å vise hovedtrekk som syn-liggjør grunnlaget for strategiske og metodiske valg.

2: Den mesolittiske strukturen

En mest mulig samlende og oversiktelig fremstilling av datafangsten – som binder sammen detaljer om funnenes karakter og kontekst – gjerne nært knyttet til fortolknin-ger av den mesolittiske boplassen.

Figur 287. Lokalitet 50, senmesolittisk boplass (ca 6000–4700 cal BC) Ormen Lange Nyhamna, Aukra, Møre og Romsdal (Åstveit 2008). Bildet viser lokaliteten etter at torvlaget var fjernet med maskin (1568m2), og boplasslaget var renset med krafse/graveskje. Funnene som ble gjort under rensingen av boplassflaten ble lagt i funnposer som ble festet med storspiker på funnstedet. På litt avstand får man et tydelig inntrykk av boplassområdet gjennom samlingen med funnposer. Rensingen av boplassflaten avslørte også to hustufter. Det ble etter opprensingen foretatt prøveruter med 4m innbyrdes avstand som i hovedtrekk bekreftet artefaktspredningen. Til sammen ga dette et godt grunnlag for presis plassering av utgravningsfelter (229m2/38m3). Foto H. Bjerck, 8. juli 2003.

176 SAU RAPPORT 2009:5

ruter – men i tilknytning til ”slutligen spridning” av meso-littiske artefakter er de mer forstyrrende enn opplysende. Men jeg skjønner likevel hvorfor trerøttene er der: De har vært noen irriterende og gjenstridige jævler helt fra dag én på feltet. De har vært håndgripelige problemer arkeo-logene har måttet arbeide med, rundt og mot. Og i økende grad synlig i takt med utgravningen – og gradvis integrert som markante i arkeologenes romlige relasjon til stedet. Stubbene blir mentale referansepunkter i dette rommet. De aktiviseres som ståsted for overblikk og fotos, og som steder å legge blyant, tommestokk og tegnebrett.

Jeg setter pris på at dialogen mellom forskere og under-søkelsesobjekt synliggjøres, at bakgrunnen for strategiske valg gjøres eksplisitt, og at undersøkelsesmetoder spesi-fiseres. Men jeg tror dette ikke skal integreres i fremstil-lingen av selve undersøkelsesobjektet. Sannsynligvis vil oversikt og detaljert innsyn i den mesolittiske strukturen

være tjent med en mer samlet fremstilling, og jeg tror at et klarere skille mellom undersøkelsen og undersøkelsesre-sultatet vil være hensiktsmessig:

1. Undersøkelsens struktur og metode

Presentasjon av problemstillinger, gangen i undersøkel-sen, spesifikasjon av metodiske grep – bakgrunnen for strategiske grep og påfølgende reorienteringer. Datafrem-stillingen bør her begrenses til å vise hovedtrekk som syn-liggjør grunnlaget for strategiske og metodiske valg.

2: Den mesolittiske strukturen

En mest mulig samlende og oversiktelig fremstilling av datafangsten – som binder sammen detaljer om funnenes karakter og kontekst – gjerne nært knyttet til fortolknin-ger av den mesolittiske boplassen.

Figur 287. Lokalitet 50, senmesolittisk boplass (ca 6000–4700 cal BC) Ormen Lange Nyhamna, Aukra, Møre og Romsdal (Åstveit 2008). Bildet viser lokaliteten etter at torvlaget var fjernet med maskin (1568m2), og boplasslaget var renset med krafse/graveskje. Funnene som ble gjort under rensingen av boplassflaten ble lagt i funnposer som ble festet med storspiker på funnstedet. På litt avstand får man et tydelig inntrykk av boplassområdet gjennom samlingen med funnposer. Rensingen av boplassflaten avslørte også to hustufter. Det ble etter opprensingen foretatt prøveruter med 4m innbyrdes avstand som i hovedtrekk bekreftet artefaktspredningen. Til sammen ga dette et godt grunnlag for presis plassering av utgravningsfelter (229m2/38m3). Foto H. Bjerck, 8. juli 2003.

SAU RAPPORT 2009:5 177

4.3.6 OM GRUNNPROBLEMER I DEN ARKEOLOGISKE UTGRAVNINGENJeg vender tilbake til der jeg startet – hvorfor er det så vanskelig å få grep om den arkeologiske empirien og hva den betyr i forhold til mesolittiske liv? Hvorfor forduns-tet den lettbeinte jenta som oftest smilte allerede før Steg 1 Moment 1 – og hvorfor kom hun ikke tilbake når trådene samles i etterkant av undersøkelsen? Hvordan kunne vi har berget hennes skjøre, herjede og falmede minne?

Jeg er ikke blitt rokket i troen på at materielle struktu-rer er ”sanne” i forhold til aktivitetsspekter og handlings-mønstre – en uendelighet av innbyrdes relasjoner som er låst i en helhetlig logikk med forgreininger til alt det som er å være menneske. Vår utfordring er hvordan vi skaffer oss innsyn i og er i stand til å tilskrive relevant mening til enkeltobjekter og relasjonene mellom dem. Den materi-elle etterlevningen har et informasjonspotensial som den arkeologiske undersøkelsen ikke er engang i nærheten å forløse. Undersøkelsen – innsynet – innebærer nesten uten unntak at vi må brekke opp helheten i bestanddeler (fig 288). Graden av kulturell mening avhenger av i hvor stor grad vi lykkes i å fortolke sammenhengen mellom objekter og mening, og i hvor stor grad vi er i stand til å ivareta og fremstille kontekstuelle relasjoner.

Av praktiske årsaker er romlige relasjoner i det arkeo-logiske sluttproduktet langt mindre nøyaktig enn det som var utgangspunktet. Det som var nøyaktige punkter er omdannet til et lavoppløst bilde i ruter og lag. Identifi-seringen av enkeltfunn forløser kun en mikroskopisk del av artefaktenes totale kulturelle betydning. Og da har jeg ikke en gang nevnt utfordringene å definere meningsfulle kronologiske enheter.

Så skulle en tro at alt ville løse seg med mer nøyaktig dokumentasjon av innbyrdes relasjoner og større kunn-skap om hva enkeltobjektene betyr. Et stykke på vei er kanskje dette riktig. Men den grundige og gjennomtenkte Svartkärret-undersøkelsen illustrerer at dette er mer enn et spørsmål om nøyaktighet. For selv den grovmaskede reproduksjonen vokser fort til en uoverskuelighet av kom-pleksitet. Selv det grove bildet av den mesolittiske etterlev-ningen blir for mangesidet til å fatte. Hva hører sammen – og hva gjør det ikke? Er det meningsfylt å vise spredning av ulike råstoffgrupper? Eller en bestemt størrelseskategori? Det totale antallet av kombinasjonsmuligheter er astrono-misk. Konklusjonen er at vi på den ene siden ikke er i stand til å ivareta detaljene etterlevningen – på den andre at vi sliter med å få grep om kompleksiteten selv i den grove, forenklede versjonen av det arkeologiske objektet.

4.3.7 … HVIS MAN BRAKK BEINET? For noen år tilbake hadde Vitenskapsmuseet feltkurs for studenter i Hemnskjel på kysten av Midt-Norge. Det var gjort fine funn – nyregistrerte steinalderboplasser og spennende artefakter fra utgravningene. Den siste tors-

dagskvelden var det ”Åpent hus”, hvor studentene pre-senterte funnene til stedets folk. Nyoppdagete lokaliteter. Avslag og flekker. Tangespisser. Retusjert oddparti. Fos-nakultur. Funnområde på rundt 200 kvadratmeter. Og slipt skifer. Men altså på en lavere strandlinje. Kvartsitt. Flatehugget spiss. Senneolittikum. Fremvisning av hjerte-skjærende små og fragmenterte arkeologiske gjenstander. Eggfragment av slipt trinnøks. Her manglet ikke noe. Alt i alt en forbilledlig presentasjon med kronologisk presi-sjon, detaljer og overblikk som gjorde oss lærere stolte. Etterpå, før kaffe og kaker, var det anledning til å stille spørsmål. Ett av de første var dette:

”… men hvis man brakk beinet i steinalderen, ville man ha overlevd – hvis det var vinter?”

Det var et komplett idiotisk spørsmål. Kanskje et naturlig spørsmål for en som faktisk hadde brukket beinet vinte-ren før, og hadde kortet en langvarig rekonvalesens med å spekulere på blant annet dette. Men likevel. Et irrelevant spørsmål som avslørte total mangel på arkeologisk inn-sikt. Jeg deltok i utvekslingen av skrå blikk, og husker ikke lenger ordlyden i det forsøksvis høflige, men unnvikende svaret. Jeg husker imidlertid en ubehagelig ettertanke. For spørsmålet blottstiller ikke bare mangel på arkeologisk innsikt. Spørsmålet blottstiller også at arkeologien, slik vi fagfolk praktiserer og operasjonaliserer, kun omfatter konturløse fragmenter av mennesker, samfunn og levde liv. Spørsmålet om beinbrudd har relasjoner til kunnskap om helbred, menneskeverd, boforhold, sosial organise-ring, mobilitet – og en mengde andre aspekter som har kulturhistorisk relevans. Men faller i stor grad utenfor det arkeologifaglige univers som er bundet til fragmentert innsikt med utgangspunkt i lokaliteter og artefakter. Pro-blemet er at vi opererer som om disse fragmentene repre-senterer en helhet – og vi skal være glad for enhver ufag-lært påminnelse om det finnes mer, mye mer.

Jeg har ingen enkle løsninger på hvordan arkeologien kan ekspandere mot mer helhetlig forståelse av mennes-kesamfunnene bak den arkeologiske empirien. Jeg tror imidlertid at det finnes trekk i våre analytiske tradisjo-ner som er hemmende. En av dem er at vi i frykt for å bli beskyldt for utilgivelige profesjonssynder som sammen-blanding av observasjon og fortolkning, samtidsprojek-sjon eller bristende forståelse for bruk av analogier har lagt oss til et bredt spekter av ”tolkningsfrie” betegnelser – abstraksjoner som skal underlette en mest mulig objek-tiv fremstilling av arkeologiske data. Først når dette er på plass kan en forsiktig fremsette kulturhistoriske tolk-ningsforslag. Jeg vil ta til orde for at vi løser opp dette i ret-ning av å gjøre relasjonen mellom menneskelig aktivitet og materielle etterlevninger mer eksplisitt – ikke bare i en konklusjon, men også underveis.

SAU RAPPORT 2009:5 177

4.3.6 OM GRUNNPROBLEMER I DEN ARKEOLOGISKE UTGRAVNINGENJeg vender tilbake til der jeg startet – hvorfor er det så vanskelig å få grep om den arkeologiske empirien og hva den betyr i forhold til mesolittiske liv? Hvorfor forduns-tet den lettbeinte jenta som oftest smilte allerede før Steg 1 Moment 1 – og hvorfor kom hun ikke tilbake når trådene samles i etterkant av undersøkelsen? Hvordan kunne vi har berget hennes skjøre, herjede og falmede minne?

Jeg er ikke blitt rokket i troen på at materielle struktu-rer er ”sanne” i forhold til aktivitetsspekter og handlings-mønstre – en uendelighet av innbyrdes relasjoner som er låst i en helhetlig logikk med forgreininger til alt det som er å være menneske. Vår utfordring er hvordan vi skaffer oss innsyn i og er i stand til å tilskrive relevant mening til enkeltobjekter og relasjonene mellom dem. Den materi-elle etterlevningen har et informasjonspotensial som den arkeologiske undersøkelsen ikke er engang i nærheten å forløse. Undersøkelsen – innsynet – innebærer nesten uten unntak at vi må brekke opp helheten i bestanddeler (fig 288). Graden av kulturell mening avhenger av i hvor stor grad vi lykkes i å fortolke sammenhengen mellom objekter og mening, og i hvor stor grad vi er i stand til å ivareta og fremstille kontekstuelle relasjoner.

Av praktiske årsaker er romlige relasjoner i det arkeo-logiske sluttproduktet langt mindre nøyaktig enn det som var utgangspunktet. Det som var nøyaktige punkter er omdannet til et lavoppløst bilde i ruter og lag. Identifi-seringen av enkeltfunn forløser kun en mikroskopisk del av artefaktenes totale kulturelle betydning. Og da har jeg ikke en gang nevnt utfordringene å definere meningsfulle kronologiske enheter.

Så skulle en tro at alt ville løse seg med mer nøyaktig dokumentasjon av innbyrdes relasjoner og større kunn-skap om hva enkeltobjektene betyr. Et stykke på vei er kanskje dette riktig. Men den grundige og gjennomtenkte Svartkärret-undersøkelsen illustrerer at dette er mer enn et spørsmål om nøyaktighet. For selv den grovmaskede reproduksjonen vokser fort til en uoverskuelighet av kom-pleksitet. Selv det grove bildet av den mesolittiske etterlev-ningen blir for mangesidet til å fatte. Hva hører sammen – og hva gjør det ikke? Er det meningsfylt å vise spredning av ulike råstoffgrupper? Eller en bestemt størrelseskategori? Det totale antallet av kombinasjonsmuligheter er astrono-misk. Konklusjonen er at vi på den ene siden ikke er i stand til å ivareta detaljene etterlevningen – på den andre at vi sliter med å få grep om kompleksiteten selv i den grove, forenklede versjonen av det arkeologiske objektet.

4.3.7 … HVIS MAN BRAKK BEINET? For noen år tilbake hadde Vitenskapsmuseet feltkurs for studenter i Hemnskjel på kysten av Midt-Norge. Det var gjort fine funn – nyregistrerte steinalderboplasser og spennende artefakter fra utgravningene. Den siste tors-

dagskvelden var det ”Åpent hus”, hvor studentene pre-senterte funnene til stedets folk. Nyoppdagete lokaliteter. Avslag og flekker. Tangespisser. Retusjert oddparti. Fos-nakultur. Funnområde på rundt 200 kvadratmeter. Og slipt skifer. Men altså på en lavere strandlinje. Kvartsitt. Flatehugget spiss. Senneolittikum. Fremvisning av hjerte-skjærende små og fragmenterte arkeologiske gjenstander. Eggfragment av slipt trinnøks. Her manglet ikke noe. Alt i alt en forbilledlig presentasjon med kronologisk presi-sjon, detaljer og overblikk som gjorde oss lærere stolte. Etterpå, før kaffe og kaker, var det anledning til å stille spørsmål. Ett av de første var dette:

”… men hvis man brakk beinet i steinalderen, ville man ha overlevd – hvis det var vinter?”

Det var et komplett idiotisk spørsmål. Kanskje et naturlig spørsmål for en som faktisk hadde brukket beinet vinte-ren før, og hadde kortet en langvarig rekonvalesens med å spekulere på blant annet dette. Men likevel. Et irrelevant spørsmål som avslørte total mangel på arkeologisk inn-sikt. Jeg deltok i utvekslingen av skrå blikk, og husker ikke lenger ordlyden i det forsøksvis høflige, men unnvikende svaret. Jeg husker imidlertid en ubehagelig ettertanke. For spørsmålet blottstiller ikke bare mangel på arkeologisk innsikt. Spørsmålet blottstiller også at arkeologien, slik vi fagfolk praktiserer og operasjonaliserer, kun omfatter konturløse fragmenter av mennesker, samfunn og levde liv. Spørsmålet om beinbrudd har relasjoner til kunnskap om helbred, menneskeverd, boforhold, sosial organise-ring, mobilitet – og en mengde andre aspekter som har kulturhistorisk relevans. Men faller i stor grad utenfor det arkeologifaglige univers som er bundet til fragmentert innsikt med utgangspunkt i lokaliteter og artefakter. Pro-blemet er at vi opererer som om disse fragmentene repre-senterer en helhet – og vi skal være glad for enhver ufag-lært påminnelse om det finnes mer, mye mer.

Jeg har ingen enkle løsninger på hvordan arkeologien kan ekspandere mot mer helhetlig forståelse av mennes-kesamfunnene bak den arkeologiske empirien. Jeg tror imidlertid at det finnes trekk i våre analytiske tradisjo-ner som er hemmende. En av dem er at vi i frykt for å bli beskyldt for utilgivelige profesjonssynder som sammen-blanding av observasjon og fortolkning, samtidsprojek-sjon eller bristende forståelse for bruk av analogier har lagt oss til et bredt spekter av ”tolkningsfrie” betegnelser – abstraksjoner som skal underlette en mest mulig objek-tiv fremstilling av arkeologiske data. Først når dette er på plass kan en forsiktig fremsette kulturhistoriske tolk-ningsforslag. Jeg vil ta til orde for at vi løser opp dette i ret-ning av å gjøre relasjonen mellom menneskelig aktivitet og materielle etterlevninger mer eksplisitt – ikke bare i en konklusjon, men også underveis.

178 SAU RAPPORT 2009:5

”Ursprungsfrågan inför storrutegrävningen var hurvida fyndkoncentrationen var homogen eller heterogen till sin karaktär, med andra ord om den verkade ha formats av en eller flera likartade processer, eller om det fantes tecken på att flere olika processer skapat fyndansamlingen. För att skapa underlag för att diskutera detta valde vi göra en fak-toranalys på materialet. Faktoranalysens syfte är att iden-tifiera underliggande variabler (faktorer) som förklarar de mönster av samband som finns mellan variabler i en given datamängd.” (Kap. 2.5.1)

Hva betyr dette i forhold til levde liv? Dersom svaret ble ”heterogen” – hva skulle det bety i forhold til tilværelsen på boplassen? Ulike familier? Kvinne og mannsdomene? Kapable vs inkompetente? Barn vs voksne? Spising eller soving? Inne eller ute? Ville en eksplitt tanke om relasjo-nen mellom mønstre i materiell kultur og menneskelig aktivitet gjort analysen forutinntatt, uvitenskapelig og verdiløs? Innledningskapittelet til Svartkärret-rappor-ten med klargjøring av det teoretiske og metodiske bak-teppet for undersøkelsen ligger utenfor grunnlaget for mine refleksjoner her, og er kanskje ennå ikke skrevet.

Men jeg fornemmer et utgangspunkt i tråd med tidligere prosjekter fra SAU, eg Bålmyren (Sundström & Darmark 2005):

”Ytterliggare en aspekt på denne metod är att den enskilde grävande arkeologens roll i tolkningsarbetet utvidgas från att fältarbetet enbart betraktas som hantverk, till att arkeo-logen befinner sig i en kontinuerlig dialog med det undersökta objektet. Fältarbetet kan då defineras som vetenskapande. En sådan miljö kan endast skapas om man har en prövande attityd och inte på förhand bestämmer sig för vad man grä-ver.” (Groop 2005: 37, med referanse til Apel 2002 og Lekberg 2002).

Dette lyder fornuftig – men denne proklamasjonen av uforutinntatthet har også en bakside: At man abstrahe-rer og objektiviserer seg bort fra å tenke kreativt om sam-menhengen mellom mennesker og materielle levninger underveis. Heldigvis finnes det også eksempler på slike betraktninger:

Figur 288. Mesolittiske etterlevninger fra Svartkärret – sortert etter funnkategori og utgravningsruter. Fra venstre er Tuija Rankama, Erik Brinch Petersen, Kjel Knutsson, Pierre Vogel, Kim Darmark og Lars Sundström. Foto H. Bjerck.

178 SAU RAPPORT 2009:5

”Ursprungsfrågan inför storrutegrävningen var hurvida fyndkoncentrationen var homogen eller heterogen till sin karaktär, med andra ord om den verkade ha formats av en eller flera likartade processer, eller om det fantes tecken på att flere olika processer skapat fyndansamlingen. För att skapa underlag för att diskutera detta valde vi göra en fak-toranalys på materialet. Faktoranalysens syfte är att iden-tifiera underliggande variabler (faktorer) som förklarar de mönster av samband som finns mellan variabler i en given datamängd.” (Kap. 2.5.1)

Hva betyr dette i forhold til levde liv? Dersom svaret ble ”heterogen” – hva skulle det bety i forhold til tilværelsen på boplassen? Ulike familier? Kvinne og mannsdomene? Kapable vs inkompetente? Barn vs voksne? Spising eller soving? Inne eller ute? Ville en eksplitt tanke om relasjo-nen mellom mønstre i materiell kultur og menneskelig aktivitet gjort analysen forutinntatt, uvitenskapelig og verdiløs? Innledningskapittelet til Svartkärret-rappor-ten med klargjøring av det teoretiske og metodiske bak-teppet for undersøkelsen ligger utenfor grunnlaget for mine refleksjoner her, og er kanskje ennå ikke skrevet.

Men jeg fornemmer et utgangspunkt i tråd med tidligere prosjekter fra SAU, eg Bålmyren (Sundström & Darmark 2005):

”Ytterliggare en aspekt på denne metod är att den enskilde grävande arkeologens roll i tolkningsarbetet utvidgas från att fältarbetet enbart betraktas som hantverk, till att arkeo-logen befinner sig i en kontinuerlig dialog med det undersökta objektet. Fältarbetet kan då defineras som vetenskapande. En sådan miljö kan endast skapas om man har en prövande attityd och inte på förhand bestämmer sig för vad man grä-ver.” (Groop 2005: 37, med referanse til Apel 2002 og Lekberg 2002).

Dette lyder fornuftig – men denne proklamasjonen av uforutinntatthet har også en bakside: At man abstrahe-rer og objektiviserer seg bort fra å tenke kreativt om sam-menhengen mellom mennesker og materielle levninger underveis. Heldigvis finnes det også eksempler på slike betraktninger:

Figur 288. Mesolittiske etterlevninger fra Svartkärret – sortert etter funnkategori og utgravningsruter. Fra venstre er Tuija Rankama, Erik Brinch Petersen, Kjel Knutsson, Pierre Vogel, Kim Darmark og Lars Sundström. Foto H. Bjerck.

SAU RAPPORT 2009:5 179

”Med andra ord, om en tunna med spik hälls ut på ett golv mitt i ett rum, så kommer det att ligga mycket spik i en hög, medan spikmängden gradvis tunnas ut i alla riktningar. Om vi rör oss över dette golv och eventuelt sopar det, så kom-mer dette mönster till slut att inventeras, så att den centrala golvytan (där vi rör oss mest) är relativ tom på spik, medan spiken ansamlas längs väggarna. På den andra sidan väg-gen finns naturligtvis ingen spik” (Kap 2.7.1.4)

Ovenforstående kan jeg forstå – det setter artefaktspred-ning i direkte sammenheng med strukturer og handlings-mønstre på boplassen. Jeg får et bilde i hodet som kan hol-des opp mot faktisk artefaktfordeling. Ville ikke flere slike eksplisitte resonnementer medføre at vi i større grad ”ser” menneskene under undersøkelsen – og at observasjoner underveis yter motstand mot tolkningsforslag som er feil-aktige ifht. den ”sannhet” som den materielle strukturen representerer?

Et annet aspekt er vår tradisjon om å la den arkeolo-giske empirien begrense våre perspektiver på forhistoriske hendelser. Men trenger en egentlig funn av gaffel, kniv, spisepinner eller annet spisespesifikt redskap for å slutte at menneskene har spist? Må man ha spor etter madrasser av tørrgress for en påstand om soving og overnatting? Må man dokumentere båtrester for å hevde at det har ligget en båt i fjæra – eller kan vi støtte oss til et boplassmøn-ster som inkluderer store og små øyer? Kan vi anta boliger – selv om det ikke er funnet spor etter slike? Må vi finne steinalderredningsvester med flyteelement av pimpstein for å kunne ha betraktninger om menneskenes forhold til sikkerhet på sjøen?

Vi beveger oss lett inn i en arena med mange mulige svar. Men behøver dette å bety at vi skal unngå å implementere alle sider av menneskelivet som ikke kommer direkte til uttrykk i arkeologisk empiri? Jeg tror vi skal våge mer på dette feltet – våge å se mer enn det vi ser direkte, og der-med trekke inn flere og videre aspekter ved levde liv. Ikke bare i synteser og konklusjoner – men også underveis, under inventering, utgravning og analyser av datafangst.

Underveis i feltundersøkelsene i Ormen Lange pro-sjektet fikk jeg en ide om å bruke konstruksjonene vi selv bygget under arbeidet på de rundt 30 lokalitetene for å perspektivere kompleksiteten i strukturene vi søkte etter i kulturlagene fra steinalderen (fig 289–290). I sine detal-jer et håpløst og totalt irrelevant fokus, men likevel en måte å utfordre og utvide forestillinger. Utgangspunktet for våre multifunksjonelle konstruksjoner hadde sterke fellestrekk – samme tradisjon, klima, sosial struktur, byg-gematerialer, og en rimelig felles forståelse av byggeskikk. Men de faktiske konstruksjonene varierte stort fra ferdig-hus på hjul til usle skjul – klar plast over to ledige stikk-stenger. Her som alltid ellers – alt som ble skapt, til minste detalj – var vevd sammen i en indre logisk struktur, som alltid kunne forklares. For en gangs skyld var den logiske

veven mellom mennesker og materielle omgivelser syn-lig – fordi den var vår egen, og fordi vi selv bygget kon-struksjonene. Årstid. Værutsikter. Opprinnelig – og utvi-det funksjon. Hvor lenge. Hvor lenge en faktisk ble. Antall personer i feltlaget. Plan og tilfeldigheter. At utstyrslageret var ribbet og en måtte greie seg med et innertelt uten fore-skrevne stenger. Tilpasningsevne og bricolage. Overord-nede spesifikasjoner i krav om sikkerhet og arbeidsmiljø. Individuelle oppfatninger om betydningen av både kom-fort og orden. Jeg skal ikke hevde at dette grepet medførte at feltstaben identifiserte flere eller nye konstruksjons-spor. Likevel tror jeg dette grepet aktiviserte forestillinger om mennesker og materielle omgivelser som var nyttige underveis.

Vi har ikke andre referanser for forståelse og fortolk-ning enn våre egne – og kan aldri sette oss utenfor denne rammen når vi skal sette sammen empiriske fragmenter fra steinalderen til helhetlige perspektiver. Kan vi gjøre våre egne referanser til en eksplisitt drivkraft i forsknings-prosessen? Kanskje bevisstgjøring og fokus på dynamik-ken i vårt eget forhold til sted og materielle strukturer har potensial til å øke innsynet i samspillet mellom levde liv og materialitet?

REFERANSERApel, J. 2002. Självreflektion och rationalism – en relatio-

nell fältarkeologi. I: Berggren, Å. & M. Burström (red.) 2002. Reflexiv fältarkeologi? Återsken av ett semina-rium, pp121–128. Stockholm / Malmö : Riksantikva-rieämbetet / Malmö Kulturmiljö.

Barker, P. 1982. Techniques of archaeological excavation. 2nd ed. London : Batsford.

Berggren, Å. & M. Burström (red.) 2002. Reflexiv fältarke-ologi? Återsken av ett seminarium. Stockholm / Malmö : Riksantikvarieämbetet / Malmö Kulturmiljö.

Bjerck, H. 2008. Metodiske erfaringer. I: Bjerck, H. (red.) L. I. Åstveit, T. Meling, J. Gundersen, G. Jørgensen & S. Normann 2008. NTNU Vitenskapsmuseets arkeo-logiske undersøkelser Ormen Lange Nyhamna, pp. 58–63. Trondheim : Tapir Akademisk Forlag.

Gero, J. 1996. Archaeological practice and gendered enco-unters with field data. I: Wright, R. (red.) Gender and Archaeology, 126–139. Philadelphia : University of Pennsylvania Press.

Groop, N. 2005. Metod. I: Sundström, L. & K. Darmark (red.) 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidligneolitisk kustboplats i Uppland, pp. 36–38. SAU Skrifter 7. Upp-sala : Societas Archaeologica Upsalensis.

Hodder, I. 1999. Towards a reflexive method. I: Hodder, I. (red.) The Archaeological Process. An Introduction. Oxford : Blackwell.

Lekberg, P. 2002. Det dialektiska förhållningssättet på Fågelbacken. En reflektion över reflexiv arkeologi före Den Reflexiva Arkeologin. I: Berggren, Å. & M. Bur-

SAU RAPPORT 2009:5 179

”Med andra ord, om en tunna med spik hälls ut på ett golv mitt i ett rum, så kommer det att ligga mycket spik i en hög, medan spikmängden gradvis tunnas ut i alla riktningar. Om vi rör oss över dette golv och eventuelt sopar det, så kom-mer dette mönster till slut att inventeras, så att den centrala golvytan (där vi rör oss mest) är relativ tom på spik, medan spiken ansamlas längs väggarna. På den andra sidan väg-gen finns naturligtvis ingen spik” (Kap 2.7.1.4)

Ovenforstående kan jeg forstå – det setter artefaktspred-ning i direkte sammenheng med strukturer og handlings-mønstre på boplassen. Jeg får et bilde i hodet som kan hol-des opp mot faktisk artefaktfordeling. Ville ikke flere slike eksplisitte resonnementer medføre at vi i større grad ”ser” menneskene under undersøkelsen – og at observasjoner underveis yter motstand mot tolkningsforslag som er feil-aktige ifht. den ”sannhet” som den materielle strukturen representerer?

Et annet aspekt er vår tradisjon om å la den arkeolo-giske empirien begrense våre perspektiver på forhistoriske hendelser. Men trenger en egentlig funn av gaffel, kniv, spisepinner eller annet spisespesifikt redskap for å slutte at menneskene har spist? Må man ha spor etter madrasser av tørrgress for en påstand om soving og overnatting? Må man dokumentere båtrester for å hevde at det har ligget en båt i fjæra – eller kan vi støtte oss til et boplassmøn-ster som inkluderer store og små øyer? Kan vi anta boliger – selv om det ikke er funnet spor etter slike? Må vi finne steinalderredningsvester med flyteelement av pimpstein for å kunne ha betraktninger om menneskenes forhold til sikkerhet på sjøen?

Vi beveger oss lett inn i en arena med mange mulige svar. Men behøver dette å bety at vi skal unngå å implementere alle sider av menneskelivet som ikke kommer direkte til uttrykk i arkeologisk empiri? Jeg tror vi skal våge mer på dette feltet – våge å se mer enn det vi ser direkte, og der-med trekke inn flere og videre aspekter ved levde liv. Ikke bare i synteser og konklusjoner – men også underveis, under inventering, utgravning og analyser av datafangst.

Underveis i feltundersøkelsene i Ormen Lange pro-sjektet fikk jeg en ide om å bruke konstruksjonene vi selv bygget under arbeidet på de rundt 30 lokalitetene for å perspektivere kompleksiteten i strukturene vi søkte etter i kulturlagene fra steinalderen (fig 289–290). I sine detal-jer et håpløst og totalt irrelevant fokus, men likevel en måte å utfordre og utvide forestillinger. Utgangspunktet for våre multifunksjonelle konstruksjoner hadde sterke fellestrekk – samme tradisjon, klima, sosial struktur, byg-gematerialer, og en rimelig felles forståelse av byggeskikk. Men de faktiske konstruksjonene varierte stort fra ferdig-hus på hjul til usle skjul – klar plast over to ledige stikk-stenger. Her som alltid ellers – alt som ble skapt, til minste detalj – var vevd sammen i en indre logisk struktur, som alltid kunne forklares. For en gangs skyld var den logiske

veven mellom mennesker og materielle omgivelser syn-lig – fordi den var vår egen, og fordi vi selv bygget kon-struksjonene. Årstid. Værutsikter. Opprinnelig – og utvi-det funksjon. Hvor lenge. Hvor lenge en faktisk ble. Antall personer i feltlaget. Plan og tilfeldigheter. At utstyrslageret var ribbet og en måtte greie seg med et innertelt uten fore-skrevne stenger. Tilpasningsevne og bricolage. Overord-nede spesifikasjoner i krav om sikkerhet og arbeidsmiljø. Individuelle oppfatninger om betydningen av både kom-fort og orden. Jeg skal ikke hevde at dette grepet medførte at feltstaben identifiserte flere eller nye konstruksjons-spor. Likevel tror jeg dette grepet aktiviserte forestillinger om mennesker og materielle omgivelser som var nyttige underveis.

Vi har ikke andre referanser for forståelse og fortolk-ning enn våre egne – og kan aldri sette oss utenfor denne rammen når vi skal sette sammen empiriske fragmenter fra steinalderen til helhetlige perspektiver. Kan vi gjøre våre egne referanser til en eksplisitt drivkraft i forsknings-prosessen? Kanskje bevisstgjøring og fokus på dynamik-ken i vårt eget forhold til sted og materielle strukturer har potensial til å øke innsynet i samspillet mellom levde liv og materialitet?

REFERANSERApel, J. 2002. Självreflektion och rationalism – en relatio-

nell fältarkeologi. I: Berggren, Å. & M. Burström (red.) 2002. Reflexiv fältarkeologi? Återsken av ett semina-rium, pp121–128. Stockholm / Malmö : Riksantikva-rieämbetet / Malmö Kulturmiljö.

Barker, P. 1982. Techniques of archaeological excavation. 2nd ed. London : Batsford.

Berggren, Å. & M. Burström (red.) 2002. Reflexiv fältarke-ologi? Återsken av ett seminarium. Stockholm / Malmö : Riksantikvarieämbetet / Malmö Kulturmiljö.

Bjerck, H. 2008. Metodiske erfaringer. I: Bjerck, H. (red.) L. I. Åstveit, T. Meling, J. Gundersen, G. Jørgensen & S. Normann 2008. NTNU Vitenskapsmuseets arkeo-logiske undersøkelser Ormen Lange Nyhamna, pp. 58–63. Trondheim : Tapir Akademisk Forlag.

Gero, J. 1996. Archaeological practice and gendered enco-unters with field data. I: Wright, R. (red.) Gender and Archaeology, 126–139. Philadelphia : University of Pennsylvania Press.

Groop, N. 2005. Metod. I: Sundström, L. & K. Darmark (red.) 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidligneolitisk kustboplats i Uppland, pp. 36–38. SAU Skrifter 7. Upp-sala : Societas Archaeologica Upsalensis.

Hodder, I. 1999. Towards a reflexive method. I: Hodder, I. (red.) The Archaeological Process. An Introduction. Oxford : Blackwell.

Lekberg, P. 2002. Det dialektiska förhållningssättet på Fågelbacken. En reflektion över reflexiv arkeologi före Den Reflexiva Arkeologin. I: Berggren, Å. & M. Bur-

180 SAU RAPPORT 2009:5

ström (red.) 2002. Reflexiv fältarkeologi? Återsken av ett seminarium, pp.129–137. Stockholm / Malmö : Riks-antikvarieämbetet / Malmö Kulturmiljö.

Lucas, G. 2001. Destruction and the rhetoric of excava-tion. Norwegian Archaeological Review Vol. 34(1), 35–46.

Sundström, L. & K. Darmark (red.) 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidligneolitisk kustboplats i Uppland. SAU Skrifter 7. Uppsala : Societas Archaeologica Upsa-lensis.

Tilley, C. 1989. Excavation as theatre. Antiquity 63, 275–280.

Yarrow, T. 2003. Artefactual persons. The relational capa-cities of persons and things in the practice of exca-vation. Norwegian Archaeological Review Vol 36(1), 65–74.

Åstveit, L. I. 2008. Lokalitet 50 Søndre Steghaugen – Sen-mesolittisk lokalitet med hustufter, ildsteder og sen-neolittisk barnegrav. I: Bjerck, H. (red.) L. I. Åstveit, T. Meling, J. Gundersen, G. Jørgensen & S. Normann 2008. NTNU Vitenskapsmuseets arkeologiske under-søkelser Ormen Lange Nyhamna, pp. 267–284. Trond-heim : Tapir Akademisk Forlag.

4.4 En kommentar till de externa artiklarnaFörst och främst vill vi tacka Kjel Knutsson, Tuija Ran-kama och Hein Bjerck för att de ställde upp och tog sig tid att bidra till rapporten. Det är också uppenbart att de tagit uppgiften på allvar och skrivit intressanta artiklar utifrån sina egna forskningshorisonter.

Från Knutssons artikel får vi en inblick i mikrospånstek-nologi och vilken typ av teknokomplex de fynd som vi påträffat på samtliga lokaler i denna undersökning har ingått i hur de tillverkas, hur de kombineras med benfäs-ten till sammansatta redskap, samt var denna typ av redskap deponeras. Särskild tonvikt ges teknologins sociala bety-delse, där Knutsson menar att tillverkningen av mikrospån och de relaterade teknikerna skall jämställas med en institu-tion. Knutsson understryker vikten av större övergripande frågor för att ge mening åt det arkeologiska arbetet. Den här typen av övergripande frågeställning som Knutsson efter-frågas saknas frekvent i arkeologiska exploateringsunder-sökningar och i de fall de existerar har de ofta karaktären av luftslott där det saknas en tydlig koppling mellan frågeställ-ningar och metoder. Det som saknas är de mellanliggande teorierna som länkar den större teoretiska frågeställningen med den arkeologiska praktiken (Binford 1983). Så även i

Figur 289. Utstyrslager og pauseplass på Lokalitet 69, Ormen Lange prosjektet. Undersøkelsen her var i utgangspunktet tenkt som en kortvarig affære – i forhold til den mer omfangsrike undersøkelsen på Lokalitet 36 i bakgrunnen. Dette kommer klart til uttrykk i utformingen av basene til feltstaben. Foto H. Bjerck, 29. juli 2003.

180 SAU RAPPORT 2009:5

ström (red.) 2002. Reflexiv fältarkeologi? Återsken av ett seminarium, pp.129–137. Stockholm / Malmö : Riks-antikvarieämbetet / Malmö Kulturmiljö.

Lucas, G. 2001. Destruction and the rhetoric of excava-tion. Norwegian Archaeological Review Vol. 34(1), 35–46.

Sundström, L. & K. Darmark (red.) 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidligneolitisk kustboplats i Uppland. SAU Skrifter 7. Uppsala : Societas Archaeologica Upsa-lensis.

Tilley, C. 1989. Excavation as theatre. Antiquity 63, 275–280.

Yarrow, T. 2003. Artefactual persons. The relational capa-cities of persons and things in the practice of exca-vation. Norwegian Archaeological Review Vol 36(1), 65–74.

Åstveit, L. I. 2008. Lokalitet 50 Søndre Steghaugen – Sen-mesolittisk lokalitet med hustufter, ildsteder og sen-neolittisk barnegrav. I: Bjerck, H. (red.) L. I. Åstveit, T. Meling, J. Gundersen, G. Jørgensen & S. Normann 2008. NTNU Vitenskapsmuseets arkeologiske under-søkelser Ormen Lange Nyhamna, pp. 267–284. Trond-heim : Tapir Akademisk Forlag.

4.4 En kommentar till de externa artiklarnaFörst och främst vill vi tacka Kjel Knutsson, Tuija Ran-kama och Hein Bjerck för att de ställde upp och tog sig tid att bidra till rapporten. Det är också uppenbart att de tagit uppgiften på allvar och skrivit intressanta artiklar utifrån sina egna forskningshorisonter.

Från Knutssons artikel får vi en inblick i mikrospånstek-nologi och vilken typ av teknokomplex de fynd som vi påträffat på samtliga lokaler i denna undersökning har ingått i hur de tillverkas, hur de kombineras med benfäs-ten till sammansatta redskap, samt var denna typ av redskap deponeras. Särskild tonvikt ges teknologins sociala bety-delse, där Knutsson menar att tillverkningen av mikrospån och de relaterade teknikerna skall jämställas med en institu-tion. Knutsson understryker vikten av större övergripande frågor för att ge mening åt det arkeologiska arbetet. Den här typen av övergripande frågeställning som Knutsson efter-frågas saknas frekvent i arkeologiska exploateringsunder-sökningar och i de fall de existerar har de ofta karaktären av luftslott där det saknas en tydlig koppling mellan frågeställ-ningar och metoder. Det som saknas är de mellanliggande teorierna som länkar den större teoretiska frågeställningen med den arkeologiska praktiken (Binford 1983). Så även i

Figur 289. Utstyrslager og pauseplass på Lokalitet 69, Ormen Lange prosjektet. Undersøkelsen her var i utgangspunktet tenkt som en kortvarig affære – i forhold til den mer omfangsrike undersøkelsen på Lokalitet 36 i bakgrunnen. Dette kommer klart til uttrykk i utformingen av basene til feltstaben. Foto H. Bjerck, 29. juli 2003.

SAU RAPPORT 2009:5 181

vårt fall där vi utgick från en undersökningsplan som endast hade frågeställningar rörande datering, stenteknologi och relationen till andra samtida företeelser i området. Inför och under fältmötet försökte vi formulera frågeställningar kring mobilitet och varaktighet, som varande relevanta frågor som vi ville att den fortsatta undersökningen skulle jobba mot. Under pågående fältsäsong är det dock en stor utmaning att skapa lämpliga strategier för insamling och dokumentation, inriktade mot belysandet av en specifik övergripande fråge-ställning, då detta kräver omfattande teoribygge, samtidigt som undersökningen skall fortskrida för att möta deadline. Vi är dock överens med Knutsson i att denna typ av för-ankring mellan de stora frågorna och det arkeologiska fält-arbetet är önskvärt. Frågan kvarstår hur skall vi bryta upp frågan om ”sociala institutioner” och skapa operativa fråge-ställningar som går att undersöka empiriskt. Samtidigt kan vi även konstatera, vilket framgår av såväl Bjercks som Ran-kamas bidrag, att vetenskapliga ambitioner med exploate-ringsundersökningar är någonting relativt nytt och på intet sätt givet. Troligen finns det en potential för den antikvariskt rotade exploateringsarkeologin att med tiden förändras och växa in i den vetenskapliga uppgiften.

Rankama valde i sin artikel att belysa Svartkärretunder-sökningarna utifrån en finsk referensram såväl gällande innehåll som genomförande. Vad det gäller genomförandet tar Rankama upp frågan om lämpligheten med grävandet av system av spridda, fristående provgropar på stenålders-lokaler. Detta är en fråga som på intet sätt är ny för oss, utan är naturligtvis någonting som vi reflekterat över under flera års begagnande av metodiken. Vi delar dock inte Ranka-mas oro över det hot som ett initialt grävande av provgro-par över ytan utgör mot de dolda kontexterna. Förvisso, då man besöker en undersökning som genomförs med denna metodik är det lätt att överväldigas av mängden gropar och få intrycket av en ”schweizerost”. Oftast är det dock så, att provgropsundersökningarna omfattar en mycket liten del av den totala undersökningsytan. Som ett exempel kan vi ta Svartkärret 1, där vi grävde totalt 326 provgropar inom undersökningsområdet, som definierats som 959 m2. Detta gör knappt 8,5 %. Dock är det så, att en stor del av dessa provgropar grävdes sammanhängande, vilket vi menar underlättar identifierandet av även vaga kontexter, färg-ningar, koncentrationer av fynd, sten etc. Sålunda grävdes 185 rutor som fristående, varav en stor del i förmodat infor-mationsfattiga områden, vilket gör 4,8%. Detta innebär, att om vi grävt dessa utan att ta hänsyn till färgningar, fynd-koncentrationer osv, återstår fortfarande 95,2% av ytan för att leta efter sådan information. Vi kan därför inte hålla med om att det skulle vara belagt med oöverkomliga svå-righeter att erhålla kontextuell information efter grävandet av fristående provgropar och vi vill även understryka att just denna metodik har varit avgörande för att överhuvud-taget lokalisera, avgränsa och definiera lokalen.

Utifrån stenmaterialet tar Rankama upp ett par intres-

Figur 290. Radioteltet på Lokalitet 48 – et av de minste, men kanskje mest sjarmerende av feltstabens konstruksjoner under Ormen Lange prosjektet. Det finnes altså teltkon-struksjoner som ikke nødvendigvis resulterer i teltringer av stein. Foto H. Bjerck, 9. juli 2003.

santa skillnader mellan Svartkärretmaterialen och de material som Rankama är bekant med. Frånvaron av retuscherade redskap kombinerat med förekomsten av formell mikrospånsteknologi på Svartkärretlokalerna i kontrast med ett omvänt förhållande på den finska sidan väcker frågor som på ett konkret sätt kan utgöra underlag för framtida forskning av Svartkärretmaterialen.

Bjercks artikel erbjuder oss möjligheten att förtydliga några viktiga ställningstaganden från vår sida. Hans text är särskilt lämplig då den på ett öppet, välskrivet och upprik-tigt sätt tar upp ett av de mest akuta problemen för dagens arkeologi. Vad det gäller arkeologins syfte och inriktning har vi valt två diametralt olika förhållningssätt. Problema-tiken kretsar kring vilken dimension av arkeologin som betonas: en narrativ historieskrivning eller en empiriskt grundad vetenskap.

Historieskrivande som arkeologin ofrånkomligen är en del av, är en synnerligen ansvarsfull uppgift inte minst då vi gör det utifrån vår, i relation till allmänheten upphöjda, akademiska och professionella plattform. Hanteringen av historien är ingen harmlös verksamhet om man betänker historiens betydelse för legitimeringen av nuets förhål-landen och inriktning. Något tillspetsat kan detta exem-plifieras genom att ta upp Bibelns och Koranens bety-delse för kristendomen och islam. Detta är två aktuella läror som gör anspråk på att veta hur samhället skall se ut och hur det skall utvecklas och det absolut viktigaste red-skapet i detta är de historiska berättelser som samlats i de heliga skrifterna. Skrifters betydelse för dessa läror visas genom den kamp som ständigt förs om hur de skall tolkas. Det är tveklöst att kampen om herraväldet över nuet och framtiden till stor sker i uttolkandet av historien. Även om förstås svensk arkeologi och i synnerhet denna rapport

SAU RAPPORT 2009:5 181

vårt fall där vi utgick från en undersökningsplan som endast hade frågeställningar rörande datering, stenteknologi och relationen till andra samtida företeelser i området. Inför och under fältmötet försökte vi formulera frågeställningar kring mobilitet och varaktighet, som varande relevanta frågor som vi ville att den fortsatta undersökningen skulle jobba mot. Under pågående fältsäsong är det dock en stor utmaning att skapa lämpliga strategier för insamling och dokumentation, inriktade mot belysandet av en specifik övergripande fråge-ställning, då detta kräver omfattande teoribygge, samtidigt som undersökningen skall fortskrida för att möta deadline. Vi är dock överens med Knutsson i att denna typ av för-ankring mellan de stora frågorna och det arkeologiska fält-arbetet är önskvärt. Frågan kvarstår hur skall vi bryta upp frågan om ”sociala institutioner” och skapa operativa fråge-ställningar som går att undersöka empiriskt. Samtidigt kan vi även konstatera, vilket framgår av såväl Bjercks som Ran-kamas bidrag, att vetenskapliga ambitioner med exploate-ringsundersökningar är någonting relativt nytt och på intet sätt givet. Troligen finns det en potential för den antikvariskt rotade exploateringsarkeologin att med tiden förändras och växa in i den vetenskapliga uppgiften.

Rankama valde i sin artikel att belysa Svartkärretunder-sökningarna utifrån en finsk referensram såväl gällande innehåll som genomförande. Vad det gäller genomförandet tar Rankama upp frågan om lämpligheten med grävandet av system av spridda, fristående provgropar på stenålders-lokaler. Detta är en fråga som på intet sätt är ny för oss, utan är naturligtvis någonting som vi reflekterat över under flera års begagnande av metodiken. Vi delar dock inte Ranka-mas oro över det hot som ett initialt grävande av provgro-par över ytan utgör mot de dolda kontexterna. Förvisso, då man besöker en undersökning som genomförs med denna metodik är det lätt att överväldigas av mängden gropar och få intrycket av en ”schweizerost”. Oftast är det dock så, att provgropsundersökningarna omfattar en mycket liten del av den totala undersökningsytan. Som ett exempel kan vi ta Svartkärret 1, där vi grävde totalt 326 provgropar inom undersökningsområdet, som definierats som 959 m2. Detta gör knappt 8,5 %. Dock är det så, att en stor del av dessa provgropar grävdes sammanhängande, vilket vi menar underlättar identifierandet av även vaga kontexter, färg-ningar, koncentrationer av fynd, sten etc. Sålunda grävdes 185 rutor som fristående, varav en stor del i förmodat infor-mationsfattiga områden, vilket gör 4,8%. Detta innebär, att om vi grävt dessa utan att ta hänsyn till färgningar, fynd-koncentrationer osv, återstår fortfarande 95,2% av ytan för att leta efter sådan information. Vi kan därför inte hålla med om att det skulle vara belagt med oöverkomliga svå-righeter att erhålla kontextuell information efter grävandet av fristående provgropar och vi vill även understryka att just denna metodik har varit avgörande för att överhuvud-taget lokalisera, avgränsa och definiera lokalen.

Utifrån stenmaterialet tar Rankama upp ett par intres-

Figur 290. Radioteltet på Lokalitet 48 – et av de minste, men kanskje mest sjarmerende av feltstabens konstruksjoner under Ormen Lange prosjektet. Det finnes altså teltkon-struksjoner som ikke nødvendigvis resulterer i teltringer av stein. Foto H. Bjerck, 9. juli 2003.

santa skillnader mellan Svartkärretmaterialen och de material som Rankama är bekant med. Frånvaron av retuscherade redskap kombinerat med förekomsten av formell mikrospånsteknologi på Svartkärretlokalerna i kontrast med ett omvänt förhållande på den finska sidan väcker frågor som på ett konkret sätt kan utgöra underlag för framtida forskning av Svartkärretmaterialen.

Bjercks artikel erbjuder oss möjligheten att förtydliga några viktiga ställningstaganden från vår sida. Hans text är särskilt lämplig då den på ett öppet, välskrivet och upprik-tigt sätt tar upp ett av de mest akuta problemen för dagens arkeologi. Vad det gäller arkeologins syfte och inriktning har vi valt två diametralt olika förhållningssätt. Problema-tiken kretsar kring vilken dimension av arkeologin som betonas: en narrativ historieskrivning eller en empiriskt grundad vetenskap.

Historieskrivande som arkeologin ofrånkomligen är en del av, är en synnerligen ansvarsfull uppgift inte minst då vi gör det utifrån vår, i relation till allmänheten upphöjda, akademiska och professionella plattform. Hanteringen av historien är ingen harmlös verksamhet om man betänker historiens betydelse för legitimeringen av nuets förhål-landen och inriktning. Något tillspetsat kan detta exem-plifieras genom att ta upp Bibelns och Koranens bety-delse för kristendomen och islam. Detta är två aktuella läror som gör anspråk på att veta hur samhället skall se ut och hur det skall utvecklas och det absolut viktigaste red-skapet i detta är de historiska berättelser som samlats i de heliga skrifterna. Skrifters betydelse för dessa läror visas genom den kamp som ständigt förs om hur de skall tolkas. Det är tveklöst att kampen om herraväldet över nuet och framtiden till stor sker i uttolkandet av historien. Även om förstås svensk arkeologi och i synnerhet denna rapport

182 SAU RAPPORT 2009:5

kanske spelar en marginell roll i detta är vi delaktiga i ett större projekt som handlar om legitimering av eftersträ-vade eller rådande sociala förhållanden. Det vore naivt och perspektivlöst att tro att arkeologisk verksamhet som omsätter förhållandevis stora resurser endast handlar om att samla in och bevara spår av förhistorisk verksamhet.

Bjerck vänder sig mot att vi valt att endast diskutera de aspekter av förhistoriskt liv som vi kunnat hitta materiella spår efter. ”Må vi finne steinalderredningsvester med flyteele-ment av pimpstein for å kunne ha betraktninger om menneskenes forhold til sikkerhet på sjøen? Samtidigt påpekar han att vi gärna fokuserar på sådant som enligt hans mening ligger utanför det arkeologiska så som sekundära markproces-ser (som tex frostförflyttningar, rötter och sedimentation), och menar att detta på något sätt är behagligt och skapar trygghet då vi slipper ta tag i de större frågorna.

Bjercks arkeologiska vision tycks vara att i materialet frilägga och studera de forntida handlingarnas ”indre logisk konsistens, som forplanter seg i sekvenser av handling som setter fysiske spor.” Problemet är vi inte äger någon speciell för-måga, eller metod, att identifiera mönster skapad av den förhistoriska människan (genom primära eller sekun-dära processer). Det enda vi har att jobba med är möns-ter och de olika förklaringar som kan tänkas ligga bakom dem, och i dessa resonemang är det viktigt att inkludera naturliga och kulturella postdepositionella processer och att vara medvetna om att det vi upplever som materialets logiska strukturer inte automatiskt är desamma som de forntida handlingarnas struktur.

Det ställs också en fråga om varför ”den lettbeinte jenta som oftest smilte fordunstet” redan i inledningen av rapporten. I linje med vårt resonemang så är frågan lätt att besvara; i undersökningen framkom inget mesolitiskt benmate-rial minst av allt människoben. Men om vi leker med tan-

ken att vi hittat människoben och om dessa daterades till mesolitikum och om de gick att härleda till den verksam-het som gett upphov till stenmaterialet och om DNA-tek-niken utvecklats så långt att det gick att till stor sannolikhet identifiera benen som resterna efter den lettbeinte jentan så vore det inte lättare att rekonstruera förhistorien och nya problem hade troligen tillstött. Möjligen hade vi också fått resultat som gjorde att det med stor sannolikhet gick att uttala sig om hudfärg, hårfärg, släktskap med den nuva-rande befolkningen osv. Genom studier av förslitningsska-dor hade vi också kunnat uttala oss om just denna lettbeinte jenta’s huvudsakliga arbetsuppgifter – och hur representativ är detta enda exemplar av en lettbeinte jenta?

Men varifrån kommer då kunskapen om de förhisto-riska människornas liv och leverne om vi inte har arkeo-logiska spår att utgå ifrån? De kommer naturligtvis från föreställningar som etablerat sig i oss så pass att vi fin-ner dem självklara (även om de är motstridiga inom fors-karsamhället). Det är väl givet att de bodde i hus/hyddor att de värmde sig med eldar, att de var mobila/stationära, att de var promiskuösa/levde i kärnfamiljer, att de bajsade en bit från sovutrymmena, att de trodde på många olika gudar, att naturen var besjälad, att de hade schamaner, de hade en sund inställning till naturen och varandra, att de krigade och var våldsamma gentemot främlingar etc. Att reproducera dessa fördomsbilder utan att pröva dem mot arkeologiskt källor är väl ingen betjänt av? Risken är sna-rare att vi upplever dessa frågor som undersökta – precis som en jämställdhetsplan på en arbetsplats kan få oss att tro att vi tagit i tu med jämställdheten.

Det är lätt hänt att de fragment, skärvor, färgningar och analysresultat som utgör det arkeologiska källmaterialet definieras som bristfälligt. Detta bottnar naturligtvis inte främst i det arkeologiska materialet i sig självt, utan i hur vi definierar vår uppgift. Arkeologer tenderar ofta att se sig själva som antropologer eller rent av sociologer och sitt studieobjekt som de mångfacetterade liv som har format de lämningar som vi ser spåren av. Så länge vi har denna ambition så kommer vi alltid att vara handikappade. Kan det vara så, att det är dags att istället för att oja oss över vårt fragmentariska källmaterial istället börja arbeta med våra källor på deras villkor?

Vi menar att en arkeologisk lokal är resterna efter mänsk-ligt handlande som genomgått en mängd olika processer som förändrat det en gång deponerade lämningarna. Som arkeolog ingår det att försöka identifiera dessa processer, vad har vittrat sönder, vad är bortplockat, vad är sönderplöjt, vilka strukturer är skapade av naturliga postdepositionella processer osv. Det krävs alltså en källkritisk process, som vi tycker är viktig att lyfta fram i avrapporteringen av ett mate-rial som eventuellt kan komma att stå i historieskrivning-ens tjänst. Bjerck menar att stenåldersboplatsen försvinner i beskrivandet av undersökningsprocessen; vi lutar snarast åt att stenåldersboplatsen är vår beskrivning av den samma.

Figur 291. Verksamhet vi inte hittade några empiriska belägg för vid Svartkärretundersökningen. Foto & montage: Lars Sundström, SAU.

182 SAU RAPPORT 2009:5

kanske spelar en marginell roll i detta är vi delaktiga i ett större projekt som handlar om legitimering av eftersträ-vade eller rådande sociala förhållanden. Det vore naivt och perspektivlöst att tro att arkeologisk verksamhet som omsätter förhållandevis stora resurser endast handlar om att samla in och bevara spår av förhistorisk verksamhet.

Bjerck vänder sig mot att vi valt att endast diskutera de aspekter av förhistoriskt liv som vi kunnat hitta materiella spår efter. ”Må vi finne steinalderredningsvester med flyteele-ment av pimpstein for å kunne ha betraktninger om menneskenes forhold til sikkerhet på sjøen? Samtidigt påpekar han att vi gärna fokuserar på sådant som enligt hans mening ligger utanför det arkeologiska så som sekundära markproces-ser (som tex frostförflyttningar, rötter och sedimentation), och menar att detta på något sätt är behagligt och skapar trygghet då vi slipper ta tag i de större frågorna.

Bjercks arkeologiska vision tycks vara att i materialet frilägga och studera de forntida handlingarnas ”indre logisk konsistens, som forplanter seg i sekvenser av handling som setter fysiske spor.” Problemet är vi inte äger någon speciell för-måga, eller metod, att identifiera mönster skapad av den förhistoriska människan (genom primära eller sekun-dära processer). Det enda vi har att jobba med är möns-ter och de olika förklaringar som kan tänkas ligga bakom dem, och i dessa resonemang är det viktigt att inkludera naturliga och kulturella postdepositionella processer och att vara medvetna om att det vi upplever som materialets logiska strukturer inte automatiskt är desamma som de forntida handlingarnas struktur.

Det ställs också en fråga om varför ”den lettbeinte jenta som oftest smilte fordunstet” redan i inledningen av rapporten. I linje med vårt resonemang så är frågan lätt att besvara; i undersökningen framkom inget mesolitiskt benmate-rial minst av allt människoben. Men om vi leker med tan-

ken att vi hittat människoben och om dessa daterades till mesolitikum och om de gick att härleda till den verksam-het som gett upphov till stenmaterialet och om DNA-tek-niken utvecklats så långt att det gick att till stor sannolikhet identifiera benen som resterna efter den lettbeinte jentan så vore det inte lättare att rekonstruera förhistorien och nya problem hade troligen tillstött. Möjligen hade vi också fått resultat som gjorde att det med stor sannolikhet gick att uttala sig om hudfärg, hårfärg, släktskap med den nuva-rande befolkningen osv. Genom studier av förslitningsska-dor hade vi också kunnat uttala oss om just denna lettbeinte jenta’s huvudsakliga arbetsuppgifter – och hur representativ är detta enda exemplar av en lettbeinte jenta?

Men varifrån kommer då kunskapen om de förhisto-riska människornas liv och leverne om vi inte har arkeo-logiska spår att utgå ifrån? De kommer naturligtvis från föreställningar som etablerat sig i oss så pass att vi fin-ner dem självklara (även om de är motstridiga inom fors-karsamhället). Det är väl givet att de bodde i hus/hyddor att de värmde sig med eldar, att de var mobila/stationära, att de var promiskuösa/levde i kärnfamiljer, att de bajsade en bit från sovutrymmena, att de trodde på många olika gudar, att naturen var besjälad, att de hade schamaner, de hade en sund inställning till naturen och varandra, att de krigade och var våldsamma gentemot främlingar etc. Att reproducera dessa fördomsbilder utan att pröva dem mot arkeologiskt källor är väl ingen betjänt av? Risken är sna-rare att vi upplever dessa frågor som undersökta – precis som en jämställdhetsplan på en arbetsplats kan få oss att tro att vi tagit i tu med jämställdheten.

Det är lätt hänt att de fragment, skärvor, färgningar och analysresultat som utgör det arkeologiska källmaterialet definieras som bristfälligt. Detta bottnar naturligtvis inte främst i det arkeologiska materialet i sig självt, utan i hur vi definierar vår uppgift. Arkeologer tenderar ofta att se sig själva som antropologer eller rent av sociologer och sitt studieobjekt som de mångfacetterade liv som har format de lämningar som vi ser spåren av. Så länge vi har denna ambition så kommer vi alltid att vara handikappade. Kan det vara så, att det är dags att istället för att oja oss över vårt fragmentariska källmaterial istället börja arbeta med våra källor på deras villkor?

Vi menar att en arkeologisk lokal är resterna efter mänsk-ligt handlande som genomgått en mängd olika processer som förändrat det en gång deponerade lämningarna. Som arkeolog ingår det att försöka identifiera dessa processer, vad har vittrat sönder, vad är bortplockat, vad är sönderplöjt, vilka strukturer är skapade av naturliga postdepositionella processer osv. Det krävs alltså en källkritisk process, som vi tycker är viktig att lyfta fram i avrapporteringen av ett mate-rial som eventuellt kan komma att stå i historieskrivning-ens tjänst. Bjerck menar att stenåldersboplatsen försvinner i beskrivandet av undersökningsprocessen; vi lutar snarast åt att stenåldersboplatsen är vår beskrivning av den samma.

Figur 291. Verksamhet vi inte hittade några empiriska belägg för vid Svartkärretundersökningen. Foto & montage: Lars Sundström, SAU.

SAU RAPPORT 2009:5 183

Litteraturförteckning

Aghult, K., Lind, L. O. & Sandin, G. 1999., Järnvägsdata 1999. Svenska järnvägsklubbens skriftserie. Stockholm.

Andersson, D. 2008. Svartkärret 1-3. Bergartsundersök-ning. Närke, Vintrosa sn, Västra Via 1:4 & 2:4, RAÄ 83:1, 83:2. UV Uppsala rapport 2008:07. Geologisk under-sökning. Uppsala.

Annuswer, B. 1998. E18 Örebro-Lekhyttan. Närke; Hidinge, Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. Arkeologisk utredning etapp 1. UV Mitt, Rapport 1998:70.

Apel, J., & Sundström, L., 1998. An Early Neolithic Axe Production and Distribution System within a Semi-Sedentary Farming Society in Eastern Central Sweden, c. 3500 BC. (I). Lena Holm & Kjel Knutsson (eds). Third Flint Alternatives Conference at Uppsala. Opia 19. Uppsala. Sid. 155-192.

Apel, J., Bäckström, Y., Hadevik, C., Knutsson, K. Kritz, A., Kars, E., Lekberg, P., Melchert, P., Nilsson, M. & Sund-ström, L. 1996. I: J. Apel, (red.), Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk aktivitetsyta och tidigneolitiska tratt-bägarlokaler vid Skumparberget i Glanshammar sn, Örebro län, Närke. För- och slutundersökningsrapport från Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.

Arrhenius, B. 1990. Fosfat och spårämnesanalyser som hjälpmedel vid bebyggelseanalys. Bebyggelsehistorisk tid-skrift 19: 63-77.

Artursson, M. (red), manus. Lysinge. Två mesolitiska boplatser i östra Mellansverige. För- och slutundersök-ningsrapport från Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.

Berglund, M., 2005. The Holocene shore displacement of Gästrikland, eastern Sweden: a contribution to the knowledge of Scandinavian glacio-isostatic uplift. I . Journal of Quaternary science., Vol 20 pp. 519-531. ISSN 0267-8179.

Bergold, H. & Holm, J. 1998. Lämningar från mesolitikum till efterreformatorisk tid vid Skävi E20, Närke Viby socken, Skävi 1:81 och Brånntorp 1:6. RAÄ 222. UV Mitt rapport 1998:72.

Binford, L., 1983. Working at Archaeology. Academic Press. London.

Blidmo, R.. 1995. Liten fosfathandbok för arkeologer. Arkeolo-gikonsult AB. Stockholm.

Broadbent, N. 1979. Coastal Resources and Settlement Stability. A Critical Study of a Mesolithic Site Complex in Northern Sweden. Aun 3. Uppsala.

Bruen-Olsen, Asle & Sigmund Alsaker. 1984. Greenstone and Diabase Utilization in the Stone Age of Western Norway: Technological and Socio-cultural Aspects of Axe and Adze Production and Distribution. Norwegian Archaeological Rewiew 17:71-103.

Callahan, E. 1987. An Evaluation of the Lithic Technology in Middle Sweden during the Mesolithic and Neolithic. Aun 8. Uppsala

Darmark, K., & Vogel, P., 2008. Kol- och skärvstensgropar i Enköpingstrakten. Ekonomiska förändringar under övergången till yngre bronsålder. Arkeologiska under-sökningar längs nya väg E18 mellan Enköping och Sagån. SAU Rapport 2008:1. Uppsala.

Falkenström, P., Guinard, M. & Stenbäck, N. 2005a. Meso-litisk boplats RAÄ 83:1, Delområde Västra Via, Arkeo-logisk förundersökning. SAU Rapport 2005:1. Uppsala.

Falkenström, P., Guinard, M. & Stenbäck, N. 2005b. Meso-litisk boplats RAÄ 83:2, Delområde Västra Via, Arkeolo-gisk förundersökning. SAU Rapport 2005:2. Uppsala.

Falkenström, P., Guinard, M. & Stenbäck, N. 2005c. Meso-litisk boplats RAÄ 83:3, Delområde Västra Via, Arkeo-logisk förundersökning. SAU Rapport 2005:3. Uppsala.

Fromm, E. 1972. Beskrivning till geologiska kartbladet Örebro SV. SGU serie Ae, Nr 5. Stockholm.

Graner, G. & Luthander. MS. Kuphälla. Senmesolitiskt besök på en ö i Käglans skärgård. E18/E20. Närke, Götlunda socken, Torpstång 2:15, Raä 320. UV Bergs-lagen rapport 2003:12. Arkeologiskundersökning och kompletterande inventering. Riksantikvarieämbetet. Örebro.

Graner, G., Holm, J. & Hårding, B. 2001:27. Vid Mosjöns västra strand. Från stenålder till efterreformatorisk tid längs fjärrvärmeledningen mellan Kumla och Örebro. Lövsta, RAÄ 117, Järnvägsgatan, Kumla sn. Smedstorp, RAÄ 170:1, Kumla stad 2023, 2025 A, Kumla sn. Säby-lund, RAÄ 156:3, Norra Mos 1:1, 2:1, 3:1 och Kumla ban-del 2:1, Kumla sn. Bollplan, RAÄ 54, Törsjö 10:1, Mosjö sn. Närke. Arkeologiska förundersökningar och en slut-undersökning. UV Bergslagen rapport 2001:27. Örebro.

Groop, N. 2005. Järnåldersboplats med spår av järnfram-ställning. Delområde Västra Via, Arkeologisk förunder-sökning. SAU Rapport 2005:9. Uppsala

Guinard, M & Vogel, P. 2007. Stormossen. ETt senmeso-litiskt bostadskomplex I den yttre uppländska skärgår-den. SAU Skrifter 20. Uppsala.

Hampton, O.W. 1999. Culture of Stone. Sacred and Profane Uses of Stone among the Dani. Texas A&M University Press.

Holm, J. & Lindgren, C., 2008. Tre mesolitiska boplat-ser vid Fornvätterns strand. Riksväg 49, delen Stub-betorp-Gustavstorp. Närke, Askersunds socken, Åvi-ken 1:1, Torstorp 1:2, Raä 205, Raä 211 och Raä 212. UV Bergslagen Rapport 2008:17. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Stockholm.

Holm, J. 2001a. Fyndplats för kvartsavslag vid Sveaborg. Riksväg 60. Närke, Axbergs socken, Gottsätter 19:1, Raä

SAU RAPPORT 2009:5 183

Litteraturförteckning

Aghult, K., Lind, L. O. & Sandin, G. 1999., Järnvägsdata 1999. Svenska järnvägsklubbens skriftserie. Stockholm.

Andersson, D. 2008. Svartkärret 1-3. Bergartsundersök-ning. Närke, Vintrosa sn, Västra Via 1:4 & 2:4, RAÄ 83:1, 83:2. UV Uppsala rapport 2008:07. Geologisk under-sökning. Uppsala.

Annuswer, B. 1998. E18 Örebro-Lekhyttan. Närke; Hidinge, Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. Arkeologisk utredning etapp 1. UV Mitt, Rapport 1998:70.

Apel, J., & Sundström, L., 1998. An Early Neolithic Axe Production and Distribution System within a Semi-Sedentary Farming Society in Eastern Central Sweden, c. 3500 BC. (I). Lena Holm & Kjel Knutsson (eds). Third Flint Alternatives Conference at Uppsala. Opia 19. Uppsala. Sid. 155-192.

Apel, J., Bäckström, Y., Hadevik, C., Knutsson, K. Kritz, A., Kars, E., Lekberg, P., Melchert, P., Nilsson, M. & Sund-ström, L. 1996. I: J. Apel, (red.), Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk aktivitetsyta och tidigneolitiska tratt-bägarlokaler vid Skumparberget i Glanshammar sn, Örebro län, Närke. För- och slutundersökningsrapport från Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.

Arrhenius, B. 1990. Fosfat och spårämnesanalyser som hjälpmedel vid bebyggelseanalys. Bebyggelsehistorisk tid-skrift 19: 63-77.

Artursson, M. (red), manus. Lysinge. Två mesolitiska boplatser i östra Mellansverige. För- och slutundersök-ningsrapport från Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.

Berglund, M., 2005. The Holocene shore displacement of Gästrikland, eastern Sweden: a contribution to the knowledge of Scandinavian glacio-isostatic uplift. I . Journal of Quaternary science., Vol 20 pp. 519-531. ISSN 0267-8179.

Bergold, H. & Holm, J. 1998. Lämningar från mesolitikum till efterreformatorisk tid vid Skävi E20, Närke Viby socken, Skävi 1:81 och Brånntorp 1:6. RAÄ 222. UV Mitt rapport 1998:72.

Binford, L., 1983. Working at Archaeology. Academic Press. London.

Blidmo, R.. 1995. Liten fosfathandbok för arkeologer. Arkeolo-gikonsult AB. Stockholm.

Broadbent, N. 1979. Coastal Resources and Settlement Stability. A Critical Study of a Mesolithic Site Complex in Northern Sweden. Aun 3. Uppsala.

Bruen-Olsen, Asle & Sigmund Alsaker. 1984. Greenstone and Diabase Utilization in the Stone Age of Western Norway: Technological and Socio-cultural Aspects of Axe and Adze Production and Distribution. Norwegian Archaeological Rewiew 17:71-103.

Callahan, E. 1987. An Evaluation of the Lithic Technology in Middle Sweden during the Mesolithic and Neolithic. Aun 8. Uppsala

Darmark, K., & Vogel, P., 2008. Kol- och skärvstensgropar i Enköpingstrakten. Ekonomiska förändringar under övergången till yngre bronsålder. Arkeologiska under-sökningar längs nya väg E18 mellan Enköping och Sagån. SAU Rapport 2008:1. Uppsala.

Falkenström, P., Guinard, M. & Stenbäck, N. 2005a. Meso-litisk boplats RAÄ 83:1, Delområde Västra Via, Arkeo-logisk förundersökning. SAU Rapport 2005:1. Uppsala.

Falkenström, P., Guinard, M. & Stenbäck, N. 2005b. Meso-litisk boplats RAÄ 83:2, Delområde Västra Via, Arkeolo-gisk förundersökning. SAU Rapport 2005:2. Uppsala.

Falkenström, P., Guinard, M. & Stenbäck, N. 2005c. Meso-litisk boplats RAÄ 83:3, Delområde Västra Via, Arkeo-logisk förundersökning. SAU Rapport 2005:3. Uppsala.

Fromm, E. 1972. Beskrivning till geologiska kartbladet Örebro SV. SGU serie Ae, Nr 5. Stockholm.

Graner, G. & Luthander. MS. Kuphälla. Senmesolitiskt besök på en ö i Käglans skärgård. E18/E20. Närke, Götlunda socken, Torpstång 2:15, Raä 320. UV Bergs-lagen rapport 2003:12. Arkeologiskundersökning och kompletterande inventering. Riksantikvarieämbetet. Örebro.

Graner, G., Holm, J. & Hårding, B. 2001:27. Vid Mosjöns västra strand. Från stenålder till efterreformatorisk tid längs fjärrvärmeledningen mellan Kumla och Örebro. Lövsta, RAÄ 117, Järnvägsgatan, Kumla sn. Smedstorp, RAÄ 170:1, Kumla stad 2023, 2025 A, Kumla sn. Säby-lund, RAÄ 156:3, Norra Mos 1:1, 2:1, 3:1 och Kumla ban-del 2:1, Kumla sn. Bollplan, RAÄ 54, Törsjö 10:1, Mosjö sn. Närke. Arkeologiska förundersökningar och en slut-undersökning. UV Bergslagen rapport 2001:27. Örebro.

Groop, N. 2005. Järnåldersboplats med spår av järnfram-ställning. Delområde Västra Via, Arkeologisk förunder-sökning. SAU Rapport 2005:9. Uppsala

Guinard, M & Vogel, P. 2007. Stormossen. ETt senmeso-litiskt bostadskomplex I den yttre uppländska skärgår-den. SAU Skrifter 20. Uppsala.

Hampton, O.W. 1999. Culture of Stone. Sacred and Profane Uses of Stone among the Dani. Texas A&M University Press.

Holm, J. & Lindgren, C., 2008. Tre mesolitiska boplat-ser vid Fornvätterns strand. Riksväg 49, delen Stub-betorp-Gustavstorp. Närke, Askersunds socken, Åvi-ken 1:1, Torstorp 1:2, Raä 205, Raä 211 och Raä 212. UV Bergslagen Rapport 2008:17. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Stockholm.

Holm, J. 2001a. Fyndplats för kvartsavslag vid Sveaborg. Riksväg 60. Närke, Axbergs socken, Gottsätter 19:1, Raä

184 SAU RAPPORT 2009:5

173. UV Bergslagen rapport 2001:2. Arkeologisk förunder-sökning. Riksantikvarieämbetet. Örebro.

Holm, J. 2001b. Boplatslämningar från mesolitikum. Riks-väg 60. Närke, Hovsta socken, Lund 4:1, Raä 28. UV Bergslagen rapport 2001:15. Arkeologisk för- och slutun-dersökning. Riksantikvarieämbetet. Örebro.

Holm, J. 2001c. Boplatslämningar från mesolitikum. Riks-väg 60. Närke, Hovsta socken, Lund 4:1, Raä 32. UV Bergslagen rapport 2001:16. Arkeologisk för- och slutun-dersökning. Riksantikvarieämbetet. Örebro.

Holm, J. 2003. De första närkingarna. I: L. Karlenby (red.), Mittens rike. Arkeologiska berättelser från Närke. Riks-antikvarieämbetet Arekeologiska undersökningar Skrifter No 50, 13-28.

Kars, E., Olsson, E., & Kars, H., 2009. Greenstone Axes – Lokal Manufacture or Import? I. Åkerlund, Agneta; Olsson, Eva; Gustafsson, Per & Miller, Urve (eds) Söder-törn – interdisciplinary investigations of Stone Age sites in eas-tern middle Sweden. The results from the investigations for the Grödinge line in the Södertörn peninsula. Riksantivarieäm-betet. Stockholm.

Kihlstedt, B. & Pedersen, E A. 2003. Stenåldersfynd och fossil åkermark vid Gropbron. E20. Närke, Viby socken, Gropbron 1:1, Raä 81. UV Mitt, Rapport 2003:20. Arkeolo-gisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Hägersten.

Kihlstedt, B. 1998. Boplats och järnframställningsplats vid Sågebol. E20. Närke, Viby socken, Raä 214. UV Mitt, Rapport 1998:50. Arkeologisk undersökning. Riks-antikvarieämbetet. Hägersten.

Kilsberger, C-E., 1994. Boplatser vid Kilsbergssjöar – En inventering på Bofors och Villingsbergs skjutfält. Från Bergslag och bondebygd 1994.

Lagerstedt, A. & Rubensson, L., 1995. Mälarbanans sträck-ning Arboga-Örebro. Delsträcka 12.05, Glanshammar sn, Närke. Utredningsrapport 1995:21, Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.

Langohr, R., 1993. Types of tree Windthrow, Their Impact on the environment and Their Imporance for the Understanding of Archaeological Excavation Data. Heli-nium XXX3/1:36-49.

Lindgren, C & Nordqvist, B., 1997. Lihultyxor och Trind-yxor – Om yxor av basiska bergarter i östra och västra Sverige under mesolitikum. (I). Mats Larsson & Eva Ols-son (red). Regionalitet och Interregionalitet. Stenåldersunder-söknigar i Syd- och Mellansverige. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 23.

Lindkvist, A. 2005a. Bebyggelse och markanvändning i Västra Via, Vintrosa socken, Närke. Fördjupad kartana-lys i samband med arkeologiska förundersökningar, E18 Karlskoga-Örebro. SAU Rapport 2005:7.

Lindkvist, A. 2005b. Område med röjningsrösen och ansamlingar med röjningssten, Delområde Västra Via, Arkeologisk förundersökning. Västra Via 2:4, RAÄ

88. Vintrosa socken, Närke, Örebro län. SAU Rapport 2005:15. Uppsala..

Lindquist, S. 1912. Från Nerikes sten- och bronsålder. Med-delanden från föreningen Örebro läns museum. V. Örebro.

Moberg, C-A., 2004. Structureville: a young person’s guide to find analysis. Gotarc. Serie C, no 13. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet, Göteborg

Persson, K. 1996. Phosphate test strips: A new equipment for direct soil-phosphate field analysis. Laborativ Arkeo-logi 9: 57-60.

Pettersson, M., 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, män-niskor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Linköping.

Pettersson, O. 2003. E18 Lekhyttan – Adolfsberg. Lokal-väg Berglunda industriområde – Mosåvägen. Närke; Hidinge, Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. Arkeologisk utredning, etapp 2. UV Bergs-lagen Rapport 2003:9.

Pettersson, O. 2003. E18 Lekhyttan – Adolfsberg. Lokal-väg Berglunda industriområde – Mosåvägen. Närke; Hidinge, Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. Arkeologisk utredning, etapp 2. UV Bergs-lagen Rapport 2003:9.

Risberg, J., Berntsson, A., & Kaislahti Tillman., 2006. Strandförskjutningen under mesolitikum på centrala Södertörn, Östra Mellansverige. Kvartärgeologiska undersökningar längs Riksvägen 73, Överfors-Väst-nora. Stockholms universitet, Istitutionen för naturgeo-grafi och kvartärgeologi. Rapporter från Arkeologikonsult. 2006:2037.

Runesson, H., 1994. Söderbytorp. Södermanland, Öster-haninge socken, RAÄ 387. Arkeologisk undersökning. UV Stockholm, Rapport 1994:76.

Schiffer, M. B. 1987. Formation processes of the archaeological record. University of Utah Press. Salt Lake City.

Stapert, D., 1990. The Ring and Sector Method: Intrasite Spatial Analysis of Stone Age Sites, with Special Refe-rence to Pincevent. Paleohistoria 31. Groningen: 1-57

Sundström, L. & Darmark, K. (red). 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidigneolitisk kustboplats i Uppland. SAU Skrifter 7. Uppsala.

Tibachnik, B., Fidell, L. & Fidell, L.S., 2006. Using Multiva-riate Statistics. Allyn & Bacon. Boston.

Welinder, S. 1977. The Mesolithic Stone Age of Eastern Middle Sweden. Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Antikvariskt Arkiv 65. Stockholm.

184 SAU RAPPORT 2009:5

173. UV Bergslagen rapport 2001:2. Arkeologisk förunder-sökning. Riksantikvarieämbetet. Örebro.

Holm, J. 2001b. Boplatslämningar från mesolitikum. Riks-väg 60. Närke, Hovsta socken, Lund 4:1, Raä 28. UV Bergslagen rapport 2001:15. Arkeologisk för- och slutun-dersökning. Riksantikvarieämbetet. Örebro.

Holm, J. 2001c. Boplatslämningar från mesolitikum. Riks-väg 60. Närke, Hovsta socken, Lund 4:1, Raä 32. UV Bergslagen rapport 2001:16. Arkeologisk för- och slutun-dersökning. Riksantikvarieämbetet. Örebro.

Holm, J. 2003. De första närkingarna. I: L. Karlenby (red.), Mittens rike. Arkeologiska berättelser från Närke. Riks-antikvarieämbetet Arekeologiska undersökningar Skrifter No 50, 13-28.

Kars, E., Olsson, E., & Kars, H., 2009. Greenstone Axes – Lokal Manufacture or Import? I. Åkerlund, Agneta; Olsson, Eva; Gustafsson, Per & Miller, Urve (eds) Söder-törn – interdisciplinary investigations of Stone Age sites in eas-tern middle Sweden. The results from the investigations for the Grödinge line in the Södertörn peninsula. Riksantivarieäm-betet. Stockholm.

Kihlstedt, B. & Pedersen, E A. 2003. Stenåldersfynd och fossil åkermark vid Gropbron. E20. Närke, Viby socken, Gropbron 1:1, Raä 81. UV Mitt, Rapport 2003:20. Arkeolo-gisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Hägersten.

Kihlstedt, B. 1998. Boplats och järnframställningsplats vid Sågebol. E20. Närke, Viby socken, Raä 214. UV Mitt, Rapport 1998:50. Arkeologisk undersökning. Riks-antikvarieämbetet. Hägersten.

Kilsberger, C-E., 1994. Boplatser vid Kilsbergssjöar – En inventering på Bofors och Villingsbergs skjutfält. Från Bergslag och bondebygd 1994.

Lagerstedt, A. & Rubensson, L., 1995. Mälarbanans sträck-ning Arboga-Örebro. Delsträcka 12.05, Glanshammar sn, Närke. Utredningsrapport 1995:21, Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.

Langohr, R., 1993. Types of tree Windthrow, Their Impact on the environment and Their Imporance for the Understanding of Archaeological Excavation Data. Heli-nium XXX3/1:36-49.

Lindgren, C & Nordqvist, B., 1997. Lihultyxor och Trind-yxor – Om yxor av basiska bergarter i östra och västra Sverige under mesolitikum. (I). Mats Larsson & Eva Ols-son (red). Regionalitet och Interregionalitet. Stenåldersunder-söknigar i Syd- och Mellansverige. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 23.

Lindkvist, A. 2005a. Bebyggelse och markanvändning i Västra Via, Vintrosa socken, Närke. Fördjupad kartana-lys i samband med arkeologiska förundersökningar, E18 Karlskoga-Örebro. SAU Rapport 2005:7.

Lindkvist, A. 2005b. Område med röjningsrösen och ansamlingar med röjningssten, Delområde Västra Via, Arkeologisk förundersökning. Västra Via 2:4, RAÄ

88. Vintrosa socken, Närke, Örebro län. SAU Rapport 2005:15. Uppsala..

Lindquist, S. 1912. Från Nerikes sten- och bronsålder. Med-delanden från föreningen Örebro läns museum. V. Örebro.

Moberg, C-A., 2004. Structureville: a young person’s guide to find analysis. Gotarc. Serie C, no 13. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet, Göteborg

Persson, K. 1996. Phosphate test strips: A new equipment for direct soil-phosphate field analysis. Laborativ Arkeo-logi 9: 57-60.

Pettersson, M., 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, män-niskor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Linköping.

Pettersson, O. 2003. E18 Lekhyttan – Adolfsberg. Lokal-väg Berglunda industriområde – Mosåvägen. Närke; Hidinge, Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. Arkeologisk utredning, etapp 2. UV Bergs-lagen Rapport 2003:9.

Pettersson, O. 2003. E18 Lekhyttan – Adolfsberg. Lokal-väg Berglunda industriområde – Mosåvägen. Närke; Hidinge, Mosjö, Täby och Vintrosa socknar samt Örebro stadsområde. Arkeologisk utredning, etapp 2. UV Bergs-lagen Rapport 2003:9.

Risberg, J., Berntsson, A., & Kaislahti Tillman., 2006. Strandförskjutningen under mesolitikum på centrala Södertörn, Östra Mellansverige. Kvartärgeologiska undersökningar längs Riksvägen 73, Överfors-Väst-nora. Stockholms universitet, Istitutionen för naturgeo-grafi och kvartärgeologi. Rapporter från Arkeologikonsult. 2006:2037.

Runesson, H., 1994. Söderbytorp. Södermanland, Öster-haninge socken, RAÄ 387. Arkeologisk undersökning. UV Stockholm, Rapport 1994:76.

Schiffer, M. B. 1987. Formation processes of the archaeological record. University of Utah Press. Salt Lake City.

Stapert, D., 1990. The Ring and Sector Method: Intrasite Spatial Analysis of Stone Age Sites, with Special Refe-rence to Pincevent. Paleohistoria 31. Groningen: 1-57

Sundström, L. & Darmark, K. (red). 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidigneolitisk kustboplats i Uppland. SAU Skrifter 7. Uppsala.

Tibachnik, B., Fidell, L. & Fidell, L.S., 2006. Using Multiva-riate Statistics. Allyn & Bacon. Boston.

Welinder, S. 1977. The Mesolithic Stone Age of Eastern Middle Sweden. Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Antikvariskt Arkiv 65. Stockholm.

SAU RAPPORT 2009:5 185

Bilaga 1. Rutlista

Rutor Svartkärret 1

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

1045 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450518,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1051 0,5x0,5 kvm 6569831,75 1450526,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1053 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450526,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1019 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1023 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450534,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1025 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450526,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1027 0,5x0,5 kvm 6569848,75 1450518,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1031 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450502,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1043 0,5x0,5 kvm 6569864,25 1450526,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1001 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450550,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1003 0,5x0,5 kvm 6569832,25 1450549,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1005 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450550,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1007 0,5x0,5 kvm 6569831,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1009 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1011 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450558,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1013 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1015 0,5x0,5 kvm 6569832,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1017 0,5x0,5 kvm 6569832,25 1450558,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1059 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450558,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1061 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450557,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1063 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1065 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1067 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450573,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1069 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450548,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1071 0,5x0,5 kvm 6569847,75 1450549,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1073 0,5x0,5 kvm 6569861,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1075 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450574,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1077 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450581,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1079 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1081 0,5x0,5 kvm 6569827,25 1450575,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1088 0,5x0,5 kvm 6569841,75 1450534,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1090 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1092 0,5x0,5 kvm 6569843,75 1450548,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1094 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450555,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1096 0,5x0,5 kvm 6569847,75 1450545,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1098 0,5x0,5 kvm 6569850,75 1450543,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1100 0,5x0,5 kvm 6569862,75 1450534,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1102 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450534,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1104 0,5x0,5 kvm 6569851,75 1450549,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1106 0,5x0,5 kvm 6569851,25 1450547,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1108 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450546,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1110 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1112 0,5x0,5 kvm 6569825,25 1450533,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1114 0,5x0,5 kvm 6569829,75 1450521,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1116 0,5x0,5 kvm 6569832,25 1450534,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

SAU RAPPORT 2009:5 185

Bilaga 1. Rutlista

Rutor Svartkärret 1

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

1045 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450518,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1051 0,5x0,5 kvm 6569831,75 1450526,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1053 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450526,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1019 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1023 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450534,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1025 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450526,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1027 0,5x0,5 kvm 6569848,75 1450518,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1031 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450502,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1043 0,5x0,5 kvm 6569864,25 1450526,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1001 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450550,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1003 0,5x0,5 kvm 6569832,25 1450549,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1005 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450550,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1007 0,5x0,5 kvm 6569831,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1009 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1011 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450558,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1013 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1015 0,5x0,5 kvm 6569832,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1017 0,5x0,5 kvm 6569832,25 1450558,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1059 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450558,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1061 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450557,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1063 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1065 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1067 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450573,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1069 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450548,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1071 0,5x0,5 kvm 6569847,75 1450549,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1073 0,5x0,5 kvm 6569861,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1075 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450574,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1077 0,5x0,5 kvm 6569840,25 1450581,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1079 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450566,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1081 0,5x0,5 kvm 6569827,25 1450575,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1088 0,5x0,5 kvm 6569841,75 1450534,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1090 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1092 0,5x0,5 kvm 6569843,75 1450548,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1094 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450555,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1096 0,5x0,5 kvm 6569847,75 1450545,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1098 0,5x0,5 kvm 6569850,75 1450543,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1100 0,5x0,5 kvm 6569862,75 1450534,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1102 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450534,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1104 0,5x0,5 kvm 6569851,75 1450549,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1106 0,5x0,5 kvm 6569851,25 1450547,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1108 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450546,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1110 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450542,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1112 0,5x0,5 kvm 6569825,25 1450533,75 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1114 0,5x0,5 kvm 6569829,75 1450521,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

1116 0,5x0,5 kvm 6569832,25 1450534,25 ej mätt Förundersökning ej uppgift ej uppgift

186 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

4000 0,5x0,5 kvm 6569864,25 1450530,25 77,19 1 0 0

4001 0,5x0,5 kvm 6569864,25 1450534,25 76,86 1 0 0

4002 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450534,25 76,75 1 0 0

4003 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450530,25 77,06 1 0 0

4008 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450538,25 76,56 1 0 0

4009 0,5x0,5 kvm 6569864,25 1450538,25 76,57 1 1 50

4011 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450538,25 76,46 1 0 0

4012 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450542,25 76,27 1 2 300

4013 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450542,25 76,27 1 0 0

4014 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450538,25 76,31 1 0 0

4015 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450534,25 76,40 1 0 0

4016 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450530,25 76,80 1 0 0

4017 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450530,25 76,62 1 1 100

4018 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450530,25 76,56 1 0 0

4019 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450534,25 76,48 1 0 0

4020 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450538,25 76,25 1 0 0

4021 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450538,25 76,30 1 0 0

4022 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450542,25 76,12 1 0 0

4023 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450540,25 76,20 2 0 0

4024 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450540,25 76,23 2 0 0

4025 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450539,25 76,38 2 2 100

4026 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450536,25 76,45 2 2 200

4027 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450536,25 76,37 2 0 0

4028 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450532,25 76,57 2 0 0

4029 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450532,25 76,47 2 4 100

4336 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450546,25 76,18 1 0 0

4337 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450546,25 75,98 1 0 0

4338 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450546,25 75,89 1 1 50

4339 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450546,25 75,92 1 0 0

4340 0,5x0,5 kvm 6569847,25 1450550,25 75,85 1 0 0

4341 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450550,25 75,88 1 0 0

4342 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450552,25 75,84 2 0 0

4343 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450552,25 75,78 2 0 0

4344 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450548,25 75,91 2 2 100

4345 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450548,25 75,89 2 0 0

4346 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450548,25 76,03 2 0 0

4347 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450544,25 76,16 2 0 0

4348 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450544,25 76,03 2 0 0

4349 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450544,25 76,14 2 0 0

4426 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450562,25 75,55 1 0 0

4427 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450562,25 75,31 1 0 0

4428 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450564,25 75,38 2 0 0

4429 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450564,25 75,45 2 1 50

4462 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450566,25 75,15 1 1 50

4463 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450570,25 75,18 1 2 50

4464 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450570,25 75,04 1 0 0

4465 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450574,25 74,77 1 0 0

4466 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450578,25 74,38 1 0 0

4467 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450578,25 74,69 1 0 0

4472 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450568,25 75,36 2 0 0

186 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

4000 0,5x0,5 kvm 6569864,25 1450530,25 77,19 1 0 0

4001 0,5x0,5 kvm 6569864,25 1450534,25 76,86 1 0 0

4002 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450534,25 76,75 1 0 0

4003 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450530,25 77,06 1 0 0

4008 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450538,25 76,56 1 0 0

4009 0,5x0,5 kvm 6569864,25 1450538,25 76,57 1 1 50

4011 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450538,25 76,46 1 0 0

4012 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450542,25 76,27 1 2 300

4013 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450542,25 76,27 1 0 0

4014 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450538,25 76,31 1 0 0

4015 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450534,25 76,40 1 0 0

4016 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450530,25 76,80 1 0 0

4017 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450530,25 76,62 1 1 100

4018 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450530,25 76,56 1 0 0

4019 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450534,25 76,48 1 0 0

4020 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450538,25 76,25 1 0 0

4021 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450538,25 76,30 1 0 0

4022 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450542,25 76,12 1 0 0

4023 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450540,25 76,20 2 0 0

4024 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450540,25 76,23 2 0 0

4025 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450539,25 76,38 2 2 100

4026 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450536,25 76,45 2 2 200

4027 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450536,25 76,37 2 0 0

4028 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450532,25 76,57 2 0 0

4029 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450532,25 76,47 2 4 100

4336 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450546,25 76,18 1 0 0

4337 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450546,25 75,98 1 0 0

4338 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450546,25 75,89 1 1 50

4339 0,5x0,5 kvm 6569844,25 1450546,25 75,92 1 0 0

4340 0,5x0,5 kvm 6569847,25 1450550,25 75,85 1 0 0

4341 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450550,25 75,88 1 0 0

4342 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450552,25 75,84 2 0 0

4343 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450552,25 75,78 2 0 0

4344 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450548,25 75,91 2 2 100

4345 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450548,25 75,89 2 0 0

4346 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450548,25 76,03 2 0 0

4347 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450544,25 76,16 2 0 0

4348 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450544,25 76,03 2 0 0

4349 0,5x0,5 kvm 6569846,25 1450544,25 76,14 2 0 0

4426 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450562,25 75,55 1 0 0

4427 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450562,25 75,31 1 0 0

4428 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450564,25 75,38 2 0 0

4429 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450564,25 75,45 2 1 50

4462 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450566,25 75,15 1 1 50

4463 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450570,25 75,18 1 2 50

4464 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450570,25 75,04 1 0 0

4465 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450574,25 74,77 1 0 0

4466 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450578,25 74,38 1 0 0

4467 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450578,25 74,69 1 0 0

4472 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450568,25 75,36 2 0 0

SAU RAPPORT 2009:5 187

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

4473 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450568,25 75,18 2 0 0

4474 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450572,25 75,01 2 0 0

4475 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450576,25 74,70 2 0 0

4476 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450576,25 74,47 2 0 0

4477 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450572,25 74,77 2 0 0

4478 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450560,25 75,53 2 0 0

4479 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450560,25 75,39 2 0 0

4480 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450556,25 75,60 2 0 0

4481 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450556,25 75,68 2 0 0

4482 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450544,25 76,29 2 1 100

4483 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450532,25 76,66 2 0 0

16854 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450538,25 76,37 31 0 0

16855 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450538,25 76,39 31 0 0

16856 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450538,25 76,40 31 0 0

16857 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450538,75 76,36 31 0 0

16858 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450538,75 76,40 31 0 0

16859 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450538,75 76,41 31 2 400

16860 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450539,25 76,34 31 3 250

16861 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450539,25 76,39 31 4 100

16862 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450539,25 76,38 31 2 25

16863 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450536,25 76,52 32 0 0

16864 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450536,25 76,55 32 0 0

16865 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450536,25 76,57 32 0 0

16866 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450536,75 76,54 32 4 75

16867 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450536,75 76,56 32 0 0

16868 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450536,75 76,59 32 0 0

16869 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450537,25 76,51 32 0 0

16870 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450537,25 76,53 32 0 0

16871 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450537,25 76,55 32 3 75

16872 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450541,25 76,41 33 8 125

16873 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450541,25 76,37 33 8 350

16874 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450541,25 76,42 33 3 50

16875 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450541,75 76,39 33 5 125

16876 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450541,75 76,39 33 3 350

16877 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450541,75 76,41 33 9 300

16878 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450542,25 76,36 33 5 150

16879 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450542,25 76,37 33 3 100

16880 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450542,25 76,37 33 2 50

16881 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450542,75 76,26 34 0 0

16882 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450542,75 76,31 34 0 0

16883 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450542,75 76,32 34 0 0

16884 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450543,25 76,29 34 1 100

16885 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450543,25 76,30 34 0 0

16886 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450543,25 76,31 34 0 0

16887 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450543,75 76,25 34 0 0

16888 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450543,75 76,25 34 0 0

16889 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450543,75 76,27 34 0 0

16890 0,5x0,5 kvm 6569851,75 1450551,75 75,80 35 0 0

16891 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450551,75 75,81 35 1 10

16892 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450551,75 75,84 35 0 0

SAU RAPPORT 2009:5 187

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

4473 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450568,25 75,18 2 0 0

4474 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450572,25 75,01 2 0 0

4475 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450576,25 74,70 2 0 0

4476 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450576,25 74,47 2 0 0

4477 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450572,25 74,77 2 0 0

4478 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450560,25 75,53 2 0 0

4479 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450560,25 75,39 2 0 0

4480 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450556,25 75,60 2 0 0

4481 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450556,25 75,68 2 0 0

4482 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450544,25 76,29 2 1 100

4483 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450532,25 76,66 2 0 0

16854 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450538,25 76,37 31 0 0

16855 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450538,25 76,39 31 0 0

16856 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450538,25 76,40 31 0 0

16857 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450538,75 76,36 31 0 0

16858 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450538,75 76,40 31 0 0

16859 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450538,75 76,41 31 2 400

16860 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450539,25 76,34 31 3 250

16861 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450539,25 76,39 31 4 100

16862 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450539,25 76,38 31 2 25

16863 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450536,25 76,52 32 0 0

16864 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450536,25 76,55 32 0 0

16865 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450536,25 76,57 32 0 0

16866 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450536,75 76,54 32 4 75

16867 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450536,75 76,56 32 0 0

16868 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450536,75 76,59 32 0 0

16869 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450537,25 76,51 32 0 0

16870 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450537,25 76,53 32 0 0

16871 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450537,25 76,55 32 3 75

16872 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450541,25 76,41 33 8 125

16873 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450541,25 76,37 33 8 350

16874 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450541,25 76,42 33 3 50

16875 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450541,75 76,39 33 5 125

16876 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450541,75 76,39 33 3 350

16877 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450541,75 76,41 33 9 300

16878 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450542,25 76,36 33 5 150

16879 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450542,25 76,37 33 3 100

16880 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450542,25 76,37 33 2 50

16881 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450542,75 76,26 34 0 0

16882 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450542,75 76,31 34 0 0

16883 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450542,75 76,32 34 0 0

16884 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450543,25 76,29 34 1 100

16885 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450543,25 76,30 34 0 0

16886 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450543,25 76,31 34 0 0

16887 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450543,75 76,25 34 0 0

16888 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450543,75 76,25 34 0 0

16889 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450543,75 76,27 34 0 0

16890 0,5x0,5 kvm 6569851,75 1450551,75 75,80 35 0 0

16891 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450551,75 75,81 35 1 10

16892 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450551,75 75,84 35 0 0

188 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

16893 0,5x0,5 kvm 6569851,75 1450552,25 75,81 35 0 0

16894 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450552,25 75,83 35 0 0

16895 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450552,25 75,82 35 0 0

16896 0,5x0,5 kvm 6569851,75 1450552,75 75,81 35 0 0

16897 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450552,75 75,82 35 0 0

16900 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450560,25 75,61 3 0 0

16901 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450562,25 75,62 3 0 0

16902 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450564,25 75,46 3 0 0

16903 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450562,25 75,45 3 0 0

16904 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450566,25 75,31 3 0 0

16905 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450568,25 75,28 3 0 0

16906 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450570,25 75,09 3 0 0

16907 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450568,25 75,11 3 0 0

16908 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450534,25 76,58 3 0 0

16898 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450552,75 75,80 35 0 0

4600 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450560,25 75,61 3 0 0

16909 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450537,75 76,54 32:2 0 0

16910 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450537,75 76,54 32:2 2 50

16911 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450537,75 76,53 32:2 0 0

16912 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450538,25 76,44 31:2 0 0

16913 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450538,75 76,43 31:2 0 0

16914 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450542,25 76,28 34:2 0 0

16915 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450542,25 76,35 34:2 0 0

16916 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450542,25 76,37 34:2 0 0

16917 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450541,25 76,40 33:2 12 100

16918 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450541,75 76,36 33:2 6 50

16919 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450542,25 76,34 33:2 5 75

16920 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450544,25 76,27 3:2 0 0

16921 0,5x0,5 kvm 6569861,75 1450540,25 76,45 3:2 0 0

16922 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450546,25 76,22 3:2 0 0

16923 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450563,25 75,52 3:2 0 0

16924 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450564,25 75,39 3:2 0 0

16925 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450563,25 75,43 3:2 0 0

16926 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450562,25 75,54 3:2 0 0

16927 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450563,25 75,42 3:2 0 0

5000 0,5x0,5 kvm 6569848,75 1450542,25 76,17 51 0 0

5001 0,5x0,5 kvm 6569848,75 1450542,75 76,15 51 2 25

5002 0,5x0,5 kvm 6569848,75 1450543,25 76,12 51 0 0

5003 0,5x0,5 kvm 6569849,25 1450542,25 76,17 51 0 0

5004 0,5x0,5 kvm 6569849,25 1450542,75 76,16 51 0 0

5005 0,5x0,5 kvm 6569849,25 1450543,25 76,14 51 3 25

5006 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450542,25 76,21 51 0 0

5007 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450542,75 76,18 51 0 0

5008 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450543,25 76,14 51 0 0

5014 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450547,75 75,95 61 0 0

5015 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450547,75 75,94 61 4 20

5016 0,5x0,5 kvm 6569850,75 1450547,75 75,98 61 0 0

5017 0,5x0,5 kvm 6569850,75 1450548,25 75,93 61 2 50

5018 0,5x0,5 kvm 6569850,75 1450548,75 75,90 61 1 50

5019 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450548,75 75,91 61 3 50

188 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

16893 0,5x0,5 kvm 6569851,75 1450552,25 75,81 35 0 0

16894 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450552,25 75,83 35 0 0

16895 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450552,25 75,82 35 0 0

16896 0,5x0,5 kvm 6569851,75 1450552,75 75,81 35 0 0

16897 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450552,75 75,82 35 0 0

16900 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450560,25 75,61 3 0 0

16901 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450562,25 75,62 3 0 0

16902 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450564,25 75,46 3 0 0

16903 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450562,25 75,45 3 0 0

16904 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450566,25 75,31 3 0 0

16905 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450568,25 75,28 3 0 0

16906 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450570,25 75,09 3 0 0

16907 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450568,25 75,11 3 0 0

16908 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450534,25 76,58 3 0 0

16898 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450552,75 75,80 35 0 0

4600 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450560,25 75,61 3 0 0

16909 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450537,75 76,54 32:2 0 0

16910 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450537,75 76,54 32:2 2 50

16911 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450537,75 76,53 32:2 0 0

16912 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450538,25 76,44 31:2 0 0

16913 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450538,75 76,43 31:2 0 0

16914 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450542,25 76,28 34:2 0 0

16915 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450542,25 76,35 34:2 0 0

16916 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450542,25 76,37 34:2 0 0

16917 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450541,25 76,40 33:2 12 100

16918 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450541,75 76,36 33:2 6 50

16919 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450542,25 76,34 33:2 5 75

16920 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450544,25 76,27 3:2 0 0

16921 0,5x0,5 kvm 6569861,75 1450540,25 76,45 3:2 0 0

16922 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450546,25 76,22 3:2 0 0

16923 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450563,25 75,52 3:2 0 0

16924 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450564,25 75,39 3:2 0 0

16925 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450563,25 75,43 3:2 0 0

16926 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450562,25 75,54 3:2 0 0

16927 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450563,25 75,42 3:2 0 0

5000 0,5x0,5 kvm 6569848,75 1450542,25 76,17 51 0 0

5001 0,5x0,5 kvm 6569848,75 1450542,75 76,15 51 2 25

5002 0,5x0,5 kvm 6569848,75 1450543,25 76,12 51 0 0

5003 0,5x0,5 kvm 6569849,25 1450542,25 76,17 51 0 0

5004 0,5x0,5 kvm 6569849,25 1450542,75 76,16 51 0 0

5005 0,5x0,5 kvm 6569849,25 1450543,25 76,14 51 3 25

5006 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450542,25 76,21 51 0 0

5007 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450542,75 76,18 51 0 0

5008 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450543,25 76,14 51 0 0

5014 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450547,75 75,95 61 0 0

5015 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450547,75 75,94 61 4 20

5016 0,5x0,5 kvm 6569850,75 1450547,75 75,98 61 0 0

5017 0,5x0,5 kvm 6569850,75 1450548,25 75,93 61 2 50

5018 0,5x0,5 kvm 6569850,75 1450548,75 75,90 61 1 50

5019 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450548,75 75,91 61 3 50

SAU RAPPORT 2009:5 189

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

5020 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450548,75 75,91 61 3 75

5021 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450548,25 75,92 61 0 0

5024 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450542,25 76,21 71 7 150

5025 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450541,75 76,23 71 3 75

5026 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450541,25 76,32 71 16 600

5027 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450541,75 76,32 71 4 50

5028 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450541,25 76,31 71 22 650

5029 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450542,25 76,31 71 10 600

5030 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450541,75 76,34 71 23 200

5031 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450541,25 76,34 71 22 1100

5032 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450542,25 76,32 71 20 700

5033 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450541,75 76,33 71 5 75

5034 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450541,25 76,30 71 9 350

5035 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450542,25 76,32 71 16 600

5036 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450541,75 76,36 71 13 400

5037 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450541,25 76,32 71 23 400

5038 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450541,75 76,31 71 0 0

5040 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450541,75 76,35 71 1 50

5041 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450541,75 76,25 71 0 0

5042 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450538,25 76,44 71 0 0

5043 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450538,25 76,47 71 1 20

5044 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450538,25 76,46 71 8 300

5045 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450538,75 76,42 71 3 50

5046 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450538,75 76,43 71 6 200

5047 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450538,75 76,48 71 3 100

5048 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450539,25 76,39 71 8 350

5049 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450539,25 76,39 71 9 150

5050 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450539,25 76,42 71 6 150

5051 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450539,75 76,44 71 2 75

5052 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450539,75 76,42 71 4 100

5053 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450539,75 76,41 71 4 250

5054 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450532,25 76,53 Nötskal 0 0

5055 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450534,25 76,45 Nötskal 0 0

5056 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450536,25 76,37 Nötskal 0 0

5057 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450532,25 76,64 Nötskal 0 0

5058 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450528,25 76,99 Nötskal 0 0

5059 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450528,25 76,89 Nötskal 0 0

5060 0,5x0,5 kvm 6569843,25 1450532,25 76,40 Nötskal 0 0

5061 0,5x0,5 kvm 6569843,25 1450536,75 76,33 Nötskal 0 0

5101 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450538,75 76,12 71 5 350

5102 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450539,25 76,07 71 19 1000

5103 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450540,25 76,19 71 13 350

5104 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450540,75 76,22 71 22 350

5105 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450539,75 76,41 71 5 600

5106 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450540,25 76,38 71 9 200

5107 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450540,75 76,38 71 12 550

5108 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450542,75 76,33 stensamling 0 460

5109 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450543,25 76,33 stensamling 0 80

5110 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450543,75 76,30 stensamling 0 30

5111 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450543,75 76,29 stensamling 0 70

SAU RAPPORT 2009:5 189

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

5020 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450548,75 75,91 61 3 75

5021 0,5x0,5 kvm 6569849,75 1450548,25 75,92 61 0 0

5024 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450542,25 76,21 71 7 150

5025 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450541,75 76,23 71 3 75

5026 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450541,25 76,32 71 16 600

5027 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450541,75 76,32 71 4 50

5028 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450541,25 76,31 71 22 650

5029 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450542,25 76,31 71 10 600

5030 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450541,75 76,34 71 23 200

5031 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450541,25 76,34 71 22 1100

5032 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450542,25 76,32 71 20 700

5033 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450541,75 76,33 71 5 75

5034 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450541,25 76,30 71 9 350

5035 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450542,25 76,32 71 16 600

5036 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450541,75 76,36 71 13 400

5037 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450541,25 76,32 71 23 400

5038 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450541,75 76,31 71 0 0

5040 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450541,75 76,35 71 1 50

5041 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450541,75 76,25 71 0 0

5042 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450538,25 76,44 71 0 0

5043 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450538,25 76,47 71 1 20

5044 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450538,25 76,46 71 8 300

5045 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450538,75 76,42 71 3 50

5046 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450538,75 76,43 71 6 200

5047 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450538,75 76,48 71 3 100

5048 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450539,25 76,39 71 8 350

5049 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450539,25 76,39 71 9 150

5050 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450539,25 76,42 71 6 150

5051 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450539,75 76,44 71 2 75

5052 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450539,75 76,42 71 4 100

5053 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450539,75 76,41 71 4 250

5054 0,5x0,5 kvm 6569852,25 1450532,25 76,53 Nötskal 0 0

5055 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450534,25 76,45 Nötskal 0 0

5056 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450536,25 76,37 Nötskal 0 0

5057 0,5x0,5 kvm 6569848,25 1450532,25 76,64 Nötskal 0 0

5058 0,5x0,5 kvm 6569854,25 1450528,25 76,99 Nötskal 0 0

5059 0,5x0,5 kvm 6569850,25 1450528,25 76,89 Nötskal 0 0

5060 0,5x0,5 kvm 6569843,25 1450532,25 76,40 Nötskal 0 0

5061 0,5x0,5 kvm 6569843,25 1450536,75 76,33 Nötskal 0 0

5101 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450538,75 76,12 71 5 350

5102 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450539,25 76,07 71 19 1000

5103 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450540,25 76,19 71 13 350

5104 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450540,75 76,22 71 22 350

5105 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450539,75 76,41 71 5 600

5106 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450540,25 76,38 71 9 200

5107 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450540,75 76,38 71 12 550

5108 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450542,75 76,33 stensamling 0 460

5109 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450543,25 76,33 stensamling 0 80

5110 0,5x0,5 kvm 6569854,75 1450543,75 76,30 stensamling 0 30

5111 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450543,75 76,29 stensamling 0 70

190 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

5112 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450543,25 76,31 stensamling 0 270

5113 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450542,75 76,30 stensamling 0 320

5114 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450542,75 76,30 stensamling 0 640

5115 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450543,25 76,30 stensamling 0 390

5116 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450543,75 76,31 stensamling 0 0

5117 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450540,25 75,95 71 6 350

5118 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450540,75 75,92 71 19 100

5119 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450538,25 76,54 restrutor 1 0 0

5120 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450539,25 76,53 restrutor 1 5 100

5121 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450540,25 76,47 restrutor 1 3 250

5122 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450538,25 76,49 restrutor 1 0 0

5123 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450539,25 76,51 restrutor 1 3 1000

5124 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450540,25 76,43 restrutor 1 5 200

5133 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450558,25 75,52 Lågfrekvent 0 0

5134 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450558,25 75,55 Lågfrekvent 0 0

5135 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450558,25 75,54 Lågfrekvent 0 0

5136 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450558,75 75,51 Lågfrekvent 0 0

5137 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450558,75 75,54 Lågfrekvent 0 0

5138 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450558,75 75,54 Lågfrekvent 0 0

5139 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450559,25 75,51 Lågfrekvent 0 0

5140 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450559,25 75,53 Lågfrekvent 0 0

5141 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450559,25 75,56 Lågfrekvent 0 0

100292 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450539,25 ej mätt restrutor 2 2 50

100293 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450540,25 ej mätt restrutor 2 0 0

100294 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450541,25 ej mätt restrutor 2 0 0

100295 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450542,25 ej mätt restrutor 2 1 50

100296 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450543,25 ej mätt restrutor 2 2 100

100297 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450541,25 ej mätt restrutor 3 15 550

100298 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450542,25 ej mätt restrutor 3 6 100

100300 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450542,75 ej mätt restrutor 3 2 50

100301 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450542,75 ej mätt restrutor 3 6 200

100302 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450542,75 ej mätt restrutor 3 8 500

100303 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450542,75 ej mätt restrutor 3 14 300

100304 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450542,75 ej mätt restrutor 3 9 100

100305 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450542,75 ej mätt restrutor 3 22 1250

100306 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450542,75 ej mätt restrutor 3 23 500

100307 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450538,75 ej mätt Väggeffekt 2 180

100308 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450539,25 ej mätt Väggeffekt 2 400

100309 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450539,75 ej mätt Väggeffekt 14 200

100310 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450538,75 ej mätt Väggeffekt 3 210

100311 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450539,25 ej mätt Väggeffekt 6 200

100312 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450539,75 ej mätt Väggeffekt 15 200

100313 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450539,25 ej mätt Väggeffekt 4 125

100314 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450540,25 ej mätt Väggeffekt 15 250

5171 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450541,25 76,42 restrutor 3 12 400

5172 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450541,75 76,42 restrutor 3 8 250

5173 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450541,75 76,39 restrutor 3 8 100

5174 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450542,25 76,41 restrutor 3 4 100

5175 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450542,75 76,39 restrutor 3 3 50

5176 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450543,25 76,34 restrutor 3 5 75

190 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

5112 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450543,25 76,31 stensamling 0 270

5113 0,5x0,5 kvm 6569855,25 1450542,75 76,30 stensamling 0 320

5114 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450542,75 76,30 stensamling 0 640

5115 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450543,25 76,30 stensamling 0 390

5116 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450543,75 76,31 stensamling 0 0

5117 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450540,25 75,95 71 6 350

5118 0,5x0,5 kvm 6569855,75 1450540,75 75,92 71 19 100

5119 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450538,25 76,54 restrutor 1 0 0

5120 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450539,25 76,53 restrutor 1 5 100

5121 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450540,25 76,47 restrutor 1 3 250

5122 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450538,25 76,49 restrutor 1 0 0

5123 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450539,25 76,51 restrutor 1 3 1000

5124 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450540,25 76,43 restrutor 1 5 200

5133 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450558,25 75,52 Lågfrekvent 0 0

5134 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450558,25 75,55 Lågfrekvent 0 0

5135 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450558,25 75,54 Lågfrekvent 0 0

5136 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450558,75 75,51 Lågfrekvent 0 0

5137 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450558,75 75,54 Lågfrekvent 0 0

5138 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450558,75 75,54 Lågfrekvent 0 0

5139 0,5x0,5 kvm 6569852,75 1450559,25 75,51 Lågfrekvent 0 0

5140 0,5x0,5 kvm 6569853,25 1450559,25 75,53 Lågfrekvent 0 0

5141 0,5x0,5 kvm 6569853,75 1450559,25 75,56 Lågfrekvent 0 0

100292 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450539,25 ej mätt restrutor 2 2 50

100293 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450540,25 ej mätt restrutor 2 0 0

100294 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450541,25 ej mätt restrutor 2 0 0

100295 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450542,25 ej mätt restrutor 2 1 50

100296 0,5x0,5 kvm 6569860,25 1450543,25 ej mätt restrutor 2 2 100

100297 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450541,25 ej mätt restrutor 3 15 550

100298 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450542,25 ej mätt restrutor 3 6 100

100300 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450542,75 ej mätt restrutor 3 2 50

100301 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450542,75 ej mätt restrutor 3 6 200

100302 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450542,75 ej mätt restrutor 3 8 500

100303 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450542,75 ej mätt restrutor 3 14 300

100304 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450542,75 ej mätt restrutor 3 9 100

100305 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450542,75 ej mätt restrutor 3 22 1250

100306 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450542,75 ej mätt restrutor 3 23 500

100307 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450538,75 ej mätt Väggeffekt 2 180

100308 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450539,25 ej mätt Väggeffekt 2 400

100309 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450539,75 ej mätt Väggeffekt 14 200

100310 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450538,75 ej mätt Väggeffekt 3 210

100311 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450539,25 ej mätt Väggeffekt 6 200

100312 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450539,75 ej mätt Väggeffekt 15 200

100313 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450539,25 ej mätt Väggeffekt 4 125

100314 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450540,25 ej mätt Väggeffekt 15 250

5171 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450541,25 76,42 restrutor 3 12 400

5172 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450541,75 76,42 restrutor 3 8 250

5173 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450541,75 76,39 restrutor 3 8 100

5174 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450542,25 76,41 restrutor 3 4 100

5175 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450542,75 76,39 restrutor 3 3 50

5176 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450543,25 76,34 restrutor 3 5 75

SAU RAPPORT 2009:5 191

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

5177 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450543,25 76,34 restrutor 3 5 350

5178 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450543,25 76,32 restrutor 3 4 400

5179 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450543,25 76,28 restrutor 3 8 150

5180 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450543,25 76,31 restrutor 3 17 750

5181 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450543,25 76,27 restrutor 3 9 350

5182 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450543,25 76,23 restrutor 3 21 1250

5183 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450543,25 76,28 restrutor 3 9 400

5184 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450544,25 76,28 restrutor 4 0 0

5187 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450540,25 76,39 Väggeffekt 14 500

5188 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450540,25 76,41 Väggeffekt 12 200

5189 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450539,75 76,08 Väggeffekt 11 900

5190 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450538,75 76,10 Väggeffekt 6 50

5258 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450539,25 76,49 restrutor 5 1 50

5259 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450539,75 76,51 restrutor 5 0 0

5260 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450540,25 76,49 restrutor 5 0 0

5261 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450540,75 76,45 restrutor 5 0 0

5262 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450539,75 76,48 restrutor 5 12 550

5263 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450540,75 76,43 restrutor 5 5 100

5264 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450539,25 76,50 restrutor 5 1 25

5265 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450539,75 76,50 restrutor 5 8 150

5266 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450540,25 76,45 restrutor 5 3 75

5267 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450540,75 76,41 restrutor 5 11 500

5268 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450539,75 76,48 restrutor 5 12 300

5269 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450540,75 76,38 restrutor 5 18 550

5270 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450540,75 76,11 restrutor 5 19 800

5271 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450540,75 76,02 restrutor 5 19 600

5272 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450540,75 75,99 restrutor 5 20 550

5273 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450545,75 76,19 restrutor 4 0 0

5274 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450545,75 76,20 restrutor 4 0 0

5275 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450545,75 76,18 restrutor 4 0 0

5276 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450545,75 76,17 restrutor 4 0 0

SAU RAPPORT 2009:5 191

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

5177 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450543,25 76,34 restrutor 3 5 350

5178 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450543,25 76,32 restrutor 3 4 400

5179 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450543,25 76,28 restrutor 3 8 150

5180 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450543,25 76,31 restrutor 3 17 750

5181 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450543,25 76,27 restrutor 3 9 350

5182 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450543,25 76,23 restrutor 3 21 1250

5183 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450543,25 76,28 restrutor 3 9 400

5184 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450544,25 76,28 restrutor 4 0 0

5187 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450540,25 76,39 Väggeffekt 14 500

5188 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450540,25 76,41 Väggeffekt 12 200

5189 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450539,75 76,08 Väggeffekt 11 900

5190 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450538,75 76,10 Väggeffekt 6 50

5258 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450539,25 76,49 restrutor 5 1 50

5259 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450539,75 76,51 restrutor 5 0 0

5260 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450540,25 76,49 restrutor 5 0 0

5261 0,5x0,5 kvm 6569859,75 1450540,75 76,45 restrutor 5 0 0

5262 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450539,75 76,48 restrutor 5 12 550

5263 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450540,75 76,43 restrutor 5 5 100

5264 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450539,25 76,50 restrutor 5 1 25

5265 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450539,75 76,50 restrutor 5 8 150

5266 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450540,25 76,45 restrutor 5 3 75

5267 0,5x0,5 kvm 6569858,75 1450540,75 76,41 restrutor 5 11 500

5268 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450539,75 76,48 restrutor 5 12 300

5269 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450540,75 76,38 restrutor 5 18 550

5270 0,5x0,5 kvm 6569857,75 1450540,75 76,11 restrutor 5 19 800

5271 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450540,75 76,02 restrutor 5 19 600

5272 0,5x0,5 kvm 6569856,75 1450540,75 75,99 restrutor 5 20 550

5273 0,5x0,5 kvm 6569859,25 1450545,75 76,19 restrutor 4 0 0

5274 0,5x0,5 kvm 6569858,25 1450545,75 76,20 restrutor 4 0 0

5275 0,5x0,5 kvm 6569857,25 1450545,75 76,18 restrutor 4 0 0

5276 0,5x0,5 kvm 6569856,25 1450545,75 76,17 restrutor 4 0 0

192 SAU RAPPORT 2009:5

Rutor Svartkärret 2

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

2001 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2003 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2005 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2007 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2009 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450688,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2011 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450696,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2013 0,5x0,5 kvm 6569799,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2015 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2017 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2019 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2023 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2025 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2027 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450688,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2029 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2031 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450656,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2033 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450656,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2035 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2037 0,5x0,5 kvm 6569815,25 1450656,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2039 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450647,75 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2041 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450648,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2043 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450649,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2045 0,5x0,5 kvm 6569784,25 1450679,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2047 0,5x0,5 kvm 6569784,25 1450688,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2049 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450696,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2051 0,5x0,5 kvm 6569793,25 1450704,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2053 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450712,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2055 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450720,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2057 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450640,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2059 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450648,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2061 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450668,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2063 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450668,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2065 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2067 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450676,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2069 0,5x0,5 kvm 6569801,25 1450676,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2071 0,5x0,5 kvm 6569797,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2073 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450676,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2075 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450668,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2077 0,5x0,5 kvm 6569809,75 1450670,75 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2079 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450656,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2081 0,5x0,5 kvm 6569797,25 1450668,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2083 0,5x0,5 kvm 6569797,25 1450674,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2085 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450688,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2143 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2151 0,25x0,25 kvm 6569797,63 1450679,38 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2168 0,5x0,5 kvm 6569791,25 1450690,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

10000 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450644,25 70,62 1 0 0

10001 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450644,25 70,75 1 0 0

192 SAU RAPPORT 2009:5

Rutor Svartkärret 2

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

2001 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2003 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2005 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2007 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2009 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450688,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2011 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450696,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2013 0,5x0,5 kvm 6569799,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2015 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2017 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2019 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2023 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2025 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2027 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450688,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2029 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2031 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450656,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2033 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450656,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2035 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2037 0,5x0,5 kvm 6569815,25 1450656,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2039 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450647,75 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2041 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450648,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2043 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450649,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2045 0,5x0,5 kvm 6569784,25 1450679,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2047 0,5x0,5 kvm 6569784,25 1450688,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2049 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450696,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2051 0,5x0,5 kvm 6569793,25 1450704,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2053 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450712,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2055 0,5x0,5 kvm 6569792,25 1450720,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2057 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450640,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2059 0,5x0,5 kvm 6569824,25 1450648,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2061 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450668,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2063 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450668,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2065 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450672,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2067 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450676,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2069 0,5x0,5 kvm 6569801,25 1450676,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2071 0,5x0,5 kvm 6569797,25 1450680,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2073 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450676,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2075 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450668,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2077 0,5x0,5 kvm 6569809,75 1450670,75 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2079 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450656,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2081 0,5x0,5 kvm 6569797,25 1450668,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2083 0,5x0,5 kvm 6569797,25 1450674,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2085 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450688,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2143 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450664,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2151 0,25x0,25 kvm 6569797,63 1450679,38 ej mätt ej uppgift ej uppgift

2168 0,5x0,5 kvm 6569791,25 1450690,25 ej mätt ej uppgift ej uppgift

10000 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450644,25 70,62 1 0 0

10001 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450644,25 70,75 1 0 0

SAU RAPPORT 2009:5 193

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

10002 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450648,25 70,50 1 12 2750

10003 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450652,25 70,21 1 0 0

10004 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450652,25 70,08 1 0 0

10005 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450656,25 69,92 1 0 0

10006 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450660,25 69,82 1 0 0

10007 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450660,25 69,70 1 0 0

10008 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450660,25 69,83 1 0 0

10009 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450660,25 70,02 1 0 0

10010 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450660,25 70,20 1 0 0

10011 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450652,25 70,42 1 0 0

10012 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450648,25 70,67 1 0 0

10013 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450644,25 70,95 1 0 0

10014 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450644,25 70,98 1 0 0

10015 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450652,25 70,60 1 0 0

10016 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450664,25 69,85 1 0 0

10019 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450644,25 70,53 1 0 0

10020 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450648,25 70,31 1 0 0

10021 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450652,25 70,05 1 0 0

10022 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450658,25 69,70 1 0 0

10023 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450676,25 68,77 1 0 0

10024 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450684,25 68,01 1 0 0

10025 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450684,25 68,24 1 0 0

10026 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450692,25 67,80 1 0 0

10027 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450688,25 68,15 1 6 600

10028 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450676,25 69,42 1 0 0

10029 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450672,25 69,49 1 0 0

10030 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450644,25 71,18 1 0 0

10031 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450652,25 70,87 1 0 0

10032 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450646,25 70,53 2 0 0

10033 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450650,25 70,24 2 0 0

10034 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450654,25 70,04 2 0 0

10037 0,5x0,5 kvm 6569798,25 1450654,25 69,95 2 0 0

10038 0,5x0,5 kvm 6569798,25 1450650,25 70,22 2 0 0

10039 0,5x0,5 kvm 6569798,25 1450646,25 70,47 2 0 0

10040 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450666,25 69,48 2 2 600

10041 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450670,25 69,23 2 3 50

10042 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450674,25 69,18 2 2 50

10043 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450670,25 69,38 2 0 0

10044 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450666,25 69,69 2 0 0

10159 0,5x0,5 kvm 6569810,25 1450666,25 65,75 2 3 600

10160 0,5x0,5 kvm 6569810,25 1450674,25 65,29 2 0 0

10161 0,5x0,5 kvm 6569814,25 1450666,25 65,76 2 0 0

10165 0,5x0,5 kvm 6569798,25 1450678,25 64,55 2 2 100

10168 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450690,25 63,93 2 0 0

10169 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450686,25 64,14 2 0 0

10172 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450660,25 66,30 1 0 0

10173 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450664,25 66,01 1 0 0

10174 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450668,25 65,69 1 0 0

10175 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450668,25 65,73 1 0 0

10968 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450646,25 70,70 2 0 0

SAU RAPPORT 2009:5 193

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

10002 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450648,25 70,50 1 12 2750

10003 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450652,25 70,21 1 0 0

10004 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450652,25 70,08 1 0 0

10005 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450656,25 69,92 1 0 0

10006 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450660,25 69,82 1 0 0

10007 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450660,25 69,70 1 0 0

10008 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450660,25 69,83 1 0 0

10009 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450660,25 70,02 1 0 0

10010 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450660,25 70,20 1 0 0

10011 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450652,25 70,42 1 0 0

10012 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450648,25 70,67 1 0 0

10013 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450644,25 70,95 1 0 0

10014 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450644,25 70,98 1 0 0

10015 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450652,25 70,60 1 0 0

10016 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450664,25 69,85 1 0 0

10019 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450644,25 70,53 1 0 0

10020 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450648,25 70,31 1 0 0

10021 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450652,25 70,05 1 0 0

10022 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450658,25 69,70 1 0 0

10023 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450676,25 68,77 1 0 0

10024 0,5x0,5 kvm 6569796,25 1450684,25 68,01 1 0 0

10025 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450684,25 68,24 1 0 0

10026 0,5x0,5 kvm 6569800,25 1450692,25 67,80 1 0 0

10027 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450688,25 68,15 1 6 600

10028 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450676,25 69,42 1 0 0

10029 0,5x0,5 kvm 6569812,25 1450672,25 69,49 1 0 0

10030 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450644,25 71,18 1 0 0

10031 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450652,25 70,87 1 0 0

10032 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450646,25 70,53 2 0 0

10033 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450650,25 70,24 2 0 0

10034 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450654,25 70,04 2 0 0

10037 0,5x0,5 kvm 6569798,25 1450654,25 69,95 2 0 0

10038 0,5x0,5 kvm 6569798,25 1450650,25 70,22 2 0 0

10039 0,5x0,5 kvm 6569798,25 1450646,25 70,47 2 0 0

10040 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450666,25 69,48 2 2 600

10041 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450670,25 69,23 2 3 50

10042 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450674,25 69,18 2 2 50

10043 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450670,25 69,38 2 0 0

10044 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450666,25 69,69 2 0 0

10159 0,5x0,5 kvm 6569810,25 1450666,25 65,75 2 3 600

10160 0,5x0,5 kvm 6569810,25 1450674,25 65,29 2 0 0

10161 0,5x0,5 kvm 6569814,25 1450666,25 65,76 2 0 0

10165 0,5x0,5 kvm 6569798,25 1450678,25 64,55 2 2 100

10168 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450690,25 63,93 2 0 0

10169 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450686,25 64,14 2 0 0

10172 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450660,25 66,30 1 0 0

10173 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450664,25 66,01 1 0 0

10174 0,5x0,5 kvm 6569820,25 1450668,25 65,69 1 0 0

10175 0,5x0,5 kvm 6569816,25 1450668,25 65,73 1 0 0

10968 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450646,25 70,70 2 0 0

194 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

10969 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450650,25 70,53 2 0 0

10970 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450682,25 68,48 2 0 0

10971 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450678,25 68,82 2 10 1100

10972 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450678,25 69,14 2 0 0

10973 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450682,25 68,63 2 1 3600

10974 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450686,25 68,35 2 6 1100

10975 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450690,25 68,11 2 10 1100

10976 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450694,25 67,76 2 1 100

10977 0,5x0,5 kvm 6569810,25 1450686,25 68,49 2 0 0

10978 0,5x0,5 kvm 6569810,25 1450690,25 68,31 2 0 0

10979 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450694,25 68,01 2 9 1600

11566 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450647,25 70,37 31 1 50

11567 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450647,75 70,35 31 3 150

11568 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450648,25 70,31 31 2 100

11569 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450647,25 70,48 31 21 3600

11570 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450647,75 70,53 31 62 12000

11571 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450648,25 70,30 31 5 150

11578 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450670,75 69,35 33 0 0

11579 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450670,75 69,34 33 0 0

11580 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450671,25 69,31 33 0 0

11581 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450671,25 69,32 33 0 0

11582 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450671,75 69,28 33 0 0

11583 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450671,75 69,27 33 0 0

11584 0,5x0,5 kvm 6569805,25 1450673,75 69,16 34 7 2100

11585 0,5x0,5 kvm 6569805,75 1450673,75 69,15 34 3 100

11586 0,5x0,5 kvm 6569805,75 1450674,25 69,16 34 6 600

11587 0,5x0,5 kvm 6569805,25 1450674,25 69,17 34 12 2000

11588 0,5x0,5 kvm 6569805,25 1450674,75 69,21 34 23 2000

11589 0,5x0,5 kvm 6569805,75 1450674,75 69,17 34 4 100

11590 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450651,25 70,27 32 0 0

11591 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450651,25 70,27 32 0 0

11592 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450651,25 70,31 32 0 0

11593 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450651,75 70,22 32 0 0

11594 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450651,75 70,20 32 0 0

11595 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450651,75 70,23 32 0 0

11854 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450674,25 69,04 0 0

11855 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450673,75 69,22 0 0

11856 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450673,75 69,26 2 150

11857 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450674,25 69,27 0 0

11858 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450674,75 69,23 1 200

11859 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450674,75 69,20 7 1200

11860 0,5x0,5 kvm 6569807,75 1450670,75 69,38 1 200

11861 0,5x0,5 kvm 6569807,75 1450671,25 69,33 0 0

11862 0,5x0,5 kvm 6569807,75 1450671,75 69,28 1 100

11863 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450670,75 69,36 0 0

11864 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450671,25 69,32 1 50

11865 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450671,75 69,27 0 0

194 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

10969 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450650,25 70,53 2 0 0

10970 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450682,25 68,48 2 0 0

10971 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450678,25 68,82 2 10 1100

10972 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450678,25 69,14 2 0 0

10973 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450682,25 68,63 2 1 3600

10974 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450686,25 68,35 2 6 1100

10975 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450690,25 68,11 2 10 1100

10976 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450694,25 67,76 2 1 100

10977 0,5x0,5 kvm 6569810,25 1450686,25 68,49 2 0 0

10978 0,5x0,5 kvm 6569810,25 1450690,25 68,31 2 0 0

10979 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450694,25 68,01 2 9 1600

11566 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450647,25 70,37 31 1 50

11567 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450647,75 70,35 31 3 150

11568 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450648,25 70,31 31 2 100

11569 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450647,25 70,48 31 21 3600

11570 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450647,75 70,53 31 62 12000

11571 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450648,25 70,30 31 5 150

11578 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450670,75 69,35 33 0 0

11579 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450670,75 69,34 33 0 0

11580 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450671,25 69,31 33 0 0

11581 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450671,25 69,32 33 0 0

11582 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450671,75 69,28 33 0 0

11583 0,5x0,5 kvm 6569807,25 1450671,75 69,27 33 0 0

11584 0,5x0,5 kvm 6569805,25 1450673,75 69,16 34 7 2100

11585 0,5x0,5 kvm 6569805,75 1450673,75 69,15 34 3 100

11586 0,5x0,5 kvm 6569805,75 1450674,25 69,16 34 6 600

11587 0,5x0,5 kvm 6569805,25 1450674,25 69,17 34 12 2000

11588 0,5x0,5 kvm 6569805,25 1450674,75 69,21 34 23 2000

11589 0,5x0,5 kvm 6569805,75 1450674,75 69,17 34 4 100

11590 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450651,25 70,27 32 0 0

11591 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450651,25 70,27 32 0 0

11592 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450651,25 70,31 32 0 0

11593 0,5x0,5 kvm 6569803,25 1450651,75 70,22 32 0 0

11594 0,5x0,5 kvm 6569803,75 1450651,75 70,20 32 0 0

11595 0,5x0,5 kvm 6569804,25 1450651,75 70,23 32 0 0

11854 0,5x0,5 kvm 6569802,25 1450674,25 69,04 0 0

11855 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450673,75 69,22 0 0

11856 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450673,75 69,26 2 150

11857 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450674,25 69,27 0 0

11858 0,5x0,5 kvm 6569806,75 1450674,75 69,23 1 200

11859 0,5x0,5 kvm 6569806,25 1450674,75 69,20 7 1200

11860 0,5x0,5 kvm 6569807,75 1450670,75 69,38 1 200

11861 0,5x0,5 kvm 6569807,75 1450671,25 69,33 0 0

11862 0,5x0,5 kvm 6569807,75 1450671,75 69,28 1 100

11863 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450670,75 69,36 0 0

11864 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450671,25 69,32 1 50

11865 0,5x0,5 kvm 6569808,25 1450671,75 69,27 0 0

SAU RAPPORT 2009:5 195

Rutor Svartkärret 3

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

3001 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450650,25 ej mätt

3003 Ruta 0,5x0,5 6569658,25 1450650,25 ej mätt

3005 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450642,25 ej mätt

3007 Ruta 0,5x0,5 6569658,25 1450658,25 ej mätt

3009 Ruta 0,5x0,5 6569666,25 1450658,25 ej mätt

3011 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450657,75 ej mätt

3013 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450634,25 ej mätt

3015 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450631,75 ej mätt

3017 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450634,25 ej mätt

3019 Ruta 0,5x0,5 6569626,25 1450634,25 ej mätt

3021 Ruta 0,5x0,5 6569626,25 1450643,25 ej mätt

3023 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450644,25 ej mätt

3025 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450645,25 ej mätt

3027 Ruta 0,5x0,5 6569666,25 1450650,25 ej mätt

3029 Ruta 0,5x0,5 6569618,25 1450634,25 ej mätt

3053 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450666,25 ej mätt

3055 Ruta 0,5x0,5 6569658,25 1450642,25 ej mätt

3057 Ruta 0,5x0,5 6569647,25 1450658,25 ej mätt

3059 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450650,25 ej mätt

3061 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450650,25 ej mätt

3063 Ruta 0,5x0,5 6569626,25 1450650,25 ej mätt

3065 Ruta 0,5x0,5 6569618,25 1450642,75 ej mätt

3093 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450650,25 ej mätt

3119 Ruta 0,5x0,5 6569682,25 1450666,25 ej mätt

3131 Ruta 0,5x0,5 6569690,25 1450665,75 ej mätt

100001 Ruta 0,5x0,5 6569610,27 1450643,25 ej mätt

16002 Ruta 0,5x0,5 6569626,25 1450645,25 67,17 1 1 25

16003 Ruta 0,5x0,5 6569630,25 1450645,25 67,13 1 1 50

16004 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450645,25 67,26 1 0 0

16005 Ruta 0,5x0,5 6569638,25 1450645,25 67,36 1 0 0

16006 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450646,25 67,30 1 4 650

16008 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450645,25 67,21 1 0 0

16009 Ruta 0,5x0,5 6569654,25 1450645,25 67,33 1 4 200

16010 Ruta 0,5x0,5 6569638,25 1450649,25 67,11 1 0 0

16012 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450640,25 67,45 1 1 25

16013 Ruta 0,5x0,5 6569646,25 1450640,25 67,36 1 63 4350

16322 Ruta 0,5x0,5 6569658,25 1450654,25 66,91 1 0 0

16014 Ruta 0,5x0,5 6569662,25 1450658,25 66,92 1 0 0

16015 Ruta 0,5x0,5 6569671,25 1450654,25 67,10 1 2 100

16016 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450658,25 66,97 1 0 0

16017 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450662,25 66,75 1 0 0

16018 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450662,25 66,74 1 0 0

16019 Ruta 0,5x0,5 6569678,25 1450662,25 66,74 1 0 0

16020 Ruta 0,5x0,5 6569678,25 1450665,25 66,58 1 0 0

16021 Ruta 0,5x0,5 6569678,25 1450658,25 66,86 1 0 0

16022 Ruta 0,5x0,5 6569678,25 1450655,25 66,98 1 0 0

16023 Ruta 0,5x0,5 6569636,25 1450639,25 67,52 1 0 0

16024 Ruta 0,5x0,5 6569632,25 1450638,25 67,55 1 2 100

SAU RAPPORT 2009:5 195

Rutor Svartkärret 3

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

3001 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450650,25 ej mätt

3003 Ruta 0,5x0,5 6569658,25 1450650,25 ej mätt

3005 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450642,25 ej mätt

3007 Ruta 0,5x0,5 6569658,25 1450658,25 ej mätt

3009 Ruta 0,5x0,5 6569666,25 1450658,25 ej mätt

3011 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450657,75 ej mätt

3013 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450634,25 ej mätt

3015 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450631,75 ej mätt

3017 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450634,25 ej mätt

3019 Ruta 0,5x0,5 6569626,25 1450634,25 ej mätt

3021 Ruta 0,5x0,5 6569626,25 1450643,25 ej mätt

3023 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450644,25 ej mätt

3025 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450645,25 ej mätt

3027 Ruta 0,5x0,5 6569666,25 1450650,25 ej mätt

3029 Ruta 0,5x0,5 6569618,25 1450634,25 ej mätt

3053 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450666,25 ej mätt

3055 Ruta 0,5x0,5 6569658,25 1450642,25 ej mätt

3057 Ruta 0,5x0,5 6569647,25 1450658,25 ej mätt

3059 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450650,25 ej mätt

3061 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450650,25 ej mätt

3063 Ruta 0,5x0,5 6569626,25 1450650,25 ej mätt

3065 Ruta 0,5x0,5 6569618,25 1450642,75 ej mätt

3093 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450650,25 ej mätt

3119 Ruta 0,5x0,5 6569682,25 1450666,25 ej mätt

3131 Ruta 0,5x0,5 6569690,25 1450665,75 ej mätt

100001 Ruta 0,5x0,5 6569610,27 1450643,25 ej mätt

16002 Ruta 0,5x0,5 6569626,25 1450645,25 67,17 1 1 25

16003 Ruta 0,5x0,5 6569630,25 1450645,25 67,13 1 1 50

16004 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450645,25 67,26 1 0 0

16005 Ruta 0,5x0,5 6569638,25 1450645,25 67,36 1 0 0

16006 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450646,25 67,30 1 4 650

16008 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450645,25 67,21 1 0 0

16009 Ruta 0,5x0,5 6569654,25 1450645,25 67,33 1 4 200

16010 Ruta 0,5x0,5 6569638,25 1450649,25 67,11 1 0 0

16012 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450640,25 67,45 1 1 25

16013 Ruta 0,5x0,5 6569646,25 1450640,25 67,36 1 63 4350

16322 Ruta 0,5x0,5 6569658,25 1450654,25 66,91 1 0 0

16014 Ruta 0,5x0,5 6569662,25 1450658,25 66,92 1 0 0

16015 Ruta 0,5x0,5 6569671,25 1450654,25 67,10 1 2 100

16016 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450658,25 66,97 1 0 0

16017 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450662,25 66,75 1 0 0

16018 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450662,25 66,74 1 0 0

16019 Ruta 0,5x0,5 6569678,25 1450662,25 66,74 1 0 0

16020 Ruta 0,5x0,5 6569678,25 1450665,25 66,58 1 0 0

16021 Ruta 0,5x0,5 6569678,25 1450658,25 66,86 1 0 0

16022 Ruta 0,5x0,5 6569678,25 1450655,25 66,98 1 0 0

16023 Ruta 0,5x0,5 6569636,25 1450639,25 67,52 1 0 0

16024 Ruta 0,5x0,5 6569632,25 1450638,25 67,55 1 2 100

196 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

16025 Ruta 0,5x0,5 6569612,25 1450642,25 67,08 2 0 0

16026 Ruta 0,5x0,5 6569614,25 1450644,25 67,38 1 0 0

16027 Ruta 0,5x0,5 6569605,25 1450641,25 67,29 1 0 0

16028 Ruta 0,5x0,5 6569608,25 1450642,25 67,27 2 0 0

16029 Ruta 0,5x0,5 6569628,25 1450647,25 67,37 2 0 0

16030 Ruta 0,5x0,5 6569632,25 1450647,25 67,19 2 0 0

16031 Ruta 0,5x0,5 6569636,25 1450647,25 67,25 2 0 0

16032 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450647,25 67,15 2 0 0

16033 Ruta 0,5x0,5 6569644,25 1450647,25 67,22 2 0 0

16034 Ruta 0,5x0,5 6569643,25 1450643,25 67,40 2 0 0

16035 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450643,75 67,37 2 0 0

16036 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450637,25 67,68 2 0 0

16037 Ruta 0,5x0,5 6569648,25 1450643,25 67,38 2 0 0

16038 Ruta 0,5x0,5 6569652,25 1450643,25 67,39 2 0 0

16039 Ruta 0,5x0,5 6569656,25 1450656,25 66,96 2 0 0

16040 Ruta 0,5x0,5 6569660,25 1450657,25 66,86 2 0 0

16041 Ruta 0,5x0,5 6569672,25 1450660,25 66,84 2 0 0

16042 Ruta 0,5x0,5 6569672,25 1450656,25 66,96 2 0 0

16043 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450656,25 66,98 2 0 0

16044 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450660,25 66,87 2 0 0

16045 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450664,25 66,61 2 0 0

16000 Ruta 0,5x0,5 6569610,25 1450641,25 67,08 1 0 0

16001 Ruta 0,5x0,5 6569614,25 1450641,25 67,04 1 0 0

16011 Ruta 0,5x0,5 6569637,25 1450642,25 67,33 1 0 0

16007 Ruta 0,5x0,5 6569648,25 1450646,25 67,07 1 0 0

16327 Ruta 0,5x0,5 6569666,25 1450662,25 66,96 1 0 0

16328 Ruta 0,5x0,5 6569668,25 1450659,25 66,82 2 0 0

16329 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450654,25 67,17 1 0 0

16909 Ruta 0,5x0,5 6569676,75 1450663,75 66,65 31 0 0

16910 Ruta 0,5x0,5 6569677,25 1450663,75 66,66 31 0 0

16911 Ruta 0,5x0,5 6569677,75 1450663,75 66,68 31 1 850

16912 Ruta 0,5x0,5 6569677,75 1450664,25 66,64 31 0 0

16913 Ruta 0,5x0,5 6569677,25 1450664,25 66,64 31 0 0

16914 Ruta 0,5x0,5 6569676,75 1450664,25 66,62 31 0 0

16915 Ruta 0,5x0,5 6569676,75 1450664,75 66,59 31 0 0

16916 Ruta 0,5x0,5 6569677,25 1450664,75 66,61 31 0 0

16917 Ruta 0,5x0,5 6569677,75 1450664,75 66,59 31 0 0

16918 Ruta 0,5x0,5 6569672,75 1450653,75 67,33 32 0 0

16919 Ruta 0,5x0,5 6569673,25 1450653,75 67,37 32 0 0

16920 Ruta 0,5x0,5 6569673,75 1450653,75 67,34 32 0 0

16921 Ruta 0,5x0,5 6569673,75 1450654,25 67,13 32 0 0

16922 Ruta 0,5x0,5 6569673,25 1450654,25 67,29 32 0 0

16923 Ruta 0,5x0,5 6569672,75 1450654,25 67,31 32 0 0

16924 Ruta 0,5x0,5 6569672,75 1450654,75 67,18 32 0 0

16925 Ruta 0,5x0,5 6569673,25 1450654,75 67,12 32 0 0

16926 Ruta 0,5x0,5 6569673,75 1450654,75 67,17 32 0 0

16927 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450660,25 66,86 33 4 1100

16928 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450660,25 66,86 33 6 1600

16929 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450660,25 66,83 33 4 100

16930 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450660,75 66,87 33 6 1100

196 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

16025 Ruta 0,5x0,5 6569612,25 1450642,25 67,08 2 0 0

16026 Ruta 0,5x0,5 6569614,25 1450644,25 67,38 1 0 0

16027 Ruta 0,5x0,5 6569605,25 1450641,25 67,29 1 0 0

16028 Ruta 0,5x0,5 6569608,25 1450642,25 67,27 2 0 0

16029 Ruta 0,5x0,5 6569628,25 1450647,25 67,37 2 0 0

16030 Ruta 0,5x0,5 6569632,25 1450647,25 67,19 2 0 0

16031 Ruta 0,5x0,5 6569636,25 1450647,25 67,25 2 0 0

16032 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450647,25 67,15 2 0 0

16033 Ruta 0,5x0,5 6569644,25 1450647,25 67,22 2 0 0

16034 Ruta 0,5x0,5 6569643,25 1450643,25 67,40 2 0 0

16035 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450643,75 67,37 2 0 0

16036 Ruta 0,5x0,5 6569634,25 1450637,25 67,68 2 0 0

16037 Ruta 0,5x0,5 6569648,25 1450643,25 67,38 2 0 0

16038 Ruta 0,5x0,5 6569652,25 1450643,25 67,39 2 0 0

16039 Ruta 0,5x0,5 6569656,25 1450656,25 66,96 2 0 0

16040 Ruta 0,5x0,5 6569660,25 1450657,25 66,86 2 0 0

16041 Ruta 0,5x0,5 6569672,25 1450660,25 66,84 2 0 0

16042 Ruta 0,5x0,5 6569672,25 1450656,25 66,96 2 0 0

16043 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450656,25 66,98 2 0 0

16044 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450660,25 66,87 2 0 0

16045 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450664,25 66,61 2 0 0

16000 Ruta 0,5x0,5 6569610,25 1450641,25 67,08 1 0 0

16001 Ruta 0,5x0,5 6569614,25 1450641,25 67,04 1 0 0

16011 Ruta 0,5x0,5 6569637,25 1450642,25 67,33 1 0 0

16007 Ruta 0,5x0,5 6569648,25 1450646,25 67,07 1 0 0

16327 Ruta 0,5x0,5 6569666,25 1450662,25 66,96 1 0 0

16328 Ruta 0,5x0,5 6569668,25 1450659,25 66,82 2 0 0

16329 Ruta 0,5x0,5 6569674,25 1450654,25 67,17 1 0 0

16909 Ruta 0,5x0,5 6569676,75 1450663,75 66,65 31 0 0

16910 Ruta 0,5x0,5 6569677,25 1450663,75 66,66 31 0 0

16911 Ruta 0,5x0,5 6569677,75 1450663,75 66,68 31 1 850

16912 Ruta 0,5x0,5 6569677,75 1450664,25 66,64 31 0 0

16913 Ruta 0,5x0,5 6569677,25 1450664,25 66,64 31 0 0

16914 Ruta 0,5x0,5 6569676,75 1450664,25 66,62 31 0 0

16915 Ruta 0,5x0,5 6569676,75 1450664,75 66,59 31 0 0

16916 Ruta 0,5x0,5 6569677,25 1450664,75 66,61 31 0 0

16917 Ruta 0,5x0,5 6569677,75 1450664,75 66,59 31 0 0

16918 Ruta 0,5x0,5 6569672,75 1450653,75 67,33 32 0 0

16919 Ruta 0,5x0,5 6569673,25 1450653,75 67,37 32 0 0

16920 Ruta 0,5x0,5 6569673,75 1450653,75 67,34 32 0 0

16921 Ruta 0,5x0,5 6569673,75 1450654,25 67,13 32 0 0

16922 Ruta 0,5x0,5 6569673,25 1450654,25 67,29 32 0 0

16923 Ruta 0,5x0,5 6569672,75 1450654,25 67,31 32 0 0

16924 Ruta 0,5x0,5 6569672,75 1450654,75 67,18 32 0 0

16925 Ruta 0,5x0,5 6569673,25 1450654,75 67,12 32 0 0

16926 Ruta 0,5x0,5 6569673,75 1450654,75 67,17 32 0 0

16927 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450660,25 66,86 33 4 1100

16928 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450660,25 66,86 33 6 1600

16929 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450660,25 66,83 33 4 100

16930 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450660,75 66,87 33 6 1100

SAU RAPPORT 2009:5 197

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

16931 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450660,75 66,84 33 8 400

16932 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450660,75 66,81 33 7 3000

16933 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450661,25 66,82 33 4 200

16934 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450661,25 66,80 33 2 50

16935 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450661,25 66,80 33 4 600

16936 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450645,75 67,21 34 0 0

16937 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450645,75 67,20 34 0 0

16938 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450645,75 67,16 34 0 0

16939 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450646,25 67,13 34 0 0

16940 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450646,25 67,14 34 0 0

16941 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450646,25 67,14 34 0 0

16942 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450646,75 67,18 34 0 0

16943 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450646,75 67,16 34 0 0

16944 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450646,75 67,12 34 0 0

16945 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450644,25 67,40 35 6 400

16946 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450644,25 67,38 35 4 300

16947 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450644,25 67,39 35 7 200

16948 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450644,75 67,36 35 3 75

16949 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450644,75 67,37 35 3 100

16950 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450644,75 67,36 35 25 1600

16951 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450645,25 67,34 35 9 400

16952 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450645,25 67,35 35 0 0

16953 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450645,25 67,36 35 13 600

16979 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450659,75 66,92 43 2 50

16980 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450659,75 66,88 43 0 0

16981 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450659,75 66,89 43 3 150

16982 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450659,75 66,93 43 0 0

16983 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450660,25 66,87 43 0 0

16984 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450660,75 66,85 43 5 450

16985 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450661,25 66,82 43 0 0

16986 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450661,75 66,79 43 0 0

16987 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450661,75 66,79 43 2 200

16957 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450661,75 66,79 43 0 0

16958 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450661,75 66,82 43 0 0

16959 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450661,75 66,83 43 3 25

16960 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450661,25 66,86 43 2 50

16961 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450660,75 66,88 43 8 700

16962 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450660,25 66,90 43 0 0

16963 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450659,75 66,86 43 14 3200

16964 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450643,75 67,41 45 10 300

16965 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450643,75 67,40 45 0 0

16966 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450643,75 67,41 45 3 25

16967 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450644,25 67,40 45 4 75

16968 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450644,75 67,39 45 6 100

16969 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450645,25 67,36 45 0 0

16970 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450645,75 67,36 45 0 0

16971 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450645,75 67,36 45 0 0

16972 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450645,75 67,32 45 0 0

16973 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450645,75 67,29 45 2 100

16974 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450645,75 67,30 45 1 100

SAU RAPPORT 2009:5 197

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

16931 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450660,75 66,84 33 8 400

16932 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450660,75 66,81 33 7 3000

16933 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450661,25 66,82 33 4 200

16934 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450661,25 66,80 33 2 50

16935 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450661,25 66,80 33 4 600

16936 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450645,75 67,21 34 0 0

16937 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450645,75 67,20 34 0 0

16938 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450645,75 67,16 34 0 0

16939 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450646,25 67,13 34 0 0

16940 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450646,25 67,14 34 0 0

16941 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450646,25 67,14 34 0 0

16942 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450646,75 67,18 34 0 0

16943 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450646,75 67,16 34 0 0

16944 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450646,75 67,12 34 0 0

16945 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450644,25 67,40 35 6 400

16946 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450644,25 67,38 35 4 300

16947 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450644,25 67,39 35 7 200

16948 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450644,75 67,36 35 3 75

16949 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450644,75 67,37 35 3 100

16950 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450644,75 67,36 35 25 1600

16951 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450645,25 67,34 35 9 400

16952 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450645,25 67,35 35 0 0

16953 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450645,25 67,36 35 13 600

16979 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450659,75 66,92 43 2 50

16980 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450659,75 66,88 43 0 0

16981 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450659,75 66,89 43 3 150

16982 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450659,75 66,93 43 0 0

16983 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450660,25 66,87 43 0 0

16984 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450660,75 66,85 43 5 450

16985 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450661,25 66,82 43 0 0

16986 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450661,75 66,79 43 0 0

16987 Ruta 0,5x0,5 6569670,25 1450661,75 66,79 43 2 200

16957 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450661,75 66,79 43 0 0

16958 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450661,75 66,82 43 0 0

16959 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450661,75 66,83 43 3 25

16960 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450661,25 66,86 43 2 50

16961 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450660,75 66,88 43 8 700

16962 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450660,25 66,90 43 0 0

16963 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450659,75 66,86 43 14 3200

16964 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450643,75 67,41 45 10 300

16965 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450643,75 67,40 45 0 0

16966 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450643,75 67,41 45 3 25

16967 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450644,25 67,40 45 4 75

16968 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450644,75 67,39 45 6 100

16969 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450645,25 67,36 45 0 0

16970 Ruta 0,5x0,5 6569641,75 1450645,75 67,36 45 0 0

16971 Ruta 0,5x0,5 6569641,25 1450645,75 67,36 45 0 0

16972 Ruta 0,5x0,5 6569640,75 1450645,75 67,32 45 0 0

16973 Ruta 0,5x0,5 6569640,25 1450645,75 67,29 45 2 100

16974 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450645,75 67,30 45 1 100

198 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

16975 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450645,25 67,32 45 5 100

16976 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450644,75 67,36 45 2 50

16977 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450644,25 67,39 45 2 50

16978 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450643,75 67,45 45 0 0

16988 Ruta 0,5x0,5 6569612,25 1450641,25 67,05 0 0

16989 Ruta 0,5x0,5 6569614,25 1450642,25 67,08 0 0

16990 Ruta 0,5x0,5 6569613,25 1450641,25 67,06 0 0

16991 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450645,75 67,23 0 0

16992 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450646,25 67,13 0 0

16993 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450646,75 67,06 0 0

16994 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450647,25 67,01 0 0

16995 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450647,25 67,17 0 0

16996 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450647,25 67,12 0 0

16997 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450647,25 67,14 0 0

16998 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450647,25 67,16 0 0

16999 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450646,75 67,15 10 850

17000 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450646,25 67,28 7 250

17003 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450645,25 67,20 0 0

17006 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450662,25 66,83 0 0

17007 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450662,25 66,80 3 250

17008 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450662,25 66,75 0 0

17009 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450662,25 66,74 0 0

17123 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450647,75 67,12 0 0

17124 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450647,75 67,08 0 0

17125 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450647,75 67,07 0 0

17126 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450647,75 67,02 1 150

17127 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450647,75 66,99 1 100

17128 Ruta 0,5x0,5 6569649,25 1450647,25 67,03 0 0

17129 Ruta 0,5x0,5 6569649,25 1450647,75 67,02 1 50

17130 Ruta 0,5x0,5 6569649,25 1450648,25 67,02 2 100

17131 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450648,25 66,99 0 0

17132 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450648,25 67,02 4 450

17133 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450648,25 67,08 0 0

17134 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450648,25 67,19 4 600

17135 Ruta 0,5x0,5 6569642,75 1450648,25 67,25 0 0

17137 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450648,75 67,15 8 200

17138 Ruta 0,5x0,5 6569642,75 1450648,75 67,21 7 150

17143 Ruta 0,5x0,5 6569635,75 1450644,75 67,28 1 100

17144 Ruta 0,5x0,5 6569636,25 1450644,75 67,29 0 0

17146 Ruta 0,5x0,5 6569635,75 1450645,25 67,28 0 0

17147 Ruta 0,5x0,5 6569636,25 1450645,25 67,30 0 0

17152 Ruta 0,5x0,5 6569638,25 1450647,25 67,17 0 0

17153 Ruta 0,5x0,5 6569638,75 1450647,25 67,16 0 0

17154 Ruta 0,5x0,5 6569638,25 1450647,75 67,15 0 0

17155 Ruta 0,5x0,5 6569638,75 1450647,75 67,12 0 0

17156 Ruta 0,5x0,5 6569649,25 1450649,75 67,03 0 0

17157 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450652,25 67,06 0 0

17158 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450651,25 67,02 0 0

17159 Ruta 0,5x0,5 6569652,25 1450653,25 67,11 0 0

17160 Ruta 0,5x0,5 6569655,25 1450654,75 66,98 0 0

198 SAU RAPPORT 2009:5

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

16975 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450645,25 67,32 45 5 100

16976 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450644,75 67,36 45 2 50

16977 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450644,25 67,39 45 2 50

16978 Ruta 0,5x0,5 6569639,75 1450643,75 67,45 45 0 0

16988 Ruta 0,5x0,5 6569612,25 1450641,25 67,05 0 0

16989 Ruta 0,5x0,5 6569614,25 1450642,25 67,08 0 0

16990 Ruta 0,5x0,5 6569613,25 1450641,25 67,06 0 0

16991 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450645,75 67,23 0 0

16992 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450646,25 67,13 0 0

16993 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450646,75 67,06 0 0

16994 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450647,25 67,01 0 0

16995 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450647,25 67,17 0 0

16996 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450647,25 67,12 0 0

16997 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450647,25 67,14 0 0

16998 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450647,25 67,16 0 0

16999 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450646,75 67,15 10 850

17000 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450646,25 67,28 7 250

17003 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450645,25 67,20 0 0

17006 Ruta 0,5x0,5 6569668,75 1450662,25 66,83 0 0

17007 Ruta 0,5x0,5 6569669,25 1450662,25 66,80 3 250

17008 Ruta 0,5x0,5 6569669,75 1450662,25 66,75 0 0

17009 Ruta 0,5x0,5 6569670,75 1450662,25 66,74 0 0

17123 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450647,75 67,12 0 0

17124 Ruta 0,5x0,5 6569651,25 1450647,75 67,08 0 0

17125 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450647,75 67,07 0 0

17126 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450647,75 67,02 1 150

17127 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450647,75 66,99 1 100

17128 Ruta 0,5x0,5 6569649,25 1450647,25 67,03 0 0

17129 Ruta 0,5x0,5 6569649,25 1450647,75 67,02 1 50

17130 Ruta 0,5x0,5 6569649,25 1450648,25 67,02 2 100

17131 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450648,25 66,99 0 0

17132 Ruta 0,5x0,5 6569650,25 1450648,25 67,02 4 450

17133 Ruta 0,5x0,5 6569650,75 1450648,25 67,08 0 0

17134 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450648,25 67,19 4 600

17135 Ruta 0,5x0,5 6569642,75 1450648,25 67,25 0 0

17137 Ruta 0,5x0,5 6569642,25 1450648,75 67,15 8 200

17138 Ruta 0,5x0,5 6569642,75 1450648,75 67,21 7 150

17143 Ruta 0,5x0,5 6569635,75 1450644,75 67,28 1 100

17144 Ruta 0,5x0,5 6569636,25 1450644,75 67,29 0 0

17146 Ruta 0,5x0,5 6569635,75 1450645,25 67,28 0 0

17147 Ruta 0,5x0,5 6569636,25 1450645,25 67,30 0 0

17152 Ruta 0,5x0,5 6569638,25 1450647,25 67,17 0 0

17153 Ruta 0,5x0,5 6569638,75 1450647,25 67,16 0 0

17154 Ruta 0,5x0,5 6569638,25 1450647,75 67,15 0 0

17155 Ruta 0,5x0,5 6569638,75 1450647,75 67,12 0 0

17156 Ruta 0,5x0,5 6569649,25 1450649,75 67,03 0 0

17157 Ruta 0,5x0,5 6569649,75 1450652,25 67,06 0 0

17158 Ruta 0,5x0,5 6569651,75 1450651,25 67,02 0 0

17159 Ruta 0,5x0,5 6569652,25 1450653,25 67,11 0 0

17160 Ruta 0,5x0,5 6569655,25 1450654,75 66,98 0 0

SAU RAPPORT 2009:5 199

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

17413 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450663,75 66,59 0 0

17414 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450663,25 66,63 0 0

17415 Ruta 0,5x0,5 6569676,75 1450663,25 66,64 0 0

17416 Ruta 0,5x0,5 6569677,25 1450663,25 66,65 0 0

17417 Ruta 0,5x0,5 6569677,75 1450663,25 66,63 0 0

SAU RAPPORT 2009:5 199

Rutnummer Storlek X Y Z SVEP Skärvsten (n) Skärvsten (g)

17413 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450663,75 66,59 0 0

17414 Ruta 0,5x0,5 6569676,25 1450663,25 66,63 0 0

17415 Ruta 0,5x0,5 6569676,75 1450663,25 66,64 0 0

17416 Ruta 0,5x0,5 6569677,25 1450663,25 66,65 0 0

17417 Ruta 0,5x0,5 6569677,75 1450663,25 66,63 0 0

200 SAU RAPPORT 2009:5

Bilaga 2. Fyndlista

Fynd från rutor Svartkärret 1

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100001 Kvarts 3 1,1 4008 6569860,25 1450538,25

100002 Organiskt material 5 0,6 4011 6569856,25 1450538,25

100003 Kvartsit 3 20,1 4011 6569856,25 1450538,25

100004 Kvarts 4 2,0 4011 6569856,25 1450538,25

100005 Kvarts 1 0,1 4009 6569864,25 1450538,25

100006 Kvartsit 1 48,0 4011 6569856,25 1450538,25

100007 Kvartsit 1 0,4 4016 6569852,25 1450530,25

100008 Organiskt material 9 0,5 4016 6569852,25 1450530,25

100009 Kvarts 14 11,8 18 4012 6569856,25 1450542,25

100010 Kvartsit 3 3,4 4012 6569856,25 1450542,25

100011 Kvartsit 7 9,4 4 4012 6569856,25 1450542,25

100012 Organiskt material 2 0,1 4012 6569856,25 1450542,25

100013 Kvarts 6 2,2 1 4013 6569852,25 1450542,25

100014 Organiskt material 2 0,1 4013 6569852,25 1450542,25

100015 Kvarts 1 0,1 4014 6569852,25 1450538,25

100016 Kvartsit 1 2,6 4014 6569852,25 1450538,25

100017 Kvartsit 1 0,1 4014 6569852,25 1450538,25

100018 Kvarts 2 0,9 4019 6569844,25 1450534,25

100019 Bränd lera 6 6,3 4020 6569844,25 1450538,25

100020 Organiskt material 3 0,1 4020 6569844,25 1450538,25

100021 Kvarts 0 0,0 1 4020 6569844,25 1450538,25

100022 Kvarts 1 0,1 4022 6569844,25 1450542,25

100042 Kvarts 2 4,4 3 4025 6569854,25 1450539,25

100023 Kvarts 1 0,1 1 4340 6569847,25 1450550,25

100025 Kvartsit 1 14,0 4341 6569852,25 1450550,25

100027 Bränt ben 4 0,2 4426 6569856,25 1450562,25

100029 Kvarts 1 0,1 4427 6569852,25 1450562,25

100030 Organiskt material 1 0,1 4427 6569852,25 1450562,25

100031 Kvartsit 1 0,1 4462 6569852,25 1450566,25

100032 Organiskt material 3 0,1 4462 6569852,25 1450566,25

100024 Kvarts 1 0,7 1 4341 6569852,25 1450550,25

100048 Kvarts 2 0,2 2 4342 6569854,25 1450552,25

100035 Bränt ben 1 0,1 4465 6569852,25 1450574,25

100068 Kvarts 0 0,0 2 4346 6569854,25 1450548,25

100037 Järn 1 20,8 4467 6569856,25 1450578,25

100038 Keramik 1 4,4 4467 6569856,25 1450578,25

100039 Kvarts 2 0,3 4024 6569850,25 1450540,25

100040 Kvartsit 1 0,1 4024 6569850,25 1450540,25

100041 Organiskt material 1 0,1 4024 6569850,25 1450540,25

100065 Kvarts 1 0,2 2 4347 6569854,25 1450544,25

100043 Organiskt material 9 0,1 4025 6569854,25 1450539,25

100044 Kvarts 1 7,4 4026 6569846,25 1450536,25

100045 Organiskt material 11 0,2 4026 6569846,25 1450536,25

100046 Kvarts 1 0,4 4027 6569850,25 1450536,25

100047 Organiskt material 10 0,1 4028 6569850,25 1450532,25

100033 Kvarts 0 0,0 1 4463 6569856,25 1450570,25

200 SAU RAPPORT 2009:5

Bilaga 2. Fyndlista

Fynd från rutor Svartkärret 1

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100001 Kvarts 3 1,1 4008 6569860,25 1450538,25

100002 Organiskt material 5 0,6 4011 6569856,25 1450538,25

100003 Kvartsit 3 20,1 4011 6569856,25 1450538,25

100004 Kvarts 4 2,0 4011 6569856,25 1450538,25

100005 Kvarts 1 0,1 4009 6569864,25 1450538,25

100006 Kvartsit 1 48,0 4011 6569856,25 1450538,25

100007 Kvartsit 1 0,4 4016 6569852,25 1450530,25

100008 Organiskt material 9 0,5 4016 6569852,25 1450530,25

100009 Kvarts 14 11,8 18 4012 6569856,25 1450542,25

100010 Kvartsit 3 3,4 4012 6569856,25 1450542,25

100011 Kvartsit 7 9,4 4 4012 6569856,25 1450542,25

100012 Organiskt material 2 0,1 4012 6569856,25 1450542,25

100013 Kvarts 6 2,2 1 4013 6569852,25 1450542,25

100014 Organiskt material 2 0,1 4013 6569852,25 1450542,25

100015 Kvarts 1 0,1 4014 6569852,25 1450538,25

100016 Kvartsit 1 2,6 4014 6569852,25 1450538,25

100017 Kvartsit 1 0,1 4014 6569852,25 1450538,25

100018 Kvarts 2 0,9 4019 6569844,25 1450534,25

100019 Bränd lera 6 6,3 4020 6569844,25 1450538,25

100020 Organiskt material 3 0,1 4020 6569844,25 1450538,25

100021 Kvarts 0 0,0 1 4020 6569844,25 1450538,25

100022 Kvarts 1 0,1 4022 6569844,25 1450542,25

100042 Kvarts 2 4,4 3 4025 6569854,25 1450539,25

100023 Kvarts 1 0,1 1 4340 6569847,25 1450550,25

100025 Kvartsit 1 14,0 4341 6569852,25 1450550,25

100027 Bränt ben 4 0,2 4426 6569856,25 1450562,25

100029 Kvarts 1 0,1 4427 6569852,25 1450562,25

100030 Organiskt material 1 0,1 4427 6569852,25 1450562,25

100031 Kvartsit 1 0,1 4462 6569852,25 1450566,25

100032 Organiskt material 3 0,1 4462 6569852,25 1450566,25

100024 Kvarts 1 0,7 1 4341 6569852,25 1450550,25

100048 Kvarts 2 0,2 2 4342 6569854,25 1450552,25

100035 Bränt ben 1 0,1 4465 6569852,25 1450574,25

100068 Kvarts 0 0,0 2 4346 6569854,25 1450548,25

100037 Järn 1 20,8 4467 6569856,25 1450578,25

100038 Keramik 1 4,4 4467 6569856,25 1450578,25

100039 Kvarts 2 0,3 4024 6569850,25 1450540,25

100040 Kvartsit 1 0,1 4024 6569850,25 1450540,25

100041 Organiskt material 1 0,1 4024 6569850,25 1450540,25

100065 Kvarts 1 0,2 2 4347 6569854,25 1450544,25

100043 Organiskt material 9 0,1 4025 6569854,25 1450539,25

100044 Kvarts 1 7,4 4026 6569846,25 1450536,25

100045 Organiskt material 11 0,2 4026 6569846,25 1450536,25

100046 Kvarts 1 0,4 4027 6569850,25 1450536,25

100047 Organiskt material 10 0,1 4028 6569850,25 1450532,25

100033 Kvarts 0 0,0 1 4463 6569856,25 1450570,25

SAU RAPPORT 2009:5 201

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100049 Kvarts 1 0,8 4343 6569850,25 1450552,25

100050 Kvarts 1 0,8 4344 6569850,25 1450548,25

100051 Kvartsit 1 5,3 4349 6569846,25 1450544,25

100052 Organiskt material 2 0,1 4349 6569846,25 1450544,25

100053 Kvarts 1 0,2 4428 6569854,25 1450564,25

100054 Kvarts 2 0,6 4473 6569854,25 1450568,25

100055 Organiskt material 2 0,1 4473 6569854,25 1450568,25

100056 Bränt ben 2 0,3 4473 6569854,25 1450568,25

100057 Kvarts 1 4,7 4475 6569854,25 1450576,25

100058 Kvarts 2 7,1 4476 6569850,25 1450576,25

100034 Kvarts 0 0,0 3 4464 6569852,25 1450570,25

100060 Keramik 1 0,5 4478 6569854,25 1450560,25

100061 Kvarts 1 1,6 4480 6569850,25 1450556,25

100062 Flinta 1 0,9 4482 6569858,25 1450544,25

100063 Kvarts 3 0,6 4482 6569858,25 1450544,25

100064 Organiskt material 2 0,1 4483 6569854,25 1450532,25

100036 Kvarts 0 0,0 1 4465 6569852,25 1450574,25

100066 Kvarts 1 0,1 4021 6569848,25 1450538,25

100067 Keramik 1 0,5 4346 6569854,25 1450548,25

100059 Kvarts 0 0,0 2 4478 6569854,25 1450560,25

100069 Kvarts 1 0,1 4428 6569854,25 1450564,25

100070 Organiskt material 1 0,1 4428 6569854,25 1450564,25

100071 Kvarts 2 0,5 16862 6569853,75 1450539,25

100072 Kvartsit 2 0,6 16862 6569853,75 1450539,25

100073 Organiskt material 5 0,1 16862 6569853,75 1450539,25

100074 Organiskt material 5 0,2 16855 6569853,25 1450538,25

100075 Organiskt material 2 0,1 16854 6569852,75 1450538,25

100076 Kvarts 2 0,3 16857 6569852,75 1450538,75

100077 Kvartsit 1 0,2 16857 6569852,75 1450538,75

100078 Flinta 1 0,1 16857 6569852,75 1450538,75

100079 Organiskt material 2 0,1 16857 6569852,75 1450538,75

100338 Kvarts 0 0,0 1 4600 6569856,25 1450560,25

100081 Organiskt material 2 0,1 16858 6569853,25 1450538,75

100082 Organiskt material 11 0,3 16859 6569853,75 1450538,75

100178 Kvarts 1 0,6 3 5000 6569848,75 1450542,25

100084 Kvartsit 1 1,2 16859 6569853,75 1450538,75

100085 Kvartsit 1 1,1 16859 6569853,75 1450538,75

100179 Kvarts 2 0,7 1 5001 6569848,75 1450542,75

100348 Kvartsit 0 0,0 1 5002 6569848,75 1450543,25

100088 Organiskt material 2 0,1 16860 6569852,75 1450539,25

100182 Kvarts 1 0,6 1 5005 6569849,25 1450543,25

100186 Kvarts 2 0,5 2 5007 6569849,75 1450542,75

100434 Kvarts 0 0,0 1 5017 6569850,75 1450548,25

100092 Kvartsit 1 0,3 16869 6569855,75 1450537,25

100093 Organiskt material 1 0,1 16869 6569855,75 1450537,25

100094 Kvartsit 1 0,3 16881 6569853,25 1450542,75

100095 Organiskt material 2 0,1 16882 6569853,75 1450542,75

100435 Kvarts 1 2,7 2 5019 6569850,25 1450548,75

100097 Kvartsit 1 0,1 16882 6569853,75 1450542,75

100098 Kvarts 4 0,8 16882 6569853,75 1450542,75

SAU RAPPORT 2009:5 201

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100049 Kvarts 1 0,8 4343 6569850,25 1450552,25

100050 Kvarts 1 0,8 4344 6569850,25 1450548,25

100051 Kvartsit 1 5,3 4349 6569846,25 1450544,25

100052 Organiskt material 2 0,1 4349 6569846,25 1450544,25

100053 Kvarts 1 0,2 4428 6569854,25 1450564,25

100054 Kvarts 2 0,6 4473 6569854,25 1450568,25

100055 Organiskt material 2 0,1 4473 6569854,25 1450568,25

100056 Bränt ben 2 0,3 4473 6569854,25 1450568,25

100057 Kvarts 1 4,7 4475 6569854,25 1450576,25

100058 Kvarts 2 7,1 4476 6569850,25 1450576,25

100034 Kvarts 0 0,0 3 4464 6569852,25 1450570,25

100060 Keramik 1 0,5 4478 6569854,25 1450560,25

100061 Kvarts 1 1,6 4480 6569850,25 1450556,25

100062 Flinta 1 0,9 4482 6569858,25 1450544,25

100063 Kvarts 3 0,6 4482 6569858,25 1450544,25

100064 Organiskt material 2 0,1 4483 6569854,25 1450532,25

100036 Kvarts 0 0,0 1 4465 6569852,25 1450574,25

100066 Kvarts 1 0,1 4021 6569848,25 1450538,25

100067 Keramik 1 0,5 4346 6569854,25 1450548,25

100059 Kvarts 0 0,0 2 4478 6569854,25 1450560,25

100069 Kvarts 1 0,1 4428 6569854,25 1450564,25

100070 Organiskt material 1 0,1 4428 6569854,25 1450564,25

100071 Kvarts 2 0,5 16862 6569853,75 1450539,25

100072 Kvartsit 2 0,6 16862 6569853,75 1450539,25

100073 Organiskt material 5 0,1 16862 6569853,75 1450539,25

100074 Organiskt material 5 0,2 16855 6569853,25 1450538,25

100075 Organiskt material 2 0,1 16854 6569852,75 1450538,25

100076 Kvarts 2 0,3 16857 6569852,75 1450538,75

100077 Kvartsit 1 0,2 16857 6569852,75 1450538,75

100078 Flinta 1 0,1 16857 6569852,75 1450538,75

100079 Organiskt material 2 0,1 16857 6569852,75 1450538,75

100338 Kvarts 0 0,0 1 4600 6569856,25 1450560,25

100081 Organiskt material 2 0,1 16858 6569853,25 1450538,75

100082 Organiskt material 11 0,3 16859 6569853,75 1450538,75

100178 Kvarts 1 0,6 3 5000 6569848,75 1450542,25

100084 Kvartsit 1 1,2 16859 6569853,75 1450538,75

100085 Kvartsit 1 1,1 16859 6569853,75 1450538,75

100179 Kvarts 2 0,7 1 5001 6569848,75 1450542,75

100348 Kvartsit 0 0,0 1 5002 6569848,75 1450543,25

100088 Organiskt material 2 0,1 16860 6569852,75 1450539,25

100182 Kvarts 1 0,6 1 5005 6569849,25 1450543,25

100186 Kvarts 2 0,5 2 5007 6569849,75 1450542,75

100434 Kvarts 0 0,0 1 5017 6569850,75 1450548,25

100092 Kvartsit 1 0,3 16869 6569855,75 1450537,25

100093 Organiskt material 1 0,1 16869 6569855,75 1450537,25

100094 Kvartsit 1 0,3 16881 6569853,25 1450542,75

100095 Organiskt material 2 0,1 16882 6569853,75 1450542,75

100435 Kvarts 1 2,7 2 5019 6569850,25 1450548,75

100097 Kvartsit 1 0,1 16882 6569853,75 1450542,75

100098 Kvarts 4 0,8 16882 6569853,75 1450542,75

202 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100099 Järn 1 1,8 16882 6569853,75 1450542,75

100100 Organiskt material 2 0,1 16883 6569854,25 1450542,75

100436 Kvartsit 0 0,0 1 5019 6569850,25 1450548,75

100228 Kvarts 1 3,9 5 5024 6569856,75 1450542,25

100230 Kvartsit 1 0,8 1 5024 6569856,75 1450542,25

100104 Flinta 1 0,1 16883 6569854,25 1450542,75

100233 Kvartsit 3 58,8 5 5025 6569856,75 1450541,75

100234 Kvartsit 3 52,9 7 5025 6569856,75 1450541,75

100107 Kvartsit 1 0,1 16885 6569853,75 1450543,25

100108 Kvarts 3 2,1 16886 6569854,25 1450543,25

100109 Kvartsit 2 6,9 16886 6569854,25 1450543,25

100110 Kvarts 1 1,4 16889 6569854,25 1450543,75

100111 Kvarts 1 1,3 16890 6569851,75 1450551,75

100112 Kvartsit 1 2,8 16887 6569853,25 1450543,75

100113 Organiskt material 4 0,1 16872 6569857,75 1450541,25

100235 Kvarts 4 1,9 17 5025 6569856,75 1450541,75

100240 Kvarts 4 7,1 9 5026 6569856,75 1450541,25

100241 Kvartsit 4 3,4 6 5026 6569856,75 1450541,25

100117 Flinta 1 0,9 16872 6569857,75 1450541,25

100118 Organiskt material 5 0,2 16873 6569858,25 1450541,25

100119 Flinta 1 0,1 16873 6569858,25 1450541,25

100242 Kvartsit 5 4,5 3 5026 6569856,75 1450541,25

100245 Kvarts 17 31,9 17 5027 6569856,25 1450541,75

100246 Kvartsit 8 10,9 8 5027 6569856,25 1450541,75

100123 Sandsten 1 593,2 16873 6569858,25 1450541,25

100124 Organiskt material 3 0,1 16879 6569858,25 1450542,25

100126 Kvarts 9 47,0 16879 6569858,25 1450542,25

100247 Kvartsit 7 12,2 4 5027 6569856,25 1450541,75

100128 Kvartsit 4 143,2 16879 6569858,25 1450542,25

100129 Flinta 3 0,4 16879 6569858,25 1450542,25

100130 Flinta 2 0,1 16879 6569858,25 1450542,25

100250 Kvarts 22 35,0 22 5028 6569856,25 1450541,25

100252 Kvartsit 11 175,0 6 5028 6569856,25 1450541,25

100133 Flinta 3 0,4 16880 6569858,75 1450542,25

100253 Kvartsit 10 59,6 1 5028 6569856,25 1450541,25

100256 Kvartsit 6 46,6 1 5029 6569855,75 1450542,25

100136 Kvartsit 3 1,2 16875 6569857,75 1450541,75

100137 Flinta 1 0,2 16875 6569857,75 1450541,75

100138 Flinta 1 0,2 16875 6569857,75 1450541,75

100139 Organiskt material 1 0,1 16876 6569858,25 1450541,75

100257 Kvartsit 12 15,6 6 5029 6569855,75 1450542,25

100141 Organiskt material 1 0,1 16878 6569857,75 1450542,25

100142 Flinta 2 1,1 16878 6569857,75 1450542,25

100143 Kvartsit 3 16,8 16878 6569857,75 1450542,25

100258 Kvarts 18 28,3 17 5029 6569855,75 1450542,25

100261 Kvartsit 11 42,5 6 5030 6569855,75 1450541,75

100146 Organiskt material 1 0,1 16877 6569858,75 1450541,75

100147 Kvartsit 2 49,1 16877 6569858,75 1450541,75

100262 Kvartsit 13 29,0 2 5030 6569855,75 1450541,75

100263 Kvarts 15 36,6 24 5030 6569855,75 1450541,75

202 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100099 Järn 1 1,8 16882 6569853,75 1450542,75

100100 Organiskt material 2 0,1 16883 6569854,25 1450542,75

100436 Kvartsit 0 0,0 1 5019 6569850,25 1450548,75

100228 Kvarts 1 3,9 5 5024 6569856,75 1450542,25

100230 Kvartsit 1 0,8 1 5024 6569856,75 1450542,25

100104 Flinta 1 0,1 16883 6569854,25 1450542,75

100233 Kvartsit 3 58,8 5 5025 6569856,75 1450541,75

100234 Kvartsit 3 52,9 7 5025 6569856,75 1450541,75

100107 Kvartsit 1 0,1 16885 6569853,75 1450543,25

100108 Kvarts 3 2,1 16886 6569854,25 1450543,25

100109 Kvartsit 2 6,9 16886 6569854,25 1450543,25

100110 Kvarts 1 1,4 16889 6569854,25 1450543,75

100111 Kvarts 1 1,3 16890 6569851,75 1450551,75

100112 Kvartsit 1 2,8 16887 6569853,25 1450543,75

100113 Organiskt material 4 0,1 16872 6569857,75 1450541,25

100235 Kvarts 4 1,9 17 5025 6569856,75 1450541,75

100240 Kvarts 4 7,1 9 5026 6569856,75 1450541,25

100241 Kvartsit 4 3,4 6 5026 6569856,75 1450541,25

100117 Flinta 1 0,9 16872 6569857,75 1450541,25

100118 Organiskt material 5 0,2 16873 6569858,25 1450541,25

100119 Flinta 1 0,1 16873 6569858,25 1450541,25

100242 Kvartsit 5 4,5 3 5026 6569856,75 1450541,25

100245 Kvarts 17 31,9 17 5027 6569856,25 1450541,75

100246 Kvartsit 8 10,9 8 5027 6569856,25 1450541,75

100123 Sandsten 1 593,2 16873 6569858,25 1450541,25

100124 Organiskt material 3 0,1 16879 6569858,25 1450542,25

100126 Kvarts 9 47,0 16879 6569858,25 1450542,25

100247 Kvartsit 7 12,2 4 5027 6569856,25 1450541,75

100128 Kvartsit 4 143,2 16879 6569858,25 1450542,25

100129 Flinta 3 0,4 16879 6569858,25 1450542,25

100130 Flinta 2 0,1 16879 6569858,25 1450542,25

100250 Kvarts 22 35,0 22 5028 6569856,25 1450541,25

100252 Kvartsit 11 175,0 6 5028 6569856,25 1450541,25

100133 Flinta 3 0,4 16880 6569858,75 1450542,25

100253 Kvartsit 10 59,6 1 5028 6569856,25 1450541,25

100256 Kvartsit 6 46,6 1 5029 6569855,75 1450542,25

100136 Kvartsit 3 1,2 16875 6569857,75 1450541,75

100137 Flinta 1 0,2 16875 6569857,75 1450541,75

100138 Flinta 1 0,2 16875 6569857,75 1450541,75

100139 Organiskt material 1 0,1 16876 6569858,25 1450541,75

100257 Kvartsit 12 15,6 6 5029 6569855,75 1450542,25

100141 Organiskt material 1 0,1 16878 6569857,75 1450542,25

100142 Flinta 2 1,1 16878 6569857,75 1450542,25

100143 Kvartsit 3 16,8 16878 6569857,75 1450542,25

100258 Kvarts 18 28,3 17 5029 6569855,75 1450542,25

100261 Kvartsit 11 42,5 6 5030 6569855,75 1450541,75

100146 Organiskt material 1 0,1 16877 6569858,75 1450541,75

100147 Kvartsit 2 49,1 16877 6569858,75 1450541,75

100262 Kvartsit 13 29,0 2 5030 6569855,75 1450541,75

100263 Kvarts 15 36,6 24 5030 6569855,75 1450541,75

SAU RAPPORT 2009:5 203

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100150 Kvarts 1 0,7 16864 6569856,25 1450536,25

100151 Organiskt material 1 0,1 16865 6569856,75 1450536,25

100152 Organiskt material 9 0,4 16867 6569856,25 1450536,75

100267 Kvartsit 12 92,2 5 5031 6569855,75 1450541,25

100154 Organiskt material 4 0,1 16868 6569856,75 1450536,75

100155 Organiskt material 2 0,1 16870 6569856,25 1450537,25

100156 Kvartsit 1 0,8 16870 6569856,25 1450537,25

100268 Kvartsit 3 8,3 2 5031 6569855,75 1450541,25

100158 Flinta 1 0,5 16892 6569852,75 1450551,75

100159 Kvartsit 1 0,4 16897 6569852,25 1450552,75

100160 Kvartsit 1 0,7 16901 6569858,25 1450562,25

100161 Kvarts 1 0,2 16901 6569858,25 1450562,25

100162 Bränt ben 1 0,3 16903 6569854,25 1450562,25

100163 Organiskt material 3 0,1 16903 6569854,25 1450562,25

100269 Kvarts 18 38,2 27 5031 6569855,75 1450541,25

100165 Organiskt material 12 0,4 16856 6569853,75 1450538,25

100273 Kvarts 19 16,5 7 5032 6569855,25 1450542,25

100274 Kvartsit 6 207,6 1 5032 6569855,25 1450542,25

100168 Bränt ben 3 0,3 16902 6569856,25 1450564,25

100169 Bränt ben 1 0,1 16903 6569854,25 1450562,25

100170 Kvarts 2 0,4 16927 6569854,25 1450563,25

100171 Bränd lera 1 0,4 16927 6569854,25 1450563,25

100172 Bränd lera 1 1,5 16926 6569855,25 1450562,25

100173 Bränt ben 1 0,1 16926 6569855,25 1450562,25

100174 Bränt ben 1 0,1 16925 6569855,25 1450563,25

100175 Kvartsit 1 1,6 16920 6569860,25 1450544,25

100176 Organiskt material 3 0,1 16909 6569856,75 1450537,75

100277 Kvarts 21 17,8 16 5033 6569855,25 1450541,75

100278 Kvartsit 6 3,8 2 5033 6569855,25 1450541,75

100279 Kvartsit 8 80,3 2 5033 6569855,25 1450541,75

100180 Kvartsit 1 0,2 5001 6569848,75 1450542,75

100181 Kvarts 3 6,8 5002 6569848,75 1450543,25

100281 Kvartsit 9 29,9 2 5034 6569855,25 1450541,25

100183 Kvartsit 1 7,2 5005 6569849,25 1450543,25

100184 Kvartsit 1 7,9 5005 6569849,25 1450543,25

100185 Flinta 1 1,2 5005 6569849,25 1450543,25

100283 Kvarts 15 12,8 15 5034 6569855,25 1450541,25

100187 Kvarts 1 1,0 5008 6569849,75 1450543,25

100188 Flinta 1 0,1 5008 6569849,75 1450543,25

100189 Kvartsit 2 1,1 5008 6569849,75 1450543,25

100284 Kvartsit 7 27,2 2 5034 6569855,25 1450541,25

100191 Kvartsit 1 8,6 16910 6569856,25 1450537,75

100192 Organiskt material 1 0,1 16910 6569856,25 1450537,75

100193 Kvartsit 1 4,0 16910 6569856,25 1450537,75

100287 Kvarts 13 30,3 7 5035 6569854,75 1450542,25

100195 Kvartsit 1 0,3 16911 6569855,75 1450537,75

100357 Kvartsit 8 29,1 1 5036 6569854,75 1450541,75

100197 Organiskt material 5 0,1 16912 6569854,25 1450538,25

100359 Kvarts 19 47,0 2 5036 6569854,75 1450541,75

100353 Kvartsit 3 10,5 2 5037 6569854,75 1450541,25

SAU RAPPORT 2009:5 203

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100150 Kvarts 1 0,7 16864 6569856,25 1450536,25

100151 Organiskt material 1 0,1 16865 6569856,75 1450536,25

100152 Organiskt material 9 0,4 16867 6569856,25 1450536,75

100267 Kvartsit 12 92,2 5 5031 6569855,75 1450541,25

100154 Organiskt material 4 0,1 16868 6569856,75 1450536,75

100155 Organiskt material 2 0,1 16870 6569856,25 1450537,25

100156 Kvartsit 1 0,8 16870 6569856,25 1450537,25

100268 Kvartsit 3 8,3 2 5031 6569855,75 1450541,25

100158 Flinta 1 0,5 16892 6569852,75 1450551,75

100159 Kvartsit 1 0,4 16897 6569852,25 1450552,75

100160 Kvartsit 1 0,7 16901 6569858,25 1450562,25

100161 Kvarts 1 0,2 16901 6569858,25 1450562,25

100162 Bränt ben 1 0,3 16903 6569854,25 1450562,25

100163 Organiskt material 3 0,1 16903 6569854,25 1450562,25

100269 Kvarts 18 38,2 27 5031 6569855,75 1450541,25

100165 Organiskt material 12 0,4 16856 6569853,75 1450538,25

100273 Kvarts 19 16,5 7 5032 6569855,25 1450542,25

100274 Kvartsit 6 207,6 1 5032 6569855,25 1450542,25

100168 Bränt ben 3 0,3 16902 6569856,25 1450564,25

100169 Bränt ben 1 0,1 16903 6569854,25 1450562,25

100170 Kvarts 2 0,4 16927 6569854,25 1450563,25

100171 Bränd lera 1 0,4 16927 6569854,25 1450563,25

100172 Bränd lera 1 1,5 16926 6569855,25 1450562,25

100173 Bränt ben 1 0,1 16926 6569855,25 1450562,25

100174 Bränt ben 1 0,1 16925 6569855,25 1450563,25

100175 Kvartsit 1 1,6 16920 6569860,25 1450544,25

100176 Organiskt material 3 0,1 16909 6569856,75 1450537,75

100277 Kvarts 21 17,8 16 5033 6569855,25 1450541,75

100278 Kvartsit 6 3,8 2 5033 6569855,25 1450541,75

100279 Kvartsit 8 80,3 2 5033 6569855,25 1450541,75

100180 Kvartsit 1 0,2 5001 6569848,75 1450542,75

100181 Kvarts 3 6,8 5002 6569848,75 1450543,25

100281 Kvartsit 9 29,9 2 5034 6569855,25 1450541,25

100183 Kvartsit 1 7,2 5005 6569849,25 1450543,25

100184 Kvartsit 1 7,9 5005 6569849,25 1450543,25

100185 Flinta 1 1,2 5005 6569849,25 1450543,25

100283 Kvarts 15 12,8 15 5034 6569855,25 1450541,25

100187 Kvarts 1 1,0 5008 6569849,75 1450543,25

100188 Flinta 1 0,1 5008 6569849,75 1450543,25

100189 Kvartsit 2 1,1 5008 6569849,75 1450543,25

100284 Kvartsit 7 27,2 2 5034 6569855,25 1450541,25

100191 Kvartsit 1 8,6 16910 6569856,25 1450537,75

100192 Organiskt material 1 0,1 16910 6569856,25 1450537,75

100193 Kvartsit 1 4,0 16910 6569856,25 1450537,75

100287 Kvarts 13 30,3 7 5035 6569854,75 1450542,25

100195 Kvartsit 1 0,3 16911 6569855,75 1450537,75

100357 Kvartsit 8 29,1 1 5036 6569854,75 1450541,75

100197 Organiskt material 5 0,1 16912 6569854,25 1450538,25

100359 Kvarts 19 47,0 2 5036 6569854,75 1450541,75

100353 Kvartsit 3 10,5 2 5037 6569854,75 1450541,25

204 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100200 Organiskt material 10 0,3 16913 6569854,25 1450538,75

100354 Kvartsit 10 60,0 4 5037 6569854,75 1450541,25

100202 Kvartsit 1 0,2 16914 6569853,25 1450542,25

100203 Flinta 1 0,1 16914 6569853,25 1450542,25

100355 Kvarts 18 26,1 17 5037 6569854,75 1450541,25

100205 Kvartsit 1 0,2 16915 6569853,75 1450542,25

100370 Kvarts 12 8,9 7 5038 6569854,25 1450541,75

100207 Organiskt material 1 0,1 16916 6569854,25 1450542,25

100365 Kvarts 4 1,3 8 5040 6569853,75 1450541,75

100209 Flinta 2 2,6 16917 6569857,25 1450541,25

100210 Kvartsit 3 1,3 16917 6569857,25 1450541,25

100211 Kvartsit 4 2,9 16917 6569857,25 1450541,25

100212 Organiskt material 10 0,2 16917 6569857,25 1450541,25

100374 Kvarts 4 2,9 4 5041 6569853,25 1450541,75

100214 Flinta 3 2,4 16918 6569857,25 1450541,75

100381 Kvarts 1 0,3 2 5043 6569855,25 1450538,25

100388 Kvarts 0 0,0 2 5044 6569855,75 1450538,25

100217 Sandsten 4 18,8 16918 6569857,25 1450541,75

100218 Organiskt material 1 0,1 16918 6569857,25 1450541,75

100384 Kvartsit 1 0,2 2 5045 6569854,75 1450538,75

100220 Flinta 1 0,3 16919 6569857,25 1450542,25

100221 Kvartsit 5 1,0 16919 6569857,25 1450542,25

100222 Kvartsit 3 0,7 16919 6569857,25 1450542,25

100226 Flinta 1 0,1 5003 6569849,25 1450542,25

100385 Kvarts 5 2,4 2 5045 6569854,75 1450538,75

100229 Flinta 4 1,2 5024 6569856,75 1450542,25

100391 Kvarts 3 2,0 2 5046 6569855,25 1450538,75

100231 Kvartsit 3 1,7 5024 6569856,75 1450542,25

100232 Organiskt material 4 0,1 5025 6569856,75 1450541,75

100392 Kvartsit 11 50,9 1 5046 6569855,25 1450538,75

100395 Kvarts 7 18,7 2 5047 6569855,75 1450538,75

100400 Kvarts 4 4,3 5 5048 6569854,75 1450539,25

100236 Flinta 6 0,9 5025 6569856,75 1450541,75

100237 Slagg 1 0,1 5025 6569856,75 1450541,75

100238 Organiskt material 12 0,3 5026 6569856,75 1450541,25

100239 Flinta 5 1,2 5026 6569856,75 1450541,25

100402 Kvarts 5 7,5 4 5049 6569855,25 1450539,25

100409 Kvartsit 1 0,1 1 5050 6569855,75 1450539,25

100410 Kvarts 2 0,8 3 5050 6569855,75 1450539,25

100243 Organiskt material 29 0,9 5027 6569856,25 1450541,75

100244 Flinta 4 0,5 5027 6569856,25 1450541,75

100416 Kvarts 7 13,9 1 5051 6569854,75 1450539,75

100417 Kvartsit 3 2,2 2 5051 6569854,75 1450539,75

100427 Kvarts 3 10,8 6 5052 6569855,25 1450539,75

100248 Organiskt material 42 1,6 5028 6569856,25 1450541,25

100249 Flinta 3 0,3 5028 6569856,25 1450541,25

100414 Kvarts 9 14,0 5 5053 6569855,75 1450539,75

100251 Porfyr 1 19,5 5028 6569856,25 1450541,25

100415 Kvartsit 6 18,2 3 5053 6569855,75 1450539,75

100437 Kvarts 5 3,5 8 5101 6569856,25 1450538,75

204 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100200 Organiskt material 10 0,3 16913 6569854,25 1450538,75

100354 Kvartsit 10 60,0 4 5037 6569854,75 1450541,25

100202 Kvartsit 1 0,2 16914 6569853,25 1450542,25

100203 Flinta 1 0,1 16914 6569853,25 1450542,25

100355 Kvarts 18 26,1 17 5037 6569854,75 1450541,25

100205 Kvartsit 1 0,2 16915 6569853,75 1450542,25

100370 Kvarts 12 8,9 7 5038 6569854,25 1450541,75

100207 Organiskt material 1 0,1 16916 6569854,25 1450542,25

100365 Kvarts 4 1,3 8 5040 6569853,75 1450541,75

100209 Flinta 2 2,6 16917 6569857,25 1450541,25

100210 Kvartsit 3 1,3 16917 6569857,25 1450541,25

100211 Kvartsit 4 2,9 16917 6569857,25 1450541,25

100212 Organiskt material 10 0,2 16917 6569857,25 1450541,25

100374 Kvarts 4 2,9 4 5041 6569853,25 1450541,75

100214 Flinta 3 2,4 16918 6569857,25 1450541,75

100381 Kvarts 1 0,3 2 5043 6569855,25 1450538,25

100388 Kvarts 0 0,0 2 5044 6569855,75 1450538,25

100217 Sandsten 4 18,8 16918 6569857,25 1450541,75

100218 Organiskt material 1 0,1 16918 6569857,25 1450541,75

100384 Kvartsit 1 0,2 2 5045 6569854,75 1450538,75

100220 Flinta 1 0,3 16919 6569857,25 1450542,25

100221 Kvartsit 5 1,0 16919 6569857,25 1450542,25

100222 Kvartsit 3 0,7 16919 6569857,25 1450542,25

100226 Flinta 1 0,1 5003 6569849,25 1450542,25

100385 Kvarts 5 2,4 2 5045 6569854,75 1450538,75

100229 Flinta 4 1,2 5024 6569856,75 1450542,25

100391 Kvarts 3 2,0 2 5046 6569855,25 1450538,75

100231 Kvartsit 3 1,7 5024 6569856,75 1450542,25

100232 Organiskt material 4 0,1 5025 6569856,75 1450541,75

100392 Kvartsit 11 50,9 1 5046 6569855,25 1450538,75

100395 Kvarts 7 18,7 2 5047 6569855,75 1450538,75

100400 Kvarts 4 4,3 5 5048 6569854,75 1450539,25

100236 Flinta 6 0,9 5025 6569856,75 1450541,75

100237 Slagg 1 0,1 5025 6569856,75 1450541,75

100238 Organiskt material 12 0,3 5026 6569856,75 1450541,25

100239 Flinta 5 1,2 5026 6569856,75 1450541,25

100402 Kvarts 5 7,5 4 5049 6569855,25 1450539,25

100409 Kvartsit 1 0,1 1 5050 6569855,75 1450539,25

100410 Kvarts 2 0,8 3 5050 6569855,75 1450539,25

100243 Organiskt material 29 0,9 5027 6569856,25 1450541,75

100244 Flinta 4 0,5 5027 6569856,25 1450541,75

100416 Kvarts 7 13,9 1 5051 6569854,75 1450539,75

100417 Kvartsit 3 2,2 2 5051 6569854,75 1450539,75

100427 Kvarts 3 10,8 6 5052 6569855,25 1450539,75

100248 Organiskt material 42 1,6 5028 6569856,25 1450541,25

100249 Flinta 3 0,3 5028 6569856,25 1450541,25

100414 Kvarts 9 14,0 5 5053 6569855,75 1450539,75

100251 Porfyr 1 19,5 5028 6569856,25 1450541,25

100415 Kvartsit 6 18,2 3 5053 6569855,75 1450539,75

100437 Kvarts 5 3,5 8 5101 6569856,25 1450538,75

SAU RAPPORT 2009:5 205

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100254 Organiskt material 35 1,0 5029 6569855,75 1450542,25

100255 Flinta 1 0,1 5029 6569855,75 1450542,25

100442 Kvartsit 7 223,9 2 5102 6569856,25 1450539,25

100444 Kvarts 6 31,5 4 5102 6569856,25 1450539,25

100449 Kvartsit 8 168,5 2 5103 6569855,25 1450540,25

100259 Organiskt material 39 1,2 5030 6569855,75 1450541,75

100260 Flinta 1 0,1 5030 6569855,75 1450541,75

100450 Kvartsit 18 20,2 6 5103 6569855,25 1450540,25

100451 Kvarts 16 30,6 15 5103 6569855,25 1450540,25

100461 Kvartsit 5 4,3 2 5104 6569855,25 1450540,75

100264 Organiskt material 38 1,6 5031 6569855,75 1450541,25

100265 Sandsten 2 7,2 5031 6569855,75 1450541,25

100266 Flinta 2 0,5 5031 6569855,75 1450541,25

100462 Kvartsit 3 30,6 4 5104 6569855,25 1450540,75

100463 Kvarts 16 24,4 11 5104 6569855,25 1450540,75

100467 Kvartsit 11 12,2 6 5105 6569856,25 1450539,75

100270 Organiskt material 24 0,7 5032 6569855,25 1450542,25

100272 Kvartsit 2 2,3 5032 6569855,25 1450542,25

100468 Kvarts 10 11,8 10 5105 6569856,25 1450539,75

100471 Kvartsit 4 8,7 1 5106 6569856,25 1450540,25

100275 Organiskt material 20 0,7 5033 6569855,25 1450541,75

100276 Flinta 4 2,8 5033 6569855,25 1450541,75

100473 Kvarts 10 5,4 18 5106 6569856,25 1450540,25

100475 Kvartsit 7 13,7 2 5107 6569856,25 1450540,75

100476 Kvartsit 4 4,2 4 5107 6569856,25 1450540,75

100280 Organiskt material 26 1,1 5034 6569855,25 1450541,25

100477 Kvarts 14 6,5 15 5107 6569856,25 1450540,75

100282 Flinta 1 0,1 5034 6569855,25 1450541,25

100481 Kvarts 1 0,5 1 5108 6569854,75 1450542,75

100482 Kvartsit 0 0,0 1 5108 6569854,75 1450542,75

100285 Organiskt material 11 0,4 5035 6569854,75 1450542,25

100286 Kvartsit 5 56,8 5035 6569854,75 1450542,25

100487 Kvartsit 1 0,8 1 5108 6569854,75 1450542,75

100288 Kvartsit 5 178,8 5035 6569854,75 1450542,25

100315 Flinta 5 1,0 5181 6569857,25 1450543,25

100316 Organiskt material 2 0,1 4011 6569856,25 1450538,25

100317 Organiskt material 2 0,1 4462 6569852,25 1450566,25

100318 Organiskt material 7 0,1 4025 6569854,25 1450539,25

100320 Organiskt material 11 0,4 16862 6569853,75 1450539,25

100321 Kvartsit 2 0,6 16858 6569853,25 1450538,75

100322 Organiskt material 3 0,1 16859 6569853,75 1450538,75

100323 Organiskt material 8 1,3 16860 6569852,75 1450539,25

100324 Organiskt material 14 0,5 16872 6569857,75 1450541,25

100325 Organiskt material 1 0,1 16873 6569858,25 1450541,25

100326 Organiskt material 1 0,1 16879 6569858,25 1450542,25

100327 Organiskt material 1 0,1 16867 6569856,25 1450536,75

100328 Organiskt material 8 0,1 16868 6569856,75 1450536,75

100329 Organiskt material 4 0,2 16856 6569853,75 1450538,25

100330 Organiskt material 4 0,1 4012 6569856,25 1450542,25

100488 Kvarts 5 28,1 1 5108 6569854,75 1450542,75

SAU RAPPORT 2009:5 205

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100254 Organiskt material 35 1,0 5029 6569855,75 1450542,25

100255 Flinta 1 0,1 5029 6569855,75 1450542,25

100442 Kvartsit 7 223,9 2 5102 6569856,25 1450539,25

100444 Kvarts 6 31,5 4 5102 6569856,25 1450539,25

100449 Kvartsit 8 168,5 2 5103 6569855,25 1450540,25

100259 Organiskt material 39 1,2 5030 6569855,75 1450541,75

100260 Flinta 1 0,1 5030 6569855,75 1450541,75

100450 Kvartsit 18 20,2 6 5103 6569855,25 1450540,25

100451 Kvarts 16 30,6 15 5103 6569855,25 1450540,25

100461 Kvartsit 5 4,3 2 5104 6569855,25 1450540,75

100264 Organiskt material 38 1,6 5031 6569855,75 1450541,25

100265 Sandsten 2 7,2 5031 6569855,75 1450541,25

100266 Flinta 2 0,5 5031 6569855,75 1450541,25

100462 Kvartsit 3 30,6 4 5104 6569855,25 1450540,75

100463 Kvarts 16 24,4 11 5104 6569855,25 1450540,75

100467 Kvartsit 11 12,2 6 5105 6569856,25 1450539,75

100270 Organiskt material 24 0,7 5032 6569855,25 1450542,25

100272 Kvartsit 2 2,3 5032 6569855,25 1450542,25

100468 Kvarts 10 11,8 10 5105 6569856,25 1450539,75

100471 Kvartsit 4 8,7 1 5106 6569856,25 1450540,25

100275 Organiskt material 20 0,7 5033 6569855,25 1450541,75

100276 Flinta 4 2,8 5033 6569855,25 1450541,75

100473 Kvarts 10 5,4 18 5106 6569856,25 1450540,25

100475 Kvartsit 7 13,7 2 5107 6569856,25 1450540,75

100476 Kvartsit 4 4,2 4 5107 6569856,25 1450540,75

100280 Organiskt material 26 1,1 5034 6569855,25 1450541,25

100477 Kvarts 14 6,5 15 5107 6569856,25 1450540,75

100282 Flinta 1 0,1 5034 6569855,25 1450541,25

100481 Kvarts 1 0,5 1 5108 6569854,75 1450542,75

100482 Kvartsit 0 0,0 1 5108 6569854,75 1450542,75

100285 Organiskt material 11 0,4 5035 6569854,75 1450542,25

100286 Kvartsit 5 56,8 5035 6569854,75 1450542,25

100487 Kvartsit 1 0,8 1 5108 6569854,75 1450542,75

100288 Kvartsit 5 178,8 5035 6569854,75 1450542,25

100315 Flinta 5 1,0 5181 6569857,25 1450543,25

100316 Organiskt material 2 0,1 4011 6569856,25 1450538,25

100317 Organiskt material 2 0,1 4462 6569852,25 1450566,25

100318 Organiskt material 7 0,1 4025 6569854,25 1450539,25

100320 Organiskt material 11 0,4 16862 6569853,75 1450539,25

100321 Kvartsit 2 0,6 16858 6569853,25 1450538,75

100322 Organiskt material 3 0,1 16859 6569853,75 1450538,75

100323 Organiskt material 8 1,3 16860 6569852,75 1450539,25

100324 Organiskt material 14 0,5 16872 6569857,75 1450541,25

100325 Organiskt material 1 0,1 16873 6569858,25 1450541,25

100326 Organiskt material 1 0,1 16879 6569858,25 1450542,25

100327 Organiskt material 1 0,1 16867 6569856,25 1450536,75

100328 Organiskt material 8 0,1 16868 6569856,75 1450536,75

100329 Organiskt material 4 0,2 16856 6569853,75 1450538,25

100330 Organiskt material 4 0,1 4012 6569856,25 1450542,25

100488 Kvarts 5 28,1 1 5108 6569854,75 1450542,75

206 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100491 Kvarts 1 0,1 1 5108 6569854,75 1450542,75

100333 Kvarts 1 0,4 16891 6569852,25 1450551,75

100496 Kvartsit 0 0,0 1 5109 6569854,75 1450543,25

100505 Kvarts 0 0,0 1 5110 6569854,75 1450543,75

100511 Kvarts 1 0,2 2 5111 6569855,25 1450543,75

100513 Kvarts 0 0,0 3 5111 6569855,25 1450543,75

100518 Kvarts 1 0,1 1 5111 6569855,25 1450543,75

100340 Kvartsit 1 0,1 5021 6569849,75 1450548,25

100341 Kvartsit 1 0,1 16921 6569861,75 1450540,25

100520 Kvartsit 2 19,0 1 5112 6569855,25 1450543,25

100522 Kvarts 4 6,9 6 5112 6569855,25 1450543,25

100524 Kvarts 2 0,5 6 5112 6569855,25 1450543,25

100349 Bränd lera 1 2,5 5004 6569849,25 1450542,75

100350 Organiskt material 1 0,1 5014 6569849,75 1450547,75

100351 Kvarts 1 7,8 5015 6569850,25 1450547,75

100352 Organiskt material 7 1,2 5037 6569854,75 1450541,25

100530 Kvarts 2 1,9 1 5112 6569855,25 1450543,25

100532 Kvartsit 1 0,3 1 5112 6569855,25 1450543,25

100534 Kvartsit 1 2,6 2 5113 6569855,25 1450542,75

100356 Flinta 1 0,1 5037 6569854,75 1450541,25

100535 Kvarts 8 5,7 1 5113 6569855,25 1450542,75

100358 Kvartsit 10 92,8 5036 6569854,75 1450541,75

100539 Kvarts 1 0,4 4 5113 6569855,25 1450542,75

100360 Järn 1 1,3 5038 6569854,25 1450541,75

100362 Flinta 1 0,1 5036 6569854,75 1450541,75

100363 Kvartsit 3 10,5 5040 6569853,75 1450541,75

100364 Kvartsit 2 6,2 5040 6569853,75 1450541,75

100542 Kvartsit 0 0,0 2 5113 6569855,25 1450542,75

100366 Organiskt material 9 0,2 5038 6569854,25 1450541,75

100367 Porfyr 1 15,6 5038 6569854,25 1450541,75

100368 Kvartsit 4 2,3 5038 6569854,25 1450541,75

100369 Kvartsit 5 14,7 5038 6569854,25 1450541,75

100543 Kvarts 2 3,3 3 5113 6569855,25 1450542,75

100371 Flinta 1 0,1 5041 6569853,25 1450541,75

100372 Kvartsit 1 0,3 5041 6569853,25 1450541,75

100373 Kvartsit 1 1,2 5041 6569853,25 1450541,75

100544 Kvartsit 3 2,7 3 5113 6569855,25 1450542,75

100375 Organiskt material 1 0,1 5042 6569854,75 1450538,25

100376 Flinta 1 0,7 5042 6569854,75 1450538,25

100377 Kvartsit 2 0,3 5042 6569854,75 1450538,25

100378 Kvarts 1 0,3 5042 6569854,75 1450538,25

100379 Organiskt material 2 0,1 5043 6569855,25 1450538,25

100380 Kvartsit 1 0,5 5043 6569855,25 1450538,25

100548 Kvarts 4 9,6 3 5113 6569855,25 1450542,75

100382 Organiskt material 13 0,2 5045 6569854,75 1450538,75

100383 Flinta 1 0,1 5045 6569854,75 1450538,75

100550 Kvarts 2 9,2 2 5114 6569855,75 1450542,75

100551 Kvartsit 1 0,3 1 5114 6569855,75 1450542,75

100386 Kvartsit 1 8,7 5043 6569855,25 1450538,25

100387 Kvartsit 2 57,9 5044 6569855,75 1450538,25

206 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100491 Kvarts 1 0,1 1 5108 6569854,75 1450542,75

100333 Kvarts 1 0,4 16891 6569852,25 1450551,75

100496 Kvartsit 0 0,0 1 5109 6569854,75 1450543,25

100505 Kvarts 0 0,0 1 5110 6569854,75 1450543,75

100511 Kvarts 1 0,2 2 5111 6569855,25 1450543,75

100513 Kvarts 0 0,0 3 5111 6569855,25 1450543,75

100518 Kvarts 1 0,1 1 5111 6569855,25 1450543,75

100340 Kvartsit 1 0,1 5021 6569849,75 1450548,25

100341 Kvartsit 1 0,1 16921 6569861,75 1450540,25

100520 Kvartsit 2 19,0 1 5112 6569855,25 1450543,25

100522 Kvarts 4 6,9 6 5112 6569855,25 1450543,25

100524 Kvarts 2 0,5 6 5112 6569855,25 1450543,25

100349 Bränd lera 1 2,5 5004 6569849,25 1450542,75

100350 Organiskt material 1 0,1 5014 6569849,75 1450547,75

100351 Kvarts 1 7,8 5015 6569850,25 1450547,75

100352 Organiskt material 7 1,2 5037 6569854,75 1450541,25

100530 Kvarts 2 1,9 1 5112 6569855,25 1450543,25

100532 Kvartsit 1 0,3 1 5112 6569855,25 1450543,25

100534 Kvartsit 1 2,6 2 5113 6569855,25 1450542,75

100356 Flinta 1 0,1 5037 6569854,75 1450541,25

100535 Kvarts 8 5,7 1 5113 6569855,25 1450542,75

100358 Kvartsit 10 92,8 5036 6569854,75 1450541,75

100539 Kvarts 1 0,4 4 5113 6569855,25 1450542,75

100360 Järn 1 1,3 5038 6569854,25 1450541,75

100362 Flinta 1 0,1 5036 6569854,75 1450541,75

100363 Kvartsit 3 10,5 5040 6569853,75 1450541,75

100364 Kvartsit 2 6,2 5040 6569853,75 1450541,75

100542 Kvartsit 0 0,0 2 5113 6569855,25 1450542,75

100366 Organiskt material 9 0,2 5038 6569854,25 1450541,75

100367 Porfyr 1 15,6 5038 6569854,25 1450541,75

100368 Kvartsit 4 2,3 5038 6569854,25 1450541,75

100369 Kvartsit 5 14,7 5038 6569854,25 1450541,75

100543 Kvarts 2 3,3 3 5113 6569855,25 1450542,75

100371 Flinta 1 0,1 5041 6569853,25 1450541,75

100372 Kvartsit 1 0,3 5041 6569853,25 1450541,75

100373 Kvartsit 1 1,2 5041 6569853,25 1450541,75

100544 Kvartsit 3 2,7 3 5113 6569855,25 1450542,75

100375 Organiskt material 1 0,1 5042 6569854,75 1450538,25

100376 Flinta 1 0,7 5042 6569854,75 1450538,25

100377 Kvartsit 2 0,3 5042 6569854,75 1450538,25

100378 Kvarts 1 0,3 5042 6569854,75 1450538,25

100379 Organiskt material 2 0,1 5043 6569855,25 1450538,25

100380 Kvartsit 1 0,5 5043 6569855,25 1450538,25

100548 Kvarts 4 9,6 3 5113 6569855,25 1450542,75

100382 Organiskt material 13 0,2 5045 6569854,75 1450538,75

100383 Flinta 1 0,1 5045 6569854,75 1450538,75

100550 Kvarts 2 9,2 2 5114 6569855,75 1450542,75

100551 Kvartsit 1 0,3 1 5114 6569855,75 1450542,75

100386 Kvartsit 1 8,7 5043 6569855,25 1450538,25

100387 Kvartsit 2 57,9 5044 6569855,75 1450538,25

SAU RAPPORT 2009:5 207

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100552 Kvartsit 1 0,1 2 5114 6569855,75 1450542,75

100389 Organiskt material 8 0,1 5046 6569855,25 1450538,75

100390 Organiskt material 1 0,1 5046 6569855,25 1450538,75

100558 Kvarts 1 0,1 3 5114 6569855,75 1450542,75

100560 Kvarts 0 0,0 2 5114 6569855,75 1450542,75

100393 Organiskt material 5 0,1 5047 6569855,75 1450538,75

100394 Organiskt material 4 0,1 5047 6569855,75 1450538,75

100561 Kvartsit 1 0,4 1 5114 6569855,75 1450542,75

100396 Kvartsit 5 103,6 5047 6569855,75 1450538,75

100397 Kvartsit 3 24,3 5047 6569855,75 1450538,75

100398 Organiskt material 8 0,2 5048 6569854,75 1450539,25

100399 Kvartsit 1 0,7 5048 6569854,75 1450539,25

100565 Kvarts 3 8,9 3 5114 6569855,75 1450542,75

100401 Kvartsit 3 3,5 5048 6569854,75 1450539,25

100568 Kvartsit 0 0,0 1 5115 6569855,75 1450543,25

100403 Kvartsit 1 1,8 5049 6569855,25 1450539,25

100404 Organiskt material 12 0,3 5049 6569855,25 1450539,25

100405 Organiskt material 10 0,2 5050 6569855,75 1450539,25

100406 Flinta 1 0,8 5050 6569855,75 1450539,25

100407 Kvartsit 1 1,0 5050 6569855,75 1450539,25

100408 Kvartsit 1 13,3 5050 6569855,75 1450539,25

100569 Kvartsit 5 11,8 1 5115 6569855,75 1450543,25

100570 Kvarts 4 8,6 3 5115 6569855,75 1450543,25

100411 Organiskt material 3 0,1 5053 6569855,75 1450539,75

100412 Flinta 1 0,7 5053 6569855,75 1450539,75

100413 Kvartsit 4 40,8 5053 6569855,75 1450539,75

100573 Kvartsit 2 1,1 1 5115 6569855,75 1450543,25

100575 Kvartsit 0 0,0 1 5115 6569855,75 1450543,25

100578 Kvartsit 1 0,1 1 5115 6569855,75 1450543,25

100579 Kvartsit 1 0,1 2 5115 6569855,75 1450543,25

100418 Kvartsit 3 22,8 5051 6569854,75 1450539,75

100419 Flinta 1 0,1 5051 6569854,75 1450539,75

100420 Organiskt material 8 0,3 5051 6569854,75 1450539,75

100421 Organiskt material 6 0,1 5051 6569854,75 1450539,75

100422 Organiskt material 13 0,3 5052 6569855,25 1450539,75

100423 Flinta 1 0,9 5052 6569855,25 1450539,75

100424 Kvartsit 1 0,1 5052 6569855,25 1450539,75

100425 Kvartsit 5 11,7 5052 6569855,25 1450539,75

100426 Porfyr 1 5,7 5052 6569855,25 1450539,75

100580 Kvarts 4 1,2 2 5115 6569855,75 1450543,25

100428 Organiskt material 1 0,1 5056 6569848,25 1450536,25

100429 Organiskt material 1 0,3 5060 6569843,25 1450532,25

100430 Kvarts 1 0,9 5016 6569850,75 1450547,75

100431 Kvartsit 1 0,6 5016 6569850,75 1450547,75

100432 Bränd lera 2 0,1 5016 6569850,75 1450547,75

100433 Organiskt material 2 0,1 5017 6569850,75 1450548,25

100586 Kvarts 1 0,4 4 5115 6569855,75 1450543,25

100612 Kvarts 0 0,0 3 5116 6569855,75 1450543,75

100614 Kvarts 1 5,5 2 5116 6569855,75 1450543,75

100616 Kvarts 0 0,0 3 5116 6569855,75 1450543,75

SAU RAPPORT 2009:5 207

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100552 Kvartsit 1 0,1 2 5114 6569855,75 1450542,75

100389 Organiskt material 8 0,1 5046 6569855,25 1450538,75

100390 Organiskt material 1 0,1 5046 6569855,25 1450538,75

100558 Kvarts 1 0,1 3 5114 6569855,75 1450542,75

100560 Kvarts 0 0,0 2 5114 6569855,75 1450542,75

100393 Organiskt material 5 0,1 5047 6569855,75 1450538,75

100394 Organiskt material 4 0,1 5047 6569855,75 1450538,75

100561 Kvartsit 1 0,4 1 5114 6569855,75 1450542,75

100396 Kvartsit 5 103,6 5047 6569855,75 1450538,75

100397 Kvartsit 3 24,3 5047 6569855,75 1450538,75

100398 Organiskt material 8 0,2 5048 6569854,75 1450539,25

100399 Kvartsit 1 0,7 5048 6569854,75 1450539,25

100565 Kvarts 3 8,9 3 5114 6569855,75 1450542,75

100401 Kvartsit 3 3,5 5048 6569854,75 1450539,25

100568 Kvartsit 0 0,0 1 5115 6569855,75 1450543,25

100403 Kvartsit 1 1,8 5049 6569855,25 1450539,25

100404 Organiskt material 12 0,3 5049 6569855,25 1450539,25

100405 Organiskt material 10 0,2 5050 6569855,75 1450539,25

100406 Flinta 1 0,8 5050 6569855,75 1450539,25

100407 Kvartsit 1 1,0 5050 6569855,75 1450539,25

100408 Kvartsit 1 13,3 5050 6569855,75 1450539,25

100569 Kvartsit 5 11,8 1 5115 6569855,75 1450543,25

100570 Kvarts 4 8,6 3 5115 6569855,75 1450543,25

100411 Organiskt material 3 0,1 5053 6569855,75 1450539,75

100412 Flinta 1 0,7 5053 6569855,75 1450539,75

100413 Kvartsit 4 40,8 5053 6569855,75 1450539,75

100573 Kvartsit 2 1,1 1 5115 6569855,75 1450543,25

100575 Kvartsit 0 0,0 1 5115 6569855,75 1450543,25

100578 Kvartsit 1 0,1 1 5115 6569855,75 1450543,25

100579 Kvartsit 1 0,1 2 5115 6569855,75 1450543,25

100418 Kvartsit 3 22,8 5051 6569854,75 1450539,75

100419 Flinta 1 0,1 5051 6569854,75 1450539,75

100420 Organiskt material 8 0,3 5051 6569854,75 1450539,75

100421 Organiskt material 6 0,1 5051 6569854,75 1450539,75

100422 Organiskt material 13 0,3 5052 6569855,25 1450539,75

100423 Flinta 1 0,9 5052 6569855,25 1450539,75

100424 Kvartsit 1 0,1 5052 6569855,25 1450539,75

100425 Kvartsit 5 11,7 5052 6569855,25 1450539,75

100426 Porfyr 1 5,7 5052 6569855,25 1450539,75

100580 Kvarts 4 1,2 2 5115 6569855,75 1450543,25

100428 Organiskt material 1 0,1 5056 6569848,25 1450536,25

100429 Organiskt material 1 0,3 5060 6569843,25 1450532,25

100430 Kvarts 1 0,9 5016 6569850,75 1450547,75

100431 Kvartsit 1 0,6 5016 6569850,75 1450547,75

100432 Bränd lera 2 0,1 5016 6569850,75 1450547,75

100433 Organiskt material 2 0,1 5017 6569850,75 1450548,25

100586 Kvarts 1 0,4 4 5115 6569855,75 1450543,25

100612 Kvarts 0 0,0 3 5116 6569855,75 1450543,75

100614 Kvarts 1 5,5 2 5116 6569855,75 1450543,75

100616 Kvarts 0 0,0 3 5116 6569855,75 1450543,75

208 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100438 Kvartsit 3 56,5 5101 6569856,25 1450538,75

100439 Kvartsit 2 9,4 5101 6569856,25 1450538,75

100440 Organiskt material 13 0,3 5102 6569856,25 1450539,25

100441 Flinta 1 0,3 5102 6569856,25 1450539,25

100620 Kvarts 0 0,0 2 5116 6569855,75 1450543,75

100443 Kvartsit 3 152,5 5102 6569856,25 1450539,25

100458 Kvartsit 4 26,5 1 5117 6569855,75 1450540,25

100445 Organiskt material 96 5,2 5103 6569855,25 1450540,25

100446 Organiskt material 64 2,8 5103 6569855,25 1450540,25

100448 Flinta 4 4,1 5103 6569855,25 1450540,25

100459 Kvarts 10 12,4 19 5117 6569855,75 1450540,25

100591 Kvartsit 5 301,1 1 5118 6569855,75 1450540,75

100592 Kvartsit 8 45,5 8 5118 6569855,75 1450540,75

100452 Organiskt material 6 0,1 5106 6569856,25 1450540,25

100453 Organiskt material 3 0,1 5106 6569856,25 1450540,25

100454 Organiskt material 9 0,3 5107 6569856,25 1450540,75

100455 Organiskt material 6 0,2 5117 6569855,75 1450540,25

100456 Flinta 1 2,6 5117 6569855,75 1450540,25

100457 Kvartsit 4 3,5 5117 6569855,75 1450540,25

100593 Kvarts 16 18,1 23 5118 6569855,75 1450540,75

100599 Kvartsit 2 14,9 1 5121 6569859,25 1450540,25

100460 Organiskt material 31 0,2 5104 6569855,25 1450540,75

100600 Kvartsit 2 6,4 4 5121 6569859,25 1450540,25

100601 Kvarts 11 55,8 11 5121 6569859,25 1450540,25

100603 Kvarts 3 2,8 2 5122 6569858,25 1450538,25

100464 Organiskt material 11 0,3 5105 6569856,25 1450539,75

100465 Flinta 2 0,7 5105 6569856,25 1450539,75

100466 Kvartsit 2 2,4 5105 6569856,25 1450539,75

100604 Kvartsit 3 13,5 1 5122 6569858,25 1450538,25

100606 Kvartsit 0 0,0 1 5123 6569858,25 1450539,25

100469 Flinta 1 0,1 5106 6569856,25 1450540,25

100470 Kvartsit 1 4,4 5106 6569856,25 1450540,25

100607 Kvarts 6 30,4 4 5123 6569858,25 1450539,25

100472 Kvartsit 4 3,5 5106 6569856,25 1450540,25

100608 Kvartsit 2 1,4 6 5123 6569858,25 1450539,25

100474 Flinta 2 0,4 5107 6569856,25 1450540,75

100622 Kvartsit 9 23,5 4 5124 6569858,25 1450540,25

100623 Kvartsit 3 59,4 2 5124 6569858,25 1450540,25

100624 Kvarts 15 56,6 9 5124 6569858,25 1450540,25

100478 Organiskt material 25 0,9 5108 6569854,75 1450542,75

100479 Kvartsit 1 0,2 5108 6569854,75 1450542,75

100480 Kvartsit 4 18,7 5108 6569854,75 1450542,75

100631 Kvarts 4 66,8 2 5171 6569859,75 1450541,25

100636 Kvarts 2 0,8 2 5172 6569859,75 1450541,75

100483 Organiskt material 14 0,3 5108 6569854,75 1450542,75

100484 Flinta 1 0,1 5108 6569854,75 1450542,75

100485 Kvartsit 1 0,5 5108 6569854,75 1450542,75

100486 Kvartsit 1 10,7 5108 6569854,75 1450542,75

100640 Kvarts 2 5,5 1 5173 6569859,25 1450541,75

100641 Kvarts 3 5,9 3 5173 6569859,25 1450541,75

208 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100438 Kvartsit 3 56,5 5101 6569856,25 1450538,75

100439 Kvartsit 2 9,4 5101 6569856,25 1450538,75

100440 Organiskt material 13 0,3 5102 6569856,25 1450539,25

100441 Flinta 1 0,3 5102 6569856,25 1450539,25

100620 Kvarts 0 0,0 2 5116 6569855,75 1450543,75

100443 Kvartsit 3 152,5 5102 6569856,25 1450539,25

100458 Kvartsit 4 26,5 1 5117 6569855,75 1450540,25

100445 Organiskt material 96 5,2 5103 6569855,25 1450540,25

100446 Organiskt material 64 2,8 5103 6569855,25 1450540,25

100448 Flinta 4 4,1 5103 6569855,25 1450540,25

100459 Kvarts 10 12,4 19 5117 6569855,75 1450540,25

100591 Kvartsit 5 301,1 1 5118 6569855,75 1450540,75

100592 Kvartsit 8 45,5 8 5118 6569855,75 1450540,75

100452 Organiskt material 6 0,1 5106 6569856,25 1450540,25

100453 Organiskt material 3 0,1 5106 6569856,25 1450540,25

100454 Organiskt material 9 0,3 5107 6569856,25 1450540,75

100455 Organiskt material 6 0,2 5117 6569855,75 1450540,25

100456 Flinta 1 2,6 5117 6569855,75 1450540,25

100457 Kvartsit 4 3,5 5117 6569855,75 1450540,25

100593 Kvarts 16 18,1 23 5118 6569855,75 1450540,75

100599 Kvartsit 2 14,9 1 5121 6569859,25 1450540,25

100460 Organiskt material 31 0,2 5104 6569855,25 1450540,75

100600 Kvartsit 2 6,4 4 5121 6569859,25 1450540,25

100601 Kvarts 11 55,8 11 5121 6569859,25 1450540,25

100603 Kvarts 3 2,8 2 5122 6569858,25 1450538,25

100464 Organiskt material 11 0,3 5105 6569856,25 1450539,75

100465 Flinta 2 0,7 5105 6569856,25 1450539,75

100466 Kvartsit 2 2,4 5105 6569856,25 1450539,75

100604 Kvartsit 3 13,5 1 5122 6569858,25 1450538,25

100606 Kvartsit 0 0,0 1 5123 6569858,25 1450539,25

100469 Flinta 1 0,1 5106 6569856,25 1450540,25

100470 Kvartsit 1 4,4 5106 6569856,25 1450540,25

100607 Kvarts 6 30,4 4 5123 6569858,25 1450539,25

100472 Kvartsit 4 3,5 5106 6569856,25 1450540,25

100608 Kvartsit 2 1,4 6 5123 6569858,25 1450539,25

100474 Flinta 2 0,4 5107 6569856,25 1450540,75

100622 Kvartsit 9 23,5 4 5124 6569858,25 1450540,25

100623 Kvartsit 3 59,4 2 5124 6569858,25 1450540,25

100624 Kvarts 15 56,6 9 5124 6569858,25 1450540,25

100478 Organiskt material 25 0,9 5108 6569854,75 1450542,75

100479 Kvartsit 1 0,2 5108 6569854,75 1450542,75

100480 Kvartsit 4 18,7 5108 6569854,75 1450542,75

100631 Kvarts 4 66,8 2 5171 6569859,75 1450541,25

100636 Kvarts 2 0,8 2 5172 6569859,75 1450541,75

100483 Organiskt material 14 0,3 5108 6569854,75 1450542,75

100484 Flinta 1 0,1 5108 6569854,75 1450542,75

100485 Kvartsit 1 0,5 5108 6569854,75 1450542,75

100486 Kvartsit 1 10,7 5108 6569854,75 1450542,75

100640 Kvarts 2 5,5 1 5173 6569859,25 1450541,75

100641 Kvarts 3 5,9 3 5173 6569859,25 1450541,75

SAU RAPPORT 2009:5 209

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100489 Organiskt material 21 0,7 5108 6569854,75 1450542,75

100490 Kvartsit 1 8,2 5108 6569854,75 1450542,75

100644 Kvarts 7 14,7 2 5174 6569859,75 1450542,25

100492 Organiskt material 7 0,2 5108 6569854,75 1450542,75

100493 Kvarts 2 1,0 5108 6569854,75 1450542,75

100494 Brons 1 0,4 5109 6569854,75 1450543,25

100495 Organiskt material 4 0,1 5109 6569854,75 1450543,25

100645 Kvarts 5 14,3 6 5175 6569859,75 1450542,75

100497 Kvarts 3 0,0 5109 6569854,75 1450543,25

100498 Kvartsit 1 0,1 5109 6569854,75 1450543,25

100499 Kvartsit 1 1,3 5109 6569854,75 1450543,25

100500 Kvartsit 1 3,1 5109 6569854,75 1450543,25

100501 Flinta 1 0,1 5110 6569854,75 1450543,75

100502 Kvarts 1 0,6 5110 6569854,75 1450543,75

100503 Järn 1 7,5 5110 6569854,75 1450543,75

100504 Kvartsit 1 1,1 5110 6569854,75 1450543,75

100650 Kvartsit 0 0,0 2 5177 6569859,25 1450543,25

100506 Järn 1 17,1 5111 6569855,25 1450543,75

100507 Glas 1 0,3 5111 6569855,25 1450543,75

100508 Bränd lera 1 9,0 5111 6569855,25 1450543,75

100509 Organiskt material 1 0,1 5111 6569855,25 1450543,75

100510 Flinta 2 0,8 5111 6569855,25 1450543,75

100651 Kvartsit 1 0,1 1 5177 6569859,25 1450543,25

100512 Organiskt material 1 0,1 5111 6569855,25 1450543,75

100652 Kvarts 1 12,6 5 5177 6569859,25 1450543,25

100514 Kvartsit 1 0,6 5111 6569855,25 1450543,75

100515 Flinta 1 0,3 5111 6569855,25 1450543,75

100516 Kvarts 2 12,2 5111 6569855,25 1450543,75

100517 Porfyr 1 1,7 5111 6569855,25 1450543,75

100654 Kvartsit 1 1,7 1 5178 6569858,75 1450543,25

100519 Organiskt material 7 0,2 5112 6569855,25 1450543,25

100655 Kvarts 2 3,8 4 5178 6569858,75 1450543,25

100521 Kvartsit 1 12,2 5112 6569855,25 1450543,25

100659 Kvarts 4 5,5 3 5179 6569858,25 1450543,25

100523 Organiskt material 6 0,1 5112 6569855,25 1450543,25

100662 Kvarts 3 18,0 9 5180 6569857,75 1450543,25

100525 Kvartsit 1 0,1 5112 6569855,25 1450543,25

100526 Kvartsit 1 0,9 5112 6569855,25 1450543,25

100527 Organiskt material 15 0,6 5112 6569855,25 1450543,25

100528 Flinta 1 0,2 5112 6569855,25 1450543,25

100529 Kvartsit 1 2,7 5112 6569855,25 1450543,25

100663 Kvartsit 3 1,9 3 5181 6569857,25 1450543,25

100531 Kvarts 3 4,7 5112 6569855,25 1450543,25

100664 Kvartsit 6 19,3 1 5181 6569857,25 1450543,25

100533 Organiskt material 21 1,7 5113 6569855,25 1450542,75

100665 Kvarts 9 27,7 9 5181 6569857,25 1450543,25

100669 Kvartsit 12 44,4 9 5182 6569856,75 1450543,25

100536 Organiskt material 15 0,6 5113 6569855,25 1450542,75

100537 Kvartsit 3 12,4 5113 6569855,25 1450542,75

100538 Kvartsit 2 4,9 5113 6569855,25 1450542,75

SAU RAPPORT 2009:5 209

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100489 Organiskt material 21 0,7 5108 6569854,75 1450542,75

100490 Kvartsit 1 8,2 5108 6569854,75 1450542,75

100644 Kvarts 7 14,7 2 5174 6569859,75 1450542,25

100492 Organiskt material 7 0,2 5108 6569854,75 1450542,75

100493 Kvarts 2 1,0 5108 6569854,75 1450542,75

100494 Brons 1 0,4 5109 6569854,75 1450543,25

100495 Organiskt material 4 0,1 5109 6569854,75 1450543,25

100645 Kvarts 5 14,3 6 5175 6569859,75 1450542,75

100497 Kvarts 3 0,0 5109 6569854,75 1450543,25

100498 Kvartsit 1 0,1 5109 6569854,75 1450543,25

100499 Kvartsit 1 1,3 5109 6569854,75 1450543,25

100500 Kvartsit 1 3,1 5109 6569854,75 1450543,25

100501 Flinta 1 0,1 5110 6569854,75 1450543,75

100502 Kvarts 1 0,6 5110 6569854,75 1450543,75

100503 Järn 1 7,5 5110 6569854,75 1450543,75

100504 Kvartsit 1 1,1 5110 6569854,75 1450543,75

100650 Kvartsit 0 0,0 2 5177 6569859,25 1450543,25

100506 Järn 1 17,1 5111 6569855,25 1450543,75

100507 Glas 1 0,3 5111 6569855,25 1450543,75

100508 Bränd lera 1 9,0 5111 6569855,25 1450543,75

100509 Organiskt material 1 0,1 5111 6569855,25 1450543,75

100510 Flinta 2 0,8 5111 6569855,25 1450543,75

100651 Kvartsit 1 0,1 1 5177 6569859,25 1450543,25

100512 Organiskt material 1 0,1 5111 6569855,25 1450543,75

100652 Kvarts 1 12,6 5 5177 6569859,25 1450543,25

100514 Kvartsit 1 0,6 5111 6569855,25 1450543,75

100515 Flinta 1 0,3 5111 6569855,25 1450543,75

100516 Kvarts 2 12,2 5111 6569855,25 1450543,75

100517 Porfyr 1 1,7 5111 6569855,25 1450543,75

100654 Kvartsit 1 1,7 1 5178 6569858,75 1450543,25

100519 Organiskt material 7 0,2 5112 6569855,25 1450543,25

100655 Kvarts 2 3,8 4 5178 6569858,75 1450543,25

100521 Kvartsit 1 12,2 5112 6569855,25 1450543,25

100659 Kvarts 4 5,5 3 5179 6569858,25 1450543,25

100523 Organiskt material 6 0,1 5112 6569855,25 1450543,25

100662 Kvarts 3 18,0 9 5180 6569857,75 1450543,25

100525 Kvartsit 1 0,1 5112 6569855,25 1450543,25

100526 Kvartsit 1 0,9 5112 6569855,25 1450543,25

100527 Organiskt material 15 0,6 5112 6569855,25 1450543,25

100528 Flinta 1 0,2 5112 6569855,25 1450543,25

100529 Kvartsit 1 2,7 5112 6569855,25 1450543,25

100663 Kvartsit 3 1,9 3 5181 6569857,25 1450543,25

100531 Kvarts 3 4,7 5112 6569855,25 1450543,25

100664 Kvartsit 6 19,3 1 5181 6569857,25 1450543,25

100533 Organiskt material 21 1,7 5113 6569855,25 1450542,75

100665 Kvarts 9 27,7 9 5181 6569857,25 1450543,25

100669 Kvartsit 12 44,4 9 5182 6569856,75 1450543,25

100536 Organiskt material 15 0,6 5113 6569855,25 1450542,75

100537 Kvartsit 3 12,4 5113 6569855,25 1450542,75

100538 Kvartsit 2 4,9 5113 6569855,25 1450542,75

210 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100670 Kvartsit 5 6,0 3 5182 6569856,75 1450543,25

100540 Organiskt material 24 0,7 5113 6569855,25 1450542,75

100541 Flinta 1 0,1 5113 6569855,25 1450542,75

100671 Kvartsit 21 72,5 21 5182 6569856,75 1450543,25

100675 Kvarts 11 25,3 16 5183 6569856,25 1450543,25

100678 Kvartsit 6 8,6 3 5187 6569856,75 1450540,25

100545 Organiskt material 30 0,9 5113 6569855,25 1450542,75

100546 Flinta 1 0,6 5113 6569855,25 1450542,75

100547 Kvartsit 1 0,8 5113 6569855,25 1450542,75

100679 Kvartsit 8 23,4 4 5187 6569856,75 1450540,25

100549 Organiskt material 13 0,3 5114 6569855,75 1450542,75

100680 Kvarts 8 9,7 26 5187 6569856,75 1450540,25

100682 Kvartsit 12 28,9 13 5188 6569857,25 1450540,25

100683 Kvarts 14 13,6 37 5188 6569857,25 1450540,25

100553 Organiskt material 16 0,4 5114 6569855,75 1450542,75

100554 Flinta 1 0,9 5114 6569855,75 1450542,75

100555 Flinta 1 0,1 5114 6569855,75 1450542,75

100556 Kvartsit 2 1,4 5114 6569855,75 1450542,75

100557 Kvartsit 3 0,3 5114 6569855,75 1450542,75

100690 Kvartsit 8 6,5 16 5189 6569857,75 1450539,75

100559 Organiskt material 11 0,4 5114 6569855,75 1450542,75

100691 Kvarts 10 7,7 13 5189 6569857,75 1450539,75

100695 Kvartsit 6 42,1 2 5190 6569857,75 1450538,75

100562 Organiskt material 15 0,4 5114 6569855,75 1450542,75

100563 Kvartsit 1 0,7 5114 6569855,75 1450542,75

100564 Kvartsit 1 0,3 5114 6569855,75 1450542,75

100696 Kvarts 3 7,5 1 5190 6569857,75 1450538,75

100566 Organiskt material 11 0,4 5115 6569855,75 1450543,25

100567 Flinta 1 0,1 5115 6569855,75 1450543,25

100698 Kvartsit 0 0,0 1 5258 6569859,75 1450539,25

100699 Kvarts 0 0,0 1 5258 6569859,75 1450539,25

100703 Kvarts 5 13,5 3 5259 6569859,75 1450539,75

100571 Bränd lera 3 2,1 5115 6569855,75 1450543,25

100572 Organiskt material 4 0,9 5115 6569855,75 1450543,25

100706 Kvarts 1 0,1 2 5260 6569859,75 1450540,25

100574 Kvarts 1 1,9 5115 6569855,75 1450543,25

100708 Kvartsit 3 6,7 1 5261 6569859,75 1450540,75

100576 Organiskt material 10 0,3 5115 6569855,75 1450543,25

100577 Flinta 1 0,1 5115 6569855,75 1450543,25

100709 Kvarts 2 0,2 2 5261 6569859,75 1450540,75

100712 Kvartsit 1 3,9 1 5262 6569859,25 1450539,75

100714 Kvarts 6 20,9 7 5262 6569859,25 1450539,75

100581 Organiskt material 7 0,1 5115 6569855,75 1450543,25

100582 Flinta 1 0,1 5115 6569855,75 1450543,25

100583 Kvartsit 3 3,9 5115 6569855,75 1450543,25

100584 Kvartsit 1 1,7 5115 6569855,75 1450543,25

100585 Porfyr 1 1,8 5115 6569855,75 1450543,25

100718 Kvarts 8 10,8 7 5263 6569859,25 1450540,75

100590 Organiskt material 23 0,7 5118 6569855,75 1450540,75

100724 Kvartsit 4 7,5 3 5264 6569858,75 1450539,25

210 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100670 Kvartsit 5 6,0 3 5182 6569856,75 1450543,25

100540 Organiskt material 24 0,7 5113 6569855,25 1450542,75

100541 Flinta 1 0,1 5113 6569855,25 1450542,75

100671 Kvartsit 21 72,5 21 5182 6569856,75 1450543,25

100675 Kvarts 11 25,3 16 5183 6569856,25 1450543,25

100678 Kvartsit 6 8,6 3 5187 6569856,75 1450540,25

100545 Organiskt material 30 0,9 5113 6569855,25 1450542,75

100546 Flinta 1 0,6 5113 6569855,25 1450542,75

100547 Kvartsit 1 0,8 5113 6569855,25 1450542,75

100679 Kvartsit 8 23,4 4 5187 6569856,75 1450540,25

100549 Organiskt material 13 0,3 5114 6569855,75 1450542,75

100680 Kvarts 8 9,7 26 5187 6569856,75 1450540,25

100682 Kvartsit 12 28,9 13 5188 6569857,25 1450540,25

100683 Kvarts 14 13,6 37 5188 6569857,25 1450540,25

100553 Organiskt material 16 0,4 5114 6569855,75 1450542,75

100554 Flinta 1 0,9 5114 6569855,75 1450542,75

100555 Flinta 1 0,1 5114 6569855,75 1450542,75

100556 Kvartsit 2 1,4 5114 6569855,75 1450542,75

100557 Kvartsit 3 0,3 5114 6569855,75 1450542,75

100690 Kvartsit 8 6,5 16 5189 6569857,75 1450539,75

100559 Organiskt material 11 0,4 5114 6569855,75 1450542,75

100691 Kvarts 10 7,7 13 5189 6569857,75 1450539,75

100695 Kvartsit 6 42,1 2 5190 6569857,75 1450538,75

100562 Organiskt material 15 0,4 5114 6569855,75 1450542,75

100563 Kvartsit 1 0,7 5114 6569855,75 1450542,75

100564 Kvartsit 1 0,3 5114 6569855,75 1450542,75

100696 Kvarts 3 7,5 1 5190 6569857,75 1450538,75

100566 Organiskt material 11 0,4 5115 6569855,75 1450543,25

100567 Flinta 1 0,1 5115 6569855,75 1450543,25

100698 Kvartsit 0 0,0 1 5258 6569859,75 1450539,25

100699 Kvarts 0 0,0 1 5258 6569859,75 1450539,25

100703 Kvarts 5 13,5 3 5259 6569859,75 1450539,75

100571 Bränd lera 3 2,1 5115 6569855,75 1450543,25

100572 Organiskt material 4 0,9 5115 6569855,75 1450543,25

100706 Kvarts 1 0,1 2 5260 6569859,75 1450540,25

100574 Kvarts 1 1,9 5115 6569855,75 1450543,25

100708 Kvartsit 3 6,7 1 5261 6569859,75 1450540,75

100576 Organiskt material 10 0,3 5115 6569855,75 1450543,25

100577 Flinta 1 0,1 5115 6569855,75 1450543,25

100709 Kvarts 2 0,2 2 5261 6569859,75 1450540,75

100712 Kvartsit 1 3,9 1 5262 6569859,25 1450539,75

100714 Kvarts 6 20,9 7 5262 6569859,25 1450539,75

100581 Organiskt material 7 0,1 5115 6569855,75 1450543,25

100582 Flinta 1 0,1 5115 6569855,75 1450543,25

100583 Kvartsit 3 3,9 5115 6569855,75 1450543,25

100584 Kvartsit 1 1,7 5115 6569855,75 1450543,25

100585 Porfyr 1 1,8 5115 6569855,75 1450543,25

100718 Kvarts 8 10,8 7 5263 6569859,25 1450540,75

100590 Organiskt material 23 0,7 5118 6569855,75 1450540,75

100724 Kvartsit 4 7,5 3 5264 6569858,75 1450539,25

SAU RAPPORT 2009:5 211

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100725 Kvarts 5 139,9 5 5264 6569858,75 1450539,25

100721 Kvartsit 2 0,5 1 5265 6569858,75 1450539,75

100594 Kvartsit 2 37,0 5119 6569859,25 1450538,25

100595 Kvartsit 1 2,9 5120 6569859,25 1450539,25

100596 Kvarts 4 1,0 5120 6569859,25 1450539,25

100597 Organiskt material 1 0,1 5121 6569859,25 1450540,25

100598 Flinta 1 0,1 5121 6569859,25 1450540,25

100723 Kvarts 11 12,7 4 5265 6569858,75 1450539,75

100729 Kvartsit 7 2,7 6 5266 6569858,75 1450540,25

100730 Kvarts 11 27,5 8 5266 6569858,75 1450540,25

100602 Organiskt material 1 0,9 5122 6569858,25 1450538,25

100732 Kvartsit 2 1,1 1 5267 6569858,75 1450540,75

100733 Kvartsit 5 30,9 3 5267 6569858,75 1450540,75

100605 Flinta 2 0,2 5123 6569858,25 1450539,25

100734 Kvarts 9 16,5 8 5267 6569858,75 1450540,75

100736 Kvartsit 2 24,0 2 5268 6569858,25 1450539,75

100737 Kvartsit 7 5,8 5 5268 6569858,25 1450539,75

100609 Organiskt material 3 0,1 5123 6569858,25 1450539,25

100610 Organiskt material 5 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100611 Kvartsit 2 9,0 5116 6569855,75 1450543,75

100738 Kvarts 11 84,5 8 5268 6569858,25 1450539,75

100613 Organiskt material 2 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100743 Kvartsit 7 2,1 9 5269 6569858,25 1450540,75

100615 Organiskt material 2 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100744 Kvarts 6 10,5 6 5269 6569858,25 1450540,75

100617 Kvartsit 1 0,2 5116 6569855,75 1450543,75

100618 Organiskt material 1 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100619 Flinta 1 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100747 Kvartsit 6 3,1 1 5270 6569857,75 1450540,75

100621 Flinta 2 0,3 5124 6569858,25 1450540,25

100748 Kvartsit 2 26,3 10 5270 6569857,75 1450540,75

100751 Kvartsit 10 16,7 3 5271 6569857,25 1450540,75

100752 Kvartsit 7 3,4 7 5271 6569857,25 1450540,75

100625 Kvarts 1 1,3 5137 6569853,25 1450558,75

100626 Kvartsit 1 13,1 5135 6569853,75 1450558,25

100627 Organiskt material 8 0,2 5171 6569859,75 1450541,25

100628 Flinta 1 0,1 5171 6569859,75 1450541,25

100629 Kvartsit 2 4,2 5171 6569859,75 1450541,25

100630 Kvartsit 4 3,6 5171 6569859,75 1450541,25

100753 Kvarts 13 8,8 13 5271 6569857,25 1450540,75

100632 Organiskt material 1 0,1 5172 6569859,75 1450541,75

100633 Flinta 1 0,1 5172 6569859,75 1450541,75

100634 Kvartsit 1 0,1 5172 6569859,75 1450541,75

100635 Kvartsit 2 4,1 5172 6569859,75 1450541,75

100758 Kvartsit 8 26,5 1 5272 6569856,75 1450540,75

100637 Organiskt material 5 0,1 5173 6569859,25 1450541,75

100638 Flinta 1 0,6 5173 6569859,25 1450541,75

100639 Kvartsit 3 1,1 5173 6569859,25 1450541,75

100759 Kvartsit 4 1,5 7 5272 6569856,75 1450540,75

100760 Kvarts 12 9,3 14 5272 6569856,75 1450540,75

SAU RAPPORT 2009:5 211

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100725 Kvarts 5 139,9 5 5264 6569858,75 1450539,25

100721 Kvartsit 2 0,5 1 5265 6569858,75 1450539,75

100594 Kvartsit 2 37,0 5119 6569859,25 1450538,25

100595 Kvartsit 1 2,9 5120 6569859,25 1450539,25

100596 Kvarts 4 1,0 5120 6569859,25 1450539,25

100597 Organiskt material 1 0,1 5121 6569859,25 1450540,25

100598 Flinta 1 0,1 5121 6569859,25 1450540,25

100723 Kvarts 11 12,7 4 5265 6569858,75 1450539,75

100729 Kvartsit 7 2,7 6 5266 6569858,75 1450540,25

100730 Kvarts 11 27,5 8 5266 6569858,75 1450540,25

100602 Organiskt material 1 0,9 5122 6569858,25 1450538,25

100732 Kvartsit 2 1,1 1 5267 6569858,75 1450540,75

100733 Kvartsit 5 30,9 3 5267 6569858,75 1450540,75

100605 Flinta 2 0,2 5123 6569858,25 1450539,25

100734 Kvarts 9 16,5 8 5267 6569858,75 1450540,75

100736 Kvartsit 2 24,0 2 5268 6569858,25 1450539,75

100737 Kvartsit 7 5,8 5 5268 6569858,25 1450539,75

100609 Organiskt material 3 0,1 5123 6569858,25 1450539,25

100610 Organiskt material 5 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100611 Kvartsit 2 9,0 5116 6569855,75 1450543,75

100738 Kvarts 11 84,5 8 5268 6569858,25 1450539,75

100613 Organiskt material 2 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100743 Kvartsit 7 2,1 9 5269 6569858,25 1450540,75

100615 Organiskt material 2 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100744 Kvarts 6 10,5 6 5269 6569858,25 1450540,75

100617 Kvartsit 1 0,2 5116 6569855,75 1450543,75

100618 Organiskt material 1 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100619 Flinta 1 0,1 5116 6569855,75 1450543,75

100747 Kvartsit 6 3,1 1 5270 6569857,75 1450540,75

100621 Flinta 2 0,3 5124 6569858,25 1450540,25

100748 Kvartsit 2 26,3 10 5270 6569857,75 1450540,75

100751 Kvartsit 10 16,7 3 5271 6569857,25 1450540,75

100752 Kvartsit 7 3,4 7 5271 6569857,25 1450540,75

100625 Kvarts 1 1,3 5137 6569853,25 1450558,75

100626 Kvartsit 1 13,1 5135 6569853,75 1450558,25

100627 Organiskt material 8 0,2 5171 6569859,75 1450541,25

100628 Flinta 1 0,1 5171 6569859,75 1450541,25

100629 Kvartsit 2 4,2 5171 6569859,75 1450541,25

100630 Kvartsit 4 3,6 5171 6569859,75 1450541,25

100753 Kvarts 13 8,8 13 5271 6569857,25 1450540,75

100632 Organiskt material 1 0,1 5172 6569859,75 1450541,75

100633 Flinta 1 0,1 5172 6569859,75 1450541,75

100634 Kvartsit 1 0,1 5172 6569859,75 1450541,75

100635 Kvartsit 2 4,1 5172 6569859,75 1450541,75

100758 Kvartsit 8 26,5 1 5272 6569856,75 1450540,75

100637 Organiskt material 5 0,1 5173 6569859,25 1450541,75

100638 Flinta 1 0,6 5173 6569859,25 1450541,75

100639 Kvartsit 3 1,1 5173 6569859,25 1450541,75

100759 Kvartsit 4 1,5 7 5272 6569856,75 1450540,75

100760 Kvarts 12 9,3 14 5272 6569856,75 1450540,75

212 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100642 Kvartsit 1 0,5 5174 6569859,75 1450542,25

100643 Kvartsit 2 1,2 5174 6569859,75 1450542,25

100331 Kvarts 0 0,0 2 16855 6569853,25 1450538,25

100164 Kvarts 1 0,7 1 16856 6569853,75 1450538,25

100646 Sandsten 1 16,4 5175 6569859,75 1450542,75

100647 Kvarts 3 7,5 5175 6569859,75 1450542,75

100648 Organiskt material 5 0,1 5177 6569859,25 1450543,25

100649 Porfyr 1 1,1 5177 6569859,25 1450543,25

100080 Kvarts 2 1,7 2 16858 6569853,25 1450538,75

100083 Kvarts 2 8,6 1 16859 6569853,75 1450538,75

100086 Kvarts 1 0,6 2 16860 6569852,75 1450539,25

100653 Kvartsit 1 0,3 5178 6569858,75 1450543,25

100087 Kvartsit 2 2,2 1 16860 6569852,75 1450539,25

100089 Kvarts 2 1,9 4 16861 6569853,25 1450539,25

100656 Organiskt material 1 0,1 5179 6569858,25 1450543,25

100657 Flinta 1 0,1 5179 6569858,25 1450543,25

100658 Kvartsit 1 37,3 5179 6569858,25 1450543,25

100090 Kvartsit 1 3,0 2 16861 6569853,25 1450539,25

100660 Organiskt material 1 0,1 5180 6569857,75 1450543,25

100661 Kvartsit 2 3,5 5180 6569857,75 1450543,25

100091 Kvarts 1 0,2 1 16866 6569855,75 1450536,75

100153 Kvarts 1 8,6 1 16867 6569856,25 1450536,75

100332 Kvarts 0 0,0 2 16870 6569856,25 1450537,25

100157 Kvarts 1 0,3 1 16871 6569856,75 1450537,25

100666 Organiskt material 1 0,1 5181 6569857,25 1450543,25

100667 Organiskt material 5 0,2 5182 6569856,75 1450543,25

100668 Kvartsit 1 3,1 5182 6569856,75 1450543,25

100114 Kvarts 9 7,9 11 16872 6569857,75 1450541,25

100115 Kvartsit 8 14,0 7 16872 6569857,75 1450541,25

100116 Kvartsit 7 20,3 3 16872 6569857,75 1450541,25

100672 Organiskt material 5 0,1 5183 6569856,25 1450543,25

100673 Kvartsit 4 1,9 5183 6569856,25 1450543,25

100674 Kvartsit 2 8,6 5183 6569856,25 1450543,25

100120 Kvartsit 1 0,4 1 16873 6569858,25 1450541,25

100676 Organiskt material 10 0,3 5187 6569856,75 1450540,25

100677 Flinta 2 0,9 5187 6569856,75 1450540,25

100121 Kvartsit 8 2,7 2 16873 6569858,25 1450541,25

100122 Kvarts 6 3,3 13 16873 6569858,25 1450541,25

100134 Kvarts 10 12,9 21 16875 6569857,75 1450541,75

100681 Kvartsit 12 149,4 5188 6569857,25 1450540,25

100135 Kvartsit 3 0,6 2 16875 6569857,75 1450541,75

100140 Kvarts 7 19,6 12 16876 6569858,25 1450541,75

100684 Flinta 9 0,9 5188 6569857,25 1450540,25

100685 Organiskt material 12 0,3 5188 6569857,25 1450540,25

100686 Bränt ben 3 0,1 5188 6569857,25 1450540,25

100687 Organiskt material 21 0,4 5189 6569857,75 1450539,75

100688 Flinta 4 0,7 5189 6569857,75 1450539,75

100689 Kvartsit 3 5,1 5189 6569857,75 1450539,75

100148 Kvartsit 2 0,4 1 16877 6569858,75 1450541,75

100149 Kvarts 4 6,5 7 16877 6569858,75 1450541,75

212 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100642 Kvartsit 1 0,5 5174 6569859,75 1450542,25

100643 Kvartsit 2 1,2 5174 6569859,75 1450542,25

100331 Kvarts 0 0,0 2 16855 6569853,25 1450538,25

100164 Kvarts 1 0,7 1 16856 6569853,75 1450538,25

100646 Sandsten 1 16,4 5175 6569859,75 1450542,75

100647 Kvarts 3 7,5 5175 6569859,75 1450542,75

100648 Organiskt material 5 0,1 5177 6569859,25 1450543,25

100649 Porfyr 1 1,1 5177 6569859,25 1450543,25

100080 Kvarts 2 1,7 2 16858 6569853,25 1450538,75

100083 Kvarts 2 8,6 1 16859 6569853,75 1450538,75

100086 Kvarts 1 0,6 2 16860 6569852,75 1450539,25

100653 Kvartsit 1 0,3 5178 6569858,75 1450543,25

100087 Kvartsit 2 2,2 1 16860 6569852,75 1450539,25

100089 Kvarts 2 1,9 4 16861 6569853,25 1450539,25

100656 Organiskt material 1 0,1 5179 6569858,25 1450543,25

100657 Flinta 1 0,1 5179 6569858,25 1450543,25

100658 Kvartsit 1 37,3 5179 6569858,25 1450543,25

100090 Kvartsit 1 3,0 2 16861 6569853,25 1450539,25

100660 Organiskt material 1 0,1 5180 6569857,75 1450543,25

100661 Kvartsit 2 3,5 5180 6569857,75 1450543,25

100091 Kvarts 1 0,2 1 16866 6569855,75 1450536,75

100153 Kvarts 1 8,6 1 16867 6569856,25 1450536,75

100332 Kvarts 0 0,0 2 16870 6569856,25 1450537,25

100157 Kvarts 1 0,3 1 16871 6569856,75 1450537,25

100666 Organiskt material 1 0,1 5181 6569857,25 1450543,25

100667 Organiskt material 5 0,2 5182 6569856,75 1450543,25

100668 Kvartsit 1 3,1 5182 6569856,75 1450543,25

100114 Kvarts 9 7,9 11 16872 6569857,75 1450541,25

100115 Kvartsit 8 14,0 7 16872 6569857,75 1450541,25

100116 Kvartsit 7 20,3 3 16872 6569857,75 1450541,25

100672 Organiskt material 5 0,1 5183 6569856,25 1450543,25

100673 Kvartsit 4 1,9 5183 6569856,25 1450543,25

100674 Kvartsit 2 8,6 5183 6569856,25 1450543,25

100120 Kvartsit 1 0,4 1 16873 6569858,25 1450541,25

100676 Organiskt material 10 0,3 5187 6569856,75 1450540,25

100677 Flinta 2 0,9 5187 6569856,75 1450540,25

100121 Kvartsit 8 2,7 2 16873 6569858,25 1450541,25

100122 Kvarts 6 3,3 13 16873 6569858,25 1450541,25

100134 Kvarts 10 12,9 21 16875 6569857,75 1450541,75

100681 Kvartsit 12 149,4 5188 6569857,25 1450540,25

100135 Kvartsit 3 0,6 2 16875 6569857,75 1450541,75

100140 Kvarts 7 19,6 12 16876 6569858,25 1450541,75

100684 Flinta 9 0,9 5188 6569857,25 1450540,25

100685 Organiskt material 12 0,3 5188 6569857,25 1450540,25

100686 Bränt ben 3 0,1 5188 6569857,25 1450540,25

100687 Organiskt material 21 0,4 5189 6569857,75 1450539,75

100688 Flinta 4 0,7 5189 6569857,75 1450539,75

100689 Kvartsit 3 5,1 5189 6569857,75 1450539,75

100148 Kvartsit 2 0,4 1 16877 6569858,75 1450541,75

100149 Kvarts 4 6,5 7 16877 6569858,75 1450541,75

SAU RAPPORT 2009:5 213

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100692 Organiskt material 4 0,1 5190 6569857,75 1450538,75

100693 Flinta 2 7,8 5190 6569857,75 1450538,75

100694 Kvartsit 1 14,6 5190 6569857,75 1450538,75

100144 Kvarts 10 9,7 17 16878 6569857,75 1450542,25

100145 Kvartsit 10 17,8 3 16878 6569857,75 1450542,25

100697 Organiskt material 1 0,1 5258 6569859,75 1450539,25

100127 Kvartsit 8 22,2 9 16879 6569858,25 1450542,25

100131 Kvarts 4 11,0 7 16880 6569858,75 1450542,25

100700 Organiskt material 4 1,0 5259 6569859,75 1450539,75

100701 Kvartsit 1 2,2 5259 6569859,75 1450539,75

100702 Kvartsit 2 45,1 5259 6569859,75 1450539,75

100132 Kvartsit 1 5,2 3 16880 6569858,75 1450542,25

100704 Flinta 1 0,1 5260 6569859,75 1450540,25

100705 Kvartsit 1 0,8 5260 6569859,75 1450540,25

100096 Kvartsit 1 0,1 1 16882 6569853,75 1450542,75

100707 Flinta 1 0,1 5261 6569859,75 1450540,75

100101 Kvarts 1 2,0 2 16883 6569854,25 1450542,75

100102 Kvartsit 4 1,4 1 16883 6569854,25 1450542,75

100710 Järn 1 14,6 5262 6569859,25 1450539,75

100711 Organiskt material 9 0,5 5262 6569859,25 1450539,75

100103 Kvartsit 1 1,8 2 16883 6569854,25 1450542,75

100713 Kvartsit 8 12,3 5262 6569859,25 1450539,75

100105 Kvartsit 2 30,2 3 16884 6569853,25 1450543,25

100715 Flinta 5 1,2 5263 6569859,25 1450540,75

100716 Kvartsit 1 0,3 5263 6569859,25 1450540,75

100717 Kvartsit 4 10,3 5263 6569859,25 1450540,75

100106 Kvarts 3 8,3 2 16885 6569853,75 1450543,25

100719 Organiskt material 4 0,1 5265 6569858,75 1450539,75

100720 Flinta 7 2,0 5265 6569858,75 1450539,75

100334 Kvarts 0 0,0 1 16894 6569852,25 1450552,25

100722 Kvartsit 8 2,6 5265 6569858,75 1450539,75

100335 Kvarts 0 0,0 1 16896 6569851,75 1450552,75

100336 Kvartsit 0 0,0 1 16896 6569851,75 1450552,75

100337 Kvarts 0 0,0 1 16897 6569852,25 1450552,75

100726 Organiskt material 8 0,1 5266 6569858,75 1450540,25

100727 Flinta 5 1,2 5266 6569858,75 1450540,25

100728 Kvartsit 1 0,3 5266 6569858,75 1450540,25

100167 Kvarts 1 0,3 1 16902 6569856,25 1450564,25

100166 Kvarts 1 0,8 2 16904 6569854,25 1450566,25

100731 Flinta 4 0,4 5267 6569858,75 1450540,75

100177 Kvarts 2 3,3 1 16909 6569856,75 1450537,75

100347 Kvartsit 0 0,0 2 16909 6569856,75 1450537,75

100190 Kvarts 3 2,4 2 16910 6569856,25 1450537,75

100735 Flinta 11 4,0 5268 6569858,25 1450539,75

100194 Kvarts 1 0,1 2 16911 6569855,75 1450537,75

100196 Kvarts 1 4,2 1 16912 6569854,25 1450538,25

100198 Kvarts 3 1,8 2 16913 6569854,25 1450538,75

100739 Organiskt material 16 0,6 5268 6569858,25 1450539,75

100740 Organiskt material 12 0,6 5269 6569858,25 1450540,75

100741 Flinta 3 0,3 5269 6569858,25 1450540,75

SAU RAPPORT 2009:5 213

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100692 Organiskt material 4 0,1 5190 6569857,75 1450538,75

100693 Flinta 2 7,8 5190 6569857,75 1450538,75

100694 Kvartsit 1 14,6 5190 6569857,75 1450538,75

100144 Kvarts 10 9,7 17 16878 6569857,75 1450542,25

100145 Kvartsit 10 17,8 3 16878 6569857,75 1450542,25

100697 Organiskt material 1 0,1 5258 6569859,75 1450539,25

100127 Kvartsit 8 22,2 9 16879 6569858,25 1450542,25

100131 Kvarts 4 11,0 7 16880 6569858,75 1450542,25

100700 Organiskt material 4 1,0 5259 6569859,75 1450539,75

100701 Kvartsit 1 2,2 5259 6569859,75 1450539,75

100702 Kvartsit 2 45,1 5259 6569859,75 1450539,75

100132 Kvartsit 1 5,2 3 16880 6569858,75 1450542,25

100704 Flinta 1 0,1 5260 6569859,75 1450540,25

100705 Kvartsit 1 0,8 5260 6569859,75 1450540,25

100096 Kvartsit 1 0,1 1 16882 6569853,75 1450542,75

100707 Flinta 1 0,1 5261 6569859,75 1450540,75

100101 Kvarts 1 2,0 2 16883 6569854,25 1450542,75

100102 Kvartsit 4 1,4 1 16883 6569854,25 1450542,75

100710 Järn 1 14,6 5262 6569859,25 1450539,75

100711 Organiskt material 9 0,5 5262 6569859,25 1450539,75

100103 Kvartsit 1 1,8 2 16883 6569854,25 1450542,75

100713 Kvartsit 8 12,3 5262 6569859,25 1450539,75

100105 Kvartsit 2 30,2 3 16884 6569853,25 1450543,25

100715 Flinta 5 1,2 5263 6569859,25 1450540,75

100716 Kvartsit 1 0,3 5263 6569859,25 1450540,75

100717 Kvartsit 4 10,3 5263 6569859,25 1450540,75

100106 Kvarts 3 8,3 2 16885 6569853,75 1450543,25

100719 Organiskt material 4 0,1 5265 6569858,75 1450539,75

100720 Flinta 7 2,0 5265 6569858,75 1450539,75

100334 Kvarts 0 0,0 1 16894 6569852,25 1450552,25

100722 Kvartsit 8 2,6 5265 6569858,75 1450539,75

100335 Kvarts 0 0,0 1 16896 6569851,75 1450552,75

100336 Kvartsit 0 0,0 1 16896 6569851,75 1450552,75

100337 Kvarts 0 0,0 1 16897 6569852,25 1450552,75

100726 Organiskt material 8 0,1 5266 6569858,75 1450540,25

100727 Flinta 5 1,2 5266 6569858,75 1450540,25

100728 Kvartsit 1 0,3 5266 6569858,75 1450540,25

100167 Kvarts 1 0,3 1 16902 6569856,25 1450564,25

100166 Kvarts 1 0,8 2 16904 6569854,25 1450566,25

100731 Flinta 4 0,4 5267 6569858,75 1450540,75

100177 Kvarts 2 3,3 1 16909 6569856,75 1450537,75

100347 Kvartsit 0 0,0 2 16909 6569856,75 1450537,75

100190 Kvarts 3 2,4 2 16910 6569856,25 1450537,75

100735 Flinta 11 4,0 5268 6569858,25 1450539,75

100194 Kvarts 1 0,1 2 16911 6569855,75 1450537,75

100196 Kvarts 1 4,2 1 16912 6569854,25 1450538,25

100198 Kvarts 3 1,8 2 16913 6569854,25 1450538,75

100739 Organiskt material 16 0,6 5268 6569858,25 1450539,75

100740 Organiskt material 12 0,6 5269 6569858,25 1450540,75

100741 Flinta 3 0,3 5269 6569858,25 1450540,75

214 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100742 Kvartsit 3 2,6 5269 6569858,25 1450540,75

100199 Kvartsit 2 26,7 1 16913 6569854,25 1450538,75

100201 Kvarts 1 0,4 3 16914 6569853,25 1450542,25

100745 Organiskt material 15 0,6 5270 6569857,75 1450540,75

100746 Flinta 10 4,3 5270 6569857,75 1450540,75

100204 Kvarts 0 0,0 5 16915 6569853,75 1450542,25

100206 Kvarts 4 12,7 1 16916 6569854,25 1450542,25

100749 Kvartsit 21 37,8 5270 6569857,75 1450540,75

100750 Flinta 9 1,6 5271 6569857,25 1450540,75

100208 Kvarts 8 12,8 19 16917 6569857,25 1450541,25

100213 Kvarts 12 7,5 11 16918 6569857,25 1450541,75

100215 Kvartsit 5 5,9 3 16918 6569857,25 1450541,75

100754 Organiskt material 12 0,4 5271 6569857,25 1450540,75

100755 Organiskt material 6 0,1 5272 6569856,75 1450540,75

100756 Bränt ben 1 0,1 5272 6569856,75 1450540,75

100757 Flinta 2 0,1 5272 6569856,75 1450540,75

100216 Kvartsit 6 12,7 7 16918 6569857,25 1450541,75

100219 Kvarts 8 8,7 9 16919 6569857,25 1450542,25

100346 Kvarts 0 0,0 1 16924 6569855,25 1450564,25

100761 Bränt ben 1 0,1 5275 6569857,25 1450545,75

100762 Bränt ben 1 0,1 5276 6569856,25 1450545,75

100763 Kvartsit 1 4,6 5276 6569856,25 1450545,75

100764 Kvarts 1 0,6 5276 6569856,25 1450545,75

100765 Kvarts 1 3,6 1 100292 6569860,25 1450539,25

100766 Flinta 1 1,0 100293 6569860,25 1450540,25

100767 Kvartsit 1 2,7 100293 6569860,25 1450540,25

100768 Kvarts 1 1,3 2 100293 6569860,25 1450540,25

100769 Flinta 1 0,6 100294 6569860,25 1450541,25

100770 Kvarts 2 2,3 100294 6569860,25 1450541,25

100771 Kvarts 2 0,7 100295 6569860,25 1450542,25

100772 Organiskt material 1 0,1 100296 6569860,25 1450543,25

100773 Kvarts 1 0,1 3 100296 6569860,25 1450543,25

100774 Flinta 4 0,9 100297 6569859,25 1450541,25

100775 Kvartsit 1 0,2 4 100297 6569859,25 1450541,25

100776 Kvartsit 3 6,5 100297 6569859,25 1450541,25

100777 Kvarts 7 46,1 6 100297 6569859,25 1450541,25

100778 Organiskt material 3 0,1 100297 6569859,25 1450541,25

100779 Organiskt material 2 0,1 100298 6569859,25 1450542,25

100780 Kvarts 2 5,3 2 100298 6569859,25 1450542,25

100781 Organiskt material 2 0,1 100300 6569859,25 1450542,75

100782 Flinta 1 0,1 100300 6569859,25 1450542,75

100783 Kvartsit 1 0,1 100300 6569859,25 1450542,75

100784 Kvartsit 3 8,5 1 100300 6569859,25 1450542,75

100785 Kvarts 1 0,4 100300 6569859,25 1450542,75

100786 Organiskt material 3 0,1 100301 6569858,75 1450542,75

100787 Kvartsit 1 1,0 100301 6569858,75 1450542,75

100788 Kvartsit 2 1,9 100301 6569858,75 1450542,75

100789 Kvarts 1 1,0 3 100301 6569858,75 1450542,75

100790 Organiskt material 2 0,1 100302 6569858,25 1450542,75

100791 Flinta 1 0,1 100302 6569858,25 1450542,75

214 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100742 Kvartsit 3 2,6 5269 6569858,25 1450540,75

100199 Kvartsit 2 26,7 1 16913 6569854,25 1450538,75

100201 Kvarts 1 0,4 3 16914 6569853,25 1450542,25

100745 Organiskt material 15 0,6 5270 6569857,75 1450540,75

100746 Flinta 10 4,3 5270 6569857,75 1450540,75

100204 Kvarts 0 0,0 5 16915 6569853,75 1450542,25

100206 Kvarts 4 12,7 1 16916 6569854,25 1450542,25

100749 Kvartsit 21 37,8 5270 6569857,75 1450540,75

100750 Flinta 9 1,6 5271 6569857,25 1450540,75

100208 Kvarts 8 12,8 19 16917 6569857,25 1450541,25

100213 Kvarts 12 7,5 11 16918 6569857,25 1450541,75

100215 Kvartsit 5 5,9 3 16918 6569857,25 1450541,75

100754 Organiskt material 12 0,4 5271 6569857,25 1450540,75

100755 Organiskt material 6 0,1 5272 6569856,75 1450540,75

100756 Bränt ben 1 0,1 5272 6569856,75 1450540,75

100757 Flinta 2 0,1 5272 6569856,75 1450540,75

100216 Kvartsit 6 12,7 7 16918 6569857,25 1450541,75

100219 Kvarts 8 8,7 9 16919 6569857,25 1450542,25

100346 Kvarts 0 0,0 1 16924 6569855,25 1450564,25

100761 Bränt ben 1 0,1 5275 6569857,25 1450545,75

100762 Bränt ben 1 0,1 5276 6569856,25 1450545,75

100763 Kvartsit 1 4,6 5276 6569856,25 1450545,75

100764 Kvarts 1 0,6 5276 6569856,25 1450545,75

100765 Kvarts 1 3,6 1 100292 6569860,25 1450539,25

100766 Flinta 1 1,0 100293 6569860,25 1450540,25

100767 Kvartsit 1 2,7 100293 6569860,25 1450540,25

100768 Kvarts 1 1,3 2 100293 6569860,25 1450540,25

100769 Flinta 1 0,6 100294 6569860,25 1450541,25

100770 Kvarts 2 2,3 100294 6569860,25 1450541,25

100771 Kvarts 2 0,7 100295 6569860,25 1450542,25

100772 Organiskt material 1 0,1 100296 6569860,25 1450543,25

100773 Kvarts 1 0,1 3 100296 6569860,25 1450543,25

100774 Flinta 4 0,9 100297 6569859,25 1450541,25

100775 Kvartsit 1 0,2 4 100297 6569859,25 1450541,25

100776 Kvartsit 3 6,5 100297 6569859,25 1450541,25

100777 Kvarts 7 46,1 6 100297 6569859,25 1450541,25

100778 Organiskt material 3 0,1 100297 6569859,25 1450541,25

100779 Organiskt material 2 0,1 100298 6569859,25 1450542,25

100780 Kvarts 2 5,3 2 100298 6569859,25 1450542,25

100781 Organiskt material 2 0,1 100300 6569859,25 1450542,75

100782 Flinta 1 0,1 100300 6569859,25 1450542,75

100783 Kvartsit 1 0,1 100300 6569859,25 1450542,75

100784 Kvartsit 3 8,5 1 100300 6569859,25 1450542,75

100785 Kvarts 1 0,4 100300 6569859,25 1450542,75

100786 Organiskt material 3 0,1 100301 6569858,75 1450542,75

100787 Kvartsit 1 1,0 100301 6569858,75 1450542,75

100788 Kvartsit 2 1,9 100301 6569858,75 1450542,75

100789 Kvarts 1 1,0 3 100301 6569858,75 1450542,75

100790 Organiskt material 2 0,1 100302 6569858,25 1450542,75

100791 Flinta 1 0,1 100302 6569858,25 1450542,75

SAU RAPPORT 2009:5 215

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100792 Kvartsit 1 1,1 100302 6569858,25 1450542,75

100793 Kvartsit 2 78,2 100302 6569858,25 1450542,75

100794 Kvarts 2 2,6 4 100302 6569858,25 1450542,75

100795 Organiskt material 3 0,1 100303 6569857,75 1450542,75

100796 Kvartsit 7 21,1 1 100303 6569857,75 1450542,75

100797 Flinta 4 0,5 100303 6569857,75 1450542,75

100798 Kvartsit 3 5,2 100303 6569857,75 1450542,75

100799 Kvarts 5 9,8 11 100303 6569857,75 1450542,75

100800 Organiskt material 4 0,1 100304 6569857,25 1450542,75

100801 Flinta 4 8,0 100304 6569857,25 1450542,75

100802 Kvartsit 2 1,4 100304 6569857,25 1450542,75

100803 Kvartsit 1 0,4 100304 6569857,25 1450542,75

100804 Kvarts 5 6,1 14 100304 6569857,25 1450542,75

100805 Flinta 4 3,1 100305 6569856,75 1450542,75

100806 Organiskt material 5 0,1 100305 6569856,75 1450542,75

100807 Kvartsit 7 155,9 5 100305 6569856,75 1450542,75

100808 Kvartsit 6 101,2 6 100305 6569856,75 1450542,75

100809 Kvarts 15 96,4 11 100305 6569856,75 1450542,75

100810 Organiskt material 36 1,1 100306 6569856,25 1450542,75

100811 Flinta 5 0,8 100306 6569856,25 1450542,75

100812 Kvartsit 8 85,7 6 100306 6569856,25 1450542,75

100813 Kvartsit 8 8,2 3 100306 6569856,25 1450542,75

100814 Kvarts 19 33,4 36 100306 6569856,25 1450542,75

100815 Kvartsit 1 0,1 100307 6569856,75 1450538,75

100816 Kvarts 0 0,0 4 100307 6569856,75 1450538,75

100817 Organiskt material 1 0,1 100308 6569856,75 1450539,25

100818 Flinta 1 0,1 100308 6569856,75 1450539,25

100819 Kvartsit 1 13,5 100308 6569856,75 1450539,25

100820 Kvartsit 2 1,0 100308 6569856,75 1450539,25

100821 Kvarts 1 0,5 4 100308 6569856,75 1450539,25

100822 Organiskt material 1 0,1 100309 6569856,75 1450539,75

100823 Flinta 2 0,2 100309 6569856,75 1450539,75

100824 Kvartsit 5 28,2 1 100309 6569856,75 1450539,75

100825 Kvartsit 5 5,9 9 100309 6569856,75 1450539,75

100826 Kvarts 5 6,6 13 100309 6569856,75 1450539,75

100827 Organiskt material 4 0,1 100310 6569857,25 1450538,75

100828 Kvartsit 1 22,7 100310 6569857,25 1450538,75

100829 Kvartsit 1 0,1 1 100310 6569857,25 1450538,75

100830 Kvarts 3 1,4 100310 6569857,25 1450538,75

100831 Organiskt material 4 0,1 100311 6569857,25 1450539,25

100832 Flinta 1 0,1 100311 6569857,25 1450539,25

100833 Kvartsit 2 7,0 100311 6569857,25 1450539,25

100834 Kvartsit 2 0,6 1 100311 6569857,25 1450539,25

100835 Kvarts 7 8,5 6 100311 6569857,25 1450539,25

100836 Organiskt material 8 0,1 100312 6569857,25 1450539,75

100837 Flinta 6 6,6 100312 6569857,25 1450539,75

100838 Kvartsit 5 20,5 1 100312 6569857,25 1450539,75

100839 Kvartsit 33 21,3 22 100312 6569857,25 1450539,75

100840 Kvarts 22 26,1 100312 6569857,25 1450539,75

100841 Flinta 4 8,9 100313 6569857,75 1450539,25

100842 Kvartsit 3 27,4 100313 6569857,75 1450539,25

SAU RAPPORT 2009:5 215

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100792 Kvartsit 1 1,1 100302 6569858,25 1450542,75

100793 Kvartsit 2 78,2 100302 6569858,25 1450542,75

100794 Kvarts 2 2,6 4 100302 6569858,25 1450542,75

100795 Organiskt material 3 0,1 100303 6569857,75 1450542,75

100796 Kvartsit 7 21,1 1 100303 6569857,75 1450542,75

100797 Flinta 4 0,5 100303 6569857,75 1450542,75

100798 Kvartsit 3 5,2 100303 6569857,75 1450542,75

100799 Kvarts 5 9,8 11 100303 6569857,75 1450542,75

100800 Organiskt material 4 0,1 100304 6569857,25 1450542,75

100801 Flinta 4 8,0 100304 6569857,25 1450542,75

100802 Kvartsit 2 1,4 100304 6569857,25 1450542,75

100803 Kvartsit 1 0,4 100304 6569857,25 1450542,75

100804 Kvarts 5 6,1 14 100304 6569857,25 1450542,75

100805 Flinta 4 3,1 100305 6569856,75 1450542,75

100806 Organiskt material 5 0,1 100305 6569856,75 1450542,75

100807 Kvartsit 7 155,9 5 100305 6569856,75 1450542,75

100808 Kvartsit 6 101,2 6 100305 6569856,75 1450542,75

100809 Kvarts 15 96,4 11 100305 6569856,75 1450542,75

100810 Organiskt material 36 1,1 100306 6569856,25 1450542,75

100811 Flinta 5 0,8 100306 6569856,25 1450542,75

100812 Kvartsit 8 85,7 6 100306 6569856,25 1450542,75

100813 Kvartsit 8 8,2 3 100306 6569856,25 1450542,75

100814 Kvarts 19 33,4 36 100306 6569856,25 1450542,75

100815 Kvartsit 1 0,1 100307 6569856,75 1450538,75

100816 Kvarts 0 0,0 4 100307 6569856,75 1450538,75

100817 Organiskt material 1 0,1 100308 6569856,75 1450539,25

100818 Flinta 1 0,1 100308 6569856,75 1450539,25

100819 Kvartsit 1 13,5 100308 6569856,75 1450539,25

100820 Kvartsit 2 1,0 100308 6569856,75 1450539,25

100821 Kvarts 1 0,5 4 100308 6569856,75 1450539,25

100822 Organiskt material 1 0,1 100309 6569856,75 1450539,75

100823 Flinta 2 0,2 100309 6569856,75 1450539,75

100824 Kvartsit 5 28,2 1 100309 6569856,75 1450539,75

100825 Kvartsit 5 5,9 9 100309 6569856,75 1450539,75

100826 Kvarts 5 6,6 13 100309 6569856,75 1450539,75

100827 Organiskt material 4 0,1 100310 6569857,25 1450538,75

100828 Kvartsit 1 22,7 100310 6569857,25 1450538,75

100829 Kvartsit 1 0,1 1 100310 6569857,25 1450538,75

100830 Kvarts 3 1,4 100310 6569857,25 1450538,75

100831 Organiskt material 4 0,1 100311 6569857,25 1450539,25

100832 Flinta 1 0,1 100311 6569857,25 1450539,25

100833 Kvartsit 2 7,0 100311 6569857,25 1450539,25

100834 Kvartsit 2 0,6 1 100311 6569857,25 1450539,25

100835 Kvarts 7 8,5 6 100311 6569857,25 1450539,25

100836 Organiskt material 8 0,1 100312 6569857,25 1450539,75

100837 Flinta 6 6,6 100312 6569857,25 1450539,75

100838 Kvartsit 5 20,5 1 100312 6569857,25 1450539,75

100839 Kvartsit 33 21,3 22 100312 6569857,25 1450539,75

100840 Kvarts 22 26,1 100312 6569857,25 1450539,75

100841 Flinta 4 8,9 100313 6569857,75 1450539,25

100842 Kvartsit 3 27,4 100313 6569857,75 1450539,25

216 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100843 Kvartsit 5 2,2 100313 6569857,75 1450539,25

100844 Kvarts 5 1,8 5 100313 6569857,75 1450539,25

100845 Grönsten 1 1,7 100313 6569857,75 1450539,25

100846 Organiskt material 29 1,0 100314 6569857,75 1450540,25

100847 Flinta 15 2,5 100314 6569857,75 1450540,25

100848 Kvartsit 7 15,0 4 100314 6569857,75 1450540,25

100849 Kvartsit 8 10,6 2 100314 6569857,75 1450540,25

100850 Kvarts 20 41,8 23 100314 6569857,75 1450540,25

100851 Bergart 1 131,3 5029 6569855,75 1450542,25

100852 Bergart 1 194,9 5029 6569855,75 1450542,25

100853 Bergart 1 385,5 5032 6569855,25 1450542,25

100854 Bergart 1 128,3 5035 6569854,75 1450542,25

100855 Bergart 1 187,6 5035 6569854,75 1450542,25

100856 Bergart 1 401,6 5037 6569854,75 1450541,25

100857 Bergart 1 573,5 5041 6569853,25 1450541,75

100858 Bergart 1 223,4 5047 6569855,75 1450538,75

100859 Bergart 1 135,4 5103 6569855,25 1450540,25

100860 Bergart 1 284,3 5112 6569855,25 1450543,25

100861 Bergart 1 218,1 5114 6569855,75 1450542,75

100862 Bergart 1 191,0 5121 6569859,25 1450540,25

100863 Bergart 1 344,8 5175 6569859,75 1450542,75

100864 Bergart 1 259,4 5179 6569858,25 1450543,25

100865 Bergart 1 130,0 5181 6569857,25 1450543,25

100866 Bergart 1 307,9 5183 6569856,25 1450543,25

100867 Bergart 1 552,3 5259 6569859,75 1450539,75

100868 Bergart 1 272,0 5259 6569859,75 1450539,75

100869 Bergart 1 209,3 5259 6569859,75 1450539,75

100870 Bergart 1 281,1 5267 6569858,75 1450540,75

100871 Bergart 1 206,4 5030 6569855,75 1450541,75

100872 Bergart 1 211,0 5031 6569855,75 1450541,25

100873 Bergart 1 256,8 16879 6569858,25 1450542,25

100874 Bergart 1 219,2 16880 6569858,75 1450542,25

100875 Bergart 1 107,6 100301 6569858,75 1450542,75

100876 Bergart 1 421,1 100302 6569858,25 1450542,75

100877 Bergart 1 192,4 100314 6569857,75 1450540,25

100878 Porfyr 1 196,9 100311 6569857,25 1450539,25

100879 Bränt ben 1 0,1 5018 6569850,75 1450548,75

100880 Keramik 1 2,2 5116 6569855,75 1450543,75

100881 Bränt ben 4 0,8 5116 6569855,75 1450543,75

216 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100843 Kvartsit 5 2,2 100313 6569857,75 1450539,25

100844 Kvarts 5 1,8 5 100313 6569857,75 1450539,25

100845 Grönsten 1 1,7 100313 6569857,75 1450539,25

100846 Organiskt material 29 1,0 100314 6569857,75 1450540,25

100847 Flinta 15 2,5 100314 6569857,75 1450540,25

100848 Kvartsit 7 15,0 4 100314 6569857,75 1450540,25

100849 Kvartsit 8 10,6 2 100314 6569857,75 1450540,25

100850 Kvarts 20 41,8 23 100314 6569857,75 1450540,25

100851 Bergart 1 131,3 5029 6569855,75 1450542,25

100852 Bergart 1 194,9 5029 6569855,75 1450542,25

100853 Bergart 1 385,5 5032 6569855,25 1450542,25

100854 Bergart 1 128,3 5035 6569854,75 1450542,25

100855 Bergart 1 187,6 5035 6569854,75 1450542,25

100856 Bergart 1 401,6 5037 6569854,75 1450541,25

100857 Bergart 1 573,5 5041 6569853,25 1450541,75

100858 Bergart 1 223,4 5047 6569855,75 1450538,75

100859 Bergart 1 135,4 5103 6569855,25 1450540,25

100860 Bergart 1 284,3 5112 6569855,25 1450543,25

100861 Bergart 1 218,1 5114 6569855,75 1450542,75

100862 Bergart 1 191,0 5121 6569859,25 1450540,25

100863 Bergart 1 344,8 5175 6569859,75 1450542,75

100864 Bergart 1 259,4 5179 6569858,25 1450543,25

100865 Bergart 1 130,0 5181 6569857,25 1450543,25

100866 Bergart 1 307,9 5183 6569856,25 1450543,25

100867 Bergart 1 552,3 5259 6569859,75 1450539,75

100868 Bergart 1 272,0 5259 6569859,75 1450539,75

100869 Bergart 1 209,3 5259 6569859,75 1450539,75

100870 Bergart 1 281,1 5267 6569858,75 1450540,75

100871 Bergart 1 206,4 5030 6569855,75 1450541,75

100872 Bergart 1 211,0 5031 6569855,75 1450541,25

100873 Bergart 1 256,8 16879 6569858,25 1450542,25

100874 Bergart 1 219,2 16880 6569858,75 1450542,25

100875 Bergart 1 107,6 100301 6569858,75 1450542,75

100876 Bergart 1 421,1 100302 6569858,25 1450542,75

100877 Bergart 1 192,4 100314 6569857,75 1450540,25

100878 Porfyr 1 196,9 100311 6569857,25 1450539,25

100879 Bränt ben 1 0,1 5018 6569850,75 1450548,75

100880 Keramik 1 2,2 5116 6569855,75 1450543,75

100881 Bränt ben 4 0,8 5116 6569855,75 1450543,75

SAU RAPPORT 2009:5 217

Lösfynd Svartkärret 1

Fyndnr Material Kommentar ANTAL VIKT X Y Z

4030 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,0 6569860,23 1450536,03

4031 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,3 6569858,41 1450544,36

4032 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 8,8 6569857,86 1450542,23

4033 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 3,2 6569857,26 1450542,56

4034 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 1,7 6569856,43 1450542,47

4035 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,7 6569850,83 1450544,35

4036 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,2 6569850,65 1450543,07

4037 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 1,6 6569846,26 1450545,07

4350 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,5 6569851,88 1450547,43

4351 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 1,7 6569854,48 1450547,25

4352 Flinta Lösfynd, avtorvning 1 1,2 6569857,73 1450549,21

4354 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,4 6569859,39 1450552,63

4355 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 5,5 6569859,57 1450553,71

4356 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 11,1 6569853,97 1450554,63

4418 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,5 6569839,46 1450551,99

4419 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 4,2 6569844,05 1450556,20

4420 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 7,3 6569849,90 1450553,22

4421 Keramik Lösfynd, avtorvning 1 8,7 6569847,77 1450556,27

4422 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 2,3 6569847,84 1450556,35

4423 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,0 6569851,08 1450557,87

4424 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,1 6569851,47 1450558,88

4425 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 2,0 6569857,06 1450565,78

4430 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569857,77 1450565,09

4457 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 5,3 6569853,13 1450579,11

4458 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 7,0 6569853,98 1450563,86

4459 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,6 6569854,16 1450560,34

4460 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,2 6569853,67 1450555,56

4461 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569852,95 1450551,81

4468 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569848,76 1450551,30

4469 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 4,8 6569844,53 1450549,31

4470 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569843,75 1450548,57

4471 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569851,88 1450553,73

4580 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,0 6569842,08 1450562,11

4581 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569849,03 1450557,74

4582 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569854,19 1450552,95

4583 Kvarts Lösfynd, avtorvning 2 0,3 6569857,27 1450545,89

4601 Flinta Lösfynd, avbaning 1 0,5 6569848,35 1450568,78 74,80

4602 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,3 6569849,10 1450539,09 76,30

4604 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,2 6569853,68 1450563,61 75,32

4825 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,1 6569859,45 1450552,04 75,96

4826 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 18,7 6569836,76 1450559,07 75,38

5009 Flinta Lösfynd, avbaning 1 3,3 6569859,88 1450538,30 76,46

5022 Bränt ben Lösfynd, avbaning 16 8,5 6569846,89 1450544,89 76,10

5023 Bränt ben Lösfynd, avbaning 1 0,8 6569848,13 1450539,99 76,21

5449 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,6 6569855,84 1450553,85 75,50

5450 Kvartsit Lösfynd, avbaning 1 0,9 6569855,84 1450553,75 75,51

5451 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 6,4 6569854,88 1450551,75 75,58

5452 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 2,8 6569855,95 1450552,59 75,56

SAU RAPPORT 2009:5 217

Lösfynd Svartkärret 1

Fyndnr Material Kommentar ANTAL VIKT X Y Z

4030 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,0 6569860,23 1450536,03

4031 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,3 6569858,41 1450544,36

4032 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 8,8 6569857,86 1450542,23

4033 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 3,2 6569857,26 1450542,56

4034 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 1,7 6569856,43 1450542,47

4035 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,7 6569850,83 1450544,35

4036 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,2 6569850,65 1450543,07

4037 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 1,6 6569846,26 1450545,07

4350 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,5 6569851,88 1450547,43

4351 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 1,7 6569854,48 1450547,25

4352 Flinta Lösfynd, avtorvning 1 1,2 6569857,73 1450549,21

4354 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,4 6569859,39 1450552,63

4355 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 5,5 6569859,57 1450553,71

4356 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 11,1 6569853,97 1450554,63

4418 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,5 6569839,46 1450551,99

4419 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 4,2 6569844,05 1450556,20

4420 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 7,3 6569849,90 1450553,22

4421 Keramik Lösfynd, avtorvning 1 8,7 6569847,77 1450556,27

4422 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 2,3 6569847,84 1450556,35

4423 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,0 6569851,08 1450557,87

4424 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,1 6569851,47 1450558,88

4425 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 2,0 6569857,06 1450565,78

4430 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569857,77 1450565,09

4457 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 5,3 6569853,13 1450579,11

4458 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 7,0 6569853,98 1450563,86

4459 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,6 6569854,16 1450560,34

4460 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,2 6569853,67 1450555,56

4461 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569852,95 1450551,81

4468 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569848,76 1450551,30

4469 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 4,8 6569844,53 1450549,31

4470 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569843,75 1450548,57

4471 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569851,88 1450553,73

4580 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 1,0 6569842,08 1450562,11

4581 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569849,03 1450557,74

4582 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,1 6569854,19 1450552,95

4583 Kvarts Lösfynd, avtorvning 2 0,3 6569857,27 1450545,89

4601 Flinta Lösfynd, avbaning 1 0,5 6569848,35 1450568,78 74,80

4602 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,3 6569849,10 1450539,09 76,30

4604 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,2 6569853,68 1450563,61 75,32

4825 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,1 6569859,45 1450552,04 75,96

4826 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 18,7 6569836,76 1450559,07 75,38

5009 Flinta Lösfynd, avbaning 1 3,3 6569859,88 1450538,30 76,46

5022 Bränt ben Lösfynd, avbaning 16 8,5 6569846,89 1450544,89 76,10

5023 Bränt ben Lösfynd, avbaning 1 0,8 6569848,13 1450539,99 76,21

5449 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,6 6569855,84 1450553,85 75,50

5450 Kvartsit Lösfynd, avbaning 1 0,9 6569855,84 1450553,75 75,51

5451 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 6,4 6569854,88 1450551,75 75,58

5452 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 2,8 6569855,95 1450552,59 75,56

218 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Kommentar ANTAL VIKT X Y Z

5453 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 1,8 6569855,95 1450552,21 75,58

5454 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,1 6569856,80 1450551,51 75,57

5455 Kvartsit Lösfynd, avbaning 1 0,5 6569856,71 1450551,29 75,60

5456 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,1 6569856,72 1450550,87 75,61

5457 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,6 6569856,81 1450550,72 75,61

5471 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 304,9 6569860,65 1450552,92 75,73

5472 Flinta Lösfynd, avbaning 1 0,4 6569860,85 1450552,77 75,72

5473 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 9,0 6569861,01 1450552,70 75,71

Fynd från anläggningar Svartkärret 1

Fyndnr Material ANTAL VIKT Antal splitter Anläggning X Y

100587 Flinta 1 0,30 5531 6569856,09 1450542,71

100588 Kvartsit 2 296,60 5531 6569856,09 1450542,71

100589 Kvartsit 2 13,40 1 5531 6569856,09 1450542,71

218 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Kommentar ANTAL VIKT X Y Z

5453 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 1,8 6569855,95 1450552,21 75,58

5454 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,1 6569856,80 1450551,51 75,57

5455 Kvartsit Lösfynd, avbaning 1 0,5 6569856,71 1450551,29 75,60

5456 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,1 6569856,72 1450550,87 75,61

5457 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 0,6 6569856,81 1450550,72 75,61

5471 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 304,9 6569860,65 1450552,92 75,73

5472 Flinta Lösfynd, avbaning 1 0,4 6569860,85 1450552,77 75,72

5473 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 9,0 6569861,01 1450552,70 75,71

Fynd från anläggningar Svartkärret 1

Fyndnr Material ANTAL VIKT Antal splitter Anläggning X Y

100587 Flinta 1 0,30 5531 6569856,09 1450542,71

100588 Kvartsit 2 296,60 5531 6569856,09 1450542,71

100589 Kvartsit 2 13,40 1 5531 6569856,09 1450542,71

SAU RAPPORT 2009:5 219

Fynd från rutor Svartkärret 2

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100001 Kvarts 3 9,6 10002 6569804,25 1450648,25

100002 Kvartsit 1 1,4 10002 6569804,25 1450648,25

100003 Kvartsit 2 0,8 10003 6569804,25 1450652,25

100004 Kvartsit 1 0,1 10013 6569812,25 1450644,25

100005 Flinta 1 0,8 10021 6569796,25 1450652,25

100006 Kvarts 0 0,0 1 10029 6569812,25 1450672,25

100007 Kvartsit 1 4,5 10172 6569820,25 1450660,25

100008 Kvarts 2 0,3 10028 6569812,25 1450676,25

100009 Järn 1 3,9 10031 6569820,25 1450652,25

100010 Kvartsit 1 1,8 10032 6569802,25 1450646,25

100011 Kvarts 1 0,1 10032 6569802,25 1450646,25

100012 Kvartsit 2 10,7 10042 6569806,25 1450674,25

100013 Kvarts 6 1,7 10042 6569806,25 1450674,25

100014 Kvartsit 7 1086,7 10043 6569807,25 1450670,25

100015 Kvarts 1 0,1 10043 6569807,25 1450670,25

100016 Organiskt material 1 0,1 10159 6569810,25 1450666,25

100017 Kvarts 2 0,4 10979 6569806,25 1450694,25

100018 Kvartsit 1 0,3 10978 6569810,25 1450690,25

100019 Flinta 1 1,8 10978 6569810,25 1450690,25

100020 Organiskt material 3 0,1 10975 6569806,25 1450690,25

100021 Kvartsit 1 45,6 10165 6569798,25 1450678,25

100022 Kvarts 2 0,4 1 10037 6569798,25 1450654,25

100023 Flinta 1 42,3 10165 6569798,25 1450678,25

100024 Kvarts 1 14,1 11567 6569803,25 1450647,75

100025 Kvarts 1 13,0 11570 6569803,75 1450647,75

100026 Kvartsit 4 42,8 11578 6569806,75 1450670,75

100027 Kvarts 7 4,5 11578 6569806,75 1450670,75

100028 Kvartsit 3 1,4 11579 6569807,25 1450670,75

100029 Kvarts 1 0,7 11579 6569807,25 1450670,75

100030 Kvartsit 10 8,3 11580 6569807,25 1450671,25

100031 Kvarts 4 3,7 11580 6569807,25 1450671,25

100032 Kvartsit 5 10,9 11581 6569806,75 1450671,25

100033 Kvarts 2 5,1 11583 6569807,25 1450671,75

100034 Kvartsit 10 17,9 11583 6569807,25 1450671,75

100035 Kvarts 2 18,0 11586 6569805,75 1450674,25

100036 Kvartsit 4 49,8 11582 6569806,75 1450671,75

100037 Kvarts 1 3,1 1 11855 6569806,25 1450673,75

100038 Kvartsit 3 19,2 11856 6569806,75 1450673,75

100039 Kvarts 2 1,3 4 11856 6569806,75 1450673,75

100040 Kvarts 1 2,6 2 11857 6569806,75 1450674,25

100041 Kvartsit 1 5,0 1 11858 6569806,75 1450674,75

100042 Kvarts 1 0,3 11858 6569806,75 1450674,75

100043 Kvarts 1 0,2 11859 6569806,25 1450674,75

100044 Kvarts 3 1,6 4 11860 6569807,75 1450670,75

100045 Kvartsit 2 9,0 1 11860 6569807,75 1450670,75

100046 Kvartsit 5 14,3 7 11861 6569807,75 1450671,25

100047 Kvartsit 3 2,0 11861 6569807,75 1450671,25

100048 Kvartsit 6 178,9 9 11862 6569807,75 1450671,75

SAU RAPPORT 2009:5 219

Fynd från rutor Svartkärret 2

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100001 Kvarts 3 9,6 10002 6569804,25 1450648,25

100002 Kvartsit 1 1,4 10002 6569804,25 1450648,25

100003 Kvartsit 2 0,8 10003 6569804,25 1450652,25

100004 Kvartsit 1 0,1 10013 6569812,25 1450644,25

100005 Flinta 1 0,8 10021 6569796,25 1450652,25

100006 Kvarts 0 0,0 1 10029 6569812,25 1450672,25

100007 Kvartsit 1 4,5 10172 6569820,25 1450660,25

100008 Kvarts 2 0,3 10028 6569812,25 1450676,25

100009 Järn 1 3,9 10031 6569820,25 1450652,25

100010 Kvartsit 1 1,8 10032 6569802,25 1450646,25

100011 Kvarts 1 0,1 10032 6569802,25 1450646,25

100012 Kvartsit 2 10,7 10042 6569806,25 1450674,25

100013 Kvarts 6 1,7 10042 6569806,25 1450674,25

100014 Kvartsit 7 1086,7 10043 6569807,25 1450670,25

100015 Kvarts 1 0,1 10043 6569807,25 1450670,25

100016 Organiskt material 1 0,1 10159 6569810,25 1450666,25

100017 Kvarts 2 0,4 10979 6569806,25 1450694,25

100018 Kvartsit 1 0,3 10978 6569810,25 1450690,25

100019 Flinta 1 1,8 10978 6569810,25 1450690,25

100020 Organiskt material 3 0,1 10975 6569806,25 1450690,25

100021 Kvartsit 1 45,6 10165 6569798,25 1450678,25

100022 Kvarts 2 0,4 1 10037 6569798,25 1450654,25

100023 Flinta 1 42,3 10165 6569798,25 1450678,25

100024 Kvarts 1 14,1 11567 6569803,25 1450647,75

100025 Kvarts 1 13,0 11570 6569803,75 1450647,75

100026 Kvartsit 4 42,8 11578 6569806,75 1450670,75

100027 Kvarts 7 4,5 11578 6569806,75 1450670,75

100028 Kvartsit 3 1,4 11579 6569807,25 1450670,75

100029 Kvarts 1 0,7 11579 6569807,25 1450670,75

100030 Kvartsit 10 8,3 11580 6569807,25 1450671,25

100031 Kvarts 4 3,7 11580 6569807,25 1450671,25

100032 Kvartsit 5 10,9 11581 6569806,75 1450671,25

100033 Kvarts 2 5,1 11583 6569807,25 1450671,75

100034 Kvartsit 10 17,9 11583 6569807,25 1450671,75

100035 Kvarts 2 18,0 11586 6569805,75 1450674,25

100036 Kvartsit 4 49,8 11582 6569806,75 1450671,75

100037 Kvarts 1 3,1 1 11855 6569806,25 1450673,75

100038 Kvartsit 3 19,2 11856 6569806,75 1450673,75

100039 Kvarts 2 1,3 4 11856 6569806,75 1450673,75

100040 Kvarts 1 2,6 2 11857 6569806,75 1450674,25

100041 Kvartsit 1 5,0 1 11858 6569806,75 1450674,75

100042 Kvarts 1 0,3 11858 6569806,75 1450674,75

100043 Kvarts 1 0,2 11859 6569806,25 1450674,75

100044 Kvarts 3 1,6 4 11860 6569807,75 1450670,75

100045 Kvartsit 2 9,0 1 11860 6569807,75 1450670,75

100046 Kvartsit 5 14,3 7 11861 6569807,75 1450671,25

100047 Kvartsit 3 2,0 11861 6569807,75 1450671,25

100048 Kvartsit 6 178,9 9 11862 6569807,75 1450671,75

220 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100050 Flinta 1 0,1 11862 6569807,75 1450671,75

100051 Kvarts 2 0,4 1 11862 6569807,75 1450671,75

100052 Kvartsit 2 0,5 6 11864 6569808,25 1450671,25

100053 Kvarts 5 1,7 13 11864 6569808,25 1450671,25

100054 Kvartsit 15 415,4 9 11865 6569808,25 1450671,75

100056 Kvarts 0 0,0 1 11571 6569803,75 1450648,25

100057 Kvarts 0 0,0 1 11587 6569805,25 1450674,25

100058 Kvarts 1 0,1 11591 6569803,75 1450651,25

100061 Kvarts 0 0,0 2 11863 6569808,25 1450670,75

100001 Organiskt material 13 0,5 2007 6569808,25 1450680,25

100002 Organiskt material 10 0,1 2063 6569804,25 1450668,25

100003 Organiskt material 2 0,2 2077 6569809,75 1450670,75

100004 Flinta 1 0,2 2063 6569804,25 1450668,25

100005 Kvarts 1 0,6 2035 6569816,25 1450664,25

100006 Kvartsit 1 1,6 2035 6569816,25 1450664,25

100008 Kvarts 2 6,4 2005 6569807,25 1450672,25

100009 Kvarts 1 0,6 2015 6569808,25 1450664,25

100010 Kvartsit 1 15,3 2031 6569800,25 1450656,25

100011 Kvarts 1 1,2 2039 6569800,25 1450647,75

100012 Kvarts 4 8,9 2077 6569809,75 1450670,75

100013 Kvarts 1 0,2 2009 6569800,25 1450688,25

100014 Kvartsit 2 2,1 2043 6569816,25 1450649,25

100015 Ben 1 0,1 2151 6569797,63 1450679,38

100016 Kvarts 1 0,1 2151 6569797,63 1450679,38

100018 Keramik 9 5,9 2019 6569816,25 1450680,25

Lösfynd Svartkärret 2

Fyndnr Material Kommentar ANTAL VIKT X Y Z

10018 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 5,5 6569808,00 1450662,63 69,89

10176 Grönsten Lösfynd, avtorvning 1 57,1 6569809,12 1450689,93 64,18

10177 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 13,0 6569809,26 1450672,30 65,31

10149 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,5 6569807,02 1450679,76 68,92

12050 Grönsten Lösfynd, avbaning 1 115,0 6569804,34 1450674,09 68,99

12151 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 162,9 6569804,75 1450675,12 68,94

12152 Kvartsit Lösfynd, avbaning 1 5,3 6569808,30 1450672,09 69,09

12153 Kvartsit Lösfynd, avbaning 2 17,1 6569809,03 1450672,21 69,21

12154 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 1,8 6569809,30 1450670,50 69,29

12155 Kvartsit Lösfynd, avbaning 1 4,7 6569803,94 1450673,87 68,98

12378 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 14,9 6569804,17 1450686,83 68,1

12379 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 2,5 6569801,88 1450670,66 69,04

Fynd från anläggningar Svartkärret 2

Fyndnr Material ANTAL VIKT Anläggning X Y

100055 Organiskt material 3 0,1 12027 6569803,74 1450674,87

220 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Antal splitter Ruta X Y

100050 Flinta 1 0,1 11862 6569807,75 1450671,75

100051 Kvarts 2 0,4 1 11862 6569807,75 1450671,75

100052 Kvartsit 2 0,5 6 11864 6569808,25 1450671,25

100053 Kvarts 5 1,7 13 11864 6569808,25 1450671,25

100054 Kvartsit 15 415,4 9 11865 6569808,25 1450671,75

100056 Kvarts 0 0,0 1 11571 6569803,75 1450648,25

100057 Kvarts 0 0,0 1 11587 6569805,25 1450674,25

100058 Kvarts 1 0,1 11591 6569803,75 1450651,25

100061 Kvarts 0 0,0 2 11863 6569808,25 1450670,75

100001 Organiskt material 13 0,5 2007 6569808,25 1450680,25

100002 Organiskt material 10 0,1 2063 6569804,25 1450668,25

100003 Organiskt material 2 0,2 2077 6569809,75 1450670,75

100004 Flinta 1 0,2 2063 6569804,25 1450668,25

100005 Kvarts 1 0,6 2035 6569816,25 1450664,25

100006 Kvartsit 1 1,6 2035 6569816,25 1450664,25

100008 Kvarts 2 6,4 2005 6569807,25 1450672,25

100009 Kvarts 1 0,6 2015 6569808,25 1450664,25

100010 Kvartsit 1 15,3 2031 6569800,25 1450656,25

100011 Kvarts 1 1,2 2039 6569800,25 1450647,75

100012 Kvarts 4 8,9 2077 6569809,75 1450670,75

100013 Kvarts 1 0,2 2009 6569800,25 1450688,25

100014 Kvartsit 2 2,1 2043 6569816,25 1450649,25

100015 Ben 1 0,1 2151 6569797,63 1450679,38

100016 Kvarts 1 0,1 2151 6569797,63 1450679,38

100018 Keramik 9 5,9 2019 6569816,25 1450680,25

Lösfynd Svartkärret 2

Fyndnr Material Kommentar ANTAL VIKT X Y Z

10018 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 5,5 6569808,00 1450662,63 69,89

10176 Grönsten Lösfynd, avtorvning 1 57,1 6569809,12 1450689,93 64,18

10177 Kvartsit Lösfynd, avtorvning 1 13,0 6569809,26 1450672,30 65,31

10149 Kvarts Lösfynd, avtorvning 1 0,5 6569807,02 1450679,76 68,92

12050 Grönsten Lösfynd, avbaning 1 115,0 6569804,34 1450674,09 68,99

12151 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 162,9 6569804,75 1450675,12 68,94

12152 Kvartsit Lösfynd, avbaning 1 5,3 6569808,30 1450672,09 69,09

12153 Kvartsit Lösfynd, avbaning 2 17,1 6569809,03 1450672,21 69,21

12154 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 1,8 6569809,30 1450670,50 69,29

12155 Kvartsit Lösfynd, avbaning 1 4,7 6569803,94 1450673,87 68,98

12378 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 14,9 6569804,17 1450686,83 68,1

12379 Kvarts Lösfynd, avbaning 1 2,5 6569801,88 1450670,66 69,04

Fynd från anläggningar Svartkärret 2

Fyndnr Material ANTAL VIKT Anläggning X Y

100055 Organiskt material 3 0,1 12027 6569803,74 1450674,87

SAU RAPPORT 2009:5 221

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100020 Kvarts 2 1,3 3005 6569650,25 1450642,25

100024 Flinta 2 0,4 3007 6569658,25 1450658,25

100003 Bergart 1 243,6 3011 6569674,25 1450657,75

100015 Organiskt material 3 0,1 3011 6569674,25 1450657,75

100005 Porfyr 1 15,0 3013 6569650,25 1450634,25

100023 Kvarts 1 0,6 3017 6569634,25 1450634,25

100029 Keramik 1 1,2 3023 6569634,25 1450644,25

100004 Ben 1 0,1 3025 6569642,25 1450645,25

100012 Kvarts 4 5,2 3025 6569642,25 1450645,25

100017 Organiskt material 10 0,1 3025 6569642,25 1450645,25

100039 Flinta 1 0,1 3025 6569642,25 1450645,25

100030 Keramik 1 1,8 3029 6569618,25 1450634,25

100031 Bränd lera 2 3,5 3029 6569618,25 1450634,25

100007 Kvarts 1 0,2 3053 6569674,25 1450666,25

100010 Ben 2 17,3 3053 6569674,25 1450666,25

100006 Flinta 1 0,4 3053 6569674,25 1450666,25

100041 Bränd lera 1 0,4 3053 6569674,25 1450666,25

100019 Kvarts 2 6,0 3061 6569634,25 1450650,25

100009 Kvarts 4 0,7 3063 6569626,25 1450650,25

100028 Keramik 1 1,4 3063 6569626,25 1450650,25

100014 Organiskt material 10 0,2 3065 6569618,25 1450642,75

100011 Ben 2 0,1 3119 6569682,25 1450666,25

100013 Organiskt material 2 0,4 3119 6569682,25 1450666,25

100027 Keramik 1 0,5 3119 6569682,25 1450666,25

100022 Kvarts 1 0,1 16000 6569610,25 1450641,25

100235 Kvarts 2 0,3 16001 6569614,25 1450641,25

100002 Keramik 3 0,9 16002 6569626,25 1450645,25

100003 Kvarts 1 1,3 16004 6569634,25 1450645,25

100004 Slagg 2 7,9 16005 6569638,25 1450645,25

100005 Kvarts 1 1,0 16005 6569638,25 1450645,25

100006 Kvarts 4 10,2 16006 6569642,25 1450646,25

100024 Organiskt material 2 0,1 16007 6569648,25 1450646,25

100241 Kvarts 1 0,3 2 16007 6569648,25 1450646,25

100009 Flinta 1 0,4 16008 6569651,25 1450645,25

100007 Kvarts 1 1,0 16008 6569651,25 1450645,25

100008 Kvartsit 3 0,4 16008 6569651,25 1450645,25

100032 Kvarts 1 1,1 16011 6569637,25 1450642,25

100010 Kvarts 1 0,3 16012 6569642,25 1450640,25

100237 Kvarts 0 0,0 1 16014 6569662,25 1450658,25

100012 Kvarts 2 2,7 16016 6569670,25 1450658,25

100013 Organiskt material 2 0,1 16016 6569670,25 1450658,25

100014 Kvartsit 5 47,1 16017 6569670,25 1450662,25

100238 Kvarts 0 0,0 1 16018 6569674,25 1450662,25

100018 Flinta 1 0,1 16019 6569678,25 1450662,25

100016 Keramik 1 3,4 16019 6569678,25 1450662,25

100017 Bränt ben 1 0,1 16019 6569678,25 1450662,25

100239 Keramik 2 1,3 16019 6569678,25 1450662,25

100240 Bränd lera 1 0,3 16019 6569678,25 1450662,25

Fynd från rutor Svartkärret 3

SAU RAPPORT 2009:5 221

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100020 Kvarts 2 1,3 3005 6569650,25 1450642,25

100024 Flinta 2 0,4 3007 6569658,25 1450658,25

100003 Bergart 1 243,6 3011 6569674,25 1450657,75

100015 Organiskt material 3 0,1 3011 6569674,25 1450657,75

100005 Porfyr 1 15,0 3013 6569650,25 1450634,25

100023 Kvarts 1 0,6 3017 6569634,25 1450634,25

100029 Keramik 1 1,2 3023 6569634,25 1450644,25

100004 Ben 1 0,1 3025 6569642,25 1450645,25

100012 Kvarts 4 5,2 3025 6569642,25 1450645,25

100017 Organiskt material 10 0,1 3025 6569642,25 1450645,25

100039 Flinta 1 0,1 3025 6569642,25 1450645,25

100030 Keramik 1 1,8 3029 6569618,25 1450634,25

100031 Bränd lera 2 3,5 3029 6569618,25 1450634,25

100007 Kvarts 1 0,2 3053 6569674,25 1450666,25

100010 Ben 2 17,3 3053 6569674,25 1450666,25

100006 Flinta 1 0,4 3053 6569674,25 1450666,25

100041 Bränd lera 1 0,4 3053 6569674,25 1450666,25

100019 Kvarts 2 6,0 3061 6569634,25 1450650,25

100009 Kvarts 4 0,7 3063 6569626,25 1450650,25

100028 Keramik 1 1,4 3063 6569626,25 1450650,25

100014 Organiskt material 10 0,2 3065 6569618,25 1450642,75

100011 Ben 2 0,1 3119 6569682,25 1450666,25

100013 Organiskt material 2 0,4 3119 6569682,25 1450666,25

100027 Keramik 1 0,5 3119 6569682,25 1450666,25

100022 Kvarts 1 0,1 16000 6569610,25 1450641,25

100235 Kvarts 2 0,3 16001 6569614,25 1450641,25

100002 Keramik 3 0,9 16002 6569626,25 1450645,25

100003 Kvarts 1 1,3 16004 6569634,25 1450645,25

100004 Slagg 2 7,9 16005 6569638,25 1450645,25

100005 Kvarts 1 1,0 16005 6569638,25 1450645,25

100006 Kvarts 4 10,2 16006 6569642,25 1450646,25

100024 Organiskt material 2 0,1 16007 6569648,25 1450646,25

100241 Kvarts 1 0,3 2 16007 6569648,25 1450646,25

100009 Flinta 1 0,4 16008 6569651,25 1450645,25

100007 Kvarts 1 1,0 16008 6569651,25 1450645,25

100008 Kvartsit 3 0,4 16008 6569651,25 1450645,25

100032 Kvarts 1 1,1 16011 6569637,25 1450642,25

100010 Kvarts 1 0,3 16012 6569642,25 1450640,25

100237 Kvarts 0 0,0 1 16014 6569662,25 1450658,25

100012 Kvarts 2 2,7 16016 6569670,25 1450658,25

100013 Organiskt material 2 0,1 16016 6569670,25 1450658,25

100014 Kvartsit 5 47,1 16017 6569670,25 1450662,25

100238 Kvarts 0 0,0 1 16018 6569674,25 1450662,25

100018 Flinta 1 0,1 16019 6569678,25 1450662,25

100016 Keramik 1 3,4 16019 6569678,25 1450662,25

100017 Bränt ben 1 0,1 16019 6569678,25 1450662,25

100239 Keramik 2 1,3 16019 6569678,25 1450662,25

100240 Bränd lera 1 0,3 16019 6569678,25 1450662,25

Fynd från rutor Svartkärret 3

222 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100025 Kvartsit 1 0,3 16020 6569678,25 1450665,25

100020 Flinta 1 0,3 16021 6569678,25 1450658,25

100019 Keramik 1 0,6 16021 6569678,25 1450658,25

100021 Bränt ben 2 0,3 16021 6569678,25 1450658,25

100033 Slagg 1 16,3 16022 6569678,25 1450655,25

100034 Bränd lera 1 5,9 16022 6569678,25 1450655,25

100035 Kvarts 2 0,3 16023 6569636,25 1450639,25

100026 Kvartsit 1 1,8 16027 6569605,25 1450641,25

100242 Kvarts 0 0,0 1 16027 6569605,25 1450641,25

100036 Kvarts 1 0,7 16028 6569608,25 1450642,25

100037 Bränd lera 10 57,8 16029 6569628,25 1450647,25

100236 Kvarts 0 0,0 1 16029 6569628,25 1450647,25

100038 Kvarts 3 5,3 16031 6569636,25 1450647,25

100039 Kvarts 1 0,2 1 16032 6569640,25 1450647,25

100043 Kvarts 1 0,3 16033 6569644,25 1450647,25

100044 Kvarts 1 0,1 16033 6569644,25 1450647,25

100041 Kvartsit 0 0,0 1 16034 6569643,25 1450643,25

100042 Organiskt material 2 0,1 16034 6569643,25 1450643,25

100045 Kvarts 3 2,3 5 16035 6569640,25 1450643,75

100046 Bränt ben 2 0,2 16036 6569634,25 1450637,25

100047 Bränd lera 2 6,6 16036 6569634,25 1450637,25

100048 Flinta 1 1,5 16039 6569656,25 1450656,25

100052 Kvartsit 1 3,7 16042 6569672,25 1450656,25

100053 Kvarts 3 2,8 16042 6569672,25 1450656,25

100054 Kvarts 1 1,4 16044 6569676,25 1450660,25

100049 Kvarts 1 0,1 16045 6569676,25 1450664,25

100186 Kvartsit 1 2,7 16045 6569676,25 1450664,25

100027 Organiskt material 1 0,1 16327 6569666,25 1450662,25

100028 Kvartsit 1 0,3 16327 6569666,25 1450662,25

100029 Kvarts 1 0,1 1 16327 6569666,25 1450662,25

100051 Flinta 1 0,1 16328 6569668,25 1450659,25

100050 Sandsten 1 1,8 16328 6569668,25 1450659,25

100030 Kvarts 3 136,7 16329 6569674,25 1450654,25

100031 Kvartsit 1 3,3 16329 6569674,25 1450654,25

100055 Kvarts 1 0,2 16909 6569676,75 1450663,75

100056 Kvarts 1 0,1 16910 6569677,25 1450663,75

100057 Kvarts 1 0,2 1 16911 6569677,75 1450663,75

100058 Bränt ben 1 0,1 16912 6569677,75 1450664,25

100059 Bränt ben 2 0,2 16913 6569677,25 1450664,25

100062 Flinta 1 0,1 16927 6569669,25 1450660,25

100060 Kvarts 1 6,2 16927 6569669,25 1450660,25

100061 Kvartsit 1 0,2 16927 6569669,25 1450660,25

100064 Flinta 6 0,5 4 16928 6569669,75 1450660,25

100063 Organiskt material 3 0,1 16928 6569669,75 1450660,25

100246 Kvarts 0 0,0 4 16928 6569669,75 1450660,25

100065 Kvarts 2 2,7 1 16929 6569670,25 1450660,25

100067 Flinta 1 0,1 16930 6569669,25 1450660,75

100066 Organiskt material 10 0,8 16930 6569669,25 1450660,75

100068 Kvartsit 5 27,3 16930 6569669,25 1450660,75

100069 Kvarts 4 5,3 16930 6569669,25 1450660,75

222 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100025 Kvartsit 1 0,3 16020 6569678,25 1450665,25

100020 Flinta 1 0,3 16021 6569678,25 1450658,25

100019 Keramik 1 0,6 16021 6569678,25 1450658,25

100021 Bränt ben 2 0,3 16021 6569678,25 1450658,25

100033 Slagg 1 16,3 16022 6569678,25 1450655,25

100034 Bränd lera 1 5,9 16022 6569678,25 1450655,25

100035 Kvarts 2 0,3 16023 6569636,25 1450639,25

100026 Kvartsit 1 1,8 16027 6569605,25 1450641,25

100242 Kvarts 0 0,0 1 16027 6569605,25 1450641,25

100036 Kvarts 1 0,7 16028 6569608,25 1450642,25

100037 Bränd lera 10 57,8 16029 6569628,25 1450647,25

100236 Kvarts 0 0,0 1 16029 6569628,25 1450647,25

100038 Kvarts 3 5,3 16031 6569636,25 1450647,25

100039 Kvarts 1 0,2 1 16032 6569640,25 1450647,25

100043 Kvarts 1 0,3 16033 6569644,25 1450647,25

100044 Kvarts 1 0,1 16033 6569644,25 1450647,25

100041 Kvartsit 0 0,0 1 16034 6569643,25 1450643,25

100042 Organiskt material 2 0,1 16034 6569643,25 1450643,25

100045 Kvarts 3 2,3 5 16035 6569640,25 1450643,75

100046 Bränt ben 2 0,2 16036 6569634,25 1450637,25

100047 Bränd lera 2 6,6 16036 6569634,25 1450637,25

100048 Flinta 1 1,5 16039 6569656,25 1450656,25

100052 Kvartsit 1 3,7 16042 6569672,25 1450656,25

100053 Kvarts 3 2,8 16042 6569672,25 1450656,25

100054 Kvarts 1 1,4 16044 6569676,25 1450660,25

100049 Kvarts 1 0,1 16045 6569676,25 1450664,25

100186 Kvartsit 1 2,7 16045 6569676,25 1450664,25

100027 Organiskt material 1 0,1 16327 6569666,25 1450662,25

100028 Kvartsit 1 0,3 16327 6569666,25 1450662,25

100029 Kvarts 1 0,1 1 16327 6569666,25 1450662,25

100051 Flinta 1 0,1 16328 6569668,25 1450659,25

100050 Sandsten 1 1,8 16328 6569668,25 1450659,25

100030 Kvarts 3 136,7 16329 6569674,25 1450654,25

100031 Kvartsit 1 3,3 16329 6569674,25 1450654,25

100055 Kvarts 1 0,2 16909 6569676,75 1450663,75

100056 Kvarts 1 0,1 16910 6569677,25 1450663,75

100057 Kvarts 1 0,2 1 16911 6569677,75 1450663,75

100058 Bränt ben 1 0,1 16912 6569677,75 1450664,25

100059 Bränt ben 2 0,2 16913 6569677,25 1450664,25

100062 Flinta 1 0,1 16927 6569669,25 1450660,25

100060 Kvarts 1 6,2 16927 6569669,25 1450660,25

100061 Kvartsit 1 0,2 16927 6569669,25 1450660,25

100064 Flinta 6 0,5 4 16928 6569669,75 1450660,25

100063 Organiskt material 3 0,1 16928 6569669,75 1450660,25

100246 Kvarts 0 0,0 4 16928 6569669,75 1450660,25

100065 Kvarts 2 2,7 1 16929 6569670,25 1450660,25

100067 Flinta 1 0,1 16930 6569669,25 1450660,75

100066 Organiskt material 10 0,8 16930 6569669,25 1450660,75

100068 Kvartsit 5 27,3 16930 6569669,25 1450660,75

100069 Kvarts 4 5,3 16930 6569669,25 1450660,75

SAU RAPPORT 2009:5 223

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100187 Organiskt material 1 0,9 16930 6569669,25 1450660,75

100071 Flinta 4 0,4 16931 6569669,75 1450660,75

100070 Organiskt material 2 0,1 16931 6569669,75 1450660,75

100072 Kvartsit 2 38,6 16931 6569669,75 1450660,75

100247 Kvarts 0 0,0 2 16931 6569669,75 1450660,75

100112 Organiskt material 2 0,1 16932 6569670,25 1450660,75

100113 Kvarts 2 6,2 1 16932 6569670,25 1450660,75

100073 Kvartsit 2 0,6 1 16933 6569669,25 1450661,25

100074 Kvarts 1 0,3 2 16933 6569669,25 1450661,25

100075 Kvartsit 1 1,0 16934 6569669,75 1450661,25

100077 Flinta 1 0,1 16935 6569670,25 1450661,25

100076 Organiskt material 1 0,1 16935 6569670,25 1450661,25

100078 Kvartsit 1 1,3 1 16935 6569670,25 1450661,25

100079 Kvarts 1 0,7 16935 6569670,25 1450661,25

100080 Organiskt material 1 0,6 16937 6569650,75 1450645,75

100081 Kvarts 1 0,5 16937 6569650,75 1450645,75

100082 Kvarts 1 0,7 1 16938 6569651,25 1450645,75

100083 Kvarts 1 0,4 4 16939 6569650,25 1450646,25

100243 Kvarts 0 0,0 2 16940 6569650,75 1450646,25

100084 Kvarts 1 0,2 16941 6569651,25 1450646,25

100085 Kvarts 2 0,7 4 16941 6569651,25 1450646,25

100244 Kvarts 0 0,0 4 16942 6569650,25 1450646,75

100245 Kvarts 0 0,0 4 16943 6569650,75 1450646,75

100086 Flinta 1 0,1 16945 6569640,25 1450644,25

100087 Kvarts 3 4,3 3 16946 6569640,75 1450644,25

100115 Flinta 2 1,4 16947 6569641,25 1450644,25

100097 Organiskt material 3 0,1 16947 6569641,25 1450644,25

100114 Organiskt material 1 0,1 16947 6569641,25 1450644,25

100248 Kvarts 0 0,0 6 16947 6569641,25 1450644,25

100089 Flinta 1 1,2 16948 6569640,25 1450644,75

100088 Kvarts 1 0,2 1 16948 6569640,25 1450644,75

100090 Kvarts 1 0,4 1 16948 6569640,25 1450644,75

100091 Organiskt material 2 0,1 16948 6569640,25 1450644,75

100092 Kvarts 1 0,6 4 16949 6569640,75 1450644,75

100093 Kvarts 4 6,5 16949 6569640,75 1450644,75

100101 Flinta 1 0,3 16950 6569641,25 1450644,75

100094 Organiskt material 1 0,1 16950 6569641,25 1450644,75

100098 Slagg 1 2,1 16950 6569641,25 1450644,75

100099 Keramik 2 4,5 16950 6569641,25 1450644,75

100100 Kvarts 1 3,1 12 16950 6569641,25 1450644,75

100102 Kvarts 2 0,9 16950 6569641,25 1450644,75

100095 Kvarts 3 9,0 3 16951 6569640,25 1450645,25

100104 Flinta 1 1,0 16952 6569640,75 1450645,25

100103 Kvarts 2 1,3 2 16952 6569640,75 1450645,25

100105 Flinta 1 0,7 16952 6569640,75 1450645,25

100106 Flinta 1 0,4 16952 6569640,75 1450645,25

100107 Kvarts 2 4,1 5 16952 6569640,75 1450645,25

100111 Flinta 3 1,1 16953 6569641,25 1450645,25

100108 Organiskt material 1 0,1 16953 6569641,25 1450645,25

100109 Organiskt material 2 0,1 16953 6569641,25 1450645,25

SAU RAPPORT 2009:5 223

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100187 Organiskt material 1 0,9 16930 6569669,25 1450660,75

100071 Flinta 4 0,4 16931 6569669,75 1450660,75

100070 Organiskt material 2 0,1 16931 6569669,75 1450660,75

100072 Kvartsit 2 38,6 16931 6569669,75 1450660,75

100247 Kvarts 0 0,0 2 16931 6569669,75 1450660,75

100112 Organiskt material 2 0,1 16932 6569670,25 1450660,75

100113 Kvarts 2 6,2 1 16932 6569670,25 1450660,75

100073 Kvartsit 2 0,6 1 16933 6569669,25 1450661,25

100074 Kvarts 1 0,3 2 16933 6569669,25 1450661,25

100075 Kvartsit 1 1,0 16934 6569669,75 1450661,25

100077 Flinta 1 0,1 16935 6569670,25 1450661,25

100076 Organiskt material 1 0,1 16935 6569670,25 1450661,25

100078 Kvartsit 1 1,3 1 16935 6569670,25 1450661,25

100079 Kvarts 1 0,7 16935 6569670,25 1450661,25

100080 Organiskt material 1 0,6 16937 6569650,75 1450645,75

100081 Kvarts 1 0,5 16937 6569650,75 1450645,75

100082 Kvarts 1 0,7 1 16938 6569651,25 1450645,75

100083 Kvarts 1 0,4 4 16939 6569650,25 1450646,25

100243 Kvarts 0 0,0 2 16940 6569650,75 1450646,25

100084 Kvarts 1 0,2 16941 6569651,25 1450646,25

100085 Kvarts 2 0,7 4 16941 6569651,25 1450646,25

100244 Kvarts 0 0,0 4 16942 6569650,25 1450646,75

100245 Kvarts 0 0,0 4 16943 6569650,75 1450646,75

100086 Flinta 1 0,1 16945 6569640,25 1450644,25

100087 Kvarts 3 4,3 3 16946 6569640,75 1450644,25

100115 Flinta 2 1,4 16947 6569641,25 1450644,25

100097 Organiskt material 3 0,1 16947 6569641,25 1450644,25

100114 Organiskt material 1 0,1 16947 6569641,25 1450644,25

100248 Kvarts 0 0,0 6 16947 6569641,25 1450644,25

100089 Flinta 1 1,2 16948 6569640,25 1450644,75

100088 Kvarts 1 0,2 1 16948 6569640,25 1450644,75

100090 Kvarts 1 0,4 1 16948 6569640,25 1450644,75

100091 Organiskt material 2 0,1 16948 6569640,25 1450644,75

100092 Kvarts 1 0,6 4 16949 6569640,75 1450644,75

100093 Kvarts 4 6,5 16949 6569640,75 1450644,75

100101 Flinta 1 0,3 16950 6569641,25 1450644,75

100094 Organiskt material 1 0,1 16950 6569641,25 1450644,75

100098 Slagg 1 2,1 16950 6569641,25 1450644,75

100099 Keramik 2 4,5 16950 6569641,25 1450644,75

100100 Kvarts 1 3,1 12 16950 6569641,25 1450644,75

100102 Kvarts 2 0,9 16950 6569641,25 1450644,75

100095 Kvarts 3 9,0 3 16951 6569640,25 1450645,25

100104 Flinta 1 1,0 16952 6569640,75 1450645,25

100103 Kvarts 2 1,3 2 16952 6569640,75 1450645,25

100105 Flinta 1 0,7 16952 6569640,75 1450645,25

100106 Flinta 1 0,4 16952 6569640,75 1450645,25

100107 Kvarts 2 4,1 5 16952 6569640,75 1450645,25

100111 Flinta 3 1,1 16953 6569641,25 1450645,25

100108 Organiskt material 1 0,1 16953 6569641,25 1450645,25

100109 Organiskt material 2 0,1 16953 6569641,25 1450645,25

224 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100110 Kvarts 6 5,0 11 16953 6569641,25 1450645,25

100116 Kvarts 1 1,0 16957 6569669,75 1450661,75

100117 Kvartsit 1 0,6 16957 6569669,75 1450661,75

100124 Flinta 1 0,5 16958 6569669,25 1450661,75

100118 Kvartsit 1 0,8 1 16958 6569669,25 1450661,75

100119 Kvarts 1 0,3 16958 6569669,25 1450661,75

100120 Kvartsit 1 0,3 16958 6569669,25 1450661,75

100121 Kvartsit 1 2,0 2 16959 6569668,75 1450661,75

100174 Flinta 1 0,1 16960 6569668,75 1450661,25

100172 Kvartsit 1 1,4 16960 6569668,75 1450661,25

100173 Kvartsit 2 1,2 4 16960 6569668,75 1450661,25

100175 Kvarts 1 0,4 16960 6569668,75 1450661,25

100176 Porfyr 2 10,1 16960 6569668,75 1450661,25

100178 Flinta 1 0,1 16961 6569668,75 1450660,75

100177 Kvartsit 2 8,0 16961 6569668,75 1450660,75

100179 Kvarts 1 0,8 1 16961 6569668,75 1450660,75

100123 Kvarts 1 2,0 16962 6569668,75 1450660,25

100122 Flinta 1 9,4 16962 6569668,75 1450660,25

100125 Kvartsit 2 0,3 16962 6569668,75 1450660,25

100126 Organiskt material 1 0,1 16962 6569668,75 1450660,25

100127 Kvarts 4 1,1 1 16963 6569668,75 1450659,75

100129 Organiskt material 7 0,5 16963 6569668,75 1450659,75

100130 Flinta 1 1,5 16964 6569640,75 1450643,75

100131 Kvarts 3 0,9 16964 6569640,75 1450643,75

100128 Kvartsit 1 25,6 16965 6569641,25 1450643,75

100132 Flinta 1 0,1 16965 6569641,25 1450643,75

100133 Kvarts 2 1,1 6 16965 6569641,25 1450643,75

100134 Flinta 1 0,3 16966 6569641,75 1450643,75

100135 Kvarts 3 10,8 2 16966 6569641,75 1450643,75

100136 Kvarts 8 6,0 5 16967 6569641,75 1450644,25

100137 Flinta 1 0,1 16967 6569641,75 1450644,25

100138 Flinta 2 0,3 16968 6569641,75 1450644,75

100139 Kvarts 3 8,0 16968 6569641,75 1450644,75

100140 Kvarts 2 16,1 4 16971 6569641,25 1450645,75

100141 Kvarts 2 0,8 16972 6569640,75 1450645,75

100142 Keramik 2 19,7 16973 6569640,25 1450645,75

100143 Flinta 1 0,4 16973 6569640,25 1450645,75

100144 Kvarts 1 0,1 16973 6569640,25 1450645,75

100180 Flinta 3 0,3 16974 6569639,75 1450645,75

100181 Kvarts 2 0,3 16974 6569639,75 1450645,75

100145 Flinta 1 0,5 16975 6569639,75 1450645,25

100147 Kvarts 4 1,1 16975 6569639,75 1450645,25

100146 Flinta 2 0,5 16975 6569639,75 1450645,25

100182 Flinta 1 0,1 16976 6569639,75 1450644,75

100183 Kvartsit 1 0,2 16976 6569639,75 1450644,75

100184 Kvarts 1 0,1 1 16976 6569639,75 1450644,75

100149 Kvarts 4 1,7 3 16977 6569639,75 1450644,25

100148 Flinta 1 0,1 16977 6569639,75 1450644,25

100185 Kvarts 2 0,8 16978 6569639,75 1450643,75

100250 Kvarts 0 0,0 3 16979 6569669,25 1450659,75

224 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100110 Kvarts 6 5,0 11 16953 6569641,25 1450645,25

100116 Kvarts 1 1,0 16957 6569669,75 1450661,75

100117 Kvartsit 1 0,6 16957 6569669,75 1450661,75

100124 Flinta 1 0,5 16958 6569669,25 1450661,75

100118 Kvartsit 1 0,8 1 16958 6569669,25 1450661,75

100119 Kvarts 1 0,3 16958 6569669,25 1450661,75

100120 Kvartsit 1 0,3 16958 6569669,25 1450661,75

100121 Kvartsit 1 2,0 2 16959 6569668,75 1450661,75

100174 Flinta 1 0,1 16960 6569668,75 1450661,25

100172 Kvartsit 1 1,4 16960 6569668,75 1450661,25

100173 Kvartsit 2 1,2 4 16960 6569668,75 1450661,25

100175 Kvarts 1 0,4 16960 6569668,75 1450661,25

100176 Porfyr 2 10,1 16960 6569668,75 1450661,25

100178 Flinta 1 0,1 16961 6569668,75 1450660,75

100177 Kvartsit 2 8,0 16961 6569668,75 1450660,75

100179 Kvarts 1 0,8 1 16961 6569668,75 1450660,75

100123 Kvarts 1 2,0 16962 6569668,75 1450660,25

100122 Flinta 1 9,4 16962 6569668,75 1450660,25

100125 Kvartsit 2 0,3 16962 6569668,75 1450660,25

100126 Organiskt material 1 0,1 16962 6569668,75 1450660,25

100127 Kvarts 4 1,1 1 16963 6569668,75 1450659,75

100129 Organiskt material 7 0,5 16963 6569668,75 1450659,75

100130 Flinta 1 1,5 16964 6569640,75 1450643,75

100131 Kvarts 3 0,9 16964 6569640,75 1450643,75

100128 Kvartsit 1 25,6 16965 6569641,25 1450643,75

100132 Flinta 1 0,1 16965 6569641,25 1450643,75

100133 Kvarts 2 1,1 6 16965 6569641,25 1450643,75

100134 Flinta 1 0,3 16966 6569641,75 1450643,75

100135 Kvarts 3 10,8 2 16966 6569641,75 1450643,75

100136 Kvarts 8 6,0 5 16967 6569641,75 1450644,25

100137 Flinta 1 0,1 16967 6569641,75 1450644,25

100138 Flinta 2 0,3 16968 6569641,75 1450644,75

100139 Kvarts 3 8,0 16968 6569641,75 1450644,75

100140 Kvarts 2 16,1 4 16971 6569641,25 1450645,75

100141 Kvarts 2 0,8 16972 6569640,75 1450645,75

100142 Keramik 2 19,7 16973 6569640,25 1450645,75

100143 Flinta 1 0,4 16973 6569640,25 1450645,75

100144 Kvarts 1 0,1 16973 6569640,25 1450645,75

100180 Flinta 3 0,3 16974 6569639,75 1450645,75

100181 Kvarts 2 0,3 16974 6569639,75 1450645,75

100145 Flinta 1 0,5 16975 6569639,75 1450645,25

100147 Kvarts 4 1,1 16975 6569639,75 1450645,25

100146 Flinta 2 0,5 16975 6569639,75 1450645,25

100182 Flinta 1 0,1 16976 6569639,75 1450644,75

100183 Kvartsit 1 0,2 16976 6569639,75 1450644,75

100184 Kvarts 1 0,1 1 16976 6569639,75 1450644,75

100149 Kvarts 4 1,7 3 16977 6569639,75 1450644,25

100148 Flinta 1 0,1 16977 6569639,75 1450644,25

100185 Kvarts 2 0,8 16978 6569639,75 1450643,75

100250 Kvarts 0 0,0 3 16979 6569669,25 1450659,75

SAU RAPPORT 2009:5 225

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100159 Kvartsit 1 1,1 16980 6569669,75 1450659,75

100160 Organiskt material 3 0,1 16981 6569670,25 1450659,75

100161 Kvartsit 1 0,8 16981 6569670,25 1450659,75

100249 Kvarts 1 0,3 2 16981 6569670,25 1450659,75

100162 Organiskt material 1 0,1 16982 6569670,75 1450659,75

100163 Kvarts 1 0,8 1 16982 6569670,75 1450659,75

100150 Bränt ben 2 0,1 16983 6569670,75 1450660,25

100151 Organiskt material 4 0,1 16983 6569670,75 1450660,25

100152 Kvartsit 1 0,6 16983 6569670,75 1450660,25

100153 Kvartsit 2 6,2 16983 6569670,75 1450660,25

100154 Organiskt material 1 0,1 16984 6569670,75 1450660,75

100155 Kvarts 1 1,8 16984 6569670,75 1450660,75

100156 Kvartsit 1 1,8 16984 6569670,75 1450660,75

100157 Kvarts 1 0,3 16984 6569670,75 1450660,75

100158 Kvartsit 1 0,9 16984 6569670,75 1450660,75

100164 Kvarts 1 0,4 3 16985 6569670,75 1450661,25

100165 Kvartsit 2 2,0 16985 6569670,75 1450661,25

100166 Kvartsit 1 1,7 16986 6569670,75 1450661,75

100167 Kvarts 1 0,1 16986 6569670,75 1450661,75

100168 Organiskt material 1 0,1 16986 6569670,75 1450661,75

100169 Organiskt material 2 0,2 16987 6569670,25 1450661,75

100170 Kvartsit 5 42,0 3 16987 6569670,25 1450661,75

100171 Kvarts 2 0,1 1 16987 6569670,25 1450661,75

100188 Kvarts 1 1,0 16989 6569614,25 1450642,25

100189 Kvarts 1 0,7 1 16991 6569649,75 1450645,75

100190 Kvarts 3 1,9 16992 6569649,75 1450646,25

100191 Kvarts 4 30,9 2 16993 6569649,75 1450646,75

100192 7 36,3 22 16994 6569649,75 1450647,25

100193 Kvarts 15 7,6 49 16995 6569650,25 1450647,25

100194 Kvarts 10 5,1 20 16996 6569650,75 1450647,25

100195 Kvarts 3 0,7 1 16997 6569651,25 1450647,25

100196 Kvarts 1 0,3 1 16999 6569651,75 1450646,75

100197 Kvarts 1 18,8 17003 6569650,75 1450645,25

100198 Organiskt material 5 0,1 17006 6569668,75 1450662,25

100199 Kvartsit 2 0,5 17006 6569668,75 1450662,25

100200 Kvarts 2 0,4 17006 6569668,75 1450662,25

100201 Flinta 1 0,1 17007 6569669,25 1450662,25

100202 Kvartsit 3 1,2 4 17007 6569669,25 1450662,25

100203 Organiskt material 1 0,1 17007 6569669,25 1450662,25

100204 Organiskt material 2 0,1 17008 6569669,75 1450662,25

100205 Kvartsit 3 1,5 2 17008 6569669,75 1450662,25

100206 Kvarts 1 1,0 2 17008 6569669,75 1450662,25

100207 Kvartsit 1 0,7 1 17009 6569670,75 1450662,25

100208 Flinta 1 0,1 17123 6569651,75 1450647,75

100209 Kvarts 1 0,6 7 17124 6569651,25 1450647,75

100210 Kvarts 4 1,0 4 17125 6569650,75 1450647,75

100211 Kvarts 21 0,0 58 17126 6569650,25 1450647,75

100214 Flinta 1 0,1 17127 6569649,75 1450647,75

100212 Kvarts 13 69,6 15 17127 6569649,75 1450647,75

100213 Kvarts 3 1,9 17128 6569649,25 1450647,25

SAU RAPPORT 2009:5 225

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100159 Kvartsit 1 1,1 16980 6569669,75 1450659,75

100160 Organiskt material 3 0,1 16981 6569670,25 1450659,75

100161 Kvartsit 1 0,8 16981 6569670,25 1450659,75

100249 Kvarts 1 0,3 2 16981 6569670,25 1450659,75

100162 Organiskt material 1 0,1 16982 6569670,75 1450659,75

100163 Kvarts 1 0,8 1 16982 6569670,75 1450659,75

100150 Bränt ben 2 0,1 16983 6569670,75 1450660,25

100151 Organiskt material 4 0,1 16983 6569670,75 1450660,25

100152 Kvartsit 1 0,6 16983 6569670,75 1450660,25

100153 Kvartsit 2 6,2 16983 6569670,75 1450660,25

100154 Organiskt material 1 0,1 16984 6569670,75 1450660,75

100155 Kvarts 1 1,8 16984 6569670,75 1450660,75

100156 Kvartsit 1 1,8 16984 6569670,75 1450660,75

100157 Kvarts 1 0,3 16984 6569670,75 1450660,75

100158 Kvartsit 1 0,9 16984 6569670,75 1450660,75

100164 Kvarts 1 0,4 3 16985 6569670,75 1450661,25

100165 Kvartsit 2 2,0 16985 6569670,75 1450661,25

100166 Kvartsit 1 1,7 16986 6569670,75 1450661,75

100167 Kvarts 1 0,1 16986 6569670,75 1450661,75

100168 Organiskt material 1 0,1 16986 6569670,75 1450661,75

100169 Organiskt material 2 0,2 16987 6569670,25 1450661,75

100170 Kvartsit 5 42,0 3 16987 6569670,25 1450661,75

100171 Kvarts 2 0,1 1 16987 6569670,25 1450661,75

100188 Kvarts 1 1,0 16989 6569614,25 1450642,25

100189 Kvarts 1 0,7 1 16991 6569649,75 1450645,75

100190 Kvarts 3 1,9 16992 6569649,75 1450646,25

100191 Kvarts 4 30,9 2 16993 6569649,75 1450646,75

100192 7 36,3 22 16994 6569649,75 1450647,25

100193 Kvarts 15 7,6 49 16995 6569650,25 1450647,25

100194 Kvarts 10 5,1 20 16996 6569650,75 1450647,25

100195 Kvarts 3 0,7 1 16997 6569651,25 1450647,25

100196 Kvarts 1 0,3 1 16999 6569651,75 1450646,75

100197 Kvarts 1 18,8 17003 6569650,75 1450645,25

100198 Organiskt material 5 0,1 17006 6569668,75 1450662,25

100199 Kvartsit 2 0,5 17006 6569668,75 1450662,25

100200 Kvarts 2 0,4 17006 6569668,75 1450662,25

100201 Flinta 1 0,1 17007 6569669,25 1450662,25

100202 Kvartsit 3 1,2 4 17007 6569669,25 1450662,25

100203 Organiskt material 1 0,1 17007 6569669,25 1450662,25

100204 Organiskt material 2 0,1 17008 6569669,75 1450662,25

100205 Kvartsit 3 1,5 2 17008 6569669,75 1450662,25

100206 Kvarts 1 1,0 2 17008 6569669,75 1450662,25

100207 Kvartsit 1 0,7 1 17009 6569670,75 1450662,25

100208 Flinta 1 0,1 17123 6569651,75 1450647,75

100209 Kvarts 1 0,6 7 17124 6569651,25 1450647,75

100210 Kvarts 4 1,0 4 17125 6569650,75 1450647,75

100211 Kvarts 21 0,0 58 17126 6569650,25 1450647,75

100214 Flinta 1 0,1 17127 6569649,75 1450647,75

100212 Kvarts 13 69,6 15 17127 6569649,75 1450647,75

100213 Kvarts 3 1,9 17128 6569649,25 1450647,25

226 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100215 Kvartsit 1 1,8 17129 6569649,25 1450647,75

100216 Kvarts 1 0,3 2 17129 6569649,25 1450647,75

100255 Kvarts 0 0,0 3 17130 6569649,25 1450648,25

100217 Kvarts 2 17,1 6 17132 6569650,25 1450648,25

100218 Kvarts 4 0,7 5 17133 6569650,75 1450648,25

100219 Kvarts 1 0,2 17134 6569642,25 1450648,25

100220 Organiskt material 1 0,1 17134 6569642,25 1450648,25

100221 Kvarts 1 0,3 17135 6569642,75 1450648,25

100222 Kvarts 3 64,7 17138 6569642,75 1450648,75

100223 Kvarts 1 0,7 1 17144 6569636,25 1450644,75

100224 Kvarts 1 0,2 17146 6569635,75 1450645,25

100252 Kvarts 0 0,0 1 17147 6569636,25 1450645,25

100233 Flinta 1 0,1 17153 6569638,75 1450647,25

100232 Kvartsit 1 9,3 17153 6569638,75 1450647,25

100253 Kvarts 0 0,0 2 17153 6569638,75 1450647,25

100251 Kvarts 0 0,0 1 17154 6569638,25 1450647,75

100225 Kvarts 1 0,2 17157 6569649,75 1450652,25

100226 Kvarts 2 21,5 2 17159 6569652,25 1450653,25

100227 Kvarts 1 1,0 17160 6569655,25 1450654,75

100228 Kvarts 1 0,1 17417 6569677,75 1450663,25

100008 Ben 1 0,1 100001 6569610,27 1450643,25

100021 Kvarts 1 0,1 100001 6569610,27 1450643,25

100022 Kvartsit 1 0,1 100001 6569610,27 1450643,25

100025 Slagg 2 6,9 100001 6569610,27 1450643,25

100033 Kvarts 1 5,0

201 Preparat 0 0,0 6569729,02 1450839,01

202 Preparat 0 0,0 6569733,42 1450837,46

203 Preparat 0 0,0 6569722,41 1450827,51

204 Preparat 0 0,0 6569730,37 1450818,02

205 Preparat 0 0,0 6569717,58 1450792,91

206 Preparat 0 0,0 6569610,99 1450857,93

207 Preparat 0 0,0 6569611,63 1450836,67

208 Preparat 0 0,0 6569559,31 1450773,81

209 Preparat 0 0,0 6569563,18 1450774,46

210 Preparat 0 0,0 6569562,66 1450775,36

211 Preparat 0 0,0 6569553,57 1450781,68

212 Preparat 0 0,0 6569558,04 1450766,61

213 Preparat 0 0,0 6569578,87 1450675,28

214 Preparat 0 0,0 6569586,59 1450661,15

215 Preparat 0 0,0 6569596,59 1450656,73

216 Preparat 0 0,0 6569605,24 1450643,93

217 Preparat 0 0,0 6569612,69 1450657,52

218 Preparat 0 0,0 6569750,79 1450817,42

219 Preparat 0 0,0 6569804,98 1450772,06

16047 Utgår 0 0,0 6569676,76 1450660,23

16048 Kvarts 0 0,0 1 6569673,47 1450662,66

16049 Kvarts 1 1,5 6569674,44 1450661,28

16050 Kvarts 1 1,2 6569672,63 1450657,07

16053 Utgår 0 0,0 6569671,03 1450661,87

16054 Kvarts 2 3,7 6569669,21 1450660,18

16055 Kvarts 1 8,1 6569643,73 1450650,81

226 SAU RAPPORT 2009:5

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

100215 Kvartsit 1 1,8 17129 6569649,25 1450647,75

100216 Kvarts 1 0,3 2 17129 6569649,25 1450647,75

100255 Kvarts 0 0,0 3 17130 6569649,25 1450648,25

100217 Kvarts 2 17,1 6 17132 6569650,25 1450648,25

100218 Kvarts 4 0,7 5 17133 6569650,75 1450648,25

100219 Kvarts 1 0,2 17134 6569642,25 1450648,25

100220 Organiskt material 1 0,1 17134 6569642,25 1450648,25

100221 Kvarts 1 0,3 17135 6569642,75 1450648,25

100222 Kvarts 3 64,7 17138 6569642,75 1450648,75

100223 Kvarts 1 0,7 1 17144 6569636,25 1450644,75

100224 Kvarts 1 0,2 17146 6569635,75 1450645,25

100252 Kvarts 0 0,0 1 17147 6569636,25 1450645,25

100233 Flinta 1 0,1 17153 6569638,75 1450647,25

100232 Kvartsit 1 9,3 17153 6569638,75 1450647,25

100253 Kvarts 0 0,0 2 17153 6569638,75 1450647,25

100251 Kvarts 0 0,0 1 17154 6569638,25 1450647,75

100225 Kvarts 1 0,2 17157 6569649,75 1450652,25

100226 Kvarts 2 21,5 2 17159 6569652,25 1450653,25

100227 Kvarts 1 1,0 17160 6569655,25 1450654,75

100228 Kvarts 1 0,1 17417 6569677,75 1450663,25

100008 Ben 1 0,1 100001 6569610,27 1450643,25

100021 Kvarts 1 0,1 100001 6569610,27 1450643,25

100022 Kvartsit 1 0,1 100001 6569610,27 1450643,25

100025 Slagg 2 6,9 100001 6569610,27 1450643,25

100033 Kvarts 1 5,0

201 Preparat 0 0,0 6569729,02 1450839,01

202 Preparat 0 0,0 6569733,42 1450837,46

203 Preparat 0 0,0 6569722,41 1450827,51

204 Preparat 0 0,0 6569730,37 1450818,02

205 Preparat 0 0,0 6569717,58 1450792,91

206 Preparat 0 0,0 6569610,99 1450857,93

207 Preparat 0 0,0 6569611,63 1450836,67

208 Preparat 0 0,0 6569559,31 1450773,81

209 Preparat 0 0,0 6569563,18 1450774,46

210 Preparat 0 0,0 6569562,66 1450775,36

211 Preparat 0 0,0 6569553,57 1450781,68

212 Preparat 0 0,0 6569558,04 1450766,61

213 Preparat 0 0,0 6569578,87 1450675,28

214 Preparat 0 0,0 6569586,59 1450661,15

215 Preparat 0 0,0 6569596,59 1450656,73

216 Preparat 0 0,0 6569605,24 1450643,93

217 Preparat 0 0,0 6569612,69 1450657,52

218 Preparat 0 0,0 6569750,79 1450817,42

219 Preparat 0 0,0 6569804,98 1450772,06

16047 Utgår 0 0,0 6569676,76 1450660,23

16048 Kvarts 0 0,0 1 6569673,47 1450662,66

16049 Kvarts 1 1,5 6569674,44 1450661,28

16050 Kvarts 1 1,2 6569672,63 1450657,07

16053 Utgår 0 0,0 6569671,03 1450661,87

16054 Kvarts 2 3,7 6569669,21 1450660,18

16055 Kvarts 1 8,1 6569643,73 1450650,81

SAU RAPPORT 2009:5 227

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

16056 Kvarts 1 0,7 6569644,84 1450647,46

16057 1 23,5 6569639,11 1450646,36

16058 Kvarts 1 3,0 6569636,14 1450647,58

16059 Kvarts 1 1,3 6569632,14 1450646,52

16060 Kvarts 1 6,2 6569626,59 1450643,78

16490 Kvarts 0 0,0 1 6569635,77 1450647,19

16491 Kvarts 1 0,1 6569635,44 1450646,53

16492 Kvarts 0 0,0 1 6569631,74 1450646,50

16493 Utgår 0 0,0 6569646,71 1450649,03

16954 Kvarts 1 0,1 6569654,25 1450654,93

16955 Kvarts 1 18,6 6569667,35 1450659,99

16956 Kvarts 1 11,4 6569643,50 1450650,72

17598 Kvarts 1 1,4 6569610,50 1450640,66

17600 Kvarts 41 196,5 15 6569648,51 1450647,61

17601 Kvarts 1 9,6 6569651,65 1450651,06

17616 Kvarts 1 6,2 6569653,69 1450650,55

17617 Kvartsit 1 11,7 6569653,80 1450650,37

17618 Kvarts 1 2,0 6569663,28 1450660,96

17619 Kvartsit 2 39,3 6569667,04 1450659,17

17620 Kvartsit 2 9,8 6569667,26 1450658,72

17621 Kvartsit 1 51,0 6569667,64 1450658,88

17622 Kvarts 1 2,7 6569668,96 1450658,65

17623 Kvarts 6 64,6 6569670,74 1450656,75

17624 Organiskt material 4 0,1 6569671,08 1450656,65

17625 Kvarts 5 4,4 6569671,17 1450656,84

17626 Kvarts 10 13,7 5 6569670,84 1450658,44

17627 Kvartsit 1 24,5 6569672,42 1450659,07

17628 Kvarts 1 0,9 6569673,54 1450657,63

17750 Kvarts 1 1,2 1 6569667,64 1450658,88

17751 Porfyr 2 44,7 6569667,64 1450658,88

16051 Flinta 1 4,7 6569674,92 1450656,55

100230 Organiskt material 4 0,1 6569669,28 1450660,62

100231 Kvarts 1 8,1 6569641,58 1450646,79

16052 Flinta 1 0,5 6569671,92 1450662,54

100234 Kvarts 1 0,7 6569640,96 1450647,59

100254 Kvarts 0 0,0 2

SAU RAPPORT 2009:5 227

Fyndnr Material Antal Vikt Antal splitter Ruta X Y

16056 Kvarts 1 0,7 6569644,84 1450647,46

16057 1 23,5 6569639,11 1450646,36

16058 Kvarts 1 3,0 6569636,14 1450647,58

16059 Kvarts 1 1,3 6569632,14 1450646,52

16060 Kvarts 1 6,2 6569626,59 1450643,78

16490 Kvarts 0 0,0 1 6569635,77 1450647,19

16491 Kvarts 1 0,1 6569635,44 1450646,53

16492 Kvarts 0 0,0 1 6569631,74 1450646,50

16493 Utgår 0 0,0 6569646,71 1450649,03

16954 Kvarts 1 0,1 6569654,25 1450654,93

16955 Kvarts 1 18,6 6569667,35 1450659,99

16956 Kvarts 1 11,4 6569643,50 1450650,72

17598 Kvarts 1 1,4 6569610,50 1450640,66

17600 Kvarts 41 196,5 15 6569648,51 1450647,61

17601 Kvarts 1 9,6 6569651,65 1450651,06

17616 Kvarts 1 6,2 6569653,69 1450650,55

17617 Kvartsit 1 11,7 6569653,80 1450650,37

17618 Kvarts 1 2,0 6569663,28 1450660,96

17619 Kvartsit 2 39,3 6569667,04 1450659,17

17620 Kvartsit 2 9,8 6569667,26 1450658,72

17621 Kvartsit 1 51,0 6569667,64 1450658,88

17622 Kvarts 1 2,7 6569668,96 1450658,65

17623 Kvarts 6 64,6 6569670,74 1450656,75

17624 Organiskt material 4 0,1 6569671,08 1450656,65

17625 Kvarts 5 4,4 6569671,17 1450656,84

17626 Kvarts 10 13,7 5 6569670,84 1450658,44

17627 Kvartsit 1 24,5 6569672,42 1450659,07

17628 Kvarts 1 0,9 6569673,54 1450657,63

17750 Kvarts 1 1,2 1 6569667,64 1450658,88

17751 Porfyr 2 44,7 6569667,64 1450658,88

16051 Flinta 1 4,7 6569674,92 1450656,55

100230 Organiskt material 4 0,1 6569669,28 1450660,62

100231 Kvarts 1 8,1 6569641,58 1450646,79

16052 Flinta 1 0,5 6569671,92 1450662,54

100234 Kvarts 1 0,7 6569640,96 1450647,59

100254 Kvarts 0 0,0 2

228 SAU RAPPORT 2009:5

Fynd från anläggningar Svartkärret 3

Lösfynd Svartkärret 3

Fyndnr Material Kommentar Antal Vikt Antal splitter

X Y Z

16048 Kvarts avtorvning 0 0 1 6569673,47 1450662,66 66,72

16049 Kvarts avtorvning 1 1,5 6569674,44 1450661,28 66,80

16050 Kvarts avtorvning 1 1,2 6569672,63 1450657,07 66,97

16051 Flinta avtorvning 1 4,7 6569674,92 1450656,55 67,00

16052 Flinta avtorvning 1 0,5 6569671,92 1450662,54 66,74

16054 Kvarts avtorvning 2 3,7 6569669,21 1450660,18 66,84

16055 Kvarts avtorvning 1 8,1 6569643,73 1450650,81 67,12

16056 Kvarts avtorvning 1 0,7 6569644,84 1450647,46 67,26

16058 Kvarts avtorvning 1 3 6569636,14 1450647,58 67,25

16059 Kvarts avtorvning 1 1,3 6569632,14 1450646,52 67,16

16060 Kvarts avtorvning 1 6,2 6569626,59 1450643,78 67,09

16490 Kvarts avtorvning 0 0 1 6569635,77 1450647,19 67,20

16491 Kvarts avtorvning 1 0,1 6569635,44 1450646,53 67,20

16492 Kvarts avtorvning 0 0 1 6569631,74 1450646,50 67,16

16954 Kvarts avbaning 1 0,1 6569654,25 1450654,93 66,90

16955 Kvarts avbaning 1 18,6 6569667,35 1450659,99 66,77

16956 Kvarts avbaning 1 11,4 6569643,50 1450650,72 67,13

17598 Kvarts avbaning 1 1,4 6569610,50 1450640,66 66,90

17599 Kvarts avbaning 0 0 6569638,97 1450646,92 66,87

17600 Kvarts avbaning 41 196,5 15 6569648,51 1450647,61 66,77

17601 Kvarts avbaning 1 9,6 6569651,65 1450651,06 66,82

17616 Kvarts avbaning 1 6,2 6569653,69 1450650,55 66,86

17617 Kvartsit avbaning 1 11,7 6569653,80 1450650,37 66,88

17618 Kvarts avbaning 1 2 6569663,28 1450660,96 66,64

17619 Kvartsit avbaning 2 39,3 6569667,04 1450659,17 66,70

17620 Kvartsit avbaning 2 9,8 6569667,26 1450658,72 66,69

17621 Kvartsit avbaning 5 97,1 6569667,64 1450658,88 66,67

17622 Kvarts avbaning 1 2,7 6569668,96 1450658,65 66,77

17623 Kvarts avbaning 6 64,6 6569670,74 1450656,75 66,89

17624 Organiskt material avbaning 4 0,1 6569671,08 1450656,65 66,90

17625 Kvarts avbaning 5 4,4 6569671,17 1450656,84 66,88

17626 Kvarts avbaning 10 13,7 5 6569670,84 1450658,44 66,82

17627 Kvartsit avbaning 1 24,5 6569672,42 1450659,07 66,75

17628 Kvarts avbaning 1 0,9 6569673,54 1450657,63 66,82

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Anläggning X Y

100230 Organiskt material 4 0,1 17063 6569669,28 1450660,62

100231 Kvarts 1 8,1 17512 6569641,58 1450646,79

100234 Kvarts 1 0,7 17255 6569640,96 1450647,59

228 SAU RAPPORT 2009:5

Fynd från anläggningar Svartkärret 3

Lösfynd Svartkärret 3

Fyndnr Material Kommentar Antal Vikt Antal splitter

X Y Z

16048 Kvarts avtorvning 0 0 1 6569673,47 1450662,66 66,72

16049 Kvarts avtorvning 1 1,5 6569674,44 1450661,28 66,80

16050 Kvarts avtorvning 1 1,2 6569672,63 1450657,07 66,97

16051 Flinta avtorvning 1 4,7 6569674,92 1450656,55 67,00

16052 Flinta avtorvning 1 0,5 6569671,92 1450662,54 66,74

16054 Kvarts avtorvning 2 3,7 6569669,21 1450660,18 66,84

16055 Kvarts avtorvning 1 8,1 6569643,73 1450650,81 67,12

16056 Kvarts avtorvning 1 0,7 6569644,84 1450647,46 67,26

16058 Kvarts avtorvning 1 3 6569636,14 1450647,58 67,25

16059 Kvarts avtorvning 1 1,3 6569632,14 1450646,52 67,16

16060 Kvarts avtorvning 1 6,2 6569626,59 1450643,78 67,09

16490 Kvarts avtorvning 0 0 1 6569635,77 1450647,19 67,20

16491 Kvarts avtorvning 1 0,1 6569635,44 1450646,53 67,20

16492 Kvarts avtorvning 0 0 1 6569631,74 1450646,50 67,16

16954 Kvarts avbaning 1 0,1 6569654,25 1450654,93 66,90

16955 Kvarts avbaning 1 18,6 6569667,35 1450659,99 66,77

16956 Kvarts avbaning 1 11,4 6569643,50 1450650,72 67,13

17598 Kvarts avbaning 1 1,4 6569610,50 1450640,66 66,90

17599 Kvarts avbaning 0 0 6569638,97 1450646,92 66,87

17600 Kvarts avbaning 41 196,5 15 6569648,51 1450647,61 66,77

17601 Kvarts avbaning 1 9,6 6569651,65 1450651,06 66,82

17616 Kvarts avbaning 1 6,2 6569653,69 1450650,55 66,86

17617 Kvartsit avbaning 1 11,7 6569653,80 1450650,37 66,88

17618 Kvarts avbaning 1 2 6569663,28 1450660,96 66,64

17619 Kvartsit avbaning 2 39,3 6569667,04 1450659,17 66,70

17620 Kvartsit avbaning 2 9,8 6569667,26 1450658,72 66,69

17621 Kvartsit avbaning 5 97,1 6569667,64 1450658,88 66,67

17622 Kvarts avbaning 1 2,7 6569668,96 1450658,65 66,77

17623 Kvarts avbaning 6 64,6 6569670,74 1450656,75 66,89

17624 Organiskt material avbaning 4 0,1 6569671,08 1450656,65 66,90

17625 Kvarts avbaning 5 4,4 6569671,17 1450656,84 66,88

17626 Kvarts avbaning 10 13,7 5 6569670,84 1450658,44 66,82

17627 Kvartsit avbaning 1 24,5 6569672,42 1450659,07 66,75

17628 Kvarts avbaning 1 0,9 6569673,54 1450657,63 66,82

Fyndnr Material Antal Vikt (g) Anläggning X Y

100230 Organiskt material 4 0,1 17063 6569669,28 1450660,62

100231 Kvarts 1 8,1 17512 6569641,58 1450646,79

100234 Kvarts 1 0,7 17255 6569640,96 1450647,59

SAU RAPPORT 2009:5 229

Bilaga 3. Rutplanscher

Avgränsningsrutor Svartkärret 1

SAU RAPPORT 2009:5 229

Bilaga 3. Rutplanscher

Avgränsningsrutor Svartkärret 1

230 SAU RAPPORT 2009:5

Rutor - Benområde Svartkärret 1

230 SAU RAPPORT 2009:5

Rutor - Benområde Svartkärret 1

SAU RAPPORT 2009:5 231

Rutor - Centrala ytan Svartkärret 1

SAU RAPPORT 2009:5 231

Rutor - Centrala ytan Svartkärret 1

232 SAU RAPPORT 2009:5

Rutor - Lågfrekventa ytan Svartkärret 1

232 SAU RAPPORT 2009:5

Rutor - Lågfrekventa ytan Svartkärret 1

SAU RAPPORT 2009:5 233

Rutor - Sydöstra ytan Svartkärret 1

SAU RAPPORT 2009:5 233

Rutor - Sydöstra ytan Svartkärret 1

234 SAU RAPPORT 2009:5

Avgränsningsrutor Svartkärret 2

234 SAU RAPPORT 2009:5

Avgränsningsrutor Svartkärret 2

SAU RAPPORT 2009:5 235

Rutor Västra området Svartkärret 2

Rutor Östra området Svartkärret 2

SAU RAPPORT 2009:5 235

Rutor Västra området Svartkärret 2

Rutor Östra området Svartkärret 2

236 SAU RAPPORT 2009:5

Avgränsningsrutor Svartkärret 3

236 SAU RAPPORT 2009:5

Avgränsningsrutor Svartkärret 3

SAU RAPPORT 2009:5 237

Rutor Norra området Svartkärret 3

SAU RAPPORT 2009:5 237

Rutor Norra området Svartkärret 3

238 SAU RAPPORT 2009:5

Rutor Centrala området Svartkärret 3

238 SAU RAPPORT 2009:5

Rutor Centrala området Svartkärret 3

SAU RAPPORT 2009:5 239

Rutor Södra området Svartkärret 3

SAU RAPPORT 2009:5 239

Rutor Södra området Svartkärret 3

240 SAU RAPPORT 2009:5

Bilaga 4. Profilritningar

Anläggningar Svartkärret 1

240 SAU RAPPORT 2009:5

Bilaga 4. Profilritningar

Anläggningar Svartkärret 1

SAU RAPPORT 2009:5 241

Bilaga 5. Vedartsanalys

SAU RAPPORT 2009:5 241

Bilaga 5. Vedartsanalys

242 SAU RAPPORT 2009:5 242 SAU RAPPORT 2009:5

SAU RAPPORT 2009:5 243

Bilaga 6. Förteckning över mesolitiska lokaler och knackstensförekomst

Lokal Landskap Antal knack-stenar

Antal avslag (ca)

avslag/knacksten

Referens

Jordbro ind. omr. Södermanland 47 82360 1752 Lindgren & Lindholm 1998

Lässmyran 2 Södermanland 20 41780 2089 Ahlbäck & Isaksson 2007

Svartkärret 1 Närke 20* 2260 113

Vittersjö Gästrikland 18 7300 406 Björck, Björck & Martinelle 1999

Jordbromalm, Raä 230 Södermanland 17 21460 1262 Drotz & Ekman 1998b

Gårdsjösundet Gästrikland 13 43190 3322 Björck, Björck & Vogel 2001

Lysinge 2 Närke 12 8360 697 Ahlbeck, Artursson, Ljungqvist, Melchert, Wiberg & Wikborg 199x

Myrstugeberget Södermanland 11 15550 1414 Granath Zillén 2001

Lässmyran 1 Södermanland 10 49510 4951 Ahlbäck & Isaksson 2007

Limsjön Dalarna 10 15800 1580 Larsson 1994

Jordbrogravfältet, Raä 182a

Södermanland 9 4870 541 Blomquist & Åhman 1998

Lysinge 1 Närke 8 5660 708 Ahlbeck, Artursson, Ljungqvist, Melchert, Wiberg & Wikborg 199x

Rovkärret Södermanland 6 6350 1058 Drotz & Ekman 1998a

Stormossen 5 Uppland 4 3410 853 Guinard & Vogel 2006a

Skumparberget 1 Närke 4 3370 843 Apel 1996a

Stormossen 5:2 Uppland 3 1400 467 Guinard & Vogel 2006a

Lövlund Södermanland 3 5330 1777 Ahlbäck & Isaksson 2007

Vallhalla Gästrikland 3 7650 2550 Apel 1996b

Söderbytorp Södermanland 3 240 80 Runesson 1994

Berget 1, Halden Östfold, Norge 3 6540 2180 Jaksland 2001a

Berget 2, Halden Östfold, Norge 3 4060 1353 Jaksland 2001a

Lokal 3, Vinterbro, Ås Akershus, Norge 3 6460 2153 Jaksland 2001b

Stormossen 4 Uppland 2 2220 1110 Guinard & Vogel 2006a

Lisseläng 2 Södermanland 2 4260 2130 Ahlbäck & Isaksson 2007

Hörntomten Södermanland 2 2870 1435 Drotz & Ekman 1998a

Masmoberget Södermanland 2 810 405 Granath Zillen 1997

Kyrktorp 9D Södermanland 2 5350 2675 Färjare & Hammar 2000

Stormossen 1 Uppland 1 1920 1920 Guinard & Vogel 2006a

Millingsmossen 1 Södermanland 1 7760 7760 Ahlbäck & Isaksson 2007

Odlaren Södermanland 1 600 600 Neander 2000

Pärlängsberget Södermanland 1 430 430 Hallgren, Bergström & Larsson 1995

Forskningsparken, etapp 2 Södermanland 1 1640 1640 Larsson, Ahlbeck & Holmgren 2002

Skrubba Södermanland 1 1160 1160 Olsson 2001

Embryot Södermanland 1 4890 4890 Ahlbeck, Isaksson & Fors 2004

Forskningsparken Södermanland 1 1540 1540 Larsson, A-C, Ahlbeck, M., Falkenström, P., Holmgren, I & Samuelsson, C. 2001

Svartkärret 3 Närke 1 484 484

Björnkällan Södermanland 0 400 - Kihlstedt 1998

Postboda 3 Uppland 0 370 - Darmark & Sundström 2005

Skallmyran Uppland 0 100 - Guinard & Vogel 2006b

Kuphälla Närke 0 1570 - Graner & Luthander 2003

Gladö Södermanland 0 940 - Gustafsson 2005

Stadsskogen Södermanland 0 90 - Drotz 1995

Åby koloniområde Södermanland 0 1020 - Frykberg & Lindgren 1998

SAU RAPPORT 2009:5 243

Bilaga 6. Förteckning över mesolitiska lokaler och knackstensförekomst

Lokal Landskap Antal knack-stenar

Antal avslag (ca)

avslag/knacksten

Referens

Jordbro ind. omr. Södermanland 47 82360 1752 Lindgren & Lindholm 1998

Lässmyran 2 Södermanland 20 41780 2089 Ahlbäck & Isaksson 2007

Svartkärret 1 Närke 20* 2260 113

Vittersjö Gästrikland 18 7300 406 Björck, Björck & Martinelle 1999

Jordbromalm, Raä 230 Södermanland 17 21460 1262 Drotz & Ekman 1998b

Gårdsjösundet Gästrikland 13 43190 3322 Björck, Björck & Vogel 2001

Lysinge 2 Närke 12 8360 697 Ahlbeck, Artursson, Ljungqvist, Melchert, Wiberg & Wikborg 199x

Myrstugeberget Södermanland 11 15550 1414 Granath Zillén 2001

Lässmyran 1 Södermanland 10 49510 4951 Ahlbäck & Isaksson 2007

Limsjön Dalarna 10 15800 1580 Larsson 1994

Jordbrogravfältet, Raä 182a

Södermanland 9 4870 541 Blomquist & Åhman 1998

Lysinge 1 Närke 8 5660 708 Ahlbeck, Artursson, Ljungqvist, Melchert, Wiberg & Wikborg 199x

Rovkärret Södermanland 6 6350 1058 Drotz & Ekman 1998a

Stormossen 5 Uppland 4 3410 853 Guinard & Vogel 2006a

Skumparberget 1 Närke 4 3370 843 Apel 1996a

Stormossen 5:2 Uppland 3 1400 467 Guinard & Vogel 2006a

Lövlund Södermanland 3 5330 1777 Ahlbäck & Isaksson 2007

Vallhalla Gästrikland 3 7650 2550 Apel 1996b

Söderbytorp Södermanland 3 240 80 Runesson 1994

Berget 1, Halden Östfold, Norge 3 6540 2180 Jaksland 2001a

Berget 2, Halden Östfold, Norge 3 4060 1353 Jaksland 2001a

Lokal 3, Vinterbro, Ås Akershus, Norge 3 6460 2153 Jaksland 2001b

Stormossen 4 Uppland 2 2220 1110 Guinard & Vogel 2006a

Lisseläng 2 Södermanland 2 4260 2130 Ahlbäck & Isaksson 2007

Hörntomten Södermanland 2 2870 1435 Drotz & Ekman 1998a

Masmoberget Södermanland 2 810 405 Granath Zillen 1997

Kyrktorp 9D Södermanland 2 5350 2675 Färjare & Hammar 2000

Stormossen 1 Uppland 1 1920 1920 Guinard & Vogel 2006a

Millingsmossen 1 Södermanland 1 7760 7760 Ahlbäck & Isaksson 2007

Odlaren Södermanland 1 600 600 Neander 2000

Pärlängsberget Södermanland 1 430 430 Hallgren, Bergström & Larsson 1995

Forskningsparken, etapp 2 Södermanland 1 1640 1640 Larsson, Ahlbeck & Holmgren 2002

Skrubba Södermanland 1 1160 1160 Olsson 2001

Embryot Södermanland 1 4890 4890 Ahlbeck, Isaksson & Fors 2004

Forskningsparken Södermanland 1 1540 1540 Larsson, A-C, Ahlbeck, M., Falkenström, P., Holmgren, I & Samuelsson, C. 2001

Svartkärret 3 Närke 1 484 484

Björnkällan Södermanland 0 400 - Kihlstedt 1998

Postboda 3 Uppland 0 370 - Darmark & Sundström 2005

Skallmyran Uppland 0 100 - Guinard & Vogel 2006b

Kuphälla Närke 0 1570 - Graner & Luthander 2003

Gladö Södermanland 0 940 - Gustafsson 2005

Stadsskogen Södermanland 0 90 - Drotz 1995

Åby koloniområde Södermanland 0 1020 - Frykberg & Lindgren 1998

244 SAU RAPPORT 2009:5

Lokal Landskap Antal knack-stenar

Antal avslag (ca)

avslag/knacksten

Referens

Högby Östergötland 0 770 - Larsson 1996

Stenstugan Södermanland 0 1430 - Bengtsson 2001

Myskdalen Södermanland 0 730 - Bengtsson 2001

Lokal 9, Vinterbro, Ås Akershus, Norge 0 880 - Jaksland 2001b

Lokal 12, Vinterbro, Ås Akershus, Norge 0 1050 - Jaksland 2001b

Svartkärret 2 Närke 0 190 -

*Av de 27 klassificerade knackstenarna var det endast 20 som hade brukskador. Speciella fyndomständigheter möjliggjorde insamlande av knackstenar utan brukskador.

244 SAU RAPPORT 2009:5

Lokal Landskap Antal knack-stenar

Antal avslag (ca)

avslag/knacksten

Referens

Högby Östergötland 0 770 - Larsson 1996

Stenstugan Södermanland 0 1430 - Bengtsson 2001

Myskdalen Södermanland 0 730 - Bengtsson 2001

Lokal 9, Vinterbro, Ås Akershus, Norge 0 880 - Jaksland 2001b

Lokal 12, Vinterbro, Ås Akershus, Norge 0 1050 - Jaksland 2001b

Svartkärret 2 Närke 0 190 -

*Av de 27 klassificerade knackstenarna var det endast 20 som hade brukskador. Speciella fyndomständigheter möjliggjorde insamlande av knackstenar utan brukskador.

Svartkärret 1-3 · kim Darm

ark, michel GuinarD, larS SunDStröm

& Pierre voGel

sau 2009:5

Under sommarhalvåret 2005 utförde SAU en särskild arkeologisk undersökning av tre mellanmesolitiska lägerplatser vid Svartkärret och Västra Via, Vintrosa socken i Närke. Undersökningarna, som bekos-tades av Vägverket, genomfördes med anledning av byggandet av ny vägsträckning för E18 mellan Adolfsberg och Lekhyttan.

De tre lokalerna, Svartkärret 1-3, låg åtskilda från varandra även höjd-mässigt. Dessa lägerplatser var som de flesta andra synliga arkeolo-giska platser från denna tid anlagda vid den dåtida stranden och höjd-skillnaden mellan dem representerar således en inbördes kronologisk skillnad som också bekräftats av oberoende dateringar. Fyndmateria-let på platserna uppvisar tydliga tecken på kortvariga besök och var förmodligen inriktade på jakt och fiske i den lagun som under tiden för besöken bör ha varit rik på byten. Inga ben fanns dock bevarade. På den översta av lokalerna (Svartkärret 1) påträffades ett ovanligt stort antal knackstenar använda vid produktion av olika typer av främst skärande stenredskap. På den motsatta sluttningen, på andra sidan av den dåtida lagunen undersökte SAU en större bosättning från järn-åldern (Västra Via 84:1). Insprängt bland dessa lämningar påträffades en mindre yta med rester av en stenålderbosättning förmodat sam-tida med Svartkärret 1-3-lokalerna. Undersökningen av dessa finns även inkluderade i denna rapport.

Framstående forskare på området från Norge, Finland och Sverige har bidragit till rapporten genom artiklar som kommenterar både det framkomna materialet och det sätt på vilket de undersökts.

Svartkärret 1-3

Tre mellanmesolitiska lägerplatser i Närke

Slutundersökningraä 83:1, 102, 103, Västra Via 1:4, 2:4

Vintrosa socken, Örebro län

Sau rapport 2009:5

Kim Darmark, Michel Guinard, Lars Sundström & Pierre Vogelmed bidrag från Jonas Wikborg, Kjel Knutsson, Tuija Rankama och Hein Bjerck