riktlinjer för det organisatoriska brandskyddet

Copyright Säkerhetspartner Norden AB

2013-08-23 VERSION 2013:2

- SYSTEMATISKT BRANDSKYDDSARBETE -

RIKTLINJER FÖR DET ORGANISATORISKA BRANDSKYDDET

INOM

LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET



Copyright Säkerhetspartner Norden AB

Titel: Remiss A

Riktlinjer för det organisatoriska brandskyddet inom Luleå tekniska universitet.

Drift & underhåll samt utbildning

Version: 2013:2

Föreg. version: 2013:1

Upprättad datum: 2013-08-23

Upprättad datum: 2013-01-10

Revidering Nr: 13

Beställare: Luleå Tekniska Universitet

Kontaktpersoner: Stefan Carlsson

Utförd av: Lars Nyström

Kontroll utförd av: Marie Lundqvist

Revidering utförd av: Johan Lindström



Copyright Säkerhetspartner Norden AB 2

Innehållsförteckning

1 ALLMÄNT .................................................................................................................. 3

1.1 Syfte och mål .................................................................................................................... 3

1.2 Omfattning........................................................................................................................ 3

2 REGELVERK OCH KRAVNIVÅER ......................................................................... 4

2.1 Lagar, föreskrifter, rekommendationer samt egen ambition ............................................. 4

3 ORGANISATION FÖR SYSTEMATISKT BRANDSKYDDSARBETE ................. 5

3.1 Organisation och ansvar ................................................................................................... 5

3.2 Organisation för hantering av brandfarlig vara ................................................................. 6

3.3 Specifika tillfällen som kräver utökade åtgärder för brand- och

utrymningssäkerheten ....................................................................................................... 7

3.4 Egenkontroll ..................................................................................................................... 8

3.5 Utbildning ......................................................................................................................... 9

3.6 Tillbudsrapportering, brand och utrymning .................................................................... 10

3.7 Tillsyn ............................................................................................................................. 10

3.8 Samordning med fastighetsägare .................................................................................... 10

3.9 Revidering av riktlinjer ................................................................................................... 10




1 Allmänt

Riktlinjer för det organisatoriska brandskyddet inom Luleå tekniska universitet

ingår som en del i det systematiska brandskyddsarbetet på Luleå tekniska

universitet. Riktlinjerna utgör därmed ett av verktygen för att upprätthålla

brandskyddsnivån i enlighet med verksamhetens brandskyddspolicy.

1.1 Syfte och mål

Detta dokument utgör, i linje med Luleå tekniska universitets fortlöpande

brandskyddsarbete, riktlinjer för det organisatoriska brandskyddet.

Syftet med riktlinjerna är att:

Redovisa hur ett systematiskt brandskyddsarbete avseende organisation,

egenkontroller samt utbildning skall bedrivas inom verksamheten i enlighet

med gällande regelverk och föreskrifter.

På ett naturligt sätt länka in funktionerna i det byggnadstekniska brandskyddet

hos verksamheten.

Redovisa de utbildningsnivåer som gäller enligt verksamhetens egen ambition.

Tydliggöra hur samordning mellan nyttjare och ägare ser ut gällande det

systematiska brandskyddsarbetet samt vid en eventuell tillsyn.

Utgöra ett underlag för redovisning av brandskyddsfrågor i samband med

kontroller såsom kvalitetsrevision, myndighetsbesiktningar mm.

Målet med riktlinjerna är att:

Säkerställa en ändamålsenlig och kontinuerlig brandskyddsnivå inom de

byggnader där Luleå tekniska universitet är verksamma.

Säkerställa en ändamålsenlig och enhetlig kunskapsnivå hos Luleå tekniska

universitets personal samt skapa trygghet och god handlingsförmåga i samband

med frågor och händelser som berör brand- och utrymningssäkerheten.

Systematiskt brandskyddsarbete kan bedrivas effektivt inom Luleå tekniska

universitets verksamhet.

1.2 Omfattning

Riktlinjerna omfattar samtliga personer som ingår eller deltar i Luleå tekniska

universitets verksamhet och i samband med detta vistas inom lokaler som nyttjas

av universitetet.

Kravnivåer för en byggnads brand- och utrymningstekniska system styrs främst

genom Boverkets Byggregler (BBR), men också genom tillhörande regelverk från

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Arbetsmiljöverket,

Elsäkerhetsverket, Riksarkivet mm. Då ansvar för det byggnadstekniska

brandskyddet, om ej annat avtalats, ligger på fastighetsägaren innefattar aktuella

riktlinjer för det organisatoriska brandskyddet inom Luleå tekniska universitet ej

någon sammanställning av regelverk kring det byggnadstekniska brandskyddet.

Istället ligger fokus på regelverk som styr det organisatoriska brandskyddet i form

av nyttjarens organisation, utbildning och egenkontroll.

Ritningsunderlag, för exempelvis utbildning och egenkontroll, redovisas i separata

handlingar och databaser.




2 Regelverk och kravnivåer

2.1 Lagar, föreskrifter, rekommendationer samt egen ambition

Krav på funktionen av det byggnadstekniska brandskyddet (och därmed krav på

drift och underhåll/egenkontroller) behandlas i ett flertal regelverk och föreskrifter.

Grundkravet är genomgående att de brand- och utrymningstekniska system, aktiva

och passiva, som tillhör byggnadens och dess verksamhets totalskydd skall

upprätthålla sin funktion under hela brukstiden. Gränsdragningen mellan formella

krav och egen ambition är, där direktreglering inte förekommer, således inte möjlig

att klarlägga. Se vidare avsnitt 3.4 angående kontrollintervaller för Luleå tekniska

universitets egenkontroller. Angående kravområden kopplat till organisation och

utbildning av personal, se vidare avsnitt 3.5 samt utbildningsplanen.

Nedan beskrivs översiktligt de lagar, föreskrifter och rekommendationer vilka

bedöms vara mest aktuella för upprätthållande av funktion av brand- och

utrymningstekniskt skydd inom Luleå tekniska universitet, samt för verksamhetens

organisation och utbildning.

SFS

Lag om skydd mot olyckor (SFS 2003:778) 2 kap. 1-3 §§ anger, tillsammans

med tillhörande förordning (SFS 2003:789) 2 kap. 1-2 §§, ramen för ägarens

och innehavarens skyldigheter avseende brandskydd samt nödlägesberedskap.

Boverkets byggregler (BBR) och Boverkets föreskrifter och allmänna råd om

tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (EKS) utgör föreskrifter

och allmänna råd till plan och bygglagen/förordningen samt

lagen/förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk. Avsnitt 2:5 i

BBR, Drift- och skötselinstruktioner, behandlar krav på instruktioner för

skötsel och underhåll under byggnadens hela brukstid.

Arbetsmiljöverkets författningssamling, AFS, med föreskrifter i enlighet med

arbetsmiljölagen. Se sammanställning av AFS-föreskrifter som utgör

grundstomme och främst är kopplade till frågor som berör drift och underhåll

samt utbildning.

MSB:s Allmänna råd och kommentarer 2004:3 angående systematiskt

brandskyddsarbete reglerar tillsammans med MSB:s föreskrifter om skriftlig

redogörelse för brandskyddet samt MSB:s allmänna råd om skriftlig

redogörelse dokumentationskrav för byggnader. Dokumentationen skall

utgöra ett underlag för ett kontinuerligt brandskyddsarbete där drift och

underhåll utgör en viktig del.

MSB:s föreskrifter och allmänna råd i enlighet med lagen/förordningen om

brandfarliga och explosiva varor behandlar generellt hanteringsförfarande där

underhåll av byggnad, varningsanordningar mm ingår. Föreskrift som hanterar

krav på underlättande av allvarligare olyckor eller tillbud vid hantering av

brandfarlig vara är SRVFS 1994:5.

Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter och SEK Svensk Elstandards

tillhörande handböcker och standarder för starkström tangerar inom vissa

områden organisatoriskt brandskydd i form av underhåll av elektriska

anläggningar samt utförande som förhindrar uppkomst och spridning av

brand.

EGEN AMBITION

Drift och underhåll av brandtekniska installationer vilka utgör egen ambition

sker enligt de generellt angivna kontrollkraven om inte annat anges.

Luleå räddningstjänst

Frågor som direkt berör räddningstjänstens insatsförutsättningar eller

myndighetsfrågor vid tillsyn.

http://www.elstandard.se/




3 Organisation för systematiskt brandskyddsarbete

Inom detta avsnitt redovisas övergripande hur organisationen för systematiskt

brandskyddsarbete är uppbyggd inom Luleå tekniska universitet.

Grundinriktningen är att egenkontrollen av brandtekniska funktioner, registrering

och uppföljning av utbildning mm så långt som möjligt är integrerat i

verksamhetens befintliga personal- och rapporteringssystem.

3.1 Organisation och ansvar

Nedan beskrivs organisation och ansvar kopplat till det systematiska

brandskyddsarbetet inom Luleå tekniska universitet. Se även avsnitt 3.2 angående

organisation för hantering av brandfarlig vara samt avsnitt 3.3 angående specifika

tillfällen som kräver utökade åtgärder för upprätthållande av brand- och

utrymningssäkerheten.

För organisationsplan, klicka här.

Rektor

Huvudansvar för det systematiska brandskyddsarbetet inom verksamheten i

enlighet med gällande brandskyddspolicy.

Brandskyddsansvarig

Avrapporteringsansvar gentemot rektor.

Ansvar för redovisning av verksamhetens systematiska brandskyddsarbete vid

tillsyn.

Ansvar för information gentemot fastighetsägare vid förändring av

verksamheten som påverkar det byggnadstekniska brandskyddet.

Övergripande ansvar för upprättad dokumentation kopplat till verksamhetens

systematiska brandskyddsarbete.

Ansvar för att upprätta utbildningsplan samt att registrera genomförda

utbildningar.

Ansvar för underlag och manualer för information gentemot nyanställda.

Ansvar för att en handlingsplan upprättas och integreras i verksamheten genom

utbildning och övning.

Ansvar för att rutiner kring tillbudsrapportering efterlevs.

Prefekter/Chef Verksamhetsstöd

Avrapporteringsansvar gentemot brandskyddsansvarig.

Ansvar för att personal och studenter får information/utbildning enligt

upprättad utbildningsplan.

Ansvar för att egenkontroller kontinuerligt genomförs och registreras.

Brandskyddssamordnare

Avrapporteringsansvar gentemot prefekt.

Ansvar för utförande av egenkontroller enligt upprättat kontrollunderlag.

Ansvar för att eventuella brister uppmärksammade vid egenkontroll handläggs

och åtgärdas (sker genom samråd med prefekt samt fastighetsägare).

Fungerar i vissa fall som föreståndare respektive stf. föreståndare för

brandfarlig vara.




3.2 Organisation för hantering av brandfarlig vara

Som en del i organisationen för verksamhetens systematiska brandskyddsarbete

tillkommer verksamhetens organisation för hantering av brandfarlig vara.

Luleå tekniska universitet är ansvariga för att all hantering av brandfarlig vara sker

på ett säkert sätt och skall vidta tekniska och organisatoriska förebyggande åtgärder

för att förhindra att en olycka med brandfarlig vara inträffar.

Se även informationsunderlag angående hantering av brandfarliga gaser och

vätskor.

Rektor

Ytterst ansvarig för hantering av brandfarlig vara i enlighet med gällande

lagstiftning.

Brandskyddsansvarig

Ansvar för samordning, support och koordination för hanteringen av

brandfarlig vara.

Ansvarar för att alltid finns ett giltigt tillstånd för de samlade mängderna

brandfarliga varor som hanteras inom LTU.

Prefekter/Chef Verksamhetsstöd

Ansvar för att det alltid finns ett giltigt tillstånd för de samlade mängderna

brandfarliga varor som hanteras inom institutionens verksamhetsområden.

Ansvar för att utse föreståndare för hantering av brandfarlig vara inom

institutionens verksamhetsområden.

Ansvar för att föreståndare för hantering av brandfarlig vara ges den utbildning

och de befogenheter och möjligheter i övrigt som krävs för att hon eller han

ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Ansvar för att övrig personal erhåller den utbildning som behövs för

arbetsuppgifter med hantering av brandfarlig vara.

Ansvar för att det i verksamheten uppkomna kemikalieresterna hanteras i

enlighet med gällande lagstiftning.

Föreståndare för brandfarlig vara (i vissa fall tillika brandskyddssamordnare)

Ansvar för att verksamheten drivs enligt gällande föreskrifter och

eventuella villkor i tillståndet samt att lokala rutiner/instruktioner för arbetet

med brandfarliga varor inom institutionen utarbetas, fastställs och följs.

Ansvar för att teknisk kontroll av anläggning utförs enligt gällande föreskrifter

och villkor.

Ansvar för att anvisning finns för underhåll och drift av anläggning.

Ansvar för att anvisningar finns för hantering av brandfarlig vara.

Ansvar för att klassningsplaner finns och är aktuella.

Ansvar för att rutin för olycks- och tillbudsrapportering finns.

Ansvar för att de mängder som hanteras inom institutionen överensstämmer

med vad som anges i gällande tillstånd.

Vidare åligger det föreståndaren att:

Ansvara för institutionens kontakter med tillstånds- respektive

tillsynsmyndigheten inom sitt ansvarsområde.




Ansvara för att det alltid finns en aktuell riskutredning samt att säkerheten

fortlöpande kontrolleras.

Utföra regelbunden egenkontroll över hanteringen av brandfarliga varor.

Ansvara för inköp av brandfarlig vara inom institutionen.

Ansvara för igångsättning av ny verksamhet (anläggning) med beaktande av

gällande föreskrifter och lokal rutiner/instruktioner.

Avbryta verksamheten om den inte kan drivas på ett säkert sätt.

Rapportera till prefekt samt till universitetets säkerhetsansvarig om aktiviteter

inom sitt ansvarsområde, exempelvis avvikelserapporter, rapporter om behov

av åtgärder.

Ämnesföreträdare

Ansvar för att säkerhetsföreskrifterna följs under pågående arbetsmoment samt

att personer som sysselsätts i verksamhet med brandfarliga varor upplyses om

de risker som kan vara förenliga med verksamheten och att de har erforderlig

kunskap.

Ansvar för att de i verksamheten uppkomna kemikalieresterna hanteras i

enlighet med gällande lagstiftning och universitetets interna föreskrifter.

Ansvar för att en riskbedömning utförs, enligt framtagen rutin, för nytt

försök/utrustning, etc. där brandfarlig vara ingår. Görs i samråd med

föreståndaren för hantering av brandfarliga varor.

3.3 Specifika tillfällen som kräver utökade åtgärder för brand- och

utrymningssäkerheten

Nedanstående beskrivna tillfällen medför en förändring av Luleå tekniska

universitets normala verksamhet varför utökade åtgärder för att upprätthålla brand-

och utrymningssäkerheten kan vara aktuella. Vidare skall ägaren av aktuell

fastighet alltid kontaktas vid dessa tillfällen för att säkerställa ansvarsfördelning

och befogenheter.

Ombyggnad/reparationer av lokaler

Brand- och utrymningssäkerheten i en byggnad skall vara uppfylld vid såväl

ombyggnationer och reparationer som vid normal drift/normalt nyttjande. Därav

skall fastighetsägare alltid kontaktas inför ombyggnationer eller reparationer för att

säkerställa byggnadens funktion under byggtiden samt tydliggöra eventuella

förändringar i ansvarsfördelning mellan ägare och nyttjare. Kontroller avseende

brandskyddet under byggtiden bör göras gentemot checklista för ombyggnad och

reparationer som finns tillgänglig via Akademiska Hus i Norr.

Avställning av brandteknisk funktion

Vid olika tillfällen såsom exempelvis ombyggnationer, tillfälliga heta arbeten eller

vid utbildning kan det vara aktuellt med en avställning av en brandteknisk funktion

(brand-, utrymningslarm eller annat aktivt system). Därav skall fastighetsägare

alltid kontaktas då dennes anläggningsskötare hanterar eventuella avställningar.

Vidare bör kontroll göras gentemot checklista för avställning av brandteknisk

funktion som finns tillgänglig via Akademiska Hus i Norr.

Detta är även aktuellt vid tillställningar med rökmaskin och liknande inom

samlingslokaler. Avställning skall då ske enligt ovan nämnda checklista samt

checklistan Övertagande av brandskyddsansvar av säkerhetssamordnaren eller

motsvarande bemyndigad person (ansvarig chef). Brandskyddsansvaret för de

aktuella lokalerna övergår då från Akademiska Hus i Norr till Luleå tekniska

universitetet.

Tillfälliga heta arbeten




I de fall då tillfälliga heta arbeten skall utföras genom Luleå tekniska universitet

skall fastighetsägare kontaktas för att tydliggöra ansvar och befogenheter. Vidare

bör kontroll ske mot checklista för heta arbeten med tillhörande säkerhetsregler.

Tillfälligt nyttjade av lokaler

Problematiken är främst aktuell för verksamheten inom lokaler motsvarande

allmänna lokaler såsom exempelvis undervisningslokaler, mindre butiker och

samlingslokaler (lokaler dimensionerade för fler än 149 personer). Exempel på

situationer då lokaler nyttjas för annan verksamhet än vad de brandtekniskt är

projekterade och dimensionerade för kan vara:

Vid fall att lokaler motsvarande idrottshallar, restauranger och

uppehållsutrymmen nyttjas för tillställningar vilka kan medföra att

personbelastningen, ur brandskyddssynpunkt, överstiger lokalens maximala

kapacitet. Överstiger personantalet 150 personer innebär detta formellt att det

brandtekniska skyddet skall utformas i enlighet med kraven för en

samlingslokal.

Vid fall att lokaler såsom idrottshallar, lärosalar och uppehållsutrymmen

nyttjas för övernattning antingen av personer tillhörande den egna

verksamheten eller av externa nyttjare vid uthyrning. Formellt innebär

övernattning av personer som kan förväntas ha dålig lokalkännedom att

lokalerna skall vara brandtekniskt utformade enligt en kravnivå motsvarande

verksamhet för hotell och vandrarhem.

Luleå räddningstjänst

Nyttjande av lokaler för annan verksamhet än vad de brandtekniskt är dimensionerade

för är generellt inte tillåtet. Tillfällig alternativ utformning kan dock i vissa fall vara

tillämplig. Samråd skall i dessa fall normalt ske med räddningstjänsten om inte

fastställda och godkända rutiner sedan tidigare har utarbetats för den specifika

verksamheten. Nedan redovisas exempel på utökade brandskyddsåtgärder som kan

vara aktuella:

Uppbyggnad av en brandskyddsorganisation med utarbetade rutiner och funk-

tioner för bevakning, larmning, utrymningsförfarande samt för brandsläckning.

Huvudansvarig person för brandskyddssamordning skall finnas.

Organisationens storlek (antal personer) styrs av den tillfälliga verksamhetens

omfattning.

Förstärkning av brandtekniska installationer i form av utökad rökdetektering

(jfr. villabrandvarnare), ronderande vakter, fasta punkter för 112-larmning till

SOS (både mobilt och fast nät), larmutrustning för varseblivning (jfr.

megafon), utökat antal släckredskap samt förbättrad utrymningsskyltning.

Bedömning av vilka lokaler som får nyttjas sker med hänsyn till byggnadens

övergripande brandskyddsstatus och aktuell tillfällig verksamhet. Byggnadens

befintliga brandskydd skall, om oklarheter föreligger, ses över inom berörda delar

främst avseende brandavskiljande konstruktioner, framkomlighet till och inom

utrymningsvägar, tillgång till släckredskap samt eventuella larmfunktioner.

Lokaler med direkt tillgång till utrymningsväg mot det fria, d v s lokaler i

markplanet eller lokaler med förbindelse till utvändig trappa för utrymning, nyttjas

i första hand. Lokal i källarplan skall normalt inte nyttjas för övernattning eller som

tillfällig samlingslokal.

Ansvarsområden för inblandade parter, utöver ägaren, normalt nyttjare från

verksamheten eller eventuellt extern tredje part skall vara tydligt formulerade och

dokumenterade för aktuell tillfällig verksamhet i lokalerna.

3.4 Egenkontroll

Egenkontrollen fungerar, om ej annat avtalas mellan nyttjare och ägare, som ett

komplement till ägarens drift- och underhållskontroller. Egenkontrollen inkluderar




dels enklare kontroller av byggnadens brandtekniska skydd, dels kontroller inom

sådan verksamhet som nyttjaren medför, exempelvis hantering av brandfarlig vara.

Kontrollutförande

Egenkontrollen genomförs med hjälp av upprättade checklistor för egenkontroll

samt tillhörande ritningsunderlag motsvarande brandskyddsplaner och utförs till

största delen av brandskyddssamordnare tillhörande Luleå tekniska universitet, se

vidare avsnitt 3.1. Checklistor finns att tillgå via intranätet.

Kontrollintervall

Regelverken anger i allmänhet inte direkta tidskrav för hur frekvent kontroll- och

underhållsinsatser skall vidtas. Krav anges generellt på funktionsnivå motsvarande

”…uppfylla sin funktion under byggnadens brukstid” eller …”underhåll sker

normalt med viss regelbundenhet”. Dessa grundkrav skall generellt alltid gälla.

Protokollförda egenkontroller genomförs lämpligen i samband med verksamhetens

arbetsmiljöronder, dock rekommenderas minst en gång per år. I övrigt skall

eventuella brister uppmärksammade under den dagliga verksamheten alltid

beaktas.

Se även avsnitt 3.3 angående specifika tillfällen som kräver utökade åtgärder för

brand- och utrymningssäkerheten.

3.5 Utbildning

Personal som tillhör Luleå tekniska universitets verksamhet utbildas regelbundet i

frågor som berör brand- och utrymningsskydd. Se utbildningsplan för mer

ingående beskrivning. Utbildning av personal registreras och följs upp genom

personalsystemet.

Generella utbildningskrav för personal/studenter

Följande utbildningskategorier är aktuella:

Grundläggande information till studenter och övriga personer som ej utgör av

Luleå tekniska universitet anställd personal.

Grundläggande brandskyddsutbildning för personal som är anställd av

Luleå tekniska universitet.

Brandskyddsutbildning till personer i personalledande ställning.

Information till personer som tillfälligt utgör anställd personal vid Luleå

tekniska universitet i form av tentamensvakter.

Utbildning av föreståndare för hantering av brandfarlig vara.

Utbildning av personer som leder arbetsmoment där brandfarliga vara används.

Grundläggande första hjälpen utbildning till anställda av Luleå tekniska

universitet.

Personal som ingår i kontroll- och underhållsfunktion

Personal som ingår i drift- och underhållsorganisationen tillhörande Luleå tekniska

universitet utbildas enligt nedanstående kategorier:

Brandskyddsutbildning till personal som är anställd av Luleå tekniska

universitet och har kontrollfunktion i verksamhetens systematiska

brandskyddsarbete.




3.6 Tillbudsrapportering, brand och utrymning

Tillbudsrapportering kopplat till brand- och utrymningstekniskt skydd avser

händelser där personal har befunnit sig i, iakttagit eller blivit informerad om en

situation där risk för uppkomst av brand och/eller behov av personutrymning har

varit aktuellt. Tillbudsrapportering avseende brand och utrymning sker med

utgångspunkt från bifogad tillbudsblankett som via respektive prefekt/enhetschef

skickas vidare till personalenhet. Personalenhet vidarebefordrar vid behov till

fastighetsenheten. Större, mer omfattande olyckor behandlas genom utarbetad plan

för krishantering.

3.7 Tillsyn

Genomgång av det brand- och utrymningstekniska skyddet i samband med tillsyn

från arbetsmiljöverket, räddningstjänsten eller annat kontrollorgan behandlas

genom den brandskyddsansvarige som vid tillsyn kontaktas av fastighetsägarens

kontaktperson och:

Samordnar och redovisar underlag från utförda egenkontroller.

Ansvarar för sammanställning av tillbudsrapportering från Luleå tekniska

universitet.

Ansvarar för att eventuella åtgärdskrav från tillsynsmyndighet handläggs,

åtgärdas och återrapporteras.

3.8 Samordning med fastighetsägare

Samordning sker inom de områden där fastighetsägarens systematiska

brandskyddskontroller tangerar universitetets egenkontroller. Gränsdragningslistor

tydliggör ansvarsförhållandet mellan ägaren och nyttjaren. Vid tillsyn sker

samordnad redovisning av ägare och nyttjaren om tillsynsmyndigheten bedömer

detta tillämpligt.

3.9 Revidering av riktlinjer

Riktlinjerna revideras årligen eller vid behov, till exempel vid större förändringar i

lagstiftningen. Brandskyddsansvarig ansvarar för revideringen. Lagbevakning och

praktisk uppdatering sker idag via extern avtalad part.

Tillbudsrapport

(Uppgifter fylls i av den anställde, ifylld blankett lämnas till prefekt/enhetschef för

vidarebefordran till personalenheten)

1. När inträffade tillbudet? (Datum, klockslag)

2. Var inträffade tillbudet?

3. Vad hände, beskriv händelseförloppet/tillbudet:

4. Har liknande tillbud inträffat tidigare?

5. Vad orsakade tillbudet? (kryssa i faktorer som kan ha medverkat till tillbudet) Brister i arbetets/arbetsplatsens tekniska utformning

Brister i arbetets/arbetsplatsens organisatoriska utformning

Brister i skyddsanordningar/tekniska utrustningar

Brister i personlig skyddsutrustning 1 Brister i underhåll och service

Brister i utbildning/arbetsinstruktioner ii Brister i övervakning/tillsyn

Annan orsak: 6. Vad kunde tillbudet ha resulterat i? (personskada, egendomsskada etc)

7. Vilka åtgärder skall vidtas för att något liknande ej skall inträffa igen?

8. Vem ansvarar för att åtgärder vidtas?

9. Var mer än en person berörd? (komplettera med arbetsuppgift, extern personal osv)

___________________________ _______________________ Datum Ort _________________________ ________________________ ________________________ Person som avses Närmaste chef Lokalt skyddsombud (Namn, tjänstebeteckning)

Tillstånd/Kontrollista – Tillfälliga heta arbeten

Allmän – Tätskikt (Enligt SBF-underlag)

Arbetsplats/Larmadress: _________________________________________________________

______________________________________________________________________________ Metod: Svetsning Skärning Lödning Annat:___________________ Hetluft Asfaltsgryta Fr o m den: ___________ klockan: ________ T o m den: ___________ klockan. ________

Tillstånd/Kontrollista Beaktat

1. Jag som ska utföra arbetet är behörig. 2. Bevakning under arbetet och efterkontroll är ordnad genom brandvakt?

Ja, brandvaktens namn ________________________________

Behövs inte

Efterbevakningstid 1 tim Annan tid________________

3. För arbete i utrymme som innehåller eller har innehållit brandfarlig vara har tillstånd inhämtats av brand-/räddningschef.

Behövs inte

4. Arbetsplatsen är städad och vid behov vattnad. 5. Brännbart material på och i närheten av arbetsplatsen är bortflyttat, skyddat genom övertäckning eller avskärmat.

6. Värmeledande konstruktioner och dolda brännbara byggnadsdelar finns. Dessa är skyddade och åtkomliga för omedelbar släckinsats.

Finns ej

7. Springor, hål, genomföringar och andra öppningar på och i närheten av arbetsplatsen är tätade eller skyddade.

8. Godkänd, fungerande och tillräcklig släckutrustning av rätt typ finns tillgänglig för omedelbar släckinsats.

9. Svetsutrustning är felfri. Acetylenflaska är försedd med bakslagsskydd. Svets brännare är försedd med backventil för bränngas och syrgas. Skyddshandske och avstängningsnyckel finns.

Används inte

10. Räddningstjänsten/brandkåren kan larmas omedelbart. 11. Vid tätskiktsarbete eller annan torkning eller uppvärmning är gaslågan innesluten. Öppen låga får användas för smältning av is och snö.

12. Vid torkning av underlag och applicering av tätskikt får materialet värmas till högst 300 °C.

13. Vid smältning av asfalt ska utrustningen hanteras enligt SBF:s Säkerhetsregler för Heta Arbeten på tak och balkonger.

Följande åtgärder har även beaktats: A. Berörda sektioner av automatiskt brandlarm är frånkopplade. Checklista för av- och återställning av brandteknisk funktion är ifylld.

B. Eventuella speciella risker iakttages enligt samråd med _______________________________ Underskrift Tillståndsansvarig Underskrift Hetarbetare

___________________________________ ___________________________________ Namnförtydligande Tillståndsansvarig Namnförtydligande Hetarbetare

___________________________________ ___________________________________

Säkerhetsregler för heta arbeten

Enligt SBF-underlag

Säkerhetsregler för brandfarliga heta arbeten Dessa regler gäller för tillfällig arbetsplats där heta arbeten utförs och fara för brand kan föreligga Med heta arbeten avses svetsning, skärning, lödning, takläggning, bearbetning med snabbgående verktyg och annat arbete som medför uppvärmning eller gnistbildning. Tillstånd Den som avser att bedriva eller låta bedriva heta arbeten på tillfällig arbetsplats (t.ex. ägare eller brukare av fastighet eller total-/generalentreprenör) ska skriftligen utse en tillståndsansvarig som ska bedöma om arbetena medför fara för brand. Om fara för brand bedöms föreligga, får heta arbeten utföras endast under förutsättning att den tillståndsansvarige: • Utfärdar tillstånd för arbetena enligt framtagna blanketter (tillstånd/kontrollista för heta arbeten

på tillfällig arbetsplats alternativt tillstånd/kontrollista för heta arbeten på tak/balkonger), som ska vara fullständigt ifylld.

• Under arbetets utförande förvissar sig om att nedanstående säkerhetsregler följs. Den tillståndsansvarige får delegera sitt ansvar endast om den som utsett vederbörande skriftligen medgivit detta. Den tillståndsansvarige får inte utföra de heta arbetena. Utses inte en tillståndsansvarig har den försäkrade brandskyddsansvaret. Säkerhetsregel nr 1 - Behörighet

Den som ska utföra brandfarliga heta arbeten ska ha behörighet och erfarenhet av brandskydd. Detsamma gäller den som ska vara brandvakt. Behörighetsutbildningen ska vara genomförd enligt den plan som beslutats av försäkringsbolagens och SBF:s utbildningskommitté för heta arbeten. Den som är utsedd att regelbundet vara tillståndsansvarig ska ha motsvarande utbildning och erfarenhet.

Säkerhetsregel nr 2 - Brandvakt

Brandvakt ska utses och finnas på arbetsplatsen – även under arbetsrast – under den tid som de heta arbetena utförs och under den efterbevakningstid – minst en timme – eller annan tid som den tillståndsansvarige angett i Tillståndet. Brandvakten får inte lämna arbetsplatsen förrän faran för brand upphört. Brandvakt krävs inte när den tillståndsansvarige bedömer att det är uppenbart att arbetet kan utföras med samma säkerhet utan brandvakt.

Säkerhetsregel nr 3 - Brandfarlig vara

För arbete i utrymme som innehåller eller har innehållit brandfarlig vara, ska tillstånd inhämtas av kommunens brand-/räddningschef.

Säkerhetsregel nr 4 - Städning och vattning Arbetsplatsen ska vara städad och vid behov vattnad.

Säkerhetsregel nr 5 - Brännbart material Brännbart material på och i närheten av arbetsplatsen ska flyttas bort, skyddas genom övertäckning eller avskärmas.

Säkerhetsregel nr 6 - Dolda brännbara byggnadsdelar

Värmeledande konstruktioner och dolda brännbara byggnadsdelar ska undersökas med hänsyn till brandfaran, samt vid konstaterad brandfara skyddas och göras åtkomliga för omedelbar släckinsats.

Säkerhetsregel nr 7 - Otätheter

Springor, hål, genomföringar och andra öppningar på och i närheten av arbetsplatsen ska vara tätade och kontrollerade med hänsyn till brandfaran.

Säkerhetsregel nr 8 - Släckutrustning

Godkänd, fungerande och tillräcklig släckutrustning ska finnas tillgänglig för omedelbar släckinsats. Här avses slang med vatten eller två certifierade handbrandsläckare med minsta effektivitetsklass 34A 233B C (minst 6 kg). Vid takläggning krävs: Slang med vatten och två certifierade handbrandsläckare med minsta effektivitetsklass 34A 233B C (minst 6 kg) samt brytverktyg, t ex pikyxa, och handstrålkastare. När förutsättning för släckning med vatten saknas, t ex vid risk för frysning eller vid lågt vattentryck, ska utrustningen kompletteras med ytterligare en certifierad handbrandsläckare med lägst effektivitetsklass 34A 233B C (minst 6 kg).

Säkerhetsregel nr 9 - Svetsutrustning

Svetsutrustning ska vara felfri. Acetylenflaska ska vara försedd med bakslagsskydd. Svetsbrännare ska vara försedd med backventil för bränngas och syrgas. Skyddshandske och avstängningsnyckel ska finnas.

Säkerhetsregel nr 10 - Larmning Räddningstjänsten/brandkåren ska kunna larmas omedelbart. Fungerande mobiltelefon ska finnas tillgänglig om inte stationär telefon finns inom räckhåll. Den som uppdras att lama ska känna till arbetsplatsens adress.

Säkerhetsregel nr 11 - Torkning och uppvärmning Vid torkning eller uppvärmning genom förbränning av gas, ska lågan vara innesluten så att den inte kan orsaka antändning.

Säkerhetsregel nr 12 - Torkning av underlag och applicering av tätskikt Vid torkning av underlag och applicering av tätskikt får material uppvärmas till högst 300'C.

Säkerhetsregel nr 13 - Smältning av asfalt Vid smältning av asfalt ska utrustningen uppställas, hanteras och tillses enligt SBF:s ”Säkerhetsregler för smältning av asfalt vid arbeten på tak och balkonger”.

Sida 1(3)

CHECKLISTA

Kontroll för brandfarlig vara – Labblokaler C-huset, LTU

(Kontroll genomförs med hjälp av nedanstående kontrollunderlag samt brandskyddsplan. Noterat ”nej-svar” innebär identifierad brist vilken kräver åtgärder.) Genomgången lokal/avdelning: _______________________ Byggnad: ______________ Kontroll genomförd av: ________________________ Datum: ____________ Åtgärder genomförda av: ________________________ Datum: ____________

1. HANTERING BRANDFARLIG VÄTSKA Ja Nej Anmärkning vid Nej (nr + anm.) 1.1 Förvaras brandfarlig vätska i avsedda skåp/rum?

1.2 Är skåp/rum för förvaring av brandfarliga vätskor märkta med varningsskylt samt skylt för förbud mot öppen eld?

1.3 Understiger mängd brandfarlig vätska avsedd för tvätt, förvarad framme på hyllor och bänkar, den tillåtna mängden?

1.4 Förvaras endast tillåten totalmängd brandfarlig vätska inom lokalerna?

1.5 Är lokaler där brandfarlig vätska hanteras försedda med varningsskylt?

1.6 Förvaras brandfarliga varor åtskilda från giftiga ämnen, brandfarlig gas samt syror?

1.7 Hålls dragskåp fria från förvaring?

1.8 Sker öppen hantering av brandfarliga vätskor endast i dragskåp eller på platser som bedömts som ok enligt utförd riskbedömning?

1.9 Är luftflödet i dragskåpen ok (minst 0,5 m/s)?

1.10 Fungerar eluttagens förregling över ventilationen?

1.10 Fungerar ventilationen i skåp avsedda för förvaring av brandfarlig vätska?

1.11 Finns det uppsatta klassningsplaner i de områden där explosiv atmosfär förväntas (se explosionsskyddsdokument)?

1.12 Är all elektriskutrustning inom riskområden för explosivatmosfär ex-klassad?

1.13 Finns det förvaringskärl som har synliga brister?

1.14 Finns material för omhändertagande av spill?

2. HANTERING AV GAS Ja Nej Anmärkning vid Nej (nr + anm.) 2.1 Förvaras gasflaskor inom labblokalerna på avsedda platser?

2.2 Är lokaler där brandfarlig gas förvaras försedda med varningsskylt?

2.3 Är flaskorna lätta att snabbt avlägsna vid brand?

2.4 Understiger den totala mängden brandfarlig gas inom en brandcell den tillåtna (60 liter)?

Sida 2(3)

2.5 Finns det tömda gasflaskor som inte har skickats iväg?

2.6 Finns det uppsatta klassningsplaner i de områden där explosiv atmosfär förväntas (se explosionsskyddsdokument)?

2.7 Är all elektriskutrustning inom riskområden för explosivatmosfär ex-klassad?

2.8 Är gasflaskor och tillhörande utrustning (slangar, kopplingar, ventiler etc.) fria från synliga skador?

2.9 Är flaskorna försedda med fallskydd?

2.10 Har icke anslutna flaskor tätpropp och/eller skyddskåpa?

2.11 Är gasförråd fritt från brännbart material?

2.12 Är rörledningar rätt utmärkta?

(Farosymbol, text som anger transporterad media, färg som anger varan, pil för strömningsriktning)

2.13 Är synliga rörledningar, uttagsposter, etc. fria från synliga skador?

3. BRANDFARLIG VARA (ÅRLIG KONTROLL) Ja Nej Anmärkning vid Nej (nr + anm.) 3.1 Finns utbildad föreståndare för brandfarlig vara?

3.2 Har personal som hanterar brandfarlig vara genomgått utbildning enligt gällande utbildningsplan?

3.3 Sker riskbedömningar vid nya försök, experiment, etc.?

3.4 Är nuvarande riskutredning för hantering av brandfarliga varor aktuell?

3.5 Är samtliga dokument som berör hantering av brandfarlig vara uppdaterade utifrån gällande förutsättningar (organisation, rutiner, tillstånd, kontrollpunkter etc.)?

3.6 Sker kontroller av det fasta gasnätet i enlighet med FLT:en?

Sida 3(3)

UTÖKADE NOTERINGAR: (Ange aktuell punkt samt tillhörande noteringar nedan).

BRANDSKYDDSPOLICY

Omfattning Med brandskydd avses det samlade arbetet inom Luleå tekniska universitet med att förhindra och förebygga skador på person, egendom och miljön. Vidare avses de åtgärder som krävs för uppfylla krav från myndigheter och egna ambitioner. Det förebyggande brandskyddet skall omfatta samtliga byggnader och verksamheter där Luleå tekniska universitet har ett ansvar i form av verksamhetsutövare. Syfte Syftet med det förebyggande brandskyddsarbetet är att säkerställa en enhetlig och ändamålsenlig brandskyddsnivå vilken så långt som möjligt förhindrar uppkomst av brand och vidare minimerar risken för personskador samt skador på egendom och miljön till följd av brand. Brandskyddet skall upprätthållas och utvecklas inom verksamheten genom en kunnig och motiverad personal. Mål Målet med det förebyggande brandskyddsarbetet är: Att en brandskyddsorganisation genom fastlagt ansvar, fastlagda

befogenheter, god kunskap och fungerande rutiner medger ett effektivt förebyggande brandskyddsarbete där skador på personer, egendom och miljö minimeras.

Att de byggnader som innehas av Luleå tekniska universitet genom en kontinuerlig avstämning och uppföljning, skall uppvisa en god balans mellan brandskydd och brandrisker.

Att berörd personal inom verksamheten skall vara medvetna om och utbildade i brandskyddets betydelse och inneha kunskap om förvaltningens brandskyddsarbete och egen ambitionsnivå avseende förebyggande brandskydd.

Organisationsplan(Organisationsschema Systematiskt Brandskyddsarbete)

Rektor

Prefekter

hefC

Verksamhetsstöd

Verksamhetsstöd (VSS)

Fastighets-

enheten

Brandskydds-

ansvarig

Brandskydds-

samordnare

Föreståndare

brandfarlig vara

[2013-08-23]

- SYSTEMATISKT BRANDSKYDDSARBETE -

UTBILDNINGSPLAN FÖR SYSTEMATISKT BRANDSKYDDSARBETE

INOM




1 Allmänt

1.1 Omfattning

Utbildningsplanen omfattar samtlig anställd personal som ingår i Luleå tekniska

universitets verksamhet.

Begreppet brandskyddskunskap omfattar följande områden:

Lagar, föreskrifter och rekommendationer som berör brand- och

utrymningssäkerheten.

Brandskyddsorganisation – systematiskt brandskyddsarbete.

Byggnadstekniskt brandskydd.

Brandförlopp och mänskligt beteende.

Handlingsplan för agerande vid brand. Klicka här för diskussionsunderlag.

Första omhändertagande av skadad person vid brand eller annan

olyckshändelse.

1.2 Syfte och mål

Syftet med brandskyddsutbildningarna är att på ett naturligt sätt länka in det

byggnadstekniska och organisatoriska brandskyddet hos verksamheten.

Målet är att genom utbildningarna uppnå en ändamålsenlig och enhetlig

kunskapsnivå samt skapa trygghet och god handlingsförmåga i samband med

frågor och händelser som berör brand- och utrymningssäkerheten.

1.3 Registrering och uppföljning

Universitetets brandskyddssansvarige har samordningsansvaret för:

Kallelse till utbildning och registrering av genomförda utbildningar.

Återkoppling, sammanställningar och redovisning av utbildad personal till

myndigheter och andra kontrollorgan.

1.4 Lagar, föreskrifter och rekommendationer

Det finns ett stort antal krav som direkt påverkar eller i vissa fall tangerar

utformningen av verksamhetens brand- och utrymningsorganisation och därmed

även utbildningsbehovet. Utbildningsplanen utgår främst från nedanstående

beskrivna lagar och regelverk.

SFS

Lag om skydd mot olyckor (SFS 2003:778) 2 kap. 1-3 §§ anger,

tillsammans med tillhörande förordning (SFS 2003:789) 2 kap.

1-2 §§, ramen för ägarens och innehavarens skyldigheter

avseende brandskydd samt nödlägesberedskap.

Arbetsmiljöverkets författningssamling, AFS, med föreskrifter i

enlighet med arbetsmiljölagen. De föreskrifter som främst är

aktuella är AFS 2009:2, AFS 2001:1, AFS 1999:7. Se vidare

AFS-sammanställning.

MSB:s Allmänna råd och kommentarer 2004:3 angående

systematiskt brandskyddsarbete där underhåll och utveckling av

kunskap skall beaktas.

MSB:s föreskrifter och allmänna råd i enlighet med lagen och

förordningen om brandfarliga och explosiva varor. Utöver

kunskap kopplat till föreståndarskap behandlas kunskapskrav

som del i respektive föreskrift.



2 Utbildningskategorier

Utbildningskategorier för brandskyddskunskap redovisas nedan.

KATEGORI A

BENÄMNING: Grundläggande brandskyddsutbildning för personal som är

anställd av Luleå tekniska universitet.

TIDSÅTGÅNG: 4 tim

INTERVALL: Vid nyanställning (vid behov uppsamling 1 gång /år).

Återkommande vart femte år.

INNEHÅLL: Översiktlig information om gällande regelverk och

föreskrifter.

Genomgång av riskbilden för aktuella verksamheter.

Genomgång av brandförlopp med koppling mot tid för

egen insats samt räddningstjänstens insats.

Översikt om mänskligt beteende vid nödläge/kris.

Genomgång av brand- och utrymningstekniska system

kopplat till lokala förutsättningar.

Genomgång av verksamhetens brand- och

utrymningsorganisation avseende övning, egenkontroll,

handlingsplan, restvärde mm.

MOTSV. KURS:

Utbildning enligt kategori B.



KATEGORI B

BENÄMNING: Brandskyddsutbildning till personal som är anställd av

Luleå tekniska universitet och har kontrollfunktion i

verksamhetens systematiska brandskyddsarbete.

TIDSÅTGÅNG: 8 tim

INTERVALL: Vid tilldelat uppdrag (vid behov uppsamling 1 gång /år).


INNEHÅLL: Utbildning i gällande regelverk och föreskrifter.

Genomgång av organisation för systematiskt

brandskyddsarbete.

Genomgång och återkoppling av speciella risker, brister

och problemställningar kopplat till kontroll av brand-

och utrymningssäkerheten.

Utbildning i brandförlopp och mänskligt beteende.

Utbildning i grundläggande brand- och

utrymningstekniska system, passiva och aktiva,

kopplat till lokala förutsättningar.

Genomgång av brand- och utrymningsorganisation före,

under och efter en nödlägessituation till följd av brand

avseende övning, egenkontroll, handlingsplan, restvärde

mm.

Genomgång av riktlinjer, checklistor, kontrollplaner och

rutiner för en systematiserad kontroll av brand- och

utrymningstekniska funktioner inom verksamhetens

ansvarsområden.

KATEGORI C

BENÄMNING: Brandskyddsutbildning till personer i personalledande

ställning.

TIDSÅTGÅNG: 2 tim



INNEHÅLL: Genomgång av gällande regelverk och föreskrifter.

Genomgång av rutiner inom organisationen angående

brand- och utrymningsorganisation före, under och efter

en nödlägessituation till följd av brand.

Översikt av grundläggande frågor som berör

brandförlopp och mänskligt beteende.

Översikt av brand- och utrymningstekniska system

kopplat till verksamheternas förutsättningar.

Genomgång av beredskapsplan för kontakt med

press/media, information till anhöriga mm.



KATEGORI D

BENÄMNING: Grundläggande information till studenter och övriga

personer som ej utgör anställd personal vid Luleå tekniska

universitet.

TIDSÅTGÅNG: 60 minuter

INTERVALL: Vid terminsstart.

INNEHÅLL: Översiktlig information om brandförlopp och mänskligt

beteende.

Information om de brandtekniska funktioner inom

Luleå tekniska universitet som direkt berör personer i

byggnaderna, – utrymningsvägar, återsamling,

släckredskap, utrymningslarm mm.

Kort information om brandskydd i hemmet -

brandvarnare, försäkring mm.

ANPASSNING: Personer som regelbundet vistas i lokaler med brandfarlig

vara skall speciellt informeras om gällande rutiner för

denna hantering.

KATEGORI E

BENÄMNING: Information till personer som tillfälligt utgör anställd

personal vid Luleå tekniska universitet i form av

tentamensvakter.

TIDSÅTGÅNG: 60 minuter


Återkommande vart annat år.

INNEHÅLL: Översiktlig information om brandförlopp och mänskligt

beteende.

Information om de brandtekniska funktioner inom

Luleå tekniska universitet som direkt berör personer i

byggnaderna, – utrymningsvägar, återsamling,

släckredskap, utrymningslarm mm.

Genomgång av rutiner vid larm med tillhörande

genomgång av orienteringsritningar.



KATEGORI F

BENÄMNING: Grundläggande första-hjälpen utbildning till personal som är


TIDSÅTGÅNG: Enligt samråd med kurshållare.

INTERVALL: Återkommande vart femte år.

INNEHÅLL: Teori:

Grundläggande kunskap om egna sjukvårdsåtgärder på

arbetsplatsen, L-ABC.

Genomgång av specifika risker för den aktuella

verksamheten kopplat till:

- Livshotande läge

- Andning (brandgasers verkan, fria luftvägar mm)

- Blödning

- Chock

- Brännskador (inklusive el-skador), köldskador och

frätskador.

Praktik/teori med inblick i:

Hjärt- och lungräddning (HLR)

Handhavande av skadad – lyftteknik,

undersökningsteknik, framstupa sidoläge, lägga förband.

Information om agerande vid astmaanfall, epilepsi,

diabetes, hjärtinfarkt.

ANPASSNING: Utbildning som ger HLR-Certifikat utförs efter behov.



KATEGORI G

BENÄMNING: Utbildning av föreståndare för hantering av brandfarlig

vara.

TIDSÅTGÅNG: Enligt samråd med kurshållare.

INTERVALL: Återkommande vart femte år eller vid tilldelat ansvar.

INNEHÅLL: Utbildning i gällande regelverk och föreskrifter.

Genomgång och återkoppling av lokala särskilda

risker, brister och problemställningar kopplat till

hantering av brandfarlig vara.

Utbildning i brandförlopp och risker kopplat till brand-

farlig vara med fördjupning i viktiga begrepp såsom

riskutredning, klassningsplan, flampunkt, termisk

tändpunkt, brännbarhetsområde, relativ densitet mm.

Genomgång av aktuella brandfarliga vätskor och gaser

avseende fysikaliska egenskaper och särskilda risker.

Utbildning i grundläggande brand- och utrymnings-

tekniska system, passiva och aktiva, kopplat till lokala

förutsättningar.

Genomgång av organisation för hantering av

brandfarlig vara samt för systematiskt

brandskyddsarbete.

Genomgång av riktlinjer, checklistor, kontrollplaner

och rutiner för en systematiserad kontroll av brand-

och utrymningstekniska system kopplat till hanteringen

av brandfarlig vara.

Genomgång av brand- och utrymningsorganisation

före, under och efter en nödlägessituation till följd av

brand eller gasutsläpp avseende övning, handlingsplan

vid skarpt läge samt återställning/restvärde.

ANPASSNING: Lokala förutsättningar skall beaktas vid utbildningen.



KATEGORI H

BENÄMNING: Teori och praktik handbrandsläckning till personal som är


TIDSÅTGÅNG: Enligt samråd med kurshållare (1-1,5 tim).

Max 15 personer


INNEHÅLL: Teori:

Grundläggande kunskap om släckmedel och

rekommendationer kring val av släckmetod/släckmedel

som används till olika typer av bränder.

Kort genomgång av en handbrandsläckare uppbyggnad

och märkning.

Vad krävs för att det skall brinna, genomgång av

brandtriangeln.

Genomgång handhavande av en handbrandsläckare.

Teoretisk genomgång av brand i kläder och brand i kärl.

Praktik:

Handbrandsläckning med Koldioxid (CO2) gasol I

vattenbad.



KATEGORI I

BENÄMNING: Utbildning av personer som leder arbetsmoment där

hantering av brandfarlig vara ingår.

TIDSÅTGÅNG: Enligt samråd med kurshållare (ca 4 tim).


INNEHÅLL: Utbildning i gällande regelverk, föreskrifter samt

LTU:s säkerhetsrutiner för hantering av brandfarlig

vara.

Utbildning i brandförlopp och risker kopplat till brand-

farlig vara med fördjupning i viktiga begrepp såsom

riskutredning, klassningsplan, flampunkt, termisk

tändpunkt, brännbarhetsområde, relativ densitet mm.

Genomgång av aktuella brandfarliga vätskor och gaser

avseende fysikaliska egenskaper och särskilda risker.

Utbildning i grundläggande brand- och utrymnings-

tekniska system, passiva och aktiva, kopplat till lokala

förutsättningar.

Genomgång av organisation för hantering av

brandfarlig vara samt för systematiskt

brandskyddsarbete.

Genomgång av brand- och utrymningsorganisation

före, under och efter en nödlägessituation till följd av

brand eller gasutsläpp avseende övning, handlingsplan

vid skarpt läge samt återställning/restvärde.

ANPASSNING: Lokala förutsättningar skall beaktas vid utbildningen.



3 Utrymningsövningar

Utrymningsövningar ska genomföras i minst en byggnad/år. Följande bör beaktas

vid utrymningsövningar:

- Inför utrymningsövning ska det specifika syftet med övningen tydligöras.

Olika syften kan vara: fungerar handlingsplanen, fungerar samarbetet med

räddningstjänsten, tidsåtgång, stänger branddörrar, hörs utrymningslarmet,

väljer de utrymmande den närmsta utrymningsvägen, etc.

- Inför varje utrymningsövning bör observanter utses vars uppgift är att

observera och dokumentera vad som sker under övningen baserat på vilket

syfte/syften som övningen har, se ovan.

- Personal bör oftast informeras om att en utrymningsövning ska ske. Personal i

brandskyddsorganisationen bör alltid informeras.

- Övningarna bör genomföras i samverkan med räddningstjänsten och

Akademiska Hus.

- Utrymning bör påbörjas genom att utrymningslarmet aktiveras (glöm ej att

meddela SOS inför övning).

- Utvärdering ska alltid ske efter genomförda utrymningsövningar. En plan för

åtgärdande av de brister som framkommer bör alltid tas fram. Resultatet från

utvärdering bör spridas till personalen samt med fördel även till studenterna.

Huvudhandlingsplan vid brandHuvudhandlingsplan vid brand

FÖRST PÅ PLATSRÄDDA: direkt hotade personer till säker plats.

STÄNG IN BRANDEN: om möjligt.

MEDDELA: närmaste person(er) vad som har hänt.

SLÄCK: branden om möjligt.

HJÄLPAREAKTIVERA BRANDLARMET: om så inte redan är gjort.

VARNA/MEDDELA: personer i närheten.

RING 112: för information till brandförsvaret.

MÖT UPP BRANDFÖRSVARET: vad har hänt? speciella risker?

ÖVRIGAVIDTAG SKADEBEGRÄNSANDE ÅTGÄRDER.

UTRYM: anslut till återsamlingsplats.

SÄKERHETSPARTNER

®

Handlingsplan vid brandHandlingsplan vid brand

Agerande enligt

Huvudhandlingsplan

LÄGE 2

Upptäckt av brand

Utrymning till

Återsamlingsplats

SÄKERHETSPARTNER

®

Ej konstaterad

brand

Konstaterad

brand

Sök igenom närliggande lokaler.

Genomför direkt skadebegränsande åtgärder.

Tag kontakt med personer i din närhet inom

avdelningen för lägesinformation.

LÄGE 1Larmsignal från brandlarm

Ej konstaterad brand

Handlingsplan vid okontrollerat gasutsläppHandlingsplan vid okontrollerat gasutsläpp

RÄDDA: direkt hotade personer till säker plats.

UTRYM: lokalen.

LARMA: brandförsvaret på telefon 112

om inte utsläppet har kunnat begränsas.

SÄKERHETSPARTNER

®

FÖRSTA AGERANDE VID GASUTSLÄPP

EJ BRINNANDE

GAS

BRINNANDE

GAS

OM MÖJLIGHET FINNS:

- STÄNG AV GASEN

- ELIMINERA EVENTUELLA TÄNDKÄLLOR

- VÄDRA UT GASEN

OM MÖJLIGHET FINNS:

- SLÄCK BRANDEN ENDAST GENOM ATT

STÄNGA AV GASEN

- FLYTTA UT ANDRA HOTADE GASFLASKOR

i BRANDFARLIG VARA, GAS & VÄTSKA

INFORMATION ANGÅENDE HANTERING

1 (24)

INFORMATION OM HANTERING AV

BRANDFARLIG GAS OCH VÄTSKA

Hantering av brandfarlig och brandunderhållande gas samt brandfarlig vätska

kräver alltid speciell aktsamhet för att undvika olyckor till följd av brand och

explosion. Krav från myndigheter reglerar hur hanteringen av brandfarlig gas och

gasflaskor samt brandfarlig vätska skall bedrivas för att den skall betraktas som

säker. De skydds- och säkerhetskrav som följer med hanteringen skall vara kända

och beaktas av berörda personer inom verksamheten. Personer som hanterar

brandfarlig gas eller vätska skall samtidigt ha god kunskap om de risker som de

olika ämnena medför.

Med utgångspunkt från ovanstående har detta informationsmaterial utarbetats

som ett kunskapsunderlag för utbildning och intern information i frågor som

berör hantering av brandfarlig vara i form av gas och vätska.

De gaser som omfattas av informationsunderlaget är de brandfarliga gaserna

gasol, vätgas, kolmonoxid och acetylen samt de brandunderhållande gaserna

syrgas och lustgas. Inom Luleå tekniska universitet förekommer även hantering

med ren metan- och butangas.

Följande områden behandlas:

Ämnesspecifik information gaser.

Ämnesspecifik information vätskor.

Hantering och rutiner.

Klassningsplaner.

Handlingsplaner för brand och gasutsläpp.

Begrepp och termer för brandfarlig vara.

Se även sammanställning av de gällande föreskrifter från Statens Räddningsverk,

Arbetsmiljöverket, Elsäkerhetsverket samt Svenska Elektriska Kommissionen

vilka berör Luleå tekniska universitets hantering av brandfarliga varor samt

gasflaskor.

Inom universitetet förekommer även hantering av brandfarliga och explosiva

fasta ämnen, hanteringen omfattas dock ej av detta informationsunderlag.

Den text som är blåmarkerad är ”klickbar” och påvisar

koppling till annan del i informationsunderlaget.



2 (24)

ÄMNESSPECIFIK INFORMATION - GASER

Med hänsyn till de speciella risker som föreligger med hantering av gasflas-

kor är det viktigt för bland annat räddningspersonal att kunna identifiera gas-

flaskors innehåll på långt håll. Därav har en europeisk standard, EN 1089-3,

arbetats fram vilken reglerar färgmärkning av gasflaskor. Färgmärkningen

informerar uteslutande om gasens egenskaper i luft. Exakt information om

flaskans innehåll ska framgå av produktetikett på flaskan, följaktligen får en

gasflaska som saknar etikett ej användas. Enligt standarden ska färgen på

flaskskuldran göra det möjligt att utläsa om gasflaskan innehåller en giftig

(gul topp), brandfarlig (röd topp), oxiderande (ljusblå topp) eller inert

(ljusgrön topp) gas. Vissa gaser är dock undantagna av färgmärknings-

principen av flaskskuldran, dessa gaser färgmärks därmed efter den gas som

flaskan innehåller (inom detta informationsmaterial berörs acetylen, syrgas

och lustgas av undantagen). Även gasol är undantaget från färgmärknings-

principen varvid färgmärkning kan variera, nedan illustreras dock de

vanligaste förekommande flasktyperna.

Klicka på nedanstående gaser för en översiktlig information om respektive

gas. Se även hanteringsrutiner och klassningsplaner för generella krav vid

hantering av brandfarlig gas och gasflaskor.

GASOL

(Propan/Butan)

VÄTGAS

(Hydrogen)

KOLMONOXID

(Koloxid)

ACETYLEN

(Etyn)

SYRGAS

(Oxygen)

LUSTGAS

(Dinitrogenoxid)



3 (24)

GASOL

Allmänt

Gasol är en sammansättning av till största delen propan (C3H8) samt mindre

delar av butan (C4H10) och etan (C2H6). Gasen är färglös och har en, genom

tillsatt luktmedel, karaktäristisk lukt. Gasol är en tung gas och kan vid

utsläpp tränga ner i lågt liggande utrymmen.

Gasen förvaras under tryck, kondenserad (vätska) i gasflaskor. Vanligt

förekommande flasktyper är de mindre blåmålade s.k campingflaskorna

(340, 1200 och 2000 g gasol) och de större silvergrå flaskorna benämnda P

och en siffra där siffran anger vikten gasol i (kg). Stålflaskor finns normalt i

storlekarna P6, P11, P19 och P45. Gasol finns även i kompositflaskor

benämnda PK eller PC och en siffra där siffran anger vikten gasol i (kg).

Kompositflaskor finns normalt i storlekarna PK5 och PK10 men även andra

storlekar blir allt vanligare. Inom er verksamhet täcker generellt

campingflaskorna normalt behov för lösa gasflaskor. Vid centrala

gasolsystem nyttjas dock de större flasktyperna.

Campingflaskor Komposit flaskor Större flaskor P6, P11.

Risker vid hantering

Gasol betraktas som extremt brandfarlig och utläckande gas kräver endast

mycket liten tändenergi för att antändas. En gas/luft-blandning kan medföra

en gasmolnsexplosion. Genom att gasen är tyngre än luft kan ansamling av

gasen ske i lågpunkter vilket speciellt skall beaktas vid skydd mot tänd-

källor.

Genom att gasen förvaras under högt tryck (7 bar) i flaskorna får endast

utrustning avsedd för detta tryck anslutas till flaskans utlopp. Onormal

uppvärmning av gasolflaskorna medför en tryckökning i flaskan. Tryck-

avlastning i form av säkerhetsventil finns på gasolflaskorna med vikter från

P6 och uppåt, d v s de blå campingflaskorna har inte denna skyddsfunktion.

Säkerhetsventilens funktion samt ett säkert gasuttag bygger på att flaskan

alltid står i upprätt läge, vid liggande flaskor kan direkt uttag av vätskefasen

medföra stora risker.

Gasen har en kraftigt kylande effekt och utströmmande gas samt oisolerad

utrustning kan ge köldskador.

Åtgärder vid oavsiktliga utsläpp Se även generell handlingsplan vid brand och gasutsläpp.

Vid okontrollerade utsläpp av gasol skall lokalen utrymmas och vädras.

Stäng om möjligt av gasflödet och undvik så långt som möjligt antändning

av gasen genom att eliminera eventuella tändkällor. Kontrollera alltid gas-



4 (24)

halten innan verksamhet i lokalerna återupptas. Om den utläckande gasen

brinner skall släckning ske genom att gastillförseln stängs. Om den brinn-

ande gasen släcks utan att gasflödet stoppas finns risk för en återantändning

och explosion.

Gasol är kvävande vid inandning genom att den tränger undan luftens syre.

Vid inandning av gasen och andningsbesvär skall personen föras ut i friska

luften. Konstgjord andning ges om andningen upphört.

Hantering och lagring Se även generella hanteringsrutiner samt klassningsplaner.

Gasolflaskorna skall hanteras varsamt och skyddas mot onormal upp-

värmning. Flaskorna skall alltid hanteras och förvaras stående. Vid lagring

skall flaskorna ha stängd ventil och åtdragen tätpropp samt vara säkrade så

att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan märkning får

inte avlägsnas. Förvaring skall ske åtskild från tändkällor i väl ventilerade

utrymmen med temperaturer understigande 50 °C.

Övrig information

UN-nummer 1965

Fysikaliskt tillstånd Kondenserad gas

Brännbarhetsområde i luft (%) 2,2-9,5

Flampunkt -108 °C

Termisk tändpunkt 460 °C

Relativ densitet (luft = 1) 1,57 (tung gas)

Kokpunkt < -40 °C



5 (24)

VÄTGAS

(Hydrogen)

Allmänt Vätgas, H2, är en färglös och luktlös gas. Gasen för-

varas under högt tryck i gasflaskor. Vanligt förekomm-

ande flasktyper är på 5, 10, 20 och 50 liter. Flaskorna

har svartmålad cylinder med röd topp. Inom Luleå

tekniska universitet förekommer flera olika flask-

storlekar, vid centrala gassystem nyttjas dock de större

flasktyperna.


Vätgas betraktas som extremt brandfarlig och utläck-

ande gas kräver endast mycket liten tändenergi för att

antändas. En gas/luft-blandning (knallgas) kan medföra

en gasmolnsexplosion. Gasen har stor benägenhet att

läcka vilket måste beaktas vid översyn av gassystemet.

Genom att gasen förvaras under högt tryck (200 bar) i

flaskorna får endast utrustning avsedd för detta tryck

anslutas till flaskans utlopp. Onormal uppvärmning av

gasflaskorna medför en tryckstegring i flaskan vilket

kan medföra kärlsprängning. Tryckavlastning i form av

säkerhetsventil finns inte på vätgasflaskor.


Vid okontrollerade utsläpp av vätgas skall lokalen utrymmas och vädras. Stäng

om möjligt av gasflödet och undvik så långt som möjligt antändning av gasen

genom att eliminera eventuella tändkällor. Kontrollera alltid gashalten innan

verksamhet i lokalerna återupptas. Om den utläckande gasen brinner skall

släckning ske genom att gastillförseln stängs. Om den brinnande gasen släcks

utan att gasflödet stoppas finns risk för en återantändning och explosion.

Vätgas verkar kvävande vid inandning genom att den tränger undan luftens syre.

Vid inandning av gasen och andningsbesvär skall personen föras ut i friska luften.

Konstgjord andning ges om andningen upphört.


Gasflaskorna skall hanteras varsamt och skyddas mot onormal uppvärmning.

Gasutrustningen skall kontrolleras regelbundet vad gäller funktion och läckage.

Vid lagring skall flaskorna ha stängd ventil och åtdragen tätpropp samt vara

säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan märkning

får inte avlägsnas. Förvaring skall ske åtskild från tändkällor i väl ventilerade


Övrig information

UN-nummer 1049

Fysikaliskt tillstånd Komprimerad gas


Flampunkt -240 °C


Relativ densitet (luft = 1) 0,07 (lätt gas)

Kokpunkt -253 °C



6 (24)

KOLMONOXID

Allmänt

Kolmonoxid, CO, är en färglös och luktlös gas. Gasen

förvaras under högt tryck i gasflaskor. Vanligt

förekommande flasktyper är på 5, 10, 20 och 50 liter.

Flaskorna har svartmålad cylinder med röd topp. Inom

Luleå tekniska universitet förekommer hantering av

olika flaskstorlekar.


Kolmonoxid betraktas som extremt brandfarlig och

utläckande gas kräver endast mycket liten tändenergi

för att antändas. En gas/luft-blandning kan medföra en

gasmolnsexplosion.

Genom att gasen förvaras under högt tryck (200 bar) i

flaskorna får endast utrustning avsedd för detta tryck

anslutas till flaskans utlopp. Onormal uppvärmning av

gasflaskorna medför en tryckstegring i flaskan vilket

kan medföra kärlsprängning. Tryckavlastning i form av

säkerhetsventil finns inte på kolmonoxidflaskor.


Vid okontrollerade utsläpp av kolmonoxid skall lokalen utrymmas och vädras.

Stäng om möjligt av gasflödet och undvik så långt som möjligt antändning av

gasen genom att eliminera eventuella tändkällor. Kontrollera alltid gashalten

innan verksamhet i lokalerna återupptas. Om den utläckande gasen brinner skall



Kolmonoxid är mycket giftig vid inandning genom att gasen förhindrar syre-

transporten i blodet. Vid inandning av gasen och andningsbesvär skall personen

föras ut i friska luften. Läkare skall tillkallas omedelbart för oxygenbehandling.

Konstgjord andning ges om andningen upphört.



Gasutrustningen skall kontrolleras regelbundet vad gäller funktion och läckage.

Vid lagring skall flaskorna ha stängd ventil och åtdragen tätpropp samt vara

säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan märkning

får inte avlägsnas. Förvaring skall ske åtskild från tändkällor i väl ventilerade


Övrig information

UN-nummer 1016



Flampunkt -193 °C


Relativ densitet (luft = 1) 1 (följer luftrörelser)

Kokpunkt -192 °C



7 (24)

ACETYLEN

Allmänt Acetylen, ibland benämnd som svetsgas, är produkt-

namn för etyn, C2H2, vilken är en färglös gas med svag

vitlöksliknande lukt. Gasen förvaras under tryck (20

bar) i gasflaskor löst i lösningsmedel (aceton eller

DMF). Vanligt förekommande flasktyper är på 5, 21

och 41 liter. Flaskorna är helt målade i rödbrun färg.

Inom Luleå tekniska universitet förekommer flera olika

flaskstorlekar.


Acetylen betraktas som extremt brandfarlig och

utläckande gas kräver endast mycket liten tändenergi

för att antändas. En gas/luft-blandning kan medföra en

gasmolnsexplosion. Gasen är instabil och börjar

sönderfalla vid uppvärmning över 300 0C

(acetylensönderfall). Sönderfallet kan startas genom

yttre upphettning av flaskan vid exempelvis en brand

eller punktuppvärmning från en svetslåga. Sönderfall

kan även startas genom ett genomgående bakslag.

Tryckavlastning i form av säkerhetsventil finns inte på

acetylengasflaskorna. Sönderfallet resulterar i en

tryckstegring och våldsam söndersprängning av flaskan.

Vid kraftig upphettning kan kärlsprängning ske inom 5

min. Risk kvarstår upp till 24 timmar efter avslutad

upphettning.

Vid misstanke om bakslag eller upphettning av acetylenflaskan över

300 0C och påbörjat acetylensönderfall skall lokalerna utrymmas och

räddningstjänsten tillkallas. Skyddsavstånd är 300 m.

Explosiva föreningar kan bildas om gasen kommer i kontakt med koppar, silver

kvicksilver eller mässing med mer än 70 % koppar.

Genom att gasen förvaras under högt tryck i flaskorna får endast utrustning

avsedd för detta tryck anslutas till flaskans utlopp. Vid svetsning skall

bakslagsskydd för acetylen finnas (rekommenderas även för syrgasen).

Backventiler skall finnas på brännarhandtag för både acetylen och syrgas.


Vid okontrollerade utsläpp av acetylen skall lokalen utrymmas och vädras. Stäng

om möjligt av gasflödet och undvik så långt som möjligt antändning av gasen

genom att eliminera eventuella tändkällor. Kontrollera alltid gashalten innan

verksamhet i lokalerna återupptas. Om den utläckande gasen brinner skall



Acetylen verkar kvävande vid inandning genom att den tränger undan luftens

syre. Vid inandning av gasen och andningsbesvär skall personen föras ut i friska

luften. Konstgjord andning ges om andningen upphört.



8 (24)


Gasflaskorna skall hanteras varsamt och skyddas mot onormal

uppvärmning. Gasutrustningen skall kontrolleras regelbundet vad gäller

funktion och läckage. Vid lagring skall flaskorna ha stängd ventil och

åtdragen tätpropp samt vara säkrade så att de inte kan falla omkull och

skadas. Etiketter eller annan märkning får inte avlägsnas. Förvaring skall

ske åtskild från tändkällor i väl ventilerade utrymmen med temperaturer

understigande 50 °C.

Övrig information

UN-nummer 1001

Fysikaliskt tillstånd Gas löst i lösningsmedel


Flampunkt -237 °C

Termisk tänpunkt 305 °C

Relativ densitet (luft = 1) 0,91 (följer luftrörelser)

Kokpunkt -84 °C



9 (24)

SYRGAS

(Oxygen)

Allmänt Syrgas, O2 (oxygen), är inte en brandfarlig gas och om-

fattas därför inte av kraven för brandfarlig vara. Däre-

mot är gasen oxiderande och underhåller förbränning.

Gasen förvaras under tryck (200 bar). Vanligt

förekommande flasktyper är på 5, 10, 20 och 50 liter.

Flaskorna har svartmålad cylinder och vit topp. Inom

Luleå tekniska universitet förekommer flera olika

flaskstorlekar.


Gasen är oxiderande och underlättar antändning samt

påskyndar brandförloppet som kan bli explosionsartat.

Vid utsläpp av syre får syrehalten aldrig tillåta överstiga

24 % i utrymmet. Punktutsug samt god ventilation skall

beaktas. Gasutrustningen skall hållas fri från olja och

fett och andra partiklar för att undvika självantändning.

Endast för gasen godkända tätningsmaterial och

smörjmedel får användas.

Genom att gasen förvaras under högt tryck i flaskorna

får endast utrustning avsedd för detta tryck anslutas till

flaskans utlopp. Ventiler skall öppnas försiktigt så att

gasutrustningen inte utsätts för tryckstötar och kraftig

gasutströmning. Onormal uppvärmning av flaskorna

medför en tryckstegring i flaskan vilket kan medföra

kärlsprängning. Tryckavlastning i form av

säkerhetsventil finns inte på syrgasflaskorna.


Vid okontrollerade utsläpp av syrgas skall lokalen utrymmas och vädras. Även

kläder skall vädras. Brand i syreberikade kläder går inte att släcka genom

kvävning utan måste kylas och släckas med vatten. Stäng om möjligt av

gasflödet.



Vid lagring skall flaskorna ha stängd ventil och påsatt ventilskydd samt vara

säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan

märkning får inte avlägsnas. Förvaring skall ske åtskild från tändkällor i väl

ventilerade utrymmen med temperaturer understigande 50 °C.

Övrig information

UN-nummer 1072


Brännbarhetsområde i luft (%) Ej brännbar

Flampunkt Ej brännbar

Termisk tändpunkt Ej brännbar

Relativ densitet (luft = 1) 1,11 (följer luftrörelser)

Kokpunkt < -50 °C



10 (24)

LUSTGAS

(Dinitrogen

oxid)

Allmänt Lustgas N2O (Dinitrogenoxid), är inte en brandfarlig

gas och omfattas därför inte av kraven för brandfarlig

vara. Däremot är gasen oxiderande och underhåller

förbränning. Gasen förvaras kondenserad under högt

tryck. Vanligt förekommande flasktyper är på 5, 10, 20

och 40 liter. Flaskorna har svartmålad cylinder och blå

topp. Lustgas förekommer i begränsad omfattning inom

universitetet.


Gasen är oxiderande och underlättar antändning samt

påskyndar brandförloppet som kan bli våldsamt. Risk

finns för kvävning utan förvarning på grund av syrebrist

vid stora utsläpp. Kan även orsaka medvetslöshet. Vid

förbränning kan giftiga ångor i form av kvävemonoxid

och kvävedioxid bildas genom termisk sönderdelning.

Kontakt med vätskefas kan orsaka kylskador. Gas-

utrustningen skall hållas fri från olja och fett och andra

partiklar för att undvika självantändning. Endast för

gasen godkända tätningsmaterial och smörjmedel får

användas. Förhindra att luft, vatten eller andra

främmande ämnen kommer in i flaskan.

Genom att gasen förvaras under högt tryck i flaskorna

får endast utrustning avsedd för detta tryck anslutas till

flaskans utlopp. Ventiler skall öppnas försiktigt så att

gasutrustningen inte utsätts för tryckstötar och kraftig

gasutströmning. Onormal uppvärmning av flaskorna

medför en tryckstegring i flaskan vilket kan medföra

kärlsprängning. Tryckavlastning i form av

säkerhetsventil finns inte på lustgasflaskorna.


Vid okontrollerade utsläpp av lustgas skall lokalen utrymmas och vädras. Även

kläder skall vädras. Stäng om möjligt av gasflödet. Notera att gasen är tyngre än

luft och ansamlas i lågpunkter.



Vid lagring skall flaskorna ha stängd ventil och påsatt ventilskydd samt vara

säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan

märkning får inte avlägsnas. Förvaring skall ske åtskild från tändkällor i väl

ventilerade utrymmen med temperaturer understigande 50 °C.

Övrig information

UN-nummer 1070

Fysikaliskt tillstånd Komprimerad tryckkondenserad gas

Brännbarhetsområde i luft (%) Ej brännbar

Flampunkt Ej brännbar

Termisk tändpunkt Ej brännbar

Relativ densitet (luft = 1) 1,5 (tung gas)

Kokpunkt -89 °C



11 (24)

ÄMNESSPECIFIK INFORMATION – VÄTSKOR

Nedan ges en översiktlig information om några vanliga brandfarliga vätskor

och deras egenskaper som brandfarlig vara. Observera att nedanstående

sammanställning är ej en fullständig beskrivning av alla de brandfarliga

vätskor som förekommer inom Luleå tekniska universitets verksamheter.

Vidare kan det även i vissa fall förekomma varianter på nedan beskrivna

ämnen, för exempelvis propanol förekommer såväl 1-propanol som 2-

propanol vilka har olika UN-nummer.

BENSIN

(Motorbensin, ref Heptan)

Utseende: Ljusröd eller grön vätska

Brännbarhetsområde: 0,6-8,0 vol%

Flampunkt: - 40 °C

Termisk tändpunkt: 400 °C

Temperaturklass: -

Explosionsgrupp: -

UN-nummer 1203

DIESEL

(Dieselolja)

Utseende: Färglös eller gulaktig vätska

(Ev. färgtillsatser)


Flampunkt: 55 °C


Temperaturklass: -

Explosionsgrupp: -

UN-nummer 1202

ACETON Utseende: Färglös vätska


Flampunkt: - 18 °C


Temperaturklass: T1

Explosionsgrupp: IIA

UN-nummer 1090

METANOL

(Träsprit)

Utseende: Färglös, klar vätska


Flampunkt: 10 °C


Temperaturklass: T2


UN-nummer 1230

ETANOL

(Finsprit)

Utseende: Färglös vätska


Flampunkt: 12 °C


Temperaturklass: T2


UN-nummer 1170



12 (24)

PROPANOL

(1-propanol)



Flampunkt: 15 °C


Temperaturklass: T2

Explosionsgrupp: IIB

UN-nummer 1274

BUTANOL

(1-butanol)



Flampunkt: 29 °C


Temperaturklass: T2


UN-nummer 1120

HEXAN

(n-hexan)



Flampunkt: -22 °C


Temperaturklass: T3


UN-nummer 1208

ETER

(Etyleter, dietyleter)



Flampunkt: - 45 °C


Temperaturklass: T4

Explosionsgrupp: IIB

UN-nummer 1155

FOTOGEN

(Lacknafta)

Utseende: Färglös, klar vätska

Brännbarhetsområde: 0,5-8,0 %

Flampunkt: 40 °C


Temperaturklass: T3


UN-nummer 1300

TERPENTIN


Brännbarhetsområde: 0,8-6,0 %

Flampunkt: 33 °C


Temperaturklass: T3


UN-nummer 1299



13 (24)

HANTERING OCH RUTINER

Hantering av brandfarlig och brandunderhållande gas samt brandfarlig

vätska kräver alltid speciell aktsamhet för att undvika olyckor till följd av

brand och explosion. Personer som hanterar brandfarlig vara skall därför ha

god kunskap om de risker som de olika ämnena medför. Nedan tas de

huvudområden upp som speciellt skall beaktas vid hantering av brandfarlig

vätska, brandfarlig gaser och tillhörande gasflaskor.

För ämnesspecifik information, klicka här för gaser respektive vätskor.

Kunskap om risker med hantering av brandfarlig vara

De personer som hanterar brandfarlig vara skall känna till riskerna med de

olika ämnena. Skyddsrutiner vid användning samt agerande vid ett

olyckstillbud skall vara väl kända och övade av de personer som i form av

utbildare, nyttjare eller i annan funktion hanterar brandfarlig vara. Personer

som i sitt arbete nyttjar svetsutrustning bör ha genomgått utbildning för

certifiering i heta arbeten.

.

Tillstånd för hantering, organisation och föreståndare

Generellt betraktas era byggnader som A-byggnader (undantag förekommer)

i föreskrifterna då de personer som kan förväntas vistas där inte har

kännedom om att brandfarlig vara förekommer inom lokalerna. Klassningen

som A-byggnader medför höga säkerhetskrav.

Tillståndspliktig mängd brandfarlig gas beror på i vilka lokaler som

brandfarlig gas hanteras. Hanteras brandfarlig gas i lokaler som anses som

publika krävs alltid tillstånd oavsett mängd. I lokaler som ej är publika krävs

tillstånd från 250 liter gas. Tillståndpliktig mängd av brandfarlig vätska

varierar beroende på hanteringssätt, begränsad mängd kan tillåtas (< 100 liter

i publika lokaler och < 500 liter i ej publika lokaler) dock bör

brandmyndigheten kontaktas vid osäkerhet (samordnat tillstånd med

brandfarlig gas etc.). Tillstånd söks hos räddningsnämnden

(räddningstjänsten) i kommunen. Om frågetecken förekommer inför en

tillståndsansökan bör ett tidigt samråd med räddningstjänsten hållas.

Då tillståndspliktig mängd av brandfarlig vara hanteras skall en föreståndare

samt en ställföreträdande föreståndare utses. Föreståndaren har en

övergripande kunskaps- och samordningsfunktion och skall ha goda

kunskaper och god erfarenhet av de gaser som hanteras. Tillståndshavaren

skall tillse att föreståndaren har tillräckliga befogenheter och de möjligheter i

övrigt som krävs för att utöva föreståndarskapet.

Hanterade mängder, normalt behov

Hanterade mängder av brandfarlig gas och vätska skall alltid hållas på en så

begränsad nivå som möjligt, d v s ”hamstring” och större lager får inte

förekomma. Normalt behov skall kunna motiveras med utgångspunkt från

aktuell verksamhet. Normalt behov anger således ingen fast mängd varvid

föreståndare och övriga nyttjare alltid har ett ansvar för att inga onödiga

mängder hanteras. För er verksamhet ger normalt de mindre flaskvolymerna

som finns på marknaden lämpliga mängder i de fall då inte centrala

gassystem nyttjas.



14 (24)

Rutiner vid användning av gasflaskor

Hantering av flaskor med uttag av brandfarlig gas innebär alltid en förhöjd

risknivå då skador vid förflyttning, fel på ansluten utrustning, okontrollerade

utsläpp mm lättare inträffar jämfört med förvaring. Följande

hanteringsrutiner skall beaktas vid användning:

Generellt

Gasflaskorna skall förflyttas säkert från förvaringsstället till arbetsplatsen

eller annan aktuell lokal. Är förvaringsplatsen inte belägen i arbetsrum-

met bör normalt stabila rullbord, rullvagn eller motsvarande nyttjas och

flaskorna skall stå stabilt eller vara säkrade. Vid förflyttning skall

flaskorna vara i upprätt läge med tätpropp och, om behållaren är avsedd

för det, skyddskåpa och ventilskydd monterade. Transport av större

gasflaskor bör endast ske avsärskild utsedd personal, exempelvis

föreståndare brandfarlig vara.

Innan gasflaskorna och tillhörande utrustning nyttjas bör alltid en översyn

ske av utrustningen så att den är intakt och oskadad. Upptäcks skador

eller förekommer misstanke om skador på flaskor skall dessa tas ur bruk,

se vidare skadad och förbrukad utrustning. Motsvarande gäller även för

tillhörande utrustning såsom slangar, brännare, svetsutrustning etc.

Endast anpassad och godkänd utrustning för den aktuella gasen får

anslutas till flaskans gasutlopp.

Flaskorna skall vid gasuttag placeras på plant underlag samt vid behov

säkras om risk för fall eller tippning förekommer.

Vid förbrukningsstället skall annat brännbart materiel såsom papper,

brännbara vätskor mm så långt som möjligt undvikas.

Bänkar, bord, dragskåp och andra platser avsedda för nyttjande av den

brännbara gasen skall speciellt beaktas avseende närhet till tändkällor.

Se vidare klassningsplaner.

Nyttjade gasflaskor skall snarast efter avslutad användning placeras i

avsett förvaringsutrymme. Kontroll skall ske så att ventiler är stängda

samt så att tätpropp och, om behållaren är avsedd för det, skyddskåpa och

ventilskydd är på plats.

Acetylen och syrgas för svetsning

Inom vissa tekniklokaler och motsvarande ingår acetylen och syrgas i en

stationär, kontinuerligt använd, gassvetsutrustning placerad i ett speciellt

svetsrum (permanent hetarbetsplats) som är brandtekniskt avskiljt i lägst

klass EI 30 och ventilerat. Förvaring och förbrukning inom detta utrymme är

normalt godtagbart, dock krävs speciellt beaktande så att dörrar (stängning

och låsning etc.) och övriga brandcellsskiljande konstruktioner alltid

uppfyller sin funktion. Gassvetsning skall i övrigt ske med, för ändamålet,

anpassad och godkänd utrustning. Vid svetsning skall bakslagsskydd för

acetylen finnas och rekommenderas även för syrgasen. Backventiler skall

finnas på brännarhandtag för både acetylen och syrgas. Skyddshandskar

skall även finnas vid svetsplatsen.



15 (24)

Placering av gasflaskor och rutiner vid förvaring

Då gasflaskor med brandfarlig gas inte används skall de förvaras på ett sä-

kert sätt. Utrymmet skall vara godkänt för förvaring av brandfarlig gas med

beaktande av låsning, brandteknisk avskiljning, ventilation, samförvaring,

klassning, säkring av flaskor samt varningsanslag. Följande skall speciellt

beaktas vid förvaring:

Utrymmet skall normalt vara stängt och låsbart. Låsningen innebär,

utöver tillgreppsskydd, även att dörrar till utrymmet är stängda.

De utrymmen och skåp som är anordnade för förvaring av brandfarlig gas

inom er verksamhet skall vara brandtekniskt avskiljda i konstruktion

varierande från klass EI 30 (brandmotstånd i 30 min) till klass EI 120

beroende på byggnadstyp, verksamhet och hanterade mängder. Ingrepp

som försämrar avskiljningen får inte ske.

Förvaringsutrymmet skall vara försett med ventilation som säkerställer att

gasen inte läcker ut i lokalerna, normalt sker ventilation direkt ut till det

fria genom yttervägg. Ventilationen skall regelbundet kontrolleras så att

den inte är täckt eller på annat sett är ur funktion (ev. mekanisk

ventilation).

Om risk finns för att flaskorna kan tippa eller falla skall de säkras genom

gaskärra eller annan anordning. Säkringen skall vara utförd så att flaskan

lätt kan avlägsnas utan ingrepp med verktyg.

Samförvaring med andra gaser, brännbart material, giftiga ämnen och

brännbara vätskor får inte förekomma. Avseende tömda flaskor och

skadad utrusning se skadad och förbrukad utrustning.

Vid förvaring skall kontroll ske så att flaskventiler är stängda samt så att

tätpropp och, om behållaren är avsedd för det, skyddskåpa och ventil-

skydd är på plats.

Förvaringsutrymmet samt lokalen där skåpet står skall vara försedd med

varningsskyltning för gasflaskor med brandfarlig gas. Varningsskyltning

för förbud mot införande av öppen eld (rökning) bedöms normalt inte

behövas inom er verksamhet. Se skyltstandard nedan.

Gasflaskor

förs i säkerhet

vid brandfara



16 (24)

Rutiner vid hantering av brandfarlig vätska

De mängder som hanteras inom er verksamhet kan medföra formella krav på

invallning eller brandteknisk avskiljning (notera klassning som A-byggnad).

Detta klarläggs i samråd med räddningstjänsten i samband med tillstånds-

ansökan. Oavsett tillståndskrav eller inte så gäller dock alltid att hanteringen

skall ske på ett betryggande sätt. Verksamhet där brandfarlig vätska hanteras

skall vara anpassat och planerat så att konsekvenserna så långt som möjligt

begränsas. Följande områden skall speciellt beaktas:

Lösa behållare skall vara godkända för aktuella vätskor och de skall vara

utformade så att läckage inte kan ske (inkluderat förslutningen). Återför-

slutning upprepade gånger skall vara möjligt utan att läckage uppstår.

Inom laboratorielokaler och motsvarande får maximalt 10 liter

brandfarlig vätska finnas framställd i lokal samtidigt. För eter gäller

motsvarande volym 1 liter. Ett buffertförråd om maximalt 50 liter får

förvaras inom lokalen (brandcellen) i ett ventilerat skåp. Förvaring av

större mängder kräver samråd med räddningstjänsten eller annan

brandsakkunnig.

Brandfarliga vätskor får inte samförvaras med brandfarlig gas,

lättantändligt gods, giftiga ämnen eller syror. Brandfarlig vara klass 1

och 2A får inte samförvaras med klass 2B och klass 3.

Ventilationen skall förhindra att en brännbar gasblandning uppstår.

Förvaring i ventilerade plåtskåp utgör normalt en lämplig lösning för de

mängder som hanteras inom er anläggning (hanteras större mängder,

exempelvis labbet i C-huset, krävs brandteknisk avskiljning).

Plats där spill eller läckage av brandfarlig vätska kan förekomma skall

vara utformade så att vätskan kan tas omhand på ett säkert sätt. Formella

krav på invallning finns dock inte för laboratorieverksamhet och mot-

svarande.

Trasor mm som har nyttjats för upptorkning av brandfarlig vätska skall

särskilt beaktas och placeras i obrännbara kärl.

Ventiler, kranar mm för tappning skall vara täta.

Elektrisk utrustning skall beaktas så att den inte medför risk för antänd-

ning av brännbara ångor, se vidare klassningsplan.

Krav på varningsskyltning (triangel med flamma) baseras på en

bedömning från fall till fall. Inom er verksamhet bör varningsskyltning

(se föregående sida) finnas i anslutning till huvudförvaringsutrymmena.



17 (24)

Systematisk kontroll

För att säkerställa att gasflaskor, gasinstallationer, förvaringskärl och

förvaringsutrymmen för brandfarlig vara uppfyller säkerhetskraven skall en

dokumenterad, regelbunden, kontroll av installationerna ske. Ansvaret

åligger den som hanterar gasen.

Skadad och förbrukad utrustning

Rutiner skall finnas som säkerställer att tömda gasflaskor så snart som möj-

ligt tas om hand och, enligt normala rutiner, skickas tillbaka till leverantör.

Vid hantering av mindre gasflaskor kan det av praktiska skäl vara läge att

samordna returneringen. I detta fall skall tömda gasflaskor förvaras i ett

separat skåp eller utrymme anpassat för förvaring av brandfarlig gas. Tömda

gasflaskor skall i övrigt alltid hanteras på samma sätt som fyllda flaskor.

Vid mekaniska skador på flaskor och behållare eller vid misstanke om annat

tekniskt fel på utrustning skall denna tas ur bruk. Skadade flaskor skall

skickas till leverantören. Vid kraftiga skador skall leverantören kontaktas för

rådfrågning om vidare hantering.

Tillbudsrapportering

Tillbud där risk för personskada eller mer omfattande tekniska skador på

någon del av gasinstallationerna eller annan utrustning förelegat skall

tillbudsrapportering ske. Ansvaret åligger den som hanterar gasen.



18 (24)

KLASSNINGSPLANER

I de fall där öppen hantering av brandfarlig gas eller vätska medför risk för

att en antändbar gas/luft-blandning kan bildas skall, som en del i den totala

riskbedömningen, klassningsplaner finnas för hanteringen. Klassningsplanen

har som främsta funktion att ange inom vilka områden (zoner) brännbar

gasblandning kan förekomma varvid tändkällor genom elektrisk utrustning

mm kan undvikas. Förekommer elektrisk utrustning inom klassat utrymme

skall de normalt vara explosionsskyddade.

Zonerna anger följande:

Zon 0 Riskområde inom vilket en explosiv gasblandning förekommer

ständigt eller långvarigt.

Zon 1 Riskområde inom vilket en explosiv gasblandning förväntas

förekomma vid normal hantering.

Zon 2 Riskområde inom vilket en explosiv gasblandning inte förväntas

förekomma vid normal hantering men, när den ändå gör det, endast

har kort varaktighet.

Ventilation

En avgörande faktor för klassningens omfattning är utformningen av

ventilationen i anslutning till hanteringen. För att tillgängligheten på

ventilationen skall kunna betraktas som bra, och därmed medföra minskade

klassningskrav, krävs normalt separat ventilation som är försedd med

reservkraft samt reservventilation. Finns inte dessa funktioner kan förregling

nyttjas vilket innebär automatisk frånkoppling av el-utrustning om vent-

ilationsflödet blir för litet eller upphör. Finns inte någon av ovanstående

skyddsfunktioner skall normalt skydd mot tändkällor beaktas enligt redo-

visade klassningsplaner nedan.

Generella klassningsplaner

Som exempel har följande fem generella klassningsplaner tagits fram:

Dragskåp Inom dragskåpet samt 0,5 m utanför och under öppningen gäller krav

enligt zon 2. Se klassningsplanen.

Arbetsbänk, laboratoriebänk eller annan yta utan inbyggnad – vätska

Zon 0 inuti kärl. Zon 1 0,5 meter i horisontal led kring öppen hantering och i

vertikal led från golv till 0,5 meter över hanteringen. Zon 2 1,0 m i

horisontalled kring zon 1.

Arbetsbänk, laboratoriebänk eller annan yta utan inbyggnad - gas Generellt gäller zon 2 inom 0,5 m avstånd i sidled, över och under bänken

vid hantering av lösa gasflaskor. Vid fast uttag gäller zon 2 inom en sfär med

radien 0,5 m runt uttaget. Se klassningsplanen.

Ansluten gasflaska med lätta gaser, exempelvis vätgas Zon 1 gäller med en radie på 0,5m runt anslutningsventilen och zon 2

omfattar en radie på 1,5 utanför zon 1. Runt regulator med säkerhetsventil

gäller zon 2 med en radie på 1,5 m. För uttag gäller zon 2 inom en sfär med

radien 0,5 m runt uttagets mynning. Se klassningsplanen.



19 (24)

Ansluten gasflaska med tunga gaser, exempelvis gasol Samma zoner som för lätta gaser, se ovan, med tillägget att de angivna

riskområdenas utsträckning förlängs ned till golv. Se klassningsplanen.

Skyltning av zon-klassificerat område:

I enlighet med SRVFS 2004:7 samt AFS 2003:3 skall ett riskområde ha

skyltar som upplyser om att en explosiv atmosfär kan uppstå. Krav på

utformning av skyltning framgår av respektive föreskrifts bilaga (exempel

enligt nedan).

EXFör arbetsrutineroch material se

Explosionsskyddsdokument



20 (24)

HANDLINGSPLAN VID BRAND OCH GASUTSLÄPP

Allmänt

Planering är en förutsättning för att handla rätt vid brand och gasutsläpp.

Handlingsplaner för gasutsläpp, brand och utrymning behöver därför

utarbetas av organisationen.

En generell handlingsplan som täcker alla verksamheter och situationer är

omöjlig att framställa, dock går det att isolera de funktioner som måste

utföras för att klara av situationen.

Se följande två exempel på handlingsplaner:

Handlingsplan vid brand i byggnad.

Handlingsplan vid gasutsläpp med eller utan gasbrand.

För ämnesspecifik information, klicka här för gaser respektive vätskor.

Observera att handlingsförfarandet i planerna inte alltid behöver utföras i

strikt ordning. Redovisad handlingsordning exempelvis med Först på plats,

Hjälpare och Övriga utgör dock en tänkt grund, en ”röd linje” med Rädda –

Larma – Varna – Släck som utgångspunkt. Dock kommer alltid en egen

bedömning av situationen in där brandens eller gasutsläppets storlek,

brandens lokalisering, antal personer på plats påverkar handlingsordningen.

Samtidigt agerande då det finns flera i personalen på plats kräver att man

tydligt gör klart vem som larmar, släcker mm. God kännedom om planens

innehåll är därför, naturligtvis, av yttersta vikt.

En handlingsplan skall uppfylla nedanstående punkter för att fungera i

praktiken:

Dokumenterad

Ett måste för att informationsöverföring till personal, både vid nyanställning

samt repetitionsutbildningar ska kunna hållas med alla personal.

Välkänd av personalen

En handlingsplan skall normalt inte fungera som en ”manual” när det väl

händer. Givetvis kan man läsa planen i en akut situation men grundtanken är

ju att planen är väl inövad redan från början.

Prövad under realistiska förhållanden

Det är mycket viktigt att omsätta planerna i praktiken. Genom att testa

planen under realistiska förhållanden går det att upptäcka eventuella fel och

funktionsbrister i planen.

Regelbundet övad

Enda möjligheten att hålla planen aktuell och personalen uppdaterad är att

genomföra övningar. Frekvensen beror på verksamheten, personal-

omsättningen, riskbild och andra specifika faktorer. För många räcker det

med, som riktvärde, att omsätta planen fullt ut en gång per år. Information

till nyanställda i ”mellantiden” skall beaktas.



21 (24)

BEGREPP OCH FUNKTIONER I HANLINGS-

PLANERNA

Nedan behandlas generella frågor som har med agerande vid brand,

gasutsläpp och utrymning att göra.

Var brinner det?

Det finns många olika alternativ till upptäckt av brand. Det kan röra sig om

att råka gå förbi och se att det brinner, känna röklukt, höra det automatiska

brand- och utrymningslarmet osv. För anläggningar med automatiskt

urrymnings-/brandlarm och en fungerande brandskyddsorganisation finns

det goda möjligheter att förkorta tiden till upptäckt av brand.

Rädda direkt hotade personer

Här avses exempelvis skadade personer som befinner sig i själva brand-

rummet eller personer som befinner sig i direkt närhet av brandhärden eller

gasutsläppet. Denna åtgärd gäller alltid som första prioritet. Personen/per-

sonerna skall föras till så säker plats som situationen medger. Inledningsvis

kan detta vara i korridoren utanför den innestängda branden i rummet eller i

en annan brandcell.

Stänga in branden eller gasutsläppet

Finns möjlighet att stänga dörren till brandrummet kommer detta väsentligt

att förbättra evakueringssituationen varför detta utgör en tidig åtgärd. En

stängd dörr begränsar brandens syretillförsel samt förhindrar att stora

mängder brandgaser tränger ut i lokaler som måste nyttjas för utrymning.

Kan inte ett gasutsläpp stängas av fördröjer en stängd dörr effektivt gas-

spridning vidare i byggnaden.

Larma till SOS Alarm på telefon 112

Tveka inte på att larma om minsta osäkerhet finns om att branden eller gas-

utsläppet inte går att stoppa av egen kraft. Det är bättre att larma en gång för

mycket än att chansa. Det kostar naturligtvis inget att larma även om det

visar sig att räddningstjänstens insats ej behövs. SOS larmar även ut amb-

ulans och polis samtidigt.

SOS kommer att fråga efter:

- Vem som ringer,

- Var man ringer ifrån,

- Vilket telefonnummer man ringer ifrån,

- Var pågår själva olyckan (om man ringer från annan byggnad),

- Finns några personer i fara eller skadade.

Denna intervju tar lite tid och kan ibland upplevas lite frustrerande, men

samtidigt som intervjun pågår larmar annan operatör ut styrkorna så det är

mycket viktigt att svara på frågorna så bra som möjligt.

Varna och starta evakuering

Personal som ej har en direkt uppgift skall generellt alltid så snart som

möjligt evakuera till säker plats. Säker plats är optimalt ute i det fria eller i

annan brandcell så långt från branden eller gasutsläppet som möjligt.

Bestämda återsamlingsplatser nyttjas om möjligt för ordnad samling av

personal.



22 (24)

Släck branden

Generellt gäller att när alla personer är på säker plats kan ett eget släckförsök

genomföras. Givetvis kan samtidig släckning och evakuering ske om det

finns flera från personalen på plats. OBS! I vissa lägen då branden upptäcks

tidigt (liten brand) och lätt kan släckas med befintliga släckredskap skall

naturligtvis brandsläckningen genomföras direkt – sunda förnuftet råder.

Motsvarande gäller även vid tidig upptäckt av ett gasutsläpp.

Vidta direkta skadeavhjälpande åtgärder

I många fall, om det inte brinner i direkt närhet (inom avdelningen etc.),

medger byggnadens brandtekniska skydd viss tid till att stänga av gas, föra

ut gasflaskor, stänga dörrar, nödstoppa processer mm. Detta kräver dock god

kännedom om byggnaden man befinner sig i avseende det brandtekniska

skyddet (främst brandcellsgränser). Föreligger osäkerhet om den egna

utrymningssituationen gäller generellt så snabb utrymning som möjligt.

Möt upp brandförsvaret

Finns möjlighet att någon kan möta upp brandförsvaret är detta en stor fördel

som kan förkorta styrkans insatstid avsevärt i vissa fall. Utryckningsbefälet

vill främst veta:

- Finns det personer kvar i brandlokalerna?

- Var brinner det - våning, avdelning och rum (om möjligt)?

- Var är bästa (närmaste vägen) in dit?

- Finns det några speciella risker –gasflaskor mm ?



23 (24)

BEGREPP OCH TERMER FÖR BRANDFARLIG VARA Nedan beskrivs några begrepp som är bra att känna till vid hantering av

brandfarlig vara.

Brandförloppet.

En brand kräver tillgång till bränsle, syre och värme för att kunna fortgå.

Kombinationen av dessa delar och ämnenas specifika brandegenskaper kan

dock se ut på olika sätt. Brandförloppet i sig kan delas in i faserna:

Antändning

Tidigt brandförlopp (tillväxt)

Fullt utvecklad brand/explosion

Avsvalning

Beroende på det ämne som brinner så varierar effektutvecklingen över tiden

mycket kraftigt. Gasbränder (explosion) i form av deflagration eller över-

gång till detonation medger mycket korta tider för åtgärd efter antändnings-

fasen samt skapar risk för sekundärbränder. Vidare ökar, till viss del, tiden

till fullt utvecklad effekt vid bränder i vätskor varvid viss mertid finns för

begränsnings- eller släckåtgärder. ”Normala” rumsbränder medger generellt

flertalet minuter innan effekten når maxnivåer men brandtillväxten är ofta

exponentiell varvid tidiga åtgärder är av stor betydelse för skadebegränsning.

I de fall där brandgaserna samlas inom ett utrymme och riskerar att hettas

upp till ca 500-600 0C finns risk för en så kallad övertändning vilket enkelt

beskrivet innebär att allt brännbart i rummet deltar i brandeffektutveck-

lingen.

Brännbarhetsområde

När ett material värms upp avger det brännbara pyrolysgaser. De brännbara

gaserna blandas med luft och när rätt blandning mellan luft och brännbara

gaser uppstår kan blandningen antändas. Ett annat alternativ är att brännbar

gas redan från början finns genom en gas-/luftblandning och antänds anting-

en genom närvaro av en tändkälla eller genom upphettning till den brännbara

gasens termiska tändpunkt. Blandningen ligger då inom det så kallade bränn-

barhetsområdet som definieras genom en övre och en undre brännbarhets-

gräns. Om blandningen innehåller för lite brännbara gaser kan blandningen

kallas underkarborerad (mager), om blandningen istället innehåller för

mycket brännbara gaser kallas blandningen överkarborerad (fet). Varken

mager eller fet blandning kan antändas, dvs. gas-/luftblandningen ligger

utanför brännbarhetsområdet. Inom brännbarhetsområdet finns en ”ideal

blandning” där förhållandet mellan gas och luft medger den största

effektutvecklingen.

Flampunkt

Flampunkt utgör den temperatur vid vilken ett ämne avger brännbar gas i

sådan omfattning att gasen kan antändas vid närvaro av en tändkälla. Flam-

punkten har stor betydelse främst för brännbara vätskor där benägenheten att

avge ångor, vid normalt användande samt vid värmepåverkan från en brand,

har stor betydelse vid en riskbedömning. Klassindelning (klass 1, klass 2 och

klass 3) av vätskor som brandfarlig vara baseras på flampunkten där klass 1

är den farligaste klassen med flampunkter under normal rumstemperatur på

21 °C. Vätskor med flampunkter över 100 °C klassas inte som brandfarlig

vara.



24 (24)

Termisk tändpunkt

Den temperatur vid vilket ett ämne antänds utan närvaro av en tändkälla

benämns som termisk tändpunkt (jfr. självantändning, dock ej kemiskt eller

biologiskt genererad). Detta medför således att exempelvis upphettade gas-

/luftblandningar som ligger inom brännbarhetsområdet kan antändas utan

närvaro av en tändkälla (normalt utgör dock källan till upphettningen en

tändorsak).

Diffusionsflamma och förblandad flamma, explosion

En diffusionsflamma är en flamma i vilken bränslet och syret till en början är

oblandade. I de allra flesta bränder med vätskor och fasta material är det

diffusionsflamman som är aktuell. Till skillnad från diffusionsflamman är

bränslet och syret blandat innan antändning sker i den så kallade förblandade

flamman. Förblandade flammor är framför allt vanliga i olika typer av

experiment eller vid förekomst av en brännbar gas-/luftblandning. För-

bränning av en gas/luftblandning (explosion) kan inledas genom deflagration

som kan accelerera till detonation varvid stora tryckökningar och värme-

belastningar blir aktuella.

KLASSNINGSPLAN

Copyright, Säkerhetspartner Norden ABC 090 - 77 43 00

R

SÄKERHETSPARTNERDat. 05-03-22

A

Drag-skåp

A

Plan

Sektion A - A

0,5m

Drag-skåp

0,5m

Zon 0

Zon 1

Zon 2

Riskområden, Zonindelning

AllmäntKlassningsplanen utgör ett generellt exempel för hantering av brandfarlig gas genom ansluten gasflaska med acetylen, vätgas eller gasol där tillgängligheten på ventilationen inte är tillräcklig. De gasflaskor som nyttjas skall volymmässigtalltid kunna motiveras gentemot normal förbrukning.

Ämne Temperaturklass ExplosionsgruppVätgas T1 IICAcetylen T2 IIC

Gasol T1 IIA

KLASSNINGSPLAN


R

SÄKERHETSPARTNER

Sektion A - A

0,5m

0,5m

Flyttbart gasuttag på bänk Fast gasuttag på bänk

Flyttbart gasuttag på bänk Fast gasuttag på bänk

0,5

m

0,5m

A

Plan

A

Arbetsbänk

A

Plan

A

Arbetsbänk

Gasuttag

Zon 2

0,5m

FLASKTYP 2012 GASKOD 1900 Gasol

0,5m

Dat. 05-03-22

Zon 0

Zon 1

Zon 2

Riskområden, Zonindelning

AllmäntKlassningsplanen utgör ett generellt exempel för hantering av brandfarlig gas genom ansluten gasflaska med acetylen, vätgas eller gasol där tillgängligheten på ventilationen inte är tillräcklig. De gasflaskor som nyttjas skall volymmässigtalltid kunna motiveras gentemot normal förbrukning.

Ämne Temperaturklass ExplosionsgruppVätgas T1 IICAcetylen T2 IIC

Gasol T1 IIA


R


Zon 0

Zon 1

Zon 2

AllmäntKlassningsplanen utgör ett generellt exempel för öppen hantering av några liter brandfarlig vätska i klass 1 och 2a vid rumstemperatur på plats med god ventilation.

Ämne Temperaturklass Explosionsgrupp T6 IIB

Generally

general example for handling a few litres of flammable liquid class 1 and 2a in room temperature on a bench with good ventilation.

Substance Temperature class Explosion group T6 IIB

Classification for explosive atmosphere constitute a

Riskområden, ZonindelningHazard areas, Zone classification

KlassningsplanClassification for explosive atmosphere

Zon 0, i kärl /Inside the vessel

0,5m

1,0m

Klassningsexempel för kärl.

Example of classification for vessel.

Sektion/Section A - A

0,5m

A

Plan/Plane

AÖppen hantering / Open handling

Öppen hantering / Open handling

1,0m


R


Zon 2

1,5m**

1,5m

0,5m*

Zon 0

Zon 1

Zon 2

AllmäntKlassningsplanen utgör ett generellt exempel för hantering av brandfarlig gas genom ansluten gasflaska med vätgas, acetylen, och andra gaser med likvärdiga egenskaper i normalt ventilerade laboratorielokaler. De gasflaskor som nyttjas skall volymmässigtalltid kunna motiveras gentemot normal förbrukning.

Ämne Temperaturklass ExplosionsgruppVätgas AcetylenMetangas

metangas,

Zon 2

0,5m

** Om regulatorn har en säkerhetsventil som mynnar i utrymmet klassas hela rummet som zon 2 / if the regulator has a safety valve which ends in the room, the whole room shall be classified as zon2.

* Om rummet mindre än 8 m utsträcks zon 2 till hela rummet / If the room are smaller than 8 m zon 2 should be considered for the whole room.

Generally

general example for handling of flammable gas through connected cylinder with hydrogen, methane, acetylenegas and other gases with similar characteristics in normally ventilated laboratory premises. The volume of such gas cylinders that will be used shallbe in accordance with estimated normal consumption.

Substance Temperature class Explosion groupHydrogenAcetyleneMethane



Klassningsexempel för ansluten gasflaska med vät-, acetylen- eller metangas

Example of classification of conected gas cylinder containing hydrogen-, acetylene- or methane gas


GasuttagGas valve

Regulator medsäkerhetsventilRegulator with

safety pressure valve

Zon 1 runt anslutningsventilZon 1 round connecting valve

Zon 2 utanför Zon 1Zon 2 beyond Zon 1

2 2

T1 11CT2 11CT1 11A

T1 11CT2 11CT1 11A


R


Zon 2

1,5m**

1,5m

0,5m*

Zon 0

Zon 1

Zon 2

AllmäntKlassningsplanen utgör ett generellt exempel för hantering av brandfarlig gas genom ansluten gasflaska med gasol och andra tunga gaser med likvärdiga egenskaper i normalt ventilerade laboratorielokaler. De gasflaskor som nyttjas skall volymmässigtalltid kunna motiveras gentemot normal förbrukning.

Ämne Temperaturklass ExplosionsgruppGasol T1 IIA

Zon 2

0,5m

** Om regulatorn har en säkerhetsventil som mynnar i utrymmet klassas hela rummet som zon 2 / if the regulator has a safety valve which ends in the room, the whole room shall be classified as zon2.

* Om rummet mindre än 8 m utsträcks zon 2 till hela rummet / If the room are smaller than 8 m zon 2 should be considered for the whole room.

Generally

general example for handling of flammable gas through connected cylinder with LP gas and other heavy gases with similar characteristics in normally ventilated laboratory premises. The volume of such gas cylinders that will be used shallbe in accordance with estimated normal consumption.

Substance Temperature class Explosion groupLP gas T1 IIA



Klassningsexempel för ansluten gasflaska med gasol

Example of classification of conected gas cylinder containing LP gas


GasuttagGas valveRegulator med

säkerhetsventilRegulator with

safety pressure valve

Zon 1 runt anslutningsventilZon 1 round connecting valve

Zon 2 utanför Zon 1Zon 2 beyond Zon 1

2 2


INOM LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET

NY VERSION: 2011:1 Tidigare version: 2010:1

Följande förändringar har genomförts gentemot tidigare version 2010:1: 1. Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av europeiska

konstruktionsregler (EKS) har ersatt Boverkets konstruktionsregler (BKR).

2. Tillägg har gjorts under avsnittet 3.3 underrubrik Avställning av brandteknisk funktion på uppdrag av Ltu.

För kännedom:

Större förändringar gällande brandskydd är aktuellt genom BBR 19 som börjar gälla i januari 2012.




Följande förändringar har genomförts gentemot tidigare version 2009:1: 1. Text har justerats med hänsyn till ny lag och förordning om brandfarliga och explosiva varor. 2. Ny utgåva av ”Arbetsplatsens utformning” har infogats. Portalsida har uppdaterats med

anledning av detta. 3. Arbetsmiljöverkets författningssamling ”Underhåll av teknisk anordning” har utgått, vissa

delar finns däremot beskrivna i ”Användning av arbetsutrustning” som infogats. Portalsida har uppdaterats.




Följande förändringar har genomförts gentemot tidigare version 2008:1: 1. Elsäkföreskriften ELSÄK-FS 2008:3 har infogats. Portalsidan har uppdaterats med detta samt

att Svenska Elektriska Kommissionen har bytt namn till SEK Svensk Elstandard.

2. Räddningsverket har ersatts med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

3. AFS 1997:11 har ersatts av AFS 2008:13.

4. Informationsblad angående handbrandsläckare har infogats.

För kännedom:

Ändringar har gjorts i arbetsmiljölagen. Dessa trädde i kraft den 1 januari 2009 och behandlar främst projekteringsförfarandet.




Följande förändringar har genomförts gentemot tidigare version 2007:1: 1. Avsnitt 3.1, tidigare benämnt ”Allmänt” har bytts ut mot ”Organisation och ansvar”. 2. Följande lagar, förordningar och föreskrifter har ersatts med nyare utgåvor:

• SÄIFS 1994:5. Vid allvarligare olyckor eller tillbud vid tillståndspliktig hantering av brandfarlig vara ska den som är ansvarig för verksamheten snarast underrätta tillsynsmyndigheten.

3. I övrigt har mindre redaktionella ändringar genomförts.




Följande förändringar har genomförts vid övergång från version 2006:1 till version 2007:1. 1. Följande lagar, förordningar och föreskrifter har ersatts med nyare utgåvor:

• Elsäkföreskriften ELSÄK-FS 2006:1 • AFS 1993:3 Arbete i slutet utrymme • SÄIFS 2000:3 "ändring" Gas i lös behållare (till 1998:7) • SÄIFS 2000:5 "ändring" Hantering BRV vätskor (till 2000:2) • BEX-INFO 2004:1 Gasol restaurang

2. Ett informationsblad om kontroll av panik och utrymningsbeslag har bifogats. 3. Nytt avsnitt 3.9 Revidering av riktlinjer har tillkommit. 4. Nyare utgåva av ”Handlingsplan vid brand” 5. Ny Utbildningskategori H, praktisk brandsläckning” har tillkommit




Följande förändringar har genomförts vid övergång från version 2005:1 till version 2006:1. 1. Följande lagar, förordningar och föreskrifter har ersatts med nyare utgåvor:

- Lag om brandfarlig vara (ny gasdefinition) - Förordning om brandfarlig vara (till följd av lagen) - BEX-INFO 2005:1 (ersätter SÄI-PM 1992-04-22) - SÄIFS 2000:2 (ersätter tidigare utgåva) - SÄIFS 1998:7 (ersätter tidigare utgåva) - AFS 1999:6 har tagits bort och ej ersatts då den nyare föreskriften inte längre behandlar brandskydd.

2. Benämningen ”brandskyddsansvarig” gällande heta arbeten har ersatts och heter numera ”tillståndsansvarig”. Istället för två kontrollistor (en allmän samt en för tätskikt på tak och balkong) finns numera endast en checklista för heta arbeten. Följande ändringar är aktuella: - Benämningen brandskyddsansvarig för heta arbeten har generellt ersatts mot tillståndsansvarig. - Checklista för heta arbeten har ersatts. - Säkerhetsregler för heta arbeten har ersatts.

3. Avdelning A och B från Starkströmsföreskrifterna (ELSÄK-FS 1999:5) har tagits bort och ersätts av ELSÄK-FS 2004:1. Då ELSÄK-FS 2004:1 är funktionsbaserad och ej direkt reglerar det organisatoriska brandskyddet kring elektriska anläggningar har föreskriften ej bifogats till riktlinjerna. Avdelning C från ELSÄK 1999:5 ligger kvar och reglerar det organisatoriska skyddet.

4. I övrigt har endast redaktionella förändringar genomförts (Svenska Brandförsvarsföreningen har blivit Svenska brandskyddsföreningen etc).



NY VERSION: 2005:1 Tidigare version: 2004:1, rev B

Följande förändringar har genomförts vid övergång från version 2004:1 till version 2005:1. 1. Inom avsnitt 3.1 har tydliggjorts att brandskyddssamordnarnas ansvar för att åtgärda

eventuella brister uppmärksammade vid egenkontrollen sker i samråd med prefekt samt fastighetsägare.

2. Utbildningsplanen har kompletterats med Kategori G – Utbildning av föreståndare för hantering av brandfarlig vara.

3. Informationsunderlag om hantering av brandfarliga gaser och vätskor inom Ltu har utarbetats och finns bifogat i riktlinjerna.

4. SÄIFS 1996:6 har ersatts med SRVFS 2004:7.

5. SÄI-INFO 2000:5 om gasolanläggningar för skolor har ersatts med BEX-INFO 2/2004.

6. Tidigare Sprängämnesinspektionens PM angående brandfarliga varor på laboratorium har bifogats till riktlinjen.

7. Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2003:3 som reglerar explosionsfarlig miljö har bifogats till riktlinjen.

8. AFS 2001:1, AFS 1999:6, AFS 2000:42 och AFS 2001:4 har uppdaterats med nyare versioner. Genomförda ändringar påverkar dock ej brand- och utrymningsskyddet.

2005-07-01 uppdaterades informationsunderlaget för brandfarlig vara enligt följande:

9. Tillåten hanterad mängd inom laboratorier har ändrats från 5 liter på bänk och 20 liter i förvaring till 10 liter på bänk och 50 liter i förvaring. Se aktuellt avsnitt.

Förändringar



NY VERSION: 2004:1 Tidigare version: 2004:1 Remiss A

Följande förändringar har genomförts vid övergång från remiss 2004:1 till fastställd version 2004:1. 1. Föreslagen brandskyddspolicy har antagits.

2. Organisationsplan har uppdaterats efter remissgenomgång.

3. Rutiner för tillbudsrapportering samt tillbudsrapporten har justerats.

4. Handlingsplan för okontrollerat gasutsläpp har bifogats.

Förändringar

RIKTLINJER FÖR DETORGANISATORISKA BRANDSKYDDET

INOMLULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET

NY VERSION: 2004:1Tidigare version:

Första utgåva, inga förändringar aktuella 2004-02-20.

Förändringar




Följande förändringar har genomförts gentemot tidigare version 2011:1: 1. Organisationsplanen med tillhörande ansvarsområden är uppdaterad.

2. Luleå tekniska universitets nya logotype har infogats.

För kännedom:

Större förändringar gällande brandskydd är aktuellt genom BBR 19 som börjar gälla i januari 2012.




Följande förändringar har genomförts gentemot tidigare version 2011:2: 1. Översyn, endast redaktionella förändringar

RIKTLINJER FÖR DET

ORGANISATORISKA BRANDSKYDDET

INOM



Följande förändringar har genomförts gentemot tidigare version 2013:1:

1. Organisationsbeskrivning brandfarlig vara är uppdaterad:

Brandskyddsansvarig har ansvar för att det finns ett gällande tillstånd för

hantering av brandfarliga varor på LTU.

Föreståndare ska vara den som köper in brandfarlig vara.

Ny funktion, Ämnesföreståndare.

2. Utbildningsplanen är uppdaterad med avseende på:

Ny utbildningskategori, I, för personer som leder arbetsmoment där brandfarlig

vara ingår.

3. Hantering och rutiner brandfarlig vara är uppdaterat med avseende på:

Allmän text om A-byggnader och publika lokaler.

Text om gasolflaskor.

Text om klassningsplaner.

4. Klassningsplaner är uppdaterade med avseende på:

Tagit bort klassningsplanen för ansluten gasflaska (ersatt med två nya se nedan).

Ny klassningsplan för ansluten gasflaska – lätta gaser.

Ny klassningsplan för ansluten gasflaska – tunga gaser.

Ny klassningsplan för brandfarlig vätska på arbetsbänk.

5. Ny checklista för egenkontroll av brandfarlig vara.




Följande förändringar har genomförts gentemot tidigare version 2012:1: 1. Översyn, endast redaktionella förändringar

Svensk författningssamling

Lag om skydd mot olyckor (SFS 2003:778)(Utdrag)

2 kap. Enskildas skyldigheter1 § Den som upptäcker eller på annat sätt får kännedom om en brand ellerom en olycka som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någonshälsa eller för miljön skall, om det är möjligt, varna dem som är i fara ochvid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller den som får kännedom om att detföreligger en överhängande fara för en brand eller en sådan olycka.

2§ Ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anlägg-ningar skall i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand ochför livräddning vid brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärdersom behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skadortill följd av brand.

3§ Ägare av byggnader eller andra anläggningar, där det med hänsyn tillrisken för brand eller konsekvenserna av brand bör ställas särskilda krav påen kontroll av brandskyddet, skall i skriftlig form lämna en redogörelse förbrandskyddet. En nyttjanderättshavare skall ge ägaren de uppgifter som be-hövs för att denne skall kunna fullgöra sin skyldighet. [2:a stycket har lyfts ut i detta utdrag.] Redogörelsen skall lämnas in till kommunen.


Förordning om skydd mot olyckor (SFS 2003:789)(Utdrag)

2 kap. Enskildas skyldigheter1§ Statens räddningsverk skall meddela föreskrifter om för vilka byggnadereller andra anläggningar en skriftlig redogörelse för brandskyddet enligt2 kap. 3§ lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall lämnas. Sådana föreskrifter får meddelas om byggnader eller andra anläggningar 1. som är särskilt avsedda att användas av människor med behov av vårdoch omsorg eller av människor som annars har särskilda hjälpbehov ellersom är föremål för kriminalvård i anstalt eller av annat skäl tagits i förvar, 2. där människor vistas till följd av förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg,utbildning för barn och ungdom, utbildning för vuxna eller universitets- ochhögskoleutbildning, 3. som är särskilt avsedda för att användas för tillfälligt boende av mångamänniskor samtidigt eller som förläggning, 4. där många människor samtidigt kan komma att vistas tillfälligt,

5. där det bedrivs en verksamhet som är sådan att risken för uppkomst avbrand är stor eller att risken för allvarliga skador om brand skulle uppstå ärstor, 6. där en brand skulle riskera att medföra förlust av väsentliga kulturhisto-riska värden eller annars skada väsentliga samhällsintressen, eller 7. som har en sådan utformning att risken för allvarliga skador vid brandär stor.

2§ Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om innehållet i denskriftliga redogörelse för brandskyddet som avses i 2 kap. 3§ lagen(2003:778) om skydd mot olyckor. En kommun får meddela föreskrifter om frister för när redogörelsen skalllämnas in till kommunen.

RIKTLINJER FÖR DET ORGANISATORISKA BRANDSKYDDETLULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET

MSB Myndigheten för samhällsskydd och beredskap reglerar, genom föreskrifter och allmänna råd, hanteringen av brandfarlig vara i enlighet med lagen och förordningen om brandfarliga och explosiva varor. Tidigare administrerades föreskrifterna även av idag avvecklade myndigheterna Räddningsverket och Sprängämnesinspektionen varifrån benämningar på föreskrifter (SRVFS, SÄIFS) har bibehållits. Nedan följer en sammanställning av de föreskrifter som främst berör Er verksamhet gällande brand- och utrymningsskydd. LBE 2010:1011 Lagen om brandfarliga och explosiva varor

Här anges ramkraven för hantering av brandfarlig vara.

FBE 2010:1075 Förordningen om brandfarliga och explosiva varor Här förtydligas lagens ramkrav exempelvis avseende definition av brandfarlig vara, skyldigheter vid hantering, tillstånd och föreståndarskap.

SÄIFS 1995:3 Föreskrifter och allmänna råd om tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor Föreskriften reglerar när tillstånd för hantering av brandfarlig vara krävs.

SÄIFS 2000:2 SÄIFS 2000:5 (Ändring)

Föreskrifter och allmänna råd om hantering av brandfarliga vätskor Föreskriften anger de krav som direkt har med hantering av brandfarlig vätska att göra.

SÄIFS 1998:7 SÄIFS 2000:3 (Ändring)

Föreskrifter och allmänna råd om brandfarlig gas i lös behållare Föreskriften anger de krav som direkt har med hantering av brandfarlig gas i lösa behållare att göra.

SRVFS 2004:7 Föreskrift om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor Föreskriften anger kriterier för explosionsfarlig miljö samt när och vilka åtgärder som skall vidtas för att förebygga risker och olyckor inom explosionsfarlig miljö.

SÄIFS 1994:5 Föreskrifter om tillsyn och om olycksrapportering i anslutning till lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor; Föreskriften behandlar krav på underrättande av allvarligare olyckor eller tillbud vid tillståndspliktig hantering av brandfarlig vara. Den som är ansvarig för verksamheten ska snarast underrätta tillsynsmyndigheten (oftast räddningstjänsten).

Fortsätter på nästa sida.


SÄIFS 1996:3 Föreskrifter om förbudsanslag och varningsanslag samt märkning

av rörledningar vid hantering av brandfarliga varor Här anges kraven på utformning och placering av förbudsanslag och varningsanslag samt märkning av rörledningar. Se även AFS 2008:13 angående skyltar och signaler.

BEX-INFO 2004:1 BEX-INFO angående gasolanläggningar för restauranger Skriften utgör ett informationsunderlag för hantering av gasol inom verksamhet motsvarande restauranger.

BEX-INFO 2004:2 BEX-INFO angående gasolanläggningar för skolor Skriften utgör ett informationsunderlag för hantering av gasol inom skolverksamhet.

BEX-INFO 2005:1 BEX-INFO angående brandfarliga varor på laboratorium Skriften utgör en vägledning till hur brandfarliga varor kan hanteras inom laboratorier. Skriften hanterar förvaring, lämpliga hanterade mängder, klassningsplaner samt utformning av dragskåp.


ARBETSMILJÖVERKET Arbetsmiljöverkets författningssamling med föreskrifter och allmänna råd (AFS) preciserar med utgångspunkt från arbetsmiljölagen de krav som ska ställas på arbetsmiljön. Föreskrifterna behandlar även hantering av gaser, gasflaskor, kemiska risker mm samt organisationsrelaterade frågor vilka i flera delar tangerar hanterings- och säkerhetsrutiner avseende brand- och utrymningsskydd. Nedan redovisas de föreskrifter kopplat till brand- och utrymningsskydd. Nedan följer en sammanställning av de föreskrifter som främst berör Er verksamhet gällande brand- och utrymningsskydd. AFS 2001:1 (med ändring 2003:4

Systematiskt arbetsmiljöarbete Föreskriften behandlar övergripande hur arbetsgivaren systematiskt skall arbeta med verksamheten för att undvika och förebygga ohälsa och olycksfall. Drift och underhåll kan hänföras till riskbedömningar och åtgärder kopplat till dessa, organisation, instruktioner och dokumentation. Koppling till gashantering är bland annat riskbedömningar, kunskaper om agerande vid olycksfall såsom första hjälpen, brandbekämpning och utrymning.

AFS 2009:2

Arbetsplatsens utformning Föreskriften tar generellt upp utformningen av arbetsmiljön där främst avsnitten skyddsanordningar och nödutrustningar, larm och utrymning samt särskilda risker vid brand är aktuella vid hantering av brandfarlig gas.

AFS 2006:4 Användning av arbetsutrustning Föreskriften behandlar främst ansvar och riskbedömning vid användning av olika typer av arbetsutrustning.

AFS 1993:3 Arbete i slutet utrymme Föreskriften behandlar risker i anslutning till arbete i slutna områden samt vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas. Åtgärderna är främst av organisatorisk karaktär i form av planering och åtgärder som skall vidtas innan arbete påbörjas.

AFS 1999:7 Första hjälpen och krisstöd Föreskriften behandlar den beredskap och de rutiner som skall finnas för första hjälpen och krisstöd. Beredskapen innefattar riskbedömning, kunskaper och utrustning.

AFS 2001:4 (med ändring 2002:3)

Gasflaskor Föreskriften behandlar generellt hantering av gasflaskor avseende förvaring, användning, tillsyn, utrustning etc. Brand- och utrymningsrelaterade frågor behandlas som del i samtliga arbetsmiljöaspekter.

Fortsätter på nästa sida.


AFS 1997:7 Gaser

Föreskriften tar närmare upp de direkta riskerna och åtgärdskrav kopplat till hantering av olika gaser såsom brandunderhållande och kondenserade gaser. Frågor kring riskbedömning, kunskap om ämnen, varningsutrustning, förbrukning, förvaring etc. behandlas och sammanfaller till stor del med kraven i AFS 2001:4.

AFS 2000:4 Kemiska arbetsmiljörisker Föreskriften behandlar generellt åtgärder för att förebygga att farliga kemiska ämnen som förekommer i en verksamhet medför ohälsa eller olycksfall. Brandfarlig gas och vätska samt peroxider omfattas genom risken för brand och explosion.

AFS 1997:10 Laboratoriearbete med kemikalier Föreskriften behandlar generellt risker med kemikalier kopplat till laboratoriearbete och tangerar i många fall AFS 2000:4 samt AFS 2001:4. Ämnen som kan medföra brand och explosion nämns som en delrisk . Skyltningskrav, sanering, ventilation i dragskåp, hantering av gaser och distributionssystem, nöddusch mm behandlas.

AFS 2008:13 Skyltar och signaler Föreskriften redovisar hur skyltar vid förbud, påbud, varning etc. skall vara utformade. Se även SÄIFS 1996:3.

AFS 2003:3 Arbete i explosionsfarlig miljö Föreskriften behandlar bland annat bedömning av explosionsrisker samt klassificering av områden där explosiv atmosfär kan uppstå.

AFS 1988:4 Blybatterier Föreskriften behandlar laddning och underhåll av blybatterier för drivning av fordon och mobila maskiner. Brandskydd avser främst laddningsplatsens utformning samt brandrisker vid laddning.


ELSÄKERHETSVERKET

SEK SVENSK ELSTANDARD

Regler för starkströmsanläggningar ELSÄK-FS 2006:1 har ersatt ELSÄK-FS 1999:5 (avdelning C). Koppling till drift och underhåll utgörs främst av placering samt val av utrustning för att underlätta betjäning och tillsyn. Föreskrifterna behandlar även innehavarens tillsyn av anläggningen där utrymningsvägar, status på kablage, dammig miljö, brandfarlig vara och heta ytor samt lagring av brännbart material i driftrum skall beaktas. ELSÄK-FS 2008:3 – Reglerar innehavarens kontroll av anläggningar/anordningar.

1


Lagom brandfarliga och explosiva varor;

utfärdad den 1 juli 2010.

Enligt riksdagens beslut1 förskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde och syfte

1 § Denna lag gäller hantering, överföring och import av brandfarliga ochexplosiva varor samt sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyntill brand- och explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller enexplosion.

Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador påliv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explo-sion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebyggaobehörigt förfarande med varorna.

2 § Lagen gäller inte sådan transport av brandfarliga eller explosiva varorsom omfattas av lagen (2006:263) om transport av farligt gods. Lagen gällerinte heller transporter av brandfarliga varor som sker som bulklast i fartyg iden mån transporten sker i fartygets fasta tankar. Inte heller gäller lagen närbrandfarliga varor används som drivmedel i fartyg eller luftfartyg.

Lagen gäller inte pyrotekniska artiklar som utgör en del av ett fordon ochinte heller sådana delar i ett fordons bränslesystem som regleras i annan för-fattning.

3 § Till brandfarliga varor hänförs i denna lag1. brandfarliga gaser,2. brandfarliga vätskor, och3. brandreaktiva varor.

4 § Till explosiva varor hänförs i denna lag1. explosiva ämnen och blandningar,2. explosiva föremål, och 3. ämnen, blandningar och föremål som inte omfattas av 1 eller 2 men

som tillverkas i avsikt att framkalla en verkan genom en explosion eller enpyroteknisk effekt.

1 Prop. 2009/10:203, bet. 2009/10:FöU6, rskr. 2009/10:380.

SFS 2010:1011Utkom från trycketden 13 juli 2010

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

2

SFS 2010:1011 Definitioner

5 § I denna lag avses med1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förva-

ring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion,saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige frånland som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller landsom enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unio-nens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggningutgör dock inte överföring.

3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EESeller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europe-iska unionens inre marknad för varor.

Krav vid hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor

Aktsamhetskrav

6 § Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosi-va varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för atthindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö elleregendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad avvarorna samt för att förebygga obehörigt förfarande med varorna.

Utredningskrav

7 § Den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag ska setill att det finns tillfredsställande utredning om riskerna för olyckor ochskador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brandeller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor samt om konse-kvenserna av sådana händelser.

Kompetenskrav

8 § Den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag ska haden kompetens eller tillgång till den kompetens som behövs med hänsyn tillverksamhetens omfattning och varornas egenskaper.

Föreståndarkrav

9 § Den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag ska utseen eller flera föreståndare för verksamheten.

En föreståndare har till uppgift att verka för att verksamheten bedrivsenligt de aktsamhetskrav och med iakttagande av de övriga skyldigheter somföljer av lagen eller föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. En till-ståndshavare ska se till att en föreståndare ges de befogenheter och möjlig-heter i övrigt som behövs för att han eller hon ska kunna fullgöra sina upp-gifter.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

3

SFS 2010:1011Tillståndsmyndigheten ska godkänna föreståndare i tillståndspliktig verk-samhet med explosiva varor. Föreståndare i tillståndspliktig verksamhet medbrandfarliga varor ska anmälas till tillsynsmyndigheten.

Byggnads-, anläggnings- och anordningskrav

10 § Byggnader och andra anläggningar där brandfarliga eller explosivavaror hanteras samt anordningar för hantering av sådana varor ska vara inrät-tade på ett betryggande sätt med hänsyn till brand- och explosionsriskensamt konsekvenserna av en brand eller en explosion. De ska också vara pla-cerade så att motsvarande krav uppfylls i förhållande till omgivningen. Dettagäller också områden med sådana byggnader, anläggningar och anordningar.

Förvarings- och förpackningskrav

11 § Olika slag av brandfarliga eller explosiva varor får inte förvaras ellerförpackas tillsammans eller med andra varor om risken för skador på liv,hälsa, miljö eller egendom, som kan uppkomma genom brand eller explo-sion, därigenom ökar i mer än ringa omfattning.

Godkännandekrav

12 § För att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den habedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser somgäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller, om det intefinns sådana bestämmelser, ha godkänts av den myndighet som regeringenbestämmer.

Spårämneskrav

13 § Explosiva varor som består av sprängämnen i flexibel eller elastiskbladform eller av andra plastiska sprängämnen får föras in i och ut ur landeteller hanteras här endast om sprängämnena är märkta med spårämnen så attvarorna ska kunna upptäckas.

Informationskrav

14 § Den som tillverkar, överför eller importerar brandfarliga eller explo-siva varor till Sverige, eller släpper ut sådana varor på marknaden ska genommärkning eller på annat sätt lämna de uppgifter om varorna som är av bety-delse för att bedöma brandeller explosionsrisken samt konsekvenserna aven brand eller en explosion eller för att förebygga obehörigt förfarande medvarorna.

Överlåtelsekrav

15 § Explosiva varor får överlåtas eller överlämnas endast till den som harrätt att hantera explosiva varor av det slag och i den mängd som överlåtelseneller överlämnandet avser.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

4

SFS 2010:1011 Tillstånd

16 § Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor och densom yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha till-stånd till det.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varorsom avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelatsenligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen(2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktigverksamhet enligt denna lag.

17 § Frågor om tillstånd till hantering av brandfarliga varor inom För-svarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut ochFortifikationsverket ska prövas av Myndigheten för samhällsskydd ochberedskap.

Frågor om tillstånd till hantering av brandfarliga varor i övriga fall skaprövas av den kommun där hanteringen ska bedrivas.

18 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor omtillstånd till explosiva varor som avser

1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och åter-vinning,

2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1,3. gränsöverskridande överföring,4. import, och 5. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Total-

försvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillståndtill.

Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övri-ga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller fråganförvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, skafrågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamhetenhuvudsakligen ska bedrivas.

19 § Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dessföreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningarför att hantera, överföra och importera brandfarliga och explosiva varor ienlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövsför att hanteringen, överföringen eller importen ska ske i enlighet med 1 §andra stycket.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brandeller explosionsriskensamt konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndig-heten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet.

20 § Ett tillstånd ska återkallas, om1. en bestämmelse i lagen, en föreskrift som meddelats i anslutning till

lagen eller ett villkor som uppställts med stöd av 19 § i något väsentligtavseende inte följs, eller

mlt

Highlight

5

SFS 2010:10112. det i annat fall är av väsentlig betydelse med hänsyn till brand- ellerexplosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Tillsyn

21 § Den myndighet som prövar frågor om tillstånd enligt denna lag harockså, inom sitt verksamhetsområde, tillsyn över efterlevnaden av lagen ochföreskrifter och beslut som meddelats i anslutning till lagen.

Försvarsmakten får, efter medgivande av Myndigheten för samhälls-skydd och beredskap, i stället för Myndigheten för samhällsskydd och bered-skap utöva viss tillsyn över Försvarsmaktens, Försvarets materielverks,Totalförsvarets forskningsinstituts och Fortifikationsverkets hantering ochimport av brandfarliga och explosiva varor.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller den myndighet somregeringen bestämmer har tillsyn över hanteringen av brandfarliga varor somtransporteras i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligtlagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen(2005:403).

22 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap utövar marknads-kontroll över

1. brandfarliga och explosiva varors egenskaper, utsläppande och tillhan-dahållande på marknaden, samt

2. sådana produkter som används för hanteringen av brandfarliga ochexplosiva varor och för vilka myndigheten har utfärdat föreskrifter.

23 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska samordna till-synsmyndigheternas verksamhet och hjälpa dem i deras arbete med tillsynenenligt denna lag.

24 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar ochhandlingar som behövs för tillsynen.

För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt till tillträde till områden, lokaleroch andra utrymmen som används i samband med hanteringen av brand-farliga och explosiva varor och får göra undersökningar och ta prover. Förett prov som myndigheten tar betalas inte ersättning.

Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

25 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud sombehövs för att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats i anslut-ning till lagen ska efterlevas.

Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.Om någon inte följer vad som har angivits i ett föreläggande eller ett

förbud enligt första stycket, får en tillsynsmyndighet besluta om rättelse pådennes bekostnad. Finns förutsättningar att meddela ett föreläggande ellerförbud, får ett sådant beslut meddelas utan att något föreläggande ellerförbud meddelats, om tillsynsmyndigheten med hänsyn till risken för allvar-liga skador eller av andra särskilda skäl finner att rättelse bör göras utandröjsmål.

6

SFS 2010:1011 Kommunal organisation

26 § En kommuns uppgifter enligt denna lag ska fullgöras av en eller fleranämnder.

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att de uppgiftersom kommunen har enligt denna lag helt eller delvis ska utföras av denandra kommunen. Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahållatjänster åt en annan kommun.

En kommun får även efter överenskommelse med en annan kommun upp-dra åt en anställd i den andra kommunen att besluta på kommunens vägnar iett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte sådana ärenden somavses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Bestämmelserna i 6 kap. 24–27 §§ och 35 § kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skatillämpas på den som fattar sådana beslut.

Av kommunallagen följer att kommuner kan ha en gemensam organisa-tion för uppgifter enligt denna lag.

Avgifter

27 § Avgifter enligt denna lag får tas ut för tillståndsprövning, tillsyn,provtagning och undersökning av prov, godkännande av föreståndare, god-kännande av explosiv vara och beslut om huruvida en vara är att anse som enexplosiv vara.

För sådan tillsyn som utgör marknadskontroll enligt denna lag får avgiftför tillsynen och för provtagning och undersökning av prov av varan tas utendast om det vid undersökningen visar sig att varan inte uppfyller ställdakrav.

Ansvar

28 § Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 6 § dömstill böter eller fängelse i högst ett år.

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot något av kraven i 7–15 §§ eller föreskrifter som har med-

delats med stöd av 36 § och ansvar inte kan dömas ut enligt första stycket, 2. lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i en ansökan eller

annan handling som ska lämnas enligt denna lag eller enligt föreskrifter somhar meddelats i anslutning till lagen, eller

3. underlåter att efterkomma en begäran enligt 24 § första stycket.

29 § Den som av oaktsamhet bryter mot 16 § första stycket döms till böter. Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 16 § första

stycket döms till böter eller fängelse i högst ett år.Om uppsåtligt brott avser explosiva varor och är att anse som grovt döms

till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av ombrottet är grovt ska särskilt beaktas risken för att de explosiva varorna hadekunnat komma till brottslig användning samt varornas grad av farlighet ochomfattningen av det olagliga innehavet.

7

SFS 2010:101130 § I ringa fall döms inte till ansvar enligt denna lag. Till ansvar enligt 28 § eller enligt 29 § första eller andra stycket döms inte

om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen(2000:1225) om straff för smuggling.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud döms intetill ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet ellerförbudet.

31 § Om det inte är uppenbart oskäligt, ska följande egendom förklarasförverkad:

1. vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet av ensådan vara, och

2. utbyte av brott enligt denna lag.Om en brandfarlig eller explosiv vara förklaras förverkad, får även va-

rans förpackning förklaras förverkad.

32 § En anordning för hantering av brandfarliga eller explosiva varor ellerannan egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lagfår förklaras förverkad, om förverkandet behövs för att förebygga brottenligt denna lag eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gälleregendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligtdenna lag, om brottet har fullbordats. I stället för egendomen får dess värdeförklaras förverkat. I 36 kap. 5 och 5 b §§ brottsbalken finns bestämmelserom hos vem förverkande får ske och om särskild rätt till förverkad egendom.

Om en anordning förklaras förverkad, får även anordningens innehåll ochförpackning förklaras förverkade.

Tystnadsplikt

33 § Den som tar eller har tagit befattning med ett ärende som avses idenna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därviderfarit om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlig-hets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande

34 § En kommuns beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som harmeddelats i anslutning till lagen får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrel-sens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps beslut enligt denna lageller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen får över-klagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

35 § En myndighet får bestämma att dess beslut enligt denna lag ellerenligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska gälla ävenom beslutet överklagas.

8

SFS 2010:1011 Bemyndiganden

36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-dela föreskrifter om

1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättningeller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor,

2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor,3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande, 4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hante-

ring, överföring och import,5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §,6. utredning som anges i 7 §,7. kompetens som anges i 8 §,8. föreståndare som anges i 9 §,9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att

sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas ellersäljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning ellerannan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt,

10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §,12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt

om hur sådan märkning med spårämne ska ske,13. information som anges i 14 §,14. hantering av frågor om tillstånd,15. att hantering, överföring eller import av en brandfarlig eller explosiv

vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse medhänsyn till brandeller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brandeller en explosion, och

16. avgifternas storlek enligt denna lag. Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna

lag när det gäller den egna verksamheten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.2. Genom lagen upphävs lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva

varor.3. Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten får till och

med den 31 december 2021 fortsätta hantera plastiska sprängämnen som hartillverkats eller importerats före den 1 april 2007 även om de inte är märktamed spårämne.

4. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-dela föreskrifter om att varor, som har tillstånd eller godkännande enligt dengamla lagen men som på grund av krav i EU-direktiv ska vara CE-märkta,ska förses med CE-märkning.

5. Ärenden som kommit in till tillståndsmyndigheten före ikraftträdandetmen ännu inte har avgjorts ska prövas enligt den gamla lagen. Den gamlalagen gäller fortfarande för överklagande av beslut i sådana ärenden.

9

SFS 2010:1011På regeringens vägnar

FREDRIK REINFELDTSTEN TOLGFORS(Försvarsdepartementet)

1


Förordning om brandfarliga och explosiva varor;

utfärdad den 15 juli 2010.

Regeringen föreskriver1 följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning gäller brandfarliga och explosiva varor enligtlagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

2 § Spårämneskravet i 13 § lagen (2010:1011) om brandfarliga ochexplosiva varor gäller inte plastiska sprängämnen som

1. i små mängder behövs enbart föra) forskning, utveckling eller provning av nya eller ändrade sprängämnen,b) träning i detektering av sprängämnen eller utveckling eller provning av

utrustning för detektering av sprängämnen, ellerc) kriminaltekniska undersökningar, utveckling av brottsutredningsmeto-

der eller rättsvetenskapliga ändamål,2. hanteras av tillsynsmyndigheterna i samband med deras tillsyn över

dessa, eller3. utgör beståndsdel i godkända militära anordningar som innehas av För-

svarsmakten eller polisen den 1 januari 2007 eller som tillverkats inom tre årdärefter.

För att få utnyttja undantagen i första stycket 1 krävs tillstånd från Myn-digheten för samhällsskydd och beredskap.

Godkännande av explosiva varor m.m.

3 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska, om någon begärdet, meddela beslut om en vara är att anse som en explosiv vara. Sökandenska lämna det underlag som behövs för prövningen.

4 § Om en explosiv vara inte ska genomgå bedömning av överensstäm-melse i enlighet med vad som gäller inom Europeiska ekonomiska samar-betsområdet, ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap pröva om

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36, Celex32006L0123).

SFS 2010:1075Utkom från trycketden 27 juli 2010

mlt

Highlight

2

SFS 2010:1075 varan ska få släppas ut på marknaden. Myndigheten får i sådana fall god-känna att den explosiva varan släpps ut på marknaden.

5 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps beslut om godkännan-de av en explosiv vara ska innehålla

1. uppgifter om hur varan ska klassificeras,2. uppgifter om de villkor som ska gälla för varan, och3. de upplysningar som i övrigt behövs.

6 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska återkalla ett utfär-dat godkännande av en explosiv vara om förutsättningar för godkännandeinte längre är uppfyllda.

Krav vid hantering, överföring och import av brandfarliga ochexplosiva varor

7 § En explosiv vara får hanteras, överföras eller importeras endast av densom fyllt 18 år.

8 § Inom områden där brandfarliga eller explosiva varor hanteras är detförbjudet att använda eld eller andra tändkällor om detta medför mer än enringa risk för olyckor med varorna.

9 § Den som bedriver tillståndspliktig verksamhet ska samråda med till-synsmyndigheten om hur risken för olyckor kan minimeras, om sådant sam-råd behövs med hänsyn till förändringar i verksamheten, reparations- ellerunderhållsarbeten eller andra avvikelser från den normala hanteringen.

10 § Förlust av explosiva varor ska omedelbart anmälas till polismyndig-heten.

Den som innehar explosiva varor utan tillstånd ska omedelbart underrättapolismyndigheten.

11 § I verksamhet som är tillståndspliktig enligt lagen (2010:1011) ombrandfarliga och explosiva varor ska tillståndshavaren kunna redovisa de ex-plosiva varor som hanteras, överförs eller importeras.

12 § Inträffar en olycka till följd av en brand eller explosion vid till-ståndspliktig hantering av brandfarliga eller explosiva varor eller vid han-tering av sådana varor inom Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Total-försvarets forskningsinstitut eller Fortifikationsverket, ska tillståndshavarensnarast underrätta tillsynsmyndigheten om olyckan. Detsamma gäller om detinträffar en händelse som har inneburit en hög risk för att en sådan olyckaskulle ha kunnat inträffa.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

3

SFS 2010:1075Tillstånd

Undantag från tillståndsplikten

13 § En tillsynsmyndighet enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga ochexplosiva varor behöver inte ha tillstånd till sådan hantering av brandfarligaoch explosiva varor som sker som ett led i tillsynen. Polismyndigheten behö-ver inte ha tillstånd till hantering av explosiva varor.

Tullverket behöver inte ha tillstånd till sådan hantering av explosiva varorsom sker i samband med beslag av sådana varor.

Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinsti-tut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd endast för

1. tillverkning av explosiva varor,2. sådan översyn av ammunition som från risksynpunkt är jämförbar med

tillverkning,3. förvaring av explosiva varor på fasta platser, och4. hantering av brandfarliga varor utom vid fältmässig övning.

Handläggning av tillståndsärenden

14 § Innan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller en kom-mun meddelar ett tillstånd till hantering av brandfarliga eller explosiva varorska de, om inte omständigheterna i ärendet gör det onödigt, samråda medvarandra och med

1. de andra kommunala eller statliga myndigheter som berörs av ärendet,och

2. polismyndigheten i det distrikt där verksamheten ska bedrivas.När ett tillståndsärende i fråga om explosiva varor inleds ska tillstånds-

myndigheten underrätta polismyndigheten i det distrikt där verksamhetenska bedrivas.

15 § Tillstånd för tillverkning av sådana explosiva varor som utgör krigs-materiel enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel får endast meddelas densom har fått tillstånd enligt den lagen eller den som i den lagen har undanta-gits från tillståndsplikt.

16 § När ett tillstånd meddelas får tillståndsmyndigheten besluta att hante-ringen inte får påbörjas innan de anordningar och anläggningar som ska an-vändas för hanteringen har avsynats.

17 § I ett ärende om tillstånd ska beslut meddelas av tillståndsmyndigheteninom tre månader efter det att en fullständig ansökan kom in till myn-digheten. Om det är nödvändigt på grund av utredningen av ärendet, fårhandläggningstiden vid högst ett tillfälle förlängas med högst tre månader.Sökanden ska informeras om skälen för att handläggningstiden förlängsinnan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

I 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden finns bestäm-melser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökande när en fullstän-dig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis.

Ett beslut att förlänga handläggningstiden får inte överklagas.

mlt

Highlight

4

SFS 2010:1075 18 § Om tillståndsmyndigheten begär att sökanden ska ge in certifikat, in-tyg eller andra liknande dokument som visar att ett visst tillståndskrav äruppfyllt, ska myndigheten godta motsvarande dokument från en annan statinom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Myndigheten får dock be-gära att dokumentet ska ges in i original eller i bestyrkt kopia eller i form aven auktoriserad översättning. Myndigheten får alltid begära en icke-aukto-riserad översättning av dokumentet till svenska.

Tillståndsinnehavarens skyldigheter

19 § Om den som har tillstånd ansöker om nytt eller ändrat tillstånd fårhantering, överföring och import ske enligt det tidigare tillståndet till desstillståndsmyndigheten har prövat frågan, om tillståndsmyndigheten medgerdet.

Om ett tillstånd att inneha explosiva varor har upphört att gälla, ska densom ändå fortsatt innehar varorna hantera dem på det sätt som tillståndsmyn-digheten anger.

20 § När en tillståndspliktig verksamhet övergår till en ny verksamhetsut-övare får verksamheten fortsätta att bedrivas enligt ett tidigare meddelat till-stånd under förutsättning att bytet av verksamhetsutövare i förväg anmältstill tillståndsmyndigheten och att en ansökan om nytt tillstånd lämnas in se-nast tre månader efter bytet av verksamhetsutövare har skett.Tillståndsmyndigheten ska underrätta polismyndigheten när en anmälan ombyte av verksamhetsutövare har kommit in till myndigheten.

När en fysisk person som haft tillstånd till hantering av brandfarliga ellerexplosiva varor har avlidit ska dödsboet skyndsamt underrätta tillstånds-myndigheten om detta. Dödsboet får fortsätta att hantera de tillståndspliktigavarorna enligt det tidigare meddelade tillståndet även om föreståndare sak-nas. Hanteringen får dock pågå i högst tre månader efter dödsfallet om intedödsboet ansöker om ett nytt tillstånd. Innan frågan om nytt tillstånd prövatsfår dock endast sådan hantering ske som är nödvändig för förvaltningen avdödsboet.

21 § Inför transport av sådana explosiva varor som Myndigheten för sam-hällsskydd och beredskap särskilt anger ska Försvarsmakten och Försvaretsmaterielverk, var och en inom sitt område, i varje särskilt fall samråda medMyndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Underrättelse om brott

22 § Har någon dömts för brott mot lagen (2010:1011) om brandfarligaoch explosiva varor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagenska den domstol som prövat målet skicka en kopia av domen till Myndighe-ten för samhällsskydd och beredskap och till den kommun där brottet be-gicks.

5

SFS 2010:1075Marknadskontroll

23 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är i fråga om brand-farliga och explosiva varor samt sådana produkter som används för hante-ringen av brandfarliga och explosiva varor för vilka myndigheten har utfär-dat föreskrifter marknadskontrollmyndighet enligt artikel 19, 24.2, 26, 27.2,28 och 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 avden 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i sambandmed saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/932.

24 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska i enlighet medförordning 765/2008 och i fråga om brandfarliga och explosiva varor

1. informera allmänheten om myndighetens verksamhet enligt artikel17.2,

2. inrätta förfaranden enligt artikel 18.2,3. utarbeta program för marknadskontroll, skicka underrättelser om pro-

grammen och göra dessa tillgängliga för allmänheten enligt artikel 18.5,4. utföra de uppgifter som följer av artiklarna 20–22 och 23.2, och 5. samarbeta med andra i enlighet med artikel 24.4.

Bemyndiganden

25 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrif-ter om

1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättningeller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor,

2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor,3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande,4. undantag från tillståndskravet i 16 § lagen (2010:1011) om brandfarliga

och explosiva varor, 5. undantag från tillämpningen av lagen om brandfarliga och explosiva

varor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen i fråga om vissvara eller viss hantering, överföring eller import,

6. att bestämmelserna om godkännande av explosiva varor och om god-kännande av föreståndare för verksamhet med explosiva varor även ska varatillämpliga på en brandreaktiv vara,

7. de frågor som avses i 36 § 5–13 lagen om brandfarliga och explosivavaror,

8. att hantering, överföring eller import av en brandfarlig eller explosivvara ska vara förbjuden, om det är av särskild betydelse med hänsyn tillbrand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller enexplosion,

9. avgifternas storlek enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor närdet gäller den egna verksamheten,

10. att varor, som har tillstånd eller godkännande enligt äldre bestämmel-ser om brandfarliga och explosiva varor men som på grund av EU-direktivska vara CE-märkta, istället ska förses med CE-märkning, och

2 EUT L 218, 13.8.2008, s. 30 (Celex 32008R0765).

6

SFS 2010:1075

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00Edita Västra Aros, Västerås 2010

11. undantag från åldergränsen i 8 §, i den utsträckning det är möjligt medhänsyn till regler som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområ-det (EES).

När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddelar föreskrifterom fyrverkeripjäser som hanteras av allmänheten ska myndigheten, i den ut-sträckning det är möjligt med hänsyn till regler som gäller inom EES, endasttillåta sådana fyrverkeripjäser som har annat huvudsakligt syfte än att avgeknall. Med fyrverkeripjäser avses explosiva varor som innehåller pyrotek-niska ämnen, avger ljus- eller ljudeffekter och är avsedda för nöje.

26 § Försvarsmakten får, efter samråd med Myndigheten för samhälls-skydd och beredskap, meddela föreskrifter om

1. hantering av brandfarliga och explosiva varor inom sitt eget, Försvaretsmaterielverks, Totalförsvarets forskningsinstituts och Fortifikationsverketsområde, och

2. undantag från tillämpningen av lagen (2010:1011) om brandfarliga ochexplosiva varor och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, när detgäller fältmässig övning, under höjd beredskap och när det finns skäl av syn-nerlig betydelse för landets säkerhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2010. Genom förordning-en upphävs förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varoroch Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1999:4) om avgifter förinspektionens verksamhet.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASKMaria Hedegård(Försvarsdepartementet)

TILLSTÅND TILL HANTERING AVBRANDFARLIGA GASER OCH VÄTSKOR

Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1995:3) om tillståndtill hantering av brandfarliga gaser och vätskor med ändringar i SÄIFS1997:3

Sprängämnesinspektionensförfattningssamling

Sprängämnesinspektionens föreskrifter om tillstånd tillhantering av brandfarliga gaser och vätskor;

beslutade den 16 februari 1995.

Sprängämnesinspektionen föreskriver med stöd av 3, 21, 29 och 41 §§ förordningen(1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor följande.SÄIFS 1997:3

Kap. 1 Tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor

1.1 När tillstånd krävs

Den som hanterar brandfarliga gaser eller vätskor i större mängder än som anges i tabellA skall ha tillstånd enligt 11 § lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Ett tillstånd skall omfatta all hantering av brandfarliga gaser och vätskor påhanteringsstället utom- förvaring i mark av brandfarlig vätska klass 3 och- kyl- och värmepumpaggregat i utförande som enhetsaggregat där det brandfarligaköldmediets vikt understiger 30 kg.

SÄIFS 1995:3Utkom från trycket den6 mars 1995

Per-Anders Ohlsson

Tabell A

Hantering Volym (liter)

Gas Kl 1 + 2 + 3 -vätska(total volym)

Kl 3-vätskaför uppvärm-ning eller el-produktion

Yrkesmässig, vidpublik verksamhet

Utomhus* Inomhus 60** 0

100 10 000

Övrig yrkesmässig,inomhus

250 250 10 000

Övrig yrkesmässig,utomhus

1 000 3 000 50 000

Förvaring i mark,yrkesmässig ellerper hushåll

0 1 000 -

Inomhus och utom-hus, per hushåll förhushållets behov

Gasol Annan brandfarlig gas 60 5

100 10 000

* Avser att såväl gasflaskan som förbrukningsapparaten står utomhus.** Tillsynsmyndigheten får, när den finner skäligt, sänka gränsen till 0 liter.SÄIFS 1997:3

1.2 Undantag

Tillstånd behövs inte för1. förvaring i mark av brandfarlig vätska klass 3,2. hantering enbart av aerosoler,3. kyl- och värmepumpaggregat i utförande som enhetsaggregat där det brandfarligaköldmediets vikt understiger 30 kg,4. stadsgas, om övertrycket är högst 1 bar. Dock behövs tillstånd för tillverkning omgasen framställs av brandfarlig vara.5. gas, som

framställs eller erhålls som biprodukt i yrkesmässig verksamhet och- används uteslutande i den egna verksamheten och- har högst 1 bar övertryck.SÄIFS 1997:3

1.3 Tillstånd ersatt med andra särskilda krav

Tillstånd behövs inte för anläggande och drift av distributionssystem för naturgas, biogas,stadsgas och gasol i gasfas om:- drifttrycket uppgår till högst 4 bar (0,4 MPa) och- gasen distribueras från en central enhet till flera abonnenter och- ett distributionsföretag ansvarar för att anläggning, drift och kontroll av systemet utförsenligt regler som utarbetats i samråd med Sprängämnesinspektionen och

Per-Anders Ohlsson

- föreståndare är utsedd på samma sätt som anges i 36 och 37 §§ förordningen(1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.

Om tillstånd behövs för hantering enligt 1.1 skall tillståndet inte innefatta hanteringenav gasen enligt 1.3. Uppgifter om gasledningarna skall dock medfölja tillståndsansökan.

1.4 Tillstånd ersatt med anmälan vid hantering under begränsad tid

Tillstånd behövs inte för hantering av brandfarliga gaser och vätskor på byggarbetsplatseller vid anläggningsarbete under högst sex (6) månader. Hanteringen skall dock varaanmäld till den kommunala nämnden för räddningstjänst (räddningsnämnden) i god tidinnan arbetet påbörjas. Föreståndare skall vara utsedd på samma sätt som anges i 36 och37 §§ förordningen om brandfarliga och explosiva varor. Uppgift om föreståndarensnamn skall framgå av anmälan till räddningsnämnden.

1.5 Tillstånd ersatt med anmälan vid underhåll och reparation

Om cistern för brandfarlig gas eller vätska inte kan användas på grund av underhåll ellerreparation får innehavaren utan tillstånd använda en tillfälligt uppställd cistern eller etttankfordon i högst två (2) månader. Den tillfälliga förvaringen skall dock vara anmäld igod tid till räddningsnämnden före drifttagningen. Föreståndare skall vara utsedd påsamma sätt som anges i 36 och 37 §§ förordningen om brandfarliga och explosiva varor.Uppgift om föreståndarens namn skall framgå av anmälan till räddningsnämnden.

1.6 Tillstånd ersatt med anmälan vid publik verksamhet under begränsad tid

Tillstånd behövs inte för hantering av brandfarliga gaser och vätskor vid publikverksamhet under högst två (2) månader. Hanteringen skall dock vara anmäld tillräddningsnämnden i god tid. Föreståndare skall vara utsedd på samma sätt som anges i36 och 37 §§ förordningen om brandfarliga och explosiva varor. Uppgift omföreståndarens namn skall framgå av anmälan till räddningsnämnden.

Kap. 2 Dispenser

Sprängämnesinspektionen får, om skäl föreligger, medge undantag från dessaföreskrifter.

Kap. 3 Ansvar

Bestämmelser om ansvar på grund av överträdelse av dessa föreskrifter finns i lagen(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

SÄIFS 1995:3

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 1995.Samtidigt upphävs Sprängämnesinspektionens föreskrifter i SIND-FS 1981:2 kapitel 8

och Sprängämnesinspektionens föreskrifter om undantag från krav på tillstånd förhantering av vissa brandfarliga gaser (SÄIFS 1991:2).

För tillstånd meddelade enligt äldre föreskrifter får de äldre reglerna gälla under denåterstående tillståndstiden.

SÄIFS 1997:3

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 1997.

ERIK NILSSON

Bertil Öhlin

Sprängämnesinspektionen Allmänna råd

TILLSTÅND TILL HANTERING AV BRANDFARLIGA GASER OCHVÄTSKOR

Allmänna råd till Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1995:3) om tillstånd tillhantering av brandfarliga gaser och vätskor med ändringar i SÄIFS 1997:3

utfärdade den 16 februari 1995.

Bakgrund till Kap. 1

Tillstånd är till för att myndigheterna skall, före färdigställandet, kunna kontrollera attskyddet mot brand och explosion är tillräckligt. Avsyning är motsvarande kontroll efterfärdigställandet.

Tillståndet får inte förväxlas med tekniska krav. De tekniska krav som finns ilagstiftningen gäller oavsett om anläggningen är tillståndspliktig eller inte. Tillsynsmyndigheten har rätt att kräva åtgärder på en felaktig anläggning oavsett omden är tillståndspliktig eller inte.

Utdrag ur lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor;- "3 § Med hantering avses i denna lag tillverkning, bearbetning, behandling,förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, förstöring, saluförande,underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden."SÄIFS 1997:3

Kommentarer till 1.1

Föreskrifterna omfattar tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor.Arbete med anläggningar där köldmedievikten är lägre än 30 kg avses inom kort

omfattas av ackrediteringskrav från SÄI. Tillståndsprövning för hantering av brandfarligaköldmedier skulle därför inte vara kostnadseffektiv. I kylanläggningar räknas köldmedieti vikt i stället för volym.

Observera att platsbyggda kyl- och värmepumpaggregat eller aggregat med öppnakompressorer är tillståndspliktiga om köldmediets vikt överstiger den i tabell A angivna.Svensk Kylnorm - Aggregat med Brandfarliga Köldmedier ger anvisningar.

Krav på tillstånd för hantering av brandreaktiva varor (t.ex. ammoniumnitrat, organiskaperoxider) finns i respektive föreskrifter för dessa brandfarliga varor.

Fordon regleras av Vägverket och transport av farligt gods av Räddningsverket.Fordon faller därför utanför tillståndsplikten.

Det är den som avser att bedriva verkamheten som skall söka tillståndet. Vanligensöker man tillståndet samtidigt med bygglovet hos den kommunala nämnden för plan-och byggfrågor (byggnadsnämnden). Försvarsmakten och Försvarets materielverk sökertillståndet hos SÄI. Vad som bör ingå i tillståndsansökan finns som kom-ihåg-lista ibilaga A och B till dessa allmänna råd. Tillståndsärenden prövas enbart med

utgångspunkt från riskerna för brand eller explosion. Andra frågor, t.ex. miljöhänsyn,prövas i annan ordning och enligt annan lagstiftning.

Med "på hanteringsstället" menas t.ex. området inom staketet på en industritomt.Volymerna i tabellen avser gasflaskans, rörledningens eller cisternens volym.

Vanliga flaskvolymer:gasolflaska 2012 = 5 liter 6 = 14 liter P11 = 26 liter P45 =108 liter

acetylenflaska Minior = 3,3 literA-5 = 5 literRotterflam = 9,6 liter

A-14 = 14 liter A-20 = 20 liter

A-37 = 37 liter A-40 = 40 literpaket om 8 flaskor = 296 eller 320 liter

Med "publik verksamhet" menas t.ex. festivaler, restauranger, skolor, sportarrangemang,teatrar, utställningar, varuhus, vårdinrättningar och dylikt.

Gränsen för tillstånd vid publik verksamhet utomhus är 60 liter gas. Det är avsett attlåta ambulerande korvförsäljare och liknande slippa tillståndsprövning.Tillsynsmyndighetens möjlighet att kräva tillstånd från 0 liter är avsett att användas vidstörre arrangemang, t.ex. Vattenfestivalen, Oxhälja och Kiviks marknad.

Med "utomhus" menas förutom områden i det fria även öppna väderskydd.Med "per hushåll" menas

- för enbostadshus: boningshus med förråd/garage för högst två bilar.- för flerbostadshus: bostadslägenhet med balkong.

Tekniska krav för hantering av gas i bostäder finns i SÄIFS 1995:2. Där framgår t.ex.att förvaring i källar- eller vindsutrymme inte är tillåten. (I flerbostadshus förvarasbrandfarlig vara lämpligen i särskilt förråd som fastighetsägaren upplåter. Tillstånd tilldetta ansvarar fastighetsägaren för.)

Av reglerna följer att det för hantering av brandfarlig gas eller vätska i bergrum alltidskall finnas tillstånd.

Så här används tabellen.

Exempel 1En industri har inomhus 500 liter bensin (klass 1-vätska) 100 liter fotogen (klass 2-vätska) 500 liter diesel (klass 3-vätska) Totalt 1 100 liter klass 1+2+3-vätska

Tabellen visar högst 250 liter för klass 1+2+3-vätska.Anläggningen är alltså tillståndspliktig och tillståndet skall omfatta alla brandfarliga

gaser och vätskor.

Exempel 2En industri harinomhus 200 liter gasol ochutomhus dels 2 500 liter fotogen (klass 2-vätska) dels 49 000 liter eldningsolja (klass 3-vätska för uppvärmning)

Alla mängder understiger dem i tabellerna och inget tillstånd behövs.

Exempel 3En privatperson har för hushållets behov 70 liter bensin (klass 1-vätska) 5 liter koncentrerad spolarvätska (klass 1-vätska)3 000 liter eldningsolja (klass 3-vätska för uppvärmning) 5 liter acetylen

Alla mängder understiger dem i tabellerna och inget tillstånd behövs.SÄIFS 1997:3


Statens naturvårdsverks föreskrifter (SNFS 1990:5, Allmänna råd 90:17) är tillämpligaför förvaringdels i mark av brandfarliga vätskor klass 3,dels av brandfarliga vätskor inom vattenskyddsområde.

Utgångspunkten är därvid vätskornas skadlighet för miljön.

Exempel på gaser som avses under punkt 5 är; generatorgas, vattengas, elektrolysgas,biogas och masugnsgas. Biogas är gas producerad från mikrobiell nedbrytning avorganiskt material.SÄIFS 1997:3

Bakgrund till 1.3

Föreskrifterna har tillkommit för att begränsa kravet på tillstånd men med bibehållandeav samma skyddsnivå.

Samhällets kontroll av skyddet mot brand och explosion effektiviseras genom dessaföreskrifter. Distributionsföretagen påtar sig ett egenkontrollsystem som myndigheternagranskar, både till struktur och resultat. Kravnivån läggs fast i regler som myndigheternafinner minst uppfylla lagstiftningens krav. Observera att inga tekniska lättnader medgesnär tillståndsprövningen ersätts med andra särskilda krav.


Första strecksatsenSyftet med begränsningen i drifttryck är att utesluta högtrycksledningar som omfattas avSprängämnesinspektionens naturgasföreskrifter (SÄIFS 1996:8).

Andra strecksatsenMed central enhet menas t.ex. en mät- och reglerstation för naturgas eller anläggning förgasol i gasfas. Syftet är att alternativet till tillståndsprövning endast skall omfattagasdistributörer. Genom att kräva distribution till flera abonnenter förblir enstaka

ledningar tillståndspliktiga. Orsaken är att motsvarande kompetens och egenkontroll intekan förväntas finnas hos enskilda brukare.

Tredje strecksatsenSyftet är även här att alternativt till tillståndsprövning endast skall omfattagasdistributörer. Med systemet avses distributionssystemet till och medförbrukningsstället, t.ex. lågan.

Vid tiden för tryckningen av dessa allmänna råd fanns endast Svenska GasföreningensEnergigasnormer (EGN 94) som exempel på regler. Detta utesluter inte att någon annankan få sitt regelverk prövat hos Sprängämnesinspektionen.

Även tillståndspliktiga anläggningar kan byggas och drivas efter EGN 94 (eller annat avSÄI godkänt regelverk), helt eller med avsteg. Tillståndsmyndigheten avgör om avstegenär acceptabla eller inte med hänsyn till lagstiftningen.

Fjärde strecksatsenKravet på föreståndare är vanligen knutet till tillståndet. Syftet med fjärde strecksaten äratt föreståndare skall finnas även för dessa anläggningar. Distributionsföretagets ochdärmed föreståndarens ansvar, enligt de regler som utarbetats i samråd med SÄI,sträcker sig från leveransgränsen till förbrukningsstället (lågan) hos abonnenten.SÄIFS 1997:3


Med uttrycket "i god tid" menas i regel minst två veckor.Vid anmälan kontrollerar räddningsnämnden (RN) att tillämpliga föreskrifter är

uppfyllda. Sökanden bör i förväg få ett exemplar av kontrollunderlaget. Det kan för gasolpå byggarbetsplats se ut t.ex. som bilaga C.


Med uttrycket "i god tid" menas i regel minst två veckor.Vid anmälan kontrollerar räddningsnämnden (RN) att tillämpliga föreskrifter är

uppfyllda. Sökanden bör i förväg få ett exemplar av kontrollunderlaget. Det kan för enöppen cistern för brandfarlig vätska se ut t.ex. som i bilaga F.SÄIFS 1997:3


Med uttrycket "publik verksamhet under begränsad tid" avses mässor, festivaler,marknader, sportarrangemang och dylikt. Vid anmälan kontrollerar räddningsnämnden(RN) att tillämpliga föreskrifter är uppfyllda. Sökanden bör i förväg få ett exemplar avkontrollunderlaget. Det kan för en sådan verksamhet se ut t.ex. som i bilaga D eller E.

Med uttrycket "i god tid" menas i regel minst två veckor.Anmälaren bör få en kvittens på kontrollen. Det kan se ut t.ex. som i bilaga G.

SÄIFS 1997:3

Kommentarer till övergångsbestämmelserna

Handläggning av ansökningar om förlängning av tillstånd, råd tillbyggnadsnämnderna.När nya föreskrifter träder i kraft uppkommer ofta frågan hur snart de nya eller ändrade

kraven i sådana regler måste vara uppfyllda. Frågan blir aktuell bl.a. när äldre tillståndskall förlängas eller när tillståndskrav införs för en ny brandfarlig vara eller grupp avvaror.

Det är inte möjligt att ge ett allmänt svar. Som vägledning för handläggningen avansökningar om fortsatta tillstånd har SÄI valt att ge några exempel på lösningar1.

RemissbehandlingVid handläggningen av ansökningar om förlängning av tillstånd finns bestämmelserna omremissbehandling i 26-27 §§ FBE. De innebär att räddningsnämnden bör höras i sådanaärenden och i komplicerade eller svårbedömda ärenden även SÄI.

Hur sker prövningen?Med ledning av de uppgifter som framkommit avgör tillståndsmyndigheten1. om underlaget räcker för ett beslut om fortsatt tillstånd eller om en kompletteringbehövs,2. om verksamheten kan fortsätta, med eller utan nya eller ändrade villkor, eller3. om det finns skäl att avslå ansökan.

Ett huvudsyfte med omprövningen är att anpassa tillstånden till de ändringar av reglereller praxis som kan ha skett sedan föregående beslut till följd av den fortsatta tekniskautvecklingen.

Många verksamheter har etablerats med stöd av äldre regler och bedrivits utananmärkning under en lång tid. En total anpassning kan i vissa fall innebära stora krav påombyggnader eller andra investeringar som inte alltid kan bedömas ge motsvarandevinster från skyddssynpunkt.

I en del fall kan det i stället vara lämpligt att tillämpa s.k. tekniska byten. En annanmöjlighet är att efter medgivande från SÄI göra avkall på vissa krav om dessa i någotenskilt fall skulle bedömas som alltför stränga (29 § FBE).

I andra fall kan det ta lång tid eller kräva större ombyggnader eller andra omfattandeinvesteringar för att uppfylla ett krav. En lämplig utväg kan då vara att i tillståndet angeatt en ytterligare förlängning bara kommer att medges om de nya villkoren har uppfylltssenast när tillståndsperioden nästa gång löper ut. Tillståndstidens längd bör då anpassasefter dessa förhållanden.

Vid prövningen av en ansökan om förlängning bör inte bara själva hanteringen prövas.Även formella frågor måste kontrolleras, t.ex. att tillståndet löper i rätt innehavaresnamn efter en överlåtelse av verksamheten eller efter ett byte av firmanamn etc. I vissafall kan genom nya regler tillståndsplikt ha införts eller upphävts för någon vara eller förnågon hantering.

Beslut och avsyningVad ett beslut bör innehålla framgår av SÄI:s informationsskrift "Brandfarliga varor -Kommunernas roll i den nya lagstiftningen".

1 Dessa har funnits i SÄI:s numera inaktuella allmänna råd (SÄIFS 1993:3 Gamla tillstånd blir som nya)som tillämpades vid övergången från s.k. tillsvidaretillstånd till tidsbegränsade tillstånd år 1994.

Anläggningen skall avsynas innan en verksamhet får påbörjas (30 § FBE). Av naturligaskäl kan denna bestämmelse inte tillämpas fullt ut i förlängningsärenden.

I de allra flesta fall har ju hanteringen pågått sedan lång tid när ärendet prövas och pågårnär en avsyning blir aktuell. Behov av avsyning finns då främst om större ändringar gjortseller omfattande villkor tillkommit i förlängningsbeslutet. Det är därför lämpligt atttillståndsmyndigheten i beslutet anger om avsyning skall ske eller om verksamheten fårfortsätta enligt det nya tillståndet utan en ny avsyning.SÄIFS 1997:3

ERIK NILSSON

Bertil Öhlin

B I L A G A A

Tillståndsansökan för ny anläggning, exempel på innehåll.

Listan visar vad nämnden för plan- och byggfrågor vanligen behöver för singranskning av ett tillståndsärende. Det är en fördel om sökanden och myndigheternasamråder om lokalisering redan innan tillståndsansökan lämnas in. Det är också enfördel om tillståndsansökan kan handläggas samtidigt med ansökan om bygglov.

Plankarta som visar anläggningen i förhållande till omgivande bebyggelse,närbelägna industrier, vägar etc. Områdets topografi skall framgå.

Skiss som visar anläggningsområdet, t.ex. hur byggnader, cisterner, internakörvägar och parkeringsplatser avses förläggas.

Ritningar över byggnader där brandfarliga varor skall hanteras. För varjebyggnad skall framgå- dess yttre utformning (fasadritning),- dess funktion och rummens funktioner,- uppgifter om utrymningsvägar, brandcellsindelning och brandteknisk klass och- ventilationens utformning, tilloch frånluftdonens placering, luftomsättning ochtryckförhållanden.

Processbeskrivning av den planerade verksamheten, t.ex. från anbudsunderlaget.

Sammanställda drift- och skötselinstruktioner (Om inte, får detta vänta tillsenast avsyningsdagen).

Sammanställning om de brandfarliga varornas namn, klass och mängd i varjerum, cistern etc.

Klassningsplaner.

Uppgift om föreståndare. (Om inte, får detta vänta till senast avsyningsdagen).

Underskrift av firmatecknare hos det företag som avser driva verksamheten.

SÄIFS 1997:3

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

B I L A G A B

Tillståndsansökan för gammal anläggning som skall ha förnyat tillstånd, exempel påinnehåll.

Listan visar vad nämnden för plan- och byggfrågor vanligen behöver för singranskning av ett tillståndsärende.

I ansökan om förlängning av tillstånd bör ingå uppgifter om

bebyggelse som tillkommit i verksamhetens omgivning,

förändringar av byggnader eller anläggningar sedan det förra beslutet,

de mängder brandfarlig vara som i fortsättningen avses hanteras,

senast upprättade klassningsplan,

senast gjorda riskutredning,

föreståndare för hanteringen (skall ha anmälts till räddningsnämnden),

drift- och skötselinstruktioner,

ytterligare uppgifter av intresse samt

underskrift av firmatecknare hos det företag som bedriver verksamheten.

SÄIFS 1997:3

B I L A G A C

Kontroll av gasol på byggarbetsplats

Har föreståndare utsetts som ser till att nedanstående följs?Har han tillräcklig kompetens i form av kunskap och erfarenhet?Har han tillräckliga befogenheter för att kunna fullgöra sitt ansvar?Är hans namn, adress och telefonnr anmält skriftligt till räddningsnämnden?

AnmExempel på vilken nivå inom företaget som föreståndare bör utses är "ansvarigarbetsledare" för det företag som nyttjar den brandfarliga varan.

Är gasolcisternen godkänd av ackrediterat kontrollorgan?Är godkännandet fortfarande giltigt?

Är rörledningar och slangar täta?

Finns klassningsplan?Är nödvändig elutrustning inom klassat område i rätt utförande och rättinstallerad?Är elinstallationen kontrollerad av person med tillräcklig kompetens?

Är den allmänna ordningen tillfredsställande?Används eventuell container enbart för gasolen?Är ventilationen tillfredsställande (genomventilation uppe och nere)?Har säkerhetsventiler sina utsläpp utomhus och mynnar de på ofarlig plats?

Finns anslutning för potentialförbindning från tankbilen?Är lossningsplatsen utformad så att tankbilen lätt kan köra därifrån, t.ex. utan attbacka?

Är skydds- och säkerhetsavstånden uppfyllda?Står cisternen på jämnt, bärande och obrännbart underlag?Finns tillräckligt hög inhägnad?Är dörrar låsbara?Är ventiler skyddade mot obehörigt öppnande?Är anläggningen skyddad mot påkörning?Är anläggningen skyddad mot fallande föremål?

Finns föreskrivna varningsskyltar och förbudsskyltar på lämpliga ställen?Är ledningar märkta på föreskrivet sätt där förväxlingsrisk föreligger?Är alla skyltar, knappar, märkningar och instruktioner som avser drift ochunderhåll på svenska?Är alla manometrar graderade i bar på huvudskalan?

SÄIFS 1997:3

B I L A G A D

Kontroll av gasol på festivaler, marknadsplatser, sportarrangemang och liknande

Finns föreståndare för varje förbrukningsställe som ser till att nedanstående följs?Är hans namn, adress och telefonnummer anmält skriftligt till räddningsnämnden?

Transporteras gasolen till och från förbrukningsstället före och efter öppethållande?Transporteras gasolflaskorna med tätpropp och skyddskåpa?

Finns endast dygnsbehovet av gasol på förbrukningsstället? Om det finns mer, harräddningsnämnden medgivit detta?Förvaras gasolflaskorna stående och stadigt uppställda på väl ventilerad plats ochskyddade mot obehöriga?Används eventuell container enbart för gasolen?Finns manuell eller automatisk omkopplare mellan gasolflaskorna så att flaskbyteundviks under pågående verksamhet?Om gasapparaten är portabel, står flaskorna på samma vagn som apparaten?Om gasol tas ur flaskan utan reducerventil, finns slangbrottsventil mellan flaska ochslang?

Finns utifrån väl synlig föreskriven varningsskylt på varje tält eller stånd där gasolfinns?

Är slangen avsedd för gasol?Är gasolslangen högst 1,5 meter lång? Om den är längre, har räddningsnämndenmedgivit detta?Är rörledning och slang skyddade mot åverkan?Är ledningar märkta på föreskrivet sätt?

Kan anläggningen visas vara tät med manometer, bubbelindikator eller såpvatten?

Står spislågor under ständig övervakning? Har övriga förbrukningsapparatertändsäkring?Är avståndet mellan gasolbrännare och ovanför beläget brännbart material, t.ex.skåp, hylla eller tältduk, minst 0,5 meter? Är det i sidled minst 0,2 meter? Om inte,har räddningsnämnden medgivit detta?

Finns skriftliga drift- och skötselinstruktioner till varje förbrukningsapparat?Stängs alltid flaskventilen dagligen efter arbetets slut eller vid längre uppehåll?

Är den allmänna ordningen tillfredsställande?Finns brandsläckare typ BE eller ABE (pulver eller kolsyra) klass II på varje platsdär gasol förbrukas? Är den lätt tillgänglig och märkt enligt Europastandard?

SÄIFS 1997:3

B I L A G A E

Kontroll av gasolflaskor på restaurang eller i skola

Har föreståndare utsetts som ser till att nedanstående följs?Har han tillräcklig kompetens i form av kunskap och erfarenhet?Är hans namn, adress och telefonnummer anmält skriftligt till räddningsnämnden?Har personalen tillräckliga kunskaper om gasens handhavande och dess risker?

Är den allmänna ordningen tillfredsställande?Är flaskorna skyddade mot att obehöriga kommer åt dem?Är ventiler skyddade mot obehörigt öppnande?Används förvaringsutrymme enbart för gasolen, fritt från t.ex. skräp ellerbrandfarlig vätska?Är alla gasolflaskor stående? Har de icke anslutna flaskorna tätpropp ochskyddskåpa?Är anläggningen skyddad mot påkörning?

Är brandavskiljningen EI 30 (EI 60 vid större volym än 250 liter) och kan väggarnamotstå förekommande påkänningar?Är ventilationen tillfredsställande (genomventilation uppe och nere, undermarkytans nivå mekanisk, bäst utomhus)?

Finns huvudavstängningsventil med skriftlig instruktion att stänga den efter varjearbetsdag?Är rörledningar och slangar täta?Är slangarna i gott skick?Finns klassningsplan?Är nödvändig elutrustning inom klassat område i rätt utförande och rätt installerad?Är elinstallationen kontrollerad av person med tillräcklig kompetens?

Finns föreskrivna varningsskyltar och förbudsskyltar på lämpliga ställen?Är ledningar märkta på föreskrivet sätt där förväxlingsrisk föreligger?Är alla skyltar, knappar och märkningar på svenska?Finns instruktioner som avser drift och underhåll och är de på svenska?Är alla manometrar graderade i bar på huvudskalan?

Är skydds- och säkerhetsavstånden uppfyllda?

Tillägg för skola med acetylen

Är anslutna acetylenflaskor väl fastsatta och kan de sättas fast utan verktyg?Finns en plats för lösa acetylenflaskor avsedd för förvaring efter arbetsdagens slut?Är platsen vald så att det är möjligt att flytta flaskorna i säkerhet vid brandfara?Finns bakslagsskydd till acetylenflaskorna?

SÄIFS 1997:3

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

B I L A G A F

Kontroll av öppen cistern för brandfarlig vätska

Har föreståndare utsetts som ser till att nedanstående följs?Har han tillräcklig kompetens i form av kunskap och erfarenhet?Har han tillräckliga befogenheter för att kunna fullgöra sitt ansvar?Är hans namn, adress och telefonnummer anmält skriftligt till räddningsnämnden?Är cisternen granskad av ackrediterat kontrollorgan utan anmärkning?

Är rörledningar och slangar täta?

Finns klassningsplaner (gäller vanligen bara klass 1- och 2a-vätska)?Är nödvändig elutrustning inom klassat område i rätt utförande och rättinstallerad?Är kontrollen av elinstallationen gjord av person med tillräcklig kompetens?

Är den allmänna ordningen tillfredsställande?Mynnar avluftningar utomhus?Finns påfyllningen utomhus?

Är lossningsplatsen utformad så att en tankbil lätt kan köra därifrån, t.ex. utan attbacka?

Är skydds- och säkerhetsavstånden uppfyllda?Står cisternen på jämnt, bärande och obrännbart underlag?Är ventiler skyddade mot obehörigt öppnande?Är anläggningen skyddad mot påkörning?Är anläggningen skyddad mot fallande föremål?

Finns föreskrivna varningsskyltar och förbudsskyltar på lämpliga ställen?Är ledningar märkta på föreskrivet sätt där förväxlingsrisk föreligger?Är alla skyltar, knappar, märkningar och instruktioner som avser drift ochunderhåll på svenska?

SÄIFS 1997:3

B I L A G A G

Kvittens efter anmälan enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor

Räddningsnämnden har kontrollerat er anmälningspliktiga anläggning mot kraven igällande lagstiftning vad avser brand och explosion.

De krav som kontrollerats finns i

- lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor- förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor- Sprängämnesinspektionens tillämpningsföreskrifter (SIND-FS 1981:2)- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1996:6) om klassning av

riskområden vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1996:3) om förbudsanslag och

varningsanslag samt märkning av rörledningar vid hantering av brandfarliga varor- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1990:2) om hantering av

brandfarliga gaser och vätskor i anslutning till vissa transportmedel- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1995:7) om öppna cisterner och

rörledningar m.m. för brandfarliga vätskor- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1995:2) om brandfarlig gas i lös

behållare

Ackrediterat kontrollorgan har kontrollerat tryckkärlet enligt Arbetarskyddstyrelsenstryckkärlsföreskrifter (AFS 1994:39).

Räddningsnämnden har inte funnit brister.

Räddningsnämnden har funnit följande brister:

............................................

............................................

............................................

Dessa brister skall vara åtgärdade innan den brandfarliga varan tas in i anläggningen.

För räddningsnämnden

________________________________

SÄIFS 1997:3

BRANDFARLIG GAS I LÖS BEHÅLLARE

Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1998:7) ombrandfarlig gas i lös behållare med ändringar i SÄIFS 2000:3


Sprängämnesinspektionens föreskrifter om brandfarliggas i lös behållare;

beslutade den 15 december 1998.

Sprängämnesinspektionen (SÄI) föreskriver1 med stöd av 41 § förordningen(1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor följande.

Kap. 1 Tillämpningsområde

1.1 Dessa föreskrifter omfattar konstruktion och hantering av- lös behållare för brandfarlig gas och- aerosolbehållare där vätskan i behållaren är brandfarlig även om behållaren saknarbrandfarlig gas.

Föreskrifterna omfattar dock inte- i fordon anslutna lösa behållare,- sådan transport som omfattas av lagen (1982:821) om transport av farligt gods, och- lösa behållare avsedda för luftballonger vad avser konstruktion och kontroll samthantering vid flygning.

Kap. 2 Definitioner och förkortningar

2.1 I dessa föreskrifter och tillhörande allmänna råd har följande uttryck ochförkortningar nedan angiven betydelse.

ADR-S Statens räddningverks föreskrifter om inrikestransport av farligt gods på väg och i terräng.

aerosolbehållare Engångsbehållare, innehållande vätska och gas,med utsläppsventil och munstycke.

antändbart Material som kan antändas av låga eller gnista.

brandcell Utrymme i byggnad avskilt på sådant sätt att enbrand där kan hindras sprida sig till annat utrymmei byggnaden under viss tid, bestämd med hänsyntill byggnadens ändamål och höjd.

1 Jfr rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om informationsförfarande beträffande tekniskastandarder och föreskrifter (EGT nr L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 398L0204), ändrat genomEuropaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG (EGT nr L 217, 5.8.1998, s. 18, Celex 398L0217).

SÄIFS 1998:7Utkom från trycket den29 december 1998

asm

Highlight

brandfarlig verksamhet Verksamhet som innebär särskild risk föruppkomst av brand eller där en brand kan påräknasfå stor intensitet och omfattning.

byggnad

A-byggnad Byggnad där människor bor samt byggnad i vilkenvanligen vistas människor som saknar anledning attkänna till förekommande hantering av brandfarligagaser eller vätskor.

Anm.Hit hör bostadshus, hotell, sjukhus, kontorshus,varuhus, restaurang, bibliotek, museum,utställningsbyggnad, skola, kyrka och annanbyggnad med samlingslokal och liknande.

B-byggnad Byggnad i vilken vanligen endast vistas människorsom kan förutsättas känna till förekommandehantering av brandfarliga gaser eller vätskor.

Anm.Hit hör industribyggnad, hantverksbyggnad,verkstadsbyggnad, parti- eller postorderlager,pumphus, bensinstation, garagebyggnad,laboratoriebyggnad och liknande.

C-byggnad Byggnad där människor vanligen inte vistas.

Anm.Hit hör friliggande magasin, container, förråd o.d.,ävensom del av byggnad, som med brandvägg utandörr och fönster är skild från B-byggnad.

Väderskydd är i detta sammanhang inte att ansesom byggnad.

EES-länderna EU-länderna, Norge, Island och Lichtenstein.

EI XX Brandteknisk klassbeteckning för brandmotståndpå byggnadsdelar där ”XX” avser en tidsfaktor iminuter. Se vidare Boverkets Byggregler avsnitt5:2.

gasflaska Återfyllningsbar lös behållare för högst 150 literenligt Arbetarskyddsstyrelsens (ASS) föreskrifterom gasflaskor eller ADR-S.

gasflaskanvisningar Tryckkärlsstandardiseringens anvisningar förgasflaskor, utgivna 1992.

asm

Highlight

gasflaskpaket Gasflaskor sammansatta i en ställning ochförbundna i ett system för tömning och fyllning viaen gemensam huvudventil.

gasol Handelsnamn för kondenserade petroleumgaser(kolvätegasblandning).

Anm.Huvudsakligen blandning av propan och butan.

hantering Tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning,förvaring, transport, användning,omhändertagande, förstöring, saluförande,underhåll, överlåtelse och därmed jämförligaförfaranden.

Anm.Observera att hantering även omfattar förvaring.

lös behållare (för gas) Icke stationärt tryckkärl avsett att fyllas på annatställe än förbrukningsstället.

lös behållares volym Den volym vatten behållaren kan rymma.

obrännbart material Material som vid provning enligt fastställd metodendast i ringa omfattning avger brännbara gaseroch där temperaturhöjningen i provkroppen och iugnen inte överstiger fastställt värde.

publik lokal Lokal i vilken vanligen vistas människor somsaknar anledning att känna till förekommandehantering av brandfarliga gaser eller vätskor.

Anm.Hit hör varuhus, restaurang, bibliotek, museum,utställningslokal, skola, samlingslokal ochliknande. Skola där undervisningen iverkstadsarbete avser att efterlikna förhållandenapå arbetsplats betraktas som B-byggnad. Observeraatt publik lokal kan utgöra del av A-byggnad.

RN Tryckkärlskommissionens Rörledningsnormer1978.

SS 2607 Utg 1 Svensk standard för Gasflaskor - Ventiler –Fordringar och provning.

SS-EN 417 Utg 1 Svensk standard för Gasflaskor – Engångsbehållareför gasol – Mått, krav, provning och märkning.

asm

Highlight

asm

Highlight

SS-EN 730 Utg 1 Svensk Standard för Svetsutrustning –Gassvetsning – Utrustning för gassvetsning,säkerhetsdon för bränngaser och oxygen ellertryckluft – Allmänna specifikationer, fordringaroch provningar.

sprayflaska Se aerosolbehållare.

TKN, tryckkärlsnormer Tryckkärlskommissionens normer för tryckkärl,utgivna 1987.

öppen lagerplats

SÄIFS 2000:3

Plats utomhus som stadigvarande nyttjas förförvaring av brandfarliga gaser i lösa behållare.

Kap. 3 Konstruktion av behållare och tillbehör

3.1 Allmänna bestämmelser

3.1.1 Lös behållare med tillhörande delar skall med hänsyn till material, konstruktion,utförande och utrustning erbjuda betryggande skydd mot brand och explosion.

Lös behållare skall uppfylla samma tekniska krav som föreskrivits med stöd avförordningen (1982:923) om transport av farligt gods.SÄIFS 2000:3

3.2 Aerosolbehållare och engångsbehållare

3.2.1 Aerosolbehållare och engångsbehållare för gas- får inte vara större än 1 liter,- får fyllas endast en gång,- får inte vara avsedda att fyllas på nytt, och- skall vara märkta enligt SÄI:s föreskrifter om överlåtelsemärkning.

3.3 Små behållare

3.3.1 Behållare mindre än 0,22 liter- får fyllas på nytt om den är avsedd för detta och- behöver inte vara märkt enligt SÄI:s föreskrifter om överlåtelsemärkning.

3.4 Lösa behållare större än 150 liter samt gasflaskor

3.4.1 Lösa behållare större än 150 liter samt gasflaskor skall vara märkta enligt SÄI:sföreskrifter om överlåtelsemärkning.SÄIFS 2000:3

Bakslagsskydd på acetylenflaska (rubriken ändrad genom SÄIFS 2000:3)

3.4.2 Vid varje förbrukningsställe för acetylen skall vid användning finnasbakslagsskydd som förhindrar bakslag i rörsystemet eller till gasflaskan. Flaskpaket medacetylen skall även ha flamspärr i den gemensamma ledningen.

Acetylenflaska för högst 5 liter som brukas utan tillförsel av komprimerad luft ellersyre får dock användas utan bakslagsskydd.

3.4.3 Bakslagsskydd på acetylenflaska skall uppfylla krav som SÄI godtagit ellermotsvarande bestämmelser i annat land inom EES vilka ger minst likvärdig säkerhet.Sådant skydd får inte försäljas, överlåtas eller brukas utan att ha certifierats avackrediterat certifieringsorgan.

Konstruktionskontroll och tillverkningskontroll som utförts av ackrediteratkontrollorgan i annat EES-land skall anses likvärdiga med kontroller av svensktackrediterat kontrollorgan om kontrollorganet har kompetensbedömts för uppgiften mottillämplig standard i EN 45000-serien av ett ackrediteringsorgan som kan visa att detuppfyller och tillämpar kraven i standarderna EN 45003 respektive EN 45010.SÄIFS 2000:3

Kap. 4 Hantering av behållare


4.1.1 Lös behållare skall hanteras och vara placerad på ett från skyddssynpunktlämpligt sätt.

Kompetens

4.1.2 Den som hanterar lös behållare skall ha tillräckliga kunskaper både om de gasersom hanteras och om de risker som är förenade med verksamheten.

Placering

4.1.3 Behållare skall hanteras så att obehöriga hindras från att komma åt anordningartill dem.

Lös behållare större än 150 liter och gasflaska skall förvaras och transporteras vältillslutna samt med tätpropp iskruvad och skyddskåpa påskruvad om behållaren äravsedd för detta. Gasolflaska skall dessutom hanteras så att säkerhetsventilens funktioninte hindras.

Ansluten gasolflaska skall stå stadigt mot underlaget. Ansluten flaska för annanbrandfarlig gas skall vara väl fastsatt. Flaskan skall kunna fästas utan hjälp av verktyg.

Stängventil och reducerventil till fast ansluten lös behållare större än 150 liter eller tillgasflaska skall vara väderskyddade, väl ventilerade och skyddade mot obehöriga.

Större behållare än 5 liter för gasol som anslutits med slang utan reducerventil skallvara skyddad mot gasutströmning vid slangbrott.

Uppvärmning och öppen eld

4.1.4 Antändbart material får inte finnas i farlig mängd där brandfarlig gas hanteras.Gasflaska får inte vara placerad så att risken för eller skadan av brand och explosion

ökar väsentligt genom närhet till andra gasflaskor eller till andra brandfarliga varor.Behållare får inte utsättas för farlig uppvärmning.Öppen eld eller gnistor får inte förekomma i farlig närhet av behållare.

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

Påkörningsrisk

4.1.5 Behållare skall vara skyddad mot påkörning.

Mekaniska skador på avskiljande väggar

4.1.6 Föreligger risk för mekaniska skador på hanteringsutrymme skall avskiljandeväggar kunna motstå förutsebara påkänningar.

Ventilation

4.1.7 Utrymme för hantering av brandfarliga gaser skall vara väl ventilerat.Ventilationens frånluftskanal skall mynna på lämplig plats.

Klassning och elinstallationer

4.1.8 Rum, utrymme eller område med hantering av lös behållare skall haklassningsplan enligt SÄI:s föreskrifter om klassning av riskområden.

Förbudsanslag och varningsanslag

4.1.9 Vid yrkesmässig hantering av behållare för gas mer än- 30 liter inomhus respektive- 250 liter utomhusskall utrymmet/området ha anslag enligt SÄI:s föreskrifter om förbudsanslag ochvarningsanslag.

Varningsanslag för brandfarlig vara behövs inte där det finns varningsskylt förgasflaska enligt ASS föreskrifter om gasflaskor.

4.2 Fyllning

4.2.1 Behållare får inte fyllas i A-byggnad.Behållare får fyllas enligt följande:

1. Utomhus.2. I B-byggnad endast avsedd för fyllning. Byggnaden skall vara ventilerad direkt tilldet fria. Ventilationen skall vara mekanisk.3. I B-byggnad i särskilt utrymme som är avskilt i lägst brandteknisk klass EI 60 ochventilerat direkt till det fria. Ventilationen skall vara mekanisk.

Den som fyller lös behållare skall ha goda kunskaper både om de gaser som hanterasoch om de risker som är förknippade med verksamheten.

Instruktion för fyllning skall finnas väl synlig vid fyllningsplats.

4.3 Förvaring och förbrukning

Förutom bestämmelserna i 4.1 gäller följande för förvaring och förbrukning.

4.3.1 I A-byggnad, med undantag för publika lokaler och bostäder, får brandfarlig gasendast hanteras för eget behov. Högst 60 liter får hanteras i varje brandcell. Övrigabehållare skall hanteras antingen- utomhus eller

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

- i särskilt utrymme avskilt i lägst brandteknisk klass EI 30 och väl ventilerat direkt tilldet fria.

Om mer än 250 liter hanteras skall utrymmet vara avskilt i lägst brandteknisk klass EI60 och väl ventilerat direkt till det fria.

Om utrymmet ligger under marknivå skall utrymmet dessutom alltid ha mekaniskventilation.

4.3.2 För förbrukning i publika lokaler får brandfarlig gas endast hanteras för egetbehov.

Gasflaskor större än 5 liter skall hanteras antingen- utomhus eller- i särskilt utrymme avskilt i lägst brandteknisk klass EI 30 och väl ventilerat direkt tilldet fria.

Om mer än 250 liter hanteras skall utrymmet vara avskilt i lägst brandteknisk klass EI60 och väl ventilerat direkt till det fria.

Räddningsnämnden får medge avsteg från kraven i ovanstående stycken i 4.3.2 underhögst två månader.

Om utrymmet ligger under marknivå skall utrymmet dessutom alltid ha mekaniskventilation.

Gasflaskor mindre än 5 liter skall, när de inte används, förvaras på samma sätt som destörre flaskorna.

4.3.3 I bostad får brandfarlig gas endast hanteras för eget behov.I källares förrådsutrymme och på vind får ingen brandfarlig gas förvaras.I bostad får på lämplig plats hanteras

- aerosolbehållare,- engångsbehållare, och- gasol i flaskor mindre än 30 liter. Inomhus i flerbostadshus får dock gasol hanterasendast i flaskor mindre än 5 liter.

I utrymme avskilt i lägst brandteknisk klass EI 30 från bostaden, t.ex. eget garage ellerhobbylokal, får dessutom hanteras- högst två gasolbehållare större än 15 liter och- högst två behållare med annan brandfarlig gas.

I garage till flerbostadshus eller i garage för flera hushåll får dock inga flaskor medbrandfarlig gas hanteras.

Övriga behållare, även anslutna, skall stå utanför byggnaden och endast varaåtkomliga utifrån. Behållarna skall vara skyddade från påverkan av brand i byggnaden.

4.3.4 Hantering på försäljningsställen regleras i SÄI:s föreskrifter om hantering avbrandfarliga gaser och vätskor på försäljningsställen.

4.3.5 I B-byggnad skall behållare hanteras enligt kraven i ASS föreskrifter omgasflaskor och föreskrifter om gaser. I arbetslokal får endast behållare som behövs fördagsbehovet hanteras.

4.3.6 C-byggnad skall vara av obrännbart material eller vara brandisolerad i lägst EI30 om behållarnas sammanlagda volym överstiger 500 liter.

asm

Highlight

asm

Highlight

4.3.7 Öppen lagerplats skall vara så trafikreglerad att behörig trafik inte skaparonödiga risker och obehörig trafik undviks.

Kap. 5 Avstånd

5.1 Avstånden mellan lös behållare med brandfarlig gas och kringliggande objekt skallvara så stora att betryggande skydd erhålls. Avstånden skall- begränsa risken för brand och explosion i anläggningen vid brand i omgivningen,- begränsa risken för brandspridning inom anläggningen,- begränsa risken för brand i omgivningen vid brand i anläggningen, och- göra det möjligt att utrymma området kring anläggningen vid brand innan kritiskasituationer uppstår.

Kap. 6 Vätgasballonger

6.1 Ballong får vara fylld med vätgas om den används för vetenskapligt ellermeteorologiskt ändamål eller om den enligt Luftfartsverkets bestämmelser klassificeratssom bemannad friflygande ballong. Annan ballong får inte innehålla vätgas.

Kap. 7 Dispenser

7.1 Sprängämnesinspektionen får, om skäl föreligger, medge undantag från dessaföreskrifter.

Kap. 8 Ansvar

8.1 Bestämmelser om ansvar på grund av överträdelse av dessa föreskrifter finns ilagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Övergångsbestämmelser

1. Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 1999 men får tillämpas omedelbart.Samtidigt upphör Sprängämnesinspektionens föreskrifter i SÄIFS 1995:2 med ändringari SÄIFS 1997:2 att gälla.

2. Intill dess att det i Sverige utsetts sådana ackrediterade organ som avses i 3.4.2 och3.4.3 får motsvarande uppgifter utföras av organ som upptagits som riksprovplats förkontrollområdet i den upphävda bilagan till förordningen (1989:527) om riksmätplatseri dess lydelse före utgången av år 1994.

SÄIFS 2000:3


ERIK NILSSONLars Synnerholm

asm

Highlight

asm

Highlight



Allmänna råd till Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1998:7) ombrandfarlig gas i lös behållare med ändringar i SÄIFS 2000:3

utfärdade den 15 december 1998.

Bakgrund

Dessa föreskrifter och allmänna råd är revideringar av SÄIFS 1995:2 med dessändringar i SÄIFS 1997:2. Genom dessa föreskrifter samordnar SÄI sina regler medArbetarskyddsstyrelsens (ASS) föreskrifter om gaser och Räddningsverketstransportregler (ADR-S). Dessutom tillkommer ändringar genom erfarenhetsåterföring.Ändringarna består i att- lösa behållare större än 150 liter inarbetats,- krav på skydd mot slangbrott (slangbrottsventil eller stålarmerad slang) för gasol harinförts,- kraven på skyltning förenklats, och- reglerna för hantering vid mässor och industriell verksamhet förenklats.

Det finns även hänvisningar till nytillkomna europastandarder samt redaktionellaändringar.

Dessa föreskrifter och allmänna råd (SÄIFS 2000:3) är en följd av EG-direktiv 99/36 förtransportabla tryckbärande anordningar (TPED). Genom dessa föreskrifter överför SÄIföreskriftsansvaret för reglerna om säkerhetsutrustning för gasflaskor till Statensräddningsverk.SÄIFS 2000:3

Kommentar till kap. 1

Föreskrifter för lösa behållare i fordon finns i SÄI:s föreskrifter (SÄIFS 1995:8) ombrandfarliga gaser och vätskor i husvagnar, husbilar, manskapsvagnar m.m.

Landsvägstransporter, järnvägstransporter, flygtransporter och sjötransporter omfattasav lagen (1982:821) om transport av farligt gods. Lagen omfattar även servicefordonutanför industriområde. Innanför industriområde gäller dessa föreskrifter (SÄIFS1998:7).

Gasolflaskor avsedda för luftballonger regleras av Luftfartsverket vad avser flygning.För hanteringen på marken gäller dessa föreskrifter (SÄIFS 1998:7). Fyllning avgasflaskor för varmluftballonger finns beskriven i SÄI:s informationsblad SÄI-INFO1995:1.


Orden antändbart, brandcell, brandfarlig verksamhet och obrännbart materialöverensstämmer med definitionerna i "Plan- och byggtermer 1994" (TNC 95).

Beteckningarna på olika sorters lösa behållare framgår av figur 1.

Kommentar till 3.2

Krav på aerosolbehållare finns i ADR-S, marginalnummer 2207-2208. Dessa kravmotsvarar kraven i EG-direktiven 75/324 om aerosolbehållare och 94/1 om vissatekniska termer.

Engångsbehållare enligt SS-EN 417 uppfyller kraven enligt ADR-S.Bestämmelser om överlåtelsemärkning av behållare finns i SÄIFS 1995:5 med

ändring i SÄIFS 1996:7. (Bestämmelser om transportmärkning finns i ADR-S.)

Gas

flas

kor

<15

0lit

er

Lös

abe

hålla

re

Beh

ålla

rest

örre

än15

0lit

er

Små behållare < 0,22 liter, t.ex. cigarettändare

Aerosolbehållare

Engångsbehållare

M90P190MaxiflaskaPK400

”Blå programmet” =campingflaskor < 5 liter

Figur 1 Lösa behållare

Kommentar till 3.3

Behållare för återfyllning är vanligen cigarettändare, braständare o.d. (Bestämmelser omtransportmärkning finns i ADR-S.)

Kommentar till 3.4.1

ASS föreskrifter om gasflaskor har beteckningen AFS 1996:9.Bestämmelser om överlåtelsemärkning av behållare finns i SÄIFS 1995:5 med

ändringar i SÄIFS 1996:7 (genomfört EG-direktiv 67/548). (Bestämmelser omtransportmärkning finns i ADR-S.)SÄIFS 2000:3


Acetylengasflaskor som brukas utan tillförsel av komprimerad luft eller syre kan inteutsättas för bakslag. Endast flaskor som är 5 liter eller mindre används på detta sätt.

Exempel på bakslagsskydd som SÄI godtagit är följande:- skydd som uppfyller kraven i och kontrolleras enligt SS 2607 respektive SS-EN 730,- slagseghet för metalliska material som är minst 27 J vid -20 °C, och- material som är opåverkade av innehållet och inte kan bilda farliga föreningar meddetta.

För att vara säker på att bakslagsskydden fungerar är det viktigt att de kontrollerasminst vart annat år med avseende på- yttre skador,- förslitning,- läckage, och- funktion där så är möjligt.

Enligt ASS föreskrifter (AFS 1992:9) om smältsvetsning och termisk skärning skalldessutom brännaren ha backventil mellan svetshandtag och slang för såväl brandfarliggas som syrgas.

Kommentar till 3.4.3 har upphävts genom SÄIFS 2000:3


Skyddet mot obehöriga anses tillräckligt om det består av- 2 m högt stängsel 2 m eller mer från flaskorna, t.ex. stängsel runt industritomt eller- låsbart väderskydd över själva flaskanslutningen.

Behållare i bostäder och i försäljningslokal anses vara skyddade utan särskilt låstutrymme.

Med anordningarna avses här allt som kan få gasen att läcka ut såsom ventiler ochanslutningar.

Säkerhetsventilens funktion på gasolflaskor uppfyller kravet genom att flaskanförvaras stående.

Gasolflaskor har plan botten och låg tyngdpunkt och behöver därför inte vara fastsattaför att hindras från att falla omkull eller rulla.

Skydd mot gasutströmning uppnås med slangbrottsventil före slangen eller genom attslangen är stålarmerad.

asm

Highlight


Kravet i andra stycket anses uppfyllt om utrymme för anslutna flaskor med brandfarliggas inte innehåller- brandfarliga vätskor,- brandreaktiva varor,- mer än 2 flaskor syrgas,- mer än 10 flaskor med annan icke brandfarlig gas, eller- flaskor med halogenföreningar, giftiga, korrosiva eller självantändande gaser. (SeKemikalieinspektionens föreskrifter, KIFS 1994:12, om klassificering och märkning avkemiska produkter.)

Exempel på farlig uppvärmning är högre temperatur än 50 °C eller en låga direkt motbehållaren.

I farlig närhet skall bedömas med hänsyn både till verksamhetens art och tillbehållartyp (metall/plast) och gas (gasol/acetylen). Gasapparat som har certifierats föranslutning direkt på gasflaska anses vid användning inte innebära öppen eld i farlignärhet. Det gör heller inte apparat där flaskan har en bestämd plats vid apparaten, t.ex.grillvagn.


I första hand minskas risken genom en skyddad placering. Först då detta inte är möjligtär påkörningsskydd ett alternativ.


Där mekaniska skador befaras, t.ex. genom påkörning eller åverkan genom självahanteringen av gasbehållarna, skall de avskiljande väggarna vara skyddade.


Ventilationen skall vara avpassad för att kunna avleda gas från läckande ventil, rörskarve.d. Lämplig plats innebär utomhus där eventuell gas inte kan antändas eller föras in ibyggnaden igen. Om ventilationen är mekanisk, bör den vara sådan att den gerundertryck i hanteringsutrymmet i förhållande till intilliggande lokal.


Föreskrifter för klassning av riskområden finns i SÄIFS 1996:6. Klassning enligt SS-EN60079-10 uppfyller föreskrifternas krav. SS-EN 60079-10 översatt till svenska ingår iSvenska Elektriska Kommissionens (SEK) Handbok 426.

Av föreskrifternas krav följer att klassningsplan vanligen inte behövs för- bostäder,- rum, utrymme eller område med enbart aerosolbehållare eller engångsbehållare, och- rum, utrymme eller område med enstaka flyttbar gasflaska, t.ex. flaska på svetskärraeller enstaka lös behållare större än 150 liter.

Klassning utgör underlag för att kunna avskilja brandfarlig verksamhet fråntändkällor. Föreskrifter om mekaniska utrustningar inom riskområde finns i ASSföreskrifter (AFS 1995:5) om utrustningar i explosionsfarlig miljö.

Elektrisk materiel är också en tändkälla och klassning erfordras för val ochinstallation av elektrisk materiel. I första hand skall elektrisk materiel vara placerad

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

utanför riskområdet. Föreskrifter om elektriska installationer och utrustningar inomriskområde finns i Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter och föreskrifter omelektriska utrustningar i explosionsfarlig miljö.

Icke anslutna lösa behållare större än 150 liter eller gasflaskor med tätproppar somstår i ventilerat utrymme anses vanligen inte ge upphov till något riskområde. Vidanslutna behållare i gascentral är riskområdet i regel 2 m från anslutningar och ventileroch utgör då vanligen 0,5 m zon 1 och resten zon 2.

Zonernas innebörd förklaras i SEK:s Handbok 426.


Vid icke yrkesmässig förvaring behövs inga anslag.Bestämmelser om förbudsanslag och varningsanslag finns i SÄIFS 1996:3 (genomfört

EG-direktiv 92/58). Tillsynsmyndigheten (vanligen räddningsnämnden) har rätt attmedge undantag från kravet i enskilda fall. Enligt ASS föreskrifter om gasflaskor skallvarningsskylt för gasflaskor finnas där gasflaskor förvaras. Förbudsanslag enligt SÄIFS1998:7 sätts lämpligen bredvid varningsskylten, se figur 2.

Exempel på anslag där gasflaskor medbrandfarligt innehåll hanteras.

Exempel på anslag där övriga behållare(aerosoler, lös behållare större än 150 liter,cistern) med brandfarligt innehåll hanteras.

Figur 2 Placering av förbuds- och varningsanslag

Kommentar till 4.2

Personer som fyller gasflaskor skall bl.a. med synen kunna avgöra om flaskorna är isådant skick att de kan fyllas utan risk.

Regler för fyllning finns i ASS föreskrifter (AFS 1996:9) om gasflaskor.

Kommentar till 4.3

Placering av gasflaskor i ett särskilt utrymme, helst på byggnadens utsida, medledningar till förbrukningsplatserna är från skyddssynpunkt att föredra framför flaskorspridda i lokalerna på olika ställen.

För eget behov innebär att t.ex. lagring för annans verksamhet eller försäljning iannan byggnad inte är tillåten.

Väl ventilerat innebär bl.a. ventilation av hela utrymmet (t.ex. öppningar upptill ochnertill).

Direkt till det fria innebär genom yttervägg eller genom ventilationskanal sommynnar utomhus. Ventilation via annat rum/utrymme är inte att betrakta som direkt tilldet fria.

Figur 3 visar exempel på hur kravet direkt till det fria kan uppfyllas.Ventilationsriktningen förutsätts vara styrd, t.ex. med fläkt.

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight


Flaskor mindre än 5 liter får tas fram för användning och skall ställas tillbaka iEI 30-avskilt utrymme efter användningen. Det gäller t.ex. handhållna flaskor i skoloroch flaskor till flamberingsvagnar på restauranger.

Undantaget för två månader är avsett för mässor, konferenser och liknandeevenemang. Räddningsnämndens medgivande förutsätter att- nämnden kontrollerar gasinstallationerna innan evenemanget öppnas fördeltagarna/allmänheten,- varje gasflaskas volym är högst 30 liter (< P11),- varje gasinstallation är täthetskontrollerad och befunnen tät,- varje flaskventil är stängd efter evenemangsdagens slut, och- evenemangets föreståndare kontrollerar varje dag innan evenemanget öppnas att ingainstallationer tillkommit eller förändrats sedan nämndens kontroll.

Rätt Rätt Rätt

Fel

Figur 3 Ventilation direkt till det fria


Exempel på lämplig plats för gasolflaskor i bostad framgår av SÄI:s informationsbladSÄI-INFO 1996:3 om hemförvaring av brandfarliga varor.

En gasolflaska för förbrukning och en flaska i reserv anses vanligen utgöra eget behovi bostad.

Bestämmelsen innebär att flaskor större än 5 liter inte är tillåtna i flerbostadshus påandra platser än balkongen. Gasolflaska P11 är 26 liter.

"Annan brandfarlig gas" är t.ex. acetylen.

Om avståndet mellan lösa behållare större än 150 liter eller gasflaskor och öppning ini byggnad av obrännbart material är minst 3 m anses skyddet från brandpåverkantillräckligt. Om flaskorna i stället är avskilda i brandteknisk klass minst EI 30 ellermotsvarande skydd, t.ex. i isolerat plåtskåp, anses skyddet tillräckligt också för byggnadav brännbart material.

Observera att förvaring av mer än 60 liter gasol eller mer än 5 liter annanbrandfarlig gas i en bostad är tillståndspliktig.


Föreskrifterna om hantering på försäljningsställen har beteckningen SÄIFS 1996:2.För bensinstationer finns de allmänna råden SÄIFS 1997:8.


ASS föreskrifter om gasflaskor betecknas AFS 1996:9 och föreskrifter om gaser AFS1997:7. Det är viktigt att flaskorna är- samlade på en lämplig plats efter dagens slut då de inte används,- skyddade mot brandpåverkan, och

- lättåtkomliga för att snabbt kunna få dem i säkerhet vid brandfara.


Trafikregleringen avser flaskdepåer där det finns möjlighet att köra genom flasklagret.


Till obrännbart material erfordras i allmänhet inget minsta avstånd.Betryggande avstånd fastställs med riskutredning enligt 9 § i lagen om brandfarliga

och explosiva varor. Riskutredningen kan medföra både längre och kortare avstånd ände i tabellen angivna.

Avstånd mellan lös behållare och- byggnad i allmänhet,- antändbart material,- brandfarlig verksamhet,- material eller verksamhet med stor brandbelastning, och- svårutrymda lokalerenligt tabell 5.1 anses dock vanligen betryggande utan särskild utredning.

Stor brandbelastning har t.ex. vanligen brädgård, däckupplag, bensinstation, cisternför brandfarlig vätska eller gas.

Svårutrymda lokaler är t.ex. samlingslokal, skola, sjukhus, daghem.Om lösa behållare med brandfarlig gas, större än 1 liter och fler än 10 stycken, hålls

åtskilda minst 1,5 m från behållare med icke brandfarlig gas anses detta betryggande.Vid flera hanteringsställen på samma plats, t.ex. upplagsområde, räknas avståndet

vanligen från inhägnad eller, där inhägnad saknas, från ytterst liggande anordning.

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

Tabell 5.1 AvståndByggnad i allmänhet,antändbart materialeller brandfarligverksamhet

Stor brandbelastningAnslutna och oan-slutna lösa behål-lares samman-lagda volym V

liter

Utom an-läggning

meter

Inom an-läggning

meter

Utom an-läggning

meter

Inom an-läggning

meter

Svårutrymdalokaler

meter

4 000 < V 25 * 12 * 50 * 25 * 100 *

1 000 < V ≤ 4 000 6 * 6 * 25 * 12 * 100 *

60 < V ≤ 1 000 3 ** 3 ** 25 ** 12 ** 100 **

* Med avskiljning i lägst brandteknisk klass EI 60 får avstånden minskas till hälften.** Med avskiljning i lägst brandteknisk klass EI 60 behövs inget minsta avstånd.

Avstånd mellan klassat område och kraftledning regleras av Elsäkerhetsverket. T.ex. ärjärnvägarnas spänning 15 kV vilket medför avståndet 15 m.


Möjligheten till dispens är främst avsedd för lösningar som ger en med föreskrifternalikvärdig skyddsnivå. Sverige har dock genom medlemskapet i EU förbundit sig att intemedge dispenser från kraven på sådana produkter som omfattas av EG-rätten.

ERIK NILSSONLars Synnerholm

asm

Highlight


Sprängämnesinspektionens föreskrifter om ändring i föreskrifterna(SÄIFS 1998:7) om brandfarlig gas i lös behållare, m.m.


Sprängämnesinspektionens föreskrifter om ändring iföreskrifterna (SÄIFS 1998:7) om brandfarlig gas ilös behållare, m.m.;

beslutade den 12 oktober 2000.

Sprängämnesinspektionen (SÄI) föreskriver med stöd av 41 § förordningen (1988:1145)om brandfarliga och explosiva varor följande i fråga om föreskrifterna (SÄIFS 1998:7)om brandfarlig gas i lös behållare, m.m.

dels att definitionerna av SS 3545 Utg 1 respektive SS-EN 849 Utg 1 i avsnitt 2.1skall utgå,

dels att avsnitt 3.1.1, 3.4.1 och 3.4.3 skall ha följande lydelse,dels att rubriken närmast före 3.4.2 skall ha följande lydelse.

Kap. 3 Konstruktion av behållare och tillbehör


3.1.1 Lös behållare med tillhörande delar skall med hänsyn till material, konstruktion,utförande och utrustning erbjuda betryggande skydd mot brand och explosion.

Lös behållare skall uppfylla samma tekniska krav som föreskrivits med stöd avförordningen (1982:923) om transport av farligt gods.

3.4 Lösa behållare större än 150 liter samt gasflaskor

3.4.1 Lösa behållare större än 150 liter samt gasflaskor skall vara märkta enligt SÄI:sföreskrifter om överlåtelsemärkning.

Bakslagsskydd på acetylenflaska

3.4.2 Vid varje förbrukningsställe för acetylen skall vid användning finnasbakslagsskydd som förhindrar bakslag i rörsystemet eller till gasflaskan. Flaskpaket medacetylen skall även ha flamspärr i den gemensamma ledningen.

Acetylenflaska för högst 5 liter som brukas utan tillförsel av komprimerad luft ellersyre får dock användas utan bakslagsskydd.

3.4.3 Bakslagsskydd på acetylenflaska skall uppfylla krav som SÄI godtagit ellermotsvarande bestämmelser i annat land inom EES vilka ger minst likvärdig säkerhet.Sådant skydd får inte försäljas, överlåtas eller brukas utan att ha certifierats avackrediterat certifieringsorgan.

Konstruktionskontroll och tillverkningskontroll som utförts av ackrediteratkontrollorgan i annat EES-land skall anses likvärdiga med kontroller av svenskt

SÄIFS 2000:3Utkom från trycket den30 oktober 2000

ackrediterat kontrollorgan om kontrollorganet har kompetensbedömts för uppgiften mottillämplig standard i EN 45000-serien av ett ackrediteringsorgan som kan visa att detuppfyller och tillämpar kraven i standarderna EN 45003 respektive EN 45010.


ERIK NILSSON

Lars Synnerholm



Allmänna råd till Sprängämnesinspektionens föreskrifter i SÄIFS 2000:3 med ändring iSÄIFS 1998:7, samt ändring i de allmänna råden till SÄIFS 1998:7

utfärdade den 12 oktober 2000.

Bakgrund

Dessa föreskrifter och allmänna råd är en följd av EG-direktiv 99/36 för transportablatryckbärande anordningar (TPED). Genom dessa föreskrifter överför SÄIföreskriftsansvaret för reglerna om säkerhetsutrustning för gasflaskor till Statensräddningsverk.

Ändring i de allmänna råden till SÄIFS 1998:7

De allmänna råden till SÄIFS 1998:7 ändras så attdels sista meningen i Kommentar till 3.4.1 utgår,dels Kommentar till 3.4.3 utgår.

ERIK NILSSON

Lars Synnerholm

HANTERING AV BRANDFARLIGA VÄTSKOR Sprängämnesinspektionens föreskrifter om ändring i föreskrifterna (SÄIFS 2000:2) om hantering av brandfarliga vätskor

Sprängämnesinspektionens författningssamling Sprängämnesinspektionens föreskrifter om ändring i föreskrifterna (SÄIFS 2000:2) om hantering av brandfarliga vätskor; beslutade den 14 december 2000. Sprängämnesinspektionen (SÄI) föreskriver med stöd av 41 § förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor att avsnitt 1.2 föreskrifterna (SÄIFS 2000:2) om hantering av brandfarliga vätskor skall ha följande lydelse.


1.2 Föreskrifterna omfattar inte aerosolbehållare, sådan hantering av brandfarliga vätskor som omfattas av SÄI:s föreskrifter om hantering av brandfarliga gaser och vätskor i anslutning till vissa transportmedel, och förutom avsnitt 5.1 och kap. 9, sådan hantering av brandfarliga vätskor i hushåll som inte är tillståndspliktig.

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2001. ERIK NILSSON Per Berg

SÄIFS 2000:5 Utkom från trycket den 18 december 2000

HANTERING AV BRANDFARLIGA VÄTSKOR

Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 2000:2) om hantering av brandfarliga vätskor med ändringar i SÄIFS 2000:5

Sprängämnesinspektionens författningssamling

SÄIFS 2000:2 Utkom från trycket den 3 juli 2000

Sprängämnesinspektionens föreskrifter om hantering av brandfarliga vätskor; beslutade den 14 juni 2000. Sprängämnesinspektionen (SÄI) föreskriver1 med stöd av 3 och 41 §§ förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor följande.


1.1 Dessa föreskrifter omfattar hantering av brandfarliga vätskor.

1.2 Föreskrifterna omfattar inte - aerosolbehållare, - sådan hantering av brandfarliga vätskor som omfattas av SÄI:s föreskrifter om hantering av brandfarliga gaser och vätskor i anslutning till vissa transportmedel, och - förutom avsnitt 5.1 och kap. 9, sådan hantering av brandfarliga vätskor i hushåll som inte är tillståndspliktig. SÄIFS 2000:5

1.3 Bestämmelserna i kap. 6 gäller inte sådan hantering av brandfarliga vätskor som omfattas av SÄI:s föreskrifter om hantering av brandfarliga gaser och vätskor på försäljningsställen.

1.4 Bestämmelserna i 6.2 gäller inte brandfarliga vätskor klass 3 avsedda för uppvärmning, elproduktion eller drivmedel i volym mindre än 10 m3.

Kap. 2 Definitioner och förkortningar

2.1 I dessa föreskrifter och tillhörande allmänna råd har följande uttryck och förkortningar nedan angiven betydelse.

ADR Den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT nr L 204, 21.7.1998, s. 37, Celex 398L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT nr L 217, 5.8.1998, s. 18, Celex 398L0048). Se även Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (EGT nr L 2000, 30.7.1999, s. 1, Celex 399L0200).

asm

Highlight

aerosolbehållare Engångsbehållare, innehållande vätska och gas, med utsläppsventil och munstycke.

allvarlig olycka Olycka med en eller flera brandfarliga vätskor inblandade, där olyckan utgörs av utsläpp, brand, explosion eller därmed jämförbar oönskad händelse, och orsakas av ett okontrollerat händelseförlopp vid driften av en verksamhet som omfattas av dessa föreskrifter och som medför allvarlig och omedelbar eller fördröjd fara för människors liv, hälsa, miljö eller egendom.

anläggning En teknisk enhet inom ett verksamhetsområde eller på ett verksamhetsställe där brandfarliga vätskor hanteras.

behållare Den behållare som är i direkt kontakt med brandfarlig gas eller vätska.

brandfarlig verksamhet

Verksamhet som innebär risk för uppkomst av brand eller där en brand kan få stor intensitet och omfattning.

cistern Permanent uppställd behållare för brandfarlig vätska med tillbehör såsom armaturer, påfyllnings- och avluftningsanordningar samt överfyllningsskydd. S.k. gårdscistern byggd enligt Cisternanvisningar V anses vara en cistern trots att den inte är permanent uppställd.

cisternrum Utrymme enbart avsett för förvaring av brandfarliga vätskor.

EI XX och REI XX Brandteknisk klassbeteckning för brandmotstånd på byggnadsdelar där "XX" avser en tidsfaktor i minuter.

Exempel: REI 90 där R betyder bärförmåga, E täthet, I isolering och 90 att utrymmet skall motstå en standardbrand enligt ISO 834 under 90 minuter. Se Boverkets Byggregler.

explosiv gasblandning

Gasblandning med luft och brandfarlig gas eller ånga, som vid normala atmosfäriska förhållanden, efter antändning sprider förbränningen i blandningen.

förvaringsplats En plats där brandfarlig vätska enbart förvaras.

hantering Tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, förstöring, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden. Anm. Observera att hantering även omfattar förvaring.

huvudbrandgata och brandgata

Gator inom förvaringsplatser för brandfarliga vätskor vars syften är att försvåra spridningen och underlätta släckningen av en inom området uppkommen brand.

invallning Ett fysiskt hinder runt förvaringsplats som skall hindra utrinnande brandfarlig vätska att spridas okontrollerat.

LBE Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

lös behållare (för vätska)

Flaska, burk, dunk, fat samt annan liknande flyttbar behållare för förvaring av brandfarliga vätskor. Anm. ADR-godkända transportbehållare med undantag för kombinationsemballage med en högsta volym på 3 000 liter anses vara en lös behållare. I vissa fall erfordras dock motsvarande utrustning som för en cistern.

riskanalys En systematisk identifiering av riskkällorna i ett system och uppskattning av risker.

riskutredning Består av riskanalys, riskvärdering och vid behov förslag till riskreducerande åtgärder. Omfattar även administration, kontroll och verkställighet av säkerhets- och skyddsarbetet med syfte att minska riskerna för person-, miljö- och egendomsskador.

riskvärdering Värdering av risker för att lägga fast om riskreducerande åtgärder behövs eller om säkerheten redan är tillfredsställande samt skälen för detta.

skyddsobjekt Objekt i närheten av en hantering vilket måste skyddas mot brand eller explosion.

sluss (i bergrum)

Förbindelse, mellan utrymme för lagring av brandfarlig vätska och annat utrymme, med två dörrar förreglade så att endast en i taget kan öppnas och dimensionerade för att klara såväl brand som explosion.

verksamhets- område

Det område där en verksamhetsutövare ansvarar för driften vid en eller flera anläggningar med hantering av brandfarliga vätskor.

verksamhetsställe Den plats där en verksamhetsutövare ansvarar för driften vid en eller flera anläggningar med hantering av brandfarliga vätskor.

Kap. 3 Riskutredning


3.1.1 Den som yrkesmässigt hanterar brandfarliga vätskor skall i enlighet med 9 § LBE se till att det finns en tillfredsställande riskutredning. Denna skall visa att de brandfarliga vätskorna kan hanteras på ett betryggande sätt.

3.1.2 Riskutredningen skall göras tillsammans med berörd personal och hållas tillgänglig för personalen och tillsynsmyndigheterna.

3.2 Åtgärder

3.2.1 Den som yrkesmässigt hanterar brandfarliga vätskor skall, om riskutredningen visar att så är nödvändigt, vidta lämpliga tekniska eller organisatoriska förebyggande åtgärder för att förhindra: - att brand uppkommer, - att explosiv gasblandning uppstår, och - antändning av explosiv gasblandning. Skadebegränsande åtgärder skall vidtas så att följderna av en brand eller explosion begränsas och risken för skador på liv, hälsa, miljö eller egendom minimeras.

3.3 Dokumentation

3.3.1 Riskutredningen skall, vid hantering av tillståndspliktiga mängder, i tillräcklig omfattning dokumenteras. Dokumentationen skall finnas tillgänglig på anläggningen och innehålla uppgifter om - de brand- och explosionsrisker som har identifierats och bedömts, - de åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att uppnå en betryggande hantering, - klassningsplan enligt SÄI:s föreskrifter om klassning av riskområden vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor, och - övriga för hanteringen relevanta uppgifter.

3.3.2 Riskutredningen och dokumentationen skall revideras inför väsentlig ändring i eller utvidgning av verksamheten, särskilt när det gäller verksamhetsställe, utrustning eller process, eller när det annars är nödvändigt.

Kap. 4 Grundläggande bestämmelser om hantering

4.1 Hantering av brandfarliga vätskor skall ske med betryggande säkerhet.

4.2 Anläggning där brandfarliga vätskor hanteras skall vara utformad och lämplig för hanteringen.

4.3 Verksamhetsområde där brandfarliga vätskor hanteras skall vara anpassat till hanteringen och planerat så att konsekvenserna av en olycka så långt möjligt begränsas. Från hanteringsplatser skall leda ett tillräckligt antal lämpligt belägna utrymningsvägar.

asm

Highlight

asm

Highlight

4.4 Plats där brandfarliga vätskor hanteras skall vara så trafikreglerad att obehörig trafik undviks och behörig trafik inte skapar onödiga risker. Påkörningsskydd skall finnas i tillräcklig omfattning.

4.5 Tillståndshavare som hanterar brandfarliga vätskor i större eller lika stor mängd som anges i bilaga 1 till dessa föreskrifter skall utarbeta ett handlingsprogram för att förebygga allvarliga olyckor i verksamheten.

Handlingsprogrammet skall innehålla de uppgifter som anges i bilaga 2 till dessa föreskrifter.

Kap. 5 Krav på lösa behållare, bergrum, cisternrum m.m.

5.1 Lösa behållare m.m.

Allmänna bestämmelser

5.1.1 Kaminer, element, lösa behållare och explosionssäkra kärl med tillhörande delar skall med hänsyn till material, konstruktion, utförande och utrustning vara betryggande.

5.1.2 Lösa behållare för brandfarliga vätskor skall uppfylla följande krav: - Behållare skall vara så utformade och konstruerade att innehållet inte kan läcka ut. - Behållares och förslutningars material skall inte påverkas av innehållet. - Behållare och förslutningar skall tåla normal påfrestning under hanteringen och i alla delar vara så starka och stadiga att förslutningarna inte kan lossna. - Behållare som är försedda med en förslutning som gör återförslutning möjlig skall vara så utformade att de kan återförslutas upprepade gånger utan att innehållet läcker ut.

Typkontroll m.m.

5.1.3 Kaminer, element, lösa behållare och explosionssäkra kärl skall uppfylla kraven i 5.1.1 samt för lösa behållare 5.1.2. En sådan produkt som uppfyller bestämmelserna i annat land inom EES vilka ger minst likvärdig säkerhet anses uppfylla kraven i 5.1.1 och 5.1.2. Kaminer, element, lösa behållare och explosionssäkra kärl får inte saluföras, överlåtas eller brukas utan att ha genomgått typkontroll och åtföljas av ett typintyg.

5.1.4 Typkontroll skall utföras av ett certifieringsorgan som är ackrediterat för uppgiften av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt SWEDAC:s föreskrifter för ackrediterade organ som certifierar produkter.

Typkontroll kan även utföras av ett certifieringsorgan från ett annat land inom EES, om organet 1. är ackrediterat för uppgiften mot kraven i standarden EN 45011 av ett ackrediteringsorgan som uppfyller och tillämpar kraven i standarden EN 45010, eller 2. på annat sätt erbjuder motsvarande garantier i fråga om teknisk och yrkesmässig kompetens samt garantier om oberoende.

5.1.5 Lösa behållare för brandfarliga vätskor anses uppfylla kraven i 5.1.1-5.1.4 om de är konstruerade, provade och märkta och uppfyller kraven för transport av farligt gods på väg, järnväg, inre vattenväg, till havs eller med flyg.

asm

Highlight

asm

Highlight

5.2 Bergrum

Vätska klass 1, 2 och 3 i bergrum

5.2.1 Bergrum skall med hänsyn till material, konstruktion, utförande och utrustning vara betryggande. Det skall vara tätt. Lägsta grundvattentryck skall vara minst 50 kPa (0,5 bar) högre än det högsta tryck som kan uppstå ovanför lagringsytan i oinklätt bergrum.

5.2.2 Utrymmen där brandfarliga vätskor hanteras utgör lagringsdelen och övriga utrymmen ekonomidelen.

5.2.3 Lagringsdel, förbindelseleder och andra utrymmen skall vara så tätade och övervakade att ingen brandfarlig gas eller vätska kan tränga ut från lagringsdelen.

5.2.4 Metallföremål skall, om det behövs för att förhindra antändning av brandfarlig gas eller ånga, vara potentialförbundna och jordade.

5.2.5 Det skall finnas automatiskt larm som varnar om - högsta tillåtna lagringsnivå överskrids, och - automatisk dräneringspump inte fungerar som avsett.

Vätska klass 1 i bergrum

Förutom bestämmelserna i 5.2.1-5.2.5 gäller följande för vätska klass 1 i bergrum.

5.2.6 Elektrisk ledning inom lagringsdelen skall kunna göras strömlös genom anordning utanför lagringsdelen.

5.2.7 Om det finns öppningsbar förbindelse mellan lagringsdel och ekonomidel skall lufttrycket vara minst 50 Pa (0,5 mbar) högre i ekonomidelen än i lagringsdelen. Avskiljningen skall vara så tät att denna tryckskillnad kan upprätthållas mellan delarna.

5.2.8 Det skall finnas ett automatiskt varningssystem som varnar om - brand uppstår i anläggningen, - gas/ånga läcker ut från anläggningen, - något ventilationssystem upphör att fungera, och - trycket i ventilationssystemet utjämnas.

5.2.9 Lagringsdel och ekonomidel skall vara brandtekniskt åtskilda i lägst brandteknisk klass REI 60.

5.2.10 Avskiljande konstruktion mellan lagringsdel och ekonomidel skall kunna motstå ett statiskt tryck på minst 1 MPa (10 bar).

5.2.11 Gångförbindelse mellan lagringsdel och ekonomidel skall vara utförd som sluss.

5.3 Cisternrum

5.3.1 Cisternrum skall vara - avskilt i lägst brandteknisk klass EI 60 obrännbart, och - invallat så att hela den förvarade mängden kan hållas kvar i rummet.

Kap. 6 Förvaring av brandfarliga vätskor

6.1 Placering och skydd

6.1.1 Cisterner och lösa behållare med tillhörande rörledningar, slangledningar och ventiler skall på förvaringsplats vara placerade och skyddade så att obehöriga inte kommer åt anordningarna eller varorna.

6.2 Förvaringsplatsens utformning

6.2.1 Förvaringsplats skall vara så utförd att de brandfarliga vätskorna vid ett utsläpp inte kan spridas okontrollerat. Förvaringsplatsens utformning skall - begränsa risken för spridning av de brandfarliga vätskorna, - begränsa risken för skada på personer eller egendom vid en uppkommen brand, och - underlätta släckning av en uppkommen brand.

6.2.2 En invallning, avledning eller annan teknisk lösning, för att förhindra att ett utsläpp sprids okontrollerat, skall vara beräknad och konstruerad utifrån - den förvarade mängdens volym, - vätskans klassindelning, - antal cisterner eller lösa behållare som finns, och - vid ny- eller ombyggnation, det behov av kyl- och släckvatten som kan finnas.

6.3 Samförvaring

6.3.1 Brandfarliga vätskor får inte förvaras tillsammans med brandfarlig gas eller lättantändligt gods.

6.3.2 Cisterner och lösa behållare som innehåller brandfarliga vätskor får inte samförvaras i cisternrum.

6.4 Ventilation

6.4.1 Vid förvaring av brandfarliga vätskor inomhus skall utrymmet vara ventilerat. Ventilationssystemet skall - mynna direkt utomhus om riskutredningen enligt 3.1.1 visar att detta behövs, - vara så anordnat att undertryck råder i förhållande till intilliggande lokal där hantering av brandfarlig vara inte sker samt övertryck råder i förhållande till intilliggande lokal där öppen hantering av brandfarlig vara sker, - inte kunna sprida en brand till intilliggande lokaler, och - förhindra att en brännbar gasblandning uppkommer.

6.5 Brandteknisk avskiljning

6.5.1 Vid förvaring av brandfarliga vätskor inomhus skall utrymmet vara brandtekniskt avskilt och i övrigt anpassat till förvaringen. Den brandtekniska avskiljningen skall begränsa risken för - brandspridning från förvaringsplatsen till övriga lokaler och - brandspridning från andra lokaler till förvaringsplatsen.

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

Kap. 7 Avstånd

7.1 Avstånden mellan anläggningar för brandfarliga vätskor och skyddsobjekt skall vara så stora att betryggande skydd erhålls. Avstånden skall begränsa risken för - antändning av de brandfarliga vätskorna, - brandspridning inom anläggningen, och - brandspridning till skyddsobjekt vid brand i anläggningen.

7.2 Lösa behållare eller cisterner för vätskor klass 1 och 2a skall hållas gruppvis åtskilda från lösa behållare eller cisterner för vätskor klass 2b och 3.

7.3 Inom en anläggning för hantering av brandfarliga vätskor skall det finnas huvudbrandgator, brandgator och vägar i den omfattning som behövs för begränsning och bekämpning av brand.

7.4 Det skall finnas ett avstånd om minst 50 m mellan ett skyddsobjekt och en öppning varifrån ventilationsluft eller brandfarlig ånga eller gas kan strömma ut från bergrum där brandfarlig vätska klass 1 eller 2 förvaras.

Kap. 8 Skydd mot spill och läckage

8.1 Plats där spill eller läckage av brandfarlig vätska kan förekomma skall vara så utförd eller ha sådana tekniska anordningar att brandfarlig vätska kan tas om hand på ett säkert sätt så att brand- och explosionsrisker undviks.

8.2 Ventiler, kranar eller liknande anordningar för tappning, provtagning e.d. skall vara täta. Anordningarna skall även vara låsta om så bedöms nödvändigt.

Kap. 9 Fyllning och tömning av cisterner och lösa behållare

9.1 Lösa behållare eller cisterner skall fyllas och tömmas på betryggande sätt. Fyllning skall planeras så att överfyllning inte sker. Om tekniska åtgärder för att förhindra överfyllning saknas skall fyllningen övervakas manuellt. Beträffande certifierat överfyllningsskydd för vissa öppna cisterner finns särskilda bestämmelser.

9.2 Anordningar för fyllning och tömning skall vara lätt åtkomliga.

9.3 Där det finns flera cisterner skall vid fyllning eller tömning anslutningarna vara så utförda eller organiserade att förväxling inte kan ske.

9.4 Cisterner skall vara utformade så att farligt övertryck eller undertryck och farlig statisk uppladdning inte uppstår vid tömning eller fyllning. Det maximala tryck som systemet är konstruerat för skall inte heller kunna överskridas.

9.5 Ett överfyllningsskydd får inte utgöra enda åtgärd för att förhindra överfyllning.

9.6 Den som sköter fyllning eller tömning skall snabbt kunna avbryta denna.

9.7 När cistern tas ur bruk permanent skall samtidigt påfyllningsanslutning och överfyllningsskydd med tillhörande anslutning samt den märkning och skyltning som finns tas bort.

asm

Highlight

asm

Highlight

Kap. 10 Dispenser

10.1 Sprängämnesinspektionen får, om skäl föreligger, medge undantag från dessa föreskrifter.

Kap. 11 Ansvar

11.1 Bestämmelser om ansvar på grund av överträdelse av dessa föreskrifter finns i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Övergångsbestämmelser

1. Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2001 varvid Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SIND-FS 1981:2) om brandfarliga varor upphör att gälla.

2. Den som när dessa föreskrifter träder i kraft bedriver hantering som omfattas av de äldre bestämmelserna i SIND-FS 1981:2 får tillämpa dessa t.o.m. den 31 december 2005. De nya bestämmelserna i 5.1.1 och kap. 9 i dessa föreskrifter skall dock alltid tillämpas i stället för motsvarande äldre bestämmelser i SIND-FS 1981:2.

3. De nya bestämmelserna skall dock alltid tillämpas i sin helhet för sådan hantering för vilken nytt eller förnyat tillstånd söks efter den 31 december 2002.

4. Utan hinder av ovanstående skall bestämmelserna i 5.1.2 angående krav på lösa behållare börja tillämpas den 30 juli 2004 i fråga om brandfarliga vätskor som utgör växtskyddsmedel eller biocider och den 30 juli 2002 i fråga om övriga brandfarliga vätskor.

ERIK NILSSON

Per Berg

Bilaga 1 NÄR ETT HANDLINGSPROGRAM SKALL UTARBETAS

Kravet på att handlingsprogram skall utarbetas gäller den som hanterar brandfarliga vätskor 1. klass 1 (riskfras R11) eller klass 2 (riskfras R10) i mängder lika med eller större än 5 000 ton, 2. klass 11 eller klass 21 i mängder lika med eller större än 50 ton, 3. klass 1 (riskfras R17)2 i mängder lika med eller större än 50 ton, 4. klass 1 (riskfras R12) i mängder lika med eller större än 10 ton, eller 5. vid temperaturer som är högre än kokpunkten3 i mängder lika med eller större än 10 ton. 1 Vätskan hanteras under sådana betingelser att den kan förorsaka en allvarlig olycka, t.ex. högt tryck eller hög temperatur. 2 Risk för självantändning i luft. 3 Vätskans flampunkt maximalt 100 oC.

Bilaga 2

VAD ETT HANDLINGSPROGRAM SKALL OMFATTA

Omfattningen av och detaljeringsgraden i handlingsprogrammet enligt 4.5 skall stå i proportion till riskerna för allvarliga olyckor med brandfarliga vätskor i verksamheten.

Punkter nedan som i en enskild verksamhet berör områden som har stor betydelse för säkerheten skall dokumenteras utförligt. Punkter som berör områden av ringa betydelse för säkerheten kan dokumenteras mer översiktligt.

A. Handlingsprogrammet skall innefatta de mål och allmänna handlingsprinciper som tillståndshavaren har ställt upp för förebyggande av riskerna för allvarliga olyckor med brandfarliga vätskor. I varje avsnitt av handlingsprogrammet skall ingå en beskrivning av de möjligheter föreståndaren alternativt föreståndarorganisationen har att påverka utformningen av, innehållet i och efterlevnaden av handlingsprogrammet.

B. Verksamhetens organisation skall beskrivas. Beskrivningen skall omfatta den del av det allmänna systemet för ledning av verksamheten som består av organisationsplan, ansvarsfördelning, rutiner, tillvägagångssätt, metoder och resurser för att genomföra programmet för förebyggande av allvarliga olyckor med brandfarliga vätskor.

C. Följande punkter skall behandlas inom verksamhetens organisation:

1. Organisation och personal Den roll- och ansvarsfördelning för de anställda som har uppgifter i samband med hantering av risker för allvarliga olyckor med brandfarliga vätskor, på alla nivåer i organisationen, samt utbildningsbehoven för dessa anställda och utbildningens uppläggning. Roll- och ansvarsfördelning skall också omfatta en beskrivning av situationen när andra verksamhetsutövare, än den som råder över verksamhetsstället, bedriver verksamhet inom området.

2. Identifiering och bedömning av riskerna för allvarliga olyckor med brandfarlig vätska

Beslut om och införande av lämpliga rutiner så att riskerna för allvarliga olyckor med brandfarliga vätskor, vid normal eller onormal drift, systematiskt kan identifieras. Metoderna skall även ge möjlighet att bedöma sannolikheten för och svårighetsgraden av sådana olyckshändelser.

3. Styrning Beslut om och införande av rutiner för, samt instruktioner om, hur arbetet skall bedrivas under säkra förhållanden. Detta skall innefatta underhåll och fortlöpande tillsyn av verksamheten, processer och utrustning - samt tillfälliga driftsavbrott.

4. Hantering av ändringar Beslut om och införande av rutiner för planering av ändringar som skall genomföras på befintliga anläggningar eller upplagsplatser eller för utformning av nya anläggningar, processer eller upplagsplatser.

5. Planering inför nödsituationer Beslut om och införande av rutiner som syftar till att identifiera förutsägbara nödsituationer genom systematisk analys, samt att utforma, pröva och revidera de interna planerna för räddningsinsatser.

6. Resultatuppföljning Beslut om och införande av rutiner som gör det möjligt att kontinuerligt följa upp efterlevnaden av de mål som verksamhetsutövaren ställt upp inom ramen för handlingsprogrammet samt införande av rutiner för undersökning och rättelse vid bristande efterlevnad. Dessa rutiner skall inbegripa rutiner för anmälan av allvarliga olyckor eller olyckstillbud med brandfarliga vätskor, särskilt då det brustit i skyddsåtgärderna, samt undersökning av olyckshändelser och olyckstillbud. Rutinerna skall även inbegripa rutiner för uppföljning utifrån tidigare erfarenheter.

7. Utvärdering och revision Beslut om och införande av rutiner för systematisk och regelbunden utvärdering av handlingsprogrammets effektivitet och lämplighet.


HANTERING AV BRANDFARLIGA VÄTSKOR Allmänna råd till Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 2000:2) om hantering av brandfarliga vätskor utfärdade den 14 juni 2000.

Bakgrund

Tidigare föreskrifter om brandfarliga vätskor utgivna av Sprängämnesinspektionen har sin grund i regler från 1960-talet. Föreliggande föreskrifter ersätter de delar av kap. 1-4 i SIND-FS 1981:2 som handlade om brandfarliga vätskor. Vid en jämförelse mellan de tidigare och föreliggande föreskrifter är införandet av kapitlet om riskutredning den största förändringen. För övrigt är det en tydligare uppdelning mellan föreskrifter och allmänna råd, språket har förenklats och förenklingar i kraven har gjorts.

Kapitlet om riskutredning har tillkommit för att förtydliga 9 § i LBE. Målsättningen med kommentaren till kapitlet är att ge riktlinjer för vad en riskutredning skall innehålla och hur den bör utföras. För enkla fall kan en bedömning på plats vara tillräcklig medan det för mer komplicerade fall kan behövas riskanalys med konsekvensutredning.

Riskutredningarna kommer att ligga till grund för både tillsynsärenden och tillståndsärenden. För att få en likartad bedömning i hela landet är det viktigt att mer komplicerade riskutredningar vid tillsyn och tillståndsprövning remitteras till SÄI.

Tillämpningsområdet för LBE har fr.o.m. den 1 januari 1999 utvidgats till att även omfatta den påverkan en brand eller en explosion kan få på miljön. Innebörden av detta är att föreskrifterna borde anpassas så att hänsyn tas till direkta brandeller explosionsskador samt brandgasernas och kyl- och släckvattnets påverkan i konsekvensdelen av riskutredningen. I denna utgåva av föreskrifterna om hantering av brandfarliga vätskor har det inte varit möjligt att göra en sådan anpassning. Kunskapen om konsekvenserna för miljön vid en icke avsedd brand eller explosion är otillräcklig för att kunna ligga till grund för en reglering. SÄI kommer att starta ett projekt med berörda parter som skall utreda frågan.

I föreskrifterna och de allmänna råden görs hänvisningar till följande föreskrifter utgivna av SÄI:

SÄIFS 1990:2 Föreskrifter och allmänna råd om hantering av brandfarliga gaser och vätskor i anslutning till vissa transportmedel.

SÄIFS 1995:3 Föreskrifter och allmänna råd om tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor (senast ändrad och omtryckt i SÄIFS 1997:3).

SÄIFS 1996:2 Föreskrifter och allmänna råd om hantering av brandfarliga gaser och vätskor på försäljningsställen.

SÄIFS 1996:3 Föreskrifter och allmänna råd om förbudsanslag och varningsanslag samt om märkning av rörledningar vid hantering av brandfarliga varor.

SÄIFS 1996:5 Förteckning över brandreaktiva varor.

SÄIFS 1996:6 Föreskrifter och allmänna råd om klassning av riskområden vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor.

SÄIFS 1997:9 Föreskrifter och allmänna råd om öppna cisterner och rörledningar m.m. för brandfarliga vätskor.

SÄIFS 1998:3 Föreskrifter och allmänna råd om klassificering av brandfarliga gaser och vätskor.

SÄIFS 1998:6 Vägledande företeckning över brandfarliga gaser och vätskor.

SÄIFS 1999:2 Föreskrifter och allmänna råd om hantering av väteperoxid.

I det allmänna rådet används följande uttryck med nedan angiven betydelse.

A-byggnad Byggnad där människor bor samt byggnad i vilken vanligen vistas människor som saknar anledning att känna till förekommande hantering av brandfarliga gaser eller vätskor.

Anm. Hit hör bostadshus, hotell, sjukhus, kontorshus, varuhus, restaurang, bibliotek, museum, utställningsbyggnad, skola, kyrka och annan byggnad med samlingslokal och liknande.

B-byggnad Byggnad i vilken vanligen endast vistas människor som kan förutsättas känna till förekommande hantering av brandfarliga gaser eller vätskor. Anm. Hit hör industribyggnad, hantverksbyggnad, verkstadsbyggnad, parti- eller postorderlager, pumphus, bensinstation, färghandel, garagebyggnad, laboratoriebyggnad och liknande.

C-byggnad Byggnad där människor vanligen inte vistas.

Anm. Hit hör friliggande magasin, container, förråd o.d., ävensom del av byggnad, som med brandvägg utan dörr och fönster är skild från B-byggnad. Väderskydd är i detta sammanhang inte att anse som byggnad.

FBE Förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.

asm

Highlight

Kommentar till 1.1

Föreskrifterna om hantering av brandfarliga vätskor gäller alla som hanterar brandfarliga vätskor oavsett om det är en yrkesmässig hantering eller inte.

Vilka vätskor som anses brandfarliga framgår bl.a. av den vägledande förteckningen i SÄIFS 1998:6.

Hur man bestämmer flampunkten och delar in varorna i klasser med hänsyn till flampunkten hos brandfarliga vätskor och avgör om en gas är brandfarlig framgår av SÄIFS 1998:3.

Andra brandfarliga varor än brandfarliga gaser och vätskor benämns brandreaktiva varor. För närvarande finns regler för brandfarlig biograffilm (SÄIFS 1989:4), lågnitrerad nitrocellulosa (SÄIFS 1989:5), ammoniumnitrat (SÄIFS 1995:6), organiska peroxider (SÄIFS 1996:4) och väteperoxid (SÄIFS 1999:2). En förteckning över brandreaktiva varor ges ut av Sprängämnesinspektionen. För närvarande gäller SÄIFS 1996:5.

Regler om tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor finns i SÄIFS 1995:3 (senast ändrad och omtryckt i SÄIFS 1997:3). Tillstånd till civil hantering av brandfarlig vara söks hos den nämnd som hanterar plan- och byggfrågor i kommunen. För försäljningsställen krävs som huvudregel tillstånd vid all försäljning av brandfarlig gas samt vid hantering av sammanlagt minst 100 liter brandfarlig vätska. Tillstånd till hantering av brandfarlig vara inom Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket söks hos SÄI.

Kommentar till 1.2

Dessa föreskrifter gäller inte för hantering i hemmet av mindre mängder brandfarliga vätskor som där får hanteras utan krav på särskilt tillstånd. Vilka mängder som för varje hushåll kräver tillstånd framgår av SÄIFS 1997:3. Information om en säker hantering och placering av brandfarliga vätskor i hemmet lämnas i SÄI-INFO 1996:3. I SÄIFS 1990:2 anges hur tankfordon skall hanteras i bl.a. garage.

Kommentar till 1.3

I SÄIFS 1996:2 finns bestämmelser om hur mycket och vad som får förvaras framme i försäljningslokalen. Observera dock att ett lager i anslutning till försäljningsarean omfattas av bestämmelserna i kap. 6 i föreliggande föreskrifter.

Kommentar till 1.4

Eldningsoljor för uppvärmning är exempel på brandfarliga vätskor klass 3. Kraven i 6.2.1 och 6.2.2 skulle innebära att varje egna hem eller flerfamiljshus med en oljecistern mindre än 10 m3 skulle tvingas att valla in cisternen. Motsvarande gäller för elproduktion med reservkraft. Detta är inte rimligt med hänsyn till risken för brand eller explosion.

Kommentar till 2.1

Brandteknisk klass Brandvägg är enligt Boverkets byggregler (BBR 94, 5:74 i BFS 1993:57, Brandvägg, sid 63) en vägg som skall begränsa en brand utan räddningstjänstens ingripande. Väggen skall ha sådan stabilitet och bärförmåga att byggnader på endera sidan kan störta samman utan att brandväggens egenskaper avsevärt försämras. Väggen skall tåla mekanisk påverkan och enkelt kunna lokaliseras av räddningstjänsten.

Lös behållare ADR-behållare godkända för transport av brandfarlig vätska accepteras som förvaringskärl förutom kombinationsemballage. Reservdunk för bensin kan antingen uppfylla kraven i ADR-S eller svensk standard SS 84 63 10. Varje behållare större än 1 m3 och avsedd att fyllas från tankfordon eller motsvarande skall uppfylla reglerna för utrustning och tillbehör enligt SÄIFS 1997:9.

Riskutredning Med administration, kontroll och verkställighet av säkerhets- och skyddsarbetet menas de rutiner som är nödvändiga att ha inom organisationen för att arbetet med riskanalys, riskvärdering och riskreducerande åtgärder skall fungera på ett bra sätt.

Cisternrum Det är av stor vikt att det i cisternrum inte förekommer öppen tappning av brandfarlig vätska klass 1 och att pumpar eller för verksamheten i cisternrummet obehövlig elutrustning placeras utanför rummet. Detta beroende på att man vid öppen tappning normalt får spill och att pumpar som finns i cisternrummet läcker förr eller senare. Spillet eller läckaget kan – i kombination med för verksamheten i cisternrummet obehövlig elektrisk utrustning eller andra tändkällor - ge upphov till brand eller explosion.

Cisternrum där det enbart förvaras brandfarliga vätskor klass 2 och 3 får ha förvärmningsanordning, cirkulationspump eller liknande som ingår i anläggningen.


Begreppet betryggande

Enligt 7 § LBE skall den som hanterar brandfarliga vätskor vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra att brand eller explosion uppstår och för att motverka skada på människor, miljö och egendom. Denna grundregel för hanteringen av de brandfarliga vätskorna riktar sig till alla som på ett eller annat sätt befattar sig med, dvs. hanterar, sådana varor. I föreskrifterna uttrycks detta med “att hanteringen skall vara betryggande”. Kravet gäller oavsett om hanteringen utgör hela verksamheten eller enbart är ett delmoment av denna eller av annan verksamhet.

Riskutredning

Kravet på riskutredning innebär att den som bedriver yrkesmässig hantering av brandfarlig vätska alltid skall utföra en för hanteringen anpassad riskutredning. Det innebär att det är hanteringens faktiska risknivå som skall styra hur riskutredningen skall utföras.

asm

Highlight

asm

Highlight

Goda kunskaper om de risker som finns vid tillverkning och annan hantering av bl.a. brandfarliga vätskor och de konsekvenser som kan bli följden av en brand eller explosion är av grundläggande betydelse. För att förbättra skyddsarbetet har under senare år kraven ökat på att systematiskt utföra riskutredningar.

Vid riskutredning skall en anläggning granskas för att identifiera de risker som finns i hanteringen och värdera dessa. Med ledning av resultatet föreslås vid behov riskreducerande åtgärder.

Behovet av riskutredning kan variera med bl.a. anläggningens risknivå och komplexitet. Erfarenheter, t.ex. i form av olycks- eller tillbudsrapporter, kan också ge anledning till en ny eller reviderad utredning. Riskutredningen bör också ses över vid omprövning av tillstånd och inför förändringar som kan påverka säkerheten. Riskutredningen bör regelbundet uppdateras.

Riskutredningens omfattning

I 9 § LBE sägs det att ”den som bedriver yrkesmässig hantering av brandfarliga och explosiva varor, skall se till att det finns en tillfredsställande utredning om riskerna för brand eller explosion”. En sådan utredning kan göras på många olika sätt. Omfattningen av utredningen bestäms av den hantering av brandfarliga vätskor som är aktuell hos varje enskild verksamhetsutövare. Faktorer av betydelse är t.ex. vilka vätskor som hanteras, i vilka mängder, vilka temperaturer och tryck. Andra förhållanden som är viktiga att beakta är om det t.ex. är en processindustri eller om hanteringen endast omfattar förvaring av ett fåtal fat.

Begreppet ”tillfredsställande utredning om riskerna för brand eller explosion” innebär att de som yrkesmässigt hanterar brandfarliga vätskor skall veta vilka risker hanteringen innebär. Detta medför att den som hanterar måste veta vilka egenskaper de brandfarliga vätskorna har och vilka risker dessa innebär, med andra ord ha den kompetens som 8 § LBE kräver. I riskutredningen bör också underhåll av utrustning och anläggning ingå.

Standarder eller andra normer

Om man i sin riskutrening konstaterar att - normer eller standarder följs som är direkt tillämpliga på hanteringen och som omfattar skydd mot brand eller explosion anses kravet på riskutredning vanligen vara uppfyllt för den delen, - hanteringen på en bensinstation följer rekommendationerna i SÄI:s allmänna råd om bensinstationer anses kravet uppfyllt.

Om man vid förvärv av en cistern i sin riskutredning konstaterar att den uppfyller kraven i SÄIFS 1997:9 behöver inte någon särskild riskutredning i fråga om cisternens konstruktion göras.

Om det finns fler områden där andra föreskrifter, standarder eller normer reglerar hur hanteringen från risksynpunkt skall ske anses på motsvarande sätt kravet på riskutredning uppfyllt.

asm

Highlight

Exempel på riskutredningens omfattning för de som hanterar mindre mängder brandfarlig vätska

1. Hantering av mindre mängd brandfarlig vätska Det finns flera åtgärder som lätt kan vidtas utan att någon omfattande riskutredning behöver genomföras, såsom att - på mindre förbrukningsställen endast ha dagsbehovet av de brandfarliga vätskorna framme och resten placerat i ett för ändamålet avsett skåp eller förvarat i annat utrymme, - förvara de brandfarliga vätskorna i ett för ändamålet avsett och anpassat rum, - inte ha hantering av brandfarliga vätskor i utrymmen där andra verksamheter pågår och som inte har något samband med de brandfarliga vätskorna, - om möjligt placera verksamhet med brandfarliga vätskor i en byggnad som inte är sammanbyggd med t.ex. kontor, matsal, omklädningsrum eller utrymmen där allmänheten har tillträde, och - spill inte kan sprida sig utanför brandtekniskt avskiljt utrymme.

2. Lackerare En lackerare har oftast följande utrymmen och utrustning till sitt förfogande: - förvaringsplats för den brandfarliga vätskan, - färgblandningsrum, - tvättutrymme, - utrymme för destillatorn, - sprutbox, och - verkstadsutrymme.

Riskutredningen kan i ett sådant fall bestå i ett man konstaterar att - förvaringsplatsen är brandtekniskt avskiljd från övriga utrymmen, - färgblandningsrummet är brandtekniskt avskiljd från övriga utrymmen, separat ventilerat, en klassningsplan finns och den elektriska utrustningen följer denna, - tvättutrymmet/skåpet är korrekt ventilerat och står på en lämplig plats, dvs. följer normala skyddsprinciper, - destillatorns placering och installation följer de anvisningar som fanns med vid förvärvet, - sprutboxen och sprutpistolen följer tillämpliga standarder, - inga heta arbeten som kan ge upphov till brand i den brandfarliga vätskan förekommer i verkstadsutrymmet, och - god ordning råder, dvs. brandbelastningen hålls så låg som möjligt.

Riskutredning - riskanalys

Begreppet riskanalys uttrycks i olika sammanhang med varierande benämningar. En riskanalys kännetecknas av sin systematik och att man använder sig av en bestämd analysmetod. Val av metod beror på hur komplex hanteringen är, t.ex. process, förvaring, mängd, temperatur och tryck.

En riskutredning kan beskrivas med nedanstående schema i figur 1. Observera att riskanalysen endast är en del av riskutredningen.

Lägg också märke till att bl.a. förändringar i form av t.ex. höjda temperaturer, tryck och flöden eller byte av utrustning, arbetsrutiner eller råvaror kan innebära förändrade

asm

Highlight

situationer och nya risker i en verksamhet. Inför förändringar skall alltid en ny riskanalys övervägas.

Riskutredning

Riskbedömning

Riskanalys

Förslag till riskreducerande åtgärder

Värdering av risk

Uppskattning av risk (Sannolikhet och konsekvens)

Identifikation av riskkällor

Insamling av information Definition av system

Komplettering

Planering av analysen

Figur 1 Principschema för riskutredning


För att undvika brand eller explosion är det primära att förhindra att en brännbar gas-luftblandning uppstår. Om en sådan blandning inte finns kan en brand eller explosion inte uppstå.

Om hanteringen av de brandfarliga vätskorna är öppen mot atmosfären (hantering av brandfarliga vätskor som ger upphov till riskområden) kan man inte förhindra att en brännbar gas-luftblandning bildas. Då gäller det i stället att försöka minimera antalet antändningskällor. Om det finns en brännbar gas-luftblandning men det saknas antändningskällor kan en brand eller explosion inte uppstå. Ett sätt att övervaka miljön för att kunna eliminera tändkällor, sätta igång larm eller stänga processer när ett oväntat

gasutsläpp sker är att installera gasvarnare. Standarder för sådana gasvarnare finns i de europeiska standarderna EN 50054-EN 50058.

En mycket vanlig källa till antändning är gnisturladdningar orsakade av potentialskillnader mellan anläggningsdelar. Därför är det mycket viktigt att potentialförbinda anläggningens olika delar. Det är också viktigt att det finns ett system som säkerställer att potentialförbindningen alltid fungerar. Systemet kan vara ett tekniskt system som kontinuerligt mäter potentialförbindningen eller en arbetsrutin där man med jämna mellanrum manuellt mäter upp att potentialförbindningen fungerar.

Ojordade delar, t.ex. plastkärl som används för att tappa upp brandfarliga vätskor klass 1 eller 2a, kan utgöra en risk genom att kärlet inte går att potentialförbinda. Man bör därför använda metalliska kärl eller halvledande plastkärl.

En källa till gnistor som man sällan tänker på är människor. Människor är från elektrostatisk synpunkt rörliga ledare. Isolerad från jord kan människan laddas upp. Energin vid en urladdning från en människa uppgår vanligen till 1 mJ-2 mJ. Antändningsenergier för de mest tändvilliga brandfarliga gaserna ligger på 0,02 mJ (vätgas och acetylen). För ångor av de mest tändvilliga brandfarliga vätskorna ligger antändningsenergierna på 0,01 mJ (koldisulfid) och ca 0,14 mJ (metanol).

Skadebegränsande skydd

Det är viktigt att något skadebegränsande skydd alltid byggs in vid hantering av brandfarliga vätskor, t.ex. tryckavlastning av reaktionskärl, flamspärrar för olika situationer, sprinkling, en förbättrad brandteknisk avskiljning, invallning eller avledning. Detta på grund av att det inte går att garantera att alla tändkällor kan uteslutas vid normal drift.


Dokumentet behövs endast om hanteringen av brandfarliga vätskor är tillståndspliktig. Riskbilden hos den som hanterar brandfarliga vätskor får styra omfattningen av dokumentationen.

I dokumentet enligt 3.3.1 skall den som hanterar brandfarliga vätskor visa att åtgärder för att begränsa riskerna är vidtagna och att de brandfarliga vätskorna hanteras på ett betryggande sätt. En säkerhetsrapport enligt bl.a. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1999:5) om förebyggande av allvarliga kemikalieolyckor eller tillämpningsföreskrifterna till 8 § förordningen (SFS 1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor kan eventuellt ersätta dokumentet.

När riskanalysen har genomförts bör den visa på alla de för säkerheten väsentliga brand- och explosionsrisker som har identifierats och bedömts. Dokumentet som krävs enligt 3.3.1 bör även innehålla förutsättningarna för riskanalysen samt på vilka grunder bedömningarna är gjorda. Det räcker inte att bara presentera slutsatser utan förutsättningar.

De åtgärder som fram till dokumentets färdigställande har vidtagits samt en tidsplan för de åtgärder som bedömts vara nödvändiga men kan vänta till bl.a. ett underhållsstopp bör också redovisas.

Andra för hanteringen relevanta uppgifter kan vara: 1. Anläggningen är byggd samt drivs och underhålls på ett säkert sätt.

Punkten bör visa att verksamheten kan bedrivas på ett betryggande sätt. I dokumentet bör speciellt rutiner för att hantera normala förändringar inom ramen för befintligt tillstånd beskrivas.

2. Utrustningar och varningsanordningar är konstruerade, använda och underhållna på ett säkert sätt. Klassning enligt SÄIFS 1996:6 utgör underlag för att kunna skilja brandfarlig verksamhet från tändkällor. Öppen eld, gnistor, heta ytor, hetarbeten och i vissa fall även friktion är tändkällor. Föreskrifter om mekaniska utrustningar inom riskområde finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1995:5) om utrustningar i explosionsfarlig miljö.

Elektrisk materiel är också en tändkälla och klassning erfordras för val och installation.

Inom riskområde får det endast finnas sådan elutrustning som är nödvändig för installationens drift och som inte lämpligen kan vara placerad utanför riskområdet.

Elutrustning måste uppfylla kraven för riskområdet. Bestämmelser om elutrustning finns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 1995:6) om elektriska utrustningar i explosionsfarlig miljö.

Enligt 4.1.7 i SÄIFS 1997:9 skall det finnas instruktioner om hur cisterner, rörledningar och slangledningar skall tillses och underhållas. Det är även viktigt att fundament underhålls på ett bra sätt.

3. Vilka åtgärder som har vidtagits så att utrustningar kan användas på ett säkert sätt.

4. Utsträckningen av det område där det är förbjudet att införa öppen eld och att utföra arbete som kan medföra risk för antändning (förbudsområde). Föreskrifter om förbudsanslag och varningsanslag finns i SÄIFS 1996:3.

Vid hantering av brandfarlig vara råder förbud mot rökning samt förbud att tända eller införa öppen eld. Runt riskområde bör ett förbudsområde på minst 12 m tillämpas.

Permanent undantag från förbud att införa öppen eld söks hos tillståndsmyndigheten och tillfälliga undantag hos tillsynsmyndigheten (se även SÄI-INFO 1999:3).

Varningsanslag som upplyser om brandrisken placeras lämpligen på dörr till utrymme där brandfarlig vara hanteras.

Placering av anslag om brand- och explosionsrisk bör alltid diskuteras med räddningstjänsten.

5. Instruktioner som är upprättade för att säkerställa att andra material som ökar risken för skada genom brand inte hanteras tillsammans med den brandfarliga vätskan.

Det är viktigt att det i en invallning inte finns träd, buskar eller torrt gräs. Lika viktigt är att god ordning råder på de platser där brandfarliga vätskor hanteras. Skräp, pallupplag och annat brännbart material bör inte hanteras i närheten av de brandfarliga vätskorna. En skriftlig instruktion kan ge en eller flera personer i uppdrag att se till att ordningsrutinerna följs. Ordningen bör regelbundet kontrolleras.


Med väsentlig ändring eller utvidgning avses sådana förändringar som ger upphov till faromoment som inte förelåg vid tiden för den ursprungliga riskutredningen. Exempel på förändringar är övergång till en brandfarlig vätska med väsentlig lägre flampunkt än flampunkten för den ursprungliga vätskan, vätskor med väsentligt andra egenskaper eller att ytterligare rörledningar behöver dras. Andra parametrar kan vara förändringar i omgivningen såsom ändrad persontäthet eller ändrad grannverksamhet.

Riskutredningen skall alltid hållas aktuell och spegla den verkliga risksituationen. Det är därför viktigt att revidera utredningen även när risknivån sjunker.

Kommentar till 4.2

Hur cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor skall konstrueras och kontrolleras framgår av SÄIFS 1997:9. I kommentarerna till 4.1.1-4.1.3 i de nämnda föreskrifterna görs hänvisningar till följande standarder och normer.

Cisternanvisningar I (Anvisningar för stationära svetsade, stående, cylindriska, öppna cisterner avsedda för förvaring av vätska - utom kryogena vätskor), utgivna 1997. Cisternanvisningar V (Anvisningar för cylindriska cisterner av metalliska material med kupade, koniska eller plana gavlar), utgivna 1995. Cisternnormer VIII (Normer för svetsade öppna stationära lagercisterner med plana sidor - lådformade - för brandfarliga eller hälsofarliga vätskor), utgivna l976. Anvisningar för fundament (Anvisningar för fundament till öppna stående cylindriska cisterner med helt understödd botten), utgivna 1972. Plastkärlsnormer (Normer för stationära tryckkärl, vakuumkärl och öppna cisterner av armerad esterplast), utgivna 1983. Plaströrledningsnormer (Normer för rörledningar av plast i stationära anläggningar), utgivna 1988. Rörledningsnormer (Normer för rörledningar i stationära anläggningar), utgivna 1978. Tryckkärlsnormer (Normer för hållfasthetsberäkning av tryckkärl), utgivna 1987.

CE-märkning av maskiner

CE-märkning av maskiner enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1993:10, ändrad och omtryckt genom AFS 1994:48) om maskiner och vissa andra tekniska anordningar innebär att maskinen skall vara konstruerad och tillverkad så att maskinen själv eller de brandfarliga vätskor maskinen framställer eller använder inte skall kunna ge upphov till brand eller explosion (se bilaga 1, punkt 1.5.6 och 1.5.7 i AFS 1994:48). Om trots detta en explosion fortfarande är möjlig skall sådana skadebegränsande åtgärder vidtas att omgivningen inte utsätts för fara. Observera att det alltid skall finnas en försäkran om överensstämmelse till maskinen. Med försäkran om överensstämmelse menas att maskintillverkaren själv intygar att maskinen är säker för den avsedda användningen. Att kontrollera att maskinen som levereras verkligen är säker för den

avsedda användningen och att riskerna för brand och explosion därmed är undanröjda bör vara en uppgift för föreståndaren.

Brandgator

Rörledning inom område där brandfarlig vätska hanteras bör inte förläggas där det finns huvudbrandgata eller brandgata så att syftet med gatan äventyras. Därför bör ovanjordsledning från cistern med vätska klass 1 eller 2a inte dras över brandgata in på område där cisterner med vätska klass 2b eller 3 är uppställda på sådant sätt att vätska från ledning kan rinna ut till cistern med vätska klass 2b eller 3. Ledningen bör inte heller löpa på den sida av gatan som gränsar till cisternområdet med vätska klass 2b eller 3.

Kommentar till 4.3

Att disponera ett verksamhetsområde rätt från början höjer säkerheten inom området väsentligt. Det är angeläget att här tänka på de olika byggnadernas placering i förhållande till varandra och att t.ex. fabriksbyggnader (B-byggnader) separeras från kontorsbyggnader (A-byggnader). Området bör vid projektering, ny- eller ombyggnad, planeras med tanke på eventuella förbudsområden (områden inom vilket det enligt 13 § FBE är förbjudet att röka eller vidta andra åtgärder som kan ge upphov till öppen eld eller farliga gnistor). Viktigt är även vägars sträckning inom anläggningen, t.ex. att människors rörelse mellan olika delar av området kan ske på ett godtagbart säkert sätt. Områdets disponering måste minska risken för att en olycka kommer att påverka omgivande anläggningar och att risker vid t.ex. transporter inom området begränsas. Cisternparker, lagerlokaler (C-byggnader) samt lastnings- och lossningsplatser bör förläggas klart åtskilda från den övriga verksamheten och med inbördes separering från varandra. Personalutrymmen bör lämpligen förläggas i närheten av infarten till området.

Rätt utformning av fabriksbyggnader och processareor kan förhindra en explosion eller brand att sprida sig från en processarea till en annan. T.ex. kan byggnader behöva utformas så att en eventuell explosion kan förhindras att utbreda sig åt vissa håll eller avlastas på ett säkert sätt.

Det är direkt olämpligt om lossning sker på trafikerad väg som kan ge upphov till farliga situationer. För att minimera risken vid lossning, iordningsställs en separat lossningsplats och så placerad att fordonet inte behöver backa till och från lossningsplatsen. Det är också mycket viktigt att fordonet snabbt kan lämna platsen om ett utsläpp, en brand eller liknande situation skulle uppstå.

Kommentar till 4.5

Mängderna i bilaga 1 och definitionen av ”allvarlig olycka” samt uttrycket ”handlingsprogram” har valts för att harmonisera med de mängder och det uttryck som används i förordningen (SFS 1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Observera att definitionen endast är tillämplig på de anläggningar som hanterar brandfarlig vätska i större än eller lika stor mängd som i bilaga 1. Mängdgränserna och begreppen finns även i föreskrifter från Statens räddningsverk och Arbetarskyddsstyrelsen.

Tillståndspliktiga verksamheter för hantering av brandfarliga varor skall enligt 36 § FBE ha föreståndare. Föreståndaren skall enligt 37 § FBE ha de befogenheter och de

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

möjligheter i övrigt som behövs för att fullgöra det ansvar som åligger denne. Enligt samma paragraf ansvarar föreståndaren för att hanteringen bedrivs enligt gällande föreskrifter och villkor. Föreståndaren har ett centralt ansvar för att hanteringen av brandfarliga vätskor bedrivs med en betryggande säkerhet.

I föreståndarens arbete ingår även att ha ett ansvar för säkerhetsarbetet eller att säkerhetsarbetet fungerar inom den organisation som föreståndaren verkar i. Handlingsprogrammet som verksamhetsutövaren skall ha enligt 6 § förordningen SFS 1999:382 handlar till stor del om hur säkerhetsarbetet skall organiseras och drivas inom en verksamhet. Det är därför naturligt att knyta föreståndaren till den säkerhetsorganisation som krävs enligt handlingsprogrammet i förordningen SFS 1999:382. Detta ger också en koppling mellan kraven på föreståndare i LBE och säkerhetskrav som andra myndigheter ställer.

Riskfraserna som nämns betyder följande enligt bilaga 3 i SÄIFS 1995:5:

R10: Brandfarligt; Varor i flytande form med en flampunkt på minst 21 oC och högst 55 oC och som inte är extremt brandfarliga. R11: Mycket brandfarligt; Vätskor som har en flampunkt under 21 oC och som inte är extremt brandfarliga. R12: Extremt brandfarliga; Varor i vätskeform med en flampunkt under 0 oC och en kokpunkt under eller lika med 35 oC. R17: Självantänder i luft.


Ett explosionssäkert kärl är utfört på ett sådant sätt att en brand inte kan fortplanta sig ner i kärlet genom dess mynning (utförande med flamspärr). Kravet anses uppfyllt om fotogenelement är provade och uppfyller RTE-meddelande 4a: ”Konstruktions- och provningsbestämmelser för fotogenelement, (SP-Info 1987:63)”. Rökgasanslutna fotogenkaminer anses uppfylla kraven om de är provade och uppfyller europastandarden SS-EN 1:1998 ”Flued oil stoves with vaporizing burners”. För reservdunkar av etenplast anses kravet uppfyllt om de kontrolleras och uppfyller svensk standard SS 84 63 10 ”Reservdunkar för bensin av etenplast – Volym 2-10 liter”.


De tekniska kraven i 5.1.2 införlivar direktiv 1999/45/EG om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat, det s.k. preparatdirektivet, vad gäller kraven i artikel 9.1.1.


I EES ingår alla EU-länder samt Norge, Island och Liechtenstein.


Ett sätt att klara kraven är att uppfylla de tekniska krav som anges i ADR-S för varje enskild lös behållare. Detta krav införlivar artikel 9.2 i direktiv 1999/45/EG.

I ADR-S finns bestämmelser om hur förpackningar skall vara utformade, provade och märkta för att få transporteras. Om förpackningen har blivit godkänd och märkt för

asm

Highlight

transport är det även tillåtet att hantera förpackningen utanför transportkedjan. Enbart innerförpackningen i enligt ADR-S godkända kombinationsemballage motsvarar dock inte kraven.

Godkännandet för transport skall bl.a. säkerställa att lös behållare - är hållfast för den hantering för vilken den är avsedd, - är tillverkad av material som inte släpper igenom innehållet eller påverkas av detta i sådan grad att hållfastheten påverkas negativt, - har en öppning som kan tillslutas tätt och säkert, och - om den har en kran skall denna vara tättslutande och tillverkad av material med en hållfasthet minst motsvarande behållarens.

Ett bra sätt att undvika att brandfarlig vätska diffunderar igenom väggen eller att konstruktionen inte blir tillräcklig stabil och att minimera uppkomsten av statisk elektricitet är att alltid använda behållare av metalliska material.

Varje lös behållare större än 1 m3 och avsedd att fyllas från tankfordon eller motsvarande skall följa reglerna för utrustning och tillbehör enligt SÄIFS 1997:9.


Bestämmelser om bergrum finns också i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1997:3) om bergarbete.


Lagringsdelen omfattar vanligen cistern, cisternrum, förvaringsrum för lösa behållare, pumprum, lastnings- och lossningsplats för tankfordon samt orter och schakt för rörledningar. Ekonomidelen är t.ex. kontrollrum, verkstad, kraftcentral, reservkraftaggregat och värmepanna med bränsleförråd.


Det är viktigt att gångförbindelse mellan lagringsdel och ekonomidel har väl tätad dörr. En ytterligare ökning av skyddsnivån uppnås om golvet i ekonomidelen ligger minst 1 m högre än golvet i lagringsdelen eller om de båda delarna är skilda åt med minst 1 m hög tröskel.

Det är även angeläget att andra förbindelser är täta så att gas eller ånga från lagringsdelen inte kan tränga in i ekonomidelen. Dessa andra förbindelser kan vara dräneringsledningar, ventilationstrummor o.d. För att kunna uppnå en betryggande säkerhet bör dessa ha anordningar som automatiskt stänger förbindelserna vid ett utsläpp av gas.

Det är viktigt att lagringsdelen är utformad och anordnad så att brandfarliga vätskor inte kan rinna ut ur anläggningen. Detta kan uppnås genom att ledningar och orter förläggs så att de mynnar ovanför den högsta vätskenivån.


Potentialskillnad kan uppstå på grund av statisk elektricitet, åska eller vagabonderande strömmar och föreligga såväl mellan olika delar i en anläggning som mellan en

anläggningsdel och den brandfarliga vätskan. En potentialskillnad är farlig om det kan uppstå gnistor, ljusbåge eller värme med sådant energiinnehåll att den brandfarliga vätskan kan antändas.

Kravet anses uppfyllt om skyddsåtgärder utförs enligt svensk standard SS 421 08 22 ”Potentialutjämning i riskområden med explosiv gasblandning”.


Kravet i 5.2.5 gäller både oinklätt lagringsutrymme och fristående cistern i bergrum. Med automatiskt larm avses att larmet vidarekopplas så att kompetent personal kan åtgärda anledningen till att larmet löst ut.


Tanken med kravet i 5.2.6 är att personal skall kunna gå in i en raserad anläggning och då vara säker på att alla elinstallationer inkl. batterimatad utrustning är bortkopplade.


Tryckskillnaden kan lämpligen åstadkommas genom att lagringsdelen ventileras med undertryck och ekonomidelen med övertryck.


Med automatiskt varningssystem avses att larmet vidarekopplas så att kompetent personal kan åtgärda anledningen till att varningssystemet har löst ut.


Skyddet mot obehöriga anses tillräckligt om det består av ett ca 2 m högt stängsel placerat ca 2 m från cisternerna eller de lösa behållarna. Inom inhägnat industriområde behövs särskilt stängsel runt cisternen eller de lösa behållarna endast om området är tillgängligt för obehöriga personer. Stängsel behövs inte heller om cisternen är nedgrävd.


Inom område där brandfarliga vätskor förvaras i cisterner är det viktigt att anordningar finns som hindrar vätskorna att sprida sig, t.ex. vid överpumpning, rörläckage eller ventilbrott, till plats där de lätt kan antändas.

Det finns tillfällen då det är motiverat av andra skäl än brand med invallning, t.ex. om förvaringsplatsen är belägen nära vattendrag eller inom vattenskyddsområde. Se Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2000:4) om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor.

För att en invallning alltid skall kunna vara tät och fylla sin funktion är det viktigt att träd eller buskar inte tillåts växa inom invallningen. Sådan växtlighet och annat brännbart material bidrar till både brandbelastning och brandspridning på förvaringsplatsen.

asm

Highlight

Area och utformning på invallning eller avledning bör bestämmas i samråd med räddningstjänsten i kommunen. Det är viktigt att invallningen eller avledningen inte tar upp större area än att räddningstjänsten har möjlighet och resurser att kunna bekämpa en uppkommen brand.

Gemensam invallning för flera cisterner kan utföras antingen så att samtliga cisterner omges av en gemensam huvudvall eller också så att enstaka cisterner förses med särskilda invallningar, som förbinds med varandra genom rör eller rännor eller på liknande sätt. Förbindelserna bör ligga i vallarnas överkant. På detta sätt undviks att utrunnen vätska sprider sig över hela invallningssystemet vid mindre läckage. Uppdelning av gemensam invallning i sektioner kan ske genom att vallar (sektionsvallar), som lämpligen är lägre än den vall som bildar invallningens ytterkant (huvudvall), anläggs inom invallningen. Härigenom undviks att den utläckande vätskan sprider sig över hela invallningens botten vid mindre läckage. Cisternfundament av lämplig höjd kan ingå i ett system av sektionsvallar. Sektionsvallen bör utformas så att dess överdel kan utnyttjas som gångväg till cistern och cisternutrustning. Kraven på täthet och hållfasthet behöver inte ställas lika högt i fråga om sektionsvall som när det gäller huvudvall.

Regnvatten, kylvatten o.d. från invallning kan ledas bort med rörledning från invallningens lägsta punkt ut genom vallen. Om ledningen har ventil bör den inte vara sådan att vatten kan stanna kvar i den och frysa till is.

Ny- eller ombyggnad

Med ombyggnad menas t.ex. att - invallning byggs kring cistern som inte tidigare varit invallad eller - cisterner modifieras så att brandfarliga vätskor klass 3 eller 2b byts mot brandfarliga vätskor klass 2a eller 1.

Med nybyggnad menas t.ex. att - ny förvaringsplats med cisterner byggs, - lagringskapaciteten väsentligt ökas på icke invallade cisternområden, eller - fler cisterner installeras inom befintlig invallning.

Kyl- och släckvatten

Med släckvatten avses ett släckmedel innehållande vatten, t.ex. olika typer av skum, som är lämpligt för släckning av aktuell brandfarlig vätska.

Kyl- och släckvatten i en invallning kan ställa till problem genom att brinnande brandfarlig vätska flyter ovanpå och därmed riskerar att sprida branden. Därför är det viktigt att det i riskutredningen ingår ett avsnitt om hur kyl- och släckvatten skall tas om hand på ett betryggande sätt. För att kunna dimensionera kyl- och släckvattenbehovet finns bl.a. följande litteratur ”Brandskydd i oljedepå”, Statens räddningsverk, 2000 års utgåva, beställningsnummer R49-216/00 och ”Planeringsunderlag för kylning”, Statens räddningsverk, FoU rapport, 2000 års utgåva, beställningsnummer P21-332/00.

Risken för att cisternen kan börja flyta eller på annat sätt påverkas av att invallningen fylls med kyl- eller släckvatten bör beaktas vid dimensioneringen av invallningens storlek.

Invallning

Om inte en riskutredning enligt 3.1.1 används för att dimensionera en invallning, får riktvärdena i tabellerna 1-9 användas vid dimensioneringen. Till den volym som anges i tabellerna bör hänsyn tas till den enligt riskutredningen erforderliga kyl- och släckvattenvolymen.

Invallning utomhus

Tabell 1: Cistern utomhus (V är volym i m3) Brandfarlig vätska Enskild cistern Flera cisterner Klass 1 3<V≤10 000 Hela cisternens

volym Den största cisternens volym plus 10 % av de övriga cisternernas volym

V>10 000 Hela cisternens volym

75 % av cisternernas sammanlagda volym

Tabell 2: Lösa behållare utomhus (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Lösa behållare Klass 1 500<V≤3 000 Vätska skall inte kunna vara kvar på markytan V>3 000 Den volym en 20 cm hög invallning ger eller försedd med

avledning så att utläckande vätska inte kan orsaka skada

Invallning inomhus

Tabell 3: Cistern i A-byggnad; Utrymme i källarplan (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Enskild cistern Flera cisterner Klass 1 och 2a V>0 Cisternrum Cisternrum Klass 2b V>1 000 Cisternrum Cisternrum Klass 3 V>10 000 Cisternrum Cisternrum

Tabell 4: Cistern i A-byggnad; Utrymme i eller över plan där vanligen människor vistas (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Enskild cistern Flera cisterner Klass 1 och 2a V≤1 000 Cisternrum Cisternrum V>1 000 Ingen förvaring Ingen förvaring

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

Tabell 5: Cistern i A-byggnad; Utrymme i lägsta plan där vanligen människor vistas (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Enskild cistern Flera cisterner Klass 2b V>500 Cisternrum Cisternrum Klass 3 V>5 000 Cisternrum Cisternrum

Tabell 6: Cistern i A-byggnad; Utrymme över lägsta plan där vanligen människor vistas (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Enskild cistern Flera cisterner Klass 2b V>200 Cisternrum Cisternrum Klass 3 V>500 Cisternrum Cisternrum

Tabell 7: Lösa behållare i A-byggnad (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Lösa behållare Klass 1 och 2a V>100 10 % av den förvarade mängden, dock minst den största

behållarens volym Klass 2b och 3 V>1 000 10 % av den förvarade mängden, dock minst den största

behållarens volym

Tabell 8: Cistern i B-byggnad (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Enskild cistern Flera cisterner Klass 1 V>3 000 Cisternrum Cisternrum Klass 2 V>12 000 50 % av volymen, dock krävs maximalt

10 % om utläckande vätska inte kan sprida sig till plats där den lätt kan antändas

50 % av den största cisternens volym

Klass 3 V>50 000 50 % av volymen, dock krävs maximalt

10 % om utläckande vätska inte kan sprida sig till plats där den lätt kan antändas

50 % av den största cisternens volym

Tabell 9: Lösa behållare i B-byggnad (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Lösa behållare Klass 1 V>3 000 10 % av den förvarade mängden, dock minst den största

behållarens volym

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight


Det är viktigt att ventilationen mynnar utomhus så att den inte kan sprida gaser, ångor eller brand från det ställe där brandfarliga vätskor hanteras till ett ställe där brandfarliga varor inte förekommer. Det är heller inte bra att sprida gaser, ångor eller brand till ställen där brandfarlig vara förekommer. Ett ventilationssystem som är oisolerat mot brandspridning och som går igenom flera brandceller bryter brandcellsindelningen. Utloppet från ventilationen får inte heller mynna så att gaser eller ångor kan spridas genom andra luftintag. 6 m rekommenderas som ett minsta avstånd mellan utlopp och intag. Större avstånd kan behövas för att undvika lukter. Överluftssystem motsvarar inte kraven i 6.4.1.

I den lokal där brandfarliga vätskor hanteras är det viktigt att det hålls ett undertryck i förhållande till de lokaler där sådana vätskor inte hanteras. Detta förhållande förhindrar spridning av ångor från hanteringslokalen. Självdragsventilation motsvarar normalt inte kravet.

Ventilationsflödet bör beräknas utifrån rimliga läckage, t.ex. läckande ventiler, packningar eller flänsförband. Det är viktigt att - utsug placeras så nära en möjlig utsläppspunkt som möjligt, - konstruera frånluftskanalen så att kanalen inte oisolerad går igenom en brandcellsgräns, och - processventilationen hålls åtskild från allmänventilationen.

Processventilationen bör, för att undvika explosionsfarlig koncentration av brandfarlig ånga, förses med insläpp av spädluft så att koncentrationen av brandfarliga ångor inte kan överstiga 25 % av undre explosionsgräns (LEL). Lämpligen genom backventil som placeras så nära processutrustningen som möjligt.


Brandteknisk avskiljning inomhus

Om inte en riskutredning enligt 3.1.1 används för att dimensionera en brandteknisk avskiljning inomhus får riktvärdena i tabellerna 10-16 användas för dimensioneringen.

Tabell 10: Cistern i A-byggnad; Utrymme i källarplan (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Brandteknisk klass Klass 1 och 2a V>0 Cisternrum Klass 2a och 2b V≤1 000 Lägst EI 15 V>1 000 Cisternrum Klass 3 V≤10 000 Lägst EI 15 V>10 000 Cisternrum

asm

Highlight

asm

Highlight

Tabell 11: Cistern i A-byggnad; Utrymme i eller över plan där vanligen människor vistas (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Brandteknisk klass Klass 1 och 2a V≤1 000 Cisternrum V>1 000 Ingen förvaring

Tabell 12: Cistern i A-byggnad; Utrymme i lägsta plan där vanligen människor vistas (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Brandteknisk klass Klass 2b V≤500 Lägst EI 30 V>500 Cisternrum Klass 3 V≤5 000 Lägst EI 30 V>5 000 Cisternrum

Tabell 13: Cistern i A-byggnad; Utrymme över lägsta plan där vanligen människor vistas (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Brandteknisk klass Klass 2b 50<V≤200 Lägst EI 60 V>200 Cisternrum Klass 3 100<V≤500 Lägst EI 60 V>500 Cisternrum

Tabell 14: Lösa behållare i A-byggnad (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Brandteknisk klass Klass 1 och 2b V>500 Lägst EI 60 Klass 2b och 3 V>2 000 Lägst EI 60

Tabell 15: Cistern i B-byggnad (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Brandteknisk klass Klass 1 V≤3 000 Lägst EI 30 V>3 000 Cisternrum Klass 2 5 000<V≤12 000 Lägst EI 30 V> 12 000 Lägst EI 60 Klass 3 10 000<V≤50 000 Lägst EI 30 V>50 000 Lägst EI 60

Tabell 16: Lösa behållare i B-byggnad (V är volym i liter) Brandfarlig vätska Brandteknisk klass Klass 1 500<V≤3 000 Lägst EI 30 V>3 000 Lägst EI 60 Klass 2 och 3 3 000<V≤10 000 Lägst EI 30 V> 10 000 Lägst EI 60

Föreskrifter om brandteknisk avskiljning finns i Boverkets Byggregler (BBR 94, BFS 1993:57).

Grundkravet är att en riskutredning alltid skall visa vilken mängd som kan förvaras betryggande (om betryggande, se Kommentar till 3.1.1). De faktorer som bör vägas in i analysen är den brandtekniska avskiljningen, förvaringsplatsens placering i förhållande till angränsande lokaler, vilka typer av lokaler det är (sjukhus, skola, flerfamiljhus e.d.) samt möjligheten till utrymning från dessa lokaler. Om förvaringen sker i publika lokaler är det viktigt att förvaringsplatsen hålls låst. Det är viktigt att inse att kraven på säker hantering, brandteknisk avskiljning eller invallning inte är knutet till om tillstånd för hanteringen krävs. Det kan t.ex. vara motiverat med en hög skyddsnivå i en skola, även fast mindre mängder (under 100 liter) brandfarlig vätska hanteras.

Cisterner och lösa behållare för brandfarliga vätskor bör inte förvaras på samma förvaringsplats. Skälet till detta är att risken för att innehållet i en lös behållare kan komma ut och orsaka en olycka är mycket större för lösa behållare än för cistern. Det är stor risk för brand om brandfarlig vätska spills eller hälls ut vid hanteringen. Kommentar till 7.1

Det skall finnas ett betryggande avstånd, horisontellt eller vertikalt, mellan behållare ovan mark eller annan anordning för hantering av brandfarliga vätskor samt byggnad eller annan anläggning som inte har samband med förvaringsanordningen. I föreskrifterna benämns det som skall skyddas, oberoende av vad det är, för skyddsobjekt.

Dimensionerande skadefall kan användas för att bedöma de avstånd som kan vara lämpliga i varje enskilt fall. Det dimensionerande skadefallet kan vara t.ex. en pölbrand i en invallning eller en brand i en cistern. Det viktiga är att fastlägga de parametrar som påverkar ett olycksförlopp, vilket dimensionerande skadefall det ger upphov till och utifrån detta bedöma ett betryggande avstånd. Bedömningen görs lämpligen med utgångspunkt i en beräkning av värmestrålningen eller den tryckpåverkan en explosion ger. I bedömningen måste även de brandtekniska skyddsåtgärder som är vidtagna tas med.

De avstånd som anges i tabellerna 17-25 kan utnyttjas som riktvärden. Den grundläggande filosofin bör vara att en riskutredning (analys) av de faktiska förhållandena alltid skall föregå ett beslut om vilket avstånd som skall finnas mellan de olika anläggningsdelarna. Avstånden bör alltid avspegla de risker som föreligger på den enskilda anläggningen. Detta innebär att avstånden kan bli längre, lika långa eller kortare än de i tabellerna 17-25. Avstånden skall bidra till att brand inte uppkommer i brandfarliga vätskor samt förhindra brandspridning mellan anläggningar för brandfarliga vätskor eller andra objekt inom eller utanför anläggningen.

Tabell 17: Rekommenderade avstånd mellan cisterner som innehåller vätska klass 1 eller 2a (V är volym i m3)

Cisternvolym V≤100 100<V≤500 V>500 V≤100 Avstånd som medger

åtkomlighet för underhåll, i regel ca 1 m

3 m 3 m

100<V≤500 3 m 6 m

Mindre cisterns diametern, dock minst 6 m

V>500 3 m Minst 6 m *) Minst 9 m *)

*) Om en stående cisterns höjd är större än diametern, bör höjden i stället för diametern läggas till grund för avståndets beräkning. Anm 1. Mellan cisterner för brandfarlig vätska klass 1 eller 2a inom samma invallning eller för vilka avledning anordnats behövs inte större avstånd än 6 m. Anm 2. Om det inom samma område finns flera cisterner för brandfarlig vätska klass 1 eller 2a än 12, bör de vara ordnade i grupper. Antalet cisterner bör vara högst 12 per grupp; dock får cisterner med en volym mindre än 100 m3 sammanföras i grupper om högst 50. Grupperna bör åtskiljas genom brandgata. Har området större area än 25 000 m2, bör området delas upp i kvarter, vart och ett med en area som inte bör överstiga 25 000 m2. Kvarter åtskiljs lämpligen genom huvudbrandgata.

Tabell 18: Rekommenderade avstånd mellan cisterner som innehåller vätska klass 2b eller 3 (V är volym i m3) Cisternvolym V≤100 100<V≤10 000 V>10 000 V≤100 Avstånd som medger

åtkomlighet för underhåll, i regel ca 1 m

3 m 3 m

100<V≤10 000 3 m 3 m *) 6 m V>10 000 3 m 6 m 6 m

*) Är innehållet klass 2b i en eller flera cisterner och minst en av dessa rymmer mer än 1000 m3 bör dock avståndet vara minst 6 m. Anm. Om det inom samma område finns flera cisterner för brandfarlig vätska klass 2b eller 3 än 12, bör de vara ordnade i grupper. Antalet cisterner bör vara högst 12 per grupp; dock får cisterner med volym mindre än 100 m3 sammanföras i grupper om högst 50. Grupperna bör åtskiljas genom brandgata. Brandgata bör även finnas – oavsett antalet cisterner – när en grupp cisterner rymmer mer än 100 000 m3. Överstiger antalet grupper 4 eller har området större area än 75 000 m2, bör området delas upp i kvarter, vart och ett om högst 4 grupper och med en area som inte bör överstiga 75 000 m2. Kvarter åtskiljs lämpligen genom huvudbrandgata. Tabell 19: Rekommenderade avstånd mellan enskilda cisterner som innehåller vätska klass 1 eller klass 2a och klass 2b eller 3 (V är volym i m3)

Klass 1 eller 2a Cisternvolym V≤20 20<V≤100 100<V≤500 V>500 Klass 2b eller 3 V≤20 Avstånd som

medger åtkomlighet för underhåll, i regel ca 1 m

Avstånd som medger åtkomlighet för underhåll, i regel ca 1 m

3 m 3 m

20<V≤100 Avstånd som medger åtkomlighet för underhåll, i regel ca 1 m

3 m 6 m 6 m

100<V≤1 000 3 m 6 m 6 m 6 m V>1 000 3 m 6 m 6 m Minst 9 m *)

*) Är diametern på cistern för brandfarlig vätska klass 1 eller 2a större än 9 m gäller det avståndet.

Tabell 20: Rekommenderade avstånd*) mellan cisterner för brandfarlig vätska och lager av lösa behållare på öppen lagerplats (V är volym i m3) Cisternvolym Lösa behållare, V≤100 Lösa behållare, V>100 Klass 1b eller 2a V≤100 6 m 12 m V>100 12 m 25 m

Klass 2b eller 3 V≤1 000 6 m 9 m V>1 000 9 m 12 m

*) Om förvaringen av lösa behållare sker i ett magasin, brandtekniskt avskiljt i lägst EI 60 från cisternerna, kan avstånden i tabellen minskas till hälften.

Tabell 21: Rekommenderade avstånd mellan olika skyddsobjekt och brandfarlig vätska i cistern eller lös behållare (V är volym i m3)

Klass 1 och 2a Klass 2b och 3 Kringliggande skyddsobjekt V≤3 3<V≤100 V>100 V≤12 12<V≤100 V>100 Byggnader av obrännbart material, icke brandfarlig verksamhet

9 m 12 m 25 m 6 m 9 m 12 m

Materiel med stor brandbelastning 12 m 25 m 50 m 9 m 12 m 25 m

Byggnad av brännbart material, brandfarlig verksamhet, A-byggnad

25 m 50 m 50 m 9 m 12 m 25 m

Svårutrymda lokaler, sjukhus, skolor m.m., annan verksamhet med farliga ämnen

25 m 50 m 100 m 12 m 25 m 50 m

Tabell 22: Rekommenderade avstånd mellan olika skyddsobjekt vari ingår hantering av brandfarlig vätska i lös behållare (V är volym i m3)

Lager rymmande Kringliggande skyddsobjekt V≤100 V>100 Byggnader av obrännbart material, icke brandfarlig verksamhet

3 m 3 m

Byggnad av obrännbart material vari öppen hantering av brandfarlig vätska sker

3 m 9 m

Byggnad av brännbart material där brandfarlig verksamhet pågår

12 m 25 m

Gascistern som rymmer mindre än 100 m3

6 m 12 m

Gascistern som rymmer 100 m3

eller mer 12 m 25 m

Tabell 23: Rekommenderade avstånd mellan cisterner för brandfarlig vätska och gascistern (V är volym i m3)

Gascistern rymmande Vätskecistern rymmande V≤4 V>4 Klass 1 eller 2a

V≤100 3 m 9 m V>100 6 m 12 m Klass 2b eller 3

V≤1 000 3 m 9 m V>1 000 6 m 12 m

Tabell 24: Rekommenderade avstånd mellan grupper av cisterner för brandfarlig vätska (V är volym i m3)

Klass 1 eller 2a Cisternvolym V>5000 V>100 Mer än 12 cisterner

Alla övriga cisterner oavsett klass

Klass 2b eller 3

V>1000 Brandgata ----- ----- -----

V>15000 ----- Brandgata ----- ----- Mer än 12 cisterner ----- ----- Brandgata -----

Klass 2

V>5000 ----- ----- ----- Brandgata

Anm. Om området, som är gemensamt för cisterner med brandfarlig vätska, är större än 50 000 m2, bör det uppdelas i kvarter, vart och ett om högst 50 000 m2. Kvarteren åtskiljs lämpligen genom huvudbrandgata. Inom varje kvarter bör högst 15 000 m2 beläggas med cisterner för brandfarlig vätska klass 1 eller 2a.

Tabell 25: Rekommenderade avstånd mellan olika skyddsobjekt och objekt där hantering av brandfarlig ingår (V är volym i m3)

Cistern eller byggnad Kringliggande skyddsobjekt V≤3 V>3 Byggnader av obrännbart material, icke brandfarlig verksamhet

3 m 3 m

Byggnad av obrännbart material vari öppen hantering av brandfarlig vätska sker

6 m 12 m

Byggnad av brännbart material där brandfarlig verksamhet pågår

12 m 25 m

Kommentar till 7.2

Antändningsegenskaperna varierar för brandfarliga vätskor klass 1 och 2a samt 2b och 3. Vid spill av brandfarliga vätskor klass 1 eller 2a är sannolikheten att en antändbar gasblandning skall uppstå stor. För att tända denna gasblandning krävs mycket låga antändningsenergier. För att minska skadorna vid en brand i brandfarlig vätska måste

risken för brandspridning hållas så låg som möjlig. Ett bra sätt att minska risken för brandspridning är att separera de olika vätskeklasserna.

Kommentar till 7.3

Huvudbrandgata och brandgata är en gata inom förvaringsområde för brandfarliga varor. Gatornas syften är att försvåra spridningen och underlätta släckningen av en inom området uppkommen brand.

Huvudbrandgata bör vara ungefär 25 m bred, medan brandgata bör ha en ungefärlig bredd av 12 m, se figurerna 2-6.

Huvudbrandgata

Figur 2

Huvudbrandgata, mellan invallad cistern och byggnad samt mellan invallade cisterner, räknas mellan invallningens inre övre kant och byggnad respektive invallningarnas inre övre kanter.

Figur 3

Huvudbrandgata, mellan oinvallad och invallad cistern, räknas från invallningens inre övre kant till cisternmantel.

Huvudbrandgata/brandgata

Figur 4

Huvudbrandgata respektive brandgata, mellan oinvallad cistern och byggnad samt mellan oinvallade cisterner, räknas mellan cisternmantel och byggnad respektive cisternernas mantelytor.

Brandgata

Figur 5

Brandgata, mellan oinvallad och invallad cistern, räknas från invallningens inre övre kant till cisternmantel. Avståndet mellan cisternernas mantelytor är minst 12 m.

Figur 6

Brandgata, mellan två invallade cisterner, räknas från invallningarnas inre övre kanter. Avståndet mellan cisternernas mantelytor är minst 12 m.

Kommentar till 8.1

På plats där förorening genom spill kan förekomma i större omfattning, t.ex. där tankfordon eller järnvägstankvagnar regelmässigt fylls eller töms, bör marken hårdgöras. Detta kan göras t.ex. genom beläggning med betong eller likvärdigt material så att vätska som spills inte sprids eller tränger ned i marken utan kan tas om hand på ett säkert sätt.

Hårdgöring av mark vid fyllnings- eller tömningsplats för järnvägstankvagnar utförs lämpligen som ett omkring 1,5 m brett och 0,2 m djupt dike eller ränna utmed spåret, förlagt så att vagnarnas slanganslutningar kommer att befinna sig över diket. Vidare bör diket, som lämpligen täcks med gallerdurk, ha fall mot ett till oljeavskiljare anslutet avlopp.

Hårdgöring av mark vid fyllningsplats för tankfordon utförs lämpligen som betongplatta, så stor att oljespill vid påfyllningen samlas upp. Plattan bör utföras lutande mot ett till oljeavskiljare anslutet avlopp.

Kommentar till 8.2

Ventiler som öppnas frekvent, t.ex. för provtagning, bör vara självstängande. Ventiler som öppnas sällan, t.ex. för dränering, bör pluggas eller låsas.

Kommentar till 9.1

Den som närmast kan avgöra behovet av ytterligare övervakning är föreståndaren. De situationer vid fyllning av cistern från fordon, då övervakning av ytterligare personal än fordonsföraren anses nödvändig är: - lossning av tankfordon då cisternens överfyllningsskydd är ur funktion, - om risk för förväxling finns, t.ex. i samband med ombyggnad, - vid fyllning av cistern där inte överfyllningsskydd krävs, och - lossning av tankfordon då cisterns avluftningsledning inte är synlig från påfyllningsplatsen.

Krav på certifierat överfyllningsskydd finns i avsnitt 4.2.14 SÄIFS 1997:9.

Kommentar till 9.2

Om lätt åtkomligt se kommentar till 4.2.5 i SÄIFS 1997:9.

Kommentar till 9.3

Erfarenheten har visat att påfyllningsanslutningen alltför ofta förväxlas så att fel cistern fylls. Detta innebär stora risker om farliga kemiska reaktioner kan starta mellan de vätskor som blandas. Riskfyllda situationer kan även uppstå när brandfarlig vätska klass 1 blandas med brandfarlig vätska klass 3. Ett sätt att minska risken för förväxling är att låsa varje enskild anslutning och att mottagaren endast öppnar den anslutning som skall fyllas. För att minska risken för felleveranser är det mycket viktigt att alla anslutningar är tydligt märkta. Se även kommentar till 4.2.5 i SÄIFS 1997:9.

Det är av vikt att flera avluftningsrör inte kopplas samman till ett gemensamt rör.

Kommentar till 9.4

Om en cistern fylls med för hög hastighet eller för högt massflöde och inte är jordad kan särskilda risker uppstå. Vid hög hastighet blir vissa vätskor kraftigt statiskt uppladdade. Detta innebär höga risker för antändning genom farlig statisk elektricitet. Vid för högt massflöde kan trycket i cisternen bli så högt att cisternen skadas. Vid påfyllningsanslutningen bör det finnas en skylt som upplyser om maximala påfyllningshastigheten. Se även kommentar till 4.2.6 i SÄIFS 1997:9.

Det är olämpligt att fylla en cistern med hjälp av tryckluft eller trycksatt gas. Förfarandet ger upphov till stora massflöden och kan resultera i mycket höga tryck eller okontrollerade tryckstötar i systemet. Trycket kan lätt bli högre än det tryck tanken är dimensionerad för om inte särskilda system finns som förhindrar detta. Det är även viktigt att tankens avluftningssystem har kapacitet att avleda det övertryck som bildas.

Om brandfarliga vätskor klass 1 eller 2a fylls i cistern med hjälp av trycksatt gas är det viktigt att en inert gas används för att förhindra antändning till följd av farlig statisk uppladdning. Dessutom bör det finnas en utrustning inkopplad före cisternen som förhindrar att tryckstötar fortplantar sig till den.

Kommentar till 9.5

Före fyllning är det viktigt att förvissa sig om att den volym som skall beställas ryms i cisternen.

Ett överfyllningsskydd är tänkt att bryta påfyllningen innan det rinner över om något blir fel, dvs. ett nödstopp. Ett överfyllningsskydd är inte tänkt att normalt användas för att fylla cisternen "full tank". Om man vill fylla en cistern utan att förvissa sig hur stor volym som går i är en möjlighet att ansluta två nivåbrytare som bryter på olika nivåer i en cistern. Den brytare som är tänkt att indikera en nivå först anses inte då vara ett överfyllningsskydd och kan därmed användas för att avbryta en fyllning. Överfyllningsskyddet måste vara oberoende av eventuell nivåmätning eller högnivålarm. Ett annat sätt att uppfylla kravet i 9.5 är att ägaren beställer den volym som går i cisternen och sedan fylls den beställda volymen. I alla lägen är det dock viktigt att såväl mottagare som leverantör förvissar sig om hur mycket som ryms i cistern innan fyllning påbörjas. Om överfyllningsskydd se även 6.5 i SÄIFS 1997:8 samt kommentar till 4.2.14 i SÄIFS 1997:9.

Kommentar till 9.6

Det är viktigt att ha god uppsikt över fyllning av en cistern. Fyllningen måste snabbt kunna avbrytas om t.ex. vätska börjar rinna ut ur avluftningsröret. Andra orsaker kan t.ex. vara att anslutning släpper eller att slangar läcker.

Kommentar till 9.7

När en cistern har tagits ur bruk eller avlägsnats måste tillhörande rörledningar avlägsnas för att man inte av misstag skall fylla cistern. Se även 9.1 och kommentaren till 9.1 i SÄIFS 1997:9. Det enda säkra sättet att förhindra olyckor, enligt SÄI:s erfarenhet, är att avlägsna påfyllningsanslutningen och avluftningsröret samt överfyllningsskyddet till cisternen. Till SÄI rapporteras årligen olyckor där källare har fyllts med eldningsolja.

Kommentar till Kap. 10

Möjligheten till dispens är främst avsedd för lösningar som ger en med föreskrifterna likvärdig skyddsnivå. Sverige har dock genom medlemskapet i EU förbundit sig att inte medge dispenser från kraven på sådana produkter som omfattas av EG-rätten.

Kommentar till övergångsbestämmelser

Föreskrifterna träder i kraft den 1 januari 2001. För att anpassningen till dessa föreskrifter skall kunna ske med rimliga tidsaspekter och till rimliga kostnader för företagen måste övergångstider finnas. Övergångsbestämmelserna är utformade så att den längsta övergångstiden, om verksamhetsutövaren är mitt inne i en tillståndsperiod, är fem år. Under denna tid bör verksamhetsutövaren kunna avgöra om förändringar är nödvändiga på grund av dessa föreskrifter. Observera att tillståndsvillkoren kan komma att förändras i en tillståndsperiod.

Om en verksamhetsutövare söker ett nytt eller förnyat tillstånd inom en period av 24 månader efter det att dessa föreskrifter har trätt i kraft innebär övergångsbestämmelserna att anläggningens säkerhetsnivå skall bedömas utifrån dessa föreskrifter.

Bestämmelserna i avsnitt 5.1 handlar om sådana anordningar som bedöms vara viktiga för säkerheten. Dessa skall redan i dag ha genomgått typkontroll. Avsnitt 5.1 innebär inte någon skillnad mot äldre regler i kap. 1 SIND-FS 1981:2, utan är endast en anpassning till ett modernt skrivsätt. Det nya är 5.1.3 där andra EES-typkontrollerade produkter likställs med den svenska typkontrollen.

Kap. 9 handlar om fyllning och tömning av cisterner eller lösa behållare. Kraven är förtydligade i förhållande till motsvarande krav i SIND-FS 1981:2.

ERIK NILSSON Per Berg

FÖRBUDSANSLAG OCH VARNINGSANSLAGSAMT MÄRKNING AV RÖRLEDNINGAR VIDHANTERING AV BRANDFARLIGA OCHEXPLOSIVA VAROR

Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1996:3) omförbudsanslag och varningsanslag samt märkning av rörledningar vidhantering av brandfarliga varor


Sprängämnesinspektionens föreskrifter omförbudsanslag och varningsanslag samt märkningav rörledningar vid hantering av brandfarliga ochexplosiva varor;

beslutade den 16 april 1996.

Med stöd av 41 § förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varorföreskrivs1 följande.


1.1 Dessa föreskrifter gäller utformning och placering av förbudsanslag ochvarningsanslag samt märkning av rörledningar vid yrkesmässig hantering av brandfarligavaror.

Kap. 2 Definitioner

2.1 I dessa föreskrifter och tillhörande allmänna råd har följande uttryck nedan angivenbetydelse.

förbudsanslag Anslag som förbjuder ett beteende som kan innebära fara förbrand eller explosion.

varningsanslag Anslag som varnar för risk eller fara för brand eller explosion.

Kap. 3 Förbudsanslag och varningsanslag

3.1 I samband med yrkesmässig hantering av brandfarliga varor skall förbudsanslag ochvarningsanslag finnas. Anslagens utformning framgår av bilaga 1 till dessa föreskrifter.

3.2 Anslag skall vara tillverkat av slagtåligt material med god väderbeständighet ochanpassat till den omgivande miljön.

3.3 Anslag skall vara placerat på lämplig höjd och i ett läge som passar siktlinjen medhänsyn till eventuella hinder. Anslag skall vara placerat antingen vid ingången tillområdet, då det gäller en allmän risk, eller i omedelbar närhet av särskilda riskfaktoreroch på en plats som är lätt att se och nå och med god belysning.

1 Jfr rådets direktiv 92/58/EEG av den 24 juli 1992 om minimikrav beträffande varselmärkning och signalerför hälsa och säkerhet i arbetet (EGT nr L 245, 26.8.92, s. 23, Celex 392L0058) (nionde särdirektivet enligtartikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG).

SÄIFS 1996:3Utkom från trycket den15 maj 1996

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Efterlysande färg, reflekterande material eller artificiell belysning skall användas om dennaturliga belysningen är otillräcklig.

3.4 Anslag skall avlägsnas om det förhållande de avser inte längre föreligger.

Kap. 4 Märkning av rörledningar

4.1 Rörledningar för brandfarliga varor skall vara märkta på ett sådant sätt att de inteförväxlas. Märkningen skall överensstämma med svensk standard SS 741 (Märkning avgas-, vätske- och ventilationsinstallationer), utgåva 5. Rörledningar med brandfarligavaror som inte omfattas av tabell 1 i avsnitt 4.2 i standarden behöver inte varafärgmärkta.

Kap. 5 Dispenser

5.1 Sprängämnesinspektionen får, om skäl föreligger, medge undantag från dessaföreskrifter.

Kap. 6 Ansvar

6.1 Bestämmelser om ansvar på grund av överträdelse av dessa föreskrifter finns i lagen(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

__________________________

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 1996, då SÄIFS 1989:6 upphör att gälla.Tidigare uppsatta förbudsanslag och varningsanslag får användas så länge de är tydliga.Bestämmelserna om märkning av rörledningar behöver inte tillämpas i fråga om

rörledningar som före den 1 juli 1996 märkts enligt äldre bestämmelser så längemärkningen är tydlig.

ERIK NILSSON

Karl-Axel Johansson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Bilaga 1

Förbudsanslag

Utseende: Rund form. Svart symbol på vit bakgrund med röd bård och rött snedstreck.Den röda delen skall vara minst 35 % av anslagets area.

Rökning, öppen eldm.m. förbjuden

Varningsanslag

Utseende: Triangelform. Svart symbol på gul bakgrund med svart bård. Den gula delenskall vara minst 50 % av anslagets area.

Slag av varor Anslag nr

Brandfarliga varor utom oxiderandevaror och organiska peroxider 10

Oxiderande varor och vissa organiskaperoxider 11

Vissa organiska peroxider medexplosiva egenskaper 12


FÖRBUDSANSLAG OCH VARNINGSANSLAG SAMT MÄRKNING AVRÖRLEDNINGAR VID HANTERING AV BRANDFARLIGA VAROR

Allmänna råd till Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1996:3) omförbudsanslag och varningsanslag samt märkning av rörledningar vid hanteringav brandfarliga och explosiva varor

utfärdade den 16 april 1996.

Bakgrund

Reglerna om förbudsanslag och varningsanslag samt om märkning av rörledningar idessa föreskrifter utgör en anpassning till de minimikrav som anges i EG-direktivet omvarselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet på arbetsplatser (92/58/EEG).

Enligt SÄIFS 1989:6, som nu upphör att gälla, skall förbudsanslag och varningsanslagvara utformade så att de överensstämmer med svensk standard SS 3611 (Brand ochräddning - Varselmärkning), utgåva 1. Den standarden har upphört att gälla ochförbudsanslagen och varningsanslagen skall numera utformas enligt föreliggandeföreskrifter.

Föreskrifterna omfattar risk för brand och explosion vid hantering av brandfarligavaror. Föreskrifterna omfattar således inte behållare med annat innehåll än brandfarligvara och som riskerar att explodera i samband med uppvärmning vid brand.

För arbetsplatser gäller också Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1994:47) omvarselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser.

Kommentar till 3.1 - 3.4

Förbudsanslag

13 § förordningen om brandfarliga och explosiva varor har följande lydelse:

"13 § Där brandfarliga eller explosiva varor hanteras på sådant sätt att de kan antändas,är det förbjudet att röka eller vidta andra åtgärder som kan ge upphov till öppen eld,farliga gnistor eller annat, som kan antända varorna. Gäller förbudet där sådana varorhanteras yrkesmässigt, skall anslag finnas om förbudet om inte tillsynsmyndighetenmedger annat."

Färgerna på förbudsanslag bör motsvara de i svensk standard SS 03 14 11 angivna.

Varningsanslag

14 § förordningen om brandfarliga och explosiva varor har följande lydelse:

"14 § Där brandfarliga eller explosiva varor hanteras yrkesmässigt skall, om intetillsynsmyndigheten medger annat, anslag finnas, som upplyser om brand- och

explosionsriskerna (varningsanslag). Sprängämnesinspektionen får meddela föreskrifterom att sådana anslag skall finnas även på platser där hanteringen inte är yrkesmässig."

Färgerna på varningsanslag bör motsvara de i svensk standard SS 03 14 11 angivna.

Vid hantering av mindre mängd brandfarlig vara behövs dock inga förbudsanslag ochvarningsanslag.

Enligt SÄI:s olika föreskrifter avses med mindre mängd- förvaring av mindre än 5 kg brandfarlig biograffilm (se 10 § SÄIFS 1989:4),- förvaring av mindre än 50 kg lågnitrerad nitrocellulosa (se 10 § SÄIFS 1989:5),- förvaring av mindre än 30 kg organiska peroxider (se 8.1 SÄIFS 1993:51),- hantering av mindre än 30 liter inomhus respektive 250 liter utomhus av brandfarlig gasi lös behållare (se 4.1.6 SÄIFS 1995:2),- hantering av mindre än 500 kg ammoniumnitrat (se 4.3 SÄIFS 1995:6).

I fråga om hantering av brandfarliga vätskor finns det för närvarande inte någraföreskrifter som reglerar vad som avses med mindre mängd. Detta får därför avgöras frånfall till fall.

Kommentar till 4.1

Rörledningar skall enligt standarden vara märkta med- farosymbol,- text som anger det transporterade mediet,- färg som anger en viss vara,- pil för strömningsriktning.

Lämplig placering av märkningen kan vara vid avstängningsventiler, reglerventiler,mätare, tappställen, genomgångar i vägg samt förgreningsställen.

Vid märkning av rörledningar efter den 1 juli 1996 gäller standardens avsnitt 4.4 ommärkning med farosymbol. Farosymbolerna är identiska med överlåtelsemärkningens ochåterfinns i SÄIFS 1995:5.

Av svensk standard SS 741 framgår att rörledning med brandfarlig gas skall ha orangefärgmärkning och rörledning med brandfarlig vätska skall ha brun färgmärkning.Brandreaktiva varor är ej upptagna i standardens avsnitt 4.2, tabell 1 varför rörledningarmed sådana varor inte behöver ha någon speciell färgmärkning. Däremot gäller övrigmärkning enligt ovan.

Kommentar till bilaga 1

Anslagens storlek

Storleken hos anslagen skall väljas så att deras budskap lätt kan uppfattas på de avståndsom kan komma i fråga.

För avstånd mindre än ca 50 m kan följande samband mellan anslagets area och avståndettjäna som vägledning:

L2

A ≥ 2000

där

Per-Anders Ohlsson

A = anslagets area i m2,L = avståndet i m.

Diametern hos ett cirkulärt anslag respektive sidan hos ett triangulärt anslag bör dockaldrig understiga 210 mm.

ERIK NILSSON

Karl-Axel Johansson

1 Jfr 7.1 i SÄIFS 1996:4 som ersatt SÄIFS 1993:5.

Per-Anders Ohlsson

Statens räddningsverks författningssamling

1

Utgivare: Key Hedström, Statens räddningsverk ISSN 0283-6165 SRVFS

2004:7 Utkom från trycket den 1 mars 2004

Statens räddningsverks föreskrifter om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor; beslutade den 12 februari 2004

Statens räddningsverk föreskriver1 med stöd av 41 § förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor följande.

Tillämpningsområde 1 § Denna författning gäller för sådan hantering av brandfarliga gaser och vätskor där explosiv atmosfär kan uppstå och där beaktansvärd risk för brand eller explosion kan föreligga. Bestämmelserna i 6, 7, 9 och 10 §§ gäller dock endast för yrkesmässig hantering.

Definitioner 2 § De begrepp som används i lagen (1988:868) eller förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor har samma betydelse i denna författning.

I denna författning används följande begrepp med nedan angiven betydelse.

Explosionsfarlig miljö

Explosiv atmosfär samt intilliggande områden i vilka människor, miljö eller egendom kan utsättas för fara orsakad av den explosiva atmosfären.

Explosionsgrupp En grupp av ämnen där ämnena, med tillämpning av standard, sammanförts bland annat efter hur stor energi som krävs för att antända dem.

Explosiv atmosfär Explosiv blandning i luft, bestående av gas, ånga eller dimma, som kan uppstå när brandfarlig gas eller vätska hanteras.

1 Jfr europaparlamentets och rådets direktiv 1999/92/EG av den 16 december 1999 om minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär (EGT L 23, 28.1.2000, s. 57, Celex 31999L0092).

ASM

SRVFS 2004:7

2

Riskområde Område i vilket det finns explosiv atmosfär eller sådan kan förväntas förekomma i en sådan omfattning att särskilda skyddsåtgärder erfordras i fråga om konstruktion, installation och användning av utrustning.

Temperaturklass En grupp av ämnen där ämnena, med tillämpning av standard, sammanförts med utgångspunkt i deras antändbarhet mot heta ytor.

Verksamhetsutövare Den som bedriver hantering som avses i 1 §.

Förebyggande åtgärder mot explosiv atmosfär 3 § En verksamhetsutövare skall i syfte att förebygga explosioner vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i angiven ordning för att

− förhindra att explosiv atmosfär bildas, eller, om verksamhetens art inte medger detta,

− undvika att explosiv atmosfär antänds, och − begränsa skadorna om en explosiv atmosfär antänds.

Vid behov skall även åtgärder vidtas för att förebygga spridning av explosioner i byggnader, processenheter och ledningar.

Utredning och bedömning av riskerna för explosiv atmosfär 4 § En verksamhetsutövare skall bedöma var riskområden för explosiv atmosfär kan uppstå. Sådana områden skall indelas i zoner enligt följande.

zon 0 Område där explosiv atmosfär förekommer ständigt, långvarigt eller ofta.

zon 1 Område där explosiv atmosfär förväntas förekomma ibland vid normal hantering.

zon 2 Område där explosiv atmosfär inte förväntas förekomma vid normal hantering men om den ändå gör det, endast har kort varaktighet.

Varje zons utsträckning horisontellt och vertikalt skall bedömas. Det skall också fastställas vilken explosionsgrupp och vilken temperaturklass som gäller för riskområdet.

5 § En verksamhetsutövare skall bedöma risken för antändning av explosiv atmosfär. Bedömningen skall omfatta all normalt förekommande verksamhet, vari ingår underhåll, städning och rengöring samt förväntade avvikelser och fel. Om skyddet mot antändning av explosiv gasblandning är otillräckligt får hanteringen inte påbörjas.

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

SRVFS 2004:7

3

6 § Bedömningen enligt 4 och 5 §§ skall dokumenteras. Dokumentationen skall samtidigt belysa och beskriva

1. egenskaperna hos den brandfarliga gas eller vätska som hanteras, 2. möjliga tändkällor, 3. utrymmen, processer, utrustningar, installationer, skyddssystem

och annat som har betydelse för explosionsrisken och deras lämplighet för användning i explosiv atmosfär samt att de, om säkerheten kräver detta, har utformats så att ett strömavbrott inte ökar risken för brand eller explosion och att processer och utrustningar kan stängas av manuellt,

4. områden som har eller kan få förbindelse med ett riskområde, 5. instruktioner för arbete i explosionsfarlig miljö, 6. instruktioner för omhändertagande av spill, läckage och utsläpp, 7. konsekvenser i fall den explosiva atmosfären skulle antändas, 8. samordningsansvaret enligt 9 §.

7 § En ny bedömning av explosionsriskerna skall göras inför en väsentlig ändring eller utvidgning av verksamheten. Om explosionsriskerna förändras skall dokumentationen revideras.

Utrustning och skyddssystem 8 § Genom Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 1995:6) om elektriska utrusningar för explosionsfarlig miljö och Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1995:5) med föreskrifter om utrustningar för explosions-farlig miljö har utrustning och skyddssystem indelats i utrustningsgrupper och utrustningskategorier. I riskområde med explosiv atmosfär får endast finnas utrustning och skyddssystem som tillhör utrustningsgrupp II enligt dessa föreskrifter. I respektive zon får utrustningskategori 1, 2 och 3 finnas enligt följande:

− i zon 0 endast utrustningskategori 1, − i zon 1 utrustningskategori 1 eller 2, − i zon 2 utrustningskategori 1, 2 eller 3.

Samordningsansvar 9 § På en plats eller ett driftställe där flera verksamhetsutövare hanterar brandfarliga gaser eller vätskor skall en av dem ha ansvar för att skyddsarbetet för hanteringen på platsen samordnas.

Skyltar 10 § Ett riskområde skall ha skyltar som upplyser om att explosiv atmosfär kan uppstå. Sådana skyltar skall vara utformade enligt bilagan till denna författning.

ASM

ASM

ASM

ASM

SRVFS 2004:7

4

Undantag i enskilda fall 11 § Statens räddningsverk får i enskilda fall och om särskilda skäl föreligger medge undantag från tillämpningen av denna författning.

Denna författning träder i kraft två veckor efter den dag då författningen enligt uppgift på den utkom från trycket i verkets författningssamling.

Sprängämnesinspektionen föreskrifter (SÄIFS 1996:6) om klassning av riskområden vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor upphör samtidigt att gälla.

Verksamheter som påbörjats före ikraftträdandet och som därefter inte förändrats, utvidgats eller byggts om, skall senast den 30 juni 2006 uppfylla kraven i bestämmelserna 6, 7, 9 och 10 §§.

Statens räddningsverk

CHRISTINA SALOMONSON Peter Wikström (Avdelningen för olycksförebyggande verksamhet)

SRVFS 2004:7

5

Bilaga

Skyltar för områden där explosiv atmosfär kan uppstå Triangelform.

Svarta bokstäver på gul bakgrund med svart bård. Den gula delen skall uppta minst 50 % av skyltens area.

ASM

Gasolanläggningar för restaurangerolyckor. Med indikatorn kontrolleras hela installationens tät-het. Med en gasvarnare kan eventuellt läckage bara kontrol-leras vid gasvarnarens mätpunkt.

På flaskan efter reducerventilen sitter en gasolslang. Slangen ska klara -30°C vilket vanligen syns genom att de är märkta -30°C eller för tyska slangar med ordet Kaltbeständig.

LedningarRörledningen dras helst i ett stycke hela vägen till gasappa-raten. Om man måste skarva den är det viktigt att skarvarna är synliga för att lätt kunna hitta läckor i systemet, inte dolda bakom paneler eller i väggar eller golvsocklar. Svetsning, hårdlödning eller speciella kopplingar är godtagbara skarv-metoder. Mjuklödning är inte tillåten.

Slang som sitter före regulatorn ska vara stålarmerad eller ha slangbrottsventil.

Rörledningen får inte gjutas in i väggar, golv eller tak. Vill man lägga ledningen i väggar, golv eller tak finns möjlighet att lägga den i skyddsrör som är ingjutet.

Har ledningen plasthölje är det viktigt att detta är borttaget vid varje väggenomföring. Alla väggenomföringar ska dess-utom uppfylla det krav på brandtätning som väggen har.

Gasolledningarna ska vara märkta om det finns risk för att de kan förväxlas. Lämplig placering av märkningen kan vara vid ventiler, väggenomföringar samt förgreningsställen.

Märkning (enligt svensk standard SS 741) innebär:

• orange färgsvep (kulör 1080-Y50R enligt SS 03 14 11 eller kulör 2011 enligt RAL),

• farosymbol i form av en svart flamma,

• vit pil för strömningsriktning, och

• texten GASOL (i svarta bokstäver).

BakgrundGasolanläggningar för restauranger omfattas av de strängaste reglerna till skydd mot brand och explosion. Skälet är att gäs-terna inte kan förväntas ha kunskap om de faror som gasol-anläggningen medför eller att det över huvud taget finns ga-sol där. Detta informationsblad är avsett att ge restauranger ett enkelt underlag för att göra en godtagbar gasolinstallation. Informationsbladet visar ett sätt, som inte utesluter andra sätt, att uppfylla lagstiftningens krav.

Gasolflaskornas placering (brandfarliga gaser i volymer mindre än 250 liter)

Vi förutsätter i detta informationsblad att gasolen kommer från vanliga gasolflaskor med reduceringsventil.

Gasolflaskorna skall vara placerade brandavskilt (EI 30) med ventilation direkt till det fria. Detta kan åstadkommas genom att flaskorna står

- utomhus i ett enkelt plåtskåp,

- inomhus i ett eget brandavskilt utrymme, eller

- inomhus i ett skåp särskilt provat för att motstå brand.

Skåpet eller utrymmet märks på följande sätt.

Skåpet eller utrymmet ska vara ventilerat. Självventilation innebär att skåpet eller utrymmet har öppningar upptill och nertill på tillsammans minst 1 % av bottenarean, jämnt förde-lat. Ventilationen ska mynna i det fria. Snö, löv med mera får inte kunna sätta igen ventilationen.

En indikator efter ventilen på flaskan som man kontrollerar tätheten med vid varje flaskbyte är ett bra sätt att förebygga

GASOL

GASOL

I N F O R M AT I O N F R Å N R Ä D D N I N G S V E R K E T N R 1 / 2 0 0 4

2

Huvudavstängning Det är viktigt att huvudavstängningen för hela anläggningen placeras innanför ytterväggen på en plats där den är lätt åt-komlig och väl synlig. Det är också viktigt att såväl huvud-avstängningen som alla andra ventiler är utförda så att man direkt ser på ventilen om den är öppen eller stängd. Genom att huvudavstängningen är låsbar och endast en person har tillgång till nyckel har denne kontroll över användningen.

Huvudavstängningen märks på följande sätt.

UtrustningDet är viktigt att alla komponenter är avsedda för gasol (rör, slangar, kopplingar med mera). Slangar får inte vara längre än 1,5 meter utan att det är tekniskt motiverat. Allting ska vara väl underhållet.

Elutrustning i anslutning till gasolanläggningen

Minsta tillåtna avstånd mellan eluttag och gasoluttag eller ga-solventiler framgår av klassningsplanen. Klassningsplan görs alltid om man har mer än två anslutna gasolflaskor, oavsett deras storlek. Om inget annat framgår är 0,5 meter mellan el-uttag och gasoluttag vanligen tillräckligt avstånd.

FöreståndareDet ska finnas föreståndare som ansvarar för att gasolanlägg-ningen drivs enligt föreskrifter och villkor. Föreståndaren ska ha kunskap om och erfarenhet av gasolanläggningar.

Föreståndaren ska vara skriftligt anmäld till räddningstjäns-ten.

InstruktionerDet är viktigt att det finns enkla, klara, skriftliga instruktio-ner om

- hur anläggningen ska drivas och underhållas

- dagligen,

- veckovis, och

- årligen samt

- att anläggningen ska vara avstängd då den inte nyttjas under längre perioder, till exempel vid säsongsstäng-ning.

Det är viktigt att huvudavstängningen alltid stängs och låses när verksamheten avslutats för dagen. Ansvarig för detta är föreståndaren.

Det är viktigt att man kontrollerar tätheten i systemet var gång man byter gasolflaska. Vid läckage åtgärdas detta och systemet täthetsprovas på nytt.

Pärm med driftinstruktioner, protokoll, kopia på tillstånd, namn och telefonnummer till föreståndare och ställföreträda-re samt andra uppgifter förvaras lämpligen i gasolskåpet eller vid huvudavstängningen.

Speciellt om terassvärmare (infravärmare med gasolflaska i foten)

- Terrassvärmare skall vara CE-märkta.

- De är endast avsedda för utomhusbruk. OBS! Ej för uterum eller tält.

- Avstånd till brännbart material ska vara minst enligt tillverkarens rekommendationer eller om sådana saknas enligt figur.

- Värmarna ska vara förankrade så att de inte kan välta.

- Täthetsprovning görs var gång man byter gasolflaska.

- Placeringen får inte hindra utrymning.

- Förvaring av gasolflaskorna efter stängning ska ske på sä-ker plats inlåst. (Till exempel omgärdat av 2 meter högt sta-ket eller i låst, brandklassat och ventilerat utrymme.)

TillståndTillstånd till hantering av brandfarlig vara krävs alltid för res-tauranger. (Söks hos kommunens byggnadsnämnd). En ansö-kan innehåller vanligen:

• Karta som visar anläggningen i förhållande till omgi-vande bebyggelse.

• Skiss som visar området, till exempel byggnader, inter-na körvägar och parkeringsplatser.

• Ritningar över byggnader där brandfarliga varor ska hanteras. För varje byggnad ska framgå

- dess funktion och rummens funktioner,

- uppgifter om utrymningsvägar och brandteknisk klass, och

- ventilationens utformning.

• Kort beskrivning av den planerade verksamheten. (En A4-sida).

• Sammanställda drift- och skötselinstruktioner (om inte, får detta vänta till senast avsyningsdagen).

• Sammanställning av de brandfarliga varornas namn, klass och mängd i varje rum, cistern etcetera.

• Klassningsplaner (vid fler än två anslutna gasolflaskor inomhus).

• Uppgift om föreståndare (om inte, får detta vänta till senast avsyningsdagen).

• Underskrift av firmatecknare för restaurangen.

HUVUDAVSTÄNGNINGGASOL

600 mm

600 mm

3

Ytterligare information

Tekniska krav på gasolanläggningar finns i

- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1998:7) om brandfarlig gas i lös behållare.

Författningen finns på Räddningsverkets webbplats www.raddningsverket.se.

Checklista finns i

- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1997:3) om tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor, bilaga E.

Checklistan finns på Räddningsverkets webbplats www.raddningsverket.se.

Användbara exempel på lösningar finns i

- Svenska Gasföreningens ”Mindre gasolanläggningar” (MGA 98).

KontaktinformationEnheten för brandfarliga och explosiva varor

Tel 08-590 08 000

Fax 08-29 52 25

E-post: [email protected]

Detta informationsblad ersätter tidigare Sprängämnesinspektionens informationsblad SÄI-INFO 2000:5.

Gasolanläggningar för skolorEn indikator efter ventilen på flaskan som man kontrollerar tätheten med vid varje flaskbyte är ett bra sätt att förebygga olyckor. Med indikatorn kontrolleras hela installationens tät-het. Med en gasvarnare kan eventuellt läckage bara kontrolle-ras vid gasvarnarens mätpunkt.

På flaskan efter reducerventilen sitter en gasolslang. Slangen ska klara -30°C vilket vanligen syns genom att de är märkta -30°C eller för tyska slangar med ordet Kaltbeständig.

LedningarRörledningen dras helst i ett stycke hela vägen till gasappa-raten. Om man måste skarva den är det viktigt att skarvarna är synliga för att lätt kunna hitta läckor i systemet, inte dolda bakom paneler eller i väggar eller golvsocklar. Svetsning, hårdlödning eller speciella kopplingar är godtagbara skarvme-toder. Mjuklödning är inte tillåten.

Slang som sitter före regulatorn ska vara stålarmerad eller ha slangbrottsventil.

Rörledningen får inte gjutas in i väggar, golv eller tak. Vill man lägga ledningen i väggar, golv eller tak finns möjlighet att lägga den i skyddsrör som är ingjutet.

Har ledningen plasthölje är det viktigt att detta är borttaget vid varje väggenomföring. Alla väggenomföringar ska dessutom uppfylla det krav på brandtätning som väggen har.

Gasolledningarna ska vara märkta om det finns risk för att de kan förväxlas. Lämplig placering av märkningen kan vara vid ventiler, väggenomföringar samt förgreningsställen.

Märkning (enligt svensk standard SS 741) innebär:

• orange färgsvep (kulör 1080-Y50R enligt SS 03 14 11 eller kulör 2011 enligt RAL),

• farosymbol i form av en svart flamma,

• vit pil för strömningsriktning, och

• texten GASOL (i svarta bokstäver).

BakgrundGasolanläggningar i skolor är utsatta för slitage och åverkan som är betydligt mer omfattande än på många andra arbets-platser. Vid projektering måste man därför ta hänsyn till skol-miljön. Ofta måste man välja material och utformning som innebär högre krav än på en vanlig arbetsplats, till exempel att dra stålledningar från taket ned till gasapparaterna för att undvika skador genom att bänkar flyttas och elever ”vilar” sina fötter på ledningarna.

Detta informationsblad innehåller förslag på hur man kan in-stallera, underhålla och använda gasolanläggningar i skolor. Det utesluter inte andra åtgärder som också uppfyller de krav som ställs i reglerna.

Gasolflaskornas placering (brandfarliga gaser i volymer mindre än 250 liter)

Vi förutsätter i detta informationsblad att gasolen kommer från vanliga gasolflaskor med reduceringsventil.

Gasolflaskorna ska vara placerade brandavskilt (EI 30) med ventilation direkt till det fria. Detta kan åstadkommas genom att flaskorna står

- utomhus i ett enkelt plåtskåp,

- inomhus i ett eget brandavskilt utrymme, eller

- inomhus i ett skåp särskilt provat för att motstå brand.

Skåpet eller utrymmet märks på följande sätt.

Skåpet eller utrymmet ska vara ventilerat. Självventilation innebär att skåpet eller utrymmet har öppningar upptill och nertill på tillsammans minst 1 % av bottenarean, jämnt förde-lat. Ventilationen ska mynna i det fria. Snö, löv med mera får inte kunna sätta igen ventilationen.

GASOL

GASOL


ASM

ASM

ASM

ASM

2

Huvudavstängning Det är viktigt att huvudavstängningen för hela anläggningen placeras innanför ytterväggen på en plats där den är lätt åt-komlig och väl synlig. Det är också viktigt att såväl huvud-avstängningen som alla andra ventiler är utförda så att man direkt ser på ventilen om den är öppen eller stängd. Genom att huvudavstängningen är låsbar och endast en person har tillgång till nyckel har denne kontroll över användningen.

Huvudavstängningen märks på följande sätt.

Avstängningar vid arbetsställetDet är viktigt att läraren från sin plats kan

- stänga av gasolen i klassrummet, och

- se om alla gasolventiler är stängda.

UtrustningDet är viktigt att alla komponenter är avsedda för gasol (rör, slangar, kopplingar med mera). Slangar får inte vara längre än 1,5 meter utan att det är tekniskt motiverat. Allting ska vara väl underhållet.

Elutrustning i anslutning till gasolanläggningenMinsta tillåtna avstånd mellan eluttag och gasoluttag eller gasolventiler framgår av klassningsplanen. Om inget annat framgår är 0,5 meter vanligen tillräckligt avstånd.

FöreståndareDet ska finnas föreståndare som ansvarar för att gasolan-läggningen drivs enligt föreskrifter och villkor. Denne ska ha kunskap om och erfarenhet av gasolanläggningar.

Föreståndare ska vara anmäld till räddningstjänsten.

InstruktionerDet är viktigt att det finns enkla, klara, skriftliga instruktio-ner om

- hur anläggningen ska skötas och underhållas

- dagligen,

- veckovis, och

- årligen samt

- att anläggningen ska vara avstängd då den inte nyttjas under längre perioder, till exempel vid ferier.

Det är viktigt att huvudavstängningen alltid stängs och låses när verksamheten avslutats för dagen. Ansvarig för detta är föreståndaren.

Det är också viktigt att ventilerna i den lokal där gasolen förbrukas endast är öppna när gasolen används. Ansvarig för detta är läraren i lokalen.

Det är viktigt att man kontrollerar tätheten i systemet var gång man byter gasolflaska. Vid läckage åtgärdas detta och systemet täthetsprovas på nytt.

Pärm med driftinstruktioner, protokoll, kopia på tillstånd, namn och telefonnummer till föreståndare och ställföreträda-re samt andra uppgifter förvaras lämpligen i gasolskåpet eller vid huvudavstängningen.

TillståndTillstånd till hantering av brandfarlig vara krävs alltid för skolor. (Söks hos kommunens byggnadsnämnd). En ansökan innehåller vanligen:

• Karta som visar anläggningen i förhållande till omgi-vande bebyggelse.

• Skiss som visar området, till exempel byggnader, inter-na körvägar och parkeringsplatser.

• Ritningar över byggnader där brandfarliga varor ska hanteras. För varje byggnad ska framgå

- dess funktion och rummens funktioner,

- uppgifter om utrymningsvägar och brandteknisk klass, och

- ventilationens utformning.

• Kort beskrivning av den planerade verksamheten.

• Sammanställda drift- och skötselinstruktioner (om inte, får detta vänta till senast avsyningsdagen).

• Sammanställning av de brandfarliga varornas namn, klass och mängd i varje rum, cistern etcetera.

• Klassningsplaner.

• Uppgift om föreståndare (om inte, får detta vänta till senast avsyningsdagen).

• Underskrift av behörig företrädare för den skola som avser driva verksamheten.

HUVUDAVSTÄNGNINGGASOL

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

3

Ytterligare information

Tekniska krav på gasolanläggningar finns i

- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1998:7) om brandfarlig gas i lös behållare.

Författningen finns på Räddningsverkets webbplats www.raddningsverket.se.

Checklista finns i

- Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1997:3) om tillstånd till hantering av brandfarliga gaser och vätskor, bilaga E.

Checklistan finns på Räddningsverkets webbplats www.raddningsverket.se.

Användbara exempel på lösningar finns i

- Svenska Gasföreningens ”Mindre gasolanläggningar” (MGA 98).


Tel 08-590 08 000

Fax 08-29 52 25


Brandreaktiva varor

Brandreaktiva varor är antingen brandfarliga fasta varor, självantändande varor, varor som utvecklar brandfarliga ga-ser vid kontakt med vatten, oxiderande varor eller organiska peroxider.

De brandreaktiva varor som Räddningsverket särskilt anger omfattas av lagstiftningen. För närvarande omfattas följande varor av lagstiftningen: brandfarlig biograffi lm, lågnitrerad nitrocellulosa, organiska peroxider, väteperoxid och ammo-niumnitrat.

Förvaring

Gaser och vätskor

Den mängd brandfarliga varor som förvaras framme på bänkar etc. ska vara så liten som möjligt. Några exakta mängdgränser kan inte fastställas. Dagsbehovet accepteras vilket vanligen innebär högst 10 liter gas och 10 liter vätska. Brandfarliga vätskor upp till 50 liter får förvaras i ventilerat skåp i laboratorielokalen. Större mängder ska alltid förvaras i särskilt förråd utformat enligt hanteringsreglerna i SÄIFS 2000:2 eller i skåp som ger motsvarande skydd. Förvarings-regler för gaser framgår av SÄIFS 1998:7. Ett centralt dist-ributionssystem för brandfarliga gaser bör eftersträvas. I ut-rymningsvägar, t.ex. korridorer, får inte brandfarliga varor förvaras eller ens tillfälligt ställas upp.

Skåp och förråd med gasfl askor skyltas enligt bilden nedan.


Brandfarliga varor på laboratorium

InledningLagen (1988:868) och förordningen (1988:1145) om brand-farliga och explosiva varor med tillämpningsföreskrifter stäl-ler krav på betryggande säkerhet vid hanteringen av brand-farliga varor. Detta informationsblad innehåller förslag på åtgärder för att minimera brand- och explosionsrisker vid arbete med sådana varor på laboratorier. Förslagen utesluter inte andra åtgärder för att kunna uppfylla kraven i reglerna. Referenslista fi nns på sista sidan.

För arbete med perklorsyra i dragskåp fi nns allmänna råd (SÄI 1983:1) om perklorsyra.

Defi nitioner

Brandfarliga varor

Brandfarliga varor indelas i brandfarliga gaser, brandfarliga vätskor samt vätskor samt vätskor brandreaktiva varor.

Brandfarliga gaser

Brandfarliga gaser är gaser som i luft bildar en antändbar blandning vid 20 °C.

Brandfarliga vätskor

Brandfarliga vätskor är vätskor som har en fl ampunkt på högst 100 °C. Flampunkten är den vätsketemperatur då en brandfarlig vätska avger en antändbar ång-luftblandning. Brandfarliga vätskor indelas med hänsyn till fl ampunkten i klasser enligt nedanstående tabell:

Klass Flampunktsområde, tfptfpt

1 tfptfpt < 21 oC

2a 21 oC < tfptfpt < 30 oC

2b 30 oC < tfptfpt < 55 oC

3 55 oC < tfptfpt < 100 oC

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

2

Skåp och förråd med vätskor skyltas enligt bilden nedan.

Brandreaktiva varor

En del av de brandreaktiva varorna kan självantända eller sönderfalla under värmeutveckling. En inneslutning kan då leda till en detonation. Varorna är ofta känsliga för värme, stötar och föroreningar. Vissa varor självantänder vid kontakt med brännbart material. Förteckning över regler om dessa varor fi nns sist i detta informationsmaterial. Skåp och förråd med brandreaktiva varor skyltas vanligen förutom symbolen med den överstrukna tändstickan även med något av nedan-stående anslag.

Samförvaring

Brandfarliga varor får inte förvaras tillsammans med varor som vid brand kan ge ökad risk, t.ex. gift och syra. Brandfar-liga varor som vid brand i sig kan ge upphov till giftiga gaser förvaras separat.

För att inte förvärra en brand får vare sig gaser, vätskor, bran-dreaktiva varor eller lättantändligt material förvaras tillsam-mans.

Förvaringskärl

Förvaringskärl ska vara lämpade för den vätska som ska för-varas. Kärl större än 5 liter för opolära lösningsmedel, t.ex. toluen, bör vara ledande eller halvledande. Detta för att kun-na avleda statisk elektricitet. Vid öppen hantering ska explo-sionssäkra kärl användas då sådana fi nns. I explosionssäkra kärl sprids inte en antändning ner i kärlet.

Vid yrkesmässig överlåtelse av behållare med brandfarliga gaser eller vätskor (bl.a. försäljning) gäller Räddningsverkets föreskrifter (SÄIFS 1995:5) om märkning av förpackningar m.m. med brandfarliga varor.

Öppen hantering

Allmänt

Öppen hantering av brandfarliga gaser och vätskor medför risk för brand eller explosion. Slutna system ska alltid efter-strävas. Uppvärmning av lösningsmedel bör lämpligen ske med vattenbad, värmemantel eller med annan indirekt metod. Öppen hantering av brandfarliga gaser och vätskor bör ske i dragskåp, på dragbänk eller med punktutsug.

Klassning

Klassning av explosionsfarliga områden ska utföras om risk för brand eller explosion föreligger. Klassning utförs enligt Svenska Elektriska Kommissionens (SEK) Handbok 426 Klassning av explosionsfarliga områden. Handbok 426 inne-håller exempel på hur klassning kan utföras för olika verk-samheter, bl.a. dragskåp och arbetsbänkar med punktutsug.

Klassning är en riskbedömning och behövs för val, instal-lation och användning av elmateriel och mekanisk materiel. Den kan även utgöra underlag för att bedöma risker från an-dra tändkällor. Klassningen fastställer riskområden. Dessa in-delas i zoner. Det fi nns tre zoner som förklaras med följande:

Zon 0: Ständig explosionsrisk; inuti kärl ska man alltid räkna med explosiv atmosfär.

Zon 1: Explosionsrisk tillfälligt under normal drift; det om-råde där mindre spill, stänk och avdunstning normalt förekommer och där explosiv atmosfär kan uppstå.

Zon 2: Sällan och i förekommande fall endast kortvarig ex-plosionsrisk; då ovanliga men förutsägbara händelser inträffar.

Laboratorium med brandfarliga gaser eller brandfarliga väts-kor klass 1 eller 2a klassas i regel. Laboratorium med brand-farliga vätskor klass 2b och klass 3 som är uppvärmda till mer än 5 °C under fl ampunkten klassas på motsvarande sätt. Vid uppvärmning till vätskors kokpunkt utökas riskområdet.

Klassningsexempel för laboratorium

Klassningsexemplet nedan kan tjäna som riktvärde vid öppen hantering av några liter brandfarlig vätska klass 1 och 2a vid rumstemperatur på plats med god ventilation.

Zon 0: Inuti kärl.

Zon 1: 0,5 m i horisontal led kring öppen hantering och i vertikal led från golv till 0,5 m över hanteringen.

Zon 2: 1,0 m i horisontal led kring zon 1.

Utrustning som kan utgöra en tändkälla bör undvikas i zon 0, 1 och 2. Om en installation är nödvändig, utförs den enligt SEK Handbok 427 Elinstallationer i explosionsfarliga områ-den. För mekanisk utrustning fi nns krav i europastandarden EN 13463.

Då öppen hantering av lösningsmedel är spridd i lokalen kan alltså stora delar av lokalen komma att omfattas av klassning.

Dragskåp

Allmänt

Dragskåp ska vara utformade så att föroreningar inte sprids till arbetslokalen. Vanligen krävs en lufthastighet av ca 0,5 m/s genom lucköppningen för att motverka utläckage. En lufthastighet av minst 0,5 m/s har även visat sig vara gynnsam för att föra bort ångor av lösningsmedel och där-med minimera explosionsrisken.

Många dragskåp har, bl.a. i energibesparingssyfte, ett reduce-rat fl öde då lucköppningen är mindre än 5 cm. Detta fl öde be-nämns vanligen grundluftsfl öde och är ca 30 liter per sekund och löpmeter dragskåpsöppning.

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

3

Rörledning för brandfarliga gaserRörledning för brandfarliga gaser ska så långt möjligt vara helsvetsad. Dragningen ska skydda ledningen mot mekanisk påverkan. Ledningen ska vara märkt vid ventiler, förgre-ningsställen och dylikt.

Exempel för gasol visas nedan.

Ett centralt distributionssystem för gaser är att föredra från skyddssynpunkt. Risken för fl asksprängning vid brand kan då reduceras. Gascentraler placeras så att gasfl askorna lätt kan föras bort vid brandfara. För övrigt får endast de gasfl askor som behövs för arbetet fi nnas i laboratorielokalen. De ska vara uppställda på plats med minsta möjliga brandbelastning och säkrade mot fall. De ska lätt kunna föras bort vid brand-fara.

Uttag för el och uttag för gaser på t.ex. laboratoriebänkar ska vara åtskilda minst 0,5 m för att undvika antändning om gas-läckage skulle uppstå. Självstängande snabbkopplingar mins-kar risken för gasläckage vid ofullständigt stängda ventiler.

Vissa typer av ventiler till gasapparater kan när de blivit slit-na skruvas ur helt med följd att gasen rusar ut. Öppna därför inte ventiler mer än nödvändigt och aldrig helt.

Kontrollera årligen att gasslangarna inte är torra eller har ytsprickor. Om så är fallet måste de snarast bytas.

Se även Mindre gasolanläggningar, Svenska Gasföreningen 1998.

Kyl- och frysskåpKyl- och frysskåp placeras utanför riskområde. Om ett skåp måste stå i riskområde ska det uppfylla kraven för den zon den står i. Kyl- och frysskåp i vilket brandfarliga vätskor förvaras ska dessutom invändigt uppfylla kraven för zon 1. I sådana skåp är ofta ventilationen mycket dålig och i skå-pet förvaras vanligen brutna förpackningar, provrör med bo-mullspropp med fl era kärl som inte är helt tättslutande. Bästa alternativet är att välja skåp utan invändig elutrustning såsom exempelvis lampa. Alternativt kan elutrustningen ha explo-sionsskyddat utförande. Om skåpens kompressorer inte är placerade högst upp ska de vara tätt inkapslade. På så vis undviks att utspilld brandfarlig vätska antänds av kompres-sorn.

Även annan temperaturreglerad apparatur som inte har ex-plosionsskyddat utförande innebär risker tillsammans med brandfarliga vätskor. Detta gäller t.ex. kryostatbad med eta-nol som köldbärare. För att undvika risker i samband med start av sådant kryostatbad kan etanol kallare än 0 °C använ-das vid påfyllning av badet. Detta för att etanol har en låg fl ampunkt och lätt bildar explosiv gasblandning vid en högre temperatur. Det är viktigt att kryostaten förutom en driftster-mostat har en förregling i form av en maxtermostat som gör utrustningen strömlös om temperaturen i badet stiger över 0 °C. Alternativt ska utrustningen ha explosionsskyddat utfö-rande.

Det är viktigt att den area som kan kontamineras med lös-ningsmedel vid en olycka inne i dragskåpet begränsas. Detta kan ske genom att arbetsytan lutas mot en ränna eller genom användning av spillplåt. Kanten på plåten får inte vara för hög eftersom ventilationen då försvåras. Spillplåten säker-ställer att spill inte kommer utanför skåpet och därmed elimi-neras kravet på utvändig klassning.

Elektrisk utrustning, t.ex. eluttag och strömställare, placeras lämpligen på utsidan av skåpet och högre än den invändiga arbetsytan. Elektrisk utrustning som är placerad under öpp-ningen så att den kan utsättas för spill ska uppfylla krav för placering i zon 2.

Dragskåp bör inte sprinklas eftersom det fi nns risk för att brandfarliga vätskor sprids ut på golvet i lokalen och härige-nom bidrar till brandspridning.

Ventilationsförhållandena i dragskåp gör att explosiv gas-blandning i allmänhet inte uppstår. Därmed är det möjligt att använda elektrisk utrustning för oklassat utrymme. Strömför-sörjningen till elutrustningen i skåpet ska då vara förreglad över ventilationen, så att den görs strömlös om ventilationen minskar under grundluftfl ödet. Ett alternativ till förregling kan vara att förse dragskåpet med reservkraft och reservven-tilationsaggregat.

Förregling

Förregling betyder att om ventilationen understiger grund-luftfl ödet ska elutrustningen automatiskt göras strömlös. Gi-vetvis får inte detta medföra en annan farlig situation, t.ex. att nödvändig kylvattenpump därmed blir strömlös. Åter-ställning ska vara manuell, dvs. elförsörjningen får inte au-tomatiskt inkopplas när ventilationen börjar fungera på nytt. Det är även tillåtet att placera eluttag (minst IP 44 med själv-stängande lock) invändigt i ett dragskåp om det fi nns för-regling. Uttagen ska sitta minst 0,4 m över arbetsytan och ha nödstopp utvändigt med manuell återställningsfunktion. Om förregling saknas klassas skåpet invändigt som zon 2.

Nyinstallation

Vid nyinstallation av dragskåp fi nns det möjlighet att reglera ventilationsfl ödet. Frånluften ska sugas ut både i skåpets övre och nedre del så att lätta och tunga ångor effektivt förs bort. Det har visat sig vara lämpligt att två tredjedelar av frånluften sugs ut nedtill i skåpet och en tredjedel upptill.

Befi ntliga dragskåp

På befi ntliga dragskåp kan det vara svårt att reglera luftfl ödet. En spärr på luckan till dragskåpet kan behövas för att säker-ställa att fl ödet i dragskåpet är tillräckligt.

Övrigt

Det är lämpligt att eventuella täckglas eller armaturer ovanpå dragskåp placeras löst så att de kan fungera som explosions-avlastning. Motor till frånluftsfl äkt bör vara placerad utanför kanalen.

För golvdragskåp som medger tillträde krävs speciell utform-ning.

GASOL

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

4

Hantering av mycket lättantändliga ämnen Vid hantering av vätskor klass 1 och 2a kan dessa skyddas mot antändning genom:

- kort (max 0,1 m) fritt fallande stråle och potentialförbind-ning vid tappning av mängder större än 1 liter, detta är sär-skilt viktigt vid tappning av polära ämnen,

- indirekt uppvärmning vid t.ex. destillation,

- kontroll av peroxidförekomst, detta gäller speciellt etrar, och

- halvledande golv, skor och speciella överdragskläder.

BrandskyddsåtgärderDet är lämpligt att ha handbrandsläckare lätt tillgängliga. Skumsläckare och kolsyresläckare lämpar sig ofta väl i labo-ratoriemiljöer.

För att minska skador på dragskåp med tillhörande ventila-tionssystem är det lämpligt att ett ventilationsspjäll stänger vid brand. Detta medför vanligen att branden lätt kan släckas med t.ex. en kolsyresläckare. För skåp med spilluppsamlings-kärl som begränsar avdunstningen blir temperaturstegringen så liten att spjällfunktionen är onödig. Även släckningen för-enklas avsevärt med sådant kärl.

I Boverkets byggregler (BFS 1993:57) fi nns krav på att vissa lokaler med brandfarlig verksamhet med tillhörande ventila-tionskanaler ska uppfylla brandteknisk klass EI60.

TillsynsmyndighetKommunens räddningstjänst har tillsynsansvaret för hante-ring av brandfarliga varor och brandskydd med stöd av lagen och förordningen om brandfarliga och explosiva varor, samt genom lagen (2003:778, LSO) och förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

Ytterligare frågor om brandcellsindelning, avskiljning av ventilationskanaler, brandsläckningsutrustning, utbildning etc. bör lösas i samråd med kommunens räddningstjänst.

Tillstånd och föreståndareTillstånd från kommunens nämnd för plan- och byggfrågor fordras vid hantering av mer än 250 liter vätskor eller gaser. För skolor krävs dock tillstånd till hantering av mer än 100 liter vätskor och till all hantering av gaser.

Den som har tillståndspliktig mängd ska även utse förestån-dare (36 och 37 §§ FBE). Räddningstjänsten i kommunen ska underrättas om utsedda föreståndare.

Förordningen ställer krav på föreståndaren. Denne ansva-rar för att hanteringen bedrivs enligt gällande föreskrifter och villkor. Föreståndaren ska vara lämplig för uppgiften, ha goda kunskaper om och god erfarenhet av de varor som han-teras och om den verksamhet som hanteringen ingår i.

En tillståndshavare ska se till att föreståndare ges de befogen-heter och möjligheter i övrigt, som behövs för att de ska kun-na fullgöra detta ansvar. I verksamheter som ständigt ändras, såsom exempelvis vid forskningslaboratorier, är det viktigt att föreståndaren gör en ny riskbedömning varje gång hante-ringen och därmed riskbilden ändras. Detta för att verksam-heten ska kunna bedrivas säkert vid alla tillfällen.


Tel 08-590 08 000

Fax 08-29 52 25


asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

asm

Highlight

5

Referenser och litteraturförteckning

Lagar och förordningar*

Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, LBE.

Förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor, FBE.

Räddningsverkets föreskrifter*

Explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor, SRVFS 2004:7.

Hantering av brandfarliga vätskor, SÄIFS 2000:2.

Väteperoxid, SÄIFS 1999:2.

Brandfarliga gaser i lös behållare, SÄIFS 1998:7.

Klassifi cering av brandfarliga gaser och vätskor, SÄIFS 1998:3.

Organiska peroxider, SÄIFS 1996:4.

Förbudsanslag och varningsanslag samt om märkning av rör-ledningar vid hantering av brandfarliga varor, SÄIFS 1996:3.

Ammoniumnitrat, SÄIFS 1995:6.

Märkning av förpackningar m.m. med brandfarliga varor, SÄIFS 1995:5.

Lågnitrerad nitrocellulosa, SÄIFS 1989:5.

Räddningsverkets allmänna råd*

Perklorsyra, SÄI 1983:1.

Räddningsverkets infoblad*

Gasolanläggningar för skolor, Bex-info 2004:2.

Räddningsverkets handbok*

Räddningsverkets handbok om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter

Laboratoriearbete med kemikalier, AFS 1997:10.

Kemiska arbetsmiljörisker, AFS 2004:4.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö, AFS 2003:3.

Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om ut-rustningar för explosionsfarlig miljö, AFS 1995:5.

Boverkets föreskrifter

Boverkets byggregler, BFS 1993:57 samt ändringar i dessa.

Elsäkerhetsverkets föreskrifter

Föreskrifter om hur starkströmsanläggningar skall vara utför-da, ELSÄK-FS 2004:1.

Starkströmsföreskrifterna, ELSÄK-FS 1999:5.

Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elektriska utrusningar för explosionsfarlig miljö, ELSÄK-FS 1995:6.

Standarder

Klassning av explosionsfarliga områden, riskområden med explosiv gasblandning, SEK Handbok 426.

Elinstallationer i explosionsfarliga områden, SEK Handbok 427.

*Lagstiftning och informationsblad om brandfarliga varor kan hämtas på www.raddningsverket.se

5

ARBETSMILJÖVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING

AFS 2001:1

SYSTEMATISKT ARBETSMILJÖARBETE Beslutad den 15 februari 2001

(Ändringar införda t.o.m. 2003-07-18)

6

SYSTEMATISKT ARBETSMILJÖARBETE

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

AFS 2001:1

7

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete

Beslutade den 15 februari 2001 (Ändringar införda t.o.m. 2003-07-18) Arbetsmiljöverket meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166) följande föreskrifter.1

)

Föreskrifternas tillämpningsområde 1 § Dessa föreskrifter gäller för alla arbetsgivare. Med arbetsgivare likställs de som hyr in arbetskraft.

Definition av systematiskt arbetsmiljöarbete 2 § Med systematiskt arbetsmiljöarbete menas i dessa föreskrifter ar-betsgivarens arbete med att undersöka, genomföra och följa upp verk-samheten på ett sådant sätt att ohälsa och olycksfall i arbetet förebyggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås.

Naturlig del i verksamheten, medverkan, arbetsmiljöpolicy och rutiner 3 § Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.

4 § Arbetsgivaren skall ge arbetstagarna, skyddsombuden och elev-skyddsombuden möjlighet att medverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

1) Jfr Rådets direktiv 89/391 EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT nr L 183, 29.6.1989, s.1)

Utkom från trycket Den 16 mars 2001

ASM

ASM

ASM

8

5 § Det skall finnas en arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhål-landena i arbetsgivarens verksamhet skall vara för att ohälsa och olycksfall i arbetet skall förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås.

Det skall finnas rutiner som beskriver hur det systematiska arbetsmiljöarbetet skall gå till.

Arbetsmiljöpolicyn och rutinerna skall dokumenteras skriftligt om det finns minst tio arbetstagare i verksamheten.

Uppgiftsfördelning och kunskaper 6 § Arbetsgivaren skall fördela uppgifterna i verksamheten på ett sådant sätt att en eller flera chefer, arbetsledare eller andra arbetstagare får i uppgift att verka för att risker i arbetet förebyggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. Arbetsgivaren skall se till att de som får dessa uppgifter är tillräckligt många och har de befogenheter och resurser som behövs. Arbetsgivaren skall också se till att de har tillräckliga kunskaper om – regler som har betydelse för arbetsmiljön, – fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som innebär risker för ohälsa och olycksfall, – åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall samt - arbetsförhållanden som främjar en tillfredsställande arbetsmiljö. Arbetsgivaren skall se till att de som får uppgifterna har tillräcklig kompetens för att bedriva ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Dessutom skall kraven i bilaga 1 uppfyllas. Uppgiftsfördelningen skall dokumenteras skriftligt om det finns minst tio arbetstagare i verksamheten. 7 § Arbetsgivaren skall se till att arbetstagarnas kunskaper om arbetet och riskerna i arbetet är tillräckliga för att ohälsa och olycksfall skall förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. När riskerna i arbetet är allvarliga skall det finnas skriftliga instruktioner för arbetet.

Riskbedömning, åtgärder och uppföljning 8 § Arbetsgivaren skall regelbundet undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för att någon kan komma att drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet.

När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas.

ASM

ASM

ASM

AFS 2001:1

9

Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.

9 § Om någon arbetstagare råkar ut för ohälsa eller olycksfall i arbetet och om något allvarligt tillbud inträffar i arbetet, skall arbetsgivaren utreda orsakerna så att risker för ohälsa och olycksfall kan förebyggas i fortsättningen. Arbetsgivaren skall varje år göra en skriftlig sammanställning av ohälsa, olycksfall och allvarliga tillbud som inträffat i arbetet.

10 § Arbetsgivaren skall omedelbart eller så snart det är praktiskt möjligt genomföra de åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Arbetsgivaren skall också vidta de åtgärder som i övrigt behövs för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö.

Åtgärder som inte genomförs omedelbart skall föras in i en skriftlig handlingsplan. I planen skall anges när åtgärderna skall vara genomförda och vem som skall se till att de genomförs.

Genomförda åtgärder skall kontrolleras.

11 § Arbetsgivaren skall varje år göra en uppföljning av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Om det inte fungerat bra skall det förbättras.

Uppföljningen skall dokumenteras skriftligt om det finns minst tio arbetstagare i verksamheten.

Företagshälsovård 12 § När kompetensen inom den egna verksamheten inte räcker för det systematiska arbetsmiljöarbetet eller för arbetet med arbetsanpassning och rehabilitering, skall arbetsgivaren anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån.

När företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp anlitas skall den vara av tillräcklig omfattning samt ha tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser för detta arbete. Dessutom skall kraven i bilaga 2 uppfyllas.

Ikraftträdande Dessa föreskrifter2 träder i kraft den 1 juli 2001.

Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1996:6) med föreskrifter om internkontroll av arbetsmiljön.

2 AFS 2001:1

ASM

ASM

10

Dessa föreskrifter3 träder i kraft den 1 juli 2003.

KENTH PETTERSSON

Lars Eklund Göran Lindh Bilaga 1

Arbetstagare med uppgifter enligt 6 § De som arbetsgivaren enligt 6 § givit uppgifter i arbetsmiljöarbetet skall

– få tillgång till sammanställningar enligt 9 § i dessa föreskrifter samt ar-betsskadeanmälningar enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (1976:380),

– få tillgång till information om de förebyggande arbetsmiljöåtgärderna i verksamheten och om åtgärdskrav från Arbetsmiljöverket samt

– få lämna synpunkter till arbetsgivaren på

• valet av andra arbetstagare med uppgifter i arbetsmiljöarbetet,

• valet av de arbetstagare som behövs för att genomföra första hjälpen, brandbekämpning och utrymning,

• anlitande av företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån,

• uppläggningen av arbetsmiljöarbetet,

• riskbedömningar,

• åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall,

• den personliga skyddsutrustning som kan behövas,

• sammanställningar och arbetsskadeanmälningar,

• vilken information de behöver få tillgång till om förebyggande arbets-miljöåtgärder i verksamheten och om åtgärdskrav från Arbetsmiljöverket samt

• hur informationen i dessa frågor skall utformas.

3 AFS 2003:4

ASM

AFS 2001:1

11

Bilaga 2

Företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån enligt 12 § Arbetsgivaren skall se till att den företagshälsovård eller motsvarande sakkunniga hjälp utifrån som anlitas enligt 12 §

– får information om de faktorer som påverkar eller misstänks påverka arbetstagarnas hälsa och säkerhet samt

– har tillgång till information om

• aktuella arbetsmiljörisker,

• förebyggande åtgärder och

• de åtgärder som vidtagits för att utse, utbilda och utrusta de arbetstagare som behövs för att genomföra första hjälpen, brandbekämpning och utrymning.

Informationen skall gälla både verksamheten i stort och varje enskild arbetsplats eller varje enskilt arbete.

ASM

12

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av verkets föreskrifter AFS 2001:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (till exempel upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven eller visa exempel på praktiska lösningar och förfaringssätt ) och att ge rekommendationer, bakgrundsinformation och hänvisningar.

Bakgrund Syftet med föreskrifterna

Enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen har arbetsgivaren huvudansvaret för arbetsmiljön i verksamheten. 3 kap. 2 a § beskriver övergripande hur ansvaret skall uppfyllas.

Föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete utvecklar och preciserar hur arbetsgivaren skall gå tillväga för att uppfylla sitt ansvar. Andra föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmiljöverket kompletterar reglerna om arbetsmiljöarbetet till exempel när det gäller rutiner, kunskaper och riskbedömning.

Föreskrifter om internkontroll av arbetsmiljön trädde i kraft den 1 januari 1993 (AFS 1992:6). Reviderade regler började gälla den 1 mars 1997 (AFS 1996:6). De nya föreskrifterna har fått ett annat namn. Den grundläggande metodiken i ett systematiskt arbetsmiljöarbete är däremot oförändrad.

Krav på att de som hyr in arbetskraft skall bedriva systematiskt arbets-miljöarbete har tillkommit liksom bestämmelser om företagshälsovård. Det har gjorts flera förtydliganden och förenklingar.

EG:s ramdirektiv

Genom medlemskapet i EU måste Sverige överföra EG:s direktiv om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (89/391/EEG). Föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete överför delar av direktivet genom kraven på exempelvis arbetsmiljöpolicy, uppgiftsfördelning, sakkunnig hjälp utifrån och skriftliga riskbedömningar.

AFS 2001:1

13

Kommentarer till paragraferna Föreskrifternas tillämpningsområde

Till 1 §

Arbetsgivare

Med arbetsgivare menas i föreskrifterna arbetsgivare i juridisk mening, dvs. en fysisk eller juridisk person som har en eller flera arbetstagare anställda.

Ett litet företag kan drivas i bolagsform. Det kan också drivas utan att vara bolag. Det drivs då under ägarens namn eller med ett särskilt firmanamn. När företaget drivs utan bolag är arbetsgivaren en fysisk person. När det drivs som ett bolag eller en förening är arbetsgivaren däremot en juridisk person.

Juridiska personer är handelsbolag, aktiebolag, föreningar, stiftelser, kommuner, landsting, församlingar m.fl. Staten är en juridisk person men representeras som arbetsgivare av statliga myndigheter och affärsverk.

Den som hyr in arbetskraft

Den som anlitar inhyrd personal är skyldig att – i fråga om det arbete som inhyrningen gäller – följa föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete. Det kan exempelvis gälla att undersöka arbetsförhållandena, bedöma risker, vidta åtgärder och ge instruktioner.

Den som hyr ut arbetskraft

Den arbetsgivare som hyr ut arbetskraft kan inte bestämma över platsen för arbetet och inte heller över de lokaler och maskiner som finns där. Det är därför viktigt att denne planerar och följer upp arbetet noga. Det kan gälla valet av arbetsplats, arbetsuppgifter och arbetstid samt summering av erfarenheterna från uthyrningen.

Den som hyr ut arbetskraft bör vara uppmärksam på den anställdes totala fysiska och psykiska belastning när han eller hon hyrs ut till olika ställen. Den arbetsgivare som hyr ut arbetskraft har kvar sitt ansvar för de anställda och är skyldig att genomföra långsiktiga arbetsmiljöåtgärder exempelvis i fråga om utbildning och rehabilitering.

14

Definition av systematiskt arbetsmiljöarbete

Till 2 §

Begreppet systematiskt arbetsmiljöarbete

Föreskrifterna innebär att det systematiska arbetsmiljöarbetet omfattar hela verksamheten oavsett om den bedrivs på samma ställe hela tiden, är spridd eller rörlig. De gäller också vid distansarbete, till exempel när arbetstagaren utför arbete i sitt eget hem.

Arbetsmiljöarbetet behöver bedrivas både under löpande drift och vid förändringar, exempelvis omorganisationer och nybyggnad och när nya arbets- och produktionsmetoder skall införas.

Det är viktigt att arbetsmiljöarbetet inte begränsas till arbetsmiljön för huvuddelen av arbetstagarna utan även omfattar förhållanden som kanske bara berör en eller några få.

Ohälsa, olycksfall och en tillfredsställande arbetsmiljö

Syftet med kraven i arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverkets regler är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö.

Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär. Sådana tillstånd kan leda till sjukdom. Styrkan i upplevelserna, varaktigheten och förmågan att fungera som tidigare avgör om ohälsa föreligger.

Olycksfall innebär fysisk eller psykisk skada till följd av en plötslig händelse. Ett olycksfall kan leda till såväl en lindrig skada som till dödsfall.

En tillfredsställande arbetsmiljö utmärks av till exempel möjlighet till inflytande, handlingsfrihet och utveckling, till variation, samarbete och sociala kontakter.

AFS 2001:1

15

Naturlig del i verksamheten, medverkan, arbetsmiljöpolicy och rutiner

Till 3 §

Naturlig del i den dagliga verksamheten

Arbetsmiljöfrågor behöver på samma sätt som produktion, ekonomi och kvalitet hanteras i verksamheten och inte som ett eget system för sig. Många verksamhetsbeslut berör arbetsförhållandena. Följderna för arbetsmiljön behöver därför bedömas och beaktas innan besluten fattas.

Enligt 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen är arbetsgivaren skyldig att ha en organisation för arbetsanpassning och rehabilitering. Denna verksamhet bör samordnas med det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Arbetsgivaren kan även tillämpa frivilliga system för kvalitetssäkring och miljöledning. Det systematiska arbetsmiljöarbetet kan, där det är lämpligt, samordnas med dessa system. Det är dock viktigt att arbetsmiljöfrågorna får tillräcklig uppmärksamhet och utrymme även vid en samordning. Det gäller till exempel frågor om belastningsergonomi, psykosociala förhållanden och arbetsanpassning och rehabilitering.

Alla förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön

Det finns många skilda faktorer i arbetet som påverkar arbetstagaren fysiskt och psykiskt. De ger tillsammans arbetstagarens totala arbetsmiljö. Som exempel kan nämnas buller, luftkvalitet, kemiska hälsorisker och maskiner samt organisatoriska förhållanden såsom arbetsbelastning, arbetstider, ledarskap, sociala kontakter, variation och möjlighet till återhämtning.

Arbetsgivaren behöver ta hänsyn till alla faktorer som kan inverka på den enskildes arbetssituation. Det gäller inte bara sådant som kan påverka hälsa och säkerhet negativt. En bra arbetsmiljö bidrar till en god hälsa och betyder mer än frånvaro av sjukdom och olycksfall.

Till 4 §

Arbetstagare

Alla som är anställda i verksamheten är arbetstagare. Det gäller även chefer och arbetsledande personal, till exempel Vd i ett aktiebolag och förvaltningschef i en kommun.

16

Praktikanter, lärlingar, vikarier, prov- och projektanställda är också ar-betstagare. Elever, värnpliktiga och andra som tjänstgör inom totalförsvaret och personer på vårdinstitutioner som utför anvisat arbete likställs med arbetstagare.

Det är viktigt att de enskilda arbetstagarna deltar i det dagliga systematiska arbetsmiljöarbetet. Deras uppgifter är exempelvis att rapportera risker, att ge förslag på åtgärder och synpunkter på resultatet av genomförda åtgärder. Det är också viktigt att de deltar när arbetsmiljöpolicyn och rutinerna tas fram.

Medverkan

Arbetstagarna företräds i arbetsmiljöfrågor av lokala och regionala skyddsombud. Elever företräds av elevskyddsombud. Skyddsombuden och elevskyddsombuden har givna roller i arbetsmiljöarbetet genom bestämmelser i arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen.

Det är väsentligt att arbetsgivaren, arbetstagarna, skyddsombuden och elevskyddsombuden tillsammans avgör hur man skall samverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är ofta praktiskt att utveckla de former för samarbete som redan finns, till exempel arbetsplatsträffar, projekt- och samverkansgrupper och skyddskommittémöten. Det kan vara värdefullt att föra protokoll vid mötena.

Det är viktigt att de som deltar i arbetsmiljöarbetet har tillräcklig tid för uppgifterna och får den information som behövs.

Det är väsentligt att arbetsmiljöarbetet bedrivs utifrån riskerna för ohälsa och olycksfall och arbetstagarnas förutsättningar för arbetet. Arbetsgivaren bör därför utnyttja deras kunskaper och erfarenheter. Kvinnor och män arbetar ofta under olika villkor och har ofta olika förutsättningar för arbetet. Det är viktigt att arbetsgivaren tar till sig arbetstagarnas synpunkter och tar hänsyn till sådant som kan förbättra arbetsförhållandena.

Arbetsgivaren har alltid kvar sitt ansvar för arbetsmiljön. Samverkan är dock i praktiken en förutsättning för att arbetsmiljöarbetet skall bli effektivt.

Till 5 §

Arbetsmiljöpolicy

De risker som finns i verksamheten är en viktig utgångspunkt när arbets-miljöpolicyn skall formuleras. Det är viktigt att policyn är så konkret att den kan följas upp. Den kan till exempel vara inriktad på konkreta åtgärder för att förebygga olycksfall och för att öka variationen i arbetet.

AFS 2001:1

17

I ett litet företag kan handlingsplanerna (10 §) fungera som arbetsmiljöpolicy.

Rutiner

Rutiner, det vill säga i förväg bestämda tillvägagångssätt, syftar till att få systematik i arbetsmiljöarbetet. Detta kan förhindra felaktiga beslut.

Rutinerna bör ge besked om när, hur och av vem det systematiska arbetsmiljöarbetet skall genomföras samt vilka som skall medverka. Rutinerna behöver inte vara omfattande. I ett litet företag kan det räcka med att det finns en tydlig framförhållning när det gäller vad som skall göras i arbetsmiljöarbetet. Det är särskilt viktigt att på förhand bestämma när och hur undersökning av arbetsförhållandena skall göras.

Allmänt om skriftlig dokumentation

Det räcker inte att upprätta dokument för att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Avgörande är vad som åstadkoms i praktiken för att förbättra arbetsmiljön. Det finns inte heller krav på någon särskild pärm eller handbok.

Syftet med skriftlig dokumentation är att den skall vara hjälpmedel i arbetsmiljöarbetet, både för arbetsgivaren och arbetstagarna. Det är därför lämpligt att de tillsammans tar fram de dokument som behövs.

Riskbedömning, sammanställningar av skador och tillbud samt åtgärdsplaner skall alltid vara skriftliga, även i små företag (8, 9 och 10 §§).

Skriftlig dokumentation av arbetsmiljöpolicy, rutiner, uppgiftsfördelning och uppföljning av det systematiska arbetsmiljöarbetet krävs inte i företag med färre än tio anställda.

Dokumentationen behöver alltid anpassas till verksamhetens förutsättningar och behov och vara tydlig och lätt att förstå. För att arbetstagarna skall kunna medverka i arbetsmiljöarbetet är det viktigt att dokumentationen är lättillgänglig. Den behöver också hållas aktuell och innehålla uppgift om när den är uppdaterad.

Sammanfattning av dokumentationskraven

Riskbedömning, sammanställningar av skador och tillbud samt hand-lingsplaner skall alltid vara skriftliga (8, 9 och 10 §§).

Skriftlig dokumentation av arbetsmiljöpolicy, rutiner, uppgiftsfördelning och uppföljning av det systematiska arbetsmiljöarbetet krävs om det finns minst tio arbetstagare i verksamheten (5, 6 och 11 §§).

18

När riskerna i arbetet är allvarliga skall det finnas skriftliga instruktioner för arbetet (7 §). Till 6 § Uppgifter Arbetsgivaren har alltid kvar sitt ansvar för arbetsmiljön, även om olika uppgifter i arbetsmiljöarbetet fördelats. I ett litet företag kan arbetsgivaren på ett enkelt sätt klargöra vem som skall göra vad i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsgivaren kan också välja att utföra uppgifter själv. I större företag gäller uppgiftsfördelningen i första hand chefer och arbetsledande personal. De bedriver arbetsmiljöarbetet som en naturlig del i sin dagliga verksamhet, till exempel vid beslutsfattande och arbetsledning. De kan i sin tur ofta lägga ut uppgifter på andra arbetstagare. Uppgifterna behöver fördelas på bestämda personer eller befattningar. Det är viktigt att en uppgift inte faller mellan stolar, glöms bort eller att samma uppgift läggs på flera personer. Det är också viktigt att bestämma vad som skall gälla till exempel vid sjukfrånvaro och semester. Uppgifterna bör beskrivas så tydligt som möjligt, särskilt när verksamheten är rörlig eller bedrivs på olika platser. Det bör vid varje tillfälle stå klart för alla berörda arbetstagare vem som skall göra vad i arbetsmiljöarbetet. Befogenheter och resurser Befogenheter gäller rätt att fatta beslut och vidta åtgärder. Resurser är ekonomiska medel, tillgång till personal, utrustning, lokaler, tid och kunskaper. Om en arbetstagares befogenheter, kunskaper eller tid inte räcker för en tilldelad arbetsuppgift, är det viktigt att han eller hon vänder sig till sin chef och begär förändring. Det kan bli nödvändigt att arbetstagaren frånsäger sig uppgiften. Detta kan göras helt informellt men behöver uttryckas klart och tydligt. Om uppgiftsfördelningen har gjorts skriftligt är det ofta viktigt att arbetstagaren också frånsäger sig uppgiften skriftligt. Kunskaper Chefer och arbetsledande personal har avgörande betydelse för att arbetsförhållandena skall vara tillfredsställande och för att ohälsa och olycksfall skall förebyggas. De behöver därför gedigna kunskaper om arbetet, riskerna i arbetet och åtgärder för att förebygga skador. Det är viktigt att de har god insikt i hur människor reagerar i olika situationer och att de är insatta i de hälsomässiga effekterna av till exempel hög arbetsbelastning, övertid, kränkande särbehandling, våld och hot och missbruk. De bör då lättare kunna

AFS 2001:1

19

ge arbetstagarna det stöd som de behöver. Chefer och arbetsledande personal behöver ha kunskaper om vilka bestämmelser som finns på området och hur dessa skall tillämpas i verksamheten. Regler som har betydelse för arbetsmiljön är främst arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete är grundläggande för arbetsmiljöarbetet. De beskriver hur arbetsgivaren skall arbeta med arbetsmiljön. Vilka åtgärder som arbetsgivaren kan vidta för att förebygga ohälsa och olycksfall framgår av andra föreskrifter om arbetsmiljön. Kollektivavtal som gäller för verksamheten kan också innehålla bestämmelser av betydelse för arbetsmiljön. Andra regler av betydelse för arbetsmiljön är arbetstidslagen, diskrimineringslagarna, jämställdhetslagen och tobakslagen. Beroende på verksamhetens art kan även annan lagstiftning ha betydelse, till exempel ellagen, fartygssäkerhetslagen, järnvägssäkerhetslagen, lagen om brandfarliga och explosiva varor, lagen om transport av farligt gods, luftfartslagen, miljöbalkens avsnitt om kemiska produkter och biotekniska organismer, plan- och bygglagen, räddningstjänstlagen, sevesolagen samt trafikförordningen. Vanliga risker i arbetsmiljön framgår av föreskrifterna från Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Bestämmelserna gäller både fysiska, psykologiska och sociala faktorer. För att kunna bedöma vilka risker som finns i den egna verksamheten behöver arbetsförhållandena undersökas regelbundet och systematiskt. Chefer och arbetsledare bör ha kunskaper om sambandet mellan riskerna i arbetsmiljön och vad dessa kan leda till i form av ohälsa och olycksfall. Kompetens Arbetsgivaren fördelar vanligen uppgifterna i det systematiska arbetsmiljöarbetet på chefer och arbetsledare. För att dessa skall kunna utföra uppgifterna på ett bra sätt behöver uppgifterna ingå som en naturlig del i deras arbete. Chefer och arbetsledare bör kunna genomföra åtgärder som ligger i linje med deras personalansvar och ansvar för arbetsledning. Det gäller till exempel att ge introduktion och instruktioner, förtydliga arbetsuppgifter, hjälpa till med prioritering av arbetstagarnas arbetsuppgifter och att ge stöd och återkoppling. Chefer och arbetsledare bör kunna genomföra undersökning av arbets-förhållandena genom enskilda samtal, personalmöten och skyddsronder. Därigenom kan klarläggas om arbetsförhållandena behöver förändras. Enskilda samtal behöver ofta genomföras för att bedöma behovet av arbetsanpassning och rehabilitering. Chefer och arbetsledare bör kunna göra en första, grov riskbedömning efter samtalen och mötena.

20

I regel behöver chefer och arbetsledare också kunskaper om andra vanliga metoder för undersökning och riskbedömning. Uppgiftsfördelning och ansvar Arbetsgivaren behöver hela tiden ha klart för sig att uppgiftsfördelningen fungerar bra och göra ändringar i fördelningen när det behövs. Uppgiftsfördelning innebär inte att den som fått uppgifter automatiskt blir straffad vid en arbetsolycka eller sjukdom i arbetet. Fördelningen innebär alltså inte att arbetsgivaren kan bestämma vem som skall straffas om till exempel en olycka inträffar. Detta ansvar fastställs av domstol. Om en olycka leder till åtal och domstolsbehandling, kan det ha stor betydelse för domstolens bedömning om den åtalade haft tillräckliga kunskaper och tillräckliga befogenheter och resurser för sina uppgifter. Kraven i bilaga 1 är en överföring av artiklar i EG:s ramdirektiv. Föreskrifterna i 6 § och i bilaga 1 gäller inte skyddsombuden. Till 7 § Allmänt om kunskaper Arbetstagarna kan få kunskaper om arbetsmiljön genom att delta i särskild utbildning och genom att syssla med arbetsmiljöfrågor i arbetet. Även om arbetet i sig inte är särskilt riskfyllt kan felhandlingar eller olämplig hantering leda till ohälsa och olycksfall, både för arbetstagaren själv och annan personal. Om arbetstagaren inte anser sig ha tillräckliga kunskaper för att ohälsa och olycksfall skall kunna förebyggas är det viktigt att arbetstagaren anmäler detta till arbetsgivaren. Arbetstagarna behöver ha kunskaper om vilken personlig skyddsutrustning och vilka tekniska hjälpmedel som kan behövas i arbetet. Det är viktigt att arbetsgivaren lägger ner tillräcklig tid på att motivera dem att använda utrustningen och hjälpmedlen och att arbetstagarna använder dessa. Det är ofta nödvändigt att komplettera kunskaperna vid ändringar i arbetsuppgifter, arbetsutrustning, arbetsmetoder, verksamhet och organisation och efter lång bortovaro. Det är viktigt att arbetsgivaren ser till att kunskaperna hela tiden hålls aktuella. Det är angeläget att arbetstagarna får information i god tid vid planerade ändringar i verksamhetens omfattning, inriktning och organisation och att de ges möjlighet att delta i förändringsarbetet. Det är särskilt viktigt inför

AFS 2001:1

21

verksamhetsinskränkningar och nedläggning så att fysiska och psykiska belastningar i arbetet kan förebyggas. Risker i arbetet Det är helt nödvändigt att arbetstagaren får klart för sig vilka risker som finns med de egna arbetsuppgifterna och vad som skall göras för att undvika ohälsa och olycksfall. Det är också väsentligt att känna till andra risker som arbetstagaren kan komma i kontakt med i arbetet. Det är särskilt viktigt att arbetstagaren har grundliga kunskaper om riskerna vid arbete på platser som den egna arbetsgivaren inte kan bestämma över, till exempel vid arbete där flera arbetsgivare driver verksamhet och vid distansarbete. Introduktion Arbetsgivaren bör så tidigt som möjligt introducera arbetstagaren i arbetet. Det gäller särskilt arbetstagare som saknar tidigare erfarenheter av arbetslivet. Introduktionen bör ge en uppfattning om arbetstagarens egna arbetsuppgifter och sambandet med andras, inblick i hur verksamheten i stort fungerar och om vilka risker som finns i verksamheten. Introduktionen bör också beskriva det systematiska arbetsmiljöarbetet, till exempel vem arbetstagaren skall vända sig till när det gäller arbetsmiljön. Skriftliga instruktioner Det är viktigt att det finns skriftliga instruktioner för vad som skall göras vid haverier, driftstörningar, tillbud och olycksfall. Det behövs ofta skriftliga instruktioner för reparation, underhåll och annan service liksom för svårbemästrade situationer i arbete med till exempel klienter och patienter. Det är angeläget att instruktionerna är tillgängliga på arbetsplatsen och är lätta att förstå. Det är också viktigt att de hålls aktuella och innehåller uppgift om när de är uppdaterade. Skriftliga instruktioner kan behöva kombineras med muntliga. Arbetsgivaren bör anpassa introduktion och instruktioner till arbetstagarens ålder, erfarenhet, vana vid arbetsuppgiften och arbetslivet, språkkunskaper, kulturella bakgrund och eventuell funktionsnedsättning. Arbetsgivaren bör också förvissa sig om att instruktionerna uppfattats riktigt.

22

Riskbedömning, åtgärder och uppföljning

Till 8 §

Risker i arbetet

Ordet risk innebär i föreskrifterna sannolikheten för att ohälsa eller olycksfall i arbetet skall uppstå och följderna av detta. Risker i arbetet kan leda till skador både på kort och lång sikt. Hur allvarlig risken är måste avgöras från fall till fall.

Uppmärksamhet i vardagen

Det är väsentligt att chefer och arbetsledande personal i den dagliga verksamheten är uppmärksamma på hur arbetstagarna mår i sitt arbete. Stor korttidsfrånvaro, vantrivsel och relationsproblem kan vara varningssignaler om risker i arbetet. Arbetsgivaren bör vara uppmärksam på effekterna av till exempel övertid och hög arbetsbelastning.

Undersökning och riskbedömning

Risker i arbetet behöver undersökas och bedömas systematiskt. Det kan göras genom dagliga undersökningar eller till exempel genom skyddsronder, arbetsmiljöronder och andra probleminventeringar. Arbetsgivaren behöver vara klar över vilka risker som finns så att ohälsa och olycksfall kan förebyggas. Hur ofta undersökningar behöver göras bestäms av de risker som finns i verksamheten. Bedömningen bör alltid resultera i förslag till åtgärder för att få bort eller minska riskerna.

Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverkets regler kan ge viktig in-formation när risker skall kartläggas och bedömas. Om det inte finns föreskrifter på ett visst område, gäller arbetsmiljölagens allmänna krav.

Bedömningen av risker behöver göras mot bakgrund av de allmänna er-farenheter som finns i verksamheten och de rutiner som tillämpas. Det är viktigt att hämta kunskaper från sammanställningar av ohälsa, olycksfall och tillbud och av genomförda arbetsanpassnings- och rehabiliteringsåtgärder. Information kan hämtas från forskning på området och från allmän statistik, till exempel över arbetsskador.

Metoder för undersökning

Yrkeshygieniska och andra mätningar samt medicinska kontroller kan behöva göras som ett led i riskbedömningen.

AFS 2001:1

23

I företag med kemiska risker, brandeller explosionsrisker är det ofta nödvändigt att använda särskilda metoder för riskanalys. Det gäller också verksamhet med automatiserad eller komplex maskinell utrustning.

Enkäter och intervjuer kan ge en bild av förhållanden som innebär fysiska och psykiska påfrestningar. Medarbetarsamtal är viktiga för att få en tydligare bild av förhållandena.

Flera omständigheter samverkar vanligen när det skapas risker i arbetet. Det är också väsentligt att ta hänsyn till hur människan fungerar i olika arbetssituationer. Det gäller att fråga sig hur hon reagerar, tänker, beter sig och samspelar med andra personer.

Riskfyllda arbetssituationer

Reparationsarbete, till exempel vid störningar och haverier i maskiner och andra tekniska anordningar, är ofta riskfyllt. Det gäller också oväntade situationer i arbete med andra människor, till exempel i vård- och omsorgsarbete.

Risker för arbetstagargrupper

Minderåriga, invandrare, personer med funktionshinder och gravida kvinnor är exempel på grupper som av olika skäl kan vara utsatta för särskilda risker.

Ändringar i verksamheten

Det är angeläget att ta hänsyn till arbetsmiljön, dels innan verksamheten kommit i gång, dels inför förändringar under löpande drift. Det är viktigt att hitta riskerna och åtgärda dem innan de ”byggts in i systemet”.

Personalen kan ibland fara illa vid en omorganisation, särskilt vid inskränkning och nedläggning av verksamheten. Det är viktigt att tidigt få fram riskerna så att negativa följder av omställningsprocessen kan förebyggas.

Det är angeläget att ta hänsyn till arbetsmiljön exempelvis när man tar in anbud, tecknar avtal, projekterar, konstruerar och köper in varor och tjänster. Anbud kan till exempel utformas så att levererad utrustning och tillhandahållna tjänster uppfyller kraven enligt Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Det är också viktigt att ta hänsyn till att leverantörens/entreprenörens eget systematiska arbetsmiljöarbete är tillfredsställande.

ASM

24

Skriftliga riskbedömningar

Den skriftliga riskbedömningen avser de risker som kommer fram vid de regelbundna undersökningarna och i samband med planeringen av ändringar i verksamheten. De kan med fördel samordnas med handlingsplanen (10 §). Även de risker som avhjälps omedelbart behöver tas med i riskbedömningen. De utgör viktig information i det fortsatta systematiska arbetsmiljöarbetet.

Till 9 §

Allvarliga tillbud

Ett tillbud är en oönskad händelse som kunnat leda till ohälsa eller olycksfall. Allvarliga tillbud är händelser som i sig innebär stor fara för ohälsa eller olycksfall. Det behöver inte finnas någon fara för person i den aktuella situationen. Ett exempel är en explosion i en lokal där ingen vistas för tillfället.

Tillbud är ofta en följd av brister i arbetsmiljöarbetet.

Utredning

Utredningsskyldigheten gäller om det finns ett samband mellan det som hänt och förhållandena i arbetet. Det kan vara värdefullt att arbetsgivaren även utreder tillbud som inte är allvarliga.

Ofta har tekniska faktorer, mänskligt handlande, organisatoriska förhållanden och ledning av verksamheten samverkat, exempelvis till ett olycksfall. Arbetsgivaren bör därför, så långt det är praktiskt möjligt, ta reda på samtliga bakomliggande orsaker till det inträffade. Utredningen behöver göras grundligt och systematiskt. Den kan omfatta iakttagelser på arbetsplatsen, intervjuer med berörd personal och granskning av ritningar, uppgiftsfördelning, instruktioner och rutiner.

Utredningen bör fokuseras på händelsen och de förhållanden som lett fram till den. Den bör göras i förebyggande syfte och inte uppehålla sig vid skuldfrågan.

Sjukfrånvaro kan bero på ohälsa eller olycksfall som orsakats av förhållanden i arbetsmiljön. Det är därför viktigt att ta reda på om frånvaron har samband med arbetsförhållandena. En sammanställning av den totala sjukfrånvaron speglar ofta arbetsmiljön i verksamheten.

Årliga sammanställningar

Syftet med sammanställningarna är att underlätta bedömningen av risker i arbetet så att nya skador och tillbud kan förhindras.

AFS 2001:1

25

Det kan vara lämpligt att använda blanketten för anmälan av arbetsskada när anteckning om ohälsa och olycksfall skall göras. Även sådan ohälsa i arbetet som inte anmäls som arbetsskada behöver antecknas, liksom allvarliga tillbud. Dessa uppgifter kan ha stor betydelse för att förebygga senare ohälsa.

Kvinnor och män kan utsättas för olika risker i arbetet. Det är därför viktigt att särredovisa kvinnor och män i fråga om ohälsa, olycksfall och tillbud. Redovisningen kan visa att skilda åtgärder behövs.

Till 10 §

Åtgärder

När åtgärder skall vidtas är utgångspunkten de risker för ohälsa och olycksfall som kommit fram vid undersökningarna. Ofta behövs en prioritering utifrån hur allvarliga riskerna är. De kan ibland vara så allvarliga att arbetet måste avbrytas direkt.

Det är väsentligt att få bort eller minska riskerna ”vid källan”. Om en risk inte helt kan undvikas är det viktigt att arbetstagarna skyddas på annat sätt, exempelvis genom instruktioner, stöd och handledning eller personlig skyddsutrustning.

Olika lösningar kan ibland behöva prövas för att komma fram till lämpliga åtgärder. När det gäller till exempel negativ stress och ensidigt fysiskt arbete kan det ofta behövas ändringar i organisationen och genomförande av utbildning och träning för att få en tillfredsställande arbetsmiljö med meningsfulla och utvecklande arbetsuppgifter.

Handlingsplaner

De åtgärder som inte vidtas omedelbart, dvs. samma dag eller någon av de närmast följande dagarna, antecknas i en skriftlig handlingsplan eller förs in i en reviderad plan. Det är ofta praktiskt att ta upp riskerna i anslutning till åtgärderna.

Risker i arbetet som inte åtgärdas kan vara tecken på att arbetsmiljöarbetet fungerar dåligt.

Kontroll av genomförda åtgärder

För att förvissa sig om att riskerna åtgärdats bör arbetsgivaren, omedelbart eller så snart det går rent praktiskt, kontrollera resultatet. Om åtgärderna inte varit tillräckliga kan de behöva kompletteras. Även de nya åtgärderna kan skapa risker och behöver därför kontrolleras.

26

Till 11 §

Uppföljningsmetodik

Syftet med den årliga uppföljningen är att undersöka om arbetsmiljöarbetet bedrivs enligt föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Det kan behövas tätare uppföljning än en gång om året, till exempel efter en omorganisation och efter olycksfall och allvarliga tillbud.

Uppföljningen kan göras genom att innehållet i föreskrifterna och råden jämförs med det arbetsmiljöarbete som faktiskt bedrivs. Genom intervjuer med chefer, arbetsledare, andra arbetstagare och skyddsombud kan arbetsgivaren ta reda på om till exempel uppgiftsfördelningen fungerar bra.

Företagshälsovård

Till 12 §

Innebörden av företagshälsovård

Hälsan kan påverkas av en rad olika, ibland samverkande faktorer i arbetsmiljön. Även individuella faktorer har betydelse för hälsan. Enligt 3 kap. 2 b § arbetsmiljölagen avses med företagshälsovård en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Den skall ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. Inom företagshälsovården behövs därför breda kunskaper i till exempel arbetsorganisation, beteendevetenskap, ergonomi, medicin, rehabilitering och teknik.

Företagshälsovård kan upphandlas utifrån eller ordnas som en självständig del av företagets verksamhet. Det är viktigt att den är partsneutral. Det är angeläget att arbetstagarna och skyddsombuden får möjlighet att medverka vid upphandling av företagshälsovård liksom vid beslut om uppdragets utformning och genomförande. Frågor om företagshälsovård tas upp i skyddskommittén.

Anlitande av företagshälsovård

Företagshälsovården skall kunna utnyttjas av både arbetsgivare och arbetstagare. Det är lämpligt att den anlitas som en sammanhållen resurs och inte enbart till enstaka tjänster. Därmed säkras kontinuitet och en allsidig bedömning av arbetsmiljöförhållandena.

AFS 2001:1

27

Företagshälsovårdens expertkunskap är ofta nödvändig både när det gäller att undersöka och bedöma de fysiska och psykiska riskerna och när det gäller att föreslå åtgärder och medverka vid genomförandet. Företagshälsovården är också en viktig resurs när rehabiliteringsutredningar skall göras och vid arbetsanpassningsåtgärder för enskilda arbetstagare och grupper av anställda. Det gäller till exempel när det finns arbetstagare som är särskilt känsliga för risker i den aktuella arbetsmiljön.

Om det finns särskilda arbetsmiljöproblem kan det ibland vara ändamålsenligt att arbetsgivaren ansluter sig till en företagshälsovård med speciell branschkompetens.

Det kan ibland finnas behov av resurser som inte finns inom före-tagshälsovården. I dessa situationer kan arbetsgivaren behöva anlita annan sakkunnig hjälp.

Det är viktigt att arbetsgivaren samverkar med företagshälsovården. Arbetsgivaren har dock alltid kvar sitt ansvar för arbetsmiljön.

Kraven i bilaga 2 är en överföring av artiklar i direktiv 89/391/EEG.

28

Information från Arbetsmiljöverket

Andra aktuella regler

Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160)

Arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166)

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (till och med den 31 december 2000)

Arbetsmiljöverkets författningssamling (från och med den 1 januari 2001)

Övriga skrifter

Kom i gång med arbetsmiljöarbetet, ADI 540

En vägledning till systematiskt arbetsmiljöarbete, H347

––––––––––

Eftersom lagar, förordningar och föreskrifter ändras eller ersätts med andra författningar är det viktigt att hålla reda på vad som gäller. När lagar och förordningar ändras behåller de ofta sitt nummer i svensk författningssamling, SFS. Arbetsmiljölagen har till exempel SFS-numret 1977:1160, trots att den har ändrats många gånger sedan 1977.

För att få reda på hur den aktuella lageller förordningstexten ser ut kan man exempelvis via Internet gå in på www.lagrummet.gov.se och ta fram den senaste versionen av lagar och förordningar som man är intresserad av.

För att hålla sig uppdaterad om Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverkets föreskrifter kan det vara bra att regelbundet via Internet gå in på Arbetsmiljöverkets hemsida www.av.se och under ”Regler” kontrollera vilka föreskrifter som gäller för den aktuella verksamheten. Det går också att vända sig till Publikationsservice för att få upplysningar om vilka föreskrifter som är aktuella. De kan beställas från Arbetsmiljö-verket, Publikationsservice, Box 1300, 171 25 Solna. Fax: 08-735 85 55, tfn 08-730 97 00.

Notera att det kan finnas fel i dokument på Internet och att det är den tryckta texten som gäller rättsligt.

Arbetsplatsens utformning

Arbetsmiljöverkets författningssamling

AFS 2009:2

Arbetsplatsens utformningArbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

ISBN 978-91-7930-512-1ISSN 1650-3163

ARBETSMILJÖVERKET112 79 Stockholm, Telefon: 08-730 90 00E-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Falun(Dalarnas och Gävleborgs län)Gruvgatan 2Box 153791 24 FalunTel 023-457 00Fax 023-222 69e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Göteborg(Västra Götalandsoch Hallands län)Rosenlundsgatan 8Box 2555403 17 GöteborgTel 031-743 72 00Fax 031-13 50 60e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Härnösand(Västernorrlands ochJämtlands län)Brunnshusgatan 8871 32 HärnösandTel 0611-885 00Fax 0611-184 10e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Linköping(Östergötlands ochSödermanlands län)Kungsgatan 39 BBox 438581 04 LinköpingTel 013-37 08 00Fax 013-10 44 20e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Luleå(Norrbottens län)Köpmangatan 40 ABox 902971 27 LuleåTel 0920-24 22 60Fax 0920-24 22 99e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Malmö(Skåne län)Vattenverksvägen 47Box 21019200 21 MalmöTel 040-38 62 00Fax 040-12 64 07e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Stockholm(Stockholms, Uppsalaoch Gotlands län)Drottningholmsvägen 37Box 12295102 27 StockholmTel 08-475 01 00Fax 08-764 49 72e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Umeå(Västerbottens län)Riddaregatan 8Box 3012903 02 UmeåTel 090-17 07 00Fax 090-77 40 19e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Växjö(Kronobergs, Blekinge,Jönköpings och Kalmar län)Västra Esplanaden 9 A352 31 VäxjöTel 0470-74 80 00Fax 0470-482 64e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Örebro(Örebro, Värmlandsoch Västmanlands län)Fabriksgatan 20Box 1622701 16 ÖrebroTel 019-601 41 00Fax 019-26 09 39e-post: [email protected]

Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ursprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.

När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets- miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och all-männa råd.

Utgivare: Anna Middelman Elanders Sverige AB, 2009 245440

BESTÄLLNINGSADRESSYtterligare ex av denna föreskrift beställs från:Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, 112 79 Stock-holm Tfn 08-730 97 00. Telefax 08-735 85 55

AFS 2009:2

3


Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Allmänna krav. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Dagsljus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Belysning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Allmänna regler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Ljuskällor och belysningsanläggningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Luftkvalitet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Ventilation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Uteluft. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Tilluft. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Frånluft, återluft, cirkulationsluft och överluft . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Underhåll och funktionskontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Termiskt klimat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Buller och akustik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13El . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Installationer för vatten, avlopp, kyla och värme . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Inredning och utrustning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Golv, väggar och tak . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15Fönster, dörrar och portar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15Transportvägar, gångar och korridorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Trappor och fasta stegar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Varumottag, kajer och ramper. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Lastöppningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18Skyddsanordningar och nödutrustningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Skydd mot fall och ras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18Nödbelysning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18Skydd mot instängning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Skydd vid sammanstötning mot glasytor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Nöddusch och ögonspolningsanordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Varselmärkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Larm och utrymning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Utrymning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Nödbelysning för utrymning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Skyltning och markering för utrymning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Utrymningslarm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

AFS 2009:2

4

Särskilda risker vid brand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21Utrymningsplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Personalutrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Allmänt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Klädutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Omklädningsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Torkutrymme. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Tvätt och duschutrymme. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Toalettrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Matutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25Pausutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25Vilutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25Jourrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25Väntrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26Överliggningsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26Speciella krav för personalbodar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Drift och underhåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om arbetsplatsens utformning

Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28Ljus, ljud och luft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30Utrymning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31Regler och myndigheter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Kommentarer till enskilda paragrafer

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35Allmänna krav. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36Dagsljus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Belysning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

Allmänna regler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43Ljuskällor och belysningsanläggningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

Luftkvalitet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48Koldioxid som indikator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

Ventilation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50Uteluft. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50Tilluft. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51

AFS 2009:2

5

Frånluft, återluft, cirkulationsluft och överluft . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52Dragbänkar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55Sprutboxar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55Punktutsug. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55Dragskåp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56Underhåll och funktionskontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57Dragskåp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Säkerhetsbänk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59

Termiskt klimat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60Klimatområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60Klimat och hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60Mätning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61Drag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61Luftfuktighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62Lämpligt klimat. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

Buller och akustik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64El . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66Installationer för vatten, avlopp, kyla och värme . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66Inredning och utrustning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67Golv, väggar och tak . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68Fönster, dörrar och portar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69Transportvägar, gångar och korridorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71Trappor och fasta stegar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73Varumottag, kajer och ramper. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75Skyddsanordningar och nödutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Skydd mot fall och ras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76Nödbelysning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77Skydd mot instängning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77Skydd vid sammanstötning mot glasytor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77Nöddusch och ögonspolningsanordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77Varselmärkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78

Larm och utrymning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78Utrymning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78Nödbelysning för utrymning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79Skyltning och markering för utrymning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80Utrymningslarm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80Särskilda risker vid brand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82Utrymningsplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83

Personalutrymmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83Allmänt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83

AFS 2009:2

6

Klädutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86Omklädningsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87Torkutrymme. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89Tvätt- och duschutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89Toalettrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90Matutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91Pausutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92Vilutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93Jourrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94Väntrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94Överliggningsrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94Speciella krav för personalbodar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94

Drift och underhåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95Ordförklaringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97

Belysning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97Buller och akustik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98Ventilation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99Övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

Sakordsregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103

Information från Arbetsmiljöverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

AFS 2009:2

beslutade den 23 september 2009.

Arbetsmiljöverket föreskriver med stöd av 8 § arbetsmiljöförordningen (9:66) följande.

Tillämpningsområde1 § Dessa föreskrifter gäller utformning och underhåll av arbetsplatser, förbindelseleder och personalutrymmen enligt följande.

A. Arbetsplatser som finns i eller i anslutning till byggnadsverk och arbetsbodar eller på andra ställen inom en verksamhets område utom

− arbetsplatser i transportmedel,− arbetsplatser i anläggningar som är avsedda för försvarsmakten och

som normalt endast används vid krigs eller beredskapstillstånd och− arbetsplatser under fältmässiga övningar inom Försvarsmakten.För arbetsplatser inom byggnads och anläggningsindustrin och utvin

ningsindustrin gäller bestämmelserna i 2–9, 6–33, 35–3, 5–89 och 4–5 §§ endast i färdigställda utrymmen och i bodar. Paragraferna om belysning 0–5 §§, buller 34 § och varselmärkning 4 § gäller även i icke färdigställda ”utrymmen”.

B. Förbindelseleder som finns i eller i anslutning till byggnadsverk och bodar eller på andra ställen inom en verksamhets område utom

− förbindelseleder i transportmedel, − förbindelseleder i anläggningar som är avsedda för Försvarsmakten

och som normalt endast används vid krigs eller beredskapstillstånd och– förbindelseleder under fältmässiga övningar inom Försvarsmakten.

C. Personalutrymmen oavsett var dessa finns utom– personalutrymmen i anläggningar som är avsedda för Försvarsmakten

och som normalt endast används vid krigs eller beredskapstillstånd och– personalutrymmen under fältmässiga övningar inom Försvarsmakten.

Jfr rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatser (EGT nr L393, 30.2.989, s. Celex 389 L 0654).

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning;

Utkom från trycketden 8 oktober 2009

AFS 2009:2

8

Definitioner2 § I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angivna betydelser.

Arbetsbod tillfälligt uppställd bod, vagn, container eller likvärdig anordning som inretts för att tjäna som arbetsutrymme,

Arbetslokal utrymme inomhus som omfattar en eller flera arbetsplatser för stadigvarande arbete,

Arbetsplats varje plats inne eller ute där arbete utförs stadigvarande eller tillfälligt,

Arbetsställe sammanfattande term för ett avgränsat område med arbetsplatser inomhus och utomhus, förbindelseleder och personalutrymmen inom vilken arbetsgivare i och för sin verksamhet bedriver arbete,

Belysning artificiell belysning, dock ej nödbelysning,Bod samlingsbegrepp för arbetsbod och personalbod,Byggnadsverk sammanfattande term för byggnad och annan anlägg

ning,Förbindelseled med förbindelseled avses passage, kommunikations

led, väg som förbinder två punkter både inomhus och utomhus,

Personalbod tillfälligt uppställd bod, vagn eller likvärdig anordning som inretts för att tjäna som personalutrymme,

Personalutrymme klädutrymme, omklädningsrum, torkutrymme, tvättutrymme, duschutrymme, toalettrum, matutrymme, pausutrymme, vilutrymme, jourrum, väntrum och överliggningsrum,

Tillträdesled synonym till tillträdesväg, väg fram till något t.ex. en entré/ingång eller till ett fläktaggregat på tak,

Fältmässigövning sådan övning och utbildning under fältmässiga förhållanden som syftar till att personal och förband ska kunna verka under krigsliknande förhållanden inom Försvarsmakten.

Allmänna krav3 § Byggnader och andra anläggningar ska så långt det är praktiskt möjligt vara placerade på ett sådant sätt i förhållande till omgivande mark att trans

AFS 2009:2

9

porter, markskötsel, fasadarbeten och liknande kan utföras med betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall.

4 § Arbetsplatser, arbetslokaler och personalutrymmen ska ha en, med hänsyn till verksamheten, tillräcklig area och fri höjd samt vara lämpligt förlagda, utformade och inredda.

5 § Arbetsplatser, arbetslokaler och personalutrymmen ska vara lätt och säkert tillgängliga och ha lämpliga samband med varandra.

6 § Arbetsplatser, arbetslokaler och personalutrymmen ska, om det behövs, vara tillgängliga för och kunna användas även av arbetstagare med funktionsnedsättning.

7 § Golv, trappsteg, lastkajer och lastbryggor samt markbeläggningen på utomhusarbetsplatser ska vara utförda så att halkrisken är liten och, där det behövs, så att ytskiktet motverkar halkning.

8 § En särskild lokal, avskild från övriga lokaler, ska i regel ordnas för arbetsprocesser som medför särskilda risker för ohälsa eller olycksfall. Detsamma gäller arbetsprocesser där det finns särskilda risker för brand eller explosion.

Dagsljus9 § Vid stadigvarande arbetsplatser, i arbetslokaler och personalutrymmen som är avsedda att vistas i mer än tillfälligt, ska det normalt finnas tillfredsställande dagsljus och möjlighet till utblick.

BelysningAllmänna regler

10 § Belysningen ska planeras, utföras och underhållas samt undersökas och bedömas i den omfattning som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

11 § Belysningen ska anpassas till de arbetandes olika förutsättningar och de synkrav som arbetsuppgifterna ställer. Belysning ska ha en för den en

AFS 2009:2

0

skilde lämplig fördelning och riktning. Bländning ska undvikas så långt det är möjligt.

12 § Belysningen och arbetsplatsens utformning ska vara sådana att man med tillfredsställande säkerhet och utan onödiga anpassningssvårigheter kan förflytta sig mellan eller i olika lokaler eller arbetsområden med skilda belysningsförhållanden.

Ljuskällor och belysningsanläggningar

13 § En ljuskällas återgivning av färger ska vara lämplig för arbetsuppgiften. Belysning ska vara utformad så att varningsskyltar, nödstoppsdon och liknande är lätta att uppfatta.

14 § Belysningen ska vara utformad så att besvärande flimmer inte uppstår. Exponeringen för UVstrålning från belysning ska vara så låg att riskerna för ohälsa elimineras eller reduceras till ett minimum.

15 § Åtgärder ska vidtas för att förhindra att olycksfall inträffar på grund av att rörliga maskindelar, arbetsobjekt eller liknande föremål skenbart verkar röra sig långsamt eller stå stilla när de betraktas i periodiskt varierande belysning.

Luftkvalitet16 § Lokaler som innehåller arbetsplatser eller personalutrymmen ska vara så ordnade och ha sådana ventilationssystem för luftväxling och uppfångande av luftföroreningar som alstras i lokalerna, att luftkvaliteten i vistelsezonen är tillfredsställande. Luftväxlingen ska ordnas så att spridning av luftföroreningar begränsas.

I lokaler där luftföroreningar huvudsakligen uppkommer genom personbelastning kan koldioxidhalten användas som en indikator på om luftkvaliteten är tillfredsställande. I sådana lokaler ska en koldioxidhalt under 000 ppm (miljondelar) eftersträvas.

AFS 2009:2

VentilationUteluft

17 § Uteluft ska tillföras arbetslokaler och personalutrymmen i tillräcklig mängd.

18 § Uteluftsintag ska vara lämpligt placerade med hänsyn till uteluftens föroreningshalt och temperatur samt avluftsöppningarnas placering.

Tilluft

19 § Tilluft till lokaler som innehåller arbetsplatser eller personalutrymmen ska vara så fri från luftföroreningar som är praktiskt möjligt. Tilluftens halt av luftföroreningar ska vara väsentligt lägre än de hygieniska gränsvärdena där sådana finns.

20 § Luft ska tillföras på det sätt som i varje särskilt fall är lämpligt, och så att besvärande drag inte uppstår. Om det behövs, ska luften vara förvärmd, renad eller behandlad på annat sätt.

Frånluft, återluft, cirkulationsluft och överluft

21 § Ventilationssystem med återluft får installeras endast om en särskild utredning har visat att de är lämpliga. Återluftsföring ska normalt kunna stängas av helt.

22 § Frånluft som återförs till arbetslokaler eller personalutrymmen som återluft eller cirkulationsluft ska renas så att den tillförda luften normalt uppfyller kraven på tilluftskvalitet enligt 9 §.

Om frånluft från processventilation används som återluft eller cirkulationsluft ska eventuellt genomsläpp av luftföroreningar som beror på bristande funktion i någon reningsanordning snabbt kunna konstateras, om det behövs med hjälp av instrument. Frånluften ska då föras till en annan reningsanordning eller direkt till det fria eller så ska processen eller hanteringen stoppas.

23 § Överluft får endast föras till lokaler med lägre krav på luftkvaliteten än i den lokal varifrån luften tas.

AFS 2009:2

2

24 § Föroreningar från process, hantering eller dylikt får inte via återluft eller överluft föras till lokaler där sådan förorening normalt inte alstras.

Frånluft som innehåller – ämnen som är upptagna i grupp A eller B i bilaga 3 till Arbetsmiljö

verkets föreskrifter om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar,

– biologiska agens i riskklass 3 eller 4 enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet eller

– svetsrök från fast installerat utsugfår inte återföras via återluft eller cirkulationsluft.

25 § Processventilation ska finnas där föroreningskällan så kräver. Den ska vara effektiv och utformad efter hur farlig luftföroreningen är. Den ska vara fast installerad vid arbetsplatser där processventilation behövs mer än tillfälligt och där arbetet så medger. I annat fall ska mobilt utsug användas.

För dragskåp ska fronthastigheten vara lägst 0,5 m/s i lucköppningen när ett arbete eller en process som alstrar luftföroreningar pågår. I övriga fall räcker det med ett grundflöde.

26 § I lokaler där processventilation är en förutsättning för att skadliga halter av föroreningar i vistelsezonen inte ska uppstå, ska eventuella fel i ventilationssystemets funktion visas av ett kontrollsystem.

Om exponering för en luftförorening kan orsaka livsfara eller allvarlig skada ska kontrollsystemet även bestå av larm. Larmet ska vara akustiskt eller visuellt eller vid behov bådadera.

Underhåll och funktionskontroll

27 § För ventilationssystem ska det finnas skriftliga drift- och underhålls- instruktioner på svenska. Drift och underhållspersonal ska ha tillräcklig kunskap om ventilationssystemet samt ha tillgång till instruktionerna. Instruktionerna ska enbart gälla för det aktuella ventilationssystemet.

28 § Ventilationssystem ska kontrolleras och underhållas regelbundet. Nyinstallerade ventilationssystem ska kontrolleras så att de fungerar på avsett sätt innan de tas i bruk. Kontroll och underhåll ska dokumenteras. Dokumentationen ska finnas tillgänglig vid anläggningen.

AFS 2009:2

3

Dragskåpets ventilation inklusive dess kontrollsystem ska kontrolleras minst en gång per år så att det fungerar på avsett sätt.

Termiskt klimat29 § Lokaler som innehåller arbetsplatser eller personalutrymmen ska ha lämpligt termiskt klimat. Klimatet ska vara anpassat till arbetets art, om arbetet är lätt eller tungt och om det är rörligt eller utförs stillasittande.

Om det av produktionstekniska skäl är omöjligt att skapa ett lämpligt termiskt klimat i hela lokalen, ska ett lämpligt klimat eftersträvas i de delar av lokalen där arbete i huvudsak bedrivs. Om detta inte kan ordnas måste andra åtgärder vidtas för att minska risken för ohälsa och olycksfall.

Arbetsplatser utomhus ska så långt som möjligt vara utformade så att de arbetande skyddas mot väder och vind.

30 § Värmeinstallationer ska i regel finnas i varje lokal där arbete utförs året runt. I sådana lokaler, där det skäligen inte kan fordras uppvärmningsanordningar eller uppvärmning av hela lokalen, ska arbetsplatser med stillasittande eller annat fysiskt mindre ansträngande arbete placeras i uppvärmda utrymmen.

31 § Om en permanent arbetsplats är placerad nära en dörr eller en port till det fria eller till en lokal med väsentligt annan temperatur ska det normalt finnas ett skydd mot besvärande drag.

Buller och akustik32 § Arbetsplatser, arbetslokaler och personalutrymmen ska vara lämpligt utformade och inredda med hänsyn till deras ändamål, ljudegenskaper och förekommande bullerkällor. De ska planeras, disponeras och isoleras mot omgivningen så att bullerexponeringen reduceras till lägsta praktiskt möjliga nivå och så få som möjligt utsätts för buller.

33 § Installationer ska vara utförda och underhållas så att de alstrar och överför så lite buller som är praktiskt möjligt till arbetsplatser, arbetslokaler och personalutrymmen.

34 § Vid ingångarna till lokaler, utrymmen eller andra platser där det finns risk för hörselskada, ska det finnas en väl synlig påbudsskylt med symbolen för ”Hörselskydd måste användas”.

AFS 2009:2

4

El35 § Elektriska system ska utformas så att de inte orsakar skada eller ger upphov till ohälsa. Stadigvarande arbetsplatser ska normalt inte placeras i omedelbar närhet av elektriska anläggningar där höga strömstyrkor eller höga spänningar förekommer.

Elektriska installationer ska utföras så att placeringen av uttag, kapslingen av material och liknande medger en god arbetsmiljö.

Installationer för vatten, avlopp, kyla och värme36 § Tappställen för varmt och kallt vatten ska finnas där det behövs för verksamheten. Det ska vara möjligt att tvätta händerna i anslutning till arbetsplatsen om verksamheten så kräver. Vid duschar ska varmvattensystemet utformas så att risken för tillväxt och spridning av legionellabakterier förhindras.

Dricksvatten ska tillhandahållas på ett hygieniskt sätt och inom ett avstånd som är rimligt med hänsyn till verksamhetens art. Tappställen med icke drickbart vatten ska vara tydligt märkta så att de inte förväxlas med tappställen för dricksvatten.

Vid arbetsplats där det finns särskilt stor risk för brännskador ska det finnas tillgång till kallt rinnande vatten på kort avstånd.

Golv som behöver spolas eller av andra skäl behöver avrinning ska normalt ha golvbrunn och lämplig lutning mot denna. Om det behövs ska det finnas golvgrop eller golvränna med brunn. Golvbrunnar ska vara åtkomliga för rensning.

Över golvgropar och större golvrännor där gångtrafik förekommer ska det finnas halksäkra golvgaller som är lätta att lyfta upp. De ska vara utformade så att de inte ger återstänk när stora mängder vätska töms ut.

Redskap för att lyfta golvgaller ska finnas lätt tillgängliga.

37 § Rörledningar och andra installationer ska vara placerade och utförda så att risken för kyl och brännskador undviks. Kalla och heta ytor ska, om det behövs för att förhindra risk för skada, vara isolerade eller ha skydd mot oavsiktlig beröring.

Inredning och utrustning38 § Inredning och utrustning ska väljas med hänsyn till de arbetandes olika förutsättningar och de krav arbetsuppgifterna ställer. Den som i huvudsak arbetar stående eller gående ska ha möjlighet att sätta sig.

AFS 2009:2

5

39 § Risker för ohälsa och olycksfall ska beaktas vid val och placering av inredning och utrustning.

Golv, väggar och tak40 § Golv ska vara fasta och stabila och ha en för verksamheten lämplig svikt. De får inte ha farliga eller olämpliga upphöjningar, hål eller lutningar. Kalla och heta ytor på golv och väggar ska vid behov isoleras.

41 § I lokaler med arbetsplatser och personalutrymmen där särskild fara uppstår om personer eller föremål laddas upp elektrostatiskt ska golvbeläggningen, där det behövs, vara utförd av material som leder bort statisk elektricitet.

42 § Ytskikten på golv, väggar och innertak ska kunna förnyas. Golv, väggar och innertak ska utan svårighet kunna rengöras i den omfattning och på det sätt som verksamheten kräver.

Fönster, dörrar och portar43 § Fönster och lanterniner ska vid behov ha anordningar eller vara utförda så att solinstrålning kan avskärmas.

44 § Fönster som är öppningsbara ska kunna manövreras på ett säkert sätt. De får i uppställt läge inte medföra särskild risk för olycksfall.

45 § Fönster och andra glasytor ska vara utförda på ett sådant sätt eller ha sådana anordningar att de kan rengöras på ett säkert och ergonomiskt lämpligt sätt.

46 § Dörrar och portar ska vara lämpligt anordnade vad gäller antal, placering, storlek och utförande.

47 § Pendeldörrar och pendelportar ska vara genomsiktliga eller ha en lämpligt placerad och utformad siktruta utifrån risken för sammanstötningar.

48 § Portar som öppnas genom att höjas ska vara säkrade så att de inte faller eller stängs oavsiktligt. De ska vara lätta att öppna även inifrån.

AFS 2009:2

6

Skjutdörrar och skjutportar ska vara säkrade så att de inte spårar ur och välter.

49 § Dörr för gående ska finnas i omedelbar närhet av varje port som är avsedd för fordonstrafik, om det inte är riskfritt för gående att passera genom porten. Sådana dörrar för gående ska vara tydligt markerade och får inte blockeras.

50 § På båda sidor om portar ska det finnas avvisare eller räcken till skydd för de gående om det behövs på grund av trafiken.

Transportvägar, gångar och korridorer51 § Transportvägar för tyngre transporter ska normalt vara utformade så att de medger transporter på hjul.

52 § Transporter mellan olika plan ska kunna ske med hiss eller annan lämplig lyftanordning om de är så tunga eller förekommer så ofta att manuella lyft, bärande eller annan manuell hantering medför risk för ohälsa genom olämplig belastning eller risk för olycksfall.

53 § Förbindelseleder för gångtrafik eller gods ska dimensioneras efter antalet arbetstagare och verksamhetens art.

54 § Om både fordons- och gångtrafik förekommer på förbindelselederna ska det finnas ett tillräckligt säkerhetsavstånd mellan gående och fordonstrafik.

Ett tillräckligt stort fritt utrymme ska finnas mellan vägen för fordonstrafik och dörrar, portar, övergångsställen, korridorer och trappor så att fara för gående undviks.

Vid hörn ska gångtrafiken vara avskild från fordonstrafiken. Där det behövs ska det finnas en trafikspegel.

55 § För att skydda dem som arbetar ska förbindelselederna vara tydligt markerade där det behövs.

56 § Enstaka trappsteg liksom trösklar i korridorer och gångar ska normalt inte förekomma.

AFS 2009:2

Trappor och fasta stegar57 § Trappor ska vara betryggande ur skyddssynpunkt och dimensionerade efter antalet som arbetar och verksamhetens art.

58 § Mellan en dörr och en nedåtgående trappa eller ett enstaka trappsteg ska det finnas ett trapplan som är tillräckligt stort utifrån risken för fall.

59 § För tillträde till plattformar, balkonger och liknande utrymmen ska det finnas en fast uppstigningsanordning. I första hand ska en trappa väljas.

En fast stege som är högre än 6 m ska ha skydd som hindrar fall.

Varumottag, kajer och ramper60 § Till arbetsplatser och arbetslokaler ska det när det behövs finnas varumottag. Dessa ska vara så placerade och anordnade och hållas i sådant skick att varorna kan hanteras på ett för kroppen skonsamt sätt för dem som levererar och tar emot varor.

Vid varumottag ska det finnas tillräckligt med uppställningsplats för gods och lastbärare. Där det behövs ska det finnas en lastkaj.

61 § Lastkajer ska vara placerade och utformade så att angränsande trafik och gångtrafik inte utsätts för fara.

62 § Lastkajer ska ha tillräckligt utrymme för arbete och gods och vara avpassade till arbetets art, omfattning och utrustning. De ska ha minst en tillträdesled från marken, normalt en trappa med ledstång.

Vid kanter, där det finns risk för att fordon störtar ned, ska lastkajer ha avkörningsskydd om sådana inte hindrar hanteringen av gods. Avkörningsskyddens höjd ska vara minst 0,3 meter. Skydden ska vara varningsmarkerade och så utförda att de hindrar nedstörtning av fordon som oavsiktligt körs eller glider mot dem.

63 § Lastkajer utomhus intill en byggnad ska normalt ha tak som skyddar mot nederbörd och snöras. Lastkajer ska där det behövs ha lämplig lutning så att vatten kan rinna av.

64 § Om en lastkaj finns inomhus ska det när det behövs finnas en anordning som för bort avgaser från fordon.

AFS 2009:2

8

Lastöppningar65 § Öppningar i golv ska så långt som möjligt undvikas. Där det ändå måste finnas en öppning i golvet ska denna inte vara placerad framför dörrar och portar, i gångar eller transportvägar och nära platser där någon vistas under arbetet.

66 § Lastöppningar i väggar får inte placeras ovanför en dörr eller en port eller ett oskyddat fönster om det finns risk för att gods faller ned.

Skyddsanordningar och nödutrustningarSkydd mot fall och ras

67 § Lastöppningar i väggar ska ha ändamålsenliga skyddsanordningar mot fall och ras. Ytterdörrar och portar ska, om det behövs, ha skyddstak mot snöras och nedfallande istappar.

Plattformar, avsatser, trappor, balkonger, förbindelsebryggor och liknande ska ha skydd mot fall. Trappor ska normalt ha räcken och ledstänger.

Öppningar i golv ska ha skyddsräcken, lucka, skyddstäckning eller motsvarande skyddsanordning mot fall.

Takytor med låg bärighet och som kan beträdas, såsom glas och plastytor, ska normalt ha skyddsräcken.

68 § Öppna bassänger, kar och liknande anordningar som innehåller ett farligt ämne eller på annat sätt innebär särskild fara och vars överkant ligger mindre än 0,8 m över golvnivån ska omges med ett skyddsräcke eller ha skyddstäckning.

69 § Ett skyddsräcke ska utformas så att det begränsar fallrisken. Det ska vara utfört så att det hindrar fall över, genom eller under räcket.

Ett räcke ska i regel vara fast. Om det är löstagbart, fällbart eller vridbart ska det lätt kunna återföras i skyddsläge och säkras.

Ett skyddsräcke ska vara dimensionerat för den belastning det kan antas bli utsatt för.

Nödbelysning

70 § Nödbelysning av tillräcklig styrka ska finnas i sådana arbets- och förvaringslokaler där de som arbetar är speciellt utsatta för risker i händelse av fel på den ordinarie belysningen.

mlt

Highlight

AFS 2009:2

9

Skydd mot instängning

71 § Skydd mot instängning ska finnas i arbets- och förvaringslokaler där de som arbetar är speciellt utsatta för risker om de blir instängda.

Dörrar till kyl och frysrum ska kunna öppnas inifrån. Vid dörrar till kyl eller frysrum där temperaturen är under –5 °C ska det finnas en tillförlitlig, inifrån lätt åtkomlig och synlig ljus och signalanordning. Den ska vara placerad ca 0,5 m över golv, och kunna användas för att ge signal till ett ställe varifrån hjälp kan erhållas. Den ska vara märkt ”Nödsignal”.

Skydd vid sammanstötning mot glasytor

72 § Glasytor i dörrar, fönster och väggar ska antingen ha lämpligt skydd eller vara så utförda och ha sådan hållfasthet att skärskador kan undvikas.

Genomsynliga dörrar, portar och väggpartier ska, där det behövs, vara markerade så att de är lätta att upptäcka och så att sammanstötning undviks.

Nöddusch och ögonspolningsanordning

73 § En lättåtkomlig nöddusch ska finnas vid verksamheter där det finns risk att bli översköljd av ämnen som kan skada huden eller lätt tas upp genom denna samt där det finns risk för brand i kläderna.

En lättåtkomlig ögonspolningsanordning ska finnas vid verksamheter där det finns risk för stänk av ämnen som kan skada ögonen. Ögonspolningsanordningen ska normalt vara fast ansluten och kunna ge tempererat vatten.

Varselmärkning

74 § Varselmärkning ska användas då risker inte kan undvikas eller begränsas tillräckligt mycket genom allmänna tekniska eller arbetsorganisatoriska skyddsåtgärder.

Riskområden ska alltid vara tydligt markerade.

Larm och utrymningUtrymning

75 § Det ska finnas sådana möjligheter till utrymning som är betingade av byggnadens, lokalens, arbetsplatsens och verksamhetens art.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2009:2

20

I händelse av fara ska alla arbetsplatser och personalutrymmen kunna utrymmas innan kritiska förhållanden uppstår.

Antalet utrymningsvägar samt deras fördelning och kapacitet ska vara avpassade efter arbetsplatsernas användning, utrustning och storlek och efter det största antal människor lokalen är avsedd för. I regel ska det finnas minst två av varandra oberoende utrymningsvägar.

Utrymningsvägar ska så direkt som möjligt leda ut i det fria eller till annan säker flyktplats.

76 § Utrymningsvägar samt vägar och dörrar till utrymningsvägar ska vara lätt tillgängliga och hållas fria från hinder.

Vid placering av tekniska anordningar, inredning och material ska utrymningsvägarnas tillgänglighet beaktas.

77 § Dörrar och grindar för utrymning ska normalt vara utåtgående i utrymningsriktningen.

Skjutdörrar och roterdörrar som enbart är avsedda för utrymning är inte tillåtna.

Dörrar till eller i en utrymningsväg ska vara lätta att öppna. De får inte vara så låsta eller reglade att utrymning försvåras.

78 § På arbetsplatser som annars skulle vara mycket svåra att utrymma, ska särskilda åtgärder vidtas som säkerställer möjligheterna till utrymning.

Nödbelysning för utrymning

79 § Utrymningsvägar som kräver belysning för att en säker utrymning ska vara möjlig ska ha nödbelysning som lyser upp dem tillräckligt vid strömavbrott.

Skyltning och markering för utrymning

80 § Skyltar och andra vägledande markeringar för utrymning ska finnas, om det inte är uppenbart att de inte behövs. Om det behövs ska vägledande markeringar vara belysta eller genomlysta.

Skyltar och andra markeringar ska placeras på lämpliga ställen och ha ett varaktigt utförande.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2009:2

2

81 § Utrymningsvägar ska vara markerade på golvet om det finns risk för att de annars kan bli blockerade. Detsamma gäller för vägar till utrymningsvägar.

82 § Platser för brandsläckningsutrustning som inte är automatisk ska markeras med skyltar på lämpliga ställen.

Utrymningslarm

83 § För byggnader och andra anläggningar med arbetsplatser och arbetslokaler där brand, utströmmande gas, syrebrist eller liknande innebär risk för olycksfall eller akut ohälsa ska det finnas detektorer och larmanordningar i den omfattning som är nödvändig med hänsyn till byggnadsverkets storlek och användning. Hänsyn ska även tas till den utrustning som finns där, liksom till de fysikaliska och kemiska egenskaperna hos förekommande ämnen och produkter, arbetsplatsernas läge och det största antal människor som lokalen eller området är avsett för.

En larmanordning behövs dock inte där riskerna för olycksfall eller akut ohälsa är små eller där en larmanordning av annan anledning uppenbarligen inte är nödvändig för personalens säkerhet och hälsa.

84 § Larmanordningar ska avge signaler som kan uppfattas av alla som berörs av faran.

Processignaler eller andra förekommande signaler ska ha sådan karaktär att de inte förväxlas med en larmsignal.

85 § Larmsignaler ska kunna utlösas manuellt. Om det behövs ska det finnas en anordning som automatiskt utlöser en larmsignal vid brand, utströmmande gas, syrebrist eller liknande.

86 § Larmanordningar ska underhållas väl och kontrolleras minst en gång per kvartal.

Särskilda risker vid brand

87 § Särskilda åtgärder ska vidtas för att underlätta utrymning i byggnader och andra anläggningar med arbetsplatser och arbetslokaler där en brand kan få en så snabb spridning eller medföra en sådan snabb rökutveckling att utrymning väsentligt försvåras. Om det behövs ska en automatisk brandsläckningsanordning installeras.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2009:2

22

Brandsläckningsutrustning som inte är automatisk ska vara lätt att komma åt och använda.

88 § I utrymmen där utlöst släckmedel från en automatisk släckningsanordning innebär risk för kvävning eller ohälsa för personalen, ska särskilda åtgärder vidtas som skyddar mot sådana risker.

Utrymningsplan

89 § I byggnader och andra anläggningar ska det, i den omfattning som behövs och på lämpligt belägna platser, finnas anslag med utrymningsplan. Planen ska visa utrymningsvägar, ange hur räddningstjänsten och annan erforderlig hjälpinsats larmas och, när detta är aktuellt, visa var manuella larmutlösningsdon och larmtelefon är placerade samt ange plats för återsamling.

Utrymningsplaner behövs dock inte för arbetsställen vars storlek, läge och överskådlighet är sådan att en utrymningsplan uppenbarligen saknar betydelse för personalens säkerhet vid en utrymning.

Personalutrymmen Allmänt

90 § Antalet personalutrymmen samt deras placering, storlek och inredning ska vara anpassat till

a) arbetets natur och varaktighet,b) det antal arbetstagare som regelbundet sysselsätts på arbetsstället och

som normalt kan beräknas använda utrymmena samtidigt samt c) arbetstagarnas fördelning på kön.

91 § I personalutrymmen får det inte finnas inredning eller föremål som påtagligt försämrar utrymmets funktion. Ett personalutrymme får inte användas för verksamhet som försämrar användbarheten som personalutrymme.

92 § Arbetstagare som förvarar personliga värdesaker på arbetsstället ska ha tillgång till ett utrymme som har eller kan förses med lås.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2009:2

23

Klädutrymme

93 § Arbetstagare ska ha tillgång till utrymmen för förvaring av privata kläder och, när det behövs, arbetskläder. Kläderna ska kunna förvaras så att de inte smutsas ned eller skadas och så att risken för stöld motverkas. Om arbetet är smutsande eller svettdrivande ska det finnas skilda förvaringsplatser för privata kläder och arbetskläder.

I eller i anslutning till omklädningsrum eller andra utrymmen för omklädning samt i andra klädutrymmen ska det finnas tillräcklig plats för klädförvaring för de arbetstagare som samtidigt behöver förvara sina kläder där.

94 § Om det finns risk för ohälsa eller besvär genom att smitta, hälsofarligt ämne eller stark lukt överförs från arbetskläder eller skyddskläder till privata kläder ska privata kläder kunna förvaras åtskilda från arbetskläder och skyddskläder.

Vid arbeten där utöver vanliga arbetskläder även särskilda skyddskläder används mot smitta eller annan hälsofara ska det finnas särskilda utrymmen för förvaring av dessa skyddskläder.

Omklädningsrum

95 § Arbetstagare som utför smutsande eller svettdrivande arbete eller annat arbete där verksamheten kräver att ombyte sker på arbetsstället ska ha tillgång till omklädningsrum eller annat lämpligt utrymme för omklädning. Om det behövs ska det finnas skilda omklädningsrum för privata kläder och arbetskläder eller skyddskläder.

96 § Omklädningsrum ska vara skilda för män och kvinnor om de behöver använda rummen samtidigt. Detta gäller dock inte omklädningsrum som avses i 95 §, om det av något kön finns endast en arbetstagare. I sådant fall ska det ändå ordnas en lämplig plats för ombyte och klädförvaring för den arbetstagaren.

97 § I omklädningsrum ska det finnas tillräcklig plats för ombyte för det antal arbetstagare som hänvisas dit samtidigt.

Det ska även finnas sittplatser för så många personer som normalt behöver sitta samtidigt. I eller nära omklädningsrum och andra klädutrymmen ska det finnas speglar i tillräckligt antal.

AFS 2009:2

24

Torkutrymme

98 § Om arbetskläder eller skodon lätt kan bli våta under arbetet, ska det finnas möjlighet att torka dem i eller i närheten av klädutrymmet. När det behövs ska det i närheten av omklädningsrummen finnas utrustning för att spola stövlar.

Tvätt- och duschutrymme

99 § På arbetsställen ska det finnas tvättplatser med tillräcklig mängd varmt och kallt vatten.

100 § På arbetsställen, där arbetet är smutsande eller svettdrivande, ska det finnas tillgång till dusch. Om fler än fyra arbetstagare arbetar samtidigt med sådant arbete ska tvättplats och dusch finnas i ett särskilt tvättrum i anslutning till omklädningsrummen. Kravet på dusch gäller dock inte på arbetsställen där det med hänsyn till omständigheterna inte är rimligt att installera en sådan.

På arbetsställen, där arbetet medför risk för smitta eller utförs med starkt luktande ämne, allergent ämne eller annat hälsofarligt ämne, ska det dock alltid finnas tillgång till dusch. Tvättplats och dusch ska vid sådant arbete finnas i ett särskilt tvättrum i anslutning till omklädningsrummen.

Tvättplats och dusch ska vara skilda för män och kvinnor, om de behöver använda dessa utrymmen samtidigt.

101 § Antalet tvättplatser och duschar ska vara tillräckligt med hänsyn till arbetets art samt den tid som behövs för att tvätta sig. Vid tvättplatsen ska det finnas tillräckligt utrymme. Vid tvätt- och duschplatser ska det finnas rengöringsmedel och i erforderlig omfattning handdukar eller torkanordningar.

Toalettrum

102 § På arbetsställen ska det finnas tillräckligt antal toaletter för de arbetstagare som arbetar samtidigt.

103 § Toalettrummen ska vara tillräckligt stora och avskilda och ha låsbar dörr.

I toalettrummet eller i anslutning till detta ska finnas en tvättplats. Toalettrum ska normalt inte stå i direkt förbindelse med matutrymme.

AFS 2009:2

25

Matutrymme

104 § Arbetstagare ska under matraster eller måltidsuppehåll kunna äta under tillfredsställande förhållanden. Det ska normalt ske i en personalrestaurang, en annan restaurang, ett matrum eller ett matutrymme. För den som genomgår utbildning godtas dock även andra lämpliga utrymmen.

105 § Arbetstagare som äter medhavd mat ska ha tillgång till ett matrum eller plats i en personalrestaurang. På arbetsställen där högst fyra arbetstagare arbetar samtidigt får det i stället för matrum finnas ett avskilt matutrymme i arbetslokalen eller i ett klädrum med klädskåp om arbetet inte är smutsande, medför risk för smitta eller utförs med hälsofarligt eller starkt luktande ämne. Nära platsen där medhavd mat intas ska det finnas uppvärmningsanordning, kylskåp, förvaringsutrymmen, uppsamlingskärl för avfall, tillgång till varmt och kallt vatten och möjlighet att diska. Sittplatser ska ha ryggstöd.

Pausutrymme

106 § Arbetstagare ska kunna tillbringa pauser i arbetet på lämplig plats. Om det behövs ska ett särskilt pausutrymme ordnas.

Vilutrymme

107 § På arbetsställen ska det finnas eller vara lätt att ställa i ordning en lämplig vilplats för tillfällig vila, vid t.ex. illamående eller huvudvärk. Detta gäller dock inte där endast några få arbetstagare sysselsätts samtidigt. På större arbetsställen ska vilplatsen i regel inrymmas i ett särskilt vilrum.

108 § En vilplats ska vara bekväm, ostörd och ha sådan storlek att det går att vila liggande. Ett vilrum ska ha lämplig inredning och utrustning.

Jourrum

109 § För arbetstagare som har jourtjänst ska det finnas ett jourrum. Rummet ska ligga så nära huvudarbetsplatsen för jourtjänsten som det är praktiskt möjligt.

110 § Jourrum ska vara ostört placerade samt ha sådan storlek och inredning att arbetstagare får erforderlig vila. De ska vara utförda som enkelrum.

AFS 2009:2

26

I närheten av jourrum ska det finnas möjlighet att värma och äta mat. Toalett och dusch ska finnas nära rummet.

Väntrum

111 § På arbetsställen där längre väntetid normalt förekommer för arbetstagarna ska det finnas ett särskilt väntrum, om inte något annat lämpligt utrymme finns att tillgå.

I väntrum ska i erforderlig utsträckning finnas bord och sittplatser med ryggstöd. I eller invid väntrum ska det finnas klädhyllor för ytterkläder och tillgång till dricksvatten. Toalett ska finnas nära väntrum.

Överliggningsrum

112 § För arbetstagare inom kommunikationsväsendet som i arbetet tidtabellsbundet reser till samma ort och uppehåller sig där vid tid för vila ska det finnas överliggningsrum. Sådana rum ska vara enkelrum. De ska ha sådan storlek, inredning och utrustning samt vara så placerade att arbetstagarna får ostörd avkoppling och vila.

I närheten av överliggningsrum ska det finnas möjlighet att äta. Toalett och dusch ska finnas nära rummet.

Speciella krav för personalbodar

113 § Personalbodar ska ha– minst ett öppningsbart fönster,– utrustning för bränslepåfyllning utifrån om flytande bränsle används

för uppvärmning samt– utrustning som underlättar till och frånkoppling av dragfordon om

boden är avsedd att dras av ett sådant fordon.

Drift och underhåll114 § Arbetsplatser, arbetslokaler och personalutrymmen med tillhörande inredning och utrustning ska underhållas, städas och rengöras på ett tillfredsställande sätt för att förebygga olycksfall och ohälsa. Detta ska utföras regelbundet och enligt på förhand uppgjorda rutiner som är anpassade efter utrymmets funktion och användningsfrekvens samt verksamheten på arbetsstället.

AFS 2009:2

2

Underhållet ska vara sådant att byggnadens eller anläggningens hållfasthet inte nedsätts. Tekniska anordningar och installationer ska underhållas så att de fungerar som avsett med bibehållen säkerhet.

115 § Utrymmen och anordningar för fastighetsdrift och service liksom för underhållsarbete ska finnas och ha en storlek och utformning som medger att sådana arbeten kan utföras på ett för kroppen skonsamt sätt och utan inbyggda risker för ohälsa och olycksfall. Detsamma gäller tillträdesleder till sådana utrymmen.

Byggprodukter, installationsdelar och övriga tekniska anordningar som fordrar skötsel eller normalt behöver förnyas under byggnadsverkets brukstid ska placeras så att detta kan ske med betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall samt på ett ergonomiskt lämpligt sätt.

Denna författning träder i kraft den april 200 då Arbetarskyddsstyrelsen föreskrifter (AFS 2000:42) om arbetsplatsens utformning ska upphöra att gälla.

MIKAEL SJÖBERG

Ywonne Strempl Anna Middelman

AFS 2009:2

28

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om arbetsplatsens utformningArbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2009:2) om arbetsplatsens utformning.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på praktiska lösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer, bakgrundsinformation och hänvisningar.

Standarder innehåller olika exempel på dokumenterad kunskap. Att följa en standard är frivilligt och en hänvisning till en standard i kommentarerna ska endast ses som en upplysning om ett lämpligt sätt att uppfylla kraven i föreskrifterna.

Med uttrycket normalt i föreskriftstexterna avses att kraven i paragraftexten ska uppfyllas utom i de enstaka fall då speciella omständigheter gör att undantag behöver göras.

BakgrundLämplig fysisk utformning av arbetsplatsen är en viktig förutsättning för en god arbetsmiljö. Föreskrifterna och de tillhörande allmänna råden syftar till att ge förutsättningar för att kunna förutse och undvika risker för ohälsa och olycksfall som orsakas av eller kan förebyggas genom lokalernas utformning. Det kan gälla t.ex. brand och utrymning, tillräckligt utrymme, rumsindelning, samband och avskiljningar i planlösningen, transportvägar, installationer och ytskikt. Med omsorgsfull planering av arbetsmiljön bl.a. med avseende på ljus, ljud och luft kan inte bara ljus, ljud och luftklimat förbättras. Även andra värdefulla egenskaper kan nås som stimulerande ljus och färgsättning, flexibilitet för förändringar, överskådlighet, goda belastningsergonomiska förhållanden och effektiva transporter.

Förändringar i samhället de senaste årtiondena har bl.a. inneburit att många moderna arbeten utförs mer stillasittande än tidigare. Brist på fysisk aktivitet bidrar till en rad besvär och sjukdomstillstånd och anses numera vara av samma betydelse som tobaksrökning, förhöjda blodfetter och högt blodtryck. Redan en måttlig fysisk aktivitet medför betydande förbättringar för den inaktive. Arbetslokalerna kan därför med fördel utformas så att de stimulerar till viss fysisk aktivitet. Lokalernas utformning kan också bidra till kommunikation och kunskapsutbyte samt främja sociala kontakter genom att erbjuda spontana mötesplatser.

Arbetsmiljön behöver föras in och beaktas i planeringen i ett tidigt ske

AFS 2009:2

29

de, lämpligen redan vid utredning och formulering av lokalprogram. Under planeringen och innan en lokal är färdigställd finns goda möjligheter att skapa bra arbetsförhållanden. Att i efterhand rätta till brister i skyddet mot ohälsa och olycksfall kan däremot i många fall bli både tidskrävande och dyrbart. Om arbetslokaler och personalutrymmen har brister blir också det fortlöpande arbetsmiljöarbetet ofta betydligt svårare.

För att säkerställa att arbetsmiljölagens krav uppfylls finns särskilda regler om systematiskt arbetsmiljöarbete. Dessa innebär att arbetsgivaren är skyldig att planera, genomföra och följa upp verksamheten ur arbetsmiljösynpunkt.

En central del i det systematiska arbetsmiljöarbetet är att undersöka arbetsförhållandena, bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet samt vidta de åtgärder som undersökningarna ger anledning till. Arbetsgivaren behöver alltså regelbundet kontrollera till exempel belysning, luftkvalitet, ventilationssystem, bullerförhållanden, olika former av inredning och utrustning samt hur drift och underhåll sköts. I det systematiska arbetsmiljöarbetet ingår också ett planmässigt arbete med tillgänglighetsförbättrande åtgärder.

Den arbetsgivare som råder över ett arbetsställe är ansvarig för säkerheten hos fasta anordningar på arbetsstället samt hos andra anordningar som tillhandahålls där. Detta gäller även för anordningar som används av andra än egna anställda, t.ex. lastkajer för distributionsarbetare anställda av leverantören eller städrum och pausrum för utifrån kommande städpersonal (Se 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen).

Vid tillämpningen av dessa föreskrifter inom jordbruket, småindustri och liknande bör följande beaktas. Arbetsmiljölagen och dessa föreskrifter gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Lagen och föreskrifterna gäller således även för anställda familjemedlemmar och anställda avbytare, samt för alla som arbetar i bolag. De gäller även för arbete som inte är stadigvarande, t.ex. tillsyn i djurstallar eller maskinhallar. Vissa regler gäller däremot inte för ensam eller familjeföretag utan bolag.

Arbetsmiljölagen gäller delvis även utanför yrkeslivet. Elever, vårdtagare och värnpliktiga likställs i vissa avseenden med arbetstagare, bl.a. vad gäller arbetsmiljöns beskaffenhet ( kap. 3 § arbetsmiljölagen). I skolans lokaler gäller därför dessa föreskrifter även för elevernas arbetsmiljö.

För bostadsbyggnader bör särskilt nämnas att arbetsmiljölagens bestämmelser gäller alla typer av arbetsmiljö och att lagen också gäller för arbete i sådana utrymmen som t.ex. avfallsutrymmen, städrum, fläktrum och hissmaskinrum, även om de skulle finnas i bostadshus. För arbete i sådana utrymmen kan alltså ställas krav mot arbetsgivaren på t.ex. säkerhet, arbetsutrymme och framkomlighet (Se 2 kap. och 4 §§ arbetsmiljölagen). Om

AFS 2009:2

30

utrymmena inte fyller kraven kan Arbetsmiljöverket förbjuda arbetsgivaren att bedriva arbete där. Fastighetsägare kan också förbjudas upplåta bristfälliga arbetslokaler (Se kap. 8 § arbetsmiljölagen).

Ljus, ljud och luft

Genom rätt utformad belysning skapar man en god visuell miljö, ökar säkerheten mot olycksfall, motverkar ögonbesvär och andra negativa hälsoeffekter. Belysningen har också stor betydelse för att möjliggöra goda belastningsergonomiska förhållanden samt för trivseln i arbetet. Synergonomi i arbetslivet avser samspelet mellan människans seende och arbetet. Den inriktar sig därvid speciellt på seendet och synförhållanden i arbetet: att anpassa arbetsuppgiften och arbetsplatsen till människans olika förutsättningar och att vid behov hjälpa människan att anpassa sig till arbetsuppgiftens krav genom att använda speciella hjälpmedel. Arbetet kan anpassas t.ex. genom en ändamålsenlig belysning och ett väl valt arbetsavstånd med hänsyn till synobjektets detaljstorlek.

En detaljerad vägledning vid planering av arbetsplatsens belysning ges i publikationen: ”Ljus & Rum. Planeringsguide för belysning inomhus”som utarbetats av belysningsbranschen i samråd med Arbetsmiljöverket och Statens Energimyndighet. Skriften innehåller förutom mer allmänna belysningsrekommendationer ett omfattande tabellverk (utdrag ur standarden SSEN 2464, utgåva ) med bl.a. rekommenderade belysningsstyrkor för olika typer av arbetsplatser och arbetssituationer. Övriga skrifter om belysning som anges i avsnitten ”Andra aktuella regler m.m.” ger information från olika aspekter, om allt från synergonomi till hur man matematiskt beräknar olika belysningsfaktorer.

Buller utgör ofta en stor belastning i arbetsmiljön. Förutom att buller kan orsaka hörselskador kan det också vara störande och tröttande. Det kan bidra till den mentala belastningen och störa koncentrationen inför en arbetsuppgift och därmed göra arbetsuppgifterna mer ansträngande. Buller kan också leda till att man sänker sin ambitionsnivå vilket kan ha negativ inverkan på arbetets kvalitet. Dessutom kan buller förhindra eller försvåra samtal och maskera annat önskvärt ljud. Buller i samband med undervisning har också visat sig försämra läsförståelse, läskunnighet och språkförståelse hos barn. För känsliga personer, t.ex. hörselskadade, ökar risken för negativ påverkan. Monotona ljud, även på måttliga nivåer, kan göra att man blir sömnig, speciellt om ljudet är lågfrekvent vilket kan behöva beaktas exempelvis i kontrollrumsmiljöer.

Buller kan också utgöra en indirekt olycksrisk på grund av att möjlig

AFS 2009:2

3

heterna att uppfatta varningssignaler och t.ex. ljud från annalkande fordon försämras.

Stadigvarande och längre tids exponering för buller med en Avägd ljudtrycksnivå över ca 85 dB medför risk för hörselskador. Ju starkare bullret är desto kortare tid behövs för att en hörselskada ska uppstå. Den individuella känsligheten varierar emellertid starkt, vilket medför att känsliga personer kan riskera hörselskador vid långvarig exponering även för buller med Avägda ljudtrycksnivåer omkring 5 80 dB. Även kortvariga ljud med hög ljudnivå kan ge bestående hörselskador. Impulsljud, t.ex. slagljud, kan vara särskilt skadliga. Det kan räcka med enstaka tillräckligt starka knallar för att man ska få en bestående hörselskada.

Det är inte möjligt att ange ett generellt samband mellan bullerexponering och störningsupplevelse. Ofta kan även buller med låg nivå upplevas som mycket störande. Särskilt vid lägre ljudnivåer kan känsligheten för buller variera avsevärt mellan olika individer. Det går därför inte att ange någon nedre gräns då bullerdämpande åtgärder inte längre är motiverade. En bedömning får därför göras från fall till fall och grundas på bl.a. bullrets ljudnivå, hur besvärande det upplevs, hur det påverkar möjligheten att uppfatta tal, vilka frekvenser det innehåller och hur det varierar med tiden, samt tekniska möjligheter att begränsa bullret.

Ytterligare regler och allmänna råd finns i föreskrifterna om buller.Luftföroreningar påverkar människans andningsvägar, ögon, hud och inre

organ. Halten luftföroreningar på en arbetsplats bör därför alltid vara låg. Primära åtgärder är att sträva efter att använda material och processer som avger minsta möjliga mängd föroreningar. Detta gäller även vid val av byggnadsmaterial. Bra ventilation och städning är två kompletterande metoder för att hålla koncentrationen av luftföroreningar på en låg nivå.

Utrymning

Brand, utströmmande gas eller syrebrist, är exempel på sådant som kan innebära akuta risker för ohälsa och olycksfall för dem som arbetar på ett arbetsställe.

Utvecklingen har medfört att dessa risker har ökat. Anledningarna är flera, bl.a. tillkomsten av nya material och produkter, ökad användning av gaser samt att produktvolymerna blivit större. Även bombhot o.d. har blivit vanligare.

Många material och produkter kan ge snabb brandutveckling och farliga brandgaser. Brandgaser kan vara giftiga, frätande och brandfarliga. De är hälsofarliga, vid höga koncentrationer dödliga och ofta bemängda med

mlt

Highlight

AFS 2009:2

32

mörk rök. Den mörka röken minskar snabbt sikten och försvårar utrymningen. Utströmmande gas utgör en risk för förgiftning eller kvävning. En del gaser kan dessutom bilda explosiv blandning med luft.

Grunden för säker utrymning är: utrymningsvägar, larm som varnar för faran samt kunskaper om riskerna och om hur man ska bete sig när larm utlösts.

Regler och myndigheter

Flertalet regler om byggande är samlade i byggnadsförfattningarna. Allmänna regler om byggnader, andra anläggningar och byggprodukter finns i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. BVL (SFS 994:84) och i förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. BVF (SFS 1994:1215). Allmänna bestämmelser om byggande finns i plan- och bygglagen, PBL (SFS 98:0) och i plan och byggförordningen, PBF (SFS 98:383). Lagarna kompletteras av föreskrifter och råd i Boverkets byggregler, BBR (BFS 993:5), Boverkets konstruktionsregler, BKR (BFS 993:58) och i Boverkets föreskrifter och allmänna råd om undanröjande av enkelt avhjälpta hinder till och i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser, HIN (BFS 2003:9).

Vissa regler som rör byggande finns i arbetsmiljölagen (SFS 9:60) och i olika detaljföreskrifter till lagen i Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS).

Byggnadslagstiftningens krav riktas till byggherren och fastighetsägaren och tillämpas av byggnadsnämnden vid tillsyn.

Byggherren har det fulla ansvaret för att kraven i bygglagstiftningen blir uppfyllda och att byggnaden får goda kvaliteter. Byggherren ska också se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning under byggandet och att alla nödvändiga tillstånd finns. Byggnadsnämnden har tillsyn över byggnadsverksamheten i kommunen. Tillsynen omfattar bl.a. att bevaka att gällande bestämmelser följs samt att genom information förekomma brister i byggandet.

Arbetsmiljölagstiftningens krav riktas i första hand till arbetsgivaren, som har ansvaret för att arbetsmiljöreglerna följs, och kontrolleras av Arbetsmiljöverket vid tillsyn. Arbetsmiljöverket stöder sina krav på arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Vid bedömningen i det enskilda fallet kan inspektionen även välja att ta ledning av t.ex. Boverkets Byggregler (BBR) eller av kunskapsmaterial från handböcker i ämnet.

Med stöd av arbetsmiljölagen finns möjlighet att kräva förbättringar av

mlt

Highlight

AFS 2009:2

33

arbetsmiljön även ifråga om befintliga byggnader, oavsett om någon ny- eller ombyggnad är aktuell eller ej.

Byggnads och arbetsmiljöförfattningarna är skrivna med inbördes samordning. Om en arbetslokal är utförd så att ett krav enligt byggreglerna är uppfyllt är i allmänhet även arbetsmiljöreglernas motsvarande krav på lokalen uppfyllda, men undantag förekommer.

Från arbetsmiljösynpunkt ska en arbetslokal bedömas med hänsyn till den verksamhet som bedrivs eller avses bedrivas då bedömningen görs. Andra och strängare krav än vid bygglovsprövningen kan därför bli aktuella, t.ex. om verksamhet, utrustning eller installationer ändrats sedan dess.

Vissa säkerhetsfrågor regleras genom andra författningar och med tillsyn av andra organ. Samordning kan därför behövas.

Regler om skydd mot fara orsakad av elektrisk ström finns i Ellagen (SFS 99:85) och om elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) i EMClagen (SFS 992:52) och i tillämpningsföreskrifter. Ansvarig myndighet för dessa frågor är Elsäkerhetsverket. Verket har tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar, och sådana anläggningar kontrolleras också genom att särskild behörighet krävs för installatörer.

Ett flertal regler om skydd mot fara från brand finns i byggnadslagstiftningen med dess tillämpningsregler, lag om skydd mot olyckor, LSO (SFS 2003:8) och förordningen om skydd mot olyckor (SFS 2003:89) samt i lagen och förordningen om brandfarliga och explosiva varor (LBE) och dess tillämpningsföreskrifter. Därutöver finns råd, anvisningar o.d. till skydd mot fara från brand, som utgivits av t.ex. Närings och teknikutvecklingsverket, Svenska Brandskyddsföreningen, Sveriges Försäkringsförbund och olika branschorganisationer.

Frågor om lag om skydd mot olyckor handläggs centralt av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB och lokalt av kommunernas räddningsnämnder och räddningstjänster.

Ansvaret för tillsyn av skydd mot brand faller i första hand på kommunen och dess nämnd för räddningstjänsten. Nämnden kan som sakkunnig i räddningstjänstfrågor medverka i byggnadsnämndens plan och byggärenden samt ska som myndighet vid tillsyn kontrollera brandskyddet (organisation, byggnadstekniskt brandskydd, egenkontroll, personalutbildning m.m. som påverkar brandskyddet) i byggnader eller andra anläggningar. Nämnden är även tillsynsmyndighet enligt LBE.

Även arbetsmiljölagstiftningen innehåller regler till skydd mot fara från brand. Arbetsmiljölagens 2 kap. 4 § föreskriver att betryggande skyddsåtgärder ska vidtagas mot skada genom fall, ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande. Det ligger dock i sakens natur att tillsynsmyndigheten

AFS 2009:2

34

samverkar med kommunens räddningstjänst för att åstadkomma ett fullgott skydd för arbetstagare vid brand.

Tillsyn utförs enligt lagen (2003:8) om skydd mot olyckor (LSO) av särskilda förrättare som utses av den kommunala nämnden för räddningstjänst. Med tillsyn avses kontroll att ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar vidtagit skäliga brandskyddsåtgärder med avseende på bl.a. organisatoriskt och byggnadstekniskt brandskydd i syfte att eliminera risker för brand och skador till följd av brand.

Den kommunala miljö och hälsoskyddsnämnden har tillsyn över bl.a. skolor och daghem vad gäller hälsoskydd och hygien enligt regler från Socialstyrelsen, och över livsmedelslokaler vad gäller livsmedelshantering enligt regler från Statens livsmedelsverk. För vissa personalutrymmen finns även regler utfärdade av Statens livsmedelsverk. Dessa regler kan ställa andra krav på personalutrymmen än vad som krävs i dessa föreskrifter, som endast anger minimikraven sett från arbetsmiljösynpunkt.

När det gäller arbetsplatser inom hälso- och sjukvård samt tandvård finns krav på god hygienisk standard i hälso och sjukvårdslagen (982:63) respektive tandvårdsförordningen (SFS 998:338).

I 2 kap. § arbetsmiljölagen anges att arbetsmiljön ska vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Av lagens motiv framgår att arbetsmiljön ska förbättras i takt med de möjligheter utvecklingen ger. Samtidigt förutsätts enligt förarbetena till lagen att en avvägning sker vid tillämpningen när det gäller rimligheten av behövliga insatser.

Frågan om avvägning av arbetsmiljökrav mot andra intressen kan uppkomma bl.a. i äldre byggnader med kulturhistoriskt värde. Kulturminneslagstiftningen och byggnadslagstiftningen (PBL 3:2 och 3:0) innehåller regler om skydd för särskilt värdefulla byggnader. I sådana fall bör tillämpningen av dessa föreskrifter och avvägningen med hänsyn till vad som är möjligt och rimligt göras genom att särskild omsorg ägnas dels organisationen av arbetet som utförs i lokalen och dels valet av tekniska lösningar, för att undvika onödiga ingrepp i byggnaden. När åtgärder är nödvändiga för att nå en godtagbar arbetsmiljö bör sådant utförande väljas som innebär minsta möjliga skada för de kulturhistoriska värdena, lämpligen i samråd med länsantikvarien och inspektionen.

AFS 2009:2

35

Kommentarer till enskilda paragrafer

Tillämpningsområde

Till 1 § Inom tillämpningsområdet gäller föreskrifterna utformning och underhåll av arbetsplatser, personalutrymmen och förbindelseleder både inne och ute. De omfattar alla typer av arbetsplatser, stadigvarande som tillfälliga, i såväl befintliga som planerade nya byggnader och andra anläggningar. De omfattar även distansarbete och arbete i enskilt hem.

Entréer, trapphus, korridorer, förråd, städrum, avfallsutrymmen och driftrum samt källar och vindsutrymmen, s.k. kryputrymmen och kulvertar utgör ofta tillfälliga arbetsplatser för dem som utför t.ex. transporter, städning eller underhåll och tillsyn.

Även lastkajer och plattformar samt trappor, ramper, fasta stegar m.m. som är tillträdesanordningar till arbetsplatser, arbetslokaler och personalutrymmen har betydelse för arbetsmiljön och omfattas av föreskrifterna.

Bostadsutrymmen kan samtidigt utgöra arbetsplatser för personal t.ex. i gruppbostäder eller ett enskilt hem.

För vissa verksamheter, som omvårdnadsarbete i enskilt hem och byggnads och anläggningsarbete, och ämnesområden finns även särskilda föreskrifter eller allmänna råd. Se ”Andra aktuella regler m.m.”.

För verksamheter inom transportsektorn undantas de arbetsplatser och förbindelseleder som finns i transportmedel från föreskriftens krav på utformning och underhåll.

Reglerna om personalutrymmen gäller för samtliga verksamheter, utom för anläggningar som normalt endast används vid krigs eller beredskapstillstånd och vid fältmässiga övningar inom Försvarsmakten, d.v.s. de gäller även för byggnads och anläggningsarbete, utvinningsindustrin och transportsektorn. Bestämmelser om ansvar för personalutrymmen för byggnads och anläggningsarbete finns även i föreskrifterna om byggnads- och anläggningsarbete.

DefinitionerTill 2 § Exempel på vad som i dessa föreskrifter avses med en stadigvarande arbetsplats är datorarbetsplats, kassaarbetsplats, arbetsplatsen vid en svarv eller den enskilda arbetsplatsen i ett callcenter. Exempel på vad som normalt räknas som tillfällig arbetsplats är driftrum eller soprum. Medannan anläggning avses broar, flygfält, bergrum, tunnlar, kajer, idrottsplatser, radio och telemaster m.m.

AFS 2009:2

36

En bostad räknas normalt inte som en arbetslokal, utan utgör oftast en tillfällig arbetsplats för exempelvis vårdpersonal.

Samtliga uppräknade personalutrymmen behövs inte på alla arbetsställen. Vilka som behövs avgörs med ledning av bestämmelserna under respektive avsnitt i föreskrifterna och den övergripande bestämmelsen i 92 §. Skolgården räknas som pausutrymme för elever men kan också utgöra arbetsplats för elever och personal.

Ett personalutrymme kan utgöras antingen av ett helt rum eller i vissa fall en del, t.ex. en avskärmning av ett rum. Vid arbete utanför ett fast driftsställe kan personalutrymmet också inrymmas i t.ex. en personalbod, en särskilt iordningställd bil eller tillfälligt i en befintlig byggnad.

Se även ”Ordförklaringar” sidorna 98–02.

Allmänna kravTill 3 § Tomtmark är ofta arbetsplats för bl.a. personal inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, fastighetsskötare, trädgårdsarbetare och vaktmästeripersonal. Deras arbetsmiljö påverkas i stor utsträckning av hur byggnader och anläggningar är placerade på tomten.

Det finns också andra grupper vars arbetsmiljö kan påverkas. Hit hör t.ex. renhållningsarbetare, tidningsbud, färdtjänstpersonal, ambulanspersonal, lastbilschaufförer, varubud och bevakningspersonal. Det är i första hand dessa gruppers arbetsgivare som har ansvaret för deras arbetsmiljö. Ett visst ansvar finns också hos den som råder över det arbetsställe dit de kommer, men bara i de fall då arbetsstället omfattar även tomtmarken.

Risken för belastningsskador minskar i många arbeten om marken medger och det finns utrymme att använda kärra eller traktor för t.ex. snöröjning eller sandning. Från avfallsutrymme till gata är det viktigt att transportvägen möjliggör hantering med kärra.

Trä, puts, fasadelement och glas har erfarenhetsmässigt visat sig behöva åtgärdas många gånger under en byggnads brukstid. Ytterbelysning och andra anordningar som placeras på fasad behöver vara åtkomliga t.ex. för byte av lampor. Utrymme för kranbil, lift eller ställning på mark kan behövas för att t.ex. fönstertvätt ska kunna utföras på ett så säkert sätt som möjligt om annan anordning saknas.

Det är lämpligt att lyktstolpar, ventilationsrör m.m. placeras på en hårdgjord yta eftersom gräsklippning med maskin inte kan ske närmast sådana föremål. En hårdgjord eller grusad yta närmast fasaden och rabatter som är åtkomliga för rensning minskar risken för belastningsskador vid tomtarbe

AFS 2009:2

3

ten. Växtval och placering i samråd med en sakkunnig kan bl.a. medföra färre skador på hårdgjorda ytor och riskfriare växt och markunderhåll.

Till 4 § Vid val av placering av en arbetsplats, en lokal eller en byggnad behöver normalt även risker och annan inverkan från omgivningen beaktas. Byggnadens placering och orientering bör bl.a. bestämmas med hänsyn till det lokala klimatet (vindförhållanden etc). Dessutom bör dagsljusavskärmning från andra byggnader och terräng samt buller i omgivningen beaktas.

Vad som är lämplig storlek och utformning beror bl.a. på• verksamhetens art och omfattning,• antalet arbetstagare och skiftgång,• arbetstagarnas ålder,• ventilationssystem,• belysningssystem,• inredning och utrustning,• arbetsutrymme,• hantering av farliga ämnen,• bullrande verksamhet,• upplag av material,• transporter och förflyttningar,• renhållning och städning,• driftutrymmen,• tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsätt

ning,• underhållsarbeten,• könsfördelning.Lämplig storlek för en arbetslokal ger tillräckligt utrymme för arbetsbord

och maskiner, för betjäning, tillsyn och underhåll, för upplag av material, för passage och transporter samt för säkerhet mot klämning osv.

Ett fritt utrymme om 0,6 m är i regel tillräckligt för passage och för att förebygga att någon klämmer sig t.ex. mellan en rörlig maskindel och vägg, pelare eller dylikt.

Lokalernas utformning bestämmer också kommunikationsmöjligheter och överblick av lokaler och samband. Dessa möjligheter är viktiga för att tillfredsställa människans behov av social gemenskap och orientering. Ibland finns även behov av avskildhet vid exempelvis enskilda samtal med patienter eller föräldrar i en förskola.

För att synförhållandena i arbetet ska vara bra är det viktigt att arbetsplatsen är ordnad så att synfältet inte störs av inredning, utrustning och andra föremål.

Det är särskilt viktigt att lokalernas storlek och utformning tar hänsyn till

AFS 2009:2

38

belastningsergonomiska krav, så att det finns utrymme för arbetsställningar och arbetsrörelser som inte är påfrestande och som kan avlastas och varieras. Samtidigt är det angeläget att den fysiska aktiviteten i ett arbete inte blir alltför inskränkt. En genomtänkt placering och utformning av mötesplatser för diskussion och tankearbete, liksom av pausutrymmen kan bidra till att vi rör oss mer.

Vid vård eller förflyttning av patienter, behövs ett fritt utrymme. För att kunna arbeta på ett ergonomiskt riktigt sätt behövs normalt ett fritt arbetsutrymme av minst 0,8 m i rörelseriktningen där förflyttning sker t.ex. vid en säng eller i ett hygienutrymme. Då hjälpmedel används behövs dessutom ett fritt utrymme för att hantera och manövrera hjälpmedlet.

Lokaler behöver normalt också vara utformade och dimensionerade för städarbete, bl.a. ge tillräckligt svängrum. Lämplig utformning för städarbete innebär normalt att städvagn kan användas. Fria golvytor underlättar rengöringen. I hygienrum underlättas golvrengöringen genom att toalettstol och tvättställ görs väggmonterade.

I vissa verksamheter förekommer särskilda risker för hot eller våld mot personalen, t.ex. i butiker eller vårdinrättningar. Risken kan minskas med lämplig disposition och utformning av lokalerna. Exempel på åtgärder är dörrar och låssystem som utestänger obehöriga, en planlösning som ger uppsikt över lokal, entréer och besökande, säkerhetsavstånd och reträttvägar, lämpliga vägar för värdetransporter samt vid utgången sådan utblick och belysning att området kring utgången kan kontrolleras inifrån.

I förskolor behöver barnsäkerheten vara tillfredsställande både utomhus och inomhus. Olycksfallsrisken för barnen innebär påfrestningar för personalen. För barnsäkerhet i förskola och skola, se Boverkets Byggregler, BBR.

Liten rumshöjd kan göra det svårt att ordna tillfredsställande ventilation och belysning och kan inverka ofördelaktigt på dagsljuset. Liten rumshöjd i exempelvis varumottag kan leda till arbete i felaktiga arbetsställningar med belastningsskador som följd.

Vilken luftvolym som behövs per person regleras inte särskilt utan bestäms av förekommande luftföroreningar kopplat till gällande krav på tillräcklig och dragfri ventilation.

Rumshöjden räknas normalt till undertak och till underkant av balkar, ventilationskanaler o.dyl., såvida inte deras inverkan på rumshöjden kan godtas utan olägenhet.

Vilken fri höjd som är tillräcklig på en arbetsplats eller i en arbetslokal beror bl.a. på vilka arbetsmaskiner, lyftanordningar och andra tekniska anordningar som används i verksamheten. Det är viktigt att beakta att även tillsyn och skötsel kräver viss fri höjd.

För arbetslokaler är i allmänhet en rumshöjd av 2, m tillräcklig. I lokaler

AFS 2009:2

39

där endast ett mindre antal personer arbetar kan ofta en rumshöjd av 2,4 m räcka. En lägre rumshöjd kan ibland vara tillräcklig i mindre delar av lokalen, dock i allmänhet inte mindre än 2, m för sådan del där arbete utförs och ståhöjd erfordras.

På samma sätt kan en mindre rumshöjd ibland vara tillräcklig i utrymmen där personer inte arbetar mer än tillfälligt, t.ex. maskinrum, små kyl och frysrum, installationsutrymmen, avfallsutrymmen, kulvertar, kommunikationsutrymmen, manöverhytter och liknande, dock i allmänhet inte mindre än 2, m.

Det är olämpligt med mindre fri höjd än 2,0 m i trappor.I regel är 2,4 m tillräcklig rumshöjd i personalutrymmen. I större perso

nalmatsal behövs dock oftast 2, m.Det är viktigt att utrymmen för ledningar och kanaler i grund och på vind

ger tillräckligt utrymme för både arbete och förflyttning och för både installation och senare arbeten. Utgångspunkten bör vara att arbetsutrymmet inte är mindre än 0,6x0,9x2, m för att arbetet ska kunna utföras på ett någorlunda godtagbart sätt. Hantering av material och utrustning kan öka utrymmesbehovet. Det kan också behöva ökas beroende på andra faktorer som t.ex. fotfäste, klädsel, smuts och föroreningar på väggarna etc.

Till 5 § Det är viktigt att samband mellan arbetsplatser och mellan och inom arbetslokaler är säkra, bekväma och överskådliga. Lämpliga samband är en viktig förutsättning för rationellt och säkert arbete. Tillgänglighet och samband bestäms av lokalernas förläggning, utformning och disposition samt deras inbördes placering och förbindelser. Om täta förflyttningar och transporter kan förutses mellan olika lokaler bör lokalerna samlas och ges invändig förbindelse. Det är viktigt att det från arbetslokaler finns nära tillgång till personalrum, särskilt till pausrum och toaletter. Detta gäller i hög grad för yngre skolbarn. En ”skolgård” i en park i omgivningen eller toaletter i ett särskilt hus längst bort på skolgården motsvarar oftast inte kravet i paragrafen.

Det är viktigt att förbindelseleder planeras så att de är säkra för gående och fordon och så att arbetstagare som arbetar i närheten av dessa förbindelseleder inte utsätts för olycksrisker genom trafiken.

Problem med förflyttning och transporter utomhus kan förekomma vid t.ex. motell. Ett vindskyddat skärmtak med tillräcklig bredd och med underlaget planerat för städ och tvättvagnar är därvid vanligtvis tillräckligt som klimatskyddad förbindelse mellan gästrummen i samma byggnad.

En tillfredsställande tillträdesled till driftrum är säker och bekväm och medger transport av förekommande verktyg och material. Tillträdesväg be

AFS 2009:2

40

höver normalt vara permanent. För uppstigning bör normalt finnas trappa med ledstänger. Tillträdesleder och dörrar till fläktrum bör ha full höjd.

Tillträdesväg till utrymmen för installationer, särskilt hissmaskinrum, behandlas även i Boverkets byggregler (BBR) och Boverkets hissföreskrifter (H).

Till 6 § Kravet på tillgänglighet och användbarhet är begränsat till att gälla om det behövs. I bruksskedet (färdigställda arbetsplatser och personalutrymmen) innebär detta att krav på tillgänglighet och användbarhet enligt arbetsmiljölagen endast kan ställas i de fall det finns arbetstagare med funktionsnedsättning. Med arbetstagare likställs bl.a. den som genomgår utbildning och den som under vård i anstalt utför anvisat arbete. Arbetsuppgifterna måste dessutom kunna utföras av denne arbetstagare. Avsteg från kravet på tillgänglighet och användbarhet kan alltså bli aktuellt för en viss lokal, del av lokal eller enskild arbetsplats där det är befogat med hänsyn till arbetets art.

När arbetslokaler görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning är det viktigt att även personalutrymmen är tillgängliga och användbara, t.ex. matutrymme, toalettrum, kläd och tvättutrymme.

I projekteringsskedet innebär begränsningen att endast arbetsställen, där man kan förutse att det i framtiden kommer att finnas anställda med olika typer av funktionsnedsättning, måste utformas för en allmän/generell tillgänglighet och användbarhet.

Tillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga kan normalt anses tillgodosedd om lokalen är tillgänglig för en person med rullstol. Därvid behöver särskilt beaktas hindrande höjdskillnader men också tillräckligt fritt mått i dörrar och passager samt möjlighet att öppna dörrar från rullstol. Även små höjdskillnader t.ex. trösklar kan vara hinder.

Exempel på åtgärder för att göra en lokal tillgänglig för personer med nedsatt syn är att risker från hinder och nivåskillnader särskilt beaktas, t.ex. genom markering av trappsteg, att orienteringen underlättas genom enkla och tydliga samband mellan lokaler, val av lämpligt golvmaterial och kontrasterande färgsättning samt att tillräcklig och bländfri belysning finns.

Exempel på anpassning för hörselskadade är tillräckligt korta efterklangstider i arbetslokaler och personalutrymmen, låg nivå på bakgrundsbuller, golvbeläggning och möbler som minimerar uppkomsten av störande ljud samt installation av hörselslinga i rum för undervisning, sammanträden o.dyl.

Exempel på åtgärder för allergiker är att välja lättstädad inredning, lågemitterande material, kontinuerlig ventilation och utökad städning.

AFS 2009:2

4

Lokalernas tillgänglighet och utformning tillhör de faktorer som är av vikt både för arbetstagares möjlighet att vara kvar i eller återkomma till arbetslivet, och för arbetsgivarens uppgift att anpassa arbetsförhållandena till enskildas arbetsförmåga och funktionsnedsättning. Arbetsanpassnings och rehabiliteringsaspekter behöver därför beaktas redan vid lokalplaneringen i projekteringsstadiet. Se Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering.

Byggnaders utformning med avseende på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning regleras även av plan och bygglagen (PBL), byggnadsverkslagen (BVL) och dess förordning (BVF). Boverkets byggregler BBR om tillgänglighet gäller vid nybyggnad och tillbyggnad och Boverkets föreskrifter och allmänna råd om enkelt avhjälpta hinder (HIN) gäller för befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde och allmänna platser. Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse eller orienteringsförmåga på allmänna platser och inom områden för andra anläggningar än byggnader (ALM) gäller för nyanläggning av dessa allmänna platser och områden som även kan utgöra arbetsplatser. Det kan t.ex. vara fritidsområden, nöjesparker, golfbanor och skidbackar med liftar.

Enligt diskrimineringslagen är en arbetsgivare skyldig att se till att en arbetssökande eller en yrkespraktikant med funktionsnedsättning kommer i jämförbar situation med en person utan funktionsnedsättning.

Till 7 § I arbetslokaler och personalutrymmen där halkrisken är särskilt stor behöver golvet normalt vara belagt med ytsträvt material, i första hand på gångytor men vid behov på hela golvet. Halkrisken blir särskilt stor t.ex. där det förekommer spill av vatten eller fett, såsom i vissa livsmedelslokaler.

Det finns för närvarande inga lätthanterliga mätmetoder för att på plats bestämma halkrisken, utan den måste bedömas.

Vid val av golvmaterial kan strävan efter halkfrihet och lätthet att städa ibland upplevas som motstridiga krav. I t.ex. livsmedelslokaler förekommer spill av vatten och fett så att halkrisken kräver ytsträvt golv, samtidigt som livsmedelshygienen kräver att golven ska kunna rengöras noggrant. Det finns dock rengöringsmetoder även för ytsträva golv som tillfredsställer både kravet på lätthet att städa och höga krav på resultatet.

Det är viktigt att arbetsplatser och pausutrymmen utomhus utformas och sköts så att risken för halka och fall minimeras. Vid risk för halka under vintersäsongen behöver arbetsområden och förbindelseleder skottas och sandas.

AFS 2009:2

42

Till 8 § Exempel på olägenheter som kan medföra särskilda risker för ohälsa och därför kan motivera särskild lokal är buller, vibrationer, värme, kyla, strålning, damm, spån, rök, dimma, gas, ånga och illaluktande eller farliga kemiska eller mikrobiologiska agens.

I första hand bör olägenheter undvikas genom val av ämnen och processer som är mindre riskabla. Syftet med att avskilja en riskabel process är att förebygga skador genom att olägenheterna hindras att beröra flera än nödvändigt. Andra slags förebyggande åtgärder kan undantagsvis vara alternativ till avskiljning. De kan också behövas som kompletterande åtgärder. Exempel på sådana åtgärder är processventilation, avskärmning, avskilt utrymme för personalen eller, i sista hand, personlig skyddsutrustning.

Exempel på utrustning och komponenter som ofta kan placeras i ett särskilt utrymme på grund av bullerproblem är fläktar, pumpar, hydraulaggregat, transformatorer och kompressorer. Uppställningen behöver dock planeras så att servicepersonalen inte utsätts för onödigt buller. Om flera aggregat placeras i samma utrymme kan det vara lämpligt att se till så att alla aggregat i utrymmet kan stängas av samtidigt vid service.

Andra exempel på när utrustning och verksamhet bör placeras i ett särskilt rum är diskhantering inom restaurangbranschen och sprutmålning i måleriverkstäder.

Regler för utformning av arbetslokaler där brandfarliga och explosiva varor hanteras finns i Räddningsverkets föreskrifter. Några äldre föreskrifter från Sprängämnesinspektionen gäller fortfarande. Dessa föreskrifter fortsätter att gälla i den nya Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

DagsljusTill 9 § Tillgång till dagsljus och utblick är en viktig del i en god arbetsmiljö. Rikligt dagsljus och god utblick bör därför eftersträvas. Varje del av verksamheten som kan utföras i dagsljus bör placeras i lokal med fönster.

Dagsljus har förutom som belysning ett egenvärde. Dagsljus är positivt för hälsotillståndet genom att ge fysiologiskt nödvändig stimulans för människans dygns och årsrytmer, orientering i tid och rum samt naturlig uppfattning av rummets och föremålens skiftningar i färg och form.

Tillgången till dagsljus beror bl.a. av fönstrens utformning, orientering, storlek och placering i höjd. För arbetslokal med rumsdjup mindre än 6–8 m kan väggfönster oftast ge tillfredsställande dagsljus om fönsterglasarean uppgår till ca 0 % av golvarean. Större glasarea kan behövas t.ex. om andra byggnader skärmar av dagsljuset. Andra lösningar kan bli aktuella för höga eller djupa rum.

AFS 2009:2

43

Sekundärt ljus, som fås genom fönster från annat, direkt belyst utrymme kan ibland ge godtagbart dagsljus.

I vissa fall kan dagsljus inte komma ifråga på grund av verksamhetens art. Exempel på fall då dagsljus helt eller delvis brukar kunna utelämnas är: lokal för fotografiska arbeten, bergverkstad, kraftstation förlagd under jord, lagerlokal i källarvåning, servicelokal för underjordisk anläggning om lokalen måste ligga i anslutning till anläggningen, frys och kylrum, affärscentra med stor golvyta samt lokal där det för att erhålla en fullgod produkt är nödvändigt att ha en liten fönsteryta, t.ex. för att hålla lufttemperatur och luftfuktighet i lokalen konstanta.

I arbetslokal utan fönster är det viktigt att särskild omsorg ägnas åt den artificiella belysningen, ventilationen, inredningen och färgsättningen. Det är dock direkt olämpligt att montera ljuskällor inom synfältet i syfte att uppnå ljusterapieffekter under arbetets gång eftersom detta oftast skapar stark bländning.

Om dagsljus saknas i arbetslokalerna är det särskilt viktigt att utrymmen för raster och pauser har fönster.

I vissa fall är tillgång till dagsljus och utblick av mindre betydelse och kan utelämnas. Detta gäller exempelvis personalutrymmen som klädrum, omklädningsrum, torkrum, tvätt och duschrum och toalettrum, utrymmen där man normalt vistas under mycket kort tid.

Förutom att vara källa för dagsljus ger fönstren möjlighet till utblick. Utblicksfönster ger kontakt med omgivningen med syfte att ge information för orientering, upplevelse av väder och årstid, omväxling för att motverka tröttande enformighet och en minskad känsla av instängdhet. Känslan av instängdhet kan uppstå särskilt i mindre lokaler och lokaler med liten rumshöjd.

Med fönster som ger utblick avses normalt placerade väggfönster mot det fria. Ibland kan också högt placerade väggfönster eller takfönster ge värdefull kontakt med omvärlden.

Om inte direkt utblick är möjlig upplevs det normalt som värdefullt att kunna se ut över ett dagsljusbelyst rum.

BelysningAllmänna regler

Till 10 § Ljusbehovet på ett arbetsställe kan tillfredsställas med dagsljus, artificiell belysning eller en kombination av dessa.

Dagsljuset varierar kraftigt med årstid, tid på dygnet och väderlek. Det kan därför vara svårt eller omöjligt att enbart med dagsljus få en varaktigt

AFS 2009:2

44

god arbetsbelysning. Normalt kompletteras dagsljus med artificiell belysning på så sätt att belysningsanläggningar dimensioneras utan hänsyn till dagsljus.

Vid planering av en belysningsanläggning samt vid efterföljande bedömning av belysning kan, beroende på typ av arbete, bl.a. följande faktorer behöva beaktas: belysningsstyrka, luminansfördelning, ljusets riktning, kontrast, bländning, färgåtergivning och ljusfärg.

Undersökning och bedömning av belysning kan avse dels mätning av belysningsstyrka eller luminans, dels subjektiv värdering av övriga belysningsfaktorer. Uppenbara brister såsom bländning, dålig kontrast, olämpligt ljusinfall, störande skuggbildning, dålig färgåtergivning och flimmer kan fastställas genom observation utan hjälp av mätinstrument.

Otillräcklig eller alltför stark belysning, felaktigt ljusinfall, reflexer och skuggbilder ökar risken för olycksfall samt kan ge upphov till exempelvis ögonbesvär och belastningsskador.

Tillfredsställande ljusförhållanden behövs inte enbart på arbetsplatsen utan även i angränsande utrymmen och områden där personer vistas eller förflyttar sig under arbetsdagen eller vid arbetets början eller slut, såsom exempelvis trapphus, gångar och vägar. Det är viktigt att beakta belysningsbehovet även på tillfälliga arbetsplatser för underhålls och städpersonal.

Risker för olycksfall kan särskilt finnas på utomhusarbetsplatser som t.ex. byggarbetsplatser, gruvområden, trafik- och transportleder, lagerplatser utomhus och skol och förskolegårdar. På byggarbetsplatser, där arbetsförhållandena ständigt ändras, är det viktigt att belysningsanläggningen fortlöpande ses över och armaturernas placering anpassas till ändrade arbetsförhållanden.

Det är lämpligt att belysningen planeras och dimensioneras så att den är tillräcklig även vid en viss normal nedsmutsning av belysningsanläggningen och med beaktande av att ljuskällorna åldras. En ny belysningsanläggning behöver därför dimensioneras för högre belysningsstyrka än det värde som i tabellverk rekommenderas för arbetsuppgiften. Vid planering av belysningen bör hänsyn även tas till färgsättningen i rummet. Som riktvärden för belysningsstyrkor för olika typer av arbetsplatser och arbetssituationer inomhus och utomhus kan de rekommenderade värdena i standarderna SSEN 2464 utgåva och SSEN 24642 användas.

Det kan vidare vara lämpligt att belysningsarmaturer är utformade och installerade så att nedsmutsning och korrosion så långt möjligt undviks samt att rengöring och lampbyte underlättas och kan utföras på ett säkert sätt.

För att minska kostnaden för att byta ljuskällor kan byten vid större anläggningar ofta utföras gruppvis. Detta bör ske vid på förhand bestämda

AFS 2009:2

45

och lämpligt valda tidpunkter. I underhållsplanen bör även vikten av att rätt ljusfärg väljs vid byte av ljuskälla påpekas.

Ljuskällor och armaturer bör rengöras regelbundet. Även en återkommande rengöring av samtliga rumsytor är väsentlig för lokalens ljusförhållanden.

Till 11 § En god arbetsbelysning har i första hand till uppgift att tillgodose behovet av ljus för arbetsuppgiften. Ljusbehovet bestäms bl.a. av den individuella synförmågan och arbetsuppgiftens art, detaljstorlek och kontrast samt krav på precision och snabbhet. Med tilltagande ålder försämras synförmågan: ögonlinsen grumlas långsamt samtidigt som syncellerna degenererar. Detta medför bl.a. att en äldre person behöver mer ljus än en yngre. Linsgrumlingar medför även att ögats känslighet för bländande luminanser i synfältet ökar. Sådana förändringar kan börja märkas redan i åldrarna 40–45 år.

För att uppfylla kraven i 11 § kan den artificiella belysningen utformas som allmänbelysning av olika typer eller som allmänbelysning kombinerad med platsbelysning. Syftet med allmänbelysningen är att ge tillräcklig belysning såväl i det inre synfältet (på synobjektet) som i det yttre och perifera synfältet. För att undvika direktbländning bör ljuskällorna avskärmas.

Allmänbelysningen, utformad för att ge någorlunda jämnt fördelad belysning, säkerställer emellertid inte alltid att varje enskild arbetsplats får rätt belysning. Detta kan i vissa fall avhjälpas genom att allmänbelysningen utformas så att den främst orienteras (lokaliseras) till de enskilda arbetsplatserna. Denna lokaliserade allmänbelysning åstadkoms genom speciellt riktade och fördelade armaturer som anpassas till de enskilda arbetsplatsernas ljusbehov med avseende på ljusriktning, belysningsstyrka och ljusfördelning. Om installationen utförs så att armaturerna går lätt att flytta samt kan tändas och släckas individuellt eller ljusregleras på annat sätt, ökar möjligheterna att anpassa belysningen till arbetet.

På större utomhusarbetsplatser, där belysningen anordnats genom ljuskällor monterade på höga master, uppstår lätt bländning då arbete bedrivs med uppåtriktad blick i ljuskällans riktning, t.ex. vid lastning och lossning. Dessutom kan de höga ljuskälleluminanserna i förhållande till omgivande mörker ge kontrastbländning. För att en sådan anläggning ska bli tillfredsställande bör masterna om möjligt placeras så att man slipper att arbeta med armaturerna i blickriktningen. Dessutom är det lämpligt att använda avskärmad armatur av asymmetrisk typ.

Med platsbelysning nära synobjektet är det lätt att uppnå riktig luminansfördelning i det inre synfältets olika delar samt undvika störande skuggor

AFS 2009:2

46

och reflexer. Genom att flytta, vrida eller på annat sätt reglera belysningsarmaturen har den enskilde möjlighet att anpassa belysningen efter sina behov.

På tillfälliga arbetsplatser, exempelvis vid vägarbete och skogsarbete måste arbetsbelysning ofta ordnas med flyttbara armaturer, ljuskedjor eller strålkastare monterade på rörliga arbetsmaskiner. Flyttbara mindre lampor, såsom handhållna lampor och pannlampor kan i vissa fall, t.ex. på bangårdar, utgöra komplement till fasta eller flyttbara armaturer för att få nödvändig platsbelysning. På grund av de stora olycksfallsriskerna på tillfälliga arbetsplatser är det betydelsefullt att besvärande bländning och skuggbildning så långt som möjligt hindras.

Till 12 § Starka och plötsliga luminansändringar i en arbetslokal eller inom ett arbetsområde medför besvär genom att ögat behöver en viss tid för anpassning till olika luminansförhållanden. Problem kan således uppstå vid hastig förflyttning från en väl belyst plats till en mindre belyst plats eller omvänt, t.ex. när en truckförare kör från en väl belyst verkstadslokal till en måttligt belyst lagerlokal eller från en svagt belyst och i mörka färger målad lokal ut på en solbelyst gård. För att begränsa anpassningsbesvären kan övergången mellan lokaler eller områden med stora luminansskillnader ske under stegvis förändrade luminansförhållanden.

I restaurang med betydande ljusskillnad mellan serveringslokal och ekonomiutrymme är det viktigt med en ljusmässigt mjuk övergång mellan de båda lokalerna.

Ljuskällor och belysningsanläggningar

Till 13 § Ljuskällor med olika färgåtergivningsförmåga kan förstärka eller försvaga färgkontrasten, vilket är av stor betydelse för förmågan att se bra. Det kan vara tröttande och psykiskt påfrestande att arbeta i ljus med mindre god färgåtergivning. Om arbetsuppgifterna ställer krav på extra noggrann färgbedömning är det särskilt viktigt att ljuskällan har rätt anpassad färgtemperatur, samt att dess färgåtergivningsindex (Ra) är högre än 90. Sådana krav kan exempelvis ställas på vissa arbetsplatser i färgfabriker, inom grafiska branschen, inom textilhantering, på sjukhus och i laboratorier.

När lysrör används som belysningskälla vid mindre synkrävande arbetsuppgifter än ovan bör lysrörens färgåtergivningsindex vara större än 80. I de fall där andra typer av urladdningslampor ska användas väljs lämpligen de med högsta möjliga färgåtergivningsindex. Ljuskällans färgtemperatur bör i samtliga fall vara väl anpassad för arbetsuppgifterna.

AFS 2009:2

4

Enfärgat (monokromatiskt) ljus från t.ex. lågtrycksnatriumlampor saknar färgåtergivningsförmåga, vilket medför att det kan vara svårt att se varningsskyltar och nödstopp. Denna typ av belysning bör i sådana fall kompletteras med platsbelysning för de anordningar, som det är viktigt att kunna se bra.

Till 14 § Om ljuset varierar periodiskt kan belysningen upplevas som flimrande. Flimmer karakteriseras av sin frekvens och luminansvariationens storlek under periodtiden. I lysrör finns s.k. lyspulver. Detta har en viss efterlysning som verkar utjämnande på ljusvariationerna. Därför avges oftast enbart ett måttligt varierande ljusflöde från ett väl fungerande lysrör och dess ljusvariationer uppfattas normalt inte som irriterande. Senare års forskning har dock visat att ljusets variation i intensitet, såväl synligt (flimmer) som icke synligt kan påverka vissa personer negativt. Ett lågfrekvent flimmer med stora luminansvariationer kan dessutom i vissa fall utlösa anfall hos epileptiker. Flimret kan undvikas genom att exempelvis driftdon av högfrekvenstyp används.

Exponering för UVstrålning kan vid överexponering orsaka akuta skador på oskyddad hud och oskyddade ögon. Exponering, i första hand troligen långvarig sådan, kan även innebära risk för sena skador som cancer och grå starr. De exponeringsnivåer och den exponeringstid som behövs för att risken för sena skador ska öka påtagligt är inte känd. Det finns därför skäl att hålla UVexponering så låg som möjligt. Man bör undvika att utsätta sig för nivåer som innebär akuta skador t.ex. hudrodnad. SSI har gett ut ”Statens strålskyddsinstituts allmänna råd om hygieniska riktvärden för ultraviolett strålning” (SSI FS 990:). Dessa riktvärden är valda så att akuta skador inte ska uppstå.

Vanliga glödlampor avger inte UVstrålning, men vissa typer av lysrör kan avge små mängder UVstrålning och känsliga personer kan möjligen under mycket extrema förutsättningar bli besvärade. Halogenlampor kan avge högre nivåer av UV-strålning än lysrör och det bör därför finnas en skiva av något transparent material framför ljuskällan som hindrar UVstrålning att gå igenom. Vanligt glas och även flera glasklara plastmaterial minskar UV-strålning effektivt. De flesta halogenlampor tillverkas numera med en beläggning eller av ett härdglasmaterial som delvis reducerar UVstrålning redan vid ljuskällan. Ljuskällor som är avsedda att alstra UVstrålning förekommer inom vissa områden av arbetslivet. I sådana fall är det särskilt viktigt att vara uppmärksam på riskerna.

Till 15 § En periodisk rörelse hos en maskindel, som är så snabb att den normalt inte uppfattas, kan i periodiskt varierande belysning under spe

AFS 2009:2

48

ciella förhållanden uppfattas som en långsam rörelse eller ge ett skenbart intryck av stillastående. Denna s.k. stroboskopeffekt kan uppstå om ljusvariationens frekvens eller en multipel därav är lika med eller nära föremålets rörelsefrekvens. En felaktig bedömning av maskinens rörelse medför risk för olycksfall. De ljusvariationer som ger upphov till stroboskopeffekten behöver nödvändigtvis inte uppfattas som flimmer. Stroboskopeffekten undviks bl.a. genom att driftdon av högfrekvenstyp används.

LuftkvalitetTill 16 § En lokal ska vara så ordnad att den inte orsakar hälsobesvär som beror på byggnaden. När det i större utsträckning än normalt förekommer att människor får symptom som

– irritation i ögon, näsa och hals,– torrhetskänsla i slemhinnor och hud,– hudutslag, trötthet, huvudvärk och illamående

när de vistas i en byggnad brukar den beskrivas som en problembyggnad eller ett sjukt hus. Orsakerna till problemen är inte tydliga men det finns ett samband mellan vistelse i fuktskadade byggnader och hälsobesvär. Fuktskador i byggnaden kan medföra både kemiska reaktioner och mögel och bakterietillväxt som i sin tur kan orsaka dålig luftkvalitet. Även dålig ventilation, bristande underhåll av ventilationssystemen, bristfällig städning eller felaktiga städmetoder kan ha betydelse för uppkomsten av hälsobesvären. Mycket talar för att problemen beror på en samverkan mellan flera olika faktorer (fysikaliska, kemiska, biologiska, medicinska och psykosociala). Det är därför viktigt med en helhetssyn när man utreder problemen och att en handlingsplan med lämpliga åtgärder upprättas samt att åtgärderna genomförs.

Luft inomhus kan innehålla upp till flera hundra olika luftföroreningar. Som regel är koncentrationen av respektive ämne låg i förhållande till de hygieniska gränsvärden som Arbetsmiljöverket fastställt, men när någon samtidigt exponeras för många ämnen uppkommer ofta samverkande effekter. Det saknas dock tillfredsställande kunskap för att fastställa riktvärden för blandningar av låga halter luftföroreningar.

Verksamheten i en arbetslokal kan ibland vara sådan att speciella åtgärder krävs för att hålla luftföroreningarna på en acceptabel nivå. Man kan t.ex. behöva byta ut kemikalier som ingår i tillverkningen, göra processtekniska förändringar, maskintekniska åtgärder eller införa processventilation. Regler om förebyggande åtgärder och åtgärder mot risker vid inandning av luftföroreningar finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar.

AFS 2009:2

49

Ventilation är ett sätt att hålla halten av luftföroreningar på en låg nivå för att få tillfredsställande luftkvalitet i en lokal. Även städning är ett sätt att hålla nere partikelhalten, då damm fungerar som en partikelreservoar ifrån vilken nya partiklar ständigt virvlar upp. Ventilationsbehovet bestäms utifrån personbelastning, radonhalt, material i byggnader, interiörer och apparater samt arbetet eller processerna. Luftföroreningar bör alltid tas om hand så nära källan som möjligt, dvs. i första hand med processventilation.

Allmänventilation dvs. ventilation som späder ut föroreningarna i lokalen eller tränger undan förorenad luft kan användas som ventilationsmetod då:

– små mängder föroreningar utvecklas och sprids i någorlunda jämn hastighet,

– avståndet från föroreningskällan till arbetstagares andningszon är långt vid normalt arbete eller

– föroreningarna är lågtoxiska.Ofta kan lokaler och lokaldelar delas upp i utrymmen som nyttjas mer el

ler mindre ofta. Behovet av klimathållning är naturligtvis större för de mer frekvent utnyttjade utrymmena. I t.ex. större industrihallar kan det vara utrymmena kring arbetsplatserna.

Utrymmena bör ventileras så effektivt som möjligt. Det är viktigt att placera tilluftsdon och frånluftsdon så att det inte uppstår kortslutning mellan tilluft och frånluft. Luftutbyteseffektiviteten bör vara minst 40 %. För att få tillfredsställande luftkvalitet, temperatur, hastighet, renhet och fuktighet är det ofta nödvändigt med ett ventilationssystem med fläktstyrd från- och tillluft.

Enligt tobakslagen (993:58) är rökning inte tillåten där barn vistas. I övriga arbetslokaler eller liknande utrymmen ska ingen mot sin vilja behöva utsättas för tobaksrök. I lokaler där tobaksrökning förekommer behöver frånluftsflödet normalt uppgå till minst 20 l/s och person. Frånluft från rum som är särskilt avsedda för rökning får enligt 24 § inte återföras som återluft.

För följande utrymmen kan lämpliga frånluftsflöden vara:

Toaletter 5 l/s och toalett (liter per sekund och toalett).Städutrymme 3 l/s och m2 golvarea, dock lägst 5 l/s.Duschrum 5 l/s och dusch. Om duschrummet saknar öppningsbart

fönster är det lämpligt att ventilationen kan forceras till 30 l/s och dusch.

I personalutrymmen i bodar och där el finns att tillgå, bör det finnas fläktstyrd frånluftsventilation. Luftväxlingen för en personalbod med blandad användning kan lämpligen vara –3 omsättningar per timme. Bodar med självdrag som ventilation kan lämpligen vädras via taklucka.

AFS 2009:2

50

Koldioxid som indikator

Människor avger både luktande föroreningar och koldioxid. De luktande föroreningarna vill man ventilera bort men de är svåra att mäta. Koldioxid är däremot ett ämne vars koncentration lätt kan mätas. I ickeindustriella arbetslokaler kan den användas som indikator på hur bra ventilationen är i förhållande till antalet personer i lokalen. Koldioxidhalten 000 ppm ska inte ses som ett värde som aldrig får överskridas. Däremot är det ett värde som man inte bör ligga över mer än tillfälligt under korta stunder. Det innebär också att ett medelvärde på 000 ppm över en dag inte är acceptabelt om nivån är högre under längre perioder. Utomhus är halten normalt 300–400 ppm.

En koldioxidhalt under 000 ppm är dock ingen garanti för att luftkvaliteten kommer att uppfattas som tillfredsställande då även faktorer som t.ex. temperatur och städnivå påverkar upplevelsen av luftkvaliteten.

Förutom att öka uteluftflödet kan också organisatoriska åtgärder användas för att sänka koldioxidhalten. Minskat antal personer i lokalerna eller kortare arbetspass med mellanliggande vädring är några exempel på sådana åtgärder.

Vid kontroll av luftkvaliteten genom mätning av koldioxidhalten är det viktigt att tänka på att

– välja ett representativt antal rum med normalt antal personer,– välja mätutrustning som är specifik för koldioxid, mäta kontinuerligt

och registrera värdena,– övervaka mätningarna under hela perioden,– placera mätsonden i andningshöjd och inte närmare än 2 m från när

maste person,– utföra mätningen under verksamhetens normala tidsrymd (arbetsda

gen, lektionen eller annan period) eller till dess koldioxidhalten inte ökar mer, eller kraftigt överstiger 000 ppm,

– mäta koldioxidhalten utomhus vid något tillfälle och – dokumentera andra faktorer som kan påverka mätresultatet som per

sonbelastning, vädring, temperatur, etc.

VentilationUteluft

Till 17 § Normalt är inte människans syreupptagning eller avgivning av koldioxid avgörande för behovet av uteluft. I lokaler där personerna är den huvudsakliga föroreningskällan är det behovet att föra bort lukter som normalt

AFS 2009:2

5

dimensionerar ventilationen. Andra kriterier är temperatur och fukt. För lokaler där personer vistas mer än tillfälligt kan ett uteluftsflöde på minst l/s och person behövas vid stillasittande arbete. Högre luftflöden kan behövas vid fysiskt mera ansträngande arbete. Med hänsyn till föroreningar från andra källor än personer bör ett tillägg på lägst 0,35 l/s och m2 golvarea göras. Luftföroreningar och värme från process eller hantering innebär normalt att högre luftflöden behövs.

Generella värden för lägsta godtagbara luftflöden i arbetslokaler där process eller hantering förorenar lokalluften är omöjliga att ange. Föroreningsalstringen är tillsammans med lokalutformningen och ventilationsprincipen viktiga utgångspunkter när man bestämmer erforderliga luftflöden.

Till 18 § Uteluft tillförs lokaler för att späda ut de föroreningar som alstras inomhus och ersätta förorenad inneluft. Det är därför väsentligt att denna uteluft är så ren som möjligt.

I mer förorenad miljö, t.ex. i stadskärnor, bör uteluftsintag placeras på tak eller mot en innergård och på en sådan höjd att föroreningar från marken inte sugs in. I sådana miljöer behöver uteluften vanligen filtreras.

Det är viktigt att uteluftsintag är så placerade att kortslutning från t.ex. ventilationssystemens avluftsskorstenar och spillvattenledningarnas luftningsledningar undviks. Man bör även ta hänsyn till var kyltorn är placerade, då det finns risk för spridning av legionellabakterier om aerosol från kyltorn sugs in i ventilationssystem.

Temperaturförhållandena är också väsentliga. Uteluftsintag bör placeras där luften är så kall som möjligt och inte värms upp av t.ex. svarta tak eller soluppvärmda fasader.

Råd om placering av uteluftsintag och avluftsöppningar finns t.ex. i R1 – Riktlinjer för specifikation av inneklimatkrav utgiven av VVS-tekniska föreningen.

Tilluft

Till 19 § De hygieniska gränsvärden som Arbetsmiljöverket fastställer kan inte användas som kriterier på acceptabel tilluftskvalitet. De är ett mått på den högsta godtagbara halten luftföroreningar i inandningsluften på en arbetsplats.

Kravet att luftföroreningshalten i tilluften ska vara väsentligt lägre än de hygieniska gränsvärdena innebär att luftföroreningshalten bör ligga i nivå med detektionsgränsen för ämnena i fråga. I vissa fall är detta inte möjligt. Halterna av koldioxid (CO2) och kolmonoxid (CO) i tilluft bör dock inte

AFS 2009:2

52

överstiga /0 av gällande nivågränsvärden. För övriga ämnen med fastställt hygieniskt gränsvärde bör halten i tilluften inte överstiga /20 av gällande nivågränsvärden.

Till 20 § Tilluften kan behöva förvärmas under den kalla årstiden för att inte ge upphov till dragproblem. Problemet med drag bör framför allt beaktas i arbetslokalens vistelsezoner. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att lufthastigheter under 0,15–0,2 m/s, beroende på t.ex. årstid, av de flesta uppfattas som dragfria. När inomhustemperaturen är hög kan dock vanligen högre lufthastigheter accepteras.

I vissa typer av lokaler kan det vara nödvändigt att ventilationssystemet är i drift kontinuerligt även då ingen verksamhet pågår. Detta gäller t.ex. i lokaler där det pågår processer som alstrar luftföroreningar, eftersom det finns risk att föroreningar via kanalsystemet kan spridas till rum där de normalt inte alstras, eller i byggnader med stora emissioner från byggmaterialet. Efter nybyggnad eller invändig renovering bör ventilationen gå kontinuerligt under det första året. Först därefter bör eventuell reduktion göras när lokalerna inte används. Efter en tid med reducerat flöde bör ventilationssystemet vara i drift med normalt luftflöde så länge att rumsvolymen omsätts minst en gång innan rummet återanvänds. Sommartid kan det också vara lämpligt att utnyttja den svalare nattluften för att kyla ner lokalen.

Om flexibla arbetstider tillämpas på flertalet arbetsplatser medför det att ventilationssystemen behöver vara anpassade till detta så att tillräcklig luftväxling uppnås under den avtalade flextidsramen.

Inkommande uteluft kan behöva filtreras dels för att skydda installationerna, dels för att få en renare tilluft. Nedsmutsade installationer kan ge både försämrad tilluftskvalitet och nedsatt funktion hos ventilationsinstallationen.

Frånluft, återluft, cirkulationsluft och överluft

Till 21 § En utredning om installation av återluft bör visa:– hur erforderlig luftkvalitet uppnås,– hur systemets tillförlitlighet upprätthålls.Dokumentationen av utredningen bör förvaras i drift och underhållsin

struktionen enligt 2 §.Återluftsflödet går vanligtvis att stänga av vid återluftssystem. Däremot

har vissa värmeåtervinningssystem en funktion som innebär en viss återluft. T.ex. kan gasformiga föroreningar i varierande grad överföras i roterande

AFS 2009:2

53

värmeväxlare. Denna återluft går inte att stänga av. Detta förhållande är viktigt att ta hänsyn till i utredningen och när ventilationssystemet utformas.

Till 22 § För att bestämma vilka prestanda som behövs hos en reningsanordning är det ofta nödvändigt att analysera föroreningssituationen på arbetsplatsen.

Frånluft från allmänventilation som återförs behöver vanligtvis renas med partikelfilter. Frånluft från processventilation bör i första hand avlämnas i det fria. I de fall processventilationen cirkuleras ska den återförda luften normalt ha tilluftskvalitet. Tekniken att rena luft från gasformiga föroreningar är inte lika välutvecklad och dokumenterad som tekniken att avskilja fasta föroreningar. Frånluft som innehåller hälsofarliga gasformiga luftföroreningar t.ex. frånluft från dragskåp bör därför inte återföras som cirkulationsluft eller återluft. Även oljeångor är svåra att ta bort och luften efter oljedimavskiljare bör därför lämnas i det fria. Ibland kan det vara nödvändigt att göra en provinstallation i den aktuella miljön för att avgöra om reningsanordningen uppfyller ställda krav.

I vissa undantagsfall är det inte rimligt att rena cirkulationsluften så att tilluftskvalitet uppnås. Ett sådant undantag är vid blästring där operatören befinner sig i utrymmet. Där blir siktkravet dimensionerande för reningsanordningen. Enligt föreskrifter om kvarts får dock inte kvartshaltigt material användas vid torrblästring.

Frånluft som innehåller trädamm och som cirkuleras bör renas så att minst 90 % av partiklar av storlek 0,4 μm avskiljs, vilket motsvarar filterklass F8 enligt standarden SS-EN 779. Finfiltret bör också vara provat med avseende på långtidsegenskaper dvs. vara P-märkt. Tryckvakt över finfiltret kan fungera som instrument för att konstatera om det finns brister i avskiljarfunk-tionen.

Till 23 § Som exempel på acceptabel överluftsföring kan nämnas överluft från kontorslokaler till toaletter och städutrymmen. För klädutrymmen, omklädningsrum och tvättutrymmen i kontor, butiker och liknande är överluft från korridorer eller motsvarande utrymmen acceptabelt.

Om ventilationen sätts ur funktion kan luften gå åt fel håll genom en överluftsförbindelse. För att överluft ska kunna användas från exempelvis kontor till garage är det därför viktigt att överluftsförbindelsen stängs automatiskt vid funktionsfel.

AFS 2009:2

54

Till 24 § Ett sätt att hindra spridning av luftföroreningar via överluft är att i den lokal där luftföroreningar alstras ha undertryck i förhållande till angränsande lokaler.

I de fall processventilation och allmänventilation har gemensamt kanalsystem för frånluften är det viktigt att ventilationssystemet utformas så att luftföroreningar som förs bort med processventilationen inte sprids till någon annan lokal via det gemensamma kanalsystemet eller värmeåtervinningssystemet. För att hindra sådan spridning behöver ett sådant ventilationssystem vanligtvis vara i drift dygnet runt.

Till 25 § En effektiv processventilation förutsätter att den är anpassad till den mängd luftförorening som bildas, luftföroreningens temperatur, spridningsriktning, spridningshastighet och föroreningskällans storlek samt att luftrörelser utanför infångningsområdet inte stör funktionen.

Processventilation bör vara utformad så att luftföroreningar tas om hand så nära källan som möjligt. Det bästa är om processen eller hanteringen kan kapslas in helt. Där man hanterar mycket giftiga eller farliga ämnen som avger luftföroreningar är en total inkapsling ofta den enda möjligheten för att få en godtagbar luftkvalitet. I dessa fall använder man säkerhetsbänkar klass III, s.k. handskboxar. Vanligare är annars att man delvis kapslar in en process med möjlighet för operatören att endera direkt eller via luckor styra processen. Exempel på detta är dragskåp, säkerhetsbänkar (klass I, II) och sprutskåp. Om detta inte går kan man använda punktutsug eller huvar.

Då luftflödet för en inkapsling ska bestämmas utgår man från den luft-hastighet som behövs i eventuella öppningar. Lufthastigheten behöver vara någorlunda jämn över hela öppningen för att funktionen ska bli fullgod. Luftflödesbehovet för inkapsling blir följaktligen beroende av öppningarnas storlek samt genomsnittshastigheten i öppningarna.

För att kunna bestämma en tilläckligt hög infångningshastighet för punktutsug eller huvar måste man beakta föroreningens spridningshastighet. Spridningshastigheten påverkas bl.a. av omgivande lufts hastighet, som i sin tur påverkas av en mängd faktorer bl.a.:

− termiska luftströmmar från kalla eller varma ytor, processer m.m.,− maskiners rörelse,− materialtransporter t.ex. omlastning på transportband, fyllning eller

tappning av material m.m.,− personers rörelse,− installationers utförande och− byggnadens utförande, portar, fönster m.m.Svetsning och skärning inomhus, sprutmålning, träbearbetning, arbete i

AFS 2009:2

55

restaurangkök och laboratoriearbete är exempel på verksamheter för vilka processventilation normalt behövs.

Dragbänkar

Dragbänkar används endast vid arbete utan värmeavgivning, s.k. kalla arbeten. Dragbänkar ger vid sådana arbeten ett gott skydd mot partikulära och ångformiga föroreningar.

Den högsta höjden över den perforerade plattan som ger gott skydd (säkerhetshöjd) vid arbete med dragbänk varierar med flödet. Som ett normalt värde på säkerhetshöjd kan anges 150–200 mm vilket motsvarar ett specifikt luftflöde om 280 l/s per m2 perforerad arbetsyta. Detta är ett lämpligt värde för dragbänkar i standardutförande (800x500 mm) med helperforerade arbetsytor. Det är viktigt att den perforerade arbetsytan inte täcks till mer än /3 och att en cirka 00 mm bred zon lämnas fri i dragbänkens framkant för att förutsättningarna ska gälla.

Dragbänken kan kompletteras med en skyddshuv. Detta är speciellt lämpligt om föroreningskällans utsläppspunkt är högre än 50200 mm över den perforerade arbetsytan. Med skyddshuv får man på ett enkelt sätt en högre säkerhetshöjd. En skyddshuv ger också ett bättre skydd mot yttre störningar.

Sprutboxar

Råd om utformningen av och lämpliga lufthastigheter i sprutboxar för lackering med lösningsmedelsbaserade färger finns i SS-EN 12215:2004. Enligt standarden ska medelhastigheten över tvärsnittsarean i slutna sprutrum vara minst 0,3 m/s, oavsett om luftflödet är horisontellt eller vertikalt.

Råd om utformningen av och lämpliga lufthastigheter i sprutboxar för pulverlackering finns i SS-EN 12981:2005. Enligt standarden ska medelhastigheten i öppningen mot lokalen vara minst 0,4 m/s för sprutbox.

Punktutsug

När man inte kan kapsla in en process eller hantering kan ett punktutsug av infångande typ användas. Det är ytterst viktigt att utsuget placeras så nära föroreningens alstringsplats som möjligt eftersom punktutsug alltid har en kort räckvidd utanför utsugsöppningen. Vilka frånluftsmängder som är nödvändiga beror bl.a. på vilken infångningshastighet som krävs för att

AFS 2009:2

56

fånga in luftföroreningen, utsugsöppningens avstånd från luftföroreningen och punktutsugets utformning.

Vid svetsning kan punktutsuget ha ett frånluftsflöde av 220–25 l/s (800– 000 m3/h). Om arbetsstyckets form eller storlek gör det omöjligt att använda ett utsug anslutet till ett fast installerat processventilationssystem får ett mobilt utsug med filter användas.

Handhållna verktyg som t.ex. svetspistoler, slipmaskiner och kapmaskiner bör vara försedda med integrerade utsug eftersom sådana mycket effektivt kan fånga upp de luftföroreningar som bildas. En fördel med integrerade utsug är att utsuget alltid följer med vid arbetet och att avståndet mellan föroreningskällan och utsuget därigenom är kort.

Punktutsug av typen mottagande huv kan användas där föroreningarna kommer till huven av sig själva, dvs. de behöver inte fångas in. En mottagande huv behöver endast dimensioneras för att transportera bort den förorenade luftström som kommer till huven.

Det vanligaste användningsområdet för mottagande huvar är ovanför varma processer eller hanteringar, t.ex. ovanför köksutrustning. Vid varma processer är det viktigt att huven är väsentligt större än den uppvärmda ytan eftersom den uppåtgående luftströmmen kontinuerligt blandas med omgivande luft och vidgar sig. Mottagande huvar bör inte användas där personer behöver luta sig in mellan processen och huven för att utföra arbetsuppgifter. Om det finns störande luftströmmar i omgivningen kan läckage lätt uppstå vid huvens kanter. Det är därför viktigt att dels kontrollera omgivande lufthastigheter, dels skapa tillräckliga luftrörelser vid huvens kanter in mot huven så att föroreningar inte läcker ut.

Dragskåp

För att säkerställa att dragskåpet effektivt tar hand om de luftföroreningar som alstras behövs en minsta fronthastighet som dock inte får vara för hög. Detta beror på att om fronthastigheten överskrider en viss gräns blir skyddseffekten bara sämre ju högre hastigheten är eftersom luftströmmen blir turbulent och utläckaget ökar. För att bibehålla ett gott skydd är det därför i allmänhet bäst om fronthastigheten inte överstiger ,0 m/s.

Det är tillåtet att ha en lägre fronthastighet än 0,5 m/s när det inte alstras några luftföroreningar i dragskåpet. För att förhindra spridning av luftföroreningar som kan finnas kvar i dragskåpet och anslutande kanalsystem behövs ett grundflöde, d.v.s. att frånluftsflödet är så stort att strömningsbilden är stabil med luft från lokalen och in i dragskåpet.

AFS 2009:2

5

Till 26 § Kontrollsystemets utformning beror på vilka luftföroreningar som processventilationen ska föra bort. Ifall det inte är uppenbart onödigt bör brister i processventilationen snabbt kunna konstateras med hjälp av ett fast monterat instrument, t.ex. en flödesmätare. Fladdrande pappersremsor eller indikering på att frånluftsfläkten är i drift är normalt inte tillräckligt.

Allvarlig skada kan vara kronisk sjukdom, permanent organskada, cancer eller fosterskada. Till ämnen som kan medföra omedelbar livsfara hör t.ex. svavelväte och cyanväte.

Det är fördelaktigt om även den processventilation som används för andra ämnen än dem som avses i paragrafen förses med larmanordning. För dragskåp som behöver larm bör detta larma vid för låg fronthastighet.

Underhåll och funktionskontroll

Till 27 § Drift och underhållsinstruktioner bör utformas med hänsyn till systemens utformning och storlek. Instruktionerna bör finnas tillgängliga när ventilationssystemen tas i drift och bör innehålla följande:

Driftinstruktioner– Beskrivning av byggnaden, verksamheten och ventilationssystemen.– Beskrivning av installationernas funktionsprinciper och placering. Det

är viktigt att systemens funktion beskrivs så lättfattligt som möjligt. Därför är det bra om ett flödesschema upprättas, där det klart framgår hur installationen ska handhas, liksom handlingar som visar var det finns mät- och kontrollpunkter, rensluckor m.m.

– Uppgifter om luftmängder, tekniska data etc.– Uppgift om driftstider.– Uppgift om gällande säkerhetsbestämmelser (arbetsbrytare, nödstopp

m.m.).– Uppgift om åtgärder vid driftavbrott.– Relationsritningar.Underhållsinstruktioner– Uppgift om tidsbestämda underhållsrutiner på ventilationssystemets

olika delar (filterbyte, rensning av kanaler m.m.). I denna punkt bör även brandfunktionen ingå.

– Projekteringsdata. Vid projekteringen utgår man från vissa bestämda förutsättningar. Det kan vara nödvändigt att känna till dessa vid t.ex. kontroller. Exempel på sådana data är personbelastning, föroreningsalstring, värmealstring samt dimensionerande yttre och inre klimat.

– Felsökningsschema.Drift och underhållsinstruktionerna är främst avsedda för den som svarar

AFS 2009:2

58

för underhållet av ventilationssystemet. Det är bra att även ta fram en enklare brukarinformation så att alla arbetstagare får kunskap om ventilationen i arbetslokalen. I en lokal där personbelastningen är avgörande för ventilationens storlek kan det t.ex. vara lämpligt att sätta upp ett anslag med uppgift om det antal personer som ventilationssystemet är dimensionerat för.

Till 28 § För att möjliggöra kontroll och rensning av ventilationssystemet bör det utrustas med erforderligt antal inspektionsluckor och rensluckor.

När ventilationssystemets funktion kontrolleras bör bl.a. luftflöden och tilluftstemperaturer mätas. Processventilationens funktion kan åskådliggöras med hjälp av rök. Även kontroll av kontrollsystem, larmfunktioner och larmgränser som har betydelse för personskydd omfattas av paragrafen. Det gäller t.ex. det system som krävs för att konstatera bristande funktion i reningsanläggningar för återluft eller cirkulationsluft från processer enligt 22 § samt kontrollsystem enligt 26 §.

För att drifts och underhållsarbete ska fungera är det lämpligt att utse en drifts och underhållsansvarig person och att ge denne erforderlig information och instruktion.

Boverket har utfärdat Regelsamling för funktionskontroll av ventilationssystem, OVK, med tillämpningsföreskrifter och allmänna råd om funktionskontroll av ventilationssystem och anger bl.a. vilka byggnader som omfattas av kontrollen samt intervall för återkommande besiktning. Återkommande besiktning ska bl.a. utföras i förskolor, skolor, vårdlokaler och kontor. Besiktningsintervallen är 3 eller 6 år beroende på byggnad och ventilationssystem. Undantagna byggnader är bl.a. vissa ekonomibyggnader, industribyggnader och vissa byggnader som är avsedda för totalförsvaret. Personalutrymmen i industribyggnader är dock OVKpliktiga.

I arbetslokaler gäller både Boverkets och Arbetsmiljöverkets bestämmelser. I byggnader som Boverket undantagit gäller dock endast Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

De intervall som anges för arbetslokaler i Boverkets föreskrifter uppfyller även Arbetsmiljöverkets krav. För övriga arbetslokaler, i huvudsak produktionslokaler, behöver tidsintervallen mellan kontrollerna anpassas till verksamhetens art. Rimligt är dock att ventilationen kontrolleras minst lika ofta som produktionslokalernas kontor. Detta innebär att lämpligt intervall för kontroll är minst vart 3:e år. Kontrollsystem enligt 26 § bör kontrolleras minst en gång per år.

För vissa typer av industrilokaler har Arbetsmiljöverket ställt särskilda krav på intervall för ventilationskontroll i följande föreskrifter:

AFS 2009:2

59

Kvarts 2 ggr/år Bly 2 ggr/år Syntetiska oorganiska fibrer 2 ggr/år

Dragskåp

Vid installationskontroll och återkommande kontroll av dragskåp bör följande tester minst ingå:

− visualisering av luftrörelser med rök,− kontroll av fronthastigheten,− kontroll av kontrollsystemet och ev. larmfunktion och larmgränser.Lämpliga mätmetoder finns i standarden SS-EN 14175-4, Mätmetoder för

installations och periodisk kontroll. Hur ofta kontroll behöver ske och hur utförlig den behöver vara beror i

hög grad på vilken typ av arbete som utförs i dragskåpet. Vid hantering av speciellt farliga ämnen kan kontroll behöva ske minst två gånger per år. Av grundläggande betydelse är att ändamålsenliga kontrollrutiner etableras. Det är lämpligt att noteringar om resultat och datum för kontroll förvaras i anslutning till dragskåpet.

Säkerhetsbänk

Vid installationskontroll och återkommande kontroll av säkerhetsbänkar klass II bör följande tester minst ingå:

− visualisering av luftrörelser med rök,− kontroll av teoretisk medelhastighet i arbetsöppningen,− kontroll av larmfunktioner och larmgränser,− kontroll av samtliga filters funktion och täthet.För en mikrobiologisk säkerhetsbänk kan det, enligt föreskrifter om mik

robiologiska arbetsmiljörisker, vara nödvändigt att utföra även skyddsfaktortest samtidigt som installationstest. Lämpliga mätmetoder för mikrobiologiska säkerhetsbänkar klass II finns i KTH:s och Nordiska R3föreningens vägledning med riktlinjer och mätförfarande gällande mikrobiologiska säkerhetsbänkar, klass II. För mikrobiologiska säkerhetsbänkar klass I och III finns minimikrav och testmetoder beskrivna i standarden SS-EN 12469.

Enligt föreskrifter om cytostatika och andra läkemedel med bestående effekt ska säkerhetsbänkar kontrolleras årligen och efter filterbyte.

AFS 2009:2

60

Termiskt klimatTill 29 § Människans upplevelse av det termiska klimatet är beroende av ett flertal klimatfaktorer: lufttemperatur, medelstrålningstemperatur, lufthastighet och luftfuktighet. Klädsel och fysisk aktivitet är andra faktorer som påverkar klimatupplevelsen.

Klimatområden

Beroende av temperaturen kan klimatet delas upp i tre områden: kyla, s.k. neutralt klimat och värme. Dessa klimatområden ger upphov till så skiftande klimatproblem att det inte finns en gemensam metod som kan användas för att bedöma alla tre klimatområdena. Det s.k. neutrala klimatområdet omfattar ungefär intervallet 0–30 °C lufttemperatur. Till skillnad mot de extrema klimaten medför detta ingen eller endast måttlig påfrestning på kroppen.

Klimatområdena kyla, under 0 °C, och värme, över 30 °C, kan exemplifieras med fryshus respektive glasbruk. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i stark värme finns regler för arbete inomhus eller utomhus som kan medföra risk för skadlig inverkan av värme.

Vissa livsmedelslokaler och glasbruk är exempel på lokaler där det av produktionstekniska skäl inte är rimligt att skapa ett lämpligt termiskt klimat i hela lokalen. Utomhus har man i allmänhet begränsade möjligheter att påverka klimatet.

Klimat och hälsa

Klimatets uppgift är dels att skapa gynnsamma förutsättningar för kroppens värmebalans, dels att motverka ohälsa orsakad av t.ex. lokal avkylning.

Redan små avvikelser under den idealiska temperaturen försämrar muskelfunktionen och särskilt då fingerfärdigheten vilket kan påverka arbetsprestationen och risken för olycksfall. Ännu lägre temperatur kan leda till lokal avkylning av t.ex. händer men också till nedkylning av kroppens inre. En lufttemperatur över 16 °C ger i de flesta fall en tillräckligt god fingerfärdighet vid rörligt arbete.

Vid förhöjda temperaturer (inom det s.k. neutrala klimatet) kan arbetsprestation och arbetstakt minskas på grund av att arbetstagaren sänker sin aktivitetsnivå för att därigenom uppnå termisk balans. Ännu högre temperatur ökar både blodcirkulation och svettning och kroppstemperaturen kan stiga, speciellt vid tungt arbete.

Arbete vid högre eller lägre temperatur än den idealiska, påverkar grad

AFS 2009:2

6

vis koncentrationen, uppmärksamheten och omdömet vilket kan leda till ökat riskbeteende.

Mätning

Metoder och mått för att bedöma såväl allmän som lokal klimatpåverkan i det s.k. neutrala klimatområdet anges i standarden Ergonomi för den termiska miljön – Analytisk bestämning och bedömning av termisk komfort med hjälp av indexen PMV och PPD samt kriterier för lokal termisk komfort, SSEN ISO 30:2006. Standarden beskriver en metod med vilken man bestämmer den förväntade upplevelsen av klimatet hos en grupp personer med given klädsel och aktivitet (PMV, predicted mean vote). PMVvärdet anger i en skala mellan –3 (mycket kallt) och +3 (mycket varmt), hur personerna i lokalen i genomsnitt förväntas uppleva klimatet. På basis av PMVvärdet kan den förväntade andelen missnöjda personer beräknas (PPDvärde, predicted percentage dissatisfied). En lokals PPD-värde bör ligga under 10 %.

För att få ett enkelt mått på den upplevda temperaturen används olika sammansatta temperaturbegrepp som tar hänsyn till både lufttemperatur och inflytande av strålning. Det vanligaste begreppet är operativ temperatur vilket i dragfria miljöer är medelvärdet av lufttemperaturen och medelstrålningstemperaturen. Ett annat temperaturbegrepp är riktad operativ temperatur, d.v.s. operativ temperatur beräknad i en viss riktning som framför allt används vid projektering.

Drag

Höga lufthastigheter, drag, innebär risk för att utsatta kroppsdelar lokalt kyls ner. Stora fönsterytor eller fönster med hög värmegenomgångs koefficient ökar risken för drag. Uppvärmningsanordningar bör placeras så att kallras från fönster eller liknande undviks. I lanterniner och ljuskupoler bör åtgärder vidtas för att förebygga kondens och kallras.

Drag i en lokal kan, förutom av kallras, även skapas av ventilationssystemet eller av kalla golv och väggar samt genom ojämn temperaturfördelning i rummet. När en dörr öppnas till en angränsande lokal med annan temperatur eller annat tryck kan också höga lufthastigheter uppstå.

Erfarenhetsmässigt har det visat sig att lufthastigheter som understiger 0,5–0,2 m/s i allmänhet uppfattas som dragfria vid stillasittande arbete. Vid höga lufttemperaturer kan dock vanligen högre lufthastigheter accepteras.

AFS 2009:2

62

Luftfuktighet

Luftfuktighetens betydelse för upplevelsen av det termiska klimatet är liten. Dess effekt på upplevelsen av besvär och på hälsotillståndet är mer svårbedömd. Erfarenheten har visat att en låg fukthalt i regel godtas i kontorslokaler med lufttemperaturer vintertid på ca 20 °C. Om lufttemperaturen höjs med 2 grader eller mera uppkommer inte sällan obehag och klagomål på torr luft. Åtgärder bör därför i första hand inriktas på temperaturförhållandena. Endast i undantagsfall bör direkta åtgärder för att reglera fuktigheten vidtas.

Vid klagomål på torr luft kan det även vara lämpligt att gå igenom städrutinerna och undersöka golvmaterialen för att undvika problem i samband med damm och statisk elektricitet.

Hög luftfuktighet riskerar att öka tillväxten av mögel m.m. Även gasavgivning från material och inventarier underlättas av hög luftfuktighet.

Lämpligt klimat

Fasta arbetsplatser utomhus bör arrangeras så att man inte utsätts för vind eftersom kall luft med hög hastighet på kort tid kan transportera bort stora värmemängder från kroppen. Vid arbete utomhus under sommartid bör även solavskärmning nyttjas för att minska värmelasterna och UVstrålningen från solen. På skolgårdar och liknande miljöer bör tillgång till skugga finnas på någon del av gården.

I lokaler med stora interna värmelaster, t.ex. från maskiner eller solinstrålning, kan det vara aktuellt att kyla tilluften. Beroende på problemets art bör man dock först använda sig av solavskärmning eller annan avskärmning av varma ytor för att sänka temperaturen. Det kan även vara lämpligt att utnyttja den svalare nattluften för att med hjälp av ventilationssystemet kyla ned lokalerna.

Kalla och varma ytor kan behöva avskärmas för att minska värmestrålningen till eller från dessa ytor.

Om lufttemperaturen vid lätt och stillasittande arbete varaktigt avviker från 20–24 °C vintertid och 20–26 °C sommartid bör det termiska klimatet undersökas närmare. Eftersom det inte bara är lufttemperaturen som påverkar det termiska klimatet kan det vara lämpligt att bestämma PMV och PPD enligt SSEN ISO 30:2006. Därefter bedöms förutsättningarna för termisk komfort och eventuellt behov av åtgärder.

Under en kortvarig värmebölja med ungefär samma inomhustemperatur som utomhustemperatur behöver normalt inga särskilda åtgärder vidtas. Är

AFS 2009:2

63

däremot arbetet sådant att ökat riskbeteende kan innebära olycksfall bör åtgärder vidtas.

Vid stillasittande arbete är det särskilt viktigt att beakta de lokala faktorerna som drag och temperaturskillnader. För att det termiska klimatet ska upplevas som tillfredsställande bör både vertikala och horisontella temperaturskillnader begränsas. Metoder för beräkning av godtagbara temperaturskillnader anges i SSEN ISO 30:2006.

I vissa lokaler kan det av produktionstekniska skäl vara nödvändigt att hålla annan temperatur än vad som anges ovan, t.ex. i vissa livsmedelslokaler eller lokaler där ugnsarbeten utförs. I dessa fall är det viktigt att anpassa arbetstider och pauser för att minska risken för ohälsa och olycksfall. Arbetsrotation med arbetsuppgifter även i lämpligt klimat kan ibland vara nödvändig. Lämpliga skyddskläder bör också användas. Metoder för beräkning av kläders skydd mot kyla anges i standarden Ergonomi för den termiska miljön – Bestämning och bedömning av termisk belastning i kyla med hjälp av rekommenderad beklädnadsisolation (IREQ) samt lokala avkylningseffekter, SSEN ISO 09:200.

I vissa fall kan kläder som skydd mot kyla eller värme räknas som personlig skyddsutrustning. Det gäller särskilt om klimatet inte kan anses vara ett sådant som arbetstagaren normalt kommer i kontakt med i sin vardag. Man kan inte räkna med att arbetstagaren har egna kläder för att skydda sig mot ett sådant klimat. Andra exempel kan vara när arbetet innebär ytterligare risker förutom temperaturen, t.ex. för ett motorcykelbud där kläderna också ska skydda mot nedkylningen av fartvinden och som fysiskt skydd om personen skulle falla av motorcykeln i farten.

Lufttemperaturen i personalutrymmen bör vara minst 20 °C. Vid arbete i kylda arbetslokaler eller arbete i kyla utomhus är det extra viktigt att ha pauser i uppvärmda utrymmen.

Till 30 § Värmeeffektbehovet bör vara beräknat så att man i arbetslokaler normalt kan upprätthålla en lufttemperatur i vistelsezonen på minst

a) 20 °C vid stillasittande, fysiskt mindre ansträngande arbete,b) 4–5 °C vid rörligt eller fysiskt mera ansträngande arbete.Lämpliga metoder för beräkning av värmeeffektbehov finns i standarden

Värmesystem i byggnader – Metod för beräkning av dimensionerande värmebehov, SSEN 283. Om arbetet i huvudsak bedrivs i en del av en lokal kan uppvärmningen begränsas till den delen. Exempel på en sådan lokal är sågverkshall med uppvärmda hytter.

AFS 2009:2

64

Till 31 § Luftridå, vindfång och vädertätningsportar är exempel på anordningar som kan skydda mot drag.

Buller och akustikTill 32 § Det är viktigt att stor omsorg ägnas den akustiska planeringen och att man i ett tidigt skede av planeringsprocessen uppmärksammar eventuella bullerkällor och hur man ska minimera riskerna med dem, både när det gäller hörselskadligt och störande ljud. Det är också väsentligt att ljudmiljön planeras efter vilka hörselkrav arbetsuppgifterna ställer. Det kan i många fall även vara fördelaktigt att anlita speciell expertis vid den akustiska planeringen.

Det är också viktigt att följa den tekniska utvecklingen när det gäller bullerbegränsning och tillämpa aktuella metoder när den genomförs. Bullerbegränsning vid själva ljudkällan är i allmänhet den mest ekonomiska och effektiva metoden. Det kan även vara fördelaktigt att skilja bullrande och tyst verksamhet åt, antingen genom skilda lokaler eller genom att dela upp en lokal i skilda utrymmen med effektivt ljudisolerande och ljudabsorberande väggar eller skärmar. Vid isolering mot omgivningen kan såväl luftljud som stegljud och stomljud behöva beaktas.

I t.ex. kontors och laboratoriemiljöer kan buller från fasta anläggningar samt från apparatur och datoranläggningar uppfattas som en icke oväsentlig olägenhet. Det är därför viktigt att även sådan utrustning kan placeras så att störningen minimeras.

Genom att tak och väggpartier görs ljudabsorberande kan ljudklimatet förbättras eftersom ljudspridningen då begränsas och ljudnivån därmed sänks. Ökad absorption påverkar dock inte ljudnivån nämnvärt i en bullerkällas omedelbara närhet.

Genom rätt val av golvbeläggning, inredning och möbler kan upp komsten av störande ljud begränsas vilket är speciellt viktigt i miljöer där arbetsuppgifterna är koncentrationskrävande eller där man har behov av att kunna föra samtal obesvärat.

I föreskrifterna om buller anges insats och gränsvärden för buller som kan ge hörselskador samt värden som kan tjäna som vägledning exempelvis vid akustisk projektering och planering samt vid inköp av ny utrustning.

Förutom buller från maskinell utrustning är det viktigt att tänka på att även den mänskliga rösten kan vara en bullerkälla, exempelvis på förskolor och fritidshem med lekande barn och att lokalerna utformas med hänsyn till detta. Ovidkommande tal i kontorsmiljö kan också utgöra en olägenhet, speciellt i kontor med öppna planlösningar. Det är därför angeläget att ägna

AFS 2009:2

65

speciell omsorg åt utformningen av denna typ av kontor. Hänsyn behöver bland annat tas till typen av verksamhet, rumsakustik, ljudutbredning samt placering och avskärmning av störande ljudkällor. Dessutom behöver hänsyn även tas till placering av personalen utifrån de enskilda arbetstagarnas förutsättningar och behov av kommunikation eller avskildhet. Öppna kontor behöver nästan alltid också kompletteras med ljudisolerade rum för samtal, telefonsamtal och särskilt koncentrationskrävande arbetsuppgifter. Tydliga regler för ljudalstrande aktiviteter ökar förutsättningarna för en fungerande ljudmiljö i öppna kontor.

I utrymmen för undervisning med öppna planlösningar är risken stor för störning och sådana planlösningar är därför endast lämpliga om man kan säkerställa att lokalens utformning är till fördel för den typ av undervisning som ska bedrivas.

Mer information om lokaler med öppna planlösningar finns i Boverkets handbok ”Bullerskydd i bostäder och lokaler”.

I lokaler avsedda för talad kommunikation, exempelvis undervisningslokaler, har rumsakustiken speciellt stor betydelse för hur lokalen fungerar. Det är därför viktigt att sådana lokaler har en för ändamålet lämplig efterklangstid och i övrigt är utformade så att tal lätt kan uppfattas. För bra taluppfattbarhet är det också viktigt att bakgrundsbullret har en låg nivå.

För att medge återhämtning och möjlighet till samtal i en ostörd miljö är det viktigt att även personalutrymmen som matutrymmen och pausutrymmen är utformade och inredda så att problem med störande ljud minimeras.

Regler om ljudförhållanden för vissa lokaltyper finns i Boverkets byggregler.

Till 33 § Regler om ljud från installationer för vissa lokaltyper finns i Boverkets byggregler.

Genom att ställa upp vibrerande maskiner och utrustningar, exempelvis fläktar, hissmaskinerier, motorer och kompressorer, på fjädrande element, ofta i kombination med tunga fundament, kan man begränsa ljudspridningen till omgivande delar av byggnaden.

Fläktstyrda ventilationssystem ger ofta upphov till buller. Även låga nivåer av ventilationsbuller har visat sig störande och kan leda till försämrad prestation i samband med koncentrationskrävande arbetsuppgifter. För att minska bullret från ventilationssystem kan man exempelvis ägna omsorg åt valet av fläkt och ljuddämpare, utformningen av fläktinlopp, fläktuppställningen, typen av reglering, utformningen och placeringen av spjäll samt utformningen och dimensioneringen av don och kanaler. Låga lufthastigheter, mjuka krökar och gradvisa areaförändringar bör eftersträvas för att hålla

AFS 2009:2

66

nere ljudalstringen. I ventilationsinstallationer där stora luftmassor sätts i rörelse kan infraljud alstras vilket också bör beaktas.

Till 34 § Regler om utformning av skyltar finns i föreskrifterna om skyltar och signaler.

ElTill 35 § För utförande, skötsel och underhåll av elektrisk utrustning, elektriska anläggningar och liknande, se tillämpliga föreskrifter och allmänna råd från Elsäkerhetsverket.

Arbetarskyddsstyrelsen har tillsammans med andra myndigheter formulerat ”Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält” (998, ADI 4). Där ges följande försiktighetsprincip: Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses vara normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Försiktighetsprincipen är i sig ingen generellt bindande regel utan en rekommendation och därför frivillig. Syftet med första stycket i 35 § är att de principer som anges i försiktighetsprincipen tillämpas i den typ av fall som anges i paragraftexten. I normala fall kan man oftast enkelt undvika att placera stadigvarande arbetsplatser nära elektriska anläggningar där höga strömstyrkor eller höga spänningar förekommer.

Gränsvärden för högfrekventa elektromagnetiska fält finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om högfrekventa elektromagnetiska fält.

Syftet med det andra stycket i 35 § är att man vid placering av uttag m.m. ska beakta deras placering och utformning från arbetsmiljösynpunkt. Ett exempel kan vara att när det gäller en kontakt som ska dras ur och sättas i ofta så ska uttaget och kontakten placeras och utformas så att detta kan göras på ett från arbetsmiljösynpunkt lämpligt sätt. Detta får aldrig innebära att krav som ställs i Elsäkerhetsverkets föreskrifter inte uppfylls.

Installationer för vatten, avlopp, kyla och värmeTill 36 § Ordet verksamheten syftar på både huvudverksamheten och verksamheter i anslutning till denna, som städning och personlig hygien.

Regler för utformning av varmvattensystem vid duschar, i syfte att undvika legionellatillväxt, finns i Boverkets byggregler.

AFS 2009:2

6

På platser där golv eller annat spolas eller där stora kärl fylls med vatten bör slangar kunna kopplas med exempelvis snabbkoppling till tappställe.

Rimligt avstånd till dricksvatten med hänsyn till verksamhetens art innebär t.ex. att hänsyn behöver tas till hur svettdrivande arbetet är. Exempel på arbete där dricksvatten kan behövas på arbetsplatsen eller i omedelbar närhet av den är ugnsarbete.

Krav på dricksvattenkvalitet finns i Statens livsmedelsverks kungörelse om dricksvatten, SLV FS 200:30.

Exempel på verksamheter där handtvätt kan krävas i anslutning till arbetsplatsen är arbete med djur eller sprutmålning. En god personlig hygien minskar riskerna att drabbas av sjukdom orsakad av arbetet. Tappställe för varmt och kallt vatten ger oftast möjlighet till handtvätt.

Golvbrunnar kan behövas t.ex. vid rengöring genom spolning eller för att undvika farliga vattensamlingar av spill, smältvatten eller kondens. En rullbana i en diskanläggning är ett exempel på ett ställe där det normalt förekommer vattenspill. Golvbrunnar behövs normalt vid tappställen, t.ex. i städrum och avfallsrum och vid maskiner eller grytor som töms. Även vid en nöddusch kan det vara lämpligt att ha en golvbrunn för att underlätta regelbunden provspolning av duschen och för att undvika vattenskador vid långvarig spolning. Golvbrunnar bör inte placeras där man står och arbetar. Golvbrunnar som behöver rensas ofta bör vara lätt åtkomliga.

Lämplig golvlutning mot golvbrunn är :50–:00. Om golvet läggs med stor omsorg utan bakfall kan lutningen ibland begränsas till ytan närmast golvbrunnen.

Till 37 § Metoder för bedömning av reaktioner hos människan vid kontakt med varma respektive kalla ytor anges i standarderna SSEN ISO 332:2006 respektive ISO 3323:2005. Boverkets byggregler innehåller krav på heta delar av byggnader eller installationer.

Inredning och utrustningTill 38 § Exempel på utrustning som normalt behöver placeras på bekväm arbetshöjd är diskmaskiner.

I förskolor, fritidshem, förskoleklasser och skolor bör arbetshöjder vara lämpliga både för vuxna och elever/barn. I varje barnavdelning inom förskolan bör det därför också finnas bord och stolar i vuxenhöjd. I barnens kapprum behövs sittplatser för barn och vuxna.

I skolan bör exempelvis matsalens disk för mathämtning, platsen för

AFS 2009:2

68

brickinlämning, datorarbetsplatsen och skyddsutrustningen vara anpassade även för de yngsta barnen.

Kassaarbete och frisörarbete är exempel på arbeten som bör kunna utföras både sittande och stående. I frisörsalonger bör en frisörstol finnas för arbeten som kan utföras sittande eller halvsittande.

Till 39 § Långvarigt stillasittande arbete, exempelvis kontors och datorarbete, kan leda till ohälsa. Inredning och utrustning som genom sin utformning eller placering inbjuder till rörelse och variation kan motverka detta. Lämplig utrustning kan vara elektriskt höj och sänkbara arbetsbord eller balansbord. Se även Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi.

Inredning och utrustning bör väljas och placeras så att de medför så låg exponering för luftföroreningar som möjligt. Utrustning som avger exem pelvis värme, föroreningar eller störande ljud bör inte placeras i samma lokaler som permanenta arbetsplatser.

Inredning och utrustning bör vara lättstädad och utformad så att dammsamling undviks.

Vid val och placering av utrustning bör risken för brännskador beaktas. Det är lämpligt att heta ytor är isolerade eller har skydd mot ofrivillig beröring där det behövs t.ex. på handtag av metall med en temperatur över 55 °C och på yttre höljet på apparatur med en temperatur över 80 °C. Metoder för bedömning av reaktioner hos människan vid kontakt med varma ytor anges i standarden SSEN ISO 332:2006.

Krav på utformning av utrustning finns även i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av arbetsutrustning.

Golv, väggar och takTill 40 § Vissa verksamheter kräver hårda golv, t.ex. trucktrafik. Vid andra verksamheter kan det vara lämpligt att välja golvbeläggning med lagom svikt för att minska påfrestningen på fötter, ben och rygg.

Det är viktigt att golvmaterial är anpassat till den mekaniska och kemiska påverkan det utsätts för. Ojämna golvytor medför risk för snubbling och försvårar städning.

Lutande golv medför ökad risk för halkning och snubbling vid gång, och för att vagnar eller inredning kommer i icke avsedd rörelse. Vid de enskilda fasta arbetsplatserna är det lämpligt att golvet är utan lutning (även be

AFS 2009:2

69

nämnt horisontellt eller ”plant”) för att olämplig arbetsställning ska kunna undvikas.

Nivåskillnader bör så långt möjligt undvikas inom samma lokal och mellan olika lokaler inom samma våningsplan. Om nivåskillnad inte går att undvika är det lämpligare att den tas upp med ramp än med trappsteg.

Ramp bör ha lutning högst :2 och höjdskillnad högst 0,5 m mellan vilplan.

Isolering mot golv kan ibland behövas vid stationära arbetsplatser i kylda lokaler och kan utföras med olika typer av trallar eller liknande.

Till 41 § Exempel på verksamheter där elektrostatisk uppladdning av föremål eller personer kan medföra risk är tappning av lättantändliga vätskor, laddning av blybatterier, elektrostatisk sprutmålning, vissa laboratoriearbeten samt arbete med explosionsfarliga narkosgaser. Exempel på åtgärder mot detta är s.k. halvledande golv och antistatiska skor för att undvika tändande gnistor vid urladdning.

Råd om skydd mot statisk elektricitet genom jordning eller potential utjämning finns i svensk standard SS 421 08 22 (1).

Till 42 § Sådana egenskaper som material, yta och fogning inverkar på hur lätt ytskikten kan rengöras. Färgsättningen kan medverka till att rengöringen både kan anpassas till behovet och blir lätt att utföra. Det är särskilt viktigt att golven är lätta att rengöra. Även halkrisk behöver beaktas vid val av golvmaterial.

Det är viktigt att välja sådana ytskikt att rengöringen kan utföras med metoder och rengöringsmedel som innebär minsta möjliga risker för t.ex. belastningsskador, allergier, eksem osv. för städpersonalen.

Vid val av ytbeklädnader på golv, väggar och tak är det viktigt att beakta den risk för de besvär, t.ex. allergiska, som materialen i sig kan medföra för dem som vistas i lokalen.

Vissa metoder för rengöring av golv kan medföra tekniska krav på andra byggnadsdelar. Vid högtryckstvätt behövs t.ex. normalt särskilt täta och hållbara väggmaterial och att eluttag, strömbrytare och annan elutrustning är skyddade på ett tillfredsställande sätt.

Fönster, dörrar och portarTill 43 § Solinstrålning kan medföra olägenheter i form av värme och bländning, särskilt vid stora fönsterytor. Exempel på avskärmning är fasadskär

AFS 2009:2

0

mar, markiser, persienner, värmereflekterande glas och gardiner. Utvändig avskärmning, t.ex. markis, ger normalt bästa verkan.

Solavskärmning bör kunna varieras efter behovet för att inte i onödan minska dagsljuset. Utförande som fast solavskärmning, dvs. sådan som inte kan regleras, bör undvikas.

Lanterniner och takfönster bör vara så placerade att direkt solstrålning i möjligaste mån undviks. Takkupol kan delvis behöva avskärmas.

Till 44 § Det är viktigt att anordningar för manövrering av fönster och takfönster kan nås från säker plats och i säker arbetsställning och att beslag för uppställning är säkra. Exempel på fara till följd av uppställda fönster är att de inte observeras vid passage eller inkräktar på arbetsutrymme. Fönster med låg bröstning kan i uppställt läge innebära en risk för fall. I skolan utgör detta en särskild risk för de yngsta eleverna. Fönsterbröstning med en höjd lägre än 0,8 m anses här vara låg.

Till 45 § Det är viktigt att det finns tillräcklig plats i anslutning till fönster för fönsterputsare och plats för hjälpmedel och eventuella ställningar, både in och utvändigt.

Föreskriften innebär att arbetet ska kunna utföras på ett så säkert sätt som möjligt för både fönsterputsare och andra närvarande. För att rengöring och underhåll av fönster ska kunna utföras säkert är det lämpligt att öppningsbara fönster är inåtgående.

Utåtgående fönster, fasta fönster och glaspartier som rengörs från utsidan är exempel på när särskilda anordningar kan behövas för säker rengöring. Exempel på anordningar är gångbrygga eller fästen för skyddsanordning eller personlig fallskyddsutrustning.

Andra glasytor som t.ex. glastak är också exempel på när särskilda anordningar normalt behövs för att rengöring ska kunna ske säkert, både in och utvändigt.

Det är viktigt att risken för nedstörtning beaktas även vid inåtgående fönster som är lågt placerade, dvs. med låg eller ingen bröstning.

Till 46 § Lämpligt utförda och placerade dörrar och portar ger goda och överskådliga samband, är säkra och bekväma att passera, medger transport med vagn och passage med rullstol och medför inte risk för instängning.

Dörr i transportväg bör vara utförd så att den är lätt att öppna och på ett enkelt sätt kunna ställas upp för säker och bekväm passage med vagn eller börda.

Det är viktigt att dörrar placeras och utförs så att de inte orsakar klämska

AFS 2009:2

dor vid stängning eller genom att slå emot andra dörrar. Klämkraften bör vara mindre än 50 N.

Dörrar mellan arbetslokal och korridor, gångväg eller annan starkt trafikerad passage bör hängas så att de går inåt mot arbetslokalen för att sammanstötning ska undvikas. Om dörrar i utrymningsväg finns särskilda regler.

Dörrar till fläktrum bör vara hängda så att de öppnas mot förekommande övertryck, dvs. vid fläktrum med övertryck inåt mot fläktrummet och vid undertryck ut från fläktrummet. Vid stor tryckskillnad kan särskild anordning för tryckutjämning behövas.

Om dörrar måste ha trösklar är det viktigt att dessa är låga. I transportväg bör trösklar inte finnas eller vara låga och körbara för att inte hindra rullande transporter. Tröskelhöjd över 5 mm i gångdörr kan innebära svårigheter vid passage med vagn eller rullstol och även utgöra snubbelrisk.

Om maskindrivna portar finns bestämmelser i Boverkets byggregler (BBR).

Fri bredd för gångdörr behöver normalt vara minst 0, m. För passage med börda eller städvagn eller rullstol behövs normalt större fri dörrbredd, ofta lämpligen ,0 m, och minst 0,8 m. För passage med rullstol behövs normalt fritt passagemått 0,80 m, men för dörrar till mindre rum för ett fåtal personer som kontorsrum och mindre grupprum räcker det med fritt passagemått 0,6 m. Fritt passagemått räknas när dörren är uppställd i 90° . Fri bredd 0,8 m motsvarar standardkarm K 9 och ett fritt passagemått på 0,6 m. Fri bredd på 0,8 m för gångdörr kan normalt accepteras i utrymningsväg. För passage med lastpall på lyftvagn behövs en fri dörrbredd av normalt minst ,0–,2 m och för pall på truck normalt minst ,4–,6 m.

Fri höjd för gångdörr behöver normalt vara minst 2,0 m.

Till 49 § Gångdörr vid port underlättar för gående att passera säkert utan risk från fordonstrafik. Gångdörr i portblad har visat sig kunna medföra risk för olycksfall.

Transportvägar, gångar och korridorerTill 51 § Transportvägar behöver normalt medge användning av transporthjälpmedel på hjul, s.k. rullande hantering, för att undvika olämplig arbetsbelastning vid exempelvis flyttning av patienter inom vård eller vid distributionsarbete. Det är lämpligt att transportvägar görs plana, raka och korta. Det är viktigt att utrymme finns för både transporthjälpmedel och personer, så att arbetet kan ske på ett ergonomiskt lämpligt sätt.

Förutom för huvudverksamhetens transporter behöver möjligheterna

AFS 2009:2

2

till bekväma transporter beaktas för t.ex. städ och tvättvagnar, avfall, post, kopieringspapper m.m.

Till 52 § Syftet med hiss eller lyftanordning är att undvika ohälsa genom olämplig belastning och olycksfall genom lyft och bärande i trappa. Särskilt viktigt är att hiss eller lyftanordning finns för tunga och skrymmande föremål. Vid hantering av lättare bördor kan även antal, frekvens och storlek motivera hiss eller lyftanordning i stället för trappa.

Det är viktigt att hiss eller annan lyftanordning har tillräcklig kapacitet och hastighet så att den kommer till användning.

Trappa är på grund av den fysiska belastningen normalt olämplig som transportled. Spiraltrappa är med hänsyn till säkerheten olämplig för alla slags transporter, även av lätta bördor.

Små höjdskillnader kan ofta tas upp med ramp. Rampens lutning bör avpassas till de vikter som ska förflyttas. Mellan våningsplan behövs normalt hiss. Även andra höjdskillnader, mindre än mellan våningsplan, kan vara skäl till att hiss eller annan transportanordning behöver finnas.

Till 53 § För gående behöver passage i allmänhet vara minst 0, m bred. Om mötande gångtrafik förekommer behöver bredden i allmänhet ökas till minst ,2 m. Huvudgång behöver vanligen ha ytterligare större bredd. Utrymningsvägar dimensioneras enligt särskilda regler.

Transportvägar behöver vanligen vid enkelriktad trafik vara minst 0,6 m bredare eller vid mötande trafik 0,9 m bredare än förekommande fordon inklusive last. För passage med städvagn eller städmaskin behövs normalt minst 0,8 m.

För passage med rullstol behövs normalt minst 0,8 m. För vändning av rullstol behövs normalt minst ,3 m. Dessa mått gäller manuell eller liten eldriven inomhusrullstol. För vändning med eldriven mindre utomhusrullstol fordras minst ,5 m. Ramp för rullstol bör ha lutning högst :2 och höjdskillnad högst 0,5 m mellan vilplan. En ramp med lutningen högst :20 är säkrare för användaren.

Det är i allmänhet lämpligt att fri höjd i gång och transportvägar är minst 2, m. Det behövs vanligen ett fritt utrymme av minst 0,2 m över högsta förekommande fordon inklusive last.

Enstaka balkar, rör och andra utskjutande element i höjd och sida som inte lätt uppmärksammas förses lämpligen med varselmärkning för att undvika sammanstötning.

AFS 2009:2

3

Till 54 § Vad som är tillräckligt säkerhetsavstånd beror av t.ex. trafikmängd, fordonstyp, hastighet, last och sikt och behöver bestämmas efter förutsättningarna i det enskilda fallet.

Där gångtrafik av säkerhetsskäl behöver vara avskild från fordon, t.ex. vid hörn, bör avskiljningen lämpligen ske genom räcke eller annan motsvarande skyddsanordning, som bör vara varselmärkt där det behövs.

Till 55 § Transportväg behöver normalt vara markerad, med heldragna begränsningslinjer.

Till 56 § För att undvika olämplig arbetsbelastning vid transporter behöver det i princip finnas möjlighet till rullande hantering inom varje våningsplan. Hindrande trappsteg och trösklar bör därför inte förekomma. Det är viktigt att underlätta både tyngre transporter och t.ex. passage med städvagnar.

I gångvägar är även snubbelrisken ett skäl att undvika enstaka trappsteg. Även mindre nivåskillnader och trösklar bör undvikas för att underlätta transporter och minska risken för snubbling.

Om enstaka trappsteg inte kan undvikas bör trappan normalt ha minst tre trappsteg. Sådana trappsteg i korridor bör förses med varselmärkning och belysning samt i regel körslänter för vagn, rullstol e.dyl.

Det är lämpligt att en liten nivåskillnad överbryggas med ramp istället för med trappsteg.

Trappor och fasta stegarTill 57 § För att en trappa ska kunna användas lätt och säkert behöver trappans lutning, stegens utformning och övriga mått vara väl anpassade till trappans användning.

Trappor som är utförda enligt svensk standard SIS 9 0, Trappelement – grundläggande mått, är vanligen lämpliga. Lämpligt minsta stegdjup är vanligen 0,25 m och därtill passande största steghöjd 0,5 m, vilket innebär en lämplig största lutning av ca 35°.

Trappor med mer än 18 steghöjder bör lämpligen delas upp i två eller flera trapplopp med mellanliggande vilplan.

Det är viktigt att den fria höjden i trappor är tillräcklig.Trappor som är högre än tre steghöjder behöver normalt ha räcke och led

stång. Ledstång placeras lämpligen på en höjd av 0,9 m, mätt vid stegnosen. Ledstång fungerar som stöd men också för att hejda ett påbörjat fall. Ledstång bör finnas på båda sidor om trappan. Breda trappor kan behöva delas upp med ledstång mellan filerna.

AFS 2009:2

4

Alla övergångar mellan golv och trappa behöver vara lätta att uppmärksamma, för att minska risken för olycksfall. I vissa fall kan det därför vara nödvändigt med en särskild markering av framkanten på trappavsatsen vid översta sättsteget och trappans nedersta plansteg.

Om fönster finns intill trappa är det viktigt att risken för fall genom fönstret är förebyggd.

För trappor och lejdare utomhus är det lämpligt att trappsteg och vilplan utförs av gallerdurk eller motsvarande för att minska vattensamling och isbildning.

Spiraltrappa anses säkrare än den raka därför att man för den ständiga riktningsändringen behöver ägna uppmärksamheten åt trappan, gå sakta och hålla i ledstången. Av samma skäl är den dock olämplig för den som har en börda. Med avseende på säkerheten bör en trappa därför normalt vara utförd som spiraltrappa endast om trafiken i trappan är ringa och om trappan inte används vid varutransport.

En trappa bör normalt inte vara smalare än 0,8 m. I en rak trappa som utgör huvudkommunikationsled eller där bårtransport kan förekomma är det lämpligt att bredden är minst ,2 m.

Lämplig trappbredd i spiraltrappor är i allmänhet 0,8–,0 m. De bör inte ha mindre bredd än 0,8 m för att ge tillräckligt utrymme, och inte större bredd än ,0 m för att ledstängerna ska vara inom räckhåll från gånglinjen.

Till 58 § En nedåtgående trappa eller trappsteg direkt efter en dörr medför risk för fall. Golvnivån bör därför vara lika före och efter dörren, och trapp planet behöver ge utrymme för att en gående ska kunna stanna upp före trappan vid nedåtgående och kunna öppna dörren på ett säkert sätt vid uppåtgående. Trapplanet bör normalt vara lika djupt som trappan är bred.

Till 59 § Med stege jämställs här lejdare och andra branta uppstigningsanordningar.

Exempel på skydd mot nedstörtning är att stegen förses med ryggskydd eller att personlig fallskyddsutrustning med styrt glidlås på fast förankringslina eller skena används. För att ett ryggskydd ska skydda mot fall utan att annars vara till hinder behöver vanligen avståndet mellan stegen och ryggskyddet vara ca 0,65 m.

Exempel på lämpligt utförande av ryggskydd på stege finns i svensk standard SS 83 3 40.

En stege som är högre än 0 m bör lämpligen ha vilplan. Därefter bör vilplan placeras med högst 6 m avstånd.

AFS 2009:2

5

För fasta tillträdesanordningar till tak och på skorsten finns även bestämmelser i Boverkets byggregler (BBR).

Varumottag, kajer och ramperTill 60 § Med varumottag avses t.ex. angöringsplatser för fordon, lastkajer, uppställningsplatser för gods och transportvägar.

Beroende på godsets mängd och tyngd kan behovet av varumottag vara olika. Den lämpliga lösningen kan efter behov vara t.ex. en större kajanläggning, en lastkaj som är gemensam för flera arbetslokaler, avlastning med truck i marknivå eller, vid små mängder, att varor tas emot via lokalens vanliga entré. Även kombinationer kan förekomma, t.ex. av lastkaj och avlastning i marknivå.

Varumottag behöver normalt medge rullande hantering av gods och erforderlig användning av lyfthjälpmedel.

Varumottag bör ha tillräcklig kapacitet för att begränsa hanteringen och undvika onödig omflyttning av gods. Det är viktigt att där finns tillräcklig uppställningsplats för normalt ankommande och avgående gods, returförpackningar, emballage och avfall.

Varumottag bör dimensioneras och utformas för erforderliga hanteringshjälpmedel och så att manuella lyft och manuell hantering kan ske i gynnsamma arbetsställningar, bl.a. inte över axelhöjd eller under knähöjd.

Varumottag bör placeras nära lager, hiss etc. så att transporterna begränsas. Angöringen bör vara sådan att fordonen står horisontellt och att bryggan eller motsvarande för transporten mellan fordon och kaj har liten lutning.

Råd om arbetsmiljö m.m. vid varumottag för lastbilar finns i handboken ”BÄTTRE varumottag!” från TYA (Transportfackens Yrkes och Arbetsmiljönämnd), 2006.

Till 61 § Väl fungerande tillfartsvägar, manöverutrymme och uppställningsplatser för fordon är viktiga för att trafikrisker ska kunna undvikas kring lastkajen. Mellan uppställda fordon bör en tillträdesled för gående, med minsta bredd 0,7 m mellan inbackningslinjerna, finnas.

Det är viktigt att lastkajer och tillfarter är anpassade för den typ av fordon som levererar varorna, bl.a. för att undvika den manuella hantering som blir nödvändig när en bil inte kan angöra.

Till 62 § Kajens mått bör avpassas till mått och mängd för det gods, returgods och emballage som ska hanteras och ställas upp tillfälligt. Dessutom bör utrymme avsättas för manövrering av fordon och redskap.

Det är lämpligt att minst en av kajens lastplatser har en kajbrygga eller

AFS 2009:2

6

ett lyftbord samt att kajkanten, kajbryggan och lyftbordet förses med varselmärkning.

Tillträdesled kan förutom trappa vara t.ex. lejdare eller ramp. Trappor vid lastkajer bör placeras och utformas med beaktande av risken att de blir påkörda. Det är viktigt att avkörningsskydd utformas så att risken för att någon ska falla eller snubbla undviks.

Till 63 § Det är viktigt att skyddstak placeras på en sådan höjd att lastfordon kan angöra på planerat sätt.

Till 64 § Vid lastkajer utomhus och vid andra varumottag bör förbindelse med arbetslokalerna utformas så att avgaser från fordon inte tränger in.

Skyddsanordningar och nödutrustningSkydd mot fall och ras

Till 67 § Dörren till en lastöppning i väggen bör vara inåtgående eller utförd som skjutdörr. Skyddsanordningen i öppningen kan utgöras av en grind eller bom med skyddshöjden minst , m eller av handtag på båda sidor om öppningen, placerade ca ,5 m över golvet.

Skydd mot fall utförs normalt lämpligast som skyddsräcke. Om glasytor saknar skyddsräcke eller annat skydd mot fall bör glaset vara

utfört av laminerat säkerhetsglas. Exempel på andra skyddsanordningar för speciella arbeten, t.ex. fönsterputsning, är monterbara skyddsanordningar eller personliga fallskydd. Risken för fall bedöms utifrån den oskyddade öppningens storlek och fallhöjden. Det är i allmänhet lämpligt att räcke med en höjd av minst 1,0 m finns om fallhöjden är större än 0,5 m. Om fallhöjden överstiger 3 m bör räcket vara minst , m högt. Räcket i en trappa bör ha en höjd av minst 0,9 m.

En lastkaj eller plattform som är avsedd för lossning och lastning av väg och spårbundna fordon från fordonens långsida kan förses med fallskydd t.ex. genom borttagbara stolpar med kättingar däremellan.

En öppning i golvet till en varustört kan vara svår att förse med skyddstäckning eller räcke. I sådant fall kan den istället ha en horisontell skyddsskärm placerad ca 0,6 m ovanför golvöppningen.

För att hindra passage under en lastöppning kan en skyddsram hängas upp ca ,5 m över golvet.

En lucka eller skyddstäckning som öppnas manuellt bör normalt ha lyfthandtag. Det är lämpligt att tyngre luckor öppnas med spel eller någon annan lyftanordning, som är självhämmande. Luckan kan också behöva förses

AFS 2009:2

med en upphakningsanordning. Det är viktigt att lyfthandtag o.dyl. utformas så att man inte snubblar på dem.

Till 69 § För att begränsa fallrisken bör räcken enligt Boverkets byggregler, (BBR), vara minst , m höga. För att kunna hindra fall under eller genom ett räcke behöver räcket normalt dels ha en minst 0, m hög fotlist, dels vara tvåledigt, eller ge motsvarande skydd. Med tvåledigt avses här att räcket har två följare som placeras vid överkanten respektive på halva höjden. För barnsäkerhet i förskola och skola, se Boverkets byggregler, (BBR).

Nödbelysning

Till 70 § Exempel på var nödbelysning kan behövas är kemisk industri, kemiska och biologiska laboratorier och frysrum.

Skydd mot instängning

Till 71 § Lämpligt skydd mot instängning är att dörren görs lätt öppningsbar även inifrån. Detta är särskilt viktigt att beakta för rum med farlig miljö, t.ex. stark värme, stark kyla eller syrebrist.

Skydd vid sammanstötning mot glasytor

Till 72 § Provningsmetoder för motstånd mot tung stöt och klassindelning för planglas finns i SS-EN 12600. Om glasytan är oskyddad och avståndet mellan underkant glasyta och golv är mindre än ,5 meter bör glaset vara utfört av härdat eller laminerat säkerhetsglas i kommunikationsutrymmen för att förhindra skärskador. Regler om glas finns även i Boverkets byggregler (BBR).

Nöddusch och ögonspolningsanordning

Till 73 § Vägledning för placering och utformning av anordning för ögonspolning och nödduschning samt krav på funktionskontroll av dessa anordningar framgår av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om första hjälpen och krisstöd.

mlt

Highlight

AFS 2009:2

8

Varselmärkning

Till 74 § Glasytor i nivå med yttertak är ett exempel på område som behöver markeras.

Reglerna för varselmärkning finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om skyltar och signaler och för varselmärkning till skydd mot elfara i Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter.

Larm och utrymningUtrymning

Till 75 § Det är särskilt viktigt att vid planering beakta konsekvenserna av en brand, gasutströmning eller annan händelse som inträffar på från utrymningssynpunkt ogynnsam plats.

Behovet av åtgärder kan variera väsentligt och påverkas av många faktorer, t.ex. verksamhetens art och omfattning, byggnadens och lokalens storlek, utformning och belägenhet, räddningstjänstens insatstid samt om en brand lätt får snabbt förlopp och spridning och om gasutströmning kan innebära explosionsrisk.

Vid arbete i t.ex. en behållare bör en manhålsöppning ha sådana mått att det är möjligt att ta sig in och ut iförd personlig skyddsutrustning – om inte en riskbedömning visar att detta är onödigt. Kraven i svensk standard SS 9, Inspektionsöppningar och manhål – mått, kan i dessa sammanhang fungera som vägledning.

Situationen för arbetstagare kan påverkas av antalet ”ickearbetstagare” i en lokal, t.ex. sjukhus, varuhus, restaurang. Sådana personer har ofta dålig lokalkännedom och kan av olika skäl behöva hjälp för att komma ut vid en utrymning. Även barn är en specifik grupp då det gäller utrymning.

För att underlätta för arbetstagare med funktionsnedsättning att utrymma arbetsplatserna innan kritiska förhållanden uppstår (egenutrymning) bör utrymningsvägarna utformas utan trappor eller andra hinder för rullstolsburna och synskadade och förses med lätthanterliga öppningsanordningar till dörrar i utrymningsvägen.

Om egenutrymning för en rörelsehindrad inte är möjlig är en tillfällig utrymningsplats, inom egen brandcell, där man kan invänta hjälp i anslutning till trappan en lösning. Se även handboken Utrymning för alla från Svensk Byggtjänst.

Tidpunkten för när kritiska förhållanden vid brand uppstår är beroende av bl.a. värmestrålning, lufttemperatur, rökgasnivå och koncentration av giftiga gaser.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2009:2

9

Termen utrymningsväg används i föreskrifterna så som den definierats för brandtekniska sammanhang i Plan och byggtermer 994, utgivna av Tekniska nomenklaturcentralen. Med utrymningsväg avses där väg från en brandcell till det fria eller till en annan säker plats.

Annan säker (flykt-)plats kan utgöras av mobil eller fast räddningskammare. (Se föreskrifterna om bergarbete).

Utrymningsfrågor behandlas även i andra föreskrifter från Arbetsmiljöverket. Se Andra aktuella regler m.m.

Till 76 § Att utrymningsvägar ska vara tillgängliga och hållas fria från hinder avser inte endast fysiska föremål på själva utrymningsstråket utan även annat som finns inom utrymningsvägen och som kan utgöra hinder för utrymning. Det kan t.ex. vara lättantändliga material som papper och tyg som alstrar rökgaser och värme vid brand eller gasledningar som vid brott omöjliggör en utrymning. Kravet på att utrymningsvägar ska hållas fria från hinder omfattar vintertid även undanröjande av snö och is som blockerar utrymningsvägar.

Till 77 § På vissa arbetsställen finns i stor omfattning låsta utrymmen som exempelvis i sjukvården och kriminalvården. System för låsning av utrymningsvägar på sådana arbetsställen bör väljas efter verksamhet och klientel och så att utrymning av arbetstagare inte försvåras.

Till 78 § Exempel på arbetsplats, som avses är utrymmen mellan hyllor eller staplar i höglager, traversförarrum eller vissa typer av maskinrum. Andra exempel är utrymmen i vilka vanligen endast arbete av tillfällig art förekommer i samband med tillsyn, rengöring eller reparation, t.ex. kulvert, cistern, transformatorrum.

Exempel på åtgärder kan vara– att trucktransport mellan hyllrader eller staplar i höglager sker så att

truckförare eller annan person inte löper risk att bli innestängd,– att traversförarutrymme förses med utrustning som underlättar utrym

ning samt– att arbete i visst utrymme tillåts endast om annan person finns inom

syn och hörhåll eller om personkontakt upprätthålls med hjälp av radio.

Nödbelysning för utrymning

Till 79 § Låg placering av armaturer för nödbelysning bör eftersträvas. På golvet i gångstråket bör nödbelysningen ha en belysningsstyrka av minst

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2009:2

80

lux på det sämst belysta stället. Lokalt kan högre belysningsstyrka vara motiverad, exempelvis i trappor.

Förläggning och utförande av elkablar till nödbelysning och allmänbelysning i utrymningsvägar behandlas i gällande byggnadsbestämmelser från Boverket.

Det finns även en CEN-standard för nödbelysning, EN-SS 1838. Standarden behandlar olika typer av nödbelysning och även skyltar för utrymning.

Skyltning och markering för utrymning

Till 80 § Skyltar och andra vägledande markeringar för utrymning behöver normalt finnas vid dörr till och i utrymningsväg samt för att visa utrymningsvägars sträckning och vägen dit. I utrymningsväg kan skyltar behövas särskilt där risk för misstag finns, t.ex. vid riktningsändring eller förgrening.

Bestämmelser om utformning av skyltar som utmärker utrymningsväg finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om skyltar och signaler.

Till 81 § Exempel på när en utrymningsväg eller väg till utrymningsväg kan behöva ha sina ytterkanter markerade är där hantering, uppläggning eller transport av materiel, produkter, emballage eller truckparkering kan innebära risk för att utrymningsvägen blir helt eller delvis blockerad.

En linje, som markerar utrymningsvägens ytterkant, underlättar utrymning, speciellt när brandrök utvecklas och sikten försämras. Eftersom sikten är bättre vid golvnivån, är det lämpligt att markeringen görs direkt på golv eller lågt på vägg.

Utrymningslarm

Till 83 § Exempel på arbetslokal som avses i 83 §, första stycket är:– Sådan större och svåröverskådlig arbetslokal där brand, gasutström

ning, syrebrist e.d. kan uppstå utan att detta tillräckligt snabbt kan uppmärksammas av alla i lokalen.

– Arbetslokal där öppen eld eller annan tändkälla används i verksamheten samtidigt som i lokalen finns brännbart ämne av sådant slag och i sådan mängd att brand som innebär risk för ohälsa eller olycksfall kan inträffa. Observera att det enligt 3 § förordningen (SFS 988:45) om brandfarliga och explosiva varor är förbjudet att hantera brandfarliga eller explosiva varor i sådan arbetslokal.

– Arbetslokal där brand kan få snabb spridning eller ge upphov till far

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2009:2

8

liga brandgaser, t.ex. höglager eller lokal för tillverkning eller förvaring av plast, färg eller papper.

– Arbetslokal för tillverkning och hantering av gas av sådant slag och i sådan mängd att en farlig gasutströmning kan inträffa.

– Arbetslokal belägen under marknivå, från och med andra våningen under marknivån.

– Isolerat rum, t.ex. av typ frysrum.– Arbetslokal där syrebrist kan uppstå t.ex. vid öppen lagring av reduce

rande ämnen som sulfider och sulfiter.– Arbetslokal där personal riskerar att utsättas för hot eller våld eller där

arbetsplatsen riskerar att bli utsatt för sabotage eller bombhot.Exempel på arbetslokal, som avses i 83 §, andra stycket, är mindre kontor,

förskola o.d.Läs mer om krav på överfallslarm i föreskrifterna om våld och hot.

Till 84 § Larmsignal kan behöva uppfattas även i utrymme som är ljudisolerat eller har hög ljudnivå och i utrymme, där personal uppehåller sig tillfälligt, t.ex. i personalutrymme och normalt obemannat förråd.

Det är viktigt att larmsignal för utrymning inte är förväxlingsbar. Den kan utgöras av ljud eller ljussignal eller vid behov av bådadera exempelvis då det finns personer med nedsatt syn eller hörsel på arbetsplatsen.

Signal som varnar för brand kan behöva ha annan karaktär än signal som varnar för t.ex. gasutströmning eller syrebrist. Ett motiv härför är att åtgärderna varierar beroende på vilken typ av händelse som inträffat.

Vid strömavbrott bör larmanläggningens funktion kunna upprätthållas under minst 60 minuter.

Till 85 § Vilken typ av larmanordning som behövs beror på vilken risksituation som kan uppstå. I många fall räcker det med en enkel anordning, t.ex. larmknapp, signalledning och signaldon.

Utrymningslarm som utlöses automatiskt av detektor kan behövas om brand eller gasutströmning kan innebära akut fara för personalen, t.ex. därför att brand lätt får snabbt förlopp och spridning, för att brandgaserna snabbt försvårar sikten eller för att utströmmande gas snabbt kan orsaka kvävning eller förgiftning.

Där det finns automatiskt brandlarm anslutet till räddningstjänst kan, där så är lämpligt, det automatiska brandlarmet och det utrymningslarm som avses i föreskrifterna samordnas.

Det är inte alltid så att larmsignal behöver leda till omedelbar utrymning.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2009:2

82

I vissa fall kan ett enkelt och snabbt genomfört åtgärdsprogram minska eller helt eliminera de risker som annars kunnat uppstå.

Till 86 § I vissa fall kan larmanordning behöva kontrolleras oftare än en gång per kvartal, t.ex. där miljön är korrosiv eller där åverkan kan förekomma.

Särskilda risker vid brand

Till 87 § Särskilda åtgärder för att underlätta utrymning kan vara av såväl teknisk som organisatorisk karaktär. Tekniska åtgärder såsom automatisk brandsläckningsanordning för att underlätta utrymning kan behövas där det i verksamheten hanteras t.ex. större mängder plast, färg eller papper. Ytterligare utrymningsväg(ar) eller annan byggnadsteknisk åtgärd kan ge likvärdigt skydd. Organisatoriska åtgärder i form av en brandskyddsorganisation och extra utbildning av personalen kan vara andra sätt att uppnå målet. Regler om detta finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Vid valet av åtgärd är det viktigt att noga bedöma för och nackdelarna med alternativen i förhållande till brandrisken och personsäkerheten. Det är viktigt att i dessa frågor samråda med räddningstjänsten i kommunen.

Med automatisk brandsläckningsanordning avses olika typer av sprinklersystem med olika förmåga att släcka eller begränsa branden. Systemen fungerar som punkt, del eller helskydd. Tiden från brandstart till släckinsats bör noga beaktas då starttiden hos olika släcksystem varierar.

En väl fungerande och anpassad sprinkleranläggning bör dock innebära att släckinsatsen kommer igång snabbt, vilket ökar möjligheten att släcka eller begränsa en brand och därmed genomföra en trygg utrymning.

Betydelsen av de i byggnaden eller arbetslokalen vidtagna åtgärderna, så väl tekniska som organisatoriska, ökar ju längre insatstid räddningstjänsten har, och är av särskilt stor betydelse för personsäkerheten om branden bedöms kunna få snabb spridning och stor omfattning.

Riktlinjer för automatisk vattensprinkleranläggning finns utgivna av Svenska Brandskyddsföreningen i SBF 20, Regler för automatisk vattensprinkleranläggning som är anpassad till standarden SSEN 2845 Automatiska sprinklersystem – utförande, installation och underhåll.

Till 88 § Utrymme som avses i 88 § kan ha automatisk släckanordning med koldioxid eller annat lämpligt släckmedel. Sådan släckanläggning används i speciella fall, t.ex. för teknisk anordning där brand kan uppstå i brandfar

mlt

Highlight

AFS 2009:2

83

lig vara, i utrymme för elektrisk starkströmsanläggning eller för datacentral. Riktlinjer för koldioxidanläggning finns utgivna av Svenska Brandskyddsföreningen i SBF 5, Regler för koldioxidsläckanläggning.

Utlösningen av sådant släckmedel bör ske med viss fördröjning efter larmet, så att utrymning kan ske innan akut risk för skador uppstår. Svenska Brandskyddsföreningen har gett ut regler även för gassläckmedel. SBF 500, Regler för inert gasanläggning som är anpassad till standarden EN 5004. Andra åtgärder är varningsskyltar och instruktioner för arbete i utrymme där koldioxid- eller annan lämplig släckanläggning finns och för blockering av sådant släckmedel när arbete pågår på släckanläggningen.

Utrymningsplan

Till 89 § Ofta är det lämpligt att anslå minst en utrymningsplan på varje våningsplan.

Gemensam återsamlingsplats kan med fördel ordnas för personal som arbetar tillsammans. Detta ökar möjligheterna att kontrollera att alla har kunnat återsamlas.

Exempel på hur en utrymningsplan kan vara utformad finns i svensk standard SS 285.

Särskilda bestämmelser om beredskapsplan vid användning av biolo giska agens i riskklass 3 och 4 finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet. Beredskapsplanen omfattar även utrymningsplan.

PersonalutrymmenAllmänt

Till 90 § I vissa fall kan flera företag dela på personalutrymmen. Om flera mindre företag har sin verksamhet inom en byggnad eller inom ett begränsat område, finns det inget som hindrar att arbetsgivarna tillhandahåller gemensamma personalutrymmen, förutsatt att föreskrifterna följs. Då personalrum är gemensamma för flera arbetsgivare kan detta innebära att det behövs särskilda överenskommelser för ordning, städning o.d.

Där en arbetsgivare driver den huvudsakliga verksamheten och endast ett fåtal arbetstagare har en annan arbetsgivare förekommer det att alla använder samma personalutrymmen. På t.ex. en bussterminal kan det vara praktiskt att även kioskpersonal använder personalutrymmen som främst är avsedda för de anställda vid terminalen.

a) Att personalutrymmenas placering ska vara anpassad till arbetets natur

mlt

Highlight

AFS 2009:2

84

innebär bl.a. att det i allmänhet är acceptabelt att arbetstagare utomhus har längre avstånd till personalutrymmen än arbetstagare inomhus. Det ligger ofta i arbetsuppgiften för t.ex. en hamn eller parkarbetare att röra sig inom ett vidsträckt område. Å andra sidan kan det inom ett vidsträckt arbetsställe behövas fler personalutrymmen med hänsyn till antalet arbetstagare än vad som anges under respektive avsnitt i dessa föreskrifter med kommentarer.

Vid arbete och tjänstgöring i en brukares eller omvårdnadstagares bostad kan arbetsgivaren i vissa fall behöva ordna med personalutrymmen utanför bostaden.

Arbete utanför ett fast driftsställe kan ha mycket varierande karaktär och varaktighet. Samma regler för personalutrymmen gäller dock och oavsett arbetsförhållandena är det angeläget att personalutrymmena är så bra som möjligt. Möjligheten att transportera bodar m.m. samt att ansluta el, vatten och avlopp varierar emellertid från fall till fall. Det är givetvis lättare att ordna personalutrymmen med relativt hög standard där arbete pågår under lång tid och arbetsplatsen har bra vägförbindelser, än där dessa förutsättningar saknas.

Det förhållandet att de som genomgår utbildning jämställs med arbetstagare vid tillämpningen av dessa föreskrifter innebär inte att denna kategori i alla hänseenden och i alla utbildningsverksamheter har samma behov av personalutrymmen som arbetstagarna i verksamheten. Förutom de variationer i arbetsmiljö som normalt finns mellan olika typer av verksamheter och arbetsplatser finns inom utbildningsväsendet också stora variationer i såväl utbildningens natur och varaktighet som elevernas bundenhet till utbildningslokalerna. För framför allt högskolestuderande med ett fåtal föreläsningar i veckan eller med begränsad schemalagd närvaro gäller andra förutsättningar än de som gäller för arbetstagarna vid universitet och högskolor. Vid yrkesutbildning inom högskoleområdet gäller däremot normalt samma förutsättningar för de studerande som för arbetstagarna.

Exempel på hur personalutrymmen för arbetsplatser utanför ett fast driftsställe kan ordnas finns i tabellen.

AFS 2009:2

85

Förutsättningar Exempel på arbete Personalutrymme

. Arbete på samma ställe under längre tid där det är rimligt att ordna anslutning till el, vatten och avlopp.

Byggnadsarbete. I vissa fall väg och anläggningsar bete på större arbetsplats.

Personalbodar.Tillfälligt upplåtet utrymme i en byggnad(t.ex. vid ombyggnadeller s.k. ROTarbete).

2. Arbete på skiftande platser där det inte är rimligt att ansluta till vatten och avlopp.

Byggarbete på mindre arbetsplats. Skogs arbete. Linjearbete. Vissa vägarbeten. Arbete långt från fasta personalutrymmen (i vissa fall jord bruksarbete och trädgårdsarbete).

Personalbodar anpassade för att kunnaföras fram på sämrevägar eller i terräng.Undantagsvis ochfrämst sommartidmindre rastvagn ellerdylikt.

3. Arbete där arbets tagare förflyttar sig längre sträckor under dagen, ibland i terräng.

Ambulerande arbete (service och jour arbete m.m.).

Fordon som inrettsmed matplats, tvättmöjlighet och någon typ av portabel toalett.Personalutrymmen påandra arbetsställeneller dylikt.

b) Vid beräkning av hur många arbetstagare som kan komma att använda ett personalutrymme är det flera faktorer som har betydelse. En faktor är arbetstiderna på arbetsstället. Vid skiftarbete kan det t.ex. räcka med att personalutrymmena är anpassade till antalet personer i ett skiftlag om lagen normalt inte behöver använda dem samtidigt. Observera dock att varje arbetstagare behöver eget klädskåp, klädfack eller annat lämpligt arrangemang när föreskrifterna kräver skilda utrymmen för privata kläder och arbetskläder. Avlöser skiften varandra i omklädningsrummen innebär föreskriften att rummen behöver ha plats för båda lagen.

Om det på ett arbetsställe arbetar personal som har en annan arbetsgivare kan detta också ha betydelse för personalutrymmenas storlek och antal. Frågan blir då hur ofta och hur länge icke anställd personal arbetar på arbetsstället. Även arbetstiderna för dessa inverkar. Ofta kan vissa personalutrymmen behövas för städpersonal som inte är anställd hos den arbetsgivare där städning utförs. På stora arbetsställen där underhåll av maskiner och bygg

AFS 2009:2

86

nader utförs kontinuerligt av personal som inte är anställd på arbetsstället behövs personalutrymmen även för denna personalgrupp.

Om exempelvis bevakningspersonal arbetar på andra tider än den ordinarie personalen behövs ofta inga extra personalutrymmen för bevakningspersonalen på bevakningsstället.

c) I diskrimineringslagen (SFS 2008:567) finns regler om åtgärder för att arbetsförhållanden ska lämpa sig för både kvinnor och män.

Till 91 § Exempel på sådant som påtagligt kan försämra personalutrymmets funktion är att maskiner, datorer, kopiatorer eller material placeras där. För vård och förvaring av motorsågar och drivmedel är det särskilt föreskrivet att motorsågsrum ska finnas och vara skilt från personalutrymme. Se Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av motorkedjesågar och röjsågar.

Exempel på när annan verksamhet inte försämrar användningen som personalutrymme är då personalmatsalen används som kurs eller möteslokal på tider när den inte används för sitt ordinarie ändamål.

Till 92 § Utrymme för värdesaker kan vara t.ex. förvaringsfack, klädskåp, skrivbord, hurts eller låsbart rum.

I skolan kan lösningarna för att förvara värdesaker variera beroende på skolans lokala regler och elevernas behov av att förvara värdesaker, läromedel och annan utrustning.

Klädutrymme

Till 93 § Vilka åtgärder som kan behövas till skydd mot nedsmutsning, skador och stöld under förvaringen får bedömas från fall till fall bl.a. med hänsyn till verksamhetens art, arbetsställets storlek och belägenhet, om andra än arbetstagarna vistas på arbetsstället och andra lokala förhållanden. Vid renligt arbete, t.ex. på kontor, kan kapprum eller klädskåp i arbetslokalen vara lämplig förvaringsplats för privata kläder.

I en skola kan förvaringen av elevernas ytterkläder variera bl.a. beroende på elevernas ålder. Förvaring av ytterkläder kan ske i anslutning till klassrummen, t.ex. i elevskåp i korridoren eller i ett från korridoren avskilt kapprum.

Om ett omklädningsrum eller annat klädutrymme är så beläget att arbetstagarna inte kan gå inomhus till ett annat personalutrymme eller till sin arbetsplats, behövs ofta möjlighet att hänga upp ytterkläder i eller intill arbetslokalen eller personalutrymmet.

Skilda förvaringsplatser för privata kläder och arbetskläder kan ordnas

AFS 2009:2

8

på olika sätt. Privata kläder som används vid smutsande, illaluktande eller svettdrivande arbeten likställs i detta avseende med arbetskläder. Åtskillnaden kan åstadkommas med t.ex. två klädskåp, ett klädskåp med mellanvägg eller ett klädskåp för privata kläder och ett öppet klädfack för arbetskläder. Ventilation i klädskåp är önskvärd särskilt för arbetskläder.

Klädskåp bör ha sådana mått att kläder kan hängas på galge. Där arbetet så kräver kan fack eller skåp behöva vara 40 cm breda eller bredare för utrymmeskrävande kläder.

I en personalbod behöver i allmänhet varje arbetstagare klädskåp för privata kläder och skåp eller fack för arbetskläder. Motsvarande förvaringsutrymmen behövs normalt också i de delar av en byggnad som utnyttjas som personalutrymmen vid reparations och underhållsarbete.

I fordon, mindre rastvagnar och liknande kan klädförvaringen ofta ordnas på annat lämpligt sätt än genom klädskåp.

Inom jordbruket kan ombyte och klädförvaring t.ex. ske i utrymme som tillhandahålles i arbetsgivarens bostad.

Se även 94 § med kommentarer.

Till 94 § Åtskild förvaring kan åstadkommas med t.ex. två klädskåp, ett klädskåp för privata kläder och ett öppet klädfack för arbetskläder eller skilda omklädningsrum.

Exempel på arbeten där det kan behövas skilda förvaringsplatser är djurhållning och arbete vid avloppsreningsverk.

Arbeten där särskilda skyddskläder behövs är t.ex. arbete med försöksdjur, asbest, härdplastkomponenter eller vissa bekämpningsmedel. Se även Arbetsmiljöverkets olika föreskrifter om dessa arbeten. Kläder som används på arbetet för att skydda mot t.ex. smitta är skyddskläder, se även Arbetsmiljöverkets föreskrifter om personlig skyddsutrustning om arbetsgivarens ansvar för förvaring av skyddskläder och föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet.

Vissa skyddskläder kan vara bundna till platsen där de används. Skyddskläder för hemtjänstpersonal kan till exempel ofta förvaras i badrummet hos vårdtagaren.

Omklädningsrum

Till 95 § Omklädningsutrymmen behövs om verksamhetens art är sådan att ombyte till arbetskläder eller skyddskläder på arbetsstället behövs. Exempel på verksamheter där ombyte behövs på grund av att arbetet är smutsande eller svettdrivande eller för att det finns risk att stark lukt fastnar i kläder

AFS 2009:2

88

na är verkstäder, gruvor, bagerier, restaurangkök, snickerier, stenhuggerier, stålverk och gjuterier. Utrymmen för ombyte kan även behövas vid annat arbete, till exempel om särskild arbetsklädsel krävs och en riskbedömning visar att ombyte behöver göras på arbetsstället.

Om skyddskläder används utanpå privata kläder eller arbetskläder, till exempel skyddsrock, är det inte säkert att omklädningsrum behövs. För till exempel hemtjänstpersonal kan utrymme för ombyte mellan privata kläder och arbetskläder ordnas i anslutning till paus och gemensamhetslokaler.

Andra lämpliga utrymmen för omklädning behandlas i 96 § med kommentarer.

Verksamheter där det kan behövas skilda omklädningsrum för privata kläder och arbetskläder eller skyddskläder är t.ex. laboratoriearbete med smittförande organismer och lackering med isocyanater, t.ex. billackering. Då det finns skilda omklädningsrum för arbetskläder och privata kläder är det inte alltid nödvändigt att ha klädskåp, men oftast är sådana att föredra. Om inte skilda omklädningsrum kan ordnas kan det ibland räcka om arbetskläder eller skyddskläder tas av och förvaras i en del av rummet och privata kläder i en annan del.

Till 96 § Ett sätt att kunna utnyttja samma utrymmen men ändå tillgodose kravet på åtskillnad mellan män och kvinnor är att förskjuta arbetstiderna.

Exempel på ett lämpligt utrymme för omklädning på ett arbetsställe med en enda arbetstagare av ett av könen är en handikapptoalett eller ett förrum till duschen. Klädförvaringen ordnas då lämpligen i klädskåp i närheten av utrymmet där bytet sker. På mindre arbetsställen kan arbetet organiseras så att arbetstagare av olika kön får turas om att klä om i omklädningsrummet.

Ett annat sätt kan vara att hänvisa en enstaka arbetstagare till att byta om i exempelvis en rymlig toalett.

Till 97 § Med hänsyn till flexibilitet, hygien och trivsel, kan det vara en fördel att t.ex. ha flera små omklädningsrum istället för ett stort.

Lämpliga mått på bredd och djup på en sittplats är i regel 40x30 cm och höjd 40–45 cm. Klädskåp med sittbänk är praktiskt. Om skåpet ska användas av en person med nedsatt rörelseförmåga bör sittbänken istället vara placerad bredvid skåpet eller på så stort avstånd från skåpet att det finns utrymme att manövrera en rullstol mellan bänken och skåpet.

Det är lämpligt att det även finns papperskorgar och där det behövs torkmattor och eluttag. För rullstolsburna är det lämpligt om klädstången till kapphyllan sitter ,20 m över golvet.

Det är lämpligt att det finns toalett i anslutning till omklädningsrummet.

AFS 2009:2

89

Torkutrymme

Till 98 § Exempel på torkmöjligheter är:– ventilerat klädskåp,– torkskåp och– torkrum.Viktigt är att ventilation och uppvärmning är sådana att kläderna torkar

över natten eller på kortare tid.Exempel på arbetsställen där det kan behövas en spolanordning för stöv

lar är avloppsreningsverk, jordbruk och trädgårdsodlingar. Även skolor med utbildningsprogram för dessa verksamheter kan behöva stövelavspolning och torkmöjligheter.

Tvätt- och duschutrymme

Till 99 § Det är lämpligt att tvättutrymmen placeras i anslutning till klädutrymmen. Om arbetet är smutsande eller svettdrivande behövs i regel minst en tvättplats för varje påbörjat femtal arbetstagare.

Rumstempererat vatten kan undantagsvis vara tillräckligt om arbetet inte är svettdrivande eller särskilt smutsande och om det samtidigt är svårt att tillhandahålla varmvatten vilket det kan vara i t.ex. fordon och mindre rastvagnar eller dylikt.

Särskilda krav på hygien ställs i vissa fall, t.ex. vid arbete med asbest, olja, bekämpningsmedel och flera andra farliga ämnen eller av t.ex. medicinska eller livsmedelshygieniska skäl. Se Arbetsmiljöverkets föreskrifter om det farliga ämne som är aktuellt.

Till 100 § Exempel på verksamhet där dusch i allmänhet inte behöver ordnas är mindre gatukök, såsom t.ex. en grillkiosk.

Arbete med försöksdjur, asbest, härdplastkomponenter eller vissa bekämpningsmedel samt arbete i återvinningsanläggningar är exempel på sådant arbete där det normalt behövs tillgång till dusch.

På mindre arbetsställen kan arbetet organiseras så att arbetstagare av olika kön får turas om att använda utrymmet.

Till 101 § I regel behövs följande antal tvättplatser:– på kontor eller liknande minst en tvättplats för varje påbörjat 5tal

arbetstagare,– på arbetsställen där arbetet är smutsande eller svettdrivande minst en

tvättplats för varje påbörjat 5tal arbetstagare,

AFS 2009:2

90

– på arbetsställe där arbetet är smittfarligt eller utförs med starkt luktande ämne eller med hälsofarligt ämne är det ofta lämpligt med ytterligare tvättplatser.

Om antalet tvättplatser i ett tvättrum är fler än fyra brukar även dusch kunna räknas som tvättplats.

Föreskriften innebär inte att det på t.ex. kontor är nödvändigt att ordna tvättplatser utöver dem som enligt 103 § ska finnas på toaletter m.m. Detsamma gäller inom utbildningsverksamheten när det enbart är fråga om teoretisk undervisning.

När arbetet är smutsande kan det ofta vara lämpligt att tvättplatserna utgörs av tvättrännor.

Det behövs i regel en dusch för varje påbörjat 20tal personer. Vid så smutsande eller svettdrivande arbete att man kan räkna med att flertalet arbets-tagare duschar efter arbetets slut, är det lämpligt med fler duschar.

Det är angeläget att en av duschplatserna i varje särskilt tvättrum är helt avskärmad och har omklädningshytt. Det är lämpligt att duschutrymmets golv är strävt eller har halkhämmande matta samt att det finns handtag i duschen. Exempel på lämpliga mått på en duschplats är 0,9x0,9 m. En duschplats som ska kunna användas av en person med nedsatt rörelseförmåga kan behöva vara större.

Organiska lösningsmedel såsom lacknafta och terpentin är olämpliga för rengöring av hud.

Om det finns särskilda skäl att förebygga smittspridning kan det vara lämpligt att tillhandahålla antibakteriell gel.

Exempel på arbeten där hudkräm för återfettning kan behöva tillhandahållas för att undvika uttorkning av huden är frisörarbete, arbete med lösningsmedel och vissa arbeten i vårdsektorn.

Vid enbart handtvätt är handdukar av engångstyp lämpliga.

Toalettrum

Till 102 § Föreskriften innebär inte att det är nödvändigt att ordna skilda toaletter för män och kvinnor.

Lämpligt antal toaletter är normalt en toalett för varje påbörjat 5tal arbetstagare. För högskolestuderande beräknas normalt en toalett per 50 platser i föreläsningssalar.

De toaletter som avses i paragrafen är avsedda för arbetstagarna på arbetsstället. Antalet som anges i kommentaren är beräknat endast med hänsyn till antalet arbetstagare. Även städrutinerna är beräknade för enbart arbetstagarna. På vissa arbetsställen där allmänheten vistas i stor utsträckning,

AFS 2009:2

9

t.ex. järnvägsstationer, terminaler, flygplatser, affärer, sjukvårdsinrättningar och serviceinrättningar av skilda slag behövs toaletter även för allmänheten. Dimensioneringsregler för vilket antal sådana toaletter som behövs, tas inte upp i dessa föreskrifter.

I regel är det inte lämpligt att upplåta personaltoaletter till allmänheten. Detta är särskilt viktigt där det finns uppenbar risk för smitta eller kraftig nedsmutsning.

Exempel på en situation där man undantagsvis kan göra avsteg från kravet på tillgång till toalett är då arbetet på platsen är kortvarigt och tillfälligt och bedrivs avskilt från bebyggelse eller områden där andra människor vistas.

Till 103 § För en toalett där ombyte ska kunna ske (se även kommentaren till 96 §) är det i regel lämpligare att själva toaletten är rymlig än att den är försedd med ett litet förrum. Exempel på lämplig storlek hos sådana toaletter är ,3x,4 m eller ,0x, m.

Exempel på lämpliga mått för en toalett som är tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelseförmåga är 2,2x2,2 m. En sådan toalett kan användas av en person i eldriven rullstol för begränsad utomhusanvändning, förutsatt att personen har måttligt behov av hjälp och att toaletten är lämpligt planerad.

I toalettrum behövs normalt toalettpapper, tvål, handduk – lämpligen av papper, papperskorg, bägare för dricksvatten, klädkrok, spegel och uppsamlingskärl för sanitetsbindor m.m.

Dörren till ett toalettrum utan förrum bör inte vara placerad t.ex. i ett matutrymme.

Matutrymme

Till 104 § Vid planering av matutrymmen är det viktigt att behovet av avkoppling från arbetet tillgodoses så långt möjligt. Det är t.ex. ofta lämpligt att lärares matutrymme är skilt från elevernas och att matutrymme för arbetstagare som har arbetsuppgifter av servicekaraktär, t.ex. inom handeln, placeras så att de kan äta ostört.

Om arbetstagare hänvisas till någon annan restaurang än en egen personalrestaurang behöver arbetsgivaren i regel förvissa sig om att den har tillräcklig kapacitet och lämpliga öppettider.

Vid dimensionering av matutrymmen behöver hänsyn tas bl.a. till antalet arbetstagare på arbetsstället, i vilken utsträckning de avser att äta där, om de

AFS 2009:2

92

äter i omgångar och andra omständigheter som kan bero på lokala förhållanden.

Vid en överslagsberäkning av utrymme för matrum kan antas att det fordras ca ,2 m2 golvyta per matplats, huvudgångar inräknade, kök eller köksinredning oräknat. Vid planeringen är det viktigt att se till att det finns tillräcklig plats vid utlämningsdisken och att korsande trafik så långt möjligt förebyggs.

Om arbetsplatsen saknar fönster är det särskilt angeläget att matrummet har fönster. På arbetsplatser utan tillgång till dagsljus och där det av någon anledning inte är praktiskt möjligt att ordna matrum med fönster är det lämpligt att i stället förbättra miljön genom exempelvis större utrymmen, omsorgsfull möblering och belysning, färgsättning m.m.

Det är lämpligt att bord och annan utrustning har lätt tvättbara ytor.I en bil kan matplatsen utgöras av sittplatser med avställningsyta. En skol

matsal på rimligt avstånd från arbetsplatsen kan utnyttjas av elever ute på praktik och under lärlingsutbildning.

Till 105 § Paragrafen innebär att även om det finns personalrestaurang eller t.ex. avtal med annan restaurang eller kupongsystem ska det ändå ordnas ett utrymme där arbetstagarna kan äta medhavd mat t.ex. i matrum, matutrymme eller del av personalrestaurang.

Även pausrum kan utnyttjas som matrum. Jämför även tredje stycket i kommentaren till 06 §. Lösningarna kan variera utifrån lokala förutsättningar. I t.ex. skolor kan en cafeteria, skolans matsal eller hemvistens köks och matdel användas av de elever som äter medhavd mat.

Pausutrymme

Till 106 § Beträffande paus se arbetstidslagen (SFS 982:63). Paustid tillbringas oftast på arbetsplatsen.

Ett särskilt pausutrymme eller annat lämpligt utrymme kan behövas t.ex. när arbetsplatsen har extrem temperatur och/eller skadlig bullernivå. Det kan också behövas när arbetstagarna inte kan koppla av från arbetet t.ex. beroende på att allmänheten befinner sig på själva arbetsplatsen, som vid en utgångskassa. Lärare är en annan yrkeskategori som normalt är i behov av ett pausutrymme skilt från undervisningsutrymmena. Det är ofta lämpligt att det finns pausutrymmen även om det inte råder extrema temperatur- eller bullerförhållanden på arbetsplatsen.

Exempel på andra utrymmen som kan utnyttjas vid pauser är matrum och personalmatsalar. Ett pausutrymme kan också ordnas genom avskärmning

AFS 2009:2

93

på en lämplig plats. För elever är skolgården ett viktigt pausutrymme vid tjänlig väderlek.

Det är i allmänhet bäst om pausutrymmet ligger nära arbetsplatsen och har fönster. Att pausutrymmet ligger nära arbetsplatsen är dock ofta viktigare än att det har fönster. Pausutrymmen utan fönster behöver i regel utformas med särskild omsorg vad gäller inredning, belysning och färgsättning.

Vilutrymme

Till 107 § En vilplats kan vid behov ordnas i ett klädrum/omklädningsrum eller annat lämpligt utrymme. I första hand bör det dock finnas en särskild vilplats.

Exempel på en vilplats som lätt kan ställas i ordning är när matplatsen i en bod är inredd på ett sådant sätt att den medger liggplats. Exempel på när en bod kan vara utan vilplats är när lämpligt vilutrymme finns att tillgå på annat sätt, t.ex. i en byggnad inom arbetsstället.

Exempel på när vilplatsen kan behöva vara utförd som ett särskilt vilrum är då fler än 50 personer regelbundet sysselsätts samtidigt inom ett område, t.ex. i en eller flera byggnader intill varandra.

Antalet vilrum som behövs beror på arbetets typ och antalet arbetstagare. I skolan kan exempelvis vilrum i anslutning till elevvårdslokaler ut

nyttjas.Det är bra om rummet placeras i tyst omgivning.Bestämmelser om vilutrymme finns också i föreskrifterna om gravida och

ammande arbetstagare.

Till 108 § Lämplig inredning är i de flesta fall en säng med kudde och filt, bord, stol, sänglampa, klädkrok och spegel. Det är bra om färger och material ger rummet en lugn karaktär. Sjukvårdsutrustning kan lämpligen finnas i eller i anslutning till vilrummet.

Det är en fördel om en toalett – gärna handikapptoalett med dusch – finns i anslutning till rummet eller i närheten av detta. Om så inte är fallet är det lämpligt att det finns tvättställ i rummet.

Det är lämpligt att upptagetmarkering och larmanordning ingår i vilrummets utrustning. Exempel på larmanordning är larmsignal till serviceenhet eller telefon.

AFS 2009:2

94

Jourrum

Till 109 § Jourtid enligt arbetstidslagen är tid då arbetstagaren står till förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete.

Till 110 § Inredningen kan lämpligen vara säng, sängutrustning, garderob eller klädskåp, stol, bord, tak och sängbelysning och spegel.

Väntrum

Till 111 § Arbetsställen som avses i paragrafen kan finnas t.ex. inom kommunikationsväsendet och i hamnar.

Exempel på annat lämpligt utrymme som kan utnyttjas som väntrum är matrum och pausrum, om inte detta medför nackdelar för dem som har rast eller paus.

Vid överslagsberäkning av utrymme för väntrum kan antas att det fordras ca m2 golvyta per person.

Överliggningsrum

Till 112 § Arbetstagare som avses är tågpersonal, annan järnvägspersonal och bussförare. Förläggning t.ex. vid anläggningsarbete räknas inte som överliggningsrum enligt dessa föreskrifter.

Inredningen kan lämpligen vara säng, garderob eller klädskåp, linneskåp, stol, bord, tak och sängbelysning. Utrustningen kan utgöras av täcke eller filt, kudde, sänglinne, väckningsanordning och spegel. Möjlighet att äta kan finnas i ett matrum eller i överliggningsrummet om där finns pentry eller kokskåp. En lämpligt belägen restaurang eller liknande som har lämpliga öppettider kan också utnyttjas.

Hotellrum eller personalrum som uppfyller kraven i paragrafen kan också utnyttjas som överliggningsrum.

Speciella krav för personalbodar

Till 113 § Fönster kan behöva vara öppningsbara för tillfällig vädring och i vissa fall även för att kunna användas som utrymningsväg. I bodar med flera separata utrymmen kan det vara lämpligt att varje utrymme har ett öppningsbart fönster.

För att motverka inbrott kan fönstren behöva förses med luckor eller gal

AFS 2009:2

95

ler. Det är då viktigt att se till att inbrottsskyddet inte utgör hinder i en eventuell utrymningsväg.

För att få tillräckligt med dagsljus i bodar kan det vara lämpligt med en fönsterarea som är minst 0 % av golvarean.

Drift och underhållTill 114 § Till underhållsarbete räknas här även tillsyn, skötsel och byten av förbrukningsmateriel. Även arbetsplatser utomhus behöver underhållas.

Syftet med underhåll är i första hand att säkerställa hållfasthet, säkerhet och hygien. Det är lämpligt även från trivselsynpunkt att ytor på golv, väggar och tak underhålls väl. Underhåll är också till för att säkerställa att allt fungerar på avsett vis.

Syftet med städning och rengöring är från arbetsmiljösynpunkt bl.a. att motverka risker för olycksfall och ohälsa. I en städad lokal minskar riskerna för att någon snubblar eller halkar, att det börjar brinna i ansamlat damm och spill eller att någon får i sig hälsofarliga ämnen genom inandning eller hudkontakt.

En välstädad miljö är också viktig för att förebygga och lindra t.ex. allergiska besvär och minska risken för smittspridning. Städning samverkar med god ventilation till att hålla dammhalten i luften låg.

Rutiner för städning kan lämpligen läggas fast i ett städschema som beskriver hur ofta och med vilka metoder olika rum, ytor och inredningsdetaljer ska rengöras. Det kan vara lämpligt att städschemat görs med indelning i daglig, vecko, månads och storstädning. Vissa utrymmen kan behöva städas flera gånger per dag.

Det är viktigt att städmetoder och rutiner är anpassade efter lokalens funktion och verksamhetens art. Det är dessutom viktigt att välja sådana metoder som innebär minsta möjliga risker för städpersonalen och andra arbetstagare.

För städning i skolor och förskolor har Socialstyrelsen allmänna råd.

Till 115 § Exempel på utrymmen för fastighetsdrift och service är fläktrum, städutrymmen och avfallsutrymmen.

Anordningar för städning och rengöring kan vara t.ex. eluttag, tappställen med varmt och kallt vatten, utslagsbackar, golvbrunnar och laddningsplatser för städmaskiner. Utrymmen som behövs kan vara t.ex. städutrymmen för förvaring av redskap, städvagn, städmateriel och förbrukningsmateriel. Städutrymmen utformas normalt lämpligast som avskilda städrum.

Minst ett städutrymme behöver normalt finnas på varje våningsplan, så

AFS 2009:2

96

att man slipper flytta utrustning mellan våningarna och därmed kan undvika onödig belastning.

Det är viktigt att det finns en bekväm väg utan trappsteg och med låga trösklar och tillräckliga dörröppningar där man behöver ta sig fram med städvagn.

Städutrymmen bör bl.a. planeras så att arbete över axelhöjd och under knähöjd undviks. Utslagsbacken bör placeras så att den kan vara underlag för en hink, lämpligast med backens överkant ca 0,6 m och blandarens utlopp ca , m över golvet. Det är viktigt att det i städutrymmen finns god ventilation, bl.a. för att städredskapen ska torka, och god belysning.

Förutom städrum behövs i regel ett centralförråd för t.ex. materiel, rengöringsmedel, redskap och maskiner. Ofta behövs även andra lokaler för städningen. I större byggnader är det ofta lämpligt att samla dessa i en städcentral, som då kan innehålla lokaler för materielförråd, vagnar, redskap, maskiner, batteriladdning, tvätt, expedition och personalrum.

Avfallsutrymmen och transportvägar behöver normalt tillåta rullande hantering. Avfallsutrymmen behöver normalt kunna nås via förbindelse inomhus och placeras nära hiss, för att underlätta transporter.Passagemåtten bör vara sådana att transporter kan ske på ett ergonomiskt riktigt sätt.

Avfallsutrymmen bör vara så utformade att de är lätta att hålla rena. Det behöver därför ofta ha golvbrunn och tillgång till vatten.

När man planerar ett avfallsutrymme behöver hänsyn tas till källsortering och separat förvaring för återvinning. Normalt behöver plats också finnas för skrymmande avfall, s.k. grovsopor, och för returemballage.

Kyld förvaring kan behövas för luktande och ruttnande avfall t.ex. avfall från livsmedelslokaler, liksom för smittförande avfall.

Det är viktigt att underhåll och service av anordningar kan utföras på ett sådant sätt att olämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser undviks. Särskilt viktigt är att kunna undvika arbete över axelhöjd och under knähöjd.

Det är viktigt att olika underhållsbehov i t.ex. fläktrum och hissmaskinrum beaktas och att hänsyn tas till villkoren för underhållsarbetet redan vid planeringen av lokalerna, t.ex. vad gäller tillträdes och transportvägar, tillräckligt utrymme för arbetet, belysning, eluttag, trappor inomhus, fasta stegar och arbetsplattformar, fästen, lyftkrokar o.d.

Det är också viktigt att tillgängligheten är god och att tillräckligt arbetsutrymme i höjd och bredd finns vid installationer som kan behöva repareras, bytas ut eller som av annan anledning behöver vara åtkomliga. Exempel på sådana installationer är värmepannor, radiatorer, rördelar, ventiler, kylskåp, tvätt och diskmaskiner, toalettstolar och handfat.

AFS 2009:2

9

Ordförklaringar För övriga använda begrepp hänvisas till TNC 95.

Belysning

Allmänbelysning Belysning som vanligen åstadkommes genom likformigt placerade armaturer i arbetslokal eller arbetsområde.

Artificiell belysning Ljus utan naturligt ursprung, konstgjord belysning.

Belysningsfaktorer Sammanfattande benämning för olika faktorer som belysningsstyrka, luminans, bländning, ljusets riktning, kontrast, ljusfärg och färgåtergivning.

Belysningsstyrka Förhållandet mellan det ljusflöde som faller på en yta och denna ytas storlek (lumen/m2). Anges i enheten lux (lux=lm/m2).

Färgtemperatur Anges i kelvin (K). Låg färgtemperatur ger ett varmtonat ljus medan hög temperatur uppfattas som dagsljuslikt.

3 000 K – varmtonat ljus. 4 000 K – vitt neutralt ljus. 5 000 K – dagsljus.

Färgåter- Anger ljuskällans förmåga att återge färger relateradgivningsindex till dess färgtemperatur. Betecknas Ra och anges

inom skalan 0–00. Höga tal innebär att ljuskällan har mycket god förmåga att återge färger.

Kontrast Relativ skillnad mellan luminanser hos olika delar av ett synobjekt och dess bakgrund i synfältet.

Ljusflöde Mängden ljus som avges från en ljuskälla. Strålningsflödet från ljuskällan (som kan anges t.ex. i watt) ”värderas” efter det mänskliga ögats känslighet för ljus med olika våglängder. Anges i enheten lumen (lm).

Lokaliserad Allmänbelysning som är särskilt utformad med hänallmänbelysning syn till speciella arbetsuppgifter, t.ex. genom oriente

ring av armaturer för att tillgodose belysnings behov på enskilda arbetsplatser.

AFS 2009:2

98

Luminans Luminansen anger intensiteten per ytenhet i ljuset från en yta (utsänt eller reflekterat). Anges i candela per kvadratmeter (cd/m2). Hur ljus ytan upplevs vara beror på ögats adaptationstillstånd och ytans luminans.

Perifertsynfält Omgivningen utanför det yttre synfältet.

Platsbelysning Belysning som erhålls genom en för arbetsuppgiften särskilt ordnad armatur vid den enskilda arbetsplatsen.

Synobjekt Föremål som betraktas under arbetsprocessen.

Buller och akustik

A-vägd Vägt medeltal av ljudtrycksnivån inom det hörbaraljudtrycksnivå frekvensområdet mätt med vägningsfilter A. Anges i

decibel (dB).

Buller Icke önskvärt ljud. Omfattar både hörselskadligt och störande ljud.

Decibel (dB) Enhet för logaritmiska mått som exempelvis ljudtrycksnivå.

dB(A) Enhet för ljudnivå mätt med vägningsfilter A.

Efterklang Kvardröjande ljudreflexer i ett rum som så småningom tynar bort sedan ljudkällan upphört att verka.

Efterklangstid Den tid det tar för ljudtrycksnivån att minska 60 dB efter det att en ljudkälla upphört att verka.

Impulsljud Ljud med mycket kort varaktighet, mindre än sekund, som medför en plötslig tryckförändring. Mäts normalt med vägningsfilter C och inställning ”peak” hos mätinstrumentet.

Infraljud Ljud med frekvenser upp till ca 20 Hz.

Ljudabsorberande Material med förmåga att uppta ljudenergi. Minskarmaterial styrkan hos reflekterat ljud.

Ljudabsorption Reducering av ljudenergin genom energiupptagning hos ett ämne.

Ljudtryck Skillnaden mellan det momentana trycket i en punkt i

AFS 2009:2

99

ett ljudfält och det statiska trycket. (Storleken på tryckvariationerna hos ljudet). Bestämmer ljudets styrka.

Ljudtrycksnivå Logaritmiskt mått på ljudets styrka baserat på ljudtrycket i förhållande till ett referensvärde. Anges i decibel (dB).

Ljudisolering Minskning av ljudöverföring.

Luftljudsisolering Minskning av luftljudsöverföring.

Ljudnivå Förkortat skrivsätt för vägd ljudtrycksnivå. Anges i dB(A) när vägningsfilter A använts.

Stegljud Ljud som vid gång på bjälklag, trappa eller dylikt uppkommer i angränsande rum.

Stegljudsisolering Minskning av stegljud.

Stegljudsnivå Mått på stegljudsisolering. Anger ljudtrycksnivån i ett visst rum när en standardiserad stegljudsapparat bankar på golvet i ett angränsande utrymme.

Stomljud Ljud som fortplantas i fasta material t.ex. i en byggnads stomme.

Vägningsfilter Filter som anpassar mätinstrumentet till örats frekvensberoende känslighet. De två vanligaste filtren kalllas A- och C-filter. A-filtret ger stor dämpning vid låga frekvenser och liten dämpning vid höga frekvenser. C-filtret ger liten dämpning vid både låga och höga frekvenser.

Ventilation

Uteluft Luft i eller från det fria.

Tilluft Luft som tillförs ett rum. Tilluft kan vara uteluft, återluft eller överluft.

Överluft Luft som överförs från rum till rum.

Frånluft Luft som bortförs från rum.

Återluft Frånluft som återförs till en grupp av rum.

AFS 2009:2

00

Cirkulationsluft Luft som cirkulerar inne i ett rum eller frånluft som återförs till samma rum som den hämtats från.

Avluft Frånluft som avlämnas i det fria.

Allmänventilation Ventilation för att omhänderta luftföroreningar från människor, byggmaterial, inventarier od.

Detektionsgräns Den lägsta mängd av ett ämne som kan påvisas av ett mätinstrument.

Luftutbytes- Visar hur effektivt man byter ut luften i en lokal utaneffektivitet lokala föroreningskällor och utgörs av kvoten mellan

lokalens nominella tidskonstant och luftens dubbla medelålder (luftutbytestiden) i lokalen. En hög luftutbyteseffektivitet innebär att hela lokalen ventileras. Luftutbyteseffektiviteten kan högst uppnå värdet 0,5 (50 %) vid fullständig omblandning och ,0 (00 %) vid fullständig kolvventilation.

Processventilation Ventilation för att omhänderta luftföroreningar från materialhantering, process e.dyl.

Specifika luftflödet Antalet rumsvolymer per timme (kallades tidigare för luftomsättningar per timme)

AFS 2009:2

0

Övrigt

Dagsljus Synlig del av globalstrålning.

Direktsolstrålning Den del av den extraterrestriella solstrålningen som når jordytan i form av parallell stråle efter selektiv försvagning i atmosfären.

Globalstrålning Summan av direkt solstrålning och himmelsstrålning.

Himmelsstrålning Den del av solstrålningen som når jordytan efter att ha blivit spridd av luftens molekyler, aerosoler, molnpartiklar eller andra partiklar.

Funktionsnedsättning Beskriver nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga.

Funktionshinder Beskriver den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.

Räddningskammare Inom gruv och entreprenadbranschen används räddningskammare där två av varandra oberoende utrymmningsvägar inte går att ordna. Kammaren kan vara en plåtkonstruktion, fast eller portabel, med plats för två till 2 personer. Genom ett ventilsystem hålls kammaren under lätt övertryck vilket förhindrar brandrök att tränga in. Kammaren är försedd med telefon eller radio, dricksvatten, viss proviant samt utrustning för första hjälpen.

Större räddningskammare kan anordnas i under jordiska matsalar, verkstäder e.dyl.

AFS 2009:2

03

Sakordsregister med sidhänvisning

AAvägd ljudtrycksnivå 3, 98Akustik 3, 64, 98Akustisk planering och projektering 64Allmänbelysning 45, 80, 9Allmänventilation 49, 53, 54, 00Anläggning , 8, 2, 2, 32, 33, 34, 35, 36, 4, 43, 44, 45, 64Anläggningsarbete 85, 94Anordning teknisk 20, 2, 38, 82Ansvar 29, 32, 33, 35, 36Arbetsbod definition 8Arbetsgivare 8, 29, 30, 32, 36, 4, 83, 84, 85, 8, 9Arbetskläder 23, 24, 85, 86, 8, 88Arbetslokal definition 8Arbetsmiljölagen 29, 32, 33, 34, 40Arbetsmiljölagstiftningen 32Arbetsplats definition 8Arbetsställe definition 8Area 9, 5Artificiell belysning 43, 44, 45Artificiell belysning definition 8Automatisk brandsläckningsanordning 2, 82Automatiskt brandlarm 8Automatisk vattensprinkleranläggning 82Avfallsutrymme 29, 35, 36, 39, 95, 96Avgas , 6Avkörningsskydd , 6Avlopp 4, 66, 84, 85Avluft , 5, 00Avluftsöppning , 5Avsatser 8Avskärmning solinstrålning 5, 69Avvisare 6

BBakgrundsbuller 40, 65Balkong , 8Barnsäkerhet Bassäng 8

AFS 2009:2

04

Belysning , 9, 0, 20, 29, 38, 40, 42, 43, 44, 45, 46, 4, 3, 92, 93, 94, 96, 9, 98

Belysning definition 8Belysningsanläggning 0, 44, 46Belysningsarmatur 44, 46Belysningsfaktorer 44, 9Belysningsstyrka 44, 45, 9, 9Bestående hörselskada 3Bländning 0, 43, 44, 45, 46, 69, 9Bod , 8, 26, 36, 49, 84, 85, 93, 94Bod definition 8Bom 6Bord 26, 3, 6, 68, 86, 92, 93, 94Brand 9, 9, 2, 28, 3, 33, 34, 8, 9, 80, 8, 82Brandcell 8, 9Brandfarliga varor 33, 42, 80, 83Brandgas 3Brandlarm 8Brandsläckningsanordning 82Brandsläckningsutrustning 2, 22Buller , 3, 3, 3, 42, 64, 65, 98Bullerbegränsning 64Bullerdämpande åtgärder 3Bullerexponering 3, 3Bullerförhållanden 29, 92Bullerkälla 3, 64Bullernivå 92Bullerproblem 42Bullerskydd 65Bullrande verksamhet 3, 64Byggnads och anläggningsarbete 35Byggnads och anläggningsindustri Byggnadslagstiftningen 32Byggnadsverk , 2, 2, 32Byggnadsverk definition 8

CCirkulationsluft , 2, 52, 53, 58, 00

DDagsljus 9, 38, 42, 43, 44, 0, 92, 95, 9, 0

AFS 2009:2

05

Dagsljusavskärmning 3dB(A) 98Decibel (dB) 98, 99Detektionsgräns 00Detektor 2, 8Direkt solstrålning 0Diskmaskin 6, 96Drag , 3, 52, 6, 63, 64Dragbänk 55Dragskåp 2, 3, 53, 54, 56, 5, 59Dricksvatten 4, 26, 6, 9, 02Drift och underhållsinstruktioner 2, 5Drift och underhåll 26, 29, 95Driftsinstruktioner 2, 52, 5Dusch 4, 24, 26, 66, 88, 89, 90, 93Duschrum/duschutrymme 8, 24, 43, 49, 89Dörr 3, 5, 6, , 8, 9, 20, 24, 38, 40, 6, 69, 0, , 4, 6, , 8, 80, 9,

96

EEfterklang 98Efterklangstid 40, 65, 98Elektriska anläggningar 4, 66Elektriska installationer 4Elektriska system 4Elektrisk ström 33Elever 29, 36, 6, 0, 84, 86, 9, 92, 93Emission 52Explosion 9, 33Explosionsrisk 8Explosiva varor 33, 42, 80

FFall 8, 33, 6Fallhöjd 6Fasta anordningar 29Fastighetsdrift 2, 95Fastighetsägare 32Flimmer 0, 44, 4, 48Fläktrum 29, 40, , 95, 96Fordonstrafik 6,

AFS 2009:2

06

Fri höjd/rumshöjd 9, 38, 39, 43, 2Fri höjd gångdörr 40, Fritidshem 64, 6Fronthastighet 2, 56, 5, 59Frysrum 9, , 8Frånluft , 2, 49, 52, 53, 54, 99, 00Frånluftsflöde 49, 56Fukt 5Fuktskador 48Funktionshinder 0Funktionskontroll 2, 5, 58, Funktionsnedsättning 9, 40, 4, 8, 0Fysisk aktivitet 28, 60Fysisk utformning 28Fältmässig övning definition 8Färgtemperatur 46, 9Färgåtergivning 44, 46, 9Färgåtergivningsindex 46, 9Fönster 5, 8, 9, 26, 42, 43, 6, 69, 0, 4, 92, 93, 94Fönstertvätt/fönsterputsning 36, 0, 6Förbindelsebryggor 8Förbindelseled , 8, 6, 35, 39, 4Förbindelseled definition 8Förrum 88, 9Försiktighetsprincip 66Förskola 3, 38, 58, 64, 6, , 8, 95Försvarsmakten , 8, 35Förvaringslokal 8, 9Förvaringsutrymme 25, 8

GGarderob 94Gasutströmning 2, 8, 80, 8Glasarea 42Glastak 0Glasyta 5, 8, 9, 0, 6, , 8Globalstrålning 0Golv 9, 4, 5, 9, 2, 4, 6, 6, 68, 69, 4, 6, 80, 90, 95, 96Golvbeläggning/material 5, 40, 4, 62, 64, 68, 69Golvbrunn 4, 6, 95, 96Golvgaller 4

AFS 2009:2

0

Golvgrop 4Golv halka 9, 4, 68, 69, 90Golvlutning 6Golvränna 4Golvyta 38, 43, 68, 92, 94Golvöppning 8, 6Grind 20, 6Gränsvärden buller 64Gångtrafik 4, 6, , 2, 3Gångväg , 3

HHalkrisk 9, 4, 69Halogenlampor 4Handikapptoalett 88, 93Handtvätt 6, 90Himmelsstrålning 0Hiss 6, 2, 5, 96Hissmaskinrum 29, 40, 96Huvar 54, 56Hygieniska gränsvärden , 2, 48, 5Hörsel 8Hörselkrav 64Hörselskada 3, 3, 40, 64Hörselskadligt ljud 64Hörselskydd 3Hörselslinga 40

IImpulsljud 3, 98Infraljud 66, 98Innertak 5Inredning 4, 5, 20, 29, 3, 6, 68Inre synfält 45Insatstid 8, 82Inspektionslucka 58

JJourrum 8, 25, 26, 94

KKaj. Se Lastkaj

AFS 2009:2

08

Klimat 3, 3, 5, 60, 6, 62, 63Klimatområde 60, 6Klädfack 85, 8Klädförvaring 23, 8, 88Klädkrok 9, 93Klädrum/klädutrymme 8, 23, 24, 25, 40, 43, 53, 85, 86, 89, 93Klädskåp 25, 85, 86, 8, 88, 89, 94Koldioxid 50, 5, 82, 83Koldioxidanläggning 83Koldioxidhalt 0, 50Kontrast 44, 45, 9Kontroll 2, 2, 29, 32, 33, 34, 50, 5, 58, 59Korridor 6, 35, 53, , 3, 86Kritiska förhållanden utrymning 20, 8Kulturminneslagstiftningen 34Kyl och brännskador 4Kyl och frysrum 9, 39Kylskåp 25, 96

LLaboratorier/laboratoriearbete 46, 55, 64, 69, , 88Lanternin 5, 6, 0Larm 32Larmanläggning/larmanordning 2, 5, 8, 82, 93Larmknapp 8Larmsignal 2, 8, 93Larmtelefon 22Larmutlösningsdon 22Lastkaj/Lastbrygga 9, , 29, 35, 5, 6Lastöppning 8, 6Ledstång , 8, 40, 3, 4Legionella 4, 5, 66Liggplats 93Linneskåp 94Ljudabsorption 98Ljudalstrande aktiviteter 65Ljudalstring 66Ljudegenskaper 3Ljudförhållanden 65Ljudisolerade rum 65Ljudisolerat utrymme 8

AFS 2009:2

09

Ljudisolering 99Ljudklimat 28, 64Ljudkälla 64, 98Ljudmiljö 64, 65Ljudnivå 3, 64, 8, 98, 99Ljudspridning 64, 65Ljudtryck 98Ljudtrycksnivå 3, 98, 99Ljudutbredning 65Ljus och signalanordning 9Ljusflöde 4, 9Ljusfärg 44, 45, 9Ljusfördelning 45Ljusinfall 44Ljuskälla 0, 43, 44, 45, 46, 4, 9Ljusriktning 44, 45Lokaliserad allmänbelysning 45, 9Lokalprogram 29Lucka 8, 54, 6, 94Luftfuktighet 43, 60, 62Luftföroreningar 0, , 2, 3, 38, 48, 49, 5, 52, 53, 54, 56, 5, 68, 00Luftkvalitet 0, , 29, 48, 49, 50, 52, 54Luftljud 64Luftljudsisolering 99Luftridå 64Lufttemperatur brand 8Luftutbyteseffektivitet 49, 00Luftvolym 38Luftväxling 0, 49, 52Lukt 23, 24, 25, 50, 8, 90, 96Luminans 44, 45, 9, 98Luminansfördelning 44, 45Luminansförhållanden 46Luminansvariation 4Lyftanordning 6, 38, 2, 6Lyfthandtag 6, Lysrör 46, 4Lågfrekventa elektriska och magnetiska fält 66Lågtrycksnatriumlampor 4

AFS 2009:2

0

MManuella lyft 6, 5Markbeläggning 9Markskötsel 9Matplats 85, 92, 93Matrast 25Matrum/matutrymme 8, 24, 25, 40, 65, 9, 92, 94Mikrobiologisk säkerhetsbänk 59Myndigheter 32Måltidsuppehåll 25Mögel 48, 62Mötesplatser 28, 38

NNödbelysning 8, 20, , 9, 80Nöddusch 9, 6, Nödsignal 9

OOmklädningshytt 90Omklädningsrum/omklädningsutrymme 8, 23, 24, 43, 53, 85, 86, 8, 88, 93Operativ temperatur 6OVK 58

PPapperskorg 88, 9Pausrum/pausutrymme 8, 25, 29, 36, 38, 39, 4, 43, 63, 65, 88, 92, 93, 94Pendeldörr/pendelport 5Perifert synfält 45, 98Periodisk rörelse 4Periodiskt varierande belysning 0, 4Personalbod 8, 26, 36, 49, 85, 8, 94Personalbod definition 8Personalmatsal/personalrestaurang 25, 39, 86, 9, 92Personalrum/Personalutrymmen , 8, 22, 49, 83Personalutrymmen definition 8Planering 28, 29, 4, 44, 64, 66, 8, 9, 92, 96Plastyta 8Platsbelysning 45, 46, 4, 98Plattform , 8, 35, 6, 96Portar 3, 5, 6, 8, 9, 69, 0, Processlarm/processignal 2

AFS 2009:2

Processventilation , 2, 42, 48, 49, 53, 54, 55, 5, 58, 00Projektering 40, 4, 5, 6Punktutsug 54, 55, 56

RRas 8, 33, 6Reflexer 44, 46Regler 32, 33Reningsanordning , 53Renslucka 5, 58Restaurang. Se PersonalrestaurangRiskområde 9Roterdörr 20Rullande hantering , 3, 5, 96Rumsakustik 65Rumshöjd/fri höjd 9, 38, 39, 43, 2Rutiner 26, 95Ryggskydd 4Ryggstöd 25, 26Räcke 6, 8, 3, 6, Räddningskammare 9, 0Räddningstjänst 22Rökgasnivå 8

SSamband 9, 28, 3, 39, 40, 62, 0Signaler 9, 2, 66, 8, 80, 8Siktruta 5Sittplats/stol 23, 25, 26, 6, 88, 92, 93, 94Sjuka hus 48Sjukvårdsutrustning 93Skjutdörr/skjutport 6, 20, 6Skola 29, 34, 38, 58, 6, 0, , 86, 89, 92, 93, 95Skolmatsal 92Skuggbildning 44, 46Skyddsanordning 8, 0, 3, 6Skyddskläder 23, 63, 8, 88Skyddsram 6Skyddsräcke 8, 6Skyddstäckning 8, 6Skyltar/Skyltning 20, 2, 66, 8, 80

AFS 2009:2

2

Slagljud 3Släckanordning 82Släckmedel 22, 82, 83Solavskärmning 62, 0Solinstrålning 5, 62, 69Specifika luftflödet 00Spegel 23, 9, 93, 94Spiraltrappa 2, 4Sprinklersystem 82Sprutbox 55Standarder 28Statisk elektricitet 5, 62, 69Stege , 35, 3, 4, 96Stegljud 64, 99Stegljudsisolering 99Stillasittande arbete 5, 6, 62, 63, 68Stomljud 64, 99Stroboskopeffekt 48Städning 26, 3, 35, 3, 38, 40, 4, 48, 49, 66, 68, 83, 85, 95, 96Städrum/städutrymme 29, 35, 49, 53, 6, 95, 96Störande ljud 40, 64, 65, 68Störningsupplevelse 3Stövelspolning 24, 89Svetsrök 2Svikt golv 5, 68Svängdörr. Se PendeldörrSynförhållanden 3Synförmåga 45Synkrav 9Synobjekt 45, 9, 98Syrebrist 2, 3, , 80, 8Systematiskt arbetsmiljöarbete 29, 82Säker flyktplats 20Säkerhetsavstånd 6, 38, 3Säkerhetsfrågor 33Säng 38, 93, 94Särskilda risker 9, 5, 2, 38, 42, 0, 82Särskild lokal 9, 42

TTak 8, 5, , 5, 64, 68, 69, 5, 8, 95

AFS 2009:2

3

Takfönster/takkupol 43, 0Takhöjd. Se RumshöjdTakyta 8Talkommunikation 65Taluppfattbarhet 65Tappställe 4, 6, 95Temperatur 3, 9, 49, 50, 5, 60, 6, 63, 92, 9Tempererat vatten 9, 89Termisk komfort 6, 62Termiskt klimat 3, 60, 62, 63Tillfälliga arbetsplatser belysning 44, 46Tillgänglig 9, 20, 40, 9, 9Tillgänglighet 20, 29, 39, 40, 4, 96Tillträdesanordning 35, 5Tillträdesled/tillträdesväg , 2, 39, 40, 5, 6Tillträdesled definition 8Tilluft , 49, 5, 52, 62, 99Tilluftskvalitet , 5, 52, 53Toalett/toalettrum 8, 24, 26, 38, 39, 40, 43, 49, 53, 85, 88, 90, 9, 93, 96Tobaksrökning 28, 49Torkrum/torkutrymme 8, 24, 43, 89Torkskåp 89Trafikspegel 6Transportled/transportväg 6, 8, 28, 36, 44, 0, , 2, 3, 5, 96Trappa 6, , 8, 35, 39, 40, 2, 3, 4, 6, 8, 80, 96, 99Trapplan , 4Trappsteg 9, 6, , 40, 69, 3, 4, 96Tröskelhöjd Trösklar 6, 40, , 3, 96Tvättplats 24, 89, 90Tvättrum/tvättutrymme 8, 24, 40, 43, 53, 89, 90Tvättställ 38, 93Tyst verksamhet 64

UUnderhåll , 9, 2, 3, 2, 26, 29, 35, 3, 5, 66, 0, 82, 85, 95, 96Underhållsinstruktioner 2, 5Undervisningslokal 65Uppstigningsanordning , 4Upptagetmarkering 93Uppvärmning 3, 26, 63

AFS 2009:2

4

Uppvärmningsanordning 3, 25, 6Utblick 9, 38, 42, 43Uteluft , 50, 5, 52, 99Uteluftsflöde 5Uteluftsintag , 5Utformning , 2, 28, 35, 3, 38, 39, 4Utomhusarbetsplats belysning 45Utredning 29Utrustning 4, 5, 29, 3, 6, 68Utrymmen för fastighetsdrift 2, 95Utrymning 9, 20, 2, 28, 3, 32, 8, 9, 80, 8, 82, 83Utrymningslarm 2, 80, 8Utrymningsplan 22, 83Utrymningsväg 20, 2, 22, 32, , 2, 8, 9, 80, 82, 94, 95Utströmmande gas 2, 3Utvinningsindustri , 35UVstrålning 0, 4, 62

VVarmt och kallt vatten 4, 24, 25, 6, 95Varningssignal 3Varningsskylt 0, 4, 83Varselmärkning , 9, 2, 3, 6, 8Varumottag , 38, 5, 6Ventilation , 3, 38, 40, 49, 50, 5, 53, 58, 8, 89, 95, 96, 99Ventilationsbuller 65Ventilationssystem 0, , 2, 29, 3, 48, 49, 5, 52, 53, 54, 56, 5, 58, 6, 62,

65Vibrationer 42Vibrerande maskiner 65Vilrum/vilutrymme/vilplats 25, 93Vindfång 64Vårdtagare 29, 8Väckningsanordning 94Vädertätningsport 64Väggar 5, 8, 9, 6, 64, 68, 69, 95Vägledande markeringar 20, 80Vägningsfilter 98, 99Väntrum 8, 26, 94Värmebalans 60Värmeeffektbehov 63

AFS 2009:2

5

Värmeinstallationer 3Värmestrålning brand 8Värmeåtervinningssystem 52, 54Värnpliktiga 29

YYtskikt 9, 5, 28, 69Ytterdörr 8

ÅÅterluft , 2, 49, 52, 53, 58, 99Återsamlingsplats 22, 83

ÖÖgonbesvär 30, 44Ögonspolningsanordning 9, Öppna bassänger 8Öppna kontor 65Öppningar i golv 8, 6Övergångsställe 6Överliggningsrum 8, 26, 94Överluft , 2, 52, 53, 54, 99

AFS 2009:2

116

Direktiv från Europeiska Gemenskapen

Arbetsmiljödirektiv

RÅDETS DIREKTIV 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1–8, Celex 31989L0391)

RÅDETS DIREKTIV 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för arbetstagarnas säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (Första särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 393, 30.12.1989, s. 1–12, Celex 31989L0654)

Lagar och förordningar

Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160)Arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166)

Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS)

Bestämmelser mm om belysning finns även i:AFS 1998:1 BelastningsergonomiAFS 1998:5 Arbete vid bildskärmAFS 1999:3 Byggnads- och anläggningsarbeteAFS 2001:9 Hamnarbete

Bestämmelser mm om buller finns även i:AFS 1998:8 Arbete i motorbranschenAFS 2005:16 Buller

Bestämmelser mm om personalutrymmen finns även i:AFS 1990:18 Omvårdnadsarbete i enskilt hemAFS 2005:18 Härdplaster AFS 2006:1 Asbest AFS 1998:6 BekämpningsmedelAFS 2000:2 Användning av motorkedjesågar och röjsågarAFS 2005:1 Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan,

överkänslighet

Bestämmelser mm om termiskt klimat finns även i:AFS 1997:2 Arbete i stark värme


AFS 2009:2

117

AFS 1998:2 Arbete i kylda livsmedelslokaler

Bestämmelser mm om ventilation finns även i:AFS 1985:18 FrisörarbeteAFS 1988:4 Blybatterier för drivning av fordonAFS 1989:7 Allmänna råd om kvicksilver och amalgam inom tandvår-

denAFS 1990:11 Arbete med försöksdjurAFS 1992:16 KvartsAFS 1992:17 Bly (senaste ändring AFS 2008:1)AFS 1997:7 GaserAFS 1998:2 Arbete i kylda livsmedelslokalerAFS 1998:8 Arbete i motorbranschenAFS 1999:3 Byggnads- och anläggningsarbeteAFS 2000:4 Kemiska arbetsmiljöriskerAFS 2000:5 Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroor-

ganismerAFS 2001:7 AnestesigaserAFS 2001:9 HamnarbeteAFS 2003:2 BergarbeteAFS 2004:1 Syntetiska oorganiska fibrer (senaste ändring AFS 2005:13)AFS 2005:1 Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan,

överkänslighetAFS 2005:5 Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk ef-

fekt AFS 2005:17 Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningarAFS 2005:18 HärdplasterAFS 2006:1 Asbest

Bestämmelser mm om utformning finns även i:AFS 1990:18 Omvårdnadsarbete i enskilt hemAFS 1993:2 Våld och hot i arbetsmiljönAFS 1994:1 Arbetsanpassning och rehabiliteringAFS 1998:1 BelastningsergonomiAFS 2000:1 Manuell hantering

Bestämmelser mm om brand, larm och utrymning finns även i:AFS 1986:26 Arbeten på fartygAFS 1992:18 Motorbränslen AFS 1993:2 Våld och hot i arbetsmiljönAFS 1999:3 Byggnads- och anläggningsarbete

AFS 2009:2

118

AFS 1997:7 Gaser AFS 1999:7 Första hjälpen och krisstödAFS 2000:4 Kemiska arbetsmiljöriskerAFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbeteAFS 2001:9 HamnarbeteAFS 2003:2 BergarbeteAFS 2005:1 Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta,toxinpåverkan,

överkänslighetAFS 2008:13 Skyltar och signaler

Bestämmelser mm om varselmärkning finns även i:AFS 2008:13 Skyltar och signaler

Svensk författningssamling (SFS)

SFS 1985:997 Förordning om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar

SFS 1988:1145 Förordning om brandfarliga och explosiva varorSFS 1991:433 JämställdhetslagenSFS 1991:1273 Förordning om funktionskontroll av ventilationssystemSFS 1992:1512 Lag om elektromagnetisk kompatibilitet, EMC-lagenSFS 1993:581 TobakslagenSFS 1997:857 Ellagen

Boverkets författningssamling (BFS)

BFS 1993:57 Boverkets Byggregler, BBR, med ändringar t.o.m. BFS 2008:6

Allmänna Allmänna råd om ändring av byggnad, (ändrad genområd 1996:4 2006:1)Regelsamling för funktionskontroll av ventilationssystem, OVK, 2008

Elsäkerhetsverkets författningssamling (ELSÄK-FS)

ELSÄK-FS 1999:5 Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifterELSÄK-FS 2002:2 Elsäkerhetsverkets föreskrifter om EMC

Svenska Livmedelsverkets författningssamling (SLV FS)

SLV FS 2001:30 Livsmedelsverkets kungörelse om dricksvatten

AFS 2009:2

119

Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS)SOSFS 1999:25 Socialstyrelsens allmänna råd om tillsyn enligt miljöbalken

– ventilationSOSFS 2005:6 Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhusSOSFS 2005:15 Socialstyrelsens allmänna råd om temperatur inomhus

Sprängämnesinspektionens författningssamling (SÄIFS)

SÄIFS 1998:7 Sprängämnesinspektionens föreskrifter och allmänna råd om brandfarlig gas i lös behållare

SÄIFS 2000:2 Föreskrifter och allmänna råd om hantering av brandfarliga vätskor

Andra aktuella regler m.m.

För att hålla sig uppdaterad om Arbetsmiljöverkets föreskrifter kan det vara bra att regelbundet via Internet gå in på vår webbplats www.av.se och under ”Lag och rätt/Föreskrifter” kontrollera vilka föreskrifter som gäller för den aktuella verksamheten.

För att få reda på hur den aktuella lag- och förordningstexten ser ut kan man exempelvis via Internet gå in på www.riksdagen.se och ta fram den se-naste versionen av lagar och förordningar som man är intresserad av.

Notera att det kan finnas fel i dokumentet på Internet och att det är den tryckta versionen som gäller rättsligt.

Under ”temasidor” finns sidor om hur man utformar arbetsplatser. Där finns ytterligare vägledning om bl.a. kontor, skola och restaurang, utrym-ning, ljus, buller, inomhusklimat och ventilation.

Arbetsmiljölitteratur

Ljus och synergonomi

Arbetarskyddsnämnden (numera Prevent)

Ljus och seende i arbetslivet, 1993

Ljuskultur

Ljus & Rum. Planeringsguide för belysning inomhus, 2003Belysningshandboken, 1992

AFS 2009:2

120

Statens institut för byggnadsforskning (numera Meyers)

Räkna med dagsljus, handbok 1987

Arbetsmiljöverket

Att se, höra och andas i skolan, 1996. Finns på bibliotek samt som pdf på www.av.se

NUTEK numera Statens Energimyndighet, STEM. Säljs av CM-gruppen

Belysning på kontor, Programkrav 1994 Utgåva 2Belysning i skolor, Programkrav 1994Belysning i verkstadsindustrin, Programkrav 1994Belysning i vården, Programkrav 1994Belysning i livsmedelsbutiker, Programkrav 1999 Belysning i sporthallar, Programkrav 1999

SPRI råd

Belysning i sjukvårdslokaler, 1979. Finns på vissa bibliotek.

SIS-Swedish Standards Institute

SS-EN 1837 Maskinsäkerhet – Integrerad maskinbelysningSS-EN 12193 Ljus och belysning – SportbelysningSS-EN 12665 Ljus och belysning – Grundläggande termer och kriterier

vid specificering av belysningskravSS-EN 12464 Ljus och belysning – Belysning av arbetsplatser. Del 1:

Arbetsplatser inomhus Del 2: Arbetsplatser utomhus.

Ventilation

Prevent

Arbetsplatsens ventilation, 2005Process- och industriventilation, 2005

Arbetsmiljöverket


AFS 2009:2

121

Byggforskningsrådet (numera FORMAS)

Metoder för mätning av luftflöden i ventilationsinstallationer, BFR T22:1998

Folkhälsoinstitutet

Luften vi andas inomhus. Inomhusmiljöns betydelse för allergi och annan överkänslighet

KTH och Nordiska R3-föreningen

Vägledning: Riktlinjer och mätförfarande gällande mikrobiologiska säker-hetsbänkar, klass II


SS-EN 12215:2004 Lackeringsanläggningar – Sprutboxar för lackering med lösningsmedelsbaserade färger - Säkerhetskrav

SS-EN 12469 Bioteknik – Prestandakriterier för mikrobiologiska säkerhetsbänkar

SS-EN 12981:2005 Ytbehandlingsanläggningar – Sprutboxar för pulver-lackering - Säkerhetskrav

SS-EN 13355:2005 Ytbehandlingsanläggningar – Kombinerade boxar för applicering och torkning - Säkerhetskrav

SS-EN 14175-4 Dragskåp - del 4: Mätmetoder för installations- och periodisk kontroll

Socialstyrelsen

Kemiska ämnen i inomhusmiljön, 2006Partiklar i inomhusmiljön – en litteraturgenomgång, 2006

Tekniska nomenklaturcentralen (numera Terminologicentrum

TNC 69, Luftbehandlingsordlista, 1978TNC 95, Plan- och byggtermer, 1995

VVS Tekniska föreningen

R1 – Riktlinjer för specifikation av inneklimatkrav, 2006

AFS 2009:2

122

WHO

Air Quality Guidelines for Europe, Second edition, Regional Publications, European Series No 91, Copenhagen, 2000Air Quality Guidelines Global Update 2005

Termiskt klimat

Arbetslivsinstitutet

Det termiska klimatet på arbetsplatsen, Arbetslivsrapport nr 2006:2Stockholms Universitetsbibliotek

Handbok för kallt arbete, 2002, Ergonomi och aerosolteknologi. Lunds Tekniska Högskola


SS-EN ISO 7730:2006 Ergonomi för den termiska miljön – Analytisk be-stämning och bedömning av termisk komfort med hjälp av indexen PMV och PPD samt kriterier för lokal termisk komfort

SS-EN ISO 11079:2007 Ergonomi för den termiska miljön – Bestämning och bedömning av termisk belastning i kyla med hjälp av rekommenderad beklädnadsisolation (IREQ) samt lokala avkylningseffekter

SS-EN 27243 Varmt klimat – skattning av värmebelastning på människa i arbete med värmeindex WBGT

SS-EN 12831 Värmesystem i byggnader – Metod för beräkning av dimensionerande värmebehov

Socialstyrelsen

Temperatur inomhus, 2005

Buller och akustik

Arbetsmiljöverket


Buller och bullerbekämpning, handbok H3

AFS 2009:2

123

Socialstyrelsen

Bullret bort - en liten bok om god ljudmiljö i förskolan, 2006

Boverket

Bullerskydd i bostäder och lokaler, 2008

Prevent

CD-ROM-skiva Ljud och oljud

Svensk byggtjänst

Byggnadsakustik. En praktisk handbok. 2001


SS-EN ISO 11690-1:1996 Akustik – Rekommendationer vid utformning av tysta arbetsplatser – Del 1: Strategi för buller-begränsning

SS-EN ISO 11690-2: 1996 Akustik – Rekommendationer vid utformning av tysta arbetsplatser – Del 2: Åtgärder för bul-lerbekämpning

SS 252 68 Byggakustik – Ljudklassning av utrymmen i byggnader - Vårdlokaler, undervisningslokaler, dag- och fritidshem, kontor och hotell

Installationer för vatten, avlopp och värme


SS-EN ISO 13732-1:2006. Ergonomi för termiskt klimat – Metoder för be-dömning av reaktioner hos människan vid kon-takt med ytor – Del 1: Varma ytor

Larm och utrymning

Boverket

Utrymningsdimensionering, Rapport 2006

Föreningen Säkerhet genom Nödbelysning (FSN)

Riktlinjer och rekommendationer för nödbelysning

AFS 2009:2

124

Svenska Brandskyddsföreningen (och tidigare Sveriges Försäkringsförbund)

Brandskydd i Boverkets byggregler BBR, handbok 2006Lås & utrymningsvägar, rekommendation 1997Automatiskt brandlarm, 2005Automatisk vattensprinkleranläggning, 1998Utrymningslarm, rekommendation, 2003Brandlarm – regelpärm - abonnemangGassläcksystem – regelpärm – abonnemangVattensprinkler – regelpärm – abonnemangSBF 110 Regler för automatisk brandlarmanläggningSBF 115 Regler för koldioxidsläckanläggningSBF 120 Regler för automatisk vattensprinkleranläggningSBF 500 Regler för inertgasanläggningSvensk Byggtjänst, Utrymning för alla, 2006


SS 2875 Utrymningsplaner (SMS)SS-EN 1838 Nödbelysning (STG)

Övrigt

Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen

Transportfackens Yrkes- och arbetsmiljönämnd

Bättre varumottag, TYA 2006

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen redovisar 1984:13, Klimatproblem i barnstugorAllmänna råd från Socialstyrelsen 1989:7, Lokaler & Miljö i förskola och fri-tidshem

Svensk Byggtjänst

Fastigheten som arbetsmiljö – Bygg rätt från början, 1997

VVS – Installatörerna

Rätt arbetsmiljö för montörer och driftpersonal – en handledning i utrym-mesplanering för arkitekter, projektörer och installatörer

Användning av arbetsutrustning

Arbetsmiljöverkets författningssamling

AFS 2006:4

Arbetsmiljöverket · PublikationsserviceBox 1300 · 171 25 Solna · Tel 08-730 97 00 · Fax 08-735 85 55

ISBN 91-7930-471-0 · ISBN 978-91-7930-471-3 · ISSN 1650-3163

Användning av arbetsutrustningArbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av arbetsutrustning samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

ISBN 91-7930-471-0ISBN 978-91-7930-471-3ISSN 1650-3163

ARBETSMILJÖVERKET171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00E-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Falun(Dalarnas och Gävleborgs län)Gruvgatan 2Box 153791 24 FalunTel 023-457 00Fax 023-222 69e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Göteborg(Västra Götalandsoch Hallands län)Rosenlundsgatan 8Box 2555403 17 GöteborgTel 031-743 72 00Fax 031-13 50 60e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Härnösand(Västernorrlands ochJämtlands län)Brunnshusgatan 8871 32 HärnösandTel 0611-885 00Fax 0611-184 10e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Linköping(Östergötlands ochSödermanlands län)Kungsgatan 39 BBox 438

581 04 LinköpingTel 013-37 08 00Fax 013-10 44 20e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Luleå(Norrbottens län)Köpmangatan 40 A972 33 LuleåTel 0920-24 22 60Fax 0920-24 22 99e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Malmö(Skåne län)Vattenverksvägen 47Box 21019200 21 MalmöTel 040-38 62 00Fax 040-12 64 07e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Stockholm(Stockholms, Uppsalaoch Gotlands län)Drottningholmsvägen 37Box 12295102 27 StockholmTel 08-475 01 00Fax 08-764 49 72e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Umeå(Västerbottens län)Riddaregatan 8903 36 UmeåTel 090-17 07 00Fax 090-77 40 19e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Växjö(Kronobergs, Blekinge,Jönköpings och Kalmar län)Västra Esplanaden 9 A352 31 VäxjöTel 0470-74 80 00Fax 0470-482 64e-post: [email protected]

Arbetsmiljöverket Distriktet i Örebro(Örebro, Värmlandsoch Västmanlands län)Fabriksgatan 20Box 1622701 16 ÖrebroTel 019-601 41 00Fax 019-26 09 39e-post: [email protected]


När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets- miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och allmänna råd.

Utgivare: Anna Middelman Elanders, Vällingby 2006 52145

BESTÄLLNINGSADRESSYtterligare ex av denna föreskrift beställs från:Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300,171 25 SOLNA Tfn 08-730 97 00. Telefax 08-735 85 55

AFS 2006:4

3


Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av arbetsutrustning

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7Undersökning och riskbedömning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Uppföljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Krav på produkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Krav vid användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Allmänt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Ergonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Information till arbetstagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Arbetsutrustning med särskilda risker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Underhåll och kontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Ikraftträdande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Bilaga A Tekniska krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Inledande anmärkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Allmänna krav. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Hållfasthet och stabilitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Belastningsergonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Manöveranordningar och styrsystem. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Val av styrsätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Start . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Stopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Nödstopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Inställning och programmering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Fallande föremål och utkast . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Utsug och inneslutning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Fastspänning och stabilisering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Materialbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15Skydd och skyddsanordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15Inställbara skydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15Förreglade skydd med startfunktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Beröringsfria skyddsanordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Valsingrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Belysning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Hög eller låg temperatur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

AFS 2006:4

4

Varningssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Underhåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Frånkoppling av energitillförsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Märkning, skyltar och varningsanordningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Tillträdesvägar och arbetsområden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Brandrisk och utsläpp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Explosionsrisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18Elektriska risker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Ytterligare krav för särskilda arbetsutrustningar . . . . . . . . . . . . . . . . 18Mobila arbetsutrustningar, både självgående och icke själv- gående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18Pallställ och andra lagerställ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Transportörer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Bilaga B Organisatoriska krav. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Inledande anmärkning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Allmänna krav. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Montering, installation, demontering, service, underhåll, rengöring och besiktning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Inställning av skyddsanordningar m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Driftstörningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Avaktiverade skyddsanordningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Blixtnedslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Ytterligare krav vid användning av mobila arbetsutrustningar . . . . 23Förare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Trafikregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Arbetande till fots . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Persontransporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Luftväxling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Yttre faktorer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Säkring mot oavsiktlig rörelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Ytterligare krav vid användning av arbetsutrustningar avsedda för tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golvplan eller annat höjdarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Särskilda bestämmelser om användning av linor för att nå arbetsplatsen, inta arbetsposition och utföra arbete (reparbete) . 26

Ytterligare krav vid användning av slipmaskiner . . . . . . . . . . . . . . . . 26Provkörning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Ytterligare krav vid arbete med hjul och däck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27Pumpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

AFS 2006:4

5

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om användning av arbetsutrustning

Allmänt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

Kommentarer till vissa paragrafer

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29Undersökning och riskbedömning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29Produkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30Användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30Ergonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31Information till arbetstagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32Arbetsutrustningar med särskilda risker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32Underhåll och kontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Kommentarer till bilaga A

Inledande anmärkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34Belastningsergonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34Manöveranordningar och styrsystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34Start . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35Stopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35Nödstopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35Inställning och programmering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35Fallande föremål och utkast . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36Fastspänning och stabilisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36Materialbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36Skydd och skyddsanordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37Inställbara skydd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37Valsingrepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38Frånkoppling av energitillförsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38Märkning, skyltar och varningsanordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38Tillträdesvägar och arbetsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38Brandrisk och utsläpp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Mobil arbetsutrustning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Självgående arbetsutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Pallställ och andra lagerställ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

AFS 2006:4

6

Kommentarer till bilaga B

Montering, installation, demontering, service, underhåll, rengöring och besiktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Driftstörningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41Avaktiverade skyddsanordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Yttre faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Säkring mot oavsiktlig rörelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Användning av arbetsutrustningar avsedda för tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golvplan eller annat höjdarbete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Val av arbetsutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43Reparbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43Väderförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43Utförande av reparbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44Användning av slipmaskiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45Arbete med hjul och däck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45


AFS 2006:4

beslutade den 26 oktober 2006.

Arbetsmiljöverket föreskriver med stöd av 8 § arbetsmiljöförordningen (9:66) följande.

Tillämpningsområde1 § Dessa föreskrifter gäller användning av arbetsutrustning i arbetet.

Definitioner2 § I dessa föreskrifter avses med

Arbetsutrustning Maskin, anordning, verktyg, redskap eller installation som används i arbetet.

Användning av arbetsutrustning

Aktivitet med arbetsutrustning, som start och stopp, nyttjande, transport, montering, installation, demon-tering, reparation, ändring, service, rengöring och un-derhåll.

Riskområde Område inom arbetsutrustningen eller i dess omgiv-ning, där utrustningen kan medföra risk för ohälsa el-ler olycksfall för någon som helt eller delvis uppehåller sig där.

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Jfr. rådets direktiv 89/655/EEG av den 30 november 989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (Andra särdirektivet enligt artikel 6. i direktiv 89/39/EEG) (EGT L 393, 30.2.989, s. 3, Celex 3989L0655), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 200/45/EG (EGT L 95, 9..200, s. 46, Celex 3200L0045). Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrif-ter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 2..998, s. 3, Celex 398L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG (EGT L 2, 5.8.998, s. 8, Celex 398L0048).

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av arbetsutrustning;

Utkom från trycketden 28 november 2006

AFS 2006:4

8

Undersökning och riskbedömning3 § Undersökning och riskbedömning skall göras för att bedöma om den arbetsutrustning som väljs och används är lämplig för det arbete som skall utföras, eller om den har anpassats till det på lämpligt sätt så att den kan användas med betryggande säkerhet.

De riskmoment som föreligger på grund av användningen av arbetsut-rustningen skall undersökas och bedömas.

4 § En förnyad undersökning och riskbedömning skall genomföras. om uppföljningen enligt 6 § visar att befintliga risker inte stämmer med

tidigare riskbedömning,2. om vidtagna åtgärder inte gett förväntat resultat eller3. vid förändringar i arbetsprocesser eller verksamheten.

Åtgärder5 § Med utgångspunkt i riskbedömningen skall alla nödvändiga åtgärder vidtas för att förebygga ohälsa eller olycksfall. Kraven i –2 §§ skall alltid vara uppfyllda.

Uppföljning6 § Riskbedömningen och de vidtagna åtgärderna skall följas upp regel-bundet för att klargöra om riskbedömningen är riktig och att åtgärderna gett förväntat resultat.

Krav på produkter7 § Om en arbetsutrustning omfattades av svenska föreskrifter, som över-för EG-direktiv till svensk rätt när den släpptes ut på marknaden eller togs i drift inom EES, gäller följande. Utrustningen får användas endast om den uppfyller kraven på beskaffenhet och information om användningen som finns i de föreskrifterna som gällde för den när den släpptes ut på markna-den eller togs i drift.

Detsamma gäller en arbetsutrustning som omfattades av motsvarande fö-reskrifter i något annat land inom EES. Vad beträffar märkning, interaktiv programvara och bruksanvisning gäller vid användningen dock alltid de krav på språk som följer av de svenska föreskrifterna.

AFS 2006:4

9

8 § En arbetsutrustning, som inte omfattas av §, skall uppfylla kraven i bilaga A när den används. En arbetsutrustning, som endast i vissa avseen-den omfattas av krav enligt §, skall i övrigt uppfylla kraven i bilaga A när den används.

Krav vid användningAllmänt

9 § Arbetsutrustning skall förvaras, installeras, placeras och användas så att betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall föreligger.

10 § En arbetsutrustning får bara användas för det ändamål och under de förutsättningar den är avsedd eller lämpad för.

11 § Vid användning av arbetsutrustning skall kraven i bilaga B vara upp-fyllda.

12 § Tillämpningen av utfärdade instruktioner skall följas upp fortlöpan-de.

Ergonomi

13 § En arbetsutrustning skall användas med lämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser och även i övrigt på ett ergonomiskt lämpligt sätt.

Information till arbetstagare

14 § Arbetstagare skall göras medvetna om. de risker för ohälsa och olycksfall de utsätts för när de använder arbets-

utrustningen,2. riskerna från den arbetsutrustning som finns i deras omedelbara närhet

på arbetsplatsen,3. de eventuella förändringar som påverkar den arbetsutrustning som

finns i deras omedelbara närhet på arbetsplatsen och som de kan berö-ras av, även om de själva inte direkt använder utrustningen.

De skall få nödvändiga instruktioner och information om användningen, onormala situationer som kan förutses, i tillämpliga fall erfarenheter som man gjort under tidigare användning av arbetsutrustningen samt vilken personlig skyddsutrustning de skall använda. De instruktioner som följer

AFS 2006:4

0

med arbetsutrustningen vid leverans skall vara tillgängliga för de arbetsta-gare som berörs, och vid behov kompletteras med skriftliga eller muntliga instruktioner.

Information och instruktioner skall vara begripliga för de arbetstagare som berörs.

Arbetsutrustning med särskilda risker

15 § Om en arbetsutrustning kan medföra särskild risk för ohälsa eller olycksfall, skall arbetet ordnas så att bara de som har till uppgift att använ-da utrustningen får göra detta. De som sköter kontroll, reparation, ändring, service, rengöring och underhåll av en sådan anordning skall vara särskilt utsedda.

16 § En arbetsgivare som låter en arbetstagare eller inhyrd arbetskraft använda arbetsutrustning enligt 5 § skall ha dokumentation över dennes praktiska och teoretiska kunskaper med avseende på säker användning av utrustningen.

Den arbetande som inte omfattas av första stycket men använder arbets-utrustning enligt 5 § på ett gemensamt arbetsställe skall ha motsvarande dokumentation tillgänglig på arbetsstället.

Underhåll och kontroll

17 § Så länge en arbetsutrustning används skall den underhållas så att den uppfyller gällande krav. När det finns en underhållsjournal till arbetsutrust-ningen skall den hållas aktuell.

18 § Om säkerheten beror på hur installationen har utförts, skall arbets-utrustningen kontrolleras efter installation men innan den tas i bruk första gången, för att säkerställa att den är korrekt installerad och fungerar väl. Detsamma gäller när utrustningen har flyttats och monterats på en ny plats.

19 § En arbetsutrustning som slits, åldras eller utsätts för annan negativ påverkan som kan leda till farliga situationer skall genomgå regelbundna kontroller och vid behov regelbundna prov.

20 § Varje gång något ovanligt har inträffat som kan påverka säkerheten hos en arbetsutrustning negativt, t.ex. ombyggnad, olycka, olika naturfeno-men eller långa stilleståndsperioder, skall särskilda kontroller göras.

AFS 2006:4

21 § Resultaten av kontroller enligt 8–20 §§ skall dokumenteras och en bedömning göras av vilka åtgärder som behöver vidtas. När en arbetsut-rustning används utanför företaget skall den åtföljas av ett bevis på när den senaste kontrollen utfördes.

. Denna författning träder i kraft den juli 200.

2. Genom författningen upphävs följande av Arbetarskyddsstyrelsen utfär-dade meddelanden, föreskrifter och allmänna råd.. Medd 94:4 Lagringsanordningar för massgods2. Anv 9: Ställningar m m, Varvsanvisningar3. Anv 28 Transportörer 4. AFS 985: Gräsklippare och enaxliga trädgårdstraktorer 5. AFS 985:9 Arbete med hjul och däck 6. AFS 98:8 Slipmaskiner och slipverktyg . AFS 99:6 Underhåll av teknisk anordning.8. AFS 998:4 Användning av arbetsutrustning

KENTH PETTERSSON

Lennart Ahnström Anna Middelman

AFS 2006:4

2

Bilaga A

Tekniska krav

A 1. Inledande anmärkningarKraven i denna bilaga gäller endast när respektive risk finns när arbetsut-rustningen används.

För en arbetsutrustning som skall uppfylla kraven i denna bilaga krävs inte nödvändigtvis samma åtgärder som för att uppfylla de grundläggande kraven på en arbetsutrustning som omfattas av §.

A 2. Allmänna kravA 2.1 Hållfasthet och stabilitet

En arbetsutrustning skall ha betryggande hållfasthet och stabilitet.

A 2.2 Belastningsergonomi

En arbetsutrustning skall vara beskaffad så att arbetet kan utföras i lämpliga arbetsställningar och med lämpliga arbetsrörelser.

A 2.3 Manöveranordningar och styrsystem

Manöveranordningar på arbetsutrustning skall, om de kan påverka säker-heten, vara klart synliga och identifierbara och, där så är nödvändigt, vara märkta på ett ändamålsenligt sätt.

Om det är möjligt skall manöveranordningarna vara placerade utanför riskområden. De skall också vara placerade så att det inte medför några ris-ker vid handhavandet. De får inte ge upphov till risker på grund av en oav-siktlig manöver.

Om säkerheten kräver att manövrer utförs i en viss ordning skall det fin-nas blockeringar (förreglingar) som hindrar att de utförs i fel ordning eller på annat sätt vara säkerställt att de inte går att utföra i fel ordning.

Om det behövs skall operatören från huvudmanöverplatsen kunna förvis-sa sig om att det inte finns någon inom riskområdena. Om det inte går skall det finnas ett säkert varningssystem, som före varje start automatiskt avger en ljud- och/eller ljussignal. Den som helt eller delvis befinner sig inom risk-

AFS 2006:4

3

området skall ha tid och möjlighet att snabbt undgå risker som beror på att arbetsutrustningen startar eller stoppar.

Styrsystem skall vara säkra och utförda med tanke på de fel, störningar och påfrestningar som kan förutses.

Om en enhet i en arbetsutrustning kan startas och stoppas separat skall styrsystem och skyddsanordningar vara utförda så att detta kan ske under säkra förhållanden.

A 2.4 Val av styrsätt

Om en arbetsutrustning kan betjänas såväl manuellt som maskinellt skall det finnas skyddsanordningar för båda arbetssätten. Vid omställning till ma-nuell betjäning skall relevanta skyddsanordningar aktiveras automatiskt.

A 2.5 Start

En arbetsutrustning får bara gå att starta genom en medveten manöver och med ett manöverdon som är avsett för detta.

Detsamma gäller . vid återstart, oavsett anledningen till stoppet,2. vid styrning av en betydande förändring av arbetsfunktionen (t.ex.

hastighet, tryck etc.), utom då en återstart eller ändring inte utsätter den som arbetar för någon risk.

Kravet gäller inte om återstarten eller ändringen i arbetsfunktionen ingår i det normala arbetsförloppet i en automatisk utrustning.

A 2.6 Stopp

Alla arbetsutrustningar skall ha ett manöverdon som gör det möjligt att stoppa dem helt och under säkra förhållanden.

Varje arbetsplats skall ha ett manöverdon som gör det möjligt att stoppa hela eller delar av arbetsutrustningen, beroende på typ av risk, så att den är i ett säkert tillstånd. Stoppdonet skall ha prioritet över startanordningen.

När arbetsutrustningen eller dess farliga delar har bringats till stopp skall energitillförseln till de aktuella drivanordningarna normalt brytas.

Stopp av en arbetsutrustning eller någon särskild funktion i den får inte medföra risk för ohälsa eller olycksfall eller bryta energitillförseln till styr- och drivanordningar, om det kan medföra risk eller försvåra räddning vid olycka.

AFS 2006:4

4

A 2.7 Nödstopp

Med hänsyn till riskerna vid användning av en arbetsutrustning och dess normala stopptid skall den, om det är befogat, ha en nödstoppsanordning.

Nödstoppsanordningen skall snabbt stoppa funktioner som kan innebära risk för ohälsa och olycksfall. Återstart efter nödstopp får inte kunna ske automatiskt eller genom att ett eller flera nödstoppsdon återställs. Återstart får endast kunna ske med ett manöverdon som är avsett för detta.

Nödstopp får inte innebära fara. Det får inte heller bryta energitillförseln till utrustning som måste fungera under nödförhållanden.

Nödstoppsdon skall efter påverkan stanna i påverkat läge. Det får inte gå att återstarta förrän donet har återställts manuellt.

Nödstoppsdon skall vara utförda, märkta och placerade så att de lätt och snabbt kan lokaliseras och nås av en operatör eller någon annan.

A 2.8 Inställning och programmering

Om en arbetsutrustning måste ställas in eller programmeras medan den är i gång skall det kunna utföras under säkra förhållanden. Om ordinarie skyddsanordningar måste kopplas bort vid arbetet får utrustningen inte kunna återgå i produktion förrän skyddsanordningarna har kopplats in igen.

A 2.9 Fallande föremål och utkast

En arbetsutrustning, som medför risk på grund av fallande föremål eller något som kastas ut, skall ha lämpliga skyddsanordningar anpassade efter riskerna.

A 2.10 Utsug och inneslutning

En arbetsutrustning, som medför risk på grund av utsläpp av gas, ånga eller vätska eller spridning av damm, skall ha lämplig inneslutning och/eller vara försedd med lämpliga utsugningsanordningar nära spridningskällorna.

A 2.11 Fastspänning och stabilisering

En arbetsutrustning och delar i en sådan skall, när det behövs för säkerhet och hälsa, vara fastspända eller stabiliserade på annat sätt.

mlt

Highlight

AFS 2006:4

5

A 2.12 Materialbrott

Lämpliga skyddsåtgärder skall vidtas när det finns risk för att en arbetsut-rustning skall sprängas, eller för brott på dess delar, och det kan medföra risker för säkerhet och hälsa.

A 2.13 Skydd och skyddsanordningar

En arbetsutrustning skall ha skydd eller skyddsanordningar om det finns någon olycksrisk vid kontakt med rörliga eller på annat sätt farliga delar. De skall hindra tillträde till riskområdena eller stoppa farliga funktioner innan någon når riskområdena.

Ett avskärmningsskydd som utan svårighet kan öppnas eller tas bort utan verktyg skall, om särskilda skäl inte talar däremot, ha förreglingar så att

. farlig maskinfunktion hindras från att starta eller fortsätta om skyddet inte är i skyddsläge,

2. återstart inte sker automatiskt genom att skyddet stängs.

Skydd och skyddsanordningar. skall vara av robust konstruktion,2. får inte medföra nya risker,3. får inte vara lätta att avlägsna eller sättas ur funktion,4. skall vara placerade på tillräckligt avstånd från riskområdet,5. får inte skymma uppsikten över utrustningens operationer mer än nöd-

vändigt, 6. skall möjliggöra nödvändiga ingrepp för att montera eller byta ut delar

och för underhållsarbete. Därvid får tillträde endast vara möjligt till det område där ingreppet skall utföras, och om möjligt, utan att skyddet eller skyddsanordningen behöver avlägsnas.

En tvåhandsmanöveranordning för att manövrera en farlig funktion hos en maskin skall vara utförd och ordnad så att funktionen

. bara kan starta om båda manöverdonen påverkas,2. stoppar eller blir ofarlig om något av donen släpps,3. inte kan starta igen förrän båda donen släppts och åter påverkas.

A 2.14 Inställbara skydd

Om ett maskinverktyg av arbetstekniska skäl inte kan hållas oåtkomligt när det används, skall det finnas skydd som är utförda och kan ställas in så att olycksrisken motverkas.

AFS 2006:4

6

A 2.15 Förreglande skydd med startfunktion

Om det går att starta en arbetsutrustning genom att stänga ett skydd får det inte gå att ha någon kroppsdel innanför skyddet då det är stängt.

A 2.16 Beröringsfria skyddsanordningar

En beröringsfri skyddsanordning skall vara utförd och ordnad så att. farliga funktioner avbryts och hindras från att starta när en kroppsdel

påverkar skyddsfältet,2. skyddsfunktionen kvarstår vid fel på en komponent i styrsystemets

säkerhetsrelaterade delar och då hindrar ny start, 3. arbetsutrustningen sedan den stoppats med skyddsanordningen bara

kan återstartas efter manuell påverkan av särskilt återställningsdon.Om det går att starta en arbetsutrustning genom att en beröringsfri

skyddsanordning upphör att påverkas får det inte gå att ha någon kroppsdel innanför skyddsfältet då det är opåverkat.

A 2.17 Valsingrepp

Vid risk för olycksfall i samband med att material skall trädas eller stickas in i ett valsingrepp skall lämpliga skyddsåtgärder vidtas.

A 2.18 Belysning

Belysningen på områden och ställen för arbete med eller underhåll av en arbetsutrustning skall vara väl anpassad till arbetet.

A 2.19 Hög eller låg temperatur

Om det behövs skall delar av en arbetsutrustning med hög eller mycket låg temperatur vara skyddade så att ingen kan komma i beröring med eller för nära dem.

A 2.20 Varningssystem

Ett varningssystem på en arbetsutrustning skall vara entydigt och lätt att upptäcka och förstå.

AFS 2006:4

A 2.21 Underhåll

Underhållsarbeten skall i första hand kunna utföras när en arbetsutrustning är avstängd. Om det inte är möjligt skall det gå att vidta lämpliga skyddsåt-gärder eller förlägga arbetet utanför riskområden så att säkerheten blir be-tryggande.

A 2.22 Frånkoppling av energitillförsel

Varje arbetsutrustning skall ha lätt identifierbara och entydiga anordningar för att frånkoppla all energitillförsel.

Energitillförseln skall gå att koppla från och till utan risk. En frånkopplingsutrustning för energitillförsel skall, om det inte är uppen-

bart obehövligt, kunna låsas eller på annat sätt säkras mot obehörig återin-koppling.

A 2.23 Märkning, skyltar och varningsanordningar

En arbetsutrustning skall ha den märkning, de skyltar och de varningsan-ordningar som krävs för säkerheten. Skylttexten skall vara på svenska.

A 2.24 Tillträdesvägar och arbetsområden

Det skall finnas säkra tillträdesvägar till alla områden där närvaro fordras för produktions-, justerings- eller underhållsarbete. Det skall även gå att uppehålla sig säkert inom dessa områden.

De delar av en arbetsutrustning där personer står eller förflyttar sig ska vara utförda så att de inte riskerar att halka, snubbla eller falla därifrån.

En del av en arbetsutrustning som behöver vara upplyft eller uppfälld vid rengörings-, justerings- eller underhållsarbete skall kunna spärras eller på annat lämpligt sätt säkras i upplyft läge.

A 2.25 Brandrisk och utsläpp

En arbetsutrustning skall vara utförd så att man skyddas mot risken att den fattar eld eller överhettas. Dessutom skall den vara utförd för att skydda mot utsläpp av gas, damm, vätska, ånga eller andra ämnen som produceras av arbetsutrustningen, som används vid drift eller som lagras i den.

mlt

Highlight

AFS 2006:4

8

A 2.26 Explosionsrisk

En arbetsutrustning skall vara utförd så att risken för explosion förebyggs. Det gäller både själva arbetsutrustningen och ämnen som produceras av den, som används vid drift eller som lagras i den.

A 2.27 Elektriska risker

En arbetsutrustning skall vara konstruerad så att de som helt eller delvis befinner sig inom riskområdet skyddas från risken för direkt eller indirekt kontakt med elektricitet.

A 3. Ytterligare krav för särskilda arbetsutrustningarA 3.1 Mobila arbetsutrustningar, både självgående och icke självgående

A 3.1.1 Åkande arbetande

En arbetsutrustning med åkande arbetande skall vara utrustad så att risker-na för dem begränsas under förflyttningen.

Här ingår eventuella risker för att komma i kontakt med eller fastna i hjul eller band.

A 3.1.2 Personer i omedelbar närhet av mobila arbetsutrustningar

Om en mobil arbetsutrustning är avsedd att förflyttas när personer befinner sig i dess omedelbara närhet skall den vara utrustad så att riskerna för dem begränsas.

A 3.1.3 Förarhytt

En hytt för skydd mot kyla eller värme skall vara försedd med anordning för god luftväxling och anordning som kan hålla lämplig temperatur. Luftinta-gen skall placeras så att avgaser från fordonet inte leds in i hytten.

A 3.1.4 Draganordning

En draganordning skall vara försedd med spärr eller annan anordning som hindrar att det som dras lossnar oavsiktligt.

mlt

Highlight

AFS 2006:4

9

A 3.1.5 Kraftbegränsning

En arbetsutrustning som kopplas till eller bogseras av en mobil arbetsutrust-ning skall vara utrustad eller anordnad så att den överförda kraften bryts el-ler begränsas vid fastkörning eller blockering som kan medföra risker.

När det inte går att undvika sådan fastkörning eller blockering skall varje tänkbar åtgärd vidtas för att förhindra att någon kommer till skada.

A 3.1.6 Kraftöverföringsaxel

En kraftöverföringsaxel skall vara dimensionerad för den belastning, de varvtal, de vinklar och de längder den används för. Den skall kunna låsas säkert på kraftuttag och kraftintag.

Om en kraftöverföringsaxel, mellan olika enheter av mobila arbetsutrust-ningar, kan smutsas ned eller skadas av att släpa i marken skall det finnas anordningar så att den kan hängas upp och förankras.

En kraftöverföringsaxel med kardanknutar mellan en självgående ma-skin (eller traktor) och en driven maskin skall vara försedd med skydd över axelns hela längd, anslutna kardanknutar och axeltappar. Skyddet får inte kunna rotera med kraftöverföringsaxeln.

En kraftöverföringsaxel och dess skydd skall vara avpassade till varand-ra.

A 3.1.7 Tippning

En mobil arbetsutrustning med en eller flera åkande skall vara utformad så att riskerna för personskador begränsas om den slår runt

. antingen genom en skyddande konstruktion som hindrar den från att tippa mer än ett kvarts varv, eller

2. om den kan tippa mer än ett kvarts varv, genom en konstruktion som ger tillräckligt med fritt utrymme runt de åkande, eller

3. genom någon annan anordning som ger samma resultat.Den skyddande konstruktionen får vara en integrerad del av arbetsut-

rustningen.En sådan konstruktion är inte nödvändig om arbetsutrustningen är stabi-

liserad när den används eller är konstruerad så att den inte kan slå runt vid normal användning.

När det finns risk för att en åkande kan komma i kläm mellan arbetsut-rustningen och marken, om den skulle slå runt, skall det finnas en anord-ning så att de åkande kan spänna fast sig.

AFS 2006:4

20

A 3.1.8 Självgående arbetsutrustningar

En självgående arbetsutrustning, som kan innebära risker för personer när den är i rörelse, skall uppfylla följande krav:

a) Den skall ha anordningar som gör det möjligt att hindra att den obehö-rigen sätts igång.

b) Den skall ha anordningar som begränsar följderna av en eventuell kol-lision när flera spårbundna arbetsutrustningar är i rörelse samtidigt.

c) Det skall finnas broms- och stoppanordningar. När säkerheten så krä-ver skall det finnas nödstoppsanordningar med lätt åtkomliga man-överdon eller automatiska system för att bromsa och stoppa utrust-ningen om de anordningar som normalt används slutar att fungera.

d) När förarens direkta sikt är otillräcklig från säkerhetssynpunkt, skall det finnas lämplig hjälputrustning så att sikten förbättras.

e) Om den är konstruerad för att användas på natten, eller där belysning-en är dålig, skall den ha belysning som är lämplig för arbetet och ger tillräcklig säkerhet för de arbetande.

f) Om utrustningen kan medföra brandrisk, på grund av att själva utrust-ningen eller det som bogseras eller bärs av den kan fatta eld, skall den vara försedd med lämplig släckutrustning om det inte finns någon så-dan i närheten av den plats där utrustningen används.

g) Om den är fjärrstyrd skall den stanna automatiskt om den kommer ut-anför fjärrstyrningens räckvidd.

h) En fjärrstyrd utrustning, som under normala förhållanden kan medföra risk för påkörning eller klämning, skall vara försedd med anordningar som skyddar mot denna risk, om det inte finns lämpliga anordningar på platsen som förebygger risken för påkörning.

i) En utrustning som stoppats skall vara säkrad mot oavsiktlig rörelse. Den skall endast kunna sättas i rörelse genom avsiktlig påverkan av föraren.

j) En utrustning med åkande förare skall ha signalanordning så att föra-ren lätt kan påkalla uppmärksamhet.

A 3.2 Pallställ och andra lagerställ

Ett lagerställ som är avsett för varierande laster skall, på väl synlig plats, vara beständigt märkt med maxlast per sektion och maxlast per bärplan. Om påkörning kan medföra risker skall det finnas påkörningsskydd.

Ett pallställ skall vara förankrat om det finns risk för instabilitet.Ett pallställ skall vara försett med skydd som förhindrar att pallar skjuts

mlt

Highlight

AFS 2006:4

2

genom stället (s.k. genomskjutningsskydd), om det inte är uppenbart onö-digt.

A 3.3 Transportörer

En transportör skall ha sådan lutning eller på annat sätt vara utförd så att lasten inte glider oavsiktligt.

En transportör skall ha broms som stoppar den om hastigheten kan öka eller transportriktningen ändras genom påverkan från lasten när drivkraf-ten upphör. En broms kan ersättas med backspärr om det bara är transport-riktningen som kan ändras.

AFS 2006:4

22

Bilaga B

Organisatoriska krav

B 1. Inledande anmärkningKraven i bilagan gäller endast när respektive risk finns när arbetsutrustning-en används.

B 2. Allmänna kravB 2.1 Montering, installation, demontering, service, underhåll, rengöring och besiktning

Monterings-, installations-, demonterings-, service-, underhålls- och rengö-ringsarbeten samt besiktning skall utföras på ett säkert sätt. Särskild hänsyn skall tas till anvisningar från tillverkaren. Arbetet skall planeras och förbere-das och om det behövs skall

. en skriftlig instruktion för arbetet upprättas, 2. någon utses som ansvarar för att samordna arbetet och som har ett över-

gripande ansvar för säkerheten. Vid service-, underhålls- och rengöringsarbeten skall ingående energitill-

försel normalt frånkopplas och om det inte är uppenbart onödigt skall från-kopplingsdonet låsas. Åtgärder skall vidtas så att eventuell ackumulerad energi inne i arbetsutrustningen inte kan orsaka oförutsedda rörelser eller andra farliga händelser.

Om det inte är uppenbart omotiverat skall det finnas skyltar med upplys-ning om att service-, underhålls-, rengörings- eller besiktningsarbete pågår.

B 2.2 Inställning av skyddsanordningar m.m.

Ställbara skyddsanordningar och andra anordningar med skyddsfunktion, där skyddsfunktionen är beroende av inställningen, skall vara rätt inställda och ordentligt fastsatta.

B 2.3 Driftstörningar

En arbetsutrustning skall vara säkert stoppad eller på annat sätt säkrad när driftstörningar avhjälps eller vid annat tillfälligt arbete i utrustningens risk-område.

AFS 2006:4

23

B 2.4 Avaktiverade skyddsanordningar

Vid ett arbete som kräver att en skyddsanordning tillfälligt sätts ur funktion eller tas bort skall åtgärder vidtas så att det ändå går att utföra arbetet sä-kert. Anordningen skall genast återställas när arbetet är avslutat.

B 2.5 Blixtnedslag

En arbetsutrustning som kan drabbas av blixtnedslag när den används skall vara försedd med lämplig anordning som skyddar mot effekterna av ett så-dant, så att inte någon kommer till skada.

B 3. Ytterligare krav vid användning av mobila arbetsutrustningarB 3.1 Förare

En självgående arbetsutrustning får endast framföras av en person som har tillräckliga kunskaper för att framföra den säkert.

B 3.2 Trafikregler

Då mobila arbetsutrustningar rör sig inom ett arbetsområde skall trafikreg-ler fastställas och följas.

B 3.3 Arbetande till fots

Åtgärder skall vidtas så att arbetande till fots inte kan komma in på ett om-råde där självgående arbetsutrustningar är igång.

Om det krävs att arbetande till fots är närvarande för att ett arbete skall bli fullgott skall lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra att de skadas av utrustningen.

B 3.4 Persontransporter

Personer får bara transporteras på mobila maskindrivna arbetsutrustningar om lämpliga skyddsåtgärder vidtagits. Om arbete måste utföras under fär-den skall hastigheten vid behov anpassas till detta.

AFS 2006:4

24

B 3.5 Luftväxling

En mobil arbetsutrustning med förbränningsmotor får inte användas på ar-betsområden om luftväxlingen inte är tillräcklig för att garantera hälsa och säkerhet.

B 3.6 Yttre faktorer

Ett arbete med mobila arbetsutrustningar skall planeras med hänsyn till de särskilda risker som terräng, väderlek och aktuellt arbete kan medföra.

B 3.7 Säkring mot oavsiktlig rörelse

Maskindelar skall vara säkrade om det finns risk för farliga oavsiktliga rörel-ser vid färd eller när föraren lämnat förar- eller operatörsplatsen.

En arbetsutrustning som stoppats skall vara säkrad mot oavsiktlig rörelse så att den endast kan sättas i rörelse avsiktligt.

B 4. Ytterligare krav vid användning av arbetsutrustningar avsedda för tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golvplan eller annat höjdarbeteB 4.1 Allmänt

B 4.1.1 Val av arbetsutrustning

Om ett tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golvplan, eller annat höjd-arbete, inte kan utföras säkert från ett lämpligt underlag och under ergo-nomiskt lämpliga förhållanden, skall den arbetsutrustning väljas som bäst garanterar och upprätthåller säkra arbetsförhållanden.

Gemensamma skyddsåtgärder skall prioriteras före användning av per-sonlig skyddsutrustning.

Arbetsutrustningen skall vara dimensionerad och utformad för det arbete som skall utföras och för de belastningar som går att förutse. Arbetsutrust-ningen skall också göra det möjligt att förflytta sig riskfritt.

Lämpligaste sättet för tillträde till en tillfällig arbetsplats vid höjdarbete skall väljas med hänsyn till antalet förflyttningar, höjden och hur länge ar-betet skall pågå. Det skall också gå att utrymma arbetsplatsen i en nödsitua-tion. Förflyttning mellan utrustning för tillträde och plattform, ställningslag eller landgång får inte innebära någon ytterligare fallrisk.

AFS 2006:4

25

B 4.1.2 Reparbete

Användning av linor för att nå arbetsplatsen, inta arbetsposition och utföra arbete får bara tillåtas när arbetet, enligt riskbedömningen, kan utföras un-der säkra förhållanden, och där det inte går eller är befogat att använda and-ra säkrare arbetsutrustningar.

En arbetssits med lämpliga tillbehör skall tillhandahållas om riskbedöm-ningen, och i synnerhet arbetets varaktighet och den ergonomiska belast-ningen, föranleder detta.

B 4.1.3 Åtgärder för att minimera risker

Beroende på vilken sorts arbetsutrustning som valts på grundval av ovan-nämnda punkter skall lämpliga åtgärder vidtas för att minimera de risker för ohälsa och olycksfall som är förenade med denna typ av utrustning.

Om det behövs skall anordningar för skydd mot fall installeras. De skall vara så utförda och ha en sådan hållfasthet att de förhindrar eller bromsar fall för att så långt som möjligt förhindra att någon skadas. Gemensamma skyddsanordningar mot fall får bara utelämnas vid platser för tillträde till stege eller trappa.

B 4.1.4 Tillfälliga åtgärder

När det är nödvändigt att tillfälligt ta bort en gemensam skyddsanordning mot fall, för att utföra ett arbete, skall andra effektiva skyddsåtgärder mot fall vidtas. Arbetet får inte utföras innan dessa åtgärder har vidtagits. När arbetet är slut eller avslutats tillfälligt skall de gemensamma skyddsanord-ningarna mot fall återställas.

B 4.1.5 Väderförhållanden

Ett tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golvplan, eller annat höjd-arbete, får bara utföras när väderförhållandena inte innebär någon risk för ohälsa eller olycksfall.

Om ljusförhållandena är otillräckliga skall lämplig belysning användas.

AFS 2006:4

26

B 4.2 Särskilda bestämmelser om användning av linor för att nå arbetsplatsen, inta arbetsposition och utföra arbete (reparbete)

När linor används för att nå arbetsplatsen, inta arbetsposition och utföra ar-bete skall följande villkor vara uppfyllda:

a) Systemet skall omfatta minst två av varandra oberoende förankrade linor, den ena för tillträde, firning och stöd (arbetslina), den andra för säkerhet (säkerhetslina).

Kravet att använda minst två linor gäller inte vid räddningsarbete inom räddningstjänst, polis och militär.

b) Arbetstagaren skall vara utrustad med, och använda, lämplig sele som är kopplad till säkerhetslinan och arbetslinan.

c) Arbetslinan skall vara försedd med en anordning för säkert tillträde och säker firning. Den skall också ha ett system med automatisk lås-ning för att förhindra fall om användaren förlorar kontrollen över sina rörelser.

Säkerhetslinan skall vara utrustad med en rörlig anordning som förhindrar fall och som följer med när arbetstagaren förflyttar sig.

d) De verktyg och annan utrustning som en arbetstagare använder skall vara säkrade vid arbetstagarens sele eller arbetssits eller på annat lämpligt sätt.

e) Arbetet skall organiseras så att någon annan, förutom arbetstagaren, är närvarande när arbetet utförs. Arbetet skall planeras och övervakas så att arbetstagaren omedelbart kan få hjälp i en nödsituation.

f) Berörda arbetstagare skall få specialutbildning för det arbete som skall utföras, särskilt beträffande räddningsmetoder.

g) Skyddshjälm med hakrem, men utan skärm framtill, skall användas om det inte är uppenbart onödigt. I övrigt skall personlig skyddsut-rustning användas när det behövs.

B 5. Ytterligare krav vid användning av slipmaskinerB 5.1 Provkörning

När ett slipverktyg monterats i en slipmaskin skall maskinen provköras med det högsta varvtal som den kommer att köras med under arbetet. Provkör-ningen skall genomföras på ett sådant sätt att det inte uppstår någon risk för personskada.

mlt

Highlight

AFS 2006:4

2

B 6. Ytterligare krav vid arbete med hjul och däckB 6.1 Pumpning

Vid risk för personskada skall ett däck pumpas på en plats eller i en skydds-anordning som är utformad och dimensionerad så att den motstår eller av-leder tryckvågen vid en däcksprängning och fångar upp utslungade hjul-delar. Skyddsanordningen skall vara utförd och placerad så att den som pumpar, eller någon annan som befinner sig i närheten, inte skadas vid en däcksprängning. Vid lufttrycksjustering gäller kraven ovan endast om luft-trycket varit så lågt att det är risk för att däcket skadats.

En pumpning och därmed sammanhängande däcktömning skall kunna skötas från skyddad plats.

Under en pågående pumpning får ingen uppehålla sig i riskområdet för en däcksprängning.

AFS 2006:4

28

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om användning av arbetsutrustningArbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om hur verkets föreskrif-ter (AFS 2006:4) om användning av arbetsutrustning skall tillämpas.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-ande, deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna. De kan t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på prak-tiska lösningar och förfaringssätt samt ge rekommendationer, bakgrunds-information och hänvisningar.

AllmäntKraven i dessa föreskrifter gäller generellt för all typ av arbetsutrustning och är minimikrav för användning av arbetsutrustningen. Utöver dessa föreskrif-ter finns mer preciserade krav för vissa slag av arbetsutrustning i särskilda föreskrifter. Sådana föreskrifter gäller tillsammans med dessa föreskrifter.

BakgrundSom medlem av Europeiska unionen (EU) skall Sverige överföra EG-direk-tiv till svenska föreskrifter. Reglerna inom EU för arbetstagares säkerhet och hälsa anges i ett ramdirektiv som ger de grundläggande reglerna för säkerhet på arbetsplatsen. I ett antal särdirektiv finns också minimikrav som inte får underskridas i EU:s medlemsländer. Det andra särdirektivet (89/655/EEG), ändrat genom direktiven 95/63/EG och 200/45/EG, innehåller krav för sä-ker användning av arbetsutrustning i arbetet. Föreskrifterna om användning av arbetsutrustning är baserade på det direktivet.

Föreskrifterna skiljer sig från tidigare föreskrifter om användning av ar-betsutrustning genom att särskilda krav på lyftanordningar och lyftredskap samt truckar tagits bort. Det är ett led i en större revidering av Arbetsmiljö-verkets regler där särskilda föreskrifter för lyftanordningar och truckar ut-arbetats.

I föreskrifterna har också tagits med vissa krav som tidigare fanns i Arbe-tarskyddsstyrelsens föreskrifter som nu upphävs. I avsnittet Ikraftträdande framgår vilka föreskrifter som upphävs.

AFS 2006:4

29


TillämpningsområdeTill 1 § Föreskrifterna gäller användning av arbetsutrustning i arbetet. I första hand är det arbetsgivaren som svarar för att kraven uppfylls. Det be-ror på att föreskrifterna grundar sig på arbetsmiljölagen (9:60) (AML) och har samma tillämpningsområde som AML. Arbetsgivaren kan vara en juridisk eller en fysisk person. Om arbetsgivaren inte råder över utrustning-en där arbetet utförs, t.ex. fasta installationer vid entreprenadarbete, kan han bli tvungen att ta de anställda därifrån.

Motsvarande ansvar gäller även för den som bedriver utbildning (t.ex. kommun eller skola) i fråga om elevernas arbetsmiljö. Det gäller även för den som bedriver verksamhet där arbete utförs inom ramen för t.ex. krimi-nalvård eller totalförsvarsplikt, normalt respektive myndigheter. Ett ansvar som motsvarar arbetsgivaransvaret finns också för den som hyr in personal, t.ex. från företag som hyr ut kontorspersonal.

Enligt AML är arbetsgivaren själv, om det är en fysisk person, och företa-gare utan anställda (ensamföretagare eller flera som arbetar för gemensam räkning) skyldiga att följa AML när det gäller risker för ohälsa och olycksfall från tekniska anordningar samt vad som gäller för gemensamt arbetsställe.

Den som råder över ett arbetsställe t.ex. den som driver den fasta verk-samheten på ett kontor eller i en fabrik, har ansvar för beskaffenheten hos anordningar som på arbetsstället tillhandahålls personal från andra företag, t.ex. varuleverantörer eller entreprenörer.

Om flera arbetsgivare bedriver verksamhet på samma ställe är de skyl-diga att se till att de inte utsätter andras anställda för risker från den utrust-ning de använder.

Undersökning och riskbedömningTill 3 och 4 §§ Tre grundelement i arbetsmiljöarbetet är Människan (M), Tekniken (T) och Organisationen (O). Det är viktigt att ta hänsyn till varje del när arbetsmiljöfrågor behandlas – ett s.k. MTO-perspektiv.

Det är viktigt att hitta risker för ohälsa och olycksfall innan de byggts in i systemet, eftersom det ofta är svårt och dyrt att rätta till fel i efterhand.

Enligt Arbetsmiljölagen skall arbetsförhållandena anpassas till männi-skors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det är en viktigt aspekt att beakta vid tillhandahållande av arbetsutrustning.

Regler om systematiskt arbetsmiljöarbete finns i särskilda föreskrifter från Arbetsmiljöverket som gäller tillsammans med dessa föreskrifter. En-

mlt

Highlight

AFS 2006:4

30

ligt reglerna om systematiskt arbetsmiljöarbete skall arbetsgivaren regelbun-det undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för att någon kan komma att drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt.

Vid identifiering av riskkällor och bedömning av risker är det i första hand detaljkraven i dessa föreskrifter som skall beaktas. Även andra rele-vanta regler, standarder samt information och bruksanvisningar från tillver-kare kan behöva beaktas.

När det gäller användning av arbetsutrustning kan detaljeringsgraden i den skriftliga riskbedömningen variera. Det beror på arbetsutrustningens komplexitet och vilka risker som är förknippade med användningen. För mycket enkel och okomplicerad arbetsutrustning kan riskbedömningen vara en del i en övergripande riskbedömning av en arbetsprocess. Det kan vara nödvändigt att göra särskilda bedömningar om arbetsutrustningen är tänkt att användas av minderåriga eller i skolundervisning. Därvid måste hänsyn tas till ett flertal aspekter som

− skyddsavstånd på grund av unga personers kroppsmått,− förkunskaper, erfarenhet och riskmedvetande,− möjligheten att arbeta ostört,− behovet av handledning när arbetet utförs. Regler om minderåriga finns i särskilda föreskrifter från Arbetsmiljö-

verket.

ProdukterTill 7 § Med svenska föreskrifter som överför EG-direktiv om tekniska an-ordningar avses inte enbart föreskrifter utfärdade av Arbetarskyddsstyrel-sen och Arbetsmiljöverket. Även lagar och förordningar samt föreskrifter utfärdade av andra svenska myndigheter kan omfattas.

Till 8 § För olika typer av arbetsutrustning kan flera föreskrifter gälla förut-om dessa. Det kan alltså finnas tekniska krav, förutom de i bilaga A, i andra regler både från Arbetsmiljöverket och från andra myndigheter.

AnvändningTill 9 § Skyldigheten att se till att installation, placering och användning ger betryggande säkerhet gäller säkerheten både för den som arbetar direkt vid utrustningen och för andra som kan drabbas av skador i arbetet, t.ex. genom buller, luftföroreningar eller klämning. Den gäller säkerheten såväl för de

AFS 2006:4

3

anställda som för eventuell inhyrd arbetskraft (3 kap. 2 § 2 stycket AML). Den gäller också i förhållande till anställda hos entreprenörer som utför t.ex. städning, transporter och maskinservice (3 kap. 6 och 2 §§ AML). Vem som är samordningsansvarig för åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall framgår av 3 kap. § AML.

Det är t.ex. viktigt att utrymmet mellan arbetsutrustningens rörliga delar och fasta eller rörliga delar i dess omgivning är tillräckligt stort. Det är även viktigt att all energi och alla ämnen som används eller framställs kan tillfö-ras och/eller avlägsnas på ett säkert sätt.

Vid installation och placering av arbetsutrustning är det viktigt att ta hän-syn till de tillfälliga överlaster som kan förutses. Hänsyn måste också tas till vindkrafter och till påverkan på grund av klimatförhållanden, som neder-börd och is.

Till 12 § Kontroll av att instruktioner följs och att säkerhetssystemen inte kringgås bör göras regelbundet, t.ex. vid skyddsronder.

Om man finner att instruktioner inte följs är det viktigt att analysera vilka orsakerna till detta är. Om det är svårt att genomföra arbetsuppgifterna utan att kringgå instruktioner och säkerhetssystem behöver troligen tekniska el-ler organisatoriska åtgärder vidtas för att möjliggöra att arbetet utförs på ett säkert sätt. En dialog mellan alla berörda är viktig för att få till stånd en gemensam syn på vari problemen består och vilka åtgärder man skall vidta för att lösa problemen.

ErgonomiTill 13 § Regler om belastningsergonomi finns i särskilda föreskrifter från Arbetsmiljöverket. De innehåller övergripande regler om arbetsställningar, arbetsrörelser och fysisk belastning.

Ergonomiska aspekter som också är viktiga att ta hänsyn till vid använd-ning av arbetsutrustning är människans förmåga att uppfatta, bearbeta och förstå information. Det gäller t.ex. utformning och placering av manöver-don och teckenfönster. De behöver vara synliga, tydliga och begripliga för alla som använder arbetsutrustningen.

Vid tillhandahållande av arbetsutrustning är det viktigt att ta hänsyn till människors olika förutsättningar och begränsningar. Kvinnor och män har olika fysiska förutsättningar beroende på olikheter i kroppsmått och kroppsstyrka. Det är också viktigt att vid behov anpassa arbetsutrustningen och användningen av den till anställda med funktionshinder.

AFS 2006:4

32

Arbetsutrustningens utformning måste ställas i relation till arbetstagarnas exponering, t.ex. om användningen är långvarig och/eller frekvent.

Information till arbetstagareTill 14 § Idag finns ofta de instruktioner som följer med utrustningen vid leverans även tillgängliga elektroniskt både direkt från tillverkaren och från olika branschorganisationer. Man har då möjligheten att på ett enkelt sätt skriva ut nya exemplar och tillhandahålla arbetstagarna om originalinstruk-tionerna försvinner eller blir förstörda.

Det är viktigt att instruktionerna revideras om arbetsförhållandena änd-ras eller om nya erfarenheter ger anledning till det.

Det bör understrykas att användning inte bara omfattar handhavande och nyttjande. Det omfattar också start och stopp, transport, installation, mon-tering, demontering, reparation, ändring, service, rengöring och underhåll. Kravet är alltså inte kopplat till någon speciell typ av användning. Det är risken att drabbas av ohälsa eller olycksfall som avgör om det behövs in-struktioner.

Arbetsutrustningar med särskilda riskerTill 15 § Enligt reglerna om systematiskt arbetsmiljöarbete skall arbetsgiva-ren fördela uppgifterna i verksamheten så att en eller flera chefer, arbetsle-dare eller andra arbetstagare får i uppgift att se till att risker i arbetet före-byggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. Arbetsgivaren skall se till att tillräckligt många får dessa uppgifter och har de befogenheter, resurser och den kompetens som behövs. Uppgiftsfördelningen skall dokumenteras skriftligt om det finns minst tio arbetstagare i verksamheten. Det är lämpligt att arbetsgivaren tillämpar samma principer vid uppgiftsfördelning när det gäller användning av arbetsutrustning med särskilda risker.

Med särskilda risker avses risker som kan leda till allvarliga olycksfall el-ler svår ohälsa om arbetsutrustningen inte hanteras med stor kunnighet och gott omdöme.

Till 16 § Enligt Arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Pa-ragrafen innebär att när det gäller arbetsutrustningar med särskilda risker

AFS 2006:4

33

skall arbetsgivaren ha dokumentation hur kraven i denna del av arbetsmil-jölagen uppfyllts.

Det är viktigt att kunskaperna om arbetsutrustningen och dess använd-ning omfattar aspekter som är väsentliga för säkerhet och hälsa, såsom upp-byggnad, drift, manövrering, egenskaper, användningsområde, begräns-ningar för utrustningen samt underhåll och kontroll. Det är även viktigt att den som använder arbetsutrustningen får kännedom om kraven för att få använda den och de särskilda risker det innebär.

Tillverkarens instruktioner kan innehålla uppgifter om vilka krav som bör ställas på kunskaper och utbildning.

Inom vissa områden finns fastställda nivåer för teoretiska och praktiska kunskaper. Det kan gälla t.ex. överenskommelser i samverkan mellan av-talsslutande parter, riktlinjer från branschorganisationer, vedertagna kurs-planer enligt branschpraxis, svenska standarder eller preciserade krav på kunskaper och utbildning i särskilda föreskrifter.

Underhåll och kontrollTill 17 § Det är viktigt att arbetsgivaren har rutiner för underhållsarbetet. Det kan t.ex. gälla när, hur ofta och hur underhåll skall utföras på en viss ar-betsutrustning, vem som skall utföra det och hur det ordinarie arbetet skall skötas då underhåll pågår.

Till 18–20 §§ Det är viktigt att arbetsgivaren har rutiner för kontroller och provning. Det kan t.ex. gälla när, hur ofta, hur och vem som skall utföra kontroller och prov.

I vissa fall är det inte möjligt att direkt av utrustningens funktion avgöra om en skyddsanordning eller säkerhetskomponent fungerar som den ska. Det är då extra viktigt att regelbundet kontrollera funktionen hos dessa så att operatören inte ges en falsk känsla av säkerhet.

Till 21 § Det är lämpligt att dokumentationen utformas så att det på ett be-gripligt sätt direkt går att utläsa all information.

Det förekommer att en arbetsutrustning installeras, monteras och/eller kontrolleras av någon annan än den som skall använda utrustningen. Det är viktigt att användaren får tillgång till relevant dokumentation och även bedömer resultatet.

Det är viktigt att ett bevis på när den senaste kontrollen utfördes åtföl-jer en arbetsutrustning om dokumentationen från kontrollen inte finns till-gänglig för kontroll i eller i närheten av den.

AFS 2006:4

34

Kommentarer till bilaga AInledande anmärkningar

Till A 1 EG-direktiv enligt ”den nya metoden” är allmänt hållna. Närmare specifikationer finns i harmoniserade standarder, som inte är bindande. Så-dana standarder återspeglar den tekniska utvecklingsnivån då de utfärdas. De är primärt avsedda för produkter som tillverkas efter det att de trätt i kraft. Det är emellertid inget som hindrar att man söker vägledning i sådana standarder även när det gäller äldre utrustning. Det är då viktigt att man tar hänsyn till att avsikten inte är att ”gammal” arbetsutrustning skall uppgra-deras till en nivå som motsvarar kraven på ”ny” motsvarande utrustning.

Belastningsergonomi

Till A 2.2 Det är viktigt att manöverplatser, där användare tillbringar en stor del av sin arbetstid, är utformade så att de inte ger upphov till onödigt tröt-tande eller påfrestande arbetsställningar och arbetsrörelser och att utrym-met vid manöverplatsen är tillräckligt stort så att användaren kan variera sin arbetsställning. Om dessa faktorer är ogynnsamma kan tidsrestriktioner behöva införas för att minska användarens exponering till en acceptabel nivå, jämför Till 3 §.

Manöveranordningar och styrsystem

Till A 2.3 Det är viktigt att farliga funktioner, t.ex. oavsiktlig start, inte utlö-ses av yttre störningar som

− stötar och vibrationer− elektromagnetiska fält− nätspänningsvariationer.Det är också viktigt att farliga funktioner inte utlöses genom omkoppling

från ett driftsätt till ett annat, t.ex. från manuell till automatisk drift.Det är viktigt att säkerhetsnivån på en styrutrustnings skyddsfunktion

ställs i relation till risken för personskada vid fel på utrustningen. Om det är omedelbar risk för personskada vid fel i styrutrustningen är det i allmänhet nödvändigt att skyddsfunktionen kvarstår vid fel i en komponent. Hänsyn behöver i allmänhet inte tas till komponentfel som sannolikt inte kan inträffa i praktiken.

Om en enhet i en arbetsutrustning har stoppats separat, t.ex. genom att ett förreglande avskärmningsskydd öppnats, och någon går in i enhetens ar-betsområde, är det viktigt att det därifrån inte är möjligt att gå vidare till ett

AFS 2006:4

35

riskområde i en annan del av arbetsutrustningen som inte är stoppad. Det är också viktigt att material eller arbetsstycken från andra delar av arbetsut-rustningen inte kan matas fram.

När en arbetsutrustning utformas och används måste hänsyn tas till ergo-nomiska aspekter på människans förmåga att uppfatta och förstå informa-tion. Utrustningen och användningen måste anpassas efter hur

− våra sinnen fungerar: synen, hörseln, känseln etc.,− vi tolkar, tänker, minns och fattar beslut,− vi agerar.En logisk koppling mellan manöverorganens rörelse och resulterande ef-

fekt på arbetsutrustningen är viktig, exempelvis att en spakrörelse uppåt motsvaras av en resulterande rörelse uppåt vid styrning i höjdled.

Start

Till A 2.5 Med automatisk utrustning avses både hela arbetsutrustningen och utrustning som är en del av en sådan, t.ex. skyddsutrustning.

Stopp

Till A 2.6 Vid ett stopp är det viktigt att ackumulerad energi blockeras eller avlastas.

Lång utrullningstid hos en maskin kan medföra stor risk för operatören eller annan person som kommer i kontakt med de delar av maskinen som inte hunnit stanna. Om en arbetsutrustning är beroende av en broms för att den skall kunna stoppas helt och under säkra förhållanden är det viktigt att bromsen aktiveras direkt av manöverdonet.

Nödstopp

Till A 2.7 Vedertagen färgmärkning av nödstoppsdon är rött manöverdon, och där så är lämpligt, gul bakgrund. Det är ofta lämpligt att det också finns en skylt med texten ”NÖDSTOPP”. Detta är särskilt viktigt om bakgrunden inte är gul.

Inställning och programmering

Till A 2.8 Vid inställning och programmering kan det vara nödvändigt att skyddsanordningar som används vid normal drift är bortkopplade. Den som utför arbetet kan dessutom vara tvungen att befinna sig i arbetsutrust-

AFS 2006:4

36

ningens riskområde, t.ex. för att kunna kontrollera och ställa in maskinfunk-tioner. Det är då lämpligt att den som utför arbetet kan styra maskinrörelsen genom direkt kontroll, t.ex. med hålldon. Det är viktigt att det samtidigt inte går att styra från någon annan styrenhet.

Det är ofta lämpligt att rörelser vid inställning och programmering kan utföras med reducerad hastighet (krypfart) eller kraft.

Fallande föremål och utkast

Till A 2.9 Exempel på skyddsanordningar för att förhindra utkast:− En för ändamålet utformad och korrekt inställd klyvkniv som förhin-

drar återkast på en cirkelsåg för trä.− En låsanordning till en verktygsspindel i en slipmaskin som tillåter att

slipverktyget kan rotera utan att slungas i väg om verktygsspindeln kan stanna så snabbt att slipverktyget riskerar att lossna.

Fastspänning och stabilisering

Till A 2.11 Ett exempel på när det är viktigt att en del i en arbetsutrustning är fastspänd är att ett slipverktyg är säkert fäst till en slipmaskins verktygs-spindel. Det förutsätter att slipmaskinen är utförd så att slipverktyget säkert kan fästas vid verktygsspindeln och slipverktyget dras fast på verktygsspin-deln mot dennas rotationsriktning.

Materialbrott

Till A 2.12 Exempel på åtgärder när materialbrott medför risk för säkerhe-ten:

− Tryckledningar, t.ex. hydraulledningar, är placerade eller skyddade så att de inte utsätts för slitage, korrosion eller annan åverkan som kan minska deras hållfasthet.

− Tryckledningar är fastsatta, placerade eller skyddade så att personska-dor inte uppstår om ledningen brister.

− En slipmaskin är försedd med sprängskydd om den är avsedd att an-vändas med större snabbroterande slipverktyg och sprängskyddet är utfört och fastsatt och har sådan hållfasthet så att det så långt som möj-ligt hindrar delar från ett sprängt slipverktyg att slungas ut så att per-sonskada uppstår. Det är viktigt att det omsluter så stor del av slipverk-tyget som arbetet medger.

AFS 2006:4

3

Skydd och skyddsanordningar

Till A 2.13 Skydd kan vara fasta eller öppningsbara. Ett öppningsbart skydd är i allmänhet mekaniskt förbundet (t.ex. genom gångjärn eller gej-drar) med arbetsutrustningens stomme eller med en närbelägen fast del och det kan öppnas utan användning av verktyg.

Typ av tillträde och tillträdesfrekvens påverkar vilken typ av skydd som bör väljas.

Det är lämpligt att använda ett fast skydd när tillträde inte krävs under en arbetscykel.

Där tillträde krävs under en arbetscykel är det lämpligt att välja öpp-ningsbara förreglande skydd. Detta är särskilt viktigt om

− den farliga funktionen styrs av program eller automatik,− den farliga funktionen kan uppträda plötsligt eller oväntat,− det finns risk för att någon är motiverad att öppna skyddet för att in-

gripa under drift, eller− det finns risk för att någon är motiverad att använda arbetsutrustning-

en utan att ha skydden i skyddsläge.

Det är då viktigt att förreglingen är betryggande. Det omfattar även för-mågan hos säkerhetsrelaterade delar i styrsystemet att utföra och bibehålla de skyddsfunktioner som risksituationen kräver. Det är viktigt att fel på en komponent inte leder till farliga situationer. Det är i allmänhet inte nödvän-digt att ta hänsyn till komponentfel som anses osannolika i praktiken.

Om tillträde endast krävs i samband med inställning, felavhjälpande eller underhåll är det lämpligt att välja

− ett öppningsbart förreglande skydd om tillträdesfrekvensen är hög el-ler om borttagning och återställning av ett fast skydd är svårt,

− ett fast skydd endast om tillträdesfrekvensen är låg.

Om risken motiverar det är det lämpligt att ett öppningsbart skydd även har en förreglande låsfunktion så att skyddet förblir stängt och låst så länge de farliga funktionerna pågår.

Vid större riskområden där någon kan finnas innanför ett stängt skydd är det ofta lämpligt med kompletterande skydd, särskilt om det är svårt att se hela riskområdet.

Inställbara skydd

Till A 2.14 Vid handhållen och vid manuellt matad maskin, t.ex. såg, fräs eller hyvel där det inte går att avskärma maskinverktyget helt under bear-betningen, är det viktigt att skyddet vid maskinverktyget är lätt att ställa in

AFS 2006:4

38

och använda om det inte ställs in automatiskt. Skydd som ställs in automa-tiskt är att föredra för att säkerheten i praktiken skall bli hög.

Valsingrepp

Till A 2.17 Lämpliga skyddsåtgärder kan vara att− arbetet mekaniseras genom att använda inledare,− riskområdet avskärmas, eller− hastigheten är så låg att man hinner stoppa utrustningen innan någon

allvarlig skada uppstår.

Frånkoppling av energitillförsel

Till A 2.22 För att underlätta frånkopplingen av energitillförsel och för att minska risken att någon frånkopplingsåtgärd glöms är det lämpligt att från-kopplingsanordningarna till en arbetsutrustning sammanförs.

Märkning, skyltar och varningsanordningar

Till A 2.23 Om det finns risk för ohälsa eller olycksfall i samband med felak-tig användning av en arbetsutrustning är det viktigt med märkning, skyltar och andra varningsanordningar. Märkning och skyltar kan t.ex. informera om maximal last, varvtal eller kapacitet. Skyltar kan upplysa om att utrust-ningen bara får användas under vissa betingelser. Skyltar kan också infor-mera om vilken personlig skyddsutrustning som krävs vid användningen.

Det är viktigt att varningsskyltar ger tillräcklig information om risker från buller och vibrationer. Beroende på vilka buller- resp. vibrationsnivåer som en utrustning avger måste en bedömning göras om vilken exponering man kan tillåta för en användare. Regler om buller och vibrationer finns i sär-skilda föreskrifter från Arbetsmiljöverket.

Tillträdesvägar och arbetsområden

Till A 2.24 Att människor halkar, snubblar eller faller är vanliga olycksor-saker. Det är därför viktigt att tillträdesvägar och andra områden där när-varo fordras är ändamålsenligt utformade. Det är särskilt viktigt att gam-mal arbetsutrustning underhålls med hänsyn till risken att halka, snubbla eller falla. Exempelvis bör utslitna halkband på trappor bytas ut. Åldrade och utslitna gummi- och plastmattor bör också ersättas med nya som är mer halkbeständiga.

AFS 2006:4

39

Brandrisk och utsläpp

Till A 2.25 Det är viktigt att leda bort avgaser från friskluftsintag och oskyddade arbetstagare.

Det är viktigt att ta hänsyn till hydraulvätskans brandegenskaper om den vid läckage riskerar att komma i kontakt med hett material, öppen låga eller om den kan antändas på annat sätt.

Regler om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar finns i särskilda föreskrifter från Arbetsmiljöverket.

Mobil arbetsutrustning

Till A 3.1 Med självgående arbetsutrustning avses utrustning med någon form av maskinell framdrivning av åkrörelsen.

Mobil arbetsutrustning kan medföra risker utöver de som orsakas av mobilitet. Vissa sådana arbetsutrustningar omfattas av mer preciserade fö-reskrifter för särskilda arbetsutrustningar. Exempel på sådan utrustning är mobilkranar, mobila arbetsplattformar och truckar.

Självgående arbetsutrustning

Till A 3.1.8 i) Parkeringsbroms är en vanlig anordning på mobil arbetsut-rustning för att skydda mot oavsiktlig rörelse.

Pallställ och andra lagerställ

Till A 3.2 Exempel på lagerställ är förutom pallställ t.ex. hyllställ, grenställ, och djupstaplingsställ.

Risk för instabilitet anses normalt föreligga om pallställets totalhöjd är fyra gånger högre än pallställsdjupet eller om det har utdragsenheter eller ryggstag.

Kommentarer till bilaga B Montering, installation, demontering, service, underhåll, rengöring och besiktning

Till B 2.1 Erfarenheten visar att planering och förberedelser minskar risken för olyckor. Det gäller inte minst vid arbeten som montering, installation, demontering, service, underhåll och rengöring. Vid planeringen är det av-görande att ha företagets verksamhet som utgångspunkt och att analysera

mlt

Highlight

AFS 2006:4

40

alla tänkbara riskkällor som kan uppstå. Vid haverier eller oväntade drift-stopp kan det finnas både uttalade och outtalade krav på att service- och underhållspersonalen skall börja återställa arbetsutrustningen så snabbt som möjligt. Det är emellertid lika viktigt att planera och förbereda även dessa, ofta oväntade, arbeten innan de påbörjas.

Instruktioner för arbetet är också viktigt för att undvika olyckor. Det gäl-ler särskilt när flera olika personer eller aktörer arbetar tillsammans och sä-kerheten delvis bygger på att de allesamman utför de planerade åtgärderna. Det är också viktigt med instruktioner när anvisningarna från tillverkaren är bristfälliga eller när de inte tar upp det arbete som skall utföras.

I större verksamheter finns det ofta en underhållsavdelning som har sam-ordningsansvaret för monterings-, installations-, demonterings-, service- och underhållsarbeten inom den egna organisationen. När en eller flera entrepre-nörer anlitas är det viktigt att fastställa samordningsansvaret, jfr. 3 kap. § AML. Oavsett om arbetet bedrivs i egen regi eller om entreprenörer anlitas är det alltid viktigt med informationsöverföring. Det gäller inte minst när en eller flera personer tar över ett arbete som redan påbörjats.

Att bryta ingående energier är avgörande för säkerheten vid service-, un-derhålls- och rengöringsarbeten. Många gånger kan det också vara lämpligt att kontrollera att de ingående energierna verkligen är brutna, t.ex. genom att försöka provstarta utrustningen innan arbetet påbörjas. Om den eller de som utför service-, underhålls- eller rengöringsarbetet inte har kontinuerlig uppsikt över brytdonet är det också viktigt att låsa det i brutet läge. Detta för att undvika att någon annan av misstag slår på energi till utrustningen.

Avlastning eller blockering av ackumulerad energi är centralt för säker-heten. Exempel på ackumulerad energi kan vara spända fjädrar, komponen-ter som är i upplyft eller upphissat läge, pneumatiska komponenter som är trycksatta, uppladdade kondensatorer etc.

Det normala förfarandet vid service-, underhålls- och rengöringsarbete är alltså att bryta ingående energier och låsa dem i brutet läge, om det inte är uppenbart onödigt. Dessutom avlastas eventuell ackumulerad energi. I undantagsfall kan det emellertid vara nödvändigt att hela eller delar av ar-betsutrustningen är igång för att det skall gå att utföra arbetet. Vid sådana undantagsfall är det mycket viktigt att vidta andra åtgärder så att säkerhet mot ohälsa och olycksfall blir betryggande, se B 2.4.

För att undvika olyckor till följd av misstag eller missförstånd är det vik-tigt med tydlig skyltning som visar att arbete pågår. I vissa fall kan också avspärrning och blockering behövas.

AFS 2006:4

4

Driftstörningar

Till B 2.3 En utrustning kan anses säkert stoppad om utrustningens rörliga delar bringats till stopp och utrustningen inte kan starta oavsiktligt eller på annat sätt ge upphov till farliga situationer genom t.ex. en felfunktion i styrsystemet för startkommandot eller påverkan av givare eller effektstyr-don, se också standard SS-EN 03:995 Maskinsäkerhet – Förhindrande av oväntad start.

Säkerhetsrutiner som används vid arbete inne i arbetsutrustningars risk-område benämns ofta ”Bryt och lås”-rutiner. Rutinerna omfattar vanligen de åtgärder som företrädesvis underhållspersonal vidtar före och efter un-derhålls- eller reparationsarbete. De rutiner som används vid underhålls- och reparationsarbeten fungerar normalt mindre bra för produktionsper-sonalen. Att använda ”Bryt och lås”-rutinerna vid kortvariga, upprepade stopp vid drifts- och produktionsstörning kan innebära svårigheter, t.ex. långa stopptider. En orsak till längre stopptid kan vara att man vid varje stopp kan behöva bryta energitillförsel manuellt vid frånkopplingsanord-ningar, ventiler och eventuella spärrar.

Det måste vara enkelt att åstadkomma ett säkert stopp för att undvika att de arbetande, t.ex. av tidsbesparingsskäl, går in i riskområdet utan att säkert ha stoppat utrustningen. Risk föreligger annars att utrustningen stoppas så att den av misstag återstartar när personal befinner sig inne i riskområdet. Oväntade starter kan inträffa t.ex. vid fel i styrsystemet eller när givare på-verkas. Efter frånkopplingen bör arbetsutrustningen provstartas för att kon-trollera att den är riktigt utförd.

Det är lämpligt att göra en särskild riskbedömning för att klargöra om befintliga skyddsanordningar, t.ex. skyddsgrindar och ljusbommar, ger till-räcklig säkerhet för tillfälligt arbete inne i arbetsutrustningens riskområde. Viktiga delar i en sån riskbedömning är

− att fastställa riskområdet,− att fastställa alla risker i riskområdet, − att kontrollera styrsystemets säkerhet och säkerhetsnivå,− att beakta risker för oväntad start,− att beakta risker när utrustningen är bemannad med flera personer el-

ler om andra personalgrupper kommer att arbeta i riskområdet, t.ex. städpersonal eller räddningspersonal,

− att bekräfta att alla aktuella risker förebyggts,− att bekräfta att alla aktuella maskiner stoppar om flera maskiner finns i

riskområdet,− att kontrollera att ”säkra stopp”-tekniken fungerar som det är tänkt.

AFS 2006:4

42

Avaktiverade skyddsanordningar

Till B 2.4 Det kan ibland krävas att utrustningen är igång för att arbetet skall gå att utföra. Vid sådana arbeten, t.ex. vissa inställningsarbeten, program-meringsarbeten eller felsökningar, är det viktigt att vidta andra åtgärder så att säkerhet mot ohälsa och olycksfall erhålls.

Yttre faktorer

Till B 3.6 Det är viktigt att arbetsutrustning som förs av gående i slänt förs vinkelrätt mot lutningen. När det gäller åkbar arbetsutrustning är det vik-tigt att den körs upp- och nerför slänten med hänsyn till vältningsrisken.

Vid gräsklippning är det viktigt att specialmaskiner används när släntlut-ningen är mer än 50 % (:2).

Luftkuddegräsklippare är inte lämplig att använda i slänt eller kuperad terräng med hänsyn till effekterna om man halkar.

Säkring mot oavsiktlig rörelse

Till B 3.7 En maskin eller en maskindel kan oftast säkras genom att motorn stängs av och möjligheten till maskinrörelse upphör. I de fall stopp i rörelse är beroende av bibehållet lufttryck, hydraultryck eller vakuum kan andra säkringsmetoder behövas. Lastskopor eller andra arbetsorgan kan t.ex. vila på marken eller på stöd.

Störningar i arbetet, reparation och underhåll, raster och planering av ar-bete är exempel på situationer när föraren kan behöva lämna förarplatsen, och då en ofrivillig maskinrörelse kan skada föraren eller omkringstående.

Användning av arbetsutrustningar avsedda för tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golvplan eller annat höjdarbete

Till B 4 Arbeten på nivåer över mark- eller golvplan kan utsätta arbetsta-garna för särskilt stora hälso- och olycksfallsrisker. En stor andel av de all-varliga arbetsolyckorna är fall från höjd. Det gäller särskilt dödsolyckor.

Regler för byggnads- och anläggningsarbete finns i särskilda föreskrifter från Arbetsmiljöverket. Enligt dem skall den som låter utföra byggnads- el-ler anläggningsarbete med risk för fall till lägre nivå, och där nivåskillnaden är två meter eller mer, se till att en arbetsmiljöplan upprättas och vara till-gänglig innan byggarbetsplatsen etableras.

AFS 2006:4

43

Val av arbetsutrustning

Till B 4.1.1 Det är viktigt att arbetsgivare eller annan skyddsansvarig, som har för avsikt att låta utföra tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golv-plan, väljer arbetsutrustning som skyddar tillräckligt mot risken för att falla.

I allmänhet skyddar gemensamma skyddsåtgärder mot fall bättre än per-sonlig skyddsutrustning. Ett exempel på gemensamma skyddsanordningar är skyddsräcken.

Stegar och byggnadsställningar är exempel på utrustningar som ofta an-vänds vid tillfälligt arbete på nivåer över mark- eller golvplan. Säkerheten och hälsan för dem som utför höjdarbete är i hög grad beroende av att ut-rustningen används korrekt. Det är viktigt att arbetstagarna får noggranna instruktioner om hur de skall använda utrustningen så säkert som möjligt. Det är också viktigt att de får lämplig utbildning.

Normalt är det bäst med en trappa som tillträdesväg. Lodrät stege är för det mesta olämplig som tillträdesväg. Om höjdskillnaden är stor och det förekommer många förflyttningar till och från den aktuella nivån, kan man behöva hiss.

Ytterligare krav och vägledning om val av skyddsåtgärder och tillträdes- och förbindelseleder finns i andra regler från Arbetsmiljöverket.

Reparbete

Till B 4.1.2 Vid reparbete går det att hänga fritt i en lina och samtidigt ut-föra ett arbete. Det går också att göra en vertikal upp- eller nedstigning från en höjd och utföra arbete utan fast underlag som stöd.

Andra typer av arbete där man använder linor men som kräver fast un-derlag betraktas normalt inte som reparbete. Exempel på sådant arbete är när man använder stödutrustningssystem för att förhindra fall och som ger stöd under arbetet. Det gäller t.ex. vid takarbete eller arbete från fast under-lag där man använder fallskyddssystem vid risk för fritt fall.

Det är viktigt att utrustning för reparbete är lämplig för det tänkta ända-målet och används rätt.

Säker användning och skötsel av utrustning för reparbete förutsätter ut-bildning och återkommande övningar.

Väderförhållanden

Till B 4.1.5 Exempel på väderförhållanden som kan innebära risk för ohälsa och olycksfall är hård blåst, stark värme eller kyla, kraftigt eller underkylt

AFS 2006:4

44

regn eller snöfall. Vid åskväder bör man ta hänsyn till risken för blixtned-slag.

Utförande av reparbete

Till B 4.2 Den utrustning som används vid reparbete har i allmänhet sitt ursprung i bergsbestigningsutrustning. När sådan utrustning används yr-kesmässigt ställs dock större krav på säkerhet. En följd är att man normalt bör använda två linor vid reparbete. Det är viktigt att utrustningen är anpas-sad till de särskilda krav som ställs på en arbetsutrustning. Det innebär att komponenter i ett bergsbestigningssystem, t.ex. kopplingsanordningar, inte alltid är lämpliga att använda vid reparbete. Därför är det viktigt att följa leverantörens anvisningar om lämpligt användningsområde för respektive utrustning.

Till B 4.2 a) Beträffande krav på säkerhetssystem, säkerhetslina, se svensk standard SS-EN 353-2, Styrt glidlås på flexibel förankringslina.

Beträffande krav på förankringspunkter se svensk standard SS-EN 95, Förankringsanordningar.

Räddningsarbete kan innebära direkt undsättning av någon som är nöd-ställd, men även vissa polisiära eller militära insatser. Det är viktigt att trä-ning och utbildning bedrivs under så säkra förhållanden som möjligt, dvs. med två linor.

Till B 4.2 b) Vid val av sele är det viktigt att analysera riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet. Helsele används när det finns risk för att användaren kan råka ut för ett fritt fall. Sittsele är en typ av stödutrustning och är inte avsedd att fånga upp användaren säkert vid ett fritt fall. Beträffande krav på helselar se svensk standard SS-EN 36, Helselar. Beträffande krav på sittse-lar se svensk standard SS-EN 83, Sittselar.

Till B 4.2 c) Den rörliga anordningen kan antingen följa rörelsen automa-tiskt eller manövreras manuellt.

Till B 4.2 e) Om det behövs särskild evakueringsutrustning för att ta ner en nödställd är det viktigt att den är lättillgänglig. Det är också viktigt att en person som ska evakuera en nödställd har rätta kunskaper och rätt kompe-tens.

AFS 2006:4

45

Till B 4.2 f) Det är lämpligt att specialutbildningen avslutas med ett kun-skapsprov.

Innan reparbetet påbörjas är det viktigt att arbetstagaren väl känner till arbetsplanering och gällande arbetsmiljöregler samt har god kunskap om

− repklättring,− klättringsteknik,− firningsteknik,− räddningsmetoder,− material,− underhåll och skötsel av utrustningen,− ergonomiska faktorer för att undvika onödigt tröttande belastningar,− särskilda risker vid reparbete.Det är viktigt att regelbundet öva klättringsteknik, firningsteknik samt

moment och metoder som sällan förekommer i det dagliga arbetet, t.ex. räddningsmetoder.

Innan en arbetsgivare låter en arbetstagare utföra reparbete är det viktigt att han förvissar sig om att arbetstagaren har fått tillräcklig utbildning och har de kunskaper som behövs för arbetet.

Användning av slipmaskiner

Till B 5.1 Det är viktigt att ingen befinner sig framför sprängskyddets öpp-ning när slipverktyg provkörs.

Arbete med hjul och däck

Till B 6.1 Risk för personskada vid däckssprängning kan förekomma när däck till bussar, lastbilar, truckar, traktorer, entreprenadmaskiner pumpas och vid övriga arbeten där riskbedömningen enligt 3 § visar att det finns en sådan risk.

AFS 2006:4

46

Direktiv från de Europeiska Gemenskaperna

Arbetsmiljödirektiv

RÅDETS DIREKTIV 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1 – 8, Celex 31989L0391)

RÅDETS DIREKTIV 89/655/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för arbetstagarnas säkerhet och hälsa vid användning av arbetsutrustning i arbetet (Andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 393, 30.12.1989, s. 13 – 17, Celex 31989L0655)

RÅDETS DIREKTIV 95/63/EG av den 5 december 1995 om ändring av di-rektiv 89/655/EEG om minimikrav för arbetstagarnas säkerhet och hälsa vid användning av arbetsutrustning i arbetet (Andra särdirektivet enligt ar-tikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 335, 30.12.1995, s. 28 – 36, Celex 31995L0063)

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2001/45/EG av den 27 juni 2001 om ändring av rådets direktiv 89/655/EEG om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i ar-betet (Andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 195 , 19.07.2001, s. 46 – 49, Celex 32001L0045)

Direktiv inom tekniska handelshinderområdet

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37 – 48, Celex 31998L0034)




1990:12 Ställningar1996:1 Minderåriga1998:1 Belastningsergonomi


AFS 2006:4

47

1999:3 Byggnads- och anläggningsarbete2000:42 Arbetsplatsens utformning2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete2001:3 Användning av personlig skyddsutrustning2004:3 Stegar och arbetsbockar2005:15 Vibrationer2005:16 Buller2005:17 Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar2006:5 Användning av truckar2006:6 Användning av lyftanordningar och lyftredskap2006:7 Tillfälliga personlyft med kranar eller truckar


Regler, broschyrer, böcker etc. finns angivna i ADI 100 Produktkatalog (kan fås kostnadsfritt från Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300, 171 25 SOLNA). Publikationer går också att beställa via Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se

Arbetsmiljöverket ger även årligen ut en förteckning över samtliga gäl-lande författningar och allmänna råd som har beslutats.

För att hålla sig uppdaterad om aktuella regler är det lämpligt att också regelbundet, via Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se under rubriken ”Lag och rätt”, kontrollera vilka regler som gäller för den aktuella verksam-heten. Notera att det kan finnas fel i dokument på internet och att det är den tryckta texten som gäller rättsligt.

ARBETARSKYDDSSTYRELSENSFÖRFATTNINGSSAMLING

AFS 1993:3Utkom från trycketden 17 maj 1993

ARBETE I SLUTET UTRYMME

Beslutad den 19 april 1993

AFS 1993:3 2

ARBETE I SLUTET UTRYMME

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete i slutet utrymme


AFS 1993:3 3

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete i slutet utrymme


Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av arbetsmiljölagen(SFS 1977:1160).

1. Bakgrund

Dessa allmänna råd gäller allt arbete i slutet utrymme och avser att ge en allmän beskrivningav risker och förebyggande åtgärder i samband med detta. För vissa typer av arbeten finnssärskilda regler utfärdade av Arbetarskyddsstyrelsen. En del av dessa regler finns angivnaunder rubriken "andra aktuella regler m.m."

1.1 Allmänt

I Sverige har under de senaste åren flera allvarliga olyckor inträffat vid arbete i slutetutrymme, några med dödlig utgång.

De flesta olyckorna har berott på att andningsskydd har saknats eller använts felaktigt. Någraolyckor har också inträffat på grund av brand.

Med slutet utrymme avses ett utrymme där det på grund av otillräcklig ventilation kan bildasfarlig atmosfär, och där det är svårt att ta sig in och ut.

Exempel på utrymmen som kan vara slutna är lagercistern, silo, brunn, processkärl, kokare,avlopps-, gaseller vätskeledning (pipeline), gruvort, tunnel, kulvert, källarutrymme ochliknande.

Ett slutet utrymme är ofta en tillfällig arbetsplats.

1.2 Risker vid arbete i slutet utrymme

Atmosfären i ett slutet utrymme kan, i samband med arbete, medföra risker av olika slag.Hälsofarliga, explosiva eller brandfarliga ångor eller gaser kan förekomma i farligakoncentrationer liksom för hög eller låg koncentration av syre. Damm kan också utgöra enfara. Nedan behandlas de olika riskerna mer ingående.

Hälsofarliga, explosiva och brandfarliga ångor och gaser

Farliga koncentrationer av hälsofarliga, explosiva eller brandfarliga ångor och gaser kankomma från olika källor. Hälsofarliga ångor och gaser kan t.ex. framkalla irritation i ögon ochluftvägar, yrsel, andnöd, förvirring eller medvetslöshet.

ASM

Några olyckor har också inträffat på grund av brand.

ASM

Med slutet utrymme avses ett utrymme där det på grund av otillräcklig ventilation kan bildas farlig atmosfär, och där det är svårt att ta sig in och ut.

ASM

Exempel på utrymmen som kan vara slutna

ASM

tunnel,

ASM

källarutrymme och liknande.

ASM

kulvert,

ASM

Ett slutet utrymme är ofta en tillfällig arbetsplats.

ASM

Atmosfären i ett slutet utrymme kan, i samband med arbete, medföra risker av olika slag. Hälsofarliga, explosiva eller brandfarliga ångor eller gaser kan förekomma i farliga koncentrationer liksom för hög eller låg koncentration av syre. Damm kan också utgöra en fara.

ASM

Hälsofarliga, explosiva och brandfarliga ångor och gaser

ASM

Farliga koncentrationer av

ASM

explosiva eller brandfarliga ångor och gaser kan komma från olika källor.

AFS 1993:3 4

- Ångor och gaser från annan verksamhet i närheten kan tränga in i utrymmet. Packningari ledningsskarvar kan läcka gaser och vätskor, som sedan förångas. En stängd gasventilkan släppa igenom gas, eftersom en metallisk kägla mot ett metalliskt säte inte alltid ärhelt tät.

- Gaser och ångor från läckande underjordiska behållare kan sprida sig i marken ochkomma fram i brunnar, djupa schakt och liknande utrymmen. Hett arbete i anslutningtill ett sådant utrymme är alltid riskfyllt om en temperaturökning i det utläckta ämnetleder till brand, explosion eller utveckling av hälsofarlig gas.

- Avdunstande rester från tidigare verksamhet kan finnas kvar i utrymmet. Det finnsprocesskärl och behållare som har sådan konstruktion att de inte kan tömmas helt. Irörledningar som utmynnar i utrymmet kan finnas avdunstande rester.

- Rostigt bottenslam, och i viss mån även en behållares rostiga väggar, kan absorberafarliga komponenter från en lagrad produkt. Dessa komponenter kan senare avdunsta,t.ex. vid rengöring. Exempel på sådan komponent är tetraalkylbly, som används somoktantalshöjare i bensin och är mycket giftig.

- Svavelväte och andra gaser kan bildas vid mikrobiologisk aktivitet och leda tillförgiftning. Exempel på när denna risk kan förekomma är i ensilage och silor inomjordbruket och i avloppsledningar, särskilt vid stillastående vatten.

- Arbete, som utförs i ett slutet utrymme, kan ge upphov till farliga ångor och gaser.Exempel på sådana arbeten är- Svetsning och skärning- Beläggning med metall- Användning av lösningsmedelshaltiga produkter.- Avgaser kan vara ett problem i ett slutet utrymme. Det är inte bara fordon som avger

avgaser utan även förbränningsmotordrivna verktyg.

För hög eller för låg syrekoncentration

Avvikande syrekoncentration i ett slutet utrymme kan utgöra en risk för olycksfall. Luftinnehåller normalt 21 volymprocent syre. Det är vanligare att syrekoncentrationen är för låg änför hög i sådana utrymmen.

För hög syrekoncentration

Vid förhöjd syrehalt kan brännbara ämnen antändas lättare. Textilfibrer och även hår kanabsorbera syre, vilket ökar deras antändbarhet. Förhöjd syrehalt förekommer huvudsakligen inärheten av läckande utrustningar för syre, t.ex. gassvetsaggregat och distributionsledningar.

För låg syrekoncentration

En syrehalt på 17-15 volymprocent kan ge symtom som trötthet och ökad hjärtfrekvens. Omhalten sjunker ytterligare kan det leda till att den drabbade har svårt att ta sig från platsen ochrisk för kvävning kan föreligga. Orsaken till låga syrekoncentrationer i ett slutet utrymme kant.ex. vara

- När andra gaser förs in i utrymmet sjunker syrehalten. Detta kan ha gjorts medvetet,t.ex. genom att fylla utrymmet med inert gas och därigenom minska risken för brand ochexplosion. Det kan även bero på läckage, felmanövrering eller liknande.

- Gaser och ångor som är tyngre än luft driver lätt längs marken och samlas i lägre

ASM

Arbete, som utförs i ett slutet utrymme, kan ge upphov till farliga ångor och gaser. Exempel på sådana arbeten är - Svetsning och skärning

ASM

Vid förhöjd syrehalt kan brännbara ämnen antändas lättare.

AFS 1993:3 5

belägna utrymmen, gropar och liknande och kan orsaka syrebrist där. Även normalt lättagaser kan bli tunga vid låga temperaturer, t.ex. vid utflöde av vätskefasen avkondenserad gas. Den förångade gasen är mycket kall och tung.

- Oxidationsprocesser förbrukar luftens syre. Som exempel kan nämnas öppen låga,svetsning och brand. Syrebrist kan också uppstå vid öppen lagring av reducerandeämnen som sulfider, sulfiter, kol och ditioniter. Oxidation av vissa svavelhaltigabergarter kan minska syrehalten i tunnlar och schakt som står oventilerade längre tider.Luften i slutna behållare som stått oanvända kan ha låg syrehalt på grund avrostbildning, vilken förbrukat syre. I silor för flis, sågspån och liknande förbrukas syregenom oxidation av bl.a. terpener.

- Levande mikroorganismer som bakterier och svampar förbrukar syre. De kanförekomma i t.ex. avloppsledningar och avloppsbrunnar, varma och fuktiga kulvertaroch tunnlar, gruvgångar samt flis- och ensilagesilor.

- I oventilerade, vattenförande utrymmen som tunnlar och gruvgångar kan syrebristorsakas genom att syre löses lättare än kväve i vattnet.

Damm

Damm kan utgöra fara vid arbete i ett slutet utrymme.

- Inandning av damm som innehåller mikroorganismer såsom bakterier eller svampar, kanleda till toxiskt eller allergiskt betingade besvär. Mikroorganismer förökar sig i fuktigaoch varma miljöer med lämpligt växtunderlag.

- Är dammet brännbart och torrt finns det risk för brand och dammexplosion, om dammetvirvlas upp.

2. Planering av arbetet

Det är viktigt, att arbete i ett slutet utrymme planeras, ordnas och bedrivs så att ohälsa ocholycksfall förebyggs. Det kan vara lämpligt att utarbeta instruktioner för arbetets utförande.Utföres arbetet som ensamarbete, är goda arbetsinstruktioner och tillräcklig yrkeserfarenhet avstor betydelse. Om det enskilda företaget saknar kompetens eller utrustning för denna typ avarbete, finns det speciella firmor som kan anlitas för olika sanerings- och reparationsarbeten.

Allmänna bestämmelser om arbetsgivarens planering, ledning och uppföljning avverksamheten för att säkerställa arbetsmiljölagstiftningens krav finns iArbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll av arbetsmiljön (AFS 1992:6).

Det är en fördel om utrymmet är så utformat, att påfrestande arbetsställningar ocharbetsrörelser kan undvikas. Bäst kan detta beaktas vid om- och nybyggnad.

3. Arbete i slutet utrymme

3.1 Bedömning av farosituationen

Halten av syre i luften på arbetsplatsen bör vara mellan 20 och 22 volymprocent.

För att kunna bedöma vilka risker, utöver avvikande syrekoncentration, som atmosfären i ett

ASM

Oxidationsprocesser förbrukar luftens syre. Som exempel kan nämnas öppen låga, svetsning och brand.

ASM

Damm Damm kan utgöra fara vid arbete i ett slutet utrymme.

ASM

- Är dammet brännbart och torrt finns det risk för brand och dammexplosion, om dammet virvlas upp.

ASM

2. Planering av arbetet

ASM

3. Arbete i slutet utrymme

ASM

För att kunna bedöma vilka risker, utöver avvikande syrekoncentration, som atmosfären i ett

AFS 1993:3 6

slutet utrymme kan medföra, behöver man uppgift om vilka farliga ämnen som finns där.

Finns brandfarlig gas eller ånga är det viktigt att risk för brand eller explosion beaktas, senärmare Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om organiska lösningsmedel (AFS 1990:14) ochmotorbränslen (AFS 1992:18).

Information om ämnen och deras egenskaper och hälsorisker, kan normalt fås från den somdisponerat utrymmet. Viss information om ämnenas egenskaper kan erhållas frånvaruinformationsblad eller andra informationsblad som ges ut av t.ex. tillverkare, leverantörereller branschföreningar.

För bedömning av risknivån kan luftföroreningarnas halt behöva mätas liksom halten syre.Det är viktigt att det konstateras att atmosfären är fri från antändbara ångor, hälsofarlig halt avluftföroreningar samt att syrebrist ej förekommer.

3.2 Avgränsning av arbetsområde

Innan arbete i ett slutet utrymme påbörjas, bör erforderligt område spärras av och eventuellavarningsskyltar sättas upp. Det är viktigt att vägar till platsen hålls fria för eventuell utrymningoch undsättning.

Storleken på det avspärrade området påverkas av arbetets art samt lokala förhållanden somunderlagets beskaffenhet eller trafik.

Omfattar arbetet även schaktningsarbete är det viktigt att risk för ras beaktas.

Det kan behövas varningsskylt med information om aktuell risk i utrymmet. Behov kan finnasav en tilläggsskylt med kompletterande information. Utförs arbetet av ett annat företag än detsom driver verksamhet på arbetsstället, kan det vara lämpligt att på tilläggsskylten angenamnet på det aktuella företaget, telefonnummer samt företagets arbetsledare på platsen.

3.3 Tömning, ventilering och avskiljning av slutet utrymme

Tömning

Utgör det slutna utrymmet en del av en industriell process, kan det normalt tömmas medprocessens pumpsystem om sådant finns, och därefter genom dränering. Har utrymmet ensärskild anordning för urpumpning, hopsamling och sedimentering av ämnesrester, är detlämpligt att använda den. I annat fall kan återstående vätska tas omhand sedan eventuell luckatill utrymmet öppnats. Öppnas lucka till ett utrymme, där brandfara kan föreligga, är detviktigt att det inte finns risk för antändning.

Ventilering

Ventileringen bör startas så snart någon lucka till utrymmet öppnats. Den bästa ventilationenerhålls om utrymmet kan öppnas upptill och nedtill. Beroende på karaktären av det slutnautrymme som arbetet skall utföras i väljs utsug eller inblåsning av friskluft. Fläktutrustningensom används bör vara av explosionsskyddat utförande. Eftersom ångorna och gaserna ofta ärtyngre än luft, ger utsugning nära botten det bästa resultatet. Om utrymmet innehåller gaser

ASM

slutet utrymme kan medföra, behöver man uppgift om vilka farliga ämnen som finns där.

ASM

Finns brandfarlig gas eller ånga är det viktigt att risk för brand eller explosion beaktas,

ASM

Det är viktigt att det konstateras att atmosfären är fri från antändbara ångor,

ASM

3.2 Avgränsning av arbetsområde

ASM

Det kan behövas varningsskylt med information om aktuell risk i utrymmet.

ASM

3.3 Tömning, ventilering och avskiljning av slutet utrymme

ASM

Tömning

ASM

Öppnas lucka till ett utrymme, där brandfara kan föreligga, är det viktigt att det inte finns risk för antändning.

ASM

Ventilering

ASM

Ventileringen bör startas så snart någon lucka till utrymmet öppnats.

AFS 1993:3 7

som är lättare än luft bör det vara möjligt att ventilera uppifrån.

Under åskväder är det viktigt att beakta faran för antändning, om ångor av brandfarligavätskor utvädras. Det kan vara nödvändigt att avbryta arbetet och tillsluta utrymmet.

Ventileringen fortsätter sedan i regel tills arbetet är slutfört om det inte innan dess medsäkerhet konstaterats att atmosfären i utrymmet varaktigt har en godtagbar syrekoncentrationoch är tillräckligt fri från farliga luftföroreningar.

Föroreningar i avluften kan beroende på mängd eller farliga egenskaper behöva förstöras t.ex.i en förbränningsapparat.

Avskiljning

Det är viktigt att avstängningsventiler till rörledningar samt startanordningar till maskiner ochandra anordningar, som kan påverka säkerheten i det slutna utrymmet, är säkrade motoavsiktlig manövrering. Avstängning av rörledningar genom bortkoppling av ledningsdel ellergenom blindflänsning är att föredra framför avstängning enbart med ventil. Inom vissverksamhet är praxis att blindflänsning används t.ex. vid avskiljning av tryckbärandeanordning och inom den petrokemiska industrin.

Har utrymmet katodiskt korrosionsskydd och det finns risk för antändning, är det viktigt attströmmen har varit avslagen tillräckligt länge för att ge tid för depolarisation.

Finns förpackade farliga ämnen i ett slutet utrymme, t.ex. i en underjordisk lagerlokal, kan deefter en bedömning med hänsyn till förpackningens beskaffenhet, arbetets art och eventuellaandra omständigheter finnas kvar där under arbetet. Gasflaskor, andra än de som innehållerluft, är inte lämpliga att ha i ett sådant utrymme. Risken för antändning är stor efter läckage avsyrgas. Utsläpp av andra gaser än syrgas orsakar syrebrist och eventuellt andra faror beroendepå gasernas egenskaper.

3.4 Tillträdestillstånd

Det är viktigt att arbetsgivaren ser till att det slutna utrymmet undersöks med hänsyn till faranför liv eller hälsa så att det kan bedömas om det är möjligt att arbeta där. Det är ofta lämpligtatt arbetsgivaren utfärdar interna regler med krav på särskilt tillstånd av arbetsledningen,innan utrymmet beträds. Om flera företag samtidigt bedriver verksamhet på arbetsstället, ärdet viktigt att arbetsgivaren innan sådant tillstånd utfärdas samråder med andra företagare omverksamheter, som kan påverka säkerheten.

I många fall kan tillstånd lämnas muntligt. Om tillståndet innehåller villkor t.ex. för arbete, ärskriftligt tillträdestillstånd att föredra. För entreprenör som anlitas av gruvföretag är skriftligttillstånd praxis.

Villkor i tillståndet kan vara t.ex.

- krav att använda viss personlig skyddsutrustning- förbud att använda skor med järnbeslag eller klädsel som bygger upp statisk elektricitet- förbud att medföra tändstickor, cigarettändare eller liknande

ASM

Finns förpackade farliga ämnen i ett slutet utrymme, t.ex. i en underjordisk lagerlokal, kan de efter en bedömning med hänsyn till förpackningens beskaffenhet, arbetets art och eventuella andra omständigheter finnas kvar där under arbetet. Gasflaskor, andra än de som innehåller luft, är inte lämpliga att ha i ett sådant utrymme. Risken för antändning är stor efter läckage av syrgas. Utsläpp av andra gaser än syrgas orsakar syrebrist och eventuellt andra faror beroende på gasernas egenskaper.

ASM

Avskiljning

ASM

3.4 Tillträdestillstånd

ASM

Det är viktigt att arbetsgivaren ser till att det slutna utrymmet undersöks med hänsyn till faran för liv eller hälsa så att det kan bedömas om det är möjligt att arbeta där. Det är ofta lämpligt att arbetsgivaren utfärdar interna regler med krav på särskilt tillstånd av arbetsledningen, innan utrymmet beträds.

ASM

Villkor i tillståndet kan vara t.ex.

ASM

förbud att medföra tändstickor, cigarettändare eller liknande

AFS 1993:3 8

- krav på jordning av ledande delar- begränsningar i att använda vissa verktyg eller redskap.

I ett tillträdestillstånd bör också anges om det behövs skyddsvakt. Med tanke på eventuellräddningsinsats i det slutna utrymmet bör villkoren i tillträdestillståndet gälla även denne. Detär viktigt att skyddsvakten har riktig utbildning samt god information och kunskaper om hurarbetet utförs inne i det slutna utrymmet. Finns det risk för brand t.ex. vid hett arbete, kanskyddsvakt behöva ersättas av brandvakt och en lämplig brandsläckningsutrustning anskaffas.Har vakten inte ögonkontakt med personen i utrymmet är det viktigt att lämpligt signalsystemanordnas. Se även Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om organiska lösningsmedel (AFS1990:14) och motorbränslen (AFS 1992:18).

Om arbetet skall utföras som ensamarbete är det viktigt att arbetsgivaren förvissar sig om attarbetstagaren har kunskaper och tillräcklig erfarenhet för att göra bedömningar omfarosituationen innan han går in i utrymmet.

3.5 Rengöring

Behovet av rengöring avgörs av de renhets- och säkerhetskrav, som arbetet ställer. T.ex.förutsätter svetsning i ett slutet utrymme att även den närmaste omgivningen är så fri frånbrännbara ämnen att det inte kan finnas risk för antändning.

Rengöring kan ibland i sig innebära större risker än själva arbetet. En riskbedömning börgöras i det enskilda fallet. Faktorer som bör beaktas är t.ex. rengöringsmetod, hur lång tidarbetet beräknas pågå och vilka andra förebyggande åtgärder som kan vidtas.

När rengöring utförs med hjälp av kraftiga vätskestrålar och utrymmet innehåller brandfarligaångor eller gaser, kan det ske en elektrostatisk uppladdning av atmosfären i utrymmet.Spolning bör därför utföras med försiktighet. Om uppvärmd spolvätska används, bör mantänka på att brandfarliga ångor och gaser antänds lättare vid högre temperatur.

4. Skyddsutrustning

För att arbeta säkert i slutet utrymme behöver man lämplig skyddsutrustning. Även behovet avutrustning för livräddning och evakuering, exempelvis lyftsele, lina och särskilt avdeladperson att sköta detta samt möjligheten att transportera en skadad person till vård är viktigt attbeakta.

Lämpligt ögonskydd t.ex. skyddsglasögon eller visir kan användas till skydd mot splitter ochstänk i ögonen. Vid behov av både ögon- och andningsskydd är helmask att föredra i ställetför kombinationen skyddsglasögon och halvmask.

Det är viktigt att välja andningsskydd efter den aktuella risksituationen.

Till skydd mot damm t.ex. vid skrapning och slipning av gammal skyddsmålning, kanandningsskydd med ett anpassat dammfilter vara tillräckligt.

Andningsskydd med gasfilter används främst vid kortare arbeten med lösningsmedel, lim ochliknande, då risk för syrebrist kan uteslutas. Det är viktigt att för ämnet avsett filter med

ASM

Finns det risk för brand t.ex. vid hett arbete, kan skyddsvakt behöva ersättas av brandvakt och en lämplig brandsläckningsutrustning anskaffas.

ASM

3.5 Rengöring

ASM

Behovet av rengöring avgörs av de renhets- och säkerhetskrav, som arbetet ställer. T.ex. förutsätter svetsning i ett slutet utrymme att även den närmaste omgivningen är så fri från brännbara ämnen att det inte kan finnas risk för antändning.

AFS 1993:3 9

tillräcklig skyddsfaktor används.

Vid risk för syrebrist och vid risk för höga luftföroreningshalter behövs tryckluftsutrustning.

Andningsskydd av typen tryckluftapparat med säkerhetstryck behövs i vissa fall, exempelvisvid tillträde till behållare som tidigare innehållit bensin med tillsats av tetraalkylbly och sedandess inte blivit ordentligt rengjord så att rostskiktet på behållarens insida finns kvar.

Vid användning av tryckluftapparat som kan anslutas till arbetsställets rörsystem för tryckluftär det mycket angeläget att kontrollera tryckluftens kvalitet och mängd. Det är också viktigtatt kontrollera att oavsiktlig avstängning inte kan ske och att vidta åtgärder så att förväxlinginte kan ske om det finns ledningssystem även för andra gaser än luft. En felkoppling kaninnebära livsfara.

5. Verktyg och redskap

Verktyg och redskap, som används vid arbete i ett slutet utrymme, bör vara tillverkade av ellerbelagda med kemiskt beständigt material eller av material som inte ger farliga reaktioner medämnen i utrymmet. Där gnistbildning kan medföra risk för antändning är det säkrare attanvända verktyg av hårdgummi, plast, trä eller liknande än så kallade gnistfria verktygtillverkade av metalliskt material. Även elektrisk utrustning kan behöva kontrolleras medavseende på anpassning för explosionsfarliga utrymmen, se starkströmsföreskrifterna STEV-FS 1988:1.

Föreligger brandrisk är tryckluftdriven utrustning att föredra framför elektrisk. Observeradock risken med varmgång.

För att förhindra gasutströmmning vid slangbrott är det viktigt att utrustning som används förgassvetsning eller -skärning har slangbrottsventil.

Om lyftbälte med lina används vid arbete i slutet utrymme är det viktigt att vid lyftning ochfirning använda en lyftanordning som har en tillförlitlig fästpunkt. Det är viktigt attlyftutrustningen har tillräcklig bärighet. Vakt bör finnas och åtgärder för att kunna larmahjälppersonal bör ha vidtagits.

AFS 1993:3 10

Bilaga


Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling

AFS 1980:11 Åtgärder mot luftföroreningar till förebyggande av ohälsaAFS 1981:5 DammexplosionerAFS 1982:3 EnsamarbeteAFS 1982:9 UtrymningAFS 1982:13 Personlig skyddsutrustningAFS 1984:15 AvloppsanläggningarAFS 1985:10 Manhål på vissa behållareAFS 1985:17 Farliga ämnenAFS 1986:17 BergarbeteAFS 1986:6 Arbeten på fartygAFS 1988:3 Yrkeshygieniska mätningar av luftföroreningarAFS 1989:6 Storskalig kemikaliehanteringAFS 1990:13 Hygieniska gränsvärdenAFS 1990:14 Organiska lösningsmedelAFS 1992:6 Internkontroll av arbetsmiljönAFS 1992:9 Smältsvetsning och termisk skärningAFS 1992:15 Varselmärkning på arbetsplatserAFS 1992:18 MotorbränslenAFS 1992:20 Arbete med flytgödsel

Regler från andra myndigheter m.m.

Sprängämnesinspektionen

SÄIFS 1989:3 Sprängämnesinspektionens föreskrifter om allmänna råd om klassificering avbrandfarliga vätskor m.m.

SÄIFS 1989:7 Sprängämnesinspektionens föreskrifter om märkning av behållare medbrandfarliga gaser eller vätskor.

Kemikalieinspektionen

KIFS 1986: Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och om märkning vidöverlåtelse av hälsofarliga kemiska produkter.

Statens energiverk

STEV-FS 1988:1 Starkströmsföreskrifterna (ändr. i 1988:2, 1989:1, 1990:1)

Boverket

AFS 1993:3 11

BFS 1988:8 Nybyggnadsregler

Svensk Standard

SS 421 08 20 Klassning av explosionsfarliga områdenSS 421 08 21 Elinstallationer i riskområden med explosiv gasblandning - anvisningarSS 421 08 22 Potentialutjämning i riskområden med explosiv gasblandningSS-IEC 529 Kapslingsklasser för elektrisk materiel

Handböcker, rapporter m.m.

Arbetarskyddsstyrelsen

Handböcker;H6 Kemiska riskerH7 Gräv säkrareH9 Din personliga skyddsutrustning

Föreningen för arbetarskydd

Sammanställning över personlig skyddsutrustning som godkänts av Arbetarskyddsstyrelsen.

Svenska Brandförsvarsföreningen

Handbok; Gasindikering (J Hermelin)Hetarbete på behållare, cisterner och rörledningar

IVF (Institutet för Verkstadsteknisk Forskning)

Säkerhetsventil för läckage i samband med gasskärning (nr 84 80 11, J Larin)

TYA/Transporthälsan

Normalinstruktion för cisternrengörare

FÖRSTA HJÄLPEN OCH KRISSTÖD

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

ISBN 91-7930-350-1ISSN 0348-2138

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

171 84

Solna, Telefon: 08-730 90 00

YRKESINSPEKTIONEN

BESTÄLLNINGSADRESS

Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från:Publikationsservice, Box 1300, 171 25

SOLNATel 08-730 97 00 – Telefax 08-735 85 55

Falu distrikt

(Dalarnas och Gävleborgs län)Gruvgatan 2, Box 153,791 24

Falun.Tel 023-457 00Telefax 023-222 69e-post:[email protected]

Göteborgs distrikt

(Hallands ochVästra Götalands län)Rosenlundsgatan 8, Box 2555,403 17

Göteborg.Tel 031-10 89 00Telefax 031-10 89 09e-post:yrkesinspektionen. [email protected]

Härnösands distrikt

(Västernorrlands ochJämtlands län)Storgatan 2, Box 1090,871 29

Härnösand.Tel 0611-885 00, Telefax 0611-184 10e-post:[email protected]

Linköpings distrikt

(Östergötlands ochSödermanlands län)Kungsgatan 39 A, Box 438,581 04

Linköping.Tel 013-37 08 00Telefax 013-10 44 20e-post:[email protected]

Luleå distrikt

(Norrbottens län)Köpmangatan 40 A,972 33

Luleå.Tel 0920-24 22 60Telefax 0920-24 22 99e-post:[email protected]

Malmö distrikt

(Skåne län)Baltzarsgatan 22, Box 4080,203 11

Malmö. Tel 040-24 98 00Telefax 040-12 64 07e-post:yrkesinspektionen. [email protected]

Stockholms distrikt

(Stockholms, Uppsalaoch Gotlands län)Englundavägen 5, Box 1259,171 24

Solna. Tel 08-475 01 00Telefax 08-764 49 [email protected]

Umeå distrikt

(Västerbottens län)Riddaregatan 8,903 36

Umeå.Tel 090-17 07 00Telefax 090-77 40 19e-post:[email protected]

Växjö distrikt

(Kronobergs, Blekinge,Jönköpings och Kalmar län)Västra Esplanaden 9 A,352 31

VäxjöTel 0470-451 30Telefax 0470-133 88e-post:[email protected]

Örebro distrikt

(Örebro, Värmlandsoch Västmanlands län)Idrottsvägen 37, Box 1622,701 16

Örebro. Tel 019-21 95 00Telefax 019-26 09 39e-post:[email protected]

Utgivare: Göran Lindh

Elanders Gotab 31223, Stockholm 1999

Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ur-sprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens författningarhänvisas till styrelsens trycksakskatalog.

AFS 1999:7

3


Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Definitioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Beredskap för första hjälpen och krisstöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Kunskaper i första hjälpen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Kunskaper om krisstöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Utrustning för första hjälpen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Ikraftträdande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om första hjälpen och krisstöd

Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Kommentarer till de enskilda paragraferna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Information från Arbetarskyddsstyrelsen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

AFS 1999:7

5

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifterom första hjälpen och krisstöd

Beslutade den 16 september 1999

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförord-ningen (SFS 1977:1166) följande föreskrifter

1)

.


1 §

Dessa föreskrifter gäller all verksamhet som omfattas av arbetsmiljö-lagen (SFS 1977:1160). För den som ensam eller tillsammans med famil-jemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd gäller dock en-dast bestämmelserna i 8–10§§.

Definitioner

2 §

Med första hjälpen avses i dessa föreskrifter

1. de hjälpåtgärder som vid olycksfall och akut sjukdom omedelbartmåste vidtas på plats för att återställa och upprätthålla livsviktiga kropps-funktioner eller hindra vidare skadeutveckling, 2. de åtgärder i form av ögonspolning och nödduschning som måste vid-tas för att hindra vidare skada efter stänk, översköljning e.dyl. samt3. de åtgärder som behöver vidtas för att så snabbt som möjligt få denskadade eller sjuke under medicinsk vård.

3 §

Med krisstöd avses i dessa föreskrifter det psykiska och sociala om-händertagande som behöver vidtas i samband med olyckor, akuta kris-situationer och liknande allvarliga händelser som kan utlösa krisreaktio-ner.

Riskbedömning

4 §

Första hjälpen och krisstöd skall planeras, ordnas och följas upp medutgångspunkt från en bedömning av riskerna för ohälsa och olycksfall iarbetet.

1)

Jfr direktiven 89/391/EEG (EGTnr L 183, 29.6.89, s1) och 89/654/EEG (EGTnr L 393,30.12.89. s1)

Utkom från trycketden 1 december 1999

Per-Anders Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1999:7

6

Beredskap för första hjälpen och krisstöd

5 §

På varje arbetsställe skall finnas den beredskap och de rutiner för för-sta hjälpen och krisstöd som behövs med hänsyn till verksamhetens art,omfattning och särskilda risker. Vid planeringen skall de kontakter sombehövs tas med berörda lokala samhällsorgan.

Det skall säkerställas att arbetstagarna känner till hur första hjälpen ochkrisstödet är organiserat på arbetsstället. De skall fortlöpande hållas välförtrogna med de rutiner som gäller.

På lämpliga ställen skall finnas anslag med uppgift om– var utrustning för första hjälpen finns,– vilka personer som kan ge första hjälpen,– telefonnummer till utryckningsfordon och taxi samt– adress och om det behövs färdbeskrivning till arbetsstället.

Anslaget skall vara utformat så att det lätt känns igen.

Kunskaper i första hjälpen

6 §

Med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och de särskilda ris-ker som finns skall det finnas tillräckligt antal personer, som kan ge förstahjälpen, tillgängliga på arbetsstället. Åtgärder skall vidtas för att kunska-per och färdigheter i första hjälpen hålls aktuella.

Kunskaper om krisstöd

7 §

Chefer och arbetsledande personal skall ha tillräckliga kunskaper omkrisstöd för att kunna planera och ordna detta på ett lämpligt sätt.

Utrustning för första hjälpen

8 §

Vid alla arbetsställen skall i tillräcklig omfattning finnas utrustning förförsta hjälpen. Utrustningen skall vara anpassad efter riskerna i verksam-heten. Den skall vara varselmärkt med skylt och vara lätt att komma åt.

I den utsträckning som motiveras av eventuella lokalers storlek, verksam-hetens art samt de särskilda riskerna skall det finnas ett eller flera utrym-men för första hjälpen. Dessa skall vara varselmärkta med skylt.

9 §

Där det finns risk för att ämne som kan ge ögonskada kan stänka ellerpå annat sätt komma in i ögat, och där omedelbar ögonspolning behövsför att hindra skada, skall anordning för ögonspolning finnas i omedelbar

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1999:7

7

närhet av arbetsplatsen. Vägen dit får inte blockeras. Anordning för ögon-spolning skall vara lätt att utlösa och att använda.

Anordning för ögonspolning skall möjliggöra tillräckligt effektiv och var-aktig spolning för att hindra ögonskada eller fortsatt skadeutveckling. Därämnen hanteras som kräver minst 15 minuters spoltid skall spolvätskanvara tempererad. Installation av till dricksvattennätet fast ansluten anord-ning för ögonspolning med tempererat vatten skall alltid övervägas. Denskall vid behov kompletteras med portabel anordning av engångstyp.

Arbetstagarna skall informeras om hur anordningen för ögonspolningskall användas.

Spolvätskan skall vara av god kvalitet. Spolanordningens funktion skallkontrolleras regelbundet. Detta skall dokumenteras minst en gång varjehalvår. Rutiner skall finnas för byte av ögonspolflaskor före deras ut-gångsdatum.

10 §

Där det finns risk för översköljning med ämne som kan skada hudeneller lätt tas upp genom denna samt där risk för brännskada finns skallnöddusch finnas i nära anslutning till arbetsplatsen. Vägen till nödduschenfår inte blockeras.

Nödduschen skall vara lätt att utlösa både av stående och krypande per-son och den skall ge tillräckligt med vatten för att hindra skada eller fort-satt skadeutveckling. Vattnet skall vara av god kvalitet.

Vid hantering av frätande ämnen skall installation av tempererat vattentill nöddusch övervägas.

Arbetstagarna skall informeras om hur nödduschen skall användas.Nödduschens funktion skall kontrolleras regelbundet. Detta skall doku-menteras minst en gång varje halvår.

Ikraftträdande


Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifterom första hjälpen vid olycksfall och akut sjukdom (AFS 1984:14) samt Ar-betarskyddsstyrelsens allmänna råd om ögonspolning (AFS 1986:25).

KENTH PETTERSSON

Leif Aringer Göran Lindh

AFS 1999:7

8

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om första hjälpen och krisstöd

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämp-ningen av styrelsens föreskrifter (AFS 1999:7) om första hjälpen och kris-stöd.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-ande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (t.ex.upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på praktiskalösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer, bakgrunds-information och hänvisningar.

Bakgrund

Det grundläggande i arbetsmiljöarbetet är att förebygga att arbetstagareutsätts för ohälsa och olycksfall. I arbetsgivarens uppgifter vid internkon-troll av arbetsmiljön ligger att identifiera och bedöma risker samt att vidtaåtgärder för att få bort eller minska dem. Bestämmelser om internkontrollfinns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll av arbets-miljön. Arbetsmiljöarbetet omfattar framförallt förebyggande åtgärder,men även åtgärder för att minska följdverkningarna efter en olycka, akutsjukdom eller i övrigt allvarlig händelse. Även om åtgärder vidtas för atthindra att olycksfall eller andra allvarliga händelser inträffar kan det intealltid undvikas att människor drabbas på olika sätt. Det är därför viktigt attha en handlingsberedskap för ett omedelbart omhändertagande och attde drabbade så snabbt som möjligt kan komma under lämplig behand-ling.

Det finns ett behov av kunskaper och färdigheter i livsuppehållande åtgär-der t.ex. att säkerställa fria luftvägar, stoppa allvarliga blödningar, före-bygga cirkulationssvikt samt ge hjärt-lung-räddning. Utbildning och åter-kommande praktiska övningar i sådana uppgifter är angelägna vid plane-ring av beredskap för första hjälpen vid olyckor och andra allvarliga hän-delser.

Det är betydelsefullt att det på arbetsplatserna finns beredskap inte baraför att ge första hjälpen vid olyckor och sjukdom utan även för att tillgo-dose det behov av psykiskt och socialt omhändertagande som uppstårhos arbetstagare som på olika sätt drabbas av akuta kriser, olyckor ellerandra allvarliga händelser. Detta kan minska personliga lidanden och fö-rebygga sjukfrånvaro och därmed produktionsbortfall.

AFS 1999:7

9

Företagshälsovården är en resurs som kan anlitas både vad gäller riskbe-dömning, utbildning och planering av åtgärder vid första hjälpen och kris-stöd. Den kan oftast även ge konkret hjälp och när det behövs professio-nella insatser vid bl.a krisstöd. Inom skolan kan även skolhälsovården an-litas.

Enligt arbetsmiljölagen skall personlig skyddsutrustning användas ombetryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall inte kan nås på annat sätt.Skyddsglasögon eller visir är ett billigt och effektivt skydd mot ögon-skada. Kontaktlinser utgör inte ett sådant skydd. Dessa kan istället med-föra att risken för ögonskada ökar. Vid risk för översköljning med frätandeeller hett ämne är det viktigt att bära skyddsklädsel som skyddar helakroppen. Även små stänk av frätande eller hett ämne, som man inte kän-ner av, kan ge hudskador. I dessa sammanhang räknas även kokande vat-ten och het vattenånga som skadligt.

Om en olycka trots allt inträffar kan omedelbar ögonspolning rädda syneni många fall. Att snabbt spola bort frätande eller hett ämne från en per-sons hud kan begränsa utbredningen av en skada. Det kan gälla sekunderför att förbättra förutsättningarna för den skadade.

Föreskrifterna syftar i första hand till att säkerställa att behovet av förstahjälpen och krisstöd inventeras och att nödvändiga åtgärder planeras ochvidtas.

Kommentarer till de enskilda paragraferna

Till 3 § Definition

En kris definieras oftast som en händelse där ens tidigare erfarenheteroch inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall förstå ochpsykiskt hantera den aktuella situationen.

Krisreaktioner utlöses av händelser som är så ovanliga och oväntade attde inte kan bemästras med hjälp av de resurser som individen vanligtvisbesitter för att klara av svåra situationer. I krisens karaktär ligger att detuppstår en situation som innebär ett hot om förlust av något slag för indi-viden. Det kan t.ex. gälla förlust av anhörig eller arbetskamrat, arbete,identitet, social position, ekonomisk trygghet, anseende, självkänsla ellersjälvbild. Exempel på förhållanden som kan utlösa krisreaktioner ges i

bilaga 1.

AFS 1999:7

10

Till 4 § Riskbedömning

Det är viktigt att man i verksamheten noga kartlägger de risker för ohälsaoch olycksfall som finns och de behov av första hjälpen-åtgärder och kris-stöd som kan uppstå. För skolan ingår även de olycksfallsrisker som finnsunder rasterna på skolgården. Som underlag vid riskbedömningen kanarbetsskadestatistik användas liksom andra uppgifter om olyckor eller in-cidenter som tidigare har inträffat inom samma eller liknande verksam-het.

I varje verksamhet, där det finns risk att ämnen, som kan ge ögonskadakan stänka eller på annat sätt komma in i ögonen, eller där risk för över-sköljning av ämne som kan skada eller tas upp av huden finns, är det vik-tigt att arbetsgivaren planerar och vidtar förebyggande åtgärder.

Grundläggande bör vara att kartlägga vilka ämnen som hanteras och vilkarisker de innebär vid stänk i ögon eller på hud samt vid inandning av ga-ser. Leverantörer av ett farligt ämne lämnar normalt information om pro-duktens egenskaper från risk- och skyddssynpunkt genom ett varuinfor-mationsblad. I detta blad ges även information om första hjälpen.

Förekomst av sådan sjukdom bland arbetstagarna som kan ge akuta, livs-hotande tillstånd, som diabetes, epilepsi och allergi, kan behöva beaktasvid planering av första hjälpen. Arbetsplatsens geografiska placering kanpåverka behovet av första hjälpen och bör ingå i riskbedömningen.

Om arbetet utförs som ensamarbete är det viktigt att ta hänsyn till dettavid organisation av första hjälpen. För denna typ av arbete finns särskildaregler i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om ensamarbete.

Att ordna beredskap och rutiner för första hjälpen och krisstöd på arbets-stället kan ses som en naturlig del av arbetsgivarens internkontroll av ar-betsmiljön.

I samhället har det byggts upp hjälporganisationer för insatser vid kata-strofer och stora olyckor. I Socialstyrelsens allmänna råd om psykiskt ochsocialt omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer (1991:2) be-skrivs organisation och resurser för omhändertagandet av drabbade. Ensärskild psykologisk/psykiatrisk katastrofledningsgrupp (PKL-grupp) ellermotsvarande finns inrättad på flertalet akutsjukhus. Vidare bör inom varjekommun finnas en beredskapsgrupp för psykiskt och socialt omhänderta-gande (POSOM-grupp) för att kunna klara behoven hos enskilda ellergrupper av drabbade vid akuta kriser, olyckor eller katastrofer.

AFS 1999:7

11

Till 5 § Beredskap för första hjälpen och krisstöd

Avgörande för att på ett tillfredsställande sätt kunna ge hjälp vid olyckor,akut sjukdom och liknande allvarliga händelser är att det i verksamhetenfinns en beredskap för och kunskap om akuta åtgärder. Akuta insatser,både fysiska och psykologiska är av stor betydelse för att hindra ytterli-gare skadeverkan. Det förbättrar även förutsättningarna för återhämtningoch minskar risken för framtida ohälsa.

Rutiner för första hjälpen och krisstöd

Att ha beredskap för omhändertagande innebär bl.a. att det finns rutinerför uppgiften. Vem gör vad när något händer? Detta kan naturligt knyta antill den uppgiftsfördelning som ska ske som ett led i internkontrollen avarbetsmiljön. Det är viktigt att ha en organisation som garanterar en fort-löpande kvalitet och en anpassning till ändrade förhållanden. I sambandmed förändringar i verksamheten, t.ex. övergång till nya maskiner och ke-mikalier, kan nya risker uppstå. Exempel på vad rutiner vid olyckor ochkrissituationer kan omfatta ges i

bilaga 2.

Kraven på beredskap och kunskaper kan uppfyllas i samverkan med andraföretag, t.ex. att man har gemensam beredskap inom en affärsgalleria elleri ett kontorskomplex. Detta kan vara en fördel särskilt för mindre företag.

Arbetstagarens kännedom om rutiner och planering

Det är angeläget att de anställda känner till hur första hjälpen och krisstö-det är organiserat och anordnat samt att kunskaperna hålls aktuella. Åter-kommande information behövs samt eventuellt praktiska övningar av ru-tinerna. Det är viktigt att man inom skolan och annan undervisning infor-merar även elever/studerande om hur första hjälpen och krisstödet är or-ganiserat. Det är också viktigt att inhyrd personal inte heller glöms bort idetta sammanhang.

Det är en fördel om anslaget med information om hur första hjälpen äranordnad på arbetsstället är lätt att känna igen även för besökare på plat-sen. Därför bör anslaget ha grön bakgrundsfärg eller ram samt första hjäl-pensymbolen synlig. Anslaget kan behöva kompletteras med karta överarbetsområdet och arbetsplatsens läge.

Det kan vara lämpligt att i anslutning till telefonen ha ett anslag om hurräddningsorgan larmas samt en uppmaning med t.ex. följande innehåll:

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1999:7

12

Då Du larmar räddningsorgan, tänk på att uppge följande.

1. Ditt namn. 2. Varifrån Du ringer. 3. Typ av olycka. 4. Antal skadade personer. 5. Typ av skada eller besvär.

Kontakt med berörda samhällsorgan, t.ex. akutsjukvård, räddnings- ochsocialtjänst, kan underlätta omhändertagandet av den skadade samträddningsarbete och sanering vid olyckor. Vid planering och organisationav omhändertagande vid akuta händelser är företagshälsovården, den lo-kala hälso- och sjukvården och berörda räddningsorgan resurser som kananlitas.

För att kunna nå de anhöriga till en skadad är det bra om det på arbets-platsen finns tillgång till en lista med telefonnummer till de anhöriga un-der dagtid.

I sammanhanget påminns om bestämmelsen i 2 § arbetsmiljöförord-ningen att arbetsgivaren utan dröjsmål skall underrätta Yrkesinspektio-nen om olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbete som medfört döds-fall eller svårare personskada eller drabbat flera arbetstagare samtidigt.Detsamma gäller vid tillbud som har inneburit allvarlig fara för liv ellerhälsa. Dessutom skall arbetsgivaren, enligt förordningen (SFS 1977:284)om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd, alltid göra an-mälan om arbetsskada hos allmän försäkringskassa.

Till 6 § Kunskaper i första hjälpen

Hur många behöver kunna ge första hjälpen?

Vid bedömningen av hur många personer som behöver kunskaper i förstahjälpen är det lämpligt att utgå från de lokala förutsättningarna bl.a. vadgäller förekommande risker, arbetsställets storlek, förekommande skift-lag, arbetsstyrkans utspridning, tillfälliga och rörliga arbetsplatser samtavståndet till sjukvårdsresurser. Ju längre tid det tar för ambulans att tasig till platsen desto större är behovet av en god första hjälpenberedskap.Framför allt vid hinder i luftvägarna med andningsstopp, vid hjärtstille-stånd eller stora blödningar gäller det att komma igång med hjälpen ome-delbart. Redan efter några minuter kan tillståndet bli kritiskt för den ska-dade och risken för bestående hjärnskador ökar snabbt. Man bör alltsåplanera så att kunnig person snabbt kan finnas på plats.

Det är även viktigt att ta hänsyn till personalomsättning och till behovetav återkommande utbildning. Utbildningen bör anpassas till den aktuella

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1999:7

13

arbetsplatsens verksamhet. På ett arbetsställe kan behovet av utbildningskilja sig mellan olika yrkeskategorier. På små arbetsställen med få ar-betstagare men hög olycksfallsrisk kan det vara nödvändigt att samtligafår en utbildning i första hjälpen. Det är viktigt att även skolelever är inför-stådda med rutinerna för första hjälpen.

Vilka kunskaper behövs?

Utbildning och praktisk övning i L-ABC

2)

bör alltid ingå.

L.

Vid livsfarligt läge bör den skadade flyttas till en säkrare miljö där desom hjälper den skadade inte riskerar att råka illa ut. Det gäller t.ex. påtrafikerade vägar och vid gasutsläpp. Där risk för olycka i farlig miljö ärstor, bör alla arbetstagare informeras om vikten av att sätta den skadade isäkerhet.

ABC.

Här ingår att kunna bedöma behovet av och att ge första hjälpen föratt

– säkerställa fria luftvägar,– stoppa stora blödningar,– häva cirkulationssvikt och– lindra oro.

Även kunskaper i hjärt-lungräddning (

HLR

) bör ingå.

Vidare kan man behöva kunna bedöma behovet av och ge första hjäpenvid

– akut sjukdom,– skallskador,– nack-, rygg- och övriga skelettskador,– brännskador och kemikalieolyckor,– ögonskador,– överhettning resp. kylskador och– omhändertagande av barn.

Där risk för kvävande atmosfär kan uppstå kan också kunskap i hur manger syrgas behövas. Det krävs dock delegation av läkare för att användasyrgas i behandlande syfte.

Det är viktigt att kunskapen hålls aktuell. Praktisk repetition och övningbehöver återkomma regelbundet.

2)

L=livsfarligt läge, A=andning, B=blödning, C=chock

P-A Ohlsson

AFS 1999:7

14

Information om första hjälpen-åtgärder kan också lämnas t.ex. genom an-slag på arbetsställen där risken för olycksfall är särskilt stor. Anslagen bördock endast fungera som en påminnelse om inlärd kunskap.

Till 7 § Kunskaper om krisstöd

Med kunskaper för att planera och ordna krisstöd avses att det i verksam-heten finns en kompetens och insikt om behovet av krisstöd och hur be-redskapen för krisstöd i anslutning till allvarliga händelser skall ordnas. Ivilken omfattning kunskaper i att konkret genomföra krisstöd inom verk-samhetens ram tillgodoses är beroende av verksamhetens art, omfatt-ning och de särskilda risker som finns. Både i arbetet med planering, ord-nande av beredskap och genomförande av krisstöd är företagshälso-vården en naturlig resurs.

Att i löpande personalutbildning och särskilt i chefs- och ledarutbildningbehandla och ge insikter om behovet och värdet av krisstöd är ett natur-ligt sätt att sörja för kompetensen inom området. I föreskrifterna om in-ternkontroll av arbetsmiljön anges i 13 § arbetsgivarens skyldigheter attse till att chefer och arbetsledande personal har de särskilda kunskapersom de behöver för att arbetsmiljökraven skall kunna uppfyllas.

Om krisstöd och åtgärder på arbetsplatsen

Psykiskt och socialt omhändertagande innebär i det akuta skedet attskapa trygghet och ge omsorg. Den drabbade skyddas från ytterligare hotoch ges ett medmänskligt omhändertagande. När tryggheten är säkradges den drabbade möjlighet att tala om sina upplevelser och påbörja enrekonstruktion av händelsen. I anslutning till en allvarlig händelse på ar-betsplatsen kan s.k.

”avlastningssamtal”

vara av avgörande betydelse föråterhämtning och för att normalisera situationen. Det är viktigt för dendrabbade att få dela upplevelsen med andra personer t.ex. arbetskamra-ter. Ett gott omhändertagande i den akuta situationen är av stor betydelseför att mildra stressreaktioner och förebygga framtida sjukdomstillstånd.En god beredskap skapar även tillit och trygghet för individerna i organi-sationen.

Information vid krissituationer

Tydlig och saklig information är mycket viktig vid allvarliga händelser. Istressituationer ökar tendenserna till ryktesspridning och förvrängning avverkligheten. Människan har en stark tendens att fylla ut det hon inte vetmed fantasins hjälp. Det är därför viktigt att information om allvarliga

AFS 1999:7

15

händelser ges fortlöpande, även när informationsvärdet kan tyckas lågt.Information bör ges till samtlig berörd personal. Även de som av olika an-ledningar är frånvarande från arbetet bör få information om vad som in-träffat. Att samla arbetstagarna i direkt anslutning till en olycka eller lik-nande allvarlig händelse och informera om det som hänt ger möjlighet tillalla att komplettera sin information. Det ger också ett tillfälle att informeraom vanliga stressreaktioner. En sådan samling ger också tillfälle för ar-betstagarna att tala om det som hänt och dela sina tankar kring händel-sen. Detta ger förutsättningar för en gemensam uppfattning inom grup-pen av det inträffade och bidrar till att stabilisera situationen.

Anpassning av arbetsförhållandena

För dem som utsatts för starkt påfrestande händelser kan det behövas entillfällig förändring av arbetsuppgifter eller arbetstider. Det kan under enövergångsperiod behövas avlastning av arbetsmängd eller arbetsuppgif-ter som kräver snabba eller omfattande beslut. Det är dock avgörande attsådana förändringar sker i nära samråd med den det berör och att de för-ändringar som görs syftar till en temporär anpassning av arbetsuppgif-terna till den enskildes förmåga. Det bör betonas i detta sammanhang attdet vid allvarliga händelser t.ex. vid våld och hot ofta är av terapeutisktvärde att finnas kvar i eller snabbt återgå i arbetet som bör anpassas efterförhållandena. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om arbetsanpass-ning och rehabilitering finns regler om hur anpassnings- och rehabilite-ringsverksamheten skall bedrivas. Regler för vad som gäller i sambandmed vålds- eller hotsituationer finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrif-ter om åtgärder mot våld och hot i arbetsmiljön.

Till 8 § Utrustning för första hjälpen

Exempel på utrustning som kan behövas i samband med första hjälpen ärförbandsmaterial, filtar, brandredskap, bårar, skyddshandskar mot blod-smitta etc. Även nödduschar och anordningar för ögonspolning hör hit.

Det finns ett omfattande utbud av utrustning. Behovet av utrustning förförsta hjälpen är dock i de flesta fall relativt begränsat och kan anpassastill de lokala riskerna samt till förutsättningarna för att få en adekvat medi-cinsk hjälp. Vid ambulerande arbete kan utrustning t.ex. förvaras i bileneller i speciell midjeväska. Om olycka kan befaras ske vid extremt klimat(t.ex. utomhus vintertid) bör även detta beaktas vid val av utrustning.

Det är viktigt att utrustningen förvaras lättillgängligt men säkert. Det är enfördel om man utser en person som har ansvar för att utrustningen för-nyas och kompletteras vid behov.

Per-Anders Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1999:7

16

Utrustning för bagatellartade skador, typ plåster, som den skadade självkan använda bör finnas lättillgängligt och åtskilt från övrigt förbandsma-terial som är till för att stoppa stora blödningar m.m.

I 2 kap 8 § arbetsmiljölagen ställs krav på utrymmen och anordningar förförsta hjälpen vid olycksfall eller sjukdom i den utsträckning som föran-leds av arbetets art och arbetstagarnas behov. Det är viktigt att beakta be-hovet av att kunna komma in och ut med bår, att telefon eller annan sig-nalanordning finns samt att behovet av utrustning för första hjälpen till-godoses i detta utrymme. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om per-sonalutrymmen finns regler om vilutrymmen och personalbodar. Omsådant utrymme avses komma ifråga för första hjälpen-uppgifter är detviktigt att ovan nämnda behov tillgodoses.

Bestämmelser om utformning av skyltar finns i Arbetarskyddsstyrelsensföreskrifter om varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser.

Till 9 § Ögonspolning

Ämnen och produkter som kan ge ögonskada

Kemiska produkter skall vid introduktion på marknaden vara klassifice-rade med avseende på sin hälsofarlighet enligt kriterierna i Kemikaliein-spektionens föreskrifter om klassificering och märkning. Riskfraserna skallframgå av märkning och varuinformationsblad. Alla frätande ämnen kanvid stänk i ögat ge upphov till allvarliga ögonskador. Om osäkerhet råderom ett ämne eller produkt kan ge ögonskada bör lämplig expertis råd-frågas vid riskbedömningen. I

bilaga 3

ges exempel på ämnen som kan geögonskada.

Åtgärder vid inträffat olycksfall

För att ögonspolning skall få maximal effekt gäller framför allt tre förut-sättningar, nämligen:

– Att spolning inleds omedelbart. Det är det enda sättet att förebyggaeller begränsa allvarliga skador, och det kan gälla sekunder.

– Att man spolar länge.– Att ögonlocken hålls brett isär under spolningen.

Kontaktlinser bör plockas/sköljas ut vid ögonspolning då de hindrar effek-tiv spolning och därmed kan förvärra en eventuell ögonskada.

AFS 1999:7

17

Efter stänk med frätande ämne i ögat

Spola omedelbart med mjuk vattenstråle eller ögonspolvätska minst 15minuter. Håll ögonlocken brett isär under spolningen så att inget fastnarunder dem. Efter den initiala spolningen bör den skadade transporterastill sjukhus eller läkare. Vid alkalistänk bör ögonspolningen fortsätta ävenunder transporten. Detta är extra viktigt om det är långt till närmaste sjuk-hus. Man bör då ha så många ögonspolningsflaskor att de räcker fram tillsjukhuset. Att sköljning sker betyder dock vida mer än kvantiteten spol-vätska vid denna förlängda sköljning.

Efter stänk av irriterande ämne i ögat

Spola omedelbart med mjuk vattenstråle eller ögonspolvätska minst 5minuter. Vid kvarstående besvär (intensiv sveda, smärta, ljuskänslighet,synpåverkan) fortsätt att spola och kontakta/uppsök sjukhus eller läkare.

Efter att ha fått främmande partikel i ögat

Spola ögat, med mjuk vattenstråle från spolanordning, rent dricksglas el-ler dylikt, tills partikeln är borta. Om det inte går att spola bort den främ-mande partikeln bör läkare undersöka ögat.

Anordning för ögonspolning

Placering

Det är ytterst viktigt att anordningen för ögonspolning finns i omedelbarnärhet av arbetsplatsen. Man bör helst ha nått och utlöst spolningeninom några sekunder. Därför är det viktigt att vägen till spolanordningeninte blockeras. Anordningen bör vara placerad så att den skadade, utanatt kunna se och utan hjälp, själv snabbt kan hitta fram till den.

På arbetsplatser där det är svårt att ha en anordning som möjliggör till-räcklig spoltid placerad i omedelbar närhet kan man komplettera medögonspolflaskor. På t.ex. byggarbetsplatser och inom jordbruket, är ett al-ternativ att använda fickburna ögonspolflaskor och sedan ta sig till platssom tillåter en längre tids ögonspolning.

Val av anordning för ögonspolning

På marknaden finns en rad olika anordningar för ögonspolning. Det finnsallt från fasta ögonduschar som ansluts till dricksvattennätet och portabla

AFS 1999:7

18

ögonduschar med steril koksaltlösning för engångsbruk till ögonspolflas-kor för engångsbruk.

Vilken typ av anordning för ögonspolning man än väljer är det viktigt attden uppfyller vissa funktionskrav, som att den

a) är lätt att utlösa,b) helst ger fria händer till att hålla isär ögonlocken,c) ger en effektiv spolning under tillräckligt lång tid samtd) ger tempererad spolvätska vid lång spoltid.

a) Det är viktigt att spolanordningen lätt kan utlösas även av en skadad el-ler omtöcknad person eftersom spolningen måste påbörjas omedelbart.

b) Det är bra om anordningen är utformad så att spolningen fortsätter au-tomatiskt efter utlösningen. På så sätt är händerna fria för att hålla isärögonlocken. Om spolvätskan skall nå ett skadat öga, måste i allmänhetbåda händerna kunna användas till att hålla isär ögonlocken, eftersomsmärtan som regel utlöser kramp i muskulaturen runt ögat. Ibland kanhjälp behövas av en arbetskamrat. När det är fråga om ensamarbete kandärför automatiskt larm behöva utlösas när spolningen sätts igång.Ögonlocken kan bli hala (tvåliga) av alkali och därför svåra att hålla isär.Det går lättare med en bit papper eller tyg.

c) En fast anordning ansluten till dricksvattennätet är ofta det bästa valet,framförallt för att den möjliggör en lång spoltid med kontinuerligt flöde.En annan fördel är att man kan spola båda ögonen samtidigt.

Spolningen bör ske med mjuk vattenstråle så att inte ögat skadas. Tryck-reducering kan behövas. Vattenstrålen bör inte överskrida 250 mm. På in-dustrier etc. där vattentrycket varierar kraftigt under dagen kan bådetryck- och flödesreglage behövas för att undvika för hård vattenstråle.

d) Där långa spoltider behövs för att hindra skada, vilket är fallet efterstänk av ämnen som är frätande på ögonen, är det angeläget att spolningkan ske med tempererat vatten. Om enbart kallt vatten finns kan det blisvårt att uthärda en tillräckligt lång spoltid. Vattentemperaturen bör liggai intervallet 20 till 30

°

C. En tillförlitlig temperaturvakt är viktig för atthindra överhettning, p.g.a. tryckfall eller bortfall av kallvatten. Eftersombakterier, bl.a.

Pseudomonas

och

Legionella

, lätt tillväxer i stillaståendevarmt vatten är det särskilt viktigt att fast anordning med tempererat vat-ten spolas igenom dagligen. Cirkulerande varmvatten och korta ledningarminskar risken för bakterietillväxt.

En till dricksvattennätet fast ansluten anordning för ögonspolning medtempererat vatten eller likvärdig anordning bör alltid vara förstahandsva-let. Då för ögat frätande ämnen hanteras är det ytterst viktigt med en så-

AFS 1999:7

19

dan anordning, eftersom långvarig spolning i tempererat vatten krävs föratt hindra ögonskada. Om fast anordning för ögonspolning av olika skälinte kan väljas får ögonspolflaskor eller andra portabla anordningar er-sätta en fast installerad spolanordning.

I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om laboratoriearbete med kemika-lier ställs krav på fast ansluten anordning för ögonspolning med tempere-rat vatten.

Eftersom det oftast finns en risk för att få stänk i båda ögonen samtidigtoch även i ansiktet är det bra om spolanordningen har två spolmun-stycken alternativt en duschstråle som täcker båda ögonen samt ansiktet.

Som komplement till fast installerade spolanordningar kan portabla an-ordningar, som placeras i omedelbar närhet av varje arbetsplats medstänkrisk, användas. Dessa anordningar bör vara av engångstyp, ev. åter-laddbara, med steril koksaltlösning som spolvätska. De bör ge ett kon-stant flöde av spolvätska under 5 till 15 minuter.

Engångsspolflaskor med sterilt innehåll kan även användas vid transporttill sjukhus.

Spolanordning för flergångsbruk med stillastående vätska är i allmänhetolämplig, framför allt med tanke på tillväxt av bakterier och alger. Vilkentyp av spolanordning som än väljs så är det viktigt att alltid se till att spol-vätskan är av sådan kvalitet att den inte i sig kan orsaka eller förvärraskada.

Det är viktigt att spolanordningen väljs så att materialet tål miljön. Detgäller framför allt i korrosiv miljö. På utearbetsplatser kan frosttåliga an-ordningar för ögonspolning behövas.

Spolanordningen bör på lämpligt sätt markeras med skylt enligt Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om varselmärkning och varselsignalering påarbetsplatser. Om man använder ögonspolflaskor bör dessa finnas på be-stämd plats på arbetsstället, helst upphängda på väggen.

Det är viktigt att spolanordningar kontrolleras regelbundet så att de fung-erar när de behövs. Fast installerad anordning för ögonspolning spolasförslagsvis igenom i början av varje arbetsdag.

Det är bra om man på arbetsplatsen har rutiner för vem som skall kontrol-lera anordningarna och när. Skriftlig dokumentation över funktionskon-trollen bör förvaras tillgängliga för arbetstagarna och Yrkesinspektionen.Enklast görs detta genom att signera med datum och namn på ett vid an-ordningen uppsatt dokument.

AFS 1999:7

20

Ögonspolflaskor har som regel en begränsad hållbarhetstid. Innan dennatid har gått ut bör man se till att flaskorna byts ut. Det är därför viktigtmed rutiner för detta och att någon tilldelas ansvar för att bytet sker.

Till 10 § Nödduschar

Vissa ämnen kan tränga igenom huden och ge upphov till förgiftningar.Frätande ämnen kan på hud ge upphov till frätskador. Dessa påminner tillutseendet mycket om brännskador. Skadeverkan kan fortsätta även då ex-poneringen upphört på grund av att kemiska reaktioner fortgår mellan ke-mikalie och biologiskt material i kroppsvävnaden. Normalt ofarliga äm-nen som metaller, vatten och fett ger i upphettat tillstånd brännskador vidstänk. Hudsymptomen är rodnad, blåsbildning och senare, i svårare fall,nekroser (död vävnad). Exempel på ämnen som ger hudskador vid stänkoch översköljning ges i

bilaga 3.

Vid omhändertagande av person som fått frätande ämne över sig är detviktigt att de som ger första hjälpen är skyddade mot exponering.

Nödduschen bör vara placerad så att den är lätt tillgänglig, t.ex. vid ut-rymningsväg. Ibland kan man behöva ta hänsyn till brand- och gasriskervid placeringen. Det kan behövas flera nödduschar i lokalen beroende påantalet berörda personer och lokalens storlek.

För att kunna utlösa en nöddusch i krypande ställning och kanske utangripförmåga kan duschen t.ex. utlösas med kedjor varav en går ända nedtill golvet. Genom att fästa denna kedja vid väggen kan spolning utlösasutan griprörelse. Alternativt kan duschen utlösas med tryckplattor somplaceras på lagom höjd på väggen eller på golvet.

Nödduschens syfte är att snabbt släcka brand i kläder eller att snabbt av-lägsna farligt ämne från kroppen. Duschstrilen och vattenmängden börvara så stor att hela kroppen täcks av en stor mängd vatten inom någrasekunder. Alternativt kan duschen bestå av en ställning med ett flertalstrilar som täcker hela kroppen med vatten. Många företag marknadsförduschar som kan utföras efter kundens önskemål.

Ofta krävs en lång spoltid för att hindra vidare skada och för att lindrasmärta. Om nödduschen skall användas både till akut avspolning och ef-terföljande duschning bör man ha avlopp under duschen eftersom 30 mi-nuters spolning med ett flöde av 200 l/min ger mycket vatten.

Det är lättare att uthärda en längre tids duschning om vattnet är tempere-rat. Socialstyrelsen rekommenderar att avspolning sker med tempereratvatten (30–37

°

C) när den skadade exponerats för ämnen som är frätandepå huden eller som efter hudupptag medför förgiftningsrisk (SoS-rapport

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1999:7

21

1998:3 Kemiska olyckor och katastrofer. Medicinskt omhändertagande).För nöddusch med tempererat vatten behövs en tillförlitlig temperatur-vakt. I stället för att fortsätta avspolningen i nödduschen, efter att ha spo-lat av det farliga ämnet eller släckt brand i kläderna, kan den skadade flyt-tas till en vanlig hygiendusch där spolningen fortsätter med tempereratvatten tills sjukvårdskompetent personal anländer. Det är angeläget attförorenade kläder tas av så att spolningen blir effektiv. För att avlägsnavissa fettlösliga ämnen kan den skadade ibland behöva tvättas med tvåloch vatten.

Det är naturligtvis mycket viktigt att nödduschen tål och fungerar i denmiljö där den är placerad, t.ex. korrosiv eller kall miljö.

Med god vattenkvalitet menas normalt dricksvatten. Det är t.ex. olämpligtatt koppla duschen till s.k. industrivatten. I en nödsituation, där tillgång tillrent vatten saknas, är dock ”orent” vatten oftast bättre än inget vattenalls.

Där det endast finns risk för mindre stänk kan det räcka med tillgång tillhandfat. Eventuellt kan en handdusch kopplas till kranen. Där vatten intefinns att tillgå kan tankbil eller liknande och slang fungera som nöddusch.

Där nöddusch krävs behövs oftast även tillgång till ögonspolning. Kombi-nerade duschar finns på marknaden.

Det är viktigt att nödduschens läge markeras med skylt enligt Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om varselmärkning och varselsignalering påarbetsplatser.

Det är viktigt att nödduschar kontrolleras regelbundet så att de fungerarnär de behövs. Därför bör duscharna, framför allt i korrosiv miljö och omde ger tempererat vatten, spolas igenom minst en gång per månad. Omduschen är ansluten till tempererat vatten är det extra viktigt att ofta spolaigenom för att hindra tillväxt av bakterier.

Det är bra om man på arbetsplatsen har rutiner för vem som skall kontrol-lera duscharna och när detta skall ske. Skriftlig dokumentation över funk-tionskontrollen bör förvaras tillgängliga för arbetstagarna och Yrkesin-spektionen. Enklast görs detta genom att signera med datum och namnpå ett vid duschen uppsatt dokument.

P-A Ohlsson

AFS 1999:7

22

Bilaga 1

Exempel på situationer som kan utlösa krisreaktioner

* Arbetsolyckor och allvarliga tillbud

Vid arbetsolyckor är det inte endast den som drabbats direkt som kanvara i behov av krishjälp. Det är betydelsefullt att arbetskamrater i den di-rekta omgivningen och även andra arbetstagare som har en relation tillden drabbade ges möjlighet till stöd och hjälp.

* Våld och hot om våld

Att bli utsatt för fysiskt våld och skada mot den egna kroppen innebär i deflesta fall en traumatisk upplevelse. Lika traumatiskt kan ett hot vara, sär-skilt om hotet innebär hot till livet, t.ex. vid användande av vapen.

* Arbetskamraters död eller svåra sjukdomar

Att förlora en arbetskamrat genom olycksfall eller sjukdom kan innebäraen stark psykisk påfrestning för övriga arbetskamrater och leda till krisre-aktioner.

* Olyckor och katastrofer på och utanför arbetsplatsen

Även om det akuta omhändertagandet vid katastrofer och storolyckor or-ganiseras och genomförs av samhället (se t.ex. Allmänna råd från Social-styrelsen 1991:2, reviderad 1996) bör det kompletteras med insatser på ar-betsplatsen för omhändertagande av arbetstagare som drabbats.

* Yrkesspecifika plötsliga och/eller extrema påfrestningar

Det finns yrken där arbetet i sig innebär en stark psykisk påfrestning där-för att arbetstagaren har till uppgift att vårda och ta hand om svårt sjukamänniskor, särskilt barn, samt människor som skadats eller omkommit.Att hjälpa människor i nöd och ta hand om anhöriga till skadade ellerdrabbade är arbetsförhållanden som är psykiskt belastande.

Yrkesgrupper som har sådana arbetsuppgifter är t.ex. sjukvårds-, rädd-nings- och polispersonal. Arbetsuppgifter av denna karaktär förekommeräven bland präster och anställda inom socialtjänsten m.fl. För dessa yr-keskategorier finns ofta en beredskap och former för att hantera påfrest-ningarna, t.ex. stöd och handledning. Extrema påfrestningar kan, trots

AFS 1999:7

23

detta, leda till en sådan psykisk belastning att även personal med kunskapoch erfarenhet kan drabbas av krisreaktioner.

*Andra förhållanden i arbetet som kan innebära stark psykisk påfrestning

Utan att kunna hänföras till en akut situation eller en specifik händelsekan reaktionerna hos den som allvarligt kränks ha samma karaktär somde reaktioner som kan följa på en akut krissituation. Detta kan gälla ävensvåra konflikter i arbetet. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om åtgär-der mot kränkande särbehandling i arbetslivet beskrivs bl.a. arbetsgiva-rens skyldighet att ha rutiner för att den som utsatts för kränkande särbe-handling snabbt skall få hjälp och stöd.

Förändringar i arbete och arbetsförhållanden innebär ofta en påfrestning.Ständigt återkommande förändringar och förändringar som uppfattassom avgörande ingrepp i livssituationen kan utlösa kristillstånd.

Att förlora arbetet innebär stora omvälvningar i en människas liv och detär inte ovanligt att uppsägningar eller varsel utlöser krisreaktioner. Stu-dier ger vid handen att en del människor kan reagera lika allvarligt på attbli friställda som på en nära anhörigs död.

AFS 1999:7

24

Bilaga 2

Exempel på vad rutiner vid olyckor och akuta krissituationer kan omfattaI syfte att kunna ge ett gott omhändertagande och minimera akut ochframtida ohälsa är det viktigt att det finns en planering och tydliga rutinerför vad som bör göras och vem som har att göra det. Dessa bör beskrivauppgiftsfördelning och hur var och en skall handla vid inträffade kriser.Det kan röra sig om att

– ta sig an skadade eller drabbade,– alarmera ambulans och polis,– ge första hjälpen,– följa med till sjukhus eller hem,– ta hand om dem som varit vittne till eller nära händelsen,– ta kontakt med anhöriga,– informera arbetskamrater,– fatta beslut om ”specialistinsatser” ,– samla arbetstagarna och– ta sig an eventuella kontakter med massmedia.

Det är viktigt att alla i organisationen känner till vem som gör vad och vadsom förväntas av var och en.

Rutinerna bör även innefatta vilken överenskommelse som gjorts om detsom ovan beskrivs som ”specialistinsatser” dvs. hjälpinsatser från före-tagshälsovården eller annan organisation när det finns behov av mer om-fattande kompetens, t.ex. vid s.k. psykologisk debriefing (en metod somanvänds av professionella ledare i syfte att reducera stress och mildrachockupplevelser vid allvarliga händelser). I en sådan överenskommelsebör ingå att hjälpinsatserna utlöses utan diskussioner huruvida det ärnödvändigt eller ”om man klarar sig själv”. I det akuta skedet går det säl-lan att göra en sådan bedömning och det är viktigt att det finns klara ruti-ner för hur insatserna påbörjas.

En rutin för omhändertagande av människor i kris bör även omfatta åtgär-der för att följa upp och uppmärksamma om psykiska symptom som äratt hänföra till händelsen utvecklas hos den drabbade.

AFS 1999:7

25

Bilaga 3

Ögon- och hudskadorFrätande ämnen

Frätande ämnen och beredningar är sådana som vid hud- och ögonkon-takt kan förstöra levande vävnad. Hit hör normalt alkalier med pH över11,5 och syror med pH under 2. Även andra egenskaper än pH kan geupphov till allvarlig skada som är att jämställa med frätskada. Sådanaegenskaper kan finnas hos vissa oxiderande ämnen (t.ex. vissa kromater,peroxider), vävnadsfixerande ämnen (t.ex. fenol, formaldehyd), alkyle-rande ämnen (t.ex. vissa cytostatika) och ytspänningsnedsättande ämnen(t.ex. kvartära ammoniumföreningar). Hit hör även fluorvätesyra i ut-spädd lösning och långkedjade aminer, s.k. fettaminer.

En kemikalies frätande egenskaper påverkas ofta av koncentrationen menden koncentration som innebär risk för skada skiljer mellan olika ämnen.T.ex. är saltsyra frätande i koncentrationer över 25% och natriumhydroxidär frätande även i 2%-ig lösning. Läs alltid varuinformationsbladet för attfå reda på om ämnet är frätande på öga eller hud.

Hälsofarliga ämnens och beredningars faroklasser

R 35 Starkt frätandeR 34 FrätandeR 41 Risk för allvarlig ögonskadaR 38 Irriterar hudenR 36 Irriterar ögonenR 37 Irriterar andningsorganenR 313 Uttorkande på huden

Ämnen med faroklasserna R 35, 34 och 41 kräver lång spoltid vid ögon-stänk och översköljning.

Exempel på ämnen som kan ge ögonskador

Syror

Syror kan ge stark sveda och risk för frätsår och ärrbildning med synned-sättning som följd. Syra påverkar hornhinnans äggviteämnen som koagu-lerar. Detta koagel kan fungera som en skyddsbarriär som fördröjer ska-dor på djupet men medför ofta synnedsättning. Vissa organiska syrorsom myrsyra kan dock penetrera på djupet. Det är därför viktigt att mangenast sköljer bort syran ur ögat.

AFS 1999:7

26

Exempel på frätande syror: saltsyra, svavelsyra, salpetersyra, fosforsyra,sulfaminsyra, ättiksyra, mjölksyra, triklorättiksyra, fluorvätesyra, krom-syra, myrsyra och oxalsyra.

Alkaliska ämnen

Alkaliska ämnen (baser) kan vid ögonstänk ge frätsår och risk för perfora-tion med förlust av synförmågan som följd. Alkaliska ämnen binder sigsnabbt till ögats slemhinna där de har en förmåga att spjälka fetter ochäggviteämnen och därför kan fortsätta att skada ögat även sedan mansköljt bort överskott av ämnet från ögats yta. Det är därför ytterst viktigtatt man börjar spolning direkt efter ögonstänket (det gäller sekunder!)och att man fortsätter under en lång tid. När man fått alkali i ögat måsteman – efter spolning – omedelbart till sjukhus eller läkare för vidare be-handling och undersökning.

Cementdamm kan vara irriterande eller frätande i ögat beroende på desspH. Cement som är alkaliskt som pulver eller i blandning kan framkallasamma ögonskador som övriga alkali om man får det i ögat. Samma ruti-ner som för alkalistänk i ögat gäller men här är det extra viktigt att manspolar under ögonlocken så att inga partiklar dröjer sig kvar där. Det ärdärför angeläget att använda ögonskydd i samband med murnings- ochcementarbete.

Exempel på frätande alkaliska ämnen : kaliumhydroxid (lut), natriumhy-droxid (lut, natronlut, kaustik soda), kalciumoxid (kalk), kalciumhydroxid(släckt kalk), hypoklorit, ammoniak samt cement och murbruk.

Det finns ämnen som trots att de inte är alkaliska ger samma typ av skadavid ögonstänk. T.ex. långkedjade aminer, s.k. fettaminer, beter sig som al-kali vid stänk i ögat eller på hud. Stänk av dessa ämnen behandlas somom de vore alkaliska.

Exempel på ämnen som behandlas som alkali vid stänk : vissa peroxideroch lågmolekylära fosfater, aminer, metasilikat, zinkklorid, fluorvätesyra,fenol (karbolsyra), kromtrioxid och kresoler.

Irriterande ämnen

Exempel på ämnen som kan irritera ögat : organiska lösningsmedel, tensi-der, tvättmedel och vissa växtsafter (t.ex. från Euphorbia-arter). Av varu-informationsbladet skall framgå om ett ämne är irriterande på ögat.

AFS 1999:7

27

Mekaniska skador

Mekaniska skador kan uppstå om man får främmande föremål i ögat sommineraldamm, spån eller grus. Spola genast för att få bort det främ-mande föremålet. Sök läkare om någon partikel har fastnat i ögat eller omsmärta eller irritation kvarstår. Metallspån och andra fasta partiklar i ögatkan ge sveda och ärrbildning med viss synnedsättning som följd. Risk förperforation, som riskerar synen, finns om sådana fasta partiklar når ögatmed stor kraft.

Exempel på ämnen som är frätande eller på annat sätt skadliga för huden

Syror

Syror på huden koagulerar hudäggvitan och bildar en barriär som delvishindrar ytterligare penetration av syran. Skadorna blir inte lika omfat-tande som för alkaliska ämnen men undantag finns. Fluorvätesyra, somär en av de mest frätande oorganiska syrorna, ger en intensiv smärta videxponering. Eftersom syran penetrerar djupt, blir skadan ofta mycket om-fattande och betydligt större än vad den tycks vara från början. Liknandefrätskador kan uppkomma av fluorider som även kan ge blödningar i hu-den.

Alkaliska ämnen

Alkaliska ämnen ger även på hud allvarligare skador än syror. De ger upp-hov till en spjälkning av fett och proteiner vilket medför att de kan fort-sätta att penetrera så länge det finns alkali kvar på och i huden. Alkaliska-dor ger oftast starka smärtor och skadorna läker långsamt.

Heta ämnen och vätskor

Heta ämnen och vätskor är skadliga på grund av sin temperatur. Hetavätskor, t.ex. metallsmältor och heta oljor, kräver särskild försiktighet.

Ämnen som lätt kan upptas genom huden

Ämnen som lätt kan upptas genom huden och därmed ge skada är i Arbe-tarskyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniska gränsvärden markerademed H. Förutom dessa ämnen hör även vissa bekämpningsmedel tilldenna grupp av ämnen.

AFS 1999:7

28

Lokalbedövning

Vid svår smärta efter stänk i ögat kan lokalbedövning lindra smärtan ochunderlätta effektiv ögonspolning. Preparat för lokalbedövning av ögat ärnormalt receptbelagda.

Exempel på antidoter (motgifter)

En antidot är ett motgift som upphäver det skadliga ämnets giftighet, t.ex.genom att neutralisera det. Det kan röra sig om spolvätskor eller gelersom används före respektive efter avspolning med vatten. Detta gällerbåde för stänk i ögon och på hud. Kontakt bör tas med företagshälsovårdeller sjukhus för att lägga upp rutiner för antidotbehandling. Alternativtgörs denna behandling först på sjukhuset (här kan avståndet ha viss bety-delse).

För närvarande finns antidoter mot bl.a. fluorvätesyra och fluorider (kal-ciumglukonat-lösning/gel, Hexafluorine®), fenol (makrogol), fettaminer(0,5% ättiksyralösning ) och gul (vit) fosfor (kaliumpermanganat). Ett fler-tal specifika antidoter finns utvecklade, t.ex. mot förgiftning med tungme-taller, cyanider, warfarin (råttgift), paracetamol, bensodiazepiner, opiater,kolinesterashämmare (bekämpningmedel mot insekter) m.fl. Gemensamtför dessa antidoter är att de utgör receptbelagda läkemedel och ordinerasav läkare. Företagshälsovård eller annan medicinsk expertis bör därföralltid kontaktas innan hantering påbörjas av ämnen som kan aktualiseraspecifik antidotbehandling vid förgiftning.

Mer information om antidoter vid ögonstänk, hudexponering, inandningoch förtäring finns i kapitlet Förgiftningar – behandlingsanvisningar i Lä-kemedelsboken som ges ut av Apoteksbolaget AB.

AFS 1999:7

29

Andra aktuella reglerLagar och förordningar


Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS)

Arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1)Blybatterier för drivning av fordon (AFS 1988:4)Byggnads- och anläggningsarbete (AFS 1999:3)Ensamarbete (AFS 1982:3)Farliga ämnen (AFS 1994:2)Internkontroll av arbetsmiljön (AFS 1996:6)Kontaktlinser i arbetslivet (AFS 1985:8)Kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17)Laboratoriearbete med kemikalier (AFS 1997:10)Larm och utrymning (AFS 1993:56)Personalutrymmen (AFS 1997:6)Smältning och gjutning av metall (AFS 1997:5)Varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser (AFS 1997:11)Våld och hot i arbetsmiljön (AFS 1993:2)

Kemikaliesinspektionens författningssamling

Klassificering och märkning av kemiska produkter (KIFS 1994:12)Kemiska produkter och biotekniska organismer (KIFS 1998:8)

Övriga skrifter

”I nödfall – före under efter” utgiven av SAN 1997Kemiska olyckor och katastrofer. Medicinskt omhändertagande. 1998:3. Rapportfrån Socialstyrelsen.Psykiskt och socialt omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer. All-männa råd från Socialstyrelsen (1991:2).


KEMISKA ARBETSMILJÖRISKER

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

ISBN 91-7930-358-7ISSN 0348-2138

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00E-post: [email protected]

YRKESINSPEKTIONEN

BESTÄLLNINGSADRESS

Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från:Publikationsservice, Box 1300, 171 25 SOLNATel 08-730 97 00 – Telefax 08-735 85 55

Falu distrikt

(Dalarnas och Gävleborgs län)Gruvgatan 2, Box 153,791 24 Falun.Tel 023-457 00Telefax 023-222 69e-post:[email protected]

Göteborgs distrikt

(Västra Götalandsoch Hallands län)Rosenlundsgatan 8, Box 2555,403 17 Göteborg.Tel 031-10 89 00Telefax 031-10 89 09e-post:[email protected]

Härnösands distrikt

(Västernorrlands ochJämtlands län)Storgatan 2, Box 1090,871 29 Härnösand.Tel 0611-885 00,Telefax 0611-184 10e-post:[email protected]

Linköpings distrikt

(Östergötlands ochSödermanlands län)Kungsgatan 39 A, Box 438,581 04 Linköping.Tel 013-37 08 00Telefax 013-10 44 20e-post:[email protected]

Luleå distrikt

(Norrbottens län)Köpmangatan 40 A,972 33 Luleå.Tel 0920-24 22 60Telefax 0920-24 22 99e-post:[email protected]

Malmö distrikt

(Skåne län)Baltzarsgatan 22, Box 4080,203 11 Malmö.Tel 040-24 98 00Telefax 040-12 64 07e-post:[email protected]

Stockholms distrikt

(Stockholms, Uppsalaoch Gotlands län)Englundavägen 5, Box 1259,171 24 Solna.Tel 08-475 01 00Telefax 08-764 49 72e-post:[email protected]

Umeå distrikt

(Västerbottens län)Riddaregatan 8,903 36 Umeå.Tel 090-17 07 00Telefax 090-77 40 19e-post:[email protected]

Växjö distrikt

(Kronobergs, Blekinge,Jönköpings och Kalmar län)Västra Esplanaden 9 A,352 31 Växjö.Tel 0470-74 80 00Telefax 0470-74 80 48e-post:[email protected]

Örebro distrikt

(Örebro, Värmlandsoch Västmanlands län)Idrottsvägen 37, Box 1622,701 16 Örebro.Tel 019-21 95 00Telefax 019-26 09 39e-post:[email protected]

Utgivare: Göran Lindh

Elanders Gotab 32463, Stockholm 2000

Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ur-sprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens författningarhänvisas till styrelsens katalog, ADI 100.

AFS 2000:4

3


Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Rapportering av ohälsa, olycksfall och tillbud . . . . . . . . . . . . . . . . . 7Planering av arbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7Instruktioner och rutiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Risker vid hudkontakt, ögonstänk och förtäring . . . . . . . . . . . . . . . . 8Förvaring och förpackningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Information, märkning och skyltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Arbete i slutna utrymmen – skriftligt arbetstillstånd . . . . . . . . . . . . 10Brand-, explosions- och reaktionsrisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Radioaktivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Olyckor och nödsituationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Särskilda föreskrifter för hälsofarliga eller brandfarliga kemiskaprodukter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Förteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Skriftlig risk- och skyddsinformation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Märkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Ikraftträdande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Bilaga 1 De riskfraser som enligt 40 § skall finnas i märkningen

som komplettering till den kemiska produktens namnoch farosymbol med farobeteckning, när de är till-lämpliga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker

Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Kommentarer till vissa paragrafer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21Rapportering av ohälsa, olycksfall och tillbud . . . . . . . . . . . . . . . . . 29Planering av arbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29Instruktioner och rutiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31Risker vid hudkontakt, ögonstänk och förtäring . . . . . . . . . . . . . . . . 35Förvaring och förpackningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

4

Information, märkning och skyltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Arbete i slutna utrymmen – skriftligt arbetstillstånd . . . . . . . . . . . . 42Brand-, explosions- och reaktionsrisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44Radioaktivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47Olyckor och nödsituationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47Särskilda föreskrifter för hälsofarliga eller brandfarliga kemiskaprodukter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49

Förteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51Skriftlig risk- och skyddsinformation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52Märkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53Övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55

Bilaga 2 Klassificering och märkning vid utsläppande påmarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56


. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

5

AFS 2000:4

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifterom kemiska arbetsmiljörisker

Beslutade den 23 mars 2000

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförord-ningen (SFS 1977:1166) följande föreskrifter.

1)


1 §

Dessa föreskrifter gäller åtgärder för att förebygga att farliga ke-miska ämnen som förekommer i en verksamhet medför ohälsa ellerolycksfall.

I 35–42 §§ finns särskilda föreskrifter för hälsofarliga produkter ochbrandfarliga varor.

2 §

Med arbetsgivare jämställs i dessa föreskrifter – den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksam-

het, – den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkes-

mässig verksamhet utan anställd samt – de som för gemensam räkning driver sådan verksamhet.

Med arbetstagare jämställs de som har hyrts in för att utföra arbete iverksamheten.

Definitioner

3 §

Med kemiskt ämne avses i dessa föreskrifter varje grundämne ochvarje kemisk förening, ensamma eller i blandning, naturligt förekom-mande eller tillverkade, avsiktligt eller oavsiktligt förekommande.

Med farligt kemiskt ämne avses ett kemiskt ämne som kan medföra riskför ohälsa eller olycksfall genom– sina toxikologiska egenskaper,– sin temperatur,– sin radioaktivitet,

1)

Jfr rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsaoch säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (EGT L131, 5.5.98, s.11, Celex 398L0024)

Utkom från trycketden 28 juni 2000

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

6

– undanträngande av luftens syre eller– att det ökar risken för brand, explosion eller annan farlig kemisk reak-

tion.

Med hantering avses tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning,förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, kon-vertering och liknande förfaranden.

Riskbedömning

4 §

Arbetsgivaren skall identifiera de farliga kemiska ämnen som före-kommer eller kan väntas förekomma i verksamheten. Om ett eller flerasådana ämnen förekommer eller kan väntas förekomma skall riskerna föratt dessa kan orsaka ohälsa eller olycksfall bedömas. Riskbedömningenskall beakta:– De farliga egenskaperna hos de identifierade farliga kemiska ämnena

var för sig och tillsammans.– Den information om farliga egenskaper och nödvändiga åtgärder till

skydd för hälsa och säkerhet som skall tillhandahållas av leverantören.– Hanteringssätt, arbetsutrustning, mängd, tryck och temperatur, de

förebyggande åtgärder som är vidtagna vid hanteringen samt övrigaförutsättningar i den verksamhet där de farliga kemiska ämnena före-kommer.

– Exponeringen för de farliga kemiska ämnena; dess art, nivå och varak-tighet.

– Rapporter från verksamheten om besvär, ohälsa eller olycksfall somhar satts i samband med förekommande kemiska ämnen.

– Slutsatser som kan dras av utförd hälsokontroll.

Riskbedömningen skall uppdateras vid förändring av verksamheten samtdå ny information framkommer som påverkar riskbilden.

5 §

Med en riskbedömning som underlag skall arbetsgivaren fatta beslutom produktval och val av arbetsmetod, arbetsutrustning och plats samtplanera verksamheten i övrigt så att riskerna motverkas. Hänsyn skall tasäven till andra risker för ohälsa eller olycksfall än kemiska.

Riskbedömningen skall ligga till grund för arbetsgivarens beslut om vilkariskreducerande åtgärder som skall vidtas och om vilka hanterings- ochskyddsinstruktioner som skall ges samt visa vilken beredskap och vilkarutiner för första hjälpen som behövs.

Ny verksamhet får inte påbörjas förrän en riskbedömning är utförd ochnödvändiga åtgärder vidtagits.

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

7

6 §

Resultatet av riskbedömningen och besluten om riskreducerande åt-gärder ska dokumenteras på lämpligt sätt med hänsyn till hur allvarligariskerna är.

Om riskerna enligt en översiktlig riskbedömning är små, och inga sär-skilda skyddsåtgärder har bedömts behövas i den aktuella hanteringen,får dokumentationen inskränkas till följande uppgifter: – Att en riskbedömning har utförts.– Vilka hanteringar som bedömts.– Att en mer detaljerad riskbedömning anses onödig.– Vilka som deltagit i bedömningen.

Dokumentation, enligt första och andra stycket, skall hållas aktuell, date-ras och undertecknas av arbetsgivaren. Berörda arbetstagare skall hållasinformerade om och ha tillgång till dokumentationen.

Rapportering av ohälsa, olycksfall och tillbud

7 §

Arbetstagare skall snarast till arbetsledningen rapportera ohälsa el-ler olycksfall som kan sättas i samband med ett förekommande kemisktämne. Även tillbud skall rapporteras.

Planering av arbetet

8 §

Arbete med farliga kemiska ämnen skall planeras och bedrivas så attexponeringen och antalet exponerade minimeras. Tidpunkt och plats förhantering där farliga kemiska ämnen förekommer skall väljas så att ävende som inte är direkt berörda av arbetet skyddas mot risker med ämnena.

9 §

Mängden kemiska ämnen på arbetsplatsen skall begränsas till denmängd som behövs för arbetets genomförande i den mån som dettaminskar risken i arbetet.

10 §

Risker som identifierats skall elimineras eller reduceras till en god-tagbar nivå med tillämpning av följande principer i nämnd ordning:

1. Farliga kemiska ämnen byts ut mot ämnen som i avsedd hanteringmedför mindre risk för hälsa och säkerhet.

2. Arbetsmetoder, processer och tekniska anordningar väljs och utformasså att risken i hanteringen reduceras.

3. Skyddsåtgärder vidtas vid riskkällan så att ingen utsätts för de riskersom är förknippade med hanteringen.

AFS 2000:4

8

4. Arbetet förläggs till särskild tid eller plats. Endast personal som be-hövs för detta arbete är närvarande.

5. Personlig skyddsutrustning används.

Instruktioner och rutiner

11 §

De hanterings- och skyddsinstruktioner som behövs skall lämnastill arbetstagarna på för dessa förståeligt språk. Instruktionerna skall varaanpassade till den aktuella hanteringen på arbetsplatsen. Vid behov skallinstruktionerna vara skriftliga och finnas tillgängliga på arbetsplatsen.

12 §

Där farliga kemiska ämnen hanteras eller bildas skall rutiner finnassom innebär att – lämpliga arbetsmetoder används, – utrustning underhålls, – lokaler städas och – god ordning upprätthålls.

13 §

Ett utspillt farligt kemiskt ämne som kan medföra ohälsa ellerolycksfall skall snarast samlas upp.

14 §

Hanteringen av avfall som utgör ett farligt kemiskt ämne skall pla-neras så att det kan omhändertas säkert med hänsyn till de risker som av-fallet kan medföra.

Den som omhändertar avfall skall få de uppgifter om sammansättningoch risker som behövs för en säker hantering.

Risker vid hudkontakt, ögonstänk och förtäring

15 §

Där det finns risk för hudkontakt, stänk eller översköljning av ettämne som kan orsaka skada vid kontakt med hud eller ögon skall en an-ordning finnas som kan skölja bort ämnet innan skadan blir allvarlig.

16 §

Den som hanterar eller på annat sätt kan komma i kontakt med ettfarligt kemiskt ämne så att risk för ohälsa kan uppkomma, skall iaktta godpersonlig hygien.

Hud som förorenats av ett kemiskt ämne skall snarast rengöras om detfinns risk för hudskada eller annan ohälsa.

17 §

Arbetskläder och skyddskläder som kan orsaka ohälsa eller olycks-fall därför att de förorenats med ett farligt kemiskt ämne skall snarast by-tas. Spridning av farliga kemiska ämnen via kläder skall undvikas.

AFS 2000:4

9

Arbetskläder och skyddskläder skall förvaras så att spridning av farligakemiska ämnen förebyggs.

18 §

Mat eller dryck får inte tillredas, förtäras eller förvaras, tobaksvarorfår inte användas och kosmetika får inte appliceras där ett farligt kemisktämne förekommer, om detta kan medföra risk för ohälsa.

Förvaring och förpackningar

19 §

Farliga kemiska ämnen skall förvaras så att hälso- och olycksfalls-risker undviks.

Ämnen som tillsammans kan ge upphov till ökade risker skall förvaras åt-skilda.

20 §

Ämnen som vid förvaring kan ge upphov till luftförorening sommedför risk för ohälsa eller olycksfall, skall så långt möjligt förvaras i så-dan sluten förpackning eller behållare att uppkomst av luftföroreninghindras.

Risk för skada genom hudkontakt skall förebyggas genom att förpack-ningar och behållare hålls rena utvändigt.

21 §

Förpackningar och behållare för ett farligt kemiskt ämne skall varagjorda av sådant material och ha sådan form och hållfasthet att risk förohälsa eller olycksfall på grund av deras innehåll av kemiskt ämne före-byggs. Behållare skall ha säkerhetsutrustning när det behövs.

22 §

Farliga kemiska ämnen får inte förvaras i sådana förpackningar el-ler behållare som kan medföra att ämnena föranleder ohälsa eller olycks-fall på grund av förväxling.

Information, märkning och skyltning

23 §

Arbetsgivaren skall informera berörda arbetstagare om hälso- ocholycksfallsriskerna med farliga kemiska ämnen som förekommer på ar-betsstället samt om hur dessa risker undviks. Information skall även läm-nas om hygieniska gränsvärden för förekommande ämnen och om andraföreskrifter som gäller för arbetet, samt om de rutiner som finns för deninterna kemikaliekontrollen. Arbetsgivaren ska förvissa sig om att be-rörda arbetstagare förstått informationen.

24 §

Förpackningar, behållare och rörledningar som innehåller ett farligtkemiskt ämne skall vara märkta med de uppgifter som behövs för att

AFS 2000:4

10

innehållet och de risker som är förknippade med detta klart skall kunnaidentifieras.

25 §

Skyltar med varselmärkning skall sättas upp i den utsträckning sombehövs för att förebygga att kemiska ämnen föranleder ohälsa ellerolycksfall.

Arbete i slutna utrymmen – skriftligt arbetstillstånd

26 §

Arbetstagare måste i följande fall ha ett skriftligt arbetstillstånd föratt få arbeta i en tank, en cistern eller ett liknande helt eller delvis slutetutrymme:– När en brandfarlig vätska som tillhör klass 1 eller 2 enligt Spräng-

ämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1998:3) om klassificering avbrandfarliga gaser och vätskor används i utrymmet eller förekommerdär på annat sätt.

– När något annat farligt kemiskt ämne som kan orsaka akuta risker an-vänds i utrymmet eller förekommer där på annat sätt.

Arbetstillstånd utfärdas av arbetsgivaren eller av en av denne utsedd per-son. Ett arbetstillstånd skall innehålla de villkor och instruktioner somkrävs för en säker hantering.

27 §

Sådant arbete som avses i 26 § får inte utföras som ensamarbete.På ett gemensamt arbetsställe får det påbörjas först sedan uppgifter läm-nats till det företag eller den arbetsgivare som har samordningsansvaretom de villkor för arbetet som finns angivna i arbetstillståndet och somberör arbetsstället samt om de risker som kan uppstå för dem som arbe-tar i andra företag eller motsvarande.

Brand- explosions- och reaktionsrisker

28 §

Risk för brand och explosion skall förebyggas genom följande åt-gärder i angiven ordning:

1. Sådan hantering av kemiska ämnen undviks som kan medföra att an-tändningsbara halter av ämnena i luft bildas.

2. Antändningskällor undviks där de kan ge upphov till brand eller explo-sion.

3. Arbetslokaler och tekniska anordningar väljs så att en brand eller ex-plosion medför minsta möjliga personskaderisk.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

11

Mer detaljerade bestämmelser om hantering av brandfarliga och explo-siva varor finns i lagen och förordningen om brandfarliga och explosivavaror samt i Sprängämnesinspektionens författningssamling.

29 §

Situationer som kan ge upphov till farliga kemiska reaktioner ellerbildning av oönskade farliga kemiska ämnen skall undvikas.

30 §

Kemiskt instabila ämnen skall hanteras så att situationer som ökarrisken för okontrollerad sönderdelning eller polymerisation undviks.

Stabiliseringsmedel skall användas där det är möjligt med hänsyn till an-vändningen av ämnet. Halten stabiliseringsmedel skall kontrolleras regel-bundet.

Behållare skall hållas fri från rost, andra beläggningar eller föroreningarsom kan katalysera reaktionen i behållaren.

Radioaktivitet

31 §

Radioaktivt ämne skall hanteras så att betryggande skydd erhållsmot såväl intag och upptag av ämnet som mot yttre bestrålning.

Olyckor och nödsituationer

32 §

Rutiner skall finnas för åtgärder som skall skydda de arbetande vidolyckor, tillbud eller nödsituationer som har samband med förekom-mande farliga kemiska ämnen. Övningar skall genomföras i den omfatt-ning som behövs för att rutinerna skall följas då en olycka, ett tillbud elleren nödsituation uppstår.

33 §

Lämplig utrustning för brandsläckning och livräddning skall finnastillgänglig vid verksamhet där det förekommer ett ämne som kan föran-leda brand eller explosion. Detsamma gäller vid verksamhet där det före-kommer ett ämne, som vid brand kan utveckla farlig mängd gas elleraerosol.

34 §

Om kemiska ämnen förekommer på ett sådant sätt att – det ökar risken för ett snabbt brandförlopp, – det vid brand kan inträffa explosion eller utveckling av giftig gas eller– utströmning av gas kan medföra omedelbar faraskall det finnas en skriftlig åtgärdsplan för utrymning.

I planen skall följande anges:

1. Vilka de särskilda riskerna är och var de finns.

2. Vilken skyddsutrustning som behövs och var den finns.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

12

3. Var utrustning för första hjälpen finns.

4. Vart man skall bege sig vid utrymning och vilka andra åtgärder somskall vidtas vid brand eller gasutströmning.

5. Hur man skall bete sig i ett område där den farliga gasen strömmar ut.

6. Vilka arbetsuppgifter särskilt utsedda personer har vid utrymnings-och räddningsinsatser.

Särskilda föreskrifter för hälsofarliga eller brandfarliga kemiska produkter

35 §

Föreskrifterna i 38–42 §§ gäller följande farliga kemiska ämnen.

1. Hälsofarliga kemiska produkter:– Kemiska produkter som enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter

(KIFS 1994:12) om klassificering och märkning av kemiska produkterär hälsofarliga.

– Kemiska bekämpningsmedel, för vilka godkännande krävs enligt för-ordningen (SFS 1998:947) om bekämpningsmedel.

2. Brandfarliga kemiska produkter:– Kemiska produkter som utgör brandfarliga varor enligt 5 § förord-

ningen (SFS 1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.

36 §

Föreskrifterna i 38–42 §§ gäller inte ämnen enligt 35 § när de1. hanteras i så liten mängd att ohälsa eller olycksfall inte rimligen kan

uppkomma,2. används för motordrift eller uppvärmning eller förvaras för sådan an-

vändning,3. transporteras,4. utgör del av teknisk anordning,5. vid saluförandet endast hanteras i slutna förpackningar och riskbe-

dömningen, enligt 4 §, visat att ohälsa eller olycksfall inte rimligen kanuppkomma,

6. utgör avfall,7. laboratoriemässigt framställts eller direktimporterats för eget bruk i li-

ten skala på laboratorium eller8. utgör analysprov.

37 §

För dem som ensamma eller för gemensam räkning driver yrkes-mässig verksamhet utan anställd gäller föreskrifterna i 38-42 §§ endastom någon annan person stadigvarande arbetar yrkesmässigt på sammaarbetsställe och endast beträffande farligt kemiskt ämne som denne ris-kerar att komma i kontakt med.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

13

Förteckning

38 §

På ett arbetsställe skall finnas en eller flera förteckningar som till-sammans ger information om vilka hälsofarliga och brandfarliga kemiskaprodukter som hanteras där samt om deras farlighet. I förteckningarnaskall produkternas namn anges i systematisk ordning. Produkter somhanteras endast tillfälligt behöver inte föras in i någon förteckning.

Förteckningarna skall hållas aktuella och innehålla uppgift om datum försenaste ändring.

Förteckningarna skall hållas lätt tillgängliga för arbetstagare som arbetarmed eller på annat sätt kan komma i kontakt med någon av de kemiskaprodukterna.

Skriftlig risk- och skyddsinformation

39 §

En hälsofarlig eller brandfarlig kemisk produkt får inte användasförrän– ett aktuellt exemplar av det varuinformationsblad, som en leverantör

av en hälsofarlig eller brandfarlig kemisk produkt är skyldig att lämna,finns tillgängligt för berörda arbetstagare eller,

– för de fall där det inte finns något aktuellt varuinformationsblad, denskriftliga risk- och skyddsinformation om produkten som behövs finnstillgänglig på annat sätt.

Märkning

40 §

Förpackningar, behållare och rörledningar som innehåller en hälso-farlig eller brandfarlig kemisk produkt skall, när den används eller lager-hålls i anslutning till användning vara märkta med – produktens namn,– de farosymboler och farobeteckningar som enligt gällande föreskrifter

från Kemikalieinspektionen och Sprängämnesinspektionen skall finnasi märkningen när ämnet släpps ut på marknaden respektive vid yrkes-mässig överlåtelse eller saluförande av produkten och

– den eller de riskfraser i bilaga 1 som produkten skall tilldelas enligtsamma föreskrifter.

För bekämpningsmedel skall även ordet ”Bekämpningsmedel” samt be-hörighetsklass enligt Kemikalieinspektionens godkännande anges.

Rörledningar som innehåller brandfarlig kemisk produkt behöver dockinte märkas med farobeteckning eller riskfraser som avser brandfarligaegenskaper.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

14

Märkningen får begränsas till enbart produktens namn eller helt uteläm-nas om andra åtgärder vidtas som säkerställer att detta inte innebär ökadrisk för ohälsa eller olycksfall.

Övrigt

41 §

Samma namn på en hälso- eller brandfarlig kemisk produkt skallanvändas i förteckningar, märkning och annan risk- och skyddsinforma-tion.

42 §

Förteckningar, märkning och annan skriftlig risk- och skyddsinfor-mation skall vara skrivna på svenska språket, överskådliga, lättlästa ochtydliga. Skriftlig risk- och skyddsinformation får dock vara skriven påfrämmande språk om den kan förstås av berörda arbetstagare. De ke-miska produkternas namn behöver inte anges på svenska.

Ikraftträdande

Dessa föreskrifter träder i kraft 1 januari 2001.

Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om farliga äm-nen (AFS 1994:2) och om organiska lösningsmedel (AFS 1990:14).

KENTH PETTERSSON

Magnus Blomqvist Göran Lindh

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

15

Bilaga 1

De riskfraser som enligt 40 § skall finnas i märkningen, som komplettering till den kemiska produktens namn och farosymbol med farobeteckning, när de är tillämpliga

Riskfras Alternativ lydelse

R 10 Brandfarligt Brandfarligt

R 35 Starkt frätande Starkt frätande

R 42 Kan ge allergi vid inandning Kan ge allergi

R 43 Kan ge allergi vid hudkontakt Kan ge allergi

R 45 Kan ge cancer Kan ge cancer

R 46 Kan ge ärftliga genetiska skador Kan skada arvsmassan

R 49 Kan ge cancer vid inandning Kan ge cancer

R 60 Kan ge nedsatt fortplantnings- Reproduktionsstörandeförmåga

R 61 Kan ge fosterskador Reproduktionsstörande

R 62 Möjlig risk för nedsatt fortplantnings- Reproduktionsstörandeförmåga

R 63 Möjlig risk för fosterskador Reproduktionsstörande

R 340 Viss risk för cancer kan inte uteslutas Kan ge cancer

efter ofta upprepad exponering

AFS 2000:4

17

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämp-ningen av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 2000:4) om kemiskaarbetsmiljörisker.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-ande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna(t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på prak-tiska lösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer, bak-grundsinformation och hänvisningar.

Bakgrund

Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om

internkontroll

av arbets-

miljön

skall arbetsgivaren fortlöpande undersöka arbetsförhållandenaoch bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet. En specificeringav dessa skyldigheter i verksamheter där farliga kemiska ämnen före-kommer ges i dessa föreskrifter. Föreskrifterna specificerar också den in-formationsskyldighet som finns då farliga kemiska ämnen förekommersamt skyldigheter som syftar till att användningen av farliga kemiska äm-nen skall ske under förhållanden som ger betryggande säkerhet.

För vissa farliga kemiska ämnen och för viss hantering finns ytterligarespecificering av skyldigheterna i andra föreskrifter. Dessa gäller då somtillägg till de allmänna regler som ges i dessa föreskrifter. Exempel på så-dana andra föreskrifter finns i ”Information från Arbetarskyddsstyrel-sen”, sidan 60.

Observera att vissa kemiska risker regleras mer detaljerat i annan lagstift-ning och med föreskrifter och tillsyn från andra myndigheter. Exempel påannan lagstiftning som direkt berör kemiska arbetsmiljörisker är: (Seäven ”Information från Arbetarskyddsstyrelsen”.)

– Lagen (SFS 1988:868) om brandfarliga och explosiva varor med till-lämpningsföreskrifter i Sprängämnesinspektionens författningssam-ling.

– Miljöbalken (SFS 1998:808) där 14 kap. anger skyldigheter för tillver-kare och importörer av kemiska produkter. Tillämpningsföreskrifterfinns i Kemikalieinspektionens författningssamling och i Läkemedels-verkets författningssamling avseende sådana kemiska produkter somär kosmetiska och hygieniska produkter.

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

18

– Strålskyddslagen (SFS 1988:220) med tillämpningsföreskrifter i Sta-tens strålskyddsinstituts författningssamling.

Föreskrifterna (AFS 2000:4) innebär bl.a. en överföring till svenska före-skrifter av EG-direktivet 98/24/EG om skydd av arbetstagarnas hälsa ochsäkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet. Ti-digare gällande föreskrifter (AFS 1994:2) om farliga ämnen, och (AFS1990:14) om organiska lösningsmedel, har inarbetats i de nya föreskrif-terna.

Jämfört med de tidigare föreskrifterna är kravet på riskbedömning ochplanering av hanteringen mer specificerat och mer detaljerade råd ges.Krav på dokumentation av riskbedömningen har införts. De särskildaföreskrifterna om märkning av vissa ämnen har ändrats och anpassats tillde märkningsregler som gäller när de släpps ut på marknaden. Ävenfasta behållare och rörledningar med dessa ämnen omfattas nu av desärskilda föreskrifterna.

Den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete (byggherren),samt, inom ramen för deras uppdrag, arkitekter, konstruktörer och kon-sulter är exempel på aktörer som utöver arbetsgivaren har skyldighet attbeakta kemiska arbetsmiljörisker. Detta ansvar syftar på riskerna undersåväl byggskedet som vid det framtida brukandet och har tillämpning påbl.a. val av produkter och konstruktioner. Se arbetsmiljölagen 3 kap 14 §.Redan innan ett byggnads- eller anläggningsarbete påbörjas så är bygg-herren, enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om byggnads- och an-

läggningsarbete, ansvarig för att en arbetsmiljöplan upprättas med upp-gifter om bl.a. åtgärder mot farlig kemisk exponering.

Kemiska ämnen förekommer i skiftande sammanhang i arbetslivet. Ren-göringsmedel, lim och lösningsmedel är exempel på ämnen som kanvara farliga och som förekommer på många arbetsplatser.

Årligen anmäls cirka 2000 arbetssjukdomar2) vilka misstänks vara orsa-kade av kemikalier i arbetslivet. Av dessa svarar eksem för cirka 35 %samt astma och hösnuva m.m. för cirka 25 %. Sjukdomar med långlatenstid såsom cancer rapporteras endast i ringa omfattning till arbets-skaderegistret (ISA) och man kan därför inte dra några slutsatser om så-dana sjukdomar ur ISA's statistik.

Årligen anmäls cirka 800 arbetsolyckor2), medförande sjukfrånvaro, orsa-kade av kontakt med ett farligt kemiskt ämne. Vanligast är brännskadororsakade av ett stänk eller en stråle av ett ämne (47 % av fallen). Stänk el-

2) Uppgifterna baseras på anmälningar till arbetsskaderegistret för åren 1994–1997

AFS 2000:4

19

ler strålar av kemikalier orsakade 25 % av fallen. Skador p.g.a. inandningav ämnen utgjorde 19 %.

Per år rapporteras cirka 15 arbetsolyckor3) med sjukfrånvaro p.g.a. batte-riexplosioner, cirka 15 p.g.a. bränder eller explosioner orsakade av svets-utrustning, cirka 20 p.g.a. att explosivvaror oavsiktligt exploderat ochcirka 25 övriga arbetsolyckor p.g.a. att kemikaliehantering orsakat brandeller explosion. Totalt, dvs. inklusive andra orsaker än farliga kemiskaämnen, anmäls cirka 180 arbetsskador med sjukfrånvaro som är orsa-kade av brand eller explosion.


Tillämpningsområde Till 1 § Begreppet ohälsa innefattar tillstånd av såväl bestående somövergående natur. För vissa farliga kemiska ämnen visar sig symtomenpå ohälsa först lång tid efter exponeringen. Exempel på övergåendeohälsa är illamående och ögonirritation. Ohälsa av bestående natur kanvara allergi, cancer eller nervskador.

Även åtgärder för att förebygga risker vid oplanerade händelser, såsomolyckor och tillbud, ingår.

Av arbetsmiljölagen följer att föreskrifterna gäller oberoende av om ar-betsplatsen är fast eller tillfällig, inomhus eller utomhus.

Till 2 § Med arbetstagare likställs enligt arbetsmiljölagen även elever,vissa vårdtagare och värnpliktiga.

I 3 kap. 12 § arbetsmiljölagen finns ett ansvar för den som hyr in arbets-kraft. Ansvaret gäller när en arbetsgivare mot ersättning ställer arbets-kraft, som är anställd hos honom, till en beställares/inhyrares förfogandeför att utföra arbete som hör till beställarens/inhyrarens verksamhet. Be-ställaren/inhyraren disponerar över arbetskraften och utövar den direktaarbetsledningen. För det arbete som utförs hos beställaren/inhyraren hardenne därför fått ett ansvar som i stort motsvarar arbetsgivarens ansvar.Han skall vidta samma skyddsåtgärder som han skulle ha vidtagit föregen anställd personal.

3) Uppgifterna baseras på anmälningar till arbetsskaderegistret för åren 1994–1997

AFS 2000:4

20

DefinitionerTill 3 § I arbetsmiljölagen använder man ordet ämne i en annan bety-delse än i miljöbalken och i Kemikalieinspektionens föreskrifter. I begrep-pet, ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, innefattar arbetsmil-jölagen även sammansatta produkter och material som med ett visst an-vändningssätt kan föranleda ohälsa och olycksfall. För tekniska anord-ningar tillverkade av ett ämne kan begreppen inte alltid hållas isär. Dekemiska arbetsmiljöriskerna utmärks dock av att det är ämnet i sig som ärverksamt och inte den tillverkade anordningen av ämnet. Det rör sig intebara om rent kemiska risker, utan även ämnen där skademekanismen ärav fysikalisk eller mekanisk natur.

Observera att ett farligt kemiskt ämne kan utgöra ytskikt på ett materialeller en anordning. Exempel på detta är bekämpningsmedel på behand-lade trädplantor som kan medföra skada vid hantering av plantorna.

Farliga kemiska ämnen kan också finnas inuti material, t.ex. i impregneratvirke där träimpregneringsmedel, innehållande t.ex. arsenik, utgör ett far-ligt kemiskt ämne som medför en risk vid hantering och bearbetning avvirket.

Av material som inte i sig utgör farliga kemiska ämnen kan vid viss han-tering bildas farliga kemiska ämnen. Exempel är när kvarts i dammandeform uppkommer vid bearbetning av kvartshaltigt stenblock eller en plastvid uppvärmning sönderdelas till hälsofarliga gaser.

En i sig ofarlig gas kan, om den tillförs luften, ändra dennas sammansätt-ning så att syrehalten blir så låg att inandningsluften blir kvävande. Luf-tens sammansättning kan också ändras genom att kemiska eller biolo-giska processer förbrukar syre.

Med ämnen som kan medföra risk genom sina toxikologiska egenskaperavses t.ex. sådana som är mycket giftiga, giftiga, hälsoskadliga, frätande,irriterande, allergiframkallande, cancerframkallande, reproduktionsstö-rande eller som kan framkalla skador på arvsmassan. Ämnen som kan geirritativt eksem efter långvarig hudkontakt avses också. Höga halter avdamm kan ha en toxikologisk effekt på luftvägarna utan att dammetssammansättning kan klassificeras som hälsofarlig.

De kemiska ämnen som avses inbegriper bl.a. sådana hälsofarliga ke-miska produkter som avses i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS1994:12) om klassificering och märkning av kemiska produkter liksombrandfarliga och explosiva varor enligt 5 och 8 §§ förordningen (SFS1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

21

Observera att även sådana typer av kemiska produkter som är undan-tagna från bestämmelserna om klassificering och märkning av kemiskaprodukter utgör farliga kemiska ämnen när de hanteras i arbetslivet omde har sådana egenskaper som anges i definitionen. Läkemedel som kange upphov till överkänslighet vid hudkontakt är ett sådant exempel.

Exempel på kosmetiska och hygieniska produkter som omfattas av före-skrifterna är de som enligt Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1995:22)om kontroll av kosmetiska och hygieniska produkter skall vara märktamed särskilda försiktighetsåtgärder som skall iakttas vid användning.

RiskbedömningTill 4 § Någon form av riskbedömning görs alltid, medvetet eller omed-vetet, av den som skall påbörja en uppgift där ett farligt kemiskt ämneskall hanteras. Resultatet av bedömningen påverkar hur man arbetar,t.ex. om skyddsglasögon används eller inte. Kraven i 5 § i föreskrifternainnebär att besluten om vilka åtgärder som skall vidtas skall fattas av ar-betsgivaren och vara baserade på fakta om ämnet och om verksamheten.

Genom att göra en faktabaserad systematisk riskbedömning vinner man isäkerhet och man kan tydligare förstå och förklara anledningen till de åt-gärder som beslutas. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om intern-

kontroll av arbetsmiljön ges allmänna råd om systematisk undersökningoch riskbedömning av arbetsmiljön.

För att kunna förutse riskerna och bedöma vilka som har betydelse förhälsa och säkerhet är det viktigt att vara väl insatt i hanteringen och hatillräckliga kunskaper om de ämnen som förekommer. Många gånger ärdet lämpligt att bedömningen uppdras åt en grupp sammansatt av t.ex.arbetsledare, arbetstagare, skyddsombud och metodutvecklare. I engrupp där ingen tidigare har bedömt risker på ett systematiskt sätt kandet behövas stöd av en konsult eller en expert, från t.ex. företagshälso-vården.

I en verksamhet där de kemiska arbetsmiljöriskerna är fåtaliga, små ochlätta att bedöma kan ofta inventering och riskvärdering göras rum förrum vid den ordinarie skyddsronden och samtidigt dokumenteras påskyddsrondsprotokollet. Genom att ibland gå igenom verksamheten rumför rum uppmärksammar man lättare olika kringaktiviteter, som kaffekok-ning.

AFS 2000:4

22

Det kan ofta vara lämpligt att ha rutiner som innebär att det till inköps-kontrollen kopplas en riskbedömning av hanteringen för varje ny kemiskprodukt som avses att användas i verksamheten.

En utgångspunkt i riskbedömningen kan vara bedömningar gjorda enligtannan lagstiftning, t.ex. utredningen om riskerna för brand eller explo-sion enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Indelning av verksamheten för riskbedömning

För varje ny eller förändrad aktivitet som innefattar kemiska ämnen görslämpligen en riskbedömning i planeringsskedet. Det kan också vara nöd-vändigt att bedöma riskerna i den befintliga verksamheten. För att syste-matiskt gå igenom hela verksamheten kan man då dela in den i mindredelar inom vilka det är möjligt att bedöma riskerna.

I många fall kan det vara lämpligt att dela in verksamheten efter de aktivi-teter som utförs och sedan bedöma varje aktivitet där farliga kemiska äm-nen förekommer för sig. Som en aktivitet kan man då t.ex. betrakta av-fettning av tillverkade detaljer och som en annan aktivitet målning avdem.

Arbetsgång vid riskbedömningen

Beskrivning av vad som ingår i riskbedömningen

Det är viktigt att det är tydligt för alla berörda vad riskbedömningen inne-fattar, t.ex. om förvaring och transporter av ämnena ingår i bedöm-ningen.

Sedan aktiviteten avgränsats är det viktigt att göra klart för sig vad deninnebär. För en enkel hantering kan det räcka med att konstatera vilkaämnen som används och vad man gör med dem. I andra fall kan man be-höva mer noggrant beskriva ingående ämnen, reaktioner, bildade äm-nen, mängder, temperatur, tryck, metod, utrustning, media för värmningoch kylning samt övriga relevanta förhållanden.

Att ta reda på vilka ämnen som bildas på arbetsplatsen är en del av risk-bedömningen. Tänk igenom om t.ex. heta ämnen, atmosfärer med lågsyrehalt, explosionsfarliga dammkoncentrationer, avgaser, hälsofarligtdamm eller rök kan förekomma.

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

23

Informationsinhämtning

Riskerna vid hantering av ett farligt kemiskt ämne beror dels på ämnetsegenskaper dels på hur det hanteras.

Uppgifter om inköpta farliga kemiska produkter kan som regel erhållasfrån den som släppt ut produkten på marknaden. Regler om att den somtillverkar eller importerar en kemisk produkt skall se till att det finns till-fredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskadorsom produkten kan orsaka finns i miljöbalken. I Kemikalieinspektionensföreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organis-mer finns regler om utredningsöversikt för kemiska produkter och omskyldighet för leverantör att lämna varuinformationsblad. Regler omvaruinformationsblad för brandfarliga och explosiva varor finns i Spräng-ämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1994:4) om varuinformations-blad för brandfarliga och explosiva varor.

Bestämmelserna i 3 kap. 9 § arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) om leve-rantörers skyldighet att lämna produktinformation avser alla ämnen somkan föranleda ohälsa eller olycksfall och alltså inte bara dem där det finnsen skyldighet att lämna varuinformationsblad. För produkter och varordär lagstiftningen inte ger detaljerade regler får leverantören själv hittaett lämpligt sätt att lämna informationen.

Arbetsgivaren avgör om de uppgifter som erhållits från leverantören ärtillräckliga för den aktuella hanteringen. Det kan vara nödvändigt att in-hämta kompletterande upplysningar eller göra egna undersökningar. Omdet föreligger exponering av någon betydelse förutsätter detta att manhar god kännedom om risken med de ämnen man exponeras för. Närhanteringen kan innebära att farliga kemiska ämnen avges från ett ytskikteller material, såsom vid upphettning eller slipning, bör man bedöma omytskiktet eller materialet kan innehålla något ämne som gör att extraskyddsåtgärder behövs.

I vissa fall är det dock inte praktiskt möjligt att ha god kännedom om ettämnes egenskaper när hanteringen av ämnet påbörjas. Detta kan gällat.ex. prov med okänd sammansättning som lämnats in till ett laborato-rium för analys eller ett ämne som framställs inom läkemedelsindustrinför studium av ämnets egenskaper. Särskilda skyddsåtgärder är därförviktiga vid hantering av sådana ämnen.

De samverkande skadliga effekterna från samtidig exponering för fleraämnen är ofta inte helt kända. Att alltid arbeta på ett sådant sätt att expo-neringen minimeras innebär att man har gjort vad man kan för att skyddasig mot okända samverkanseffekter. Då ämnen påverkar på samma sättfinns ofta anledning att lägga ihop deras respektive bidrag. Det finns

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

24

också kombinationer där ett ämne förstärker ett annat ämnes effekt, ex-empelvis kan ett hudavfettande ämne öka mottagligheten för ämnen somkan ge hudallergier.

Inneboende egenskaper

Ett ämnes farliga egenskaper kan vid riskbedömningen delas in i:

– Hälsofarlighet vid inandning.

– Hälsofarlighet vid kontakt med hud och ögon.

– Hälsofarlighet vid förtäring.

– Brand- och explosionsfarlighet.

– Reaktiva egenskaper.

När man skall bedöma en hantering kan det vara lämpligt att utgå från fö-rekommande farliga ämnens inneboende egenskaper och sedan bedömaderas betydelse i den aktuella hanteringen. För att kunna avgöra risken ihanteringen behöver man normalt veta om skada uppstår genast ellerförst efter längre tid och om skadan är mer eller mindre allvarlig.

Hanteringssätt i planerad hantering

För att bedöma betydelsen av en farlig egenskap hos ett ämne behöverman veta vilken exponering som kan uppkomma vid den aktuella hante-ringen. Man behöver också veta om det finns risk för antändning eller ex-plosion av ämnen och om förutsättningarna för farliga reaktioner finns.

Det är lämpligt att, för var och en av de farliga egenskaper det aktuellaämnet har, bedöma om hanteringen är sådan att farligheten medför enreell risk.

Ämnets egenskaper såsom flyktighet eller damningsbenägenhet, tillsam-mans med faktorer som t.ex. hanterad mängd, temperatur, om hante-ringen sker öppet, ventilation, avdunstningsyta och aerosolbildning, be-stämmer hur hög halten av ämnet blir i inandningsluften. I Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniska gränsvärden och åtgärder

mot luftföroreningar finns regler om kontroll av luftföroreningar.

Om ämnet innebär hälsofara vid hudkontakt bedömer man risken att fåämnet på huden vid det tänkta tillvägagångssättet. Ett ämne med högtemperatur medför naturligtvis alltid en risk för brännskada. Observeraatt värme kan förstärka den hudskadande effekten av ett ämne. Vid han-tering av ämnen som i låga halter kan ge besvär, t.ex. sådana som kan

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

25

framkalla allergi, är det viktigt att tänka på att även förpackningen kanvara förorenad med ämnet.

Har det hanterade ämnet brandfarliga egenskaper är det viktigt att be-döma risken för antändning genom gnistbildning, öppen eld e.d. Meka-nisk bearbetning och höga pumphastigheter kan medföra gnistbildning.Elinstallationerna kan begränsa möjligheterna att välja ett brandfarligtämne. Se även Sprängämnesinspektionens författningssamling.

Har ämnet reaktiva egenskaper innebär bedömningen lämpligen att mankontrollerar att det tänkta hanteringssättet inte medför de förhållandensom enligt den information man har kan ge upphov till farliga reaktioner.

Vad kan gå snett?

Det är också viktigt att försöka förutse om olika händelser kan ge allvar-liga konsekvenser. Det kan gälla felgrepp, läckage, spill, strömavbrott el-ler fel på utrustningens olika delar. Man kan då i första hand utgå frånden eller de farliga egenskaper som kan medföra allvarliga skador vid en-staka exponering eller orsaka brand eller explosion.

Stänk eller översköljning av heta eller frätande ämnen är vanliga olyckorsom ofta är lätta att både förutse och skydda sig mot. Olyckorna kan beropå att olämpliga behållare används, brådska eller ovarsam hantering. Attett frätande ämne sprutar ut från en pump som tas isär trots kvarvarandeövertryck är en vanlig olycka. Översköljning vid pumpning av vätska fråntransportfordon är en inte ovanlig händelse som kan få svåra konsekven-ser. Lossnande kopplingar eller slangbrott kan vara orsaken.

Riskvärdering

Efter att man identifierat ett antal risker och bedömt hur stor sannolikhe-ten är att de leder till skada i den aktuella aktiviteten gäller det att ta ställ-ning till om skyddsåtgärder behövs för respektive risk eller om det valdaförfarandet är så farligt att det hanterade ämnet eller arbetsmetoden be-höver bytas.

Till 5 § Produktval

Vid produktvalet skall man enligt 5 § beakta samtliga risker för ohälsa ocholycksfall som kan komma till uttryck vid hanteringen. Härvid bör en hel-hetsbedömning av arbetsförhållandena göras så att inte endast de ke-miska riskerna beaktas. Utbyte av en produkt kan medföra att man an-vänder en annan arbetsmetod. Vid valet är det viktigt att bedöma riskerna

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

26

hos kombinationen metod och produkt. Dvs. vid bedömningen av en pro-dukt väger man även in risker från t.ex. belastningssynpunkt. En belast-ningsskada som uppstår på grund av olämpligt manuellt arbete,exempelvis vid rengöring, kan vara svårare att skydda sig mot än mot enkemisk skada.

Olycksfallsriskerna i olika arbetsmetoder kan variera. De kan vara störreom man väljer att maskinellt slipa en yta i stället för att använda ett ke-miskt medel. Högtrycksrengöring är en annan metod som kan innebäraolycksfallsrisker. Halkrisken kan också variera mellan olika ämnen ochmetoder. Risk för hörselskada är en annan viktig faktor som man börväga in om valet står mellan metoder där bullernivån är olika. Givetvisfinns även andra risker än arbetsmiljörisker att beakta vid produktvalet,bl.a. riskerna för den yttre miljön.

Det är viktigt att produktvalet omprövas kontinuerligt allt eftersom nyaprodukter och metoder blir tillgängliga eller nya forskningsrön om äm-nena kommer fram.

Produktvalet innebär i princip att man gör riskbedömningar av de olikaalternativen. Ofta kan dock valet mellan två kemiska ämnen förenklas ge-nom att man identifierar vilka egenskaper som skiljer ämnena åt och se-dan gör bedömningen utifrån dessa egenskaper.

Kritisk egenskap

Vid en riskbedömning av en väl avgränsad hantering som gjorts på ettsystematiskt sätt framgår det ofta vilken egenskap hos det hanterade äm-net som är den kritiska, dvs. har störst betydelse för produktvalet. Harman kunnat identifiera en sådan egenskap kan man sedan söka efter al-ternativ med mindre farlighet i detta avseende. Skulle alternativet ha enfarlig egenskap som inte redan är beaktad får riskbedömningen göras omavseende denna egenskap.

Exempel – Produktval

Vid sammanfogning av plaströrssystem vid installation av t.ex. avloppbör gummiringsfogning normalt väljas i stället för limning med hälsofar-liga produkter. Måste av tekniska skäl limning ändå väljas är det viktigtatt använda rengöringsmedel och lim med så låg hälsofarlighet som möj-ligt och förebygga skador genom olika åtgärder, t.ex. personlig skyddsut-rustning.

Från inandningssynpunkt innebär det vanligen mindre risk att användavattenburna produkter istället för sådana som innehåller organiska lös-

AFS 2000:4

27

ningsmedel. Man bör därför undersöka om det finns lösningsmedelsfriaprodukter med avsedd funktion. Observera dock att hälsofara, t.ex. över-känslighet för konserveringsmedel vid hudkontakt, kan finnas även för devattenburna produkterna.

När man väljer mellan olika vattenbaserade rengöringsmedel för städ-ning kan det ofta vara tillräckligt att jämföra produkternas märkning ochbland de medel som har en bra funktion, välja ett icke märkningspliktigtmedel eller ett med så låg farlighetsklass som möjligt.

Produktvalet kan vara svårare när man ska välja bland olika organiskalösningsmedel och har att ta hänsyn till såväl giftighet som flyktighet,brandfara och miljöfara. Det går inte att ge några generella råd för hur va-let skall göras, utan det får bedömas från fall till fall.

Övrig planering

Mer detaljerade regler om kemiska ämnen som ger upphov till luftförore-ningar finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniska gräns-

värden och åtgärder mot luftföroreningar. Att bedöma risken för expone-ring för cancerframkallande ämnen, enligt 28 § i denna, är ett av syftenamed riskbedömningen. Riskbedömningen är också en del av bedöm-ningen av risken för gravid eller ammande arbetstagare enligt Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om gravida och ammande arbetstagare.

Om beredskap inför de olycksfallsrisker som kan bedömas uppstå i arbe-tet finns föreskrifter i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjäl-

pen och krisstöd. Krav på utformning av arbetsutrustning finns i Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om användning av arbetsutrustning. Ävenom arbetsplatsens utformning finns särskilda föreskrifter.

Val av plats för att motverka olika risker kan avse att man tidigt i plane-ringen överväger behovet av t.ex. avskilda rum och förråd för viss hante-ring, processventilation, särskilda avfalls- och städrum, tvättmöjlighet,anordning för ögonspolning samt nöddusch.

För tryckkärl, cisterner, rörledningar och andra tryckbärande anordningarfinns särskilda bestämmelser i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter omtryckbärande anordningar samt om tryckkärl och andra tryckbärande an-

ordningar.

Regler som bl.a. anger när det är förbjudet att anlita minderåriga till ar-bete med farliga kemiska ämnen finns i Arbetarskyddsstyrelsens före-skrifter om minderåriga.

AFS 2000:4

28

Medicinsk kontroll

Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat bestämmelser om medicinsk kon-troll av arbetstagare som utsätts för vissa ämnen, t.ex. asbest, bly, härd-plastkomponenter, kadmium och kvarts. Undantagsvis kan det även i öv-rigt finnas skäl att överväga om medicinsk kontroll kan behövas. Medi-cinsk kontroll kan t.ex. syfta till att hindra att särskilt känsliga personer ut-sätts för vissa farliga kemiska ämnen. Kontrollen kan också syfta till attövervaka att inte för stor mängd ämne tagits upp i kroppen. Få metoderför sådan övervakning finns idag allmänt tillgängliga. Beträffande behovav medicinsk kontroll kan t.ex. företagshälsovård eller yrkesmedicinsk kli-nik rådfrågas.

Till 6 § Dokumentation av riskbedömningen och beslutade åtgärder

Dokumentationen av riskbedömningen och beslutade åtgärder innehålleri normalfallet en beskrivning av vad som riskbedömts, vilka farliga ke-miska ämnen som identifierats, vilka inneboende farliga egenskaperdessa har, vilka risker i hanteringen egenskaperna medför, i planeradhantering såväl som vid felhändelser, och vilka riskreducerande åtgärderman har beslutat om eller beslutet att inga åtgärder behöver vidtas om såär fallet.

Det underlag man har för riskbedömningen, t.ex. varuinformationsbladoch protokoll från exponeringsmätning, bör bifogas eller hänvisas till.Det är också lämpligt att bifoga de instruktioner man upprättat.

Det är inte alltid nödvändigt att identifiera ett farligt ämne med dess ke-miska sammansättning. Det kan räcka med att man konstaterar att t.ex.ett slipdamm bildas och att man behöver ett fungerande utsug för attundvika exponering.

För sådan verksamhet som innebär att man i princip utför samma aktivi-tet, men använder olika kemiska produkter, kan det vara praktiskt att manbedömer, planerar och dokumenterar aktiviteten för en produkt som an-tas innebära alla de risker som man kan förutse att kommande produkterkan ha. I det enskilda fallet behöver man då bara kontrollera att den pro-dukt man skall använda inte innebär några andra risker än dem man pla-nerat för.

AFS 2000:4

29

Rapportering av ohälsa, olycksfall och tillbudTill 7 § Rapporterna om ohälsa och olycksfall skall enligt 4 § beaktas iriskbedömningen och kan medföra att riskbedömningen behöver uppda-teras. Det är viktigt att skyndsamt utreda orsakerna och vidta de åtgärdersom behövs.

Om skyldighet för arbetsgivaren att utreda ohälsa och olycksfall samt all-varliga tillbud i arbetet finns också bestämmelser i 11 § Arbetarskydds-styrelsens föreskrifter om internkontroll av arbetsmiljön.

Det är även viktigt att rapportera opasslighet, t.ex. illamående, huvudvärkeller trötthet, som kan medföra koncentrationssvårigheter (och därige-nom öka riskerna för olycksfall eller ohälsa).

Beträffande skyldighet för arbetsgivare att vid allvarliga olycksfall m.m.underrätta tillsynsmyndigheten se 2 § arbetsmiljöförordningen (SFS1977:1166). Om läkares skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten omsjukdom som kan sättas i samband med arbetet, se 2a § arbetsmiljöför-ordningen.

Planering av arbetetTill 10 § Paragrafen innebär att åtgärder skall övervägas i en bestämdordning. Åtgärder på flera nivåer kan i en del fall vara nödvändigt.

En risk man identifierat och bedömt som nödvändig att åtgärda är an-tingen knuten till den planerade hanteringen eller så uppstår den om nå-got fel inträffar. Mot de risker som beror på fel av olika slag bör man ar-beta på två sätt, dels hindra att felen uppstår, dels begränsa effekterna avfelet.

Det är viktigt att välja sådana material som inte påverkas av de ämnenoch den miljö de utsätts för. Ofta är fast installerade rörledningar att före-dra framför slangar. Cisterner och behållare som innehåller farliga ke-miska ämnen kan behöva skydd mot påkörning om t.ex. trucktrafik före-kommer.

Ofta kan särskilda rutiner för kontroll och underhåll av teknisk anordningbehövas. För processutrustningar kan kontroll och underhåll av tekniskaanordningar gälla bl.a. kontroll av packningar, reglerdon och säkerhetsut-rustning samt vid behov byte eller justering av dessa. Se även Arbetar-skyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med underhåll av teknisk an-

ordning.

AFS 2000:4

30

Regler om personlig skyddsutrustning finns i Arbetarskyddsstyrelsens fö-reskrifter om utförande av personlig skyddsutrustning och om använd-

ning av personlig skyddsutrustning.

Det är lämpligt att även i arbetet med riskreduktion särskilja de olika ty-perna av farligheter som nämns i kommentaren till 4 §, Inneboendeegenskaper, även om man ofta kan komma fram till att samma riskredu-cerande åtgärd skyddar mot flera farliga egenskaper.

Inandning

Bedömer man att det finns risk för syrebrist, eller annan akut hälsorisk, iett helt eller delvis slutet utrymme krävs enligt 26 § skriftligt arbetstill-stånd för att arbetstagare skall få arbeta i utrymmet. Kontrollmätning avsyrehalten kan vara nödvändig. Regler om åtgärder vid låg syrehalt finnsockså i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om gaser.

För att begränsa spridningen av ett farligt kemiskt ämne kan det i vissafall behöva hanteras i inkapslad utrustning. Särskild ventilation av arbets-platsen kan ofta behövas som t.ex. dragskåp, sprutbox, punktutsug.

Beredningsformen för ett ämne kan ha stor betydelse för risken vid han-teringen. Dammspridning från pulverformiga kemiska ämnen kan t.ex.motverkas genom att man i stället väljer en produkt i form av pasta, pel-lets, granulat, uppslamning eller lösning.

Särskilda krav på åtgärder och kontroll av luftföroreningar finns i Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniska gränsvärden och åtgärder

mot luftföroreningar.

Kontakt med hud och ögon

Stänk i ögonen är den vanligaste kemikalieolyckan. De flesta ögonolycks-fall kan undvikas om ögonskydd används. Överväg alltid behovet avögonskydd inför användning av farliga kemiska ämnen.

Att använda skyddshandskar, visir eller stänkskydd är exempel på åtgär-der som kan reducera riskerna. Användning av olika hjälpmedel kan inne-bära att hanteringen blir säkrare. Vid överföring av ämne från en behål-lare till en annan kan det exempelvis vara lämpligt att använda pump,tippvagga e.d.

Det är viktigt att välja handskar, ärmskydd, stövlar, förkläden, dräkterm.m. i material som är svårgenomträngligt för de aktuella farliga kemiskaämnena. En förutsättning för att handskar skall skydda bäraren är ocksåatt de håller för det arbete man gör. En trasig handske eller en handske

AFS 2000:4

31

som är förorenad på insidan innebär ofta minst lika stor risk för hudskadasom ingen handske alls. Gummihandskar och handskar av kromgarvat lä-der kan förorsaka allergi och det kan därför vara lämpligt att använda bo-mullshandskar närmast huden.

Handeksem är relativt vanligt i samband med rengöringsarbete. Vanligtförekommande ämnen vid rengöring är tensider, alkalier, syror och lös-ningsmedel som alla har fettlösande och ofta frätande eller irriterande ef-fekt på hud. I arbete med våta rengöringsmetoder är det därför viktigt attså långt möjligt använda metoder som innebär liten kontakt med hudenoch i övrigt använda för ändamålet lämpliga skyddshandskar.

Förtäring

Givetvis är det olämpligt att ha arbetsmetoder där munnen kan komma ikontakt med farliga kemiska ämnen. God hygien och skyddsåtgärder motstänk minskar risken för oavsiktlig förtäring.

Brand-, explosions- och reaktionsrisker

Se 28–30 §§ med kommentarer.

Instruktioner och rutiner Till 11 § Hanterings- och skyddsinstruktioner

Med hanterings- och skyddsinstruktioner avses instruktioner om hur ettvisst arbete eller arbetsmoment skall utföras samt vilka skyddsåtgärder,inklusive användning av personlig skyddsutrustning, som behövs i deolika arbetsmomenten.

Det är viktigt att instruktionerna är sådana att arbetstagaren genom attfölja dem kan arbeta utan risk för ohälsa eller olycksfall. Normalt är detendast vid hantering av en så liten mängd att skada inte rimligen kanuppkomma som instruktioner inte behövs.

Vid sådana arbeten som utförs endast en gång, eller vid metodutveck-ling, kan ofta detaljerade instruktioner inte ges. I dessa fall är det viktigtatt arbetsgivaren ser till att den som utför arbetet är kompetent att självbedöma hur arbetet skall utföras.

Hur detaljerade instruktionerna behöver vara och om de behöver varaskriftliga får avgöras från fall till fall. Innehållet i hanterings- och skydds-instruktionerna behöver anpassas till arbetsuppgiftens svårighetsgrad

AFS 2000:4

32

och till individens behov och förutsättningar. Vid mer komplicerade ochmer omfattande arbetsuppgifter, eller om riskerna är stora, behöver in-struktionerna i regel vara skriftliga medan det ofta räcker med enbartmuntliga instruktioner om det rör sig om en enkel hantering, där riskernaär lätta att överblicka.

I de fall instruktionerna är skriftliga bör de gås igenom muntligen i sam-band med utlämnandet.

Eftersom många allvarliga olycksfall uppstår på grund av att kemikalierförväxlas kan det vara lämpligt att i instruktionerna ange att man skallkontrollera på märkningen att det är rätt kemikalie.

Det är arbetsgivaren som har ansvar för att arbetstagarna får de instruk-tioner som de behöver. I större verksamheter är denna arbetsuppgift nor-malt utlagd på arbetsledaren. Det är viktigt att den som utfärdar skriftligainstruktioner ser till att dessa är anpassade till aktuella förhållanden samtatt de lätt kan förstås av arbetstagarna. Det är också viktigt att man kon-trollerar att instruktionerna följs. Många skadefall bland tillfälligt an-ställda, ofta ungdomar, har sin grund i otillräckliga eller otydliga instruk-tioner.

Nedan ges exempel på vad som kan behöva ingå i instruktionerna:

1. Vilket arbete instruktionerna är avsedda för, utfärdare samt datum förutfärdandet.

2. Hur man förbereder arbetet t.ex:– Var arbetet skall utföras.– Utsättning av varningsskyltning och avspärrningar.– Kontroll av utrustning och apparatur.– Framtagning av skyddsutrustning och saneringsmedel för spill.

3. Arbetsbeskrivning moment för moment med uppgift om t.ex:– Vilka mängder av olika kemikalier som skall tillsättas, i vilken ord-

ning samt vilken doseringsutrustning som man skall använda.– Vilka åtgärder som skall vidtas för att minska förekommande risker,

t.ex. använda punktutsug, dragskåp.– Vilken personlig skyddsutrustning som skall användas under de

olika momenten.

4. Hur man gör efter avslutat arbete t.ex:– Hur avfall skall tas om hand.– Sanering och städning.– Om man skall rengöra huden eller den använda personliga skydds-

utrustningen.

AFS 2000:4

33

5. Hur man skall göra om en olycka eller ett tillbud inträffar (som t.ex.häftig reaktion, brand, spill eller luftutsläpp) t.ex:– Vilka åtgärder man bör göra själv.– Om skyddsutrustning behöver användas.– Hur man kallar på hjälp.– Vilken första hjälp som kan behöva ges.– Vilka som skall underrättas om händelsen.

Det är viktigt att instruktionerna upprättas av någon som väl känner tillförhållandena på arbetsplatsen och som själv har god erfarenhet av lik-nande arbeten.

Bruksanvisningar eller förslag till hanterings- och skyddsinstruktionersom är framtagna av någon annan än arbetsgivaren, t.ex. en leverantörav utrustning, ett branschorgan eller ett annat företag, kan användas somunderlag för arbetsgivarens instruktioner.

Arbetstagares ansvar

En säker hantering förutsätter inte bara att arbetet planerats och ordnatspå lämpligt sätt, utan också att det bedrivs enligt de instruktioner somges. Arbetstagaren är enligt arbetsmiljölagen skyldig att följa givna före-skrifter samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet iövrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

Till 12 § Rutiner

Rutinerna för kemikaliekontrollarbetet bör omfatta bl.a:

– Produktval och inköp.

– Riskbedömning och planering av ny eller ändrad hantering.

– Utfärdande av hanterings- och skyddsinstruktioner samt instruktion avarbetstagare.

– Mottagning av farliga kemiska ämnen, förvaring och omförpackning.

– Introduktion i nya arbetsuppgifter.

– Underhåll av utrustning och ventilation.

– Avfallshantering.

– Städning och uppsamling av utspillda ämnen.

Rutiner om åtgärder i nödlägen är ett krav enligt 32 §.

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

34

Att man har rutiner innebär att det är klart vem som ansvarar för olika ar-betsuppgifter, vad arbetsuppgiften innefattar och när olika moment skallgöras. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll av arbets-

miljön finns krav på skriftlig dokumentation av rutinerna när det behövsmed hänsyn till bl.a. riskerna i arbetet.

Inköpsrutiner, inköpskontroll

Det är lämpligt att varje arbetsgivare fastställer rutiner för hur ett inköpskall gå till där det bl.a. framgår vilket underlag som skall vara framtagetföre beslut om inköp.

Genom en god inköpskontroll får man överblick över vilka farliga ke-miska ämnen som kommer in i verksamheten och möjlighet att hålla ettlämpligt urval av produkter. Inköpskontrollen bör syfta till att det i företa-get endast används produkter vars egenskaper är väl utredda.

För att göra ett bra produktval behöver man tillräcklig information om deprodukter som kan vara aktuella. Man bör även på ett tidigt stadium tareda på om det finns krav på tillstånd eller andra särskilda regler för ingå-ende farliga kemiska ämnen.

Till 13 § Spill

Spill av farligt kemiskt ämne kan ge upphov till såväl hälsorisker somolycksfallsrisker om det inte snarast samlas upp och omhändertas på ettbetryggande sätt. Spill från vissa organiska lösningsmedel kan medförasåväl ökad risk för brand som risk för inandning av lösningsmedelsångor.Det är lämpligt att ha särskilda saneringsmedel till hands i vilka man ab-sorberar utspillda vätskor. Invallning kan vara ett sätt att hindra spridningav större spill.

Spill kan också ge upphov till halkrisker. Halkning i t.ex. spill av natrium-hydroxidlösning medför inte bara risk för skada genom fall utan även riskför frätskada genom kontakt med lösningen.

Till 14 § Avfall

Med avfall menas här såväl fast som flytande avfall t.ex. rester av farligtkemiskt ämne, förorenat material såsom indränkt trassel, kasseradeskyddshandskar och använt saneringsmedel samt ej rengjort emballagesom innehållit farligt kemiskt ämne. Observera risken för självantänd-ning, t.ex. trassel indränkt med lättoxiderad olja (t.ex. linolja).

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

35

Förordningen, SFS 1996:971, om farligt avfall reglerar bl.a. när man fårblanda eller sammanföra avfall av olika slag. Huvudregeln är att inteblanda avfall av olika slag men att blanda för att förbättra säkerheten vidhanteringen kan ibland vara lämpligt. I vissa fall kan det vara nödvändigtatt sanera emballage, innehållande rester av farligt kemiskt ämne, på ar-betsplatsen innan det skickas till destruktion, återvinning eller annat slut-ligt omhändertagande.

Om man inte känner till sammansättningen hos avfallet, vilka risker detkan medföra eller med vilka ämnen det kan sammanföras utan risk, inne-bär kravet normalt att man måste planera hanteringen så att arbetsta-garna skyddas mot de risker som det finns rimliga möjligheter att avfallethar.

Det är viktigt att beakta behovet av märkning, enligt 24 §, av behållare,kärl e.d. som innehåller avfall och behovet av att sådana behållare förva-ras på säkert sätt i avvaktan på slutligt omhändertagande. Särskilda för-varingsutrymmen under tak eller annat skydd kan behövas under mellan-förvaringen.

Beträffande radioaktivt avfall finns regler i Statens strålskyddsinstituts fö-reskrifter m.m. (SSI FS 1983:7) om icke kärnenergianknutet radioaktivt av-fall.

Risker vid hudkontakt, ögonstänk och förtäringTill 15 § Hudkontakt, stänk och översköljning

Med anordning avses t.ex. nöddusch, ögonspolningsanordning ellertvättställ. Kraven i paragrafen gäller även hudkontakt med ämnen där ris-ken inte är akut. Där farliga kemiska ämnen hanteras finns det ofta behovav tvättmöjlighet i arbetslokalen för att ha möjlighet att tvätta bort ämnensom kan skada huden på längre sikt eller medföra skada om de överförstill mun eller ögon.

Regler om olycksberedskap, nöddusch och ögonspolning finns i Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd.

Observera vikten av att använda skyddsglasögon där det finns risk förstänk e.d. av ämne som kan skada ögonen. De flesta ögonskador kanundvikas om lämpligt ögonskydd används.

AFS 2000:4

36

Till 16 § Personlig hygien

Skyddskrämer kan inte ersätta skyddshandskar i ett arbete med ett ämnesom orsakar skada vid hudkontakt, men kan underlätta rengöring av hu-den efter ett smutsigt arbete. Efter tvättning kan händerna behöva smör-jas in med hudkräm.

God personlig hygien i samband med hantering av farliga kemiska äm-nen kan bl.a. innebära att händerna behöver tvättas och skyddsklädernatas av före toalettbesök, måltid, rökpaus, kaffepaus e.d. samt att dusch-ning sker vid arbetsdagens slut. Det är ofta olämpligt att förvara ellermedföra personliga tillhörigheter i utrymme där hantering av farliga ke-miska ämnen förekommer.

Till 17 § Arbetskläder och skyddskläder

För att undvika spridning till andra lokaler, pausrum, fordon och bostadbör man ta av skyddskläder i form av överdragskläder som använts vidhantering av farliga kemiska ämnen vid rast eller övergång till annat ar-bete.

Om arbetskläderna eller skyddskläderna har förorenats med stor mängdbrandfarlig vätska klass 1 eller klass 2 är det, på grund av risken för ex-plosion i tvättmaskinen, viktigt att man lufttorkar dem på väl ventileradplats före tvätt, dock inte i torkskåp. Föreskrifter om detta finns i Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om motorbränslen.

Beträffande förvaring av arbetskläder och skyddskläder, se Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om personalutrymmen.

Till 18 § Mat och dryck

I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om personalutrymmen finns reglerom att matrum eller plats i personalmatsal skall finnas för arbetstagaresom äter medhavd mat.

Förvaring och förpackningarTill 19 § Förvaring

Farliga kemiska ämnen bör förvaras i för ändamålet avsedda förrådsut-rymmen som är anordnade så att eventuellt spill e.d. inte sprids på farligtsätt. Invallning kan behövas för t.ex. brandfarliga, reaktiva och frätandeämnen. Larm anslutet till lämplig givare i invallningens botten kan varna

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

37

vid läckage. Regelbunden granskning av behållarna och förberedda åt-gärder för t.ex. överpumpning kan vara nödvändiga. Det är viktigt attventilationen är tillräcklig och rätt utformad i förråd och förvaringsutrym-men.

Förhållandena under förvaringen såsom t.ex. förändrad temperatur, för-ändrade ljusförhållanden, kontakt med vatten eller luft kan öka reaktivite-ten för olika ämnen. Etyleter är exempel på ett ämne som under påverkanav ljus förändras genom peroxidbildning, vilket ökar riskerna för explo-sion och brand. Tillsats av stabiliseringsmedel kan användas för att före-bygga peroxidbildning.

Åtskild förvaring

Det är viktigt att ta reda på om det innebär en risk att förvara olika ämnentillsammans, t.ex. om de kan reagera med varandra. Vid bedömningen avvilka åtgärder som behöver vidtas är det viktigt att bl.a. ta hänsyn till vilkamängder som skall förvaras, vilka reaktioner som kan inträffa och vilkariskerna är. Ibland är åtgärden enkel, t.ex. att hålla tillräckligt stort av-stånd mellan behållarna. Andra åtgärder kan vara förvaring i brandskåpeller placering i separata brandceller som vid behov är invallade. Reglerom förvaring av brandfarliga varor finns i Sprängämnesinspektionens fö-reskrifter (SIND-FS 1981:2) om hantering av brandfarliga varor.

Det kan medföra ökad risk att förvara ett mycket giftigt ämne i närhetenav ett ämne som kan föranleda brand eller explosion. I händelse av ex-plosion kan större skador orsakas genom spridning av det giftiga ämnetän av själva explosionen. Ytterligare exempel på när det kan finnas be-hov av åtskild förvaring av farliga ämnen ges i kommentarerna till 29 §.

Leverantörens varuinformationsblad bör, enligt Kemikalieinspektionensråd om varuinformationsblad, ge information om ämnen som, tillsam-mans med produkten, kan orsaka farliga reaktioner.

Hälsofarliga kemiska produkter

Bestämmelser om förpackningar och förvaring av hälso- eller miljöfarligakemiska produkter finns i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Kemiska pro-dukter som omfattas av tillståndskrav enligt 14-21 §§ förordningen (SFS1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer skall enligtnämnda föreskrifter förvaras så att obehöriga inte kan komma åt dem.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

38

Brandfarliga och explosiva varor

Regler om bl.a. förvaring av brandfarliga och explosiva varor finns i la-gen (SFS 1988:868) och förordningen (SFS 1988:1145) om brandfarligaoch explosiva varor.

Vid förvaring av vissa brandfarliga ämnen, t.ex. vätskeformig etylenoxid,kan explosiv atmosfär bildas i utrymmet ovanför vätskan och det är nöd-vändigt att ha inert gas i cisternen. Lämpliga gaser är i detta fall kväve el-ler koldioxid.

Riskerna med organiska peroxider bör särskilt beaktas eftersom de utgörbåde oxidationsmedel och bränsle. Regler om förvaring av organiskaperoxider finns i Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1996:4)om hantering av organiska peroxider.

Till 21 § Förpackningar

Det är väsentligt att förpackningar och behållare är utformade så och ärav sådant material att de tål de kemikalier och den hantering som de kankomma att utsättas för. Förpackningar som uppfyller de krav som gällervid transport av farligt gods kan normalt användas vid förvaring av deämnen de är godkända för. Vid överföring till annat kärl än ursprungsför-packningen är det viktigt att förvissa sig om dess lämplighet.

Det är vidare viktigt att kärl, dunkar, säckar o.d. som innehåller farliga ke-miska ämnen är utförda så att minsta möjliga skvalpning, stänk ellerdammbildning uppstår vid hanteringen. Det är också angeläget att sådanförpackning eller behållare är lätthanterlig och utformad så att man fårbra grepp vid tömning och annan hantering. För stora, tunga eller dåligtutformade behållare/förpackningar kan dessutom innebära risk för be-lastningsskador.

Med säkerhetsutrustning avses överfyllnadsskydd, nivåmätare, säker-hetsventil, kylanordning och liknande.

Till 22 § Förväxlingsrisk

Det är givetvis högst olämpligt att en förpackning som normalt användsför förvaring av livsmedel, eller som liknar en sådan, används till förva-ring av ett farligt kemiskt ämne. En viktig funktion hos märkningen är attminska risken för förväxling mellan olika ämnen.

I vissa sammanhang, där förväxling av ämnen medför stora och allvar-liga risker, kan förvaring av ämnet på särskild plats eller i en förpackningeller behållare med särskild utformning behövas. Som exempel kan

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

39

anges att om en syra tillsätts ett cyanidbad kan livsfarlig cyanvätegas ut-vecklas.

Information, märkning och skyltningTill 23 § Information

Det är viktigt med noggrann information vid nyanställning, vid byte av ar-betsuppgifter och då nya ämnen tas i bruk på arbetsstället. Ofta kan detockså finnas anledning till upprepad information.

Beträffande rutiner som kan behövas för den interna kemikaliekontrollen,se 12 §.

CHECKLISTA FÖR INFORMATIONEN

Listan kan inte betraktas som heltäckande för alla arbetsplatser och riskerutan utgör ett exempel på hur en lista kan se ut.

1. Information om risker och skydd i den egna arbetsuppgiften och omvilka särskilda moment som kan innebära risker.

2. Vilka övriga risker som finns på arbetsstället och hur dessa riskerundviks.

3. Vad arbetstagaren skall beakta innan han börjar en ny arbetsuppgift.Rutinerna för hur hanterings- och skyddsinstruktioner ges.

4. Användning av personlig skyddsutrustning, var utrustningen finns,hur den sköts och utrustningens begränsningar.

5. Vilken lagstiftning som gäller för hanteringen av de förekommandefarliga kemiska ämnena, t.ex. hygieniska gränsvärden.

6. Förekomst och förvaring av varuinformationsblad eller skyddsbladoch förteckning över farliga kemiska ämnen.

7. Aktuella varuinformationsblad eller skyddsblad, märkning och skylt-ning.

8. Innebörden av de olika märkningssymbolerna.

9. Utrymningsplan och hur man skall förfara om larmsignal ljuder.

10. Särskilda åtgärder som skall utföras för att begränsa skadorna vid etttillbud eller olycka, t.ex. stänga huvudkranar för gas eller andra me-dia.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

40

11. Användning av brandsläckningsutrustning och utrustning för förstahjälpen samt åtgärder för första hjälpen.

12. Vilka övriga rutiner man har för den interna kemikaliekontrollen, t.ex.för förvaring av farliga kemiska ämnen.

Informationens omfattning är beroende bl.a. av riskerna vid hanteringen,tidigare erfarenhet och utbildning. Det är viktigt att alla arbetstagarkate-gorier, dvs. även renhållningspersonal, servicepersonal och väktare, somberörs av verksamhet där farligt kemiskt ämne förekommer får tillräckliginformation.

Observera att särskilda informationsinsatser kan behövas för vissa ar-betstagargrupper, t.ex. minderåriga, handikappade och personer medannan språklig och kulturell bakgrund, för att förvissa sig om att de för-stått innebörden.

Allmänna regler om arbetsgivarens skyldighet att se till att arbetstagarnahar tillräckliga kunskaper om verksamhetens arbetsmiljöaspekter finns iArbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll av arbetsmiljön.

Till 24 § Märkning

För förpackning, behållare eller rörledning som innehåller en hälsofarligkemisk produkt eller en brandfarlig vara enligt 35 § finns regler om märk-ning i 40 §. Förutom den märkning som krävs enligt 40 § kan det i sam-band med omförpackning vara viktigt att även reaktionsrisker, såsomhäftig reaktion med vatten, självantändning i luft eller utveckling av giftiggas, uppmärksammas i märkningen.

Observera behovet av märkning av avfallsbehållare om avfallet utgör far-ligt kemiskt ämne (jfr 14 §). Även ventilationskanaler och filter i anslut-ning till sådana kan behöva märkas i vissa fall.

Nedan ges exempel på hur man lämpligen kan märka i fall där detaljreg-lerna om märkning i 40 § inte gäller.

Kosmetiska och hygieniska produkter

Regler om märkning vid överlåtelse av kosmetiska och hygieniska pro-dukter finns i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1995:22) om kontrollav kosmetiska och hygieniska produkter. Omförpackade produkter märkslämpligen med den varningstext som skall finnas på förpackningen vidöverlåtelse.

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

41

Radioaktiva ämnen

Radioaktiva ämnen märks lämpligen med varselsymbolen för jonise-rande strålning enligt figur 1, texten radioaktivt och namnen på ingåenderadioaktiva nuklider samt uppgifter om dessas aktiviteter. Som regel börockså tidpunkten för aktivitetsangivelsen framgå av märkningen. I vissafall har Statens strålskyddsinstitut meddelat särskilda föreskrifter.

Figur 1. Farosymbol som används vid märkning avseende strålnings-risker från radioaktivt ämne.

Material och varor

Material och varor, vars förpackningar kan behöva märkas, är materialoch varor med ett ytskikt av farligt kemiskt ämne eller som kan avge far-liga kemiska ämnen vid hanteringen, t.ex. förpackningar med bekämp-ningsmedelsbehandlade plantor. Märkning kan t.ex. göras med användprodukts namn, risken i klartext och farosymbol om sådan är tillämplig.

Till 25 § Skyltning

Det är viktigt att skyltning sker på ett sådant sätt att informationen kanuppfattas snabbt och entydigt. Regler om skyltning av områden, lokalereller inhägnader där farliga ämnen förvaras samt utformning av skyltarfinns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om varselmärkning och var-

selsignalering på arbetsplatser.

Skyltar kan allt efter behov upplysa om rådande förbud eller påbud,varna för fara, markera utrustning för första hjälpen, utrymningsvägaroch anordningar för brandförsvar. Tillträde till en lokal kan tillfälligt för-bjudas t.ex. på grund av att den behandlats med ett farligt kemiskt ämne.Skyltarna kan då lämpligen ange när det åter är riskfritt att gå in.

För att respekten för skyltning inte skall urholkas är det viktigt att skylt-ningen sker med måtta och omdöme. Skyltning kan givetvis inte ersätta

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

42

möjliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att undanröja ellerminska riskerna för ohälsa eller olycksfall och inte heller information en-ligt 23 § eller hanterings- och skyddsinstruktioner enligt 11 §.

Regler om skylt med förbud mot öppen eld och rökning samt varnings-skylt om fara för brand eller explosion finns i Sprängämnesinspektionensföreskrifter (SÄIFS 1996:3) om förbudsanslag och varningsanslag samtom märkning av rörledningar vid hantering av brandfarliga varor.

Varningsskylt skall, enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om gas-

flaskor, finnas utanför utrymme där flaskan står uppställd samt även vidflaskans uppställningsplats om den inte är väl synlig.

Arbete i slutna utrymmen – skriftligt arbetstillståndTill 26 § Om brandfarlig vätska hanteras i utrymme med otillräckligventilation kan explosionsfarlig halt av ånga uppstå. Sådan farligång-/luftblandning kan bildas redan vid eller under rumstemperatur vidhantering av brandfarlig vätska klass 1. Det behövs exempelvis endastångor från ca 10 g toluen i ett 200 liters fat för att fatet skall sprängas omblandningen antänds. Med brandfarlig vätska klass 2 kan explosionsfarlighalt av ånga uppstå på samma sätt som för klass 1-vätskor om tempera-turen är förhöjd.

Vid hantering av brandfarlig vätska klass 1 i ett slutet utrymme blir för-hållandena ofta sådana att en gnista kan utlösa en explosion. Man måstedärför räkna med att det generella förbudet i förordningen om brandfar-liga och explosiva varor att vidta åtgärder som kan antända varorna gäl-ler. Se vidare i kommentaren till 28 §. Brandfarlig vätska klass 1 skall vidsaluförandet, enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS1995:5) om märkning av förpackningar m.m. med brandfarliga varor,vara märkt med farosymbol i form av en flamma på orangegul botten.Brandfarlig vätska klass 2 skall, enligt samma föreskrifter, vara märktmed riskfrasen ”Brandfarligt”.

Som slutet utrymme brukar man anse utrymmen där det vid otillräckligventilation kan bildas farlig atmosfär, och där det är svårt att ta sig ut. Ex-empel på sådana utrymmen är cistern, silo och brunn. Brand och explo-sion i sådana utrymmen medför stor risk för livshotande personskador.

Öppen hantering i ett slutet utrymme av ett flyktigt ämne kan innebäraakut hälsofara vid inandning. Luftens syrehalt kan också vara för låg pågrund av att syret förbrukats vid kemiska eller biologiska processer eller

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

43

undanträngts av andra gaser. Om inte arbetet förberetts så att det kanske säkert kan dödsfall bli följden vid nedstigning i utrymme med syre-brist eller halter av farliga kemiska ämnen som medför medvetslöshet.

Ventilationsförhållandena, utrymmets storlek, hanterad mängd och äm-nets flyktighet är viktiga faktorer att beakta när arbetet planeras. Se ävenArbetarskyddsstyrelsens råd om arbete i slutet utrymme.

Den som meddelar skriftligt arbetstillstånd förutsätts ha goda kunskaperom hur arbetet skall utföras, riskerna med arbetet och förekommandeämnen samt hur dessa risker kan förebyggas. Det är viktigt att det bl.a.framgår av arbetstillståndet vilka verktyg och vilken utrustning som skallanvändas, vem som får utföra arbetet och när detta ska utföras.

Vid arbete i tank, cistern eller liknande utrymme med en brandfarligvätska klass 1 eller 2 bör man kontrollera halten ångor genom mätningmed explosimeter. Det är då viktigt att explosimetern har explosions-skyddat utförande, d.v.s. är utformad så att den inte kan ge upphov tillbrand eller explosion. Mätning med explosimeter, som inte har explo-sionsskyddat utförande, kan endast utföras på ett säkert sätt med sond(rör, slang) och med explosimetern utanför det utrymme där haltenångor mäts. Det är viktigt att mätningarna utförs så att de blir representa-tiva för hela utrymmet där arbetet skall ske.

Vid mätningarna bör kontrolleras att halten ångor högst uppgår till föl-jande värden:

– När hett arbete skall utföras i utrymmet högst 5 % av den undre explo-sionsgränsen. Det är därefter viktigt att halten lösningsmedel kontrol-leras ända tills ytorna kallnat.

– När övrigt arbete skall utföras högst 25 % av den undre explosions-gränsen, förutsatt att inga tändkällor finns i närheten.

Nedan anges exempel på faktorer som är viktiga att beakta när man ut-färdar arbetstillstånd för arbete med en brandfarlig vätska i slutet ut-rymme. Normalt behöver arbetstillståndet kompletteras med utförligahanterings- och skyddsinstruktioner.

1. Mängden brandfarlig vätska som får finns i utrymmet under arbetetbehöver normalt begränsas.

2. Atmosfären i utrymmet kan behöva fyllas med inert gas (t.ex. kvävgaseller argon) eller så behöver man tillse att temperaturen i utrymmet ärminst 5 °C lägre än flampunkten på förekommande ämnen.

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

44

3. Vakt med lämplig handbrandsläckare med beredskap att snabbt in-gripa behöver normalt finnas i närheten av utrymmets ingång/behålla-rens manhål.

4. Om elektrisk utrustning behöver ha explosionsskyddat utförande.

5. Om den som arbetar behöver tryckluftsapparat med säkerhetstryck el-ler lyftsele med lina.

6. Behov av personlig skyddsutrustning som säkerställer att ingen hud-yta lämnas fri.

7. Behov av avspärrning av platsen och varningsskyltar.

8. Om behållaren är säkrad mot inströmmande ämnen och mot att omrö-rare el.dyl. sätts igång.

Brand-, explosions- och reaktionsriskerTill 28 § Brand- och explosionsrisk

Regler om brandfarliga och explosiva varor finns i lagen (SFS 1988:868)och i förordningen (SFS 1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.Tillämpningsbestämmelser till denna lagstiftning finns i Sprängämnesin-spektionens författningssamling, SÄIFS (tidigare Statens industriverksförfattningssamling, SIND-FS).

Se även Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om sprängarbete och omdammexplosioner.

I förordningen om brandfarliga och explosiva varor finns regler om för-bud att, där brandfarliga eller explosiva varor hanteras, röka, medföra el-ler tända öppen eld eller vidta andra åtgärder som kan antända varorna.Dispens från det generella förbudet kan under vissa förutsättningar fåsfrån byggnadsnämnden eller motsvarande i kommunen. Angående ar-betstillstånd för svetsning, se Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter omsmältsvetsning och termisk skärning.

Det är normalt olämpligt att påföra brandfarlig vätska genom sprutning.Om det skall göras behöver risken för brand och explosion förebyggasgenom särskilda skyddsåtgärder.

Statisk uppladdning av en vätska kan uppkomma när den strömmar i enfri stråle, t.ex. då en vätska hälls eller vid sprutmålning. Genom att und-vika att hälla med fri stråle och genom att använda behållare av ledandematerial, som har ledande förbindelse sinsemellan samt till jord, minskarman risken för uppladdning. Risken för att statisk elektricitet uppstår i klä-

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

45

der och skor motverkas om kläder och skor är tillverkade av material medlåg isoleringsförmåga, t.ex. bomull och läder. Regler med krav på poten-tialutjämning finns i Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS1997:9) om öppna cisterner och rörledningar m.m. för brandfarliga väts-kor. Råd om skydd mot statisk elektricitet finns i Svensk standard, SS 42108 22 (1) Potentialutjämning i riskområden med explosiv gasblandning.

Regler om utförande av utrustning som är avsedd att användas i explo-sionsfarlig miljö finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om utrust-

ningar för explosionsfarlig miljö. För elektrisk utrustning finns reglerna iElsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 1995:6).

Regler om vilken elektrisk utrustning som skall väljas vid hantering avbrandfarliga varor finns i Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter (EL-SÄK-FS 1999:5). Regler för när lokal, utrymme, del av utrymme e.d. skallklassas som explosionsfarligt område finns i Sprängämnesinspektionensföreskrifter (SÄIFS 1996:6) om klassning av riskområden vid hantering avbrandfarliga gaser och vätskor.

Till 29 § Reaktionsrisker

Vilka förhållanden, andra ämnen och material man bör undvika bör, en-ligt Kemikalieinspektionens råd om varuinformationsblad, stå på leveran-törens varuinformationsblad.

Det är viktigt att uppmärksamma behovet av värmeavledning vid upp-skalning av en kemisk process. En reaktion som i laboratorieskala skerutan påtaglig temperaturstegring kan vid uppskalning kräva kylning föratt undvika överhettning och okontrollerad reaktion.

Exempel på reaktioner som kan uppstå vid inverkan av värme eller strål-ning på ett ämne är:

– Bildning av bl.a. fosgen och klorväte då ett klorkolväte utsätts förmycket hög temperatur (t.ex. öppen låga eller het yta).

– Härdplaster, t.ex. uretanplast, kan sönderdelas och bilda farliga luftför-oreningar vid upphettning.

– Häftig reaktion (t.ex. polymerisation av styren) kan initieras av värmeeller elektromagnetisk strålning.

Som exempel på risk som kan uppstå vid kontakt mellan två ämnen kannämnas:

– Utveckling av giftiga gaser. T.ex. kan den giftiga gasen svavelväte bil-das vid kontakt mellan en sulfid och en syra, eller klorgas bildas när en

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

46

hypokloritlösning kommer i kontakt med en syra eller ett surt rengö-ringsmedel.

– Flyktiga cancerframkallande nitrosaminer kan bildas vid blandning aven aromatisk nitrosamin och en sekundär alifatisk amin eller ett ämnesom kan bilda en sekundär alifatisk amin. N-Nitrosodimetylamin är ensådan cancerframkallande nitrosamin. Hantering av denna kräver till-stånd enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniska gräns-

värden och åtgärder mot luftföroreningar.

– Utveckling av vätgas som är en mycket brandfarlig gas med stort ex-plosionsområde. Detta sker t.ex. då vissa metaller (t.ex. zink) reagerarmed syror eller då natrium reagerar med vatten eller fuktig luft.

– En häftig reaktion kan uppstå då ett kraftigt oxiderande ämne reagerarmed ett lätt oxiderbart ämne, t.ex. då kaliumpermanganat kommer ikontakt med etanol.

– En häftig reaktion, med värmeutveckling, kokning och stänk, kan ävenske om vatten hälls i en koncentrerad syra.

Till 30 § Kondenserad etylenoxid är ett exempel på ett ämne som kanpolymerisera under stark värmeutveckling. Rost och även många andraämnen katalyserar reaktionen. Temperaturstegring kan medföra förång-ning och risk för explosiv sönderdelning. Skydd mot temperaturstegringkan utgöras av isolering eller vattensprinkler som förmår kyla kärlet. Kär-let kan också placeras i vattenfylld bassäng. Används vatten som kylningoch ämnet är vattenlösligt minskas också riskerna vid läckage. Etylenoxidmåste spädas till en halt under 4 % för att lösningen inte ska avge bränn-bara ångor.

Explosiva ämnen och organiska peroxider kan hanteras säkrare om de ärfuktade eller har stabiliserats genom tillsats av flegmatiseringsmedel.

Trikloretylen, perkloretylen, 1,1,1-trikloretan och metylenklorid är exem-pel på ämnen som kan sönderdelas okontrollerat. Dessa lösningsmedellevereras normalt med stabiliseringsmedel. Stabiliseringsmedlen förbru-kas under användningen och på grund av inverkan från ljus. Följden blir iförsta hand en ökad sönderdelning så att lösningsmedlet blir allt surareoch risk uppstår för korrosionsskador på utrustning. Om vissa metaller,främst zink, aluminium/lättmetall, finns närvarande sker sönderdelningenännu snabbare.

Okontrollerade reaktioner har vid ett flertal tillfällen inträffat i metallav-fettningsbad innehållande trikloretylen på grund av för låg halt stabilise-ringsmedel. Reaktionen sker under så kraftig värmeutveckling att lös-ningsmedlet kokar bort och stora mängder hälsofarlig gas och rök bildas.

AFS 2000:4

47

Användningen av stabiliseringsmedel bör planeras utifrån aktuell hante-ring och leverantörens rekommendationer beträffande lämplig analys-metod, provtagning och tillsättning av stabiliseringsmedel. Leverantörenkan även ge råd om åtgärder vid omhändertagande av förbrukade lös-ningsmedel samt tömning och rengöring av utrustning. Det är lämpligtatt journal förs över datum för kontroll, kontrollresultat samt eventuellaåtgärder som vidtagits.

RadioaktivitetTill 31 § Verksamhet med joniserande strålning är tillståndspliktig. Reg-ler finns i strålskyddslagen (SFS 1988:220), strålskyddsförordningen (SFS1988:293) och Statens strålskyddsinstituts författningssamling. Statensstrålskyddsinstitut meddelar de särskilda bestämmelser som behövs isamband med att man ger ett tillstånd enligt strålskyddslagen.

Olyckor och nödsituationerTill 32 § Att man har rutiner innebär att man i förväg gjort klart vilka åt-gärder som skall vidtas vid en olycka, tillbud eller nödsituation som harsamband med de förekommande farliga ämnena samt vem eller vilkasom skall vidta åtgärderna. Rutiner som gör att man upptäcker risker, så-som läckage av farliga kemiska ämnen, och för att varna är också viktiga.Särskild personlig skyddsutrustning kan behöva finnas till hands för per-sonal som kan utsättas för de extra risker som olyckan innebär. I arbetendär det finns risk för allvarliga akuta skador, t.ex. medvetslöshet, är detviktigt att kunna få snabb hjälp vid ett tillbud. Se även Arbetarskyddssty-relsens föreskrifter om ensamarbete.

Det är viktigt att berörd personal har kunskaper om rutiner beträffande åt-gärder vid brandtillbud eller brand. Det gäller t.ex. vilket släckmedel somman bör välja i olika situationer, hur släckningsutrustning används, närbrandvakt kan behövas samt om larm och utrymning.

Vid risk för exponering för ämnen med hög akutgiftighet är det viktigt attha instruktioner för första hjälpen. För vissa ämnen finns motmedel (anti-doter) som bör vara tillgängliga. Om man riskerar att utsättas för syre-brist eller ämnen som ger upphov till kvävning eller lungskador är detviktigt att snabbt kunna få tillgång till syrgas. Det är viktigt att planeringinför eventuella medicinska akutåtgärder sker i samråd med medicinskexpertis.

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

48

Bestämmelser från Arbetarskyddsstyrelsen om första hjälpen finns i Ar-betarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd.

Se även 41 § Räddningstjänstlagen (SFS 1986:1102). Bestämmelser ombrandskydd och om första hjälpen finns även i Arbetarskyddsstyrelsensföreskrifter om byggnads- och anläggningsarbete. I Arbetarskyddsstyrel-sens föreskrifter om bergarbete finns bestämmelser om bl.a. släckutrust-ning.

Till 33 § Lämplig utrustning

Kravet på lämplig utrustning syftar på sådan utrustning som behövs föratt klara brandtillbud och mindre bränder och därigenom minska riskernaför personskada, t.ex. brandfilt, handbrandsläckare eller framdragen vat-tenslang.

Felaktig hantering av släckningsutrustning eller olämpligt släckmedel kanförvärra situationen vid en brand. Räddningstjänsten ger råd i frågor omlämplig släckningsutrustning och släckmedel samt om hur utrustningenanvänds.

Det är vidare viktigt att räddningstjänsten har information om riskernamed förekommande farliga ämnen och om ämnen som vid brand kan ut-veckla farlig gas eller aerosol samt om var gasflaskor finns. I 69 § Rädd-ningstjänstlagen (SFS 1986:1102), finns regler om skyldighet att infor-mera kommunen vid hantering av sådana kemiska produkter som kan or-saka allvarliga skador på människor eller i miljön.

Till 34 § Skriftlig åtgärdsplan

Där det förekommer ämnen och varor som lätt antänds kan en brandsnabbt få stor omfattning. Vissa ämnen och varor kan t.ex. vid ett läckagebilda farliga blandningar med luft med risk för explosionsartad brand el-ler explosion. Andra exempel där brand snabbt kan få stor omfattning ärdär större mängder brandfarliga varor, plast eller papper hanteras.

Exempel på gaser som vid utströmning kan medföra omedelbar fara ärammoniak, klor, svaveldioxid, svavelväte, acetylen, etylenoxid, gasol,koloxid, vinylklorid och vätgas. I regel ökar riskerna också om gasen ärkondenserad samt vid högt tryck eller hög temperatur. På vissa arbets-ställen behövs särskilt gasskyddsrum avsett för personal vid gasutström-ning.

Bestämmelser om intern plan för räddningsinsatser finns i Arbetar-skyddsstyrelsens föreskrifter om förebyggande av allvarliga kemikalie-

olyckor.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

49

Särskilda föreskrifter för hälsofarliga eller brandfarliga kemiska produkter Till 35 § De ämnen som omfattas av de särskilda föreskrifterna är så-dana för vilka varuinformationsblad skall lämnas vid yrkesmässig överlå-telse enligt Kemikalieinspektionens och Sprängämnesinspektionens reg-ler. Kemiska produkter och brandfarliga varor märkta med farosymbo-lerna i bilaga 2 (sidan 56) omfattas samt brandfarliga vätskor klass 2 och3. Vissa kemiska produkter är både hälso- och brandfarliga och vissa kanha ytterligare farliga egenskaper, t.ex. vara explosiva. Även egenimporte-rade och egentillverkade kemiska produkter och brandfarliga varor om-fattas när de har egenskaper som gör att de klassificeras enligt reglerna.

Ett godkänt bekämpningsmedel skall på förpackningen ha ordet ”Be-kämpningsmedel”, uppgifter om behörighetsklass och registreringsnum-mer placerat inom ram på orangegul botten enligt Kemikalieinspektio-nens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska or-ganismer.

Till brandfarliga varor hänförs enligt 5 § förordningen (SFS 1988:1145)om brandfarliga och explosiva varor1. brandfarliga gaser, 2. brandfarliga vätskor och 3. de brandfarliga fasta varor, självantändande varor, varor som utveck-

lar brandfarlig gas vid kontakt med vatten, oxiderande varor och orga-niska peroxider som Sprängämnesinspektionen anger. (Dessa kallasgemensamt för brandreaktiva varor. Även ämnen med explosivaegenskaper kan av Sprängämnesinspektionen hänföras till dennagrupp.)

I Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1994:12) om klassificering ochmärkning av kemiska produkter som anger hur cirka 2 200 farliga ämnenskall klassificeras anges även klassificering och märkning avseendebrandfarliga och explosiva egenskaper.

En vätska är brandfarlig om dess flampunkt är 100 °C eller lägre. Vätskormed flampunkt 55 °C eller lägre omfattas av de nämnda märkningsreg-lerna vid utsläppande på marknaden.

De brandreaktiva ämnen som omfattas anges i Sprängämnesinspektio-nens förteckning (SÄIFS 1996:5) över brandreaktiva varor.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

50

Till 36 § Undantag från de särskilda föreskrifterna

Observera att bestämmelserna i 4–34 §§ alltid gäller vid hantering av far-liga kemiska ämnen. Detta innebär bl.a. att man alltid vid riskbedöm-ningen enligt 4 § skall beakta samtliga farliga kemiska ämnen som före-kommer eller kan väntas förekomma på arbetsstället samt informera omrisker och skydd, ge hanterings- och skyddsinstruktioner, märka ochskylta i erforderlig omfattning. Undantagen, enligt 36 §, innebär därförendast att man för viss hantering, inte behöver ha tillgång till varuinfor-mationsblad och märka på särskilt sätt eller föra förteckning.

Till 36 § 1 Hantering av kontorsmaterial, som t.ex. kontorslim, tordenormalt inte kunna ge upphov till ohälsa eller olycksfall.

Till 36 § 3 Undantaget gäller hela transportledet inklusive lastning,lossning och förvaring som utgör led i transporten. Lagstiftningen omtransport av farligt gods har särskilda bestämmelser rörande märkning,transportdokument och skriftliga instruktioner om skyddsåtgärder m.m.som skall beaktas för denna hantering. Tillämpningsföreskrifter till dennalagstiftning finns i Statens räddningsverks författningssamling.

Till 36 § 4 Exempel på vad som här avses är svavelsyra som ingår i ettblybatteri. Observera att undantaget inte gäller ämne som finns i eller påteknisk anordning utan att utgöra del av anordningen (t.ex. brandfarliggas som förvaras i tryckkärl).

Till 36 § 5 När man gör den riskbedömning man är skyldig till enligt 4 §skall man enligt den bestämmelsen beakta bl.a. den information somskall tillhandahållas av leverantören. Exempel på sådan information är le-verantörernas varuinformationsblad.

Till 36 § 6 Undantaget gäller såväl när avfall hanteras inom avfallspro-ducerande verksamheter som när det hanteras inom företag som omhän-dertar avfallet. Restprodukter som skall återanvändas eller överlåtas ärinte att betrakta som avfall.

Till 36 § 7 och 8 Beträffande ämnen som avses i 36 § 7 och 8 kan till-gången till uppgifter om ämnet vad avser egenskaper och/eller samman-sättning ofta vara bristfällig eller i vissa fall saknas helt. Detta försvårarmöjligheterna att lämna information om ämnet.

Med eget bruk i liten skala avses att ämnet används i liten mängd ochinte är i allmänt bruk på laboratoriet.

AFS 2000:4

51

Förteckning

Till 38 § Ett arbetsställe är normalt det lokala begränsade område inomvilket en arbetsgivare bedriver arbete, oavsett om detta utförs i arbetslo-kal, i det fria eller under jord. Om förteckningar för delar av arbetsställetupprättas bör man också ha en sammanslagen förteckning (t.ex. i formav kopior av delförteckningarna samlade i en pärm) så att en god över-blick erhålls över vilka hälsofarliga och brandfarliga kemiska produktersom hanteras.

För arbetsgivare som bedriver rörlig verksamhet med kort varaktighet påvarje plats (t.ex. kortvarigt byggnads- eller reparationsarbete) är det oftalämpligt att föra en samlad förteckning över hanteringen inom hans to-tala verksamhet. Förteckningen kan i sådana fall hållas tillgänglig på t.ex.företagets huvudkontor eller förråd.

Förteckning kan föras på olika sätt t.ex. som skrivna listor eller, om detinte är fler produkter än att det blir överskådligt, som en pärm med varu-informationsblad. Förteckning kan också vara ett kortregister, datorsys-tem eller liknande. Det väsentliga är att det av förteckningen klart framgårvilka hälsofarliga eller brandfarliga kemiska produkter, som hanterasinom det aktuella området och deras farlighet. Alfabetisk ordning är ettexempel på lämplig systematisk ordning.

Uppgifter ur märkningen såsom farokod eller faroklass, eventuellt kom-pletterat med riskfraser (Se bilaga 2, sidan 56) kan ange farligheten. Detär väsentligt att det framgår vad använda förkortningar betyder. En hän-visning till den skriftliga risk- och skyddsinformationen som gäller förden kemiska produkten är också lämplig att ange i förteckningen. Det kanockså vara bra om det finns en särskild notering för produkter, för vilkadet finns särskilda restriktioner för hanteringen. T.ex. krävs tillstånd förhantering av vissa cancerframkallande ämnen enligt Arbetarskyddssty-relsens föreskrifter om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftför-

oreningar.

Observera att det är den kemiska produkten som skall anges och inte dekomponenter (innehållsämnen) som ger den sina farliga egenskaper.

Det är inte meningen att blandningar som bereds i direkt anslutning tillanvändningen samt reaktionsblandningar i processutrustning skall förasin i förteckningen.

I vissa fall kan det vara lämpligt att förteckna även andra farliga kemiskaämnen än de som anges i 35 §. Man bör då också ange på vad sätt de ärfarliga (t.ex. radioaktiva ämnen). Om det i verksamheten finns en av Sta-tens strålskyddsinstitut föreskriven journal över innehavet av radioaktiva

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 2000:4

52

ämnen eller en förteckning över innehavet av explosiva varor enligt för-ordningen om brandfarliga och explosiva varor kan det vara lämpligt att iförteckningen över farliga kemiska produkter införa hänvisning till jour-nalen. Förutom de hälso- eller brandfarliga kemiska produkterna kanäven andra kemiska produkter ingå i förteckningen om detta inte inverkarpå tydlighet och överskådlighet och det klart framgår vilka som är farliga.

Med tillfällig hantering avses här hantering som varken är återkom-mande eller långvarig. Produkter som man efter användningen ställer iett förråd på arbetsplatsen kan inte betecknas som tillfälligt hanterade.Observera att bestämmelserna i 39 och 40 §§ om skriftlig risk- ochskyddsinformation och märkning gäller även för tillfälligt hanterade ke-miska produkter.

En kemisk produkt som hanteras periodvis, behöver inte föras ut ur för-teckningen under de perioder det inte hanteras.

Om man har valt att föra förteckningen i ett datorbaserat system så behö-ver det vara uppbyggt så att förteckningen är lätt tillgänglig och så att allasom berörs lätt kan ta fram behövlig information ur systemet.

Skyddsombud behöver ha tillgång till förteckning som gäller det egnaskyddsområdet. Även skyddsingenjör och företagsläkare eller andra somarbetar med arbetsmiljöfrågor behöver ha tillgång till förteckningen.

Skriftlig risk- och skyddsinformation

Till 39 § Varuinformationsblad är information om produktens egenska-per från risk- och skyddssynpunkt från tillverkaren, importören eller an-dra som släpper ut en farlig kemisk produkt på marknaden. Informatio-nen skall göra det möjligt att vid yrkesmässig användning vidta nödvän-diga åtgärder till skydd för hälsa och miljö samt för säkerhet på arbets-platsen. Att arbetstagarna har tillgång till varuinformationsblad ersätterinte arbetsgivarens skyldighet att ge hanterings- och skyddsinstruktioner,vid behov även skriftliga.

Om skyldighet att lämna varuinformationsblad vid överlåtelse av farligakemiska produkter finns föreskrivet i Kemikalieinspektionens föreskrifter(KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer och iSprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1994:4) om varuinforma-tionsblad för brandfarliga och explosiva varor.

Att ett varuinformationsblad hålls tillgängligt innebär bl.a. att den arbets-tagare som skall hantera den kemiska produkten har möjlighet att själv tafram varuinformationsbladet innan han påbörjar arbetet.

AFS 2000:4

53

På ett fast arbetsställe behöver därför varuinformationsbladet alltid fin-nas tillgängligt. På ett rörligt arbetsställe, t.ex. en byggarbetsplats kanman i stället ordna med sådana rutiner att det blir möjligt att få informa-tion ur varuinformationsbladet när det behövs.

Varuinformationsblad kan precis som en förteckning föras in i ett dator-baserat system. Kravet på tillgänglighet innebär här bl.a. att alla berördaska kunna ta fram den information de behöver ur systemet.

Detta gäller även arbetstagare som är berörda genom att de arbetar i denlokal där de kan komma i kontakt med den farliga kemiska produkten,t.ex. lokalvårdare.

Arbetsgivarens information om farliga kemiska ämnen enligt 23 § kanlämpligen göras med stöd av varuinformationsbladet. Skyddsblad kanibland ge en tydligare bild av ämnets egenskaper från risk- och skydds-synpunkt än leverantörens varuinformationsblad. Berörda arbetstagareskall dock, som framgår av paragrafen, ha möjlighet att ta del även av le-verantörens varuinformationsblad.

Det är viktigt att den tillgängliga skriftliga risk- och skyddsinformationenär anpassad till gällande regler och har ett innehåll som är uppdaterat tillaktuell kunskap om ingående ämnen. Varuinformationsblad som är äldreän tre år har ofta föråldrade uppgifter. I reglerna om varuinformations-blad vid överlåtelse ingår krav på uppdatering när nya uppgifter fram-kommit.

I de fall arbetsgivaren själv utarbetar eller på annat sätt anskaffar erfor-derlig skriftlig risk- och skyddsinformation, t.ex. vid direktimport elleregen framställning, bör denna innehålla uppgifter om hälsa och säkerhetsom motsvarar dem en leverantör skulle ha lämnat. På laboratorium kant.ex. handböcker med risk- och skyddsinformation ge tillräcklig informa-tion för vissa arbetstagarkategorier i de fall där leverantören inte är skyl-dig att lämna varuinformationsblad.

Märkning

Till 40 § Föreskrifterna i 40 § gäller märkning på arbetsplatsen. Om enförpackning har en märkning som uppfyller bestämmelserna för att fåsläppas ut på marknaden, uppfyller den också kraven i 40 §.

Observera att den märkning som krävs i 40 § är mindre omfattande änden som krävs vid utsläppande på marknaden. Om en kemisk produktförpackas på arbetsplatsen, eller förs över till en behållare, behöver där-för inte all information på leverantörsmärkningen följa med utan det

AFS 2000:4

54

räcker med den som föreskrivs i 40 §. Farobeteckningen beskriver riskenutom i de fall där riskfraserna i bilaga 1 krävs.

Regler om märkning av hälsofarliga kemiska produkter som släpps ut påmarknaden finns i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1994:12) omklassificering och märkning av kemiska produkter samt i Kemikaliein-spektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och biotek-niska organismer.

Regler om märkning av brandfarliga varor vid yrkesmässig överlåtelse el-ler saluförande finns i Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS1995:5) om märkning av förpackningar m.m. med brandfarliga varor.

Klassificering innebär att inplacera en produkt i en eller flera faroklasseroch tilldela produkten tillämpliga riskfraser. Faroklasser, farosymboleroch riskfraser som skall användas framgår av bilaga 2 (sidan 56), till deallmänna råden. Riskfraserna anges som enkla fraser eller sammansattamed annan riskfras. Kriterier för när en riskfras är tillämplig framgår avnämnda föreskrifter. Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassifice-ring och märkning av kemiska produkter anger hur cirka 2 200 farliga ke-miska ämnen skall klassificeras.

Observera att märkning kan behövas även avseende andra farliga egen-skaper än sådana som beaktas vid märkning enligt 40 §. Se 24 § medkommentar.

Innan man omförpackar brandreaktiva eller explosiva varor bör man tareda på om det är lämpligt och om det är förenligt med Sprängämnesin-spektionens föreskrifter för varan.

Märkning av rörledningar

Regler om att märkning av rörledningar skall placeras väl synlig och inärheten av farliga ställen såsom ventiler och kopplingar samt medlämpliga mellanrum finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om var-

selmärkning och varselsignalering på arbetsplatser.

Förutom den märkning som föreskrivs i 40 § är det lämpligt att även angeströmningsriktning och använda färg/färger enligt svensk standard, SS741, för olika innehållstyper. För rörledning som innehåller brandfarligtmedium är pil som anger strömningsriktning och färg för innehållstypobligatoriskt enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS1996:3) om förbudsanslag och varningsanslag samt om märkning vidhantering av brandfarliga varor.

AFS 2000:4

55

Undantag från märkningskravet

Väl utarbetade och tillämpade arbetsrutiner samt en i övrigt god risk- ochskyddsinformation är normalt en förutsättning för märkning med enbartproduktens namn eller utelämnande av märkning.

Skyltning av området där en farlig kemisk produkt förekommer, t.ex.dragskåp eller uppställningsplats, kan i vissa fall medföra att märkningkan göras med enbart produktens namn eller utelämnas. Om skyltning,se 25 § med kommentar.

De arbetstagare som avses är inte bara arbetstagare som är direkt be-rörda av arbetet med produkten utan även sådana som normalt inte han-terar det (t.ex. städ- och servicepersonal samt väktare).

Utelämnande av märkning kommer ifråga främst vid kortvarig hanteringav farlig kemisk produkt i brukskärl eller doseringskärl, där det är uppen-bart för alla berörda vad kärlen innehåller.

Utelämnande av märkning blir normalt aldrig aktuellt då samma behål-lare vid olika tillfällen används till produkter med olika risker eftersomdetta skulle innebära stor risk för förväxling.

Övrigt

Till 41 § Anledningen till att samma namn på en kemisk produkt skallanvändas på arbetsstället är att man lätt skall kunna hitta t.ex. rätt varuin-formationsblad.

Till 42 § Beträffande skriftlig risk- och skyddsinformation innebär kravetpå överskådlighet att det skall vara lätt att hitta den information man sö-ker. Det är viktigt att uppgifterna lämnas under lämplig och tydlig rubrik.Kravet på lättlästhet innebär bl.a. att texten skall ges en sådan språklig ut-formning att innehållet inte blir onödigt svårt att förstå.

Det är viktigt att märkningen är avskild från annan text så att den blir lättatt se och läsa.

AFS 2000:4

56

Bilaga 2

Klassificering och märkning vid utsläppande på marknadenTabellen visar sambandet mellan klassificering i faroklasser med tillämp-liga riskfraser och de farosymboler och farobeteckningar som skall angesi märkningen.

Hälsofarliga kemiska produkter

Faroklass1) Farokod Farosymbol Farobeteckning

Mycket giftig (R 26, R 27, R 28, R 39) T+ Dödskalle Mycket giftig

Giftig(R 23, R 24, R 25, R 39, R 48) T Dödskalle Giftig

Frätande(R 34, R 35) C Frätsymbol Frätande

Hälsoskadlig (R 20, R 21, R 22, R 65, Xn Andreaskors HälsoskadligR 40, R 48)

Irriterande (R 36, R 37, R 38, R 41) Xi Andreaskors Irriterande

Allergiframkallande(R 42) Xn Andreaskors Hälsoskadlig(R 43) Xi Andreaskors Irriterande

Cancerframkallande(R 45, R 49) T Dödskalle Giftig(R 340) Xn Andreaskors Hälsoskadlig

Mutagen(R 46) T Dödskalle Giftig(R 40) Xn Andreaskors Hälsoskadlig

Reproduktionstoxisk(R 60, R 61) T Dödskalle Giftig(R 62, R 63) Xn Andreaskors Hälsoskadlig

Måttligt hälsoskadlig (R 322) V Läs varningstexten Måttligt hälsoskadlig

1) R-nummer inom parentes hänför sig till riskfras som den kemiska produkten ellerden brandfarliga varan skall tilldelas vid klassificeringen enligt Kemikalieinspektio-nens och Sprängämnesinspektionens regler.

AFS 2000:4

57

Brandfarliga och explosiva varor

Faroklass Farokod Farosymbol Farobeteckning

Brandfarlig gas F+ Flamma Extremt brandfarligt(R 12)

Brandfarlig vätska med F+ Flamma Extremt brandfarligtflampunkt lägre än 0 °Coch kokpunkt lägre än35 °C (R 12)

Vätska med flampunkt F Flamma Mycket brandfarligtlägre än 21 °C (R 11)

Vätska med flampunkt _ Ingen farosymbol Ingen farobeteckning21-55 °C (R 10)

Brandreaktiv vara E Explosionssymbol ExplosivtSe SÄIFS för resp. O Oxidationssymbol Oxiderandevara. F Flamma Mycket brandfarligt

Farosymboler med farobeteckningar

Farosymbolerna skall enligt Kemikalieinspektionens och Sprängämnesin-spektionens föreskrifter utformas i svart på orangegul botten i huvudsak-lig överensstämmelse med vad som anges nedan.

Måttligt Extremt Mycket Explosivt Oxiderandehälsoskadlig brandfarligt brandfarligt

LÄSVARNINGS-

TEXTEN

T+ T C Xn Xi

V F+ F E O

Mycket giftig Giftig Frätande Hälsoskadlig Irriterande

AFS 2000:4

58

Riskfraser

Märkningen av en farlig kemisk produkt skall, enligt föreskrifterna (KIFS1994:12) om klassificering och märkning av kemiska produkter och före-skrifterna (SÄIFS 1995:5) om märkning av förpackningar m.m. medbrandfarliga varor, då den släpps ut på marknaden innehålla de riskfrasersom krävs med hänsyn till produktens egenskaper enligt fastställda krite-rier. De riskfraser som skall användas kan ses nedan.

R 1 Explosivt i torrt tillståndR 2 Explosivt vid stöt, friktion, eld eller annan antändningsorsakR 3 Mycket explosivt vid stöt, friktion, eld eller annan antändnings-

orsakR 4 Bildar mycket känsliga explosiva metallföreningarR 5 Explosivt vid uppvärmningR 6 Explosivt vid kontakt och utan kontakt med luftR 7 Kan orsaka brandR 8 Kontakt med brännbart material kan orsaka brandR 9 Explosivt vid blandning med brännbart materialR 10 BrandfarligtR 11 Mycket brandfarligtR 12 Extremt brandfarligtR 14 Reagerar häftigt med vattenR 15 Vid kontakt med vatten bildas extremt brandfarliga gaserR 16 Explosivt vid blandning med oxiderande ämnenR 17 Självantänder i luftR 18 Vid användning kan brännbara/explosiva ång-luftblandningar

bildasR 19 Kan bilda explosiva peroxiderR 20 Farligt vid inandningR 21 Farligt vid hudkontaktR 22 Farligt vid förtäringR 23 Giftigt vid inandningR 24 Giftigt vid hudkontaktR 25 Giftigt vid förtäringR 26 Mycket giftigt vid inandningR 27 Mycket giftigt vid hudkontaktR 28 Mycket giftigt vid förtäringR 29 Utvecklar giftig gas vid kontakt med vattenR 30 Kan bli mycket brandfarligt vid användningR 31 Utvecklar giftig gas vid kontakt med syraR 32 Utvecklar mycket giftig gas vid kontakt med syraR 33 Kan ansamlas i kroppen och ge skadorR 34 Frätande

AFS 2000:4

59

R 35 Starkt frätandeR 36 Irriterar ögonenR 37 Irriterar andningsorganenR 38 Irriterar hudenR 39 Risk för mycket allvarliga bestående hälsoskadorR 40 Möjlig risk för bestående hälsoskadorR 41 Risk för allvarliga ögonskadorR 42 Kan ge allergi vid inandningR 43 Kan ge allergi vid hudkontaktR 44 Explosionsrisk vid uppvärmning i sluten behållareR 45 Kan ge cancerR 46 Kan ge ärftliga genetiska skadorR 48 Risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponeringR 49 Kan ge cancer vid inandningR 50 Mycket giftigt för vattenorganismerR 51 Giftigt för vattenorganismerR 52 Skadligt för vattenorganismerR 53 Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljönR 54 Giftigt för växterR 55 Giftigt för djurR 56 Giftigt för markorganismerR 57 Giftigt för binR 58 Kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljönR 59 Farligt för ozonskiktetR 60 Kan ge nedsatt fortplantningsförmågaR 61 Kan ge fosterskadorR 62 Möjlig risk för nedsatt fortplantningsförmågaR 63 Möjlig risk för fosterskadorR 64 Kan skada spädbarn under amningsperiodenR 65 Farligt: kan ge lungskador vid förtäringR 66 Upprepad kontakt kan ge torr hud eller hudsprickorR 67 Ångor kan göra att man blir dåsig och omtöcknadR 322 Kan vara farligt vid förtäringR 340 Viss risk för cancer kan inte uteslutas efter ofta upprepad expo-

nering

AFS 2000:4

60

Andra aktuella reglerSvensk författningssamling

SFS 1977:1160 ArbetsmiljölagenSFS 1977:1166 ArbetsmiljöförordningenSFS 1982:821 Lagen om transport av farligt godsSFS 1982:923 Förordningen om transport av farligt godsSFS 1986:1102 RäddningstjänstlagenSFS 1988:220 StrålskyddslagenSFS 1988:293 StrålskyddsförordningenSFS 1988:868 Lagen om brandfarliga och explosiva varorSFS 1988:1145 Förordningen om brandfarliga och explosiva varorSFS 1993:1283 Förordningen om kosmetiska och hygieniska produkterSFS 1996:971 Förordningen om farligt avfallSFS 1998:808 MiljöbalkenSFS 1998:941 Förordningen om kemiska produkter och biotekniska organis-

merSFS 1998:947 Förordningen om bekämpningsmedel


Arbetarskyddsstyrelsens regler finns angivna i Arbetarskyddsstyrelsens katalogöver trycksaker, ADI 100 som kostnadsfritt erhålls hos Publikationsservice, Box1300, 171 25 Solna, tfn 08-730 97 00, fax 08-735 85 55.

Nedan ges exempel på föreskrifter som kan vara aktuella vid hantering av farligaämnen.

Övergripande föreskrifter

AFS 1982:3 EnsamarbeteAFS 1993:5 Ventilation och luftkvalitetAFS 1993:40 Användning av personlig skyddsutrustningAFS 1993:41 Enkla tryckkärl, senast omtryckt AFS 1994:53AFS 1993:56 UtrymningAFS 1994:32 Gravida och ammande arbetstagareAFS 1995:5 Utrustningar för explosionsfarlig miljöAFS 1996:1 Minderåriga AFS 1996:6 Internkontroll av arbetsmiljönAFS 1996:7 Utförande av personlig skyddsutrustningAFS 1997:6 PersonalutrymmenAFS 1997:11 Varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser


AFS 2000:4

61

AFS 1998 :1 BelastningsergonomiAFS 1998:4 Användning av arbetsutrustningAFS 1998:7 GasflaskorAFS 1999:4 Tryckbärande anordningarAFS 1999:5 Förebyggande av allvarliga kemikalieolyckorAFS 1999:7 Första hjälpen och krisstödAFS 2000:1 Manuell hanteringAFS 2000:3 Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar

Föreskrifter om vissa ämnen eller ämnesgrupper

AFS 1983:11 AnestesigaserAFS 1985:1 PCB (polyklorerade bifenyler)AFS 1986:13 OljorAFS 1990:9 Syntetiska oorganiska fibrerAFS 1992:16 KvartsAFS 1992:17 BlyAFS 1992:18 MotorbränslenAFS 1996:4 HärdplasterAFS 1996:13 AsbestAFS 1997:7 GaserAFS 1998:6 BekämpningsmedelAFS 1999:11 Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt

Föreskrifter och allmänna råd om viss hantering

AFS 1981:5 DammexplosionerAFS 1984:15 Avloppsanläggningar m.m.AFS 1985:18 FrisörarbeteAFS 1986:14 SprängarbeteAFS 1986:29 SprutmålningAFS 1988:4 BlybatterierAFS 1991:6 Underhåll av teknisk anordningAFS 1992:7 Oorganisk ytbehandlingAFS 1992:9 Smältsvetsning och termisk skärningAFS 1993:3 Arbete i slutet utrymmeAFS 1997:3 BergarbeteAFS 1997:10 Laboratoriearbete med kemikalierAFS 1999:3 Byggnads- och anläggningsarbete

Elsäkerhetsverkets författningssamling

ELSÄK-FS 1995:6 Elektriska utrustningar för explosionsfarlig miljöELSÄK-FS 1999:5 Utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar

AFS 2000:4

62

Kemikalieinspektionens författningssamling

KIFS 1994:12 Klassificering och märkning av kemiska produkter. Ändrad ochomtryckt i KIFS 1999:3

KIFS 1998:8 Kemiska produkter och biotekniska organismer. Ändrad i KIFS1999:1, 1999:2, 1999:4, 1999:5, 1999:6 och 2000:1.

Läkemedelsverkets författningssamling

LVFS 1993: 2 Förbud och begränsningar för vissa ämnen att ingå i kosmetiskaeller hygieniska produkter. Ändrad och omtryckt i LVFS1996:14 och ändrad i LVFS 1997:18, 1998:1, 1998:9

LVFS 1995:22 Kontroll av kosmetiska och hygieniska produkter. Ändrad ochomtryckt i LVFS 1996:7 därefter ändrad i 1996:18

LVFS 1999:4 Kontroll av radioaktiva läkemedel

Sprängämnesinspektionens författningssamling

SIND-FS 1981:2 Hantering av brandfarliga gaser och vätskor. Ändrad i SÄIFS1989:12, 1994:7 och 1995:4

SÄIFS 1994:4 Varuinformationsblad för brandfarliga och explosiva varorSÄIFS 1995:5 Märkning av förpackningar m.m. med brandfarliga varor.

Ändrad i SÄIFS 1996:7SÄIFS 1995:6 Hantering av ammoniumnitratSÄIFS 1996:3 Förbudsanslag och varningsanslag samt märkning av rörled-

ningar för brandfarliga varorSÄIFS 1996:4 Hantering av organiska peroxiderSÄIFS 1996:5 Förteckning över brandreaktiva varorSÄIFS 1996:6 Klassning av riskområden vid hantering av brandfarliga

gaser och vätskorSÄIFS 1997:9 Öppna cisterner och rörledningar m.m. för brandfarliga

vätskorSÄIFS 1998:3 Klassificering av brandfarliga gaser och vätskorSÄIFS 1999:2 Hantering av väteperoxid

Strålskyddsinstitutets författningssamling

SSI FS 1983:7 Icke kärnenergianknutet radioaktivt avfallSSI FS 1993:2 Omfattande laboratorieverksamhet med radioaktiva ämnen i

form av öppna strålkällor

5

ARBETSMILJÖVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING

AFS 2001:4

GASFLASKOR

AFS 2001:4

5

GASFLASKORArbetsmiljöverkets föreskrifter om gasflaskor samtallmänna råd vid tillämpningen av föreskrifterna

AFS 2001:4

16

Arbetsmiljöverkets föreskrifterom gasflaskor

Beslutade den 19 april 2001(Ändringar införda t. o. m. 2002-03-21)Arbetsmiljöverket meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (SFS1977:1166) följande föreskrifter.

Tillämpningsområde och definitioner1 § Dessa föreskrifter gäller gasflaskor. De gäller dock inte flaskor somhuvudsakligen är avsedda för användning– i luftfartyg eller i krigsmateriel.

Föreskrifterna gäller inte heller när gasflaskor används för– sådan internationell transport, som avses i den europeiska överens-

kommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR),– sådan internationell transport, som avses i det internationella reglementet

om befordran av farligt gods med järnväg (RID),– sådan internationell transport, som avses i det internationella reglementet

om befordran av farligt gods med luftfartyg (ICAO-TI),– sådan nationell transport av farligt gods för vilken föreskrifter har meddelats

med stöd av lagen (SFS 1982:821) om transport av farligt gods.

Vid arbete med fyllning av gasflaskor som efter fyllning skall användas utanförföreskrifternas tillämpningsområde, gäller endast bestämmelserna i 9 § förstastycket.

Bestämmelserna i 3–4 §§ och 5 § första stycket gäller inte gasflaskor förandningsapparater och bärbara brandsläckare.

2 § I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angivenbetydelse.

Fortlöpande tillsyn Regelbunden tillsyn av gasflaska med tillhörandeutrustning i syfte att utröna om säkerheten ärbetryggande.

Utkom från trycketden 21 maj 2001

ASM

ASM

AFS 2001:4

17

Gasflaska Transportabelt trycksatt kärl med största volym 150liter avsett för gaser klass 2 enligt Statensräddningsverks föreskrifter (SRVFS 1998:8) ominrikes transport av farligt gods på väg och i terrängeller för sådana ämnen som anges i bilaga 5 tillStatens räddningsverks föreskrifter (SRVFS2000:4) om transportabla tryckbärande anord-ningar.

Gasflaskpaket Gasflaskor sammansatta i en ställning och för-bundna i ett system för tömning och fyllning via engemensam huvudventil.

Tryck Avser övertryck om inte annat anges.Återkommande kontroll Kontroll av tidigare kontrollerat objekt för att ta reda

på om det fortfarande uppfyller ställda krav.

Märkning3 § Gasflaskor skall vara märkta på det sätt som anges i 14–18 §§ Statensräddningsverks föreskrifter (SRVFS 2000:4) om transportabla tryckbärandeanordningar.

Bedömning av överensstämmelse och förnyadbedömning av överensstämmelse4 § Gasflaskor får släppas ut på marknaden, avlämnas för att tas i bruk elleranvändas inom föreskrifternas tillämpningsområde endast om de genomgåtten sådan bedömning av överensstämmelse eller förnyad bedömning avöverensstämmelse som anges i 5–9 §§ Statens räddningsverks föreskrifter(SRVFS 2000:4) om transportabla tryckbärande anordningar, och därvidbedömts uppfylla där ställda krav.

Villkor för fyllning samt återkommande kontroll5 § Gasflaskor får fyllas endast om de genomgått bedömning av över-ensstämmelse eller förnyad bedömning av överensstämmelse enligt 4 §.

De får fyllas endast till och med utgången av gällande intervall föråterkommande kontroll enligt 6 §.

6 § Återkommande kontroll av gasflaskor skall utföras i den ordning, på detsätt och inom det intervall som framgår av 10–13 §§ Statens räddningsverksföreskrifter (SRVFS 2000:4) om transportabla tryckbärande anordningar.

AFS 2001:4

18

Gasflaskor för andningsapparater för rök- och kemdykning samt vattendykningskall dock genomgå återkommande kontroll inom intervallet 5 år.

Fortlöpande tillsyn7 § Upphävd genom AFS 2002:3

Förvaring och användning8 § Gasflaskor med tillhörande utrustning skall hanteras och förvaras på ettfrån säkerhetssynpunkt lämpligt sätt.

I arbetslokal får endast finnas det antal gasflaskor som behövs för arbetetsutförande.

Varningsskylt för gasflaskor skall finnas uppsatt i anslutning till dörren till lokaleller annat utrymme där flaskor förvaras. Varningsskylt skall även finnas invidflaskors uppställningsplats om flaskorna inte är väl synliga.

Fyllning9 § Gasflaskor får endast fyllas med den gas eller gasblandning samt till dettryck eller den vikt som de är avsedda för. Fyllningen skall utföras så attsäkerheten är betryggande.

Gasflaskor skall efter fyllning förses med etikett med följande uppgifter:

– Svenskt namn och kemisk formel eller annan vedertagen beteckning påflaskornas innehåll.

– Kortfattad instruktion för flaskornas användande.– Gaspåfyllarens namn och adress.Detta gäller dock inte när motsvarande krav på märkning gäller enligtföreskrifter från Kemikalieinspektionen eller Sprängämnesinspektionen.

Inkoppling och tömning10 § Gasflaskor får kopplas endast till utrustning, apparater eller anläggningarsom är avsedda för samma gasslag som gasflaskorna innehåller.

Tömning av gasflaskor får ej påskyndas genom direkt uppvärmning av flaskan.

ASM

ASM

ASM

AFS 2001:4

19

Utrustning11 § Gasflaskor skall när de används ha tillförlitlig avstängningsventil. Ventil,annan tillhörande armatur och slang skall vara så konstruerad ochdimensionerad att betryggande säkerhet erhålles med hänsyn till denhantering flaskorna normalt kan komma att utsättas för.

12 § Ventilutlopp från gasflaskor med brandfarligt, frätande eller giftigt innehållskall vid förvaring ha tätpropp som hindrar läckage genom ventilutloppet ävenom ventilen är öppen. Vid tömning av sådana gasflaskor genom slang skalldet i anslutning till ventilen finnas anordning, t.ex. reduceringsventil, regulatoreller slangbrottsventil, som begränsar flödet om slangen brister eller lossnarfrån infästningen. Sådan anordning behövs inte om flaskventilens utloppskanalhar en diameter av högst 1,5 mm.

13 § Ventiler och kopplingsdetaljer skall när de används ha sådana an-slutningsmått att farliga förväxlingar av tryckklasser och gasslag förhindras.

Gasflaskpaket14 § Gasflaskpaket med tillhörande ram, samlingsrör och ventiler skall vara såutförda att betryggande säkerhet erhålles.

Särskilda bestämmelser15 § Bestämmelserna i 4 och 5 §§ utgör föreskrifter enligt 4 kap 1 § ar-betsmiljölagen (SFS 1977:1160). Brott mot dessa föreskrifter kan enligt 8 kap2 § samma lag medföra böter.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelserDessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2001. Samtidigt upphävs Arbe-tarskyddsstyrelsens föreskrifter om gasflaskor (AFS 1998:7).

De nya föreskrifterna hindrar dock inte att gasflaskor som följer de upphävdaföreskrifterna släpps ut på marknaden, annars avlämnas för att tas i bruk ellertas i drift till och med den 30 juni 2003. Gasflaskor som följer de upphävdaföreskrifterna och som har släppts ut på marknaden senast den 30 juni 2003får även därefter avlämnas för att tas i bruk eller tas i drift. De får även fyllasom villkoret i 5 § andra stycket iakttas.

Godkännande och kontroll enligt tidigare gällande föreskrifter från Arbe-tarskyddsstyrelsen om gasflaskor skall jämställas med bedömning av

ASM

AFS 2001:4

20

överensstämmelse eller kontroll enligt motsvarande bestämmelser i dessaföreskrifter.

Bestämmelserna i 4 § och 5 § första stycket gäller inte för gasflaskor somtagits i bruk i Sverige före den 1 april 1968.

Undantag som Arbetarskyddsstyrelsen eller Arbetsmiljöverket efter 31december 1992 har lämnat från krav i äldre föreskrifter skall fortsätta att gällasom undantag från motsvarande krav enligt dessa föreskrifter.

KENTH PETTERSSON

Folke Lindberg Göran Lindh

AFS 2001:4

21

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen avföreskrifterna om gasflaskorArbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen avArbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:4) om gasflaskor.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande,utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (t.ex. upplysaom lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på praktiska lösningar ochförfaringssätt) och att ge rekommendationer, bakgrundsinformation ochhänvisningar.

BakgrundGaser behövs för en mängd olika ändamål i arbetslivet t.ex. vid svetsning,dykning, brandbekämpning och inom medicinområdet. För att transporteradessa gaser från gasleverantör till brukare används ofta gasflaskor, somockså fungerar som lagringskärl. Gasen leds sedan i normalfallet frångasflaskan till den aktuella användningen.

Gasflaskor kan ofta innehålla brandfarliga eller giftiga gaser eller gaser sompå annat sätt kan orsaka skada t.ex. genom syrebrist. Trycket i gasflaskor kan imånga fall vara flera hundra bar.

Riskerna med gasflaskor är främst följande.– Söndersprängning med kringflygande splitter och farlig tryckvåg som följd.– Farlig gas som okontrollerat kommer ut t.ex. genom läckage och som kan

orsaka brand, förgiftning, syrebrist etc.

Ett stort antal gasflaskor, uppskattningsvis flera miljoner, är i omlopp i vårtland. Konsekvenserna av ett gasflaskhaveri kan bli mycket allvarliga varför detär viktigt att säkerhetsnivån är mycket hög.

Gasflaskor används både för transport och för lagring och förbrukning av gast.ex. i laboratorier, verkstäder och inom sjukvården. Av den anledningen finnsför gasflaskor både transportregler enligt Statens räddningsverks föreskrifteroch användar- och hanteringsregler som Arbetar-skyddsstyrelsen utfärdatmed stöd av arbetsmiljölagen. Samma krav på konstruktion, märkning, kontrollm.m. bör gälla såväl vid transport som vid användning där arbetsmiljölagen ärtillämplig. Med dessa föreskrifter inför Arbetsmiljöverket därför inomarbetsmiljöområdet samma regler för konstruktion m.m. av gasflaskor somenligt Statens räddningsverks föreskrifter gäller vid transport.

Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2000:4) om transportablatryckbärande anordningar som är ett införlivande av EG:s direktiv om

ASM

ASM

ASM

AFS 2001:4

22

transportabla tryckbärande anordningar (99/36/EG), meddelas med stöd avförordningen (1982:923) om transport av farligt gods och förordningen(1993:1065) om teknisk kontroll. Föreskrifterna (SRVFS 2000:4) gäller försådana transportabla tryckbärande anordningar som omfattas av Statensräddningsverks föreskrifter (SRVFS 1998:8) om inrikes transport av farligtgods på väg och i terräng (ADR-S) eller (SRVFS 1998:9) om inrikes transportav farligt gods på järnväg (RID-S). SRVFS 2000:4 gäller dock inte förgasflaskor i anordningar som enligt ADR-S eller RID-S omfattas av de un-dantag som gäller för små mängder eller särskilda fall. Arbetsmiljöverketsföreskrifter om gasflaskor meddelas däremot med stöd avarbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166) och omfattar de flaskor som ingår isådana anordningar.

Ändringar i förhållande till tidigare gällande föreskrifterFöreliggande ändringar i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om gasflaskor ärföranledd av anpassning till Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS2000:4) om transportabla tryckbärande anordningar där EG:s direktiv förtransportabla tryckbärande anordningar (99/36/EG) är införlivat. Ändringarnainnebär att Arbetsmiljöverkets föreskrifter om gasflaskor vad gäller framför alltkonstruktivt utförande och märkning anpassas till direktivet. Intervall föråterkommande kontroll av gasflaskor för andningsapparater har införts då detsaknas i Statens räddningsverks föreskrifter. Detta är en återinföring frånArbetarskyddsstyrelsens tidigare föreskrifter om gasflaskor, AFS 1996:9.

Kommentarer till vissa paragraferTill 1 §

Det bör observeras att arbetsmiljölagen inte gäller fartygsarbete på civilafartyg, varför dessa föreskrifter inte heller gäller där.

I Statens räddningsverks regler undantas gasflaskor för andningsapparateroch bärbara brandsläckare. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter omtryckbärande anordningar (AFS 1999:4) som är ett införlivande av EG:sdirektiv om tryckbärande anordningar (97/23/EG) finns regler för sådanagasflaskor, som motsvarar kraven i 3–4 §§ i dessa föreskrifter.

Till 2 §

Definitionen av Gasflaska är anpassad till Statens räddningsverks föreskrifter.

ASM

AFS 2001:4

23

Till 3 §

Det bör observeras att det krav som ställs i 3 § på märkning enligt Statensräddningsverks föreskrifter inte omfattar gasflaskor som följerövergångsbestämmelserna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och som integenomgått bedömning av överensstämmelse eller förnyad bedöm-ning avöverensstämmelse enligt Statens räddningsverks föreskrifter. Detta innebäratt märkning enligt bilaga 6 ( -märkning) till Statens räddningsverksföreskrifter (SRVFS 2000:4) om transportabla tryckbärande anordningar inteär aktuell för sådana gasflaskor.

Till 4 §

Med ”avlämnas för att tas i bruk” menas t.ex. leverans från en leverantör till engrossist eller en brukare.

Till 5 §

Av övergångsbestämmelserna i dessa föreskrifter följer att gasflaskor somgodkänts och kontrollerats enligt tidigare gällande föreskrifter frånArbetarskyddsstyrelsen får fyllas även om de inte genomgått bedömning avöverensstämmelse eller förnyad bedömning av överensstämmelse enligtStatens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2000:4) om transportablatryckbärande anordningar.

Till 7 §

7 § är upphävd genom AFS 2002:3

Till 8 §

Det är viktigt att gasflaskor vid hantering inte utsätts för slag eller annanåverkan som kan påverka flaskornas hållfasthet eller utrustning.

Det är viktigt att gasflaskor och särskilt deras ventil med tillhörande skydds-och tätningsanordningar för utloppet skyddas mot smuts, olja och korrosion.

Om gasflaskor används eller förvaras stående är det viktigt att de på lämpligtsätt är säkrad mot att falla eller oavsiktligt stötas omkull. Det är dock angelägetatt de lätt kan lösgöras för att föras bort vid brand eller brandfara.

Det är viktigt att smörj- och tätmedel är av typ som inte kan orsaka brand ellerannan farlig reaktion i kombination med gaser eller gasblandningar för vilkaflaskorna är avsedda. Exempel på sådana gaser är bl.a. oxygen,gasblandningar med över 10 volymprocent oxygen, luft, fluor, kvävedioxider,

ASM

AFS 2001:4

24

klor, klortrifluorid och lustgas. Enligt ADR/RID är det förbjudet att använda olje-och fetthaltiga material för tätning eller smörjning av ventiler för nämnda gaser.

Exempel på annat utrymme är förvar i väderskydd, under presenning och isärskild inredd servicebil.

Det är viktigt att gasflaskor förvaras så att de inte riskerar att skadas avomgivande aktiviteter och miljö samt att ventilationen på förvaringsplatsenavpassas så att riskerna vid eventuellt utläckande gas minimeras.

Gasflaskor bör således förvaras lätt åtkomliga i torra, svala och väl ventileradelokaler. Lokalerna bör vara av sådant utförande som från säkerhetssynpunkt ärmotiverat allt efter de aktuella förhållandena, förvarad gaskvantitet och gasenseller gasernas art. Vikten av väl ventilerade lokaler bör särskilt beaktas vidförvaring av gasflaskor innehållande brandfarliga, frätande och giftiga gaser.Flaskor bör således ej förvaras i trånga, svåråtkomliga utrymmen eller ipassager, invid lyftanordningar eller på annan plats, där risken för åverkan ärstor. Gasflaskor bör ej förvaras tillsammans med lättantändliga ämnen ellerutsättas för skadlig inverkan av korrosiva ämnen.

Vidare är det angeläget att gasflaskor skyddas mot onormal uppvärmning. Omtak, presenning eller annat skydd förekommer bör det finnas god luftväxlingkring gasflaskorna.

Fyllda och tömda flaskor, liksom flaskor för olika gaser, bör förvaras åtskilda.

Regler om varningsskyltar finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter omvarselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser (AFS 1997:11). Enligtdessa föreskrifter skall varningsskylt vara triangelformad samt ha svart symbolpå gul bakgrund med svart bård.

Regler om förvaring av gasflaskor för brandfarliga varor finns också i SÄIFS1998:7. Sprängämnesinspektionens regler kan innebära att andra krav ställsvid förvaring av brandfarliga varor än vad som gäller enligt dessa föreskrifter.

Till 9 §

Det är särskilt viktigt att ett tillförlitligt system finns för fyllning av gasflaskor förlättkondenserade gaser så att överfyllning förhindras. Närmare regler omfyllning finns t.ex. i Tryckkärlskommissionens Gasflaskanvisningar.

Det är angeläget att även tätheten kontrolleras i samband med fyllning.

Med gaspåfyllare avses det företag som senast gjort påfyllning av gas-flaskorna. För vissa hälsofarliga och brandfarliga gaser och gasblandningargäller överlåtelsemärkning enligt KIFS 1994:12 (senast omtryckt i KIFS1999:3 och ändrad i KIFS 2000:9) och SÄIFS 1995:5 (ändrad i SÄIFS

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 2001:4

25

1996:7). Undantaget i andra stycket syftar till att undvika dubbelreglering.Regler om märkning i samband med användning finns i Arbetarskydds-styrelsens föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker, AFS 2000:4.

Vid bedömningen om fyllningen av gasflaskor som skall användas utanförföreskrifternas tillämpningsområde kan göras på ett betryggande sätt är detviktigt att hänsyn bl.a. tas till flaskornas ursprung, skick, tid sedan flaskornasenast kontrollerats, tryckangivelser samt märkning i övrigt.

Till 11 §

För vissa slangar och slangledningar finns bl.a. svensk standard SS-EN ISO7751 som behandlar förhållanden mellan provtryck och sprängtryck respektivearbetstryck.

Till 12 §

Svensk standard SS-EN 730 kan tjäna till ledning vid val av slangbrottsventil.

Till 13 §

Regler för val av gängor mellan gasflaskor och ventiler samt ventilutlopp ochderas utformning återfinns i ett flertal svenska standarder.

Till 14 §

Det är viktigt att i gasflaskpaket ingående gasflaskor är sammanhållna av enmetallram som är dimensionerad för den statiska och dynamiska belastningsom kan förekomma samt att paketet är försett med anordningar somsäkerställer betryggande hantering. Härvid är det speciellt viktigt attsamlingsrör och huvudventil placeras innanför gasflaskpaketets ram på sådantsätt att de skyddas mot skada.

Det är även viktigt att gasflaskpaket för acetylen är utformade så att deenskilda flaskorna kan kylas med vatten för att hindra acetylensönderfall vidt.ex. brand.

Det kan vara lämpligt att gasflaskor ingående i gasflaskpaket som innehållergiftiga eller brandfarliga gaser är utrustade med separata avstängningsventiler.

Regler om gasflaskpaket finns i Statens räddningsverks föreskrifter SRVFS1998:8 om transport av farligt gods på väg och i terräng.

Till Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Statens räddningsverkkan ha regler som innebär att bedömning av överensstämmelse eller förnyadbedömning av överensstämmelse krävs enligt Räddningsverkets föreskrifter

ASM

AFS 2001:4

26

även om äldre godkännanden och kontroller från Arbetarskyddsstyrelsenfortfarande gäller inom arbetsmiljölagens område.

AFS 2001:4

27

Aktuella regler

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS)

AFS 1996:10 Sömlösa gasflaskor av stål

AFS 1996:11 Sömlösa gasflaskor av legerad och olegerad aluminium

AFS 1996:12 Svetsade gasflaskor av olegerat stål

AFS 1997:7 Gaser

AFS 1997:11 Varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser

AFS 1999:4 Tryckbärande anordningar

AFS 2000:4 Kemiska arbetsmiljörisker

Övrigt

EG:s Transportdirektiv 94/55/EG

EG:s Transportdirektiv 96/86/EG

Kemikalieinspektionens författningssamling KIFS 1994:12 (senast omtryckt i KIFS1999:3 och ändrad i KIFS 2000:9)

Sprängämnesinspektionens författningssamling SÄIFS 1998:7

Sprängämnesinspektionens författningssamling SÄIFS 1995:5 (ändrad i SÄIFS 1996:7)

Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1998:8)

Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2000:4)

Svensk författningssamling (SFS 1992:1119)

Svensk Standard (SS-EN ISO 7751)

Svensk Standard (SS-EN 730)

Tryckkärlskommissionens Gasflaskanvisningar

Tryckkärlskommissionens Rörledningsnormer


AFS 2001:4

5

––––––––––––

Eftersom lagar, förordningar och föreskrifter ändras eller ersätts med andra författningarär det viktigt att hålla reda på vad som gäller. När lagar och förordningar ändras behållerde ofta sitt nummer i svensk författningssamling, SFS. Arbetsmiljölagen har till exempelSFS-numret 1977:1160, trots att den har ändrats många gånger sedan 1977.

För att få reda på hur den aktuella lageller förordningstexten ser ut kan man exempelvisvia Internet gå in på www.lagrummet.gov.se och ta fram den senaste versionen av lagaroch förordningar som man är intresserad av.

För att hålla sig uppdaterad om Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverketsföreskrifter kan det vara bra att regelbundet via Internet gå in på Arbetsmiljöverketshemsida www.av.se och under rubriken ”Regler” kontrollera vilka föreskrifter som gällerför den aktuella verksamheten. Det går också att vända sig till Publikationsservice för attfå upplysningar om vilka föreskrifter som är aktuella. De kan beställas frånArbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300, 171 25 Solna. Fax: 08-735 85 55, tfn:08-730 97 00.

Notera att det kan finnas fel i dokumentationen på Internet och att detär den tryckta

ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING

AFS 1997:7

GASER

GASER

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om gaser samt styrelsens allmänna råd omtillämpningen av föreskrifterna

AFS 1997:7 3

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om gaser

Beslutad den 28 augusti 1997 Utkom från trycketden 7 november 1997

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166)följande föreskrifter.


1 § Dessa föreskrifter gäller all verksamhet där gas hanteras.Som gas räknas inte- sådana avgaser och andra reaktionsprodukter som inte omhändertas samt- luft under atmosfäriska förhållanden.

Definitioner

2 § I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.

Gas Ämne i gasformigt tillstånd, ämne i flytande tillstånd (kondenseradgas) vars ångtryck är högre än 3 bar (0,3MPa) (absoluttryck) vid+50E C samt koldioxid i fast tillstånd.

Gasflaska Återfyllningsbar behållare för gas, eller för sådan gas löst i vätska varsångtryck är högre än 3 bar (0,3MPa) (absoluttryck) vid +50E C.Behållaren har en volym över 0,22 liter men högst 150 liter. Den ärinte stationär och inte heller permanent fäst på särskilttransportunderrede.

Brandunder- Gas som har minst lika goda brandunderhållande (oxiderande)hållande gas egenskaper som luft av normal sammansättning.

Hälsofarlig gas Gas med sådana toxikologiska egenskaper som betecknas somhälsofarliga i Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificeringoch märkning av kemiska produkter (KIFS 1994:12).

Hantering Tillverkning, fyllning, tömning, förvaring, transport, användning,omhändertagande, destruktion och liknande förfaranden.

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:7 4

Stumfyllning Fyllning av behållare eller annan utrustning med kondenserad gas isådan utsträckning att utrustningen blir, eller efter temperaturhöjningkan bli, helt fylld med kondenserad gas.

Allmänt

3 § I all verksamhet där gas hanteras skall en riskbedömning göras. När process, utrustningeller driftsförhållanden i övrigt ändras skall en ny riskbedömning göras. Med utgångspunkt igjorda riskbedömningar skall de åtgärder vidtas som behövs för att säkerheten skall blibetryggande.

4 § Arbete med gas får ledas eller utföras endast av den som har tillräckliga kunskaper omgasen, om de risker användningen kan medföra samt om hur dessa skall undvikas.

5 § Rutiner skall finnas för åtgärder som skall vidtas när risk finns att gasflaskor kanexplodera.

6 § I lokal, där gas hanteras, skall ventilationen vara sådan att syrgaskoncentrationen i luftennormalt inte understiger 20 volymprocent. Om syrgaskoncentrationen understiger 18volymprocent skall andningsapparat användas vid arbete i lokalen.

7 § I lokal, där syrgas hanteras, skall ventilationen vara sådan, att syrgaskoncentrationen iluften normalt inte överstiger 22 volymprocent.

8 § I anslutning till plats där gas hanteras skall vid behov finnas utrustning för gasmätning,vindriktningsvisare samt möjlighet att utlösa gaseller brandlarm.

9 § Brandunderhållande gas skall hanteras så att risken för antändning av kläder ellerbrandfarliga ämnen och föremål i närheten motverkas.

10 § Arbete med kondenserad gas skall planeras och bedrivas så att direktkontakt med gasenförebyggs. Om risk för stänk eller annan kontakt inte kan uteslutas, skall personligskyddsutrustning som ger tillräckligt skydd användas.

11 § Om halten hälsofarlig gas i luften på arbetsplatsen inte kan sänkas till betryggande nivåskall andningsskydd användas med filter som är anpassat till gasen. Om gasen kan geögonbesvär skall helmask användas. När andningsskydd med filter inte ger tillräckligt skyddskall i stället andningsapparat med säkerhetstryck samt vid behov kemskyddsdräkt användas.

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:7 5

Behållare, rörledningar och annan utrustning

12 § Vid reparation på, eller invändigt arbete i, behållare, rörledning och annan utrustning förgas skall utrustningen vara ren och fri från gas som kan orsaka skada vid arbetet. Utrustningenskall vara säkert avskild från gas som kan orsaka skada vid arbetet, och annan fara. Om detbehövs från säkerhetssynpunkt skall utrustningen torkas efter tryckprovning.

13 § Om fukt eller annan förorening kommer in i behållare eller rörledning med gas och detfinns risk för korrosion, skall behållaren eller rörledningen snarast möjligt tömmas, rengörasoch kontrolleras invändigt.

14 § Rörledning för kondenserad gas skall vara installerad och användas så att farligstumfyllning mellan avstängningsventiler i ledningen förebyggs.

Fyllning och tömning

15 § Plats för fyllning eller tömning av tankvagnar och tankbilar för kondenserad gas skallvara avgränsad. Endast den eller de som utför fyllning eller tömning, eller den som har särskiltarbetstillstånd från den som svarar för säkerheten, får vistas inom det avgränsade området.Under pågående fyllning och tömning skall arbetet övervakas så att åtgärder snabbt kan vidtasvid läckage, obehörigt tillträde eller annan fara. Det skall om möjligt vara fri sikt över platsen.Platsen skall ha varselmärkning, vara väl upplyst och får inte ha lutande underlag. Fordonenskall vara fixerade så att de inte kan komma i rörelse.

16 § Vid fyllning eller tömning av kondenserad gas skall transportbehållare vara anslutenmed fjädrande rörslinga eller förbindning som har samma tryckklass som utrustningen iövrigt. Dokumenterat underhåll och dokumenterad kontroll av rörslingan eller förbindningenskall utföras. När fyllning eller tömning avslutas skall utrustningen normalt tömmas.

17 § Vid fyllning av kondenserad gas i annan sluten behållare än gasflaska skallfyllnadsgraden normalt kontrolleras på minst två av varandra oberoende sätt. Mängdenkondenserad gas får inte vara så stor att stumfyllning kan ske.

18 § Om det inte är uppenbart onödigt från säkerhetssynpunkt, skall ventil på utloppsledningfrån transportbehållare för kondenserad gas vara fjärrmanövrerad, eller anslutas till enfjärrmanövrerad ventil innan kondenserad gas tappas från behållaren. Ventilen skall kunnamanövreras från minst två platser.

19 § Vid fyllning eller tömning av kondenserad syrgas får underlaget inte kunna antändas vidförhöjd syrgaskoncentration.

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:7 6

20 § Uttag från gasflaska skall ske på ett sätt som är betryggande från risksynpunkt.

Lagring och förvaring

21 § Gasflaskor skall lagras utomhus eller i väl ventilerade utrymmen. De skall lagras på ettsätt som är betryggande från risksynpunkt.

22 § För lagring av gas i annan behållare än gasflaska skall finnas en iordningställd plats.Lagringsplats för hälsofarlig gas utomhus skall vara belägen inom inhägnat område ochgasbehållarna skall vara väl skyddade från händelser utanför lagringsplatsen.

Ikraftträdande

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 1998. Samtidigt upphävsArbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1986:28) med föreskrifter om klor,Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1987:13) med föreskrifter om flytande kväve samtArbetarskyddsstyrelsens meddelande 71:5 Material till rörledningssystem för oxygen.

BO BYLUND

Magnus Blomqvist Göran Lindh

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:7 7

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifternaom gaser

Bakgrund

Ett ämnes aggregationstillstånd -- fast, flytande eller gas -- bestäms av den omgivning somämnet befinner sig i. Vid förändringar i tryck och temperatur kan ämnet övergå från etttillstånd till ett annat. Hantering av gas sker ofta vid höga tryck, vilket ställer stora krav påmaterialet. Om utrustningen i vilken gasen innesluts av någon anledning går sönder medfördetta att personer i den omedelbara omgivningen kan skadas genom exposition för gasen,genom kvävning, brand eller explosion, av tryckvågen från gasutsläppet eller avomkringflygande material. Gasen kan också spridas över ett större område och då är dethuvudsakligen gasens kemiska egenskaper som kan orsaka skador. Spridningen av gasenberor på dess fysikaliska egenskaper som densiteten relativt luft och temperaturen samt yttrefaktorer t.ex. vindriktning och vindhastighet. Tunga och kalla gaser sprids längs markenmedan lätta söker sig uppåt.

Gaser används i många sammanhang, bl.a. i industrin vid tillverkningsprocesser och påsjukhus t.ex. vid operationer. Användarna varierar från svetsverkstaden med en eller ett paranställda, till det stora företaget som förbrukar tusentals kubikmeter gas per dygn ellerelektronikföretaget med mycket höga krav på gasens renhet.

Både yttre och inre miljöaspekter beaktas vid val av gas för olika ändamål. Ozon användsalltmer vid massablekning och desinfektering av vatten och ersätter därmed klor.Freonavvecklingen innebär en återgång till användning av ammoniak i kylsystem. Vidblästring med koldioxidpellets erhålls ingen rest som vid sandblästring, vilket är en fördel vidt.ex. blästring av radioaktivt kontaminerad utrustning.

Det finns flera olika risker att beakta vid hantering av gas. I första hand gäller det riskerna förinandning, stänk på hud eller i ögon, kvävning samt brand och explosion. Effekten som gasenger upphov till är bl.a. beroende av vilken gas det är och vilken koncentration som personenutsätts för samt expositionstiden.

Dessa föreskrifter reglerar i första hand akuta faror vid gashantering. Hygieniska aspekter,som riskerna vid inandning av låga halter gas under längre tid, behandlas i andra regler.

I bilaga 1 finns en indelning av gaser i olika kategorier. I bilagan finns också en kortbeskrivning av egenskaper hos gaser i de olika kategorierna jämte exempel på gaser somtillhör respektive kategori.

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:7 8

Behållare, rörledningar och annan utrustning

Besiktning, fortlöpande tillsyn, m.m.

För behållare och rörledningar för gas finns bestämmelser i Arbetarskyddsstyrelsensföreskrifter om tryckkärl och andra tryckbärande anordningar (AFS 1986:9). Dessa innehållerbl.a. bestämmelser om tillverkningskontroll, besiktning, egenkontroll, och fortlöpandetillsyn. För gasflaskor finns motsvarande bestämmelser i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifterom gasflaskor (AFS 1996:9). För enkla tryckkärl finns bestämmelser iArbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om enkla tryckkärl (AFS 1993:41).

Val och installation av utrustning

En behållare eller en rörledning kan bli skadad och börja läcka av bl.a. följande anledningar:- Påkörning.- Fallande föremål.- Igenisning av tryckutjämningsanordning.- Korrosion och förslitning.- Felaktigt packningsmaterial t.ex. i flänsförband.- Felaktig svetsfog.- Felaktigt material.- Bristfällig upphängningsanordning.

Med tanke på vissa gasers korrosiva och reaktiva egenskaper är det viktigt att material tillbehållare, rörledningar och annan utrustning väljs med omsorg. Exempel på faktorer somspeciellt bör beaktas är om hanteringen avser kondensat eller gasfas, torr eller fuktig gas samtvilka drifttryck och drifttemperaturer som är aktuella. Vid överföring av kondenserad gas medtryckluft eller annan trycksatt gas är det viktigt att gasen är ren från förorening som kan skadautrustningen eller reagera med innehållet. För t.ex. tömning av klorbehållare med tryckluft ärdet viktigt att det finns ett särskilt tryckluftsystem som säkerställer att luften är torr och ren.

Uppgifter om lämpligt material för olika tillämpningar kan erhållas från bl.a. standarder,handböcker och gasleverantörer. För vissa gaser är materialvalet särskilt kritiskt. Försyrgasinstallationer bör således följande iakttagas:

Koppar, kopparlegeringar eller rostfritt stål bör användas till rörledningar för syrgas viddrifttryck högre än 40 bar om strömningshastigheten är högre än 8 m/s och vid drifttryck lägreän 40 bar om strömningshastigheten är högre än 25 m/s. Vid icke torr syrgas bör dessamaterial användas även vid lägre hastigheter än de angivna. Ovanstående gäller interörledningssystem i den s.k. coldboxen vid produktion av syrgas.

AFS 1997:7 9

Till armatur som kommer i beröring med syrgas med ett tryck högre än 10 bar bör användaskoppar, kopparlegeringar eller rostfritt stål. I rostfritt stål av Cr/Ni-typ bör halterna krom ochnickel tillsammans uppgå till minst 22%.

Som tätningsmedel i rörledningssystem för syrgas bör metalliska och andra oorganiska ämnensom inte är brännbara i syrgasatmosfär användas.

Rörledningssystem för gas bör normalt vara svetsat i förbindningar. Slangledning bör normaltinte användas i fasta installationer. För att underlätta kontroll av rörledning för hälsofarlig gas,t.ex. klor, bör den vara oisolerad. Rörledning som måste isoleras bör inte isoleras medmaterial som kan reagera med den hälsofarliga gasen.

I vissa situationer kan frånvaro av isolering orsaka risker och även tekniska problem. Utanpåoisolerad utrustning för kondenserad gas som har en temperatur under syrets kokpunkt(omkring -183 EC), t.ex. flytande kväve vid lågt tryck, kan luftsyre kondensera. Detta leder tillen anrikning av syre på utrustningen som kan leda till ökad risk för brand. Risk kan ocksåfinnas för isbildning utanpå utrustning för kondenserad gas med en temperatur under 0EC.

Vid gashantering, särskilt sådan som omfattar flera olika gaser eller gas i både kondenseradfas och som gas är det angeläget att kopplingar och anslutningar som kan förväxlas på farligtsätt har sådant utförande att felaktig koppling inte är möjlig. Olika dimensioner och utförandepå kopplingar och anslutningar förebygger sådan sammankoppling.

I utloppsledningar behövs ofta rörbrottsventiler. En rörbrottsventil är en ventil somautomatiskt stänger om flödet genom ventilen överstiger ett inställt värde, normalt högst tregånger driftflödet.

I fyllningsledning behövs normalt backventil. Används fyllningsledning även somdistributions- eller tömningsledning används i stället rörbrottsventil. Även i system föröverföring av kondenserad gas med tryckluft eller annan gas behövs normalt backventil somförebygger att t.ex. ett korrosivt medium kan komma in i kompressorsystem, rörledningar ellergasbehållare. För att förebygga att ämne från reaktionskärl eller motsvarande i vilken gasenanvänds kommer in i gasbehållaren behövs normalt också backventil. I vissa fall kanbackventil inte användas just på grund av gasens korrosiva egenskaper, och då börmotsvarande skyddsnivå ordnas på annat sätt. För t.ex. klor kan ett s.k. barometriskt röranvändas i vissa fall.

Även fjärrmanövrerad ventil i utloppsledning kan behövas i vissa fall. Fjärrmanövreradventil behövs normalt t.ex. om behållaren saknar rörbrottsventil och det kan förutses att manvid ett läckage kommer att ha svårigheter att på ett säkert sätt nå behållarens ventil. Påbehållare för särskilt hälsofarlig gas kan det vara motiverat med både rörbrottsventil ochfjärrmanövrerad ventil. Beträffande fjärrmanövrerad ventil vid tömning från

AFS 1997:7 10

transportbehållare, se 18 §.

Särskilt utrustning för kondenserad gas kan utsättas för stora temperaturvariationer. Det ärdärför viktigt att upphängningsanordningar för rörledningar liksom stöd för fast installeradbehållare är utformade med hänsyn till förekommande temperaturvariationer och däravföljande rörelser i utrustningen. På rörledningar kan t.ex. så kallad expansionslyra förebyggafarliga spänningar i utrustningen.

Regler om utrustningar för explosionsfarlig miljö finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifterom utrustningar för explosionsfarlig miljö (AFS 1995:5).

Avsäkringsanordning

På stationär och sluten behållare för gas behövs oftast avsäkringsanordning. Observera attkorrosiv gas kan påverka en säkerhetsventils funktion, och för sådan gas kan det behövas t.ex.sprängbleck i serie före säkerhetsventil. Det är viktigt att hänsyn tas till det tillkommandetryck som överföring från behållare för kondenserad gas med hjälp av tryckluft eller annan gasmedför vid konstruktion och utformning av behållare, tryckavlastare och tryckluftsystem ellermotsvarande.

Det är viktigt att gas som avblåses genom sprängbleck eller säkerhetsventil leds bort så att deninte orsakar personskada eller skada på processutrustning. Det är också viktigt attsäkerhetsventil monteras stående, om inte tillverkaren kan garantera ventilens funktion i annatläge.

Märkning

Regler om märkning av behållare och rörledningar finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifterom farliga ämnen (AFS 1994:2), om gasflaskor (AFS 1996:9), om tryckkärl och andratryckbärande anordningar (AFS 1986:9) och om varselmärkning och varselsignalering påarbetsplatser (AFS 1994:47). Regler om märkning av rörledning för brandfarlig gas finns iSprängämnesinspektionens föreskrifter om förbudsanslag och varningsanslag samt ommärkning av rörledningar vid hantering av brandfarliga varor (SÄIFS 1996:3).

Det är angeläget att även annan utrustning än rör och behållare säkert kan identifieras isamband med reparationer och andra ingrepp. Därför bör även sådan utrustning, som olikatyper av ventiler och givare för processparameter, märkas så att de kan identifieras. Märkningkan utföras med bricka i beständigt material som förses med uppgift om positionsnummereller motsvarande och som fästs på utrustningen. För ventiler kan även märkning avseendeläge och funktion behövas.

AFS 1997:7 11

Täthetskontroll och läcksökning

Täthetskontroll bör normalt utföras regelbundet på gasdistributionssystem. Det gäller såvälstora industriella anläggningar som mindre anläggningar på laboratorier och sjukhus samtslangledningar för svetsgaser. Periodicitet och omfattning avgörs i det enskilda fallet efterbedömning av faktorer som bl.a.:- konsekvenserna av läckage,- systemets utformning (antal skarvar, svetsade/bultade skarvar etc.) samt- förekomst av fast installerad utrustning för gasmätning.

Täthetskontroll bör alltid utföras vid idrifttagning av nya system och efter längre tids uppehålli användningen.

Täthetskontroll kan utföras på olika sätt. I en del system kan en enklare kontroll ske genom attsystemet trycksätts till normalt arbetstryck med alla förbrukningsanslutningar stängda.Tryckfallet i systemet över tiden följs via befintlig tryckmätare. Vissa gasolsystem anslutnatill flaskor kan ha utrustning för enkel flödeskontroll som kan användas på samma sätt, såkallade läckindikatorer.

Alla utrustningar läcker i någon mån. Uppgift om godtagbart läckage i det enskilda fallet kanerhållas t.ex. från leverantören av utrustningen, tillämplig standard eller i vissa fallföreskrivande myndighet.

Så kallad läcksökning, när läckande gas spåras, kan genomföras på olika sätt, t.ex. medsåpvatten som anbringas direkt på ledningen eller genom användning av direktvisandegasmätningsinstrument.

Larm och utrymning

Bestämmelser om larm och utrymning vid gasutströmning finns i Arbetarskyddsstyrelsensföreskrifter om larm och utrymning (AFS 1993:56). Här behandlas bl.a. detektorer ochlarmanordningar, manuell utlösning av larmsignal, kontroll av larmanordning, samtåtgärdsplan för utrymning.

Skyltning

Regler om varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser finns iArbetarskyddstyrelsens föreskrifter om varselmärkning och varselsignalering (AFS 1994:47).

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:7 12

Regler om skyltning vid hantering av brandfarlig gas finns i Sprängämnesinspektionensföreskrifter om förbudsanslag och varningsanslag samt om märkning av rörledningar vidhantering av brandfarliga varor (SÄIFS 1996:3). Regler om varningsskylt utanför lokal ellerannat utrymme där gasflaskor förvaras finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter omgasflaskor (AFS 1996:9). Behovet av skyltning avgörs i det enskilda fallet efter en bedömningav riskerna i verksamheten. Exempel på skyltar som kan behövas är:- Varningsskylt utanför områden, byggnader eller lokaler där hälsofarlig gas förvaras eller

eljest hanteras i större mängder. Skyltar som då är aktuella är i första hand varningsskyltmed symbol för giftiga, hälsoskadliga eller irriterande ämnen, men även förbudsskylt medsymbol "Obehöriga äga ej tillträde" kan vara aktuell.

- Varningsskylt med varning för låg temperatur i anslutning till utrustning med kondenseradgas.

- Varningsskylt för kvävningsrisk vid utrymmen där kvävningsrisk kan finnas.- Informationsskylt med uppgift om huvudavstängningsventil till gasdistributionssystem.- Varselmärkning (och varselsignalering) vid plats för fyllning och tömning av tankvagnar

och tankbilar enligt 15 § i dessa föreskrifter.

Första hjälpen, nöddusch och ögonspolningsmöjlighet

Stationär eller portabel utrustning för behandling med andningsoxygen, samt personal som ärutbildad för detta, bör finnas i verksamheter med risk för kraftig exposition av gas som efterinandning kan kräva snabb behandling med andningsoxygen.

Tillgång till nöddusch och ögonspolning behövs normalt om det finns risk för stänk av farligkondenserad gas eller risk för att i första hand ögonen utsätts för skadlig gas i farlig halt. Endel kondenserade gaser har dock ingen annan vävnadsskadande effekt utöver den som orsakasav den låga temperaturen. Snabb tillgång till nöddusch och ögonspolningsmöjlighet är försådana gaser vanligen inte nödvändig. Spolning av köldskada med högst kroppstempereratvatten kan vara en behandlingsmetod för sådana skador, men detta bör normalt avgöras avläkare. Sköljning av köldskada på arbetsplatsen bör inte tillåtas fördröja medicinskbedömning. Det är viktigt att kläder som förorenats av kondenserad gas tas av. Vid hanteringav andra kondenserade gaser som klor och ammoniak är snabbt insatt och utdragen spolningden enda möjligheten att förebygga bestående skador efter stänk. Hantering av sådana gaserkräver således tillgång till snabb nöd- och ögonduschmöjlighet. Även vid hantering av gas igasform kan ibland tillgång till i första hand ögonspolningsmöjlighet behövas. Det gäller t.ex.vid hantering av ammoniak.

Observera dock att behandlingen i det enskilda fallet bör utgå från information ivaruinformationsblad eller motsvarande för den hanterade gasen, och att det är viktigt attkunskap om första hjälpen finns redan innan olyckan sker (jämför 4 §).

Utrustning för första hjälpen inklusive nöd- och ögondusch bör placeras på sådant sätt och i

AFS 1997:7 13

sådan omfattning att tillgång till sådan utrustning inte äventyras vid gasutsläpp.

Regler om nöddusch och ögonspolningsmöjlighet finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifterom farliga ämnen (AFS 1994:2) och i styrelsens allmänna råd om ögonspolning (AFS1986:25).

Regler om första hjälpen finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen vidolycksfall och akut sjukdom (AFS 1984:14).

Transport av behållare i fordon

Transport av behållare i fordon regleras i den europeiska överenskommelsen om internationelltransport av farligt gods, ADR och ADR-S. För transport av s.k. begränsad mängd finns ibestämmelserna regler om godsdeklaration, brandsläckare, avsändarintyg, etiketter på kollisamt ventilation. Reglerna om ventilation saknar dock närmare uppgifter om utformning,varför det har bedömts vara lämpligt att lämna vissa råd här, som således avser transport avbegränsad mängd gas enligt ADR.

Fordon av typ skåpbil, kombibil eller vanlig personbil, som saknar särskilt avgränsat utrymmemed separat ventilation bör normalt inte användas för transport av gas. (I stället börtransporten ske på släpvagn kopplat till sådant fordon eller på annat fordon, t.ex. fordon medöppet flak.) Från förarutrymmet med hel och tät vägg avgränsat utrymme som är ventileratkan dock i vissa fall användas för transport av gas. Ventilationen bör då minst utgöras avsjälvdragsventiler såväl upptill som nedtill i utrymmet. Det är viktigt att sådana ventiler inteförses med filter, eftersom ventilationen då starkt begränsas. En förutsättning är vidare attäven förarutrymmet är ventilerat separat. Sådant utrymme i kombibil eller vanlig personbil bördock bara utnyttjas för transport av små mängder, t.ex. enstaka flaskor.

Det kan dock räcka med enklare ventilation för transport av små mängder gas som interimligen kan leda till ökad risk för ohälsa eller olycksfall. Ett sådant exempel är transport ibagageutrymme av flytande kväve i en eller flera välisolerade behållare, med sammanlagt baranågon enstaka liter flytande kväve, eller av behållare med flytande kväve som har en tättförsluten ytterbehållare, varifrån förångat kväve leds utanför karossen med slangledning ellerliknande. Självklart är det viktigt att en sådan behållare är säkrad så att den inte välter, samtatt bilens ventilationssystem är väl fungerande och inställt för frisklufttillförsel. Ett annatexempel är transport av s.k. undantagsmängder enligt transportbestämmelserna.Kommentarer till vissa paragrafer


Till 1 § Gaser hanteras ofta i form av gasblandningar. Föreskrifterna gäller också gaser när deförekommer i gasblandningar.

AFS 1997:7 14

Undantaget för avgaser och andra reaktionsprodukter som inte omhändertas gäller t.ex.motorfordonsavgaser och spränggas. Däremot omfattas gas som produceras för direktanvändning, t.ex. ozon vid massablekning.

Med luft under atmosfäriska förhållanden avses luft av normalt atmosfärstryck ochsammansättning som förekommer i vår omgivning. Sådana begränsade avvikelser frånatmosfärstryck som uppkommer t.ex. i en ventilationsanläggning och i ventilerade utrymmenomfattas här av begreppet atmosfäriska förhållanden. För tryckluft (som ofta har ett tryckomkring 7 bar) och annan luft som komprimerats för användning gäller däremot dessaföreskrifter.

Definitioner

Till 2 § Observera att brandunderhållande gas inte är detsamma som oxiderande vara enligtSprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1993:6) med förteckning över brandreaktivavaror.

En från början med kondenserad gas inte helt fylld behållare kan vid termisk expansionkomma att fyllas helt med kondenserad gas, stumfyllas. Termisk expansion inträffar dåvätskans temperatur höjs som t.ex. efterhand vid förhöjd omgivningstemperatur eller ökaddirekt solstrålning på behållaren.

Definitionerna i 2 § kompletteras här med följande definitioner av begrepp som används ikommentarerna men inte i föreskrifterna:

Brandfarlig gas Sådan gas som vid en temperatur av +21EC kan bilda enantändbar gasblandning med luft.

Inert gas Gas som endast under extrema förhållanden reagerar med andraämnen.

Korrosiv gas Gas som genom sina frätande egenskaper kan skada levandevävnad och/eller material.

Självantändande gas Gas som omedelbart antänds i kontakt med luft vidrumstemperatur.

Särskilt hälsofarlig gas Gas som tillhör någon av faroklasserna mycket giftig, giftig,eller frätande med riskfras R 35 enligt Kemikalieinspektionensföreskrifter om klassificering och märkning av kemiska

AFS 1997:7 15

produkter (KIFS 1994:12).

Allmänt

Till 3 § Enligt 3 kap. 2a § arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren bl.a. fortlöpande undersökariskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Regler omriskbedömning finns bl.a. i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd ominternkontroll av arbetsmiljön (AFS 1996:6), om storskalig kemikaliehantering (AFS 1989:6)och om farliga ämnen (AFS 1994:2).

Riskbedömning omfattar huvudsakligen stegen riskidentifiering, riskuppskattning ochriskvärdering. Terminologin på området varierar dock. Med risk avses normalt ensammanvägning av bedömd sannolikhet/frekvens för en oönskad händelse med bedömdakonsekvenser av händelsen. Sammanvägningen (normalt produkten) av sannolikhet/frekvensoch konsekvens kallas riskuppskattning. Efter riskuppskattningen genomförs riskvärdering,som syftar till att avgöra om riskerna kan accepteras eller om åtgärder måste vidtas. Enväsentlig faktor som bör beaktas i riskvärderingen är vilka olika möjligheter som finns attreducera/eliminera risken. Riskanalys brukar användas som beteckning på stegenriskidentifiering och riskuppskattning när man använder en strukturerad och systematiskmetodik för granskningen, företrädesvis med etablerade metoder.

För att närmare bedöma allvarligheten av en viss skadehändelse kan en särskildkonsekvensanalys behövas. I en konsekvensanalys bedöms omfattningen av en viss händelse.Det kan t.ex. vara frågan om att med någon spridningsmodell för gasmoln uppskatta vilkakonsekvenser ett rörbrott eller annat haveri medför. Utifrån uppgifter om hur långt farligkoncentration sprids, antalet personer som kan förväntas uppehålla sig i området m.m., kankonsekvensen uttryckas t.ex. i antalet skadade personer. Konsekvensanalysen är således en delav riskuppskattningen och utgår från vissa skadehändelser, t.ex. rörbrott. Observera dock attkonsekvensanalysen inte på något sätt ersätter identifieringssteget eller andra moment iriskanalysarbetet.

Exempel på riskanalysmetoder som kan vara lämpliga i samband med gashantering ärgrovanalys/preliminär riskanalys, s.k. What If-analys, feleffektanalys och HazOpanalys(Hazard and Operability studies). Ofta behövs inledningsvis någon form av grovanalys för attavgöra vilka processavsnitt som bör studeras mer ingående.

Det är viktigt att inte bara den tekniska installationen bedöms. Bedömningen bör omfatta ävenorganisatoriska frågor som personalens utbildning och kompetens, risken för felhandlingar vidolika arbetsmoment, anlitande av entreprenörer och vikarier eller liknande, rutiner föruppföljning av tillbud och olycksfall, rutiner för fortlöpande tillsyn samt uppföljning av attarbetet verkligen utförs på ett säkert sätt. Det är också viktigt att riskbedömningen vidhantering av gas omfattar alla ingående gaser.

AFS 1997:7 16

Ett grundläggande steg i riskbedömningen är att klargöra från vilka normer eller standardersom anläggningen har konstruerats. Den tekniska delen av riskanalysarbetet kan normaltbegränsas i mindre komplexa anläggningar om följande förutsättningar föreligger:- Anläggningen har konstruerats utifrån moderna normer eller standarder.- Normerna och standarderna omfattar för säkerheten viktiga faktorer.

Att normer och standarder har tillämpats kan dock inte helt ersätta den tekniska riskanalysen,eftersom installationen i det enskilda fallet är unik beträffande t.ex. omgivande faktorer,anslutning till andra system samt organisatoriska förhållanden.

Begreppet riskbedömning omfattar här även en enklare identifiering och uppskattning avriskerna i ett system utan att någon etablerad riskanalysmetodik används. Sådana enklaremodeller för riskbedömning kan vara tillräckliga i begränsade system för mindre farliga gaser,t.ex. enstaka mindre behållare för gas utan stora distributionssystem.

För en tryckluftbehållare kan det normalt vara tillräckligt att konstatera följande:- Behållaren besiktigas enligt gällande regler om tryckkärl.- Rutiner för fortlöpande tillsyn och underhåll finns, tillämpas, och omfattar minst

regelbunden kontroll av säkerhetsventil, kontroll av utrustningens utvändiga skick,dränering av kondensvatten samt eventuellt ytterligare punkter enligt instruktioner fråntillverkare eller leverantör.

- Anläggningen saknar anslutningar till andra media, och tilluften kan inte förorenas påfarligt sätt.

- Behållaren är placerad och installerad så den inte kan utsättas för farlig mekanisk ellerannan påverkan, och enligt anvisningar från tillverkare eller leverantör.

- Anläggningen sköts och används av personal med tillräckliga kunskaper om utrustningen.- Uppföljning sker av att fastställda rutiner tillämpas.

För en gassvetsutrustning på kärra med en acetylen- och en syrgastub kan ofta en enklareriskbedömning på motsvarande sätt genomföras enligt följande:- En systematisk genomgång av arbete, organisation och utrustning görs med utgångspunkt i

en handbok som behandlar säkerhet vid gassvetsning, Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifterom smältsvetsning och termisk skärning (AFS 1992:9), dessa föreskrifter samttillverkarens instruktioner.

Riskbedömningen bör alltid följas av förslag, beslut, genomförande och uppföljning avåtgärder som behövs för en säker hantering. Åtgärderna kan vara av olika slag, t.ex. utbyte avprocess, metod eller material, ny eller annan konstruktion av utrustning, införande av bättrerutiner, instruktioner och utbildning, förbättrade gaslarm och sprinklersystem, säkrareelutrustning eller kompletterad personlig skyddsutrustning.

AFS 1997:7 17

För hantering av gas som omfattas av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om storskaligkemikaliehantering (AFS 1989:6) gäller att riskbedömningen liksom vidtagna åtgärder skalldokumenteras (3 §). Även Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll avarbetsmiljön (AFS 1996:6) innehåller bestämmelser om skriftlig dokumentation avriskbedömningar.

Införande eller ändring av process eller arbetsmetod innebär ofta att ett produktval skall göras.Regler om produktval finns i 7 § Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om farliga ämnen (AFS1994:2). Om valet står mellan ämnen i olika aggregationstillstånd är det viktigt att beaktasåväl de risker som aggregationstillståndet i sig medför som ämnenas toxikologiska ochfysikalisk-kemiska egenskaper. Vid val mellan olika gaser finns det också skäl att ta hänsyntill under vilka förhållanden gasen hanteras -- i kondenserad form, under högt tryck, vid högtemperatur etc. Som exempel på produktval kan nämnas val mellan ammoniak och brandfarliggas vid ersättande av freon i kylsystem eller val mellan olika ämnen för desinfektering avvatten. Tänkbara alternativ för desinfektion är bl.a. klor, hypoklorit och ozon.

Till 4 § Enligt 3 kap. 3 § arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren bl.a. upplysa arbetstagarna omde risker som kan vara förknippade med arbetet. Enligt samma bestämmelse skallarbetsgivaren förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning för arbetet som behövs ochvet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Det är också viktigt att för arbetetnödvändiga kunskaper hålls aktuella. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om farliga ämnen(AFS 1994:2), finns regler om information och instruktioner. Regler om anlitande avminderåriga vid hantering av gas finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om minderåriga(AFS 1996:1).

Kunskaper om risker och skyddsåtgärder är en förutsättning bl.a. för att kunna följa upp attarbetet verkligen utförs på ett säkert sätt. Sådan uppföljning är en viktig arbetsuppgift förarbetsledningen. Bestämmelser om kunskaper om arbetsmiljön för såväl arbetstagare somchefer och arbetsledande personal finns också i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter ominternkontroll av arbetsmiljön (AFS 1996:6).

Det är viktigt med noggrann information vid nyanställning och vid byte av arbetsuppgiftersamt vid införande av nya rutiner, ny utrustning eller nya gaser. Normalt finns anledning tillupprepad information därefter. Såväl muntlig som skriftlig information kan behövas. Det ärockså viktigt att arbetstagarna är utbildade inom t.ex. första hjälpen.

Till 5 § Följande åtgärder är lämpliga att vidta vid brand då det finns gasflaskor som kan beröras avbranden:- Utrym lokalen, varna.- Larma räddningstjänsten.- Gör en sammanställning över de gasflaskor som finns och lämna den till räddningstjänsten

när den anländer.

AFS 1997:7 18

I avvaktan på att räddningstjänsten skall komma kan man, om det är uppenbart att det inteäventyrar säkerheten, stänga gasflaskventilerna och flytta de gasflaskor som inte är direktberörda av brandhärden. Om det är möjligt bör man kyla upphettade gasflaskor som inte kanflyttas. Det är viktigt att kyla hela flaskytan med vatten från en säker plats, t.ex. i skydd avtunga maskiner eller betongväggar, till dess att branden är släckt och ytan förblir våt närkylningen avbryts. Observera att för acetylen gäller särskilda skyddsåtgärder som inte beskrivshär.

Till 6 § Låg syrgaskoncentration är en framträdande risk i första hand vid hantering av inertagaser. Kondenserade inerta gaser expanderar i allmänhet kraftigt vid förångning, ochundantränger då luftens syrgas. Även läckage av andra gaser kan undantränga luftens syre.Andra än inerta gaser medför dock normalt andra risker (hälsofara eller brandfara) vidbetydligt lägre koncentrationer än de som är aktuella när kvävningsrisk föreligger.

I första hand bör kravet på tillräcklig syrgashalt ordnas genom ventilationsåtgärder. Omventilationen är otillräcklig för att säkerställa att syrgashalten inte sjunker under 20volymprocent behövs andra skyddsåtgärder som kontinuerlig syrgasmätning enligt 8 §.

Vanligen behövs inte kontinuerlig mätning av syrgashalten vid utomhushantering. Exempel påverksamhet som däremot kan behöva kontinuerlig mätning är hantering av koldioxid- ochkvävgasbehållare i trånga källarlokaler i anslutning till ölutskänkning. Sådana utrymmen ärnormalt inte lämpliga för gashantering. Om gashantering ändå förekommer i sådanautrymmen är det viktigt att mängden gas som hanteras begränsas så långt som möjligt, samtatt det finns ventilation med frånluftsdon i låg nivå med ett flöde av minst omkring tvåluftomsättningar per timme. Kontinuerlig mätning kan eventuellt ersättas av forceradventilation med omkring tio omsättningar per timme som är så kopplad att den arbetar dåpersonal uppehåller sig i utrymmet. Om kvävningsrisken som härrör från kvävgashanteringkan uteslutas på grund av att kvävgas bara hanteras i små mängder eller inte alls, räcker detnormalt att enbart mäta halten koldioxid. I andra fall behövs mätning av såväl syrgashalt somhalten koldioxid.

Vid fyllning av behållare med kondenserad gas undantränger kondensatet motsvarande mängdgas i gasfas i behållaren som fylls. Om den undanträngda gasen inte återförs till behållarensom tappas är det viktigt att avledning sker på annat säkert sätt. Om t.ex. koldioxid på dettasätt avleds till ett ventilationssystem är det viktigt att ventilationssystemets funktionsäkerställts och att gasen inte kan nå andra lokaler där den kan leda till risker.

En del kondenserade gaser, s.k. kryogena gaser (se bilaga 1) som flytande kväve, hanteras iöppna behållare i anslutning till förbrukningsställen inomhus. Flytande kväve används pådetta sätt på bl.a. sjukhus och laboratorier. Vid sådan hantering är mängden gas som avgårfrån en behållare beroende främst av behållarens värmeisolering. Denna mängd tillsammansmed utsläpp vid avtappning och annan hantering påverkar syrgaskoncentrationen i luften ochbehovet av ventilation i lokalen. Finns det risk för stora variationer i tillströmningen, kankontinuerlig mätning av syrgashalten i lokalen vara nödvändig. Enbart det förhållandet att en

AFS 1997:7 19

behållare teoretiskt kan tänkas påverkas vid manuell hantering så att den stjälper bör normaltinte föranleda kontinuerlig mätning. Ett sådant spill uppmärksammas ju av den person somorsakade händelsen, och nödvändiga åtgärder kan vidtas omedelbart. Det är viktigt attbehållare som innehåller kryogen gas skyddas mot oavsiktlig stjälpning. Vid hantering avkalla gaser är god ventilation särskilt viktig i lågt liggande utrymmen, eftersom förångad gas iallmänhet är tyngre än luft vid rumstemperatur.

Om syrgaskoncentrationen understiger 20 volymprocent är det viktigt att åtgärder vidtas föratt återställa normal syrgaskoncentration, d.v.s. 21 volymprocent. Under tiden detta skerbehöver arbetstagarna normalt göras observanta på den onormala syrgaskoncentrationen viat.ex. skyltar, ljud- eller ljussignaler.

Regler om ventilation och luftkvalitet finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter omventilation och luftkvalitet i arbetslokaler (AFS 1993:5). I föreskrifterna finns uppgifter ombl.a. uteluft, tilluft, frånluft, kontrollsystem för processventilation i vissa fall, villkor föråterluft samt om underhåll och funktionskontroll.

Till 7 § Luften innehåller normalt 21 volymprocent syrgas. Om medelhalten överstiger 22volymprocent bör lokalen användas som arbetslokal först sedan syrgaskoncentrationen genomökad ventilation eller annan åtgärd sänkts till normal nivå, d.v.s. 21 volymprocent.Brandhastigheten fördubblas när syrgaskoncentrationen ökar till cirka 24 volymprocent ochökar cirka 10 gånger vid 40 volymprocent syrgas. Förhöjd syrgaskoncentration i luften kanförekomma i närheten av läckande behållare och distributionsanläggningar för syrgas. Attsyrgashalten är förhöjd omedelbart intill t.ex. en gängad anslutning på en ledning behöverdock normalt inte föranleda några åtgärder och det är inte lämpligt att mätning görs i en sådanpunkt. Syrgashalt över 22 volymprocent i anslutning till brandfarliga ämnen eller materialutgör dock en risk som behöver åtgärdas.

I första hand bör förhöjning av syrgashalten i luften motverkas genom ventilationsåtgärder.Om ventilationen är otillräcklig för att säkerställa att syrgashalten inte överstiger 22volymprocent behövs normalt andra skyddsåtgärder som kontinuerlig syrgasmätning, sekommentaren till 8 §. Behovet av kontinuerlig mätning bör bedömas vid riskbedömningenenligt 3 §.

Om syrgaskoncentrationen överstiger 22 volymprocent är det viktigt att åtgärder vidtas för attåterställa normal syrgaskoncentration, d.v.s. 21 volymprocent. Under tiden detta sker börarbetstagarna uppmärksammas på den onormala syrgaskoncentrationen, via t.ex. skyltar, ljud-eller ljussignaler.

Till 8 § Gasdetektor och larm kan fylla två funktioner. För det första att ge varning för akuthälsofarliga halter, för det andra att uppmärksamma läckage så att fel kan åtgärdas och riskerdärmed förebyggas. Ofta sammanfaller dessa funktioner. Gasdetektor och larm kan däremotnormalt inte användas för att övervaka att hygieniska gränsvärden innehålls. Ett hygieniskt

AFS 1997:7 20

gränsvärde anger en gräns för vad en arbetstagare tillåts andas in i form av en vissluftförorening under en viss tidsperiod (oftast en arbetsdag), oberoende av uppehållsort, ochmäts i andningszonen.

Utrustning för kontinuerlig gasmätning kan behövas i lagerutrymmen och i anslutning tilldistributionssystem och förbrukningsställen. Behovet bör bedömas vid riskbedömningenenligt 3 §. Faktorer som därvid är viktiga att beakta förutom den hanterade gasens egenskaperär bl.a.:- mängden gas som hanteras,- mängden gas i förhållande till lokalens volym,- möjligheter att uppmärksamma läckage på annat sätt än genom mätning,- läckage under normala förhållanden,- läckage som kan uppkomma vid felfunktion, felaktigt handhavande eller skadeverkan,- sannolikheten för fel och skador på anläggningen,- rutiner för regelbunden tillsyn och täthetsprovning av utrustningen,- anläggningens utformning och belägenhet,- ventilationens utformning och kapacitet samtom ventilationens funktion säkerställts (genom t.ex. kontrollfunktion).

Exempel på hantering där utrustning för kontinuerlig gasmätning normalt behövs är:- Inomhus belägna förvaringsutrymmen för självantändande gas och gas som tillhör

faroklassen mycket giftig enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering ochmärkning av kemiska produkter (KIFS 1994:12). Beroende på distributionssystemetsutformning, förläggning och dimensioner (flöden) även i anslutning till distributionssystemoch förbrukningsställen.

- Inomhus belägna förvaringsutrymmen för större mängder gas som tillhör någon avfaroklasserna giftig eller frätande med riskfras R 35 enligt Kemikalieinspektionensföreskrifter om klassificering och märkning av kemiska produkter (KIFS 1994:12). I vissafall även i anslutning till distributionssystem och förbrukningsställen för sådan gas.

- Inomhus belägen större kylanläggning med ammoniak eller brandfarlig gas somköldmedium.

- Vissa arbeten i slutna utrymmen enligt 12 §.- Viss gashantering i djupa diken, gropar, kulvertar, trånga källarutrymmen och liknande

platser där tung gas kan samlas, t.ex. mätning av koldioxid vid ölutskänkning.- Anläggning för hyttgas vid järnframställning.

Utrustningar för gasmätning kan vara fast installerade eller portabla. Portabla utrustningaranvänds t.ex. vid tillfälliga arbeten som vid arbete i slutet utrymme. Portabla utrustningar kanvara personburna. Personburna utrustningar för kontinuerlig gasmätning kan behövas bl.a. omarbetet är rörligt i stora utrymmen som kan vara svåra att tillfredställande kontrollera med fast

AFS 1997:7 21

utrustning, som t.ex. arbete invid masugn. Personburna utrustningar vid sådant arbete är ettkomplement till fast installerad utrustning, och ersätter inte den fasta utrustningen.

Larmsignal som kopplas till gasdetektor kan behövas för olika grader av risk, "låglarm","höglarm", utrymningslarm eller liknande. I vissa fall bör larmet även kopplas till denkommunala Räddningstjänsten. Larmsignal kan vara akustisk, visuell, eller bådadera.

I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om varselmärkning och varselsignalering påarbetsplatser (AFS 1994:47) finns regler om utformning av ljud- och ljussignaler.

Behov av vindriktningsvisare kan finnas t.ex. vid hantering av större mängder hälsofarlig ellerbrandfarlig gas, som vid utsläpp kan påverka omgivande verksamheter.

Exempel på verksamhet där såväl utrustning för gasmätning, möjlighet att utlösa gas- ochbrandlarm som vindriktningsvisare kan behövas är i anslutning till särskilt klorlagerrum medmer än 2000 kg klor.

Till 9 § Det är farligt att förvara brandfarliga och självantändande ämnen i ett förråd medbrandunderhållande gas. Risken för antändning är stor vid en eventuell olyckshändelse. Det ärviktigt att kläder som blivit nedsmutsade av olja eller fett inte används vid hantering av syrgaspå grund av den ökade risken för brand i kläderna.

Till 10 § På grund av den låga temperaturen hos många kondenserade gaser uppstår vidkontakt lätt köldskador på vävnader. Vid risk för stänk av sådana gaser är det därför viktigt attanvända ögonskydd, t.ex. täta skyddsglasögon eller ansiktsvisir. Välisolerade handskar ger ettgott skydd mot köldskador på händer.

Handsken bör vara tillräckligt sträv för att medge ett stadigt grepp. Det är också viktigt attmaterialet på handskens utsida inte är köldsprött och att ytan är tillräckligt tät för att hindravätska från att tränga in. Detsamma gäller också fotbeklädnad, som dessutom bör ha skaft.Overall eller annan klädsel bör inte ha fickor eller veck som kan samla kondenserad gas, ochbyxben bör dras utanpå stövelskaft.

Risken för svåra och bestående skador vid hudkontakt ökar ju lägre temperatur vätskan har,vilket medför högre krav på skyddsutrustningen. Vid hantering av särskilt kalla gaser bör friahudytor och ögon skyddas, även om det är fråga om begränsade gasmängder.

Exempel på arbeten som normalt bör ske med skydd för såväl händer som ansikte och isynnerhet ögon, samt med särskild fotbeklädnad med skaft, är all lastning och lossning avkondenserad gas till eller från transportbehållare på lastbil eller järnvägsvagn.

AFS 1997:7 22

Till 11 § I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om åtgärder mot luftföroreningar tillförebyggande av ohälsa (AFS 1980:11) föreskrivs om i vilken ordning förebyggande åtgärderskall övervägas för att minska mängden luftföroreningar samt om användning avandningsskydd om andra åtgärder inte är tillräckliga. Observera att andningsskydd inte ersätterandra åtgärder, utan används bara då det inte går att vidta andra skyddsåtgärder.

En kemskyddsdräkt som skyddar mot gas behöver normalt vara övertrycksventilerad ochgastät. Tillsammans med andningsskydd täcker en sådan utrustning hela kroppen. Denbehöver i vissa fall vara utförd i särskilt köldtåligt material eller kompletteras medtillsatsskydd om risk finns att den utsätts för stark kyla vid utsläpp av kondenserade gaser,t.ex. ammoniak, svaveldioxid eller klor. Materialet i kemskyddsdräkten kan annars bli spröttoch spricka.

Flyktutrustning kan vara lämplig att ha tillgänglig för att användas vid katastrofläge, då snabboch säker utrymning krävs. En flyktutrustning är inte avsedd att användas vid insatser.

Det är viktigt att personalen instrueras och övas i användning av andningsskydd. Övning ärsärskilt viktig om andningsapparat eller kemskyddsdräkt finns på arbetsplatsen. Särskildarutiner för såväl instruktion om användning, som om skötsel och underhåll av andningsskyddbör finnas. Sådana rutiner bör vara skriftliga. Regler om personlig skyddsutrustning finns iArbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om utförande av personlig skyddsutrustning (AFS1996:7) och om användning av personlig skyddsutrustning (AFS 1993:40).

Den hanterade gasens egenskaper och hanteringssättet avgör behovet av andningsskydd.Riskbedömningen inklusive konsekvensanalysen enligt 3 § bör liksom yrkeshygieniskamätningar vara underlag vid bedömning av behovet. Till ledning vid bedömningen lämnasföljande exempel, som anger vad som kan vara normalt behov. Behovet i det enskilda falletkan avvika på grund av särskilda omständigheter som vid arbete i slutet utrymme.

Exempel 1. Stora mängder klor hanteras. Med stora mängder avses lagring av tonkvantitetereller dygnsförbrukning av något hundratal kilo.- All personal som vistas ute i anläggningen medför helmask med filterskydd för klor eller

flyktfilter.- Besökare, entreprenörer och liknande som vistas ute i anläggningen medför flyktfilter.- Vid lossning av klor medför personalen helmask.- Vid arbete som medför ingrepp i klorsystemet medförs alltid helmask, vid vissa ingrepp är

masken påtagen.- All personal som sysselsätts i klorhanteringen har personlig helmask.- Kontorspersonal har tillgång till flyktfilter på kontoret.- Andningsapparater och kemskyddsdräkter finns till ett antal, och med sådan placering, som

bestämts efter samråd med räddningstjänsten.

AFS 1997:7 23

Exempel 2. Hantering av mindre mängder flytande kväve i öppna behållare på laboratoriumeller inom sjukvården.- Filterskydd skyddar inte mot syrebrist. Normalt behövs inte tillgång till andningsapparat på

den enskilda arbetsplatsen. (Goda kunskaper om risker, skyddsåtgärder, samt rutiner föråtgärder vid situationer då flytande kväve spillts ut är viktiga. I undantagsfall kankontinuerlig mätning av lokalens syrgashalt också behövas.)

Till 12 § Arbete inuti behållare (slutet utrymme) är förenat med stora risker. Risk förinandning av hälsofarlig gas, syrebrist och risk för brand eller explosion kan vara aktuell,förutom de särskilda risker som begränsat arbetsutrymme, svårigheter att kommunicera och attundsätta en person i fara kan innebära.

Exempel på åtgärder som normalt behöver vidtas vid arbete i slutet utrymme är:- Avskiljning av behållaren på säkert sätt från gas och annan fara. Observera att enbart stängd

ventil inte kan betraktas som säker avskiljning, ventil behöver låsas för att förebyggaoavsiktlig manövrering. Detsamma gäller avstängning av eventuell mekanisk utrustning. Föravskiljning från trycksatta gassystem eller i förekommande fall t.ex. ånga, behövs normaltisärkoppling och blindflänsning.

- Tömning, ventilering, och rengöring.- Kontroll av halten hälsofarlig gas/brandfarlig gas/syrehalt genom mätning.- Fortsatt ventilering och eventuellt gasmätning under arbetets gång.

Arbetet bör dessutom alltid styras av skriftliga instruktioner, och påbörjas först efter skriftligtarbetstillstånd. Exempel på personlig skyddsutrustning som normalt behövs är lyftsele medlina förutom lämpligt andningsskydd. Exempel på utrustning som kan behövas vid risk förbrand eller explosion, d.v.s. i första hand vid arbete i behållare för brandfarlig gas, är särskildelutrustning och gnistfria verktyg. Normalt bör halten brandfarlig gas i sådan behållare medhänsyn till risken för brand och explosion understiga 5 % av undre explosionsgränsen närhetarbete skall utföras, och vara högst 25 % vid annat arbete förutsatt att inga tändkällor finns.Det är viktigt att arbete i slutna utrymmen övervakas av minst en person utanför behållaren.Normalt behövs dock mer än en person för att manuellt lyfta upp en medvetslös från ett slutetutrymme.

Observera att denna beskrivning av arbete i slutet utrymme inte redovisar alla skyddsåtgärdersom kan behövas. Regler om arbete i slutet utrymme finns bl.a. i Arbetarskyddsstyrelsensallmänna råd om arbete i slutet utrymme (AFS 1993:3) samt i Arbetarskyddsstyrelsensföreskrifter om smältsvetsning och termisk skärning (AFS 1992:9).

Även vid utvändigt arbete på utrustning för brandfarlig gas finns risk för brand ellerexplosion, i första hand genom termisk tändning av innehållet vid s.k. hett arbete (d.v.s. arbetedå man använder verktyg eller arbetsmetoder som ger öppen låga, gnista eller värme och somdirekt eller indirekt kan orsaka brand eller explosion). Risker kan dock finnas även vid annat

AFS 1997:7 24

arbete som avluckning utan gnistfria verktyg. Vid hetarbete bör halten brandfarlig gas iutrustningen inte överstiga 5 % av undre explosionsgränsen. Kontroll av halten görs vanligenmed explosimeter. Även vid utvändigt arbete behövs därför normalt särskilda rutiner föravskiljning av utrustningen, tömning, ventilering, eventuell inertgasspolning, arbetstillståndm.m. Se även Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om smältsvetsning och termisk skärning(AFS 1992:9).

Under pågående reparationsarbete är det viktigt att uppmärksamma personalen på om förhöjdagaskoncentrationer kan förekomma i lokalen. Detta kan ske t.ex. med varningsskylt.

Regler om utrustningar för explosionsfarlig miljö finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifterom utrustningar för explosionsfarlig miljö (AFS 1995:5) samt i Elsäkerhetsverkets föreskrifterom elektriska utrustningar för explosionsfarlig miljö (ELSÄK-FS 1995:6). Regler omklassning av riskområden vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor finns iSprängämnesinspektionens föreskrifter om klassning av riskområden vid hantering avbrandfarliga gaser och vätskor (SÄIFS 1996:6).

Till 13 § För att förebygga att fukt kommer in i känslig utrustning är det viktigt attutrustningen används på riktigt sätt. Fukt i luft kan slussas "bakåt" i system om ventilermanövreras i fel ordning och på felaktigt sätt.

Till 14 § Om kondenserad gas stängs in mellan två avstängningsventiler i en rörledning ärvolymen stumfylld. Om innehållet värms upp medför detta en tryckökning som kan orsakaläckage och även få rörledningen att brista. En anordning som hindrar sådan tryckökning, t.ex.säkerhetsventil, är därför viktig.

Avsäkringsanordning mellan två avstängningsventiler kan dock vanligen undvaras om det kanbedömas att avsaknad av sådan anordning inte medför nämnvärt ökad risk för ohälsa ellerolycksfall. Risken uppskattas genom att sannolikheten för inneslutning och termisk expansionsom leder till läckage sammanvägs med konsekvenserna av läckage (se kommentarerna till3 § beträffande begreppen risk, sannolikhet och konsekvens).

Sannolikheten för instängning och läckage om avsäkringsanordning saknas kan begränsasgenom följande åtgärd:

En av avstängningsventilerna är låst eller plomberad i öppet läge vilket medför attrörledningen mellan dessa avstängningsventiler står i oavstängbar förbindelse med en annanavsäkringsanordning samt- avstängningsventilerna kan lätt identifieras genom tydlig märkning,- ventillägena (öppen respektive stängd ventil) är tydligt markerade och- instruktion finns för stängning, öppning, låsning och plombering av ventil.

AFS 1997:7 25

Observera att rutiner som begränsar sannolikheten för farlig inneslutning enligt ovanförutsätter att gällande instruktioner följs, att sällsynta och undantagsvisa avvikelser frångällande instruktioner rapporteras och korrigeras samt att det säkerställts att bara personalinklusive arbetsledning med mycket goda kunskaper om risker och skyddsåtgärder deltar iarbetet.

Sannolikheten för läckage kan normalt bedömas vara försumbar om utrustningen harberäknats för att motstå bildat övertryck. Detta är normalt aktuellt bara i undantagsfall ochinte i industriella anläggningar.

Vid bedömningen av konsekvensen för hälsa och säkerhet av läckage bör följande faktorersärskilt beaktas:- Den kondenserade gasens egenskaper (hälsofarlighet, brandfarlighet, etc.).- Instängbar volym.- Utrustningens belägenhet (inomhus eller utomhus, belägenhet i förhållande till personal,

platsens ventilationsförhållanden m.m.).- Möjligheterna att snabbt uppmärksamma ett läckage och förebygga allvarliga konsekvenser.

Konsekvenserna av läckage av hälsofarlig gas är normalt begränsade i följande exempel:- Om en rörlednings volym mellan två avstängningsventiler inte är större än 0,5 liter och det

inte är fråga om inomhus placerad utrustning för gas som tillhör faroklassen mycket giftigenligt Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning av kemiskaprodukter (KIFS 1994:12).

- I fråga om utomhus fritt placerad utrustning som inte finns i farlig närhet till personal ellerventilationsintag, om volymen understiger 100 liter.

Det är också viktigt att bedöma om skadlig tryckökning kan leda till att inte bara deninstängda volymen kan frigöras, utan att utrustningen skadas på sådant sätt att läckaget blirstörre.

När såväl sannolikheten som konsekvensen bedömts görs en sammanvägning, och man kan dåbedöma om risken med utelämnad avsäkringsanordning är acceptabel.

Fyllning och tömning

Till 15 § Avgränsningen markerar att det pågår ett arbete som är riskfyllt och var gränsen gårför obehöriga. Avgränsning kan göras med t.ex. avspärrningsband, koner eller bommar.Exempel på fixeringsutrustning för tankvagn är bromsslädar eller bromsskor och på tankbilarbromsklossar. Det är lämpligt att med såväl varningsskylt som ljussignal framför och bakomfordonet markera att fyllning eller tömning pågår. I vissa fall då påkörning av annat fordonkan leda till mycket stora konsekvenser kan ytterligare avspärrning som fysiskt hindrar

AFS 1997:7 26

påkörning behövas. Det kan t.ex. vara lämpligt att med bromssläde eller spårspärr förebyggaatt annan järnvägsvagn som rullar på samma spår kan kollidera med den vagn som fylls ellertöms.

Vid lastning och lossning på särskild lossningsplats inom fabriksområde med bevakattillträde, och som dessutom är avskiljd från trafikled inom området, behövs normalt inte lösakoner, bommar eller band. På sådan lossningsplats uppnås motsvarande skyddsnivå genom attplatsen är utmärkt med varningsskyltar samt varningssignal som aktiveras under pågåendelastning eller lossning.

Den som svarar för säkerheten på en lossnings- eller lastningsplats är i allmänhet denarbetsgivare som råder över platsen.

Det är viktigt att lossning (lastning) inte påbörjas innan den som svarar för säkerheten gettklartecken.

Lossningsplatsen bör utformas så att tankbilar inte behöver backa i samband med lossningeller lastning.

Om fyllning eller tömning utförs som ensamarbete är det viktigt att det finns kontaktmöjligheti form av t.ex. telefon, kommunikationsradio eller i vissa fall larmanordning. Vid lossning ochlastning av särskilt hälsofarlig gas bör därutöver normalt finnas möjlighet till snabb hjälp i ennödsituation. Med snabb hjälp avses här att den person som skall undsätta operatören finns påsamma arbetsplats, i ett kontrollrum, en vaktkur eller liknande och har möjlighet att snabbtlämna sina ordinarie arbetsuppgifter.

Till 16 § Det är viktigt att ledningen är anpassad inte bara till aktuella tryck, utan även tillaktuella temperaturer. För mycket kalla gaser bör flexibel metallnätslang användas. Sådanaslangledningar utsätts för stora påfrestningar genom temperaturvariationer och den mekaniskahanteringen. Normalt får man räkna med att slangledningarna har en begränsad livslängdjämfört med annan processutrustning.

Exempel på en situation då slangledningen inte behöver tömmas är när utelämnad tömninginte kan leda till ökad risk för ohälsa eller olycksfall. Detta kan vara aktuellt t.ex. då slangenär av klen dimension och trycket är lågt, vilket innebär att mängden gas är begränsad. Ävenden aktuella gasens egenskaper har naturligtvis betydelse för risken med utelämnad tömning,och en riskbedömning enligt 3 § behövs i det enskilda fallet. Det kan också i vissa fall finnashinder för att tömma slangen på ett säkert sätt. I sådana fall får riskerna med utelämnadtömning vägas mot riskerna vid tömningen.

Observera att det finns särskilda risker med lösa slangar. Om slangen okontrollerat töms motdet fria kan häftiga slag och rörelser i slangen leda till svåra skador på personer i närheten. En

AFS 1997:7 27

slang i vilken gasen bildat "ispropp" (av t.ex. koldioxid) kan vara mycket farlig på detta sätt.Det är därför mycket viktigt att en sådan slang inte placeras löst på marken med öppen ventil."Proppen" kan också bli en projektil när den släpper om slangventilen är öppen.

Till 17 § Acceptabel fyllnadsgrad är beroende av vilken gas som fylls och vilken temperatursom råder vid fyllning. Som exempel kan nämnas att om en behållare fylls till 85 % med klorvid 0 EC inträffar stumfyllning vid +68 C. Det är mycket viktigt att högsta tillåten

o

fyllnadsgrad bestäms i det enskilda fallet för aktuell temperatur. Uppgiften kan erhållas itabellverk eller beräknas.

Fyllnadsgraden kan mätas t.ex. genom vägning, flottörmätning och så kallad vridmätare.Vridmätare fungerar på samma sätt som ett så kallat säkerhetsrör, men är rörlig och förseddmed avläsningsmöjlighet för vätskeståndet.

Ett säkerhetsrör eller maxnivåventil är ett med ventil försett rör som når ner till vätskeytan vidmaximalt tillåten fyllnadsgrad vid en viss temperatur, vanligen +15 C. När ventilen öppnas

o

avleds gas eller kondensat till förbrukningsställe eller motsvarande med ringa mottryck. Omkondensat avleds sjunker temperaturen vid tryckfallet efter ventilen, vilket kan konstaterasgenom att röret beläggs med rimfrost eller vattendroppar. Om gas avleds blir däremottryckfallet, liksom nedkylningen, obetydlig. Ett sådant rör kan vanligen godtas somnivåmätningsutrustning om det är säkerställt att kondensatets temperatur i behållaren inteunderstiger den temperatur som rörets nivå i behållaren motsvarar. I praktiken är det inteminst vintertid svårt att undvika att kondensatet är kallare. En förutsättning är också att gasenkan avledas på ett säkert sätt.

Om fyllnadsgraden kontrolleras på bara ett sätt ökar risken för stumfyllning, t.ex. genom attanvänd mätmetod är felaktigt kalibrerad eller genom misstag i avläsning. Om det ändå kanvara tillräckligt att mäta fyllnadsgraden på bara ett sätt får avgöras genom en riskbedömning idet enskilda fallet. Faktorer och överväganden som då är aktuella är i princip desamma sombeträffande bedömningen av risk för farlig stumfyllning mellan ventiler i rörledning ikommentarerna till 14 §.

Det är viktigt att nivåmätare, liksom annan säkerhetsutrustning, kontrolleras genomfortlöpande tillsyn.

Av kondensatet undanträngd gas i den behållare som fylls avleds ofta tillbaka till behållarensom man tappar från. Om den undanträngda gasen däremot avleds på annat sätt frånbehållaren som fylls är det viktigt att det sker på ett säkert sätt.

Till 18 § Det är viktigt att manöverdon till fjärrmanövrerad ventil placeras så att något don äråtkomligt vid läckage. Fjärrmanövrerad ventil kan exempelvis manövreras pneumatiskt ellerelektriskt, i vissa fall också mekaniskt. Sådan ventil bör vid mediabortfall gå till stängt läge.Fjärrmanövrerad ventil behövs för att snabbt kunna stänga av flödet från behållaren t.ex. vid

AFS 1997:7 28

läckage i lossningsledning.

Utelämnad fjärrstyrning kan vara aktuell t.ex. då det är fråga om mindre volymer, klenarördimensioner, och det finns förutsättningar att manuellt stänga behållarens ventil iutloppsledningen på ett snabbt och säkert sätt även efter t.ex. rörbrott nära ventilen.

Exempel på transportbehållare som normalt inte behöver fjärrmanövrerad ventil är behållareför kondenserad koldioxid som transporteras på bilflak. Exempel på transportbehållare sombehöver fjärrmanövrerad ventil är behållare på tankbil och järnvägsvagn.

Till 19 § Lämpligt underlag för lossningsplats för kondenserad syrgas är t.ex. betong ellergrus.Det är viktigt att lossningsplatsen är fri från brännbart emballage eller dylikt.

Till 20 § Med en tryckregulator ansluten till gasflaskan reduceras gastrycket. De på regulatornplacerade tryckmätarna visar normalt gasflasktrycket respektive arbetstrycket. Vid användningav tryckregulator är det viktigt attse till att den är anpassad för aktuell gas (framgår av märkningen på tryckregulatorn),- man bara använder handkraft och anpassad nyckel vid åtdragning,- flaskventilen öppnas långsamt och försiktigt samt att- man inte använder tryckregulatorn som öppnings- respektive stängningsventil.

På grund av risken att tryckmätarglaset splittras vid öppning av flaskventil bör man inte stå förnära eller rakt framför tryckmätaren vid avläsning. Det är särskilt viktigt att ventil påsyrgasflaska öppnas försiktigt, vilket förebygger risken för brand i armaturen.

Lagring och förvaring

Till 21 § Utgångspunkten vid utformning och dimensionering av ventilationen vidinomhusförvaring av gasflaskor är en riskbedömning. Faktorer som behöver beaktas vidbedömningen är i huvudsak desamma som redovisas för bedömningen av behovet avkontinuerliga gasmätare i 8 §. Ventilationsbehovet påverkas även av om det finns sådanagasmätare. Ventilationen kan dock inte helt ersättas av gasmätare. Viss vägledning viddimensionering av ventilationen kan erhållas genom rekommendationer från gasbolagen.Observera dock att ventilationen i det enskilda fallet avgörs utifrån lokala förhållanden.

För alla gaser utom de inerta är det viktigt att ingen annan utrustning än behållare, rörledningoch doseringsutrustning finns i lagerlokalen. Det är också viktigt att ämnen som kan reagerahäftigt med de lagrade gaserna inte förvaras i lagerlokalen.

AFS 1997:7 29

Med hänsyn till möjligheterna att vid brand flytta gasflaskor (jämför 5 § med kommentarer) ärdet angeläget att inomhus placerad flaska är lätt åtkomlig.

Allmänna regler om förvaring av farliga ämnen finns också i Arbetarskyddsstyrelsensföreskrifter om farliga ämnen (AFS 1994:2). Även gasbolagen lämnar information beträffandevilka gaser som bör, respektive inte bör, lagras tillsammans. Regler om förvaring avgasflaskor finns också i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om gasflaskor (AFS 1996:9),samt beträffande brandfarlig gas, i Sprängämnesinspektionens föreskrifter om brandfarlig gasi lös behållare (SÄIFS 1995:2).

En gasflaska kan lätt stjälpa om den har liten bottendiameter i förhållande till höjden ochutsätts för stötar. För att undvika detta bör behållaren förvaras på en skyddad plats, på plantunderlag, i en särskild ställning eller kedjas fast vid väggen. Det är dock angeläget att den lättkan lösgöras för att föras bort vid brand eller brandfara.

Om ventilationssystemet är ett riskområde enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter omklassning av riskområden vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor (SÄIFS 1996:6),finns regler om utförande av utrustning i systemet, t.ex. en fläkt, i Arbetarskyddsstyrelsensföreskrifter om utrustningar för explosionsfarlig miljö (AFS 1995:5) samt Elsäkerhetsverketsföreskrifter om elektriska utrustningar för explosionsfarlig miljö (ELSÄK-FS 1995:6).

Till 22 § För lagring av gas är normalt utomhusförvaring att föredra från säkerhetssynpunkt.Inomhusförvaring kan vara aktuell t.ex. om det är fråga om mindre mängder eller om detutomhus inte finns tillgång till plats som är avskild från starkt trafikerade transportleder. Gasbör inte förvaras i arbetslokaler annat än i mycket begränsade mängder t.ex. på laboratoriereller i anslutning till viss kontorskopieringsutrustning. Det är sålunda olämpligt att förvaraammoniak i en härdverkstad.

Kravet på inhägnad kan uppfyllas om själva lagringsplatsen finns inom ett fabriksområde medbevakat tillträde som man har god kontroll över.

AFS 1997:7 30

Bilaga 1

Indelning av gaser i kategorier

Gaser kan indelas i följande kategorier beroende på deras egenskaper: inerta,brandunderhållande, brandfarliga, hälsofarliga, korrosiva och självantändande. Vissa gasertillhör fler än en kategori, t.ex. kolmonoxid, som är brandfarlig, hälsofarlig och korrosiv. Endel gaser hanteras i kondenserad form vilket påverkar riskbilden.

Om koncentrationen av inerta gaser ökar så minskar syrgaskoncentrationen i luften vilket kanmedföra kvävning. Att hamna i syrgasfattig atmosfär är ytterst farligt. Någon varning i formav andnöd uppträder inte, utan medvetslöshet inträder mycket snabbt.

En del hälsofarliga gaser kan ge retningar på slemhinnor i ögon och luftvägar, medan andrahar negativa effekter på centrala nervsystemet, andra åter på cellandningen. Vissa hälsofarligagaser kan leda till dödsfall även efter kortvarig hög exposition. Exempel på en sådan gas ärsvavelväte.

Kännetecknande för brandfarliga gaser är att de tillsammans med luft (och andrabrandunderhållande gaser) kan bilda antändbara gasblandningar. Därför är det mycketviktigt vid hantering av brandfarliga gaser att känna till vid vilka halter de kan vålla brandeller explosion, d.v.s. brännbarhets- och explosionsområdena, tillsammans med luft ellerannan brandunderhållande gas som hanteras. Många brandfarliga gaser är också hälsofarliga.De som inte är hälsofarliga kan ändå medföra risk eftersom de på samma sätt som de inertagaserna tränger undan syre. Sprängämnesinspektionen, SÄI, utfärdar regler om brandfarligagaser. Därför finns inte särskilda regler från brandfarlighetssynpunkt för sådana gaser i dessaföreskrifter och allmänna råd. I stället hänvisas till SÄI:s föreskrifter.

Självantändande gaser antänds omedelbart i kontakt med luft. De flesta av dem är ocksåmycket hälsofarliga.

Korrosiva gaser är inom ramen för dessa föreskrifter gaser som genom sina frätandeegenskaper kan skada levande vävnad eller material. Många korrosiva gaser har sådanaeffekter på både levande vävnad och material.

Temperaturen hos många gaser i kondenserad form är betydligt under 0 EC och kan vidhudkontakt ge köldskador. De gaser som är kondenserade och kylda till en temperatur underomkring -150E C betecknas kryogena (djupkylda) gaser, och medför särskilt stora risker vidhudkontakt. Hudkontakt med sådana gaser leder ofta till svåra bestående skador om intekontakten är mycket kortvarig och begränsad.Nedan uppräknade gaser är ett urval av dem som hanteras inom industrin, sjukvården m.m.

AFS 1997:7 31

Eftersom begreppet korrosivt är vidsträckt så finns det kanske några gaser vars indelning kandiskuteras.A. Inerta- Argon (Ar), koldioxid (CO ), helium (He), krypton (Kr), kvävgas (N ), neon (Ne),2 2

svavelhexafluorid (SF ), xenon (Xe)6

B. Brandunderhållande- Luft, lustgas (N O), syrgas (O )2 2

C. Brandfarliga- Acetylen (C H ), butan (C H ), buten (C H ), butyn (C H ), cyklopropan (C H ),2 2 4 10 4 8 4 6 3 6

dimetyleter (C H O), dimetylpropan (C H ), etylen (C H ), metan (CH ), propadien2 6 5 12 2 4 4(C H ), propan (C H ), propen (C H ), propyn (C H ), vätgas (H )3 4 3 8 3 6 3 4 2

D. Brandfarliga -- hälsofarliga- Arsin (AsH ), butadien (C H ), cyanogen (C N ), cyanväte (HCN), diboran (B H ),3 4 6 2 2 2 6

etylklorid (C H Cl), fosfin (PH ), fosgen (COCl ), svavelväte (H S), väteselenid (H Se)2 5 3 2 2 2

E. Brandfarliga -- hälsofarliga -- korrosiva- Diklorsilan (H Cl Si), dimetylamin ((CH ) NH), etylamin (C H NH ), etylenoxid (C H O),2 2 3 2 2 5 2 2 4

fluor (F ), karbonylsulfid (COS), kolmonoxid (CO), metylamin (CH NH ), metylbromid2 3 2(CH Br), metylfluorid (CH F), metylklorid (CH Cl), metylmerkaptan (CH SH),3 3 3 3trimetylamin ((CH ) N), vinylbromid (C H Br), vinylklorid (C H Cl)3 3 2 3 2 3

F. Hälsofarliga -- korrosiva- Ammoniak (NH ), bortrifluorid (BF ), bortriklorid (BCl ), klor (Cl ), klorcyan (CNCl),3 3 3 2

kvävedioxid (NO ), kvävemonoxid (NO), kvävetrifluorid (NF ), ozon (O ), svaveldioxid2 3 3(SO ), svaveltetrafluorid (SF ), vätebromid (HBr), vätefluorid (HF), vätejodid (HI),2 4väteklorid (HCl)

G. Självantändande (pyrofora) -- hälsofarliga- Bromtrifluoretylen (C BrF ), disilan (Si H ), german (GeH ), silan (SiH )2 3 2 6 4 4

Skyltar och signalerArbetsmiljöverkets föreskrifter om skyltar och signaler för hälsa och säkerhet under arbete samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

ISBN 978-91-7930-504-8ISSN 1650-3163

ARBETSMILJÖVERKET171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00E-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Falun(Dalarnas och Gävleborgs län)Gruvgatan 2Box 153791 24 FalunTel 023-457 00Fax 023-222 69e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Göteborg(Västra Götalandsoch Hallands län)Rosenlundsgatan 8Box 2555403 17 GöteborgTel 031-743 72 00Fax 031-13 50 60e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Härnösand(Västernorrlands ochJämtlands län)Brunnshusgatan 8871 32 HärnösandTel 0611-885 00Fax 0611-184 10e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Linköping(Östergötlands ochSödermanlands län)Kungsgatan 39 BBox 438581 04 LinköpingTel 013-37 08 00Fax 013-10 44 20e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Luleå(Norrbottens län)Köpmangatan 40 ABox 902971 27 LuleåTel 0920-24 22 60Fax 0920-24 22 99e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Malmö(Skåne län)Vattenverksvägen 47Box 21019200 21 MalmöTel 040-38 62 00Fax 040-12 64 07e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Stockholm(Stockholms, Uppsalaoch Gotlands län)Drottningholmsvägen 37Box 12295102 27 StockholmTel 08-475 01 00Fax 08-764 49 72e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Umeå(Västerbottens län)Riddaregatan 8Box 3012903 02 UmeåTel 090-17 07 00Fax 090-77 40 19e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Växjö(Kronobergs, Blekinge,Jönköpings och Kalmar län)Västra Esplanaden 9 A352 31 VäxjöTel 0470-74 80 00Fax 0470-482 64e-post: [email protected]

ArbetsmiljöverketDistriktet i Örebro(Örebro, Värmlandsoch Västmanlands län)Fabriksgatan 20Box 1622701 16 ÖrebroTel 019-601 41 00Fax 019-26 09 39e-post: [email protected]


När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets-miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och allmänna råd.

Utgivare: Anna Middelman Elanders i Vällingby 2008 57108


3


Arbetsmiljöverkets föreskrifter om skyltar och signaler

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Skyldigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Bilagor till föreskrifterna

Bilaga 1 Allmänna krav för skyltar, märkning och signaler . . . . . . . 7Bilaga 2 Allmänna krav för skyltar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Bilaga 3 Märkning av rör och behållare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Bilaga 4 Märkning av brandbekämpningsutrustning . . . . . . . . . . . . . 20Bilaga 5 Märkning av hinder, farliga områden, gång- och transport-

leder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21Bilaga 6 Ljussignaler och genomlysta skyltar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Bilaga 7 Ljudsignaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Bilaga 8 Muntliga meddelanden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Bilaga 9 Handsignal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen

Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30Kommentarer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30


AFS 2008:13

AFS 2008:13

5

beslutade den 24 juni 2008.

Arbetsmiljöverket föreskriver med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) följande.1)

Tillämpningsområde1 § Dessa föreskrifter gäller skyltar, märkning och signaler för hälsa och säkerhet där arbete utförs.

De gäller intea) skyltar och signaler för transport på vägar, järnvägar eller vattenvägar,

till sjöss eller i luften ellerb) för märkning av farliga ämnen eller beredningar, produkter eller ut-

rustningar när sådana släpps ut på marknaden.

Skyldigheter2 § Arbetsgivare, den som råder över ett arbetsställe samt den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet ska se till att skyltar, märkning och signaler införs i verksamheten, enligt kraven i dessa föreskrif-ter med dess bilagor.

Skyltar, märkning och signaler används då riskerna inte kan undvikas eller begränsas tillräckligt mycket genom allmänna tekniska skyddsåtgärder eller arbetsorganisatoriska åtgärder.

3 § Arbetsgivare samt den som anlitar inhyrd arbetskraft ska när det be-hövs för säkerheten även se till att skyltar, märkning och signaler för väg-, järnvägs-, sjö- och lufttrafik används inom fabriksområden eller motsvaran-de.

4 § Arbetsgivare samt den som anlitar inhyrd arbetskraft ska se till att ar-betstagarna får fullständig och upprepad information och instruktion om

1) Jfr rådets direktiv 92/58/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav beträffande varsel-märkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet (EGT nr L245, 26.8.1992, s. 23. Celex 31992L0058).

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om skyltar och signaler;


AFS 2008:13

6

de skyltar, den märkning och de signaler som används på arbetsplatsen och som har betydelse för hälsa och säkerhet. Instruktionen ska förklara inne-börden av skyltar, märkning och signalering samt informera om vilket upp-trädande och vilka särskilda åtgärder som krävs.

Denna författning träder i kraft den 1 oktober 2008, då Arbetarskyddssty-relsens kungörelse (AFS 1997:11) med föreskrifter om varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser ska upphöra att gälla.

MIKAEL SJÖBERG

Jan Westman Anna Middelman

AFS 2008:13

7

Bilaga 1

Allmänna krav för skyltar, märkning och signaler

DefinitionerI dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angivna bety-delser.

Förbudsskylt: Skylt som förbjuder ett beteende som kan innebära fara.Varningsskylt: Skylt som varnar för en risk eller fara.Påbudsskylt: Skylt som påbjuder ett visst beteende.Nödskylt: Skylt som ger information om utrymningsväg, väg till utrym-

ningsväg, utrustning för första hjälpen eller räddningsutrustning.Brandredskapsskylt: Skylt som anger placering av utrustning för brand-

bekämpning.Tilläggsskylt: Skylt som används tillsammans med en skylt och lämnar

kompletterande information.Piktogram: Bild som beskriver en situation eller föreskriver ett visst upp-

trädande.Ljussignal och genomlyst skylt: Signal eller skylt, med ljus som sänds ut

genom en anordning som är gjord av transparent eller genomlyst material. Den ska vara upplyst från in- eller baksidan så att den ger intryck av en ly-sande yta.

Ljudsignal: Fastställd signal som avges från ett särskilt don utan att någon mänsklig eller syntetisk röst används.

Muntligt meddelande: I förväg fastställt muntligt meddelande som lämnas med mänsklig eller syntetisk röst.

Handsignal: Ett fastställt rörelsemönster med armar och händer för att leda personal som utför manövrer som kan innebära risk eller fara.

1. Allmänt

I de situationer och för den information som anges i bilagorna 1–9 till dessa föreskrifter får endast sådana skyltar, sådan märkning och sådana signaler som anges i bilagorna användas.

Skyltar, märkning och signaler för hälsa och säkerhet får endast användas för de ändamål som anges i dessa föreskrifter.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2008:13

8

2. Permanenta skyltar och signaler

Permanenta skyltar ska användas för förbud, varning och påbud samt för att märka ut väg till utrymningsväg, utrymningsvägar samt utrustning för för-sta hjälpen. Permanent märkning med skyltar, tejp eller färg ska användas för att visa placering och typ av brandredskap.

Märkning på behållare och rörledningar ska utföras och placeras enligt bilaga 3.

Varaktig märkning med färg eller skyltar ska användas för att märka ut platser där det finns risk för fall eller kollision med föremål eller hinder.

Varaktig märkning med färg eller tejp ska användas för att märka ut gång- och transportleder.

3. Tillfälliga skyltar och signaler

Ljus-, ljud- eller muntlig signalering ska användas för att signalera fara, uppmana till särskilt beteende eller nödutrymning. Möjligheter att alternera eller kombinera märkning och signaler anges i punkt 4.

Handsignaler eller muntlig signalering ska användas när det behövs för att vägleda personer som utför farliga eller riskfyllda arbetsmoment.

4. Kombination av märkning och signalering

Om effekten är lika kan följande alternativ fritt väljas:– En färg eller skylt vid markering av platser med hinder eller nivåskill-

nader.– Ljud- eller ljussignalering eller muntligt meddelande.– Handsignalering eller muntligt meddelande.

Följande signalering kan användas samtidigt:– Ljus- och ljudsignalering.– Ljussignalering och muntligt meddelande.– Handsignalering och muntligt meddelande.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2008:13

9

5. Färganvisningar avseende skyltar och ljussignaler för hälsa och säkerhet

Färg Betydelse Användning/information

Röd

Förbud Farligt beteende

Larm vid faraStopp, stäng, nödstoppdon*)Utrymningssignal

Brandbekämpnings-utrustning

Utmärkning och placering

Gul(Orangegul)

VarningSe upp, vidtag åtgärd,kontrollera

Blå Påbud

Krav på åtgärd ellerbeteendeAnvänd personlig skydds-utrustning

Grön

Utrymning,utrymningsväg

Dörrar, utgångar, vägar,utrustning, lokaler

Förstahjälpen-utrustning

Ingen fara Återgå till det normala

*) Skylt till nödstoppsdon ska vara grön. Om skylten är en del av en nöd-stoppslina ska den vara röd.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2008:13

10

6. Skyltar, märkning eller signalering får inte störas genom något av följande

Närvaro av annan signalkälla av samma slag som kan påverka synligheten eller hörbarheten.

– Alltför många skyltar och signaler placerade för nära varandra.– Samtidig användning av två ljussignaler som kan förväxlas.– Användning av en ljussignal i närheten av en liknande ljuskälla.– Användning av två ljudsignaler samtidigt.– Användning av ljudsignal, där starkt bakgrundsbuller förekommer.– Dålig utformning, otillräckligt antal, felaktig placering, eftersatta repa-

rationer eller felaktiga funktionssätt på skyltning, märkning och signaler.

7. Underhåll

Skyltar och signalanordningar ska underhållas, kontrolleras, repareras och rengöras så att de behåller sin funktion och kvalitet.

8. Antal och placering

Antalet skyltar och signalanordningar och deras placering ska anpassas till omfattningen av faran eller risken inom området.

9. Skyltar med energitillförsel

Skyltar och signaler som kräver någon form av energitillförsel ska vara utrustade med säker reservtillförsel som fungerar under tillräcklig tid vid strömavbrott om inte faran bortfaller då strömtillförseln bryts.

10. Start av signalering

När en ljus- och ljudsignal sätts igång ska detta ange att en aktivitet startar. Signalerna ska fungera så länge aktiviteten pågår.

Ljus- och ljudsignaler ska åter kunna fungera omedelbart efter använd-ning.

11. Kontroll

Ljus- och ljudsignalerna ska kontrolleras innan de tas i bruk och därefter re-gelbundet, så att de fungerar på avsett sätt och fyller sitt syfte.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2008:13

11

12. Hörsel- och synskadade

Om arbetstagarnas hörsel eller syn är nedsatt, t.ex. beroende på att de an-vänder personlig skyddsutrustning, ska varselsystemen kompletteras eller bytas.

13. Lagring av farliga ämnen

Områden, lokaler eller inhägnader som används för lagring av betydande mängder farliga ämnen eller beredningar ska markeras med tillämpliga var-ningsskyltar enligt bilaga 2, om inte märkningen av de individuella förpack-ningarna eller behållarna är lätt att upptäcka och förstå.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2008:13

12

Bilaga 2

Skyltar1. Utförande

Förbuds-, varnings- och påbudsskyltar, samt skyltar för väg till utrymnings-väg, utrymningsväg, nödsituation och brandredskap ska ha den form och färg som anges i punkt 3.

Piktogrammen ska vara så enkla som möjligt och endast innehålla nöd-vändiga detaljer.

De använda symbolerna får avvika något i förhållande till vad som anges i punkt 3, förutsatt att de återger samma innehåll och inte förvillar budska-pet.

Skyltar ska vara utförda av slagtåligt material med god beständighet med tanke på omgivande miljö.

Skyltars dimensioner samt färg- och ljustekniska egenskaper ska väljas så att skyltarna blir lätta att upptäcka och förstå.

2. Användning

Skyltar ska så långt möjligt installeras på lämplig höjd och i ett läge som passar siktlinjen och tar hänsyn till eventuella hinder. Skyltarna ska place-ras antingen vid ingången till ett riskområde eller i omedelbar närhet av en särskild fara eller särskilt föremål. De ska också placeras på en plats med bra ljusförhållanden och som är lätt att se och nå.

Efterlysande färger, reflekterande material eller artificiell belysning ska användas där dagsljuset är otillräckligt.

Skyltar ska avlägsnas när de inte längre behövs.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2008:13

13

3. Utseende

3.1 Förbudsskyltar

Rund form.Svart symbol på vit bakgrund med röd bård och rött snedstreck.Den röda delen ska vara minst 35 procent av skyltens yta.

Rökning förbjuden Rökning och öppen eld förbjuden

Tillträde förbjudet för gående

Förbjudet att använda vatten för släckning

Ej dricksvatten Obehöriga ägaej tillträde

Förbjudet för arbetsfordon

Får ej vidröras

AFS 2008:13

14

3.2 Varningsskyltar

Triangelform.Svart symbol på gul bakgrund med svart bård.Den gula delen ska vara minst 50 procent av skyltens yta.

Brandfarliga ämnen/varor eller hög

temperatur

Explosiva ämnen/varor

Giftiga ämnen

Frätande ämnen Radioaktiva ämnen Hängande last

Godstrafik Farlig elektriskspänning

Fara(med tilläggsskylt

som anger farans art)

AFS 2008:13

15

Laserstrålning Oxiderandeämnen/varor

Ickejoniserandestrålning

Kraftigt magnetfält Hinder/Snubbelrisk Fallrisk

Smittrisk1) Låg temperatur Hälsoskadliga ellerirriterande ämnen2)

1) Skylten för smittrisk avser risker enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet.

2) Bakgrundsfärgen för denna skylt kan i undantagsfall vara orange så att den kan särskiljas från liknande vägtrafikmärke.

AFS 2008:13

16

3.3 Påbudsskyltar

Rund form.Vit symbol på blå bakgrund.Den blå delen ska vara minst 50 procent av skyltens yta.

Ögonskyddmåste användas

Skyddshjälmmåste användas

Hörselskyddmåste användas

Andningsskyddmåste användas

Skyddsskormåste användas

Skyddshandskarmåste användas

Skyddsklädermåste användas

Ansiktsskyddmåste användas

Säkerhetssele måste användas

Fotgängare ska använda denna väg

Allmänt påbud (Ev. med tilläggsskylt)

AFS 2008:13

17

3.4 Nödskyltar

Rektangulär eller kvadratisk form.Vit symbol på grön bakgrund. Skyltar med pil kan vara spegelvända.Den gröna delen ska vara minst 50 procent av skyltens yta.

Utrymningsväg

Utrymningsväg för funktionshindrade Utrymningsväg via säker hiss

Första hjälpen Bår Nöddusch Ögondusch

Nödtelefon för förstahjälpen och utrymning

Riktningspil

AFS 2008:13

18

5.5 Brandredskapsskyltar

Rektangulär eller kvadratisk form.Vit symbol på röd bakgrund. Skyltar med pil kan vara spegelvända.Den röda delen ska vara minst 50 procent av skyltens yta.

Brandslang Brandpost

Brandsläckare Stege

Nödtelefon Riktningspil

Andra brandskydds-anordningar eller brand- skyddsutrustningar

AFS 2008:13

19

Bilaga 3

Märkning av rör och behållareRegler om hur behållare för farliga kemiska ämnen eller beredningar samt synliga rörledningar till dessa ska märkas finns i Arbetsmiljöverkets före-skrifter om kemiska arbetsmiljörisker.

De allmänna krav för skyltar som anges i bilaga 2 gäller i tillämpliga fall också för märkning av sådana rör och behållare.

På rörledningar ska märkningen placeras väl synlig i närheten av farliga ställen såsom ventiler och kopplingar samt med lämpliga mellanrum.

Områden, lokaler eller inhägnader som används för lagring av betydan-de mängder farliga ämnen eller beredningar ska markeras med en lämplig skylt enligt bilaga 2 eller markeras enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker, om inte märkningen av de individuella förpack-ningarna eller behållarna är tillräcklig och utförd enligt bilaga 2. Skylten och märkningen som avses ovan ska placeras på en lämplig plats nära lagerom-rådet eller på dörren till lagerlokalen.

När flera farliga ämnen eller beredningar lagras tillsammans kan skylten ”Fara” enligt bilaga 2 användas.

AFS 2008:13

20

Bilaga 4

Märkning av brandbekämpningsutrustningBrandbekämpningsutrustning ska märkas med röd färg och dess placering ska anges med särskild skylt eller genom att förvaringsplatserna eller in-gångarna till dem ges röd färg.

Färgen ska täcka så stor yta att utrustningen lätt kan observeras.Skyltar för brandredskap enligt bilaga 2 ska användas för att ange var

denna utrustning finns.

mlt

Highlight

AFS 2008:13

21

Bilaga 5

Märkning av hinder, farliga områden, gång- och transportleder1. Märkning av hinder och farliga områden

Arbetsområden dit anställda har tillträde under sitt arbete och där det finns risk för kollision med hinder, fallrisk eller risk för fallande föremål ska mar-keras med gul/svart eller röd/vit randiga fält.

Märkningen ska anpassas till riskområdets storlek.Den gul/svarta eller röd/vita markeringen ska vara snedstreckad i cirka

45 grader med ungefär lika breda fält.

Exempel:

2. Märkning av gång- och transportleder

Där det behövs ska leder för fordonstrafik inomhus vara tydligt markerade med obrutna linjer i väl synlig färg, helst vit eller gul, som valts med hänsyn till underlagets färg.

Linjerna ska placeras så att de visar det nödvändiga säkerhetsavståndet mellan fordon och hinder eller gående.

Permanenta gång- och transportleder utomhus ska om det behövs marke-ras på samma sätt om inte trottoarer eller avskärmningar finns.

AFS 2008:13

22

Bilaga 6

Ljussignaler och genomlysta skyltar 1. Utförande

En ljussignal eller en genomlyst skylt ska ha en kontrast som är anpassad till omgivningen och till de aktuella arbetsförhållandena. Den får varken blända eller vara svår att upptäckta.

Ljussignalen eller den genomlysta skylten ska vara enfärgad eller visa en kombination av en symbol och en bakgrund.

Färgen ska överensstämma med tabellen i bilaga 1, punkt 5.Om signalen eller skylten innehåller en symbol ska den uppfylla kraven i

bilaga 2.

2. Särskilda regler för användning av ljussignaler

Om en ljussignal eller en genomlyst skylt kan avge såväl fast som blinkande sken ska blinkande sken ange en högre risk eller ett mer akut behov av åt-gärd än ett fast sken.

Blinkningarnas längd och frekvens ska vara sådana att– budskapet uppfattas på avsett sätt, och att– varje risk för förväxling med andra signaler eller skyltar med blinkande

eller fast sken undviks.Om en ljussignal eller en blinkande skylt används i stället för eller tillsam-

mans med en ljudsignal ska dessa synkroniseras.Anordningar för blinkande signaler eller skyltar som används vid allvar-

lig fara, ska ägnas särskild tillsyn eller utrustas med reservlampa.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2008:13

23

Bilaga 7

Ljudsignaler1. Utförande

Ljudsignaler ska– ha en ljudnivå som klart överstiger bakgrundsbullret, så att de hörs väl

utan att vara onödigt höga eller smärtsamma,– vara lätta att känna igen, särskilt ifråga om impulslängd och tidsinter-

vall mellan impulserna eller grupperna av impulser, samt skilja sig klart från andra ljudsignaler och bakgrundsbuller.

Om en signalanordning kan avge såväl fast som växlande ton ska väx-lande ton användas för att ange en högre risk eller ett mer akut behov av åtgärd än en fast ton.

2. Fastställda signaler

En utrymningssignal ska vara kontinuerlig utan avbrott.

AFS 2008:13

24

Bilaga 8

Muntliga meddelanden1. Utförande

Muntliga meddelanden ska lämnas i form av korta satser, fraser, ordgrupper eller enstaka ord, ibland i fastställd form.

Muntliga meddelanden ska vara så korta, enkla och tydliga som möjligt. Talaren ska ha sådan förmåga att uttrycka sig och lyssnaren sådan förmåga att höra att den muntliga anvisningen kan uppfattas.

Muntliga meddelanden får framföras direkt eller indirekt, genom mänsk-lig eller syntetisk röst.

2. Särskilda regler vid muntliga meddelanden

Arbetstagarna ska behärska det använda språket så att de kan uttala och för-stå den muntliga anvisningen och därmed uppträda på avsett sätt.

Om ett muntligt meddelande används i stället för eller tillsammans med handsignalering ska fastställda former för sådan signalering användas.

AFS 2008:13

25

Bilaga 9

Handsignaler1. Utförande

Handsignaler ska vara exakta och enkla samt bestå av stora rörelser som är lätta att utföra och förstå och som klart skiljer sig från andra signaler.

Om båda armarna används samtidigt ska de röras symmetriskt och avse ett enda tecken.

Om tecknen uppfyller dessa krav, får de avvika något från de tecken som avbildas i punkt 3 eller göras mer detaljerade. Betydelsen och uppfattbar-heten ska dock vara likvärdiga.

Signalschemat som anges nedan kan kompletteras vid behov, t.ex. för spe-ciella arbetsmoment.

Även signalscheman för arbete med tornkranar, mobilkranar och hamn-kranar i Svensk Standard får användas.

2. Särskilda regler för handsignaler

Den som utför tecknen, nedan kallad signalman, ska använda rörelserna för att ge manövreringsanvisningar till teckenmottagaren, nedan kallad opera-tören.

Signalmannen ska kunna se och kontrollera alla manövrer utan att utsätta sig för fara.

Signalmannen ska uteslutande ägna sig åt att dirigera manövrer och upp-rätthålla säkerheten för de arbetstagare som berörs.

Om signalmannen inte kan se och kontrollera alla manövrer ska ytterli-gare signalmän anlitas.

Operatören ska avbryta den pågående manövern och be om ytterligare instruktioner om han inte på ett säkert sätt kan genomföra manövern.

Utrustning

Operatören ska kunna känna igen signalmannen utan svårighet. Signal-mannen ska bära ett eller flera igenkänningstecken, t.ex. jacka, hjälm, man-schetter eller använda signalspade. Igenkänningstecknen ska ha samma klara färger och uteslutande användas av signalmän.

AFS 2008:13

26

3. Signalschema

A. Allmänna tecken

START

Uppmärksamhet.Signalgivningenpåbörjas.

Båda armarna utsträcktavågrätt med handflatornaframåt.

STOPP

Avbrott.Slut på rörelse.

Höger arm sträcks uppåtmed handflatan framåt.

SLUT

Avslutning av manövern.

Båda händerna samman-hållna i brösthöjd.

AFS 2008:13

27

B. Lodräta rörelser

UPP Höger arm sträcks uppåt med handflatan framåt och gör en långsam cirkelrörelse.

NED Höger arm sänks med handflatan mot kroppen och gör en långsam cirkelrörelse.

LODRÄTT AVSTÅND Avståndet anges med händerna.

Upp

AFS 2008:13

28

C. Vågräta rörelser

FRAMÅT Båda armarna böjs med handflatorna uppåt och underarmarna rörs långsamt mot kroppen.

BAKÅT Båda armarna böjs med handflatorna nedåt och underarmarna rörs långsamt från kroppen.

ÅT HÖGERSignalmannenshögra sida.

Höger arm sträcks ut närmast vågrätt med handflatan nedåt och gör långsamma rörelser åt höger.

ÅT VÄNSTERSignalmannensvänstra sida.

Vänster arm sträcks ut närmast vågrätt med handflatan nedåt och gör långsamma rörelser åt vänster.

VÅGRÄTTAVSTÅND

Avståndet anges med händerna.

AFS 2008:13

29

D. Övrigt

FARA

Nödstopp

Båda armarna sträcks uppåt med handflatorna framåt.

SNABBT Samtliga rörelser utförs snabbare.

LÅNGSAMT Samtliga rörelser utförs långsammare.

AFS 2008:13

30

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om skyltar och signaler för hälsa och säkerhet under arbete

Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2008:13) om skyltar och signaler.

Allmänna råd har en annan status än föreskrifter. De är inte tvingande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna, t.ex. upp-lysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven samt visa exempel på praktiska lösningar och förfaringssätt och att ge rekommendationer, bakgrundsinfor-mation och hänvisningar.

BakgrundPå de flesta arbetsställen finns det anledning att markera särskilda riskområ-den eller utrustning som ska finnas som skydd mot ohälsa eller olycksfall.

Genom gemensamma regler för skyltar, märkning och signaler på arbets-platser kan man vänta sig en allmän minskning av de risker som kan uppstå på grund av språkliga och kulturella olikheter bland arbetstagare från olika länder.

Reglerna om skyltar, märkning och signaler i dessa föreskrifter utgör en anpassning till de minimikrav som anges i EG-direktivet om varselmärk-ning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet (92/58/EEG).

KommentarerTill 1 § Regler om märkning av kemiska produkter som släpps ut på mark-naden finns i Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning av kemiska produkter.

Vid transport av farligt gods gäller Lagen om transport av farligt gods LTFG. Se vidare Räddningsverkets webbplats.

Bestämmelser om hur utrustning, t.ex. maskiner, ska märkas finns bl.a. i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om maskiner.

Särskilda bestämmelser om bl.a. skyltar för utrymning finns i föreskrif-terna om arbetsplatsens utformning.

Till 2 § Det är inte meningen att skyltar och signaler ska prioriteras framför andra skyddsåtgärder.

AFS 2008:13

31

Risker undanröjs bäst genom tekniska eller organisatoriska skyddsåtgär-der t.ex. inkapsling, eliminering eller avspärrning. Ändå kan särskilda risk-områden, t.ex. för fallande föremål, behöva märkas ut.

Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete framgår att arbetsgivaren ska planera, genomföra och följa upp verksamhe-ten så att arbetsmiljökraven uppfylls. En viktig del i det systematiska arbets-miljöarbetet är att undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall.

Rörliga delar kan ges uppmärksamhet genom kontrasterande färgsätt-ning.

Till 4 § Informationen till arbetstagarna bör innehålla alla åtgärder som bör vidtas på arbetsplatsen för att uppfylla arbetsmiljökraven enligt reglerna för skyltar och signaler. Särskilda regler för hanteringen av skyltar och signaler bör utfärdas. Reglerna bör särskilt ange syftet med dessa. Informationen bör ges innan arbetet börjar och upprepas när det behövs. Det är viktigt att per-soner som endast tillfälligtvis utför arbete på arbetsstället, t.ex. resemontörer och servicepersonal anlitad från andra företag, får motsvarande information och instruktioner.

På arbetsplatser med farliga arbeten ska det finnas skriftliga instruktioner för hur arbetet ska bedrivas enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om syste-matiskt arbetsmiljöarbete.

Till bilaga 1 9. Särskilda regler för byggande finns i Boverkets Byggregler. I dessa regler anges att vid strömavbrott ska nödbelysningen av vägledande markeringar för utrymning vara tillräcklig under minst 60 minuter.

Till bilaga 2 För kolorimetriska (färgnyanser) och fotometriska (reflekte-rande) egenskaper rekommenderas gällande standarder från ISO och CIE (International Lightning Commission).

3.4 Skyltar för utrymningsväg är avsedda att användas för utrymnings-vägar, väg till utrymningsväg och på dörrar som är tillgängliga under hela den tid personal kan behöva utrymma.

Utgångar som dagligen används av t.ex. besökare eller kunder men som inte är nödutgångar, eftersom de inte är tillgängliga hela den tid personal behöver utrymma, kan förses med andra symboler eller tilläggsskyltar. Lämpliga sådana symboler och skyltar finns i standarder för symboler för allmänheten. Särskild skyltning av bl.a. trappor i utrymningsvägar kan ock-så behövas.

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

AFS 2008:13

32

3.5. Tilläggsskylt för skylten ”andra brandskyddsanordningar eller brand-skyddsutrustningar” kan t.ex. vara brandventilation, branddörr, röklucka och brandfilt. Skylten är främst avsedd för räddningstjänsten.

Till bilaga 5 2. Det är särskilt viktigt att märka ut gång- och transportleder som finns inom arbetsområden där arbetstagare har tillträde under sitt ar-bete och vilka är ämnade för marktransport eller hantering av utrustning. Lämpligen görs märkningen på båda sidor med en heldragen linje i väl syn-lig färg, företrädesvis gul.

Markering av gång- och transportleder kan, beroende på underlagets färg, behöva varieras, t.ex. syns gul markeringsfärg bättre än vit mot svart asfalt vintertid vid snö och is på marken.

Avståndet mellan linjerna sätts med hänsyn till bredden på de aktuella fordonen och det säkerhetsavstånd som är nödvändigt till föremål eller mö-tande personer.

Till bilaga 6 Observera att stroboskopeffekten från roterande maskiner kan göra att en ljussignal syns sämre.

Till bilaga 8 Av de särskilda regler som gäller för muntliga meddelanden framgår att endast arbetstagare som kan förstå dessa anvisningar får utföra riskfyllda manövrer i arbetet.

Det kan vara lämpligt att muntliga meddelanden repeteras av lyssnaren.Exempel på muntliga meddelanden som används i dessa sammanhang:– start anger att en verksamhet inleds– stopp för att avbryta eller avsluta en rörelse– slut för att avsluta en manöver– upp för lyftning av last– ned för sänkning av last– framåt för riktning– bakåt för riktning– höger för riktning– vänster för riktning– fara för nödstopp– snabbt för att påskynda en rörelse.

Till bilaga 9 Handsignaler förutsätter att signalmannen och den som tar emot signalerna ser varandra. Om så inte är fallet behövs en eller flera extra signalmän. Operatören bör omedelbart avbryta sin manöver om han inte har uppfattat eller tolkat signalen klart.

mlt

Highlight

AFS 2008:13

33

Vissa operationer kan kräva särskild övning i teckengivning.I Sverige är praxis vid teckengivning i byggbranschen och vid hamnarbete

använda tecknen för ”stopp” och ”hastigt stopp” enligt signalscheman i Svensk Standard.

AFS 2008:13

34



Arbetsmiljölagen (1977:1160)Arbetsmiljöförordningen (1977:1166)


AFS 2000:42 Arbetsplatsens utformningAFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbeteAFS 2001:3 Användning av personlig skyddsutrustningAFS 2004:3 Stegar och arbetsbockarAFS 2006:4 Användning av arbetsutrustningAFS 2006:5 Användning av truckarAFS 2006:6 Användning av lyftanordningar och lyftredskapAFS 2006:7 Tillfälliga personlyft med kranar eller truckar


Svenska standarder och normblad.

SS 03 14 11 MärkfärgerSS 03 15 30 Symboler för allmänhetenSS 768 00 11 Teckengivning för körning med kranarIKH 8.00.12 Teckengivning för körning av mobilkranarIKH 8.00.13 Teckengivning för körning av tornkranar

För att hålla sig uppdaterad om Arbetsmiljöverkets föreskrifter kan det vara bra att regelbundet via Internet gå in på vår webbplats www.av.se och under ”Lag och rätt/Föreskrifter” kontrollera vilka föreskrifter som gäller för den aktuella verksamheten.

För att få reda på hur den aktuella lag- och förordningstexten ser ut kan man exempelvis via Internet gå in på www.lagrummet.se och ta fram den senaste versionen av lagar och förordningar som man är intresserad av.

Notera att det kan finnas fel i dokumentet på Internet och att det är den tryckta versionen som gäller rättsligt.

ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING

AFS 1997:10

LABORATORIEARBETE MED KEMIKALIER

LABORATORIEARBETE MED KEMIKALIER

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om laboratoriearbete med kemikalier samtallmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

AFS 1997:10 3

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om laboratoriearbete medkemikalier

Utkom från trycketBeslutad den 18 december 1997 den 13 februari 1998


Tillämpningsområde och definition

1 § Dessa föreskrifter gäller laboratoriearbete med kemikalier och därmed sammanhängandeverksamhet. De gäller oavsett om arbetet utförs på ett laboratorium eller på någon annan plats.De gäller dock inte arbete i halvstor (pilotplant) skala eller industriell produktion.

Med farliga ämnen avses i dessa föreskrifter ämnen som genom sina toxikologiska ellerfysikalisk-kemiska egenskaper kan föranleda ohälsa eller olycksfall.


2 § Vid planering av laboratoriearbete där ett eller flera farliga ämnen används eller bildasskall en riskbedömning göras. Därvid skall de risker för olycksfall och ohälsa, som kanuppkomma i arbetet, identifieras och uppskattas. Vid riskbedömningen skall de aktuellaämnenas inneboende farlighet vägas samman med riskerna vid utförandet av de olikaarbetsmomenten.

Utifrån riskbedömningen skall slutsatser dras om vilka riskreducerande åtgärder som behövervidtas för att arbetet skall kunna utföras säkert. Innan laboratoriearbetet påbörjas skall deriskreducerande åtgärder som behövs vara utförda och erforderlig beredskap vidolyckshändelse finnas.

Vid riskbedömningen skall det bedömas om arbetet är antingen: a) icke riskfyllt eller måttligt riskfyllt, eller b) riskfyllt eller mycket riskfyllt.

3 § Riskbedömning av hantering av kemikalier med okända egenskaper skall göras som omkemikalierna är farliga, med hänsyn till de egenskaper som kan vara aktuella.

4 § För allt laboratoriearbete som enligt 2 § har bedömts som riskfyllt eller mycket riskfylltskall riskbedömningen dokumenteras. Dokumentet skall innehålla en beskrivning av arbetet,riskbedömningen och de riskbegränsande åtgärderna.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1997:10 4

Dokumentet skall hållas aktuellt så länge arbetet pågår. Berörda arbetstagare skall informerasom innehållet.

För arbetet skall dessutom finnas särskilda skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner.Detta gäller dock inte om arbetet utförs av den som gjort riskbedömningen enligt 2 §.

5 § För personal som utför städning, diskning eller underhåll av utrustning på laboratoriumskall finnas tydliga skriftliga instruktioner som anger skyddsåtgärder för de moment sommedför särskilda risker.

Skyltning

6 § Skylt med risk- och skyddsinformation skall finnas vid reaktionskärl, försöksapparaturoch annan teknisk anordning om de medför särskild risk för ohälsa eller olycksfall.

Ventilation

7 § Dragskåp och andra från skyddssynpunkt likvärdiga tekniska anordningar skall varautformade så att luftföroreningar effektivt tas om hand. Eventuella fel i ventilationssystemetsfunktion skall visas av ett kontrollsystem. Kontrollsystemet skall larma vid för lågtfrånluftsflöde vid arbete med sådana ämnen som kan förorsaka livsfara eller ge allvarlig skada- akut såväl som kronisk. För dragskåp skall lufthastigheten genom lucköppningen vara lägst0,5 m/s vid den lucköppning som används vid arbete.

Att ventilationen och kontrollsystemet fungerar på avsett sätt skall kontrolleras minst en gångper år. Dessa kontroller skall dokumenteras.

8 § Laboratorium skall normalt ha undertryck i förhållande till angränsande lokaler ellerutrymmen. Tilluften skall tillföras så att funktionen hos dragskåp, dragbänkar och utrustningmed motsvarande funktion inte störs.

Lokaler, dragskåp och övrig utrustning

9 § Dragskåp skall vara utformade så att personskada vid användning förebyggs och servicekan ske säkert.

10 § Material och utförande hos golv, väggar, tak, arbetsytor, dragskåp och övrig utrustningskall vara lämpligt med hänsyn till påverkan från de ämnen som förekommer, samt sådant attstädning underlättas.

11 § Ventiler för gasdistributionssystem skall vara utformade så att det tydligt framgår i vilketläge de är öppna respektive stängda.

Gasdistributionssystem skall läcksökas minst en gång per år. Läcksökningarna skalldokumenteras.

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1997:10 5

Hantering av farliga ämnen m.m.

12 § Mängden farligt ämne på varje arbetsplats skall begränsas till vad som är nödvändigt förarbetet.

13 § Kemikalier som kan alstra hälsofarliga luftföroreningar skall när de inte användsförvaras i mekaniskt ventilerade kemikalieskåp eller kemikalieutrymmen.

Kemikalier får inte förvaras i dragskåp, när detta används för laboratoriearbete medkemikalier.

14 § Arbete med kemikalier som kan alstra hälsofarliga luftföroreningar skall utföras idragskåp eller annan från skyddssynpunkt likvärdig teknisk anordning om detta inte äruppenbart onödigt.

Arbete med farligt ämne, som har synnerligen hög akut giftighet skall utföras avskilt frånannan verksamhet. Sådant arbete skall ske inkapslat, eller på annat sätt som ger minstlikvärdigt skydd.

15 § Kondenserade gaser vid mycket låg temperatur skall hanteras så att de inte kan orsakaköldskada, brand, explosion eller farlig ändring av rumsluftens sammansättning.

Hantering av utrustning

16 § När utrustning av glas utsätts för kraftig uppvärmning eller utsätts för andrapåfrestningar som kan spränga glaset, skall nödvändiga skyddsåtgärder mot skada genomglassplitter eller stänk av innehållet vara vidtagna.

17 § Gasflaskor skall hanteras så att de inte utsätts för värme, stötar eller slag som kanpåverka gasflaskorna och orsaka läckage eller annan skada som medför hälso- ocholycksfallsrisker. Gasflaskor skall säkras mot fall.

18 § Apparatur, som vid driftstörning kan ge upphov till arbetsmiljörisker och som avses varaigång utan sakkunnig övervakning, skall förses med tydlig information om dessa förhållandensamt om åtgärder vid driftstörning.

Sanering, omhändertagande av spill och avfall

19 § Sanering av utrustning som använts vid laboratoriearbete skall normalt utföras avlaboratoriepersonal som deltagit i arbetet.

20 § Vid risk för spill skall det finnas skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner förrengöring och sanering av golv, arbetsytor, dragskåp och övrig utrustning. Instruktionernaskall hållas aktuella.

21 § Rutiner för hantering av flytande och fast avfall skall finnas. Dessa rutiner skall hållasaktuella.

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1997:10 6

Personlig skyddsutrustning och hygien

22 § Vid laboratoriearbete skall laboratorierock eller motsvarande skyddskläder användas,om detta inte är uppenbart onödigt.

Ögonskydd skall användas om detta inte är uppenbart onödigt. Vid arbete, där frätande ämneeller ämne som på annat sätt kan orsaka ögonskada används på så sätt att det finns risk förstänk, skall ögonskydd alltid användas. Ögonskydd skall också användas av andra somriskerar att utsättas för stänk av ämne som kan orsaka ögonskada.

Skyddshandskar, som är lämpliga med hänsyn till hanterade ämnen, skall användas om detfinns risk för att farligt ämne tas upp genom huden eller orsakar hudskada.

Den personliga skyddsutrustning som behövs skall finnas lätt tillgänglig i anslutning till denplats där arbetet utförs.

23 § Pipettering får inte utföras med munnen.

24 § Den som utför laboratoriearbete med kemikalier skall iaktta god hygien i arbetet.

25 § På laboratorium där farliga ämnen hanteras får mat eller dryck inte tillredas, förtäraseller förvaras. Vidare får rökning inte förekomma, snus får inte läggas in och kosmetika fårinte appliceras.

Ögonspolning och nöddusch

26 § På laboratorium skall fast ansluten ögonspolningsanordning finnas i omedelbar närhet avvarje arbetsplats där det finns risk för stänk eller liknande av farligt ämne som kan skadaögonen. Ögonspolningsanordningen skall kunna ge tempererat vatten. Ögonspolningsanordningen skall vara lätt att utlösa och spolningen skall fortgå automatiskt.

Vid arbete som inte utförs på laboratorium och där det finns risk för stänk i ögonen av farligtämne som kan skada ögonen skall fast ögonspolningsanordning eller ögonspolflaskor finnas iomedelbar närhet av arbetsplatsen.

Att ögonspolningsanordning fungerar på avsett sätt skall kontrolleras minst en gång imånaden. Minst en kontroll i halvåret skall dokumenteras.

27 § Nöddusch skall finnas i anslutning till laboratorium där det finns risk för översköljningmed farligt ämne som kan skada huden eller tas upp genom denna, samt där risk finns förbrand i kläderna. Nödduschen skall vara lättillgänglig. Duschen skall vara lätt att utlösa bådeför en stående och en krypande person. Vattnet skall fortsätta att spola automatiskt efter attduschen utlösts.

Att nöddusch fungerar på avsett sätt skall kontrolleras minst en gång i halvåret. Kontrollernaskall dokumenteras.

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1997:10 7

Ikraftträdande

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 1999. Samtidigt upphävsArbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1987:14) med föreskrifter om kemisktlaboratoriearbete.

BERTIL REMAEUS

Birgitta Melin Göran Lindh

AFS 1997:10 8

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifternaom laboratoriearbete med kemikalier

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen avArbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1997:10) om laboratoriearbete med kemikalier.

Bakgrund

Allmänt

Laboratoriearbete med kemikalier förekommer inom mycket skiftande områden, främst inomundersöknings- och undervisningsverksamhet. Syntesarbete i liten skala på industri- ellerutvecklingslaboratorier räknas också till laboratoriearbete med kemikalier. Arbetetsomfattning kan variera starkt från enstaka analyser och rutinkontroller till avanceradforskning. Detta innebär i sin tur att de arbetsmetoder och den teknik som används kan varaallt ifrån väl inarbetad och dokumenterad till helt ny och oprövad. Detsamma gäller även dekemikalier som förekommer.

Verksamheten förutsätter god renlighet och ordningssinne. I utrymmen som utnyttjas av fleraarbetstagare t.ex. dragskåp, kylrum, kemikalieförråd är det speciellt viktigt att upprätthålla godordning och att alla ytor och all utrustning är väl rengjorda. Mycket giftiga ämnen, somnormalt inte förekommer i andra sammanhang, hanteras förhållandevis ofta i koncentreradform på laboratorier. Med hänsyn till detta är det viktigt att uppmärksamma och åtgärdaeventuella arbetsmiljörisker redan på ett tidigt stadium. Detta gäller i synnerhet somarbetstagaren i samband med forskningsarbete ofta ges stor valfrihet beträffande hurarbetsuppgifterna skall lösas. I de fall verksamheten ständigt förändras är det normaltnödvändigt att fortlöpande kontrollera att tillräckliga skyddsåtgärder är vidtagna. Det är avstor betydelse att arbetsmiljön inte kommer i andra hand på grund av t.ex. ekonomi, tidspresseller personligt intresse av de egna arbetsresultaten.

I samband med laboratoriearbete med kemikalier är det inte bara kemikalierna som kanmedföra skaderisker. Även risker i samband med elektricitet, strålning, försöksdjurshantering,höga och låga tryck eller temperaturer, fysisk och psykisk belastning m.m. behöveruppmärksammas.

Vid arbetet används ofta utrustning som specialkonstrueras för arbetsuppgiften. Det är därvidviktigt att materielen är av lämplig beskaffenhet, att slangar och ledningar ansluts på säkertsätt samt att försöksapparaturen placeras så att den inte kan orsaka ohälsa eller olycksfall.

Hälsorisker

Arbete med laboratoriekemikalier medför risk för exponering genom bl.a. inandning,hudkontakt och stänk i ögonen. I det följande ges exempel på hälsorisker med kemikalier, somkan förekomma vid laboratoriearbete med kemikalier.

Många kemikalier kan vid inandning ge irritation i luftvägarnas slemhinnor. Sveda i näsa ochsvalg, hosta och heshet uppträder vid inandning av exempelvis ånga eller dimma av syra,

AFS 1997:10 9

klorgas eller nitrösa gaser. Kraftig exponering för dessa retande ämnen kan ge andnöd, ångest,bröstsmärtor och risk för utveckling av lungödem ännu åtskilliga timmar efteråt. Långvariginandning av vissa ämnen kan leda till att överkänslighet i luftrören utvecklas.

Mycket giftiga gaser kan bildas vid kemiska reaktioner. Vid kraftig exponering för cyanväteeller svavelväte kan medvetslöshet snabbt inträffa.

Organiska lösningsmedel såsom ketoner, estrar, etrar samt aromatiska, alifatiska ochhalogenerade kolväten kan påverka nervsystemet och bl.a. ge yrsel, huvudvärk och trötthet vidinandning. Om exponeringen pågår under längre tid kan kroniska skador på nervsystemetuppkomma vilket kan resultera i minnes- och koncentrationssvårigheter,personlighetsförändringar och en bestående trötthet. Det kan även uppkommakänselnedsättning, krypningar och stickningar i ben och armar. De senare symptomen brukardock gå tillbaka om exponeringen upphör.

Vid långvarig och upprepad hudkontakt med exempelvis organiska lösningsmedel blir hudenirriterad och uttorkad, vilket kan leda till icke-allergiskt kontakteksem. Allergiskt eksem kanutvecklas vid kontakt med t.ex. vattenlösliga kromater, hydrazin och glutaraldehyd.

Stänk i ögonen av starkt alkalisk lösning t.ex. lösning av natriumhydroxid eller ammoniak gerfrätsår och risk för bestående synskada. Även stänk av syra i ögonen ger smärta och risk förfrätsår och bestående synskada. Dimma (aerosol) av alkali eller syra kan också verka starktirriterande på ögonens slemhinnor.

Det finns epidemiologiska studier som tyder på ökad risk för bl.a. cancer vid arbete påkemiskt laboratorium. Det är dock viktigt att påpeka att dessa undersökningar speglararbetsmiljön för cirka 40-50 år sedan, d.v.s. medan skyddsmedvetenheten fortfarande varrelativt låg. Undersökningarna klargör dock att det är viktigt att upprätthålla en godskyddsnivå vid laboratoriearbete med kemikalier. Risker vid hantering av farliga ämnen finnsbeskrivna i Kemiska risker, en handbok som Arbetarskyddsstyrelsen givit ut om de ämnensom omfattas av föreskrifterna om hygieniska gränsvärden (AFS 1996:2).



Till 1 § Föreskrifterna om laboratoriearbete med kemikalier kompletterarArbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om farliga ämnen (AFS 1994:2). Exempel på kemikaliersom utgör farliga ämnen är ämnen som är giftiga, hälsoskadliga, frätande, irriterande,allergiframkallande, cancerframkallande, reproduktionsstörande, mutagena, radioaktiva,brandfarliga, explosiva, oxiderande eller kemiskt instabila.

Föreskrifterna gäller för laboratoriearbete med kemikalier inom forskning, undervisning,hälso- och sjukvård samt industri och liknande, om arbetet inte är att betrakta som industriellproduktion eller är i halvstor skala (pilotplant). Stora kommersiella fotolaboratorier därkemikaliehanteringen sker i industriell skala omfattas alltså inte av dessa föreskrifter. Mindrefoto- eller dentallaboratorier som använder sig av manuell småskalig hantering av kemikalier

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1997:10 10

faller däremot inom föreskrifternas tillämpningsområde. Driftslaboratorier och råvarukontrolli nära anslutning till industriproduktion omfattas av dessa föreskrifter. Med laboratoriearbetesammanhängande verksamhet, t.ex. disk, städning och underhåll av utrustning, omfattas ocksåav dessa föreskrifter. Föreskrifterna gäller även laboratoriearbete som inte äger rum pålaboratorium. Den laborativa verksamheten med kemikalier i grundskolan, gymnasieskolanoch högskolan omfattas också, både vad gäller lärarens demonstrationslaborationer ochelevlaborationer. Föreskrifterna gäller även i sådana situationer där verksamheten inte ärbegränsad till kemisalar utan utförs i biologisalar eller andra lokaler. De gäller också på andraplatser där kemikalier används i laboratoriearbete. Biologiskt eller fysikalisktlaboratoriearbete eller andra laboratoriemässiga arbetsuppgifter, som innebär arbete medkemikalier, omfattas också.

Andra specialbestämmelser kan samtidigt gälla. Sålunda omfattas t.ex. laboratoriearbete medcytostatika dessutom av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om cytostatika (AFS 1984:8).Bland kemikalierna på ett laboratorium kan också finnas sådana cancerframkallande ämnen,som är tillståndspliktiga enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniskagränsvärden (AFS 1996:2).


Till 2 § Oftast bedrivs laboratoriearbete som avgränsade laborationer.

Det är viktigt att riskbedömningen utförs av en person som är väl insatt i hanteringen och hargoda kunskaper om kemiska risker. Det kan ibland vara lämpligt att den kontrolleras av någonannan person som också är kompetent med avseende på den aktuella hanteringen. Dennaperson kan till exempel vara en kollega eller en överordnad till personen som gjortriskbedömningen.

Riskbedömning omfattar normalt stegen riskanalys och riskvärdering. Riskanalys brukarinnehålla momenten identifiering av riskkällan (faran) och uppskattning av risken.Identifiering av riskkällan innebär att farans art och förekomst beskrivs, medanuppskattningen av risken innebär en sammanvägning av sannolikheten för att en fara utlösesoch en uppskattning av dess tänkbara konsekvenser.

De i laborationen ingående kemikalierna

Det är viktigt vid riskbedömningen av laborationen att notera de ingående kemikalierna, bådede använda och de som bildas under laboratoriearbetet, och att bedöma deras farlighet. Somen hjälp vid bedömningen av farligheten av ett ämne kan man använda märkningen av detta.Se Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning av kemiskaprodukter (KIFS 1994:12, ändrad och omtryckt i KIFS 1997:5). För ämnen som inte ärklassificerade är det nödvändigt att på annat sätt ta reda på så mycket data som möjligt för attkunna bedöma dem. Som exempel på farliga ämnen med icke-akuta långsiktigaskadeverkningar kan nämnas cancerframkallande och allergiframkallande (sensibiliserande)ämnen, till exempel de som är upptagna i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniskagränsvärden (AFS 1996:2), bilaga 2, grupp A och B. Det är vidare viktigt att uppmärksammaämnen som är explosiva och brandfarliga. Mängderna av ingående kemikalier har också stor

AFS 1997:10 11

betydelse för bedömningen av riskerna med laborationen.

Vid riskbedömningen är det viktigt att ta hänsyn inte bara till ingående och eventuellt bildadekemikalier, utan även till om särskild risk kan uppstå vid reaktioner. T.ex. kan ämneningående i reaktionen var för sig vara hanterbara, men tillsammans utgöra en explosivblandning eller medföra en exoterm reaktion. Ett exempel på en explosiv blandning ärsalpetersyra och hydrazin. En tillsats av en mycket liten (katalytisk) mängd lut till enblandning av kloroform och aceton medför en kraftigt exoterm reaktion. Det kan också bildasgiftiga gaser vid reaktionen, t.ex. när svavelväte bildas vid kontakt mellan en sulfid och ensyra.

Bedömningen av kemikaliernas farlighet beror inte enbart av deras toxiska (t.ex.cancerframkallande, giftiga) och kemiska (t.ex. explosiva) egenskaper som nämnts tidigare.Av stor betydelse för en kemikalies farlighet är dock också dess fysikaliska egenskaper, t.ex.flyktighet, damningsbenägenhet, liksom kemikaliens temperatur.

De i laborationen ingående momenten

Vid riskbedömningen är det viktigt att en bedömning också görs av det laborativa moment ivilket kemikalien används. Exempel på farliga moment i en laboration är överföring avkemikalier mellan olika kärl, blandning, upphettning, vakuumdestillering samt kokning därrisk för stänk och stötkokning föreligger.

Sammanvägning av de ingående kemikaliernas farliga egenskaper och riskerna med delaborativa momenten

Det är viktigt att man gör en sammantagen riskbedömning utifrån en sammanvägning av de ilaborationen ingående kemikaliernas farlighet och sannolikheten att något blir fel vid delaborativa momenten och de konsekvenser detta kan medföra. Denna sammanvägning utgören riskbedömning av laborationen.

Begränsning av risker

När riskerna har bedömts är det viktigt att man bestämmer vilka risker som skall elimineraseller begränsas, och vilka riskavhjälpande åtgärder som därför behöver vidtas. Valet avriskreducerande åtgärder kan ibland bli olika om man använder stora eller små mängder av enkemikalie. Inkapsling, processventilation, skyddsutrustning, materialval och säkraslangkopplingar kan begränsa riskerna. Vid laborationer som kräver kylning för att kunnautföras säkert kan det vara nödvändigt med en kylvattenvakt.

Om explosiv gasblandning kan uppstå vid ventilationsbortfall bör elektrisk utrustningförreglas om denna kan medföra en risk. Förregling innebär att om ventilationen understigererforderlig nivå frånkopplas elutrustningen automatiskt. När ventilationen kommer tillbakabör den elektriska utrustningen åter kopplas in med en viss tidsfördröjning, så att denexplosiva gasblandningen hinner ventileras bort. Om den elektriska utrustningen inte kankopplas bort, t.ex. på grund av att en kemisk reaktion då kan bli okontrollerbar, måsteElsäkerhetsverkets krav på utrustning som är avsedd för explosionsfarlig miljö beaktas.

AFS 1997:10 12

Riskområde

Vid riskbedömningen bör man bedöma hur stort område av laboratoriet som omfattas av derisker som framkommit i riskbedömningen. Det kan vara hela laboratoriet eller en del avdetta.

Till 3 § Vid riskbedömningen av kemikalier med okända egenskaper kan toxicitet ochbrandfarlighet samt explosiva, cancerframkallande, allergiframkallande, mutagena,reproduktionstoxiska och liknande egenskaper vara aktuella att beakta.

På laboratorier förekommer ibland ämnen och prover som är dåligt eller inte alls kända vadbeträffar sammansättning och andra egenskaper av betydelse från skyddssynpunkt. Det ärdärför viktigt att etablera noggranna rutiner och iaktta extra stor försiktighet vid hanteringenav dessa. Laboratorieverksamhet är delvis undantagen från vissa föreskrifter iArbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om farliga ämnen (AFS 1994:2, 30 §).

Till 4 §

Dokumentation

Exempel på hur dokumentationen kan se ut följer nedan:

Aktiviteten

Dokumentationen inleds lämpligen med beskrivning av aktiviteten. Där kan anges vilkakemikalier som kommer att användas, bildade kemikalier, kemikaliemängder, reaktioner,vilka förhållanden som råder (t.ex. temperatur, tryck), metod, utrustning och liknande.

Riskbedömning

Redovisning av riskbedömningen bör innehålla en beskrivning av de risker som identifierats.Denna kan t.ex. avse:

- egenskaper (t.ex. toxicitet, flyktighet, reaktivitet och brandfarlighet) hos de använda ellerbildade kemikalierna som är av betydelse för riskbedömningen

- om en kemisk reaktion innebär någon risk i sig (t.ex. om den är kraftigt exoterm, om riskför explosion finns o.s.v.)

- riskerna med sättet att hantera kemikalierna vid de förhållanden som råder (temperatur ochtryck)

- risker som eventuella felgrepp kan medföra.

Sannolikheten att något blir fel och de konsekvenser detta kan medföra bör beskrivas.

Riskområdet bör anges.

Riskbegränsande åtgärder

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:10 13

Här är det lämpligt att beskriva vilka riskbegränsande åtgärder som vidtagits eller planeras,samt redovisa de hanterings- och skyddsinstruktioner som upprättats.

Om man på laboratoriet tidigare bedömt riskerna med en laboration av samma typ ochupprättat de dokument som behövs, räcker det med en skriftlig hänvisning till dennadokumentation.

Det är viktigt att riskbedömningen omprövas regelbundet, och att dokumentationenuppdateras om något nytt framkommit vid den förnyade riskbedömningen. Man bör ha somrutin att regelbundet gå igenom arbetsmomenten samt diskutera eventuella tillbud ochförändringar i arbetssättet.

Den skriftligt dokumenterade riskbedömningen bör förvaras så att den kan uppvisas förYrkesinspektionen.

Till 5 § I instruktionen är det lämpligt att beskriva de risker som kan föreligga. Det bör iinstruktionen bl.a. beskrivas vad som får göras och inte göras samt vad man skall göra vidolyckor.

Skyltning

Till 6 § Exempel på tekniska anordningar är tryckkärl, maskin, redskap, verktyg, anordningför transport och lyft, ventilationsanordning och liknande.

Apparat som avger UV-ljus (ultraviolett ljus) eller joniserande strålning är exempel på tekniskanordning som medför särskild risk. Även centrifug och teknisk anordning med höga ellerlåga tryck eller temperaturer medför normalt särskild risk och skall därför enligt paragrafen haskylt som ger erforderlig skyddsinformation.

Enligt 20 § i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om gasflaskor (AFS 1996:9) skallvarningsskylt för gasflaska "finnas uppsatt utanför dörren till lokal eller annat utrymme därflaska förvaras. Varningsskylt skall även finnas invid flaskas uppställningsplats om flaskaninte är väl synlig".

Skyltning kan t.ex. upplysa om att speciell skyddsutrustning behövs eller att förbud motanvändning av öppen eld gäller. Lokalen kan behöva skyltas med information om attobehöriga inte äger tillträde.

Ledningar och reglage för el, gas, vatten eller annat medium behöver ofta vara märkta för attolycksfall t.ex. genom förväxling skall kunna hindras. Ibland kan det även vara värdefullt attange strömningsriktningen. Huvudkranar för gas, vatten m.m. samt huvudströmbrytare för elbör vara tydligt utmärkta.

Om märkning av rörledningar för brandfarliga gaser och vätskor se även kommentarerna till11 §.

Ventilation

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1997:10 14

Till 7 § Laboratoriehantering av kemikalier ger i de allra flesta fall upphov till luftförorening.Hur stor denna blir beror på hanteringssätt och kemikaliernas flyktighet, damningsbenägenhetetc.

På rutinlaboratorier där väsentlig förändring i verksamheten är ovanlig kan i regel permanentaventilationsarrangemang göras som är speciellt anpassade till aktuell hantering.

Dragskåp

Dragskåpets funktion påverkas i hög grad av faktorer i omgivningen. Vid användning avdragskåp är det därför viktigt att se till att funktionen inte störs av omgivande verksamhet ellerdrag från fönster, dörrar e.d. Det är även viktigt att arbetstagare, som arbetar vid dragskåpet,undviker häftiga rörelser och befinner sig på sådant avstånd från arbetsytan att lufttillförselntill skåpet inte störs.

För att säkerställa att dragskåpet effektivt tar hand om de luftföroreningar som alstras behövsen minsta lufthastighet genom lucköppningen. Vid allt högre lufthastigheter blir dockskyddseffekten återigen sämre p.g.a. att luftströmmen blir turbulent och utläckaget ökar. Föratt bibehålla en god skyddsfunktion är det därför i allmänhet bäst om lufthastigheten inteöverstiger 1,0 m/s genom lucköppningen.

Utförandet av kontrollsystemet beror på vad man hanterar i dragskåpet. Dragskåpetskontrollsystem kan bestå av ett larm och en flödesvakt. Larmet kan t.ex. vara akustiskt ellervisuellt. Kravet på larm gäller vid arbete med ämne, som, vid exponering p.g.a. fel påventilationssystemets funktion, kan förorsaka livsfara eller allvarlig skada. Allvarlig skada kanvara kronisk sjukdom, permanent organskada, cancer eller fosterskada. Till ämnen som kanmedföra omedelbar livsfara hör t.ex. svavelväte och cyanväte. Det är fördelaktigt om ävendragskåp som används för annan hantering förses med sådan anordning. I andra fall kan detvara lämpligt att dragskåp har fast mätanordning eller liknande som visar frånluftsflödetsstorlek, och där normalt driftläge är markerat.

I samband med ventilationskontroll är det lämpligt att med spärr, markering eller liknandeange den största arbetsöppning vid vilken dragskåpet fungerar på avsett sätt. Ibland kan ävenen visuell kontroll vara ändamålsenlig. Man kan t.ex. studera luftströmningen med hjälp avrök. I sådana fall kan det vara lämpligt att göra undersökningen medan en person arbetar vidskåpet, för att få en realistisk strömningsbild. På dragskåp som saknar kompensering avtilluftsflödet, behöver frontluckan i allmänhet ha en fri öppningshöjd av minst 3-5 cm för attmedge tillräcklig lufttillförsel. Det är lämpligt att det finns en spärr för att säkerställa dennaminsta fria öppningshöjd.

Hur ofta kontroll behöver ske och hur utförlig den behöver vara beror i hög grad på vilken typav arbete som utförs i dragskåpet. Vid speciellt farliga laborationer kan kontroll behöva skeoftare än två gånger per år. Av grundläggande betydelse är att ändamålsenliga kontrollrutineretableras. Det är lämpligt att notering om resultat och datum för kontroll förvaras i anslutningtill dragskåpet.

Dragbänkar

AFS 1997:10 15

Dragbänkar används endast vid arbete utan värmeavgivning, s.k. kalla arbeten. Dragbänkarger för sådana arbeten ett gott skydd mot partikulära och ångformiga föroreningar.

Den högsta höjden över den perforerade plattan som ger gott skydd (säkerhetshöjd) vid arbetemed dragbänk varierar med flödet. Som ett normalt värde på säkerhetshöjd kan anges 150--200 mm vilket motsvarar ett specifikt luftflöde om 280 l/s per m perforerad arbetsyta. Detta2

är ett lämpligt värde för dragbänkar i standardutförande (800 x 500 mm) med helperforeradearbetsytor. Det är viktigt att den perforerade arbetsytan inte täcks mer än 1/3 samt att en cirka100 mm bred zon lämnas fri i dragbänkens framkant för att ovan givna förutsättningar skallgälla.

Dragbänken kan kompletteras med skyddshuv. Detta är speciellt lämpligt omföroreningskällans utsläppspunkt är högre än 150-200 mm över den perforerade arbetsytan.Med skyddshuv erhålls på ett enkelt sätt en högre säkerhetshöjd. En skyddshuv ger också ettbättre skydd mot yttre störningar.

Det är viktigt att dragbänken utformas så att arbetsställningen kan bli bekväm. Vidare är detav vikt att skyddshuven ej hindrar sikten eller ändamålsenliga arbetsrörelser.

Övriga tekniska anordningar

Laminärflödesbänk, s.k. LAF-bänk, arbetar efter en princip som innebär att luften filtreras ochcirkuleras i en parallellström inom bänken. LAF-bänkar som återför luft till laboratorielokalenbör endast användas när ämnen som inte är hälsofarliga hanteras.

Arbetsbänk med draghuv eller liknande kan vara utformad så att den vid mindre riskfylldhantering ger godtagbart skydd. Se även 14 §.

Till 8 § Syftet med att laboratoriet skall ha undertryck i förhållande till angränsande lokalereller utrymmen är att förebygga att luftföroreningar sprids från laboratoriet till dessa.

Vid gemensamt kanalsystem från dragskåp och från allmänventilation är det viktigt attventilationssystemet utformas så att ämnen som ventileras bort från dragskåp inte sprids tillannan lokal via det gemensamma kanalsystemet eller värmeåtervinningssystemet. Detta gälleroavsett om fläkten/fläktarna är i drift eller står stilla.

Lokaler, dragskåp och övrig utrustning

Till 9 § Utvändigt placerade manöverorgan är en viktig förutsättning för en effektiv ochostörd ventilation och för att arbete i dragskåp skall kunna bedrivas på ett säkert sätt.Säkerheten ökar om arbetstagaren inte behöver sträcka sig in i skåpet för att ändra reglagen.Denna utvändiga placering av reglagen förbättrar också brand- och explosionssäkerheten.

Vid byte av filter är det viktigt att beakta att farliga ämnen kan anrikas i filtret. Även iventilationskanalen kan avsättning ske och rengöring vara nödvändig. Det kan således vara avvikt att kanal i frånluftsinstallationen är lätt att rengöra och att servicepersonal informeras.

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:10 16

Upphängning eller annan typ av fastsättning av dragskåpslucka kan lämpligen göras på tvåeller flera av varandra oberoende sätt, så att risken för tekniskt haveri minimeras. Det ärviktigt att dragskåpet är utformat på ett sådant sätt att åtkomlighet, räckavstånd och sikt gördet möjligt att undvika olämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser. Oavsett om arbetet skallutföras sittande eller stående bör den ergonomiska utformningen vara avpassad för denaktuella arbetsställningen.

Till 10 § Det är viktigt att välja ytmaterial med hänsyn till den verksamhet som bedrivs ilaboratoriet. Så kan t.ex. hantering av starkt oxiderande ämne ge ökad risk för brand ochexplosion om det finns risk för kontakt med organiskt material, t.ex. träytor. I vissasammanhang kan frånluftskanalen behöva vara utförd av korrosionsbeständigt material, såkort och så lodrätt dragen som möjligt och med fast spolanordning. Detta är särskilt viktigt vidhantering av perklorsyra (överklorsyra).

Om materialet inte klarar den kemiska påverkan det utsätts för, kan svagheter eller defekteruppkomma, exempelvis ojämna eller smutssamlande ytor, som kan medföra risker för ohälsaoch olycksfall vid senare utnyttjande. I många fall kan rengöringsmöjligheterna förbättrasgenom användning av spillbricka eller papper med plastad undersida. Uppvikt kant,spillbricka eller motsvarande anordning som stopp för bräddavrinning kan hindra spill från attspridas utanför arbetsytan.

Det är viktigt att dragbänkens material är motståndskraftigt mot de ämnen som skall hanteras.Exempelvis kan syror och andra kemikalier orsaka korrosion av rostfritt stål.

För att minska risken för elchock kan man använda skyddsklenspänning (högst 50 V frånskyddstransformator). Utförande och skötsel av elanläggningar regleras i Elsäkerhetsverketsstarkströmsföreskrifter (ELSÄK-FS 1994:7).

Till 11 § Huvudventil för gas bör vara tydligt utmärkt. I 3 kap. 7 § i Arbetarskyddsstyrelsensföreskrifter om tryckkärl (AFS 1986:9, senast ändrad i AFS 1994:39) finns krav på märkningav tryckbärande anordningar. Enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter omförbudsanslag och varningsanslag samt om märkning av rörledningar vid hantering avbrandfarliga varor (SÄIFS 1996:3) skall ledningar och reglage för gas vara märkta enligtstandard för att förhindra förväxling.

Läcksökningen kan i vissa fall utföras med såpbubbelmetod, d.v.s. såpvatten anbringas direktpå gasledningen. I andra sammanhang kan mer avancerade metoder behövas, t.ex. för merfarliga gaser.

Om kontroll av rörledningar se Arbetarskyddsstyrelsens meddelande om tillämpning avtryckkärlskommissionens Rörledningsnormer (1978:37 senast ändrat och omtryckt i AFS1994:36)

Se även kommentarerna till 6 §.

Hantering av farliga ämnen m.m.

Per-Anders Ohlsson

P-A Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1997:10 17

Till 12 § Det är ofta lämpligt att mängden farligt ämne begränsas så att långa förvaringstiderundviks. I synnerhet gäller detta sådant farligt ämne som kan förändras på ett sätt som medförökad hanteringsrisk. Etyleter är exempel på ett ämne som under påverkan av syre och ljusförändras genom peroxidbildning, vilket ökar riskerna för explosion och brand.

Det är lämpligt att kassera kemikalier i dåliga förpackningar.

Märkning av förpackning, kärl eller dylikt, som innehåller farligt ämne, är ofta en viktigförutsättning för att hanteringen skall kunna ske på säkert sätt. Vid arbetsmoment som innebäratt farligt ämne tillfälligt hanteras i provrör, kolv e.d. kan märkning vanligen helt uteslutas,om den som utför arbetet på betryggande sätt kan kontrollera verksamheten och utrymmet,t.ex. dragskåpet, där arbetet sker. Om märkning utesluts är det dock viktigt att den som utförarbetsmomentet sanerar använd utrustning så snart arbetet är utfört. Det är också viktigt attarbetet är temporärt och att omärkta kolvar e.d. inte blir stående i t.ex. ett dragskåp. Se också19 §.

Till 13 § Riskerna vid hantering av farligt ämne kan minskas genom att större mängd farligtämne förvaras i särskilt förvaringsutrymme. Ofta är det dock svårt att helt undvika förvaring idirekt anslutning till hanteringen. Enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter ombrandfarliga varor skall större mängd brandfarligt lösningsmedel förvaras i särskild lokal(lösningsmedelsförråd). Beroende på mängd förvarad brandfarlig vara kan tillstånd från denkommunala nämnd som hanterar bygg- och planfrågor (ofta byggnadsnämnden) behövas.Mängd brandfarlig vara för vilken tillstånd behövs, anges i Sprängämnesinspektionensföreskrifter om tillstånd (SÄIFS 1995:3, omtryckt genom SÄIFS 1997:3). Räddningstjänstenkan ge råd om hur hantering inklusive förvaring av brandfarlig vara bör ske.

Det är lämpligt att farligt ämne förvaras i lätthanterlig, tättslutande behållare, vars hållfasthetmöjliggör en säker hantering. Det är även viktigt att ventilationen är tillräcklig och rättutformad i kemikalieförråd, lösningsmedelsförråd, avfallsförråd eller liknande, som användsför förvaring av farligt ämne. Detta gäller speciellt i förråd där farligt ämne, som kan geupphov till hälsofarlig, illaluktande eller irriterande luftförorening, förvaras på annat sätt än isluten obruten originalförpackning. Det är ofta lämpligt att förvaringsutrymmen placeras inära anslutning till arbetsplats där hantering sker.

Det är viktigt att ha god kännedom om eventuella risker med att förvara olika ämnentillsammans. T.ex. kan det medföra särskild risk att förvara ett mycket giftigt ämne i närhetenav ämne som kan föranleda brand eller explosion. Det är olämpligt att förvara sura ochbasiska kemikalier tillsammans i samma skåp. På samma sätt är det av yttersta vikt attcyanider och syror förvaras i åtskilda skåp. Varuinformationsblad kan ge vägledningbeträffande behov av åtskild förvaring. Det är lämpligt att förvara farliga ämnen ifaroklasserna mycket giftig och giftig i ett låsbart utrymme s.k. giftskåp.

Vid kyl- eller frysförvaring kan det vara lämpligt att placera behållare med farligt ämne, somkan avge gas eller ånga, i tättslutande ytterbehållare. Det är viktigt att kyl- eller frysutrymme,som används för förvaring av farligt ämne som kan avge brandeller explosionsfarlig gas ellerånga är utformat så att ämnet inte kan antändas genom gnistbildning.

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:10 18

Det är viktigt att hindra att spill från förråd sprids till avloppsnät eller angränsande lokal. Detär därför olämpligt med golvbrunn i förrådsutrymme. Det kan i vissa fall vara lämpligt attvalla in förrådsutrymme där stora mängder kemikalier förvaras. Beträffande brandfarliga varorfinns regler om invallning av förvaringsutrymme i Sprängämnesinspektionens föreskrifter ombrandfarliga varor.

Golv i förråd kan lämpligen ha viss lutning till ränna som underlättar sanering vid spill.

Det är i regel olämpligt att förvara frätande ämne på hyllor som sitter högt upp.

Dragskåp är i första hand ett utrymme avsett för arbete med farligt ämne. Föremål somplaceras i dragskåpet kan medföra att de luftföroreningar som bildas i dragskåpet i stället föratt tas om hand läcker ut i laboratorielokalen. Det är därför viktigt att verksamhet som kräverväl fungerande dragskåpsventilation utförs i dragskåp där det endast finns föremål somanvänds under själva laborationen.

Till 14 § Vid utbildning är det ofta nödvändigt att flertalet elevförsök utförs i dragskåp.Detsamma gäller, inte minst av pedagogiska skäl, demonstrationsförsök i lektionssal. Vid vissexperimentell verksamhet, t.ex. analysförfaranden som sker i slutna system eller i mycket litenskala, är hantering i dragskåp oftast inte nödvändig.

Vid hantering av farligt ämne, som är lättflyktigt, mycket brandfarligt eller mycket giftigt, ärdet särskilt viktigt att dragskåp används. Om ämnet i något hanteringsled måste avlägsnas urdragskåpet eller handskboxen är det viktigt att detta sker i tättslutande stabil behållare.

I vissa fall kan det vara lämpligt att reservera ett dragskåp för arbete med särskilt reaktivaämnen. Se t.ex. Sprängämnesinspektionens allmänna råd (1983:1) om dragskåpsutrustningför arbete med perklorsyra (överklorsyra).

Med uttrycket farligt ämne som har synnerligen hög akut giftighet avses de farligaste ämnena ifaroklassen mycket giftig enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering ochmärkning av kemiska produkter. I allmänhet kan man utgå från att ett ämne har synnerligenhög akut giftighet om det vid en upptagen dos av mindre än 1 mg/kg kroppsvikt kan orsaka enakut dödlig förgiftning, utlösa kraftiga symptom från centrala nervsystemet eller vålla allvarligbestående skada oavsett hur ämnet tränger in i kroppen.

Ett bra sätt att kapsla in arbetet är att använda en handskbox, d.v.s. en sluten gastät utrustning,i vilken undertryck råder och där arbetstagaren inte kan komma i direkt kontakt med de ämnenoch föremål som hanteras. Arbetstagaren utför i stället arbetsoperationerna viaskyddshandskar som monterats fast på utrustningen. Hantering i helt sluten utrustning medfjärrmanövrering är exempel på arbetssätt som kan ge skydd som minst motsvarar hantering ihandskbox. För ämnen som snabbt kan sönderdelas, t.ex. explosiva ämnen, är hantering ihandskbox däremot mindre lämplig.

I vissa fall kan hantering av farligt ämne som har synnerligen hög akut giftighet behöva ske isärskilt konstruerade säkerhetslaboratorier. Det är då viktigt att personalen har möjlighet attutföra beräkningar, skrivarbete m.m. utanför laboratoriet t.ex. i kontorsrum i anslutning till

Per-Anders Ohlsson

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:10 19

laboratoriet.

Vid förvaring är det lämpligt att en glasbehållare med farligt ämne som har synnerligen högakut giftighet är placerad i en ytterbehållare, samt att även ytterbehållaren harvarningsmärkning. Detta gäller även vid förflyttning av sådant ämne t.ex. från förråd tillhandskbox.

Till 15 § Exempel på kondenserade gaser vid mycket låga temperaturer är flytande kväve,flytande syre och koldioxid i fast form (kolsyresnö eller kolsyreis). Omfattande hudkontaktmed detta slags ämnen kan ge upphov till förfrysning. Små stänk av sådan vätska på hudenorsakar vanligen ingen hudskada. Kraftigare stänk kan ge hudreaktion som vid brännskada.Ögonen är speciellt känsliga.

När ämnet förgasas vid atmosfärstryck, bibehåller vätskan den temperatur som är ämnetskokpunkt. Förgasningen kan innebära risk för luftförorening eller farlig avvikelse frånrumsluftens normala syreinnehåll, om ventilationen är otillräcklig.

Hantering av kondenserade gaser med temperatur under kokpunkten vid atmosfärstryck försyre (t.ex. väte) kan medföra risk för kondensation av luftens syre och därmed lokalt förhöjdahalter syre i luften, vilket i sin tur kan medföra ökad risk för brand eller explosion.

Det är viktigt att flytande syre och flytande luft hanteras så att de inte kommer i kontakt medorganiska ämnen och att flytande väte hanteras så att explosiv blandning med luft eller syreinte kan uppstå oavsiktligt.

Det är också viktigt att beakta att hantering av kondenserade gaser ställer särskilda krav påhållfastheten mot kraftiga temperaturförändringar hos de kärl, apparater eller liknande somanvänds. Det är t.ex. olämpligt att använda utrustning av sodaglas. Det är viktigt att särskildakryokärl används vid transport och förvaring av flytande kväve.

Hantering av utrustning

Till 16 § Det är viktigt att försöksapparaturen är utförd så att betryggande säkerhet erhålls.

Glasapparat för arbete under tryck eller vakuum bör vara utförd av speciellt hållfast glas samtha skydd mot glassplitter utformat så att operatören är skyddad vid en söndersprängning.Exsickator, rotationsindunstare och glaskolonn som används vid högtryckskromatografi ärexempel på sådan försöksapparatur. Skydd mot glassplitter kan t.ex. vara kraftig duk,plasthölje eller skyddskorg av trådnät med filtinlägg. Vid vakuumdestillation är det viktigt attminska påkänningarna på apparaterna genom att hindra explosionsartad kokning. Detta kanske genom omrörning eller lämpligt gasinsläpp, t.ex. via kapillär.

Till 17 § Säkring mot fall kan exempelvis utgöras av kedja, bygel eller liknande, som fästsvid bänk eller vägg. Vidare är det lämpligt att även vid kortare förflyttning använda kärra medfästdon.

Per-Anders Ohlsson

P-A Ohlsson

AFS 1997:10 20

I Räddningsverkets regelverk (SRVFS 1996:2) anges: "När det gäller kärl som är avsedda förtransport av gaser med ämnesnummer 3O (oxiderande, kylda och kondenserade gaser), skallde ämnen som används för att garantera förslutningarnas täthet eller underhåll av dessa varakompatibla med innehållet." Detta innebär att man inte kan använda olje- och fetthaltigamaterial för tätning eller smörjning av ventiler för nämnda gaser.

Enligt punkt 4.1.3, tredje stycket i Sprängämnesinspektionen föreskrifter om brandfarlig gasi lös behållare (SÄIFS 1995:2, ändrad och omtryckt genom SÄIFS 1997:2) skall gasflaska,oavsett om den är fylld eller tömd, förvaras och transporteras med stängd ventil och åtdragentätningsanordning samt, i förekommande fall, med skyddskåpa påskruvad.

Till 18 § Om apparaturen kan ge upphov till akuta risker, är det viktigt att tillräckligt snabbtkunna vidta nödvändiga åtgärder. I vissa fall kan det vara lämpligt att försöksapparatur ellerliknande är märkt med uppgift om vem som handhar apparaturen. Om verksamheten är oftaåterkommande kan det vara lämpligt att avgränsa den från annan hantering i t.ex. särskilt rum.Uppgift om ansvarig person m.m. anslås då lämpligen på dörren.

Sanering, omhändertagande av spill och avfall

Till 19 § Med sanering avses rengöring som destruerar och avlägsnar farligt ämne, så attutrustningen kan hanteras utan risk för att man skadas av ämnet. Därefter kan normalrengöring ske, d.v.s. diskning, golvtvätt o.s.v. Denna rengöring kan, till skillnad frånsaneringen, utföras av annan personal än den laboratoriepersonal som deltagit i arbetet.

Det är viktigt att alla arbetstagarkategorier, d.v.s. även städ- och servicepersonal samt väktare,som berörs av verksamheten får tillräcklig information. Detta gäller även t.ex. anställda ianlitade städföretag.

Till 20 § Exempel på vad som kan behöva ingå i hanterings- och skyddsinstruktionerna, omåtgärder vid händelse av spill:- Vilka åtgärder man bör vidta själv.- Om skyddsutrustning behöver tas på.- Vilka som skall underrättas om händelsen.- Eventuellt lämpligt sanerings- och/eller absorptionsmedel.

För att hanterings- och skyddsinstruktionerna skall hållas aktuella behöver de normalt ses överregelbundet. De kan också behöva kompletteras efter incidenter och olycksfall.

Vid större sanering eller missöde är det lämpligt att räddningstjänsten tillkallas för assistans.Dess personal har tillgång till och utbildning i att använda den skyddsutrustning som kanbehövas.

I de fall farligt avfall skall behandlas på laboratoriet måste det hanteras enligt förordningenom farligt avfall (SFS 1996:971), vilket bl.a. innebär att tillstånd måste sökas hoslänsstyrelsen.

Till 21 § Det är viktigt att det finns klara och entydiga rutiner vad gäller att utnyttja befintliga

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:10 21

vaskar. Instruktionerna bör särskilt ange vilka ämnen och beredningar som inte får hällas ut iavlopp. Ibland kan avloppsenhet med separat vattenlås behöva användas. Avloppsenheter medgemensamt vattenlås kan innebära speciella risker med hänsyn till svårigheten att kontrolleravilka ämnen som blandas i vattenlåset. Avloppsenheter i dragskåp bör förses med separatavattenlås. Normalt bör åtgärder vidtas för att hindra att farligt ämne kommer ut i avloppeteftersom det då är svårt att kontrollera vilka reaktioner som kan inträffa i vattenlås eller övrigadelar av avloppssystemet. Avfall som uppkommer vid hantering av farligt ämne utgör i sigofta farligt ämne. Laboratorieavfall utgör vanligen farligt avfall. Omhändertagande ochtransport av farligt avfall regleras i förordningen om farligt avfall (SFS 1996:971). I bilaga 2 idenna finns en förteckning över farligt avfall. För hantering av laboratorieavfall inklusivelösningsmedelsrester är det viktigt att arbetsgivaren utarbetar speciella rutiner. Kommunensmiljö- och hälsoskyddsnämnd kan ge råd om hur avfallshanteringen bör organiseras.

För att avfallet skall kunna omhändertas på betryggande sätt behöver det normalt separeras,förpackas och märkas med hänsyn till avfallets egenskaper. Det är viktigt med separathantering av skärande och stickande föremål, radioaktivt material, lösningsmedel etc.

För att hanteringsrutinerna skall hållas aktuella behöver de normalt ses över regelbundet. Dekan också behöva kompletteras efter incidenter och olycksfall.

Personlig skyddsutrustning och hygien

Till 22 § Det är sällan ögonskydd kan undvaras vid laboratoriearbete med kemikalier. Arbetemed analysinstrument där mycket små mängder farligt ämne hanteras i slutna ampuller ärexempel på verksamhet där användning av ögonskydd är uppenbart onödig. Kravet påögonskydd gäller även städpersonal om det finns risk för stänk av frätande ämne som kanskada ögonen.

Det är viktigt att ögonskydd anpassas efter risken vid den aktuella hanteringen. Omhanteringen innebär speciellt stor risk för stänk i ögonen, är det viktigt att allt efter denskyddseffekt som behövs använda skyddsglasögon med sidoskydd, visir eller ögonskydd somsluter tätt till ansiktet. Observera att användning av kontaktlinser kan medföra att riskenför ögonskada ökar om man får stänk i ögat.

Det är viktigt att ögonskydd är utformat så att det inte medför försämrad sikt. Det är ocksåviktigt att det hanteras och förvaras på så sätt att det inte blir repigt.

Det är viktigt att personlig skyddsutrustning finns i tillräcklig omfattning. Det är t.ex. oftanödvändigt att skyddsglasögon och långärmad laboratorierock finns tillgängliga för samtligaarbetstagare som är sysselsatta med laboratoriearbete.

Öppna skor, t.ex. sandaler och skor med perforerat ovanläder är inte lämpliga vid hantering avheta eller frätande ämnen.

Om skyddshandskar behöver användas är det viktigt att handskmaterialet ärsvårgenomträngligt för de ämnen som hanteras. I Arbete och Hälsa 1990:22, Skyddshandskaroch skyddskrämer för yrkesmässigt bruk, ges en kunskapsöversikt. Plasthandskar eller

AFS 1997:10 22

nitrilgummihandskar är att föredra framför gummilatexhandskar, då dessa innebär enallergirisk.

Det är viktigt att ta reda på om och hur länge ett visst handskmaterial stoppar mot aktuelltämne. Observera att blandningar av t.ex. lösningsmedel kan ge förändrade egenskaper jämförtmed de rena lösningsmedlen som varit normgivande vid klassificeringen av handskmaterialet.Detta kan medföra att den skyddande effekten hos handskmaterialet försämras. Det är ävenviktigt att skyddshandskar som gått sönder byts ut omgående. Farligt ämne som hamnar inne ihandsken gör större skada på huden än om man fått ämnet på en bar hand. Det är ofta lämpligtmed hänsyn till eventuell handsvett att använda tunna bomullsvantar inuti skyddshandskarna,särskilt om användningen pågår under lång tid. Det är viktigt att skyddshandskar sköljsutvändigt efter användning, eftersom många ämnen bryter igenom handskbarriären på kort tid.

Personlig skyddsutrustning av engångstyp, t.ex. vissa skyddshandskar, som kommit i kontaktmed farligt ämne bör kasseras omedelbart efter användningen.

Val av personlig skyddsutrustning kan underlättas med hjälp av handboken Boken ompersonlig skyddsutrustning (Arbetarskyddsstyrelsen, H 227).

Till 23 § Pipettering med munnen medför risk för oavsiktlig exponering för den pipetteradevätskan. Exponering för farligt ämne kan även ske via orena pipetter.

Det är viktigt att lämpliga tekniska anordningar för pipettering, t.ex. peleusboll, spruta,automatpipett, finns tillgängliga i tillräcklig omfattning.

Till 24 § Vid allt laboratoriearbete är det viktigt med god handhygien. Det är speciellt viktigtatt händer och underarmar tvättas före måltid, toalettbesök, rökning, intagande av snus o.d.samt efter avslutat arbete. Smycken bör inte bäras på händerna vid laboratoriearbete. Vidkontaminering av händerna med farligt ämne tränger detta lätt in mellan hud och smycke.Kemikalier som ligger kvar under smycken underlättar hudirritation och upptag av det farligaämnet genom huden.

De laboratoriekläder som används vid laboratoriearbete används för att skydda motkontaminering med farliga ämnen. Laboratoriekläderna kan därvid själva bli kontaminerade.För att undvika att sprida farliga ämnen till andra lokaler är det inte lämpligt att, annat äntillfälligtvis, bära laboratoriekläder utanför laboratoriet. Speciellt olämpligt är det att bäralaboratoriekläder i lokal där mat och dryck intas, t.ex. matsal eller pentry. Kontamineradelaboratoriekläder bör snarast bytas ut. Man bör inte förvara laboratoriekläder tillsammans medgångkläder.

Till 25 § I samband med laboratoriearbete med kemikalier hanteras ofta såväl brand- somhälsofarliga ämnen. Att rökförbud råder på laboratorium är därför en förutsättning för attriskerna för förgiftning, brand och explosion skall kunna minimeras.

Ögonspolning och nöddusch

Till 26 § För att vara säker på att den fasta ögonspolningsanordningen fungerar är det viktigt

Per-Anders Ohlsson

AFS 1997:10 23

att med jämna mellanrum kontrollera funktionen. Bland annat bör det kontrolleras attanordningen ger ett lagom tempererat vatten. Genom att spola igenom anordningen medjämna mellanrum minskar också risken för bakterietillväxt. Anordningen bör ha entemperaturvakt av säkert slag så att vattentemperaturen inte påverkas av eventuella tryck- ochtemperaturändringar i vattenledningen.

Som tempererat vatten brukar man i detta sammanhang betrakta vatten med en ungefärligtemperatur mellan 20 EC och 30 EC.

Det är lämpligt att komplettera den fasta ögonspolningsanordningen med ögonspolflaskor.Dessa kan användas vid transport till sjukvårdsinrättning. Ögonspolflaskor bör vara avengångstyp med sterilt innehåll. Flaskorna har en begränsad hållbarhet och behöver därförbytas ut vid deras sista användningsdatum.

Kontrolldokumenten bör förvaras så att de kan uppvisas för Yrkesinspektionen.

Till 27 § Där det endast finns risk för mindre stänk räcker det med tillgång till handfat, hinkmed vatten eller liknande.

Kontrolldokumenten bör förvaras så att de kan uppvisas för Yrkesinspektionen.

AFS 1997:10 24

Bilaga 1

Ordlista

Exoterm Kemisk reaktion som sker under värmeutveckling.

Laboratorium Lokal som i huvudsak används för laboratoriearbete.

Mutagent ämne Ämne som kan framkalla skador på arvsmassan.

Reproduktions- Ämne som kan utöva skadliga effekter på mannens eller kvinnansstörande ämne fortplantningsförmåga eller på fostret.

Risk Sannolikheten för möjlig skadlig inverkan och konsekvenser därav.

Riskanalys En systematisk identifiering av riskkällor i ett definierat (avgränsat)system samt en uppskattning av risken.

Riskbedömning En allsidig uppskattning av sannolikheten för och graden av möjligohälsa eller möjliga olycksfall i en risksituation i syfte att väljalämpliga skyddsåtgärder. I en riskbedömning ingår normaltutförande av en riskanalys samt utvärdering av denna.

Riskuppskattning Sammanvägning (normalt produkten) av sannolikhet/frekvens ochkonsekvens.

Riskvärdering Avslutande del av riskbedömning där riskanalysen utvärderas.Denna syftar till att avgöra om riskerna kan accepteras eller omåtgärder måste vidtas.

ARBETE IEXPLOSIONSFARLIG MILJÖ

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

ISBN 91-7930-427-3ISSN 1650-3163

ARBETSMILJÖVERKETHuvudkontoret171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00E-post: [email protected]


Arbetsmiljöinspektioneni Falun(Dalarnas och Gävleborgs län)Gruvgatan 2, Box 153,791 24 Falun.Tel 023-457 00Telefax 023-222 69e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Göteborg(Västra Götalandsoch Hallands län)Rosenlundsgatan 8, Box 2555,403 17 Göteborg.Tel 031-743 72 00Telefax 031-13 50 60e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Härnösand(Västernorrlands ochJämtlands län)Brunnshusgatan 8,871 32 Härnösand.Tel 0611-885 00Telefax 0611-184 10e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Linköping(Östergötlands ochSödermanlands län)Kungsgatan 39 A, Box 438,581 04 Linköping.Tel 013-37 08 00Telefax 013-10 44 20e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Luleå(Norrbottens län)Köpmangatan 40 A,972 33 Luleå.Tel 0920-24 22 60Telefax 0920-24 22 99e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Malmö(Skåne län)Vattenverksvägen 47, Box 21019,200 21 Malmö.Tel 040-38 62 00Telefax 040-12 64 07e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Stockholm(Stockholms, Uppsalaoch Gotlands län)Englundavägen 5, Box 1259,171 24 Solna.Tel 08-475 01 00Telefax 08-764 49 72e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Umeå(Västerbottens län)Riddaregatan 8,903 36 Umeå.Tel 090-17 07 00Telefax 090-77 40 19e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Växjö(Kronobergs, Blekinge,Jönköpings och Kalmar län)Västra Esplanaden 9 A,352 31 Växjö.Tel 0470-74 80 00Telefax 0470-74 80 48e-post:[email protected]

Arbetsmiljöinspektioneni Örebro(Örebro, Värmlandsoch Västmanlands län)Fabriksgatan 20, Box 1622,701 16 Örebro.Tel 019-21 95 00Telefax 019-26 09 39e-post:[email protected]

Utgivare: Maria Hagberg Elanders Gotab 42470, Stockholm 2003

Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ur-sprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets-miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter ochallmänna råd.

AFS 2003:3

3


Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Definitioner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7Förebyggande skyddsåtgärder mot explosioner . . . . . . . . . . . . . . . 7Zonklassning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Explosionsskyddsdokument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Uppföljning av olycksfall och tillbud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Bestämmelser om straff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Bilaga 1 Varningsskylt enligt 11 §. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om arbete i explosionsfarlig miljö

Explosion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Begreppen deflagration och detonation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Effekterna av en explosion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Vanliga säkerhetsdata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15Dammexplosionsprov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Minsta antändningsenergi och tändkällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Exempel på tändenergier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18Vanliga ofta underskattade riskkällor... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Fukt.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Hybridblandningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Metallpulver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Finfördelat damm eller stoft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Vätgas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Vanliga vätskor att se upp med . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Inertering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Små mängder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Potentialutjämning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Kommentarer till vissa paragrafer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21Information från Arbetsmiljöverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

5

AFS 2003:3

Arbetsmiljöverkets föreskrifterom arbete i explosionsfarlig miljö

Beslutade den 22 maj 2003

Arbetsmiljöverket meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen(SFS 1977:1166) följande föreskrifter.1)

Tillämpningsområde1 § Dessa föreskrifter gäller där någon i arbetet kan utsättas för faraorsakad av explosionsfarlig miljö i byggnader, lokaler, utrustningar ellerandra tekniska anordningar och på arbetsplatser i övrigt där explosions-farlig miljö kan förekomma.

Föreskrifterna gäller inte för– sådan användning och avsiktlig tillverkning av brandfarliga gaser och

vätskor, för vilken föreskrifter, som överför direktivet 99/92/EG för så-dan användning och avsiktlig tillverkning, har meddelats med stöd avförordningen (SFS 1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,

– lokaler som används för medicinsk behandling av patienter,– användning av anordningar för förbränning av gasformiga bränslen,2)

– hantering av explosiva varor,3)

– hantering där explosionsrisken enbart beror på närvaron av kemisktinstabila ämnen,

– gas- och petroleumutvinningsindustrin och gruvverksamhet 4) samt– användning av land-, sjö- och lufttransportmedel.

Transportmedel som är avsedda att användas i explosionsfarlig miljöomfattas av dessa föreskrifter.

Definitioner2 § I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angi-ven betydelse.

1) Jfr. direktiv 1999/92/EG2) Enligt direktiv 90/396/EEG3) Jfr. SFS 1988:8684) Enligt direktiven 92/91/EEG och 92/104/EEG


ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

6

Explosiv atmosfär Blandning av gas/gaser med annan gas, ånga,aerosol eller damm i vilken en hastig exotermkemisk reaktion med eller utan påtaglig tryckvågefter antändning sprider sig till hela eller störredelen av den oförbrända blandningen.

Explosionsfarlig miljö Ett område där explosiv atmosfär kan före-komma samt intilliggande områden i vilkaarbetstagare kan utsättas för fara orsakad av denexplosiva atmosfären.

Hantering Tillverkning, bearbetning, behandling, förpack-ning, förvaring, transport, användning, omhän-dertagande, destruktion, konvertering ellerliknande.

Riskbedömning Bedömning av hantering, ändring eller inträffadhändelse i syfte att avgöra om riskreducerandeåtgärder eller fördjupad riskanalys behöver utfö-ras.

Zon 0,1, 2 Områden där explosiv atmosfär bestående avgas, ånga eller aerosol kan förekomma och klas-sats i zoner efter hur ofta explosiv atmosfär upp-står och hur länge denna varar.

Zon 20, 21, 22 Områden där explosiv atmosfär bestående avbrännbart damm kan förekomma och klassats izoner efter hur ofta explosiv atmosfär uppståroch hur länge denna varar.

Allmänt3 § Utrustningar, installationer, skyddssystem, komponenter, anord-ningar, verktyg och material skall– vara riskbedömda och lämpliga för den explosiva atmosfär de används

i och– underhållas så att avsett explosionsskydd upprätthålls.

4 § Byggnader, lokaler och arbetsplatser skall vara utformade så, att sålångt det är möjligt inte någon person utsätts för risk att skadas om enexplosiv atmosfär antänds.

5 § Hantering med tillhörande instruktioner och rutiner skall vara risk-bedömda och lämpliga för den explosiva atmosfär de är avsedda för.

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

7

6 § Arbetsgivaren skall se till att den som vistas i explosionsfarlig miljöeller utför arbete som kan påverka explosionssäkerheten skall ha lämpligutbildning, kunskap om explosionsrisker och skyddsåtgärder samt färdig-heter i säkert handhavande.

Riskbedömning7 § Riskbedömning skall vara dokumenterad och ha utförts av någonsom har lämplig utbildning och kunskap för att göra riskbedömningar avexplosiv atmosfär. I riskbedömningen skall finnas uppgifter om– explosionsbenägenhet hos blandningen,– förekommande tändkällor,– sannolikheten för att explosiv atmosfär uppstår samt dess varaktighet,– sannolikheten för att en explosiv atmosfär antänds och konsekven-

serna av explosionen samt om– utrymmen, utrustningar, installationer, material eller liknande som har

bedömts ha betydelse för explosionsrisken.

Riskbedömningen skall även omfatta– rutiner för säker hantering i explosionsfarlig miljö,– erforderlig skyddsutrustning och säkerhetsåtgärder för respektive risk-

källa,– områden som genom öppningar har eller som kan få förbindelse med

områden där explosiv atmosfär kan uppstå,– rutiner för säkert omhändertagande av spill och läckage samt– lämpligt släckmedel och släckförfarande vid brand för att förebygga

explosion.

Riskbedömningen skall omfatta såväl normalt arbete och drift som för-väntade avvikelser och fel.

8 § Förnyad riskbedömning och uppdatering av explosionsskydds-dokument enligt 16 §, skall göras– innan en ändring av utrustning, rutiner, recept, råvaror, organisation

eller förhållanden i övrigt som kan påverka risken med explosiv atmos-fär genomförs samt

– efter inträffad olycka eller tillbud.

Förebyggande skyddsåtgärder mot explosioner9 § För att förebygga explosioner skall lämpliga tekniska och organisa-toriska åtgärder vidtas, i nedan angiven ordning, för att– förhindra att explosiv atmosfär bildas eller där verksamhetens art inte

medger detta,

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

8

– undvika att explosiv atmosfär antänds och– begränsa de skadliga effekterna om en explosiv atmosfär antänds så

att risken för personskador minimeras.

Vid behov skall åtgärder vidtas för att förhindra att explosiv atmosfärsom antänts sprids i byggnader eller processenheter via rör och led-ningar eller på annat sätt.

10 § Ämnen som vid hanteringen kan förekomma i form av gas, ånga,aerosol eller damm skall betraktas som material som kan bilda explosivatmosfär om inte en undersökning har visat att de inte kan orsaka enexplosion.

Zonklassning11 § Explosionsfarliga områden eller lokaler skall klassas i zoner efterhur ofta explosiv atmosfär uppstår och hur länge denna varar. Områdenmed sådana zoner skall märkas med skyltar (se bilaga 1). Klassning skallvara utförd enligt gällande europastandard eller på annat sätt som germinst motsvarande skyddsnivå. Sådan klassning skall vara dokumente-rad och utmärkt i särskilt dokument. Om den explosiva atmosfärenavviker från normalt tryck, temperatur eller luftsammansättning skalldetta särskilt anges.

Zon 0 och zon 20 Område där explosiv atmosfär förekommer stän-digt, långvarigt eller ofta.

Zon 1 och zon 21 Område där explosiv atmosfär förväntas före-komma vid normal hantering.

Zon 2 och zon 22 Område där explosiv atmosfär inte förväntasförekomma vid normal hantering men, när denändå gör det, endast har kort varaktighet.

12 § För tillfälliga arbetsplatser och underhåll av mobila tekniskaanordningar behöver zonklassning enligt 11 § inte utföras och explo-sionsskyddsdokument enligt 16 § inte upprättas. Dessa arbeten skalldock förses med skriftliga skyddsinstruktioner och lämpliga avspärr-ningar om det efter en riskbedömning anses erforderligt.

13 § Innan en arbetsplats med explosionsfarliga områden som klassi-ficeras enligt 11 §, tas i bruk för första gången skall anläggningens explo-sionssäkerhet bekräftas av person med erforderlig utbildning och kun-skap.

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

9

14 § Innan arbete påbörjas i klassat område eller på säkerhetsutrust-ning skall arbetstillstånd utfärdas av en person med särskilt ansvar fördenna uppgift. Ett arbetstillstånd skall innehålla de villkor och instruktio-ner som krävs för en säker hantering.

15 § Rutiner för säker avställning och driftklarhetsverifiering skallfinnas och tillämpas vid underhållsarbete eller tillfälliga stopp på utrust-ningar och anordningar i eller för explosiv atmosfär.

Explosionsskyddsdokument16 § För arbetsplatser där explosionsrisk föreligger skall arbetsgivareninnan arbete påbörjas upprätta ett explosionsskyddsdokument, baseratpå riskbedömningen. Detta dokument skall hållas aktuellt. Explosions-skyddsdokumentet skall särskilt innehålla uppgifter om– att explosionsriskerna har fastställts och bedömts enligt 13 §,– förekommande explosionsrisker och till dessa hörande skyddsutrust-

ningar och säkerhetsrutiner,– de områden som har klassificerats och delats in i zoner enligt 11 §,– rutiner för utfärdande av arbetstillstånd, säker avställning och driftklar-

hetsverifiering,– förekommande samordningsansvar,– hur arbetsplatsen, arbetsutrustning, skyddssystem, personlig skydds-

utrustning, material, varningsanordningar, utrymningsvägar användsoch underhålls på säkert sätt,

– tryckavlastningszoner,– rutiner för säkert omhändertagande av spill, läckage och brand.

På arbetsplats eller driftställe med samordningsansvar 5) skall omfatt-ningen av och ansvarig person för denna samordning framgå av explo-sionsskyddsdokumentet.

17 § Utrustning och skyddssystem som skall installeras i eller för områ-den där explosiv atmosfär kan uppstå, skall väljas enligt kategorierna iArbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1995:5) om Utrustningar förexplosionsfarlig miljö.6)

5) Enligt arbetsmiljölagen SFS (1977:1160) 3 kap. 6-7 §§6) Jfr. direktiv 94/9/EG

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

10

Följande utrustningskategorier skall användas inom respektive klassadeområden.I zon 0 eller zon 20, kategori 1 utrustning,i zon 1 eller zon 21, kategori 1 eller 2 utrustning ochi zon 2 eller zon 22, kategori 1, 2 eller 3 utrustning.

Uppföljning av olycksfall och tillbud18 § Olycksfall och tillbud skall utredas, dokumenteras och riskbe-dömas. Arbetet får inte återupptas efter ett explosionsolycksfall eller all-varligt tillbud förrän en ny riskbedömning visat att arbetet kan utförassäkert.

Bestämmelser om straff19 § Bestämmelserna i 7, 8, 13 och 18 §§ utgör föreskrifter enligt 4 kap.1§ arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Bestämmelserna i 16 § utgör före-skrifter enligt 4 kap. 8 § samma lag. Brott mot nämnda föreskrifter kanenligt 8 kap. 2 § samma lag medföra böter.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelserDessa föreskrifter träder i kraft den 31 juli 2003. Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1981:5) omDammexplosioner.

För utrustning som redan används eller tillhandahållits före den 31 juli2003 gäller inte 17 §.

Klassning enligt 11 § skall göras före val och installation av ny utrustningenligt Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1995:5) med föreskrifterom Utrustningar för explosionsfarlig miljö, även för arbetsplatser därexplosiv atmosfär kan uppstå, som tagits i bruk före den 31 juli 2003.

Arbetsplatser med områden där explosiv atmosfär kan uppstå, som re-dan tagits i bruk före den 31 juli 2003, skall senast tre år efter den tidpunk-ten uppfylla kraven på skyltning i 11 § och kraven på explosionsskydds-dokument i 16 §.

AFS 2003:3

11

Arbetsplatser som tidigare inte omfattats av krav på klassning av explo-sionsfarliga områden och som redan tagits i bruk före den 31 juli 2003,skall senast tre år efter den tidpunkten även uppfylla kraven på klassningi 11 §.

KENTH PETTERSSON

Rune Andersson Maria Hagberg

AFS 2003:3

12

Bilaga 1

Varningsskylt enligt 11 §Varningsskyltar för områden där explosiv atmosfär kan uppstå, som zon-klassificeras enligt 11 §.

– Trekantig form.– Svarta bokstäver på gul botten med svart bård (den gula färgen skall

täcka minst 50% av skyltens yta).– Tilläggstext ”För arbetsrutiner och materiel se explosionsskyddsdoku-

ment.”

ASM

AFS 2003:3

13

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om arbete i explosionsfarlig miljöArbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen avArbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-ande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna(t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven samt visa exempel påpraktiska lösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer,bakgrundsinformation och hänvisningar.

ExplosionOrdet explosion kan härledas till orden ex och plosion som fritt översattbetyder snabb utströmning. Det strömmande mediet är gaser som acce-lererar och drar med sig partiklar och splitter lång väg från ursprungs-platsen. Flera fysiska och kemiska fenomen kan orsaka dessa gasström-ningar eller som vi i dagligt tal säger explosioner.

1. Tryckkärlsexplosion: ett tryckkärl med komprimerad eller kondenseradgas brister.

2. Ångexplosion: hastig avkokning av vätska som exempelvis händer dåman häller vatten i het olja eller metallsmälta i vätska.

3. Varmluftsexplosioner: hastig uppvärmning av luft, som sker vid exem-pelvis elektriska kortslutningar eller blixtnedslag.

4. Mycket snabba kemiska reaktioner som avger gaser som reaktions-eller biprodukt: gasexplosioner med brännbara gaser eller brännbaraångor, dammexplosioner med exempelvis organiskt pulver samt ex-plosivämnesexplosioner. Även blandning av icke kompatibla ämnenkan i vissa situationer vara explosiva, exempelvis tionylklorid medvatten.

5. Mycket snabba kemiska reaktioner som inte ger gaser som reaktions-produkt men hastigt värmer upp omgivande luft: metalldammsexplo-sioner och explosivämnesexplosioner.

I verkligheten är det få explosioner som består av endast ett av ovanstå-ende fenomen. Explosioner sker med mer eller mindre stort värmeutbytemed omgivningen och får därmed nästan alltid en betydande varmlufts-komponent.

Explosivämnen innehåller allt som behövs för explosionen och kräverbara tillräcklig tändenergi för att explodera. Denna föreskrift behandlar

AFS 2003:3

14

endast ämnen eller blandningar som tillsammans med omgivandeatmosfär hastigt brinner och avger gaser och/eller värme i ett explosivtförlopp.

Begreppen deflagration och detonationExplosion brukar indelas i två delar, deflagration och detonation. Deflag-ration innebär att förbränningsreaktionen sprider sig med underljuds-hastighet i det medium där explosionen äger rum, för luft cirka 300 m/s.Flamhastigheten och tryckstegringen fortplantar sig lika i alla riktningarvid en deflagration.

Vid flamhastigheter i närheten av ljudhastigheten i gasblandningen blirgasströmningen instabil och övergår i ett seriekollisionsförlopp därhastigheten är högre än ljudhastigheten. Då har deflagrationen övergåtttill detonation.

Kännetecknande för detonationen är att reaktionen sker i en tunn zonsom rör sig genom gasblandningen med en hastighet av cirka 2 km/s.Trycket är i detta fall koncentrerat till reaktionszonen och stötens tryck ärungefär 2 MPa mot de ytor som är parallella med rörelseriktningen. Påytor tvärs rörelseriktningen blir reflektionstrycket över 10 MPa. Tryck-impulsen är mycket kort och det blir inget egentligt statiskt tryck utan på-känningen är huvudsakligen en impulslast.

Effekterna av en explosionOm en deflagration tillåts övergå till en detonation innebär det normaltkatastrofala konsekvenser för utrustningen och personer som befinnersig i närheten. Detta kan ske om explosionen får fortplanta sig från ettkärl till ett annat eller om rörledningarna är tillräckligt långa. Maximalttryck för begränsade explosioner fås i slutna kärl eller utrymmen medstökiometriska förhållanden och god turbulens. God turbulens fås exem-pelvis i rörgallerier, vid hinder och med skrovliga ytor.

För gaser och ångor i luftatmosfär och stökiometrisk koncentrationerhålls ett maximalt tryck om 0,8 MPa i slutna kärl. Explosiva damm-blandningar ligger i regel under 1 MPa men kan för vissa metalldamm ge1,2-1,8 MPa. Om explosionen tillåts sprida sig okontrollerat från kärl tillkärl kan mycket höga tryck uppnås.

Fria gas/dammolnsexplosioner liknar en hastig förbränning och har van-ligen endast svag tryckverkan. De är ändå mycket farliga för personal och

AFS 2003:3

15

utrustningar som kringgärdas av heta brandgaser och värmepåverkanfrån branden.

Den för personalen farligaste effekten av en okontrollerad explosion ärfrämst de splitter som bildas vid en innesluten explosion samt att bygg-nader rasar in.

Vanliga säkerhetsdataMIE (Minimal Ignition Energy). Minsta antändnings-

energi för ämnet eller blandningen som användsför att bedöma om närvarande tändkällor ärfarliga.

(dp/dt)max Maximal tryckstegringshastighet som användsför dimensionering av tryckavlastning ochsuppressionsystem (explosionsundertryckning).

Pex Maximalt explosionsövertryck som används fördimensionering av tryckhållfasta kärl, avlast-nings- och suppressionsystem.

Kg Experimentellt bestämd konstant, där (g=gas)och dp/dt=Kg/(V)1/3 (V=volym).

Kst Experimentellt bestämd konstant, där (st=damm)och dp/dt=Kst/(V)1/3.

Flampunkt Lägsta temperatur vid vilken en vätska bildarantändliga ångor över en fri vätskeyta vid nor-malt lufttryck och luftatmosfär.

Tändpunkt Temperatur vid vilken en het yta antänder gaseller damm. Anges normalt även för ett 5 mmtjockt dammlager.

Explosions- Ett intervall angett i volymprocent inom vilken enområde explosion kan ske vid normalt tryck och tempera-

tur.

Stökiometrisk I detta sammanhang den koncentration där full-blandning ständig förbränning och störst energiutveckling

teoretiskt sker och där det åtgår minst energi föratt antända blandningen.(I verkligheten ligger minsta tändenergin straxunder eller över det teoretiska värdet, men stö-kiometriska punkten kan användas som godapproximation).

AFS 2003:3

16

Ångtryck Över en vätska råder vid varje temperatur ettvisst ångtryck. För vätskor med kokpunkt överomgivningstemperatur råder ett lägre tryck änatmosfärstrycket. Ångtrycket talar om hur fortånga avges från en vätska och ger därmed enuppfattning om explosionsrisk och underlag föratt beräkna ventilationsbehov.

Volym [

Ωm] Anges ibland för damm och ger ett mått påresistivitet om pulvret är en isolator eller inte. Om dammet

har höga värden medför det att pulvret får enmycket stor ytladdning som inte går att bortleda.En hög resistivitet i kombination med ett lågtMIE-värde ger stor sannolikhet för antändning.

Relaxationstid Ger en uppfattning om hur lång tid det tar för ettladdat material eller ämne att avleda sin ladd-ning, d.v.s. hur lång tid det tar att avleda cirka 2/3av ursprunglig laddning. För vissa pulver rör detsig om timmar och till och med dygn.

Sönderfallstest Ger svar på vid vilken temperatur ett pulver sön-derfaller vid förvaring. Testet utförs i en ugn medett antal termoelement instuckna i pulvret.

Ledningsförmåga Ett mått på vätskors förmåga att ackumuleraladdning. Vissa vätskor fungerar som kondensa-torer och bevarar stora laddningar länge.

MOC (Minimal Oxygen Concentration). Anger minstasyrekoncentration vid vilken förbränning kan ske.För att minska syrehalten ökas vanligen mäng-den kväve, så kallad inertering. Observera att förvissa ämnen går det inte att inertera med kväveutan koldioxid eller ädelgasen argon måste till-gripas.

Observera att säkerhetsdata sällan är att likställa med naturkonstanterutan är beroende av vald testmetod. Dock är de inbördes förhållandenalika inom respektive metod. Jämför därför aldrig värden från olika meto-der utan ingående kunskap om dessa metoder. Om inte annat anges sågäller säkerhetsdata oftast vid normalt tryck och temperatur i luftatmos-fär för använd testvolym och utrustning. Avviker man i sin hantering fråndessa förhållanden så kan säkerhetsdata exempelvis ändras markantredan efter några tiotals grader eller tiondels MPa förändring.

AFS 2003:3

17

DammexplosionsprovNågra viktiga komihåg för den som skall skicka iväg ämnen för damm-explosionstest. Samråd med testlabbet innan ni skickar pulver för test såatt representativa prov tas och rätt tester görs för den aktuella hante-ringen.

• Provet skall vara representativt för dammexplosionsrisken. Fint dammoch stoft kanske kommer att anrikas i processen, exempelvis i stoft-filter. Pulvret kanske skall bearbetas och ändra form och därmed ävenden specifika ytan. Kontrollera gärna i mikroskop och dokumenterapartikelfördelning, geometri och specificera föroreningar.

• Var noga med fukt/vattenhalt och eventuell förekomst av lösnings-medel och förpacka diffusionstätt.

• Begär minst bestämning av lägsta tändenergi, (Kst-värde, Pmax behövsför tryckavlastning, undertryckning och inneslutning). Testmetod ochtestapparatens volym bör alltid anges.

• Vid osäkerhet: beskriv gärna hur pulvret hanteras och begär säkerhets-rekommendationer eller anlita hjälp innan pulvret skickas till test.

Minsta antändningsenergi och tändkällorSom tumregel kan man anta att gaser antänds av energier <1 mJ, vanligalösningsmedelsångor vid 0,1-3 mJ. Minsta tändenergi för damm varierarnormalt från 1 mJ - 1 J. Observera att det givetvis finns avvikelser fråndetta. Kontrollera därför alltid säkerhetsdata.

Det funna MIE-värdet skall jämföras med de i hanteringen förekom-mande tändkällorna som i bästa fall kan elimineras eller minimerasgenom tekniska och administrativa åtgärder.

Tändenergin är som lägst vid stökiometrisk koncentration och ökar motexplosionsgränserna och kan där vara ungefär 1000 gånger högre. För attfå en säkerhetsmarginal bör man eftersträva att alltid ha koncentrationerunder 25 vol% av undre explosionsgränsen. Detta låter sig inte alltidgöras då värmeförlusterna vid ventilation skulle bli orimligt stora ellerprocessen i sig inte gå att köra som vid pulverhantering. I sådana fall kandet bli aktuellt att tillgripa exempelvis inertering eller explosionstryckhåll-fasta system.

En vanlig tändkälla är när man bryter strömmen i en strömkrets. Då upp-kommer en ljusbåge över kontakterna. Energin i denna ligger ofta på

ASM

AFS 2003:3

18

flera J (Joule). Elutrustning i en explosionsfarlig miljö skall vara EX-märktför sin speciella användning.

Statisk elektricitet alstras genom rörelse och friktion av människor,fluider och maskiner. Om brister finns i potentialutjämningen eller ickeledande material förekommer i hanteringen kan stora laddningar och far-liga gnistor uppstå, exempelvis då en person tar i ett föremål. Sommartidkan spänningar om 10 kV och vintertid 20 kV erhållas, skillnaden berorbl.a. på luftfuktigheten.

Laddningsförmåga, kapacitans mäts i Farad och beskrivs som ett före-måls förmåga att lagra laddning. Den energi som kan uppstå kan beräk-nas som 0,5*C*U2 d.v.s. 1/2*kapacitansen*kvadraten på spänningen.Överslag eller gnista fås då överslagsspänningen i luft, 3 kV/mm uppnås.

En normalstor person har en kapacitans av cirka 300 pF, vilket ger ener-gin 15 mJ vid 10 kV spänning. För vissa känsliga ämnen måste även bul-tar och mindre flänsar potentialförbindas för att inte farliga laddningaroch gnistor skall uppstå.

Farliga gnistor kan även uppstå vid mekanisk friktion.

Exempel på tändenergier

Slipsprut, glödande järnpartikel 1-10 mJBorr- och sågspån från stål utan skärvätska 10-tals mJSvetsloppa (flytande järn) 10 tals JUppladdad person sommartid, inomhus 15 mJUppladdad person vintertid, inomhus 60 mJTappad mobiltelefon (elektrisk gnista) 10-tal mJBrytning av ström, ljusbåge i elkontakt flera J

Vanliga ofta underskattade riskkällorI detta avsnitt ges några goda råd och varningar angående riskkällor vilkaär kända olycksstiftare och som man bör vara extra observant på.

ASM

AFS 2003:3

19

Fukt

Normalt minskar ett pulvers explosionsbenägenhet vid högre fukthaltmen i vissa situationer kan en hög fukthalt eller kondens skapa farligasituationer. I finfördelat organiska material som flis, säd foder m.m. kanen mikrobiell nedbrytning börja om materialet får ligga en längre tid.Denna nedbrytning skapar värme som inte kan avledas då omgivandepulver isolerar väl. Temperaturen ökar tills en glödbrand börjar. Dennaglödbrand ligger och pyr och vid omsättning av pulvret släpps syre tilloch glödande partiklar blandas med ett fritt dammoln och en explosionuppstår.

Fukt kan även i vissa pulver ge upphov till att brännbara gaser frigörssom kan skapa en explosiv atmosfär. Detta är fallet för vissa metall-pulver.

Ur kvalitets- och prissynpunkt definieras oftast ett pulverformigt mate-rials högsta fuktinnehåll. Men en viktig säkerhetsåtgärd är att även defi-niera en lägsta fukthalt och därmed styra sitt pulvers fuktinnehåll så attdet inte torkar ut och explosionsriskerna därmed markant ökar.

Hybridblandningar

Hantering av brännbara lösningsmedelsfuktiga pulver d.v.s. hybridbland-ningar i exempelvis torkar och kvarnar är extra besvärlig. Stor försiktig-het och extra granskningsåtgärder bör alltid vidtas då man hanterarhybridblandningar. Dessa har den egenskapen att de är mer lättantänd-liga än både ingående pulvers och lösningsmedels säkerhetsdata visarvar för sig.

Metallpulver

En vanlig missuppfattning är att metallpulver och stoft inte kan brinna.De flesta finfördelade metaller brinner dock mycket till extremt bra. Sär-skilt observant bör man vara med vanliga metaller som magnesium ochaluminium som kan ge en mycket kraftig explosion. Vid brandbekämp-ning av sådana metalldamm kan vanliga vattenbaserade brandsläckareoch släcksystem med kvävgas inte användas.

Även bläster- och slipstoft innehållande järn eller rester av zinkhaltig färgkan medföra explosionsrisker.

Finfördelat damm eller stoft

Pulver eller damm med stora fraktioner av partikelstorlekar som ärmindre än 10

µm bör alltid betraktas som extremt lättantändliga om inteannat kan visas.

AFS 2003:3

20

Vätgas

En vanlig brännbar gas är vätgas som både är extremt lättantändlig ochmycket energirik. Hanterar man vätgas eller frigörs vätgas någonstans iprocessen bör man vara extra uppmärksam vid riskbedömningen. För attfå täta kopplingar bör extra omsorg och gärna momentnyckel användasvid montage.

Vanliga vätskor att se upp med

Toluen och bensin

Vätskor med mycket farliga elektrostatiska egenskaper. Redan en frittfallande stråle på tre decimeter kan räcka för att farlig uppladdning skallske. Även när dessa vätskor hanteras i system med icke ledande materialeller ojordade system, kan mycket stora laddningar bildas och antändaen explosiv ångblandning.

Etanol och metanol

Etanol och metanol är så vanligt förekommande att vi gärna glömmerbort att de även är bland de vanligaste olycksstiftarna. Dessa vätskorsångtryck gör att de får nära ideal blandning över vätskeytan vid rumstem-peratur och därmed blir mycket lättantändliga.

Vätskor med flampunkt över rumstemperatur

Även vätskor med flampunkter över 100ºC kan innebära allvarlig fara vids.k. hetarbeten fast de inte klassas som brandfarliga enligt lagens me-ning. I kärl som svetsas eller skärs itu och som uppfattats som tommakan den frigjorda värmen förgasa den tunna kvarvarande vätskefilmenoch orsaka en explosion om kärlet är stängt eller dåligt ventilerat. Godsäkerhetspraxis är att man alltid kontrollerar och rengör båda sidor innansådana arbeten utförs.

Inertering

Tillgrip inte inertering om det inte behövs, tänk på kvävningsrisken vidläckage. De flesta gaser som används vid inertering är luktlösa och harorsakat flera dödsfall. Man märker inte gasen utan blir plötsligt medvets-lös redan efter enstaka andetag.

Små mängder

Det behövs inte stora mängder brännbara ämnen för att skapa livsfarligasituationer. Vid riskbedömningen får varje läckage eller förekomst bedö-mas för sig för att man skall kunna avgöra om farliga koncentrationer ochmängder föreligger. Exempelvis innebär ett i princip tömt plåtfat innehål-lande någon deciliter lösningsmedel livsfara om man delar detta med

AFS 2003:3

21

kapskiva eller skärbrännare. Vätskemängden räcker för att bilda tillräck-ligt med brännbara ångor för att en explosiv atmosfär skall uppstå, somefter antändning frigör tillräckligt med energi för att fläka upp plåten ochslunga iväg plåtbitar vilket har medfört dödsfall.

Potentialutjämning

Till vardags ofta benämnt jordning. Där det finns risk för explosiv miljö ärdet extra viktigt att man har samma spänningspotential obruten genomhela systemet/processen där explosiv atmosfär kan förekomma. Deträcker inte att ansluta de enskilda delarna i en utrustning/anläggning tillnärmsta jord. Till hjälp finns standard och handbok för potentialutjäm-ning utgivna av Svenska Elektriska kommissionen.

Föremål som är klädda med ett isolerande plast- eller färgskikt går inteatt jorda.

Tänk på att om så kallade ledande skyddsskor skall skydda måste ävengolvmaterialet vara ledande. Skornas ledningsförmåga försämras pågrund av smuts och nedbrytning. Ledningsförmågan bör därför regel-bundet mätas.

Kom ihåg att alltid förbinda kärl och utrustning med potentialutjämnings-systemet innan satsning av pulver och lösningsmedel påbörjas. Efter-sträva att satsa pulvret först och därefter lösningsmedlet, därigenom för-hindras att uppladdat pulver antänder lösningsmedelsångor. Om jord-klämma skulle ha glömts avbryt satsningen och vänta tills laddningenhar avklingat, anslut därefter klämman så långt ifrån pulvret och lös-ningsmedelsångorna som möjligt.

Kommentarer till vissa paragraferTill 1 § Dessa föreskrifter överför direktivet 1999/92/EG om minimikravför förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättasför fara orsakad av explosiv atmosfär med svenska tillägg. Observera att

ytterligare krav på tillstånd, rapportering och hantering finns för ämnen

som omfattas av lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor för

att tillgodose explosionssäkerheten.

Explosionsrisk kan uppstå när brännbar gas, vätska eller finkornigt pul-verformigt material hanteras och blandas med omgivande atmosfär.Finns en tillräcklig stark tändkälla samtidigt närvarande så kan en explo-sion uppstå. Det är viktigt att observera att även ämnen som inte är klas-sade som brandfarliga likväl kan förorsaka explosion vid exempelvis

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

22

svetsarbete. Vätskor, exempelvis hydrauloljor, kan om de frigörs underhögt tryck bilda aerosoler som är mycket lättantändliga.

Arbetsplatser som berörs av föreskriften omfattar ett mycket stort spek-trum av verksamheter. Till exempel jordbruk, bagerier, foder-, livs-medels-, trävaru-, metallurgisk-, färg-, kemiskteknisk-, petroleum-, läke-medelsindustrin o.s.v.

Med avsiktlig tillverkning avses tillverkning i syfte att framställa ämnet.Exempel på oavsiktlig tillverkning är då brännbar gas avges från pulversom utsatts för fukt, ofullständig förbränning, termisk nedbrytning ellerliknande.

Gasapparatdirektivet, 90/396/EEG, gäller anordningar för matlagning,uppvärmning, varmvattenberedare, kylning, belysning och tvätt m.m.

Föreskriften gäller inte där explosionsrisken enbart beror av närvaron avkemiskt instabila ämnen, exempelvis vid hantering av kemiskt instabilaämnen som vid en kritisk temperatur sönderfaller med autokatalytiskkaraktär och då mycket hastigt avger stora mängder värme och gas. Per-oxider och ostabiliserade monomerer har sådana egenskaper.

Om kemiskt instabila ämnen i form av gas, ånga, aerosol eller dammhanteras så att de blandas med omgivande atmosfär och bildar en explo-siv atmosfär som kan antändas av en tändkälla gäller dessa föreskrifterskrav.

Med användning av land-, sjö- och lufttransportmedel avses sådana påvilka tillämpliga bestämmelser i internationella avtal, till exempel ADNR,ADR, ICAO, IMO, RID och de gemenskapsdirektiv som ger verkan åtdessa avtal tillämpas.

Truckar och spårbundna fordon i explosionsfarlig miljö är exempel påsådana transportmedel som normalt omfattas av föreskrifterna.

Till 2 § I föreskriften har aerosol valts istället för dimma. I analogi medanvändningen av begreppet aerosolbehållare för tryckkärl och brandfar-lig vara. Aerosol är bredare i sin betydelse och omfattar inte bara dim-mans vätskedroppar utan även finfördelade vätskedroppar med fastapartiklar.

Definitionen på explosiv atmosfär är utvidgad jämfört med direktivet.Detta görs för att föreskriften skall gälla all verksamhet där explosivatmosfär finns och inte bara vid normalt tryck, temperatur och luft-atmosfär.

Till 4 § Exempel på detta är att bärande delar så långt det är möjligtförblir intakta efter en explosion. En sådan explosion bör avlastas

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

23

kontrollerat genom exempelvis ett svagare fönster och väggparti. Vid be-hov av tryckavlastning bör man alltid eftersträva att göra det säkert pålämplig plats utanför byggnaden så att inte personer eller säkerhetsut-rustning skadas av utströmmande media, tryckvåg, flammor, splitter ellerliknande. Det är inte ovanligt med eldsflammor som sträcker sig flera tio-tals meter från en avlastningsmynning.

Till 6 § Utbildningskrav gäller alla såväl drift-, underhålls-, städperso-nal som tillfälliga besökare och entreprenörer. För tillfälliga besökare kanen kortare säkerhetsgenomgång vara tillräckligt om de har en ledsagaremed sig.

Till 7 § En person som skall utföra riskbedömningar bör vara lämpligför uppgiften samt ha lämplig teoretisk kunskap om explosionsriskernaför hanterade ämnen och ha god erfarenhet av explosionsskydd för aktu-ell hantering. Lämplig grundkompetens är kunskaper motsvarande kra-ven för föreståndare för brandfarlig vara som vid behov är kompletteradför att även täcka hantering av pulverformigt material.

Det är av vikt att man på arbetsplatsen har tillgång till egen kompetens isådan omfattning att man kan bedöma om explosionsriskerna kräverexperthjälp inom eller utom organisationen. Experthjälp krävs normaltvid hantering av hybridsystem samt dimensionering av explosionsbe-gränsande tekniska anordningar som tryckavlastning etc.

Kommentarer till strecksatserna om uppgifter som behövs till riskbedöm-ningen:

– Explosionsbenägenheten får man av uppgifter om vid vilka förhållan-den de hanterade ämnena eller blandningarna är explosiva. Eventuellaavvikelser från normalt tryck, temperatur och luftatmosfär samt förore-ningar är viktiga parametrar att känna till då de flesta skyddsblad ochprocessäkerhetsdata anges vid normala förhållanden och för renaämnen.

– Minsta antändningsenergi som krävs för att starta en brand/explosionär en viktig parameter för att avgöra vilka potentiellt farliga tändkällorsom finns. Exempel på tändkällor är gnistor från hetarbeten, statiskelektricitet, elektriska maskiner och installationer, vagabonderandeeller inducerade strömmar, friktionsgnistor, heta ytor m.m.

– Sannolikheten eller hur ofta och länge som explosiv atmosfär uppståroch vid vilka situationer det förekommer är faktorer som styr zonklass-ningen och vilka tekniska och administrativa åtgärder som är nödvän-diga att vidta för att minska explosionsriskerna.

ASM

ASM

AFS 2003:3

24

– Sannolikheten för explosion är det samma som sannolikheten att entändkälla antänder en explosiv atmosfär. Sannolikheten skall här inteses strikt matematiskt då de flesta verksamheter inte har tillräckligadata för att göra en meningsfull beräkning. Här rör det sig om en be-dömning av tändkällans möjlighet att antända en explosiv atmosfär.Exempel på frågor att belysa för att beskriva konsekvensen av explo-sion är:• Vilka effekter får explosionen?• Sker den i slutet utrymme?• Är det allvarlig risk för personskador?• Finns risk för dominoeffekter, d.v.s. att den primära explosionen leder till ytterligare skador som hotar omgivningen?

– Vissa system, utrustningar och material har stor betydelse för explo-sionssäkerheten utan att uppenbart vara farliga vid hantering avbrandfarlig vara eller brännbart pulver. Det kan röra sig om nödel, nöd-kyla och potentialutjämning eller användning av icke ledande materialsom vissa plaster och golvmaterial som medför att material, utrust-ning och personal laddas upp i sådan grad att risk för farliga elektro-statiska urladdningar uppkommer.

– Manuella operationer och reparation är situationer som ofta kräversärskild omtanke för att minimera riskerna. Exempel på väsentliga frå-gor att belysa är:• Hur satsas lösningsmedel eller pulver till beredningskärl säkert?• Hur rengörs och avställs utrustning innan och under reparation?

– För att få en god överblick vid riskbedömningen är det väsentligt attrespektive riskkälla bedöms tillsammans med tillhörande tekniska ochorganisatoriska säkerhetsåtgärder. Här kan barriärmodellen fram-gångsrikt tillämpas, d.v.s. att man beskriver vilka förebyggande,begränsande och avhjälpande säkerhetsåtgärder man har till respek-tive riskkälla.

Minsta bemanning och den samlade utbildningsnivån för tjänst-görande driftpersonal för att även klara förutsedda nödsituationer ären faktor som ofta glöms bort vid riskbedömningar.

– Det är inte bara de zonklassade områdena som behöver riskbedömasutan även närliggande utrymmen och lokaler kan ha betydelse försäkerheten. Exempelvis kan man vid arbete med sliprondell sprida glö-dande partiklar in i klassade områden. Här behövs även en bedömningav brandmotstånd hos omgivande väggar och dörrar så att inte brän-der i omgivningen snabbt sprider sig till utrymmen med explosions-fara.

AFS 2003:3

25

– Det är inte ovanligt att incidenter och olyckor uppstår i samband medsanering, städning och omhändertagande av spill.• Hur tar man säkert hand om utspillt pulver eller vätska och vilken ren-

göring är nödvändig så att inte farliga dammsamlingar uppstår?• Finns risk för självantändning eller avgivande av explosiva gaser från

omhändertaget spill är andra väsentliga säkerhetsaspekter.

– Vid glödbränder i silos eller annan utrustning är det viktigt att i förvägha en plan för hur man skall släcka branden. Annars finns stor risk attutrustning och byggnader rämnar vid kraftig påföring av vatten elleratt en explosion inträffar då glödbranden friläggs.

Normalt arbete inbegriper rutinmässig drift, start och stopp av anlägg-ning, löpande tillsyn och förebyggande underhåll m.m. Exempel på för-väntade avvikelser och fel är avhjälpande underhåll, strömavbrott, pack-ningsläckage eller liknande. Haverier och katastrofscenarier som plötsligtryckkärlbristning är inte att anse som förväntade fel om underhåll ochkontrollplaner m.m. följs.

Till 8 § Det är viktigt att det finns rutiner som tillförsäkrar att alla änd-ringar riskbedöms innan de tas i drift.

Fysiska ändringar i utrustningar kan ha säkerhetsmässig betydelse ochsådana ändringar riskbedöms därför i regel. Vid utbyte av en komponenttill en av samma fabrikat, typ och material behöver normalt ej djupareriskbedömning ske. Däremot behöver själva servicearbetet och eventu-ella funna ej förväntade fel riskbedömas.

Ändringar i recept, satsningar och styrsystem är andra viktiga föränd-ringar som många gånger lett till katastrofer då de inte riskbedömts.

För livsmedel och foderindustrin har recept ofta en mer alldaglig inne-börd och det är inte rimligt att alla varianter av brödrecept skall underkas-tas explosionstest. För dessa recept är det viktigt att fokusera på kontrollav råvarornas partikelstorlek, vattenhalt och att i säkerhetsmarginalen hatagit hänsyn till dessas naturliga variationer och dimensionera anlägg-ningen efter detta. Tillsatsämnena är oftast mer lättdefinierade och säker-hetsdata bör kunna erhållas av tillverkaren/leverantören.

Omorganisationer, företagsfusioner och neddragningar är även de vik-tiga att riskbedöma så att inte väsentliga säkerhetsarbeten försvinner.Även vanlig personalomsättning bör riskbedömas för att kunna avgöraom tillräcklig erfarenhet finns att tillgå på olika skiftlag etc.

Byte av material eller leverantör kan påverka explosionsriskerna. Det kanröra sig om en förändring av tillverkningsmetoden eller att andra förore-ningar förekommer i produkten från en ny leverantör. Sådana ändringar

ASM

ASM

AFS 2003:3

26

kan ställa till problem och bör riskbedömas innan varan köps in även omavvikelserna kan accepteras ur kvalitetssynpunkt.

Inträffade händelser är en annan viktig informationskälla som kan påvisabrister i tidigare riskbedömningar, utrustningar eller rutiner innan de le-der till en allvarlig olycka.

Till 9 § Många gånger är det praktiskt ogenomförbart att förhindra attexplosiv atmosfär uppstår eller att undanröja alla tändkällor. Man fårnöja sig med att ha undanröjt de värsta tändkällorna och minimera riskenför återstoden. Det finns flera tekniska principer man kan använda sig avför att begränsa de skadliga effekterna av de explosioner man inte kanundgå. Följande tekniska principer och anordningar brukar användas:– Utrustningen konstrueras för att motstå högsta möjliga explosions-

tryck.– Utrustningen förses med tryckavlastare.– Utrustning som undertrycker explosionen.– Anläggningen fjärrstyrs, så att personal aldrig finns i riskzon under

drift.

Det är viktigt att anläggningar där explosionsrisk finns sektioneras så attinte explosioner fortplantas eller övergår i detonation. En detonationspränger de flesta utrustningar. En sektionering kan exempelvis görasmed snabbstängande ventiler i kombination med avlastningsanord-ningar.

Till 10 § En undersökning av ämnenas explosionsbenägenhet kangöras genom antingen säkerhetstest, litteraturstudie eller konsultation avsakkunnig.

Flera europastandarder är framtagna för test av minsta antändnings-energi, maximal tryckstegring, flampunktbestämning, fastställande avinert atmosfär, elektrostatiska egenskaper etc. Vid riskbedömningar ärdet väsentligt att alltid använda och jämföra data framtagna med sammastandardmetod. För att försäkra sig om tillförlitliga säkerhetsdata fördamm bör data framtagna med ett 1 m3 provkärl i första hand användas.För gaser och ångor bör testet ha utförts i minst ett 20 liters kärl.

För mycket giftiga ämnen och vid FoU-arbete kan det vara svårt ellerdirekt olämpligt att använda sig av sådana mängder som krävs för ett1 m3 provkärl. Då kan mindre provvolymer vara att rekommendera omman samtidigt tar hänsyn till skaleffekter vid prov i små kärl. Har man till-gång till egen kompetens kan även gamla data ofta användas med storframgång.

ASM

ASM

AFS 2003:3

27

Vid uppgifter hämtade ur litteratur bör man kontrollera att de härrör fråntvå oberoende mätningar. Vidare är det viktigt att fastställa att källan ärrepresentativ för egna förhållanden, fukt, föroreningar, partikelfördelningoch geometri etc.

Observera att även tillsats av icke eller svårbrännbara ämnen exempelvisdispergerings/antistatmedel i en pulverblandning kan medföra attantändningsegenskaperna kraftigt förändras om det ursprungliga pulvretbestår av klumpar eller ”agglomerat” som upplöses och därmed ökarden specifika ytan.

Till 11 § Till hjälp vid zonklassning för brandfarlig vara finns handbokmed europastandard och bra tillämpningsexempel utgivna. Vad gällerzonklassning för brännbart damm finns europastandard. (Se under Infor-mation från Arbetsmiljöverket).

Klassningsplanen/dokumentet görs vanligen i form av en ritning sombeskriver de klassade områdena med utrustningen i rummet eller som enöversiktlig byggnadslayout med klassade utrymmen. Även en uppställ-ning i tabellform förekommer. Det viktiga är att de klassade områdenaentydigt kan identifieras.

Utmärkning av de explosionsfarliga områdena görs vanligen genom attdörrar och passager till anläggningen, byggnaden, lokalen eller utrym-met förses med skyltar. Ibland förekommer även att vissa delar av ettrum utmärkts. Skylten bör vara lätt läsbar vilket i de flesta fall motsvararstorleken av en A4 sida.

Till 12 § Exempel på tillfälliga arbetsplatser är service av kyl- ochklimatanläggningar i hemmiljö, målning av lokaler, underhåll av mobilaaggregat, enstaka saneringar etc.

Till 13 § En bekräftelse/avsyning på anläggningens explosionssäker-het görs lämpligen enligt god säkerhetspraxis av en person som inte kon-struerat anläggningen. Denne person kan för icke tillståndspliktiga verk-samheter vara konsult eller anställd av organisationen. Det väsentliga äratt personen har såväl lämplig teoretisk kunskap om explosionsriskernasom god erfarenhet av explosionsskydd för aktuell hantering. Denna be-kräftelse ingår i explosionsskyddsdokumentationen.

Till 14 § Rutinmässigt driftarbete och övervakning är arbete som nor-malt inte kräver arbetstillstånd, då personalen är utbildad och har tillräck-lig erfarenhet för att säkert kunna utföra sina uppgifter. I regel krävs alltidarbetstillstånd för alla service- och underhållsarbeten i eller i närheten avklassade områden, utrustningar eller säkerhetssystem för explosionsfar-lig miljö. Rutiner för utfärdande av arbetstillstånd och vilka arbeten som

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

28

betraktas som rutinmässig drift framgår av explosionsskyddsdokumenta-tionen.

Utfärdare av arbetstillstånd i klassat område har normalt goda kunskaperom explosionsrisker och god erfarenhet av aktuella ämnen och verksam-hetens hantering. Vanligen utfärdar även denne person tillstånd förbrandfarligt hett arbete.

Utfärdare av arbetstillstånd brukar i regel vara föreståndaren för brandfar-lig vara eller den som utbildats och utsetts till utfärdare av arbetstillståndför brandfarliga heta arbeten. För mindre företag eller de som endast han-terar pulverformigt material brukar en arbetsledare utbildas för dessauppgifter. Utbildningar för s.k. hetarbeten, brandfarlig vara, damm-explosioner och riskanalyser ges regelbundet av utbildningsföretag, hög-skolor och brandförsvarsföreningen.

Till 15 § Säker avställning innebär att man vid exempelvis underhålls-arbete har vidtagit tekniska och administrativa åtgärder, som säkerställeratt arbetsstället är och förblir tryck- och spänningslöst, ventilerat ochtömt på brännbart material innan underhållsarbetet påbörjas. Vid svets-ning, skärning, lödning, kapning, borrning och liknande hetarbeten är detväsentligt att rengöra även bak/utsida av kärl och väggar. Likaså är detnödvändigt att förvissa sig om att ingreppet inte medför att säkerhetssys-tem för andra anläggningsdelar görs obrukbara.

Driftklarhetsverifiering omfattar såväl rutiner för överlämning från under-hållspersonal till ordinarie driftpersonal som kontroll av att rätt och risk-bedömd utrustning har installerats på rätt sätt samt att alla säkerhetssys-tem har återställts, utrustningen är sanerad och säker att ta i drift.

Det är väsentligt att rutiner finns för att underrätta berörd personal attunderhåll eller ingrepp har utförts på säkerhetsrelaterad utrustning.

Till 16 § Explosionsskyddsdokumentet kan upprättas separat ellersammansättas av tidigare dokumentation eller ingå som separat del iannan säkerhetsdokumentation. Det väsentliga är att det är lättåtkomligtoch kan förstås av all personal som behöver använda det samt att det äruppdaterat.

Innehållet i dokumentet kan med fördel utgöra ett sammandrag av förexplosionsskyddet väsentliga analyser, instruktioner, förfaranden m.m.Normalt refereras endast till omfattande bakgrundsdokumentation.

Med tryckavlastningzon avses det område som är farligt att vistas i närett sprängbleck öppnar eller tryckavlastningssystem fungerar som avsett.Det är viktigt att utmärka dessa zoner så att personer inte uppehåller sig ifarligt område under drift.

ASM

ASM

AFS 2003:3

29

Till 17 § Det är viktigt att observera att det vid val av material, utrust-ning och rutiner inte enbart går att välja dessa efter kategori från zon-klassning. För att försäkra sig om att rätt skyddsnivå erhålls måste ävenhänsyn tas till eventuella avvikelser från normalt tryck, temperatur,atmosfärssammansättning, omgivningsmiljö samt blandningens antänd-nings- och elektrostatiska egenskaper.

Till 18 § Allvarliga olycksfall och tillbud med brännbar gas, ånga, aero-sol eller damm är händelser som normalt bör föranleda en anmälan tillArbetsmiljöverket enligt 2 § arbetsmiljöförordningen. Vid smärre händel-ser är det väsentligt att inte nöja sig med att konstatera att ingen störreskada skett. Man bör vid sin riskbedömning förvissa sig om att det intevar en tillfällighet som gjorde att skadan inte blev allvarlig.

Vid inträffat allvarligt olycksfall eller tillbud är det viktigt att en noggrannbedömning görs innan berörd hantering återupptas för att förhindra attexempelvis ett systematiskt fel orsakar ytterligare olyckor.

Vid utredning av inträffade explosioner är det viktigt att i möjligaste månförutom tekniska data även beskriva omständigheterna som rådde vidtillfället för olyckan. Nedanstående frågeställningar är exempel på vadsom kan behöva beskrivas i en utredning:– Beskriv utrymmet, platsen eller rummet. Ange mått och hur mycket

plats som upptas av rör, utrustningar, väggar, hinder m.m.– Beskriv konstruktionsmaterial hos väggar och kärl.– Beskriv läckagestället, diameter, hålgeometri och kanter. Var särskilt

noga med att säkra förekommande brottytor vilka kan ge viktig infor-mation om olycksorsaken.

– Om möjligt ange tryck, vätskehöjd eller dammängd vid tidpunkten förexplosionen. Bifoga eventuellt loggade driftdata.

– Försök att ange plats för troliga primära och sekundära explosionsstäl-len samt splitterriktning m.m.

– Ange befintliga möjliga tändkällor samt om någon ändring nyligen ge-nomförts.

– Beskriv vad det är som har exploderat, rent ämne, blandning, even-tuella föroreningar. Vid damm ange även partikelfördelning och geo-metri.

– Beskriv skador på personal och konstruktioner. Var särskilt observantpå plastiska deformationer som kan avslöja den primära tändkällan.

– Ange funktion och underhåll av berörda säkerhetssystem samt kon-trollera mot explosionsskyddsdokumentet.

Dessa tekniska data tillsammans med intervjuer av inblandade, ger be-tydligt bättre möjlighet att klargöra vad som egentligen förorsakadeolyckan.

AFS 2003:3

31

I detta avsnitt ges exempel på direktiv, lagar, föreskrifter, standarder och littera-tur och aktörer som kan vara intressanta för en arbetsgivare i samband med attföreskriftens krav beaktas.

Direktiven, riktlinjer och förteckning över harmoniserade standarder kan häm-tas på kommissionens hemsida för ATEX. (ATEX – atmospheres explosibles)http://europa.eu.int/comm/enterprise/atex

Rådets direktiv

94/9/EG Utrustningar och säkerhetssystem som är avsedda för använd-ning i explosionsfarliga omgivningar. (ATEX produktdirektiv)

1999/92/EG Minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbets-tagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär.(ATEX användardirektiv)

Andra svenska myndigheter med regler om ATEX-direktiven

Elsäkerhetsverket, www.elsakerhetsverket.se

Räddningsverket, www.srv.se

Riktlinjer till direktiven

– Riktlinjer för tillämpning av rådets direktiv 94/9/EG, maj 2000.

– Handbok av icke bindande natur för god praxis med avseende på genom-förandet av direktiv 1999/92/EG. (Planeras utges sommaren 2003)

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter

AFS 1995:5 Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om utrustningar för explo-sionsfarlig miljö.

Andra föreskrifter

ELSÄK-FS 1995:6 Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elektriska utrust-ningar för explosionsfarlig miljö.

Standarder för zonklassning

EN 60079-10 Elektrisk utrustning för områden med explosiv gas-blandning – Del 10: Klassning av riskområden medexplosiv gasblandning. (SEK Handbok 426)


ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 2003:3

32

EN 50281-3 Utrustning för områden med explosiv dammblandning– Del 3: Klassning av riskområden med explosiv damm-blandning.

Standarder kan beställas från Svenska Elektriska kommissionen, www.sekom.seoch från SIS-förlag, www.sis.se

Guide för statisk elektricitet

CENELEC Report R044-001, february 1999, Safety of machinery Guidance andrecommendations for the avoidance of hazards due to static electricity. (Ny upp-rättad och översatt version planeras till 2003)

Litteratur

Kompendier och mindre särtryck

– Dammexplosioner, Svenska brandförsvarsföreningens särtryck av DustExplosions av Rolf K Eckhoff, 1994.

– Lamnevik, S. Dammexplosioner, Intressentföreningen för processäkerhet.www.ips.se

– Lamnevik, S. Gasexplosioner, Intressentföreningen för processäkerhet.www.ips.se

Referenslitteratur

– Bartknecht, W. Explosions. Course, Prevention, Protection. Springer-Verlag,Berlin, Heidelberg, New York, 1981.

– Dag Bjerketvedt, Jan Roar Bakke, Kees van Wingerden. Gas Explosion Hand-book. Journal of Hazardous Materials, Volume 52, Issue 1, January 1997,sidorna 1-150.

– Eckhoff, R.K. Dust explosions in the process industries, 2nd ed, ButterworthHeinemann, Oxford, 1997. (Ny reviderad utgåva kommer sommaren 2003)

– Lees, F.P. Loss prevention in the Process Industries. Hazard Identification,Assessment and Control. Vol 2, 2nd ed., Butterworth Heinemann, Oxford,1996.

ARBETARSKYDDSSTYRELSENSFÖRFATTNINGSSAMLING

AFS 1988:4Utkom från trycketden 20 juli 1988

BLYBATTERIER

Utfärdad den 17 juni 1988

AFS 1988:4 2

BLYBATTERIER

Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om blybatterier för drivning avfordon samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna


AFS 1988:4 3

Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter omblybatterier för drivning av fordon




1 § Dessa föreskrifter gäller laddning och underhåll av blybatterier för drivning av fordon ochmobila maskiner.

Allmänt

2 § Batteri får laddas och underhållas endast av personal som har kunskap om riskerna.

Laddning får dock utföras även av annan personal om:

- fordonet eller maskinen har inbyggd laddare eller särskilt anslutningsdon används för attansluta batteriet till laddaren samt

- laddaren är utförd så att skadlig överladdning hindras.

3 § Laddare skall vara strömlös när den kopplas till eller från batteriet.

4 § Vid laddning och underhåll av batteri skall åtgärder vidtas för att hindra att statiskelektricitet uppkommer.

5 § Vid underhåll av batteri, som medför risk för elektrolytstänk, skall skyddsglasögon elleransiktsvisir användas.

6 § När laddning pågår får inget annat underhåll av batteri utföras än automatiskvattenpåfyllning.

7 § Lyftredskap skall vid behov användas för lyft av batteri. Lyftredskap får inte kunna orsakakortslutning.

Laddningsplats

8 § Laddning och underhåll av batteri skall utföras på laddningsplats. Denna skall utgöras avsärskilt rum eller särskild för verksamheten avsedd plats.

9 § Laddningsplats skall vara väl ventilerad. Luftväxlingen skall vara så stor att det så långtmöjligt hindras att explosiv blandning av vätgas och luft uppkommer.

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 1988:4 4

10 § På laddningsplats får öppen eld eller andra tändkällor inte förekomma. Förbudsskylt skallfinnas uppsatt på väl synlig plats.

11 § På laddningsplats skall anordning som möjliggör ögonspolning finnas lätt tillgänglig. Ianslutning till laddningsplats skall finnas tvättmöjlighet.

12 § Utrustning för brandsläckning skall finnas lätt tillgänglig vid laddningsplats.Uppställningsplats för utrustningen skall vara väl markerad.

13 § Skötselinstruktion för batteri skall finnas på laddningsplatsen eller beständigt anbringadpå fordonet eller maskinen.

Ikraftträdande

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 1989. Samtidigt upphävs arbetarskyddsstyrelsensmeddelande 1978:24. Laddning m m av blyackumulatorer (batterier) till batteridrivnastädmaskiner, truckar o d.

ASM

ASM

AFS 1988:4 5

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen avföreskrifterna om blybatterier för drivning av fordon

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen avarbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1988:4) om blybatterier för drivning av fordon.

Bakgrund

I blybatterier innehåller cellerna utspädd svavelsyra (batterisyra). I ett fulladdat batteri harsyran en densitet (specifik vikt) av 1,26-1,30 g/cm vilket motsvarar ungefär 36-procentig3

svavelsyra. Vätskan är frätande. När ett batteri laddas frigörs vätgas och syrgas. Blandasvätgas med syrgas eller med luft uppkommer s k knallgas. Denna är mycket explosiv ochlättantändlig. Cellspänningen är normalt 2,10-2,15 V när batteriet är obelastat. Under laddningkan cellspänningen stiga till 2,75 V. När cellspänningen kommer upp till 2,35 V ökargasutvecklingen kraftigt (gasningsspänningen). Under gasutvecklingen bildas ävensvavelsyradimma. Ju större gasutvecklingen är desto mer dimma bildas. Svavelsyradimma ärfrätande och kan ge skador vid inandning.

Explosion och brand som kan uppstå i samband med laddning och underhåll av blybatterierkan orsaka stora personella och materiella skador.


Till 1 § Batteridrivna fordon och mobila maskiner kan vara batteridrivna truckar,monteringsvagnar, städmaskiner m m.

Föreskrifterna gäller följaktligen inte arbete med startbatterier till förbränningsmotordrivnafordon och liknande. För arbete med sådana batterier gäller de regler somarbetarskyddsstyrelsen utfärdat för motorbranschen. Föreskrifterna gäller inte heller för arbetemed stationära batterier till exempelvis telesignal-, larm-, kontroll- och manöveranläggningar.Sådana batterier behandlas i svensk standard SS 408 01 10.

Till underhåll av blybatterier räknas bl a kontroll av batterisyrans densitet och påfyllning avvatten. Spänningsmätning är inte att betrakta som underhåll.

Till 2 § För att minska riskerna vid laddning och underhåll är noggrann skötsel och kontrollav batteri viktig. Det är därför väsentligt att den personal som utför laddning och underhåll avbatteri har kunskap om riskerna samt hur arbetet bör utföras och vilka åtgärder som kan vidtasför att minska riskerna.

Erforderliga kunskaper kan erhållas bl a vid den truckförarutbildning som enligtöverenskommelse mellan Sveriges Verkstadsförening och SvenskaMetallindustriarbetareförbundet planeras och anordnas av arbetsgivaren i samverkan medskyddskommitté eller skyddsombud. Liknande kurser för truckförare anordnas av

ASM

ASM

AFS 1988:4 6

Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd (TYA) samt Handelns Yrkesnämnd.

Till 4 § Eftersom blandningar av vätgas och syrgas eller vätgas och luft (knallgas) är mycketexplosiva och lättantändliga, är det viktigt att undvika gnistor i närheten av ett batteri. Gnistorkan uppstå om en med statisk elektricitet uppladdad person kommer i kontakt med ett batteri.En person kan bli statiskt uppladdad genom nästan varje slag av aktivitet. Särskilt lätt skeruppladdning om man bär skor med isolerande sulor eller befinner sig på golv belagt medisolerande material.

Statisk elektricitet kan temporärt avledas genom att man med båda händerna griper om ettjordat föremål. Vid underhåll av batteri är det viktigt att inte bära ringar, armband eller lösthängande halskedjor av metall. Om dessa kommer i kontakt med batteriet kan de orsakakortslutning med svåra personskador som följd.

Till 5 § Om personlig skyddsutrustning finns bestämmelser i arbetarskyddsstyrelsensallmänna föreskrifter (AFS 1982:13) om personlig skyddsutrustning.

Till 6 § Ett system för automatisk vattenpåfyllning möjliggör påfyllning utan att propparnabehöver lossas.

Till 7 § Manuella Iyft av batterier som väger mer än 20 kg ger i allmänhet så högryggbelastning att lyftredskap behöver användas. Detsamma kan gälla även vid lyft av lättarebatterier i besvärliga arbetsställningar.

Till 8 § Om laddningsplats inte utgörs av särskilt rum, bör den avskiljas från övrig del avlokal med skärmar eller liknande av material som inte är elektriskt ledande. Om det gällerladdning av enstaka fordon eller maskin kan det dock räcka att platsen markeras genomvarselmärkning. Att förlägga laddningsplatsen i närheten av ingång till personalutrymme elleri närheten av plats där många personer uppehåller sig eller passerar är inte lämpligt. Omutrymningsväg finns särskilda bestämmelser i arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS1982:9) om larm och utrymning vid brand eller gasutströmning.

Regler om varselmärkning finns i svensk standard SS 03 15 11. Varselmärkning som angerrisk för personskada utförs i gul färg eller i gul och svart färg i ett kontrastmönster (ränder,spiral e d).

Det är viktigt att allt arbete med underhåll av batterier sker på laddningsplatsen med närhet tillskyddsutrustning m m.

Till 9 § Till ledning vid bedömningen av ventilationsbehovet kan följande formel användas

Q = 0,017 x I x n x z, där

Q = erforderligt luftflöde, l/s I = laddningsström, A n = antal seriekopplade celler z = gasavgivningsfaktor,

1,0 för ventilerade batterier0,5 för ventilerade batterier med (flamspärrande) katalysatorventiler0,2 för ventilreglerade batterier

ASM

ASM

ASM

ASM

ASM

AFS 1988:4 7

Faktorn 0,017 är framräknad ur maximalt producerad vätgas (0,46 l/cell och tillfördampéretimme), utspädningsfaktor 26 och säkerhetsfaktor 5. Laddningsströmmen I sätts till 0,5gånger laddarens märkström.

Omedelbart ovanför ett batteri (inom 1 dm) får man räkna med att explosiv blandning avvätgas och luft kan förekomma trots att kraven på ventilation är uppfyllda.

På laddningsplats för ett mindre antal fordon eller maskiner kan i vissa fall lokalensallmänventilation ge tillräcklig luftväxling. Det är då viktigt att platsen är fritt belägen ilokalen. Till- och frånluftsdon bör vara så placerade att lokalen blir väl genomventilerad.

Laddare bör vara förreglad över fläkt, flödesvakt e d på sådant sätt att tillräckligt luftflödesäkerställs under laddningen.

Det är även viktigt att åtgärder vidtas för att hindra att gaser som bildas underladdningsförloppet stannar kvar i hög koncentration i batteriutrymmet eller på annat ställe ifordonet eller maskinen.

Undre explosionsgränsen för en blandning av vätgas och luft uppnås närvätgaskoncentrationen är 3,8 volymprocent.

Till 10 § Andra tändkällor förekommer t ex i samband med svetsning, lödning, skärning ellerrökning.

Genom att förse batteri med flamspärrande ventiler kan man hindra yttre tändkälla från attantända gas i en cell.

Till 11 § Om batterisyra träffar ögat kan skada uppstå mycket snabbt. Det är därför viktigt attögat spolas omedelbart. För att få bort alla syrarester behövs i allmänhet spolning under ca 10minuter. Om spolningsanordningen inte är placerad inom räckhåll, är det viktigt att vägen tillden inte blockeras och att den är lokaliserad så att den skadade, även utan att kunna se ochutan hjälp, själv snabbt kan hitta fram till anordningen. I arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd(AFS 1986:25) om ögonspolning finns exempel på hur man kan ordna möjlighet tillögonspolning för att begränsa skadeverkningar vid ögonolycksfall.

Om förtäring av mat eller dryck på plats, där farligt ämne förekommer, finns särskildabestämmelser i arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1985:17) om farliga ämnen.

Till 13 § Skötselinstruktion för batteri kan erhållas från tillverkaren eller leverantören.

Andra aktuella regler m m


AFS 1980:11 Åtgärder mot luftföroreningar till förebyggande av ohälsaAFS 1982:9 Larm och utrymning vid brand eller gasutströmningAFS 1982:13 Allmänna föreskrifter om personlig skyddsutrustningAFS 1983:6 Arbetsställningar och arbetsrörelserAFS 1985:17 Farliga ämnenAFS 1986:24 Truckar

ASM

ASM

AFS 1988:4 8

AFS 1986:25 ÖgonspolningAFS 1987:11 Anlitande av minderåriga i arbetslivet

Arbetarskyddsstyrelsens författningar kan köpas hos Liber Distribution, 162 89 Stockholm, tel08-739 96 60.

AFS 1988:4 9

Svensk standard

SS SEN 408 01 10 Laddningsbara batterier - Uppställning och ventilation

SS IEC 254-1 Blybatterierförfordonsdrift - Allmänna fordringar och provningsmetoder

SS 03 15 11 Varselmärkning

Svensk standard kan köpas hos Standardiseringskommissionen i Sverige, Tegnergatan 11,Box 3295, 103 66 Stockholm, tel 08-23 04 00.

Övrigt

Sprängämnesinspektionens allmänna råd om batteriladdning (1982:1)

Statens energiverks starkströmsföreskrifter (STEV-FS 1988:1)

Elsäkerhetsverkets föreskrifter

och allmänna råd om elsäkerhet vid arbete i yrkesmässig verksamhet

ELSÄK-FS2006:1

Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om elsäkerhet vid arbete i yrkesmässig verksamhet

Innehållsförteckning Allmänna bestämmelser 1

TillämpningsområdeGod elsäkerhetsteknisk praxis

Säkerhetskrav 2Kunskap och utbildningElsäkerhetsplaneringSäkerhetsåtgärder

Undantag från föreskrifterna 3

Ikraftträdande 3

Elsäkerhetsverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete i yrkesmässig verksamhet 4


ISSN 03-405X Utgivare: Gunnel Färm

Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om elsäkerhet vid arbete i yrkesmässig verksamhet;

beslutade den 2 februari 2006.

Elsäkerhetsverket föreskriver följande med stöd av kap. 2 § förordningen (957:60) om elektriska starkströmsanläggningar och beslutar följande allmänna råd.


Tillämpningsområde1 § Dessa föreskrifter gäller arbete i yrkesmässig verksamhet på eller i närheten av sådana elektriska starkströmsanläggningar och elektriska anordningar där det finns elektrisk fara för dem som deltar i arbetet. Med elektrisk fara menas risk för personskador på grund av strömgenomgång eller verkan av kortslutning eller ljusbåge.

Föreskrifterna gäller inte för arbete på luftfartyg eller andra fartyg än fritidsbåtar.

I föreskrifterna används begreppet anläggning som en sammanfattande benämning på elektriska starkströmsanläggningar och elektriska anordningar.

ELSÄK-FS2006:1Utkom från trycket den xx xx 2006

2

ELSÄK-FS2006:1

God elsäkerhetsteknisk praxis2 § Vid arbete där det finns elektrisk fara skall säkerhetsåtgärder vidtas enligt god elsäkerhetsteknisk praxis, så att betryggande säkerhet uppnås för dem som deltar i arbetet. Säkerhetsåtgärderna skall vara grundade på en riskbedömning.

3 § Den som vid arbete tillämpar säkerhetsåtgärder som följer någon annan standard eller praxis än svensk standard skall dokumentera sin riskbedömning och utfärda anvisningar. Anvisningarna skall ge instruktioner till dem som skall utföra arbetet om de säkerhetsåtgärder som skall vidtas. Detsamma gäller om svensk standard måste kompletteras med hänsyn till arbetets karaktär.

Säkerhetskrav

Kunskap och utbildning4 § Den som arbetar där det finns elektrisk fara skall ha kunskap om innebörden och konsekvenserna av faran och ha utbildning om de säkerhetsåtgärder som är motiverade i förhållande till arbetsuppgifterna.

Elsäkerhetsplanering5 § För varje arbete där det finns elektrisk fara skall det finnas en elsäkerhetsplanering. I planeringen skall det ingå att utse vem eller vilka som skall säkerställa att säkerhetsåtgärder vidtas.

Den som utför planeringen skall ha sådana kunskaper att planeringen ger betryggande säkerhet mot elektrisk fara.

Säkerhetsåtgärder6 § Vid arbete på en frånkopplad anläggning skall säkerhetsåtgärder vidtas för att säkerställa att anläggningen förblir frånkopplad och spänningslös så länge arbetet pågår.

ELSÄK-FS2006:1

3

7 § Vid arbete på eller i närheten av en spänningssatt anläggning skall säkerhetsåtgärder vidtas för att förhindra att de som deltar i arbetet skadas av strömgenomgång, verkan av ljusbåge eller kortslutning.

Undantag från föreskrifterna8 § Elsäkerhetsverket får medge undantag från dessa föreskrifter.

IkraftträdandeDessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2006.

GUNNEL FÄRM Horst Blüchert

Elsäkerhetsverkets allmänna råd1 om tillämpningen av föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete i yrkesmässig verksamhet

Till 1 § Föreskrifterna gäller oberoende av när en anläggning har tagits i bruk.

Enligt ellagen (1997:857) och förordningen

(1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar har anläggningens innehavare det övergripande ansvaret för anläggningen, dess utförande och skötsel. I detta övergripande ansvar ingår att de personer som anlitas för skötsel av anläggningen skall vara lämpade för detta (11 kap. 2 § förordningen). I dessa föreskrifter finns bestämmelser som kompletterar arbetsmiljölagstiftningen med säkerhetsåtgärder för situationer där det finns elektrisk fara.

Föreskrifterna kan aktualiseras även vid arbete på en anläggning som är under uppförande eller rasering om den på grund av sitt läge eller sin stora utsträckning kan bli spänningssatt av andra anläggningar.

Strömgenomgång kan uppstå bland annat – vid beröring av en oskyddad spänningssatt

del, – vid högspänning inom riskområdet för en

spänningssatt del, – vid beröring av en ledande del som blivit

spänningssatt genom fel samt

Allmänna råd definieras som generella rekommendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende.

4

ELSÄK-FS2006:1

5

– vid beröring av en ledande del som blivit spänningssatt genom induktion (spänning som uppkommit genom magnetiska fält) eller influens (spänning som uppkommit genom elektriska fält).

En ljusbåge kan uppstå bland annat – vid manövrering av en elkopplare, – vid urladdning av statisk elektricitet samt – vid kortslutning.

En kortslutning kan ge upphov till termisk och mekanisk verkan.

Bestämmelser om elsäkerhet vid arbete ombord på fartyg och luftfartyg har meddelats av Sjöfartsverket respektive Luftfartsverket.

Till 2 § Arbete enligt god elsäkerhetsteknisk

praxis följer den säkerhetsnivå som har etablerats inom elsäkerhetsområdet. God elsäkerhetsteknisk praxis utgörs av föreskrifterna om elsäkerhet vid arbete i yrkesmässig verksamhet samt erkänd standard. Svensk standard får normalt anses medföra tillförlitlig säkerhet i arbetet.

En riskbedömning består av en riskanalys och en riskvärdering. Metod för och omfattning av riskbedömningen får bestämmas med hänsyn till omständigheterna.

ELSÄK-FS2006:1

Även om erkänd standard används har Elsäkerhetsverket rätt att ingripa om betryggande säkerhet inte uppnås från elsäkerhetssynpunkt. Denna rätt följer av 12 kap. 25 §§ ellagen och 12 kap. 6 § förordningen om elektriska starkströmsanläggningar.

Till 4 § Kunskap och utbildning behöver dateras upp regelbundet.

Till 5 § I elsäkerhetsplaneringen bör ingå att – inhämta upplysningar om anläggningen och

dess belägenhet, – identifiera arbetsplatsen, – identifiera riskkällorna, – välja arbetssätt, – planera nödvändiga driftåtgärder, – planera säkerhetsåtgärder samt – informera alla som deltar i arbetet om

säkerhetsåtgärderna.

I elsäkerhetsplaneringen måste beaktas om anläggningens innehavare har utfärdat anvisningar för att förebygga skador orsakade av el.

Planeringen kan anpassas till omfattningen av arbetet och de nödvändiga säkerhetsåtgärderna. Behövs endast enkla åtgärder, kan planeringen vara enkel.

ELSÄK-FS2006:1

6

ELSÄKERHETSVERKETDrottninggatan 92Box 1371, 111 93 StockholmTel 08 508 905 00 Fax 08 508 905 [email protected]

Elsäkerhetsverkets föreskrifter kan beställas från www.elsakerhetsverket.se

1

ISSN 1103-405X Utgivare: Carina Larsson Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om innehavarens kontroll av elektriska starkströms- anläggningar och elektriska anordningar;

beslutade den 31 januari 2008. Med stöd av 1 kap. 2 § förordningen (1957:601) om elektriska stark-strömsanläggningar meddelar Elsäkerhetsverket följande föreskrifter och beslutar följande allmänna råd. 1 § Dessa föreskrifter gäller den kontroll som innehavaren av en stark-strömsanläggning, som tagits i bruk, ska utföra i syfte att anläggningen ska ge betryggande säkerhet mot person- eller sakskador på grund av el. En anläggning anses som tagen i bruk när den är spänningssatt med sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person eller egendom. Detta gäller även om den har spänningssatts tillfälligt, t.ex. för provdrift. Föreskrifterna gäller även elektriska anordningar som är avsedda att anslutas till en starkströmsanläggning. I föreskrifterna används begreppet anläggning som en sammanfattande benämning på elektriska starkströmsanläggningar och elektriska an-ordningar avsedda att anslutas till en starkströmsanläggning. Föreskrifterna gäller inte starkströmsanläggningar på luftfartyg eller fartyg, inklusive fritidsbåtar. 2 § Enligt 12 kap. 3 § förordningen (1957:601) om elektriska stark-strömsanläggningar ska innehavaren av en starkströmsanläggning fortlöpande kontrollera anläggningens säkerhet. Beträffande de anläggningar som anges i 5 och 6 §§ ska i denna kontroll ingå en särskild kontroll med bestämda tidsintervall. Kontrollen ska vara anpassad till anläggningens beskaffenhet, ålder, omgivande miljö och användning. 3 § Genom kontroll enligt 2 § ska anläggningens innehavare försäkra sig om att anläggningen uppfyller gällande bestämmelser.


ELSÄK-FS 2008:3 Utkom från trycket den 28 mars 2008

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

mlt

Highlight

ELSÄK-FS 2008:3

2

Om luftledningar som tillhör olika innehavare är sambyggda, ska innehavarna klarlägga hur underhållsåtgärder och andra åtgärder av betydelse för elsäkerheten ska utföras. Överenskommelser om detta ska dokumenteras. 4 § Anläggningens innehavare ska tillhandahålla nödvändig information om sin anläggning och dess handhavande till dem som arbetar med anläggningen.

Allmänna råd Informationen bör ta hänsyn till anläggningens komplexitet, utsträckning, de ingående komponenterna m.m. Dokument som bör ingå i informationen är t.ex. scheman, tabeller, placeringsritningar och instruktioner.

5 § Särskilda kontroller ska utföras beträffande följande anläggningar med följande intervall: - luftledningar för högspänning högst ett år, - ställverk för högspänning i det fria högst ett år, - luftledningar för lågspänning högst åtta år, - kontaktledningsanläggningar med luftledning, rälskarvar och rälförbindningar, jordförbindningar, strömskene- anläggningar och anordningar för återgångsström högst ett år. Med högspänning enligt första stycket avses nominell spänning över 1 000 V växelspänning eller över 1 500 V likspänning. Beträffande följande anläggningar ska särskild kontroll utföras med tids-intervall som beslutas av anläggningens innehavare: - anläggningar som är utsatta för stora påfrestningar, - anläggningar i utrymmen där många människor samlas, - anläggningar som representerar stora värden och - anläggningar där brandfarliga eller explosiva varor hanteras. Resultatet av kontrollen, det beslutade tidsintervallet och de åtgärder som har vidtagits med anledning av kontrollen ska dokumenteras. Den senaste dokumentationen ska på begäran kunna uppvisas för Elsäker-hetsverket. 6 § Övergångsresistansen hos jordtag för skydds- eller system-jordningar ska kontrollmätas minst vart åttonde år. Hos jordtag i stationer med nominell spänning över 100 kV ska kontrollmätning ske minst vart tolfte år om marklinenätet består av koppar. Kontrollmätning ska vidare utföras efter varje förändring av en anläggning som kan inverka ogynnsamt på övergångsresistansen. Resultatet av kontrollmätningen ska dokumenteras.

ELSÄK-FS 2008:3

3

Kontrollmätning enligt första stycket får utelämnas eller ersättas med andra metoder för kontroll i följande fall: - när det i högspänningsanläggningar med nominell spänning av högst 25 kV är säkerställt att spänningssättning av jordade delar inte överstiger de värden som anges i 5 kap. 6 § Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om hur elektriska starkströmsanläggningar ska vara utförda (ELSÄK-FS 2008:1) eller - när det i högspänningsanläggningar med en nominell spänning över 25 kV är säkerställt att förekommande markpotentialer är utjämnade. Den valda kontrollmetoden eller de bedömningar som ligger till grund för att mätningen har utelämnats ska dokumenteras.

Allmänna råd Vid bedömning av när markpotentialer kan anses utjämnade kan vägledning hämtas från de allmänna råden till 5 kap. 7 och 8 §§ i Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om hur elektriska starkströmsanläggningar ska vara utförda (ELSÄK-FS 2008:1).

7 § Kontrollerna enligt 5 och 6 § § ska utföras av en person med yrkesvana och som är väl förtrogen med de anläggningar som avses och med de föreskrifter som gäller för anläggningarna. 8 § Om en anläggning befinns ha fel eller brister som kan utgöra en omedelbar fara, ska felen och bristerna omgående åtgärdas eller anläggningen eller de felaktiga delarna tas ur bruk och skyddas mot oavsiktlig användning. Mindre allvarliga fel och brister ska åtgärdas utan onödigt dröjsmål med hänsyn till risken för skada. 9 § I 11 kap. 2 § förordningen (1957: 601) om elektriska stark-strömsanläggningar finns bestämmelser om innehavarens ansvar för sådant arbete som hör samman med anläggningens drift. Bestämmelser om krav på behörighet för elinstallationsarbeten på anläggningar finns i elinstallatörsförordningen (1990:806) samt i Elsäkerhetsverkets föreskrifter om behörighet för elinstallatörer (ELSÄK-FS 2007:2). 10 § Elsäkerhetsverket får medge undantag från dessa föreskrifter.

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 oktober 2008.

GUNNEL FÄRM Horst Blüchert

mlt

Highlight

mlt

Highlight

UTDRAG UR PANIK & NÖDUTRYMNINGSBESLAG, SVENSKA BRANDSKYDDSFÖRENINGENS REKOMMENDATIONER 2006. Kap. 11, KONTROLLRUTINER Exempel på kontrollrutiner Den löpande kontrollen bör ske av nyttjanderättshavaren, men det bör eftersträvas att så ofta som möjligt göra kontrollen tillsammans med fastighetsägaren. Detta för att få en avstämning och en helhetsbild av den totala utrymningssäkerheten i byggnaden samt att få en bra dialog med fastighetsägaren. Hur ofta som kontrollerna bör ske beror på riskbilden och det allmänna slitaget i byggnaden och lokalerna. Kontroll av utrymningsmöjligheterna bör ske dagligen. För att kunna göra kontrollen av det tekniska utförandet på ett bra sätt kan följande vara ett stöd – och fungera som en check-lista – för kontroll av dörrar i och till utrymningsväg. Kontrollrutiner Kontroll av samtliga dörrar i och till utrymningsväg oavsett brandavskiljande / ej brandavskil-jande funktion. Funktion • Kontrollera att dörren lätt kan öppnas inifrån utan nyckel, kod eller kort samt kan öppnas

minst 90°. • Kontrollera att inga föremål blockerar utrymningsvägen. • Kontrollera att den kraft som behövs för att öppna dörren inte överstiger 130 N

(ca 13 kg). • Kontrollera att återinrymning är möjlig där så krävs. Underhåll Då dörren öppnas görs en okulär besiktning av gångjärn, lås, trycke, karm, eventuella glasrutors infästning, uppmärkning, dörrtryckets funktion och andra skador. Kontroll av brandavskiljande dörr Täthet • Kontrollera att dörren är hel och sluter till så att inga springor finns, även mot tröskel vid

dörr mot utrymningsväg i trapphus. • Kontrollera att eventuella befintliga tätningslister är hela. Låshus Låshus med enbart cylinderfall får inte ha uppställningsmöjlighet. Kontrollera fallkolvens in-grepp i slutblecket. • Dörr i brandteknisk klass E / EI30 – minst 7mm. • Dörr i brandteknisk klass E / EI60 – minst 10mm. Kontroll av dörrar som dessutom har följande komponenter monterade. Dörrstängare • Dörren öppnas cirka 10cm och släpps. Kontrollera att dörren stängs helt och fallkolven gri-

per tag i slutblecket. • Kontrollera för eventuellt oljeläckage. • Skador på armsystemet som påverkar dörrstängarens funktion. • Kontrollera fastsättning av dörrstängarhus och armfästen. OBS: delbar/uppställbar arm rekommenderas inte för dörr i brandcellsgräns. Elektromekanisk uppställningsanordning • Bryt strömmen, till exempel via provknapp: • Kontrollera att dörren stängs helt och fallkolven griper tag i slutblecket. • Kontrollera att den släpper vid strömbortfall.

Extralås, tilläggslås Vid användandet av inbrottsskyddande låsning kontrolleras att väsentlig funktion aktiveras via extralåsets mikrobrytare. Automatisk kantregel för pardörrar • Kontrollera att kantregel löper lätt i slutblecket. • Dra i trycket och kontrollera att dörrarna inte öppnar sig. • Kontrollera fastsättning av kantregel och slutbleck. Koordinator för pardörrar • Kontrollera att ”rätt” dörr stänger först. • Kontrollera fastsättning Dörrmedbringare för pardörrar • Kontrollera fastsättning och funktion. Vägledande markering • Gör en bedömning om skylten är väl synlig från lämpliga punkter i lokalen. • Kontrollera att skylten är på plats och att den fungerar; är hel, lyser och ej är skymd. • Kontrollera eventuell nödströmsförsörjning. Detta kan göras på genomlysta skyltar med

egen batteribackup. Tryck på knappen som finns på armaturen eller skruva ur den säkring som försörjer armaturen och kontrollera nödljuset.

SÄRSKILD INFORMATION OM HANDBRANDSLÄCKARE

Släckutrustning detaljregleras i BBR, dock finns en del områden som bör beaktas gällande val av handbrandsläckare samt service och underhåll. Nedanstående information utgår från rekommendationer från branschorganisationen ”Svebra” och i vissa fall krav enligt svensk standard SS3656, samt SS EN-3. Viktigt att veta: Samtliga handbrandsläckare som levererats efter 020529 skall vara CE märkta samt godkända enligt SS EN-3. För service och underhåll av handbrandsläckare gäller svensk standard SS3656. Klassning av handbrandsläckare: Klass A: Glödbränder Klass B: Vätskebränder Klass C: Gasbränder Val av handbrandsläckare: Utifrån förväntat användningsområde för handbrandsläckaren kan man i de byggnadstekniska riktlinjerna (avsnitt 5.4) hitta förslag för lämplig handbrandsläckartyp till olika typer verksamheter. Även montering och placering behandlas inom den byggnadstekniska riktlinjen. Följande faktorer bör även beaktas vid val av handbrandsläckare:

Pulver- eller skumsläckare istället för vatten Pulver- och skumsläckare har både högre släckeffekt och släcker fler typer av bränder i jämförelse med vatten. Vattensläckaren kan dock väljas i undantagsfall t.ex. på museer eller liknande där skumtillsatsen i vattnet kan skada känslig materiel och utrustning.

Koldioxid (kolsyra) är olämpligt utomhus Koldioxidsläckare lämpar sig bäst för användning inomhus med hänsyn till dess vindkänslighet. Släckaren har också relativt kort kastlängd då strålens räckvidd är ca 1-3 meter.

Frysrisk vid placering utomhus Skum- och vattensläckare tål normalt inte att förvaras i minusgrader och lämpar sig därför inte för placering utomhus om släckarna inte har fyllts med speciella frostskyddade släckmedel. Utomhus bör normalt pulversläckare användas.

Risker vid brand i elektrisk utrustning Vid brand i elektrisk utrustning, finns en personskaderisk om släckmedlet leder ström. I första hand skall därför koldioxid eller pulver användas.

Återkommande service/underhåll och verkstadsgenomgång Enligt SS3656 ”Handbrandsläckare underhåll och omladdning” skall handbrandsläckare regelbundet genomgå service/underhåll samt med olika tidsintervaller även genomgå en verkstadsgenomgång. Här nedan redogörs för de olika typerna av regelbundna kontroller: Egen tillsyn, rutinkontroll Tillsyn skall utföras regelbundet. Vid tillsyn skall följande kontrolleras: 1. Att släckaren sitter på sin plats. 2. Att den är lättåtkomlig och lätt kan lossas från fästet. 3. Att säkringen sitter på plats och är plomberad, dvs. att släckaren är oanvänd. 4. Att bruksanvisningen är läsbar. 5. Att släckaren inte har några yttre skador. 6. Att manometernålen står i grönt fält. Gäller endast tryckladdade släckare med manometer.

Underhåll utfört av utbildad servicetekniker Underhåll skall utföras av utbildad servicetekniker eller annan person med motsvarande utbildning. Underhåll skall ske i enlighet med intervaller angivna i kontrollunderlag. Krav på underhåll anges i Arbetsmiljölagen och Lagen om Skydd mot Olyckor. För privat konsument skall motsvarande kontroll och åtgärder ske minst vart femte år enligt rekommendationer från Konsumentverket. Vid underhåll skall släckaren kontrolleras och omladdas i enlighet med svensk standard SS 3656 samt tillverkarens anvisningar och bransch-föreningens riktlinjer, SVEBRA S92. Efter genomfört underhåll skall det på underhållsetiketten fyllas i att ”UNDERHÅLL UTFÖRT”.

Verkstadsgenomgång Verkstadsgenomgång skall utföras vart femte år för vätskesläckare och vart tionde år för pulver- och koldioxidsläckare. Vid verkstadsgenomgång utförs en fullständig kontroll av släckarens funktion. Packningar och andra delar som slits eller åldras byts ut. Behållaren skall tömmas och besiktigas invändigt. Släckmedlet i skumsläckare med premixlösning skall kasseras och ersättas av nytt vart femte år. Som alternativ kan släckaren toppas varvid gammal premix ersätts av rätt mängd nytt skumkoncentrat. Vid toppning måste samma typ och fabrikat av skumkoncentrat användas och släckaren skall märkas så att det framgår att den är toppad. Toppning får endast ske vid första tillfället för verkstadsgenomgång. Vid följande tillfällen måste hela mängden släckmedel bytas. Handbrandsläckare med pulver eller andra släckmedel än skum i premix skall kontrolleras i samband med verkstadsgenomgång. Vid behov byts även detta släckmedel i enlighet med tillverkarens anvisningar. Efter genomförd verkstadsgenomgång skall det på underhållsetiketten fyllas i att ”VERKSTADSGENOMGÅNG UTFÖRD”.

Omladdning Använd släckare skall ej hängas tillbaka på ordinarie plats förrän omladdning har utförts. För att vidmakthålla ett tillräckligt brandskydd under omladdningstiden kan en utbytessläckare ersätta den använda släckaren till dess att släckaren är omladdad. En släckare som laddas om skall också märkas ”OMLADDNING UTFÖRD”.



2004:3

Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om systematiskt brandskyddsarbete

Räddningstjänst och förebyggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor

Statens räddningsverk meddelar föreskrifter och allmänna råd inom följande lagstiftningsområden:

• Allvarliga kemikalieolyckor • Brandfarliga och explosiva varor • Civilt försvar • Ordning och säkerhet • Räddningstjänst och förebyggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor • Teknisk kontroll • Transport av farligt gods

Beställningsadress Norstedts Juridik AB Kundservice 106 47 Stockholm

Telefon E-post ISSN 08-690 91 90 [email protected] 0283-6165

Fax Internet 08-690 91 91 www.fritzes.se

1

Allmänna råd

SRVFS 2004:3

Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om systematiskt brandskyddsarbete; beslutade den 6 februari 2004.

Enligt 2 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand. Åtgärderna kan vara av teknisk eller organisatorisk karaktär. Åtgärder av teknisk karaktär kan vara anskaffande av utrustning för brandsläckning medan åtgärder av organisatorisk karaktär kan vara utbildning och information.

För att uppfylla dessa krav bör ett systematiskt och kontinuerligt brandskyddsarbete bedrivas under byggnadens eller anläggningens hela användningstid. I detta ingår att brandskyddet bör dokumenteras.

Räddningsverket meddelar härmed följande allmänna råd och kommentarer om systematiskt brandskyddsarbete. Räddningsverkets meddelande 2001:2 med allmänna råd och kommentarer om systematiskt brandskyddsarbete upphör samtidigt att gälla.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i en författning (lag, förordning eller myndighetsföreskrifter) och att ge generella rekommendationer om deras tillämpning.

Allmänna råd är markerade med grå bakgrund.


ELISABETH SÖDERBERG Mette Lindahl Olsson (Enheten för bebyggelse och miljö)

ASM

Markering

ASM

Markering

ASM

Markering

Allmänna råd

SRVFS 2004:3

2

Behovet av ett systematiskt brandskyddsarbete Det går inte att värdera brandskyddet hos ett objekt med utgångspunkt i de enskilda brandskyddsåtgärderna. Det krävs en helhetssyn och därför är det av stor vikt för brandsäkerheten att ägare och nyttjare 1 av byggnader och andra anläggningar har kunskap om sitt brandskydd, hur vidtagna brandskyddsåtgärder samverkar och hur de bidrar till att minska riskerna. Enstaka kontroller av hur utförda brandskyddsåtgärder fungerar ger inte besked om hur brandskyddet fungerar mellan kontrollerna. Ett gott brandskyddsarbete behöver därför bedrivas systematiskt och kontinuerligt och utgå från de brandrisker som finns.

Ett sådant arbetssätt innebär också att kunskaperna om brandskyddet underhålls och utvecklas inom verksamheten. Omfattningen av det systematiska brandskyddsarbetet styrs av den verksamhet som bedrivs inom byggnaden eller anläggningen och hur denna utvecklas och förändras. Behov av kommunikation finns i första hand med dem som äger, nyttjar eller vistas på objektet och i andra hand med de myndigheter som utför tillsyn.

Systematiskt brandskyddsarbete bör bedrivas såväl med avseende på förebyggande åtgärder som på de åtgärder som planeras i händelse av inträffad brand. Det innebär att ägare och nyttjare fortlöpande bör vidta de åtgärder som behövs för att få bort eller minska risken för brand. En bedömning av om brandskyddet är tillfredsställande bör omfatta byggnadens och verksamhetens samtliga brandskyddsåtgärder vägda mot de brandrisker som finns.

Dokumentation av brandskyddet

För varje byggnad eller anläggning bör det finnas en dokumentation av brandskyddet som är tillräckligt omfattande för att säkerställa att skäliga brandskyddsåtgärder vidtas och hålls funktionsdugliga. I fråga om enklare byggnader eller anläggningar, med låg brandrisk och en verksamhet som inte ställer särskilda krav på tekniska eller organisatoriska brandskydds- åtgärder samt där tillräcklig information och kunskap kan upprätthållas på annat sätt, behöver skriftlig dokumentation inte upprättas. Det systematiska brandskyddsarbetet bör kunna kommuniceras med dem som berörs av det.

Dokumentationen bör beskriva byggnaden och dess brandskyddslösningar, vilken verksamhet som bedrivs och den organisation som finns för brandskyddet samt de förändringar som sker.

Normalt bör dokumentationen finnas samlad. Om det finns skäl att dela upp den, och detta är möjligt utan att minska förståelsen, kan dokumentationen

1 Med nyttjare avses här nyttjanderättshavare enligt 2 kap. 2 § lagen om skydd mot olyckor.

ASM

Markering

ASM

Markering

Allmänna råd

SRVFS 2004:3

3

ingå som en del av annan dokumentation och behöver inte vara samlad i en pärm, ett kapitel eller liknande. Dokumentationen bör om möjligt förvaras där den berörda verksamheten bedrivs och den bör finnas tillgänglig vid tillsyn. Den bör uppdateras regelbundet och vid behov.

I de fall flera ägare eller nyttjare verkar inom en byggnad eller en anläggning, t.ex. i en butiksgalleria, bör en dokumentation upprättas för varje enskild verksamhet. I dessa fall bör dessutom en sammanställning finnas över de sammantagna riskerna och det övergripande brandskyddet.

Dokumentationen bör utföras/sammanställas av personer inom den egna verksamheten som är väl förtrogna med den verksamhet som bedrivs. Vid särskilda behov kan extern hjälp behöva anlitas.

Inom verksamheten bör det finnas en brandskyddsansvarig med särskilt ansvar för brandskydd och dokumentation.

Dokumentationen kan tjäna som underlag för den skriftliga redogörelse för brandskyddet som ägaren eller i vissa fall verksamhetsutövaren skall lämna till kommunen enligt 2 kap. 3 § lagen om skydd mot olyckor.

För nyare byggnader där det upprättats brandskyddsdokumentation enligt byggreglerna 2 kan den dokumentationen tjäna som grund även för det systematiska och kontinuerliga brandskyddsarbetet. När byggnaden tas i bruk och används, kompletteras dokumentationen från byggskedet med uppgifter om den verksamhet som bedrivs i byggnaden, de förändringar som görs och den organisation som finns för brandskyddet.

Det räcker inte med att upprätta dokument för att bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete. Avgörande är vad som i praktiken åstadkoms för att upprätthålla och förbättra brandskyddet. Dokumentationen är ett hjälpmedel och en kunskapskälla som används för styrning och vägledning av det systematiska och kontinuerliga brandskyddsarbetet.

Det kan finnas skäl att dela upp dokumentationen av brandskyddet i flera delar, exempelvis då informationen om verksamhetens tekniska installationer finns samlade i drifts- och underhållssystem, medan informationen över verksamhet och organisation behandlas i ett eget system. Någon form av hänvisning eller koppling mellan systemen förutsätts dock.

Behovet av skriftlig dokumentation av brandskyddet styrs av flera faktorer där byggnaden, verksamheten och organisationen tillsammans eller var för sig utgör de viktigaste. För byggnader eller anläggningar som omfattas av en eller flera av nedanstående fyra kriterier bör det finnas skriftlig dokumentation.

2 Boverkets byggregler, BBR kap. 5:12

ASM

Markering

ASM

Markering

Allmänna råd

SRVFS 2004:3

4

1. Byggnad

För de byggnader vars brandskydd inte enkelt kan beskrivas med generella brandskyddsåtgärder, vars brandskyddsåtgärder kräver speciellt underhåll, där det krävs automatiska eller manuella styrningar av brandskyddsinstallationer eller som är kulturhistoriskt värdefulla bör det finnas skriftlig dokumentation av brandskyddet.

Som exempel kan nämnas stora, höga, djupa eller komplexa byggnader och byggnader vars brandskydd projekterats genom analytisk dimensionering 3.

Skriftlig dokumentation av brandskyddet behöver normalt inte upprättas för bostads- och kontorshus där förenklad dimensionering 4 tillämpats vid utformningen av brandskyddet. Detsamma gäller för exempelvis sådana industri- handels- och bostadslokaler som är belägna med utgång direkt till det fria och som rymmer ett fåtal personer.

2. Verksamhet För de byggnader och anläggningar där det bedrivs verksamheter som medför stor risk för uppkomst av brand eller för spridning av brand, omfattar stora personantal, omfattar sovande personer med dålig lokalkännedom, ofta förändras eller kan medföra att utrymningsvägar blockeras, bör det finnas skriftlig dokumentation av brandskyddet.

Som exempel kan nämnas samlingslokaler, skolor, hotell, industrier och sjukhus.

3. Organisation

För de byggnader och anläggningar där verksamhetens brandskydd bygger på en organisation där flera personer är engagerade i utformning och upprätthållande av det systematiska brandskyddsarbetet, där det förutsätts ett aktivt deltagande av personalen vid brand eller tillbud eller där brandskyddet till stor del är beroende av ett fungerande samarbete mellan personalen, bör det finnas skriftlig dokumentation av brandskyddet.

Behovet av information till dem som är direkt berörda av verksamheten bör också beaktas.

Som exempel kan nämnas industrihotell, butiksgallerior, konsert- och idrottsarenor, skolor, hotell, sjukhus och vissa trafiktunnlar.

3 Dimensionering genom beräkning och situationsanpassad bedömning. 4 Generellt tillämpade lösningar, schabloner, branschpraxis eller beprövad erfarenhet.

ASM

Markering

ASM

Markering

ASM

Markering

Allmänna råd

SRVFS 2004:3

5

4. Övrigt

Vid bedömning av behovet av skriftlig dokumentation bör också omkringliggande verksamheters risker beaktas, om de medför större krav på brandskyddet i den egna byggnaden, verksamheten eller organisationen.

Som exempel kan nämnas närhet till rekommenderade transportleder för farligt gods, närhet till verksamheter som hanterar större mängder brandfarliga eller explosiva varor samt verksamheter som av annan anledning kan medföra allvarliga konsekvenser för den egna verksamheten vid en brand eller annan olycka.

Tillsyn och kontroll Enligt 5 kap. 1 § lagen om skydd mot olyckor utövar kommunen tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

I samband med tillsyn bör behovet av skriftlig dokumentation av brandskyddet prövas. Denna prövning bör även omfatta en bedömning av om ägaren eller nyttjanderättshavaren har tillräcklig kunskap om objektets risker och dess brandskydd samt om det finns förutsättningar för nödvändigt underhåll av brandskyddsåtgärderna.

Om det finns skriftlig dokumentation av brandskyddet bör även dess innehåll, omfattning och efterlevnad kontrolleras vid tillsyn. Ägaren eller nyttjanderättshavaren och andra berörda bör själva kunna redogöra för sitt brandskydd med stöd av sin dokumentation, och detta bör också prövas vid tillsynen.

Det är lämpligt att tillsynen omfattar en dialog mellan tillsynsmyndigheten och ägaren eller nyttjaren om det systematiska brandskyddsarbetet avseende både förebyggande åtgärder mot brand och åtgärder i händelse av inträffad brand. Tillsynsmyndighetens behov av dokumentation av brandskyddet är inte styrande för det systematiska brandskyddsarbetet. En tillsynsförrättare har dock rätt att få del av de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen.

I fråga om dokumentationens innehåll kan bilagan tjäna som vägledning.

ASM

Markering

ASM

Markering

Allmänna råd

SRVFS 2004:3

6

Bilaga

Dokumentationens innehåll Innehållet i dokumentationen styrs av behovet i det enskilda fallet, men som generell vägledning kan nedanstående punkter vara lämpliga att beskriva i en skriftlig dokumentation.

− Generell beskrivning av byggnaden.5 Beskrivningen bör visa byggnadens läge, utformning och i vissa fall ingående byggmaterial. För kulturhistoriskt värdefulla byggnader bör dess kulturhistoriska värde beskrivas samt i förekommande fall var särskilt värdefulla inventarier finns placerade.

− Generell beskrivning av verksamheten och dess risker. Beskrivningen bör i text eller på en skiss visa var olika verksamheter bedrivs i objektet för att det skall kunna vara möjligt att följa hur riskerna förändras.

− Ansvarsfördelning för brandskyddet. Organisation och instruktioner för ansvar, kontroller och underhåll, samt organisation och instruktioner vid brand bör redovisas.

− Beskrivning av tekniska brandskyddsåtgärder. Byggnaders och installationers utformning och funktion och hur de förväntas hanteras vid en eventuell brand bör redovisas. De vanligaste tekniska brandskyddsåtgärderna återfinns i checklistan nedan.

− Förutsättningarna för att med egen personal och med hjälp av räddningstjänsten utföra en akut insats i byggnaden/verksamheten.

− Plan för utbildning och övning, med uppgifter om vilka som ska övas/utbildas, typ av övningar/utbildning och hur ofta de ska ske.

− Underhålls- och kontrollplan för samtliga brandskyddsåtgärder med uppgifter om vem som är ansvarig, vilken typ av kontroll som avses och hur ofta de ska ske.

− Genomförda kontroller av brandskyddsåtgärder. Skriftlig dokumentation bör ske av utförd egenkontroll, extern kontroll och eventuella planer på åtgärder.

− Genomförd utbildning och övning. Skriftlig dokumentation bör göras över genomförd utbildning och övning.

− Rutiner för information till hantverkare, besökare m.fl. som kan påverka eller beröras av brandskyddet i sådan utsträckning att riktad information behövs bör anges.

5 För förklaring av bygg- och brandskyddstermer hänvisas till Plan- och byggtermer 1994, Tekniska nomenklaturcentralen

ASM

Markering

Allmänna råd

SRVFS 2004:3

7

− Tillstånd för hantering av brandfarliga eller explosiva varor och andra tillstånd som rör brandskyddet eller är beroende av brandskyddet bör komplettera dokumentationen.

− Genomförda och planerade förändringar i organisationen, byggnaden eller verksamheten och som påverkar brandskyddet bör framgå av dokumentationen.

− Revision av dokumentationen. Av dokumentationen bör framgå hur, av vem och med vilka intervaller dokumentationen utvärderas, följs upp och revideras.

Checklista över vanliga tekniska brandskyddsåtgärder

Utrymningsvägar Brandceller Nödbelysning Dörrar i brandcellsgräns Dörrar i utrymningsvägar Brand- och utrymningslarm Släcksystem Brandgasventilation Skydd mot brand- och brandgasspridning via ventilationssystem Räddningsvägar Stigarledningar Brandskydd av bärande stomme Skydd mot brandspridning till närliggande byggnad Brandtätningar Ytskikts brandklass

Checklista över organisatoriska brandskyddsåtgärder

Ansvarsfördelning Utbildning Information Övningar Instruktioner och rutiner Service och underhåll Kontrollplaner och dokumenthantering



2003:10 Utkom från trycket den

Statens räddningsverks föreskrifter om skriftlig redogörelse för brandskyddet;

beslutade den 4 december 2003. Statens räddningsverk föreskriver följande med stöd av 2 kap. 1 och 2 §§ förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

Objekt som omfattas av kravet på skriftlig redogörelse 1 § Kravet på skriftlig redogörelse för brandskyddet enligt 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall gälla för de byggnader eller andra anläggningar som omfattas av en eller flera av kriterierna i bilagan till denna författning.

Innehållet i den skriftliga redogörelsen 2 § En skriftlig redogörelse för brandskyddet enligt 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall avse de delar av byggnaden eller anläggningen som innehåller verksamhet som omfattas av denna författning. Redogörelsen skall även avse de övriga delar av byggnaden eller anläggningen som har direkt betydelse för brandsäkerheten i denna verksamhet.

Denna författning träder i kraft två veckor efter den dag då författningen enligt uppgift på den utkom från trycket i verkets författningssamling. Statens räddningsverk CHRISTINA SALOMONSON Mette Lindahl Olsson (Räddningstjänstavdelningen)

1

ASM

Markering

ASM

Markering

SRVFS 2003:10

Bilaga

Denna bilaga består av DEL 1 som innehåller definitioner och DEL 2 som innehåller kriterier för tillämpningen av 1 § i denna författning.

DEL 1 I bilagan används följande begrepp med nedan angiven betydelse.

Elevhem Boende för barn och ungdomar i anslutning till skolor som omfattas av skollagen (1985:1100).

Fritids-anläggning

Byggnad eller annan anläggning utomhus för idrott, fritid, rekreation eller nöje.

Förläggning Barnkoloni eller läger samt boende för flyktingar eller asylsökande eller för dem som fullgör totalförsvarsplikt, under förutsättning att bostaden inte innehas med hyresrätt.

Förskola, skola och skolbarnomsorg

Verksamhet för barn och ungdomar enligt skollagen (1985:1100).

Hotell, pensionat och vandrarhem

Verksamhet som omfattas av lagen om hotell- och pensionatrörelse (1966:742).

Industri Verksamhet som innebär tillverkning, framställning eller destruktion av produkter, reparation, energiutvinning, lager, godsterminal eller hamn.

Inrättning för vård och omsorg

Byggnad där det bedrivs sådan vård eller omsorg som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller socialtjänstlagen (2001:453).

Låst institution och anstalt

Fängelse, häkte, arrestlokal eller annat liknande låst förvar samt institution för psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård, institution för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare eller enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Samlingslokal Lokal eller grupp av lokaler inom en brandcell där ett större antal personer med mindre god lokalkännedom kan komma att uppehålla sig.

2

ASM

Markering

SRVFS 2003:10

DEL 2

3

Vård, omsorg och kriminalvård m.m. 1. Inrättningar för vård eller omsorg för fler än 3 personer som har hjälpbehov vid utrymning i händelse av brand.

2. Låsta institutioner och anstalter där de intagna är inlåsta ständigt eller under viss tid.

Förskoleverksamhet, skolverksamhet eller skolbarnomsorg

3. Förskolor, skolor eller skolbarnomsorg om verksamheten inte enbart är belägen i markplan och där fler än 15 barn eller ungdomar vistas samtidigt.

4. Förskolor, skolor eller skolbarnomsorg i markplan där fler än 90 barn eller ungdomar vistas samtidigt.

5. Förskolor, skolor eller skolbarnomsorg där fler än 5 funktionshindrade barn eller ungdomar med hjälpbehov vid utrymning i händelse av brand vistas samtidigt.

Hotell och andra tillfälliga boenden 6. Byggnad för hotell, pensionat eller vandrarhem om byggnaden har platser för minst 9 gäster eller har minst 5 gästrum.

7. Byggnad för elevhem eller förläggningar om byggnaden har platser för fler än 50 personer eller har fler än 25 förläggningsrum.

Samlingslokaler m.m.

8. Samlingslokaler som används av fler än 150 personer.

9. Restauranger och andra liknande verksamheter vilka har tillstånd att servera alkohol och där det finns platser för fler än 50 personer i samma lokal.

10. Fritidsanläggningar där det finns platser för fler än 1 000 personer, helt eller delvis under tak.

Industrier 11. Byggnader eller andra anläggningar där minst 20 personer är sysselsatta samtidigt i industriverksamheten.

12. Byggnader eller andra anläggningar med en sammanlagd yta större än 2 500 m2.

13. Industrier för vilka krävs tillstånd enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

ASM

Markering

SRVFS 2003:10

4

14. Industrier som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Byggnader eller anläggningar med stora kulturhistoriska värden 15. Byggnader som är byggnadsminnen eller kyrkliga kulturminnen enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., med undantag för de byggnader som uteslutande används som bostad.

16. Byggnader som är statliga byggnadsminnen enligt förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m. m.

17. Statliga museer och andra museer som är berättigade till bidrag enligt förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet.

Byggnad eller anläggning vars utformning innebär stor risk för allvarliga skador vid brand 18. Byggnader med fler än 16 våningar ovan mark.

19. Garage som har minst två plan under mark och en sammanhängande yta som är större än 2 000 m2.

20. Tunnlar som är längre än 500 meter och avsedda för allmän väg eller allmänna kommunikationsmedel.



2004:4

Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om skriftlig redogörelse för brandskyddet

Räddningstjänst och förebyggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor

Statens räddningsverk meddelar föreskrifter och allmänna råd inom följande lagstiftningsområden:

• Allvarliga kemikalieolyckor • Brandfarliga och explosiva varor • Civilt försvar • Ordning och säkerhet • Räddningstjänst och förebyggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor • Teknisk kontroll • Transport av farligt gods

Beställningsadress Norstedts Juridik AB Kundservice 106 47 Stockholm

Telefon E-post ISSN 08-690 91 90 [email protected] 0283-6165

Fax Internet 08-690 91 91 www.fritzes.se

1

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om skriftlig redogörelse för brandskyddet; beslutade den 6 februari 2004.

Föreskrifter om skriftlig redogörelse för brandskyddet finns i 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, 2 kap. 1 och 2 §§ förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor samt i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2003:10) om skriftlig redogörelse för brandskyddet.

Följande allmänna råd och kommentarer kompletterar dessa föreskrifter.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i en författning (lag, förordning eller myndighetsföreskrifter) och att ge generella rekommendationer om deras tillämpning.

Allmänna råd är markerade med grå bakgrund.


ELISABETH SÖDERBERG Mette Lindahl Olsson (Enheten för bebyggelse och miljö)

ASM

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Bakgrund Enligt 2 kap. 2 § lagen om skydd mot olyckor skall ägare eller nyttjande-rättshavare till byggnader eller andra anläggningar i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand.

Räddningsverket framhåller i allmänna råd om systematiskt brandskydds-arbete (SRVFS 2004:2) att ett sådant arbete bör bedrivas såväl med avseende på förebyggande åtgärder som på de åtgärder som planeras i händelse av brand. Det systematiska brandskyddsarbetet bör i vissa fall också dokumenteras skriftligt.

Enligt 2 kap. 3 § lagen om skydd mot olyckor skall ägare eller i vissa fall verksamhetsutövare upprätta en skriftlig redogörelse för brandskyddet för vissa byggnader eller anläggningar och lämna in denna redogörelse till kommunen. I Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2003:10) om skriftlig redogörelse för brandskyddet anges vilka byggnader eller anläggningar som omfattas av kravet.

Kommunen utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen om skydd mot olyckor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Förutom att den skriftliga redogörelsen för brandskyddet tydliggör den enskildes eget ansvar för brandskyddet skall den också fungera som ett hjälpmedel för den kommunala tillsynen över efterlevnaden av de grundläggande kraven i 2 kap 2 § lagen om skydd mot olyckor.

Den skriftliga redogörelse som skall lämnas in till kommunen är inte samma sak som den dokumentation av brandskyddet som kan behöva upprättas inom ramen för en verksamhets systematiska brandskyddsarbete. Den skriftliga redogörelsen kan betraktas som en sammanfattande beskrivning av det systematiska brandskyddsarbetet. I dessa allmänna råd anges bland annat vad den skriftliga redogörelsen bör omfatta.

Objekt som omfattas av kravet på skriftlig redogörelse Vid bedömningen av om en byggnad eller annan anläggning omfattas av kravet på skriftlig redogörelse skall både definitionerna i DEL 1 och kriterierna i DEL 2 i bilagan till SRVFS 2003:10 användas.

Utöver den allmänna skyldigheten att lämna skriftlig redogörelse för brandskyddet i befintliga byggnader och anläggningar, bör skyldigheten anses inträda för nya byggnader, anläggningar eller verksamheter när dessa tas i bruk. En reviderad redogörelse bör också lämnas i det fall en befintlig byggnad, anläggning eller verksamhet väsentligt förändras med avseende på uppgifterna i redogörelsen.

2

ASM

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Bedömningen av vilka delar av en byggnad eller anläggning som omfattas av föreskrifterna bör grundas på helhetsbilden av hur brandskyddet i byggnaden, anläggningen eller verksamheten hänger ihop med avseende på bland annat teknik, organisation och utrymning.

Samlingslokal

Av definitionen i bilagans DEL 1 framgår att en samlingslokal är en sådan lokal där det är sannolikt att ett större antal personer med dålig lokalkännedom kan komma att uppehålla sig samtidigt. Detta medför att lokaler som endast används av personer med god lokalkännedom, exempelvis ett företags egna anställda, inte omfattas av definitionen.

Övriga begrepp som definieras i DEL 1 kommenteras i förekommande fall vid respektive punkt nedan.

Vård, omsorg och kriminalvård m.m.

Punkt 1 Personer som bör anses ha ett hjälpbehov vid utrymning är de som har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning och som t.ex. behöver hjälp av personal för att kunna gå eller för att uppfatta eller förstå att de skall utrymma en lokal.

För att en inrättning för vård eller omsorg skall omfattas av kravet på skriftlig redogörelse bör det vara sannolikt att det regelbundet befinner sig fler än tre personer med hjälpbehov i byggnaden samtidigt.

Förskoleverksamhet, skolverksamhet eller skolbarnomsorg

Punkt 3-5 Det är endast verksamhet som omfattas av skollagen som berörs av föreskrifterna, inte utbildningsverksamhet i allmänhet. Det innebär att universitet, högskolor och annan vuxenutbildning inte omfattas. Delar av sådan verksamhet kan dock omfattas av andra bestämmelser i föreskrifterna, t.ex. punkten 8 om samlingslokaler.

Hotell och andra tillfälliga boenden

Punkt 6 Lagen om hotell- och pensionatrörelse (1966:742) avser med några undantag yrkesmässig verksamhet med ändamål att tillhandahålla tillfällig möblerad bostad.

Samlingslokaler m.m.

Punkt 8 Som exempel på lokaler som normalt sett är samlingslokaler kan nämnas

3

ASM

ASM

ASM

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

− lokaler för allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar, − lokaler för undervisning, − vänthallar, − sporthallar, − affärer, varuhus och gallerior, samt − restauranger, biografer och teatrar.

För att en samlingslokal skall omfattas av kravet på skriftlig redogörelse krävs att den används av fler än 150 personer samtidigt. Kravet gäller oberoende av hur ofta samlingslokalen används och oberoende av hur många personer lokalen är dimensionerad för.

Punkt 9 Enligt alkohollagen (1994:1738) skall ett serveringsställe vara lämpligt för sitt ändamål ur brandsäkerhetssynpunkt.

Punkt 10 Bestämmelsen gäller för t.ex. läktare på idrottsplatser, dansbanor eller teatrar, om dessa är belägna utomhus och helt eller delvis försedda med tak.

Industrier Vid bedömningen av om en industriverksamhet omfattas av kravet på skriftlig redogörelse är det viktigt att beakta att det är själva industri-verksamheten som skall uppfylla kriterierna i punkterna 11–14.

Exempelvis bör kontorspersonalen normalt inte räknas med bland dem som är sysselsatta i industriverksamheten och likaledes bör kontorslokalerna normalt inte tas med vid beräkningen av industriverksamhetens yta.

Med lager bör inte förstås sådan förvaring av varor som syftar till att hålla dessa tillgängliga för direkt försäljning till konsument.

Punkt 11 Personerna förutsätts vara på plats samtidigt.

Punkt 12 Verksamhetens yta bör beräknas som den totala golvytan i byggnaden eller anläggningen, inklusive den yta som upptas av maskiner och annan utrustning.

Punkt 13 En bensinstation vars verksamhet i huvudsak omfattar försäljning av drivmedel omfattas normalt inte av definitionen på industri.

4

ASM

ASM

ASM

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Byggnader eller anläggningar med stora kulturhistoriska värden

5

Punkt 15 Byggnader eller bebyggelsemiljöer med stort kulturhistoriskt värde och som inte tillhör staten kan förklaras som byggnadsminnen av länsstyrelsen. Byggnadsminnen kan utgöras av bl.a. industrimiljöer, herrgårdar, torp och fäbodar. Uppgifter om vilka byggnadsminnen som finns inom kommunen kan inhämtas hos länsstyrelsen.

Kyrkliga kulturminnen som skyddas enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. är bland annat kyrkobyggnader. Kyrkobyggnader är byggnader som den 1 januari 2000 ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan och som före detta datum invigts för Svenska kyrkans gudstjänst. Kyrkor ägda av någon annan än Svenska kyrkan kan förklaras som byggnadsminnen.

De flesta kyrkor omfattas även av kriteriet om samlingslokaler för fler än 150 personer i punkten 8, men genom punkten 15 omfattas också mindre kyrkor med stora kulturhistoriska värden.

Punkt 16 Byggnader eller bebyggelsemiljöer med stort kulturhistoriskt värde och som ägs av staten kan förklaras som statliga byggnadsminnen av regeringen. Exempel på statliga byggnadsminnen är bland annat de kungliga slotten samt vissa fyrplatser och försvarsanläggningar. Uppgifter om vilka statliga byggnadsminnen som finns inom kommunen kan inhämtas hos Riksantikvarieämbetet.

Punkt 17 De museer som regelmässigt uppbär statliga bidrag för sin verksamhet är i första hand de regionala museerna, där länsmuseerna ingår, samt några kommunala museer, t ex Stockholms stadsmuseum, Göteborgs stadsmuseum och Malmö museer.

Byggnad eller anläggning vars utformning innebär stor risk för allvarliga skador vid brand

Punkt 18 Bestämmelsen gäller alla typer av byggnader, oavsett deras användningsområde.

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Innehållet i den skriftliga redogörelsen I bilagan till dessa allmänna råd framgår vad Räddningsverket anser att den skriftliga redogörelsen bör innehålla. Innehållet fokuserar på de för brandskyddet mest väsentliga tekniska och organisatoriska åtgärderna.

För en byggnad eller anläggning med flera olika verksamhetsutövare bör redogörelsen upprättas med en första gemensam del för byggnaden (Del 1) och sedan en del var för de olika ingående verksamheterna (Del 2) enligt bilagan.

I det fall en verksamhet utövas av annan än ägaren till byggnaden eller anläggningen, bör upprättandet av den skriftliga redogörelsen ske i samverkan mellan ägare och verksamhetsutövare.

Innehållet i den skriftliga redogörelsen för brandskyddet bör följa bilagan till dessa allmänna råd.

Frister för inlämnande av den skriftliga redogörelsen Enligt 2 kap. 2 § förordningen om skydd mot olyckor får kommunen fastställa frister för när den skriftliga redogörelsen skall lämnas in till kommunen.

När kommunen fastställer frister för inlämnande av skriftlig redogörelse bör följande beaktas.

Ett regelbundet upprättande av en skriftlig redogörelse för brandskyddet skapar rutiner hos ägaren eller verksamhetsutövaren som även främjar egenkontrollen av brandskyddet.

Det kan behövas olika långa frister för olika typer av byggnader, anläggningar eller verksamheter. I de fall det ofta sker förändringar i byggnader, anläggningar eller verksamhet vilka påverkar brandsäkerheten, kan kortare frister behövas.

6

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Bilaga

Del 1 Byggnad/anläggning

Allmänt

Fastighetsbeteckning

Fastighetsägare

Organisationsnummer

Besöksadress

Utdelningsadress

Ägarens kontaktperson mot tillsynsmyndigheten (räddningstjänsten)

Namn och telefonnummer

Redogörelsen upprättad av Namn

Datum när redogörelsen upprättades

Byggnaden/anläggningen

Byggnadsår

Senaste större ändring skedde år

Total yta i m2

Antal våningar (ovan mark) 1 / 2-3 / 4-8 / 9-16 / >16

Antal källarplan 0 / 1 / 2 / >2

Ange samtliga verksamheter som finns i byggnaden/anläggningen:

Allmän verksamhet Handel, Sjukhus, Åldringsvård, Psykiatrisk vård, Kriminalvård, Övrig vård, Teater/biograf, Museum/bibliotek, Kyrka/motsvarande, Restaurang/danslokal, Hotell/pensionat, Försvarsverksamhet, Skola, Fritidsgård, Förskola, Elevhem/studenthem, Idrottsanläggning, Allmän kommunikation (terminaler mm), Förvaltning/kontor, Annan allmän verksamhet. Bostad Industri Industrihotell, Kemisk industri, Livsmedelsindustri, Metall/maskinindustri, Textilindustri, Trävaruindustri, Annan tillverkningsindustri, Reparationsverkstad, Lager, Annan industri.

Annan verksamhet Bensinstation, Lantbruk, Kraft-/värmeverk, Avfall/avlopp/rening, Parkeringshus, Tunnel/underjordsanläggning, Övrig annan verksamhet.

7

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Del 2 Verksamhet En ”Del 2” fylls i för varje verksamhet som omfattas av kravet på skriftlig redogörelse.

Allmänt Om verksamhetsutövaren är densamme som ägaren av byggnaden behöver inte uppgifterna i ”Allmänt” fyllas i. Organisationsnummer

Fastighetsbeteckning

Namn på företaget, verksamheten, el. dylikt

Besöksadress

Utdelningsadress

Verksamhetsutövarens kontaktperson mot tillsynsmyndigheten (räddningstjänsten)

Namn och telefonnummer

8

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Verksamheten

På vilka våningar i byggnaden bedrivs aktuell verksamhet?

Bottenvåning / 2-3 / 4-8 / 9-16 / >16 Källare: -1 / -2 / <-3

Ange vilken typ av verksamhet som bedrivs

Allmän verksamhet Handel, Sjukhus, Åldringsvård, Psykiatrisk vård, Kriminalvård, Övrig vård, Teater/biograf, Museum/bibliotek, Kyrka/motsvarande, Restaurang/danslokal, Hotell/pensionat, Försvarsverksamhet, Skola, Fritidsgård, Förskola, Elevhem/studenthem, Idrottsanläggning, Allmän kommunikation (terminaler mm), Förvaltning/kontor, Annan allmän verksamhet.

Bostad

Industri Industrihotell, Kemisk industri, Livsmedelsindustri, Metall/maskinindustri, Textilindustri, Trävaruindustri, Annan tillverkningsindustri, Reparationsverkstad, Lager, Annan industri.

Annan verksamhet Bensinstation, Lantbruk, Kraft-/värmeverk, Avfall/avlopp/rening, Parkeringshus, Tunnel/underjordsanläggning, Övrig annan verksamhet.

Verksamhetens yta i m2

Verksamhetstider Dag / Natt / Dag och natt

Är ansvaret för brandskyddet inom företaget/organisationen klarlagt?

Ja / Ja, delvis / Nej

Om ja, beskriv kortfattat på vilket sätt

Vilket största antal anställda är på plats när verksamheten är igång?

Vilket minsta antal anställda är på plats när verksamheten är igång?

Vilket största antal personer, utöver de anställda, vistas samtidigt i verksamhetens lokaler?

Hanteras brandfarlig eller explosiv vara i verksamheten?

Ja / Nej

Om ja, sker hanteringen över tillståndspliktig mängd? Mängderna framgår av Sprängämnesinspektionens föreskrifter och allmänna råd, SÄIFS 1995:3, vilka finns på www.srv.se

Ja / Nej

9

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

Byggnadstekniskt brandskydd

Finns aktuella brandskyddsritningar? Ja / Ja, delvis / Nej

Vilka fasta brandskyddsinstallationer finns i verksamheten?

Inga, Automatiskt brandlarm, Automatisk vattensprinkler, Annat släcksystem, Brandgasventilation, Inomhusbrandpost, Nödbelysning, Stigarledning, Utrymningslarm, Vägledande markering, Övrigt (ange i fritext)

Vilka övriga brandskyddsinstallationer och brandredskap finns i verksamheten?

Brandfiltar, Brandvarnare, Handbrandsläckare, Övrigt (ange i fritext)

Organisatoriskt brandskydd

Drift och underhåll av brandskyddet

Finns överenskommen ansvarsfördelning mellan ägare och verksamhetsutövare för underhåll och kontroll av det byggnadstekniska brandskyddet och de fasta brandskyddsinstallationerna?

Ja / Ja, delvis / Nej / Inte relevant, ägaren är också verksamhetsutövare

Finns rutiner för regelbundet underhåll och kontroll av det byggnadstekniska brandskyddet och de fasta brandskyddsinstallationerna?


Om ja, dokumenteras underhållet och kontrollerna?


Har personalen kompetens för att sköta tilldelade uppgifter vad gäller skötsel och underhåll av brandskyddet?


Finns rutiner för att åtgärda brister som upptäcks vid egenkontrollen?


Finns dokumenterade rutiner för tillbudsrapportering och uppföljning av brandtillbud?


10

Allmänna råd

SRVFS 2004:4

11

Beredskap för brand

Finns planering för hur lokalerna ska utrymmas i händelse av brand?


Är all personal informerad om hur utrymningen ska ske (även visstidsanställda, vikarier osv)?


Genomförs utrymningsövningar i verksamheten?

Ja, varje år / Ja, enstaka gång / Nej

Genomförs samordnade utrymningsövningar med övriga verksamheter i byggnaden/anläggningen?

Ja, varje år / Ja, enstaka gång / Nej / Inte relevant, det finns inga övriga verksamheter i byggnaden

Finns ansvarsfördelning mellan ägare och verksamhetsutövare i händelse av brand?

Ja / Ja, delvis / Nej / Inte relevant, ägaren är också verksamhetsutövare

Finns organisation för nödläge med avseende på brand?


Om ja, är den dokumenterad? Ja / Ja, delvis / Nej

Vet alla i personalen vilka uppgifter de har i händelse av brand?


Har personalen kompetens att utföra uppgifterna de har i händelse av brand?


Om ja, hur upprätthålls och säkerställs kompetensen?

Genom teoretisk utbildning; Ja, varje år / Ja, enstaka gång / Nej Genom praktisk övning; Ja, varje år / Ja, enstaka gång / Nej

Är verksamheten beroende av att samverka med annan närliggande verksamhet i händelse av brand?


Om ja, är denna samverkan planerad? Ja / Ja, delvis / Nej

Övriga kommentarer eller information

TILLSYN OCH OLYCKSRAPPORTERING

Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1994:5) om tillsyn ochom olycksrapportering i anslutning till lagen (1988:868) ombrandfarliga och explosiva varor


Sprängämnesinspektionens föreskrifter om tillsynoch om olycksrapportering i anslutning till lagen(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor;

beslutade den 14 december 1994.

Med stöd av 3, 38 och 41 §§ förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosivavaror föreskrivs följande.

Brandfarliga varor

1 § Sprängämnesinspektionen ansvarar för tillsynen över hanteringen av brandfarligavaror

1. inom Försvarsmakten,2. vid anläggningar för hantering av naturgas vid ett tryck högre än 4 bar (0,4 MPa),3. efter särskilt beslut av SÄI- vid vissa tekniskt komplicerade anläggningar eller- där i övrigt skäl föreligger.Den eller de kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten

(räddningsnämnden) ansvarar för tillsynen över hanteringen av brandfarliga varor inomkommunen vid andra hanteringsställen än enligt första stycket.

Sprängämnesinspektionen medger att Försvarsmakten i samråd med inspektionen fårföreskriva om viss tillsyn över hanteringen av brandfarliga varor inom Försvarsmaktenoch Försvarets materielverk.

2 § Sprängämnesinspektionen får efter samråd med en kommuns räddningsnämndbesluta att nämnden skall ansvara för viss tillsyn som enligt 1 § ankommer påinspektionen.

3 § Utan hinder av 1 § andra stycket får Sprängämnesinspektionen företa tillsynsbesökvid hanteringsställen för vilka räddningsnämnden har tillsynsansvaret.

Explosiva varor

4 § Sprängämnesinspektionen ansvarar för tillsynen över hanteringen av explosiva varor1. inom Försvarsmakten,2. vid hanteringsställen för vilka inspektionen enligt 23 § förordningen (1988:1145) om

brandfarliga och explosiva varor prövar frågor om tillstånd till hanteringen.Polismyndigheten ansvarar för tillsynen över hanteringen av explosiva varor inom

polisdistriktet vid andra hanteringsställen än enligt första stycket.

Sprängämnesinspektionen medger att Försvarsmakten i samråd med inspektionen fårföreskriva om viss tillsyn över hanteringen av explosiva varor inom Försvarsmakten och

SÄIFS 1994:5Utkom från trycket den29 december 1994

Försvarets materielverk.

5 § Sprängämnesinspektionen får efter samråd med polismyndigheten i ett distriktbesluta att polismyndigheten skall ansvara för viss tillsyn som enligt 4 § ankommer påinspektionen.

6 § Utan hinder av 4 § andra stycket får Sprängämnesinspektionen företa tillsynsbesökvid hanteringsställen för vilka polismyndigheten har tillsynsansvaret.

Fördelning av vissa särskilda tillsynsuppgifter

7 § Vid tillämpningen av 24 § förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosivavaror skall med tillsynsmyndigheten förstås Sprängämnesinspektionen om frågan rörhantering inom Försvarsmakten och i övrigt räddningsnämnden om frågan rör hanteringav brandfarliga varor och polismyndigheten om frågan rör hantering av explosiva varor.

De uppgifter som tillsynsmyndigheterna har enligt 13, 14, 30, 34 och 36 §§förordningen skall fördelas mellan myndigheterna på samma sätt som tillsynsansvaret ärfördelat enligt dessa föreskrifter.

Rapportering av olyckor och tillbud

8 § I fråga om hanteringsställen där enligt 1 § räddningsnämnden eller enligt 4 §polismyndigheten ansvarar för tillsynen skall rapporteringsskyldigheten enligt 19 §förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor endast avse allvarligareolyckor och tillbud.

Beträffande rapportering av olyckor och tillbud vid hantering av naturgas finnssärskilda bestämmelser.

Samverkan mellan tillsynsmyndigheterna

9 § Sprängämnesinspektionen och räddningsnämnden liksom inspektionen ochpolismyndigheten skall informera varandra om viktigare iakttagelser som görs vidtillsynen.

10 § Räddningsnämnden och polismyndigheten skall snarast underrättaSprängämnesinspektionen om de olyckor och tillbud som rapporteras till dem enligt 8 §.

11 § Räddningsnämnden och polismyndigheten skall senast den 1 april varje år inlämnaen rapport till Sprängämnesinspektionen om tillsynsverksamheten under det närmastföregående kalenderåret.

12 § Sprängämnesinspektionen får ge dispens från dessa föreskrifter om skäl föreligger.

________________

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 1995, då Sprängämnesinspektionenstidigare föreskrifter med samma namn (SÄIFS 1989:2, ändrade SÄIFS 1991:3) upphöratt gälla.

ERIK NILSSONGunnar-Arne Björkman


TILLSYN OCH OLYCKSRAPPORTERING

Allmänna råd till Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 1994:5) om tillsyn ochom olycksrapportering i anslutning till lagen (1988:868) om brandfarliga och explosivavaror

utfärdade den 14 december 1994.

Bakgrund

Enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor utövarSprängämnesinspektionen (SÄI) den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen samtde föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen. På det lokala planet utövastillsynen, om inte regeringen föreskriver annat, i fråga om brandfarliga varor av den ellerde kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten (räddningsnämnden) och ifråga om explosiva varor av polismyndigheten (16 §). Regeringen har i förordningen(1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor bemyndigat SÄI att meddela närmareföreskrifter om hur tillsynen skall organiseras (38 §).

Vidare finns i förordningen bestämmelser om skyldigheten att till tillsynsmyndighetenrapportera inträffade olyckor och tillbud vid hantering av brandfarliga eller explosivavaror (19 §). Att hålla sig underrättad om de olyckor och tillbud som sker vid etthanteringsställe är ett väsentligt inslag i tillsynsmyndigheternas arbete. SÄI har därförfunnit det naturligt att meddela de närmare föreskrifterna om skyldigheten att rapporteraolyckor och tillbud i samma sammanhang som föreskrifter om tillsynens organisering.

Begreppet tillsyn

Tillsyn är inget entydigt begrepp. Det kan ha varierande betydelse inom olikalagstiftningsområden och myndigheter. Ofta används begreppet liktydigt med kontroll avatt lagar och andra bestämmelser efterlevs. Ibland får det i stället beteckna summan av deåtgärder en myndighet vidtar för att främja eller säkerställa att syftet med en lag uppnås.Förutom den rena kontrollverksamheten ingår då också t.ex. att meddela föreskrifter ochallmänna råd samt teknisk rådgivning i enskilda fall.

Dessa föreskrifter avser tillsyn endast i betydelsen kontroll av att en verksamhetuppfyller de krav som ställs i lagen, förordningen eller tillämpningsföreskrifterna till dessaeller i villkor som kan finnas för t.ex. hanteringstillstånd eller godkännanden.

Sådan tillsyn sker företrädesvis genom inspektioner på hanteringsställena. Andrauppgifter som en myndighet har enligt lagstiftningen är sådan kontrollverksamhet, t.ex.avsyning eller annat som har samband med tillståndsprövningen, berörs således inte avföreskrifterna om inte annat särskilt sägs.

SÄIs roll i tillsynsverksamheten

Som framgår av föreskrifterna skall räddningsnämnden i fråga om brandfarliga varor ochpolismyndigheten i fråga om explosiva varor självständigt ansvara för en stor del av

tillsynen. Inom Försvarsmakten samt - i den mån SÄI så beslutar - bl.a. vid vissa teknisktkomplicerade anläggningar är dock SÄI tillsynsansvarig. I övrigt skall SÄI som centraltillsynsmyndighet dels på olika sätt bistå räddningsnämnderna och polismyndigheterna ideras arbete med tillsyn, dels ha överinseende över hur den lokala tillsynen bedrivs.

Målsättningen är att kunna bistå de lokala tillsynsmyndigheterna främst i följandeavseenden:- Ge ut allmänna råd och informationsmaterial. Det kan t.ex. röra sig om råd om hurtillsynsverksamheten bör bedrivas rent allmänt men också om vad som bör beaktas vidtillsyn av ett visst slag av anläggningar, t.ex. i form av checklistor.- Lämna råd och information i enskilda tillsynsärenden brevledes eller telefonledes.- Delta vid tillsynsbesök när den lokala tillsynsmyndigheten begär det.- Medverka vid utbildning av den lokala tillsynsmyndighetens personal.

Kommentarer till de enskilda paragraferna

Till 1 §

Exempel på tekniskt komplicerade anläggningar som avses i första stycket 3 ärraffinaderier och petrokemisk industri. Särskilda skäl enligt samma punkt kan föreliggabeträffande de explosivvaruindustrier, där även brandfarliga varor hanteras. Vid sådanaanläggningar kan det vara lämpligt att en och samma myndighet, SÄI, svarar för tillsynenöver hanteringen både av explosiva varor och av brandfarliga varor.

Beslut som SÄI fattar med stöd av första stycket 3 kommer att tillställasräddningsnämnden i berörd kommun samt ägaren till berörd anläggning.

Den myndighet som ansvarar för tillsynen vid ett visst hanteringsställe har bl.a. att- ta initiativ till de inspektionsbesök på hanteringsstället som kan behövas,- till vederbörande framföra de anmärkningar om avvikelser från föreskrifter och villkorsom framkommit vid inspektionen samt begära att avvikelserna skall rättas till,- vid behov meddela de förelägganden och förbud som fordras för att reglerna skallefterlevas,- att följa upp att framförda krav verkligen leder till rättelse.

Hur ofta ett hanteringsställe skall besökas för tillsyn är något som bör bedömas från falltill fall beroende på verksamhetens karaktär och omfattning, erfarenheter från tidigaretillsynsbesök etc.

SÄI bör bereda räddningsnämnden tillfälle att närvara vid de tillsynsbesök som SÄI görvid anläggningar enligt första stycket 2 och 3.

Enligt föreskrifterna har SÄI tillsynsansvaret över Försvarsmaktens (FM) hantering avbrandfarliga (1 §) och explosiva (4 §) varor. Denna hantering kräver en omfattandetillsyn och kontroll, som naturligen i sin helhet inte kan utföras av SÄI. Genombemyndigandet i SÄIs tillsynsföreskrifter ges Försvarsmakten möjlighet att föreskriva omegenkontroll (viss tillsyn) inom ramen för SÄIs övergripande tillsynsansvar.

Med räddningsnämnden avses i dessa föreskrifter såväl räddningstjänsten som den ellerde kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten.

Till 2 §

Det kan ibland vara lämpligt och praktiskt att en räddningsnämnd i fråga omhanteringsställen för vilka SÄI har tillsynsansvaret övertar ansvaret för vissa specifikatillsynsuppgifter från SÄI. Innan SÄI fattar beslut med sådan innebörd skall SÄI samrådamed berörd räddningsnämnd.

Den som ansvarar för verksamheten på det berörda hanteringsstället bör få yttra sig

innan beslut om delegering fattas. Han skall givetvis informeras om ett sådant eventuelltbeslut.

Till 3 §

Exempel på omständigheter som kan föranleda SÄI att företa tillsynsbesök vid etthanteringsställe för vilket räddningsnämnden har tillsynsansvaret:- Verksamheten innefattar sådana anordningar och anläggningar som kräver tekniskspecialistkompetens hos den som skall utföra tillsynen.- Verksamheten har drabbats av en olyckshändelse eller ett tillbud vars tekniskabakgrund är särskilt intressant för SÄI att få klarhet i.- Besöket är ett led i en tillfällig, riktad tillsynskampanj.- Ägaren eller dennes representant har särskilt begärt att SÄI skall genomföra eninspektion vid hanteringsstället.

Innan SÄI företar ett sådant tillsynsbesök skall SÄI underrätta räddningsnämnden ombesöket. Det är önskvärt att nämnden deltar vid besöket. SÄI ansvarar givetvis för attpåpeka eventuella avvikelser från föreskrifter och villkor som framkommer vid besöketsamt att göra den erforderliga uppföljningen av påpekandena. I övrigt inskränker besöketinte räddningsnämndens ansvar för tillsynen vid hanteringsstället.

Till 4 §

Enligt 23 § förordningen skall SÄI pröva fråga om tillstånd till tillverkning samt till annanhantering eller import av explosiva varor som sker i anslutning till tillverkningen.

Se också kommentarerna till 1 §.

Till 5 §

Jämför kommentarerna till 2 §.

Till 6 §

Jämför kommentarerna till 3 §.

Till 7 §

Enligt 24 § förordningen har tillsynsmyndigheten till uppgift att meddela undantag frånförbudet mot öppen eld m.m. för enstaka tillfällen.

De uppgifter för tillsynsmyndigheterna som avses i andra stycket är följande:- Medge undantag från kravet att anslag skall finnas om förbud mot öppen eld m.m.(13 §).- Medge undantag från kravet att varningsanslag skall finnas där brandfarliga ellerexplosiva varor hanteras i vissa fall (14 §).- Medge försöksdrift av en anordning eller en anläggning för tillståndspliktig hanteringav brandfarliga eller explosiva varor (30 §).- Ta ställning till hur det skall förfaras med explosiva varor för vilka tillståndet tillinnehav upphört att gälla (34 §).- Mottaga underrättelse om utsedda föreståndare för hantering av brandfarliga ellerexplosiva varor (36 §).

De underrättelser om utsedda föreståndare som SÄI mottager bör av SÄI också delgesräddningsnämnden respektive polismyndigheten.

Till 8 §

Att få kännedom om inträffade olyckor och tillbud är synnerligen värdefullt förtillsynsmyndigheten. Dels kan myndigheten direkt föra ut erfarenheterna från en visshändelse till andra hanteringsställen med likartad verksamhet, dels bidrar det till denallmänna erfarenhetsuppbyggnaden hos myndigheten.

19 § förordningen har följande lydelse: "Inträffar en brandeller explosionsolycka vid tillståndspliktig hantering avbrandfarliga eller explosiva varor eller vid hantering av sådana varor inomFörsvarsmakten eller Försvarets materielverk, skall den som ansvarar för verksamhetensnarast underrätta tillsynsmyndigheten om olyckan. Detsamma gäller om det inträffarett tillbud som har inneburit allvarlig risk för en sådan olycka."

Föreskrifternas 8 § innebär en inskränkning av nyssnämnda stadgande i fråga omolyckor och tillbud som sker vid hanteringsställen där räddningsnämnden ellerpolismyndigheten enligt föreskrifterna ansvarar för tillsynen (1 § andra stycket respektive4 § andra stycket). Sålunda är rapporteringsskyldigheten i sådana fall begränsad tillallvarligare olyckor och tillbud. Däremot berör undantaget i föreskrifternas 8 § inteolyckor och tillbud som inträffar på hanteringsställen där SÄI ansvarar för tillsynen. Därgäller rapporteringsskyldigheten enligt 19 § förordningen fullt ut.

Rapporteringsskyldigheten åvilar den som ansvarar för hanteringen, dvs.tillståndshavaren. Då denne vanligtvis är en juridisk person bör någon inomorganisationen, t.ex. föreståndaren eller en skyddsingenjör, utses att ansvara för attrapportering sker i förekommande fall.

Rapporteringen behöver ske endast till den myndighet som enligt 1 och 4 §§ ansvararför tillsynen vid det hanteringsställe där olyckan eller tillbudet ägt rum.

Några formella krav på hur rapporteringen skall gå till ställs inte. Det räcker ofta medett telefonsamtal. Har t.ex. räddningsnämnden eller polismyndigheten larmats för att göraen insats vid en olycka har rapporteringsskyldigheten därigenom givetvis fullgjorts.

Att rapporteringen skall ske snarast bör uppfattas så att den skall ske senast förstavardagen efter det att olyckan eller tillbudet ägt rum. Bestämmelser om rapportering avolyckor och tillbud vid hantering av naturgas finns i 14 kap. sprängämnesinspektionensnaturgasföreskrifter (SÄIFS 1987:2)1.

Bestämmelser om rapportering av olyckor som medfört personskador m.m. finns i 2 §arbetsmiljöförordningen (1977:1166).

Till 9 §

I SÄIs roll som central förvaltningsmyndighet ingår bl.a. att arbeta med frågor av merövergripande natur, som att meddela föreskrifter och allmänna råd och att verka för ensamordnad praxis för den lokala tillsynen. För att detta skall kunna ske på bästa möjligasätt fordras inte minst en fortlöpande kunskapsåterföring från de lokalatillsynsmyndigheterna till SÄI. Viktigare iakttagelser som görs vid den lokala tillsynenkan därigenom komma till nytta i arbetet med föreskrifter och allmänna råd och - genomSÄIs förmedling - i övriga lokala tillsynsorgans verksamhet.

På samma sätt är det viktigt att iakttagelser av allmänt intresse som SÄI gör i den egnatillsynsverksamheten förs ut till de lokala organen. I det sammanhanget kan nämnas attSÄI har ett system med enkla informationsblad, "SÄI-INFO", som på förekommandeanledning ställs samman och skickas ut till berörda intressenter.

Som central tillsynsmyndighet har SÄI också att verka för att reglerna får en enhetligtillämpning hos de olika räddningsnämnderna och polismyndigheterna. Av det skälet bördessa myndigheter samråda med SÄI innan beslut fattas i ett ärende som är av principiellnatur eller tillhör en ärendetyp som är ny för myndigheten.

Mot bakgrund av 6 § förvaltningslagen (1986:223) bör tillsynsmyndigheten ocksåinformera andra myndigheter, t.ex. Yrkesinspektionen eller Elsäkerhetsverket, omiakttagelser som berör deras verksamhet. Det kan vara lämpligt att polismyndigheteninformerar berörd räddningsnämnd om iakttagelser som har betydelse förräddningstjänsten.

Till 10 §

Denna paragraf är närmast en precisering av 9 § i fråga om SÄIs behov av informationom olyckor och tillbud som inträffar vid hanteringsställen där SÄI inte hartillsynsansvaret.

Rapporteringen kan ske t.ex. per telefon, telefax eller genom att sända en kopia av eninsatsrapport eller liknande dokument.

Det kan uppkomma omständigheter som gör att SÄI tillfälligt kan ha behov av enutökad vidarerapportering om olyckor och tillbud utöver vad som anges i föreskrifterna.Ett exempel är om en viss olyckstyp tenderar att öka, vilket kan ställa krav på generellaåtgärder från SÄIs sida. SÄI kan då komma med önskemål om att vissa händelser somkommer till den lokala myndighetens kännedom under en viss tid skall vidarerapporterastill SÄI.

Till 11 §

Bestämmelser om årlig rapportering skall ses som ett hjälpmedel för SÄI att kunnafullgöra sin uppgift som central tillsynsmyndighet att verka för en enhetlig tillsynspraxis.Jfr också kommentarerna till 9 §.

Följande statistiska uppgifter bör ingå i rapporten:- Antalet tillsynsobjekt inom kommunen respektive polisdistriktet.- Antalet företagna tillsynsbesök under året.- Antalet meddelade förelägganden.

Därutöver bör ingå de kommentarer i olika avseenden som den lokalatillsynsmyndigheten finner anledning att lämna, t.ex. i fråga om särskilt intressantatillsynsärenden eller om utfallet av tillsynsverksamheten i förhållande till den uppställdamålsättningen.

Om de begärda uppgifterna framgår av en av myndigheten upprättad årsberättelse kangivetvis denna utgöra den önskade rapporten.

ERIK NILSSONGunnar-Arne Björkman

1 Har ersatts av Sprängämnesinspektionens naturgasföreskrifter (SÄIFS 1996:8).

riktlinjer för det organisatoriska brandskyddet

Documents

Transcript of riktlinjer för det organisatoriska brandskyddet